MySQL 8.3-uppdateringar: Taggade GTID för transaktionsgruppering, förbättrade JSON EXPLAIN-format, betydande borttagningar och mer.

MySQL, det mycket använda open-source relationsdatabashanteringssystemet, har presenterat sin senaste version, MySQL 8.3. Det ger nya funktioner och vissa borttagningar, som lovar att effektivisera databasoperationerna. Låt oss ta en titt på dem.

Nya funktioner i MySQL 8.3

Replikering med taggade GTID

utmärkande funktion i MySQL 8.3 är introduktionen av taggade Global Transaction Identifiers (GTID) i MySQL-replikering och gruppreplikering. Denna förbättring möjliggör gruppering och enkel identifiering av transaktionsuppsättningar.

Det nya GTID-formatet, ”UUID:TAG:NUMBER”, möjliggör unika namngivningar för GTID:n kopplade till specifika transaktionsgrupper. På så sätt kan användare skilja mellan data och administrativ verksamhet genom GTID-jämförelser, vilket förbättrar replikeringseffektiviteten och organisationen.

Mot bakgrund av detta introducerar den här versionen ett nytt privilegium, ”TRANSACTION_GTID_TAG”, som är nödvändigt för att ställa in GTID-värden, vilket gör att databasadministratörer kan kontrollera vem som kan tilldela GTID, vilket ytterligare förfinar transaktionshanteringen.

JSON-formatversionering i EXPLAIN

MySQL 8.3 introducerar en serversystemvariabel, ”explain_json_format_version”, som tillåter användare att välja mellan två versioner av JSON-utdataformat i ”EXPLAIN FORMAT=JSON”-satser. Denna funktion säkerställer bättre kompatibilitet med framtida versioner av MySQL Optimizer, vilket förbättrar den långsiktiga användbarheten.

Förbättringar av trådpoolsplugin

Trådpoolspluginet innehåller nu ytterligare information i MySQL Performance Schema. Nya tabeller och kolumner ger omfattande insikter i trådpoolsanslutningar och tillstånd, vilket underlättar bättre prestandaanalys.

Andra större förändringar

Standardvärdet för systemvariabeln ’binlog_transaction_dependency_tracking’ har ändrats till ’WRITESET’, vilket signalerar en gradvis utfasning av denna funktion.

Utgåvan introducerar också ”WITH_LD” CMake-alternativet, vilket gör att användare kan specificera sitt val av länk och förbättringar av MySQL Enterprise Data Masking and De-Identification.

Slutligen har MySQL Performance Schema berikats med detaljerad trådpoolanslutningsinformation, en värdefull resurs för prestandajustering.

Borttagningar i MySQL 8.3

MySQL 8.3 ser också borttagningen av flera funktioner och funktioner, vilket betonar övergången till mer effektiva och moderna databaspraxis.

Key C API-funktioner som mysql_kill(), mysql_list_fields() och andra har tagits bort, med alternativ som föreslås för att utföra liknande operationer.

Dessutom har ”FLUSH HOSTS”-satsen, som användes för att rensa den interna cachen för värdnamn, som tidigare föråldrats, nu tagits bort. Användare uppmanas att använda alternativa metoder för att rensa värdcachen.

Olika replikerings- och serveralternativ, såsom ”–slave-rows-search-algorithms” och ”–log_bin_use_v1_events,” har också tagits bort, vilket styr användarna mot mer effektiva och moderna metoder.

Slutligen begränsar MySQL 8.3 användningen av skrivuppsättningar för konfliktkontroller till radbaserad loggning, vilket indikerar en förfinad metod för spårning av binär loggtransaktionsberoende.

I ljuset av alla dessa förändringar uppmuntras användare att bekanta sig med dem för att utnyttja databasens fulla potential i sina db-hanteringsuppgifter.

Kred , Artikel ovan är en översättning av

https://linuxiac.com/mysql-8-3-database-released/

Här finns dom stora förändringar ifrån MySQL själva

https://dev.mysql.com/doc/refman/8.3/en/mysql-nutshell.html

https://dev.mysql.com/doc/relnotes/mysql/8.3/en/news-8-3-0.html

Intervjugästen var ingen mindre än Mark Shuttleworth, vd för Canonical. Han avslöjade att Ubuntu 24.04 LTS kommer att få 12 års uppdateringar, och samma åtagande skulle göras för vissa äldre LTS-utgåvor (utan att ange några versioner).

Mark nämner :

I don’t want to steal somebody else’s thunder, but essentially 12 years is what we are going to do for 24.04, and we are gonna go back and do that for some of the older ones as well.

Mer kan läsa här :

https://news.itsfoss.com/ubuntu-24-04-lts-support/

Kommandot find i Linux är ett mycket kraftfullt verktyg för att söka efter filer och mappar i filsystemet. Här är några grundläggande sätt att använda det:

1. Sök efter filer med ett specifikt namn:

   find /sökväg/till/mapp -name filnamn

Exempel: find /home/användare -name anteckningar.txt söker efter en fil med namnet anteckningar.txt i användarens hemmapp.

2. Sök efter filer baserat på filtyp:

   find /sökväg/till/mapp -type f

Exempel: find /home -type f listar alla filer under /home-katalogen.

3. Sök efter mappar:

   find /sökväg/till/mapp -type d

Exempel: find /home -type d listar alla mappar under /home-katalogen.

4. Kombinera find med andra kommandon:
   Du kan använda find med andra kommandon med hjälp av -exec flaggan. Exempel:

   find /sökväg/till/mapp -type f -exec grep 'sökt_text' {} \;

Detta söker efter alla filer som innehåller texten ’sökt_text’.

Sök efter filer baserat på filstorlek:

   find /sökväg/till/mapp -size +storlek

Exempel: find / -size +1M söker efter filer som är större än 1 megabyte i hela filsystemet.

Sök efter filer baserat på ändringsdatum:

   find /sökväg/till/mapp -mtime -dagar

Exempel: find /home/användare -mtime -10 söker efter filer som ändrades inom de senaste 10 dagarna i användarens hemmapp.

Dessa är bara några exempel på hur du kan använda find-kommandot. Det finns många andra alternativ och flaggor som gör find till ett mycket anpassningsbart verktyg för att söka i filsystemet.

Hur hittar en file med viss type

För att hitta filer av en viss typ med find-kommandot i Linux, använder du -type-flaggan följt av en bokstav som specifierar filtypen. De vanligaste filtyperna som kan sökas är:

• f för vanliga filer
• d för kataloger (mappar)
• l för symboliska länkar

Till exempel, för att hitta alla vanliga filer i en specifik katalog och dess underkataloger, kan du använda:

find /sökväg/till/mapp -type f

Om du istället vill hitta alla kataloger, använd:

find /sökväg/till/mapp -type d

Och för att hitta alla symboliska länkar:

find /sökväg/till/mapp -type l

Dessa kommandon listar alla matchningar inom den angivna sökvägen. Du kan också kombinera -type med andra flaggor och kriterier för att ytterligare begränsa din sökning.

Att kombinera flera alternativ och kriterier i find-kommandot i Linux är en kraftfull metod för att skräddarsy din fil- och katalogsökning. Här är några exempel på hur du kan göra detta:

Sök efter filer av en viss typ och storlek:

   find /sökväg/till/mapp -type f -size +1M

Detta hittar alla vanliga filer (-type f) som är större än 1 megabyte (-size +1M) i den angivna katalogen och dess underkataloger.

Sök efter filer baserat på ändringsdatum och filnamn:

   find /sökväg/till/mapp -mtime -10 -name "*.txt"

Här söker du efter .txt-filer (-name "*.txt") som ändrades inom de senaste 10 dagarna (-mtime -10).

Kombinera sökningar med logiska operatorer:

• AND (implicit):
  find /sökväg/till/mapp -type f -size +1M -name "*.log"
  Detta söker efter alla vanliga filer (-type f) som är större än 1M och har .log-ändelsen.
• OR:
  find /sökväg/till/mapp \( -name "*.txt" -o -name "*.log" \)
  Hittar filer som slutar på .txt eller .log.
• NOT:
  find /sökväg/till/mapp -type f ! -name "*.txt"
  Hittar alla filer som inte slutar på .txt.

Använda -exec för att utföra kommandon på hittade filer:

   find /sökväg/till/mapp -type f -name "*.tmp" -exec rm {} \;

Detta söker efter alla .tmp-filer och tar bort dem.

Kom ihåg att du kan kombinera dessa alternativ och kriterier på olika sätt för att passa dina specifika behov. Användningen av parenteser (\( och \)) är viktig när du kombinerar kriterier med OR, och backslash \ används för att undvika att skalet tolkar parenteser och andra specialtecken felaktigt.

Hitta en fil med en viss storlek

För att hitta en fil av en viss storlek med find-kommandot i Linux, använder du -size flaggan. Du kan specificera storleken i olika enheter, som block (b), kilobytes (k), megabytes (M), och gigabytes (G). Här är några exempel:

Hitta filer exakt av en specifik storlek:

   find /sökväg/till/mapp -type f -size 10M

Detta hittar alla filer som exakt är 10 megabyte stora.

Hitta filer som är större än en viss storlek:

   find /sökväg/till/mapp -type f -size +10M

Detta hittar filer som är större än 10 megabyte.

Hitta filer som är mindre än en viss storlek:

   find /sökväg/till/mapp -type f -size -10M

Detta hittar filer som är mindre än 10 megabyte.

Kom ihåg att ange rätt sökväg för mappen där du vill börja sökningen. -type f är valfritt men det hjälper till att begränsa sökningen till endast filer, utesluter mappar och andra typer av innehåll.

Hittar filer baserat på rättigheter

För att hitta filer baserade på deras filrättigheter (även kända som filbehörigheter eller filattribut) i Linux, använder du find-kommandot tillsammans med -perm-flaggan. Här är några exempel på hur du kan göra detta:

1. Hitta filer med exakta rättigheter:

   find /sökväg/till/mapp -type f -perm 0644

Detta kommando söker efter alla filer (-type f) som har exakta rättigheter 0644 i den angivna katalogen och dess underkataloger. I det här exemplet, 0644 representerar vanliga läs- och skrivrättigheter för ägaren och enbart läsrättigheter för grupp- och andra användare.

2. Hitta filer med specifika rättigheter inställda:

• För att hitta filer där alla angivna rättigheter är inställda, använd -perm -mode:
  find /sökväg/till/mapp -type f -perm -u+r
  Detta hittar filer som är läsbara av ägaren (u+r).
• För att hitta filer där någon av de angivna rättigheterna är inställda, använd -perm /mode:
  find /sökväg/till/mapp -type f -perm /a+x
  Detta hittar filer som är exekverbara av någon (ägare, grupp eller andra).

2. Hitta filer med specifika rättigheter inte inställda:
   Om du vill hitta filer där vissa rättigheter inte är inställda, kan du använda ! före -perm:

   find /sökväg/till/mapp -type f ! -perm 0777

Detta hittar alla filer som inte har fulla rättigheter (dvs. inte rwxrwxrwx för ägare, grupp och andra).

Kom ihåg att ersätta /sökväg/till/mapp med den faktiska sökvägen där du vill söka och anpassa rättighetsvärdet (0644, u+r, etc.) efter dina behov. Filrättigheter i Linux är ett komplext ämne, så se till att du förstår filrättigheternas notation innan du använder dessa kommandon.

Kör kommandon på filerna som hitta kommandot hittar

För att köra kommandon på filerna som find-kommandot hittar, kan du använda -exec-flaggan i ditt find-kommando. Detta gör det möjligt att köra nästan vilket kommando som helst på varje fil som matchar dina find-kriterier. Här är några exempel på hur du kan göra detta:

Ta bort filer:

   find /sökväg/till/mapp -type f -name "*.tmp" -exec rm {} \;

Detta hittar alla .tmp-filer och tar bort dem.

Ändra filrättigheter:

   find /sökväg/till/mapp -type f -perm 0644 -exec chmod 0664 {} \;

Detta ändrar rättigheterna för alla filer med rättigheter 0644 till 0664.

Kopiera filer till en annan mapp:

   find /sökväg/till/mapp -type f -name "*.jpg" -exec cp {} /sökväg/till/annan/mapp \;

Detta kopierar alla .jpg-filer till en annan angiven mapp.

Skriva ut innehåll i filer:

  find /sökväg/till/mapp -type f -name "*.txt" -exec cat {} \;

Detta skriver ut innehållet i alla .txt-filer.

I dessa exempel är {} en platsmarkör för varje fil som hittas av find. Kommandot efter -exec utförs för varje sådan fil. \; i slutet är nödvändigt för att indikera slutet av kommandot som ska köras.

Kom ihåg att vara försiktig när du använder -exec, speciellt med kommandon som rm som kan radera filer. Det är alltid en bra idé att först köra find-kommandot utan -exec för att se vilka filer som kommer att påverkas.

Manunal sidan för find

Linus Torvalds tillkännagav idag lanseringen och allmän tillgänglighet av Linux-kärnan 6.7, den senaste stabila versionen av Linux-kärnan som introducerar flera nya funktioner och förbättringar.

Höjdpunkterna i Linux-kärnan 6.7 inkluderar implementeringen av bcachefs filsystem, ett kopiera-på-skriv-filsystem (COW) för Linux-baserade operativsystem utformat för att konkurrera med de moderna funktionerna som erbjuds av filsystemen Btrfs och ZFS samtidigt som det har hastigheten och prestanda av filsystemen EXT4 och XFS.

Linuxkärnan 6.7 introducerar också stöd för NVIDIAs GSP-firmware i Nouveau open source-grafikdrivrutin, som endast kommer att användas på hårdvara där GSP (GPU System Processor) inte stöds samtidigt som den är valfri på hårdvara där den redan stöds.

Nya funktioner för Btrfs-filsystemet ingår också, såsom raid-stripe-tree, ett nytt träd för logisk filomfattning där den fysiska mappningen kanske inte matchar på flera enheter, enkel kvotredovisning (squota) och temporärt filsystem fsid (temp_fsid).

Mer finns att läsa här.

Inledning:
I en värld där digital övervakning och integritetsintrång blir allt vanligare, framstår Tor Browser som en bastion för online-anonymitet. Utvecklad av Tor Project, en icke-vinstdrivande organisation, är Tor Browser inte bara en webbläsare, utan ett kraftfullt verktyg för att bevara användarnas integritet på internet.

Vad är Tor Browser?
Tor Browser är en unik webbläsare designad för att skydda användarnas identitet och personliga data på internet. Genom att använda onion routing-teknik, omdirigeras användarnas webbtrafik genom ett nätverk av servrar för att dölja deras plats och användaraktivitet, vilket gör det nästan omöjligt att spåra.

Hur Fungerar Tor-nätverket?
Tor-nätverket består av tusentals frivilliga servrar, kända som ”noder”. När en användare navigerar på internet via Tor Browser, krypteras deras data och passerar genom minst tre slumpmässigt valda noder innan den når sitt slutmål. Vid varje steg blir användarens ursprungliga IP-adress alltmer dold.

Användningsområden och Fördelar:
Tor Browser är populär bland journalister, människorättsaktivister, och de som bor i länder med strikt internetcensur. Den ger åtkomst till blockade webbplatser och skyddar användare mot övervakning och analys av deras internetaktiviteter. Dessutom möjliggör Tor Browser säker tillgång till ”dark web”, en del av internet som inte indexeras av traditionella sökmotorer.

Säkerhetsfunktioner:
Tor Browser innehåller flera inbyggda säkerhetsfunktioner för att skydda mot spårning och övervakning. Det inkluderar blockerare för vissa webbteknologier som Flash och vissa JavaScript, vilka kan användas för att identifiera användare.

Utmaningar och Risker:
Trots dess många fördelar, är Tor Browser inte utan nackdelar. På grund av dess konstruktion kan surfhastigheten vara långsammare. Dessutom kan vissa illasinnade aktörer försöka exploatera Tor-nätverket, vilket understryker behovet av ytterligare säkerhetsåtgärder, som att undvika att ladda ner okända filer eller klicka på misstänkta länkar.

Slutsats:
Tor Browser står som ett viktig verktyg för att upprätthålla digital frihet och integritet. I en tid då våra digitala fotspår konstant granskas och analyseras, erbjuder Tor Browser en lösning för de som söker skydd mot den alltmer invasiva digitala övervakningen. Dock, som med alla verktyg, krävs det ansvar och försiktighet för att använda det effektivt och säkert.

Installera Tor webläsare på Debian, mint och ubuntu

För att installera Tor Browser på Ubuntu, följ dessa steg:

1. Uppdatera Ubuntus paketlista:
   Öppna en terminal och kör:

   sudo apt update

2. Installera Nödvändiga Beroenden:
   Vissa paket krävs för att Tor Browser ska kunna köras. Installera dem med:

   sudo apt install apt-transport-https wget -y

3. Ladda ner Tor Browser:
   Gå till Tor Browsers nedladdningssida via din webbläsare och ladda ner Linux-versionen. Alternativt kan du använda kommandot wget för att ladda ner den direkt i terminalen. Länken finns på Tor-projektets officiella webbplats.
4. Packa upp den nedladdade filen:
   När nedladdningen är klar, packa upp filen. Om du laddade ner den via en webbläsare kan den finnas i mappen Downloads. Använd detta kommando för att packa upp:

   tar -xvJf tor-browser-linux64-*_en-US.tar.xz

Ersätt * med versionsnumret som du laddade ner.

5. Kör Tor Browser:
   Navigera till den uppackade Tor Browser-mappen och kör filen start-tor-browser.desktop. Detta kan göras via terminalen eller filhanteraren. Om du använder terminalen:

   cd tor-browser_en-US
   ./start-tor-browser.desktop

6. Konfigurera och Börja Använda Tor Browser:
   Vid första starten kommer Tor Browser att be dig konfigurera inställningar eller ansluta direkt. Välj som per ditt behov.
7. (Valfritt) Skapa en genväg på skrivbordet:
   Om du vill skapa en genväg på ditt skrivbord, använd följande kommando:

   ln -s ~/tor-browser_en-US/start-tor-browser.desktop ~/Desktop/

Se till att sökvägarna är korrekta enligt din Tor Browser-installationsplats.

Kom ihåg, när du laddar ner programvara som Tor Browser, använd alltid officiella och pålitliga källor för att undvika säkerhetsrisker.

Några säkerhetstips

Några tips för att använda Tor-webbläsaren på ett säkert sätt
Tor-webbläsaren är inte som din vanliga webbläsare, så du måste följa vissa saker som minskar risken för att din identitet läcker ut på internet med bibehållen integritet och anonymitet.

1. Undvik att maximera Tor-webbläsaren
   Maximera eller ändra aldrig bildförhållandet för Tor-webbläsarens standardfönster; om du gör det kommer vem som helst att kunna spåra dig genom att upptäcka din skärmstorlek och upplösning.
   Även om du redan har maximerat eller ändrat bildförhållandet, kommer Tor-webbläsaren att visa dig varningen i den översta raden, och i nästa lansering kommer Tor-webbläsaren att starta igen med ett fast förhållande.

2. Justera din säkerhetsnivå
   Säkerhetsnivån är den åtkomstnivå som Tor-webbläsaren tillåter till en webbplats; standarden är standard och kan ändras till ”säkrare” eller ”säkraste” nivåer (läs mer om dem).

3. Dela aldrig din ursprungliga identitet. Om du använder Tor-webbläsaren som en ersättning för din ursprungliga webbläsare, rekommenderar jag att du använder dina ursprungliga inloggningar för att komma åt webbplatser på ytnivå som Google, Facebook, YouTube, etc.I det här scenariot är du bara skyddad eller anonym från din internetleverantör; webbplatsen kan fortfarande spåra dig när du använder din ursprungliga inloggningsinformation, så det är upp till dig att bestämma vad du vill ha; alternativt kan du komma åt denna sida utan inloggning eller skapa ett disponibelt konto med pseudoinformation.
   
   Men den här instruktionen är endast för platser på ytnivå; om du tänker komma åt Dark web (det rekommenderas absolut inte att göra det), dela, logga in eller spara aldrig ditt konto eller någon information i Tor-webbläsaren eller på internet.
   
   Och du kan också stöta på några webbplatser som är olagliga eller främjar tvivelaktiga eller olagliga aktiviteter; det är bäst att undvika sådana webbplatser.
   
   Många välkända webbplatser använder domäntillägget .onion inom Tor-nätverket, vilket förbättrar användarnas integritet och säkerhet; några exempel inkluderar.
   
   DuckDuckGo (duckduckgogg42xjoc72x3sjasowoarfbgcmvfimaftt6twagswzczad.onion)
   
   Facebook (facebookwkhpilnemxj7asaniu7vnjjbiltxjqhye3mhbshg7kx5tfyd.onion)
   
   Twitter (twitter3e4tixl4xyajtrzo62zg5vztmjuricljdp2c5kshju4avyoid.onion)
   
   Reddit (reddittorjg6rue252oqsxryoxengawnmo46qy4kyii5wtqnwfj4ooad.onion)
   
   Proton (protonmailrmez3lotccipshtkleegetolb73fuirgj7r4o4vfu7ozyd.onion)
   
   Observera att vissa av webbadresserna uppdateras ofta. Ovan nämnda sajter är välkända, så de brukar hålla domänen densamma, men skumma sajter byter domän oftare, så besök dem inte.

5. Undvik Torrenting eller P2P-tjänster
   Att torrentera över Tor saktar inte bara ner nätverket för alla utan är inte heller säkert. Detsamma gäller P2P-tjänster. Detta kommer att exponera din IP för internet, vilket direkt förstör din anonymitet.

6. Använd broar (om det behövs)
   Medan du använder Tor-webbläsaren kommer den att hålla dig anonym, men webbplatsen och din ISP kommer fortfarande att kunna identifiera att du använder Tor-nätverket. Detta beror på att reläet du använder för att upprätta förbindelser med webbplatser över Tor är offentligt och tillgängligt för alla. På grund av vilket vissa länder begränsar människors tillgång till Tor-webbläsaren (i princip blockerar åtkomsten till dessa offentliga reläer), är ett sådant land Kina.

• Ordet ”reläer” i sammanhanget med Tor-nätverket refererar till de noder eller servrar som din internettrafik passerar genom när du använder Tor. Dessa reläer bidrar till att anonymisera din trafik genom att omdirigera den genom en slumpmässig kedja av sådana noder innan den når sin slutdestination. Varje relä skickar trafiken vidare till nästa relä i kedjan, och varje steg gör det svårare att spåra trafiken tillbaka till dess ursprungliga källa, vilket bidrar till användarens anonymitet på internet.
• Det är också viktigt att notera att även om Tor tillhandahåller anonymitet, skyddar det inte nödvändigtvis mot övervakning på djupnivå (deep packet inspection) eller mot målinriktade attacker mot en specifik användare. Därför rekommenderas det att använda ytterligare säkerhetsåtgärder, såsom HTTPS, för att skydda din data under överföring.

.

Här laddar du ner Tor webläsare för linux

https://www.torproject.org/download

Den här versionen introducerar en ändring i standardbrandväggspolicyn för nya installationer: Blockering av utgående SMTP-trafik från interna nätverk som standard. Vi har nyligen sett att vissa installationer har infekterat system som skickar ut stora mängder skräppost, vilket resulterar i olyckliga konsekvenser som att din brandvägg visas på blockeringslistor och problem med att logga in på nätbanken.

Vi tror att denna ändring som blockerar alla utgående anslutningar på port 25 (TCP) kommer att stoppa detta problem, eftersom den porten endast används för mailserver-till-mailserver-kommunikation. Klientsystemet kommer att använda Submission på port 578 eller 465 istället och därför bör denna ändring inte orsaka några problem för nästan alla användare, utan blockera skräppost på Internet. Befintliga installationer kommer inte att se några ändringar.

Övigt :

• GRUB, the boot loader is being updated in this release to version 2.12-rc1.
• Updated packages: dhcpcd 10.0.4, elfutils 0.190, gawk 5.3.0, harfbuzz 8.2.2, hwdata PCI 2023.09.22/USB 2023.11.0.8, IANA 20231026,iproute2 6.6.0, libsodium 1.0.19, jq 1.7, linux-firmware 20231114, Lua 5.4.6, man 2.12.0, mcelog 196, mdns-repeater 1.11, meson 1.2.3, OpenSSH 9.5p1, QPDF 11.6.1, SDL2 2.18.5, shadow 4.14.2, SQLite 3.44.1, Squid 6.6, strongSwan 5.9.12, sudo 1.9.15p2, texinfo 7.1, unbound 1.19.0, usbutils 017, xfsprogs 6.5.0, XZ 5.4.5
• CA-certifikatpaketet har uppdaterats

Linux.se åsikt om IpFire

Det går fort att installera Ipfire, den har textbaserade installation. Man behöver ha en dator med nätverkskort.

Här läser du mer om IPFire 2.27

Här kan du laddar ner den ( Finns både till x86 och ARM )

https://www.ipfire.org/download/ipfire-2.27-core182

Här kan du läsa mer Linix.se wiki :

https://wiki.linux.se/index.php/IPFire

htop är ett interaktivt systemövervakningsverktyg för Unix-liknande operativsystem. Det erbjuder en mer användarvänlig och visuellt tilltalande vy jämfört med det traditionella top-kommandot. Med htop kan användare se en detaljerad lista över alla pågående processer och deras status, samt använda olika funktioner för att hantera dessa processer. Här är några av huvudegenskaperna:

1. Interaktivt Gränssnitt: Användare kan interagera direkt med processer, som att avsluta (kill) eller ändra prioritet (renice) med hjälp av tangentbordskommandon.
2. Färgkodad Visning: htop visar processer och resursanvändning med olika färger, vilket gör det enklare att snabbt få en översikt över systemets status.
3. CPU-, Minnes- och Swap-Användning: Det visar realtidsinformation om CPU-, minnes- och swap-användning. Varje CPU-kärna kan visas separat, och minnes- och swap-användningen presenteras i både grafisk och numerisk form.
4. Sortering och Filtrering: Användare kan sortera processlistan baserat på olika kriterier som CPU-användning, minnesanvändning, användar-ID, och process-ID. Det går också att filtrera processlistan för att bara visa processer som matchar specifika kriterier.
5. Anpassningsbara Inställningar: htop tillåter användare att anpassa vad som visas och hur det visas. Användare kan välja vilka kolumner som ska visas och i vilken ordning.
6. Trädvy: Förutom den standard listvyn av processer, kan htop också visa processerna i en trädstruktur, vilket gör det enklare att se vilka processer som är barn till andra processer.
7. Uppdateras i Realtid: Informationen som visas av htop uppdateras i realtid, vilket ger användare en aktuell vy över systemets aktivitet och prestanda.

htop är speciellt användbart för systemadministratörer och power users som behöver övervaka och hantera systemresurser effektivt. Det är ett kraftfullt verktyg som kombinerar omfattande funktionalitet med användarvänlighet.

Load Average

htop

ANNONS!

Vill du ha personlig WordPress hjälp?
Vill du lära dig att sätta upp WordPress CMS och skapa en enkel hemsida?

WordPress är förmodligen världens mest populära verktyg för att bygga hemsidor. Det finns tusentals plugins till WordPress, och man kan enkelt skapa egna med PHP.

Perfekt för dig som behöver en hemsida för ditt nystartade företag, förening eller något annat.

För 350:-/timme efter RUT får du personlig vägledning från att skaffa domännamn till att sätta upp din hemsida. Om du väljer att lägga hemsidan på Datorhjälps server, bjuder vi på ett års webbhotell värde 599:- inklusive moms.

Med RUT-avdraget kostar det bara 350:-/timme att få personlig WordPress hjälp.

Vi rör oss över Stockholms området såsom innanför tullarna och förorter som Bromma,Ekerö,Nacka, Lindingö, Solna, Sundbyberg, Hägersten, Vällingby, Huddinge, Enskede med flera.

Telefon 08 37 21 00
E-post kontakt@datorhjalp.se
Hemsida : Datorhjälp.se

---

Vi har det senaste månaden dränkt linux.se med artiklar hur man gör olika saker, undertecknad har funnit ett stort nöje i att med AIs hjälp producera Linux logotypen / maskot i en massa sitationer.

Nackdelen är att filerna kan bli över 1 MB styck, det kanske inte spela så där jättestort roll, när man sitter på en snabb uppkoppling eller har 5G.

Dessutom finns många som får betala för varje GB.

Lösningen blev att ta fram ett bash script som gå genom alla jpg och png filer, filer som är större än en viss storlek halveras med 50%.

Innan vi optimerade bilderna så hade Linux.se

Total Image Size: 87353932 bytes dvs 83, 31 megabytes , att ladda 83 MB

1. Dial-up (56 kbps): Cirka 12,857 sekunder (ca 3.573.57 timmar).
2. DSL (5 Mbps): Cirka 144 sekunder (ca 2.42.4 minuter).
3. Kabelinternet (100 Mbps): Cirka 7.2 sekunder.
4. Fiber (1 Gbps): Cirka 0.72 sekunder.
5. 4G mobilnätverk (20 Mbps): Cirka 36 sekunder.
6. 5G mobilnätverk (100-300 Mbps): Cirka 3.6 sekunder.

Punkt 1 inte så akutell längre, utan får vara där som jämförelse för att minnas fonstora dar. Men en 5 Mps uppkoppling är inte så ovanligt idag, det räcker med 4G uppkoppling eller bara vistas på ett ställe med dålig wifi täckning.

Efter vi har optimerat sajten med så blev det total Image Size: 28055767 bytes, vilket ger

1. Dial-up (56 kbps): Cirka 4,000 sekunder (ca 66.766.7 minuter).
2. DSL (5 Mbps): Cirka 44.8 sekunder.
3. Kabelinternet (100 Mbps): Cirka 2.24 sekunder.
4. Fiber (1 Gbps): Cirka 0.224 sekunder.
5. 4G mobilnätverk (20 Mbps): Cirka 11.2 sekunder.
6. 5G mobilnätverk (100-300 Mbps): Cirka 1.12 sekunder.

Det kanske inte 100% optimalt fortfarande, man skulle kunna begränsa antaler inlägg per sidvisning osv.

Fördelen att optimera storleken är :

Google gillar snabb laddade sidorna , man kan belönas med en bättre rakning på google.

Nackdelen :

Bilderna blir lite suddiga.

Har använt 3 olika script , 2 skrivna i PHP och 1 bash. PHP scriptet kan köras på din lokala LAMP installation och man kan även göra dem med php cli

PHP Script 1:

<?php
function getPageSize($url) {
    // Hämta sidans innehåll
    $html = file_get_contents($url);

    // Skapa en DOMDocument och ladda HTML-innehållet
    $doc = new DOMDocument();
    @$doc->loadHTML($html);

    // Räkna storleken på sidan (i bytes)
    $pageSize = strlen($html);

    // Hitta alla bild-element
    $images = $doc->getElementsByTagName('img');
    $imageSizeTotal = 0;
    foreach ($images as $img) {
        $imgUrl = $img->getAttribute('src');
        $imgData = file_get_contents($imgUrl);
        $imageSize = strlen($imgData);
        $imageSizeTotal += $imageSize;
    }

    // Räkna antalet länkar
    $links = $doc->getElementsByTagName('a');
    $numberOfLinks = $links->length;

    // Resultat
    return [
        'Total Page Size' => $pageSize,
        'Total Image Size' => $imageSizeTotal,
        'Number of Images' => $images->length,
        'Number of Links' => $numberOfLinks
    ];
}

// Använd funktionen
$url = 'https://www.foobar.foo'; // Byt ut mot den önskade URL:en
$result = getPageSize($url);

// Skriv ut resultaten
echo "Total Page Size: " . $result['Total Page Size'] . " bytes\n";
echo "Total Image Size: " . $result['Total Image Size'] . " bytes\n";
echo "Number of Images: " . $result['Number of Images'] . "\n";
echo "Number of Links: " . $result['Number of Links'] . "\n";
?>

Byt ut $url = ’https://www.foobar.foo’; till valfri sida som skall laddas. Skriptet ovan mäter hur stor en hemsida i bytes hur många utlänkar det finns.

PHP Script 2
<?php
function getImageSizes($url) {
// Hämta sidans innehåll
$html = file_get_contents($url);

// Skapa en DOMDocument och ladda HTML-innehållet
$doc = new DOMDocument();
@$doc->loadHTML($html);

// Hitta alla bild-element
$images = $doc->getElementsByTagName(’img’);
foreach ($images as $img) {
$imgUrl = $img->getAttribute(’src’);

// För att hantera relativa URL:er
if (parse_url($imgUrl, PHP_URL_SCHEME) == ”) {
$imgUrl = rtrim($url, ’/’) . ’/’ . ltrim($imgUrl, ’/’);
}

// Hämta bildens data och beräkna storleken
$imgData = @file_get_contents($imgUrl);
if ($imgData !== false) {
$imageSize = strlen($imgData) / 1024; // Storlek i kilobytes (KB)
echo ”Bild: $imgUrl – Storlek: ” . round($imageSize, 2) . ” KB\n”;
} else {
echo ”Kunde inte hämta bilden: $imgUrl\n”;
}
}
}

// Använd funktionen
$url = ’https://www.foobar.foo’; // Byt ut mot den önskade URL:en
getImageSizes($url);
?>

Koden visa hur stora bilder en webplats länkar in. Annars som exempel 1

PHP Script 3 :

Det här scriptet mäter hur snabbt det tar att ladda hem sida med kod och bilder. Du kan behöver installera php-curl med ( Gäller Debian, Ubunut och mint) andra paket system RTFM.

sudo apt-get update
sudo apt-get install php-curl

<?php

function getPageLoadTime($url) {
    // Starta timer
    $start = microtime(true);

    // Hämta HTML-innehållet på sidan
    $ch = curl_init();
    curl_setopt($ch, CURLOPT_URL, $url);
    curl_setopt($ch, CURLOPT_RETURNTRANSFER, 1);
    $html = curl_exec($ch);
    curl_close($ch);

    // Ladda HTML-innehållet i en DOM-parser
    $dom = new DOMDocument();
    @$dom->loadHTML($html);
    $images = $dom->getElementsByTagName('img');

    // Hämta varje bild
    foreach ($images as $img) {
        $imgUrl = $img->getAttribute('src');
        // Hantera bara fullständiga URL:er
        if (filter_var($imgUrl, FILTER_VALIDATE_URL)) {
            $ch = curl_init();
            curl_setopt($ch, CURLOPT_URL, $imgUrl);
            curl_setopt($ch, CURLOPT_RETURNTRANSFER, 1);
            curl_exec($ch);
            curl_close($ch);
        }
    }

    // Stoppa timer och beräkna total tid
    $end = microtime(true);
    return $end - $start;
}
$url = "https://www.example.com"; // Byt ut mot önskad URL
$loadTime = getPageLoadTime($url);
echo "Total laddningstid för sidan: " . $loadTime . " sekunder";
?>

Nu till bash skriptet

#!/bin/bash

# Funktion för att visa hjälpmeddelande
show_help() {
    echo "Användning: $0 -m <minstorlek_kb> -c <kompressionskvalitet> -s <storlek>"
    echo "  -m: Minsta filstorlek i KB för bearbetning"
    echo "  -c: Sätt kompressionskvaliteten (exempel: 85)"
    echo "  -s: Sätt ny storlek (exempel: 800x600)"
    exit 1
}

# Kontrollera om några parametrar anges
if [ $# -eq 0 ]; then
    show_help
fi

# Standardvärden
min_size=""
compression=""
size=""

# Hantera inmatningsparametrar
while getopts "hm:c:s:" opt; do
  case $opt in
    m) min_size=$OPTARG ;;
    c) compression=$OPTARG ;;
    s) size=$OPTARG ;;
    h) show_help ;;
    \?) show_help ;;
  esac
done

# Kontrollera om nödvändiga parametrar är angivna
if [ -z "$min_size" ] || [ -z "$compression" ] || [ -z "$size" ]; then
    show_help
fi

# Sök och bearbeta bilder
find . -type f \( -iname "*.jpg" -o -iname "*.jpeg" -o -iname "*.png" \) | while read image; do
    # Kontrollera storleken på bilden (i kilobytes)
    imageSize=$(du -k "$image" | cut -f1)

    if [ $imageSize -gt $min_size ]; then
        # Skapa en backup av originalbilden med .bak-tillägg
        cp "$image" "$image.bak"
        # Ändra storleken om storleksparameter är satt
        if [ ! -z "$size" ]; then
            mogrify -resize "$size" "$image"
        fi

        # Justera kompressionsgraden av bilden om kompressionsparameter är satt
        if [ ! -z "$compression" ]; then
            mogrify -quality "$compression" "$image"
        fi

        echo "Bilden $image har bearbetats och backats upp."
    fi
done
echo "Alla bilder bearbetade."

Koden ovan kopiera med lämplig filnamn till /usr/local/bin mappen och chmod +x görs. Koden söker igenom alla filer som är png och jpg, och större än 500 KB

Scriptet körs som

compress_images.sh -c 75 -s 800×600 -m 500

-c Kompremera ner bilden till 75% av kvaliten och -s krymper storleken önskad storlek i pxlar

För att köra skriptet behövs paktet ImageMagick installerat och du behöver shell access , bästa är att köra en VPS. Har man webhotell, så bör man skaffa sej en VPS istället. Tex Spacedump IT har billiga VPS.

OBS! GÖR BACKUP INNAN NI ANVÄNDER BASH SCRIPTET.
Fel använt kan scriptet förstöra era bilder.

QEMU (Quick Emulator) är en fri och öppen källkods mjukvaru som används för att emulera och virtualisera system. Den fungerar på två huvudsakliga sätt: genom fullständig systememulering och genom att använda en virtualiseringsmetod som kallas KVM (Kernel-based Virtual Machine). QEMU kan köra program och operativsystem skrivna för en typ av dator på en dator med en annan arkitektur.

Fullständig Systememulering

I detta läge emulerar QEMU en hel dator, inklusive processor och olika hårdvarukomponenter. Detta möjliggör att man kör operativsystem och program som är avsedda för en annan CPU-arkitektur än värdsystemets. Till exempel kan du använda QEMU för att köra en ARM-baserad operativsystem på en x86-baserad maskin.

Virtualisering med KVM

När den används tillsammans med KVM, tillåter QEMU nära-nativ prestanda genom att köra gästoperativsystemet direkt på CPU:n. Detta är möjligt på system där CPU:n stödjer hårdvaruassisterad virtualisering. I det här läget agerar QEMU mer som en hypervisor, hanterar resursallokering och isolering mellan olika virtuella maskiner.

Egenskaper

• Multiplattform: QEMU kan köras på olika värdoperativsystem som Linux, Windows och macOS.
• Stöd för Flera Arkitekturer: Det stödjer emulering av många olika CPU-arkitekturer, inklusive x86, ARM, PowerPC, SPARC, MIPS och andra.
• Flexibilitet: Det erbjuder en hög grad av konfigurerbarhet och kan anpassas för olika användningsfall och prestandakrav.

QEMU 8.2 släppt med Virtio-Sound Device, RISC-V KVM AIA Support.Bland andra anmärkningsvärda ändringar, MIPS och PowerPC-emulering förbättrades med stöd för den nya audiodev-egenskapen till fuloong2e-maskinen (för MIPS) och pegasos2- och 40p-maskiner (för PowerPC), SPARC-emulering kan nu konvertera instruktionsöversättare för att använda avkodningsträd, och det finns en ny enhetsdrivrutin för Hyper-V Dynamic Memory Protocol.

Alla ändringa QEMU 8.2 och Hemsida för att ladda hem Qmeu 8.2

Hemsida https://www.qemu.org/

Exempel på hur man kan använda QEMU

Linux.se önskar alla en God Jul. Hoppas att Ni får tid att fördjupa Er i linux och andra öppna källkods produkter under jul och nyårsledigheten.

MuseScore är en populär och gratis mjukvara för notskrift som används för att skapa, spela upp och skriva ut noter. Det är öppen källkod och tillgängligt för olika operativsystem, inklusive Windows, macOS och Linux. MuseScore är utformad för att vara ett användarvänligt och mångsidigt verktyg för musiker, musiklärare, kompositörer och hobbyanvändare. Här är några av dess viktigaste funktioner:

Funktioner i MuseScore

1. Notskrift:

• Möjliggör skapandet av professionellt utseende partitur.
• Stödjer en bred uppsättning notationsmöjligheter, inklusive standardnoter, ackord, texter, artikulationer, dynamik och mycket mer.

1. Användarvänligt Gränssnitt:

• Har ett intuitivt gränssnitt som gör det enkelt att lära sig och använda.
• Inkluderar en drag-and-drop-funktionalitet för att lägga till noter och symboler på partituret.

1. Spela Upp Musik:

• Inbyggd uppspelningsfunktion för att lyssna på komponerad musik.
• Möjlighet att ändra instrumentklanger och använda olika ljudbibliotek.

1. Importera och Exportera:

• Stödjer import och export av olika filformat, inklusive MIDI, MusicXML, och olika ljudformat.
• Användare kan också exportera partitur till PDF-format.

1. Anpassning:

• Möjlighet att anpassa layout och design av partitur.
• Användare kan skapa egna mallar för snabbt återskapande av önskad layout i nya projekt.

1. Plug-ins och Integration:

• Stöd för plug-ins för att utöka funktionaliteten.
• Möjlighet att integrera med andra mjukvaror och plattformar.

1. Community och Stöd:

• Aktiv community där användare kan dela partitur, tips och tekniker.
• Tillgång till online-handböcker, handledningar och forum för stöd.

Användningsområden

• Musikundervisning: Lärare kan använda MuseScore för att skapa övningar och arrangemang för studenter.
• Komposition: Kompositörer kan dra nytta av dess avancerade notationsfunktioner för att komponera musik.
• Arrangering och Orkestrering: Användbart för att arrangera musik för olika ensembler och orkestrar.
• Hobbyanvändning: Musikentusiaster kan använda MuseScore för att transkribera eller skapa musik som hobby.

MuseScore erbjuder en kostnadsfri och tillgänglig lösning för notskrift, vilket gör det till ett populärt val för personer inom en rad olika musikaliska discipliner och intressen.

Installera MuseScore med flatpak

sudo apt install flatpak

flatpak install https://dl.flathub.org/repo/appstream/org.musescore.MuseScore.flatpakref

Alla nyheter i musescore finns här

https://musescore.org/en/4.2

Här kan du ladda ner Musescore

https://musescore.org/en/download/musescore-x86_64.AppImage

Här är en lista av de 10 bästa programmeringsspråken 2023 på GitHub, rankade enligt pull-förfrågningar – ett förslag om att slå samman kodändringar till ett arkiv, vilket är ett tillförlitligt mått.

https://madnight.github.io/githut/#/pull_requests/2023/3

Darktable: En Kraftfull Öppen Källkods-Partner för Fotografer

I den digitala fotograferingens era, där bildredigering spelar en lika viktig roll som själva fotograferingen, har darktable framträtt som en betydande aktör. Detta öppen källkods-program för fotoredigering och hantering av fotobibliotek har vunnit hjärtan bland professionella och amatörfotografer över hela världen, tack vare dess omfattande funktioner och icke-destruktiva redigeringsmetod.

Vad är Darktable?

Darktable är ett gratis, öppen källkods-program utformat för att hantera och redigera RAW-bilder. Det skiljer sig från andra bildredigeringsprogram genom sin icke-destruktiva redigeringsprocess, som gör det möjligt för användare att experimentera med olika redigeringsalternativ utan att ändra den ursprungliga bilden. Programmet erbjuder ett komplett arbetsflöde för fotografer, från import och sortering till redigering och exportering av bilder.

Funktioner och Fördelar

Omfattande RAW-stöd

Darktable är specialiserat på att hantera RAW-format, som är det digitala motsvarigheten till en oprocessad film. Detta format behåller mer information än komprimerade format som JPEG, vilket ger fotografer större frihet i efterbehandlingen.

Icke-destruktiv Redigering

Varje ändring som görs i Darktable sparas som en uppsättning instruktioner. Det innebär att den ursprungliga bilden förblir oförändrad, och användaren kan när som helst återgå till ursprungstillståndet.

Modulbaserad Design

Darktable erbjuder en mängd redigeringsmoduler, var och en dedikerad till en specifik aspekt av bildbehandlingen. Detta inkluderar färgkorrigering, exponeringsjusteringar, skärpa, brusreducering och mycket mer.

Avancerad Färghantering

Med stöd för olika färgprofiler och -rymder, säkerställer Darktable att färgåtergivningen förblir konsekvent över olika enheter.

Hantering av Fotobibliotek

Förutom redigeringsverktyg erbjuder Darktable funktioner för att organisera, tagga och sortera bilder, vilket underlättar hantering av stora fotokollektioner.

Varför Välja Darktable?

Kostnadseffektivitet

Som ett öppen källkods-program är Darktable helt gratis, vilket gör det till ett attraktivt alternativ för fotografer som inte vill binda sig till dyra prenumerationsmodeller som ofta följer med kommersiell programvara.

Anpassningsbarhet

Med möjligheten att lägga till plugins och anpassa arbetsflöden, kan Darktable skräddarsys för att möta specifika behov och preferenser.

Plattformsoberoende

Darktable kan användas på flera operativsystem, inklusive Linux, macOS och Windows, vilket gör det tillgängligt för en bred användarbas.

Sammanfattning

Darktable representerar en ny era av tillgänglighet och anpassningsbarhet inom fotoredigering. Dess kraftfulla verktyg och användarvänliga gränssnitt gör det till ett utmärkt val för både professionella fotografer och hobbyfotografer. Genom att kombinera avancerade funktioner med flexibiliteten i ett öppen källkods-format, fortsätter Darktable att vara en ovärderlig resurs i den digitala fotograferingens värld.

Vad är nytt i 4.6.0 versionen?

Redigeringshistoriken sparas nu periodiskt automatiskt (var tionde sekund) medan du redigerar bilder i mörkrumsvyn. Det automatiska sparintervallet kan ändras (via en inställning) eller automatiskt spara kan inaktiveras helt (genom att ställa in intervallet till 0).

En ny bearbetningsmodul rgb-primärer har lagts till. Denna modul kan användas för ömtåliga färgkorrigeringar samt kreativ färggradering. Det gör att de röda, gröna och blå primärfärgerna kan flyttas runt med ”nyans” och ”renhet” kontroller.

Dessutom innehåller sigmoidmodulen nu en ny primärsektion, som kan användas för att på ett elegant sätt hantera svåra ljussituationer (t.ex. lysdioder) och justera bildens övergripande utseende. Att ändra dessa parametrar kan ge tilltalande solnedgångar, förbättrade hudtoner etc. Den här funktionen kan endast användas med sigmoids per-kanal-läge och är löst baserad på idéer från Troy Sobotkas AgX och relaterat arbete i Blender-communityt. Den medföljande ”släta” förinställningen bör ge en bra utgångspunkt för ytterligare korrigeringar med denna funktion.

När du arbetar med modulerna för flytande och retusch, visas nu alltid hela den obeskurna bilden, med valfri beskärning indikerad genom att visa en överlagd rektangel. Detta gör att beskurna delar av bilden kan användas utan att först behöva inaktivera beskärningsmodulen och återaktivera den när den är klar.

Vid panorering eller zoomning i mörkrumsvyn brukade en lågupplöst platshållare visas tills bilden var helt omräknat för den nyligen synliga regionen. Nu, om någon del av den föregående vyn fortfarande är synlig, kommer den delen omedelbart att visas i hög kvalitet, med endast resten av bilden som tillfälligt visas i låg kvalitet tills röret är färdigt.

Detta har uppnåtts som en del av en fullständig omarbetning av mörkrumsbildvisningen, som också har tagit bort några irriterande hopp när den lågupplösta platshållaren ersätts med omräknade bilddata, eller när du växlar mellan hel och beskuren vy (när beskärning, retuschering eller flytande moduler är (o)fokuserade).

Prestanda förbättringar

• OpenCL initieras nu i bakgrunden omedelbart efter lanseringen av darktable-gränssnittet, med framsteg som indikeras av en serie toast-meddelanden. Tidigare gjordes detta innan huvudgränssnittet lanserades, vilket kunde leda till betydande förseningar (ibland mer än en minut) mellan att användaren öppnade darktable och allt som visades på skärmen, vilket fick det att se ut som om darktable inte kunde starta. Observera att bearbetningen kommer att gå långsammare (eftersom darktable endast kommer att använda processorn) tills OpenCL är helt initierad.
• En OpenCL-kodsökväg har implementerats för linskorrigering med hjälp av inbäddad korrigeringsmetadata.
• Bildvisningshastigheten i kartvyn har ökats med 25 %.
• Exporthastigheten har förbättrats för JPEG 2000 och B&W TIFF-bilder.
• Den kromatiska aberrationsmodulen är nu cirka 10 % snabbare när den körs på processorn.

Så installera Ni Daktabel

Installation av Darktable på olika Linux-distributioner som Ubuntu, Debian, Mint och Fedora är en relativt enkel process. Nedan följer steg-för-steg instruktioner för varje distribution.

Ubuntu och Mint

På Ubuntu och Mint, som är baserade på Debian, kan du installera Darktable direkt från standardförråden. Öppna en terminal och kör följande kommand:

sudo apt update
sudo apt install darktable

Dessa kommandon kommer att uppdatera din paketlista och installera den senaste tillgängliga versionen av Darktable från Ubuntu/Mint-förråden.

Debian

På Debian kan du också installera Darktable från förråden. I en terminal, kör:

sudo apt update
sudo apt install darktable

Observera att versionen i Debian-förråden kan vara äldre än den som finns i Ubuntu/Mint, beroende på vilken version av Debian du använder.

Fedora

På Fedora använder du DNF, Fedoras pakethanterare, för att installera Darktable. Öppna en terminal och kör:

sudo dnf update
sudo dnf install darktable

Detta kommer att uppdatera dina paketförråd och installera Darktable.

Allmänna Tips

• PPA för Senaste Versionen: Om du vill ha den senaste versionen av Darktable på Ubuntu eller Mint, kan du överväga att lägga till en PPA (Personal Package Archive). Detta kan ge dig tillgång till nyare versioner än vad som finns i standardförråden.
• Flatpak eller Snap Paket: Darktable finns också tillgänglig som Flatpak eller Snap paket, vilket kan vara ett alternativ för att få den senaste versionen på vilken distribution som helst.
• Officiell Hemsida: För de senaste installationsinstruktionerna, besök Darktables officiella webbplats och deras dokumentationssektion.

Kom ihåg att efter installationen, kan du starta Darktable från din applikationsmeny eller genom att skriva darktable i terminalen.

https://www.darktable.org/

Installationsguide för Pure-FTPd på Ubuntu

FTP (File Transfer Protocol) är en av de äldsta och mest använda metoderna för att överföra filer mellan en klient och en server över ett nätverk. Pure-FTPd är en populär FTP-server som är känd för sin säkerhet och prestanda. I den här artikeln kommer vi att gå igenom stegen för att installera och konfigurera Pure-FTPd på en Ubuntu-server.

Steg 1: Uppdatera Systemet

Innan du påbörjar installationen är det viktigt att se till att ditt system är uppdaterat. Detta kan göras genom att öppna en terminal och köra följande kommando:

sudo apt update && sudo apt upgrade

Denna process kommer att se till att alla befintliga paket är uppdaterade till de senaste versionerna.

Steg 2: Installera Pure-FTPd

När systemet är uppdaterat är nästa steg att installera Pure-FTPd. Detta kan enkelt göras med apt, Ubuntus standardpaketmanager. Skriv in följande kommando i terminalen:

sudo apt install pure-ftpd

Detta kommando kommer att ladda ner och installera Pure-FTPd på din server.

Steg 3: Konfigurera Pure-FTPd

Efter att installationen är klar, är nästa steg att konfigurera din FTP-server. Pure-FTPd lagrar sina konfigurationsfiler i katalogen /etc/pure-ftpd/conf/. Här kan du göra ändringar för att anpassa servern efter dina behov, inklusive användarautentisering, portnummer och användarbegränsningar.

Steg 4: Skapa FTP-användare

För att din FTP-server ska vara användbar behöver du användare som kan ansluta till den. Du kan antingen använda befintliga systemanvändare eller skapa nya användare specifikt för FTP-åtkomst. För att skapa en ny användare, använd kommandot:

sudo adduser ftpuser

Byt ut ftpuser med det användarnamn du önskar.

Steg 5: Starta om Pure-FTPd

Efter att du har gjort dina konfigurationsändringar är det viktigt att starta om FTP-servern för att dina ändringar ska träda i kraft. Detta görs med följande kommando:

sudo service pure-ftpd restart

Steg 6: Öppna Portar i Brandväggen

Om din server har en aktiv brandvägg, som UFW, behöver du öppna de portar som FTP-servern använder. För standard FTP-trafik, öppna port 21:

sudo ufw allow 21

Om du använder FTP i passivt läge, bör du också öppna ett portintervall för dataöverföringar.

Steg 7: Testa FTP-servern

Slutligen är det dags att testa din FTP-server. Detta kan göras från en annan dator med en FTP-klient som FileZilla, eller direkt från terminalen med ftp kommandot:

ftp your_server_ip

Ersätt your_server_ip med din servers IP-adress eller domännamn.

Konfiguerar TLS säker dataöverföring

Att konfigurera TLS (Transport Layer Security) för säker dataöverföring på en Pure-FTPd-server är ett viktigt steg för att säkerställa att all data, inklusive känslig information som lösenord, är krypterad under överföring. Denna guide ger en detaljerad approach för att ställa in TLS på en Pure-FTPd-server som körs på Ubuntu eller liknande Linux-distributioner.

1. Generera TLS-certifikat

Först behöver du skapa ett TLS-certifikat. Om du redan har ett certifikat från en betrodd certifikatutfärdare (CA), kan du hoppa över detta steg. Annars kan du skapa ett självsignerat certifikat genom att följa dessa steg:

1. Installera OpenSSL (om det inte redan är installerat):

   sudo apt-get install openssl

2. Skapa en privat nyckel och ett certifikat:

   sudo openssl req -x509 -nodes -days 365 -newkey rsa:2048 -keyout /etc/ssl/private/pure-ftpd.pem -out /etc/ssl/private/pure-ftpd.pem

Under denna process kommer du att uppmanas att ange detaljer för certifikatet såsom land, stat, organisation, osv. Detta kommando skapar en enda fil som innehåller både den privata nyckeln och certifikatet.

3. Ställ in lämpliga behörigheter:

   sudo chmod 600 /etc/ssl/private/pure-ftpd.pem

2. Konfigurera Pure-FTPd för TLS

Nu behöver du konfigurera Pure-FTPd att använda TLS-certifikatet:

1. Redigera Pure-FTPd-konfigurationen:
   Öppna TLS-konfigurationsfilen för Pure-FTPd:

   sudo nano /etc/pure-ftpd/conf/TLS

2. Aktivera TLS:
   I denna fil, skriv in 1 för att aktivera TLS och spara sedan och stäng filen. Siffran 1 betyder att endast krypterade anslutningar är tillåtna. Du kan använda 2 för att tillåta både krypterade och okrypterade anslutningar.
3. Ange TLS-certifikatfilen:
   Se till att Pure-FTPd känner till platsen för ditt TLS-certifikat. Detta är vanligtvis redan inställt på /etc/ssl/private/pure-ftpd.pem.

3. Starta om Pure-FTPd

Efter att du har konfigurerat TLS, starta om Pure-FTPd för att tillämpa ändringarna:

sudo service pure-ftpd restart

4. Konfigurera brandväggen

Om din server har en brandvägg aktiverad, se till att den tillåter TLS-anslutningar:

sudo ufw allow 21
sudo ufw allow 990

Port 21 är för FTP, och port 990 är för implicit FTPS.

5. Testa TLS-anslutningen

För att testa din säkra FTP-anslutning, använd en FTP-klient som stöder TLS/SSL-kryptering, såsom FileZilla. Konfigurera klienten att använda FTP över TLS och anslut till din server.

Viktiga överväganden

• Certifikatets giltighet: Om du använder ett självsignerat certifikat, kom ihåg att klienter kommer att få en varning om att certifikatet inte är betrott. För en produktionsmiljö är det rådligt att använda ett certifikat från en betrodd CA.
• Säkerhetsinställningar: Se till att du använder starka krypteringar och överväg att inaktivera äldre, mindre säkra protokoll som SSLv3.
• Regelbundna uppdateringar: Håll din server och mjukvara uppdaterad för att säkerställa att du har de senaste säkerhetsuppdateringarna.

Genom att följa dessa steg kan du avsevärt förbättra säkerheten för dataöverföring på din

Sammanfattning

Att installera och konfigurera Pure-FTPd på Ubuntu är en enkel process som kan öka din server’s funktionalitet betydligt. Genom att följa dessa steg kan du säkert och effektivt sätta upp en FTP-server som uppfyller dina behov. Kom ihåg att alltid prioritera säkerheten och överväga att använda säkrare alternativ som SFTP för känslig dataöverföring.

Här kan linux bli ett alternativ fler och fler datorer är användbara , även en dator ifrån 2013 är inte idag värdelös även om Microsoft och Apple vill glömma den. Fler och fler tjänster körs på nätet , därav är vikten att vara kompatibel med Windows plattformen mindre och mindre.

Microsoft Corps (MSFT.O) plan att avsluta stödet för Windows 10 operativsystem kan resultera i att cirka 240 miljoner persondatorer (PC) kasseras, vilket potentiellt kan lägga till avfall från deponi, sa Canalys Research.

Elektronikavfallet från dessa datorer kan väga uppskattningsvis 480 miljoner kilo, vilket motsvarar 320 000 bilar.

Även om många datorer skulle kunna förbli funktionella i flera år efter slutet av OS-stödet, varnade Canalys att efterfrågan på enheter utan säkerhetsuppdateringar kan vara låg.

https://www.reuters.com/technology/microsoft-ending-support-windows-10-could-send-240-mln-pcs-landfills-report-2023-12-21/

Att packa filer i Linux kan göras med olika verktyg beroende på filformatet du önskar. Här är några exempel för att packa filer i bz2, tgz och zip format:

1. BZ2

För att packa filer i bz2-format använder du kommandot bzip2. Exempel:

• För att packa en enstaka fil:

  bzip2 filnamn

Detta kommer att skapa en fil med .bz2-ändelse.

• För att packa flera filer eller en katalog, använd tar kombinerat med bzip2:

  tar cjf arkivnamn.tar.bz2 filnamn1 filnamn2 katalognamn

Detta skapar en tar-fil komprimerad med bzip2.

2. TGZ (Tar GZip)

För att skapa en .tgz-fil (eller .tar.gz), som är en tar-arkiv komprimerad med gzip, använd följande kommando:

• För att packa en katalog eller flera filer:

  tar czf arkivnamn.tgz filnamn1 filnamn2 katalognamn

Detta skapar en tar-fil komprimerad med gzip.

3. ZIP

För att skapa en .zip-fil använder du kommandot zip. Exempel:

• För att packa en enstaka fil:

  zip arkivnamn.zip filnamn

• För att packa en katalog inklusive alla underkataloger:

  zip -r arkivnamn.zip katalognamn

Flagga -r står för ”rekursiv” och säkerställer att alla filer och underkataloger inkluderas.

Kom ihåg att byta ut filnamn, arkivnamn och katalognamn med dina faktiska fil- och katalognamn.

För att packa upp en .tar-fil i ett Unix-liknande operativsystem som Linux eller FreeBSD använder du tar-kommandot. Detta är ett mycket flexibelt verktyg som kan hantera olika komprimeringsformat. Här är de grundläggande stegen för att packa upp en .tar-fil:

Packa Upp en Standard .tar-fil

Om din fil är en vanlig .tar-fil (inte komprimerad), använd följande kommando:

tar -xf filnamn.tar

Här är -x flaggan för att extrahera innehållet och -f specifierar filnamnet.

Packa Upp en Komprimerad .tar-fil

Om filen är komprimerad (som .tar.gz eller .tar.bz2), behöver du inkludera en extra flagga för att hantera komprimeringen:

• För .tar.gz eller .tgz filer, använd:

  tar -xzf filnamn.tar.gz

Här är -z flaggan för att hantera gzip-komprimering.

• För .tar.bz2 filer, använd:

  tar -xjf filnamn.tar.bz2

-j flaggan är för bzip2-komprimering.

Specificera Målkatalog (Valfritt)

Om du vill extrahera filerna till en specifik katalog, använd -C flaggan följt av sökvägen till målkatalogen:

tar -xf filnamn.tar -C /önskad/målkatalog

Byt ut /önskad/målkatalog med sökvägen till den katalog där du vill att filerna ska extraheras.

Sammanfattning

Använd tar-kommandot med lämpliga flaggor beroende på filtypen. Kom ihåg att ersätta filnamn.tar med det faktiska filnamnet du arbetar med. Om du är osäker på filtypen kan du använda file filnamn.tar för att identifiera vilken typ av komprimering som används, om någon.

Så packar du upp en ZIP fil

För att packa upp en .tar-fil i ett Unix-liknande operativsystem som Linux eller FreeBSD använder du tar-kommandot. Detta är ett mycket flexibelt verktyg som kan hantera olika komprimeringsformat. Här är de grundläggande stegen för att packa upp en .tar-fil:

Packa Upp en Standard .tar-fil

Om din fil är en vanlig .tar-fil (inte komprimerad), använd följande kommando:

tar -xf filnamn.tar

Här är -x flaggan för att extrahera innehållet och -f specifierar filnamnet.

Packa Upp en Komprimerad .tar-fil

Om filen är komprimerad (som .tar.gz eller .tar.bz2), behöver du inkludera en extra flagga för att hantera komprimeringen:

• För .tar.gz eller .tgz filer, använd:

  tar -xzf filnamn.tar.gz

Här är -z flaggan för att hantera gzip-komprimering.

• För .tar.bz2 filer, använd:

  tar -xjf filnamn.tar.bz2

-j flaggan är för bzip2-komprimering.

Specificera Målkatalog (Valfritt)

Om du vill extrahera filerna till en specifik katalog, använd -C flaggan följt av sökvägen till målkatalogen:

tar -xf filnamn.tar -C /önskad/målkatalog

Byt ut /önskad/målkatalog med sökvägen till den katalog där du vill att filerna ska extraheras.

Sammanfattning

Använd tar-kommandot med lämpliga flaggor beroende på filtypen. Kom ihåg att ersätta filnamn.tar med det faktiska filnamnet du arbetar med. Om du är osäker på filtypen kan du använda file filnamn.tar för att identifiera vilken typ av komprimering som används, om någon.

För att lägga till en användare i Ubuntu via terminalen använder du kommandot adduser. Här är de grundläggande stegen:

1. Öppna Terminalen: Du kan öppna terminalen genom att söka efter ’Terminal’ i ditt Ubuntu-gränssnitt eller genom att trycka på Ctrl + Alt + T.
2. Använd adduser Kommandot: Skriv följande kommando i terminalen:

   sudo adduser [nytt_användarnamn]

Ersätt [nytt_användarnamn] med det namn du vill ge den nya användaren.

3. Ange och Bekräfta Lösenord: Efter att ha kört adduser-kommandot kommer systemet att be dig om att skapa ett lösenord för den nya användaren. Ange ett säkert lösenord och bekräfta det genom att ange det en gång till.
4. Fyll i Användarinformation: Systemet kan också be om ytterligare information om den nya användaren, såsom fullständigt namn, rumnummer, telefonnummer osv. Denna information är valfri och du kan helt enkelt trycka på Enter för att hoppa över dessa fält.
5. Bekräftelse: Slutligen kommer systemet att be dig bekräfta att informationen är korrekt. Skriv ’Y’ för ja och tryck på Enter.

När detta är gjort kommer den nya användaren att skapas i Ubuntu. Du kan också behöva lägga till användaren i vissa grupper beroende på vilka behörigheter du vill att de ska ha. Detta kan göras med usermod kommandot.

Så radera du en användare

För att radera en användare i Ubuntu via terminalen använder du kommandot deluser. Här är de grundläggande stegen:

1. Öppna Terminalen: Du kan öppna terminalen genom att trycka på Ctrl + Alt + T eller genom att söka efter ’Terminal’ i ditt Ubuntu-gränssnitt.
2. Använd deluser Kommandot: För att ta bort en användare, skriv följande kommando i terminalen:

   sudo deluser [användarnamn]

Ersätt [användarnamn] med namnet på den användare du vill ta bort.

Observera att detta tar bort användaren, men inte användarens hemkatalog och andra filer. Om du också vill ta bort användarens hemkatalog och mailspool, kan du använda flaggan --remove-home:

   sudo deluser --remove-home [användarnamn]

3. Bekräfta Raderingen: Du kan behöva ange ditt lösenord för att bekräfta åtgärden. Efter detta kommer användaren att raderas från systemet.

Om användaren ingår i några särskilda grupper, och du vill ta bort användaren från dessa grupper, kan du använda deluser kommandot igen med gruppnamnet. Till exempel:

sudo deluser [användarnamn] [gruppnamn]

Det är viktigt att vara försiktig när du använder dessa kommandon, eftersom det kan leda till förlust av data om du tar bort en användares hemkatalog. Se till att du har säkerhetskopierat alla viktiga data innan du genomför dessa åtgärder.

Tipsen gäller i stort alla linux distar.