• Linux får över 10% på skrivbordsdatorer i Nordamerika

    Linux har passerat 10 procent av den uppmätta användningen på persondatorer i Nordamerika. Men siffran betyder inte att var tionde dator kör Linux – statistiken mäter webtrafik och påverkas även av hur operativsystem identifieras.

    Linux har nått en uppmärksammad milstolpe. Enligt Statcounters statistik för juli 2026 stod Linux för 10,65 procent av den uppmätta användningen på stationära och bärbara datorer i Nordamerika.

    Det är första gången Linux hamnar över tioprocentsgränsen i Statcounters nordamerikanska statistik. Resultatet är anmärkningsvärt för ett operativsystem som länge har haft en stark ställning på servrar, men en betydligt mindre andel av vanliga persondatorer.

    Siffran betyder dock inte automatiskt att var tionde dator i Nordamerika har Linux installerat. För att förstå resultatet behöver man först titta på hur statistiken samlas in.

    Nästan en fördubbling på en månad

    I juni 2026 uppmätte Statcounter Linux andel till 5,52 procent. En månad senare hade siffran alltså nästan fördubblats.

    Det kan vid första anblicken se ut som om miljontals användare plötsligt har övergett Windows och macOS. En sådan slutsats är dock sannolikt förhastad.

    I juni fanns nämligen även en kategori som kallades ”Unknown”, alltså okänt operativsystem. Den kategorin stod då för hela 9,24 procent av den uppmätta användningen. När andelen okända system senare minskade steg samtidigt Linux andel kraftigt.

    En möjlig förklaring är därför att en del Linuxtrafik tidigare inte kunde identifieras korrekt. Förändringar i webbläsare, analysmetoder eller klassificering kan ha gjort att fler Linuxsystem nu hamnar i rätt kategori.

    Det betyder inte att resultatet på 10,65 procent är fel. Däremot bör ökningen inte tolkas som att Linux nästan har fördubblat antalet användare på bara en månad.

    Statistiken mäter trafik – inte datorer

    Statcounter bygger sin statistik på sidvisningar från ett stort nätverk av webbplatser. Företaget uppger att nätverket omfattar över en miljon webbplatser och behandlar mer än tre miljarder sidvisningar varje månad.

    När en besökare öppnar en webbsida kan webbläsaren lämna information om bland annat operativsystem och enhetstyp. Statcounter sammanställer sedan dessa uppgifter.

    Det innebär att statistiken mäter andelen webbsidor som har besökts från olika operativsystem. Den räknar inte hur många datorer som har sålts, hur många Linuxinstallationer som finns eller hur många unika personer som använder Linux.

    En flitig Linuxanvändare som besöker tusen webbsidor påverkar därför statistiken mer än en Windowsanvändare som bara besöker tio.

    Statcounter uppdaterar dessutom sina uppgifter löpande. Resultaten kan korrigeras under en kvalitetssäkringsperiod på 45 dagar.

    Även Cloudflare ser en stark Linuxandel

    Statcounter är inte den enda stora aktören som visar en betydande Linuxanvändning i Nordamerika.

    Cloudflare Radar, som analyserar trafik genom Cloudflares omfattande globala nätverk, visar också en hög andel Linux när statistiken filtreras till HTTP-trafik från persondatorer i Nordamerika.

    De båda tjänsterna mäter dock olika saker.

    Statcounter analyserar sidvisningar på webbplatser som använder företagets analystjänst. Cloudflare studerar i stället de HTTP-förfrågningar som passerar genom företagets nätverk.

    Att två oberoende mätmetoder pekar mot en växande Linuxandel gör resultatet mer intressant. Samtidigt finns osäkerheter även i Cloudflares statistik.

    Linux används i stor omfattning på servrar, i automatiserade system, utvecklingsmiljöer och datorer utan vanlig bildskärm. Automatiserade program och så kallade headless-webbläsare kan därför påverka resultatet om trafiken inte tydligt klassificeras som mänsklig eller automatisk.

    Statistiken är alltså bäst lämpad för att visa trender – inte för att ge ett exakt svar på hur många människor som använder Linux hemma eller på arbetet.

    Linux har blivit enklare att använda

    Även om den kraftiga ökningen delvis kan bero på bättre identifiering finns det flera långsiktiga faktorer som talar för att Linux faktiskt har blivit vanligare på persondatorer.

    Moderna Linuxdistributioner som Linux Mint, Ubuntu, Fedora och debian är betydligt enklare att installera och använda än äldre Linuxsystem. För vanliga uppgifter som webbsurfning, e-post, videomöten, ordbehandling och strömmande medier behöver användaren sällan arbeta i terminalen.

    Stödet för modern hårdvara har också förbättrats. Grafik, trådlösa nätverk, Bluetooth, skrivare och energisparfunktioner fungerar i dag på betydligt fler datorer direkt efter installationen.

    Samtidigt har allt fler program flyttat in i webbläsaren. Tjänster för dokumenthantering, bokföring, kommunikation och administration fungerar därför ofta oberoende av vilket operativsystem användaren har.

    Spel har förändrat bilden av Linux

    Datorspel var länge ett av Linux största problem på persondatorer. Många populära Windows-spel saknade Linuxversioner och fungerade dåligt genom äldre kompatibilitetslösningar.

    Detta har förändrats genom Valve och kompatibilitetslagret Proton. Proton gör det möjligt att köra många Windows-spel direkt i Linux via Steam.

    Även grafikdrivrutinerna har förbättrats, samtidigt som grafikgränssnittet Vulkan har fått ett bredare stöd.

    Spelkonsolen Steam Deck har också haft stor betydelse. Den använder det Linuxbaserade systemet SteamOS och har visat att Linux kan fungera i en färdig konsumentprodukt utan att användaren behöver känna till några tekniska detaljer.

    Steam Deck behöver inte ensam ha skapat en stor ökning i marknadsandel. Däremot har enheten gjort Linux mer synligt och visat att operativsystemet kan erbjuda en genomarbetad spelupplevelse.

    Missnöje med Windows kan gynna alternativen

    Förändringar i Windows kan också ha fått fler användare att undersöka andra operativsystem.

    Windows 11 har hårdvarukrav som gör att många äldre, fullt fungerande datorer inte stöds officiellt. Microsoft har dessutom ökat integrationen med användarkonton, molntjänster, annonser, rekommendationer och insamling av diagnostiska uppgifter.

    Vissa användare upplever också att gränssnitt och inställningar förändras utan att de själva har bett om det.

    Linux erbjuder i stället större möjlighet att välja skrivbordsmiljö, uppdateringsmodell och vilka tjänster som ska vara installerade. För utvecklare, utbildningsverksamheter, integritetsmedvetna användare och organisationer som vill ha kontroll över sina datormiljöer kan detta vara attraktivt.

    Det går däremot inte att slå fast att just dessa faktorer ligger bakom Statcounters senaste siffror. Statistiken visar vilket operativsystem webtrafiken kommer från, men inte varför användaren valde det.

    Inte samma sak som tio procent av alla datorer

    Den mest korrekta slutsatsen är därför att Linux i juli 2026 stod för 10,65 procent av den skrivbordsrelaterade webbtrafik som Statcounter kunde mäta i Nordamerika.

    Det är inte samma sak som att Linux är installerat på exakt 10,65 procent av alla datorer i regionen.

    Trots denna viktiga skillnad är resultatet betydelsefullt. Linux har under lång tid betraktats som ett tekniskt starkt system som aldrig riktigt lyckats nå den breda konsumentmarknaden.

    Nu visar flera stora datakällor att Linux åtminstone har fått en tydligare och mer synlig plats på vanliga datorer.

    Om utvecklingen fortsätter återstår att se. Men för ett operativsystem som i årtionden har omgärdats av skämtet om ”året då Linux slår igenom på skrivbordet” är tioprocentsgränsen ändå en milstolpe värd att uppmärksamma.

    https://gs.statcounter.com/os-market-share/desktop/north-america#monthly-202505-202606

  • Ventoy , det nya sättet att göra bootbara USB stickor

    Med Ventoy kan du samla flera startbara ISO-filer på samma USB-minne och välja vilken du vill använda när datorn startar. Det gör programmet till ett smidigt alternativ till Rufus, särskilt för den som ofta installerar Linux, testar olika distributioner eller använder räddningsverktyg.

    I tidigare artiklar har vi visat hur man skapar startbara USB-minnen med programmet Rufus. Ett annat alternativ är Ventoy, som gör det enklare att använda flera installationsfiler på samma USB-minne.

    Med Rufus skriver man vanligtvis en ISO-fil till USB-minnet åt gången. Ventoy fungerar på ett annat sätt. Först installeras Ventoy på USB-minnet och därefter kan ISO-filerna kopieras direkt till minnet som vanliga filer.

    När datorn startas från USB-minnet visas en meny där du väljer vilken ISO-fil som ska startas.

    Det innebär att samma USB-minne kan innehålla flera Linuxdistributioner, installationsprogram, räddningsverktyg och andra startbara avbildningar. Du behöver alltså inte skapa om USB-minnet varje gång du vill använda en annan ISO-fil.

    Ventoy stöder dessutom fler avbildningsformat än ISO.

    Programmet finns för Windows och Linux samt som en startbar Live-CD.

    Så här gör du

    1. Ladda ner Ventoy för det operativsystem du använder.
    2. Anslut USB-minnet till datorn.
    3. Starta Ventoy och välj det USB-minne som ska användas.
    4. Välj vilken partitionstabell Ventoy ska använda:
      • GPT passar bäst för modernare datorer som använder UEFI.
      • MBR ger bättre kompatibilitet med äldre datorer och traditionell BIOS-start.
    5. Installera Ventoy på USB-minnet. Observera att USB-minnet normalt raderas när Ventoy installeras. Kontrollera därför att du inte har några viktiga filer kvar på minnet.
    6. När installationen är klar kopierar du de ISO-filer du vill använda direkt till USB-minnet.
    7. Starta om datorn och välj USB-minnet i datorns startmeny.

    Ventoy visar därefter en lista över filerna på USB-minnet. Välj den ISO-fil du vill starta och tryck på Enter.

    GPT eller MBR?

    GPT och MBR är två olika sätt att organisera partitionerna på ett lagringsmedium.

    GPT är det modernare alternativet och används främst tillsammans med UEFI. Det passar därför bra för nyare datorer.

    MBR är en äldre standard men fungerar ofta på både äldre BIOS-datorer och många nyare datorer. Om USB-minnet ska användas på många olika typer av datorer kan MBR därför ge bättre kompatibilitet.

    Är du osäker är MBR ofta det enklaste valet. Ska USB-minnet främst användas på moderna UEFI-datorer kan du välja GPT.

    Ladda ner Linux

    Linux.se – Ladda hem Linux hittar du länkar för nedladdning av olika Linuxdistributioner.

    När ISO-filerna har laddats ner behöver du bara kopiera dem till USB-minnet. Det gör Ventoy till ett praktiskt verktyg för den som ofta installerar, testar eller reparerar datorer.

    > TEKNISKA FAKTA: VENTOY

    Typ: Verktyg för att skapa startbara USB-minnen

    Licens: Öppen källkod

    Tillgängligt för: Windows, Linux och som startbar Live-CD

    Avbildningsformat: ISO, WIM, IMG, VHD, VHDX, EFI och VTOY

    Partitionstabeller: MBR och GPT

    Startlägen: Legacy BIOS och UEFI

    Secure Boot: Stöds på kompatibla UEFI-system

    Standardfilsystem: exFAT på huvudpartitionen

    Flera system: Flera startbara avbildningar kan sparas på samma USB-minne

    Uppdatering: Ventoy kan normalt uppdateras utan att ISO-filerna på USB-minnet raderas

    Tips: När Ventoy har installerats behöver du bara kopiera avbildningsfilerna till USB-minnet som vanliga filer. När datorn startas från minnet visas en meny där du väljer vilken avbildning som ska köras.

  • Därför lever 50 år gamla Unix-idéer kvar i moderna Linux

    Linux är ett modernt operativsystem, men många av dess viktigaste idéer utvecklades redan under Unix-eran på 1960- och 1970-talen. Det hierarkiska filsystemet, processhanteringen, kommandopipelines och möjligheten att flytta systemet mellan olika datorarkitekturer är principer som fortfarande präglar dagens Linuxdistributioner. Att de lever kvar efter mer än 50 år beror framför allt på att de fortfarande är enkla, flexibla och användbara.

    Linux brukar beskrivas som ett modernt operativsystem. Det används i allt från mobiltelefoner och persondatorer till superdatorer, webbservrar och inbyggda system. Trots detta bygger Linux på flera grundidéer som utvecklades redan under Unix barndom på 1960- och 1970-talen.

    Många av idéerna var banbrytande när de introducerades. I dag är de så självklara att de flesta användare knappt tänker på dem. Här är några av de viktigaste Unix-principerna som fortfarande präglar moderna Linuxdistributioner.

    Filsystemet är uppbyggt som ett träd

    En av Unix viktigaste innovationer var det hierarkiska filsystemet. När forskarna bakom Unix beskrev systemet i artikeln The Unix Time-Sharing System år 1974 var idén om ett sammanhängande katalogträd fortfarande relativt ny.

    I Linux börjar hela filsystemet i rotkatalogen:

    Under rotkatalogen finns kataloger som exempelvis:

    Dessa kan i sin tur innehålla fler kataloger och filer. Strukturen kan jämföras med ett träd där rotkatalogen är stammen och underkatalogerna är grenar.

    Till skillnad från DOS och Windows använder Linux normalt inte enhetsbokstäver som C: eller D:. I stället monteras olika lagringsenheter på valfria platser i samma katalogträd.

    En extern hårddisk kan exempelvis monteras under:

    En nätverksresurs kan monteras under:

    För användaren ser resurserna då ut som vanliga kataloger, även om de i verkligheten finns på olika hårddiskar, USB-minnen, servrar eller optiska skivor.

    Detta gör Linux filsystem både flexibelt och enhetligt.

    Flera processer kan köras samtidigt

    Unix konstruerades från början som ett fleranvändar- och multitaskingsystem. Flera program kunde därför köras samtidigt, även när användarna arbetade via enkla textterminaler.

    I Linux kallas ett program som körs för en process. Operativsystemet kan hantera tusentals processer samtidigt och fördela processortid och minne mellan dem.

    I ett kommandoskal kan ett program startas i bakgrunden genom att lägga till tecknet &:

    Skalet återgår då direkt till kommandoprompten medan programmet fortsätter att köras.

    Om ett program redan körs i förgrunden kan det tillfälligt stoppas genom att trycka:

    Därefter kan processen fortsätta i bakgrunden med kommandot:

    Det går även att visa skalets aktuella jobb:

    Och återföra ett bakgrundsjobb till förgrunden:

    Denna typ av jobbkontroll utvecklades när textterminaler var vanligare än grafiska skrivbord. Funktionen är fortfarande användbar vid arbete via terminal, SSH eller på servrar utan grafiskt gränssnitt.

    Små program kan kopplas ihop med pipelines

    En av Unix mest inflytelserika idéer är att program ska vara små, göra en tydligt avgränsad uppgift och kunna kombineras med andra program.

    Detta möjliggörs genom standardiserade kanaler för inmatning och utmatning:

    • standard input, normalt tangentbordet
    • standard output, normalt terminalen
    • standard error, där felmeddelanden visas

    Utmatningen från ett kommando kan sparas i en fil:

    Kommandot ps aux visar systemets processer. Tecknet > skickar resultatet till filen allprocs.txt i stället för till skärmen.

    En fil kan även användas som inmatning:

    Ännu viktigare är pipeline-tecknet:

    Det skickar utmatningen från ett kommando direkt till nästa kommando.

    Ett enkelt exempel är:

    Här skapar ps aux en lista över alla processer. Resultatet skickas till grep, som endast visar de rader som innehåller ordet firefox.

    Ett mer lekfullt exempel är:

    Programmet fortune skriver ut ett kort citat eller meddelande. Resultatet skickas sedan till lolcat, som visar texten i olika färger.

    Pipeline-principen gör det möjligt att skapa avancerade arbetsflöden genom att kombinera enkla verktyg. I stället för att varje program måste innehålla alla funktioner kan användaren bygga en lösning av flera mindre delar.

    C gjorde Unix flyttbart mellan olika datorer

    Tidiga operativsystem skrevs ofta nästan helt i assembler. Assemblerkod arbetar nära datorns processor och kan vara mycket effektiv, men den är samtidigt starkt bunden till en viss processorarkitektur.

    Ett program skrivet för en viss processor kunde därför inte utan vidare köras på en annan.

    Unix skrevs till stor del om i programspråket C, som utvecklades av Dennis Ritchie vid Bell Labs. Detta var ett avgörande steg.

    C är ett kompilerat högnivåspråk. Samma källkod kan i många fall kompileras för flera olika processorer, förutsatt att det finns en lämplig kompilator och att de maskinberoende delarna anpassas.

    Det gjorde Unix betydligt lättare att flytta, eller porta, till nya datorsystem.

    Samma grundidé gäller för Linux. Linuxkärnan och stora delar av operativsystemets grundläggande verktyg är skrivna i C. Därför kan Linux köras på många arkitekturer, bland annat:

    • x86 och x86-64
    • ARM
    • RISC-V
    • PowerPC
    • MIPS
    • IBM:s stordatorarkitekturer

    Portabiliteten är en viktig förklaring till att Linux finns i så många typer av produkter, från små routrar till världens kraftfullaste superdatorer.

    Användarna hjälper varandra

    Unix utvecklades vid Bell Labs, som tillhörde det amerikanska telebolaget AT&T. På grund av dåtidens konkurrensregler hade företaget begränsade möjligheter att sälja Unix som en vanlig kommersiell produkt.

    I stället distribuerades Unix till universitet och forskningsinstitutioner mot relativt låga avgifter. I många fall fick mottagarna även tillgång till källkoden.

    Däremot följde inte alltid någon traditionell kundsupport med systemet. Användarna fick därför själva lösa problem, rätta fel och utveckla förbättringar.

    Det växte fram användargrupper där forskare, studenter och systemadministratörer utbytte program, dokumentation och tekniska lösningar. En viktig organisation blev USENIX, som senare utvecklades till en betydande konferensorganisation inom datavetenskap.

    Vid University of California, Berkeley utvecklades BSD, Berkeley Software Distribution. BSD blev en egen Unix-gren och kom att påverka många senare operativsystem.

    Samma kultur lever kvar runt Linux. Supporten kommer ofta från flera olika håll:

    • distributionsprojektens dokumentation
    • webbforum
    • e-postlistor
    • lokala Linuxanvändargrupper
    • IRC och chattkanaler
    • webbplatser som Stack Exchange
    • diskussionsforum och sociala medier

    Linuxvärlden bygger fortfarande i stor utsträckning på att användare delar kunskap och hjälper varandra.

    Unix började på en relativt liten dator

    Linuxanvändare framhåller ofta att systemet kan ge äldre datorer ett nytt liv. Lätta Linuxdistributioner kan användas på maskiner som inte längre klarar moderna versioner av Windows.

    Även detta har en historisk koppling till Unix.

    Bell Labs hade tidigare deltagit i utvecklingen av Multics, ett mycket ambitiöst operativsystem som skulle erbjuda datorkraft som en samhällstjänst. Användare skulle kunna ansluta till centrala datorresurser ungefär på samma sätt som människor ansluter sig till el- eller telefonnätet.

    Projektet blev dyrt och försenat, och Bell Labs drog sig ur samarbetet.

    Ken Thompson och Dennis Ritchie började därefter utveckla ett mindre och enklare system. De använde en PDP-7 från Digital Equipment Corporation, en dator som redan då hade begränsade resurser jämfört med de stora stordatorsystemen.

    Unix växte alltså fram ur tanken att skapa ett användbart system med mindre och enklare hårdvara.

    På ett liknande sätt kan Linux i dag användas för att återbruka äldre datorer. En maskin som inte längre fungerar bra med ett tungt operativsystem kan fortfarande användas som exempelvis:

    • enkel arbetsstation
    • webbserver
    • filserver
    • internetradio
    • informationsskärm
    • brandvägg eller router
    • retrospelsdator
    • terminal för fjärranslutning

    Det betyder inte att alla moderna Linuxdistributioner är resurssnåla. Fullständiga skrivbordsmiljöer kan kräva relativt mycket minne och processorkraft. Däremot ger Linux användaren stora möjligheter att välja ett lättare skrivbord eller helt avstå från ett grafiskt gränssnitt.

    Unixfilosofin lever vidare

    Linux är inte Unix, men det är ett Unix-liknande operativsystem. Många av dess viktigaste egenskaper kommer direkt eller indirekt från de idéer som utvecklades vid Bell Labs för mer än ett halvt sekel sedan.

    Det hierarkiska filsystemet skapar en sammanhängande struktur för filer och enheter. Processmodellen gör det möjligt att köra många program samtidigt. Pipelines låter små verktyg samarbeta. Programspråket C gjorde systemen lättare att flytta mellan olika datorarkitekturer. Användargemenskaperna skapade en tradition av kunskapsdelning och gemensam utveckling.

    Dessa idéer lever inte kvar enbart av nostalgiska skäl. De finns kvar eftersom de fortfarande fungerar.

    Linux visar därmed att teknisk utveckling inte alltid innebär att allt gammalt måste ersättas. Ibland bygger framtidens system vidare på idéer som visade sig vara ovanligt hållbara.

    > FAKTA: UNIX-IDÉER I LINUX

    > Ursprung: Unix började utvecklas vid Bell Labs år 1969.

    > Linux: Linuxkärnan skapades av Linus Torvalds och publicerades första gången 1991.

    > Filsystem: Alla filer och lagringsenheter ingår i ett gemensamt katalogträd som börjar i rotkatalogen /.

    > Processer: Linux kan köra många program och användarsessioner samtidigt.

    > Pipelines: Tecknet | skickar resultatet från ett kommando vidare till ett annat.

    > Programspråk: Linuxkärnan och många grundläggande systemverktyg är huvudsakligen skrivna i C.

    > Arkitekturer: Linux kan köras på bland annat x86-64, ARM, RISC-V, PowerPC och stordatorer.

    > Grundprincip: Små program ska göra en tydlig uppgift och kunna kombineras med andra program.

    > Varför lever idéerna kvar? De är enkla, flexibla, portabla och fungerar fortfarande efter mer än 50 år.

  • När Linux och Secure Boot måste byta nyckel

    När Microsofts äldre Secure Boot-certifikat från 2011 löper ut behöver Linuxvärlden ta nästa steg i övergången till en nyare signeringskedja. För de flesta användare sker förändringen i bakgrunden, men för Linuxdistributioner, installationsmedia och äldre datorer kan den bli avgörande. I grunden handlar det om något så enkelt – och viktigt – som att datorn måste lita på rätt nyckel för att Linux ska kunna starta säkert.

    En gammal digital nyckel från Microsoft är på väg att gå ut. Det låter kanske som en teknisk detalj för firmware-utvecklare, men förändringen berör stora delar av Linux-världen. Orsaken är Secure Boot – den säkerhetsfunktion i moderna datorer som kontrollerar att rätt programvara startar när datorn slås på.

    I juni löper Microsofts äldre UEFI CA-certifikat från 2011 ut. Det certifikatet har under många år varit en viktig del av kedjan som gör att Linuxdistributioner kan starta på datorer där Secure Boot är aktiverat. Nu behöver Linuxdistributionerna stegvis flytta över till den nyare Microsoft UEFI CA från 2023.

    För vanliga användare innebär detta oftast ingen dramatik. En dator som startar Linux med Secure Boot i dag bör normalt fortsätta att starta även efter att det gamla certifikatet gått ut. Men övergången är ändå viktig, särskilt för nya installationsmedier, räddningsskivor, dual boot-system och äldre datorer.

    Vad är Secure Boot?

    Secure Boot är en säkerhetsfunktion i UEFI, den moderna ersättaren till det gamla BIOS-systemet. När datorn startar kontrollerar firmware att den första delen av startkedjan är signerad med en betrodd digital nyckel.

    Man kan jämföra det med en dörrvakt vid datorns entré. Dörrvakten släpper bara in program som kan visa upp rätt legitimation. Om startprogrammet är signerat med en nyckel som datorn litar på får det fortsätta. Om inte, stoppas uppstarten.

    Syftet är att hindra skadlig kod från att lägga sig tidigt i startprocessen, innan operativsystemet ens har hunnit laddas. Sådan kod kan annars vara mycket svår att upptäcka.

    Varför fungerar Windows enklare?

    På de flesta vanliga PC-datorer finns Microsofts Secure Boot-nycklar redan inlagda från fabrik. Det gör att Windows kan starta utan extra krångel, eftersom datorns firmware redan litar på Microsofts signering.

    Linux har däremot ett annat problem. De flesta Linuxdistributioner är inte direkt betrodda av datorns firmware. Tillverkaren av datorn har normalt inte lagt in nycklar för Ubuntu, Fedora, Debian, Linux Mint eller andra distributioner.

    För att lösa detta använder många Linuxdistributioner ett litet program som heter shim.

    Shim – den lilla länken mellan Microsoft och Linux

    Shim är en liten första startladdare som fungerar som en bro mellan datorns Secure Boot-system och Linuxdistributionens egna nycklar.

    Så här fungerar det förenklat:

    Datorns firmware litar på Microsofts nyckel.

    Microsoft har signerat Linuxdistributionens shim.

    Firmware startar shim eftersom signaturen är betrodd.

    Shim kontrollerar sedan nästa steg, till exempel GRUB och Linuxkärnan.

    GRUB och kärnan kan därefter starta Linux på ett säkert sätt.

    På detta sätt kan Linux starta på datorer där Secure Boot är aktiverat, utan att varje enskild datortillverkare behöver lägga in nycklar för varje Linuxdistribution.

    Vad händer när 2011-certifikatet går ut?

    Det viktiga att förstå är att ett utgånget certifikat inte automatiskt betyder att allt slutar fungera. Certifikatet tas inte magiskt bort ur datorns firmware bara för att datumet passerar. Redan signerade och betrodda startladdare bör därför i många fall fortsätta fungera.

    Det betyder att en befintlig Linuxinstallation, som redan fungerar med Secure Boot, normalt inte bör sluta starta enbart på grund av certifikatets utgångsdatum.

    Problemen kan i stället uppstå i samband med övergången till den nya signeringskedjan. Nya installationsavbilder, nya versioner av shim, återställningsmedia och vissa äldre datorer kan behöva uppdaterade Secure Boot-databaser för att känna igen den nya Microsoft UEFI CA från 2023.

    Varför kan det ändå bli problem?

    Secure Boot bygger på en kedja av förtroende. Varje länk måste lita på nästa länk. Om datorns firmware inte känner igen den nyckel som har använts för att signera shim, stoppas processen redan i början.

    Då spelar det ingen roll att Linuxkärnan eller GRUB är korrekt installerade. Om första länken i kedjan inte godkänns kommer datorn inte vidare.

    Särskilt känsliga situationer kan vara:

    Äldre datorer med föråldrade Secure Boot-databaser.

    Nya Linuxinstallationsmedier som använder den nya 2023-signeringen.

    Dual boot-system med både Windows och Linux.

    Räddnings-USB och installationsstickor som inte har uppdaterats.

    System där användaren manuellt har ändrat Secure Boot-nycklar.

    Datorer där den gamla 2011-nyckeln tas bort för tidigt.

    Det sista är särskilt viktigt. Att manuellt ta bort gamla nycklar ur Secure Boot-systemet kan göra att tidigare fungerande Linuxinstallationer inte längre startar.

    Vad behöver Linuxdistributionerna göra?

    Linuxdistributionerna behöver se till att deras shim-versioner signeras på rätt sätt för framtiden. Det innebär att de måste anpassa sig till Microsofts nyare UEFI CA från 2023 och se till att installationsmedia, uppdateringspaket och dokumentation följer med i övergången.

    För stora distributioner som Ubuntu, Fedora, Debian, SUSE och andra är detta en viktig infrastrukturell förändring. Det handlar inte om en ny funktion som användaren direkt ser, utan om att själva startkedjan ska fortsätta fungera på moderna datorer.

    Det är lite som att byta låssystem i ett stort hus. De flesta märker ingenting om bytet görs rätt, men om nycklarna inte passar kan någon plötsligt stå utanför dörren.

    Vad bör vanliga användare göra?

    För de flesta användare är rådet enkelt: håll systemet uppdaterat.

    Installera uppdateringar från din Linuxdistribution.

    Uppdatera shim-paket när distributionen erbjuder det.

    Installera firmware- och UEFI-uppdateringar från datortillverkaren när sådana finns.

    Använd nya installationsavbilder från distributionens officiella webbplats.

    Undvik att manuellt ändra Secure Boot-nycklar om du inte vet exakt vad du gör.

    Det är också klokt att inte använda gamla installationsstickor i flera år. Om du ska installera Linux på en ny dator med Secure Boot aktiverat bör du ladda ner en aktuell ISO-fil från distributionens officiella webbplats.

    Secure Boot är inte bara ett Windows-problem

    Det här visar också hur beroende Linuxvärlden fortfarande är av Microsofts roll i PC-ekosystemet. Även om Linux är ett fristående och öppet operativsystem måste det ofta passera genom en Microsoft-signerad startkedja för att fungera smidigt på vanliga konsumentdatorer med Secure Boot.

    Det betyder inte att Linux är osäkert eller underordnat Windows. Det betyder snarare att PC-plattformen historiskt har standardiserats kring Microsofts nycklar, eftersom Windows dominerar marknaden.

    Linuxdistributionerna har därför byggt praktiska lösningar för att fungera inom detta system. Shim är en sådan lösning.

    Ingen panik – men en viktig övergång

    Att Microsofts UEFI CA från 2011 löper ut är inte en katastrof. Det betyder inte att Linuxdatorer plötsligt slutar starta över en natt. Men det är en viktig övergång som Linuxdistributioner, hårdvarutillverkare och systemadministratörer behöver hantera på rätt sätt.

    För användaren är det viktigaste att inte göra förhastade ändringar i Secure Boot-inställningarna. Låt distributionens uppdateringar sköta övergången, använd aktuella installationsmedier och se till att firmware hålls uppdaterad.

    Secure Boot handlar i grunden om förtroende. När en gammal nyckel går ut måste en ny ta vid. Om kedjan hålls obruten kommer Linux fortsätta starta precis som tidigare – bara med en modernare grund för framtidens säkra uppstarter.

    https://github.com/rhboot/shim

    Faktaruta: Secure Boot och Linux

    Secure Boot är en säkerhetsfunktion i moderna datorer som kontrollerar att startprogrammen är betrodda innan operativsystemet får starta.

    Många Linuxdistributioner använder ett litet program som heter shim. Det fungerar som en bro mellan datorns firmware, Microsofts Secure Boot-nycklar och Linuxdistributionens egna nycklar.

    Microsofts äldre UEFI CA-certifikat från 2011 löper ut, vilket gör att Linuxdistributioner behöver gå över till den nyare signeringskedjan från 2023 för framtida stöd.

    • Påverkar: Linuxinstallationer med Secure Boot aktiverat.
    • Viktig del: shim, GRUB och Linuxkärnan.
    • Risk: äldre installationsmedia och datorer med föråldrade Secure Boot-nycklar.
    • Råd: håll Linux, firmware och installationsmedia uppdaterade.
    • Undvik: att manuellt ändra Secure Boot-nycklar om du inte vet exakt vad du gör.
  • XLibre fyller ett år – den klassiska X-servern får nytt liv

    XLibre fyller ett år och markerar jubileet med den stabila Xserver-serien 25.1. Samtidigt får projektet nya funktioner, säkerhetsfixar och växande stöd från Linux- och BSD-distributioner. För användare som fortfarande är beroende av X11 visar XLibre att den klassiska grafiktekniken långt ifrån är död.

    När många talar om Linux-skrivbordets framtid hamnar ofta Wayland i centrum. Men det betyder inte att den äldre grafiktekniken X11 är död. Tvärtom finns det fortfarande många miljöer, program och användare som är beroende av X-servern. Ett av de tydligaste exemplen på detta är XLibre, ett projekt som nu firar sitt första år.

    XLibre är en vidareutveckling av X.Org Server, den programvara som i många år varit grunden för grafiska skrivbordsmiljöer i Unix- och Linuxvärlden. Projektet startades som en fork av X.Org Server i juni 2025 och leds av en kärngrupp där grundaren Enrico Weigelt ingår. Efter ett år beskriver projektet en snabb utveckling med över 50 unika bidragsgivare, mer än 3 600 ändringar i utvecklingsgrenen och 30 utgåvor i 25.0- och 25.1-serierna.

    I samband med ettårsdagen släpptes XLibre Xserver 25.1.6. Samtidigt meddelade projektet att 25.1-serien nu betraktas som stabil. Det innebär att serien inte längre bara ses som en utvecklingsgren för tidiga testare, utan som en version som fler distributioner och användare kan börja använda i praktiken.

    Vad är egentligen en X-server?

    För att förstå varför XLibre är intressant behöver man förstå vad en X-server gör. I ett grafiskt Linuxsystem är det inte själva programmet, exempelvis en texteditor eller webbläsare, som direkt ritar allt på skärmen. Mellan programmet och grafikhårdvaran finns ett system som hanterar fönster, inmatning från tangentbord och mus samt kommunikationen med skärmen.

    Historiskt har X.Org Server varit den vanligaste lösningen för detta. Den bygger på X11, ett mycket gammalt men flexibelt protokoll med rötter i 1980-talet. Trots sin ålder används X11 fortfarande i många sammanhang, bland annat för äldre program, vissa skrivbordsmiljöer, fjärrstyrning och speciallösningar där Wayland ännu inte är ett självklart alternativ.

    XLibre vill bevara och vidareutveckla denna teknik, snarare än att låta den stanna av.

    Ny stabil version med säkerhetsfixar

    Den nya versionen, XLibre Xserver 25.1.6, innehåller inte bara nya funktioner utan också säkerhetsfixar från X.Org Server. Projektet har även släppt XLibre Xserver 25.0.0.24 för att åtgärda nyligen offentliggjorda sårbarheter.

    Det är en viktig del av projektets roll. Om X11 fortfarande används måste det också underhållas. Gamla grafiska komponenter kan annars bli en säkerhetsrisk, särskilt eftersom en X-server hanterar känsliga delar av systemet som tangenttryckningar, fönster och skärminnehåll.

    Användare som redan kör XLibre rekommenderas därför att uppdatera så snart som möjligt.

    TearFree som standard

    En av de mer synliga förbättringarna i XLibre 25.1-serien är att TearFree-läge för modesetting är aktiverat som standard. TearFree handlar om att minska så kallad tearing, ett fenomen där bilden ser ut att “slitas isär” horisontellt när skärmen uppdateras.

    Det kan märkas när man exempelvis flyttar fönster, spelar video eller använder systemet på en skärm där bildrutorna inte synkroniseras ordentligt. Genom att aktivera TearFree som standard vill XLibre ge en mjukare och mer behaglig grafisk upplevelse utan att användaren behöver göra manuella inställningar.

    Stöd för gamla och nya NVIDIA-drivrutiner

    XLibre lyfter också fram stöd för flera generationer av NVIDIAs proprietära drivrutiner. Det gäller bland annat de äldre 340-, 390- och 470-serierna, men även 570 och nyare versioner.

    Detta är särskilt viktigt för användare med äldre grafikkort. Många äldre datorer fungerar fortfarande utmärkt för vardagligt bruk, men kan få problem när stöd tas bort i moderna grafiska system. Genom att fortsätta stödja äldre drivrutiner kan XLibre bidra till att förlänga livslängden på befintlig hårdvara.

    Ur ett återbruksperspektiv är detta intressant. En äldre dator som fortfarande fungerar behöver inte kasseras bara för att den grafiska mjukvaran går vidare.

    Atomic modesetting och modernare grafikhantering

    XLibre 25.1-serien innehåller även stöd för valfri atomic modesetting. Det är en modernare metod för att hantera skärmlägen, uppdateringar och bildvisning på ett mer kontrollerat sätt.

    Förenklat kan man säga att atomic modesetting gör det möjligt att byta grafiska inställningar mer samlat och säkert. I stället för att flera små ändringar sker stegvis kan systemet tillämpa en hel uppsättning ändringar på en gång. Det kan minska risken för visuella fel och ge bättre kontroll över grafikhårdvaran.

    Detta visar att XLibre inte bara handlar om att bevara gammal teknik. Projektet försöker också föra in modernare funktioner där det är möjligt.

    Xnamespace – bättre isolering mellan X-klienter

    En annan viktig nyhet är Xnamespace-tillägget. Syftet är att kunna separera olika X-klienter från varandra. I traditionell X11-miljö har program ofta haft ganska bred insyn i varandra, vilket länge setts som en av X11:s svagheter ur säkerhetsperspektiv.

    Med Xnamespace vill XLibre skapa bättre möjligheter till isolering. Det kan i framtiden göra X11-miljöer mer kontrollerbara, särskilt i system där flera program eller användare körs samtidigt.

    Projektet planerar dessutom att bygga vidare på detta med runtime-konfiguration, alltså möjligheten att ändra vissa inställningar medan systemet körs.

    Stöd för seatd, systemd-logind och framebuffer

    Den nya stabila serien innehåller också stöd för säteshantering via både seatd och systemd-logind. Det handlar om hur systemet hanterar lokala användarsessioner, skärmar, tangentbord och annan inmatning.

    Dessutom ingår Xfbdev, en generell framebuffer-baserad X-server för Linux. Det kan vara användbart på enklare system eller specialhårdvara där en fullständig modern grafikstack inte är tillgänglig eller behövs.

    XLibre erbjuder även CI-byggen för flera plattformar, däribland BSD-system, Linux, macOS och Microsoft Windows. Det visar att projektet inte enbart ser sig som en Linuxkomponent, utan som en bredare vidareutveckling av X-servertekniken.

    Fler distributioner börjar använda XLibre

    Enligt XLibre används projektet nu som standard-X11-server i 11 distributioner. Bland dem nämns Artix Linux, GhostBSD, OpenMandriva och Vendefoul Wolf.

    Utöver detta finns community-underhållna paket för över 35 distributioner och närliggande system. Listan omfattar bland annat Arch Linux, Debian, Fedora, DragonFly BSD, FreeBSD, Gentoo, GNU Guix, Linux Mint, MX Linux, RHEL, Slackware, Ubuntu och Void Linux.

    Det betyder inte att XLibre har ersatt X.Org Server överallt, men det visar att intresset är större än ett enskilt hobbyprojekt. På bara ett år har XLibre blivit ett alternativ som flera delar av Unix- och Linuxvärlden åtminstone testar, paketerar eller använder.

    Varför spelar XLibre någon roll?

    Wayland är fortfarande den tydliga framtidsvägen för många moderna Linuxskrivbord. Det erbjuder en renare säkerhetsmodell och en modernare design än X11. Men övergången är inte fullständig. Det finns fortfarande äldre program, särskilda arbetsflöden och hårdvarumiljöer där X11 fungerar bättre eller är nödvändigt.

    XLibre fyller därför en lucka. Projektet säger i praktiken: om X11 fortfarande används, måste det också underhållas, förbättras och säkras.

    Det är särskilt relevant för användare som kör äldre datorer, specialsystem, lättviktiga skrivbordsmiljöer eller BSD-baserade system. För dem kan en aktivt underhållen X-server vara skillnaden mellan ett fungerande grafiskt system och en återvändsgränd.

    Nästa steg: HDR och fler funktioner

    XLibre-teamet planerar ytterligare en funktionsutgåva senare denna månad. Bland framtida förbättringar nämns fortsatt experimentellt arbete med HDR och ny funktionalitet kring Xnamespace.

    HDR, eller High Dynamic Range, handlar om bättre ljusomfång och färgåtergivning på skärmar som stödjer tekniken. Det är ett område där moderna grafiksystem ofta har ett försprång, men XLibre verkar vilja undersöka hur långt det går att ta även X11-baserade lösningar.

    Ett gammalt system med nytt momentum

    XLibre är ett tydligt exempel på hur fri och öppen källkod fungerar i praktiken. När ett projekt upplevs som för långsamt, för stillastående eller på väg åt fel håll kan utvecklare skapa en ny gren och fortsätta arbetet i en annan riktning.

    Efter sitt första år framstår XLibre som mer än bara en teknisk protest mot stagnation. Med en stabil 25.1-serie, säkerhetsfixar, nya funktioner och växande distributionsstöd har projektet visat att det finns ett fortsatt intresse för X11.

    Den stora frågan är inte om XLibre kommer att stoppa Waylands framfart. Det är knappast projektets huvudpoäng. Den mer intressanta frågan är om XLibre kan bli den aktiva underhållsgren som X11-användare behöver under de kommande åren.

    För många användare, särskilt de som vill hålla äldre system vid liv, kan svaret mycket väl bli ja.

    https://github.com/X11Libre/xserver/wiki/XLibre-XServer-25.1-Changes

    Teknisk faktaruta: XLibre Xserver 25.1

    Projekt: XLibre

    Typ: X11-server, baserad på X.Org Server

    Senaste stabila serie: 25.1

    Jubileumsversion: XLibre Xserver 25.1.6

    Startade: Juni 2025

    Grundare: Enrico Weigelt

    Viktiga nyheter:

    • TearFree-läge aktiverat som standard
    • Valfritt stöd för atomic modesetting
    • Stöd för äldre och nyare NVIDIA-drivrutiner
    • Xnamespace för bättre separering av X-klienter
    • Stöd för seatd och systemd-logind
    • Xfbdev som framebuffer-baserad X-server för Linux

    Säkerhet: Versionerna 25.0.0.24 och 25.1.6 innehåller fixar för nyligen offentliggjorda sårbarheter i X.Org Server.

    Distributioner: Enligt projektet används XLibre som standard-X11-server i 11 distributioner och finns som community-paket för över 35 system.

  • SysVinit 3.16 – en liten uppdatering av ett av Linux äldsta hjärtan

    SysVinit, ett av Linux äldsta init-system, har fått en ny uppdatering i version 3.16. Även om förändringarna är små handlar de om förbättrad dokumentation, ökad kompatibilitet med systemd och fortsatt kodstädning – ett tecken på att klassisk Unix-teknik fortfarande hålls vid liv i en modern Linuxvärld.

    Trots att moderna Linuxdistributioner i dag nästan alltid använder systemd, lever den klassiska startmekanismen SysVinit vidare. Nu har version 3.16 släppts – en liten men viktig uppdatering som visar att även äldre teknik fortsätter att utvecklas och förbättras.

    Vad är egentligen SysVinit?

    För att förstå betydelsen av uppdateringen behöver man först veta vad ett init-system är.

    När du startar en Linuxdator sker det i flera steg:

    1. Kärnan (Linux kernel) startar
    2. Init-systemet tar över
    3. Systemtjänster och program startas

    SysVinit är alltså det program som organiserar hela uppstarten. Det bestämmer vilka tjänster som ska startas, i vilken ordning, och ser till att systemet fungerar som det ska.

    Det bygger på ett klassiskt Unix-koncept med så kallade runlevels – olika driftlägen som exempelvis:

    • Enanvändarläge (felsökning)
    • Fleranvändarläge
    • Omstart eller avstängning

    Vad är nytt i version 3.16?

    Den nya versionen är ingen revolution – men den förbättrar stabilitet och tydlighet.

    Förbättrad dokumentation

    En stor del av arbetet har lagts på manualerna:

    • Felstavningar och otydlig syntax har rättats
    • Dokumentationen för inittab har förbättrats
    • Tydligare beskrivning av hur katalogen /etc/inittab.d/ används

    Det här är viktigt eftersom SysVinit ofta används i miljöer där administratörer arbetar nära systemet och är beroende av tydlig dokumentation.

    Bättre kompatibilitet med systemd

    En intressant förbättring är att SysVinit blivit bättre på att:

    • Konvertera systemd-enheter (unit files) till traditionella init-skript

    Det gör det enklare att:

    • Migrera från systemd till SysVinit
    • Köra hybridmiljöer där båda systemen förekommer

    Mindre kodstädning och förbättringar

    Utvecklarna har också:

    • Tagit bort onödiga debug- och statusmeddelanden
    • Rensat bort oanvänd kod
    • Förbättrat komponenten sulogin

    Det här påverkar inte funktionaliteten direkt – men gör koden mer robust och lättare att underhålla.

    Varför används SysVinit fortfarande?

    Trots att systemd dominerar i distributioner som Ubuntu, Fedora och Debian, finns det fortfarande ett tydligt behov av SysVinit.

    Det används bland annat i:

    • Devuan – en Debian-baserad distribution utan systemd
    • antiX – en mycket lättviktig Linuxdistribution
    • Äldre eller resurssnåla system

    Anledningarna är flera:

    • Enkel och förutsägbar design
    • Mindre komplexitet
    • Passar bra för äldre hårdvara
    • Uppskattas av användare som vill ha full kontroll

    Ett levande stycke Linuxhistoria

    SysVinit är inte bara ett tekniskt verktyg – det är en del av Unix- och Linuxhistorien. Att projektet fortfarande underhålls visar hur viktigt stabilitet och långsiktig kompatibilitet är i open source-världen.

    Version 3.16 må vara en liten uppdatering, men den visar att även de mest klassiska komponenterna i Linux fortsätter att utvecklas – i sin egen takt, med fokus på enkelhet och tillförlitlighet.

    https://codeberg.org/thejessesmith/sysvinit/releases/tag/3.16

    Teknikfakta: SysVinit

    • Typ: Traditionellt Unix-liknande init-system
    • Funktion: Startar användarrymden och hanterar systemtjänster
    • Konfiguration: Främst via /etc/inittab och init-skript
    • Arbetsmodell: Bygger på runlevels för olika driftlägen
    • Aktuell version: 3.16
    • Nytt i version 3.16: Förbättrad dokumentation, bättre konvertering från systemd-enheter, mindre kodstädning och småfixar
    • Används i: Bland annat Devuan, antiX och andra systemd-fria eller lättviktiga distributioner
    • Styrka: Enkel, förutsägbar och uppskattad i miljöer där man vill ha full kontroll

    SysVinit 3.16 släppt med mindre förbättringar och fortsatt kodstädning

    SysVinit, ett av Linux äldsta init-system, har fått en ny uppdatering i version 3.16. Även om förändringarna är små handlar de om förbättrad dokumentation, ökad kompatibilitet med systemd och fortsatt kodstädning – ett tecken på att klassisk Unix-teknik fortfarande hålls vid liv i en modern Linuxvärld.

    När en Linuxdator startar är det inte bara kärnan som spelar en avgörande roll. Efter att Linux-kärnan har laddats behövs ett system som tar över uppstarten av användarrymden, ser till att tjänster startas i rätt ordning och håller grundläggande processer igång. Det är här init-systemet kommer in – och SysVinit är ett av de mest klassiska exemplen.

    SysVinit har nu uppdaterats till version 3.16. Det är ingen dramatisk nyutgåva med stora arkitekturförändringar, utan snarare en mindre underhållsversion med fokus på tydligare dokumentation, förbättrad kompatibilitet och intern kodstädning. Men just sådana uppdateringar säger ofta mycket om ett projekts långsiktiga betydelse.

    Förbättringar i det tysta

    En stor del av förändringarna i SysVinit 3.16 gäller manualsidorna. Dokumentationen för inittab och init har setts över för att rätta skrivfel och göra syntaxen tydligare. Det har också blivit lättare att förstå hur katalogen /etc/inittab.d/ läses in och behandlas.

    För systemadministratörer är detta mer betydelsefullt än det kan låta. I äldre och mer traditionella Linuxmiljöer är tydlig dokumentation avgörande, särskilt när konfiguration sker manuellt och systemet ska vara lätt att överblicka.

    Bättre samspel med systemd-världen

    En av de mest intressanta förbättringarna i version 3.16 är att SysVinit blivit bättre på att konvertera systemd-enheter till traditionella SysV-liknande init-skript. Det gör verktyget mer användbart i miljöer där man vill flytta bort från systemd, eller där olika init-modeller behöver samexistera under en övergångsperiod.

    Det säger också något om dagens Linuxlandskap. Även om systemd dominerar i de flesta stora distributioner lever behovet kvar av enklare och mer klassiska lösningar. Där kan SysVinit fortfarande fylla en viktig funktion.

    Kodstädning som stärker helheten

    Utöver dokumentationsförbättringarna innehåller version 3.16 också mindre tekniska justeringar. Onödiga debug- och statusmeddelanden vid läsning av /etc/inittab.d/ har tagits bort, och oanvända variabler samt överflödig kod i komponenten sulogin har rensats bort.

    Den typen av förändringar märks sällan direkt för slutanvändaren, men de är viktiga för kodens kvalitet. Ett välstädat projekt är enklare att underhålla, lättare att felsöka och mer hållbart på lång sikt.

    Varför används SysVinit fortfarande?

    Trots att många stora Linuxdistributioner sedan länge gått över till systemd finns SysVinit fortfarande kvar i aktiv användning. Distributioner som Devuan och antiX använder det som ett medvetet alternativ, ofta för att hålla systemen enklare, lättare och mer förutsägbara.

    För vissa användare handlar det om filosofi: att föredra små, tydliga komponenter framför större och mer integrerade lösningar. För andra handlar det om praktiska skäl, som bättre passform för äldre hårdvara eller enklare felsökning.

    Ett levande arv från Unix

    SysVinit 3.16 visar att gammal teknik inte nödvändigtvis är död teknik. Tvärtom kan långlivade verktyg fortsätta vara relevanta just därför att de är beprövade, stabila och väl förstådda. I en tid när mycket inom Linuxvärlden förändras snabbt är det anmärkningsvärt att ett så klassiskt init-system fortfarande underhålls och förbättras.

    Den nya versionen är liten, men den bekräftar att SysVinit fortfarande har en plats – särskilt för dem som värdesätter enkelhet, kontroll och ett mer traditionellt sätt att bygga Linuxsystem.

  • Rocky Linux blir finansiell partner till KDE – stärker det öppna skrivbordet

    Rocky Linux tar ett nytt steg in i den öppna skrivbordsvärlden genom att bli officiell partner till KDE. Beslutet visar hur samarbete och ekonomiskt stöd mellan fria programvaruprojekt blivit allt viktigare för att säkra långsiktig utveckling, innovation och stabilitet i open source-ekosystemet.

    Det fria skrivbordet fortsätter att växa. Nu har ytterligare en tung aktör inom öppen källkod valt att stödja utvecklingen ekonomiskt. Organisationen bakom Linuxdistributionen Rocky Linux har nämligen blivit officiell sponsor till KDE-projektet.

    Beslutet innebär att Rocky Linux ansluter sig till en exklusiv grupp företag och organisationer som finansierar utvecklingen av ett av världens mest avancerade öppna skrivbordssystem.

    Ett växande ekosystem kring KDE

    KDE är ett av de mest etablerade projekten inom fri programvara. Projektet utvecklar bland annat skrivbordsmiljön KDE Plasma, tillsammans med hundratals program och tekniska ramverk för Linux och andra operativsystem.

    Under det senaste året har projektet haft en stark utveckling. I slutet av förra året rapporterades rekordstora donationer, och nu fortsätter stödet att växa när fler organisationer ansluter sig.

    Det senaste tillskottet är Rocky Enterprise Software Foundation (RESF) – den ideella organisation som styr och utvecklar Rocky Linux, en communitydriven Linuxdistribution byggd för att vara kompatibel med Red Hat Enterprise Linux (RHEL).

    Ett naturligt steg för Rocky Linux

    Enligt Brian Clemens, medgrundare och vice ordförande i RESF, var beslutet enkelt.

    “Hållbar öppen källkod bygger på att starka open source-gemenskaper stödjer varandra. Vi försöker alltid bidra till de projekt vi själva bygger vidare på, och att stödja KDE var ett självklart val med tanke på hur populär Rocky Linux-versionen med KDE är.”

    Rocky Linux används ofta i servermiljöer och företagsinfrastruktur, men projektet erbjuder även en version med KDE-skrivbordet installerat – något som blivit uppskattat av många användare.

    En exklusiv grupp sponsorer

    Genom att bli KDE-patron ansluter sig Rocky Linux till en rad välkända företag inom teknik- och open source-världen. Bland organisationerna som redan stödjer KDE finns bland annat:

    • Blue Systems
    • Canonical
    • g10 Code
    • Google
    • Kubuntu Focus
    • Mbition
    • Slimbook
    • SUSE
    • Techpaladin
    • The Qt Company
    • TUXEDO Computers

    Att bli KDE-patron kräver en donation på minst 5 000 euro till organisationen KDE e.V., den ideella förening som juridiskt representerar och stödjer KDE-projektet.

    Viktigt stöd till fri programvara

    Pengarna från patronprogrammet används till flera viktiga delar av KDE:s arbete. Bland annat finansieras:

    • utveckling av ny funktionalitet
    • drift av projektets infrastruktur
    • gemenskapsevenemang och utvecklarträffar
    • långsiktiga initiativ för det öppna skrivbordet

    Sådana bidrag spelar en avgörande roll för att open source-projekt ska kunna fortsätta utvecklas stabilt över tid.

    Samarbete stärker open source

    Att organisationer inom open source-världen stödjer varandra ekonomiskt ses ofta som ett viktigt steg mot ett mer hållbart ekosystem. Många projekt bygger på varandras arbete, och genom att bidra tillbaka kan utvecklingen fortsätta i ett positivt kretslopp.

    Rocky Linux beslut att stödja KDE visar hur samarbetet inom fri programvara fortsätter att växa – och hur viktiga gemenskaperna bakom projekten är för framtidens öppna teknik.

    Läs mer här

    https://ev.kde.org/2026/03/03/rockylinux-becomes-kde-patron

    Faktaruta

    Ämne: Rocky Linux blir KDE-patron

    Organisation: Rocky Enterprise Software Foundation (RESF)

    Vad har hänt? Rocky Linux har gått med i KDE e.V:s patronprogram.

    Syfte: Att stödja KDE:s utveckling, infrastruktur och communityarbete ekonomiskt.

    Miniminivå för patroner: 5 000 euro

    Betydelse: Visar hur open source-projekt stärker varandra genom samarbete och finansiering.

  • Fem Linuxdistributioner som gör övergången från Windows enklare

    Att lämna Windows bakom sig behöver varken vara krångligt eller skrämmande. I takt med att fler användare ifrågasätter uppdateringskrav, licensmodeller och kontroll över den egna datorn växer intresset för Linux – ett flexibelt och kostnadsfritt alternativ. Men var börjar man i en värld med otaliga varianter? Här guidar vi dig genom några av de Linuxdistributioner som gör övergången enklare, tryggare och mer välbekant för den som vill ta steget utan att börja om från noll.

    Att byta operativsystem kan kännas som ett stort steg. För många datoranvändare är Windows det självklara valet – inte nödvändigtvis för att det är bäst, utan för att det alltid har funnits där. Men när frustration över påtvingade uppdateringar, licenser, prestandaproblem eller integritetsfrågor växer, börjar allt fler titta på alternativ. Ett av de mest etablerade – och samtidigt mest missförstådda – alternativen är Linux.

    Linux är nämligen inte ett enda operativsystem. Det är ett helt ekosystem av så kallade distributioner: olika varianter som bygger på samma tekniska grund, men med olika målgrupper, designidéer och filosofier. Just detta är både Linux största styrka och dess största hinder för nybörjare – valfriheten kan kännas överväldigande.

    Linux som känns bekant

    Många som lämnar Windows vill inte behöva lära om allt från grunden. Därför är det ofta en fördel om skrivbordsmiljön känns igen – med startmeny, aktivitetsfält och ett tydligt arbetssätt.

    Linux Mint – trygghet före experiment

    Linux Mint har under många år byggt upp ett starkt rykte som en av de mest nybörjarvänliga Linuxdistributionerna. Fokus ligger på stabilitet, förutsägbarhet och praktisk användbarhet.

    Standardmiljön Cinnamon är medvetet utformad för att likna klassiska Windows-versioner. Panelen sitter längst ned, menyerna är logiskt strukturerade och det mesta fungerar direkt efter installation. För den som vill ”bara komma igång” utan överraskningar är detta ofta ett avgörande argument.

    Tekniskt bygger Linux Mint på långtidssupporterade versioner av Ubuntu, vilket ger god hårdvarukompatibilitet. Nätverkskort, skrivare och grafikkort fungerar i de flesta fall direkt – något som Windowsanvändare ofta tar för givet, men som historiskt inte alltid varit självklart i Linuxvärlden.

    Läs mer om Linux mint i vår wiki.

    Zorin OS – Linux med Windowskänsla

    Zorin OS har ett mycket tydligt mål: att göra övergången från Windows så enkel som möjligt. Här är likheten inte en bieffekt, utan en uttalad designprincip.

    Genom ett inbyggt layouts­ystem kan användaren välja skrivbordsuppsättningar som efterliknar Windows 10 eller Windows 11, både visuellt och funktionellt. Resultatet är ett system som känns förvånansvärt bekant redan från första starten.

    Zorin OS lägger också stor vikt vid helhetsintrycket. Färgscheman, ikoner och systemkomponenter är konsekvent utformade, vilket ger ett polerat och professionellt intryck. För användare som uppskattar visuell enhetlighet kan detta väga tungt. Precis som Linux Mint bygger Zorin OS på Ubuntu LTS, vilket ger tillgång till ett enormt programutbud och gott hårdvarustöd.

    Läs mer om Zorin OS i vår wiki

    Etablerade alternativ med nya perspektiv

    Alla som byter till Linux vill inte nödvändigtvis återskapa Windows. För många blir övergången istället ett tillfälle att prova något nytt – ett annat sätt att arbeta med sin dator.

    Pop!_OS – produktivitet i fokus

    Pop!_OS utvecklas av dator­tillverkaren System76 och bygger även den på Ubuntu. Det som särskiljer distributionen är dess egenutvecklade skrivbordsmiljö, COSMIC.

    Här handlar det mindre om att efterlikna Windows och mer om att optimera arbetsflödet. Funktioner som smarta arbetsytor, avancerad fönsterhantering och effektiv tangentbords­navigering gör systemet attraktivt för användare som värdesätter produktivitet och struktur.

    För den som är villig att anpassa sig till ett något annorlunda arbetssätt kan Pop!_OS upplevas som snabbare och mer genomtänkt än traditionella skrivbordsmiljöer – samtidigt som stabilitet och prestanda håller hög nivå.

    Den här distrubtioner är på 1.0, så den finns inte i vår wiki än.

    Ubuntu – referenspunkten i Linuxvärlden

    Ubuntu är för många nästan synonymt med Linux. Med en av världens största användarbaser och omfattande stöd från hårdvaru­tillverkare, utvecklare och molnleverantörer fungerar Ubuntu ofta som referenspunkt i Linuxvärlden.

    En central del av Ubuntus popularitet är dess LTS-versioner (Long-Term Support), som prioriterar stabilitet och säkerhetsuppdateringar under många år. För den som vill ha ett långsiktigt och förutsägbart system är detta en stor fördel.

    Skrivbordsmiljön är baserad på GNOME och skiljer sig tydligt från Windows. För vissa kan detta kännas ovant i början, men gränssnittet är konsekvent, modernt och relativt lätt att lära sig. Ubuntu passar därför bra för den som vill lära sig Linux ”som det är”, snarare än genom ett Windows-liknande filter.

    Läs mer om Ubuntu i vår wiki

    Debian – Linux i sin mest mångsidiga form

    Debian är en av Linuxvärldens äldsta och mest inflytelserika distributioner. Den kan liknas vid ett stridsflygplan av typen SAAB JAS 39 Gripen: inte specialiserad på en enda uppgift, men extremt flexibel och kapabel att ta många roller.

    Med standardinstallation kan Debian upplevas som återhållsam, men genom att installera skrivbordsmiljön KDE Plasma får man en upplevelse som påminner starkt om Windows – med startmeny, aktivitetsfält och ett traditionellt arbetssätt.

    En av Debians största styrkor är dess stöd för äldre hårdvara. Där många moderna system blir tröga eller helt obrukbara kan Debian fortsätta fungera stabilt i många år. Dessutom kan användaren själv välja mellan en mängd olika skrivbordsmiljöer och fönsterhanterare, vilket gör Debian till ett utmärkt val både för nybörjare och avancerade användare.

    Läs mer om Debian i vår Wiki.

    Slutsats: inget bästa val – bara rätt val

    Det är lätt att hitta listor som utlovar den bästa Linuxdistributionen. I praktiken är det en förenkling. Linux handlar i grunden om valfrihet, och det bästa valet beror alltid på användarens behov, vana och nyfikenhet.

    De fem distributioner som nämnts här är inga exotiska experiment. De är beprövade, välstödda och stabila – och just därför utmärkta startpunkter. Oavsett vilken du väljer kommer du snabbt att märka att Linux inte är ett enda system, utan en hel värld av möjligheter.

    Och kanske är det just där Linux verkliga styrka ligger: inte i att ersätta Windows rakt av, utan i att erbjuda något mer flexibelt, mer anpassningsbart – och i längden, mer personligt.

    FAKTA 5 Linuxdistributioner för en smidig Windows-övergång
    Linux Mint
    Känns bekant för Windowsanvändare (Cinnamon). Stabil, enkel att installera och “bara funkar” för vardagsbruk.
    Zorin OS
    Designad för att likna Windows 10/11. Polerad helhetskänsla och lätt start för den som vill ha något bekant direkt.
    Pop!_OS
    Fokus på produktivitet och arbetsflöde (smarta arbetsytor, effektiv fönsterhantering). Passar dig som vill jobba snabbt.
    Ubuntu
    “Standardvalet” för många. Stort community, bra hårdvarustöd och långtidssupport (LTS) för stabil drift.
    Debian
    Robust och flexibel grund som kan bli vad du vill. Med KDE kan den kännas Windows-lik, och den trivs även på äldre datorer.
    Tips: Vill du ha “Windows-känsla” direkt? Välj Mint eller Zorin. Vill du ha stabil bas och full kontroll? Debian. Vill du ha stort stöd och enkel väg in? Ubuntu.
  • Debian 13.0 ”Trixie” är (snart) här.

    Debian 13.0 är redo att lanseras och väntas komma nu i helgen. Den nya versionen är i praktiken färdig och bjuder på märkbara förbättringar, inte minst i prestanda. I ett omfattande test med 130 olika mätningar på en AMD EPYC 9965-server med dubbla processorer, 1,5 terabyte RAM och en terabyte NVMe SSD, visade Debian 13 i genomsnitt 13 procent högre hastighet än föregångaren Debian 12.

    Två år har gått sedan Debian 12 och mycket har uppdaterats. Linuxkärnan hoppar från version 6.1 till 6.12 LTS. GNOME, som är standard skrivbordsmiljö, går från version 43 till 48. GCC-kompilatorn uppdateras från 12.2 till 14.2, Python från 3.11 till 3.13 och OpenJDK från Java 17 till Java 21. Utöver detta finns en lång rad andra paketuppgraderingar i hela arkivet.

    En nyhet är officiellt stöd för RISC-V 64-bit, något som gör det möjligt att köra Debian på modern RISC-V-hårdvara. Andra tillskott är stöd för HTTP Boot via UEFI och U-Boot, övergången till 64-bitars time_t på alla utom i386, förbättringar i arbetet med reproducerbara byggen samt stöd för HTTP/3 i curl. En ny wget-liknande klient vid namn wcurl finns också med.

    Prestandavinsterna syns även i enskilda program. Zstd har uppdaterats från version 1.5.4 till 1.5.7, vilket ger märkbara förbättringar vid komprimering. GraphicsMagick uppdateras till version 1.4 och tillsammans med nyare kompilatorer ger det tydliga hastighetslyft vid bildbehandling.

    Debian 13 stöder officiellt arkitekturerna amd64, arm64, armel, armhf, ppc64el, riscv64 och s390x. På amd64 finns även ett begränsat 32-bitars användarland för äldre program. Nya säkerhetsfunktioner ska skydda mot ROP- och COP/JOP-attacker, baserade på Intel CET för amd64 och PAC/BTI för arm64, och aktiveras automatiskt på hårdvara som stöder dem.

    Distributionen innehåller över 14 000 nya paket och totalt över 69 000. Mer än 44 000 paket har uppdaterats sedan Debian 12 och drygt 8 800 paket har tagits bort. På skrivbordssidan märks GNOME 48, KDE Plasma 6.3, LXDE 13, LXQt 2.1.0 och Xfce 4.20. Kontorssviten LibreOffice är uppdaterad till version 25 och GNUcash till version 5.10.

    Bland de större uppgraderingarna i Debian 13 finns:

    • Apache 2.4.64 (från 2.4.62)
    • Bash 5.2.37 (från 5.2.15)
    • Emacs 30.1 (från 28.2)
    • GIMP 3.0.4 (från 2.10.34)
    • Inkscape 1.4 (från 1.2.2)
    • MariaDB 11.8 (från 10.11)
    • Nginx 1.26 (från 1.22)
    • OpenSSH 10.0p1 (från 9.2p1)
    • PHP 8.4 (från 8.2)
    • PostgreSQL 17 (från 15)
    • Rustc 1.85 (från 1.63)
    • Systemd 257 (från 252)

    Med både tydliga prestandaförbättringar och ett stort antal uppdateringar framstår Debian 13 som en av de mest omfattande utgåvorna av distributionen på senare år.

    Påverkan på serverdrift och molnmiljöer

    För serveradministratörer och driftansvariga innebär Debian 13 flera konkreta fördelar. Prestandalyftet på 13 procent i testerna kan göra skillnad i miljöer där många samtidiga processer körs, särskilt på flerprocessorservrar som AMD EPYC och Intel Xeon. Uppgraderingen av centrala komponenter som Linuxkärnan och GNU C-biblioteket ger bättre stöd för ny hårdvara och förbättrad energieffektivitet.

    Stödet för HTTP Boot kan förenkla driftsättning av nya servrar i datacenter, medan HTTP/3-stödet i curl ger möjlighet till snabbare och mer effektiv kommunikation i webbapplikationer. För säkerhetsmedvetna organisationer är hårdvarubaserade skydd mot ROP- och COP/JOP-attacker ett viktigt steg framåt.

    Utvecklare drar nytta av nyare kompilatorer och språkversioner, vilket gör det enklare att bygga och köra modern programvara utan att behöva installera externa paketkällor. Tillsammans med Debians fortsatta arbete för reproducerbara byggen stärker detta möjligheterna att skapa pålitliga och verifierbara system i både moln- och bare metal-miljöer.

    Med sin kombination av prestanda, säkerhet och långsiktig stabilitet framstår Debian 13 som ett starkt alternativ för både traditionella servrar och moderna molnplattformar.

    Absolut. Här är en fristående del som kan läggas till artikeln för att förklara hur HTTP Boot fungerar, skriven i samma journalistiska ton:

    Så fungerar HTTP Boot i Debian 13

    En av nyheterna i Debian 13 är möjligheten att starta installationen eller live-miljön direkt över nätverket via HTTP Boot. Funktionen bygger på stöd i UEFI- eller U-Boot-firmware och gör det möjligt att ladda startfiler från en webserver i stället för från ett lokalt medium eller via äldre nätverksmetoder som PXE/TFTP.

    Processen går i stora drag till så här:

    1. Datorn startas och firmware med stöd för HTTP Boot initieras.
    2. Nätverksinställningar konfigureras, oftast automatiskt via DHCP.
    3. Firmware får en URL till en startbar fil, exempelvis en UEFI-bootloader eller en installations-ISO.
    4. Filen laddas ner via HTTP – vilket ger högre hastighet och bättre felhantering än TFTP – och startas direkt från minnet.
    5. Operativsystemets installer eller live-miljö körs som om den startats från en lokal disk eller USB-enhet.

    För driftsättning i datacenter innebär detta att nya servrar kan startas och installeras helt över nätverket, utan att tekniker behöver sätta in fysiska medier. Eftersom HTTP Boot kan använda befintliga webbservrar är det också enkelt att integrera i befintlig infrastruktur, och i vissa fall kan även HTTPS användas för krypterad överföring.

    https://www.debian.org

    När detta skrivs har Debian 13 ännu inte släppts på FTP-servrarna, men den väntas komma under dagen. Då kommer vi att komplettera med länkar till Debian 13 i vår wiki.

    https://wiki.linux.se/index.php/Debian

    Debian 13 “Trixie” — Kort info

    Släppdatum: Planerat 9 aug 2025.

    Vad är nytt? Ny Linuxkärna 6.12, GNOME 48, KDE Plasma 6.3, GCC 14.2, Python 3.13 och Java 21.

    Nya funktioner: Stöd för riscv64 · Start via HTTP · Extra skydd mot hackattacker · 64-bitars tidräkning · HTTP/3 i curl och nytt verktyg wcurl · Bättre översatta manualsidor och ordböcker för webbläsare i Qt.

    Paket: 14 000 nya paket (totalt över 69 000), många uppdaterade och några borttagna.

    Stödda datorer: amd64, arm64, armel, armhf, ppc64el, riscv64, s390x.

    Prestanda: Tester visar att Debian 13 är ca 13 % snabbare än Debian 12 på vissa servrar.

    Kuriosa: Debian startade 1993. Namnet “Trixie” kommer från en dinosaurie i Toy Story.

    Mer info: Release Notes · Hantering · Historia
  • Linux Kernel 6.16 är här – men Torvalds flaggar för möjlig försening av nästa version

    Äntligen! Buggen som gjorde att 25 år gamla ljudkort som Sound Blaster kunde krascha slumpmässigt är nu fixad.

    Den stabila versionen av Linux-kärnan 6.16 är nu officiellt släppt. Enligt projektledaren Linus Torvalds avslutades utvecklingscykeln på ett lugnt och stabilt sätt, utan några större överraskningar – något som gjorde att en åttonde releasekandidat aldrig behövde släppas. Men medan det nuvarande släppet är ute, riktas blicken redan mot nästa version, Linux 6.17 – som kan komma att försenas.

    Familjehändelser kan påverka nästa version

    Torvalds har nämligen gått ut med en varning om att arbetet med Linux 6.17 riskerar att påverkas av personliga åtaganden. Under augusti kommer han att vara bortrest i samband med både ett familjebröllop och en födelsedag, och han räknar med att vara på resande fot ungefär halva månaden – med tid i både USA och Finland.

    Eftersom Linuxutvecklingen följer en tydlig rytm med ett två veckor långt merge window (sammanslagningsfönster) – då större nyheter förs in i koden – innebär hans frånvaro att viss förskjutning kan uppstå. Torvalds har därför redan försökt snabba på processen genom att be utvecklare skicka in sina pull requests tidigare än vanligt. Hittills har han fått in omkring 50 stycken i förväg, vilket han tackar för.

    Risk för mindre försening

    Trots sin framförhållning medger Torvalds att han under andra veckan av sammanslagningsfönstret kan få svårt att hantera alla inkommande kodändringar. Skulle det bli för mycket att hinna med innan han reser vidare, kan det första utkastet av Linux 6.17 – kallat rc1 – skjutas upp med några dagar.

    – Om jag inte hinner med alla pull requests i tid, kan jag komma att fördröja rc1 något för att hinna ikapp, skriver Torvalds i sitt veckobrev.

    Han betonar dock att detta inte ska tolkas som att sena bidrag kommer accepteras i högre utsträckning. Tvärtom kan en mer pressad tidsplan leda till striktare gränser för vad som släpps in.

    Inga överraskningar i 6.16

    När det gäller Linux 6.16, som nu är tillgänglig, är det en uppdatering med fokus på stabilitet. Den innehåller främst mindre justeringar av drivrutiner samt mindre kodändringar. Det är inte någon dramatisk uppdatering, vilket enligt Torvalds är positivt.

    – Det är en ganska lugn version med små uppdateringar, inga stora förändringar. Allt ser ut att fungera som det ska, konstaterar han.

    Sound Blaster AWE32‑fixen i Linux 6.16 – 25 år senare

    Ett av de mer färgstarka inslagen i Linux 6.16 är två små men avgörande patchar som väcker liv i Creative Sound Blaster AWE32/AWE64 – ett ISA‑ljudkort som såldes på 1990‑talet. Buggen, som rapporterades sent 2023 (Bug 218185), kunde frysa hela systemet eller skapa skrapljud när moderna ljud­servrar som PipeWire växlade DMA‑läge under uppspelning.

    ”Äkta retro‑riggar som uppgraderades till nya distros låste sig plötsligt – tack vare PipeWires automatiska DMA‑växling.”

    Vad orsakade problemet?

    • DMA‑lägesväxling “i farten” – registret programmerades om medan ett PCM‑flöde spelade.
    • PipeWire förvärrade felet – fler automatiska växlingar än med äldre ALSA‑anrop gjorde buggen reproducerbar.

    Lösningen i två patchar

    PatchEffektenCommit‑författare
    force‑disable DMA when mode is changedStänger av DMA, skriver om registret, aktiverar igen → eliminerar busshäng & brusTakashi Iwai
    block DMA mode change during active PCM streamVägrar byte om kortet spelar → stoppar riskabla skrivningarTakashi Iwai

    Båda togs in strax före 6.16‑rc3 och backportas även till LTS‑grenar.

    Varför är detta intressant 2025?

    • Retro‑entusiaster får stabilt FM‑ och SoundFont‑ljud utan krascher.
    • Virtuell pass‑through av ISA‑kort i t.ex. QEMU blir tillförlitlig.
    • Bevis på långsiktigt underhåll: Linux accepterar fixar för 30‑årig hårdvara – ingen lämnas efter.

    Påverkan för olika scenarier

    MiljöVad ändras med 6.16
    Fysisk AWE32/AWE64‑rigg + PipeWireSystemfrysningar och ljudglitchar försvinner
    Retro‑rigg utan PipeWireIngen märkbar skillnad
    Moderna datorer utan ISAIngen påverkan (endast några rader kod)

    Kort sagt: Linux 6.16 räddar ett klassiskt ljudkort från random krascher – ett charmigt exempel på hur kärnprojektet fortfarande vårdar sin mest nostalgiska hårdvara.

    Uppdatering via distributioner

    För de flesta användare är det inte rekommenderat att manuellt försöka installera Linux 6.16 – särskilt inte om man inte är van att hantera lågnivåkomponenter i systemet. De som använder snabbfotade Linuxdistributioner kan få den nya kärnan som en uppdatering inom kort, medan användare av långsammare system som Ubuntu kan få vänta tills nästa stora systemuppgradering.

    Sammanfattning

    • Linux 6.16 är släppt och innehåller huvudsakligen mindre drivrutinsfixar.
    • Linux 6.17 kan komma att försenas något på grund av Linus Torvalds resor i augusti.
    • Torvalds har redan fått in ett stort antal kodbidrag i förväg för att undvika problem.
    • En eventuell försening av rc1 (första releasekandidaten) skulle bara vara några dagar.
    • Sena kodbidrag kommer inte accepteras – bidragsgivare uppmanas att hålla sig till tidsplanen.

    https://kernel.org

    Nyheter Linux 6.16 på Teknisknivå

    • CPU & arkitektur: Intel APX (32 register), Intel TDX för krypterade VM, ny flagga CONFIG_X86_NATIVE_CPU, förbättrad AMD‑SBI‑support.
    • Grafik & acceleratorer: Nouveau känner igen NVIDIA Hopper/Blackwell, Intel Xe/Arc strömsparfunktioner, AMD GPU‑patchar för Strix Point.
    • Ljud & I/O: USB Audio Offload (musik även i viloläge) och DMABUF‑>TCP zero‑copy för snabbare nätverk.
    • Fil‑ & lagringssystem: XFS får stora atomära skrivningar, Ext4 “fast commit”‑optimering och stora folios, Btrfs 50 % snabbare metadata.
    • Minne & synk: Automatisk viktad NUMA‑interleaving, Futex2‑förbättringar med lägre lås‑latens.
    • Säkerhet & diagnostik: Coredump över AF_UNIX‑socket och fscrypt‑nycklar som skyddas i hårdvara.
    • Diverse drivrutiner: Apple M2 PCIe‑stöd, Magic Mouse 2 (USB‑C), nya Wi‑Fi/Bluetooth‑ID:n, Sound Blaster AWE32‑fix efter 25 år!

    Tips: Vänta på att din distribution pushar uppdateringen – egenkompilering rekommenderas bara för avancerade användare.

  • 10 bra distrbutioner för dej som vill återbruka hårdvara som är m/ä.

    I en tid när tekniken ständigt utvecklas kan det vara svårt att hålla äldre datorer uppdaterade och funktionella. Men rädslan för att hårdvara blir oanvändbar är inte längre befogad, tack vare många lätta Linux-distributioner som kan blåsa nytt liv i gamla system. Här presenterar vi tio Linux-distributioner som är idealiska för datorer som börjar kännas ålderstigna, specifikt för sådana som är omkring fem år gamla.

    Om du har en äldre premiumdator med första eller andra generationens i7-processorer, kan du faktiskt köra vanlig Ubuntu eller liknade. Lättviktsdistributioner är dock ett utmärkt val om du har enklare hårdvara, som datorer med lite minne och CPU:er som Celeron, Pentium Gold och Silver.

    Linux Lite: En användarvänlig ingångspunkt

    Linux Lite är skapat för att ge en smidig övergång från äldre Windows-system till Linux. Detta är en distro som erbjuder en enkel och funktionell skrivbordsmiljö baserad på Xfce och Ubuntu, vilket gör den perfekt för användare med mindre kraftfull hårdvara. Med aktiva uppdateringar och stöd för 32-bitars system, är Linux Lite ett utmärkt val för dem som vill ha en bekant men uppdaterad användarupplevelse.

    Linux Lite

    Puppy Linux: Flexibilitet och effektivitet

    Puppy Linux är unikt eftersom det inte kräver en permanent installation på hårddisken. Istället körs systemet direkt från RAM, vilket gör att du kan köra din dator även om du tar bort det startbara mediet. Puppy Linux är kompatibelt med Ubuntu LTS och är ett utmärkt val för riktigt gamla datorer eller netbooks med minimalt RAM.

    Funktioner:

    • Baserad på Ubuntu LTS-versionen
    • Kan köras på lågpresterande netbooks
    • Fungerar direkt från RAM även efter att det startbara mediet har tagits bort
    • Unik pakethanterare – Puppy Package Manager
    • Drivs av JWM

    Puppy Linux

    BunsenLabs Linux: Efterträdaren till Crunchbang

    BunsenLabs erbjuder en strömlinjeformad Linux-upplevelse baserad på Debian med en OpenBox-fönsterhanterare. Det är en särskilt snabb och stabil distro som även inkluderar en 32-bitars version, vilket gör den lämplig för äldre och resurssnåla system.

    Funktionsöversikt:

    • Baserad på Debian Stable-grenen
    • Openbox fönsterhanterare med tint2-panel, conky och jgmeny
    • Tillhandahåller en 32-bitarsinstallerare
    • Hjälp och support finns tillgänglig via officiella forum

    BunsenLabs Linux:

    Lubuntu: En modernare lättviktare

    Som en officiell variant av Ubuntu, använder Lubuntu LxQt-skrivbordsmiljön för att erbjuda en lätt men modern användarupplevelse. Lubuntu är kanske inte den allra lättaste distron, men dess förmåga att balansera funktionalitet och systemkrav gör den till ett pålitligt val för äldre datorer.

    Lubuntu

    Absolute Linux: Kraftfull enkelhet

    Absolute Linux bygger på Slackware och erbjuder en systemd-fri miljö, vilket är idealiskt för användare som föredrar enklare och mer traditionella Linux-upplevelser. Med IceWM som skrivbordsmiljö och en samling viktiga applikationer direkt från start, är Absolute ett kraftfullt alternativ för dem med äldre teknik.

    Funktionsöversikt:

    • Baserad på Slackware
    • Systemd-fri
    • Paketerar nödvändig mjukvara
    • Drivs av IceWM och pakethanteraren Slapt-get

    Absolute Linux

    antiX Linux: Den flexibla veteranen

    antiX, baserat på den stabila grenen av Debian, använder IceWM och Fluxbox för att skapa en mångsidig och snabb användarupplevelse. Det är helt systemd-fritt och erbjuder olika installationer för olika behov, inklusive en 32-bitars version.

    Funktioner:

    • Baserad på Debian stable
    • Tillhandahåller en 32-bitarsinstallerare
    • Systemd-fri
    • Drivs av IceWM och andra fönsterhanterarvarianter

    antiX Linux

    LXLE: Lubuntu med en twist

    LXLE är baserat på Lubuntu men använder LXDE istället för LxQt, vilket ger en ännu lättare miljö för användare med mycket begränsad hårdvara. Det är en perfekt lösning för att återuppliva datorer som inte längre kan hantera nyare operativsystem.

    LXLE

    Porteus Linux: Idealisk för kärlek till KDE

    Porteus är en annan Slackware-baserad distro som erbjuder den äldre KDE 4.0+-skrivbordsmiljön. Med sin minimala installationsstorlek och möjlighet att köras helt från ett USB eller annat startbart medium, är Porteus perfekt för användare som föredrar KDE:s klassiska utseende.

    Porteus Linux

    Q4OS: Återupplivar föråldrade Windows-system

    Q4OS är designad specifikt för att återuppliva datorer som en gång körde Windows XP eller Windows 7. Med en 32-bitars installer, Windows-installer och Trinity Desktop-miljöer, är Q4OS ett bra val för de som vill ha en distro som känns bekant men är kraftfullare än deras föråldrade operativsystem.

    Q4OS

    MX Linux: En mångsidig medelviktare

    Trots att det är på gränsen till att klassas som en lättviktare, erbjuder MX Linux baserat på Debian en utmärkt balans av funktionalitet och effektivitet, speciellt i dess KDE Plasma-version. Med egna applikationer och en robust pakethanterare, står MX Linux ut som ett starkt alternativ för de som söker en rikare Linux-upplevelse.

    Sammanfattningsvis, dessa tio distributioner visar att Linux-communityt ständigt strävar efter att inkludera så många användare som möjligt, oavsett ålder på deras hårdvara. Med dessa alternativ kan du enkelt blåsa nytt liv i ditt gamla system och njuta av en modern, säker och stabil datorupplevelse.

    MX Linux

    Om vi tittar noggrant på de lätta Linux-distributioner som vi har presenterat, kan vi se att många av dem är baserade på Debian Linux, som ofta kallas för ”det universella operativsystemet”. Moderna skrivbordsmiljöer inom Linux, såsom GNOME 40+ och KDE Plasma, som använder Systemd som init-system, fungerar inte längre med äldre hårdvara. Teknologiska framsteg innebär också ökad mjukvarukomplexitet, vilket kräver kraftfullare system.

    Artikel ovan är baserad på data ifrån

Etikett: Linuxdistributioner

  • Linux får över 10% på skrivbordsdatorer i Nordamerika

    Linux har passerat 10 procent av den uppmätta användningen på persondatorer i Nordamerika. Men siffran betyder inte att var tionde dator kör Linux – statistiken mäter webtrafik och påverkas även av hur operativsystem identifieras. Linux har nått en uppmärksammad milstolpe. Enligt Statcounters statistik för juli 2026 stod Linux för 10,65 procent av den uppmätta användningen…

  • Ventoy , det nya sättet att göra bootbara USB stickor

    Med Ventoy kan du samla flera startbara ISO-filer på samma USB-minne och välja vilken du vill använda när datorn startar. Det gör programmet till ett smidigt alternativ till Rufus, särskilt för den som ofta installerar Linux, testar olika distributioner eller använder räddningsverktyg. I tidigare artiklar har vi visat hur man skapar startbara USB-minnen med programmet…

  • Därför lever 50 år gamla Unix-idéer kvar i moderna Linux

    Linux är ett modernt operativsystem, men många av dess viktigaste idéer utvecklades redan under Unix-eran på 1960- och 1970-talen. Det hierarkiska filsystemet, processhanteringen, kommandopipelines och möjligheten att flytta systemet mellan olika datorarkitekturer är principer som fortfarande präglar dagens Linuxdistributioner. Att de lever kvar efter mer än 50 år beror framför allt på att de fortfarande…

  • När Linux och Secure Boot måste byta nyckel

    När Microsofts äldre Secure Boot-certifikat från 2011 löper ut behöver Linuxvärlden ta nästa steg i övergången till en nyare signeringskedja. För de flesta användare sker förändringen i bakgrunden, men för Linuxdistributioner, installationsmedia och äldre datorer kan den bli avgörande. I grunden handlar det om något så enkelt – och viktigt – som att datorn måste…

  • XLibre fyller ett år – den klassiska X-servern får nytt liv

    XLibre fyller ett år och markerar jubileet med den stabila Xserver-serien 25.1. Samtidigt får projektet nya funktioner, säkerhetsfixar och växande stöd från Linux- och BSD-distributioner. För användare som fortfarande är beroende av X11 visar XLibre att den klassiska grafiktekniken långt ifrån är död. När många talar om Linux-skrivbordets framtid hamnar ofta Wayland i centrum. Men…

  • SysVinit 3.16 – en liten uppdatering av ett av Linux äldsta hjärtan

    SysVinit, ett av Linux äldsta init-system, har fått en ny uppdatering i version 3.16. Även om förändringarna är små handlar de om förbättrad dokumentation, ökad kompatibilitet med systemd och fortsatt kodstädning – ett tecken på att klassisk Unix-teknik fortfarande hålls vid liv i en modern Linuxvärld. Trots att moderna Linuxdistributioner i dag nästan alltid använder…

  • Rocky Linux blir finansiell partner till KDE – stärker det öppna skrivbordet

    Rocky Linux tar ett nytt steg in i den öppna skrivbordsvärlden genom att bli officiell partner till KDE. Beslutet visar hur samarbete och ekonomiskt stöd mellan fria programvaruprojekt blivit allt viktigare för att säkra långsiktig utveckling, innovation och stabilitet i open source-ekosystemet. Det fria skrivbordet fortsätter att växa. Nu har ytterligare en tung aktör inom…

  • Fem Linuxdistributioner som gör övergången från Windows enklare

    Att lämna Windows bakom sig behöver varken vara krångligt eller skrämmande. I takt med att fler användare ifrågasätter uppdateringskrav, licensmodeller och kontroll över den egna datorn växer intresset för Linux – ett flexibelt och kostnadsfritt alternativ. Men var börjar man i en värld med otaliga varianter? Här guidar vi dig genom några av de Linuxdistributioner…

  • Debian 13.0 ”Trixie” är (snart) här.

    Debian 13.0 är redo att lanseras och väntas komma nu i helgen. Den nya versionen är i praktiken färdig och bjuder på märkbara förbättringar, inte minst i prestanda. I ett omfattande test med 130 olika mätningar på en AMD EPYC 9965-server med dubbla processorer, 1,5 terabyte RAM och en terabyte NVMe SSD, visade Debian 13…

  • Linux Kernel 6.16 är här – men Torvalds flaggar för möjlig försening av nästa version

    Den stabila versionen av Linux-kärnan 6.16 är nu officiellt släppt. Enligt projektledaren Linus Torvalds avslutades utvecklingscykeln på ett lugnt och stabilt sätt, utan några större överraskningar – något som gjorde att en åttonde releasekandidat aldrig behövde släppas. Men medan det nuvarande släppet är ute, riktas blicken redan mot nästa version, Linux 6.17 – som kan…

  • 10 bra distrbutioner för dej som vill återbruka hårdvara som är m/ä.

    I en tid när tekniken ständigt utvecklas kan det vara svårt att hålla äldre datorer uppdaterade och funktionella. Men rädslan för att hårdvara blir oanvändbar är inte längre befogad, tack vare många lätta Linux-distributioner som kan blåsa nytt liv i gamla system. Här presenterar vi tio Linux-distributioner som är idealiska för datorer som börjar kännas…