En uppdatering till Linux-kärna 7.0 kan slå ut Wi-Fi – och i värsta fall orsaka kernel panic – på äldre datorer med nätverkskort från Broadcom. Ett nytt skript hjälper användare av Ubuntu 24.04 och Linux Mint att avinstallera kärnan och återgå till den fungerande versionen 6.14.
Har du en äldre MacBook, HP eller någon annan dator med ett nätverkskort från Broadcom som kör Linux? Då kan Wi-Fi sluta fungera efter en uppdatering till Linux-kärna 7.0. I värsta fall kan uppdateringen orsaka kernel panic.
Jag har gjort ett skript som avinstallerar Linux-kärna 7.0. Skriptet har testats på flera olika MacBook-modeller.
Lösningen är att avinstallera Linux-kärna 7.0 och återgå till version 6.14. Detta gäller Ubuntu 24.04. Felet verkar inte vara relevant för Ubuntu 26.04.
Google har börjat erbjuda en officiell version av Chrome för ARM64-baserade Linuxdatorer. Med nya DEB- och RPM-paket får användare av Debian, Ubuntu, Fedora och openSUSE nu tillgång till samma Chrome-funktioner och automatiska uppdateringar som på traditionella Intel- och AMD-system.
Google har börjat erbjuda en särskild version av Chrome för Linuxdatorer med ARM64-processorer. Därmed behöver användare inte längre förlita sig enbart på Chromium eller andra alternativa webbläsare.
De nya versionerna har lagts till på Chromes officiella nedladdningssida utan någon större lansering eller separat presentation från Google. Där finns nu två nya installationspaket:
ett DEB-paket för Debian och Ubuntu
ett RPM-paket för Fedora och openSUSE
Det innebär att Chrome kan installeras på ungefär samma sätt som på vanliga Linuxdatorer med Intel- eller AMD-processorer.
Vad är ARM64?
ARM64 är en processorarkitektur som blivit vanlig i energisnåla datorer, enkortsdatorer, servrar och bärbara enheter. Tekniken används bland annat i Raspberry Pi, Apple Silicon-datorer, vissa Chromebook-modeller och flera datorer med Windows on ARM.
Traditionella persondatorer använder oftast så kallade x86-64-processorer från Intel eller AMD. Program som är byggda för x86-64 kan inte automatiskt köras på ARM64. Utvecklarna måste därför skapa och underhålla en särskild version av programmet för ARM-plattformen.
Google har sedan tidigare erbjudit Chrome för ARM-baserade Chromebook-datorer, Apple-datorer och Windowsdatorer. Däremot har det länge saknats en officiell Chrome-version för vanliga Linuxinstallationer på ARM64.
Chromium har varit det vanligaste alternativet
Linuxanvändare med ARM64-hårdvara har hittills främst fått använda Chromium. Det är det öppna projekt som ligger till grund för Google Chrome och flera andra webbläsare.
Chromium och Chrome är mycket lika, men de är inte helt identiska. Chrome distribueras direkt av Google och innehåller Googles egna komponenter, tjänsteintegrationer och varumärkesanpassningar.
För många användare fungerar Chromium utmärkt. Den som använder Google-konto, synkronisering, vissa medieformat eller särskilda Google-tjänster kan däremot föredra den fullständiga Chrome-versionen.
Den nya ARM64-versionen ska enligt Google erbjuda samma grundläggande funktioner som Chrome på andra plattformar. Det omfattar bland annat:
stöd för webbläsartillägg
synkronisering via Google-konto
integration med Googles tjänster
automatiska säkerhets- och programuppdateringar
Lanseringen blev något försenad
Google meddelade i mars 2026 att en ARM64-version av Chrome för Linux skulle lanseras under årets andra kvartal. Det innebar att versionen förväntades bli tillgänglig senast i slutet av juni.
Den tidsplanen höll inte riktigt. Installationspaketen dök upp först senare, och Google har ännu inte gjort någon större lansering på Chromium-bloggen eller i företagets vanliga kanal för information om Chrome-versioner.
Att paketen nu finns på den officiella nedladdningssidan visar ändå att stödet har börjat rullas ut till användarna.
Samma installation som på vanliga Linuxdatorer
Installationen fungerar på samma sätt som för den befintliga x86-64-versionen av Chrome.
Användaren laddar ner rätt paket från Googles webbplats och installerar det med Linuxdistributionens vanliga pakethanterare. Vilken fil som ska användas beror på distributionen:
Debian och Ubuntu använder normalt DEB-paket.
Fedora och openSUSE använder normalt RPM-paket.
Vid installationen läggs även Googles programförråd till i systemet. Det gör att framtida Chrome-uppdateringar kan installeras automatiskt tillsammans med datorns övriga systemuppdateringar.
På Debian och Ubuntu sker det via APT. Fedora använder vanligen DNF, medan openSUSE använder Zypper.
En viktig förändring för ARM-baserade Linuxdatorer
Lanseringen är särskilt intressant eftersom ARM64 blir vanligare även utanför mobiltelefoner och specialbyggda enheter. Arkitekturen används numera i allt från små hemdatorer och utvecklingskort till arbetsstationer och kraftfulla servrar.
För användare av exempelvis Raspberry Pi och andra ARM-baserade datorer har Chromium länge varit det naturliga valet. Nu blir det även möjligt att använda en webbläsare som distribueras och uppdateras direkt av Google, förutsatt att datorns Linuxdistribution och övriga systemkrav stöds.
Chromium kommer samtidigt att fortsätta finnas kvar i Linuxdistributionernas egna programförråd. Skillnaden är att användarna nu får ytterligare ett officiellt alternativ.
Google Chrome för ARM64 Linux finns som DEB- och RPM-paket på Chromes officiella nedladdningssida.
Arch Linux har släppt sin installationsavbildning för augusti 2026 – den första som bygger på Linuxkärnan 7.1. Uppdateringen ger förbättrat hårdvarustöd, ett modernare installationsprogram och samtliga säkerhets- och paketuppdateringar från juli.
Arch Linux har släppt sin installationsavbildning för augusti 2026. Den stora nyheten är att detta är den första officiella Arch Linux-versionen som levereras med Linuxkärnan 7.1.
Den nya installationsfilen heter Arch Linux 2026.08.01 och innehåller även samtliga paketuppdateringar och säkerhetsrättningar som publicerades under juli.
Linuxkärnan är länken mellan hårdvara och program
Linuxkärnan är den centrala delen av operativsystemet. Den ansvarar bland annat för kommunikationen med datorns processor, minne, lagringsenheter, nätverkskort och annan hårdvara.
När en ny kärnversion lanseras innehåller den ofta förbättrade drivrutiner och stöd för fler komponenter. Linux 7.1 kan därför göra det lättare att installera Arch Linux på helt nya datorer vars hårdvara inte stöddes av äldre installationsfiler.
Samtidigt kan även äldre datorer dra nytta av uppdateringen. Vissa komponenter som tidigare inte identifierades korrekt kan nu fungera bättre tack vare förbättrade eller korrigerade drivrutiner.
Uppdaterat installationsprogram
Den nya Arch Linux-avbildningen innehåller även Archinstall 4.4. Archinstall är ett menybaserat installationsprogram som hjälper användaren att konfigurera systemet utan att behöva skriva samtliga installationskommandon manuellt.
Archinstall 4.4 innehåller flera nya funktioner. Bland annat går det nu att välja en skrivbordsmiljö baserad på fönsterhanteraren Niri och gränssnittet DankMaterialShell.
Installationsprogrammet har också fått stöd för att konfigurera Plymouth, som visar en grafisk startbild medan Linux startar. Användaren får en varning innan funktionen aktiveras, eftersom Plymouth kräver att starthanteraren konfigureras korrekt.
Enklare nätverksinställningar
Stödet för trådlösa nätverk har förbättrats. Det ska nu vara enklare att hitta och välja rätt Wi-Fi-nätverk under installationen.
Användaren kan dessutom välja att använda IWD som fristående nätverkslösning. IWD är ett verktyg för hantering av trådlösa anslutningar och utvecklas med fokus på enkelhet och låg resursförbrukning.
Språk och konsoltypsnitt samordnas
En annan förbättring är att installationsprogrammet automatiskt kan välja ett lämpligt typsnitt för textkonsolen när användaren väljer språk.
Det är särskilt betydelsefullt för språk som använder tecken vilka inte alltid visas korrekt med standardtypsnittet. Typsnittet kan även väljas manuellt från menyn för språk- och regioninställningar.
När konfigurationen är komplett och giltig kan Archinstall nu visa en tydligare installationssammanfattning. Det gör det lättare att kontrollera inställningarna innan partitionering och installation påbörjas.
Enklare att dela installationsloggar
Om installationen misslyckas kan loggfilen innehålla viktig information om vad som gick fel. Archinstall 4.4 har därför fått kommandot share-log, som kan överföra installationsloggen till tjänsten paste.rs.
Det gör det enklare att dela loggen med andra användare eller supportforum vid felsökning. Användaren bör dock alltid kontrollera att loggfilen inte innehåller känslig information innan den publiceras.
Förändrade skrivbordsprofiler
Installationsprofilerna har också justerats. Budgie-profilen har fått andra standardprogram för terminal och filhantering, medan skrivbordsmiljön Cutefish har tagits bort från installationsprogrammet.
Stödet för seatd har samtidigt förbättrats. När seatd väljs läggs användaren automatiskt till i den grupp som krävs för att få åtkomst till bland annat grafiska enheter och inmatningsenheter.
Installationsfilen behövs främst för nya system
Den nya ISO-filen är avsedd för personer som ska installera Arch Linux från början. Den kan skrivas till ett USB-minne och användas för att starta installationsmiljön.
Den som redan använder Arch Linux behöver normalt inte installera om systemet. Eftersom Arch Linux använder en löpande uppdateringsmodell får befintliga installationer samma paket och säkerhetsuppdateringar genom det vanliga kommandot:
sudo pacman -Syu
Arch Linux 2026.08.01 innebär alltså ingen traditionell ny systemversion. Det är i stället en uppdaterad ögonblicksbild av installationsmiljön, med en ny Linuxkärna, ett förbättrat installationsprogram och samtliga aktuella paket fram till början av augusti 2026.
EU:s nya system för digital ålderskontroll ska skydda användarnas identitet – men kravet på hårdvarubunden attestering väcker oro. Kritiker menar att tekniken kan stänga ute Linux, alternativa Android-system och självkompilerade appar, trots att projektet utvecklas med öppen källkod.
Tredje rikets kontrollstat + Sovjetunionens övervakningsapparat = EU:s digitala framtid
Europeiska unionen arbetar med en öppen teknisk lösning för ålderskontroll på internet. Tanken är att en användare exempelvis ska kunna bevisa att han eller hon är över 18 år utan att behöva lämna ut namn, fullständigt födelsedatum eller en kopia av sitt identitetskort till varje webbplats.
På papperet är detta ett viktigt steg för den personliga integriteten. I stället för att lämna ut hela sin identitet ska användaren kunna visa upp ett digitalt intyg som enbart svarar på frågan: Är personen tillräckligt gammal?
Men projektets säkerhetsmodell har samtidigt väckt kritik. En ansvarig utvecklare har bekräftat att så kallad hårdvarubunden attestering är ett obligatoriskt krav i projektets arkitektur.
Det kan göra det svårt att använda systemet på Linux, modifierade Android-versioner och program som användare själva har kompilerat från den öppna källkoden.
Ett digitalt åldersbevis
Systemet kan jämföras med att visa upp ett kort där det bara står ”över 18 år”, i stället för att lämna över ett körkort med namn, personnummer, fotografi och adress.
En godkänd utfärdare kontrollerar först användarens ålder och skapar därefter ett digitalt intyg. Intyget kan sedan visas för en webbplats eller tjänst som behöver kontrollera användarens ålder.
Tekniken är utformad för att minska mängden personuppgifter som sprids på internet. Webbplatsen ska alltså inte behöva få veta vem användaren är, bara om ålderskravet är uppfyllt.
Problemet är att ett sådant intyg måste skyddas mot kopiering. Om den digitala legitimationen enkelt kunde flyttas mellan telefoner skulle en vuxen person kunna kopiera sitt åldersbevis och ge det till minderåriga.
För att förhindra detta knyts intyget till en kryptografisk nyckel som lagras i enhetens skyddade hårdvara.
Vad är hårdvarubunden attestering?
Moderna mobiltelefoner innehåller särskilda säkerhetsområden som är åtskilda från det vanliga operativsystemet. På Android kan dessa bland annat kallas Trusted Execution Environment, TEE, eller StrongBox. Apple använder en motsvarande teknik som heter Secure Enclave.
Där kan hemliga kryptografiska nycklar lagras på ett sätt som gör dem svårare att kopiera eller läsa ut, även om telefonens vanliga operativsystem skulle angripas.
När en app använder en sådan nyckel kan den också lämna tekniska bevis på att nyckeln har skapats och förvaras i skyddad hårdvara. Detta kallas attestering.
En projektansvarig för EU:s ålderskontroll har beskrivit hårdvarubunden attestering som ett krav för projektet, inte som en teknisk detalj som enkelt kan tas bort.
Projektet har samtidigt välkomnat alternativa förslag och uppgett att en mer omfattande säkerhetsgranskning och hotmodell ska publiceras.
Hårdvaruskydd är inte samma sak som Google-godkännande
En viktig detalj i diskussionen är skillnaden mellan att använda en säkerhetskrets och att kräva att hela telefonen godkänns av en viss leverantör.
Att lagra en nyckel i skyddad hårdvara behöver inte automatiskt betyda att telefonen måste använda Googles officiella Android-version eller att appen måste ha installerats från Google Play.
EU-projektets tekniska specifikation kräver att appar använder enhetens inbyggda kryptografiska hårdvara när sådan finns. Däremot verkar mer omfattande kontroller, som Googles Play Integrity, Apples App Attest och generell kontroll av om telefonen är rootad, inte vara obligatoriska i alla delar av referenslösningen.
Detta är en avgörande skillnad.
Play Integrity kan exempelvis användas för att bedöma om en Android-enhet kör en godkänd programvarumiljö och om appen kommer från en accepterad distributionskanal. En ren hårdvarunyckel behöver däremot inte göra någon bedömning av hela operativsystemet.
Hur strikta de slutliga kontrollerna blir kan därför bero på hur systemet införs i praktiken och vilka krav de olika utfärdarna ställer.
Öppen källkod garanterar inte ett öppet system
EU:s ålderskontroll utvecklas som öppen källkod. Det betyder att programmerare kan läsa koden, granska den, föreslå ändringar och bygga egna versioner.
Men tillgång till källkoden innebär inte nödvändigtvis att en självkompilerad app får ansluta till den verkliga tjänsten.
De aktörer som utfärdar digitala åldersbevis förväntas bara lämna ut intyg till appar som finns med på en lista över godkända och regelmässigt korrekta applikationer. Listan ska hanteras inom EU-systemets organisation.
En användare kan därför i teorin ladda ned källkoden, bygga appen själv och installera den på sin telefon – men ändå nekas ett riktigt åldersbevis eftersom den egenbyggda versionen inte finns med på listan över godkända appar.
Detta illustrerar skillnaden mellan öppen kod och öppen tillgång.
Koden kan vara fri att studera, samtidigt som åtkomsten till infrastrukturen styrs av certifikat, appregister, hårdvarukrav och beslut från godkända utfärdare.
Vad händer med alternativa Android-system?
För användare av vanliga Android-telefoner och Iphone-enheter behöver kravet inte innebära några större praktiska problem. De flesta moderna telefoner har redan hårdvara för säker lagring av kryptografiska nycklar.
Situationen kan bli annorlunda för personer som använder alternativa Android-system, exempelvis operativsystem där Googles tjänster har tagits bort eller ersatts.
Många sådana system kan fortfarande använda telefonens TEE eller StrongBox. Men de kan få problem om en utfärdare dessutom kräver att operativsystemet, appen eller installationsmetoden ska vara godkänd av Google, Apple eller någon annan betrodd part.
Även äldre telefoner kan påverkas om de saknar tillräckligt modern säkerhetshårdvara eller inte längre får säkerhetsuppdateringar.
Kritiker befarar därför att ålderskontrollen i praktiken kan gynna ett litet antal stora mobilplattformar, även om den tekniska lösningen formellt är öppen.
Är Linux förbjudet?
Linux är inte uttryckligen förbjudet i den nuvarande arkitekturen.
En person som använder Linux på sin dator skulle exempelvis kunna besöka en webbplats, få upp en QR-kod och skanna den med en godkänd app i sin mobiltelefon. Själva åldersintyget skulle då hanteras av telefonen, medan Linux-datorn endast används för att öppna webbplatsen.
Däremot finns det för närvarande ingen motsvarande inbyggd plånbok för vanlig Linux på skrivbordet. En Linuxanvändare blir därför beroende av en separat mobiltelefon med ett operativsystem och en app som accepteras av systemet.
För personer som använder Linux även på mobilen, eller som vill använda helt fria operativsystem, kan detta bli ett betydligt större hinder.
Säkerhet mot digital självständighet
Bakom debatten finns en grundläggande konflikt.
Å ena sidan måste åldersbeviset skyddas mot kopiering, manipulation och massproduktion. Om vem som helst kunde skapa en modifierad app som exporterade eller delade ut digitala intyg skulle systemet snabbt förlora sin trovärdighet.
Å andra sidan kan mycket strikta säkerhetskrav skapa ett system där användaren inte längre själv får bestämma över sin utrustning och programvara.
En tekniskt kunnig användare kanske vill granska källkoden, kompilera appen själv och installera den på ett öppet operativsystem. Men samma frihet som gör öppen källkod värdefull kan också göra det svårare för en extern utfärdare att avgöra om appen följer alla säkerhetsregler.
Frågan handlar därför inte bara om tekniken är öppen, utan om vem som får räknas som betrodd.
Ett politiskt och tekniskt vägval
Den kommande säkerhetsgranskningen och hotmodellen kan ge en tydligare förklaring till varför EU-projektet har valt hårdvarubundna nycklar och vilka angrepp systemet ska skydda mot.
Dokumenten kan också visa om alternativa lösningar är möjliga. Det skulle exempelvis kunna handla om andra former av säker hårdvara, externa säkerhetsnycklar, öppnare attesteringssystem eller särskilda metoder för att godkänna oberoende appversioner.
Tills dess är det oklart hur öppet systemet kommer att vara i praktiken.
Den centrala frågan är om ett EU-finansierat system kan beskrivas som verkligt öppet när användningen inte bara beror på tillgången till källkoden, utan även på godkända appar, kompatibel säkerhetshårdvara, betrodda operativsystem och reglerna hos de organisationer som utfärdar åldersbevisen.
EU:s projekt försöker lösa ett verkligt och komplicerat problem: att kontrollera ålder utan att bygga ett omfattande system för identitetsövervakning.
Men lösningen visar också att integritet, säkerhet och digital frihet inte alltid drar åt samma håll.
> Fakta: EU:s digitala ålderskontroll
Systemet ska låta användaren bevisa att en viss åldersgräns är uppnådd utan att lämna ut namn eller fullständigt födelsedatum.
Åldersbeviset skyddas med kryptografiska nycklar som lagras i enhetens säkerhetshårdvara.
På Android kan tekniker som TEE och StrongBox användas. Apple använder Secure Enclave.
Hårdvarubunden attestering ska förhindra att digitala åldersbevis kopieras, klonas eller delas mellan flera enheter.
Kritiker befarar att kraven kan försvåra användning med Linux, äldre telefoner, alternativa Android-system och självkompilerade appar.
Öppen källkod innebär inte automatiskt att en egenbyggd app får ansluta till den verkliga tjänsten.
Linux är inte uttryckligen förbjudet, men användaren kan behöva en godkänd mobiltelefon för att skanna en QR-kod och visa sitt åldersbevis.
En allvarlig säkerhetsbrist i WordPress gjorde det möjligt för angripare att kringgå inloggningen och i värsta fall ta kontroll över hela webbplatsen. Sårbarheten, som kallas wp2shell, visar att ett starkt lösenord inte alltid räcker när felet finns i själva WordPress-kärnan.
WordPress används till allt från personliga bloggar till företagswebbplatser, webbutiker och stora nyhetssajter. Systemets popularitet är en styrka, men den innebär också att en säkerhetsbrist snabbt kan bli intressant för angripare över hela världen.
I juli 2026 publicerades säkerhetsuppdateringar för två allvarliga sårbarheter i själva WordPress-kärnan. Den farligaste angreppskedjan fick namnet wp2shell. Den kunde i vissa versioner användas utan giltigt användarnamn, utan lösenord och utan att webbplatsen hade något sårbart tillägg installerat.
Angriparen behövde alltså inte först knäcka ett svagt lösenord. I stället kunde WordPress luras att ge en obehörig begäran större rättigheter än den skulle ha haft.
WordPress publicerade version 7.0.2 den 17 juli 2026 och beskrev uppdateringen som så viktig att framtvingade automatiska uppdateringar aktiverades för berörda installationer. WordPress 6.9 rättades samtidigt genom version 6.9.5.
WordPress är mer än en webbsida
För en vanlig besökare kan WordPress se ut som ett program där en administratör loggar in, skriver ett inlägg och trycker på knappen ”Publicera”.
Bakom den synliga administrationspanelen finns emellertid många andra funktioner. Mobilappar, redigeringsverktyg och externa publiceringssystem kan kommunicera med WordPress genom ett programmeringsgränssnitt som kallas REST API.
Ett sådant gränssnitt kan exempelvis användas för att:
läsa offentliga inlägg,
hämta bilder och kategorier,
uppdatera innehåll,
skapa nya inlägg,
hantera användare.
REST API är alltså inte ett säkerhetsproblem i sig. Det är en normal och viktig del av WordPress.
Säkerheten bygger på att WordPress kontrollerar vem som skickar en begäran och om personen eller programmet har rätt att utföra den önskade åtgärden. Vem som helst får vanligtvis läsa offentliga inlägg, men endast en behörig användare ska kunna skapa administratörskonton eller installera programkod.
Ett kuvert med flera blanketter
WordPress REST API innehåller en så kallad batchfunktion. Med den kan ett program skicka flera API-anrop i samma paket.
Det kan jämföras med att lämna ett kuvert med flera blanketter till en myndighet. Handläggaren öppnar kuvertet, granskar varje blankett och skickar den vidare till rätt avdelning.
En blankett kanske ska till folkbokföringen, en annan till bygglovsenheten och en tredje till ekonomiavdelningen. Systemet måste hålla reda på vilken blankett som hör ihop med vilken kontroll och vilken handläggare.
I de sårbara WordPress-versionerna kunde denna sortering komma ur takt.
Om en felaktig begäran placerades på rätt ställe i paketet kunde WordPress blanda ihop de efterföljande begärandena med fel funktioner. En begäran kunde därmed behandlas av en annan del av systemet än den först hade kontrollerats för.
Detta kallas ungefär för route confusion, eller sammanblandning av API-sökvägar.
Problemet fanns i WordPress batchhantering och kombinerades med en SQL-injektionssårbarhet. WordPress beskriver säkerhetsfelet som en sammanblandning av REST API:s batchvägar och SQL-injektion som kunde leda till fjärrkörning av kod.
När data förvandlas till instruktioner
WordPress lagrar bland annat inlägg, användare och inställningar i en databas. För att hämta information ur databasen används språket SQL.
Ett mycket förenklat kommando kan se ut så här:
Hämta inlägget med nummer 10.
Normalt ska information som en besökare skickar behandlas som data. Ett inmatat namn ska vara ett namn och ett inmatat nummer ska vara ett nummer.
Vid en SQL-injektion lyckas angriparen få delar av sin inmatning att behandlas som instruktioner till databasen.
Det kan liknas vid att någon fyller i följande på en blankett:
Hämta kund nummer 10 – och lämna därefter ut hela arkivet.
Ett säkert system ska förstå att allt som står i fältet bara är information. I ett sårbart system kan den extra texten i stället bli en instruktion.
I wp2shell-angreppet kunde sammanblandningen i batchfunktionen göra att angriparens information nådde databasfunktionen utan den normala kontrollen. Därmed öppnades vägen för SQL-injektion.
Från databasfel till administratör
En SQL-injektion ger inte automatiskt full kontroll över en webbserver. Angreppet behövde därför genomföras i flera steg.
Genom att manipulera de objekt som WordPress skapade från databasens sökresultat kunde angriparen få systemet att arbeta med förfalskad information. Funktioner för bland annat cachelagring, publicering och interna sparningar kunde sedan utnyttjas för att skriva tillbaka informationen till databasen.
Angreppskedjan var komplicerad, men resultatet var enkelt att förstå: WordPress kunde under ett kort ögonblick luras att agera som en administratör.
Under detta ögonblick kunde en tidigare nekad begäran om att skapa en ny användare behandlas på nytt. Den här gången trodde WordPress att begäran kom från en administratör.
Angriparen kunde då skapa ett eget administratörskonto utan att känna till något befintligt lösenord.
Det ursprungliga underlaget beskriver hur en anonym angripare kunde ta sig från en felaktigt behandlad batchbegäran till SQL-injektion, ett förfalskat administratörsläge och slutligen fjärrkörning av kod.
Vad betyder wp2shell?
Namnet wp2shell kan ungefär uttydas som:
Från WordPress till ett kommandoskal.
Ett kommandoskal, ofta kallat shell, gör det möjligt att köra kommandon i serverns operativsystem.
Det är betydligt allvarligare än att en angripare bara kan publicera ett reklaminlägg. Med tillräcklig kontroll kan angriparen exempelvis:
skapa nya administratörer,
installera skadliga tillägg,
ändra WordPress-filer,
läsa känslig information,
placera ut bakdörrar,
ändra webbplatsens innehåll,
omdirigera besökare,
använda servern för fortsatta angrepp.
Den här typen av sårbarhet kallas Remote Code Execution, förkortat RCE. På svenska brukar det beskrivas som fjärrkörning av kod.
När angreppet kan startas innan angriparen har loggat in kallas det pre-authentication RCE.
Reklaminlägget är ofta bara ett symtom
En webbplatsägare kan först upptäcka intrånget genom att ett okänt reklaminlägg dyker upp på webbplatsen.
Det är då lätt att tro att någon bara har kommit över lösenordet till ett redaktörskonto. Men reklaminlägget kan vara det synliga resultatet av ett betydligt allvarligare intrång.
Efter att angriparen har skapat ett administratörskonto kan WordPress vanliga publiceringsfunktioner användas. Ett nytt inlägg kan exempelvis skapas genom den normala REST API-adressen:
/wp-json/wp/v2/posts
REST API är i det läget inte själva säkerhetsbristen. Det är det legitima publiceringsverktyg som angriparen använder efter att redan ha skaffat sig behörighet.
Angriparen kan också ha skapat ett applikationslösenord, en giltig inloggningssession eller en bakdörr i en PHP-fil. Därför kan reklamen fortsätta att publiceras även om webbplatsägaren byter sitt vanliga lösenord.
Ett nytt lösenord städar inte servern
Att byta lösenord är alltid klokt efter ett misstänkt intrång, men det är inte tillräckligt.
En angripare kan ha lämnat efter sig:
nya administratörskonton,
applikationslösenord,
aktiva inloggningscookies,
ändrade teman,
manipulerade tillägg,
skadliga PHP-filer,
schemalagda aktiviteter,
kod i databasen,
fristående bakdörrar.
En säkerhetsuppdatering stänger den ursprungliga luckan, men tar inte automatiskt bort sådant som installerades före uppdateringen.
Säkerhetsföretaget Wiz uppgav den 20 juli 2026 att sårbarheten redan utnyttjades mot internetanslutna WordPress-installationer. Bland observationerna fanns uppladdade skadliga tillägg och PHP-bakdörrar som kunde ge fortsatt åtkomst till servrarna.
En webbplats som kan ha angripits bör därför betraktas som komprometterad tills den har undersökts och sanerats.
Vilka versioner berördes?
Den fullständiga wp2shell-kedjan berörde följande WordPress-versioner:
WordPress-version
Status
6.9.0–6.9.4
Sårbara för den fullständiga angreppskedjan
6.9.5
Säkerhetsrättad
7.0.0–7.0.1
Sårbara för den fullständiga angreppskedjan
7.0.2
Säkerhetsrättad
WordPress 6.8.0–6.8.5 berördes av den separata SQL-injektionssårbarheten, men inte av hela RCE-kedjan. Den grenen rättades genom WordPress 6.8.6. Versioner före WordPress 6.8 uppgavs inte vara berörda av dessa två säkerhetsproblem.
Så kan ett angrepp synas
Ett misstänkt anrop i webbserverns accesslogg kan exempelvis rikta sig mot:
/wp-json/batch/v1
eller:
/?rest_route=/batch/v1
I vissa publika angreppsverktyg har texten wp2shell använts som User-Agent.
En sådan text är inte ensam ett säkert bevis, eftersom en User-Agent enkelt kan ändras. Men misstanken stärks om trafiken samtidigt följs av exempelvis:
nya administratörskonton,
okända tillägg,
ändrade PHP-filer,
anrop till administrationspanelen,
nya publicerade inlägg,
webbserverprocesser som startar kommandoskal.
I observerade angrepp har webbservern exempelvis skapat nya tilläggskataloger och startat skal för att köra kommandon på Linux-servern. Underlaget rekommenderar därför att man inte enbart letar efter ett bestämt filnamn, eftersom angriparen enkelt kan byta namn på sina filer. Beteendet är ofta en bättre indikator än namnet.
Vad bör webbplatsägaren göra?
Det första steget är att omedelbart kontrollera och uppdatera WordPress.
Med WP-CLI kan versionen visas med:
wp core version --allow-root
WordPress kan uppdateras med:
wp core update --allow-root
En installation i 6.9-serien ska minst använda version 6.9.5. En installation i 7.0-serien ska minst använda version 7.0.2. WordPress rekommenderar att säkerhetsuppdateringarna installeras omedelbart.
Därefter bör webbplatsens användarkonton, applikationslösenord, aktiva sessioner, tillägg, teman och filer granskas.
WordPress kärnfiler kan kontrolleras mot officiella kontrollsummor:
wp core verify-checksums --allow-root
Tillägg från WordPress.org kan i många fall kontrolleras med:
wp plugin verify-checksums --all --allow-root
Det är också lämpligt att leta efter oväntade PHP-filer i uppladdningskatalogen:
find wp-content/uploads -type f -iname '*.php'
Okända administratörer ska undersökas. Applikationslösenord bör återkallas och WordPress säkerhetsnycklar kan bytas för att göra befintliga inloggningscookies ogiltiga.
Vid ett bekräftat intrång är den säkraste lösningen ofta att återställa webbplatsen från en verifierat ren säkerhetskopia, installera om WordPress-kärnan och betrodda tillägg samt byta samtliga relevanta lösenord och nycklar.
Säkerhet handlar om mer än lösenord
wp2shell visar varför ett starkt lösenord inte är ett fullständigt skydd.
Lösenordet skyddar den normala ingången till administrationspanelen. Men en allvarlig programvarusårbarhet kan innebära att angriparen hittar en helt annan väg in.
Det kan jämföras med ett hus där ytterdörren har ett mycket avancerat lås, samtidigt som ett konstruktionsfel gör det möjligt att öppna en servicelucka från utsidan.
Lösningen är därför både starka inloggningsuppgifter och väl underhållen programvara:
använd unika och starka lösenord,
aktivera tvåfaktorsautentisering,
håll WordPress uppdaterat,
uppdatera teman och tillägg,
ta regelbundna säkerhetskopior,
granska användarkonton,
övervaka loggar och filändringar,
ta bort programvara som inte används.
Sammanfattning
wp2shell var en allvarlig angreppskedja i själva WordPress-kärnan. Genom att kombinera en sammanblandning i REST API:s batchfunktion med SQL-injektion kunde en anonym angripare i vissa WordPress-versioner kringgå normala säkerhetskontroller.
Angreppet kunde leda till att ett nytt administratörskonto skapades och att angriparen därefter installerade kod på webbservern.
De främst berörda versionerna var WordPress 6.9.0–6.9.4 och WordPress 7.0.0–7.0.1. Problemen rättades den 17 juli 2026 genom WordPress 6.9.5 och 7.0.2.
En uppdatering är nödvändig, men den är inte alltid tillräcklig. En redan angripen webbplats måste också undersökas efter okända användare, applikationslösenord, bakdörrar, förändrade filer och skadliga tillägg.
Ett oväntat reklaminlägg kan med andra ord vara mer än vanligt skräppost. Det kan vara det första synliga tecknet på att någon redan har tagit sig förbi webbplatsens normala säkerhet.
Angreppsmetod: REST API, felaktig hantering av batchanrop och SQL-injektion
Risk: Angripare kan skapa administratörskonton, installera skadliga tillägg, publicera spam och köra kommandon på webbservern.
Möjliga symtom:
Webbplatsen får plötsligt många nya användarkonton med administratörsbehörighet. Andra tecken kan vara okända reklaminlägg, nya tillägg som ingen har installerat eller oväntade ändringar på webbplatsen.
Viktigt: Ett lösenordsbyte räcker inte om webbplatsen redan har blivit angripen. Kontrollera även användarkonton, applikationslösenord, tillägg, teman, filer och aktiva sessioner.
> ÅTGÄRD: Uppdatera WordPress omedelbart och undersök webbplatsen efter tecken på intrång.
Linux är ett modernt operativsystem, men många av dess viktigaste idéer utvecklades redan under Unix-eran på 1960- och 1970-talen. Det hierarkiska filsystemet, processhanteringen, kommandopipelines och möjligheten att flytta systemet mellan olika datorarkitekturer är principer som fortfarande präglar dagens Linuxdistributioner. Att de lever kvar efter mer än 50 år beror framför allt på att de fortfarande är enkla, flexibla och användbara.
Linux brukar beskrivas som ett modernt operativsystem. Det används i allt från mobiltelefoner och persondatorer till superdatorer, webbservrar och inbyggda system. Trots detta bygger Linux på flera grundidéer som utvecklades redan under Unix barndom på 1960- och 1970-talen.
Många av idéerna var banbrytande när de introducerades. I dag är de så självklara att de flesta användare knappt tänker på dem. Här är några av de viktigaste Unix-principerna som fortfarande präglar moderna Linuxdistributioner.
Filsystemet är uppbyggt som ett träd
En av Unix viktigaste innovationer var det hierarkiska filsystemet. När forskarna bakom Unix beskrev systemet i artikeln The Unix Time-Sharing System år 1974 var idén om ett sammanhängande katalogträd fortfarande relativt ny.
I Linux börjar hela filsystemet i rotkatalogen:
Under rotkatalogen finns kataloger som exempelvis:
Dessa kan i sin tur innehålla fler kataloger och filer. Strukturen kan jämföras med ett träd där rotkatalogen är stammen och underkatalogerna är grenar.
Till skillnad från DOS och Windows använder Linux normalt inte enhetsbokstäver som C: eller D:. I stället monteras olika lagringsenheter på valfria platser i samma katalogträd.
En extern hårddisk kan exempelvis monteras under:
En nätverksresurs kan monteras under:
För användaren ser resurserna då ut som vanliga kataloger, även om de i verkligheten finns på olika hårddiskar, USB-minnen, servrar eller optiska skivor.
Detta gör Linux filsystem både flexibelt och enhetligt.
Flera processer kan köras samtidigt
Unix konstruerades från början som ett fleranvändar- och multitaskingsystem. Flera program kunde därför köras samtidigt, även när användarna arbetade via enkla textterminaler.
I Linux kallas ett program som körs för en process. Operativsystemet kan hantera tusentals processer samtidigt och fördela processortid och minne mellan dem.
I ett kommandoskal kan ett program startas i bakgrunden genom att lägga till tecknet &:
Skalet återgår då direkt till kommandoprompten medan programmet fortsätter att köras.
Om ett program redan körs i förgrunden kan det tillfälligt stoppas genom att trycka:
Därefter kan processen fortsätta i bakgrunden med kommandot:
Det går även att visa skalets aktuella jobb:
Och återföra ett bakgrundsjobb till förgrunden:
Denna typ av jobbkontroll utvecklades när textterminaler var vanligare än grafiska skrivbord. Funktionen är fortfarande användbar vid arbete via terminal, SSH eller på servrar utan grafiskt gränssnitt.
Små program kan kopplas ihop med pipelines
En av Unix mest inflytelserika idéer är att program ska vara små, göra en tydligt avgränsad uppgift och kunna kombineras med andra program.
Detta möjliggörs genom standardiserade kanaler för inmatning och utmatning:
standard input, normalt tangentbordet
standard output, normalt terminalen
standard error, där felmeddelanden visas
Utmatningen från ett kommando kan sparas i en fil:
Kommandot ps aux visar systemets processer. Tecknet > skickar resultatet till filen allprocs.txt i stället för till skärmen.
En fil kan även användas som inmatning:
Ännu viktigare är pipeline-tecknet:
Det skickar utmatningen från ett kommando direkt till nästa kommando.
Ett enkelt exempel är:
Här skapar ps aux en lista över alla processer. Resultatet skickas till grep, som endast visar de rader som innehåller ordet firefox.
Ett mer lekfullt exempel är:
Programmet fortune skriver ut ett kort citat eller meddelande. Resultatet skickas sedan till lolcat, som visar texten i olika färger.
Pipeline-principen gör det möjligt att skapa avancerade arbetsflöden genom att kombinera enkla verktyg. I stället för att varje program måste innehålla alla funktioner kan användaren bygga en lösning av flera mindre delar.
C gjorde Unix flyttbart mellan olika datorer
Tidiga operativsystem skrevs ofta nästan helt i assembler. Assemblerkod arbetar nära datorns processor och kan vara mycket effektiv, men den är samtidigt starkt bunden till en viss processorarkitektur.
Ett program skrivet för en viss processor kunde därför inte utan vidare köras på en annan.
Unix skrevs till stor del om i programspråket C, som utvecklades av Dennis Ritchie vid Bell Labs. Detta var ett avgörande steg.
C är ett kompilerat högnivåspråk. Samma källkod kan i många fall kompileras för flera olika processorer, förutsatt att det finns en lämplig kompilator och att de maskinberoende delarna anpassas.
Det gjorde Unix betydligt lättare att flytta, eller porta, till nya datorsystem.
Samma grundidé gäller för Linux. Linuxkärnan och stora delar av operativsystemets grundläggande verktyg är skrivna i C. Därför kan Linux köras på många arkitekturer, bland annat:
x86 och x86-64
ARM
RISC-V
PowerPC
MIPS
IBM:s stordatorarkitekturer
Portabiliteten är en viktig förklaring till att Linux finns i så många typer av produkter, från små routrar till världens kraftfullaste superdatorer.
Användarna hjälper varandra
Unix utvecklades vid Bell Labs, som tillhörde det amerikanska telebolaget AT&T. På grund av dåtidens konkurrensregler hade företaget begränsade möjligheter att sälja Unix som en vanlig kommersiell produkt.
I stället distribuerades Unix till universitet och forskningsinstitutioner mot relativt låga avgifter. I många fall fick mottagarna även tillgång till källkoden.
Däremot följde inte alltid någon traditionell kundsupport med systemet. Användarna fick därför själva lösa problem, rätta fel och utveckla förbättringar.
Det växte fram användargrupper där forskare, studenter och systemadministratörer utbytte program, dokumentation och tekniska lösningar. En viktig organisation blev USENIX, som senare utvecklades till en betydande konferensorganisation inom datavetenskap.
Vid University of California, Berkeley utvecklades BSD, Berkeley Software Distribution. BSD blev en egen Unix-gren och kom att påverka många senare operativsystem.
Samma kultur lever kvar runt Linux. Supporten kommer ofta från flera olika håll:
distributionsprojektens dokumentation
webbforum
e-postlistor
lokala Linuxanvändargrupper
IRC och chattkanaler
webbplatser som Stack Exchange
diskussionsforum och sociala medier
Linuxvärlden bygger fortfarande i stor utsträckning på att användare delar kunskap och hjälper varandra.
Unix började på en relativt liten dator
Linuxanvändare framhåller ofta att systemet kan ge äldre datorer ett nytt liv. Lätta Linuxdistributioner kan användas på maskiner som inte längre klarar moderna versioner av Windows.
Även detta har en historisk koppling till Unix.
Bell Labs hade tidigare deltagit i utvecklingen av Multics, ett mycket ambitiöst operativsystem som skulle erbjuda datorkraft som en samhällstjänst. Användare skulle kunna ansluta till centrala datorresurser ungefär på samma sätt som människor ansluter sig till el- eller telefonnätet.
Projektet blev dyrt och försenat, och Bell Labs drog sig ur samarbetet.
Ken Thompson och Dennis Ritchie började därefter utveckla ett mindre och enklare system. De använde en PDP-7 från Digital Equipment Corporation, en dator som redan då hade begränsade resurser jämfört med de stora stordatorsystemen.
Unix växte alltså fram ur tanken att skapa ett användbart system med mindre och enklare hårdvara.
På ett liknande sätt kan Linux i dag användas för att återbruka äldre datorer. En maskin som inte längre fungerar bra med ett tungt operativsystem kan fortfarande användas som exempelvis:
enkel arbetsstation
webbserver
filserver
internetradio
informationsskärm
brandvägg eller router
retrospelsdator
terminal för fjärranslutning
Det betyder inte att alla moderna Linuxdistributioner är resurssnåla. Fullständiga skrivbordsmiljöer kan kräva relativt mycket minne och processorkraft. Däremot ger Linux användaren stora möjligheter att välja ett lättare skrivbord eller helt avstå från ett grafiskt gränssnitt.
Unixfilosofin lever vidare
Linux är inte Unix, men det är ett Unix-liknande operativsystem. Många av dess viktigaste egenskaper kommer direkt eller indirekt från de idéer som utvecklades vid Bell Labs för mer än ett halvt sekel sedan.
Det hierarkiska filsystemet skapar en sammanhängande struktur för filer och enheter. Processmodellen gör det möjligt att köra många program samtidigt. Pipelines låter små verktyg samarbeta. Programspråket C gjorde systemen lättare att flytta mellan olika datorarkitekturer. Användargemenskaperna skapade en tradition av kunskapsdelning och gemensam utveckling.
Dessa idéer lever inte kvar enbart av nostalgiska skäl. De finns kvar eftersom de fortfarande fungerar.
Linux visar därmed att teknisk utveckling inte alltid innebär att allt gammalt måste ersättas. Ibland bygger framtidens system vidare på idéer som visade sig vara ovanligt hållbara.
> FAKTA: UNIX-IDÉER I LINUX
> Ursprung: Unix började utvecklas vid Bell Labs år 1969.
> Linux: Linuxkärnan skapades av Linus Torvalds och publicerades första gången 1991.
> Filsystem: Alla filer och lagringsenheter ingår i ett gemensamt katalogträd som börjar i rotkatalogen /.
> Processer: Linux kan köra många program och användarsessioner samtidigt.
> Pipelines: Tecknet | skickar resultatet från ett kommando vidare till ett annat.
> Programspråk: Linuxkärnan och många grundläggande systemverktyg är huvudsakligen skrivna i C.
> Arkitekturer: Linux kan köras på bland annat x86-64, ARM, RISC-V, PowerPC och stordatorer.
> Grundprincip: Små program ska göra en tydlig uppgift och kunna kombineras med andra program.
> Varför lever idéerna kvar? De är enkla, flexibla, portabla och fungerar fortfarande efter mer än 50 år.
Atari Jaguar blev aldrig den försäljningssuccé som Atari hoppades på. Mer än 30 år senare har den omdiskuterade spelkonsolen ändå lyckats med något oväntat: att starta Linux direkt från en spelkassett.
Linux har genom åren körts på allt från kraftfulla superdatorer och mobiltelefoner till routrar, mikrovågsugnar och gamla spelkonsoler. Nu har ytterligare en osannolik maskin lagts till på listan.
Utvecklaren bakom namnet Cakehonolulu har lyckats starta Linux på Atari Jaguar, en spelkonsol som lanserades i Nordamerika i november 1993. Systemet kör en tidig version av Linuxkärnan 7.2 tillsammans med en mycket liten kommandotolk baserad på BusyBox.
Resultatet är inte någon modern Linuxdator med skrivbord, webbläsare och nätverksanslutning. Det som visas är en enkel textbaserad kommandotolk. Men med tanke på konsolens extrema begränsningar är det ändå en imponerande teknisk bedrift.
Atari satsade på ”64 bitar”
När Atari Jaguar presenterades marknadsfördes den som världens första 64-bitars spelkonsol. Påståendet blev omdiskuterat eftersom maskinen egentligen bestod av flera olika processorer och kretsar med olika bitbredder.
I centrum finns en Motorola 68000-processor, samma processorfamilj som användes i bland annat de första Macintosh-datorerna,Atari ST, Commodore Amiga, Sega Mega Drive och Neo Geo.
Jaguar innehåller också två specialkretsar som Atari döpte till Tom och Jerry.
Tom ansvarar främst för grafik, objektbehandling och bildöverföring, medan Jerry bland annat innehåller en digital signalprocessor, timers och funktioner för ljud och seriell kommunikation.
Trots den påstådda 64-bitarsprestandan blev Atari Jaguar ett kommersiellt misslyckande. Konsolen fick svårt att konkurrera med bland annat Sega Saturn och den första Sony PlayStation. Inte heller tillbehöret Jaguar CD lyckades vända utvecklingen.
En processor utan minneshantering
Det första stora hindret för att starta Linux är Jaguars Motorola 68000-processor.
Processorn saknar en så kallad Memory Management Unit, vanligtvis förkortad MMU. En sådan krets används av moderna operativsystem för att skapa virtuellt minne och hålla olika programs minnesområden åtskilda.
Det är därför vanligt att säga att Linux kräver en MMU. Det är dock inte helt korrekt.
Linux innehåller fortfarande stöd för system utan minneshanteringsenhet genom tekniken som ursprungligen utvecklades inom projektet uClinux. För Motorola 68000 kan Linux därför byggas i ett särskilt NOMMU-läge med en enklare och platt minnesmodell.
Det innebär att programmen arbetar direkt mot datorns fysiska minne utan det skydd och den flexibilitet som virtuellt minne normalt ger.
Det fungerar, men gör systemet betydligt känsligare för minnesfel och ställer särskilda krav på både program och kompilator.
Bara 2 MB arbetsminne
Nästa problem är minnet.
Atari Jaguar har endast 2 MB RAM. Det är mindre arbetsminne än vad en enda vanlig bild från en modern mobilkamera kan kräva.
Att kopiera både Linuxkärnan och ett komplett filsystem till arbetsminnet skulle därför snabbt fylla hela minnet.
Lösningen blev att använda XIP, en förkortning av execute in place. Det betyder att delar av programkoden körs direkt från ROM-minnet i spelkassetten i stället för att först kopieras till RAM.
Linuxkärnan delades därför upp i två delar.
De skrivskyddade delarna, bland annat programkod och konstanta data, ligger kvar i spelkassettens ROM-minne. De delar som måste kunna ändras under körningen placeras i konsolens RAM.
Det handlar bland annat om följande programsektioner:
.text innehåller körbar programkod.
.rodata innehåller skrivskyddade data.
.data innehåller föränderliga data med startvärden.
.bss innehåller föränderliga data som nollställs vid start.
Genom att tala om för Linux var ROM och RAM finns kan kärnan själv hantera de nödvändiga flyttningarna mellan minnesområdena.
Ljudkretsen blev Linux systemklocka
Ett operativsystem behöver en regelbunden tidskälla.
En timer skickar avbrott till processorn med jämna mellanrum och gör det möjligt för Linux att planera när olika processer ska få använda processorn. Utan en fungerande timer kan kärnans schemaläggare inte arbeta korrekt.
Atari Jaguar saknar den typ av standardtimer som Linux normalt förväntar sig på en dator.
Utvecklaren använde därför en av de timers som finns i Jerry-kretsen. Dessa var främst avsedda för ljud och signalbehandling men kan även skapa avbrott för Motorola-processorn.
En krets som ursprungligen hjälpte spelutvecklare att skapa ljud används därmed som systemklocka för Linux.
Först behövdes någon form av bildskärm
När Linux anpassas till ny hårdvara måste utvecklaren kunna se kärnans meddelanden. Annars går det inte att veta om systemet har startat, hängt sig eller kraschat.
I en vanlig dator skickas de första meddelandena ofta genom en seriell port.
Jerry-kretsen har anslutningar för seriell sändning och mottagning, kallade TXD och RXD. Utvecklaren skrev därför en liten konsoldrivrutin som skickar ut tecken genom dessa anslutningar.
På så sätt kunde Linux tidiga startmeddelanden läsas från en annan dator.
Senare skrevs även en enkel konsoldrivrutin för Tom-kretsen. Den gör det möjligt att visa text på en bildskärm när Linux körs på en riktig Atari Jaguar och inte bara i en emulator.
Kompilatorn skapade förbjudna minnesåtkomster
När de första försöken gjordes kom inga startmeddelanden alls.
Problemet visade sig ligga i den korskompilator för Motorola 68000 som följde med Ubuntu. Kompilatorn skapade instruktioner som försökte läsa data från felaktigt justerade minnesadresser.
Nyare processorer kan ofta hantera sådana åtkomster automatiskt, men den ursprungliga Motorola 68000 kan inte göra det. Resultatet blev att processorn kraschade innan Linux hann skriva något på konsolen.
Lösningen var att bygga en egen m68k-elf-kompilator särskilt anpassad för den ursprungliga 68000-processorn.
Ytterligare ett problem var att processorns avbrottsvektorer normalt förväntas ligga vid minnesadress noll. Jaguars kassett-ROM börjar däremot vid adressen 0x80000.
De nödvändiga vektorerna måste därför kopieras till början av RAM-minnet innan Linux kan hantera avbrott och fel korrekt.
Efter dessa ändringar började Linux slutligen skriva ut sina startmeddelanden:
Linux version 7.2.0-rc1+
uClinux with CPU MC68000
Flat model support
BusyBox fick bli hela användarmiljön
Att starta Linuxkärnan är bara halva arbetet. Kärnan måste även kunna starta ett användarprogram, vanligtvis processen init.
På en vanlig Linuxdistribution startar init-processen flera systemtjänster och förbereder resten av användarmiljön. På Atari Jaguar finns inte minne för något sådant.
Systemet byggdes därför med Buildroot och BusyBox.
BusyBox samlar små versioner av många vanliga Unix-kommandon i ett enda program. Samma binärfil kan fungera som exempelvis sh, ls, cat eller echo, beroende på vilket namn den startas med.
Vanligtvis skapas länkar för alla dessa kommandon. På Jaguar tog även den processen för mycket minne.
Startskriptet förenklades därför till att direkt köra:
#!/bin/busybox sh
/bin/busybox sh
Resultatet är en minimal kommandotolk utan något traditionellt Linuxsystem runt omkring.
Det räcker ändå för att visa att både Linuxkärnan och ett användarprogram kan köras på maskinen.
Inga vanliga ELF-program
De flesta moderna Linuxprogram distribueras som ELF-filer. I system utan MMU används i stället ofta det enklare binärformatet FLAT.
BusyBox byggdes därför som en FLAT-binär med hjälp av Buildroot och verktyget elf2flt.
Även C-biblioteket behövde anpassas. Systemet använder det resurssnåla biblioteket uClibc, men dess normala minneshanterare behövde bytas mot alternativet malloc-simple.
Mer avancerade minneshanterare sparar extra information för att kunna göra framtida minnesallokeringar snabbare. På en maskin med bara 2 MB RAM kan själva bokföringen använda en märkbar del av minnet.
Den enklare minneshanteraren är mindre effektiv men kräver betydligt mindre utrymme.
Ingen vanlig bootloader
Datorer använder normalt en bootloader, exempelvis U-Boot eller GRUB, för att förbereda hårdvaran och läsa in operativsystemet.
På Jaguar skulle en sådan bootloader ta värdefullt utrymme i både ROM och RAM.
Linuxbilden placeras därför direkt på spelkassetten. När konsolen startar hoppar programmet i princip direkt till den adress där Linuxkärnan finns.
För riktig hårdvara måste kärnbilden även innehålla Jaguars kassett-header och placeras på rätt fasta adresser i ROM-minnet.
Den färdiga spelkassetten innehåller därmed Linuxkärnan, det minimala filsystemet och BusyBox.
Vad kan man använda det till?
I praktiken inte särskilt mycket.
Användaren får en liten kommandotolk på en spelkonsol med 2 MB RAM, utan modernt nätverk, grafiskt skrivbord eller vanliga program.
Ingen kommer sannolikt att ersätta sin vanliga dator med en Atari Jaguar som kör Linux.
Projektet visar däremot hur anpassningsbar Linuxkärnan fortfarande är. Genom att återanvända ljudtimers, köra kod direkt från en spelkassett och bygga en extremt liten användarmiljö går det att starta Linux på hårdvara som aldrig konstruerades för något operativsystem av detta slag.
Det är kanske inte praktiskt.
Men inom retrodatorvärlden är det ofta just det som är poängen: att undersöka hur långt gammal hårdvara kan pressas och lära sig hur datorns mest grundläggande delar faktiskt fungerar.
Den modifierade Linuxkällkoden har publicerats öppet i projektets GitHub-arkiv.
HP ProBook 430 G4 är snart tio år gammal och saknar officiellt stöd för Windows 11. Men med Ubuntu 24.04 LTS, 8 GB RAM och SSD visar den att äldre datorer fortfarande kan vara både snabba, smidiga och fullt användbara.
HP ProBook 430 G4 lanserades för omkring tio år sedan. På grund av Microsofts hårdvarukrav för Windows 11 räknas modellen i dag som för gammal för att officiellt köra det senaste Windows-systemet.
För många innebär det att datorn byts ut, trots att den fortfarande fungerar. Men en dator som inte officiellt klarar Windows 11 är inte automatiskt värdelös.
Vi installerade Ubuntu 24.04 LTS på en HP ProBook 430 G4. Resultatet blev en fullt fungerande, lätt och smidig bärbar Linux-dator som fortfarande räcker bra för många vanliga arbetsuppgifter.
En dator byggd för att vara lätt att bära
HP marknadsförde ProBook 430 G4 som en företagsdator för användare som behövde kunna arbeta på olika platser.
Datorn har en 13,3-tumsskärm och väger från cirka 1,49 kilo. Den är omkring 33 centimeter bred och knappt två centimeter tjock i modellen utan pekskärm.
Det gör den betydligt smidigare att bära med sig än många större företagsdatorer från samma tidsperiod.
Vårt exemplar känns lätt och behändigt, men konstruktionen är ganska plastig. Jämför man den med exempelvis en MacBook Air från ungefär samma årgång märks skillnaden tydligt.
MacBook Air har ett chassi som till stor del är byggt i aluminium, medan HP ProBook 430 G4 ger ett enklare och mer plastigt intryck.
HP har dock förstärkt området runt tangentbordet med aluminium. Datorn är dessutom konstruerad för att klara delar av teststandarden MIL-STD 810G, vilket innebär att den har testats för att tåla påfrestningar som kan uppstå vid normal mobil användning.
Det är alltså inte en exklusiv dator, men den är byggd för att användas.
Ubuntu 24.04 LTS fungerar bra
Datorn klarar Ubuntu 24.04 LTS utan några större problem.
För vanlig användning som webbsurfning, e-post, kontorsprogram, enklare bildredigering, videouppspelning och administration fungerar prestandan fortfarande bra.
Vårt exemplar är utrustat med 8 GB arbetsminne och en SSD. Kombinationen gör att Ubuntu startar snabbt och att datorn känns betydligt piggare än den hade gjort med en traditionell mekanisk hårddisk.
HP ProBook 430 G4 har två minnesplatser av typen SODIMM och stöder officiellt upp till 16 GB DDR4-minne med en hastighet på 2133 MT/s.
Minnesplatserna är åtkomliga för användaren, vilket innebär att arbetsminnet kan uppgraderas vid behov.
Sjunde generationens Intel Core
HP ProBook 430 G4 såldes med flera olika processorer ur Intels sjunde generation.
Beroende på konfiguration kunde datorn levereras med:
Intel Core i3-7100U
Intel Core i5-7200U
Intel Core i7-7500U
Samtliga alternativ är strömsnåla processorer med två processorkärnor.
Core i7-7500U arbetar normalt i 2,7 GHz och kan nå upp till 3,5 GHz med Intel Turbo Boost. Core i5-7200U arbetar i 2,5 GHz och kan nå upp till 3,1 GHz.
Grafiken hanteras av den integrerade grafikkretsen Intel HD Graphics 620.
Det här är inte en dator för moderna och krävande spel, avancerad videoredigering eller tung 3D-rendering. För vanlig användning och enklare arbetsuppgifter räcker prestandan däremot fortfarande långt.
Flera möjligheter för lagring
När datorn såldes kunde den utrustas med både mekanisk hårddisk och SSD.
De tillgängliga alternativen omfattade bland annat:
Mekanisk SATA-hårddisk på upp till 1 TB
M.2 SATA-SSD på mellan 128 och 256 GB
Vissa konfigurationer med ytterligare lagringsalternativ
En SSD är en av de viktigaste uppgraderingarna man kan göra i en äldre dator. Den minskar starttiden och gör att operativsystem och program reagerar betydligt snabbare.
I vårt exemplar sitter redan en SSD, vilket bidrar mycket till att datorn fortfarande känns användbar.
Tre olika skärmalternativ
HP ProBook 430 G4 såldes med flera olika skärmar.
Det fanns en vanlig HD-skärm med upplösningen 1366 × 768 bildpunkter, en Full HD-skärm med upplösningen 1920 × 1080 samt en pekskärm med upplösningen 1366 × 768.
Samtliga skärmar är 13,3 tum stora.
Full HD-versionen är naturligtvis det bästa alternativet för den som hittar en begagnad dator, särskilt för textarbete, webbsurfning och arbete med flera fönster.
Den enklare HD-skärmen fungerar, men upplösningen känns låg med dagens mått.
USB-C, men inte för laddning
HP ProBook 430 G4 tillhör de tidigare generationerna av bärbara datorer som utrustades med USB-C.
USB-C-porten kan användas för dataöverföring och anslutning av tillbehör, men datorn kan inte laddas genom USB-C-porten.
För laddning krävs HP:s traditionella nätadapter med rund laddningskontakt.
Det kan vara bra att känna till, eftersom laddning via USB-C senare blev vanligt på många bärbara datorer.
Datorn har följande anslutningar:
En USB 2.0-port
En USB 3.0-port
En USB 3.0 Type-C-port
Ethernetanslutning med RJ-45
VGA-utgång
Kombinerad hörlurs- och mikrofonanslutning
SD-kortläsare
Separat anslutning för nätadapter
Att datorn fortfarande har både Ethernet och VGA kan vara en fördel i äldre kontorsmiljöer, skolor eller verkstäder där sådan utrustning fortfarande används.
Trådlöst nätverk och Bluetooth
Datorn levererades normalt med Intel Dual Band Wireless-AC 7265.
Det ger stöd för trådlösa nätverk enligt standarderna 802.11a, b, g, n och ac. Den har också Bluetooth 4.2.
Vissa modeller kunde dessutom utrustas med inbyggt stöd för mobilt bredband via 4G LTE.
För Ubuntu fungerar det trådlösa nätverkskortet normalt bra, även om funktion och prestanda alltid kan variera beroende på vilken nätverksmodul som sitter i det aktuella exemplaret.
Datorn har även gigabit Ethernet via en nätverkskrets från Realtek.
Tangentbord, styrplatta och webbkamera
HP ProBook 430 G4 har ett fullstort chiclet-tangentbord.
Tangentbordet är konstruerat för att tåla mindre spill. Vissa modeller kunde även levereras med bakgrundsbelyst tangentbord.
Styrplattan har stöd för flerfingergester, tryckningar och gester med tre fingrar.
Ovanför skärmen sitter en webbkamera med upplösningen 720p. Den räcker för enklare videosamtal, men bildkvaliteten är naturligtvis inte i nivå med nyare datorer eller moderna externa webbkameror.
Ljud och mikrofon
Datorn har inbyggda stereohögtalare, mikrofon och ett kombinerat uttag för hörlurar och mikrofon.
HP marknadsförde funktioner som HP Audio Boost och HP Noise Cancellation.
HP Audio Boost skulle förbättra ljudet från de inbyggda högtalarna, medan brusreduceringen var avsedd att minska bakgrundsljud, exempelvis ljud från tangentbordet under samtal.
Under Linux är det framför allt den grundläggande ljudfunktionen som är viktig. Högtalare, mikrofon och hörlursutgång fungerar normalt genom Ubuntus vanliga ljudsystem.
Säkerhetsfunktioner
Eftersom ProBook-serien främst riktades till företag har modellen flera säkerhetsfunktioner.
Datorn har bland annat:
TPM 2.0
HP BIOSphere
Stöd för kryptering
Säkerhetslås
Förstartautentisering
Fingeravtrycksläsare som tillval
TPM-kretsen kan användas för att lagra krypteringsnycklar och andra säkerhetsuppgifter.
Under Linux kan TPM bland annat användas tillsammans med krypterade diskar och olika säkerhetslösningar, även om stödet beror på hur systemet är installerat och konfigurerat.
Vårt exemplar har dessutom ett uppdaterat BIOS från 2023. Det visar att HP fortsatte att tillhandahålla uppdateringar långt efter att modellen lanserades.
Batteri och laddare
HP ProBook 430 G4 levererades med ett 3-cells litiumjonbatteri på 48 Wh.
HP angav en batteritid på upp till 16 timmar, men den siffran gällde under särskilda testförhållanden och med en ny dator.
På en nästan tio år gammal dator är batteriets skick betydligt viktigare än den ursprungliga specifikationen. Ett gammalt batteri kan ha tappat en stor del av sin ursprungliga kapacitet.
Datorn använder en nätadapter på 45 watt.
Den som köper ett begagnat exemplar bör kontrollera att laddaren följer med och att batteriet fortfarande håller laddning.
Viktiga specifikationer
Egenskap
Specifikation
Modell
HP ProBook 430 G4
Skärmstorlek
13,3 tum
Skärmupplösning
1366 × 768 eller 1920 × 1080
Processor
Intel Core i3, i5 eller i7 av sjunde generationen
Grafik
Intel HD Graphics 620
Maximalt arbetsminne
16 GB DDR4-2133
Minnesplatser
Två SODIMM-platser
Lagring
SATA-hårddisk eller M.2 SATA-SSD
Trådlöst nätverk
Wi-Fi 802.11ac
Bluetooth
Bluetooth 4.2
Ethernet
Gigabit Ethernet
USB-C
Ja, men inte för laddning
Batteri
3 celler, 48 Wh
Nätadapter
45 watt
Vikt
Från cirka 1,49 kilo
Mått
Cirka 33 × 23,35 × 1,98 cm
Ursprungligt operativsystem
Windows 10 eller FreeDOS
En dator som fortfarande har mycket kvar att ge
HP ProBook 430 G4 är inte längre någon modern dator. Processorn är gammal, skärmen kan ha låg upplösning och konstruktionen känns plastig jämfört med dyrare modeller från samma tidsperiod.
Men datorn är liten, lätt, uppgraderingsbar och tillräckligt snabb för många vanliga uppgifter.
Med Ubuntu 24.04 LTS, 8 GB RAM och en SSD fungerar den bra som:
Surfdator
Studiedator
Resedator
Enkel arbetsdator
Dator för e-post och dokument
Fungera utmärkt med se Svtplay och andra streamningtjänster.
Extradataor i hemmet
Dator för enklare server- eller nätverksarbete
Det här är ett tydligt exempel på att en dator inte behöver bli elektronikavfall bara för att den inte uppfyller Microsofts krav för Windows 11.
Genom att installera Linux kan många äldre datorer fortsätta användas i flera år till. Det sparar pengar och minskar mängden fungerande elektronik som slängs.
HP ProBook 430 G4 kommer inte att vinna några priser för exklusiv design eller modern prestanda. Men med rätt operativsystem och en SSD är den fortfarande en användbar liten dator.
> TEKNISKA FAKTA: HP PROBOOK 430 G4
Modell: HP ProBook 430 G4
Lanseringsperiod: Cirka 2016–2017
Operativsystem: Ubuntu 24.04 LTS
Processor: Intel Core i3, i5 eller i7, sjunde generationen
Grafik: Intel HD Graphics 620
Arbetsminne: 8 GB DDR4 i vårt exemplar
Maximalt arbetsminne: 16 GB DDR4-2133
Minnesplatser: 2 × SODIMM
Lagring: SSD i vårt exemplar
Skärm: 13,3 tum
Upplösning: 1366 × 768 eller 1920 × 1080
Trådlöst nätverk: Wi-Fi 802.11ac
Bluetooth: Bluetooth 4.2
Ethernet: Gigabit Ethernet
Anslutningar: USB 2.0, USB 3.0, USB-C, VGA, RJ-45 och SD-kortläsare
USB-C-laddning: Nej
Batteri: 3 celler, 48 Wh
Nätadapter: 45 watt
Vikt: Från cirka 1,49 kg
BIOS: Uppdaterat till version från 2023 i vårt exemplar
Immich 3.0 har släppts med stora förbättringar för den som lagrar sina bilder och videor på en egen server. Uppdateringen innehåller bland annat bildredigering i mobilen, säkrare säkerhetskopiering, automatiserade arbetsflöden, bättre videostöd och snabbare hantering av stora fotoarkiv.
Immich 3.0 har nu släppts och innehåller en lång rad nyheter för den som vill lagra och hantera sina bilder och videor på en egen server. Den nya versionen förbättrar bland annat mobilapparna, säkerhetskopieringen, videouppspelningen och hanteringen av stora bildbibliotek.
Immich är ett självvärdat alternativ till exempelvis Google Foto och Apple Bilder. Det innebär att användaren själv installerar tjänsten på en server och därmed behåller kontrollen över sina bilder, videor och personliga uppgifter.
Version 3.0 är en större uppdatering och innehåller även förändringar som kan påverka externa program och integrationer. Framför allt har vissa API-adresser ändrats, vilket innebär att tredjepartsverktyg kan behöva uppdateras för att fortsätta fungera.
Redigera bilder utan att originalet förändras
En av de största nyheterna är att mobilappen nu får stöd för så kallad icke-destruktiv bildredigering.
Användaren kan beskära, rotera och justera en bild utan att originalfilen skrivs över. Ändringarna kan återställas eller justeras senare, både i mobilappen och via webbgränssnittet.
Detta gör det möjligt att prova olika beskärningar och inställningar utan risk för att den ursprungliga bilden förstörs.
Vissa tidigare funktioner har samtidigt tagits bort tillfälligt. Det gäller bland annat färgläggning, redigering av Live Photos och redigering av bilder som endast finns lokalt på telefonen. Utvecklarna planerar att återinföra dessa funktioner i kommande versioner.
Automatisering med arbetsflöden
Immich 3.0 introducerar även en förhandsversion av funktionen Workflows, eller arbetsflöden.
Funktionen finns under verktygsdelen i webbgränssnittet och gör det möjligt att automatisera olika uppgifter i bildbiblioteket. Ett arbetsflöde består av utlösare, filter och åtgärder.
Det kan exempelvis innebära att Immich automatiskt utför en viss uppgift när nya bilder läggs till och uppfyller särskilda villkor.
Reglerna kan skapas i ett grafiskt gränssnitt, men det finns även en JSON-redigerare. Den kan användas för att skapa mer avancerade regler eller för att dela färdiga konfigurationer med andra användare.
Säkrare säkerhetskopiering från mobilen
Säkerhetskopieringen från mobiltelefoner har förbättrats på både Android och iOS.
Androidappen använder nu en ny schemaläggare för återkommande bakgrundsuppgifter. Den ska göra det mer tillförlitligt att ladda upp hela telefonens bildbibliotek även när appen inte är öppen.
Appen varnar dessutom om telefonens batterioptimering eller avstängda aviseringar riskerar att störa säkerhetskopieringen. Många Androidtelefoner begränsar appar som arbetar i bakgrunden för att spara batteri, vilket tidigare kunde leda till att bilduppladdningar avbröts.
På iPhone och iPad kan synkronisering och uppladdning nu köras parallellt under den begränsade tid som Apple tillåter appar att arbeta i bakgrunden. Detta ska förbättra chansen att fler bilder hinner säkerhetskopieras.
Ny sida visar nyligen importerade bilder
En ny sida med namnet Recently Added visar bilder och videor efter när de lades till i Immich.
Det skiljer sig från den vanliga tidslinjen, där materialet normalt sorteras efter det datum då bilden togs.
Funktionen är användbar när äldre bilder nyligen har importerats. De kan då visas samlade även om de ursprungligen togs för flera år sedan.
Sidan finns både i webbgränssnittet och i mobilapparna.
Kontrollerar att filer och databas stämmer överens
Immich 3.0 får även nya funktioner för att kontrollera serverns lagring.
Systemet kan söka igenom lagringsmapparna och jämföra filerna på hårddisken med informationen i databasen. Kontrollen kan bland annat upptäcka:
filer som finns på disken men saknas i databasen,
databasposter vars filer har försvunnit,
filer vars kontrollsumma inte längre stämmer.
Kontrollsummor används för att upptäcka om en fil har ändrats eller skadats. Funktionen kan därför hjälpa administratören att hitta problem innan en större del av bildarkivet påverkas.
Direkt videokonvertering på servern
Videohanteringen har utvecklats med stöd för HLS och videotranskodning i realtid.
Transkodning innebär att servern omvandlar en videofil till ett format eller en kvalitet som passar den enhet där filmen spelas upp. Videon behöver då inte alltid konverteras i förväg, utan kan bearbetas medan användaren tittar.
Funktionen är fortfarande experimentell och finns endast i webbappen. Den kan dessutom kräva en kraftfull server, särskilt för högupplösta videor.
Hårdvaruacceleration rekommenderas eftersom ett grafikkort eller en särskild videokrets kan utföra konverteringen betydligt snabbare än serverns vanliga processor. Funktionen kan dock även användas utan hårdvaruacceleration.
Ny videospelare i webbgränssnittet
Webbappen har fått en egen videospelare som är utformad för att passa resten av Immichs gränssnitt.
Den nya spelaren ska ge ett mer enhetligt utseende på olika datorer, telefoner och webbläsare. Den innehåller grundläggande funktioner som val av uppspelningshastighet.
Spelaren löser också vissa problem på iPhone och iPad, där webbläsarens inbyggda videokontroller tidigare kunde hamna ovanpå Immichs navigeringsfält.
Bildspel och förbättrad delning i mobilappen
Mobilappen får nu stöd för bildspel. Användaren kan spela upp bilder och videor i följd direkt från ett album eller en samling.
På Android kan Immich dessutom öppnas som bildvisare från andra appar. En bild eller video kan visas i Immich och därefter delas eller laddas upp till det egna biblioteket.
Det går även att ladda upp lokala bilder direkt till ett album och välja vilken bildstorlek som ska användas när en bild delas.
Kopiera text direkt från bilder
Immichs funktion för optisk teckenigenkänning, OCR, har nu blivit tillgänglig i mobilappen.
När en bild innehåller text kan användaren aktivera en markering som visar vilka ord Immich har identifierat. Texten kan sedan markeras och kopieras.
Funktionen kan exempelvis användas för att kopiera text från kvitton, dokument, skyltar, serienummer eller skärmbilder.
Snabbare tidslinje för stora bildsamlingar
Immich 3.0 innehåller också prestandaförbättringar för tidslinjen.
Tidigare kunde webbläsaren bli långsam eller i vissa fall låsa sig när en enskild månad innehöll ett mycket stort antal bilder och videor. Den nya versionen ska kunna hantera sådana samlingar bättre och ge en jämnare bläddring.
För användare med mycket stora fotoarkiv kan detta vara en av de mest märkbara förbättringarna.
En omfattande uppdatering
Immich 3.0 är en stor uppdatering som förbättrar både den dagliga användningen och administrationen av servern.
Bildredigering i mobilen, pålitligare säkerhetskopiering, automatiserade arbetsflöden och bättre kontroller av lagrade filer gör systemet mer komplett. Samtidigt visar den experimentella videotranskodningen att Immich fortsätter att utvecklas från ett enkelt fotoarkiv till en mer avancerad plattform för både bilder och video.
Eftersom versionen innehåller ändringar i API:er och externa integrationer bör serveradministratörer läsa uppgraderingsinformationen och kontrollera kompatibiliteten innan de installerar uppdateringen.
Oracle inför en ny styrmodell för MySQL som ska ge tydligare roller för bidragsgivare, tekniska ledare och strategiska beslutsforum. Målet är att öka öppenheten kring utvecklingen, stärka samarbetet med communityn och skapa fler formella vägar för externa aktörer att påverka databasens framtid. Samtidigt är MySQL fortsatt ett Oracle-lett projekt.
Oracle inför en ny styrmodell för MySQL med tydligare roller för bidragsgivare, tekniska ledare och strategiska beslutsforum. Målet är att öka öppenheten, stärka samarbetet med communityn och skapa tydligare vägar för externa aktörer att delta i utvecklingen av databasen.
MySQL är en av världens mest använda öppna databaser och används i allt från mindre webbprojekt till stora molntjänster och företagsmiljöer. Oracle, som äger och leder MySQL-projektet, beskriver förändringen som nästa steg i arbetet med att göra utvecklingen mer transparent och inkluderande.
Tydligare roller för bidragsgivare
Den nya modellen definierar flera nivåer av deltagande. Communitymedlemmar ska kunna bidra med kod, testning, dokumentation, granskningar och tekniska diskussioner.
Mer erfarna deltagare kan få rollen som Committers, med ansvar för att granska ändringar och bidra till att hålla kvaliteten i koden. Oracle inför även Mentorer, som ska hjälpa nya bidragsgivare att komma in i projektet.
För viktiga tekniska områden införs rollen Project Lead. Dessa personer ska ge teknisk vägledning och ansvara för långsiktig utveckling inom sina delar av MySQL, med fokus på stabilitet, prestanda och kompatibilitet.
Teknisk styrkommitté och säkerhetsgrupp
Styrmodellen innehåller också en Technical Steering Committee samt en särskild Vulnerability Group. Säkerhetsgruppen ska hantera rapportering av sårbarheter, säkerhetsgranskningar och ansvarsfull offentliggörelse av säkerhetsproblem.
Det är en viktig del av modellen eftersom MySQL används i många system där säkerhet och tillförlitlighet är avgörande.
Ny MySQL Steering Committee
Oracle introducerar även en MySQL Steering Committee. Den ska fungera som ett forum för strategisk vägledning och bredare representation från MySQL-ekosystemet.
Kommittén ska bidra till diskussioner om långsiktiga prioriteringar, ekosystemets utveckling, communityarbete och framtida förbättringar av styrmodellen. Oracle betonar samtidigt att kommittén inte ska ersätta den tekniska ledningen eller det dagliga utvecklingsarbetet.
Den första versionen av kommittén kommer att bestå av Oracle, Amazon Web Services och Google Cloud. Enligt Oracle ska fler perspektiv från MySQL-användare inkluderas framöver.
Fortsatt Oracle-kontroll
Den nya styrmodellen innebär inte att MySQL blir ett självständigt projekt utanför Oracle. MySQL fortsätter att ledas av Oracle, och den nya styrgruppen verkar inom den struktur som Oracle har satt upp.
Förändringen kan därför ses som ett steg mot mer organiserad communitymedverkan, snarare än en överföring av kontrollen över projektet.
Fler öppna diskussioner och utvecklarresurser
Oracle planerar att fortsätta bygga ut communityarbetet genom offentliga vägkartediskussioner, Contributor Summits, GitHub-samarbete, Early Access-versioner, tekniska designdiskussioner och förbättrade utvecklarresurser.
Företaget säger också att man vill redovisa fler mätvärden kring MySQL-ekosystemets utveckling, till exempel bidragsgivartillväxt, bugghantering, deltagande i vägkartor och aktivitet i communityprogram.
En offentlig communitydiskussion är planerad till den 15 juli, och nästa Contributor Summit hålls den 5–6 augusti i Broomfield, Colorado.
Ett steg mot mer öppenhet
Oracle framställer den nya styrmodellen som ett sätt att stärka MySQL-communityn och skapa tydligare processer för deltagande. För utvecklare, databasadministratörer och företag som använder MySQL kan förändringen innebära bättre insyn och fler möjligheter att påverka projektets framtid.
Samtidigt kvarstår den centrala frågan om kontrollen. MySQL förblir ett Oracle-lett projekt, men med den nya modellen öppnas fler formella vägar för communityn och större aktörer i ekosystemet att delta i diskussionen om databasens framtida utveckling.
En gång i tiden var Asus ET2321i en påkostad allt-i-ett-dator med pekskärm, full HD-panel och premiumkänsla. I dag räknas den av många som för gammal för vidare användning, framför allt eftersom Windows 11 inte stöder dess fjärde generationens Intel-processor. Men med Ubuntu 24.04 får maskinen nytt liv som mediadator, surfstation eller enkel vardagsdator – trots lite extra arbete med Broadcoms Wi-Fi-drivrutin.
Asus ET2321 var en gång i tiden en dyr och påkostad allt-i-ett-dator. När modellen lanserades placerade den sig i premiumsegmentet, med stor IPS-panel, full HD-upplösning och ett format som tydligt påminde om Apples iMac: dator, skärm och högtalare samlade i en enda enhet.
Cirka tio år senare ser situationen annorlunda ut. För många i branschen är den här typen av dator redo för skrot. Inte för att den nödvändigtvis är trasig, utan för att den har blivit för gammal för moderna Windows-krav.
Windows 11 kräver i praktiken en nyare Intel-processor än vad den här modellen har. Asus ET2321 är utrustad med fjärde generationens Intel Core-processor, medan Windows 11 normalt kräver åtminstone åttonde generationens Intel Core-processor för officiellt stöd. Resultatet blir att fullt fungerande datorer riskerar att kasseras, trots att hårdvaran fortfarande har mycket kvar att ge.
Så vad gör man med en dator som tillverkaren och Microsoft helst verkar vilja glömma?
Man installerar Ubuntu 24.04 Linux.
En allt-i-ett-dator med användbar hårdvara
Det som gör Asus ET2321i extra intressant är att den inte bara är en vanlig äldre kontorsdator. Den har en stor full HD-skärm och dessutom pekskärm. Det gör den särskilt användbar som enkel mediadator.
En sådan dator kan till exempel placeras på ett bord vid en säng, i ett kök eller i ett vardagsrum. Med pekskärmen kan användaren enkelt trycka på det innehåll som ska spelas upp, till exempel SVT Play, YouTube eller webbplatser med tecknat innehåll, som Toontales.
För personer som främst vill använda datorn till film, radio, webben och enklare tjänster räcker prestandan fortfarande långt. Den stora skärmen gör också att datorn fungerar betydligt bättre än en surfplatta i vissa situationer.
Modellen har även både HDMI in och HDMI ut, vilket gör den mer flexibel än många andra allt-i-ett-datorer. HDMI in innebär att skärmen kan användas tillsammans med annan utrustning, medan HDMI ut gör det möjligt att koppla vidare bild till en extern skärm eller TV.
Specifikationer och vårt exemplar
Enligt specifikationen ska Asus ET2321i kunna vara utrustad med 8 GB RAM. Vårt exemplar verkar däremot endast ha 6 GB installerat. Det är ändå tillräckligt för Ubuntu 24.04, särskilt om datorn främst ska användas till webbläsare, media och enklare program.
Maskinen är inte byggd för moderna spel eller tung videoredigering, men som vardagsdator fungerar den fortfarande förvånansvärt bra.
Ubuntu 24.04 installerades utan större problem. Systemet känns fullt användbart och ger datorn ett betydligt längre liv än den hade fått med Windows.
Broadcom Wi-Fi och problemet med Kernel 6.17
Vårt exemplar är utrustat med ett trådlöst nätverkskort från Broadcom. Det är inte ovanligt att Broadcom-kort kräver lite extra arbete i Linux, särskilt när man använder nyare kärnor.
I det här fallet uppstod problem med paketet broadcom-sta-dkms tillsammans med Kernel 6.17. Installationen misslyckades eftersom DKMS-modulen inte kunde byggas korrekt. Ett av problemen var dessutom att en gammal kraschrapport låg kvar och blockerade processen.
Felmeddelandet pekade bland annat på filen:
Lösningen blev att manuellt ta bort den gamla kraschrapporten och därefter installera en nyare version av Broadcom-paketet.
Asus ET2321 visar tydligt problemet med modern datorhårdvara: en dator kan vara fullt fungerande, men ändå räknas som för gammal eftersom ett nytt operativsystem inte längre vill stödja den.
Med Linux blir situationen annorlunda. Ubuntu 24.04 gör att datorn kan fortsätta användas som surfmaskin, mediadator, enklare arbetsstation eller pekskärmsdator för vardagsbruk.
Det är också ett bra exempel på varför äldre premiumdatorer ofta är värda att titta närmare på. Även om processorn inte längre är modern, kan skärm, ljud, anslutningar och byggkvalitet fortfarande vara betydligt bättre än på många billiga nya datorer.
I stället för att skrota en fullt fungerande allt-i-ett-dator går det alltså att ge den ett nytt liv. För Asus ET2321 blev lösningen Ubuntu 24.04, lite handpåläggning med Broadcom-drivrutinen och viljan att inte ge upp bara för att Windows säger nej.
Teknisk faktaruta: ASUS ET2321i- BC009X
Typ
Allt-i-ett-dator / All-in-One PC
Modell
ASUS ET2321INKH-BC009X
Processor
Intel Core i3-4010U, 1,7 GHz
Processorgeneration
4:e generationens Intel Core
Kärnor / trådar
2 kärnor / 4 trådar
Cache
3 MB
Skärm
23 tum IPS, Full HD
Upplösning
1920 × 1080 pixlar
Minne
4 GB DDR3-SDRAM, 1600 MHz
Lagring
1 TB mekanisk hårddisk
Grafik
NVIDIA GeForce GT 740M, 1 GB
Integrerad grafik
Intel HD Graphics 4400
Optisk enhet
DVD Super Multi
Kortläsare
Integrerad kortläsare
Kamera
2 MP webbkamera
Nätverk
Gigabit Ethernet, 10/100/1000 Mbit/s
Anslutningar
USB 3.0, HDMI in, HDMI ut
Ljud
ASUS SonicMaster Premium
Ursprungligt operativsystem
Windows 10 Home
Färg
Svart och silver
Strömförbrukning / nätadapter
90 W
Kommentar: Trots att modellen inte uppfyller de officiella kraven för Windows 11 är hårdvaran fortfarande användbar med Linux, särskilt som mediadator, surfstation eller enklare allt-i-ett-dator.
Zen Browser 1.20 tar ännu ett steg mot en mer personlig och användarstyrd webbläsare. Med den nya funktionen Boosts kan användaren ändra färger, typsnitt, sidans utseende och till och med ta bort störande element på enskilda webbplatser. Samtidigt bygger versionen vidare på Firefox 151.0.2, stärker skyddet mot digital fingeravtrycksspårning och lägger till praktiska funktioner som att slå ihop PDF-filer direkt i webbläsaren.
Zen Browser fortsätter att utvecklas som ett av de mer intressanta alternativen för den som vill ha en webbläsare byggd på Firefox, men med ett tydligare fokus på anpassning, integritet och ett modernare arbetsflöde. I version 1.20 introduceras en ny funktion som kallas Boosts – ett verktyg som gör det möjligt att ändra hur enskilda webbplatser ser ut och beter sig, direkt från webbläsaren.
Det handlar inte bara om kosmetiska förändringar. Med Boosts kan användaren justera färger, byta typsnitt, ändra stilar, ta bort störande sidelement och aktivera automatiskt mörkt läge på webbplatser som annars inte erbjuder det. Funktionen nås via webbplatskontrollen i adressfältet, där en ny Boost-knapp öppnar inställningar för den aktuella sidan.
Tanken är enkel men kraftfull: webben behöver inte se likadan ut för alla. En nyhetssajt med för små bokstäver kan göras mer lättläst. En sida med skrikiga färger kan tonas ned. Ett störande element kan tas bort. För personer som läser mycket, arbetar länge framför skärmen eller har särskilda behov av kontrast och läsbarhet kan detta bli en mycket användbar funktion.
En webbläsare med Firefox i grunden
Zen Browser bygger på Firefox och följer därför mycket av Mozillas tekniska utveckling. I version 1.20 har webbläsaren uppdaterats till Firefox 151.0.2, vilket innebär att den får med sig de senaste förbättringarna, säkerhetsfixarna och förändringarna från Firefox-projektet.
Det är en viktig detalj. Mindre webbläsare kan ibland vara spännande men riskerar att halka efter när det gäller säkerhet och kompatibilitet. Genom att bygga vidare på Firefox får Zen Browser både en stabil grund och tillgång till ett stort ekosystem av webbtillägg och standarder.
Starkare skydd mot fingeravtryck
En annan viktig nyhet i Zen Browser 1.20 är förbättrat skydd mot så kallad fingerprinting. Fingerprinting innebär att webbplatser försöker identifiera användare genom att samla in tekniska detaljer om datorn, webbläsaren, skärmen, operativsystemet och andra egenskaper.
Till skillnad från vanliga kakor behöver fingerprinting inte spara något tydligt spår på användarens dator. I stället byggs en slags digital profil upp genom många små tekniska detaljer. Det kan till exempel handla om skärmstorlek, installerade typsnitt, tidszon, grafikkort, ljudfunktioner och webbläsarens beteende.
I den nya versionen begränsar Zen Browser hur mycket information webbplatser får tillgång till när Standard Enhanced Tracking Protection används. Enligt utvecklarna minskar detta antalet användare som kan identifieras unikt med vanliga fingerprinting-metoder med i genomsnitt 14 procent. På macOS uppges förbättringen vara ännu större, upp till 49 procent.
Det betyder inte att fingerprinting försvinner helt, men det gör det svårare för webbplatser och spårningsnätverk att särskilja enskilda användare.
Slå ihop PDF-filer direkt i webbläsaren
En mer praktisk nyhet är att Zen Browser nu kan slå ihop flera PDF-filer direkt i webbläsaren. Det gör att användaren kan kombinera dokument utan att öppna ett separat program eller använda någon extern webbtjänst.
För många vardagsanvändare kan detta vara en mycket smidig förbättring. Det kan handla om att slå ihop kvitton, blanketter, avtal, skannade dokument eller flera delar av en rapport. Att kunna göra detta lokalt i webbläsaren är också positivt ur integritetssynpunkt, eftersom man slipper ladda upp dokument till okända tredjepartstjänster.
Små förbättringar i gränssnittet
Version 1.20 innehåller även flera förändringar i användargränssnittet. I läget med enkel sidopanel visas överflödiga webbtillägg nu under adressfältet i stället för att flyttas tillbaka till webbplatskontrollpanelen. Det gör beteendet mer förutsägbart och kan ge ett renare arbetsflöde för användare som använder många tillägg.
Cykling mellan arbetsytor har också förbättrats. Arbetsytor är en viktig del av Zen Browsers identitet och gör det möjligt att dela upp surfandet i olika miljöer, exempelvis arbete, privat, research eller sociala medier.
På Windows har geolokaliseringen ändrats så att Zen Browser respekterar operativsystemets egna platsbehörigheter när en webbplats begär åtkomst till platsinformation. Det innebär att webbläsaren bättre följer användarens centrala integritetsinställningar i Windows.
Flera buggar har rättats
Som vanligt innehåller en ny version också rättningar av tidigare problem. Bland annat har ett fel åtgärdats där tangenten u kunde duplicera flikar. Ett annat problem där videokontroller kunde hamna under skärmen i fullskärmsläge har också rättats.
Boosts-funktionen har förbättrats så att den fungerar bättre på webbplatser där den tidigare kunde fallera. Dessutom har ett macOS-problem rättats där smarta kort och säkerhetsnycklar kunde misslyckas med att automatiskt ladda certifikat.
Andra korrigeringar gäller bland annat adressfältet, pinned tabs och split view-läget, där beteendet tidigare kunde påverka andra fönster.
Snabbare väg till egna Boosts
En liten men praktisk nyhet är att användaren nu kan skriva New Boost direkt i adressfältet för att snabbt skapa en ny Boost för den aktuella webbplatsen. Det gör funktionen mer lättillgänglig och visar att Zen Browser vill göra webbplatsanpassning till en naturlig del av surfandet, inte något som göms undan i avancerade menyer.
En webbläsare för den som vill styra mer själv
Zen Browser 1.20 visar tydligt vilken riktning projektet rör sig i. Det handlar inte bara om att vara ännu en Firefox-baserad webbläsare, utan om att ge användaren mer kontroll över både gränssnitt, integritet och arbetsflöde.
Boosts är den mest synliga nyheten, men tillsammans med bättre fingerprinting-skydd, PDF-sammanslagning, förbättrade arbetsytor och flera buggfixar blir version 1.20 en intressant uppdatering.
För användare som tycker att moderna webbläsare blivit för låsta, för röriga eller för beroende av externa tjänster erbjuder Zen Browser ett alternativ där webben går att forma mer efter den egna smaken. Version 1.20 gör den idén ännu tydligare: webbläsaren ska inte bara visa webben – den ska också låta användaren anpassa den.
Dirty Frag är en ny sårbarhet i Linux-kärnan som kan låta en lokal användare eller process höja sina rättigheter till root. Problemet berör bland annat IPsec ESP/XFRM och RxRPC och är särskilt allvarligt på servrar, containerplattformar, CI/CD-runners och andra system där obetrodd kod kan köras. Eftersom publik exempelkod finns tillgänglig bör administratörer uppdatera kärnan och starta om berörda system så snart säkerhetsfixar finns i den egna distributionen.
Kort efter att sårbarheten Copy Fail blev känd har ännu ett allvarligt Linux-problem dykt upp. Den nya sårbarheten kallas Dirty Frag och berör Linux-kärnan, alltså den centrala delen av operativsystemet som styr hårdvara, minne, nätverk och processer.
Dirty Frag är ingen fjärrsårbarhet. Det betyder att en angripare inte kan utnyttja den direkt över internet utan att först ha någon form av lokal åtkomst till systemet. Men på servrar, containermiljöer, CI/CD-system och delade Linux-maskiner kan det ändå vara mycket allvarligt. En vanlig användare, en komprometterad container eller ett byggjobb i en CI-miljö kan i värsta fall höja sina rättigheter och få root-behörighet.
Vad är Dirty Frag?
Dirty Frag är en lokal privilegieeskaleringssårbarhet i Linux-kärnan. Den består egentligen av två närliggande problem:
CVE-2026-43284 berör Linux-kärnans hantering av IPsec ESP/XFRM.
CVE-2026-43500 berör RxRPC, ett protokoll som bland annat används tillsammans med AFS, Andrew File System.
Gemensamt för problemen är att de handlar om hur Linux hanterar sidor i minnet via page cache. Page cache används för att snabba upp åtkomst till filer och data genom att hålla information i minnet. När kärnan hanterar buffertar på fel sätt kan data som egentligen inte ska kunna ändras ändå påverkas.
Det är därför Dirty Frag jämförs med tidigare sårbarheter som Dirty Pipe och Copy Fail. Alla dessa hör hemma i samma bredare familj av problem där felaktig minnes- eller cachehantering kan ge en angripare möjlighet att skriva till data på ett sätt som inte borde vara möjligt.
Varför är detta farligt?
På en vanlig hemdator är risken främst aktuell om någon redan kan köra kod lokalt på datorn. På servrar är situationen annorlunda.
Dirty Frag är särskilt allvarlig i miljöer där många användare, tjänster eller containrar delar samma Linux-kärna. Det gäller till exempel:
webbhotell
fleranvändarservrar
containerhostar
Kubernetes-noder
CI/CD-runners
byggservrar
system där externa eller mindre betrodda jobb får köras
I sådana miljöer kan en användare eller process som egentligen ska vara begränsad till en låg behörighetsnivå försöka ta sig upp till root. Root är Linux-världens administratörskonto och har i praktiken full kontroll över systemet.
Liknar Copy Fail, men är inte samma sak
Dirty Frag påminner om Copy Fail genom att båda kan leda till lokal root-åtkomst. Men de utnyttjar inte samma kodvägar i kärnan.
Copy Fail påverkade Linux-kärnans kryptodelar via algif_aead.
Dirty Frag berör i stället nätverksrelaterade delar av kärnan, framför allt IPsec ESP/XFRM och RxRPC.
Det gör att Dirty Frag är en separat sårbarhet, även om den tekniskt ligger nära samma typ av page-cache-problem som Copy Fail.
IPsec, ESP och RxRPC – vad betyder det?
IPsec är en teknik för att skydda nätverkstrafik, ofta i samband med VPN-lösningar. ESP står för Encapsulating Security Payload och är en del av IPsec som används för att kryptera och skydda datapaket.
RxRPC är ett protokoll som bland annat används av AFS, ett distribuerat filsystem. Det är inte lika vanligt i vanliga skrivbordsmiljöer, men kan finnas i vissa server- och institutionsmiljöer.
Problemet uppstår när Linux-kärnan hanterar vissa nätverkspaket och sidbaserade buffertar på ett sätt som gör att data kan ändras på plats, trots att bufferten inte borde betraktas som privat för just den operationen.
Förenklat uttryckt: kärnan tror att den får skriva direkt i ett minnesområde, men minnesområdet kan i själva verket delas eller vara kopplat till annan data. Det kan öppna för manipulation av page cache och i förlängningen privilegieeskalering.
Kan Dirty Frag användas för container escape?
Den primära effekten är lokal privilegieeskalering på den sårbara värden. Men i containermiljöer kan problemet bli extra känsligt.
Eftersom containrar delar kärna med värdsystemet kan en sårbarhet i kärnan ibland användas för att bryta sig ut ur containern. Canonical har pekat på att Dirty Frag är relevant i miljöer där containrar kör obetrodda arbetslaster. Det finns dock ingen offentlig container-escape-demonstration som bevisar ett sådant scenario.
Trots det bör containerhostar, Kubernetes-noder och CI-system behandla Dirty Frag som en högprioriterad säkerhetsfråga.
Vilka system påverkas?
Dirty Frag berör flera stora Linuxdistributioner och serverplattformar. Bland de system som uppges vara påverkade finns bland annat Ubuntu, Debian, Red Hat Enterprise Linux, AlmaLinux, openSUSE, SUSE och OpenShift.
Även moderna kärnversioner påverkas, inklusive Linux 7.0 före de korrigerade versionerna. Patchar har börjat dyka upp i nya kärnversioner och i distributionernas egna säkerhetsuppdateringar, men tillgången varierar mellan olika distributioner och versioner.
För administratörer innebär det att man inte bara ska titta på den generella Linux-kärnans versionsnummer, utan också följa den egna distributionens säkerhetsråd. Distributioner bakportar ofta säkerhetsfixar till äldre kärnor utan att byta till en helt ny huvudversion.
Så skyddar man sig
Den rekommenderade lösningen är att installera en uppdaterad kärna från den egna distributionen och sedan starta om systemet. En kärnuppdatering börjar normalt inte skydda systemet fullt ut förrän maskinen faktiskt har startats om med den nya kärnan.
Tillfälliga skyddsåtgärder kan vara att blockera de berörda modulerna om de inte används:
Därefter kan initramfs behöva byggas om:
Om modulerna redan är laddade kan de i vissa fall tas bort med:
Men detta ska göras med försiktighet. Om systemet använder IPsec, strongSwan, Libreswan, AFS, RxRPC eller liknande funktioner kan blockeringen störa nätverk, VPN-anslutningar eller filsystem.
Tillfällig åtgärd är inte samma sak som patch
Att svartlista moduler kan minska attackytan, men det är ingen fullgod ersättning för en riktig säkerhetsuppdatering. Dessutom måste alla berörda delar hanteras. Om bara en av de sårbara komponenterna blockeras kan den andra fortfarande vara exploaterbar.
Därför bör svartlistning främst ses som en tillfällig åtgärd för system där funktionerna inte används. Den långsiktiga lösningen är alltid att installera en korrigerad kärna.
Viktigast för systemadministratörer
Dirty Frag visar ännu en gång varför kärnuppdateringar är kritiska på Linuxsystem. Även om Linux har ett starkt säkerhetsrykte är kärnan mycket komplex, och små fel i minneshantering, nätverkskod eller cachelogik kan få stora konsekvenser.
För vanliga användare är rådet enkelt: installera säkerhetsuppdateringar när de blir tillgängliga och starta om datorn.
För administratörer är rådet mer brådskande: kontrollera vilka system som kör sårbara kärnor, prioritera servrar med flera användare eller obetrodda arbetslaster, uppdatera kärnan, starta om och använd tillfälliga mitigeringar där det är lämpligt.
Dirty Frag är inte en fjärrattack, men i moderna Linuxmiljöer där containrar, automatiserade jobb och delade resurser är vanliga kan en lokal sårbarhet snabbt bli ett allvarligt hot.
Linux Mint 22.3 har fått nya installationsfiler med Linux-kärnan 6.17. De nya HWE-ISO-filerna är främst tänkta för användare som installerar systemet på nyare datorer och vill ha bättre stöd för modern hårdvara redan från start.
Linux Mint 22.3 har fått nya installationsfiler med en modernare Linux-kärna. För vanliga användare betyder det framför allt att fler datorer kan fungera bättre direkt efter installation.
De nya ISO-filerna använder Linux-kärnan 6.17. Det är en så kallad HWE-kärna, där HWE står för Hardware Enablement. På svenska kan det beskrivas som utökat hårdvarustöd.
Vad är en HWE-ISO?
En ISO-fil är den fil man laddar ner för att installera Linux Mint från exempelvis ett USB-minne. När Linux Mint nu släpper särskilda HWE-ISO-filer innebär det alltså inte att systemet har blivit en ny version. Det är fortfarande Linux Mint 22.3, men med en nyare kärna från start.
Linux-kärnan är den del av operativsystemet som sköter kontakten mellan programmen och datorns hårdvara. Den ser till att systemet kan prata med processorn, grafikkortet, nätverkskortet, ljudet, USB-portarna och mycket annat.
Därför spelar Linux 6.17 roll
När kärnan uppdateras får den ofta stöd för nyare komponenter. Det kan vara särskilt viktigt för den som har en ny laptop, ett färskt grafikkort eller ett trådlöst nätverkskort som inte fungerar som det ska med en äldre kärna.
Den vanliga versionen av Linux Mint 22.3 levererades med Linux 6.14. För många användare fungerar den utan problem. Men vissa har haft kompatibilitetsproblem med sin hårdvara. Därför släpper Mint-projektet nu nya installationsfiler med Linux 6.17.
Inte en ny Linux Mint-version
De nya HWE-ISO-filerna finns för Linux Mint 22.3 med skrivbordsmiljöerna Cinnamon, Xfce och MATE. De är främst tänkta för nya installationer. Den som redan använder Linux Mint 22.3 behöver alltså inte installera om datorn, utan kan installera den nyare kärnan via systemets vanliga programkällor.
Linux Mint-teamet säger också att HWE-ISO-filerna inte är experimentella versioner. De är testade och betraktas som stabila. Det gör dem lämpliga för användare som vill installera Linux Mint på modernare hårdvara utan att behöva göra extra justeringar efteråt.
Vem behöver ladda ner den?
Den nya HWE-versionen är framför allt intressant för personer som ska installera Linux Mint 22.3 på en nyare dator, eller för den som tidigare har haft problem med hårdvarustödet i den vanliga versionen.
Har man redan Linux Mint 22.3 installerat och allt fungerar som det ska finns det ingen brådska. Då kan man fortsätta använda systemet som vanligt, eller installera den nyare kärnan via uppdateringsverktygen om man behöver bättre hårdvarustöd.
En del av en större förändring
Nyheten hänger också ihop med en större förändring i Linux Mint-projektets arbetssätt. Utvecklarna har meddelat att framtida versioner ska få en längre utvecklingscykel. Nästa stora version, Linux Mint 23, är planerad till julen 2026. Tanken är att mer tid ska kunna läggas på buggfixar, stabilitet och kvalitet.
När tiden mellan stora versioner blir längre blir HWE-ISO-filer viktigare. De gör att Linux Mint kan fortsätta fungera bra på nyare datorer, även utan att hela systemet behöver släppas i en ny huvudversion.
Ett klokt steg för vanliga användare
För användaren är detta ett ganska praktiskt steg. Linux Mint fortsätter att vara ett stabilt och välbekant operativsystem, men får samtidigt bättre möjligheter att hantera modern hårdvara.
Det är kanske inte den mest spektakulära nyheten, men det är en viktig förbättring. För den som vill installera Linux Mint 22.3 på en ny dator kan den nya HWE-versionen innebära mindre krångel, bättre kompatibilitet och större chans att allt fungerar redan från början.
Fedora Linux 44 har nu släppts, och den nya versionen bjuder på en rejäl uppdatering för både vanliga datoranvändare, utvecklare och spelintresserade. Fedora är en av de mest inflytelserika Linux-distributionerna och fungerar ofta som en försmak av teknik som senare dyker upp i andra Linux-system.
Den nya versionen bygger på Linux-kärnan 6.19, vilket innebär bättre stöd för modern hårdvara, förbättrad prestanda och nya funktioner under huven. För användare av Fedora Workstation är en av de största nyheterna att systemet nu levereras med GNOME 50, den senaste versionen av den populära skrivbordsmiljön. KDE-användare får samtidigt KDE Plasma 6.6, där Fedora KDE Plasma Desktop dessutom går över till Plasma Login Manager som standard.
Bättre stöd för spel och Wine
En av de mest intressanta nyheterna är att Fedora 44 aktiverar NTSYNC-kärnmodulen för Wine och spelpaket. Det här kan låta tekniskt, men i praktiken handlar det om att Windows-program och spel som körs via Wine kan få bättre synkronisering och potentiellt högre prestanda.
För Linux-spelare är detta extra viktigt. Många Windows-spel körs i dag på Linux med hjälp av Wine, Proton och liknande tekniker. Förbättringar på den här nivån kan därför göra spelupplevelsen jämnare och mer responsiv.
Fedora har också moderniserat sin Games Lab-version, som nu byter från Xfce till KDE Plasma. Det ger spelutgåvan ett mer modernt gränssnitt och bättre integration med dagens grafiska Linux-miljöer.
Enklare på ARM-datorer och USB-minnen
Fedora 44 förbättrar även stödet för AArch64, alltså ARM64-system. Det blir nu enklare för systemet att automatiskt välja rätt DTB-fil vid uppstart på ARM-baserade EFI-maskiner. Det kan göra Fedora mer smidig att använda på exempelvis utvecklingskort, små datorer och annan ARM-hårdvara.
En annan praktisk förbättring gäller Fedora som körs från USB-minnen. Systemet kan nu automatiskt aktivera persistenta överlagringar när det skrivs till ett USB-minne. Det betyder att ändringar, filer och inställningar lättare kan sparas mellan omstarter, i stället för att allt försvinner när datorn stängs av.
Nya verktyg för utvecklare
Fedora är särskilt populärt bland utvecklare, och Fedora 44 fortsätter på den linjen. Systemet innehåller uppdaterade versioner av många viktiga programmerings- och byggverktyg, bland annat:
Verktyg
Ny version
GCC
16.1
GNU Binutils
2.46
GNU C Library
2.43
LLVM
22
Go
1.26
Ruby
4.0
PHP
8.5
RPM
6.0
CMake
4.0
Det här gör Fedora 44 attraktivt för den som vill arbeta med modern programvaruutveckling utan att behöva vänta länge på nya versioner av viktiga komponenter.
Fedora 44 lägger dessutom till stöd för Nix-pakethanteraren, vilket ger användare ytterligare ett sätt att installera och hantera program. Nix är känt för att göra det lättare att skapa reproducerbara och isolerade programmiljöer.
Mer reproducerbara paket
En viktig men mindre synlig nyhet är att Fedora 44 är den första Fedora-versionen där alla paketbyggen levereras som reproducerbara. Det innebär att samma källkod ska kunna byggas om och ge samma resultat.
Detta är viktigt för säkerhet och transparens. Om program kan byggas på ett reproducerbart sätt blir det lättare att kontrollera att inga oväntade ändringar eller manipulationer har smugit sig in i paketen.
Förbättringar i installation och skrivbord
Installationsprogrammet Anaconda har också justerats. Det skapar inte längre nätverksprofiler för alla nätverksenheter som standard, vilket kan ge en renare och mer förutsägbar installation.
För KDE-varianterna introduceras även en ny Plasma Setup-app efter installationen. Den ska hjälpa användaren att komma igång och göra de första inställningarna på ett enklare sätt.
Fedora Budgie-utgåvan får dessutom Budgie 10.10, som nu är helt inriktad på Wayland. Det visar tydligt hur Linux-världen fortsätter att röra sig bort från det äldre X11-systemet och mot modernare grafikhantering.
Många utgåvor att välja mellan
Fedora 44 finns att ladda ned som live-ISO med flera olika skrivbordsmiljöer. Förutom GNOME och KDE Plasma finns bland annat Xfce, LXQt, Cinnamon, Budgie och MATE.
Den som redan kör Fedora Linux 43 kommer att kunna uppgradera till Fedora Linux 44 via DNF system-upgrade.
Sammanfattning
Fedora Linux 44 är en bred och tekniskt stark uppdatering. För vanliga användare märks nyheterna främst genom modernare skrivbordsmiljöer, bättre installation och förbättrat hårdvarustöd. För spelare är NTSYNC-stödet en spännande förbättring, medan utvecklare får tillgång till en mycket uppdaterad verktygskedja.
Fedora fortsätter därmed att vara en distribution för den som vill ligga nära Linux-världens tekniska framkant, men samtidigt ha ett stabilt och välpaketerat system för vardagsbruk.
En liten, långsam och till synes hopplöst föråldrad netbook från 2008 – är den bara skrot, eller finns det fortfarande ett användningsområde? Genom att kombinera lätt Linux och realistiska förväntningar går det att ge en klassiker som Acer Aspire One ett nytt liv. Resultatet blir kanske inte en modern dator, men väl en oväntat användbar vardagspryl.
I slutet av 2000-talet dök en ny typ av dator upp: netbooks. De var små, billiga och tillräckligt kraftfulla för vardagliga uppgifter som webbsurf och e-post. En av de mest framgångsrika modellerna var Acer Aspire One, som snabbt blev en storsäljare och satte standarden för segmentet.
Netbook-eran: minimalism som strategi
Netbooks byggde på en tydlig idé – att erbjuda “lagom” prestanda till ett lågt pris. I centrum stod Intels Atom-processor, utvecklad för att dra lite ström snarare än att leverera hög prestanda.
Med 1–2 GB RAM, mekanisk hårddisk och en lågupplöst skärm var dessa datorer begränsade, men tillräckliga för sin tid. Kombinationen visade sig vara en framgång: Acer lyckades nå en marknadsandel på upp till 37 procent inom netbook-segmentet.
När tekniken springer vidare
Nästan två decennier senare har utvecklingen sprungit ifrån netbooks. Dagens operativsystem och webbtjänster är betydligt mer resurskrävande, och stödet för 32-bitars processorer håller successivt på att försvinna.
Det gör att originalsystem som Windows 7 Starter inte längre är ett realistiskt alternativ – vare sig ur säkerhets- eller användbarhetssynpunkt.
Linux som räddningsplanka
Trots sina begränsningar går det att ge en gammal netbook nytt liv. Genom att installera en Linuxdistribution, som Debian 12, kan man återfå en fungerande och stabil dator.
Att datorn kör Debian 12 och inte en nyare version beror på att Debian 12 fortfarande har stöd för den här typen av äldre hårdvara. Många Atom-processorer var 32-bitars, vilket i dag sätter tydliga gränser för vilka operativsystem som går att använda. Det var också en av anledningarna till att många av dessa maskiner aldrig lämpade sig för Windows Vista, som var för tungt och resurskrävande. En fördel med Debian är att användaren själv kan välja vilka komponenter som ska ingå i installationen, vilket gör systemet bättre anpassat för svaga datorer.
Valet av skrivbordsmiljö spelar stor roll. XFCE, som är resurssnålt och snabbt, gör systemet betydligt mer responsivt än tyngre alternativ. Installationen kan vara tålamodsprövande – den långsamma hårddisken och den enkla processorn märks tydligt – men resultatet är en maskin som faktiskt går att använda.
Vad klarar en gammal netbook idag?
Det är viktigt att ha realistiska förväntningar. En Aspire One klarar inte moderna, tunga arbetsuppgifter. Däremot fungerar den fortfarande för enklare användning:
lättare webbsurf
textredigering
musikuppspelning
Men det mest intressanta användningsområdet är kanske inte det mest uppenbara.
Internetradio – en oväntad fullträff
En gammal netbook kan fungera utmärkt som internetradio. Genom att öppna en webbaserad radiotjänst i en lätt webbläsare kan datorn bli en dedikerad musikspelare.
Med ett par externa högtalare får man dessutom fullt acceptabel ljudkvalitet. Placera datorn i ett garage, en verkstad eller en sommarstuga, och den fyller en tydlig funktion.
Det är också en lösning med vissa fördelar jämfört med billiga dedikerade internetradios, som ofta lider av instabil mjukvara. En gammal dator är mer flexibel och kan enklare anpassas efter behov.
Hårdvara i ett historiskt perspektiv
Aspire One D250 är ett bra exempel på hur netbooks var konstruerade. Med en Intel Atom-processor, 10,1-tumsskärm och upp till 160 GB lagring var den typisk för sin tid.
Prestandan räckte för kontorsprogram, webbläsning och enklare mediauppspelning. Samtidigt blev begränsningarna tydliga så fort flera tyngre uppgifter kördes samtidigt.
Från e-avfall till vardagsnytta
Att återanvända en gammal netbook är mer än en nostalgisk övning. Det är ett konkret sätt att minska elektroniskt avfall och förlänga livslängden på fungerande teknik.
En Acer Aspire One kommer inte att konkurrera med moderna datorer. Men som internetradio, enkel terminal eller experimentplattform har den fortfarande en plats.
Det visar att även teknik som betraktas som föråldrad kan få nytt liv – om man bara är beredd att tänka om kring vad den faktiskt kan användas till.
Europa står inför ett digitalt vägval där frågor om kontroll, oberoende och långsiktig tillgång till information blir allt viktigare. Genom LibreOffice-stiftelsens uppmaning till öppna standarder och konflikten kring ONLYOFFICE och AGPLv3 synliggörs en större kamp om digital suveränitet, offentlig IT och framtidens programvara.
I takt med att allt fler delar av samhället blir digitala har frågan om vem som kontrollerar den digitala infrastrukturen blivit allt viktigare. Det handlar inte längre bara om vilka program vi använder för att skriva dokument, lagra filer eller samarbeta online. Det handlar också om makt, självbestämmande och långsiktig kontroll över information.
Två aktuella händelser i den europeiska programvaruvärlden belyser detta tydligt. Dels har The Document Foundation, organisationen bakom LibreOffice, publicerat ett öppet brev där man uppmanar européer att välja fri och öppen programvara. Dels har Free Software Foundation gått in i en uppmärksammad konflikt kring ONLYOFFICE och dess försök att begränsa hur andra får vidareutveckla programvaran.
Tillsammans visar dessa två frågor hur debatten om digital suveränitet håller på att bli en central politisk och teknisk fråga i Europa.
Vad betyder digital suveränitet?
Begreppet digital suveränitet används allt oftare i europeiska sammanhang. Enkelt uttryckt betyder det att länder, myndigheter och medborgare ska ha kontroll över sina egna digitala system, sina data och sina tekniska beroenden.
I praktiken handlar det om frågor som:
Var lagras offentlig information?
Vem bestämmer vilka filformat som används?
Vad händer om en myndighet bygger hela sin verksamhet kring ett enda företags produkter?
Kan samhället fortfarande komma åt sina dokument om ett visst system försvinner eller blir dyrt att använda?
Just här blir skillnaden mellan öppen källkod och proprietär programvara viktig.
Proprietär programvara ägs och kontrolleras av ett företag som bestämmer hur produkten får användas, ändras och distribueras. Öppen källkod innebär däremot att programvarans kod är tillgänglig för andra att granska, förbättra och i många fall återanvända. För offentliga institutioner kan det vara avgörande, eftersom det minskar risken för inlåsningseffekter, där en organisation blir beroende av en enda leverantör.
LibreOffice och uppmaningen till Europa
The Document Foundation, som står bakom LibreOffice, har i ett öppet brev uppmanat Europas medborgare och beslutsfattare att minska beroendet av proprietära plattformar och stora teknikföretag. Kärnan i budskapet är att Europa bör satsa mer på fri och öppen programvara, öppna standarder och interoperabilitet.
Organisationen argumenterar för att offentliga institutioner bör välja lösningar som garanterar transparens, långsiktig tillgång till information och oberoende från enskilda leverantörer.
Särskilt viktigt är frågan om öppna standarder, alltså filformat och tekniska specifikationer som inte kontrolleras av ett enda företag. Om offentliga dokument lagras i öppna format blir det lättare att läsa dem även långt in i framtiden, oberoende av vilket program som används.
Detta är inte bara en teknisk detalj. Arkiv, myndighetsbeslut, utbildningsmaterial och offentliga utredningar måste kunna läsas även om 10, 20 eller 50 år. Om informationen låses in i slutna filformat riskerar samhället att förlora kontrollen över sitt eget kunskapsmaterial.
Public money, public code
En annan central idé i brevet är principen ”public money, public code”. Den innebär att programvara som finansieras med offentliga medel också bör vara tillgänglig för allmänheten. Tanken är att skattebetalarnas pengar inte bara ska gynna ett slutet kommersiellt ekosystem, utan bidra till lösningar som fler kan använda, vidareutveckla och bygga vidare på.
Detta synsätt har vuxit sig starkare i Europa, där flera länder och institutioner diskuterar hur offentlig digitalisering kan göras mer hållbar, säker och oberoende.
Ett konkret exempel är Tyskland, där Open Document Format (ODF) nyligen fått en starkare roll inom offentlig administration som del av landets satsningar på en mer suverän digital infrastruktur. Sådana beslut visar att debatten inte längre bara förs bland programmerare och teknikentusiaster, utan också inom politik och statsförvaltning.
Striden om ONLYOFFICE och Euro-Office
Samtidigt har en annan konflikt visat att öppen källkod inte alltid är så okomplicerad som den kan verka.
Den nya europeiska kontorssviten Euro-Office, som lanserades av IONOS och Nextcloud, presenterades som ett ”suveränt” alternativ för organisationer som vill ha större kontroll över sina digitala arbetsverktyg. Projektet bygger på ONLYOFFICE, men ambitionen är att erbjuda en europeisk lösning med fokus på självständighet och kontroll.
ONLYOFFICE reagerade dock kraftigt och menade att Euro-Office bröt mot licensvillkoren, särskilt när det gällde varumärke, logotyp och attribuering. Företaget hävdade att vissa visuella och identitetsmässiga delar måste behållas även i vidareutvecklade versioner.
Detta ledde till en bredare konflikt om vad fri programvara egentligen innebär.
Vad säger AGPLv3?
Kärnan i tvisten rör licensen AGPLv3, en av de licenser som används inom fri och öppen programvara. Den är utformad för att garantera att användare och vidareutvecklare får vissa friheter, till exempel att använda, ändra och distribuera programvaran.
Free Software Foundation menar nu att ONLYOFFICE försöker lägga till begränsningar som inte är förenliga med licensen. Enligt organisationens Licensing and Compliance Manager, Krzysztof Siewicz, kan AGPLv3 inte användas för att ge användare friheter med ena handen och ta tillbaka dem med den andra.
Frågan gäller bland annat kravet att distributörer måste behålla den ursprungliga logotypen. Free Software Foundation hävdar att detta är en ytterligare restriktion, och att mottagare av AGPLv3-licensierad programvara har rätt att ta bort sådana begränsningar.
Detta är viktigt, eftersom det går till kärnan av hur fri programvara fungerar juridiskt. Om ett företag marknadsför sin programvara som fri och licensierad under AGPLv3, kan det enligt denna tolkning inte samtidigt införa egna regler som gör friheten mindre i praktiken.
Mer än en konflikt om ett kontorspaket
Vid första anblick kan detta framstå som en nischad juridisk strid mellan teknikföretag. Men egentligen är det något större.
Konflikten visar hur öppen källkod idag befinner sig i skärningspunkten mellan juridik, affärsmodeller, geopolitik och offentlig digitalisering.
Många företag använder öppen källkod som grund för sina produkter, men vill samtidigt skydda sitt varumärke, sin marknadsposition och sina intäkter. Det kan skapa spänningar mellan kommersiella intressen och de friheter som öppen källkod bygger på.
När det gäller offentlig sektor blir frågan ännu mer känslig. Om myndigheter ska bygga sin digitala framtid på öppen programvara måste det också vara tydligt vad som faktiskt gäller: får systemen vidareutvecklas fritt, eller finns det dolda begränsningar?
Varför detta spelar roll för vanliga användare
Det kan vara frestande att tro att licensdiskussioner och filformat mest angår jurister, utvecklare och IT-avdelningar. Men de påverkar faktiskt alla som använder digitala tjänster.
När skolor, kommuner, sjukhus och myndigheter väljer programvara påverkas medborgarna direkt. Ett slutet system kan göra det svårare att flytta data, byta leverantör eller bevara dokument över tid. Ett öppnare system kan ge större flexibilitet, bättre insyn och lägre risk för långsiktig inlåsning.
För vanliga användare handlar det ytterst om frågor som:
Kommer mina dokument att gå att öppna i framtiden?
Är mina data bundna till ett visst företag?
Kan offentliga institutioner byta system utan att förlora information?
Har samhället kontroll över sin egen digitala infrastruktur?
Ett europeiskt vägval
Både LibreOffice-stiftelsens öppna brev och konflikten kring ONLYOFFICE visar att Europa står inför ett viktigt vägval. Ska den digitala infrastrukturen i första hand formas av stora proprietära plattformar, eller ska den i högre grad bygga på öppna standarder, fri programvara och gemensam kontroll?
Det finns inget enkelt svar. Proprietära lösningar kan ibland erbjuda smidighet, integration och stark kommersiell support. Men öppen källkod erbjuder något annat: möjligheten till insyn, oberoende och långsiktig handlingsfrihet.
Det är därför debatten blivit så laddad. Den handlar inte bara om vilket kontorsprogram som är bäst. Den handlar om vilken sorts digital framtid Europa vill ha.
Hyprland, en modern och visuellt avancerad Wayland-kompositor, har nu blivit tillgänglig för användare av Debian 13 via officiella backports. Det markerar första gången som Debian Stable-användare får en enkel och officiell väg att installera Hyprland – utan att behöva lämna den stabila plattformen.
Under lång tid har Linux-användare som velat ha det senaste fått välja mellan stabilitet och nya funktioner. Men nu händer något som förändrar spelplanen: Hyprland, en modern och visuellt imponerande Wayland-kompositor, finns nu tillgänglig för Debian 13 (”Trixie”) – utan att du behöver lämna den stabila versionen av systemet.
Vad är Hyprland?
Hyprland är en så kallad Wayland-kompositor – alltså den komponent som styr hur fönster visas, rör sig och interagerar på din skärm. Den kan jämföras med mer traditionella lösningar som X11-baserade fönsterhanterare, men är byggd för framtiden.
Det som gör Hyprland speciellt är bland annat snygga animationer med mjuka övergångar, dynamisk fönsterhantering där fönster organiseras automatiskt, hög prestanda tack vare Wayland samt en mycket hög grad av anpassningsbarhet. Det kombinerar kraften hos avancerade fönsterhanterare med ett modernt, visuellt tilltalande gränssnitt.
Varför är detta en stor grej för Debian?
Debian är känt för sin stabilitet. Det innebär att programvaran ofta är noggrant testad men inte alltid den allra senaste. När Debian 13 släpptes fanns Hyprland inte med i de officiella paketen. Anledningen var att versionen ansågs ligga efter utvecklingen och vara svår att underhålla under hela den stabila livscykeln.
Detta gjorde att användare som ville testa Hyprland tidigare var tvungna att använda mer experimentella grenar som testing eller unstable, vilket många undviker just för att behålla stabiliteten.
Lösningen: Backports
Nu har Hyprland istället blivit tillgängligt via Debians så kallade backports.
Backports är nyare versioner av utvalda program som hämtas från Debians utvecklingsgrenar och anpassas för att fungera på den stabila versionen. Det gör det möjligt att installera modern mjukvara utan att uppgradera hela systemet till en mindre stabil version.
Vad finns tillgängligt nu?
Debian 13-användare kan nu installera en bred uppsättning Hyprland-relaterade paket via backports. Det inkluderar själva Hyprland-kompositorn, samt verktyg för strömhantering, låsskärm, autentisering, plugins och nödvändiga bibliotek.
Dessutom erbjuds en mycket aktuell version, 0.54.3, vilket innebär att användare får en upplevelse som ligger nära den senaste utvecklingen.
Vad betyder det för användare?
Detta är första gången Debian Stable-användare får en officiell och enkel installationsväg för Hyprland. Det innebär tillgång till modern Wayland-teknik samtidigt som man behåller stabiliteten i systemet.
Det skapar en bättre balans mellan stabilitet och innovation, där användare inte längre behöver välja lika hårt mellan trygghet och nya funktioner.
Sammanfattning
Hyprlands ankomst till Debian 13 via backports visar hur Linuxvärlden utvecklas. Stabilitet behöver inte längre innebära gammal mjukvara, och avancerade verktyg blir mer tillgängliga för fler användare.
För Debian-användare som länge varit nyfikna på Hyprland är detta det första enkla och officiella sättet att testa det, utan att lämna stabila Debian.
Den senaste versionen av skrivbordsmiljön GNOME 50 har nu nått Arch Linux – och med den kommer en rad förbättringar inom prestanda, tillgänglighet och funktionalitet. Uppdateringen visar återigen hur snabbt Arch levererar nya paket, men ställer samtidigt krav på användare att hålla koll på kompatibiliteten med sina tillägg innan de uppgraderar.
Användare av Arch Linux kan nu uppgradera till den senaste versionen av skrivbordsmiljön GNOME 50. Precis som väntat har Arch varit snabba – bara drygt två veckor efter den officiella lanseringen finns uppdateringen redan tillgänglig i distributionens paketarkiv.
Det innebär att Arch-användare nu får tillgång till en rad förbättringar inom allt från prestanda och tillgänglighet till nya funktioner i standardapparna.
Viktigaste nyheterna i GNOME 50
Den nya versionen innehåller flera efterlängtade förbättringar:
Föräldrakontroller Systemet har blivit mer familjevänligt. Det går nu att sätta skärmtidsgränser, schemalägga läggdags och automatiskt låsa skärmen för barnkonton.
Tillgänglighet (Accessibility) Tillgängligheten har fått ett rejält lyft. Skärmläsaren Orca har fått ett omdesignat inställningsfönster, och systemet stödjer nu globala inställningar, automatisk språkväxling och förbättrat punktstöd (Braille). Dessutom introduceras funktioner som “Reduced Motion” och Mouse Review under Wayland.
Dokumentvisaren (Document Viewer) Anteckningsverktyget har byggts ut kraftigt. Nu kan du markera text, rita linjer, använda färger, justera linjetjocklek och sudda – vilket gör appen betydligt mer användbar för granskning av dokument.
Filer (Files / Nautilus) Filhanteraren har blivit både snabbare och smartare. Miniatyrbilder laddas snabbare, minnesanvändningen är lägre och verktyget för massomdöpning har förbättrats. Dessutom finns nu separata egenskapsfönster och bättre sökfilter.
Kalender (Calendar) Kalendern har fått stöd för deltagarlistor, export till ICS-format och ett nytt, smidigare sätt att snabbt lägga till händelser. Navigeringen har också förbättrats, både med tangentbord och hårdvaruknappar.
Inställningar (Settings) Här hittar vi mindre men viktiga förbättringar, som val av första veckodag, tydligare ljudinställningar och fixar i färghantering.
Fjärrskrivbord (Remote Desktop) Prestandan har förbättrats med hårdvaruacceleration, bättre stöd för NVIDIA-grafik och HiDPI-skalning. Dessutom finns nu stöd för kameraomdirigering och Kerberos-autentisering.
Grafik och skärmar Stöd för VRR (variabel uppdateringsfrekvens) och fraktionell skalning har förbättrats. Wayland får också bättre färghantering (protokoll v2) och HDR-stöd vid skärmdelning.
Nya appar och bakgrunder GNOME 50 introducerar nya bakgrundsbilder och utökar GNOME Circle med appar som Gradia, Sudoku, Constrict och Sessions.
Innan du uppgraderar
Trots alla nyheter finns det en viktig sak att tänka på: tillägg (extensions). GNOME-uppdateringar kan ofta bryta kompatibiliteten med befintliga tillägg.
Om du är beroende av extensions rekommenderas att du väntar tills de uppdaterats. Kör du däremot en mer “ren” GNOME-installation utan tillägg kan du uppgradera direkt.
Så uppgraderar du
För att uppdatera systemet räcker det med det klassiska kommandot:
sudo pacman -Syu
Slutsats
GNOME 50 är en stabil och funktionsrik uppdatering som fortsätter att förbättra användarupplevelsen på Linux-skrivbordet. Med förbättrad prestanda, bättre tillgänglighet och smartare verktyg visar GNOME-projektet att de fortfarande driver utvecklingen framåt.
För Arch-användare är det bara att välja: uppgradera direkt – eller vänta lite om du vill vara på den säkra sidan med dina tillägg.
Ventoy förändrar i grunden hur vi skapar och använder startbara USB-minnen. Genom att låta användaren kopiera flera operativsystem direkt till en och samma enhet – utan att behöva formatera om den – erbjuder verktyget en flexibel och tidseffektiv lösning för installation, felsökning och testning. Med den senaste uppdateringen, version 1.1.11, förbättras både stabiliteten och kontrollen ytterligare, samtidigt som projektet tar steg mot en framtid där operativsystem kan startas direkt över nätverk.
Ventoy är ett open source-verktyg som på kort tid blivit en favorit bland både tekniker och entusiaster. Idén är lika enkel som kraftfull: istället för att gång på gång formatera ett USB-minne för varje nytt operativsystem, kan du bara kopiera dina installationsfiler direkt – och starta dem utan krångel.
Det kan låta som en liten förbättring, men i praktiken förändrar det hela arbetsflödet kring installation, felsökning och testning av operativsystem.
Från engångsverktyg till flexibel verktygslåda
Traditionellt har skapandet av startbara USB-enheter varit en ganska rigid process. Varje gång du vill testa ett nytt system måste du skriva över hela USB-minnet. Ventoy bryter med detta genom att behandla USB-enheten som vanlig lagring.
Du kan exempelvis:
Kopiera flera ISO-, WIM-, IMG-, VHD(x)- eller EFI-filer samtidigt
Starta datorn från USB-enheten
Välja vilket system du vill köra via en meny
Resultatet blir en slags “verktygslåda på USB”, där du kan ha flera operativsystem och verktyg redo samtidigt. Dessutom kan Ventoy även läsa och starta filer från lokala diskar, vilket ytterligare ökar flexibiliteten.
En lösning för nästan alla datorer
En av Ventoys stora styrkor är dess breda stöd för olika systemarkitekturer. Samma USB-enhet kan användas i en rad olika miljöer:
x86 Legacy BIOS
IA32 UEFI
x86_64 UEFI
ARM64 UEFI
MIPS64EL UEFI
Det gör verktyget särskilt användbart i blandade miljöer – från äldre datorer till moderna system och specialplattformar.
Stöd för en hel värld av operativsystem
Ventoy fungerar med ett imponerande antal operativsystem och systemavbilder. Bland dessa finns:
Windows och WinPE
Linux-distributioner
ChromeOS
Unix-liknande system
Virtualiseringsmiljöer som VMware och Xen
Det breda stödet gör att Ventoy inte bara är ett installationsverktyg, utan även ett kraftfullt verktyg för felsökning, recovery och experiment.
Ny version: stabilare och smartare
Den senaste versionen, 1.1.11, visar hur projektet fortsätter att mogna.
En viktig förbättring är att ett tidigare problem med visning vid start av Windows- och WinPE-avbilder i UEFI-läge nu har åtgärdats. För användare som arbetar med systeminstallationer innebär detta en mer stabil och pålitlig uppstart.
Samtidigt har den så kallade AutoInstall-funktionen blivit mer avancerad. Två nya inställningar – VT_WINDOWS_DISK_NONVTOY_CLOSEST_XXX och VT_LINUX_DISK_NONVTOY_CLOSEST_XXX – gör det möjligt att mer exakt styra vilken disk som ska användas vid automatiserade installationer. Det är särskilt värdefullt i system med flera lagringsenheter, där fel val annars kan få stora konsekvenser.
Förbättringar för Linux och nya system
Linux-användare får också flera tekniska förbättringar:
Installationsskriptet Ventoy2Disk.sh har optimerats
porteus-hook.sh har uppdaterats
Förbättrat stöd för T2SDE
Ny kompatibilitet med KylinSecOS
Det visar att Ventoy inte bara riktar sig till vanliga desktop-användare, utan även till mer avancerade och specialiserade miljöer.
Nästa steg: installation över nätverk
Utvecklingen stannar inte vid USB-enheter. Projektet bakom Ventoy arbetar också med iVentoy, en lösning för att starta och installera operativsystem via nätverket (PXE).
Här försvinner behovet av fysiska USB-enheter helt. Istället kan datorer starta direkt från en server, vilket är särskilt användbart i större nätverk eller organisationer.
iVentoy stöder:
Legacy BIOS
IA32 UEFI
x86_64 UEFI
ARM64 UEFI
Och är kompatibelt med över 110 operativsystem, inklusive Windows, WinPE, Linux och olika virtualiseringsplattformar.
En liten idé med stor påverkan
Ventoy visar hur en relativt enkel idé – att slippa formatera om USB-minnen – kan få stor praktisk betydelse. Genom att göra installationsprocessen snabbare, mer flexibel och mindre felbenägen har verktyget blivit en självklar del av många teknikers vardag.
Med fortsatta förbättringar och satsningar som iVentoy pekar utvecklingen dessutom mot en framtid där installation av operativsystem blir ännu mer automatiserad – och kanske helt fri från fysiska medier.
Långt innan Apple lanserade iPhone och Android blev världens vanligaste mobilplattform försökte IBM förena telefonen med datorn. Resultatet blev IBM Simon – en halvkilostung apparat med pekskärm, e-post, fax, […]
AMD EPYC 7302 är en kraftfull serverprocessor med 16 kärnor och 32 trådar, utvecklad för virtualisering, databaser och andra krävande arbetsuppgifter. Med Zen 2-arkitektur, 128 MB L3-cache, åttakanaligt DDR4-minne […]
LaserDisc var den stora, blanka videoskivan som lovade bättre bild, bättre ljud och snabbare åtkomst än VHS. Trots att formatet aldrig slog igenom på bred front blev det en […]
HP ProBook 430 G4 var en gång en modern och påkostad arbetsdator för företag. I dag har den hamnat i teknikens gränsland: fortfarande fullt användbar för kontorsarbete, men utan […]
Gevaert Automatic är en ovanlig mekanisk dubbel-8-kamera från tiden före Gevaerts sammanslagning med Agfa. Med fjäderdriven motor, utbytbart Steinheil-objektiv och filmhastigheter på upp till 32 bilder per sekund är […]
När IBM lanserade ThinkPad 701 år 1995 löste företaget problemet med små bärbara datorer på ett spektakulärt sätt. Datorns delade tangentbord vecklade automatiskt ut sig när locket öppnades och […]
BASIC skapades på 1960-talet för att göra programmering tillgänglig för vanliga studenter och blev senare det självklara språket i miljontals hemdatorer. På Atari ST fördes arvet vidare av GFA […]
När Commodore 64 läste en diskett var det inte bara datorn som arbetade. Diskettstationen hade nämligen en egen processor, ett eget minne och ett eget operativsystem. Commodore DOS gjorde […]
HP EliteBook x360 1040 G7 var en påkostad företagsdator som kombinerade elegant design, lång batteritid och flera avancerade säkerhetsfunktioner. Med sitt tunna metallchassi, sin vikbara pekskärm och sin höga […]
När Skool Daze släpptes 1984 till ZX Spectrum var det något helt annat än de flesta spel på marknaden. I stället för rymdstrider och monster fick spelaren uppleva en […]
Vi kommer hem till dig i Stockholm området och hjälper dig med dator, skrivare, kablar, TV, nätverk och annat tekniskt.
Vi arbetar med Linux, Windows och Mac.
Discover how Asahi Linux is advancing towards complete M3 support for Apple Silicon Macs, enhancing performance and compatibility for users. The post Asahi Linux Gets Closer to Full M3 Support on Apple Silicon Macs appeared first on Linux Today.
Canonical has confirmed the release of fixes for the DirtyClone Linux kernel flaw in Ubuntu, ensuring enhanced security and system stability for users. The post Canonical Confirms Ubuntu Fixes for DirtyClone Linux Kernel Flaw appeared first on Linux Today.
Discover how to set up a local caching DNS resolver using Unbound on Rocky Linux 10. Enhance your network's performance and reliability today. The post Set Up a Local Caching DNS Resolver with Unbound on Rocky Linux 10 appeared first on Linux Today.
Learn about the critical fixes in VirtualBox 7.2.12 that address Linux host kernel panic, improving reliability and user satisfaction in virtual setups. The post VirtualBox 7.2.12 Fixes Linux Host Kernel Panic appeared first on Linux Today.
Discover the latest updates in COSMIC Desktop 1.2, featuring essential file manager fixes and enhanced polish for a smoother user experience. The post COSMIC Desktop 1.2 Released with File Manager Fixes and More Polish appeared first on Linux Today.
Discover the latest updates in KDE Plasma 6.7.2, featuring enhanced KWin, improved Wayland support, and crucial AMD GPU fixes for a smoother experience. The post KDE Plasma 6.7.2 Lands with More KWin, Wayland, and AMD GPU Fixes appeared first on Linux Today.
Learn to set up WireGuard VPN on Debian 13 for secure remote access. Our comprehensive guide ensures a smooth configuration process for optimal protection. The post How to Configure WireGuard VPN on Debian 13 for Secure Remote Access appeared first on Linux Today.
Discover the differences between Keycloak and ZITADEL for self-hosted Identity and Access Management. Make an informed choice for your IAM needs. The post Keycloak vs ZITADEL for Self Hosted IAM appeared first on Linux Today.
Explore the Minisforum MKB i83 Wireless Mechanical Keyboard through our in-depth review. Learn about its design, functionality, and user experience. The post Minisforum MKB i83 Wireless Mechanical Keyboard Review appeared first on Linux Today.
Discover ParrotOS 7.3, featuring Linux 7.0, optimized builds, and official Vagrant boxes. Upgrade your security and development environment today. The post ParrotOS 7.3 Released with Linux 7.0, Optimized Builds, and Official Vagrant Boxes appeared first on Linux Today.
In a bold move toward ultimate minimalism, developer Geir Isene has created Frame — the first X11 server for Linux written entirely in assembly language. The X server is one of those foundational pieces that most of us take for granted. It’s big, complex, and full of decades of legacy code. But what if someone… […]
Weston 16.0 released with major advances in HDR, color management, and Wayland protocol support. After about five months of development, the Weston project has officially released Weston 16.0, the reference Wayland compositor. This version brings important improvements that will help desktop environments like GNOME, KDE, and Enlightenment achieve better and more complete Wayland support. It’s… […]
GNOME OS is getting a dedicated “Test Center” that finally makes testing experimental apps and system components safe, simple, and reversible on image-based distributions. GNOME OS has always been that cool, slightly wild playground for people who live and breathe GNOME. It’s image-based, atomically updated, super secure… and until now, a bit of a pain… […]
Debian released important point updates for both its current stable and previous stable versions on July 11, with Debian 12 officially entering its Long Term Support phase. The Debian project released updated point versions for both its current stable release and the previous one on July 11, 2026. Debian 13.6 delivers 124 stability fixes and… […]
KDE Frameworks 6.28.0 Released with Android Calendar Plugin, New Barcode Support, and KIO Improvements. KDE has released Frameworks 6.28.0, the latest monthly update to its set of over 80 libraries that form the foundation of Plasma and most KDE applications. This release brings several useful new features along with the usual round of bug fixes… […]
System76 has officially released COSMIC 1.1.0, bringing a host of exciting improvements to their Rust-powered desktop environment. System76 has officially released COSMIC 1.1.0, the latest version of their exciting Rust-based desktop environment. This solid update brings many practical improvements across the board, making COSMIC even more polished and enjoyable to use. I have been following… […]
Shotcut 26.6 brings powerful High Dynamic Range preview, restored external monitor support, and several useful improvements. A new version of the popular free and open-source video editor Shotcut 26.6.25 is now available. This release brings excellent HDR (High Dynamic Range) preview and export capabilities, brings back the long-missing external monitor support using a system display,… […]
Here’s a quick rundown of the 10 quick tips after you finish installing a brand new Fedora 44 workstation edition. In this article, we will talk about a few post-install tips for Fedora 44 workstation edition. These are a good starting point if you are installing a fresh Fedora 44 workstation edition for all user… […]
Here’s are the quick steps on how you can upgrade to the Fedora 44 version. Fedora 44 is officially available for download and the upgrade channels are now available. This release brings the latest and greatest GNOME 50 desktop for workstation editions, refinements to KDE Plasma desktop and more updates. If you are trying to… […]
Canonical is bringing thoughtful, local-first AI to Ubuntu – enhancing accessibility, enabling intelligent agents, and keeping user privacy and open source values at the core. As we move through 2026, large language models (LLMs) and AI tools have become ubiquitous across the tech industry. Adoption varies widely – some projects dive in headfirst, while others… […]
Annons
Datorservice
Trasiga dator? Och bor i Stockholm?
Bromma Datorservice sedan 2007.
Manjaro’s latest stable update effectively brings the 26.1 “Bian-May” release to its final state, with Linux 7.1, Plasma 6.7, and major package updates.
Flatpak 1.18.1 is out with security fixes addressing a sandbox escape, local root privilege escalation, path traversal issues, and arbitrary file writes.
Varför ska du linuxifiera din dator? En 10–15 år gammal premiumdator är inte skräp. Den kan ofta användas i flera år till. Med Linux får du ett system som är mer oberoende av de stora teknikjättarna Google, Microsoft och Apple. Det starkaste argumentet för att köra Linux är att du kan använda din dator några […]
Men först: vad är Linux? Troligen använder du redan Linux utan att veta om det. Linux är en kärna, alltså en grundkomponent som ett operativsystem behöver för att kunna hantera filer, kommunicera med internet, styra hårdvara och mycket annat. Det som gör Linux speciellt är att det är släppt under en licens som gör att […]
Datorproblem kan vara både frustrerande och tidskrävande – men hjälp finns nära till hands. Hos Datorhjälp i Bromma får du personlig och kunnig support, oavsett om det gäller en trasig laptop, krånglande e-post eller installation av ny teknik i hemmet. Med butik på Orrspelsvägen 13 och möjlighet till hembesök över hela Stockholm hjälper våra erfarna […]
När datorn krånglar, Wi-Fi-uppkopplingen sviktar eller skrivaren vägrar fungera kan vardagen snabbt bli frustrerande. För boende kring Karlaplan finns nu möjlighet att få snabb och personlig datorhjälp direkt i hemmet – till ett förmånligt pris med RUT-avdrag. Allt fler hushåll runt Karlaplan väljer att få teknisk hjälp på plats i stället för att ta sig […]
När datorn krånglar, wifi slutar fungera eller den nya mobilen känns svår att förstå finns personlig hjälp att få i Bergshamra. Genom hembesök i lugn miljö och pedagogiskt stöd på plats blir tekniken enklare att hantera – dessutom till halva kostnaden tack vare RUT-avdraget. Bergshamra. När datorn låser sig, e-posten slutar fungera eller den nya […]
När datorn krånglar, wifi strular eller den nya mobilen känns svår att förstå finns personlig hjälp att få i Hässelby Strand. Genom hembesök i lugn miljö och pedagogiskt stöd på plats blir tekniken enklare att hantera – dessutom till halva kostnaden tack vare RUT-avdraget. Hässelby Strand. När datorn låser sig, e-posten slutar fungera eller den […]
När tekniken krånglar i vardagen – från datorer som låser sig till wifi som inte fungerar – finns personlig hjälp att få i Högdalen. Med hembesök i lugn och trygg miljö, pedagogiska förklaringar och möjlighet till halva kostnaden genom RUT-avdraget blir det enklare att få digitala problem lösta. Högdalen. När datorn fryser, e-posten slutar fungera […]
När datorn krånglar, Wi-Fi-uppkopplingen svajar eller skrivaren vägrar fungera kan vardagen snabbt bli både stressig och tidskrävande. För boende i Rågsved finns nu möjlighet att få snabb och personlig datorhjälp direkt i hemmet – till ett förmånligt pris med RUT-avdrag. När datorn krånglar, Wi-Fi-uppkopplingen svajar eller skrivaren vägrar fungera kan vardagen snabbt bli både stressig […]
När tekniken krånglar i vardagen – från strulande datorer och e-post till wifi som inte vill fungera – finns personlig hjälp att få i Vårberg. Med hembesök i lugn och ro och möjlighet till halva kostnaden via RUT-avdraget erbjuds ett tryggt och pedagogiskt stöd för den som vill få tekniken att fungera igen. Vårberg. När […]
När datorn krånglar, internetuppkopplingen svajar eller skrivaren vägrar fungera kan vardagen snabbt bli både stressig och tidskrävande. För boende i Norsborg finns nu möjlighet att få snabb och personlig datorhjälp direkt i hemmet – till ett förmånligt pris med RUT-avdrag. Allt fler hushåll i Norsborg väljer att få teknisk hjälp på plats i stället för […]
En äldre bärbar dator behöver inte vara uttjänt bara för att den inte längre klarar de senaste och mest krävande programmen. Den här Asus X551MA från mitten av 2010-talet har fått nytt liv med Debian och visar hur fri programvara kan göra enkel, åldrad hårdvara användbar igen. Med rätt anpassningar räcker datorn fortfarande gott för […]
Acer Aspire 5741G är en äldre bärbar dator som fortfarande klarar enklare vardagsuppgifter med Linux Mint 22.2 ”Zara”. Med en Intel Core i5-processor, separat NVIDIA GeForce GT 320M-grafik och en hårddisk på 320 GB passar den för ordbehandling, e-post, webbsurfning, film och enklare Linuxprojekt, även om mer arbetsminne och en SSD skulle göra den betydligt […]
ASUS S551LN är en äldre men välutrustad bärbar dator som fått nytt liv med Linux Mint 22.3 ”Zena” och en snabb Kingston SSD. Med en Intel Core i5-processor, 8 GB arbetsminne, NVIDIA GeForce 840M och USB 3.0 passar den fortfarande bra för webbsurfning, kontorsarbete, film och enklare bildbehandling. ASUS S551LN är en äldre bärbar dator […]
ASUS K53TK är en äldre bärbar dator som har fått nytt liv med Ubuntu 24.04.4 LTS och en snabb Crucial SSD på 240 GB. Med en fyrkärnig AMD A6-processor, 4 GB arbetsminne, dubbla Radeon-grafikkretsar och USB 3.0 passar den fortfarande för ordbehandling, webbsurfning, film och andra vardagliga uppgifter. ASUS K53TK är en äldre bärbar dator […]
Acer Aspire 5742 är en äldre bärbar dator som har fått nytt liv med en snabb Crucial SSD på 480 GB och Linux Mint 22.3 ”Zena”. Med en Intel Core i5-processor, 4 GB arbetsminne och gigabit Ethernet fungerar den fortfarande bra för ordbehandling, e-post, enklare webbsurfning, film och andra vardagliga uppgifter. Acer Aspire 5742 är […]
Acer Aspire 7750Z är en äldre bärbar dator med stor bildskärm, 4 GB arbetsminne och en mekanisk hårddisk på 500 GB. Med Linux Mint 22.3 ”Zena” installerat fungerar den fortfarande för ordbehandling, e-post, enklare webbsurfning, film och andra vardagliga uppgifter. Ett framtida byte till SSD skulle dessutom kunna göra datorn märkbart snabbare och mer responsiv. […]
Toshiba Satellite C850-1DW är en äldre bärbar dator som har fått nytt liv med en snabb Kingston SSD och Linux Mint 22.3 ”Zena”. Med en Intel Core i3-processor, 4 GB arbetsminne och flera praktiska anslutningar passar den fortfarande för ordbehandling, e-post, enklare webbsurfning, film och andra vardagliga uppgifter. Toshiba Satellite C850-1DW är en äldre bärbar […]
Lenovo IdeaPad 330-17IKB är en traditionell bärbar vardagsdator med en Intel Pentium-processor, 8 GB arbetsminne och en hårddisk på 1 TB. Datorn kör Ubuntu 24.04 LTS och passar för exempelvis ordbehandling, e-post, webbsurfning, filmuppspelning och enklare tekniska uppgifter. Lenovo IdeaPad 330-17IKB är en bärbar dator som kombinerar en stor bildskärm med en traditionell hårdvarukonstruktion. Den […]
Acer Aspire F5-521 är en äldre bärbar dator som fortfarande fungerar bra för enklare vardagsuppgifter. Med fyrkärnig AMD-processor, 4 GB arbetsminne, integrerad Radeon-grafik och en SSD på 128 GB passar den för exempelvis ordbehandling, e-post, webbsurfning och multimedia. Datorn kör Ubuntu Linux, vilket ger den goda möjligheter att fortsätta användas som vardagsdator, reservdator eller återbruksdator. […]
Dell XPS L502X är en äldre bärbar prestandadator som fortfarande har mycket att erbjuda. Med en fyrkärnig Intel Core i7-processor, 8 GB arbetsminne, separat Nvidia-grafik och Debian Linux klarar den fortfarande kontorsarbete, webbsurfning, multimedia och enklare tekniska uppgifter. Med en SSD kan datorn dessutom få ett tydligt prestandalyft och fortsätta vara användbar i många år. […]
En uppdatering till Linux-kärna 7.0 kan slå ut Wi-Fi – och i värsta fall orsaka kernel panic – på äldre datorer med nätverkskort från Broadcom. Ett nytt skript hjälper användare av Ubuntu 24.04 och Linux Mint att avinstallera kärnan och återgå till den fungerande versionen 6.14. Har du en äldre MacBook, HP eller någon annan…
Google har börjat erbjuda en officiell version av Chrome för ARM64-baserade Linuxdatorer. Med nya DEB- och RPM-paket får användare av Debian, Ubuntu, Fedora och openSUSE nu tillgång till samma Chrome-funktioner och automatiska uppdateringar som på traditionella Intel- och AMD-system. Google har börjat erbjuda en särskild version av Chrome för Linuxdatorer med ARM64-processorer. Därmed behöver användare…
Arch Linux har släppt sin installationsavbildning för augusti 2026 – den första som bygger på Linuxkärnan 7.1. Uppdateringen ger förbättrat hårdvarustöd, ett modernare installationsprogram och samtliga säkerhets- och paketuppdateringar från juli. Arch Linux har släppt sin installationsavbildning för augusti 2026. Den stora nyheten är att detta är den första officiella Arch Linux-versionen som levereras med…
EU:s nya system för digital ålderskontroll ska skydda användarnas identitet – men kravet på hårdvarubunden attestering väcker oro. Kritiker menar att tekniken kan stänga ute Linux, alternativa Android-system och självkompilerade appar, trots att projektet utvecklas med öppen källkod. Europeiska unionen arbetar med en öppen teknisk lösning för ålderskontroll på internet. Tanken är att en användare…
En allvarlig säkerhetsbrist i WordPress gjorde det möjligt för angripare att kringgå inloggningen och i värsta fall ta kontroll över hela webbplatsen. Sårbarheten, som kallas wp2shell, visar att ett starkt lösenord inte alltid räcker när felet finns i själva WordPress-kärnan. WordPress används till allt från personliga bloggar till företagswebbplatser, webbutiker och stora nyhetssajter. Systemets popularitet…
Linux är ett modernt operativsystem, men många av dess viktigaste idéer utvecklades redan under Unix-eran på 1960- och 1970-talen. Det hierarkiska filsystemet, processhanteringen, kommandopipelines och möjligheten att flytta systemet mellan olika datorarkitekturer är principer som fortfarande präglar dagens Linuxdistributioner. Att de lever kvar efter mer än 50 år beror framför allt på att de fortfarande…
Atari Jaguar blev aldrig den försäljningssuccé som Atari hoppades på. Mer än 30 år senare har den omdiskuterade spelkonsolen ändå lyckats med något oväntat: att starta Linux direkt från en spelkassett. Linux har genom åren körts på allt från kraftfulla superdatorer och mobiltelefoner till routrar, mikrovågsugnar och gamla spelkonsoler. Nu har ytterligare en osannolik maskin…
HP ProBook 430 G4 är snart tio år gammal och saknar officiellt stöd för Windows 11. Men med Ubuntu 24.04 LTS, 8 GB RAM och SSD visar den att äldre datorer fortfarande kan vara både snabba, smidiga och fullt användbara. HP ProBook 430 G4 lanserades för omkring tio år sedan. På grund av Microsofts hårdvarukrav…
Immich 3.0 har släppts med stora förbättringar för den som lagrar sina bilder och videor på en egen server. Uppdateringen innehåller bland annat bildredigering i mobilen, säkrare säkerhetskopiering, automatiserade arbetsflöden, bättre videostöd och snabbare hantering av stora fotoarkiv. Immich 3.0 har nu släppts och innehåller en lång rad nyheter för den som vill lagra och…
Oracle inför en ny styrmodell för MySQL som ska ge tydligare roller för bidragsgivare, tekniska ledare och strategiska beslutsforum. Målet är att öka öppenheten kring utvecklingen, stärka samarbetet med communityn och skapa fler formella vägar för externa aktörer att påverka databasens framtid. Samtidigt är MySQL fortsatt ett Oracle-lett projekt. Oracle inför en ny styrmodell för…
En gång i tiden var Asus ET2321i en påkostad allt-i-ett-dator med pekskärm, full HD-panel och premiumkänsla. I dag räknas den av många som för gammal för vidare användning, framför allt eftersom Windows 11 inte stöder dess fjärde generationens Intel-processor. Men med Ubuntu 24.04 får maskinen nytt liv som mediadator, surfstation eller enkel vardagsdator – trots…
Zen Browser 1.20 tar ännu ett steg mot en mer personlig och användarstyrd webbläsare. Med den nya funktionen Boosts kan användaren ändra färger, typsnitt, sidans utseende och till och med ta bort störande element på enskilda webbplatser. Samtidigt bygger versionen vidare på Firefox 151.0.2, stärker skyddet mot digital fingeravtrycksspårning och lägger till praktiska funktioner som…
Dirty Frag är en ny sårbarhet i Linux-kärnan som kan låta en lokal användare eller process höja sina rättigheter till root. Problemet berör bland annat IPsec ESP/XFRM och RxRPC och är särskilt allvarligt på servrar, containerplattformar, CI/CD-runners och andra system där obetrodd kod kan köras. Eftersom publik exempelkod finns tillgänglig bör administratörer uppdatera kärnan och…
Linux Mint 22.3 har fått nya installationsfiler med Linux-kärnan 6.17. De nya HWE-ISO-filerna är främst tänkta för användare som installerar systemet på nyare datorer och vill ha bättre stöd för modern hårdvara redan från start. Linux Mint 22.3 har fått nya installationsfiler med en modernare Linux-kärna. För vanliga användare betyder det framför allt att fler…
Fedora Linux 44 har nu släppts, och den nya versionen bjuder på en rejäl uppdatering för både vanliga datoranvändare, utvecklare och spelintresserade. Fedora är en av de mest inflytelserika Linux-distributionerna och fungerar ofta som en försmak av teknik som senare dyker upp i andra Linux-system. Den nya versionen bygger på Linux-kärnan 6.19, vilket innebär bättre…
En liten, långsam och till synes hopplöst föråldrad netbook från 2008 – är den bara skrot, eller finns det fortfarande ett användningsområde? Genom att kombinera lätt Linux och realistiska förväntningar går det att ge en klassiker som Acer Aspire One ett nytt liv. Resultatet blir kanske inte en modern dator, men väl en oväntat användbar…
Europa står inför ett digitalt vägval där frågor om kontroll, oberoende och långsiktig tillgång till information blir allt viktigare. Genom LibreOffice-stiftelsens uppmaning till öppna standarder och konflikten kring ONLYOFFICE och AGPLv3 synliggörs en större kamp om digital suveränitet, offentlig IT och framtidens programvara. I takt med att allt fler delar av samhället blir digitala har…
Hyprland, en modern och visuellt avancerad Wayland-kompositor, har nu blivit tillgänglig för användare av Debian 13 via officiella backports. Det markerar första gången som Debian Stable-användare får en enkel och officiell väg att installera Hyprland – utan att behöva lämna den stabila plattformen. Under lång tid har Linux-användare som velat ha det senaste fått välja…
Den senaste versionen av skrivbordsmiljön GNOME 50 har nu nått Arch Linux – och med den kommer en rad förbättringar inom prestanda, tillgänglighet och funktionalitet. Uppdateringen visar återigen hur snabbt Arch levererar nya paket, men ställer samtidigt krav på användare att hålla koll på kompatibiliteten med sina tillägg innan de uppgraderar. Användare av Arch Linux…
Ventoy förändrar i grunden hur vi skapar och använder startbara USB-minnen. Genom att låta användaren kopiera flera operativsystem direkt till en och samma enhet – utan att behöva formatera om den – erbjuder verktyget en flexibel och tidseffektiv lösning för installation, felsökning och testning. Med den senaste uppdateringen, version 1.1.11, förbättras både stabiliteten och kontrollen…
