• Annons


    Annons

    Återbruka din dator

    Har du en dator som tillverkaren tycker är ”för gammal”? Låt inte Microsoft eller Apple bestämma när den ska pensioneras – ge den ett nytt liv med Linux! En premiumdator, som en iMac från 2010, har fortfarande kraft nog för att leverera snabb och säker surf, streaming och vardagsanvändning. Med Ubuntu blir den en modern, smidig och pålitlig ”surfbräda” för många år framöver. Återbruka din dator i stället för att låta den samla damm – miljön och din plånbok kommer att tacka dig!

    Hur får du hjälp?

    Välkommen till oss på Orrspelsvägen 13 i Bromma! Ta spårvagn 12 (Nockebybanan) från Alviks tunnelbanestation och kliv av vid Ålstens Gård – bara några steg från vår dörr. Vi hjälper dig att ge din dator nytt liv genom att installera Debian, Ubuntu 24.04 LTS, Linux Mint eller en annan Linux-distribution som passar just dina behov.

    Öppettider
    Datorhjälp

    Tel 08 37 21 00


    E-post info@datorhjalp.se
    Hemsida : Datorhjälp.se
    Besöksadress: Orrspelsvägen 13, Bromma

  • NotepadNext 0.13 – klassisk enkelhet med moderna förbättringar

    NotepadNext 0.13 tar ett tydligt kliv framåt genom att kombinera den klassiska enkelheten från Notepad++ med moderna funktioner för tryggare och smidigare arbete. Med autosparade sessioner, stöd för arbetsytor och flera efterfrågade förbättringar stärker uppdateringen editorns roll som ett lättviktigt men kraftfullt verktyg för både kod och textredigering.

    NotepadNext, en modern och plattformsoberoende nytolkning av Notepad++, har släppts i version 0.13. Fokus ligger på att förbättra arbetsflödet utan att göra programmet tyngre eller mer komplext. Resultatet är en uppdatering som främst riktar sig till användare som vill ha en snabb, pålitlig och okomplicerad kod- och textredigerare.

    Autosparade sessioner ökar tryggheten

    Den mest märkbara nyheten i version 0.13 är autosparade sessioner. Alla öppna filer sparas automatiskt var 60:e sekund. Vid en krasch, omstart eller oavsiktlig stängning kan arbetet återställas nästan exakt där det lämnades. Funktionen är särskilt värdefull vid längre redigeringspass eller när man arbetar med många filer samtidigt.

    Workspace-läge för arbete med hela mappar

    NotepadNext får nu ett workspace-läge som gör det möjligt att öppna en hel katalog som arbetsyta. Detta aktiveras via den nya kommandoradsflaggan --workspace. Funktionen förenklar hantering av projekt som består av flera filer och gör editorn mer användbar även utanför enstaka filredigering.

    Nya och förbättrade redigeringsfunktioner

    Uppdateringen innehåller flera förbättringar som ger användaren mer kontroll över gränssnitt och beteende. Det går nu att slå av och på radnummer, inaktivera automatisk URL-markering samt klicka direkt på EOL-indikatorn i statusfältet. En ny funktion gör det möjligt att ta bort dubbla rader, inklusive upprepade rader i följd. Markörens beteende har justerats för att bättre respektera markerade områden, och sökresultat använder nu en enhetlig typsnittsstorlek för bättre läsbarhet.

    Buggfixar och förbättrad stabilitet

    Version 0.13 åtgärdar flera praktiska problem som tidigare kunde störa arbetsflödet. Hanteringen av filsökvägar vid start av flera instanser har förbättrats, liksom dialogen för omladdning av ändrade filer. Det finns nu också stöd för att ange en standardkatalog vid filöppning. Session- och omladdningslogiken har finjusterats för att minska avbrott under längre arbetspass.

    Utökat språk- och syntaxstöd

    På syntaxsidan har stöd för Abaqus lagts till. Lokaliseringen har samtidigt utökats med nya översättningar till italienska och tyska, uppdateringar för brasiliansk portugisiska och ukrainska samt ett uppfräschat portugisiskt språkstöd.

    Tillgänglighet på Linux

    För Linuxanvändare finns NotepadNext tillgänglig både som Flatpak och som AppImage, vilket gör installationen enkel oavsett distribution.

    Sammanfattning

    NotepadNext 0.13 är en tydlig förbättring som bygger vidare på programmets grundidé: snabbhet, enkelhet och fokus på själva redigeringen. Med autosparade sessioner och workspace-stöd tar editorn ett steg framåt utan att förlora sin lättviktiga karaktär, vilket gör den till ett attraktivt alternativ för både vardagsanvändare och utvecklare.

    Så här installera du Notepadnext på ubuntu och debian.

    Ubuntu och Debian kan NotepadNext installeras helt via terminalen med hjälp av Flatpak. Nedan är ett komplett exempel som visar varje steg i ordning.

    Först installerar du Flatpak om det inte redan finns på systemet:

    sudo apt update
    sudo apt install flatpak
    

    Därefter lägger du till Flathub, som är det officiella programförrådet där NotepadNext finns:

    sudo flatpak remote-add --if-not-exists flathub https://flathub.org/repo/flathub.flatpakrepo
    

    När Flathub är aktiverat kan du installera NotepadNext:

    flatpak install flathub com.github.dail8859.NotepadNext
    

    Efter installationen kan programmet startas direkt från terminalen:

    flatpak run com.github.dail8859.NotepadNext
    

    NotepadNext kommer nu även att synas i programmenyn tillsammans med övriga installerade program. Uppdateringar hanteras automatiskt via Flatpak, vilket gör att du alltid har tillgång till den senaste versionen utan extra arbete.

    Installation av NotepadNext på Ubuntu/Debian (Flatpak)
    1) Installera Flatpak
    sudo apt update
    sudo apt install flatpak
      
    2) Lägg till Flathub
    sudo flatpak remote-add --if-not-exists flathub https://flathub.org/repo/flathub.flatpakrepo
      
    3) Installera NotepadNext
    flatpak install flathub com.github.dail8859.NotepadNext
      
    4) Starta programmet
    flatpak run com.github.dail8859.NotepadNext
      
  • En ringklocka utan sladdar – när webben ringer på dörren

    En QR-kod på dörren, en webbsida som “ringer”, och en konsol inomhus som plingar till via en egen ntfy-server – kan det verkligen fungera som ringklocka? I praktiken visade det sig vara oväntat stabilt och snabbt, även om det knappast ersätter en klassisk installation permanent. Här publicerar vi den testade koden och visar vilka få inställningar du behöver ändra för att komma igång.

    Tänk dig en ringklocka som inte sitter i väggen, inte kräver någon särskild hårdvara och inte ens behöver vara i samma byggnad som du själv. I stället består den av en QR-kod, en webbsida och en notifieringstjänst. Det låter som ett experiment – och det är det också – men ett förvånansvärt fungerande sådant.

    I en tidigare artikel beskrev vi hur man kan bygga en mjukvarubaserad ringklocka med hjälp av QR-kod, egen domän och en självhostad ntfy-server. Nu har lösningen testats i praktiken, och dessutom publiceras den kod som faktiskt användes. Den skiljer sig något från den som visades i det första inlägget.

    Resultatet? Inte något man installerar som permanent ersättning för en vanlig ringklocka, men absolut ett intressant och lärorikt bygge.

    Två delar som tillsammans bildar ett “pling”

    Systemet är uppdelat i två tydliga delar som samverkar via webben.

    Den första delen är webbsidan som QR-koden pekar på. QR-koden sitter exempelvis på dörren eller porten. När någon skannar den öppnas en enkel webbsida där besökaren kan ”ringa på”. Ett klick räcker för att ett meddelande ska skickas vidare.

    Den andra delen är konsolen på insidan. Det kan vara en dator, surfplatta eller mobil som har en webbsida öppen i webbläsaren. Den sidan lyssnar på notifieringar från ntfy-servern. När någon ringer på hörs ett ljud och ett meddelande visas direkt på skärmen.

    All kommunikation sker i realtid, helt via webbläsaren.

    Hur fungerade det i praktiken?

    Överraskande bra.

    Notiserna dök upp snabbt, ljudsignalen fungerade stabilt och hela lösningen kändes oväntat robust så länge nätverket var tillförlitligt. Samtidigt märks det tydligt att detta inte är tänkt som en långsiktig hushållsprodukt. Det är mer ett tekniskt experiment än en färdig konsumentlösning.

    Men som koncept och demonstration är det mycket lyckat.

    Den testade koden och nödvändiga ändringar

    När du laddar ner och packar upp arkivet med koden hittar du två mappar, en för webbsidan bakom QR-koden och en för konsolen.

    I filen index.html för webbdelen behöver du ändra adressen till din egen ntfy-server:

    const NTFY_URL = ”https://ntfy.exempel.se/ringklocka-Ringer”;

    Sätt adressen till den domän där din ntfy-server faktiskt finns.

    I konsolens index.html gör du motsvarande ändring:

    const NTFY_BASE = ”https://ntfy.exempel.se”;

    Även här ska adressen peka på din egen ntfy-domän.

    Vad krävs för att lösningen ska fungera?

    För att systemet ska fungera pålitligt behöver du några grundläggande förutsättningar. Du bör ha en egen domän, både för stabilitet och för att kunna använda HTTPS. Du behöver också tillgång till en ntfy-server, helst självhostad. Slutligen krävs en enhet som är igång och har konsolsidan öppen i webbläsaren.

    I övrigt behövs inga appar, inga användarkonton och ingen specialutrustning.

    Installera ntfy

    För att installera en ntfy-server på Ubuntu är det en fördel att ta det steg för steg. Börja med att se till att systemet är uppdaterat och att du har grundläggande verktyg som curl och gpg installerade. Därefter lägger du till ntfy-projektets officiella paketkälla. Det görs genom att hämta GPG-nyckeln och registrera arkivet i systemets APT-konfiguration. När paketkällan är på plats uppdaterar du paketlistan och installerar ntfy med systemets vanliga pakethanterare.

    När programmet är installerat skapar du en konfigurationsfil, vanligtvis /etc/ntfy/server.yml. Där anger du grundläggande inställningar, till exempel vilken extern adress servern ska använda, som https://ntfy.dindomän.se, samt vilken lokal port tjänsten ska lyssna på. Konfigurationsfilen behöver inte vara avancerad till att börja med, utan kan hållas mycket enkel.

    Nästa steg är att köra ntfy som en systemtjänst. Genom att aktivera tjänsten med systemd ser du till att den startar automatiskt vid omstart av servern. När tjänsten väl är igång kan du kontrollera att den fungerar genom att skicka ett testmeddelande till ett valfritt ämne.

    För praktisk och säker användning placeras ntfy normalt bakom en webbserver som Apache. Webbservern fungerar då som en omvänd proxy och vidarebefordrar HTTPS-trafik till ntfy-tjänsten som kör lokalt. Slutligen säkrar du uppkopplingen med ett TLS-certifikat, till exempel via Let’s Encrypt och Certbot.

    När dessa delar är på plats har du en stabil och självhostad ntfy-server som kan användas för allt från notifieringar till den mjukvarubaserade ringklockan till andra typer av realtidsmeddelanden.

    Varför är detta intressant?

    För att det visar hur långt man kan komma med enkla webbtekniker och öppna standarder. Med bara HTML, JavaScript och en notifieringstjänst går det att koppla samman den fysiska världen med webben på ett mycket direkt sätt.

    Samma idé kan användas för andra ändamål, till exempel enkla larmsystem, interna notifieringar, hjälpknappar eller tillfälliga installationer på mässor och evenemang.

    Det är kanske inte framtidens ringklocka, men det är ett tydligt exempel på hur kreativ mjukvara kan ersätta hårdvara – åtminstone ibland.

    Texten ovan bör ses som en övergripande beskrivning. Ett tips är att ta hjälp av en lämplig AI för att få allt att fungera.

    Länk för att ladda hem koden

    https://www.linux.se/kod/ringkloocka.tar

    Fakta: Mjukvaruringklocka med QR-kod och ntfy
    En experimentell ringklocka som använder en QR-kod på dörren och en webbsida som skickar en notifiering till en konsol via en egen ntfy-server.
    Består av:
    • Webbsida som QR-koden pekar på (”ring på”-knapp)
    • Konsolvy i webbläsaren som spelar ljud och visar meddelanden
    • ntfy-server som förmedlar notifieringar i realtid
    Du behöver:
    • Egen domän och HTTPS
    • En ntfy-server (helst självhostad på Ubuntu)
    • En enhet som är igång och har konsolsidan öppen
    Filer att ändra i koden:
    index.html: NTFY_URL
    consol/index.html: NTFY_BASE
    Tips: Se texten i artikeln som en övergripande beskrivning. Ta gärna hjälp av en lämplig AI för att få detaljerna rätt i din egen miljö.
  • Från sopfynd till teletype: IBM Selectric II får ett nytt liv

    En elektrisk skrivmaskin från 1970-talet, räddad ur en soptunna, visar sig rymma en ingenjörskonst som fortfarande imponerar. Med kugghjul, metallband och mekanisk logik kunde IBM Selectric II skriva snabbare än många människor och byta typsnitt på sekunder. Genom att reparera och koppla upp maskinen mot en modern dator blir den både ett historiskt experiment och en påminnelse om hur avancerad – och begriplig – tekniken en gång var.

    Att hitta en 18-kilos skrivmaskin i en grannes sopor låter som början på ett skämt, men i det här fallet var det starten på en teknikhistorisk återuppståndelse. Maskinen var en IBM Selectric II, en elektrisk skrivmaskin från tidigt 1970-tal som ofta beskrivs som ett mekaniskt mästerverk. Den är byggd som en industriell maskin, full av finurliga länkar, fjädrar och kopplingar, och den gör något som få andra skrivmaskiner kan: den väljer tecken genom att vrida och tilta ett utbytbart typelement som ser ut som en liten golfboll.

    Det märkliga “golfbolls”-elementet är själva kärnan i Selectricens idé. I en vanlig skrivmaskin sitter varje tecken på sin egen typstång. Här finns i stället ett enda typelement där alla tecken är samlade, och när du trycker på en tangent ställer maskinen in elementet till rätt position och slår det mot pappret. Eftersom allt sker med ett och samma element kan inga typstänger fastna i varandra, och man kan dessutom byta “font” genom att byta typelement på några sekunder. Det är en av anledningarna till att Selectric-systemet blev så dominerande.

    Mekaniken som gör skrivandet möjligt

    När man trycker ner en tangent händer något som mer liknar ett mekaniskt kodningssystem än ett traditionellt tangentbord. Under varje tangent finns en del som IBM kallade interposer. Den är formad på ett sätt som motsvarar ett visst tecken, ungefär som en mekanisk nyckelprofil. Interposern påverkar i sin tur ett system av stänger och spärrar som väljer en kombination av rörelser.

    I centrum finns en så kallad wiffle tree-mekanism, en sorts mekanisk “logik” som omvandlar flera små val till en exakt slutrörelse. Det är där Selectricens genialitet verkligen märks: istället för att ha en separat mekanism för varje tecken använder den en kombination av binära val som till slut styr hur mycket typelementet ska roteras och hur mycket det ska tiltas.

    Det riktigt eleganta är att detta fungerar trots att vagnen samtidigt rör sig i sidled. Lösningen är metallband som löper som loopar genom maskinen. Så länge loopens totala längd är konstant kan vagnen flytta sig utan att typelementets orientering ändras. Men om maskinen ändrar loopens effektiva längd så roterar eller tiltar elementet. Det är ett smart trick som gör att teckenvalet kan styras på distans från mekaniken, även när vagnen rör sig.

    Första steget: att få maskinen att fungera igen

    Sopfyndet var inte redo att skriva direkt. Ett tidigt fel satt i en liten arm som drar fram färgbandet. Den hade kärvat fast, och lösningen var klassisk verkstadslogik: demontera ett par kugghjul, rengöra och smörja, och sedan röra allt tillbaka till fri rörelse.

    Ett större problem fanns i tangentbordet. Vissa tangenter gick att trycka ner men gav ingen utskrift. När tangentbordet plockades isär visade det sig att felet berodde på något som kallas selector compensator, ett rör med små kulor som tar upp spel och samtidigt förhindrar att två teckenval registreras exakt samtidigt. Röret hade böjts så att en kula till och med hade pressats ut genom sidan, vilket inte ska kunna hända i normal drift. För att komma åt felet krävdes en djupare demontering, men när delarna riktades och sattes tillbaka fungerade teckenvalet igen.

    Från skrivmaskin till teletype

    När Selectricen väl var mekaniskt frisk uppstod den mer udda idén: att göra den till en teletype, alltså en skrivande terminal kopplad till en dator. En teletype är i grunden en fjärrskrivare, ett system som låter text färdas över en ledning och skrivas ut på papper på en annan plats. Under stora delar av 1900-talet var detta ett av de viktigaste sätten att skicka text snabbt, långt innan fax och e-post blev vardag.

    På 1970-talet, när hemdatorrevolutionen tog fart, var skrivare fortfarande ovanliga och ofta ganska dåliga. Dotmatrisskrivare fanns, men utskrifterna var grova jämfört med Selectricens krispiga slag. Därför byggde många entusiaster om Selectric-maskiner till datorutmatning. Det lockande är att skrivmaskinen redan har en extremt snabb och exakt mekanik, och om man bara kan “trycka ner” rätt mekaniska val med elektriska ställdon så blir den en imponerande skrivare.

    Solenoider som ersätter fingrar

    För att få maskinen att skriva utan mänskliga fingrar användes solenoider, alltså elektromagnetiska ställdon som kan dra eller trycka en arm när de får ström. Målet var att undvika en solenoid per tangent, vilket skulle bli dyrt och komplicerat. I stället utnyttjades Selectricens interna logik: genom att påverka ett fåtal centrala “valpunkter” kan man åstadkomma alla tecken.

    Resultatet blev tretton solenoider. Sex av dem styr själva teckenvalet via maskinens latch-interposers. En solenoid triggar skrivcykeln. En annan sköter Shift, eftersom versalerna ligger på andra sidan av typelementet och kräver en separat mekanisk omställning. Fyra solenoider styr funktionerna som i en teletype är avgörande: mellanslag, backsteg, vagnretur och ny rad. Den sista solenoiden kopplades till klockan, eftersom många teletypes hade ett “bell”-ljud som kunde aktiveras med ett styrtecken.

    För att allt skulle gå att montera snyggt byggdes hållare och adaptrar med 3D-printade delar. En viktig princip var att inte behöva borra i chassit, utan att använda befintliga skruvhål så att maskinen i teorin kan återställas.

    Att läsa tangentbordet utan att förstöra det

    Selectricens tangentbord anses av många vara ett av de bästa som byggts. Men för att göra maskinen till en terminal behövdes också en väg att läsa av vilka tangenter som trycks. Här användes optiska sensorer, opto-interrupters, som känner av när en liten “flik” passerar mellan en lysdiod och en sensor.

    Placeringen valdes där interposers passerar en styrskena, vilket råkar vara samma plats där avlyssningsutrustning historiskt har kunnat byggas in. Under kalla kriget lyckades sovjetiska tekniker bygga in avlyssning i vissa elektriska skrivmaskiner genom att läsa av rörelser på ett diskret sätt. I det här projektet användes samma mekaniska “observationspunkt”, men med helt oskyldiga sensorer för att skapa en dator-anslutning.

    Eftersom inte alla tangenter är enkla att läsa på samma plats kompletterades systemet med fler sensorer för exempelvis cykelstart, vissa specialtangenter och shift-läget. Tillsammans gav det full kontroll över både inmatning och utskrift.

    Elektronik som pratar RS-232

    Styrningen byggdes kring en mikrokontroller och MOSFET-drivning för solenoiderna. RS-232 valdes som kommunikationsstandard, eftersom det historiskt är ett av de vanligaste sätten att koppla terminaler till datorer. Det passar också bra i en retroinspirerad konstruktion: ett seriellt gränssnitt med tydliga regler och robust signalering.

    På mjukvarusidan var en av de stora utmaningarna timing. Maskinen kan vara snabb, men det betyder inte att den kan ta emot data i samma takt som en modern dator kan skicka den. Därför behövdes buffring och flödeskontroll. En annan utmaning var teckenmappningen: för att veta vilket mekaniskt val som ger vilket utskrivet tecken behöver man en tabell, och den tabellen skapades genom att skriva ut tecken i serie och manuellt bygga en “lookup”-lista.

    När allt väl satt kunde maskinen skriva hela ASCII-uppsättningen, inklusive styrtecken. Ett klassiskt exempel är Ctrl-G, “bell”, som får klockan att ringa.

    Datorn på papper: programmering, verktyg och textflöde

    Med maskinen kopplad via seriell kabel till en Linux-dator kunde den användas som en riktig terminal, om än en terminal som skriver på papper och aldrig kan sudda. Det blir snabbt tydligt varför så många gamla Unix-program är gjorda för textutmatning och linjebaserad interaktion: de var bokstavligen designade för teletypes.

    Det gick att skriva ett C-program, kompilera det och köra det, och låta resultatet hamna direkt på papper. Det gick att göra beräkningar, prova klassiska verktyg och till och med köra BASIC-liknande exempel som känns hämtade från 1970-talets hemdatorvärld. Men det blev också uppenbart att en fysisk mekanik ibland ger små egenheter: extra tecken eller enstaka “felsteg” kan dyka upp när inställningar och slitage inte är perfekta.

    Webben, men i textform

    En särskild idé var att använda skrivmaskinen för att “surfa” på webben. Här stöter man på en grundläggande konflikt: moderna webbsidor är byggda för skärm, grafik och interaktivitet. En skrivmaskin kan bara mata framåt på papper.

    Lösningen blev att använda en textbaserad webbläsare som kan rendera en sida till ren text och lista länkar med nummer. Man kan sedan skriva in länknummret för att gå vidare, ungefär som tidiga textlägenavigatörer. För enkla och historiska sidor fungerar det förvånansvärt bra. För moderna plattformar blir det snabbt ohanterligt, eftersom mängden länkar, menyer och dynamiskt innehåll exploderar i mängd text. Det som på skärm känns som en “ren” sida blir i textutskrift flera minuter av papper.

    Varför göra detta alls?

    På ett plan är det här ett hopplöst opraktiskt projekt. Det är långsamt, bullrigt och kräver papper och underhåll. Men på ett annat plan är det en demonstration av något som blivit ovanligt: teknik som är begriplig i sin fysiska form, där varje funktion motsvaras av en synlig rörelse, och där innovation kan vara lika mycket mekanisk som digital.

    IBM Selectric II visar att ingenjörskonst inte bara handlar om processorkraft och mjukvara. Den handlar också om hur man med kuggar, band, kopplingar och smart mekanisk logik kan skapa ett system som är snabbt, robust och elegant. Att koppla en sådan maskin till en modern dator är i grunden ett möte mellan två epoker, där pappersterminalen blir en påminnelse om hur text och datoranvändning en gång såg ut och varför så mycket av vår programkultur fortfarande bär spår av den tiden.

    Faktaruta: IBM Selectric II & teletype-bygget
    Modell: IBM Selectric II (elektrisk skrivmaskin, tidigt 1970-tal)
    Vikt: ca 18 kg (≈ 40 lb)
    Typelement: Utbytbart “golfboll”-format typeball (snabbt byte av typsnitt/teckenuppsättning)
    Nyckelidé: Tecken väljs genom att typelementet roteras och tiltas innan slaget mot pappret.
    Mekanik: Över 2 000 mekaniska delar och en berömd “wiffle tree”-mekanism som omvandlar tangentval till rörelse.
    Ombyggnad till terminal:
    Ställdon: 13 solenoider för teckenval, cykelstart, shift, mellanslag, backsteg, vagnretur/ny rad och klocka (bell)
    Avläsning: Optiska sensorer (opto-interrupters) för att läsa tangenttryck och maskinens lägen
    Kommunikation: RS-232 seriellt gränssnitt
    Resultat: Skrivmaskinen fungerar som teletype/terminal och kan skriva ut datorns text direkt på papper.
  • AerynOS 2026.01: ett experiment i framtidens Linux

    AerynOS fortsätter att ta form som en Wayland-fokuserad Linuxdistribution med atomiska uppdateringar: januariutgåvan 2026.01 bjuder på en ny alpha-ISO med Linuxkärna 6.18, uppfräschade skrivbordsmiljöer som GNOME, KDE Plasma och COSMIC – samt en terminalbaserad installation via den egenutvecklade Lichen-installern. Samtidigt markerar projektet tydligt sin linje mot LLM:er och bygger vidare på infrastruktur som ska möjliggöra en rullande release utan ominstallation.

    AerynOS 2026.01: ett experiment i framtidens Linux

    AerynOS har publicerat sin Alpha-ISO för januari 2026 – ett tydligt steg framåt för den fortfarande unga Linuxdistributionen som bygger på atomiska uppdateringar, men utan att fullt ut anamma strikt immutability. Resultatet är ett system som vill kombinera kontinuerliga uppdateringar med flexibilitet och kontroll.

    Ett alpha-släpp som känns oväntat moget

    Trots att AerynOS fortfarande klassas som alpha ger 2026.01-utgåvan ett stabilt intryck. ISO-filen fungerar främst som en live-miljö och som transport för den egenutvecklade, Rust-baserade Lichen-installern. Installationen sker helt i terminalen och kräver att användaren själv skapar partitioner i förväg – något som tydligt signalerar att målgruppen än så länge är tekniskt bevandrade användare.

    Ändå rapporteras installationen fungera smidigt, även när mer avancerade skrivbordsmiljöer som COSMIC installeras. För ett alpha-projekt är det ett styrkebesked.

    Flera skrivbord – en gemensam grund

    GNOME är standard i live-miljön, men vid installation kan användaren välja mellan GNOME, KDE Plasma, COSMIC, ett rent terminalsystem eller bygga en egen miljö med Wayland-kompositörer som MangoWC, Niri eller Sway. Oavsett val laddas alltid de senaste paketen ner vid installationstillfället, vilket gör systemet aktuellt redan från start.

    Detta speglar AerynOS grundidé: användaren ska inte låsas till ett enda arbetssätt, utan ges möjlighet att forma sitt system efter egna behov.

    Modern teknik rakt igenom

    Basen i systemet har uppdaterats rejält. Kärnan är Linux 6.18 LTS, tillsammans med glibc 2.43, Mesa 25.3 för grafik och PipeWire 1.4 för ljud och video. Utvecklingsmiljön är lika modern, med Node.js 24, Ruby 4.0 och uppdaterade verktygskedjor.

    På applikationssidan märks nya versioner av Firefox, Thunderbird, Wine, Visual Studio Code och VSCodium, samt den Rust-baserade editorn Zed. Wayland-fokuserade verktyg och terminaler – ofta skrivna i Rust eller Zig – fortsätter att vara en tydlig del av distributionens identitet.

    Infrastruktur, inte bara paket

    Under januari har mycket arbete lagts på sådant som inte alltid syns direkt för slutanvändaren. Projektet har lanserat en egen debuginfod-tjänst som automatiskt kan leverera felsökningssymboler till verktyg som gdb, förbättrat felmeddelanden i pakethanteraren moss och optimerat CDN-cachning för snabbare och mer stabila nedladdningar.

    Detta är viktiga byggstenar för AerynOS långsiktiga mål: att bli en rullande distribution där användaren aldrig behöver ominstallera för att ta del av stora förändringar.

    En tydlig hållning i AI-frågan

    En av de mest omtalade aspekterna kring AerynOS just nu är projektets tydliga ställningstagande mot användning av LLM:er och generativ AI i utvecklingsarbetet. Policyn är offentlig och ska även speglas på projektets webbplats. I en tid där många open source-projekt i allt högre grad förlitar sig på AI-verktyg, markerar AerynOS en alternativ väg med fokus på mänsklig granskning och kontroll.

    Mer än kod: community och identitet

    Utöver tekniska framsteg pågår arbete med ny webbplats, diskussioner om ny logotyp och förbättrad dokumentation. Projektet ser även över sin närvaro på GitHub och undersöker alternativ som Codeberg, delvis av oro för centralisering och AI-fokus hos större plattformar.

    Samtidigt växer gemenskapen, med fler bidragsgivare och ökat intresse i projektets kommunikationskanaler.

    Ett projekt att följa, inte använda i produktion

    AerynOS 2026.01 Alpha är uttryckligen inte avsedd för produktionsbruk. Däremot är den ett intressant experiment för den som vill följa utvecklingen av nästa generations Linuxdistributioner: atomiska uppdateringar utan rigid immutability, Wayland i centrum och en tydlig ideologisk kompass.

    Det är just detta som gör AerynOS intressant – inte för att det redan är färdigt, utan för att det vågar testa nya idéer om hur Linux och open source-utveckling kan se ut framöver.

    https://aerynos.com

    [FAKTARUTA] AerynOS 2026.01 (Alpha)
    • Status: Alpha (test/utvärdering)
    • ISO: Live GNOME (levererar Lichen-installern)
    • Installation: Terminalbaserad (Lichen), partitionering görs manuellt
    • Valbara miljöer: GNOME / KDE Plasma / COSMIC / Terminal-only / egen Wayland-setup
    • Kernel: 6.18.7
    • glibc: 2.43
    • Mesa: 25.3.4
    • PipeWire: 1.4.10
    • Skrivbord: COSMIC 1.0.3 · GNOME 49.3 · Plasma 6.5.5
    • KDE: Frameworks 6.22 · Gear 25.12.1
    • Appar: Firefox 147 · Thunderbird 147 · Wine 11 · VS Code 1.108.2 · VSCodium 1.108.10359 · Zed 0.221.4
    • Verktyg: QEMU 10.2 · Node.js 24.13 · Ruby 4.0
    Tips: Installern laddar alltid ner senaste paket vid installationstillfället.



  • Linux Lite 7.8: Ett lättviktigt Linux tar klivet mot framtiden

    Linux Lite 7.8 är här – en lättviktig men ambitiös uppdatering där den Ubuntu-baserade distributionen tar tydliga steg mot framtiden. Med omskrivna systemverktyg, fler program direkt från start och en gradvis övergång till modern teknik behåller Linux Lite sin enkla och resurssnåla själ, samtidigt som grunden läggs för nästa stora versionssprång.

    Den Ubuntu-baserade Linuxdistributionen Linux Lite är tillbaka med version 7.8 – en uppdatering som inte bara putsar på detaljerna utan också markerar början på en större teknisk resa. Med fokus på enkelhet, låg resursförbrukning och ett bekant skrivbord fortsätter Linux Lite att vara ett attraktivt alternativ för både nybörjare och användare med äldre datorer.

    En tydlig riktning: Python och GTK4

    Den största nyheten i Linux Lite 7.8 är att 12 av distributionens egna verktyg har skrivits om från grunden. Syftet? Att stegvis lämna äldre tekniker och istället bygga vidare på Python och det moderna gränssnittsramverket GTK4, vilket kommer att bli standard i kommande Linux Lite 8-serien.

    Bland de omskrivna programmen hittar vi centrala verktyg som:

    • Lite Software
    • Lite Updates
    • Lite Firewall
    • Lite Welcome
    • Lite User Manager

    För användaren innebär detta framför allt bättre framtidssäkerhet, renare kod och på sikt mer konsekventa och moderna gränssnitt – utan att ge avkall på den välkända enkelheten.

    Fler program direkt ur lådan

    Programhanteraren har samtidigt fått ett rejält lyft. Över 20 populära applikationer har lagts till i standardutbudet, däribland:

    • BleachBit – för systemrensning
    • Darktable – avancerad bildhantering
    • KDE Connect – smidig integration med mobilen
    • Kdenlive – videoredigering
    • Stacer – systemövervakning och optimering

    Det gör att Linux Lite känns mer komplett redan vid första uppstart, särskilt för användare som vill vara produktiva direkt.

    Bättre koll på systemet

    Även System Monitoring Center har uppdaterats. Den nya systemfliken visar nu mer detaljerad information om hårdvara och körande system, vilket ger bättre insyn i hur datorn faktiskt mår i realtid – något som uppskattas både av nyfikna användare och felsökare.

    Samma utseende – medvetet val

    Utseendemässigt är Linux Lite 7.8 sig lik. Man fortsätter med:

    • Materia som fönstertema
    • Papirus som ikontema
    • Roboto Regular som standardtypsnitt

    Det är ett medvetet val för att behålla igenkänning och stabilitet mellan versionerna. Under huven används Linuxkärna 6.8, men projektet erbjuder även egna kärnor från version 3.13 ända upp till 6.18 för den som vill finjustera.

    Modernt – men inte tungt

    Trots alla förbättringar är hårdvarukraven fortsatt blygsamma:

    • Dual-core CPU på 1,5 GHz
    • 4 GB RAM
    • Minst 40 GB lagringsutrymme

    UEFI stöds fullt ut, medan Secure Boot är valfritt och avstängt som standard – något som ger flexibilitet utan att krångla till installationen.

    För vem passar Linux Lite 7.8?

    Linux Lite 7.8 riktar sig till dig som vill ha:

    • Ett snabbt och lätt system
    • Ett klassiskt skrivbord (Xfce)
    • En mjuk övergång från Windows
    • Ett Linux som inte kräver djupa tekniska kunskaper

    Kort sagt: Linux Lite 7.8 är inte en revolution på ytan – men under skalet är det ett tydligt steg mot framtiden. En stabil, trygg och modern grund för nästa generation av ett av de mest lättillgängliga Linux-systemen där ute.

    https://sourceforge.net/projects/linux-lite/files/7.8

    Fakta: Linux Lite 7.8
    • Bas: Ubuntu 24.04.3 LTS
    • Skrivbord: Xfce (lättviktigt och klassiskt)
    • Största nyheten: 12 egna verktyg omskrivna – satsning på Python + GTK4 inför serie 8
    • Programhanteraren: utökat utbud med fler populära appar (t.ex. BleachBit, Darktable, KDE Connect, Kdenlive, Stacer)
    • Systeminfo: uppdaterat System Monitoring Center med mer detaljer i “System”-fliken
    • Utseende: Materia-tema, Papirus-ikoner, Roboto Regular
    • Firmware: UEFI-stöd; Secure Boot valfritt (avstängt som standard)
    • Kärna: Linux 6.8 (valfria egna kärnor erbjuds i projektets repo)
    • ISO: cirka 3 GB (tillgänglig via SourceForge-speglar)
    • Rek. krav: 2-kärnig CPU 1,5 GHz, 4 GB RAM, 40 GB disk
  • Tänk om du plötsligt försvinner från nätet?

    Tänk om du plötsligt slutar svara på mejl, logga in på dina konton – eller ens använda internet? Med det nya open-source-verktyget LastSignal kan du själv styra vad som ska hända då. Genom stark kryptering och en digital ”dead man’s switch” ser tjänsten till att känslig information bara lämnas vidare om du verkligen blir onåbar.

    LastSignal låter dig lämna efter dig information – först när det verkligen behövs

    Vi lever stora delar av våra liv digitalt. Kryptoplånböcker, molnkonton, lösenordshanterare, privata dokument och känslig kommunikation är idag lika viktiga som nycklarna till ytterdörren. Men vad händer om du av någon anledning inte längre kan logga in, svara på mejl eller använda dina digitala verktyg?

    Det är just den frågan som det nya open-source-verktyget LastSignal försöker besvara.

    En digital ”dead man’s switch”

    LastSignal är ett självhostat system för så kallad dead man’s switch-funktionalitet – ett koncept som innebär att något automatiskt triggas om en person slutar ge livstecken. I det här fallet handlar det om förskrivna meddelanden som bara skickas vidare om användaren inte längre bekräftar sin aktivitet.

    Systemet bygger på regelbundna avstämningar via e-post. Så länge användaren klickar på sina påminnelser händer ingenting. Men om dessa bekräftelser uteblir, aktiveras en tidskedja som till slut leder till att krypterade meddelanden skickas till utvalda mottagare.

    Det kan handla om allt från instruktioner till anhöriga, åtkomstinformation till digitala tillgångar – eller helt enkelt ett sista meddelande.

    Total sekretess – inte ens servern kan läsa innehållet

    En av de mest intressanta aspekterna med LastSignal är dess zero-knowledge-design. All kryptering sker direkt i användarens webbläsare innan informationen laddas upp. Servern lagrar alltså endast krypterad data och saknar helt möjlighet att läsa innehållet.

    Det betyder att även om servern skulle komprometteras, eller om någon administratör får tillgång till databasen, är meddelandena fortfarande skyddade. Nycklarna lämnar aldrig användarens kontroll.

    Kort sagt: servern fungerar som en mekanisk utlösare och budbärare – inte som en betrodd mellanhand.

    Ingen extern tjänst att lita på

    Till skillnad från många kommersiella lösningar är LastSignal tänkt att köras på din egen server. Installationen sker via Docker, och användaren ansvarar själv för drift, uppdateringar och säkerhet.

    E-postleverans sker via vanlig SMTP, vilket innebär att du själv konfigurerar vilken mejlserver eller relay som ska användas – både för påminnelser och för själva meddelandena om systemet aktiveras.

    Detta gör lösningen särskilt attraktiv för personer som vill undvika molntjänster, abonnemang och tredjepartsberoenden.

    En betrodd kontakt – utan fullmakt

    LastSignal innehåller även en smart mellanfunktion: en betrodd kontakt. Om användaren inte svarar på sina sista påminnelser kan denna person bekräfta att användaren fortfarande lever men tillfälligt är onåbar.

    En sådan bekräftelse skjuter upp utskicket under en angiven tid – utan att den betrodda kontakten får tillgång till kontot eller de krypterade meddelandena. Det ger en extra säkerhetsventil mot falska larm, exempelvis vid sjukdom, resa eller tekniska problem.

    Ett digitalt testamente – på dina villkor

    LastSignal är inte ett juridiskt testamente, men fungerar i praktiken som ett digitalt nödbrev. Ett sätt att försäkra sig om att viktig information inte försvinner, samtidigt som den förblir helt privat så länge den inte behövs.

    I en tid där våra liv blir allt mer digitala är det här ett tydligt exempel på hur kryptografi, öppen källkod och självbestämmande kan kombineras för att lösa ett mycket mänskligt problem: vad lämnar vi efter oss – och när?

    För den som vill veta mer finns projektets dokumentation och källkod fritt tillgänglig online.

    https://lastsignal.app

    Fakta: LastSignal
    Vad? Självhostad “dead man’s switch” som skickar förskrivna meddelanden vid utebliven aktivitet.
    Hur? Regelbundna e-postcheckar. Om du inte bekräftar i tid triggas utskick.
    Integritet: Zero-knowledge – meddelanden krypteras i webbläsaren innan uppladdning.
    Serverns roll: Lagrar endast chiffertext och hanterar trigger/leverans, inte innehållet.
    Leverans: SMTP – du konfigurerar egen mailserver/relay för påminnelser och utskick.
    Extra: Stöd för “trusted contact” som kan skjuta upp utskick utan att få åtkomst till meddelanden.
  • Akut säkerhetsuppdatering: Tails 7.4.1 täpper till allvarliga anonymitetshål

    Tails-projektet har släppt en akut säkerhetsuppdatering som täpper till allvarliga kryptografiska sårbarheter. Den nya versionen, Tails 7.4.1, åtgärdar brister som i värsta fall hade kunnat utnyttjas för att avslöja användares identitet via Tor-nätverket – vilket gör uppdateringen kritisk för alla som använder systemet för anonym kommunikation.

    Utvecklarna bakom Tails, det integritetsfokuserade Linux-systemet som används för anonym och säker kommunikation, har släppt Tails 7.4.1 – en akut säkerhetsuppdatering som åtgärdar flera kritiska sårbarheter i OpenSSL. Uppdateringen är extra viktig eftersom bristerna i värsta fall hade kunnat användas för att avslöja identiteten hos Tails-användare via Tor-nätverket.

    Vad är Tails – och varför är detta allvarligt?

    Tails (The Amnesic Incognito Live System) är ett operativsystem som körs från USB eller DVD och inte lämnar några spår efter sig på datorn. All internettrafik tvingas genom Tor-nätverket, vilket gör det mycket svårt att spåra användaren. Systemet används av journalister, visselblåsare, aktivister och andra som behöver starkt skydd mot övervakning och censur.

    Just därför är säkerhetsbrister i Tails extra känsliga.

    OpenSSL-brister som hotade anonymiteten

    I Tails 7.4.1 har OpenSSL uppdaterats till version 3.5.4, en säkerhetsrelease som åtgärdar flera allvarliga sårbarheter. Enligt Tails-utvecklarna hade dessa brister potentiellt kunnat utnyttjas av en illvillig Tor-reläserver för att deanonymisera användare, alltså koppla deras nätverksaktivitet till deras verkliga identitet.

    Att inte uppdatera innebär därför en reell säkerhetsrisk.

    Fler förbättringar i Tails 7.4.1

    Utöver OpenSSL-fixarna innehåller uppdateringen även flera andra förbättringar. Tor-klienten har uppdaterats till version 0.4.8.22. E-postklienten Mozilla Thunderbird har uppdaterats till version 140.7.0 ESR, vilket även löser problem med Gmail-autentisering. Dessutom har ett visuellt laddningshjul lagts till när Wi-Fi-inställningarna öppnas från Tor-anslutningsassistenten, vilket förbättrar användarupplevelsen.

    Vad var nytt i Tails 7.4?

    Den tidigare versionen Tails 7.4, som släpptes tidigare i månaden, introducerade en ny funktion som gör det möjligt att spara språk, tangentbordslayout och regionala format direkt på USB-minnet. Dessa inställningar tillämpas nu automatiskt vid omstart, vilket är en tydlig förbättring för användare som kör Tails regelbundet.

    Ny webbläsare och modern grund

    Tails 7.4-serien levereras med Tor Browser 15.0.4, baserad på Mozilla Firefox 140 ESR. Denna version introducerar stöd för vertikala flikar, flikgrupper samt en ny enhetlig sökknapp i adressfältet.

    Under huven bygger Tails 7.4 på Debian 13 ”Trixie” och använder Linux-kärnan 6.12 LTS, vilket ger systemet en modern, stabil och långsiktigt underhållen teknisk grund.

    Så uppdaterar du

    Tails 7.4.1 finns tillgänglig för nedladdning i form av ISO- och USB-avbilder för 64-bitars system via den officiella webbplatsen. Automatiska uppgraderingar stöds från Tails 7.0, 7.1, 7.2, 7.3.1 och 7.4, men det går även att utföra en manuell uppgradering.

    Slutsats

    Tails 7.4.1 är en liten uppdatering sett till nya funktioner, men mycket viktig ur säkerhetssynpunkt. För användare som förlitar sig på Tails för anonymitet och integritet är det avgörande att uppdatera så snart som möjligt.

    När anonymitet står på spel finns det inga oviktiga säkerhetsfixar.

    https://tails.net/install/index.en.html

    Faktaruta: Tails 7.4.1
    Typ: Akut säkerhetsuppdatering (”emergency release”)
    Varför viktig? Patchar kritiska OpenSSL-sårbarheter som i värsta fall kan utnyttjas via en illvillig Tor-reläserver för att minska anonymiteten.
    Uppdaterar:
    • OpenSSL → 3.5.4
    • Tor → 0.4.8.22
    • Thunderbird → 140.7.0 ESR (inkl. fix för Gmail-inloggning)
    Övrigt: Visar ”spinner” vid öppning av Wi-Fi-inställningar från Tor Connection-assistenten.
    Uppgradering: Automatiska uppgraderingar från Tails 7.0 / 7.1 / 7.2 / 7.3.1 / 7.4 (manuell uppgradering finns också).
  • Transmission 4.1 – en stor uppdatering för världens kanske smidigaste BitTorrent-klient

    Efter nästan tre års utveckling är Transmission 4.1 här – en stor uppdatering av den fria och öppna BitTorrent-klienten som kombinerar låg resursförbrukning med kraftfull funktionalitet. Med bättre IPv6-stöd, smartare nedladdningar och tydliga förbättringar i alla gränssnitt stärker Transmission sin position som ett av de mest eleganta torrentverktygen för Linux, Windows och macOS.

    Efter nästan tre års väntan är Transmission 4.1 här – en rejäl uppdatering av den fria och öppna BitTorrent-klienten som länge varit favorit bland användare som vill ha något snabbt, resurssnålt och utan reklam.

    Transmission är känd för sitt minimalistiska tänk: den finns med både GTK- och Qt-gränssnitt, kan köras helt utan grafiskt gränssnitt som bakgrundsdaemon, och styras via ett kraftfullt webbgränssnitt. Med version 4.1 tar projektet nu ett stort kliv framåt, både tekniskt och användarmässigt.

    Bättre nätverk – redo för framtidens internet

    En av de största nyheterna i Transmission 4.1 är förbättrat stöd för IPv6. Programmet klarar nu både IPv6-trackers och så kallade dual-stack-trackers, vilket gör det bättre anpassat för moderna nätverk. Även lokal peer discovery via IPv6 stöds nu, vilket kan ge snabbare anslutningar i lokala nät.

    Utöver detta har utvecklarna förbättrat hanteringen av äldre trackers som fortfarande använder BEP-7, vilket gör att även gamla torrents fungerar bättre.

    Smartare nedladdning – mer kontroll för användaren

    Transmission 4.1 introducerar flera funktioner som ger användaren större kontroll:

    • Sekventiell nedladdning (valfritt) – perfekt för streaming av media medan filen laddas ner
    • Möjlighet att verifiera en torrent direkt efter avslutad nedladdning
    • Förbättrad hantering av mycket stora torrents
    • Bättre stöd för både krypterade (MSE) och okrypterade anslutningar

    För avancerade användare finns även stöd för att välja om Transmission ska föredra µTP eller TCP, via en ny inställning i settings.json.

    Snabbare, tystare och resurssnålare

    På insidan har Transmission 4.1 fått flera optimeringar:

    • Förbättrad DHT-prestanda
    • Snabbare µTP-nedladdningar
    • Mindre CPU- och RAM-användning
    • Minskad logg-spam tack vare smartare cache av IP-adresser
    • Separata portkontroller för IPv4 och IPv6

    Dessutom har HTTP-trackers blivit säkrare tack vare en mer robust tolkning av svaren.

    Nytt och förbättrat gränssnitt – oavsett plattform

    Alla gränssnitt har fått kärlek i den här versionen:

    GTK-klienten

    • Använder nu systemets inbyggda filväljare
    • Uppdaterade färger som matchar macOS och webbklienten
    • Bättre Flatpak-stöd och förbättrad tillgänglighet

    Qt-klienten

    • Anpassningsbar URL-sökväg vid fjärranslutning
    • Färgkodade förloppsindikatorer för olika torrentlägen
    • Stöd för etiketter (Labels) från webbklienten
    • ETA även i kompakt vy

    Webbklienten

    • Ny högkontrast-tema
    • Dra-och-släpp för att lägga till torrents
    • Fler filtreringsmöjligheter (integritet, felstatus)
    • Förbättrad mobil- och pekskärmsanvändning
    • Mer detaljerad visning av datum, tid och seed-status

    För power users och automatisering

    Verktyget transmission-remote har också fått viktiga nyheter, bland annat:

    • Sekventiell nedladdning från en specifik del av filen
    • Stöd för mycket långa ETA-tider (månader och år!)
    • Förbättrad sortering och nya gränser för inaktiv seedning

    Samtidigt introduceras ett helt nytt JSON-RPC-API som följer standarden JSON-RPC 2.0, vilket gör Transmission ännu mer attraktivt för automatisering och integration i andra system.

    Sammanfattning

    Transmission 4.1 är inte bara en vanlig uppdatering – det är en tydlig signal om att projektet lever och utvecklas aktivt. Med bättre nätverksstöd, fler avancerade funktioner, snyggare gränssnitt och lägre resursförbrukning fortsätter Transmission att vara ett av de mest eleganta och effektiva BitTorrent-alternativen på marknaden.

    Version 4.1 finns att ladda ner som källkod, samt färdiga paket för macOS och Windows, via projektets GitHub-sida.

    https://github.com/transmission/transmission/releases/tag/4.1.0

    FAKTARUTA: Transmission 4.1
    Typ: BitTorrent-klient (open source)
    Gränssnitt: GTK, Qt, Web UI + daemon
    Stora nyheter: IPv6/dual-stack trackers, IPv6 Local Peer Discovery
    Nerladdning: Valfri sekventiell nedladdning + verifiera direkt efter slutfört
    Prestanda: Förbättrad DHT och µTP, lägre CPU/RAM
    API: Ny JSON-RPC 2.0-kompatibel RPC
    Extra: preferred_transport (µTP/TCP) + cache-size-mb=0 för att stänga diskcache
  • Vivaldi 7.8: När webbläsaren börjar tänka som du

    Vivaldi 7.8 gör webbläsaren snabbare i huvudet, inte bara i koden. Med drag-och-släpp-baserad Tab Tiling, smartare fästa flikar och ett mer flexibelt arbetssätt för e-post suddas gränsen ut mellan flikar och arbetsyta. Resultatet är en webbläsare som bättre följer hur människor faktiskt arbetar på webben – parallellt, fokuserat och på sina egna villkor.

    De flesta webbläsare är byggda kring en enkel idé: en flik i taget. Men hur vi faktiskt arbetar på webben har förändrats. Vi jämför, refererar, skriver, följer upp och övervakar – ofta samtidigt. Med Vivaldi 7.8 tar Vivaldi ett tydligt steg bort från det linjära fliktänket och närmar sig i stället hur människans uppmärksamhet faktiskt fungerar.

    Den stora nyheten är en genomgripande förbättring av Tab Tiling – funktionen som låter flera webbsidor visas sida vid sida i samma fönster. Den har funnits länge i Vivaldi, men har tidigare känts som något man aktiverar. I version 7.8 blir den något man bara gör.

    Dra. Släpp. Tänk vidare.

    I Vivaldi 7.8 skapar du en uppdelad vy genom att helt enkelt dra en flik rakt in i sidan du tittar på. När du hovrar över olika delar av fönstret visas visuella markeringar: vänster, höger, ovanför, under – eller i rutnät. Släpp fliken där det känns logiskt, och layouten skapas direkt.

    Ingen dialogruta. Inga inställningar. Ingen mental omställning.

    Det kan låta som en liten förändring, men i praktiken är det en stor sak. Gränssnittsforskning visar att varje avbrott i arbetsflödet – varje meny, varje extra val – har en kognitiv kostnad. När Vivaldi tar bort steget mellan tanke och handling känns webbläsaren plötsligt betydligt snabbare, även om datorn inte blivit det.

    Öppna länkar direkt i en uppdelad vy

    Nyheten stannar inte där. Nu går det också att öppna länkar direkt som en del av en befintlig uppdelad vy. I stället för att en länk tar över hela fönstret och tvingar dig att möblera om efteråt, kan nytt innehåll smidigt ”landa” bredvid det du redan jobbar med.

    För den som använder musgester går detta till och med att trigga utan menyer eller klick. Resultatet är att webbläsaren börjar kännas mindre som en rad sidor – och mer som en sammanhängande arbetsyta.

    Ett verktyg för parallellt tänkande

    Vivaldi beskriver själva Tab Tiling som ett sätt att ”tänka i parallell”, och det är en träffande formulering. Människor är dåliga på att växla kontext snabbt, men bra på att hålla flera saker i huvudet samtidigt – så länge de är synliga.

    Med Tab Tiling blir det naturligt att:

    • skriva eller forska med källor synliga bredvid texten
    • jämföra priser, specifikationer eller designförslag
    • följa liveuppdateringar medan annat arbete fortsätter

    Eftersom varje ruta i layouten fortfarande är en vanlig flik kan du dessutom kombinera tiling med andra Vivaldi-funktioner. Du kan till exempel låta vissa sidor uppdateras automatiskt med jämna mellanrum, medan resten av arbetsytan förblir exakt som den är.

    Flikar som beter sig som man förväntar sig

    Vivaldi 7.8 gör också något som låter självklart – men som få webbläsare faktiskt klarar av: fästa flikar kan nu låsas till en specifik domän.

    Det innebär att en fastnålad e-postflik alltid förblir e-post. Ett projektverktyg förblir ett projektverktyg. De slutar vara ”små vanliga flikar” och börjar fungera som verkliga verktyg.

    Det är en till synes enkel förändring, men den eliminerar ett av de vanligaste irritationsmomenten i långa webbsessioner: att något man tänkt vara stabilt plötsligt förvandlas till något helt annat.

    E-post som en del av webbläsaren – på riktigt

    Vivaldis inbyggda e-postklient får också ett rejält lyft. Tidigare var mail låst till ett enda fönster. I version 7.8 fungerar mail över flera fönster och Workspaces, och fästa mailflikar följer med överallt.

    I praktiken betyder det att e-post inte längre känns som en separat funktion eller ett sidoprojekt. Den blir ett verktyg som alltid finns där, oavsett hur du organiserar ditt arbete i webbläsaren.

    Installera Vivaldi 7.8 på Ubuntu 24.04

    Att installera Vivaldi på Ubuntu 24.04 är enkelt och följer samma modell som många andra moderna Linuxprogram. Det rekommenderade sättet är att använda Vivaldis officiella DEB-paket, vilket ger automatiska uppdateringar via Ubuntus pakethantering.

    1. Gå till Vivaldis officiella nedladdningssida och välj Vivaldi för Linux (DEB).
    2. Ladda ner paketet som passar ditt system (vanligtvis 64-bitars).
    3. Installera genom att dubbelklicka på den nedladdade .deb-filen och använda Ubuntu Software,
      eller via terminalen:sudo apt install ./vivaldi-stable_*.deb

    Under installationen läggs Vivaldis eget programförråd automatiskt till i systemet. Det innebär att framtida uppdateringar, inklusive säkerhetsfixar och nya versioner, levereras smidigt via vanliga systemuppdateringar.

    När installationen är klar hittar du Vivaldi i programmenyn, redo att användas direkt utan ytterligare konfiguration.

    Små förbättringar som formar helheten

    Utöver de stora nyheterna innehåller Vivaldi 7.8 en rad mindre, men viktiga förbättringar:

    • Daglig bakgrundsbild från Unsplash på startsidan, helt valfritt
    • Caret browsing som egen inställning för bättre tangentbordsnavigering och tillgänglighet
    • Omritad Windows-installer för smidigare installation
    • Ett mycket stort antal kraschfixar, möjliggjorda av förbättrad kraschrapportering

    Vivaldis QA-team beskriver det som ”två fulla hinkar med kraschfixar” och konstaterar torrt att de få krascher som eventuellt återstår lika gärna kan bero på kosmisk strålning eller grannens mikrovågsugn.

    En webbläsare med en tydlig filosofi

    Bakom alla funktioner finns en konsekvent idé: webbläsaren ska anpassa sig efter användaren – inte tvärtom. Vivaldi profilerar sig öppet mot övervakning, investerarstyrda designbeslut och lösningar där automatiserade system filtrerar vad du får se.

    I stället handlar Vivaldi 7.8 om kontroll, tempo och arbetsro. Om att ge användaren verktyg som känns naturliga när de väl finns där.

    När tanken ”jag vill se de här två sidorna samtidigt” uppstår – då är du redan där.

    https://vivaldi.com/sv/download

    FAKTARUTA: Vivaldi 7.8
    • Nyhet: Drag-and-drop Tab Tiling (dra flik → släpp i layout)
    • Workflow: Öppna länkar direkt som “tiled tab”
    • Flikar: Fästa flikar kan låsas till en domän
    • Mail: Fungerar i flera fönster + pinnade mailflikar över Workspaces
    • Extra: Daglig bild på startsidan (valfritt), bättre tillgänglighet, fler kraschfixar
  • Linux får kontinuitetsplan – om Linus Torvalds inte längre kan leda projektet

    Linux-kärnan har fått ny dokumentation som beskriver hur utvecklingen ska fortsätta om Linus Torvalds inte längre kan leda projektet. För första gången finns nu en formellt nedskriven plan som ska säkerställa kontinuitet i ett av världens viktigaste open source-projekt.

    Linus Torvalds och Linux-kärnan är för många nästan synonyma. I över tre decennier har Torvalds varit den yttersta beslutsfattaren för världens mest använda operativsystemskärna. Men även inom ett så etablerat och stabilt projekt finns behovet av att planera för det oväntade.

    Nu har Linux-kärnan fått ny officiell dokumentation som beskriver hur projektet ska fortsätta om Linus Torvalds inte längre kan utföra sin roll som huvudansvarig för utvecklingen.

    Dokumentation – inte kod

    Förändringen innebär inga tekniska ändringar i själva kärnan. I stället har ett nytt dokument lagts till i Linux-kärnans dokumentation, med fokus på kontinuitet och ledarskap vid exceptionella situationer. Målet är tydligt: utvecklingen ska inte stanna upp eller splittras om en enskild person kliver åt sidan.

    Dokumentet är författat av Dan Williams, långvarig kernel-utvecklare på Intel och välkänd inom Linux Foundation, där han under många år varit engagerad i det tekniska rådgivande arbetet.

    Ett decentraliserat projekt – med ett centralt steg

    Linux-kärnan utvecklas av hundratals underhållare världen över. Varje delsystem har sina egna ansvariga, men det sista steget – att slå samman ändringar i den officiella huvudgrenen – har traditionellt skötts av Linus Torvalds själv.

    Den nya texten slår fast att detta ansvar kan tas över av andra vid behov. Det är inget nytt i praktiken: redan 2018, när Torvalds tog en tillfällig paus, fortsatte utvecklingen utan större störningar. Linux 4.19 släpptes då med Greg Kroah-Hartman som ansvarig.

    Tydlig process vid kris

    Det som nu tillkommer är en formell och nedskriven process för hur projektet ska agera om huvudansvarig inte längre kan fullgöra sitt uppdrag:

    • Inom 72 timmar ska en diskussion initieras.
    • Mötet ska involvera deltagare från den senaste Kernel Maintainers Summit.
    • Om ingen sådan konferens hållits de senaste 15 månaderna tar Linux Foundations Technical Advisory Board (TAB) över ansvaret.
    • Gruppen ska gemensamt avgöra hur förvaltningen av huvudarkivet ska fortsätta, med fokus på projektets långsiktiga hälsa.
    • Inom två veckor ska beslut och nästa steg kommuniceras öppet till communityn.

    Allt sker inom ramen för de strukturer och arbetssätt som redan finns – dokumentet syftar till kontinuitet, inte till att förändra Linux styrmodell.

    Infört utan dramatik

    Som så ofta i Linux-världen skedde förändringen utan stora åthävor. Linus Torvalds själv mergade dokumentet direkt i huvudträdet, utan offentlig kommentar. Därmed är planen nu en officiell del av Linux-kärnans dokumentation.

    Att frågan nu finns nedskriven speglar snarare mognad än oro: Linux är i dag en av världens mest kritiska mjukvaruplattformar, och även dess ledarskap behöver vara förberett på alla tänkbara scenarier.

    https://github.com/torvalds/linux/commit/102606402f4f5943266160e263c450fdfe4dd981#diff-6c81210e8795b03502471e1435cac0763110f72b823038bd0033eb617c15ab8d

    FAKTARUTA: Linux-kärnans kontinuitetsplan
    Syfte: Säkerställa att utvecklingen fortsätter om huvudansvarig (Linus Torvalds) inte längre kan leda arbetet.
    • Typ av ändring: Ny dokumentation – ingen kod ändras.
    • Författare: Dan Williams (kernel-underhållare, Intel; koppling till Linux Foundation TAB).
    • Grundidé: Ansvar ligger kvar hos underhållarcommunityn och befintliga processer.
    • Akutprocess: Möte ska sammankallas inom 72 timmar.
    • Deltagare: Inbjudna från senaste Kernel Maintainers Summit + TAB.
    • Om ingen summit på 15 månader: TAB avgör vilka som bjuds in och vem som sammankallar.
    • Kommunikation: Inom två veckor ska nästa steg meddelas brett (via ksummit@lists.linux.dev).
    • Historisk parallell: 2018 fortsatte arbetet under Torvalds paus; Linux 4.19 släpptes med Greg Kroah-Hartman som ansvarig.
    • Status: Dokumentet mergades direkt i huvudträdet av Linus Torvalds.
    $ORGANIZER i texten syftar på senaste summit-organisatören – eller TAB-ordföranden som reserv.

  • OPNsense 26.1: När brandväggen blir smartare än någonsin

    OPNsense 26.1 ”Witty Woodpecker” gör den öppna brandväggsplattformen både smartare och mer lättöverskådlig. Med integrerad hotinformation, automatisk upptäckt av enheter i nätet och tydligare realtidsloggar får administratörer bättre kontroll över både trafik och risker – samtidigt som systemet moderniseras under huven för starkare säkerhet och enklare drift.

    Brandväggar har länge varit nätverkens osynliga väktare – tysta, effektiva och ofta ganska svårbegripliga. Med den nya versionen OPNsense 26.1 “Witty Woodpecker” tar den öppna brandväggsplattformen ett stort kliv bort från det passiva skyddet och närmare något som liknar ett aktivt, tänkande säkerhetssystem.

    OPNsense är ett öppen källkod-projekt baserat på FreeBSD, använt både i hemnät, företag och större organisationer. I den här versionen ligger fokus tydligt på tre saker: säkerhet, synlighet och enkel vardag för administratörer.

    Se vad som händer – i realtid

    En av de mest påtagliga förbättringarna märks direkt i gränssnittet. Den live-uppdaterade brandväggsloggen har fått ett rejält lyft och visar nu tydligare varför trafik tillåts eller blockeras – i realtid.

    För den som någon gång stirrat på kryptiska loggrader klockan 02.00 är detta mer än kosmetik: det betyder snabbare felsökning och färre gissningar.

    Även reglerna i brandväggen har fått en ny, renare design. Det är nu enklare att skapa, förstå och granska regler – något som minskar risken för misstag i komplexa nätverk.

    Hotinformation direkt i brandväggen

    En av de mest spännande nyheterna är stödet för hotunderrättelser, så kallad threat intelligence. Via ett tillägg (plugin) kan OPNsense nu använda Q-Feeds, en kuraterad ström av information om kända hot:

    • skadliga IP-adresser
    • farliga domäner
    • indikatorer på pågående attacker

    Systemet uppdateras automatiskt och gör det möjligt att blockera nya hot i samma ögonblick som de upptäcks globalt – utan att ge upp lokal kontroll eller insyn i vad som faktiskt blockeras.

    Det här är ett tydligt steg bort från den gamla modellen där brandväggen bara reagerar efter att något gått fel.


    Vilka prylar finns egentligen i ditt nätverk?

    I takt med att hem och företag fylls av allt från mobiler till IoT-prylar blir överblicken sämre. Därför introducerar OPNsense 26.1 en ny funktion: Host Discovery.

    Den gör precis vad namnet antyder – upptäcker automatiskt alla aktiva enheter i nätverket och presenterar dem i en samlad vy. Resultatet:

    • bättre koll på tillgångar
    • snabbare felsökning
    • enklare upptäckt av okända eller obehöriga enheter

    Tillsammans med hotinformationen gör detta OPNsense till ett system som inte bara skyddar gränsen, utan också förstår vad som händer innanför den.

    Modernare motor under huven

    Bakom kulisserna har mycket hänt. Flera nätverkskomponenter, som Router Advertisement och gränssnittshantering, har flyttats till ett modernare MVC-ramverk. IPv6-stödet har förbättrats, bland annat genom smartare standardinställningar via dnsmasq.

    Även säkerhetsfunktionerna har vässats:

    • Intrusion Detection/Prevention har fått en mer strukturerad konfiguration
    • Ett nytt läge för inline-inspektion möjliggör djupare analys av trafiken
    • DNS-tjänsten Unbound kan nu använda flera blocklistor även i Community-versionen

    Allt detta gör plattformen både mer robust och lättare att automatisera.

    Öppen källkod, byggd tillsammans

    Precis som tidigare är OPNsense 26.1 utvecklad i nära samarbete med sitt användarsamhälle. Funktionerna har testats brett innan lansering och riktar sig lika mycket till hemmalabb och entusiaster som till professionella miljöer.

    Resultatet är en brandvägg som inte bara blockerar paket – utan ger insikt, sammanhang och kontroll.

    Kort sagt

    Med Witty Woodpecker visar OPNsense hur modern nätverkssäkerhet kan se ut:
    öppen, begriplig, intelligent och aktiv.

    OPNsense 26.1 finns tillgänglig nu för uppgradering eller nedladdning via projektets webbplats, tillsammans med fullständig dokumentation och ändringslogg.

    Ladda hem

    FAKTA: OPNsense 26.1 “Witty Woodpecker”
    • Fokus: bättre säkerhet, synlighet och enklare drift
    • Threat intelligence: Q-Feeds via plugin (IoC/IP/domäner uppdateras automatiskt)
    • Host Discovery: hittar aktiva enheter i nätet och ger en samlad vy
    • Brandvägg: tydligare live-logg och omgjort gränssnitt för regler
    • API: utökat stöd för bl.a. Source NAT-taggar och DNAT/port forward
    • IDS/IPS: ny conf.d-struktur + nytt inline-inspektionsläge
    • DNS/DHCP: Unbound med flera blocklistor (CE), Kea bättre prefix delegation
    • IPv6: moderniserad hantering och förbättrade standarder via dnsmasq
    Tips: kombinera Host Discovery + Q-Feeds för både överblick och snabbare blockering av nya hot.
  • Krita 5.2.15 – stabilare digitalt måleri för vardagens kreativa arbete

    Krita 5.2.15 är här – en stabilitetsfokuserad uppdatering som gör det fria ritprogrammet ännu mer pålitligt i vardagen. Med fixade krascher, förbättrad pek- och pennhantering samt extra omsorg om ritplattor, särskilt från Xiaomi, riktar sig versionen till alla som vill skapa digital konst utan avbrott.

    Det fria och öppna ritprogrammet Krita fortsätter att finslipas. Drygt en och en halv månad efter version 5.2.14 har utvecklarna nu släppt Krita 5.2.15, en uppdatering som främst fokuserar på stabilitet, kraschfixar och förbättrad hantering av ritplattor och pekskärmar.

    Krita används världen över av illustratörer, serietecknare, konceptkonstnärer och hobbytecknare – och just därför är tillförlitlighet i vardagsarbetet extra viktig. Den nya versionen adresserar flera problem som i praktiken kunde avbryta det kreativa flödet.

    Färre krascher, mindre frustration

    Bland de mest välkomna förbättringarna finns åtgärder för flera kritiska krascher. Programmet kunde tidigare avslutas oväntat vid användning av bland annat:

    • suddpenseln Smudge
    • ångra-funktioner efter Liquify-operationer
    • dokument med trasiga inbäddade färgprofiler

    Även problem med att öppna TIFF-filer med JPEG-komprimering har rättats till – något som särskilt berört användare som arbetar med bilder från kameror eller andra professionella arbetsflöden.

    Smartare inmatning och smidigare gränssnitt

    Krita 5.2.15 förbättrar också hur programmet tolkar inmatning från mus, pekskärm och tangentbord. Konflikter mellan kortkommandon i verktyg som Transform, Move och tidslinjen har rensats bort, och pekhändelser hanteras nu mer konsekvent.

    Ett konkret exempel är att oavsiktliga menyöppningar, som tidigare kunde triggas av pekscrollning, nu förhindras. Små men viktiga justeringar har också gjorts för att minska visuellt “skak” vid rotation nära noll grader samt för att visa zoom- och rotationsmeddelanden mer harmoniskt.

    Extra fokus på ritplattor – särskilt Xiaomi

    En tydlig tyngdpunkt i uppdateringen är förbättrat stöd för ritplattor och pennor, med särskild uppmärksamhet på Xiaomi-enheter. Bland förbättringarna märks:

    • bättre hantering av pennknappar
    • jämnare tryckkurvor
    • minskat fönsterflimmer
    • förbättrad respons vid pekinteraktion

    För användare som ritar direkt på surfplatta innebär detta en märkbart mer följsam och naturlig känsla.

    Under huven: uppdateringar och underhåll

    Utöver synliga förbättringar har Krita även fått tekniskt underhåll. Den medföljande GMic-pluginen har uppdaterats till version 3.6.4.1 i 5.2-grenen, och byggprocessen för macOS har justerats för att undvika oavsiktliga debug-rättigheter i färdiga program.

    Tillgänglighet och plattformar

    Krita 5.2.15 finns nu tillgänglig för:

    • Windows (endast 64-bitars)
    • Linux (AppImage, Flatpak och Snap)
    • macOS (version 10.14 eller senare)

    Androidversionen är fortfarande i beta, medan ChromeOS nu betraktas som redo för produktion.

    Ett stabilare verktyg för kreativt skapande

    Även om Krita 5.2.15 inte introducerar några stora nya funktioner, är uppdateringen ett tydligt exempel på hur öppen källkod utvecklas i dialog med sina användare. Genom att prioritera stabilitet, kompatibilitet och användarupplevelse fortsätter Krita att vara ett pålitligt verktyg för digitalt skapande – oavsett om du är professionell illustratör eller kreativ entusiast.

    https://krita.org/en/download

    FAKTARUTA: Krita 5.2.15
    Typ:
    Bugfix- och stabilitetsuppdatering
    Fokus:
    Kraschfixar, bättre touch/stylus, jämnare zoom/rotation
    Fixar bl.a.:
    Smudge-krascher, Liquify/Undo-problem, trasiga färgprofiler, TIFF (JPEG-komprimering)
    Tablet:
    Förbättringar för stylusknappar, tryckkurva, mindre flimmer (extra fokus på Xiaomi)
    Plugin:
    GMic uppdaterad i 5.2-grenen
    Plattformar:
    Windows (64-bit), Linux (AppImage/Flatpak/Snap), macOS (10.14+)
    Övrigt:
    Android i beta, ChromeOS redo för produktion
    Tips: Lägg detta i ett “Anpassad HTML”-block i WordPress.
  • GParted Live 1.8 släppt – tryggare och modernare diskhantering med Linux 6.18 LTS

    GParted Live 1.8 är här – en ny version av det populära live-systemet för diskhantering som kombinerar GParted 1.8 med Linux 6.18 LTS och de senaste uppdateringarna från Debian. Resultatet är ett kraftfullt, gratis verktyg som gör det enklare och säkrare att skapa, ändra och reparera diskpartitioner på både nya och äldre datorer.

    Att hantera hårddiskar och partitioner kan låta som ett nischat expertområde, men i praktiken är det något som berör alla som installerar operativsystem, återanvänder gamla datorer eller felsöker lagringsproblem. Med den nya versionen GParted Live 1.8 blir detta arbete både säkrare och smidigare.

    Efter den nyligen lanserade GParted 1.8 har utvecklaren Curtis Gedak nu släppt motsvarande live-system. GParted Live är ett Debian-baserat operativsystem som startas direkt från USB eller DVD och ger användaren ett grafiskt verktyg för att hantera diskpartitioner – utan att behöva installera något på datorn.

    Ett schweiziskt armékniv för diskar

    Med GParted och GParted Live kan man skapa, ta bort, kopiera, flytta och ändra storlek på partitioner. Det går också att kontrollera filsystem, sätta etiketter, skapa nya UUID:n och slå av eller på flaggor som boot och hidden. För den som vill optimera prestanda finns även möjlighet att justera partitioner mot MiB- eller cylindergränser.

    Under huven bygger GParted på biblioteket libparted, vilket gör att programmet klarar av både hårdvaru-RAID, BIOS-baserad RAID och Linux egen mjukvaru-RAID. Verktyget hanterar dessutom alla vanliga sektorstorlekar – från klassiska 512 byte till moderna 4096-bytessektorer.

    Bygger på Debian Sid och Linux 6.18 LTS

    GParted Live 1.8 baseras på Debian Sid (Unstable) i dess skick den 27 januari 2026. Det innebär tillgång till mycket färska programvaruversioner. Systemet drivs av den långsiktigt underhållna kärnan Linux 6.18 LTS, närmare bestämt version 6.18.5-1, vilket ger bättre hårdvarustöd, stabilitet och säkerhet.

    Den nya utgåvan innehåller även en mekanism som motverkar problem med svart skärm på vissa datorer – ett vanligt bekymmer för live-system – samt alla aktuella buggfixar och säkerhetsuppdateringar från Debians paketarkiv.

    Stöd för nästan alla filsystem

    GParted Live fortsätter att imponera med sitt breda stöd för filsystem. Här finns stöd för allt från klassiska EXT2/3/4 och NTFS till modernare lösningar som Btrfs, Bcachefs, F2FS och exFAT. Krypterade LUKS-volymer, LVM2-fysiska volymer och mer ovanliga filsystem som NILFS2, MINIX och ReiserFS hanteras också.

    När det gäller partitionstabeller stöds både den äldre MSDOS-standarden och den moderna GPT, vilket gör verktyget användbart på såväl gamla som nya system.

    Gratis, kraftfullt och lättillgängligt

    GParted Live 1.8 kan laddas ner som en live-ISO för 64-bitars system direkt från projektets officiella webbplats. För den som arbetar med Linuxinstallationer, räddar data eller vill ge äldre datorer nytt liv är detta fortfarande ett av de mest pålitliga och flexibla verktygen som finns – helt gratis och med öppen källkod.

    Kort sagt: GParted Live 1.8 gör avancerad diskhantering tillgänglig för alla, utan att kompromissa med kraft eller kontroll.

    https://gparted.org/

    FAKTARUTA

    GParted Live 1.8

    • Typ: Live-system för partitionering
    • Användning: Skapa/ändra partitioner, kontrollera filsystem
    • Tips: Säkerhetskopiera viktiga data innan du ändrar partitioner
  • GParted 1.8 är här – säkrare partitionering och färre krascher

    GParted, det välkända fria verktyget för att hantera hårddiskpartitioner i Linux, är nu tillbaka med version 1.8. Den nya utgåvan fokuserar på ökad stabilitet, säkrare filsystemskopiering och förbättrad hantering av FAT- och EFI-partitioner – viktiga förbättringar i ett verktyg där tillförlitlighet är avgörande.

    Efter ungefär ett års väntan är GParted 1.8 nu släppt. Den fria och öppna partitionshanteraren, som länge varit ett självklart verktyg för Linux-användare, får i den nya versionen en rad förbättringar som framför allt handlar om stabilitet, säkerhet och korrekt hantering av filsystem.

    Även om GParted kanske inte är ett program man tänker på till vardags, spelar det en avgörande roll när man installerar operativsystem, byter hårddisk eller räddar data. Därför är förbättringar ”under huven” ofta viktigare än nya funktioner – och just där fokuserar version 1.8.

    Färre krascher – ett stabilare verktyg

    Ett tydligt mål med GParted 1.8 har varit att eliminera kraschscenarier som funnits kvar länge. Bland annat har utvecklarna åtgärdat krascher som uppstod om ikonresurser saknades samt krascher i komponenten CommandStatus när GParted kompilerades utan optimering.

    Dessutom har långvariga låsningar kopplade till hantering av FAT-filsystem lösts. Särskilt problematiskt var situationer där en FAT-etikett råkade ha samma namn som en post i filsystemets rotkatalog, vilket kunde få programmet att frysa helt. Dessa problem är nu åtgärdade.

    Säkrare kopiering av filsystem

    När filsystem kopieras är det avgörande att inga gamla rester följer med. I GParted 1.8 raderas därför filsystemssignaturer innan varje kopieringsoperation genomförs. Det minskar risken för konflikter, kvarlämnad metadata och svårtolkade fel efteråt.

    Kopiera-och-klistra-funktionen har också förbättrats. GPT-partitioners typ-GUID bevaras nu korrekt och EFI System Partition behåller sin typ även när den kopieras till en ny partition. Programmet visar dessutom tydliga varningar om man försöker skapa logiska EFI-partitioner, något som kan orsaka startproblem på UEFI-system.

    Förbättrad korrekthet i gränsfall

    Flera ändringar riktar sig mot mer ovanliga men viktiga situationer. GParted inaktiverar inte längre 64-bitarsstöd på ext4-filsystem som är mindre än 16 tebibyte, vilket tidigare kunde ske felaktigt.

    Användargränssnittet uppdaterar nu etiketter korrekt även när flera åtgärder köas på samma partition, och detaljvyn i dialogrutan ”Applying pending operations” expanderar nu som förväntat. Även felrapporteringen vid problem med FAT-etiketter har förbättrats för att undvika missvisande meddelanden.

    Övriga förbättringar och putsning

    Utöver buggfixar innehåller version 1.8 flera mindre men genomtänkta förbättringar. Monteringspunkter skapas nu i en privat temporär arbetskatalog, vilket minskar risken för oönskade sidoeffekter. Kommandoutdata i åtgärdsdetaljer visas med fast bredd-typsnitt, vilket gör informationen lättare att läsa.

    Vid skapande av FAT16-, FAT32- och utökade partitioner på MSDOS-partitionstabeller sätts nu LBA-flaggan automatiskt. Dessutom har skärmbilder i GParteds manual uppdaterats, inklusive i översatta versioner.

    Ett moget verktyg som fortsätter förbättras

    FAKTARUTA: GParted 1.8
    • Vad? Fri partitionsredigerare för Linux (GUI).
    • Nyheter i 1.8 Fler kraschfixar, bättre FAT-hantering, säkrare kopiering.
    • Säkerhet vid kopiering Rensar filsystemssignaturer innan alla filsystem-kopior.
    • GPT/EFI Bevarar GPT-typ-GUID och behåller EFI System Partition-typ vid kopiering.
    • FAT Fixar långvariga hängningar vid etiketter och förbättrar felmeddelanden.
    • Små förbättringar Fastbreddstext i kommandoutdata, privata temporära mountpoints m.m.
    Tips: Ta alltid backup innan du ändrar partitioner.
  • DAXFS – ett nytt Linux-filsystem som läser direkt ur minnet

    DAXFS är ett nytt experimentellt filsystem för Linux som vill göra något ovanligt: låta systemet läsa filer direkt ur delat fysiskt minne, utan omvägen via den traditionella lagringsstacken. Genom att bygga på Direct Access kan samma skrivskyddade data delas mellan flera kernelinstanser och till och med ligga kvar i minne som kommer från GPU:er, FPGA:er eller CXL-enheter. Idén kan minska både latens och RAM-förbrukning i allt från containermiljöer till framtida minnespooler och acceleratorbaserade system.

    Linuxvärlden har fått ett nytt, ovanligt tillskott. Kernelutvecklaren Cong Wang på företaget Multikernel har presenterat ett experimentellt filsystem med namnet DAXFS – ett filsystem som helt hoppar över den traditionella vägen via hårddiskar, block-I/O och sidcache, och istället läser data direkt ur fysiskt minne.

    Det kan låta som en detalj för specialister, men DAXFS pekar mot hur framtidens system kan dela data snabbare, snålare och smartare, särskilt i miljöer med containrar, acceleratorer och delat minne.

    Vad är DAX – och varför är det intressant?

    Namnet DAXFS kommer från DAX (Direct Access), en funktion i Linuxkärnan som gör det möjligt för program att komma åt lagringsmedia som om det vore vanligt RAM-minne. Istället för att läsa data i block, kopiera dem till sidcache och sedan vidare till programmet, kan DAX läsa direkt från minnesadressen.

    Resultatet blir lägre fördröjning, färre minneskopior och lägre RAM-förbrukning. DAX används redan i dag tillsammans med så kallat persistent memory, men DAXFS tar idén ännu längre.

    Hur skiljer sig DAXFS från RAMFS och TMPFS?

    Linux har länge haft minnesbaserade filsystem som RAMFS och TMPFS. De är snabba, men de använder fortfarande sidcache och allokerar minne separat för varje instans.

    DAXFS fungerar annorlunda. Det mappar sammanhängande fysiskt minne direkt till filsystemet, filinnehåll läses via direkta minnesläsningar och samma data kan delas mellan flera system utan att kopieras.

    Man kan likna det vid att flera datorer läser ur samma uppslagna bok, istället för att var och en gör sin egen kopia av sidorna.

    Delat minne från GPU:er, FPGA:er och CXL

    En av de mest intressanta egenskaperna är att DAXFS kan använda minne som inte nödvändigtvis sitter på CPU:n.

    Via Linux-gränssnittet dma-buf kan filsystemet exponera GPU-minne, FPGA-minne och CXL-anslutet minne. Allt detta kan presenteras som vanliga filer, utan att data kopieras.

    Det möjliggör zero-copy-åtkomst till stora, statiska dataset, effektiv delning mellan CPU och acceleratorer samt minskad belastning på systemets vanliga RAM. Åtkomsten är medvetet skrivskyddad, vilket förenklar designen och ökar säkerheten.

    Medvetet minimalistiskt

    DAXFS är inte tänkt att ersätta traditionella filsystem som ext4 eller XFS. I stället är det byggt för ett smalt användningsområde och är därför avsiktligt enkelt.

    Filsystemet är endast läsbart, använder ett självständigt image-format, saknar dynamisk minnesallokering, har ingen avancerad metadatahantering och innehåller ingen komplex enhetshantering.

    Denna enkelhet gör filsystemet lättare att förstå, granska och experimentera med.

    Vad kan man använda DAXFS till?

    DAXFS riktar sig till specifika men växande användningsområden.

    Inom container- och molnmiljöer kan samma container- eller Docker-basimage delas mellan flera Linuxkärnor. Genom att kombinera DAXFS med OverlayFS kan man få skrivbara containrar med minimal RAM-åtgång.

    I CXL-baserade system kan delat minne användas istället för långsamma nätverksöverföringar, där data läses direkt från en gemensam minnespool.

    För acceleratorer möjliggörs zero-copy-åtkomst till statiska AI-modeller och effektiv dataåtkomst i HPC- och AI-system.

    Experimentellt – men lovande

    Koden finns öppet tillgänglig på GitHub och utvecklaren betonar att DAXFS är ett experimentellt förslag. Om filsystemet någon gång inkluderas i Linuxkärnan avgörs av diskussioner och granskning i utvecklargemenskapen.

    Oavsett framtiden visar DAXFS hur Linux fortsätter att utforska nya sätt att hantera minne, lagring och delning av data i takt med modern hårdvara.

    Förklarade begrepp

    DAX (Direct Access)
    En Linux-teknik som gör det möjligt att läsa data direkt från minne utan att gå via sidcache eller block-I/O. Det minskar latens och minnesanvändning.

    Sidcache (Page Cache)
    En del av RAM-minnet där Linux lagrar nyligen lästa filer för att snabba upp framtida åtkomst. Effektivt, men kan leda till att samma data lagras flera gånger i minnet.

    Block-I/O
    Det traditionella sättet att läsa och skriva data i fasta block från lagringsenheter som hårddiskar och SSD:er.

    RAMFS och TMPFS
    Minnesbaserade filsystem i Linux. TMPFS kan begränsas i storlek och använda swap, medan RAMFS växer obegränsat och kan orsaka minnesbrist.

    dma-buf
    Ett Linux-API som gör det möjligt att dela minnesbuffertar mellan olika enheter, till exempel mellan GPU och CPU, utan kopiering.

    GPU (Graphics Processing Unit)
    En processor specialiserad på parallella beräkningar, ofta använd för grafik, AI och maskininlärning.

    FPGA (Field-Programmable Gate Array)
    En programmerbar hårdvarukomponent som kan anpassas för specifika beräkningar efter tillverkning.

    CXL (Compute Express Link)
    En modern anslutningsteknik som gör det möjligt att dela minne mellan CPU:er och externa enheter med låg latens.

    OverlayFS
    Ett Linux-filsystem som kombinerar ett skrivskyddat lager med ett skrivbart, ofta använt i containerteknik.

    Zero-copy
    En teknik där data inte kopieras mellan olika minnesområden, vilket sparar både tid och minne.

    FAKTA: DAXFS
    Vad är det? Ett experimentellt, läsbart Linux-filsystem byggt på Direct Access (DAX).
    Nyckelidé Filer mappas direkt mot sammanhängande fysiskt minne, vilket ger direkta minnesläsningar.
    Varför? Mindre RAM-överhead när många system/containrar annars hade duplicerat samma skrivskyddade data i minnet.
    Vad skiljer det från tmpfs? Tmpfs/ramfs använder sidcache och allokerar per instans; DAXFS pekar mot delat fysiskt minne.
    Stöd för acceleratorminne Kan använda device-backat minne (t.ex. GPU/FPGA/CXL) via dma-buf för skrivskyddad åtkomst.
    Designval Minimalistiskt: read-only image, ingen runtime-allokering, enkel metadata.
    Typiska use cases Delad container-basimage mellan kernelinstanser, DAXFS + OverlayFS för containrar, CXL-minnespoolning, zero-copy statiska data.

  • Gammal HP får nytt liv med Linux – perfekt som köks-TV

    En 14 år gammal HP Pavilion All-in-One som annars riskerade att hamna på elektronikskroten har fått nytt liv med Linux – och visat sig fungera utmärkt som både TV och vardagsdator.

    När de flesta teknikmedier fokuserar på recensioner av sprillans nya datorer väljer linux.se att gå åt motsatt håll. I stället för att jaga det senaste tittar vi på äldre hårdvara – och undersöker vad man faktiskt kan göra med den i dag. Den här gången har turen kommit till HP Pavilion 23 All-in-One, en allt-i-ett-dator med 23-tums skärm som lanserades runt 2012.

    Med sina cirka 14 år på nacken är det här en dator som i många hem sannolikt redan har gjort sitt – eller riskerar att hamna på elektronikskroten. Men frågan är: är den verkligen färdig?

    Fortfarande duglig hårdvara

    Exemplaret vi testade är inte uppgraderat med SSD, utan kör fortfarande med mekanisk hårddisk. Det märks i form av något längre laddningstider, men i övrigt är hårdvaran fortfarande fullt användbar. Datorn är utrustad med en Intel Core i5-processor av tredje generationen och 8 GB RAM.

    När vi fick maskinen var Windows 10 installerat. Däremot är officiell uppgradering till Windows 11 inte möjlig, då processorn saknar stöd enligt Microsofts krav. För många användare innebär det i praktiken slutet på datorns livslängd – trots att den i övrigt fungerar utmärkt.

    Linux som räddningsplanka

    Lösningen blev Linux. Vi började med att installera Ubuntu 24.04 LTS, men efter systemuppdateringar uppstod problem med ljudet. Efter viss felsökning valde vi att gå vidare och installerade i stället Linux Mint 22.2 “Zara”, som visade sig fungera stabilt direkt.

    En av datorns mer oväntade styrkor är att den har pekskärm. Linux Mint är visserligen inte känt som världens bästa touch-operativsystem, men grundläggande pekanvändning fungerar tillräckligt bra för enklare uppgifter.

    Utmärkt som TV och informationsskärm

    Just där hittade vi också datorns kanske bästa användningsområde. Med SVT Play öppet i webbläsaren fungerar HP Pavilion 23 utmärkt som TV. Den 23 tum stora skärmen gör sig bra i köket eller i ett gemensamt utrymme, och uppspelning av strömmande video fungerar utan problem.

    Datorn verkar dessutom vara utrustad med ett inbyggt TV-kort, något som i dag – år 2026 – är mer eller mindre ointressant, då TV-tittande numera i stort sett helt sker via internet.

    Värd att rädda

    Slutsatsen är tydlig: springer man på en HP Pavilion 23 All-in-One bör man absolut rädda den. Med Linux installerat kan den leva vidare i flera år till – kanske som köks-TV, informationsskärm eller enkel surfstation.

    För den som vill gå ett steg längre finns även möjligheten att starta Firefox i kioskläge och låsa datorn till en specifik webbplats. Det kan vara en mycket bra lösning för personer som inte kan eller vill använda fjärrkontroll, men som utan problem klarar av pekskärm.

    I en tid där fungerande datorer alltför ofta slängs i onödan visar HP Pavilion 23 att gammal hårdvara fortfarande kan ha en självklar plats – bara man väljer rätt operativsystem.

    FAKTARUTA: HP 23-d117eo (Pavilion 23 All-in-One)
    Typ
    Allt-i-ett (AIO) med 23" skärm
    Lansering
    Runt 2012 (≈ 14 år gammal 2026)
    CPU (testexemplar)
    Intel® Core™ i5-3330S (3:e gen, Ivy Bridge)
    RAM (testexemplar)
    8 GB
    Lagring (testexemplar)
    Mekanisk hårddisk (ingen SSD i vårt exemplar)
    Skärm
    23" – bra storlek för kök/TV-läge
    Pekskärm
    Ja (touch fungerar även i Linux)
    Operativsystem (test)
    Linux Mint 22.2 “Zara” (efter ljudproblem i Ubuntu 24.04 LTS)
    Windows 11
    Ej officiellt stödd (p.g.a. äldre CPU-plattform)
    Passar bra som
    Köks-TV via SVT Play, surfstation, informationsskärm
    Bonus
    Kan köras i Firefox kioskläge för att låsa till en webbplats
    Tips: Byt till SSD för ett rejält lyft i respons (start, program, webbsurf).
  • Fem Linuxdistributioner som gör övergången från Windows enklare

    Att lämna Windows bakom sig behöver varken vara krångligt eller skrämmande. I takt med att fler användare ifrågasätter uppdateringskrav, licensmodeller och kontroll över den egna datorn växer intresset för Linux – ett flexibelt och kostnadsfritt alternativ. Men var börjar man i en värld med otaliga varianter? Här guidar vi dig genom några av de Linuxdistributioner som gör övergången enklare, tryggare och mer välbekant för den som vill ta steget utan att börja om från noll.

    Att byta operativsystem kan kännas som ett stort steg. För många datoranvändare är Windows det självklara valet – inte nödvändigtvis för att det är bäst, utan för att det alltid har funnits där. Men när frustration över påtvingade uppdateringar, licenser, prestandaproblem eller integritetsfrågor växer, börjar allt fler titta på alternativ. Ett av de mest etablerade – och samtidigt mest missförstådda – alternativen är Linux.

    Linux är nämligen inte ett enda operativsystem. Det är ett helt ekosystem av så kallade distributioner: olika varianter som bygger på samma tekniska grund, men med olika målgrupper, designidéer och filosofier. Just detta är både Linux största styrka och dess största hinder för nybörjare – valfriheten kan kännas överväldigande.

    Linux som känns bekant

    Många som lämnar Windows vill inte behöva lära om allt från grunden. Därför är det ofta en fördel om skrivbordsmiljön känns igen – med startmeny, aktivitetsfält och ett tydligt arbetssätt.

    Linux Mint – trygghet före experiment

    Linux Mint har under många år byggt upp ett starkt rykte som en av de mest nybörjarvänliga Linuxdistributionerna. Fokus ligger på stabilitet, förutsägbarhet och praktisk användbarhet.

    Standardmiljön Cinnamon är medvetet utformad för att likna klassiska Windows-versioner. Panelen sitter längst ned, menyerna är logiskt strukturerade och det mesta fungerar direkt efter installation. För den som vill ”bara komma igång” utan överraskningar är detta ofta ett avgörande argument.

    Tekniskt bygger Linux Mint på långtidssupporterade versioner av Ubuntu, vilket ger god hårdvarukompatibilitet. Nätverkskort, skrivare och grafikkort fungerar i de flesta fall direkt – något som Windowsanvändare ofta tar för givet, men som historiskt inte alltid varit självklart i Linuxvärlden.

    Läs mer om Linux mint i vår wiki.

    Zorin OS – Linux med Windowskänsla

    Zorin OS har ett mycket tydligt mål: att göra övergången från Windows så enkel som möjligt. Här är likheten inte en bieffekt, utan en uttalad designprincip.

    Genom ett inbyggt layouts­ystem kan användaren välja skrivbordsuppsättningar som efterliknar Windows 10 eller Windows 11, både visuellt och funktionellt. Resultatet är ett system som känns förvånansvärt bekant redan från första starten.

    Zorin OS lägger också stor vikt vid helhetsintrycket. Färgscheman, ikoner och systemkomponenter är konsekvent utformade, vilket ger ett polerat och professionellt intryck. För användare som uppskattar visuell enhetlighet kan detta väga tungt. Precis som Linux Mint bygger Zorin OS på Ubuntu LTS, vilket ger tillgång till ett enormt programutbud och gott hårdvarustöd.

    Läs mer om Zorin OS i vår wiki

    Etablerade alternativ med nya perspektiv

    Alla som byter till Linux vill inte nödvändigtvis återskapa Windows. För många blir övergången istället ett tillfälle att prova något nytt – ett annat sätt att arbeta med sin dator.

    Pop!_OS – produktivitet i fokus

    Pop!_OS utvecklas av dator­tillverkaren System76 och bygger även den på Ubuntu. Det som särskiljer distributionen är dess egenutvecklade skrivbordsmiljö, COSMIC.

    Här handlar det mindre om att efterlikna Windows och mer om att optimera arbetsflödet. Funktioner som smarta arbetsytor, avancerad fönsterhantering och effektiv tangentbords­navigering gör systemet attraktivt för användare som värdesätter produktivitet och struktur.

    För den som är villig att anpassa sig till ett något annorlunda arbetssätt kan Pop!_OS upplevas som snabbare och mer genomtänkt än traditionella skrivbordsmiljöer – samtidigt som stabilitet och prestanda håller hög nivå.

    Den här distrubtioner är på 1.0, så den finns inte i vår wiki än.

    Ubuntu – referenspunkten i Linuxvärlden

    Ubuntu är för många nästan synonymt med Linux. Med en av världens största användarbaser och omfattande stöd från hårdvaru­tillverkare, utvecklare och molnleverantörer fungerar Ubuntu ofta som referenspunkt i Linuxvärlden.

    En central del av Ubuntus popularitet är dess LTS-versioner (Long-Term Support), som prioriterar stabilitet och säkerhetsuppdateringar under många år. För den som vill ha ett långsiktigt och förutsägbart system är detta en stor fördel.

    Skrivbordsmiljön är baserad på GNOME och skiljer sig tydligt från Windows. För vissa kan detta kännas ovant i början, men gränssnittet är konsekvent, modernt och relativt lätt att lära sig. Ubuntu passar därför bra för den som vill lära sig Linux ”som det är”, snarare än genom ett Windows-liknande filter.

    Läs mer om Ubuntu i vår wiki

    Debian – Linux i sin mest mångsidiga form

    Debian är en av Linuxvärldens äldsta och mest inflytelserika distributioner. Den kan liknas vid ett stridsflygplan av typen SAAB JAS 39 Gripen: inte specialiserad på en enda uppgift, men extremt flexibel och kapabel att ta många roller.

    Med standardinstallation kan Debian upplevas som återhållsam, men genom att installera skrivbordsmiljön KDE Plasma får man en upplevelse som påminner starkt om Windows – med startmeny, aktivitetsfält och ett traditionellt arbetssätt.

    En av Debians största styrkor är dess stöd för äldre hårdvara. Där många moderna system blir tröga eller helt obrukbara kan Debian fortsätta fungera stabilt i många år. Dessutom kan användaren själv välja mellan en mängd olika skrivbordsmiljöer och fönsterhanterare, vilket gör Debian till ett utmärkt val både för nybörjare och avancerade användare.

    Läs mer om Debian i vår Wiki.

    Slutsats: inget bästa val – bara rätt val

    Det är lätt att hitta listor som utlovar den bästa Linuxdistributionen. I praktiken är det en förenkling. Linux handlar i grunden om valfrihet, och det bästa valet beror alltid på användarens behov, vana och nyfikenhet.

    De fem distributioner som nämnts här är inga exotiska experiment. De är beprövade, välstödda och stabila – och just därför utmärkta startpunkter. Oavsett vilken du väljer kommer du snabbt att märka att Linux inte är ett enda system, utan en hel värld av möjligheter.

    Och kanske är det just där Linux verkliga styrka ligger: inte i att ersätta Windows rakt av, utan i att erbjuda något mer flexibelt, mer anpassningsbart – och i längden, mer personligt.

    FAKTA 5 Linuxdistributioner för en smidig Windows-övergång
    Linux Mint
    Känns bekant för Windowsanvändare (Cinnamon). Stabil, enkel att installera och “bara funkar” för vardagsbruk.
    Zorin OS
    Designad för att likna Windows 10/11. Polerad helhetskänsla och lätt start för den som vill ha något bekant direkt.
    Pop!_OS
    Fokus på produktivitet och arbetsflöde (smarta arbetsytor, effektiv fönsterhantering). Passar dig som vill jobba snabbt.
    Ubuntu
    “Standardvalet” för många. Stort community, bra hårdvarustöd och långtidssupport (LTS) för stabil drift.
    Debian
    Robust och flexibel grund som kan bli vad du vill. Med KDE kan den kännas Windows-lik, och den trivs även på äldre datorer.
    Tips: Vill du ha “Windows-känsla” direkt? Välj Mint eller Zorin. Vill du ha stabil bas och full kontroll? Debian. Vill du ha stort stöd och enkel väg in? Ubuntu.
  • Bortskänkes : HP Pavilion HDX 9300

    En ovanligt stor och tung klassiker söker nytt hem. HP Pavilion HDX 9300 med Linux (Debian 13) fungerar utmärkt som radio- eller musikdator och passar perfekt för garage, verkstad eller hobbyprojekt. Gratis mot avhämtning i västra Stockholm.

    Just detta exemplar klarar 1920 × 1080 pixlar (Full HD). Datorn är ursprungligen byggd för Windows Vista, men kör i dag Debian 13. Dett exemplar även ombyggd med SSD.

    Den klarar streaming från SVT Play, dock inte live-kanalströmning som tenderar att lagga. Maskinen har använts som radiodator i ett av mina projekt, men har nu ersatts av en annan dator.

    Passar utmärkt för dig som vill ha:

    • musikdator i garage eller verkstad
    • radiodator
    • experiment- eller återbruksdator

    Ljudet är förvånansvärt bra för sin ålder.

    Kort om modellen

    HP Pavilion HDX 9300 är en mycket stor så kallad desktop replacement-bärbar dator som lanserades runt 2007–2008. Den var tänkt att ersätta en stationär dator snarare än att vara portabel i praktiken.

    Översikt

    HDX 9300 tillhörde HP:s premiumsegment för underhållning och prestanda. Den var ovanligt stor för att vara en bärbar dator och riktade sig till användare som ville ha en stor skärm och kraftfull hårdvara i ett allt-i-ett-format.

    Typiska specifikationer (varierar mellan konfigurationer)

    • Skärm: cirka 20,1 tum, widescreen
    • Upplösning: normalt 1680 × 1050 (detta exemplar klarar 1920 × 1080)
    • Processor: Intel Core 2 Duo
    • Minne: upp till 4 GB DDR2
    • Grafik: dedikerat grafikkort, ofta NVIDIA GeForce 8800M GTS
    • Lagring: SATA-disk (ofta uppgraderad till SSD i dag)
    • Operativsystem: levererades ursprungligen med Windows Vista

    Anslutningar och funktioner

    • HDMI, VGA, USB, eSATA, FireWire, Ethernet
    • Inbyggda mediaknappar
    • Fingeravtrycksläsare på vissa modeller
    • Vissa varianter levererades med fjärrkontroll för mediacenter

    Fördelar

    • Mycket stor skärm för film, arbete och multitasking
    • Kraftfull för sin tid
    • Många portar jämfört med moderna bärbara datorer

    Nackdelar

    • Extremt tung och stor (cirka 7 kg)
    • Kort batteritid
    • Föråldrad prestanda med dagens mått

    Sammanfattning

    HP Pavilion HDX 9300 är i dag främst av intresse för entusiaster, samlare eller återbruk. Den lämpar sig bäst som stationär ersättare, musik- eller radiodator, eller som experimentmaskin för Linux.

    Hämtning:
    Kan hämtas vid en tunnelbanestation i västra Stockholm.
    Utlämning sker på söndagar.

    Använd formuläret om du är intresserad.

    Fakta: HP Pavilion HDX 9300
    Status
    Bortskänkes (hämtas i västra Stockholm, söndagar)
    Operativsystem
    Debian 13 (installerat)
    Skärm
    20,1" widescreen
    Upplösning
    1920 × 1080 (Full HD) på detta exemplar
    Streaming
    SVT Play fungerar; live-kanaler kan lagga
    Användning
    Har använts som radio-/musikdator i projekt
    Ljud
    Bra ljud för sin ålder
    Övrigt
    Stor och tung “desktop replacement” (ca 2007–2008)
    Tips: Perfekt som garage-/verkstadsdator, radiodator eller Linux-labb.
  • Amarok 3.3.2 släppt – fokus på användbarhet och stabilitet

    Amarok fortsätter att finslipas för musikälskare på Linux. Med version 3.3.2 bjuder den KDE-utvecklade musikspelaren på ett mer lättanvänt gränssnitt, bättre överblick i musiksamlingen och en lång rad buggfixar som gör vardagslyssningen både smidigare och stabilare.

    Den öppna musikspelaren Amarok har fått en ny uppdatering i form av version 3.3.2. Det är den andra buggfixutgåvan i 3.3-serien, som går under namnet ”Far Above the Clouds”, och den innehåller både synliga förbättringar för användaren och en lång rad korrigeringar i bakgrunden. Amarok utvecklas som fri programvara inom KDE community och är främst riktad till Linux-användare som vill ha en kraftfull musikspelare med avancerad samlingshantering.

    Mer information direkt i låtinformationen

    En av de mest märkbara nyheterna är att Amarok nu kan visa tidsstämpeln för när en låt lades till i musiksamlingen direkt i dialogen för låtens taggar. Tidigare var denna information endast tillgänglig via samlingssökningen, men visas nu direkt i låtinformationen, förutsatt att det använda ljudbakänden stöder funktionen. Det ger användaren bättre överblick över sin samling utan extra klick.

    Intuitivare beteende i samlingsbläddraren

    Samlingsbläddraren har justerats för att bättre motsvara vad många användare förväntar sig. Enkelklick används nu för att öppna objekt, medan dubbelklick lägger till dem i spellistan. Förändringen gör arbetet med stora musikbibliotek snabbare och mer konsekvent, särskilt för dem som ofta bläddrar mellan artister, album och låtar.

    Uppdaterad teknisk grund

    På den tekniska sidan har Amarok 3.3.2 nu ett beroende av KDE Frameworks 6.5. Det innebär att spelaren fortsätter att moderniseras och hålls i linje med den senaste utvecklingen inom KDE-ekosystemet, något som på sikt ger bättre integration, prestanda och underhållbarhet.

    Omfattande buggfixar

    Utöver användargränssnittet innehåller uppdateringen ett stort antal buggfixar. Bland annat har problem med Magnatune-samlingen rättats, både när det gäller uppdateringar och uppspelning. Spellistans layoutredigerare har förbättrats, systemnotiser hanteras stabilare och ett fel som kunde göra spelaren låst vid upprepade ändringar av ljudets mute-läge har åtgärdats.

    Även podcasts har fått uppmärksamhet, där sorteringen nu fungerar korrekt för vissa problematiska flöden. Dessutom har fel rättats som gjorde att strömmande URL:er inte alltid sparades korrekt i spellistefiler.

    Tillgänglighet

    Amarok 3.3.2 finns redan tillgänglig som källkod för den som vill bygga programmet själv. För de flesta användare kommer uppdateringen via paketförråd i respektive Linuxdistribution, och Flatpak-versionen på Flathub väntas uppdateras inom kort. Uppdateringen markerar ännu ett steg mot en mer stabil och användarvänlig Amarok-upplevelse.

    https://flathub.org/en/apps/org.kde.amarok

    FAKTARUTA: AMAROK 3.3.2
    • Typ: Öppen källkod – musikspelare för Linux (KDE)
    • Serie: 3.3 “Far Above the Clouds” (andra buggfixsläppet)
    • Ny detalj i låtinfo: “Tillagd i samlingen”-tidsstämpel syns i taggdialogen (om backend stöder)
    • Samlingsbläddrare: Enkelklick öppnar • Dubbelklick lägger till i spellistan
    • Tekniskt: Beror nu på KDE Frameworks 6.5
    • Buggfixar (urval): Magnatune, spellistlayout, systemnotiser, mute-låsning, podcast-sortering, sparande av stream-URL:er i spellistor
    • Tillgänglighet: Källkod nu • Paket i distributioner rullas ut • Flathub/Flatpak uppdateras normalt kort därefter