• Orion-webbläsaren kommer till Linux – ett nytt kapitel för ett integritetsfokuserat ekosystem

    I en tid då EU:s Chat Control – av kritiker kallat ”STASI 2.0” – väcker oro för ökad övervakning, kommer ett oväntat tillskott till Linuxvärlden: Orion Browser. Med WebKit i stället för Chromium, inbyggt integritetsskydd och låg resursförbrukning tar den nu sina första stapplande alfa-steg på Linux och kan på sikt bli ett efterlängtat alternativ i en allt mer Chromium-dominerad webbvärld.

    I en tid där integritetsfrågor står i centrum och där onda krafter inom EU driver på för Chat Control, av många kritiker beskrivet som ”STASI 2.0”, blir varje tekniskt initiativ som stärker användarens kontroll extra betydelsefullt. Mot den bakgrunden framstår nyheten om att Orion-webbläsaren nu tar steget till Linux som ett efterlängtat ljus i mörkret.

    Linuxvärlden har aldrig lidit brist på webbläsare, men det är sällsynt med nya projekt som på allvar utmanar rådande tekniska maktstrukturer. Orion gör just detta – och gör det dessutom med integritet som grundprincip.

    Ett oväntat men välkommet steg

    I ett tillkännagivande på X meddelade utvecklarna att Orion har inlett tidig alfa-testning av sin första inbyggda Linux-version. Därmed lämnar webbläsaren sin tidigare plattformsbegränsning till macOS och iOS och öppnar dörren för Linuxanvändare som söker ett alternativ till de etablerade webbläsarna.

    Även om tillkännagivandet kom oväntat, har responsen varit tydlig: intresset är stort, särskilt bland användare som värdesätter teknisk mångfald och minskat beroende av Googles ekosystem.

    Vad är Orion – och varför är den speciell?

    Orion är en webbläsare med tydligt fokus på integritet, prestanda och låg resursförbrukning. Den utvecklas av Kagi, företaget bakom den betalda och reklamfria sökmotorn Kagi Search.

    Till skillnad från majoriteten av dagens webbläsare bygger Orion inte på Chromium. I stället används WebKit – samma webbmotor som ligger till grund för Safari. Det innebär ett medvetet avståndstagande från Googles tekniska dominans och de spårningsmekanismer som ofta följer med Chromium-baserade lösningar.

    Orion levereras med inbyggd annons- och spårningsblockering, ett lättviktigt användargränssnitt och – åtminstone på macOS – stöd för WebExtensions.

    Linux-versionen: tidig, rå – men lovande

    Linux-versionen befinner sig fortfarande i ett mycket tidigt alfa-stadium. Den är inte tänkt för daglig användning, utan för att testa grundläggande funktionalitet och samla in feedback från användare.

    I nuläget innehåller bygget bland annat fönster- och flikhantering, grundläggande navigering, bokmärken och menyer samt enkel sessionshantering. Det är tillräckligt för att verifiera webbläsarens grundarkitektur – och enligt tidiga tester fungerar den förvånansvärt stabilt med tanke på hur tidigt projektet befinner sig.

    Samtidigt saknas flera funktioner som Orion-användare på macOS och iOS är vana vid. Tilläggsstöd är ännu inte implementerat, och någon synkronisering av profiler, bokmärken eller data finns inte i Linux-versionen.

    Ett WebKit-alternativ i en Chromium-dominerad värld

    Att Orion nu når Linux är intressant även ur ett större perspektiv. Nästan hela dagens webbläsarlandskap domineras av Chromium – från Chrome och Edge till Brave och Vivaldi. Orion är ett av få seriösa försök att erbjuda ett modernt WebKit-baserat alternativ även utanför Apples plattformar.

    På sikt kan detta bidra till ett mer varierat och motståndskraftigt webbekosystem, där flera webbmotorer faktiskt används i praktiken. I en tid där förslag som Chat Control / ”STASI 2.0” diskuteras allt mer öppet, blir teknisk mångfald och oberoende inte bara en teknisk fråga – utan en demokratisk sådan.

    När kan man testa själv?

    Utrullningen sker stegvis. Orion+-prenumeranter får först tillgång via e-post, därefter väntas nyhetsbrevsprenumeranter och medlemmar i OrionFeedback-forumet bjudas in. En bredare beta-fas planeras enligt utvecklarna att starta inom cirka en månad.

    Sammanfattning

    Orions intåg på Linux är fortfarande i sin linda, men signalvärdet är stort. En lättviktig, integritetsfokuserad WebKit-webbläsare som utmanar Chromium-dominansen är något många i Linuxvärlden länge saknat. Vägen till en stabil version är lång, men de första stegen pekar tydligt på ett projekt värt att följa – särskilt i en tid där rätten till privat kommunikation inte längre kan tas för given.

    https://orionbrowser.com

    FAKTARUTA: ORION BROWSER (LINUX)
    Vad? Integritetsfokuserad webbläsare med låg resursförbrukning.
    Utvecklas av: Kagi (bakom Kagi Search).
    Webbmotor: WebKit (inte Chromium).
    Profil: Prestanda + integritet, med inbyggd annons- och spårningsblockering (på etablerade plattformar).
    STATUS PÅ LINUX (TIDIG ALFA)
    • Fönster- och flikhantering
    • Grundläggande navigering
    • Bokmärken och menyer
    • Enkel sessionshantering
    SAKNAS ÄN SÅ LÄNGE
    • Tilläggsstöd (extensions)
    • Synk av profiler/bokmärken/data
    Tillgång: Stegvis utrullning: Orion+-prenumeranter först, därefter nyhetsbrevsprenumeranter/OrionFeedback, sedan bredare beta.
  • Så radera du en hårddisk säkert med nwipe

    Nwipe är ett Linuxverktyg för säker radering av hela lagringsenheter genom kontrollerad överskrivning enligt välkända metoder och standarder. I den här artikeln går vi igenom vilka raderingsmetoder som finns i Nwipe, hur många pass de använder, vilka datamönster som skrivs, hur verifiering fungerar och vilka inställningar du kan justera för att uppnå rätt balans mellan tid och säkerhetsnivå.

    Inledning

    Nwipe är ett fritt och öppenkällkodsbaserat Linux-verktyg för säker radering av hela lagringsenheter. Programmet är en fristående vidareutveckling av raderingsmotorn från DBAN och används när man behöver säkerställa att data inte kan återskapas, exempelvis vid återbruk, återvinning eller avyttring av hårddiskar.

    Nwipe stöder flera etablerade raderingsstandarder, från snabba enpass-överskrivningar till rigorösa multipass-algoritmer såsom DoD, Schneier och Gutmann. Denna artikel beskriver samtliga metoder som Nwipe erbjuder, hur de fungerar, varför de anses säkra samt hur de kan konfigureras.

    Nollfyllning (Zero Fill)

    Nollfyllning innebär att hela disken skrivs över med bytevärdet 0x00 i ett enda pass. All tidigare information ersätts då fullständigt av nollor. Metoden är snabb och effektiv och förhindrar all normal dataåterställning eftersom inga ursprungliga bitmönster finns kvar.

    I Nwipe visas denna metod som Zero Fill. Som standard verifieras resultatet genom att disken läses tillbaka och kontrolleras. Verifieringen kan stängas av för att spara tid, men rekommenderas för att upptäcka eventuella skrivfel. Fyllning med ettor (0xFF) fungerar på motsvarande sätt och ger samma säkerhetsnivå.

    Slumpmässig fyllning (PRNG Stream)

    Vid PRNG Stream skrivs hela disken över med pseudorandom-genererade data i ett pass. Slutresultatet liknar rent brus och saknar varje spår av den ursprungliga informationen. Metoden anses mycket säker eftersom återläsning endast skulle visa slumpmässiga bitar utan samband med tidigare innehåll.

    Nwipe använder en intern pseudorandomgenerator och låter användaren välja algoritm via flaggan –prng. Verifiering sker genom att samma sekvens återskapas vid kontrolläsning. Ett enda slumppass är i praktiken fullt tillräckligt för moderna hårddiskar.

    DoD 5220.22-M (3-pass)

    Den kortare DoD-varianten består av tre pass. Först skrivs ett fast bytevärde, därefter dess binära motsats och slutligen slumpdata. Syftet är att magnetisera varje bit i båda riktningarna och därefter täcka eventuella rester med ett oförutsägbart mönster.

    I Nwipe kallas denna metod ofta DoD Short och är standardvalet. Efter sista passet verifieras slumpdatat för att säkerställa att överskrivningen lyckats. Metoden erbjuder en god balans mellan säkerhet och tidsåtgång och används ofta som minimikrav i organisationer.

    DoD 5220.22-M (7-pass)

    Den fullständiga DoD-metoden använder sju överskrivningar med en kombination av fasta värden, nollor, ettor och slumpdata. Varje bit skrivs flera gånger i båda polariteter innan processen avslutas med slumpmässigt brus.

    Nwipe utför passen automatiskt i fast ordning och verifierar normalt det sista passet. Metoden anses mycket säker men är betydligt mer tidskrävande än trepass-varianten. I praktiken används den främst när regelverk eller policy kräver full DoD-efterlevnad.

    RCMP TSSIT OPS-II

    RCMP TSSIT OPS-II är en kanadensisk standard som använder sju pass. Disken skrivs omväxlande med nollor och ettor i sex pass och avslutas med ett slumppass. Detta säkerställer att varje bit mättas flera gånger innan slutlig randomisering.

    Nwipe följer standarden strikt och låter slumpmönstret vara det sista som ligger på disken. Metoden ger ett skydd jämförbart med DoD 7-pass och används främst inom offentlig verksamhet i Kanada.

    HMG IS5 Enhanced

    HMG IS5 Enhanced är en brittisk standard som använder tre pass: nollor, ettor och slumpdata. Det avslutande slumppasset måste verifieras, vilket Nwipe alltid gör oavsett användarinställningar.

    Metoden kombinerar hög säkerhet med relativt god prestanda och används ofta när känslig information ska raderas enligt brittiska myndighetskrav.

    Schneiers 7-pass-metod

    Schneiers metod består av sju pass där de två första skriver nollor respektive ettor, följt av fem pass med slumpdata. Kombinationen av fasta mönster och upprepade slumppass ger ett mycket oförutsägbart slutresultat.

    Metoden betraktas som mycket säker men är långsammare än trepass-standarder. Den används ofta när extra säkerhetsmarginal önskas utan att gå hela vägen till Gutmann-metoden.

    Gutmann-metoden (35 pass)

    Gutmann-metoden använder 35 överskrivningar med en komplex sekvens av fasta bitmönster och slumpdata. Algoritmen utvecklades för äldre hårddisktekniker där magnetiska rester kunde analyseras på mikroskopisk nivå.

    I Nwipe körs hela sekvensen automatiskt. Metoden är extremt tidskrävande och betraktas idag som kraftigt överdimensionerad för moderna diskar, men finns kvar som alternativ när maximal försiktighet eller specifika policykrav föreligger.

    Implementering och konfiguration i Nwipe

    Nwipe låter användaren välja raderingsmetod via meny eller flaggan –method. Verifiering kan styras med –verify och slumpgenerator med –prng. Det är även möjligt att köra flera raderingsomgångar i följd med –rounds.

    Programmet kan generera loggar och raderingscertifikat, vilket är värdefullt vid revision, återvinning och efterlevnad av regelverk. Standardinställningarna är valda för att ge hög säkerhet utan att användaren behöver göra avancerade val.

    Sammanfattning

    Nwipe erbjuder ett komplett och flexibelt verktyg för säker radering av lagringsenheter. För de flesta moderna hårddiskar räcker en korrekt genomförd enpass-överskrivning eller en kort standard som DoD 3-pass eller HMG IS5 Enhanced. Mer omfattande metoder finns tillgängliga när policy eller regelverk kräver det.

    Oavsett vald metod lämnas disken i ett sanerat tillstånd där ingen återställbar information finns kvar.

    Manualsidan om nwipe i vår wiki :

    https://wiki.linux.se/index.php/nwipe(1)

    Installera nwipe på olika system
    Ubuntu / Debian
    Uppdatera paketlistan och installera:
    sudo apt update
    sudo apt install nwipe
    Fedora
    Installera via DNF (hanterar beroenden automatiskt):
    sudo dnf install nwipe
    Slackware
    Nwipe ingår normalt inte i grundsystemet. Vanliga vägar:
    • Installera via SlackBuilds.org (bygg lokalt och installera paketet)
    • Kompilera manuellt från källkod
    # Exempel (översikt):
    # 1) Hämta SlackBuild + källkod
    # 2) Kör SlackBuild för att bygga paket
    # 3) Installera med installpkg
    FreeBSD
    Snabbt som binärpaket:
    pkg install nwipe
    Alternativt via ports (bygger från källkod):
    cd /usr/ports/sysutils/nwipe
    make install clean
    Köra nwipe efter installation
    Starta interaktivt textläge (kräver administratörsbehörighet):
    sudo nwipe
  • EU vill ta tillbaka kontrollen över sin digitala framtid – och öppen källkod spelar en nyckelroll.

    EU vill minska sitt beroende av utländsk teknik och stärka den digitala säkerheten. Nu öppnar Europeiska kommissionen ett brett samråd om en ny strategi för öppna digitala ekosystem – där öppen källkod lyfts fram som en nyckel till teknisk suveränitet, innovation och ett mer motståndskraftigt digitalt Europa.

    Därför har Europeiska kommissionen nu startat ett offentligt samråd om en ny strategi för så kallade öppna digitala ekosystem. Fokus ligger på öppen källkod, cybersäkerhet och EU:s tekniska självständighet. Samrådet pågår mellan den 6 januari och den 3 februari 2026 och är öppet för allt från mjukvaruutvecklare och företag till myndigheter, forskare och organisationer inom civilsamhället.

    Bakgrunden är ett växande problem: EU är i dag starkt beroende av digital teknik från länder utanför unionen. Det påverkar både konkurrenskraften och säkerheten. När kritisk infrastruktur – både hårdvara och mjukvara – kontrolleras av externa aktörer blir det svårare att ha full insyn, vilket kan skapa sårbarheter inom exempelvis energi, vård och kommunikation.

    Kommissionen ser öppen källkod som en grundpelare i framtidens digitala infrastruktur. Genom att satsa mer samordnat på öppna lösningar kan EU minska sitt beroende av externa teknikleverantörer, samtidigt som transparensen ökar och leveranskedjorna blir mer robusta och säkra.

    Ett annat problem som lyfts är att mycket av det värde som skapas av europeiska open source-projekt i dag hamnar utanför EU. Ofta är det globala teknikjättar som drar störst nytta av innovationer som utvecklats av europeiska programmerare och forskare.

    Samtidigt har europeiska utvecklare och företag svårt att växa. De möter höga inträdeströsklar, starka nätverkseffekter från dominerande plattformar och begränsad tillgång till både kapital och teknisk infrastruktur. Resultatet blir att lovande öppna lösningar sällan når hela vägen till marknaden som konkurrenskraftiga alternativ – särskilt inte inom samhällsviktiga områden.

    Den nya strategin ska försöka ändra på detta. Målen är bland annat att:

    • synliggöra open source-lösningar som utvecklas inom EU
    • stärka styrning och säkerhet i mjukvaruleveranskedjor
    • stödja hållbara affärsmodeller och stiftelser kring öppen källkod
    • få offentlig sektor och stora organisationer att både använda och bidra mer aktivt

    Eftersom strategin inte är lagstiftande görs ingen traditionell konsekvensanalys. I stället vill kommissionen samla in erfarenheter och idéer direkt från dem som faktiskt bygger, använder och förvaltar öppen källkod. Alla inkomna svar kommer att publiceras och ligga till grund för den slutliga strategin.

    Planen är att strategin ska presenteras under första kvartalet 2026. Den väntas innehålla konkreta förslag på både politiska och ekonomiska åtgärder – från utveckling och långsiktigt underhåll av öppen källkod till driftsättning, spridning och kommersiell användning.

    Kort sagt: EU vill gå från att vara konsument av andras teknik till att bli en starkare, mer självständig aktör i den öppna digitala världen.

    Läs mer

    FAKTARUTA: EU:s strategi för öppna digitala ekosystem
    Vad?
    EU-kommissionen samlar in synpunkter inför en ny strategi om öppna digitala ekosystem, med fokus på öppen källkod, säkerhet och teknisk suveränitet.
    Typ av initiativ
    Icke-lagstiftande (ingen formell konsekvensanalys planeras).
    Samråd
    6 januari – 3 februari 2026
    Vem kan svara?
    Utvecklare, företag, offentlig sektor, akademi och civilsamhälle.
    Varför nu?
    Minska beroendet av teknik utanför EU, stärka transparens, motståndskraft och säkerhet i mjukvaruleveranskedjor.
    Nyckelproblem
    Värde från europeiska open source-projekt fångas ofta upp utanför EU; hinder att skala i Europa (nätverkseffekter, kapital, hosting/infrastruktur).
    Möjliga åtgärder
    Policy- och finansieringsinsatser genom hela open source-livscykeln: utveckling → underhåll → driftsättning → marknadsintegration.
    Nästa steg
    Kommissionsmeddelande till Europaparlamentet och rådet; planerad antagning under Q1 2026.
  • IPFire 2.29 Core Update 199 – öppen källkod möter framtidens nätverk

    IPFire 2.29 Core Update 199 tar den öppna brandväggsdistributionen in i nästa generation nätverk med stöd för Wi-Fi 7 och Wi-Fi 6, smartare automatisering av trådlösa funktioner och bättre insyn i komplexa miljöer via LLDP och CDP. Tillsammans med en uppdaterad Linux-kärna, förbättrat intrångsskydd och ett mer robust OpenVPN-stöd är detta en release som stärker både prestanda, säkerhet och driftsäkerhet för allt från hemmalabb till större organisationer.

    Utvecklingen av datanät går snabbt, och kraven på säkerhet, prestanda och flexibilitet ökar i samma takt. Med IPFire 2.29 Core Update 199 visar IPFire-projektet hur ett öppet och community-drivet system kan ligga i teknisk framkant. Uppdateringen introducerar stöd för Wi-Fi 7 och Wi-Fi 6, förbättrad nätverksidentifiering och en rad viktiga förbättringar inom säkerhet och stabilitet.

    Trots att webbgränssnittet till stora delar ser ut som tidigare, har omfattande förändringar skett i bakgrunden. Resultatet är ett snabbare, mer intelligent och mer framtidssäkert system för både små och stora nätverk.

    Wi-Fi 7 och Wi-Fi 6 – ett nytt kapitel för trådlösa nät

    En av de mest betydelsefulla nyheterna är det fulla stödet för moderna trådlösa standarder. Wi-Fi 6 och Wi-Fi 7 gör det möjligt att nå avsevärt högre hastigheter, lägre latens och bättre effektivitet i miljöer med många uppkopplade enheter.

    IPFire kan nu automatiskt identifiera vilka funktioner den underliggande hårdvaran stöder och aktivera dem utan manuell finjustering. Det förenklar installationen samtidigt som nätverket blir både stabilare och snabbare. Med bredare kanaler kan den teoretiska överföringshastigheten nå nivåer som för bara några år sedan var otänkbara i trådlösa nät.

    Säkerheten har också stärkts. SSID-skydd är aktiverat som standard, autentisering kan använda starkare kryptografiska algoritmer och skydd mot manipulerade styrsignaler i nätet hanteras automatiskt när hårdvaran klarar det.

    Smartare användning av etern

    I moderna nät där de flesta klienter är snabba och uppdaterade kan gammal nätverkstrafik bli en flaskhals. Därför omvandlar IPFire nu multicast-trafik till unicast som standard. Det minskar onödig belastning på det trådlösa mediet och ger mer sändningstid till faktisk datatrafik.

    Systemet kan även utföra radardetektering i bakgrunden på kompatibel hårdvara, vilket är särskilt viktigt på frekvensband som delas med andra samhällskritiska system.

    När brandväggen förstår sin omgivning

    Med inbyggt stöd för Link-Local Discovery Protocol och Cisco Discovery Protocol kan IPFire identifiera vilka nätverksenheter den är direkt ansluten till och vilka switchportar som används. I större nätverk, där dokumentation ofta är bristfällig eller inaktuell, ger detta en tydligare bild av den faktiska infrastrukturen.

    Denna typ av nätverksinsyn är värdefull för övervakning, felsökning och planering, och gör IPFire mer användbar i professionella miljöer.

    Förstärkt intrångsskydd och stabilare VPN

    Intrusion Prevention Systemet har uppdaterats med en ny version av Suricata, vilket förbättrar förmågan att upptäcka och hantera attacker. Rapporteringen har blivit mer tillförlitlig, och schemaläggningen har justerats för att bättre passa verksamheter som vill ha överblick tidigt på arbetsdagen.

    OpenVPN-stödet har samtidigt förbättrats för mer komplexa nätmiljöer. Det är nu möjligt att distribuera flera DNS- och WINS-servrar till klienter, och hanteringen av anslutningar i nät med flera gränssnitt har blivit mer robust.

    En modernare och stabilare grund

    IPFire bygger nu på en uppdaterad Linux-kärna som ger både säkerhetsfixar och prestandaförbättringar. Ett stort antal centrala systembibliotek och verktyg har uppdaterats, vilket stärker plattformens långsiktiga hållbarhet.

    Bakom kulisserna har även viktiga systemkomponenter moderniserats. Detta lägger grunden för framtida funktioner och gör IPFire bättre rustat för kommande krav.

    Öppen källkod kräver långsiktigt stöd

    Även om IPFire är fri programvara, kräver utvecklingen av avancerade funktioner som Wi-Fi 7-stöd, nätverksanalys och säkerhetsuppdateringar både tid och resurser. Projektet är därför beroende av stöd från organisationer och användare som har nytta av systemet i sin verksamhet.

    IPFire 2.29 Core Update 199 visar tydligt vad som är möjligt när teknisk kompetens, långsiktig vision och öppen källkod möts. Det är inte bara en uppdatering, utan ett steg mot nästa generation av säkra och högpresterande nätverk.

    https://www.ipfire.org

    FAKTA: IPFire 2.29 Core Update 199
    Release: IPFire 2.29 Core Update 199
    Fokus: Wi-Fi 7/Wi-Fi 6, LLDP/CDP, säkerhet & prestanda
    
    Trådlöst:
    - Stöd för 802.11be (Wi-Fi 7) och 802.11ax (Wi-Fi 6)
    - Välj Wi-Fi-läge: IPFire optimerar resterande automatiskt
    - SSID Protection aktiverat som standard
    - Multicast → unicast som standard (mer airtime för moderna klienter)
    - Radardetektering i bakgrunden (om hårdvaran stöder)
    
    Nätverksinsyn:
    - LLDP + CDPv2 i Web UI (Services → LLDP)
    - Identifierar anslutna nätverksenheter och switchportar
    
    Säkerhet & drift:
    - IPS: Suricata uppdaterad till 8.0.2
    - IPS-rapporter skickas alltid kl 01:00
    - OpenVPN: flera DNS/WINS-servrar kan pushas till klienter
    - Kärna: Linux 6.12.58 (stabilitet/säkerhet)
  • StarBook Horizon – en Linux-dator byggd för kontroll och integritet

    En bärbar dator utan proprietär firmware, med Linux som förstahandsval och tydligt fokus på integritet låter för många som en dröm i en allt mer sluten datorvärld. StarBook Horizon från brittiska StarLabs är ett nischat men ambitiöst försök att skapa en modern vardagsdator för användare som vill ha kontroll över sin hårdvara – även om valet innebär vissa praktiska kompromisser.

    StarBook Horizon – en Linux-dator byggd för kontroll och integritet

    När bärbara datorer blir allt mer slutna och svåra att granska växer intresset för alternativ som sätter användaren i centrum. StarBook Horizon är ett tydligt exempel på denna motrörelse: en modern Linux-laptop som prioriterar öppenhet, säkerhet och långsiktig användbarhet framför marknadsföringsdrivna kompromisser.

    Öppen firmware i praktiken

    En av de mest utmärkande egenskaperna hos StarBook Horizon är användningen av Coreboot som firmware. Till skillnad från traditionell BIOS eller UEFI är Coreboot öppen källkod, vilket innebär att startprocessen kan granskas, förstås och förbättras av både utvecklare och säkerhetsforskare. För användaren betyder detta snabbare uppstart, färre okända bakgrundsfunktioner och större förtroende för systemet.

    Datorn levereras dessutom med Intel Management Engine avaktiverad, en komponent som länge kritiserats eftersom den körs utanför användarens kontroll. Tillsammans med stöd för TPM 2.0 och Secure Boot skapas en säkerhetsmodell som är ovanligt transparent för en konsumentdator.

    Prestanda anpassad för vardagsarbete

    StarBook Horizon är utrustad med en strömsnål Intel Alder Lake i3-N305-processor med åtta kärnor. Det är inte en maskin för tungt spelande eller avancerad 3D-grafik, men den är väl anpassad för det arbete som många faktiskt utför dagligen: programmering, kontorsarbete, webbutveckling och lättare kreativt arbete.

    Med 32 GB LPDDR5-minne och en 2 TB PCIe-SSD finns gott om resurser för parallella arbetsflöden, virtuella maskiner och stora projekt. Den låga effektförbrukningen bidrar samtidigt till längre batteritid och ett svalare, tystare system.

    Skärmen som arbetsyta

    Den 13,4 tum stora IPS-skärmen har ett bildförhållande på 3:2, vilket ger mer vertikalt utrymme än traditionella 16:9-paneler. För text, kod och dokument innebär detta mindre scrollande och bättre överblick. Den höga upplösningen på 2520 × 1680 pixlar och en uppdateringsfrekvens på 90 Hz ger både skärpa och ett mjukt visuellt intryck.

    Att skärmen dessutom levereras med ett förinstallerat integritetsskydd visar att datorn är tänkt för arbete även i offentliga miljöer, där insyn annars kan vara ett problem.

    Detaljer som speglar en filosofi

    StarBook Horizon innehåller flera designval som sällan får stora rubriker men som märks i vardagen. En fysisk lucka för webbkameran eliminerar behovet av tejp. En hårdvarubaserad avstängning för trådlös kommunikation ger omedelbar kontroll. Batteriet är användarutbytbart, något som blivit ovanligt i tunna laptops men som är avgörande för livslängden.

    Kylsystemet är dimensionerat för låg ljudnivå, med möjlighet att helt stänga av fläkten vid lättare arbetsbelastning. Resultatet är en dator som kan användas i tysta miljöer utan störande ljud.

    Linux som förstahandsval

    Till skillnad från många datorer där Linux betraktas som ett efterhandsval levereras StarBook Horizon med Linux från början. Användaren kan välja mellan flera etablerade distributioner, från nybörjarvänliga system till mer säkerhetsfokuserade alternativ. Hårdvara, drivrutiner och strömhantering är anpassade för Linux, vilket ger en stabilare och mer förutsägbar upplevelse.

    Begränsningar och praktiska nackdelar

    Trots sina tekniska och ideologiska styrkor har StarBook Horizon också tydliga nackdelar som är viktiga att känna till. Datorn säljs inte med svenskt tangentbord, vilket kan vara ett reellt hinder för användare som skriver mycket på svenska eller är vana vid nordisk layout. Eftersom den säljs direkt från England kan leverans, garantiärenden och service bli mer omständliga än hos etablerade tillverkare med lokal närvaro i Sverige.

    Skulle något gå sönder finns det dessutom en risk att reservdelar är svåra att få tag i eller tar lång tid att levereras. StarLabs är ett relativt litet och udda märke, vilket gör köpet mer nischat och mindre bekymmersfritt än att välja en laptop från de stora, välkända aktörerna med utbyggda serviceorganisationer.

    Ett alternativ i en sluten marknad

    StarBook Horizon är inte den billigaste bärbara datorn på marknaden, men den representerar något annat än maximal prestanda per krona. Den visar att det finns en efterfrågan på datorer som är byggda för att förstås, kontrolleras och användas under lång tid.

    I en tid där många digitala produkter blir allt mer ogenomskinliga framstår StarBook Horizon som ett tydligt exempel på hur teknisk utveckling kan kombineras med öppenhet, integritet och användarfrihet – även om det sker till priset av vissa praktiska kompromisser.

    https://se.starlabs.systems

    StarBook Horizon — Fakta
    • Tillverkare: StarLabs (Storbritannien)
    • Formfaktor: 13,4-tums bärbar dator
    • Chassi: 6061 aluminium, sandblästrad
    • Processor: Intel Alder Lake i3-N305
    • Kärnor / Trådar: 8 / 8
    • TDP: 7 W
    • Grafik: Intel UHD Graphics
    • Minne: 32 GB LPDDR5 4800 MT/s (fastlött)
    • Lagring: 2 TB PCIe Gen3 M.2 2280 SSD
    • Skärm: 2520 × 1680, IPS, 3:2, 90 Hz
    • Ljusstyrka: 500 cd/m²
    • Integritet: Privacy-filter, kameraskydd, Wi-Fi kill switch
    • Firmware: Coreboot, Intel ME avaktiverad
    • Anslutningar: USB-C, USB-A, HDMI 2.1, 3,5 mm
    • Trådlöst: Wi-Fi 6E, Bluetooth 5.3
    • Batteri: 45 Wh, utbytbart
    • Operativsystem: Linux (valbar distribution)
    • Tangentbord: Ej svenskt
    • Pris: ca 1 058 USD
  • Gentoo 2025: Ekonomisk stabilitet och ett steg bort från GitHub

    Gentoo sammanfattar 2025 som ett år av stabil ekonomi och ökande fokus på självständighet: projektet vill flytta speglingar och bidragsflöden från GitHub till den ideellt drivna Codeberg-plattformen, delvis som reaktion på tryck mot mer proprietära verktyg. Samtidigt visar årsrapporten att verksamheten främst bärs av små donationer och att kostnaderna i första hand går till drift och hosting, medan övergången till SPI fortsätter.

    Det välkända Linux-projektet Gentoo avslutade 2025 med att publicera en omfattande årsrapport. Rapporten visar ett projekt i relativt god ekonomisk balans – men också ett Gentoo som tydligt markerar sin vilja att ta kontroll över sin tekniska framtid. Två frågor sticker särskilt ut: pengar och plattformar.

    Ett tydligt avståndstagande från GitHub

    En av de mest uppmärksammade punkterna i rapporten är Gentoo-ledningens planerade flytt bort från GitHub. I stället vill projektet flytta speglar av sina kodförråd och arbetsflöden för bidrag till Codeberg, en kodplattform baserad på Forgejo och driven av en ideell organisation i Berlin.

    Bakgrunden är i första hand ideologisk men också praktisk. Gentoo uttrycker oro över GitHubs ökande fokus på proprietära tjänster, särskilt den AI-baserade kodassistenten GitHub Copilot. Enligt Gentoo finns det en växande press att använda dessa tjänster, något som strider mot projektets långvariga filosofi om fria verktyg och användarens självbestämmande.

    Gentoo sammanfattar själva beslutet med formuleringen ”Goodbye GitHub, welcome Codeberg”, och ser flytten som ett sätt att skydda både utvecklare och bidragsgivare från att bli beroende av slutna ekosystem.

    Varför Codeberg?

    Codeberg är inte bara ett tekniskt alternativ utan också ett värdebaserat sådant. Plattformen bygger på Forgejo, en fri mjukvarufork av Gitea, och drivs av en ideell organisation snarare än ett vinstdrivande bolag. För Gentoo innebär detta större kontroll över utvecklingsmiljön och mindre risk för framtida påtvingade förändringar.

    I en tid då många öppna projekt brottas med beroenden till kommersiella molnplattformar är Gentoo långt ifrån ensamma om att vilja gå sin egen väg.

    Ekonomin: små donationer bär projektet

    Årsrapporten visar att Gentoo Foundation hade en total inkomst på 12 066 USD under räkenskapsåret som avslutades den 30 juni 2025. Mer än 80 procent av dessa pengar kom från individuella donationer, vilket tydligt visar att projektet främst bärs av sitt community snarare än av stora företagsintressen.

    Samtidigt pågår en övergång av Gentoo:s finansiella infrastruktur till Software in the Public Interest, SPI. Under samma period tog SPI emot 8 471 USD öronmärkta för Gentoo, även här till största delen från små individuella bidrag.

    Utgifter: servrar före administration

    På utgiftssidan gick den största posten, 8 332 USD, till programverksamhet såsom drift och hosting. Administrativa kostnader för bokföring och allmän förvaltning uppgick till 1 724 USD, medan kostnader för insamling låg på 905 USD.

    Sammantaget visar siffrorna ett projekt där merparten av resurserna fortfarande går direkt till den tekniska infrastrukturen.

    Ett Gentoo som vill stå på egna ben

    Gentoo:s årsrapport för 2025 ger bilden av ett projekt som både är försiktigt och principfast. Ekonomin är stabil men blygsam, och beslutet att lämna GitHub handlar mindre om teknik och mer om långsiktiga värderingar.

    I en värld där öppen källkod allt oftare utvecklas på kommersiella villkor markerar Gentoo tydligt att frihet, både teknisk och organisatorisk, fortfarande är värd att försvara.

    https://www.gentoo.org

    $ teknisk_faktaruta –gentoo-2025
    Teknisk faktaruta: Gentoo 2025
    Kort bakgrund: Gentoo beskriver 2025 som ett år med stabil ekonomi och ett tydligare fokus på oberoende verktyg. En central punkt är planer på att flytta speglingar och bidragsflöden från GitHub till Codeberg (Forgejo-baserat), delvis som reaktion på upplevt tryck mot mer proprietära tjänster.
    Planerad plattformsflytt: GitHub → Codeberg (Forgejo-baserad forge, ideellt driven i Berlin)
    Motiv (enligt rapporttexten): motstånd mot funktioner som kan driva på användning av proprietära verktyg (t.ex. Copilot-relaterat)
    Gentoo Foundation (FY 2025, slut 30 juni 2025): intäkter 12 066 USD; >80% från individuella donationer
    SPI-kanalen: 8 471 USD under samma period, huvudsakligen småbidrag
    Utgifter: program/hosting 8 332 USD; administration 1 724 USD; insamling 905 USD
  • När ett musklick blir en stridsfråga i Linuxvärlden

    Ett förslag från utvecklare kopplade till Mozilla och GNOME kan komma att ändra ett av de mest inarbetade beteendena i Unix- och Linuxvärlden: inklistring av text med musens mittenknapp. Det som för vissa ses som en modernisering uppfattas av andra som ett angrepp på en över 30 år gammal arbetsmetod som blivit djupt integrerad i hur systemen används.

    Vissa förändringsförslag i teknikvärlden väcker starkare reaktioner än väntat. Ett aktuellt exempel är en pågående diskussion inom Mozilla och GNOME som kan förändra hur mittenknappen på musen fungerar i Linux och andra Unix-liknande system.

    Mozilla föreslår att standardbeteendet i Firefox ska ändras så att ett klick med mittenknappen inte längre automatiskt klistrar in text. Skälet är att funktionen upplevs som förvirrande och leder till oavsiktliga inklistringar, särskilt för användare som inte känner till mekanismen.

    Samtidigt diskuteras ett närliggande förslag inom GNOME: en ändring av standardinställningen i GTK som styr om inklistring från primärmarkeringen är aktiverad. Även detta förslag är fortfarande under granskning.

    Vad är primärmarkering – och varför spelar den roll?

    I klassiska Unix-miljöer, med rötter i X Window System, finns två separata textmekanismer. När du markerar text hamnar den automatiskt i en särskild buffert, den så kallade primärmarkeringen, som klistras in med mittenknappen. Detta existerar parallellt med det vanliga urklippet som används via kopiera- och klistra in-kommandon.

    Detta var ett medvetet designval som gjorde snabb textöverföring extremt effektiv, särskilt mellan terminaler, kodredigerare och andra verktyg där tempo och precision är viktigt.

    Muskelminne och arbetsflöden

    För många Linux- och Unix-användare är mittenklicks-inklistring inte en udda funktion utan ett inövat arbetssätt. Markera, klicka, klart. Inga menyer, inga kortkommandon. För utvecklare och systemadministratörer är detta ofta djupt rotat muskelminne.

    Att ändra standardbeteendet upplevs därför inte som en liten justering, utan som ett ingrepp i etablerade arbetsflöden som fungerat i årtionden.

    En teknisk fråga med kulturell laddning

    Primärmarkeringen har funnits i över 30 år och ses av många som en del av Unix- och Linux-systemens identitet. Kritiker menar att problemet inte är funktionen i sig, utan bristande kunskap om hur den fungerar, och att lösningen borde vara bättre information eller tydligare inställningar, inte att ta bort beteendet som standard.

    Det har också påpekats att funktionen redan går att stänga av för den som inte vill använda den.

    Läget just nu

    Förslagen från både Mozilla och GNOME är fortfarande öppna och inga beslut är fattade. Diskussionen pågår, och motståndet från användare och granskare visar att frågan rör mer än bara ett enskilt musklick.

    Det handlar om hur mycket man kan förändra utan att bryta med den tradition och de arbetssätt som gjort Unix-liknande system attraktiva från början.

    Läs mer här



  • Pebble Round 2 – den tunna smartklockans återkomst i öppen tappning

    Pebble Round 2 markerar en ovanlig återkomst i smartklockevärlden. I stället för att jaga fler sensorer och kortare uppdateringscykler satsar Pebble på det som en gång gjorde märket populärt: en alltid synlig skärm, batteritid som mäts i veckor och ett öppet system som användaren själv kan forma. Med modern hårdvara, extremt tunn design och öppen källkod vill Pebble Round 2 visa att bärbar teknik inte måste vara påträngande för att vara smart.

    När Eric Migicovsky, grundaren av Pebble, 2025 återvände till smartklockevärlden genom sitt nya bolag Core Devices, var det tydligt att målet inte var att konkurrera med dagens funktionsspäckade sportklockor. I stället handlade det om att återuppliva en annan idé om bärbar teknik: enkel, strömsnål och mänsklig. Pebble Round 2 är det tydligaste uttrycket för den visionen.

    Den nya modellen är en modern nytolkning av Pebble Time Round – klockan som en gång blev känd som världens tunnaste smartwatch. Trots att nästan ett decennium har passerat är grundfilosofin densamma: alltid synlig information, lång batteritid och ett öppet mjukvaruekosystem.

    Skärmen som gör mindre – och vinner på det

    Pebble Round 2 använder en 1,3-tums färgskärm med e-papper som täcker hela urtavlan. Upplösningen är 260 × 260 pixlar vid 283 DPI, vilket innebär ungefär dubbelt så många pixlar som originalmodellen. Till skillnad från OLED- och LCD-skärmar sänder e-papper inte ut ljus, utan reflekterar omgivningen – ungefär som vanligt papper.

    Resultatet är en skärm som alltid kan vara påslagen utan att dränera batteriet och som är särskilt lättläst i starkt solljus. För mörka miljöer finns en diskret bakgrundsbelysning. Det är en teknik som prioriterar läsbarhet och energieffektivitet framför färgmättnad och animationer.

    Energi som räcker i veckor, inte timmar

    En av de största skillnaderna mellan Pebble Round 2 och många moderna smartklockor är batteritiden. Den är uppskattad till upp till två veckor på en enda laddning. Det är möjligt tack vare den strömsnåla skärmen, effektiv Bluetooth-hårdvara och en mjukvara som inte ständigt kör bakgrundsprocesser.

    Trots detta är klockan bara 8,1 millimeter tjock. Den kombinationen – lång batteritid och extremt tunn design – är ovanlig i dagens smartklockevärld och visar hur mycket energidesign påverkar användarupplevelsen.

    Fysiska knappar i en pekskärmsvärld

    Pebble Round 2 har fyra fysiska knappar som är tänkta att vara det primära sättet att styra klockan. Pekskärm finns, men är helt valfri. Det gör att klockan går att använda exakt och konsekvent även med handskar, regn eller kalla fingrar – något som ofta glöms bort i dagens design.

    Vibrationer hanteras av en linjär resonansaktuator, vilket ger tydligare och mer distinkta notifieringar än traditionella vibrationsmotorer. Klockan är dessutom vattentålig med en målsättning på 30 meters klassning, vilket räcker för vardag, regn och handtvätt.

    Hälsodata utan prestationshets

    I stället för avancerade träningsfunktioner fokuserar Pebble Round 2 på grundläggande hälsodata. Med hjälp av accelerometer och magnetometer kan den räkna steg och registrera sömn, men den saknar pulsmätare, GPS och träningsprogram.

    Detta är ett medvetet val. Pebble Round 2 är inte tänkt som ett träningsinstrument, utan som ett verktyg för vardagsmedvetenhet – en klocka som ger information utan att kräva ständig uppmärksamhet.

    Rösten som nytt gränssnitt

    En nyhet jämfört med äldre Pebble-modeller är de dubbla mikrofonerna. De möjliggör röstinmatning, till exempel för att interagera med AI-tjänster eller svara på meddelanden med tal. Funktionen fungerar i dagsläget på Android, medan stöd för iOS i EU är på väg.

    Det pekar mot en framtid där smartklockor i allt högre grad fungerar som diskreta gränssnitt till större system, snarare än som fristående minidatorer.

    Design, storlekar och material

    Pebble Round 2 har en boett i rostfritt stål och erbjuds i tre färger: matt svart, borstat silver och polerat roséguld. Den finns i fyra varianter beroende på färg och armbandsbredd: 14 eller 20 millimeter.

    Varje klocka levereras med ett silikonarmband med snabbfäste samt Pebbles laddningsdongel. Snabbfästena gör att alla standardarmband i rätt bredd kan användas, och Pebble planerar även läderarmband som tillbehör.

    Öppen källkod som grundprincip

    Mjukvaran är en av Pebble Round 2:s mest särpräglade egenskaper. Klockan kör PebbleOS, som numera är helt öppen källkod. Operativsystemet, mobilapparna och utvecklingsverktygen är öppna för granskning och vidareutveckling.

    Pebble Appstore innehåller redan över 15 000 appar och urtavlor som är kompatibla med den nya hårdvaran. En uppdaterad SDK är på väg för att utvecklare ska kunna anpassa sina appar till den större skärmen.

    Snabb utveckling genom återanvändning

    Utvecklingen av Pebble Round 2 har gått snabbt tack vare återanvändning av beprövade lösningar. Elektroniken bygger på Pebble Time 2, den mekaniska designen på Pebble Time Round och mjukvaran på öppen källkod. Enligt företaget tog det bara några dagar att få PebbleOS att fungera på den nya hårdvaran.

    Klockan befinner sig nu i design verification test-fasen och fullt fungerande exemplar har redan visats upp.

    Pris, lansering och framtid

    Pebble Round 2 kostar 2500:- ( eller $199 ) och kan förhandsbokas nu, med planerad leverans i maj. Lanseringen ger även tidigare förhandsbokare av Pebble Time 2 möjlighet att byta till Round 2.

    Pebble Round 2 visar att teknisk utveckling inte alltid handlar om fler sensorer och högre prestanda. I stället påminner den om att begränsningar – rätt valda – kan leda till produkter som är mer uthålliga, mer begripliga och i längden mer användbara.

    Orginal information på Engleska

    Klocktillverkarens information

    https://repebble.com/blog/pebble-round-2-the-most-stylish-pebble-ever

    FAKTARUTA
    Pebble Round 2
    • Skärm: 1,3" färg-e-paper, 260×260 px, 283 DPI (≈2× pixlar vs Pebble Time Round)
    • Alltid på: Ja + bakgrundsbelysning
    • Batteri: upp till 2 veckor (uppskattat)
    • Styrning: 4 knappar + pekskärm (valfri)
    • Vibration: linjär resonansaktuator (LRA)
    • Vattentålighet: mål 30 m
    • Sensorer: accelerometer + magnetometer
    • Hälsa: steg & sömn (grundläggande)
    • Mikrofoner: dubbla, för röstinmatning/svar (Android nu, iOS i EU på väg)
    • Material: rostfri stålram
    • Tjocklek: 8,1 mm
    • Armband: 14 mm eller 20 mm (måste matcha modell), quick-release, silikonband ingår
    • Varianter: Matt svart (20 mm), Borstat silver (14/20 mm), Polerat roséguld (14 mm)
    • Pris: 199 USD (förhandsbokning)
    • Leverans: start i maj (planerat)
    • Kompatibilitet: Android + iOS
    PebbleOS
    • Öppen källkod: OS, appar och SDK är open source
    • Ekosystem: tusentals urtavlor & appar i Pebble Appstore
    • Moddbarhet: bygg egen firmware, skapa appar, anpassa watchfaces
    • Utveckling: SDK-uppdatering på väg för större Round 2-skärm
  • FreeCAD – fri ingenjörskonst i 3D

    FreeCAD är ett modernt, fritt och öppet 3D-CAD-program som visar att avancerade ingenjörsverktyg inte behöver vara vare sig dyra eller proprietära. Med fokus på parametrisk modellering, teknisk precision och ett brett användningsområde inom allt från maskinkonstruktion till arkitektur och 3D-utskrift har FreeCAD utvecklats till ett kraftfullt alternativ till kommersiella CAD-system – byggt av och för en global gemenskap.

    FreeCAD – fri ingenjörskonst i 3D

    FreeCAD är ett kraftfullt, fritt och öppet 3D-CAD-program licensierat under LGPL. Programmet är i första hand inriktat på maskinteknik och produktutveckling, men tack vare sin generella uppbyggnad används det även inom arkitektur, hållfasthetsberäkningar, 3D-utskrift och många andra tekniska områden.

    Till skillnad från många kommersiella CAD-lösningar är FreeCAD helt fri programvara. Det innebär att användaren inte bara får använda programmet utan också studera, anpassa och vidareutveckla det efter egna behov.

    Parametrisk modellering – grunden i FreeCAD

    FreeCAD är en parametrisk modellare. Det betyder att varje objekt bygger på mått, relationer och regler snarare än på statisk geometri. Om ett värde ändras, till exempel längden på en axel eller diametern på ett hål, uppdateras hela modellen automatiskt.

    Detta arbetssätt är centralt inom ingenjörsarbete där konstruktioner ofta måste anpassas, optimeras och återanvändas. Parametrisk modellering minskar risken för fel och gör det möjligt att snabbt ta fram flera varianter av samma grundkonstruktion.

    Ett brett användningsområde inom teknik och design

    Även om FreeCAD främst riktar sig till mekanisk konstruktion används det i dag inom många olika tekniska discipliner. Programmet lämpar sig väl för arkitektur och BIM-arbete, tekniska ritningar i 2D, simuleringar och analyser samt förberedelser inför 3D-utskrift.

    FreeCAD räknas därför till flera närliggande programkategorier, såsom CAD, CAE, CAx, PLM och BIM. Denna bredd är ovanlig, särskilt för ett öppet och kostnadsfritt verktyg.

    Modulär arkitektur och utbyggbarhet

    En av FreeCADs stora styrkor är dess modulära arkitektur. Funktionaliteten är uppdelad i så kallade arbetsbänkar, där varje arbetsbänk är anpassad för ett visst arbetsflöde, till exempel mekanisk design, arkitektur eller CAM-beredning.

    Denna uppdelning gör det möjligt att lägga till ny funktionalitet utan att ändra programmets kärna. Användare och utvecklare kan skapa egna tillägg, vilket har lett till ett växande ekosystem av specialiserade verktyg.

    Byggt på etablerade open source-bibliotek

    FreeCAD bygger på flera välkända öppna bibliotek inom vetenskaplig och teknisk programvara. Kärnan för geometriberäkningar utgörs av Open Cascade Technology, medan 3D-grafiken hanteras med Coin3D. Användargränssnittet bygger på Qt, och Python används för skriptning och automatisering.

    Tack vare detta kan FreeCAD inte bara användas som ett fristående program, utan även fungera som ett bibliotek i andra applikationer och arbetsflöden.

    Tydligt fokus på teknisk precision

    FreeCAD är inte avsett för frihandsritning i 2D eller för animation och visuell effektskapande. Programmet fokuserar i stället på exakta, måttstyrda modeller som kan användas för tillverkning, analys och dokumentation.

    Trots detta gör programmets flexibilitet att det ofta används även utanför sitt ursprungliga fokus, särskilt i forsknings- och utbildningssammanhang.

    Samma funktionalitet på alla plattformar

    FreeCAD är plattformsoberoende och fungerar på Linux, Windows och macOS. Användargränssnitt och funktioner är i stort sett identiska oavsett operativsystem, vilket underlättar samarbete mellan användare med olika tekniska miljöer.

    Ett projekt som drivs av gemenskapen

    Utvecklingen av FreeCAD började redan 2001 och har sedan dess drivits framåt av en internationell gemenskap av utvecklare och användare. De flesta bidrar ideellt, och arbetet sker öppet via forum och kodarkiv.

    Diskussioner, idéer och beslut formas gemensamt, och vem som helst kan delta genom att bidra med kod, dokumentation, översättningar eller tester.

    FreeCAD Project Association

    Sedan 2021 stöds projektet även av FreeCAD Project Association, en ideell organisation som samlar in donationer och resurser för att stödja utvecklingen, skydda gemenskapen och representera projektet gentemot företag och institutioner.

    Organisationen bidrar till att skapa stabila förutsättningar för FreeCADs långsiktiga utveckling, utan att göra avkall på programmets öppna och fria natur.

    Fri programvara för framtidens ingenjörsarbete

    FreeCAD visar att avancerade ingenjörsverktyg inte måste vara dyra eller låsta bakom proprietära licenser. Med sin öppna utvecklingsmodell, tekniska precision och breda användbarhet är FreeCAD både ett kraftfullt CAD-verktyg och ett exempel på vad fri programvara kan åstadkomma inom avancerad teknik.

    https://www.freecad.org/downloads.php?lang=eng

    Faktaruta: FreeCAD

    Typ: Fri och öppen 3D-CAD (parametrisk modellering)
    Licens: LGPL
    Inriktning: Maskinteknik och produktdesign, men även arkitektur, analys och 3D-print

    Plattformar:
    • Linux/Unix
    • Windows
    • macOS

    Viktiga funktioner:
    • Parametrisk 3D-modellering (mått och relationer styr modellen)
    • Skissning i 2D för att skapa 3D-geometri (Sketch-baserade arbetsflöden)
    • 2D-produktionsritningar och dokumentation (drawing/workbench-stöd)
    • Modulära “workbenches” och tillägg (utbyggbart utan att ändra kärnan)
    • Stöd för arkitektur/BIM-arbetsflöden (beroende på arbetsbänk/tillägg)
    • Finita element/CAE-flöden (FEM) för teknisk analys (beroende på modul)
    • Förberedelser för 3D-utskrift (exportformat och arbetsflöden för tillverkning)
    • Python-skriptning och automatisering (makron, egna verktyg och pipelines)

    Bygger på: OCCT (CAD-kärna), Coin3D (3D-grafik), Qt (gränssnitt), Python (skriptning)

  • Micro 2.0.15 – terminalredigeraren som gör comeback

    Efter nästan ett års tystnad är den populära terminalbaserade textredigeraren Micro tillbaka med version 2.0.15. Uppdateringen fokuserar på förbättrad syntaxmarkering, stabilare redigering och ett mognare plugin-system, och markerar ett tydligt steg framåt för ett verktyg som vill kombinera enkelhet med kraften hos moderna kodredigerare – helt i terminalen.

    Efter en längre paus är den terminalbaserade textredigeraren Micro tillbaka med version 2.0.15. Det är den första nya utgåvan sedan version 2.0.14 från augusti 2024 och markerar ett tydligt steg framåt för projektet, både tekniskt och användarmässigt.

    Micro är utformad för att vara lätt att använda direkt, samtidigt som den erbjuder funktioner som annars ofta förknippas med fullskaliga grafiska textredigerare. Med intuitiva tangentkommandon, musstöd och modern funktionalitet har Micro blivit ett populärt alternativ för användare som vill arbeta effektivt i terminalen utan att behöva lära sig komplexa kommandospråk.

    Stora förbättringar i syntaxmarkering

    Den största nyheten i Micro 2.0.15 är de omfattande förbättringarna av syntaxmarkeringen. Stöd har utökats eller förfinats för många språk och filformat, bland annat Rust, Java, Swift, Haskell, OpenSCAD, Meson, PRQL, nftables, Fish shell, Groovy och Ruby. Även JavaScript-varianter som .cjs samt olika assembly- och C++-specialfall har fått bättre hantering.

    Utöver nya språk har flera problem från tidigare versioner rättats till, exempelvis felaktig tolkning av nyckelord, kommentarer och strängliteraler som uppstod efter tidigare ändringar i syntaxreglerna.

    Förbättrad redigering och navigering

    Även själva redigeringsfunktionerna har blivit mer konsekventa. Kommandon för att kopiera, klippa ut, ta bort och duplicera text fungerar nu bättre i alla situationer, inklusive specialfall som den sista raden i en fil.

    Navigeringen har också utvecklats. Nya funktioner för page up och page down beter sig nu mer som i nano, markören kan positioneras mer logiskt i förhållande till den synliga delen av dokumentet och arbetet med flera markörer samtidigt har förbättrats. Samtidigt har många regressioner åtgärdats, till exempel problem med scrollning, delade vyer, fönsterstorlekar och markörplacering.

    Stabilitet, säkerhet och plugins

    På stabilitetssidan har Micro blivit säkrare vid filhantering. Sparfunktionen är mer robust, onödiga säkerhetskopior skapas inte längre för oförändrade filer och sparning med förhöjda rättigheter fungerar bättre. Viktigt är också att risken för dataförlust har minskat vid arbete med delade buffertar.

    Plugin-systemet har utvecklats med nya callbacks och utökade API:er, samtidigt som gränsen mellan inbyggda och externa plugins blivit tydligare. För ökad säkerhet kan plugins inte längre ändra centrala konfigurationsfiler utan uttryckligt tillstånd från användaren.

    Byggstöd och framtid

    Slutligen har stödet för korskompilering förbättrats. Windows ARM64 stöds nu officiellt och alla byggen är helt statiska med CGO avstängt. Det gör Micro enklare att distribuera och mer pålitlig i olika miljöer.

    Snabba tangentkommandon i Micro

    KommandoFunktion
    Ctrl + SSpara fil
    Ctrl + QAvsluta Micro
    Ctrl + OÖppna fil
    Ctrl + FSök i dokument
    Ctrl + RSök och ersätt
    Ctrl + CKopiera
    Ctrl + XKlipp ut
    Ctrl + VKlistra in
    Ctrl + ZÅngra
    Ctrl + YGör om
    Ctrl + KKlipp ut aktuell rad
    Ctrl + DDuplicera rad eller markering
    Alt + ← / →Hoppa ordvis
    Ctrl + ← / →Byt flik
    Ctrl + \Dela vy
    Ctrl + WStäng aktuell vy
    Page Up / Page DownBläddra sida för sida

    Micro 2.0.15 visar tydligt att projektet är tillbaka på banan. Med förbättrad syntaxmarkering, stabilare beteende och ett mer moget plugin-system befäster Micro sin roll som ett modernt och lättillgängligt verktyg för effektiv textredigering i terminalen.

    Exempel på installation i praktiken

    På Ubuntu och Debian kan Micro installeras på flera sätt, och här är ett sammanhängande exempel som visar hur det går till i praktiken. Det vanligaste sättet är att använda den inbyggda pakethanteraren. Man börjar då med att uppdatera paketlistan och installerar sedan redigeraren direkt från programförråden genom att köra kommandona:

    sudo apt update
    sudo apt install micro
    

    Efter detta kan Micro startas genom att skriva micro följt av ett filnamn i terminalen.

    Vill man istället installera den senaste versionen från utvecklarna själva kan man använda Micros officiella installationsskript. Först laddas skriptet ner och görs körbart, därefter körs det för att hämta den färdiga binären:

    wget https://getmic.ro
    chmod +x getmic.ro
    ./getmic.ro
    sudo mv micro /usr/local/bin/
    

    När binären har flyttats till /usr/local/bin är Micro tillgänglig systemövergripande.

    Ett tredje alternativ är att använda Snap, vilket ger automatiska uppdateringar. Installationen görs då med ett enda kommando:

    sudo snap install micro --classic
    

    Samtliga metoder leder till samma resultat: Micro är installerat och redo att användas direkt i terminalen.

    https://github.com/zyedidia/micro/releases/tag/v2.0.15

    Faktaruta: Vad är nytt i Micro 2.0.15?
    Större lyft för syntaxmarkering: Fler och bättre regler för många språk/format (t.ex. Rust, Java, Swift, Haskell, Ruby, Groovy, Fish, nftables, PRQL) samt fler JavaScript-varianter som .cjs.
    Färre feltolkningar: Fixar för nyckelord, kommentarer och literaler som tidigare kunde ge fel färgsättning eller trasiga regler.
    Mer konsekvent redigering: Åtgärdar specialfall för kopiera/klipp/ta bort/duplicera, bland annat problem runt sista raden i filer.
    Smidigare navigering: Nya markör- och sidbläddringsbeteenden (inspirerat av nano), förbättrad markörplacering i synlig vy och bättre multicursor.
    Stabilare scroll och vyer: Fixar regressioner kring scrollning, vyjustering, split-resize och markörplacering.
    Säkrare sparning: Robustare skrivning, färre onödiga backups, förbättrad sparning med höjda rättigheter och skydd mot dataförlust vid delade buffertar.
    Plugin-systemet stramas upp: Nya callbacks och utökade API:er, tydligare gräns mellan inbyggda och externa plugins – plus att plugins inte får ändra kärnkonfig utan tillstånd.
    Bättre byggstöd: Förbättrad korskompilering (inkl. Windows ARM64) och byggen som är helt statiska med CGO avstängt.
  • GNU Wget 2.2.1 – ett litet verktyg med stor betydelse för internet

    GNU Wget har i över två decennier varit ett av internets mest pålitliga arbetsredskap i bakgrunden. Med version 2.2.1 fortsätter det klassiska kommandoradsverktyget att utvecklas genom förbättrad kompatibilitet, ökad säkerhet och bättre kontroll över filhämtning – förändringar som kanske är osynliga för många, men avgörande för hur stora delar av internet fungerar i praktiken.

    GNU Wget 2.2.1 – ett litet verktyg med stor betydelse för internet

    I dag släpptes GNU Wget 2.2.1, den senaste stabila versionen av ett av internets mest långlivade och användbara kommandoradsverktyg. För den oinvigde kan Wget verka som ett smalt nischprogram, men i praktiken är det en grundpelare för allt från systemadministration och forskning till arkivering av webbinnehåll.

    Vad är egentligen Wget?

    Wget är ett fritt och öppet program som används för att hämta filer via de vanligaste internetprotokollen: HTTP, HTTPS, FTP och FTPS. Till skillnad från webbläsare är Wget helt textbaserat och designat för att fungera utan mänsklig inblandning, vilket gör det idealiskt för skript, servrar och automatiserade arbetsflöden.

    Det är just denna osynliga roll som gjort Wget så viktigt. När webbplatser speglas, forskningsdata laddas ner i stora mängder eller programvara byggs automatiskt i bakgrunden, är det ofta Wget som står för själva överföringen.

    Nyheter som stärker kompatibilitet och kontroll

    Version 2.2.1 innehåller flera förbättringar som kanske inte låter dramatiska, men som har stor praktisk betydelse. En ny flagga, –show-progress, förbättrar bakåtkompatibiliteten med äldre versioner av wget och underlättar användning i befintliga skript. Flaggan –no-clobber kan nu förhindra att befintliga filer trunkeras, vilket minskar risken för oavsiktlig dataförlust.

    Dessutom kan användaren med –no-use-server-timestamps välja att använda lokala tidsstämplar i stället för serverns, något som är särskilt viktigt vid spegling och långsiktig arkivering.

    Bättre felmeddelanden och modernare nätverk

    Utöver nya flaggor har utvecklarna förbättrat de meddelanden som visas när URL:er inte följs, vilket gör felsökning enklare. Stöd för prefixet no_ i konfigurationsalternativ ger tydligare och mer konsekventa inställningar.

    Stöd för libnghttp2 har också lagts till, vilket möjliggör tester med HTTP/2. Även om detta främst är relevant för utvecklare och testmiljöer visar det att Wget fortsätter att anpassas till ett modernare internet. Ett annat tillskott är möjligheten att sätta exitstatus till 8 vid HTTP-svaret 403 (Forbidden), något som gör det lättare för automatiserade system att tolka åtkomstfel.

    Säkerhet och stabilitet i fokus

    En central del av version 2.2.1 är de många buggfixarna. Bland annat har flera buffertöverskridningar åtgärdats, inklusive problem som potentiellt kunnat utnyttjas på distans. Regressioner i omdirigeringar och speglingsfunktioner har rättats till, liksom problem med filöverskrivning och prioritering av speglar vid användning av metalink.

    Även detaljer som HTTP/1.1-svar, byggproblem med WolfSSL, dokumentationsexempel och interna länkar har förbättrats, vilket bidrar till en mer robust helhet.

    Ett verktyg som fortsätter att leva

    GNU Wget är mer än bara ett nedladdningsprogram. Det stöder proxyservrar och cookies, persistenta HTTP-anslutningar, bakgrundskörning, lokala fil­tidsstämplar och översatta meddelanden. Det fungerar på de flesta Unix-liknande operativsystem och är djupt integrerat i många tekniska miljöer som användare sällan tänker på.

    Med version 2.2.1 visar Wget att även små och till synes färdiga verktyg kan fortsätta att utvecklas. Förbättringarna är kanske diskreta, men tillsammans gör de internet lite säkrare, stabilare och mer förutsägbart bakom kulisserna.

    https://www.gnu.org/software/wget

    Faktaruta: GNU Wget 2.2.1
    Vad: Kommandoradsverktyg för att hämta filer via HTTP/HTTPS/FTP/FTPS
    Ny version: 2.2.1
    Nytt & viktigt:
    • –show-progress (bättre bakåtkompatibilitet)
    • –no-clobber (förhindrar truncering/överskrivning)
    • –no-use-server-timestamps (använd lokala tidsstämplar)
    • Förbättrade felmeddelanden om varför URL:er inte följs
    • Stöd för no_-prefix i konfigurationsval
    • HTTP/2-teststöd via libnghttp2
    • Exitstatus 8 vid HTTP 403
    Fixar: Flera buggar och säkerhetsproblem, bl.a. buffertöverskridningar samt metalink-relaterade problem
  • KDE:s Haruna 1.7 – smartare spellistor, jämnare ljud och bättre stabilitet

    Haruna 1.7 är en uppdatering som inte ropar efter uppmärksamhet, men som märks desto mer i praktiken. Med smartare spellistehantering, jämnare ljudnivåer och flera efterlängtade stabilitetsförbättringar fortsätter KDE:s Qt-baserade mediaspelare att finslipas till ett allt mer pålitligt vardagsverktyg.

    KDE:s Haruna 1.7 – smartare spellistor, jämnare ljud och bättre stabilitet

    Den Qt-baserade mediaspelaren Haruna, utvecklad inom KDE-ekosystemet och byggd ovanpå uppspelningsmotorn MPV, har släppts i version 1.7. Uppdateringen fokuserar inte på stora visuella förändringar, utan på förbättringar som märks i daglig användning – särskilt för den som hanterar många ljud- och videofiler.

    Spellistor som faktiskt skalar

    Den tydligaste nyheten i Haruna 1.7 är ett kraftigt förbättrat stöd för spellistor. Användaren kan nu sortera och gruppera innehåll på mer avancerade sätt, vilket gör stora samlingar betydligt mer överskådliga. För den som använder Haruna som musikspelare snarare än enbart videospelare är detta ett viktigt steg.

    Spelaren kommer dessutom ihåg vilken spellista som var aktiv vid senaste avslut och återställer den automatiskt vid nästa start. Det kan låta som en liten detalj, men i praktiken minskar det friktionen för alla som arbetar med återkommande uppspelningsköer.

    Replay Gain ger jämnare ljudnivå

    På ljudsidan introduceras stöd för replay gain. Tekniken gör det möjligt att normalisera upplevd volym mellan olika ljudfiler, så att exempelvis äldre och nyare inspelningar låter ungefär lika starka. Resultatet blir färre tillfällen där man behöver justera volymen manuellt mellan låtar eller avsnitt.

    Även MPRIS-integrationen har justerats. Miniatyrbilder sätts nu endast för ljudfiler, vilket gör att skrivbordsmiljöer och aktivitetsfält kan visa en levande förhandsvisning av videofönstret istället för statisk omslagsgrafik.

    Små gränssnittsjusteringar med stor effekt

    Bland de mindre, men märkbara, förbättringarna finns en nedskalad spelikon i den kompakta spellistevyn, vilket ger ett renare och mindre plottrigt intryck. Ett nytt alternativ i snabbmenyn gör det också möjligt att öppna filer direkt i Hana, KDE:s miniatyrbildsgenerator, för den som har den installerad.

    Buggrättningar som förbättrar vardagen

    Utöver nya funktioner innehåller Haruna 1.7 flera viktiga stabilitetsfixar. Problem med att databasmappen inte skapades korrekt är lösta, verktygstips i tidslinjen uppdateras nu korrekt när filer byts, och borttagning av anpassade kommandon fungerar åter som tänkt. Även hanteringen av senast öppnad URL har förbättrats och sparas nu korrekt mellan sessioner.

    En mogen uppdatering snarare än en revolution

    Haruna 1.7 är ingen dramatisk omgörning, men just därför är den intressant. Uppdateringen visar hur ett öppet källkodsprojekt kan förfinas genom att ta bort små irritationsmoment, förbättra arbetsflöden och lägga till funktioner som faktiskt används. För KDE-användare – och för alla som uppskattar en lätt, MPV-baserad mediaspelare – är detta ett tydligt steg framåt i vardagsanvändning.

    FAKTA: KDE:s Haruna 1.7
    • Vad är det? Qt-baserad mediaspelare i KDE-ekosystemet, byggd ovanpå MPV.
    • Största nyheten Förbättrad spellistehantering: avancerad sortering och gruppering.
    • Smidighet Återställer senast aktiva spellistan vid uppstart.
    • Ljud Replay Gain-inställningar för jämnare volym mellan spår.
    • MPRIS Miniatyrbilder sätts bara för ljudfiler – video får live-förhandsvisning i aktivitetsfältet.
    • UI Mindre play-ikon i kompakt spellistevy.
    • Stabilitet Fixar bl.a. databasmapp, seekbar-tooltips, borttagning av egna kommandon och sparad senaste URL.
  • Debian gör loong64 till officiellt stödd arkitektur i Debian 14

    När Debian officiellt gör loong64 till en fullt stödd arkitektur tas ett historiskt steg för både projektet och den kinesiska processorplattformen LoongArch. Efter mer än två års arbete i Debian Ports är loong64 nu på väg in i huvudutgåvan Debian 14 Forky, där den kommer att omfattas av samma byggsystem, säkerhetsuppdateringar och långsiktiga stöd som Debians övriga arkitekturer. Beslutet markerar inte bara teknisk mognad, utan också Debians fortsatta ambition att stödja öppna och alternativa hårdvaruplattformar på global nivå.

    Efter drygt två års arbete har Debian officiellt befordrat arkitekturen loong64 från Debian Ports till fullvärdig, stödd arkitektur. Om det återstående integrationsarbetet fortlöper enligt plan kommer loong64 att ingå i den kommande versionen Debian 14, med kodnamnet Forky.

    Beskedet offentliggjordes på e-postlistan debian-devel-announce. Med officiell status följer loong64 nu samma bygg-, release- och säkerhetsprocesser som Debians övriga huvudarkitekturer.

    Vad är loong64

    Loong64 är 64-bitarsvarianten av instruktionsuppsättningen LoongArch, som utvecklas av det kinesiska företaget Loongson. Arkitekturen är framtagen som ett alternativ till etablerade plattformar som x86 och ARM, med fokus på teknologisk självständighet.

    Genom Debians officiella stöd får LoongArch-baserade system tillgång till ett stort, väletablerat ekosystem av fri programvara.

    Så gick uppstarten till

    Arbetet med loong64 inleddes i Debian Ports, där nya och experimentella arkitekturer utvecklas. För att komma igång krävdes ett manuellt grundarbete. Totalt byggdes och importerades 112 paket, vilket var tillräckligt för att skapa en fungerande chroot-miljö och sätta den första automatiska byggservern, en så kallad buildd, i drift.

    Redan under sin första natt byggde och laddade denna enda buildd upp omkring 300 nya paket, ett tydligt tecken på att infrastrukturen fungerar väl.

    Vad händer härnäst

    Den pågående bootstrap-fasen, där hela Debians paketarkiv successivt byggs för den nya arkitekturen, beräknas ta ungefär en vecka. Tidsåtgången beror på om fler byggservrar kopplas in, vilket i så fall skulle öka byggtakten avsevärt.

    När arkivet nått tillräcklig täckning kommer loong64 att behandlas som vilken annan officiell Debian-arkitektur som helst. Det innebär deltagande i alla release-milstolpar, tillgång till officiell installerare samt långsiktigt säkerhets- och underhållsstöd under hela Debian 14:s livscykel.

    Varför detta är betydelsefullt

    Att loong64 nu får officiell status är viktigt både tekniskt och strategiskt. För Debian innebär det ökad arkitekturmångfald och en förstärkt roll som global och hårdvaruneutral Linux-distribution. För LoongArch-plattformen betyder det tillgång till tusentals färdigpaketerade program och ett stort internationellt utvecklar- och användarsamfund.

    Sammanfattning

    Befordran av loong64 från Debian Ports till officiellt stöd visar hur ett öppet projekt kan utveckla och integrera helt nya processorarkitekturer på produktionsnivå. Om allt går enligt plan blir Debian 14 Forky den första Debian-utgåvan där LoongArch får samma status som etablerade arkitekturer som x86, ARM och RISC-V.

    Faktaruta: LoongArch (loong64 i Debian)

    LoongArch är en RISC-instruktionsuppsättning (ISA) från Loongson. I Debian kallas 64-bitarsvarianten loong64 (motsvarar LA64) och är nu på väg in som officiellt stödd arkitektur i Debian 14.

    Fördelar

    • Fristående ISA (inte x86/ARM) som ger en alternativ CPU-plattform med egen utvecklingslinje.
    • Uppströms Linux-stöd (LoongArch kom in som ny arkitektur i Linux 5.19), vilket ger bättre långsiktighet än “out-of-tree”-patchar.
    • Stöd i verktygskedjan: GCC har LoongArch-stöd sedan 12.1, och Rust-plattformen för loongarch-linux anger Linux 5.19 som miniminivå.
    • Debian-stöd innebär automatiska byggbyggen (buildd), säkerhetsflöden och vanliga release-milstolpar.

    CPU:er som använder LoongArch (exempel)

    • Loongson 3A5000 (desktop/”general purpose”, LA464-kärnor).
    • Loongson 3C5000 (server, 16 LA464-kärnor).
    • Loongson 3A6000 (finns bl.a. som industrial-grade-variant, LA664-mikroarkitektur).
    • Nyare serverfamilj 3C6000/derivat har visats offentligt i medier (serverfokus, många kärnor).
    • Nyare “terminal/mobil/industri”-kretsar som 2K3000 och 3B6000M har nämnts av Loongson/press (inbyggt/edge/laptop-inriktning).

    Bra att känna till

    • LoongArch finns i flera varianter: LA32R, LA32S och LA64.
    • Program måste vara kompilerade för loong64/LA64 (binärkompatibilitet med x86/ARM finns inte).
    • Ekosystemet växer snabbt, men täckningen kan variera per distro och paket beroende på portningsstatus.

    Källor (urval): Debian-annonseringen om loong64 som officiell arkitektur, Linux-kärnans LoongArch-dokumentation (v5.19), GCC/nyhetsnotiser om LoongArch-stöd, samt Loongsons produktsidor för 3A5000/3C5000/3A6000 och press om 3C6000/2K3000/3B6000M.

  • QEMU 10.2 släppt – smartare uppdateringar och snabbare virtualisering

    QEMU 10.2 är här – och med den kommer ett rejält kliv mot smidigare virtualisering. Den nya versionen introducerar live-uppdateringar via migreringsläget cpr-exec, vilket kan minska resursåtgången och korta ned eller helt eliminera avbrott när virtuella maskiner uppdateras. Samtidigt bjuder releasen på prestandalyft med io_uring, förbättrad emulering för flera arkitekturer som ARM, RISC-V och PowerPC, samt nya möjligheter för både utvecklare och driftmiljöer.

    Den öppna emulatorn och virtualiseringsplattformen QEMU har nått version 10.2, och det är en uppdatering som tydligt stärker projektets position inom modern virtualisering och emulering. Med över 2300 ändringar från 188 utvecklare är detta en av de mest innehållsrika utgåvorna på senare år.

    Uppdatera virtuella maskiner utan avbrott

    Den största nyheten i QEMU 10.2 är stödet för live-uppdateringar. Ett nytt migreringsläge, kallat cpr-exec, gör det möjligt att uppdatera QEMU medan virtuella maskiner fortsätter att köra.

    Detta innebär:

    • Lägre resursförbrukning vid uppdateringar
    • Minskad eller helt utebliven nedtid
    • Möjlighet att återanvända befintliga tillstånd och nätverksanslutningar

    För servermiljöer, molntjänster och kritiska system är detta ett stort steg mot mer tillförlitlig drift.

    Prestandaförbättringar i grunden

    QEMU 10.2 byter nu till io_uring i huvudloopen, en modern Linux-teknik för asynkron in- och utdata. I praktiken betyder det effektivare I/O-hantering och bättre prestanda, särskilt vid hög belastning eller många samtidiga virtuella maskiner.

    Bredare och djupare arkitekturstöd

    Utgåvan innehåller omfattande förbättringar för flera processorarkitekturer:

    • ARM
      QEMU 10.2 introducerar en ny kortmodell, amd-versal2-virt, samt förbättringar för befintliga kort som AST2600, AST2700, AST1030 och xlnx-zynqmp. Dessutom tillkommer stöd för flera nya CPU-funktioner, bland annat FEAT_SCTLR2, FEAT_LSE128 och FEAT_RME_GPC2, vilket gör ARM-emuleringen mer korrekt och framtidssäker.
    • HPPA
      Ett tydligt historiskt tillskott är emulering av arbetsstationen HP 715/64, tillsammans med stöd för NCR 53c710 SCSI-kontroller och HP LASI multi-I/O-kretsen. Detta är värdefullt för bevarande och forskning kring äldre UNIX-system.
    • PowerPC
      Nya maskiner och CPU:er som PowerNV11 och PPE42 stöds nu, och pSeries-system får FADUMP-stöd, vilket underlättar felsökning efter systemkrascher.
    • RISC-V
      Arkitekturen fortsätter att mogna med ett stort antal buggfixar och förbättringar i emuleringen av olika komponenter.
    • s390x och LoongArch
      Här märks prestandaförbättringar för virtio-pci via irqfd samt utökad funktionalitet i TCG-läget, bland annat kring avbrottshantering och sidtabellsvandring.

    Förbättringar för värdsystem och utvecklare

    QEMU 10.2 innehåller även flera praktiska nyheter:

    • 9pfs delat filsystem för FreeBSD-värdar
    • RPMB-emulering för eMMC-enheter, viktigt för säker lagring
    • Många förbättringar i user-mode-emulering, vilket underlättar testning av program för andra arkitekturer

    Samtidigt höjs kravet på Rust – minsta stödda version är nu 1.83 – vilket speglar QEMU:s ökande användning av moderna programmeringsspråk och verktyg.

    Ett tydligt steg framåt

    QEMU 10.2 är mer än en vanlig versionsuppdatering. Den kombinerar praktiska förbättringar för daglig drift med långsiktiga satsningar på prestanda, arkitekturstöd och underhållbar kod. Resultatet är en stabilare, snabbare och mer flexibel plattform för allt från utveckling och testning till produktion och forskning.

    https://www.qemu.org

    Undrar du vad QEMU är för något? Kolla i vår wiki: https://wiki.linux.se/index.php/QEMU

    FAKTARUTA: QEMU 10.2
    • Version: 10.2.0 (stabil release)
    • Största nyheten: Live update via migreringsläget cpr-exec (lägre resursanvändning vid uppdatering, möjlighet att återanvända state/anslutningar)
    • Prestanda: Huvudloopen använder io_uring för bättre I/O
    • FreeBSD-värdar: 9pfs delat filsystem stöds
    • User-mode emulering: Många fixar och förbättringar
    • ARM: Ny board amd-versal2-virt + uppdateringar för AST2600/AST2700/AST1030 och xlnx-zynqmp
    • HPPA: Emulering av HP 715/64 + NCR 53c710 SCSI och HP LASI multi-I/O
    • PowerPC: Stöd för PowerNV11/PPE42 + FADUMP för pSeries
    • Övrigt: RPMB-emulering för eMMC-modell
    • Utveckling: 2300+ commits från 188 authors
    • Rust-krav: Minsta stödda Rust är 1.83
  • När ett ritprogram växer upp – vad Pinta 3.1 säger om öppen källkod och kreativ mjukvara

    Med version 3.1 tar Pinta ett tydligt steg från enkelt ritverktyg till mogen kreativ mjukvara. Uppdateringen kombinerar tekniska förbättringar, smartare användargränssnitt och bättre prestanda – och visar hur öppen källkod kan utvecklas metodiskt, användarcentrerat och framtidssäkert.

    Från enkel bildredigering till precisionsverktyg

    Pinta har länge riktat sig till användare som vill ha ett lättanvänt alternativ för bildredigering på GNU/Linux, macOS och Windows. I version 3.1 blir ambitionen tydligare: programmet ska inte bara vara lätt att komma igång med, utan också erbjuda precision och kontroll.

    Det nya axonometriska rutnätet är ett tydligt exempel. Funktionen gör det möjligt att arbeta med tekniska illustrationer, diagram och isometrisk grafik – områden som annars ofta kräver betydligt mer avancerad mjukvara. Här integreras funktionen på ett sätt som inte kräver förkunskaper, men som ändå öppnar nya kreativa möjligheter.

    Små förbättringar som förändrar arbetsflödet

    Många av nyheterna i Pinta 3.1 är subtila, men påverkar hur effektivt användaren kan arbeta:

    Markeringskonturen är nu animerad, vilket gör den lättare att uppfatta visuellt. Markerade områden projiceras dessutom på linjalerna, vilket förbättrar rumslig orientering och precision. Gradientverktyget har fått direkta handtag, så att riktning och längd kan justeras intuitivt direkt på arbetsytan.

    Detta är klassiska exempel på användarcentrerad design, där förbättringarna inte nödvändigtvis märks direkt – men snabbt blir oumbärliga.

    Prestanda som grund för kreativitet

    Bakom kulisserna har själva ritduken, canvas-widgeten, byggts om. För användaren innebär detta snabbare respons, jämnare rendering och bättre flyt vid zoomning och målning. För ett ritprogram är detta avgörande: minsta fördröjning mellan handling och resultat kan störa det kreativa arbetet.

    Här blir det tydligt hur tekniska beslut direkt påverkar den mänskliga upplevelsen. Effektiv kod är inte bara ett ingenjörsproblem, utan en förutsättning för kreativt fokus.

    När slumpen blir reproducerbar

    En särskilt intressant nyhet är att slumpvärden i effekter nu kan styras manuellt via så kallade slumpfrön. Det gör att samma ”slumpmässiga” resultat kan återskapas exakt.

    Detta är ett viktigt koncept inom både vetenskap och generativ konst. Möjligheten att upprepa experiment – eller visuella uttryck – är central för förståelse, jämförelse och lärande. Här möts matematik, estetik och praktisk nytta i ett och samma verktyg.

    Plattformar, arkitekturer och framtid

    Pinta 3.1 är också ett tecken på hur datorvärlden förändras. Stöd för ARM64 på Windows speglar skiftet mot energieffektivare processorer, samtidigt som kraven på modernare grafikbibliotek pekar framåt snarare än bakåt.

    Det är ett medvetet val: istället för att hålla fast vid äldre system fokuserar projektet på stabilitet, tillgänglighet och framtida utveckling.

    Mer än en uppdatering

    Pinta 3.1 är inte en revolution, utan något mer långsiktigt värdefullt: ett exempel på hur öppen källkod kan förbättras steg för steg genom tydliga mål, användarfeedback och teknisk noggrannhet.

    I en tid då många kreativa verktyg blir allt mer komplexa och låsta, visar Pinta att enkelhet inte behöver vara en begränsning – utan kan vara resultatet av genomtänkt ingenjörsarbete.

    Slutsats

    Pinta 3.1 visar att även mindre projekt kan driva innovation genom fokus på detaljer, reproducerbarhet och användbarhet. Det är ett starkt exempel på hur fri mjukvara inte bara överlever – utan mognar.

    https://flathub.org/en/apps/com.github.PintaProject.Pinta

    FAKTA: Pinta 3.1
    Typ: Fri & öppen källkod – rit- och bildredigeringsprogram
    Plattformar: GNU/Linux, macOS, Windows
    Teknik: GTK# (GTK 4.18+ & libadwaita 1.7+)
    Nyheter i version 3.1
    • Axonometriskt rutnät (Visa → Canvas Grid)
    • Ny effekt: Cells
    • Polygonläge i lassomarkering
    • Twist-effekt med Radius Percentage
    • Omarbetad canvas för bättre prestanda
    • Gradientverktyg med visuella handtag
    • Dithering använder aktuell palett
    • Splatter-pensel ritar kontinuerligt
    • Animerad markeringskontur
    • Manuellt styrbara slumpfrön för effekter
    • Högerklicksmeny för lager
    • ARM64-stöd för Windows
    Obs: Vid sparning till format utan lager visas varning om utplattning.
  • Linux Foundation redovisar ekonomi för 2025 – över 300 miljoner dollar till öppen källkod

    The Linux Foundation har släppt sin årsrapport för 2025 med en ovanligt detaljerad redovisning av hur organisationen får in sina pengar och var de används. Intäkterna uppges ha nått omkring 311 miljoner dollar, samtidigt som utgifterna väntas landa på cirka 285 miljoner – där den största delen går till projektstöd, infrastruktur och community-insatser, inklusive ett eget anslag till Linuxkärnan.

    The Linux Foundation har publicerat sin årliga finansiella rapport för 2025 och ger därmed en detaljerad inblick i hur organisationen finansierar sin verksamhet och hur resurserna fördelas mellan projekt, infrastruktur och community-program. Rapporten visar på fortsatt stark ekonomi och omfattande satsningar på öppen källkod.

    Enligt årsrapporten uppgick de totala intäkterna under 2025 till cirka 311 miljoner dollar, medan de prognostiserade utgifterna landade på omkring 285 miljoner dollar. Överskottet används för att stärka och vidareutveckla Linux Foundations långsiktiga arbete med öppna standarder och fria programvaruprojekt.

    Fyra huvudsakliga intäktskällor

    Intäkterna kommer huvudsakligen från fyra områden. Medlemskap och donationer var den största posten och genererade cirka 133 miljoner dollar. Projektrelaterade tjänster stod för ungefär 84 miljoner dollar, medan evenemang, inklusive sponsring och deltagaravgifter, bidrog med runt 59 miljoner dollar.

    Utbildning och certifieringsprogram gav ytterligare cirka 30 miljoner dollar, och övriga intäktskällor bidrog med ungefär 6 miljoner dollar. Sammantaget översteg därmed intäkterna 310 miljoner dollar för året.

    Majoriteten av utgifterna går till projektstöd

    På utgiftssidan dominerar projektstöd, som uppgick till cirka 182 miljoner dollar. Detta speglar Linux Foundations centrala roll som värdorganisation för hundratals öppna källkodsprojekt världen över.

    Kostnader för utbildning uppgick till cirka 22 miljoner dollar, medan projektinfrastruktur – såsom servrar, CI-system och andra tekniska plattformar – stod för omkring 18 miljoner dollar. Evenemangstjänster kostade cirka 17 miljoner dollar, och community-verktyg absorberade ungefär 16 miljoner dollar.

    Linuxkärnan får egen budgetpost

    Linux Kernel Project redovisas som en separat budgetpost med en tilldelning på cirka 8,4 miljoner dollar under 2025. Även om beloppet är relativt litet i förhållande till den totala budgeten, används medlen till samordning, infrastruktur och förvaltning av Linuxkärnan – en av de mest kritiska komponenterna i den globala IT-infrastrukturen.

    Utöver detta uppgick kostnaderna för centrala verksamhetsfunktioner till cirka 16 miljoner dollar, medan internationell verksamhet stod för ungefär 7 miljoner dollar. Tillsammans ger detta en total prognostiserad kostnadsnivå strax under 285 miljoner dollar.

    Satsningar på tillgänglighet och mångfald

    Rapporten lyfter även fram Linux Foundations arbete för ökad tillgänglighet inom open source-gemenskapen. Under 2025 avsattes över 1,5 miljoner dollar till resebidrag och deltagarstipendier för fysiska evenemang.

    Av detta gick cirka 900 000 dollar direkt till resefinansiering och möjliggjorde nästan 1 100 registreringsstipendier. Enligt organisationen gick omkring 60 procent av stödet till deltagare från underrepresenterade och mångfacetterade community-grupper.

    Nästan 1 500 projekt världen över

    Utöver ekonomin redovisar Linux Foundation att man nu stödjer nära 1 500 open source-projekt inom ett brett spektrum av teknikområden. Den största kategorin är moln, containrar och virtualisering, som står för cirka 23 procent av projekten.

    Därefter följer nätverk och edge-teknik med omkring 14 procent. AI, maskininlärning, data och analys, samt tvärtekniska projekt, står vardera för ungefär 12 procent, medan webb- och applikationsutveckling utgör cirka 10 procent.

    Mindre men fortfarande betydande områden inkluderar integritet och säkerhet (5 procent), samt blockkedjeteknik och IoT/inbyggda system med omkring 4 procent vardera. Övriga områden – såsom DevOps, systemadministration, lagring och Linuxkärnan – utgör mindre andelar.

    Full rapport tillgänglig

    För den som vill fördjupa sig ytterligare innehåller det officiella tillkännagivandet även en länk för nedladdning av hela årsrapporten i PDF-format, med detaljerad ekonomisk redovisning och kompletterande statistisk.

    https://www.linuxfoundation.org/hubfs/Publications/2025%20Linux%20Foundation%20Annual%20Report_121825a_lr.pdf?hsLang=en

    Fakta: Linux Foundation 2025 (översikt)
    Intäkter: ca 311 MUSD (totalt)
    Prognos utgifter: ca 285 MUSD
    Intäkter (huvudkällor)
    • Medlemskap & donationer: ca 133 MUSD
    • Projekttjänster: ca 84 MUSD
    • Event (sponsring & deltagare): ca 59 MUSD
    • Utbildning & certifiering: ca 30 MUSD
    • Övrigt: ca 6 MUSD
    Utgifter (urval)
    • Projektstöd: ca 182 MUSD
    • Utbildningskostnader: ca 22 MUSD
    • Projektinfrastruktur: ca 18 MUSD
    • Eventtjänster: ca 17 MUSD
    • Community-verktyg: ca 16 MUSD
    • Linux Kernel Project: ca 8,4 MUSD
    Community-stöd
    • Stipendier & resebidrag: > 1,5 MUSD
    • Direkt resefinansiering: ca 900 000 USD
    • Registreringsstipendier: nära 1 100
    • Andel till deltagare från diversifierade communityn: ca 60%
  • OpenShot 3.4 – ett stort kliv framåt för fri videoredigering

    OpenShot 3.4 är den hittills största uppdateringen av den fria videoredigeraren. Med en experimentell tidslinje, interaktiv beskärning direkt i förhandsvisningen och omfattande prestandaförbättringar tar programmet ett tydligt steg närmare professionella arbetsflöden på Linux, macOS och Windows.

    Fri och öppen programvara fortsätter att utmana kommersiella jättar, och videoredigeraren OpenShot är ett tydligt exempel på detta. Med lanseringen av OpenShot 3.4, som nyligen släpptes av projektets grundare Jonathan Thomas, tar programmet sitt hittills största kliv framåt. Uppdateringen bjuder på både nya funktioner och omfattande prestandaförbättringar, och stärker OpenShots position som ett seriöst alternativ på Linux, macOS och Windows.

    Ett år av utveckling – nu syns resultatet

    Det har gått ungefär ett år sedan version 3.3, och OpenShot 3.4 beskrivs redan som den mest omfattande uppdateringen i programmets historia. En av de mest uppmärksammade nyheterna är en experimentell tidslinje som lägger grunden för framtida förbättringar i hur projekt byggs och redigeras. Även om den fortfarande är under utveckling ger den en tydlig fingervisning om vart OpenShot är på väg.

    En annan viktig nyhet är interaktiv beskärning direkt i videoförhandsvisningen. I stället för att justera numeriska värden i menyer kan användaren nu beskära bilden genom att dra direkt i förhandsvisningen, vilket gör arbetsflödet både snabbare och mer intuitivt.

    Nya effekter och bättre kontroll över tiden

    OpenShot 3.4 introducerar flera nya visuella effekter som breddar de kreativa möjligheterna. Bland dessa finns skärpefilter, färgkartor med stöd för LUT-filer, sfärisk projektion för 360-gradersvideo samt effekter som linsöverstrålning och konturer.

    Tidsredigeringen har också fått ett rejält lyft. En ny timing-knapp gör det möjligt att ändra uppspelningshastighet genom att dra i klippets kanter, ungefär på samma sätt som vid vanlig trimning. Det går dessutom att dra keyframes direkt i tidslinjen, vilket ger betydligt bättre kontroll över animationer och effekter.

    I snabbmenyn för tidsinställningar har nya lägen lagts till, såsom Repeat, Loop och Ping-Pong. Dessa gör det enklare att skapa repetitiva rörelser eller sekvenser som spelas fram och tillbaka.

    Smidigare arbetsflöde och högre prestanda

    Förutom nya funktioner innehåller OpenShot 3.4 många förbättringar som märks i det dagliga arbetet. Snäppning i tidslinjen fungerar mer tillförlitligt, flermarkering och gruppredigering har förbättrats, och stödet för import och export av Final Cut Pro XML-filer har förfinats.

    Även EDL-hantering har utvecklats vidare, tidskoder har justerats för att bättre följa etablerade standarder, och hela programmet har genomgått omfattande prestandaoptimeringar. Resultatet är en redigerare som upplevs snabbare, stabilare och mer responsiv än tidigare versioner.

    Förbättringar under huven

    På den tekniska sidan har OpenShot 3.4 fått stöd för import av animerade GIF-filer via FFmpeg, förbättrad uppspelning av H.265-video på Apple-enheter samt bättre konsekvens mellan bildrutor och klipplängder. Problem med ljudets riktning i omvända eller tidskurvade klipp har åtgärdats, och tillförlitligheten i ångra- och gör om-funktionen har förbättrats avsevärt.

    För utvecklare och testare introduceras även ett nytt benchmark-verktyg i libopenshot, vilket gör det enklare att mäta prestanda och jämföra olika versioner av programmet.

    Enklare distribution på alla plattformar

    Linux-användare får ett förbättrat AppImage-paket som fungerar bättre på moderna distributioner. OpenShot 3.4 kan laddas ner som AppImage och köras direkt utan installation, installeras som Flatpak via Flathub eller hämtas från många distributioners egna programförråd.

    Fri kreativitet utan licenskostnad

    Med version 3.4 visar OpenShot tydligt att fri och öppen programvara kan erbjuda avancerade funktioner, hög prestanda och ett modernt arbetsflöde utan licenskostnader. För hobbyfilmare, utbildning, ideella projekt och mer avancerad videoproduktion är OpenShot nu ett starkare alternativ än någonsin.

    https://www.openshot.org/download

    Fakta: OpenShot 3.4
    Typ: Fri, öppen videoredigerare
    Plattformar: GNU/Linux, macOS, Windows
    Nyheter: Experimentell tidslinje, interaktiv beskärning i förhandsvisningen
    Effekter: Sharpen, Color Map (LUT), Spherical Projection, Lens Flare, Outline
    Tidsverktyg: Timing-toggle, dragbara keyframes, Repeat/Loop/Ping-Pong
    Förbättringar: Snäppning, multi-markering, FCP XML (v4/v5 XMEML), EDL, bättre prestanda
    Media/codec: GIF-import via FFmpeg, förbättrad H.265-uppspelning på Apple-enheter
    Distribution: AppImage (Linux), Flatpak (Flathub), samt via vissa distro-förråd
  • KDE Plasma 6.6 gör Wayland redo för vardagen

    KDE Plasma 6.6 markerar ett viktigt steg i utvecklingen av Linux-skrivbordet. Med kraftigt förbättrad skärmspegling, smartare skalning och flera praktiska förbättringar i vardagsfunktioner blir Wayland allt mer redo att ersätta X11 – även för användare med flera skärmar och mer krävande arbetsflöden.

    När skrivbordsmiljöer diskuteras i Linuxvärlden hamnar KDE Plasma ofta i centrum – och med den kommande versionen Plasma 6.6 tar projektet ett tydligt steg mot att göra Wayland till ett helt moget och pålitligt alternativ för dagligt bruk.

    Plasma 6.6 är planerad att släppas den 17 februari 2026, men redan nu ger KDE-utvecklarna en tydlig bild av vad som är på väg genom sina veckovisa utvecklingsrapporter. Fokus ligger inte på stora visuella förändringar, utan på något minst lika viktigt: bättre skärmhantering, stabilare spegling och smartare skalning.

    Skärmspegling som faktiskt fungerar

    En av de mest efterlängtade förbättringarna gäller skärmspegling i Wayland-sessioner. Tidigare har detta varit ett svagt område, där spegling ofta fungerat inkonsekvent eller inte alls. I Plasma 6.6 uppges speglingen nu fungera pålitligt och mjukt, vilket gör det betydligt enklare att till exempel visa presentationer eller duplicera bild till en extern skärm.

    För många användare innebär detta att Wayland äntligen kan ersätta X11 även i situationer där flera skärmar används parallellt.

    Anpassade skärmlägen för krångliga skärmar

    Ett annat viktigt tillskott är att kommandoradsverktyget kscreen-doctor får stöd för att lägga till egna skärmlägen. Det här är särskilt värdefullt för användare med udda, äldre eller felidentifierade skärmar – något som tidigare varit svårt att hantera i Wayland.

    Verktyget kommer dessutom tydligare att informera om att skärmspegling faktiskt finns tillgänglig, vilket gör funktionen mer upptäckbar än tidigare.

    Smartare skalning när TV:n kopplas in

    KDE adresserar också ett klassiskt irritationsmoment: när en TV ansluts som extern skärm. I Plasma 6.6 kommer fönsterhanteraren KWin automatiskt att välja rimligare standardvärden för skalning, vilket minskar behovet av manuell justering och gör upplevelsen mer ”plug and play”.

    Små förbättringar som gör stor skillnad

    Utöver skärmrelaterade nyheter innehåller Plasma 6.6 en rad förbättringar i vardagsfunktioner:

    • Fönsterlist-widgeten får filter så att du kan dölja fönster som inte tillhör aktuell skärm, virtuellt skrivbord eller aktivitet.
    • I Discover, KDE:s programbutik, blir det möjligt att installera och ta bort typsnitt direkt på system som använder PackageKit.
    • Kontextmenyer i programstartarna Kicker, Kickoff och Application Dashboard organiseras om för att bli mer lättöverskådliga.
    • Skriptet ”Minimera alla” får ett nytt kortkommando: Meta + Shift + O, som minimerar alla fönster utom det aktiva.

    Wayland når ikapp X11

    På den mer tekniska sidan förbättras KWin-regler så att inställningar som tvingar titelrad och fönsterram nu även fungerar korrekt för Wayland-baserade applikationer – något som tidigare främst fungerat i X11.

    Dessutom får användare av ritplattor en efterlängtad förbättring: det blir möjligt att flytta fönster med Meta + dra, även när man använder en stylus.

    Sammanfattning: färre hinder, mer flyt

    Plasma 6.6 är kanske inte den mest spektakulära versionen vid första anblick, men den är ett tydligt tecken på att KDE satsar på stabilitet, användbarhet och Wayland-mognad. För många användare innebär detta färre speciallösningar, mindre manuellt pill – och ett skrivbord som helt enkelt beter sig som man förväntar sig.

    Kort sagt: Wayland i KDE Plasma håller på att bli redo för alla, inte bara entusiaster.

    [ Fakta: KDE Plasma 6.6 ]
    Planerat släpp: 17 februari 2026
    Stort fokus: Wayland – bättre skärmhantering, spegling och skalning
    Nyheter i korthet:
    • Förbättrad skärmspegling i Wayland: stabilare och mjukare.
    • kscreen-doctor kan lägga till egna skärmlägen för “krångliga” skärmar.
    • KWin väljer rimligare standard-skalning när TV ansluts.
    • Fönsterlistan får filter för skärm/skrivbord/aktivitet.
    • Discover kan installera/ta bort typsnitt på PackageKit-baserade system.
    • Nya/renare kontextmenyer i KDE:s programstartare.
    • Extra genväg: Meta+Shift+O minimerar alla utom aktivt fönster.
    • KWin-regler för titelrad/ram fungerar bättre även för Wayland-appar.
    • Meta+drag fungerar för att flytta fönster med ritplattans stylus.
    Tips: Om du kör Wayland och använder flera skärmar kan 6.6 bli en av de mest märkbara “kvalitetslyft”-uppdateringarna.
  • PeerTube 8.0: Ett stort steg framåt för decentraliserad video

    PeerTube 8.0 markerar ett viktigt steg för den decentraliserade videorörelsen, med en modernare videospelare, förbättrad användarupplevelse och efterlängtade verktyg för samarbete i team. Uppdateringen gör plattformen mer attraktiv både för enskilda kreatörer och för organisationer som vill publicera video utan att vara beroende av centraliserade jättetjänster.

    PeerTube 8.0: Ett stort steg framåt för decentraliserad video

    Den öppna och federerade videoplattformen PeerTube tar nu ett rejält kliv in i framtiden med version 8.0. Uppdateringen kombinerar ett modernare användargränssnitt med efterlängtade funktioner för samarbete – och stärker därmed PeerTube som ett seriöst alternativ till centraliserade videotjänster.

    En spelare som sätter innehållet i centrum

    Den mest synliga nyheten är den nya Lucide-spelaren. Här har utvecklarna skalat bort tunga och dominerande ikoner till förmån för ett lättare och mer diskret uttryck. Resultatet är en videospelare som låter själva innehållet stå i fokus, snarare än kontrollerna runt omkring.

    Teknisk information kring PeerTube:s peer-to-peer-funktioner har samtidigt flyttats till menyn ”Stats for nerds”, vilket gör gränssnittet mer lättillgängligt för vanliga användare. Volymkontrollerna har dessutom förenklats. För den som föredrar det gamla utseendet finns dock inga tvång – den klassiska spelaren kan fortfarande väljas på plattforms-, kanal- eller videonivå.

    Samarbete – äntligen

    En av de mest efterfrågade funktionerna är nu verklighet: delad kanalhantering. I PeerTube 8.0 kan organisationer och grupper tilldela andra användare rollen som redaktörer.

    Redaktörer kan:

    • ladda upp, redigera och ta bort videor och spellistor
    • hantera synkroniseringar
    • uppdatera kanalinformation
    • moderera kommentarer

    Däremot kan de inte ta bort kanalen eller ändra vilka som är redaktörer – en medveten begränsning som bevarar säkerheten. För utbildningsprojekt, föreningar och redaktionella team innebär detta ett stort lyft i vardagen.

    Stabilare import och bättre överblick

    Version 8.0 gör också livet enklare för administratörer. Misslyckade importer kan nu startas om manuellt, och automatiska kanal­synkroniseringar försöker själva igen vid nästa kontrollintervall. All statusinformation visas tydligt i videohanteringen, vilket ger bättre insyn i vad som faktiskt händer bakom kulisserna.

    Del av en större förändring

    PeerTube 8 bygger vidare på flera förbättringar från tidigare releaser, bland annat:

    • en ny konfigurationsguide för administratörer
    • omarbetad Om-sida
    • effektivare batchverktyg
    • förbättrad moderering med ordlistor
    • helt ny hantering av känsligt innehåll

    Tillsammans pekar dessa förändringar på en plattform som mognar snabbt – både tekniskt och användarmässigt.

    Blicken mot framtiden

    Utvecklingsteamet har redan siktet inställt på nästa steg. Under början av 2026 planeras större satsningar på mobilappar, med funktioner som bakgrundsuppspelning, livesändningar och appar för smart-TV. På kortare sikt väntas även ett nytt “video maker”-läge, tänkt att förenkla skapandet av videor direkt i plattformen.

    Ett starkare alternativ till jättarna

    Med PeerTube 8.0 tar den decentraliserade videon ytterligare ett kliv bort från experimentstadiet. Ett modernare gränssnitt, bättre samarbetsmöjligheter och stabilare arbetsflöden gör plattformen mer attraktiv – inte bara för teknikentusiaster, utan även för organisationer som vill publicera video utan att ge upp kontroll, integritet eller öppenhet.

    https://joinpeertube.org

    PeerTube 8.0 – Faktaruta

    Vad är PeerTube?

    PeerTube är en decentraliserad videoplattform med öppen källkod. I stället för en central server bygger PeerTube på ett nätverk av oberoende instanser som kan samarbeta (federeras) med varandra. Tittare hjälper dessutom till att dela videoströmmen via peer-to-peer-teknik, vilket minskar belastningen på enskilda servrar och ger större kontroll över innehållet.

    Nytt i PeerTube 8.0

    • Ny Lucide-videospelare: modernare och renare utseende med diskreta ikoner som lyfter fram själva videon.
    • Förbättrad information: peer-to-peer-detaljer har flyttats in i menyn ”Stats for nerds” och volymkontrollerna har förenklats.
    • Valbart tema: det klassiska spelartemat finns fortfarande kvar och kan väljas på plattforms-, kanal- eller videonivå.
    • Delad kanalhantering (team-kanaler): nya rollen redaktör gör det möjligt för flera personer att ladda upp, ändra och radera videor och spellistor, hantera synkroniseringar, uppdatera kanalinformation samt moderera kommentarer.
    • Säkrare kanalägarskap: redaktörer kan inte lägga till eller ta bort andra redaktörer eller radera själva kanalen.
    • Smidigare importhantering: misslyckade importer kan startas om manuellt, och kanalsynkroniseringar försöks automatiskt igen vid nästa verifieringsintervall.
    • Tydligare status: varje import visar nu status direkt i videohanteringssidan, vilket ger administratörer bättre överblick.
    • Förbättringar från senaste versionerna: konfigurationsguide för administratörer, omgjord ”Om”-sida, bättre batch-hanteringsverktyg, modereringsfunktion för att spåra specifika ord och ett helt omarbetat sätt att hantera känsligt innehåll.

    På gång

    Teamet planerar bland annat bakgrundsuppspelning, liveströmning och TV-appar för mobilapparna, samt ett nytt ”video maker”-läge med fokus på kreatörer.

Etikett: öppen källkod

  • Orion-webbläsaren kommer till Linux – ett nytt kapitel för ett integritetsfokuserat ekosystem

    I en tid då EU:s Chat Control – av kritiker kallat ”STASI 2.0” – väcker oro för ökad övervakning, kommer ett oväntat tillskott till Linuxvärlden: Orion Browser. Med WebKit i stället för Chromium, inbyggt integritetsskydd och låg resursförbrukning tar den nu sina första stapplande alfa-steg på Linux och kan på sikt bli ett efterlängtat alternativ…

  • Så radera du en hårddisk säkert med nwipe

    Nwipe är ett Linuxverktyg för säker radering av hela lagringsenheter genom kontrollerad överskrivning enligt välkända metoder och standarder. I den här artikeln går vi igenom vilka raderingsmetoder som finns i Nwipe, hur många pass de använder, vilka datamönster som skrivs, hur verifiering fungerar och vilka inställningar du kan justera för att uppnå rätt balans mellan…

  • EU vill ta tillbaka kontrollen över sin digitala framtid – och öppen källkod spelar en nyckelroll.

    EU vill minska sitt beroende av utländsk teknik och stärka den digitala säkerheten. Nu öppnar Europeiska kommissionen ett brett samråd om en ny strategi för öppna digitala ekosystem – där öppen källkod lyfts fram som en nyckel till teknisk suveränitet, innovation och ett mer motståndskraftigt digitalt Europa. Därför har Europeiska kommissionen nu startat ett offentligt…

  • IPFire 2.29 Core Update 199 – öppen källkod möter framtidens nätverk

    IPFire 2.29 Core Update 199 tar den öppna brandväggsdistributionen in i nästa generation nätverk med stöd för Wi-Fi 7 och Wi-Fi 6, smartare automatisering av trådlösa funktioner och bättre insyn i komplexa miljöer via LLDP och CDP. Tillsammans med en uppdaterad Linux-kärna, förbättrat intrångsskydd och ett mer robust OpenVPN-stöd är detta en release som stärker…

  • StarBook Horizon – en Linux-dator byggd för kontroll och integritet

    En bärbar dator utan proprietär firmware, med Linux som förstahandsval och tydligt fokus på integritet låter för många som en dröm i en allt mer sluten datorvärld. StarBook Horizon från brittiska StarLabs är ett nischat men ambitiöst försök att skapa en modern vardagsdator för användare som vill ha kontroll över sin hårdvara – även om…

  • Gentoo 2025: Ekonomisk stabilitet och ett steg bort från GitHub

    Gentoo sammanfattar 2025 som ett år av stabil ekonomi och ökande fokus på självständighet: projektet vill flytta speglingar och bidragsflöden från GitHub till den ideellt drivna Codeberg-plattformen, delvis som reaktion på tryck mot mer proprietära verktyg. Samtidigt visar årsrapporten att verksamheten främst bärs av små donationer och att kostnaderna i första hand går till drift…

  • När ett musklick blir en stridsfråga i Linuxvärlden

    Ett förslag från utvecklare kopplade till Mozilla och GNOME kan komma att ändra ett av de mest inarbetade beteendena i Unix- och Linuxvärlden: inklistring av text med musens mittenknapp. Det som för vissa ses som en modernisering uppfattas av andra som ett angrepp på en över 30 år gammal arbetsmetod som blivit djupt integrerad i…

  • Pebble Round 2 – den tunna smartklockans återkomst i öppen tappning

    Pebble Round 2 markerar en ovanlig återkomst i smartklockevärlden. I stället för att jaga fler sensorer och kortare uppdateringscykler satsar Pebble på det som en gång gjorde märket populärt: en alltid synlig skärm, batteritid som mäts i veckor och ett öppet system som användaren själv kan forma. Med modern hårdvara, extremt tunn design och öppen…

  • FreeCAD – fri ingenjörskonst i 3D

    FreeCAD är ett modernt, fritt och öppet 3D-CAD-program som visar att avancerade ingenjörsverktyg inte behöver vara vare sig dyra eller proprietära. Med fokus på parametrisk modellering, teknisk precision och ett brett användningsområde inom allt från maskinkonstruktion till arkitektur och 3D-utskrift har FreeCAD utvecklats till ett kraftfullt alternativ till kommersiella CAD-system – byggt av och för…

  • Micro 2.0.15 – terminalredigeraren som gör comeback

    Efter nästan ett års tystnad är den populära terminalbaserade textredigeraren Micro tillbaka med version 2.0.15. Uppdateringen fokuserar på förbättrad syntaxmarkering, stabilare redigering och ett mognare plugin-system, och markerar ett tydligt steg framåt för ett verktyg som vill kombinera enkelhet med kraften hos moderna kodredigerare – helt i terminalen. Efter en längre paus är den terminalbaserade…

  • GNU Wget 2.2.1 – ett litet verktyg med stor betydelse för internet

    GNU Wget har i över två decennier varit ett av internets mest pålitliga arbetsredskap i bakgrunden. Med version 2.2.1 fortsätter det klassiska kommandoradsverktyget att utvecklas genom förbättrad kompatibilitet, ökad säkerhet och bättre kontroll över filhämtning – förändringar som kanske är osynliga för många, men avgörande för hur stora delar av internet fungerar i praktiken. GNU…

  • KDE:s Haruna 1.7 – smartare spellistor, jämnare ljud och bättre stabilitet

    Haruna 1.7 är en uppdatering som inte ropar efter uppmärksamhet, men som märks desto mer i praktiken. Med smartare spellistehantering, jämnare ljudnivåer och flera efterlängtade stabilitetsförbättringar fortsätter KDE:s Qt-baserade mediaspelare att finslipas till ett allt mer pålitligt vardagsverktyg. KDE:s Haruna 1.7 – smartare spellistor, jämnare ljud och bättre stabilitet Den Qt-baserade mediaspelaren Haruna, utvecklad inom…

  • Debian gör loong64 till officiellt stödd arkitektur i Debian 14

    När Debian officiellt gör loong64 till en fullt stödd arkitektur tas ett historiskt steg för både projektet och den kinesiska processorplattformen LoongArch. Efter mer än två års arbete i Debian Ports är loong64 nu på väg in i huvudutgåvan Debian 14 Forky, där den kommer att omfattas av samma byggsystem, säkerhetsuppdateringar och långsiktiga stöd som…

  • QEMU 10.2 släppt – smartare uppdateringar och snabbare virtualisering

    QEMU 10.2 är här – och med den kommer ett rejält kliv mot smidigare virtualisering. Den nya versionen introducerar live-uppdateringar via migreringsläget cpr-exec, vilket kan minska resursåtgången och korta ned eller helt eliminera avbrott när virtuella maskiner uppdateras. Samtidigt bjuder releasen på prestandalyft med io_uring, förbättrad emulering för flera arkitekturer som ARM, RISC-V och PowerPC,…

  • När ett ritprogram växer upp – vad Pinta 3.1 säger om öppen källkod och kreativ mjukvara

    Med version 3.1 tar Pinta ett tydligt steg från enkelt ritverktyg till mogen kreativ mjukvara. Uppdateringen kombinerar tekniska förbättringar, smartare användargränssnitt och bättre prestanda – och visar hur öppen källkod kan utvecklas metodiskt, användarcentrerat och framtidssäkert. Från enkel bildredigering till precisionsverktyg Pinta har länge riktat sig till användare som vill ha ett lättanvänt alternativ för…

  • Linux Foundation redovisar ekonomi för 2025 – över 300 miljoner dollar till öppen källkod

    The Linux Foundation har släppt sin årsrapport för 2025 med en ovanligt detaljerad redovisning av hur organisationen får in sina pengar och var de används. Intäkterna uppges ha nått omkring 311 miljoner dollar, samtidigt som utgifterna väntas landa på cirka 285 miljoner – där den största delen går till projektstöd, infrastruktur och community-insatser, inklusive ett…

  • OpenShot 3.4 – ett stort kliv framåt för fri videoredigering

    OpenShot 3.4 är den hittills största uppdateringen av den fria videoredigeraren. Med en experimentell tidslinje, interaktiv beskärning direkt i förhandsvisningen och omfattande prestandaförbättringar tar programmet ett tydligt steg närmare professionella arbetsflöden på Linux, macOS och Windows. Fri och öppen programvara fortsätter att utmana kommersiella jättar, och videoredigeraren OpenShot är ett tydligt exempel på detta. Med…

  • KDE Plasma 6.6 gör Wayland redo för vardagen

    KDE Plasma 6.6 markerar ett viktigt steg i utvecklingen av Linux-skrivbordet. Med kraftigt förbättrad skärmspegling, smartare skalning och flera praktiska förbättringar i vardagsfunktioner blir Wayland allt mer redo att ersätta X11 – även för användare med flera skärmar och mer krävande arbetsflöden. När skrivbordsmiljöer diskuteras i Linuxvärlden hamnar KDE Plasma ofta i centrum – och…

  • PeerTube 8.0: Ett stort steg framåt för decentraliserad video

    PeerTube 8.0 markerar ett viktigt steg för den decentraliserade videorörelsen, med en modernare videospelare, förbättrad användarupplevelse och efterlängtade verktyg för samarbete i team. Uppdateringen gör plattformen mer attraktiv både för enskilda kreatörer och för organisationer som vill publicera video utan att vara beroende av centraliserade jättetjänster. PeerTube 8.0: Ett stort steg framåt för decentraliserad video…