• Linux 7.1 är här – snabbare filsystem, bättre hårdvarustöd och starkare säkerhet

    Linux 7.1 är här och bjuder på flera viktiga förbättringar under huven. Den nya kärnan ger bland annat bättre stöd för NTFS-diskar, starkare säkerhet med Landlock, effektivare energihantering för moderna processorer och förbättrat stöd för filsystem, nätverk, grafik och ny hårdvara. För vanliga användare betyder det på sikt ett stabilare och mer framtidssäkert Linuxsystem.

    Linuxkärnan fortsätter att utvecklas i hög takt. Med version 7.1 får världens kanske viktigaste öppna kärna en rad förbättringar som märks både för vanliga användare, systemadministratörer och utvecklare. Det handlar om allt från bättre stöd för moderna processorer och lagringsenheter till förbättrad säkerhet och snabbare filsystem.

    Linux är själva hjärtat i operativsystem som Android, Ubuntu, Debian, Fedora, Arch Linux, Linux Mint och många andra distributioner. Kärnan ansvarar för kontakten mellan programmen och datorns hårdvara. När du öppnar en fil, ansluter ett USB-minne, använder nätverket eller startar ett program är Linuxkärnan inblandad i bakgrunden.

    Med Linux 7.1 får kärnan flera tekniska förbättringar som gör systemet mer modernt, effektivt och säkert.

    Ny NTFS-hantering med bättre skrivstöd

    En av de största nyheterna i Linux 7.1 är en ny implementation av NTFS-filsystemet. NTFS är det filsystem som länge har använts i Windows, och stöd för NTFS är därför viktigt för alla som vill läsa och skriva till Windows-diskar från Linux.

    Den nya NTFS-lösningen har varit under utveckling i flera år och innehåller fullt skrivstöd. Det betyder att Linux bättre kan hantera filer på NTFS-formaterade diskar, inte bara läsa dem. För användare som ofta flyttar filer mellan Windows och Linux kan detta bli en märkbar förbättring.

    Den nya implementationen använder modernare teknik i Linuxkärnan, bland annat delayed allocation, iomap och folio-integration. Det låter kanske avancerat, men i praktiken handlar det om att filskrivning kan bli snabbare, stabilare och mer effektiv. Till detta kommer även en ny uppsättning användarverktyg, kallad ntfsprogs-plus.

    Starkare säkerhet med Landlock

    Linux 7.1 innehåller också en förbättring av Landlock, ett säkerhetssystem i Linux som gör det möjligt att begränsa vad program får komma åt.

    Den nya versionen inför en ny åtkomsträtt för pathname UNIX domain sockets. UNIX domain sockets används ofta för kommunikation mellan program på samma system. Genom att kunna styra åtkomst även på detta område får utvecklare och systemadministratörer bättre möjlighet att bygga säkrare miljöer.

    Detta är särskilt viktigt i en tid då fler program körs isolerat, till exempel i containrar, sandlådor och olika typer av begränsade körmiljöer.

    Bättre energihantering för moderna datorer

    Linux 7.1 innehåller förbättringar i drivrutinerna amd-pstate och intel_idle. Dessa delar av kärnan har betydelse för hur processorer från AMD och Intel hanterar strömförbrukning och vilolägen.

    För bärbara datorer kan sådana förbättringar innebära bättre batteritid, lägre värmeutveckling och tystare drift. För servrar kan effektivare energihantering minska strömförbrukningen, vilket är viktigt både ekonomiskt och miljömässigt.

    Förbättringar för exFAT, CIFS, Ceph och andra filsystem

    Linux 7.1 innehåller även förbättringar för flera andra filsystem.

    exFAT får stöd för att förallokera kluster utan att först nollställa dem. Det kan minska fragmentering och göra filhanteringen effektivare, särskilt på USB-minnen, minneskort och externa diskar.

    CIFS-klienten, som används för att komma åt Windows- och Samba-delningar, får stöd för O_TMPFILE. Det gör det möjligt att skapa temporära filer på ett säkrare och mer flexibelt sätt.

    Ceph, som ofta används i större lagringskluster, får ny infrastruktur för att samla in och rapportera I/O-statistik per subvolym. Det är framför allt intressant för driftmiljöer där man behöver övervaka prestanda och belastning noggrant.

    Även EXT4 och F2FS får förbättringar. EXT4 är fortfarande ett av de vanligaste filsystemen på Linux, medan F2FS ofta används på flashbaserad lagring.

    Nya möjligheter för BPF och io_uring

    Linux 7.1 fortsätter också utvecklingen av BPF och io_uring, två tekniker som blivit allt viktigare i moderna Linuxsystem.

    BPF används bland annat för avancerad nätverksfiltrering, övervakning, säkerhet och prestandaanalys. I Linux 7.1 tillkommer bland annat stöd för fsession på IBM System/390-arkitekturen.

    io_uring är ett modernt gränssnitt för snabbare in- och utmatning. Det används för att göra fil- och nätverksoperationer mer effektiva. Med BPF-stöd i io_uring öppnas nya möjligheter för avancerad kontroll och optimering direkt i kärnan.

    Förbättringar för lagring och blockenheter

    Den användarbaserade blockdrivrutinen ublk får en ny funktion för zero-copy-I/O via flaggan UBLK_F_SHMEM_ZC. Zero-copy innebär att data kan flyttas mer effektivt utan onödiga kopieringar i minnet. Det kan ge bättre prestanda i vissa typer av lagringslösningar.

    Linux 7.1 lägger också till stöd för att generera och verifiera T10 protection information på filsystemsnivå. Det är en teknik som används för att upptäcka datakorruption och öka tillförlitligheten i lagringssystem.

    Dessutom byggs stödet för TCG Storage Opal SSC Single User Mode ut i sed-opal-gränssnittet. Det är relevant för självkrypterande lagringsenheter och säker hantering av diskar.

    Mer hårdvarustöd

    Som vanligt innehåller en ny Linuxkärna också mängder av nytt och förbättrat hårdvarustöd.

    Linux 7.1 aktiverar Intels Flexible Return and Event Delivery, FRED, som standard. Detta är en modern funktion i Intel-processorer som förändrar hur vissa typer av händelser och övergångar hanteras i processorn.

    Kärnan får även stöd för CPU Memory Latency PMU på NVIDIA Tegra410-systemkretsar. Det är främst intressant för inbyggda system och utvecklare som arbetar nära hårdvaran.

    USB- och Thunderbolt-drivrutinerna får också förbättringar. Det gäller bland annat stöd för nya USB-strömförsörjningsdrivrutiner, uppdateringar av dwc3-drivrutinen och utökat stöd för ny hårdvara.

    Grafikdrivrutinerna för AMDGPU och Intel i915 förbättras också, vilket är viktigt för både skrivbordsanvändare och bärbara datorer.

    Nätverk, ljud och systemprestanda

    Utöver de stora nyheterna innehåller Linux 7.1 många mindre förbättringar i nätverksstacken, ljudsystemet och olika kärnkomponenter.

    Den typen av ändringar märks kanske inte direkt i form av en ny knapp eller funktion i skrivbordsmiljön, men de bidrar till att Linux fungerar bättre över tid. Bättre nätverkskod kan ge stabilare uppkopplingar. Bättre ljudstöd kan innebära att fler ljudkretsar fungerar direkt. Förbättrad schemaläggning och I/O-hantering kan ge ett mer responsivt system.

    Ska man uppgradera direkt?

    Den som är tekniskt intresserad kan hämta Linux 7.1 direkt från Linus Torvalds git-träd eller från kernel.org och kompilera kärnan själv.

    För de flesta användare är det däremot klokare att vänta tills den nya kärnan kommer via den egna Linuxdistributionens vanliga uppdateringar. Distributioner som Ubuntu, Debian, Fedora, Arch Linux och openSUSE testar och paketerar kärnor på olika sätt. Genom att vänta på distributionens version minskar risken för problem med drivrutiner, moduler och systemintegration.

    För vanliga skrivbordsanvändare är alltså rådet enkelt: vänta på att din distribution erbjuder Linux 7.1 i sina stabila förråd.

    Linux fortsätter framåt

    Linux 7.1 är ingen revolution som förändrar allt över en natt. Det är snarare ännu ett steg i den långsamma men kraftfulla utveckling som gjort Linux till en grundpelare i allt från mobiltelefoner och routrar till superdatorer, servrar och vanliga persondatorer.

    De stora nyheterna – bättre NTFS-stöd, starkare Landlock-säkerhet, effektivare energihantering och utökat hårdvarustöd – visar att Linux fortsätter att anpassa sig till moderna behov.

    För användaren betyder det i slutändan ett stabilare, säkrare och mer framtidssäkert system. För utvecklare och systemadministratörer innebär det fler verktyg, bättre kontroll och större möjligheter att bygga robusta lösningar.

    Linux 7.1 är därför inte bara ännu en versionssiffra. Det är ett tecken på att den öppna kärnan fortsätter att utvecklas i takt med hårdvaran, säkerhetskraven och användarnas behov.

    https://www.kernel.org

    Fakta: Linux 7.1

    Typ: Ny version av Linuxkärnan

    Viktig nyhet: Ny NTFS-implementation med fullt skrivstöd, bättre prestanda och modernare hantering av Windows-formaterade diskar.

    Säkerhet: Landlock får utökade möjligheter att begränsa åtkomst till pathname UNIX domain sockets.

    Filsystem: Förbättringar för bland annat NTFS, exFAT, CIFS, Ceph, EXT4 och F2FS.

    Prestanda: Vidareutveckling av BPF, io_uring, ublk och zero-copy-I/O.

    Hårdvara: Bättre stöd för moderna AMD- och Intel-system, USB, Thunderbolt, grafikdrivrutiner och inbyggda system.

    Energihantering: Förbättringar i amd-pstate och intel_idle kan bidra till lägre strömförbrukning, bättre batteritid och svalare drift.

    Rekommendation: Vanliga användare bör vänta tills Linux 7.1 erbjuds via den egna distributionens stabila uppdateringar.

  • Exfatprogs 1.4 släppt – bättre stöd för exFAT på Linux

    Exfatprogs 1.4 har släppts och ger Linuxanvändare bättre verktyg för att skapa, kontrollera och reparera exFAT-formaterade lagringsenheter. Den nya versionen förbättrar framför allt kompatibiliteten med Windows, gör formatering säkrare och lägger till nya funktioner för både vanliga användare och mer avancerade systemadministratörer. För alla som använder USB-minnen, SD-kort eller externa hårddiskar mellan olika operativsystem är detta en viktig uppdatering.

    Exfatprogs 1.4 har släppts och innebär flera förbättringar för Linuxanvändare som arbetar med exFAT-formaterade diskar, USB-minnen och minneskort. Den nya versionen gör det enklare att skapa, kontrollera och reparera exFAT-filsystem – särskilt när lagringsenheter även ska fungera smidigt i Windows.

    exFAT är ett filsystem som ofta används på externa lagringsenheter eftersom det fungerar bra över flera plattformar. Det är vanligt på USB-minnen, SD-kort, externa hårddiskar och andra flyttbara medier där man vill kunna flytta filer mellan Linux, Windows, macOS, kameror och annan utrustning. Till skillnad från äldre FAT32 klarar exFAT mycket större filer, vilket gör det lämpligt för exempelvis filmfiler, säkerhetskopior och stora arkiv.

    Med Exfatprogs får Linux ett modernt paket med användarverktyg för exFAT. Verktygen används bland annat för att skapa nya exFAT-filsystem, kontrollera om ett filsystem är skadat och reparera fel. Målet med projektet är att ge Linuxanvändare verktyg med hög prestanda och kvalitet, jämförbara med de exFAT-verktyg som finns i Windows.

    Bättre formatering med mkfs.exfat

    En av de största nyheterna i Exfatprogs 1.4 finns i verktyget mkfs.exfat, som används för att formatera en enhet med exFAT.

    Den nya versionen kan nu skapa partitionstabeller i samband med formatering. Det är viktigt eftersom vissa nyformaterade enheter annars inte alltid känns igen korrekt av Windows. För den som ofta flyttar USB-minnen eller externa diskar mellan Linux och Windows kan detta göra arbetet betydligt smidigare.

    mkfs.exfat har även fått en ny funktion för att använda en egen upcase-tabell. En upcase-tabell används av exFAT för att hantera skillnader mellan stora och små bokstäver i filnamn. Det är kanske ingen funktion vanliga användare behöver tänka på, men den är viktig för utvecklare, testare och systemadministratörer som arbetar med exFAT på djupare nivå.

    En annan praktisk förbättring är att verktyget nu kan skriva ut volymens UUID efter formatering. UUID är ett unikt id för filsystemet och används ofta i Linux för att montera rätt partition automatiskt, till exempel via /etc/fstab.

    Säkrare formatering och bättre varningar

    Exfatprogs 1.4 gör också formateringen säkrare. mkfs.exfat kan nu upptäcka främmande filsystem och partitionstabeller innan formateringen startar. Det minskar risken att man av misstag skriver över något viktigt utan att först bli uppmärksammad på det.

    Verktyget varnar även när alternativet -s används. Dessutom har hanteringen av mycket små enheter förbättrats genom att 512 byte stora kluster används som standard i sådana fall. Första delen av enheten, de första 0x10000 byte, rensas alltid vid formatering, vilket bidrar till att gamla rester från tidigare filsystem inte ligger kvar och stör.

    Formateringsprocessen har också fått bättre loggning, verifiering och visning av förlopp. Det gör det enklare att se vad som händer under arbetets gång, särskilt vid större lagringsenheter där processen kan ta längre tid.

    Flera viktiga buggfixar

    Bakom kulisserna innehåller version 1.4 flera rättningar som kan vara viktiga i praktiken. Bland annat har problem med felaktig utskrift av volymens UUID åtgärdats. Även direkt I/O vid skrivverifiering har förbättrats.

    Det har också gjorts korrigeringar för 32-bitars överflödesproblem som i vissa fall kunde leda till att fel klusterstorlek valdes eller att formatering misslyckades med vissa alternativ. Minnesanvändningen vid formatering av mycket stora enheter har förbättrats, liksom hanteringen av ovanliga gränsfall där mycket stora volymer kunde slå i begränsningar för totalt antal kluster.

    Det här är kanske inte förändringar som märks direkt för alla användare, men de gör verktygen mer robusta – särskilt i mer avancerade eller ovanliga miljöer.

    fsck.exfat får bättre Windows-kompatibilitet

    Även fsck.exfat, verktyget som används för att kontrollera och reparera exFAT-filsystem, har fått nya funktioner.

    Två nya alternativ har lagts till: --put-mbr och --clear-mbr. Dessa kan användas för att lägga till eller ta bort partitionstabellposter på befintliga volymer. Syftet är framför allt att förbättra kompatibiliteten med Windows.

    Det innebär att en exFAT-volym som redan finns kan justeras så att den lättare känns igen av Windows, utan att man nödvändigtvis behöver formatera om hela enheten.

    fsck.exfat har även fått förbättrad hantering av biträkning i bitmappar och bättre skydd mot överflöden i förloppsvisningen när bitmappar är korrupta. Det gör reparationsverktyget mer pålitligt även när filsystemet är skadat på ovanliga sätt.

    Nya verktyg för DOS-attribut

    En annan nyhet i Exfatprogs 1.4 är två nya verktyg: chdosattr och lsdosattr.

    Dessa används för att visa och ändra DOS-filattribut. Sådana attribut kan exempelvis ange om en fil är skrivskyddad, dold eller markerad som systemfil. Även om detta kan låta gammaldags används attributen fortfarande i filsystem som har rötter i Windowsvärlden.

    För Linuxanvändare som hanterar exFAT-enheter tillsammans med Windows kan dessa verktyg vara användbara när filer beter sig oväntat, till exempel om de visas som dolda eller skrivskyddade på en annan dator.

    Mindre gammalt arv och bättre I/O-hantering

    Exfatprogs 1.4 tar också ett steg bort från riktigt gamla Linuxmiljöer genom att stödet för Linuxkärnor äldre än 2.6 tas bort. För moderna Linuxdistributioner är detta normalt inget problem, men det gör koden enklare att underhålla.

    Versionen kan även återhämta sig bättre från korta läs- och skrivoperationer vid I/O. Det betyder att verktygen blir bättre på att hantera situationer där en läsning eller skrivning inte slutförs helt på första försöket. Det är en teknisk förbättring som kan ge högre driftsäkerhet vid arbete med lagringsmedia.

    Varför är detta viktigt?

    För de flesta användare är filsystem något man helst inte ska behöva tänka på. Ett USB-minne ska bara fungera. En extern hårddisk ska kunna kopplas in i både Linux och Windows. Ett SD-kort ska kunna läsas i datorn utan krångel.

    Det är just därför Exfatprogs är viktigt. Paketet ger Linux de verktyg som behövs för att exFAT ska fungera stabilt och förutsägbart. När verktyg som mkfs.exfat och fsck.exfat förbättras får användaren i praktiken färre problem med externa lagringsenheter.

    Exfatprogs 1.4 är därför inte bara en uppdatering för utvecklare. Det är också en förbättring för vanliga Linuxanvändare som vill att deras USB-minnen, minneskort och externa diskar ska fungera utan bekymmer mellan olika operativsystem.

    Så får du Exfatprogs 1.4

    Källkoden till Exfatprogs 1.4 finns på projektets GitHub-sida för den som vill kompilera själv. För de flesta användare är det däremot bättre att installera exfatprogs via den egna Linuxdistributionens vanliga paketförråd.

    På Debian, Ubuntu och närbesläktade system brukar paketet kunna installeras med:

    På Fedora används normalt:

    Och på Arch Linux:

    När version 1.4 dyker upp i de stabila paketen beror på vilken distribution man använder och hur snabbt den uppdaterar sina paket.

    Sammanfattning

    Exfatprogs 1.4 är en tekniskt viktig uppdatering för exFAT-stödet i Linux. Den ger bättre formatering, bättre Windows-kompatibilitet, nya DOS-attributverktyg, säkrare hantering av befintliga filsystem och flera rättningar för stora eller ovanliga lagringsenheter.

    För användaren betyder det framför allt en sak: exFAT på Linux blir tryggare, stabilare och mer kompatibelt med Windows.

    https://github.com/exfatprogs/exfatprogs/releases/tag/1.4.0

    Teknisk faktaruta: Exfatprogs 1.4

    Program: Exfatprogs

    Version: 1.4

    Typ: Användarverktyg för exFAT-filsystem i Linux

    Plattform: Linux

    Filsystem: exFAT

    Viktiga verktyg:

    • mkfs.exfat – skapar och formaterar exFAT-filsystem
    • fsck.exfat – kontrollerar och reparerar exFAT-filsystem
    • chdosattr – ändrar DOS-filattribut
    • lsdosattr – visar DOS-filattribut

    Nya funktioner i version 1.4:

    • Stöd för att skapa partitionstabell vid formatering
    • Bättre kompatibilitet med Windows
    • Ny funktion för egen upcase-tabell
    • Utskrift av volymens UUID efter formatering
    • Nya alternativ i fsck.exfat: --put-mbr och --clear-mbr
    • Nya verktyg för DOS-attribut: chdosattr och lsdosattr

    Förbättringar:

    • Säkrare formatering med upptäckt av befintliga filsystem och partitionstabeller
    • Bättre loggning, verifiering och förloppsvisning
    • Förbättrad hantering av mycket små och mycket stora lagringsenheter
    • Rättningar för UUID-visning, direkt I/O och 32-bitars överflöden

    Rekommenderad installation: Via distributionens vanliga paketförråd

    Exempel: sudo apt install exfatprogs

  • Linux 7.1 på väg: första testversionen släppt

    Linux 7.1 närmar sig färdig form. Linus Torvalds har släppt den första testversionen av den kommande Linux-kärnan, där nyheter som förbättrat NTFS-stöd, bättre strömhantering och uppdaterade drivrutiner ska göra systemet snabbare, stabilare och mer användbart på modern hårdvara.

    Linux-kärnan är hjärtat i miljontals datorer, servrar, mobiler och smarta prylar. Nu har Linus Torvalds släppt den första testversionen av nästa stora uppdatering, Linux 7.1.

    Linux är inte bara ett operativsystem för teknikentusiaster. Det finns i allt från webbservrar och superdatorer till Androidtelefoner, routrar, bilar och inbyggda system. Själva kärnan, alltså Linux-kerneln, fungerar som länken mellan hårdvaran och programmen som körs ovanpå.

    Nu har Linux-skaparen Linus Torvalds meddelat att Linux 7.1-rc1 är klar för testning. Förkortningen rc står för release candidate, ungefär kandidat till färdig version. Det betyder att de stora nyheterna i princip är på plats, men att utvecklare och testare nu ska leta efter buggar innan den skarpa versionen släpps.

    Vad är en Linux-kärna?

    Man kan tänka på Linux-kärnan som en trafikledare i datorn. När ett program vill läsa en fil, använda nätverket, visa grafik eller prata med ett USB-tillbehör är det kärnan som ser till att kommunikationen med hårdvaran fungerar.

    Därför kan även små förändringar i Linux-kärnan få stor betydelse. En ny version kan ge bättre batteritid, snabbare filhantering, stöd för ny hårdvara eller säkrare sätt att begränsa vad appar får göra.

    Nytt NTFS-stöd kan göra filhantering smidigare

    En av de största nyheterna i Linux 7.1 är ett nytt stöd för NTFS, filsystemet som länge har använts i Windows. Det är särskilt viktigt för användare som flyttar hårddiskar, SSD:er eller USB-minnen mellan Windows och Linux.

    Den nya implementationen ska ge bättre skrivstöd, högre stabilitet och modernare hantering av filer. I praktiken kan det betyda att Linux blir bättre på att läsa och skriva till Windows-formaterade enheter utan krångel.

    Det kommer även nya användarverktyg, kallade ntfsprogs-plus, som ska hjälpa till med hantering och underhåll av NTFS-volymer.

    Bättre strömhantering och mindre filfragmentering

    Linux 7.1 innehåller också förbättringar för strömhantering. Drivrutinerna amd-pstate och intel_idle får uppdateringar, vilket kan påverka hur effektivt datorer med AMD- och Intel-processorer använder energi.

    För vanliga användare kan sådana förbättringar i bästa fall märkas som lägre strömförbrukning, mindre värmeutveckling eller bättre batteritid på bärbara datorer.

    Även filsystemet exFAT, som ofta används på minneskort och externa lagringsenheter, får förbättringar. Det nya stödet för att förallokera kluster utan att först skriva nollor kan minska fragmentering och göra lagringen mer effektiv.

    Säkerhetssandlådor blir mer finmaskiga

    En annan nyhet gäller Landlock, en säkerhetsfunktion i Linux som gör det möjligt att begränsa vad program får komma åt. Man kan beskriva det som en sandlåda där ett program får leka, men bara inom vissa gränser.

    I Linux 7.1 byggs Landlock ut med nytt stöd för pathname-baserade Unix domain sockets. Det låter tekniskt, men handlar i grunden om att ge systemet bättre kontroll över hur program kommunicerar lokalt med varandra.

    Det är särskilt intressant för utvecklare av säkrare appar, containrar och isolerade miljöer.

    Mer stöd för USB, Thunderbolt och grafik

    Som vanligt innehåller en ny Linux-kärna många förbättringar för hårdvara. I Linux 7.1 gäller det bland annat USB, Thunderbolt, ljud, nätverk och grafik.

    Grafikdrivrutinen AMDGPU får en stor uppdatering. Torvalds påpekar dock att den stora mängden kod delvis beror på en synkronisering av registerdefinitioner för AMD-grafik, vilket gör ändringen större på papperet än den kanske är i praktiken.

    Även Intels i915-drivrutin finns bland de delar som får förbättringar.

    Gammal hårdvara får lämna plats

    Samtidigt som ny hårdvara tillkommer börjar viss gammal kod fasas ut. Torvalds nämner bland annat arbetet med att ta bort stöd för i486, en processorarkitektur från början av 1990-talet.

    Det kan låta drastiskt, men i ett projekt som Linux är underhållsbördan viktig. Ju mer gammal och sällan använd kod som finns kvar, desto mer arbete krävs för att hålla allt säkert, testat och fungerande.

    Genom att rensa bort föråldrade delar kan utvecklarna lägga mer kraft på modern hårdvara och nya funktioner.

    Nu börjar den viktiga testperioden

    Linux 7.1-rc1 är inte tänkt för vanliga användare som bara vill ha en stabil dator. Det är en testversion för utvecklare, distributioner och avancerade användare som vill hjälpa till att hitta problem.

    Torvalds beskriver utvecklingen som relativt normal, även om den här omgången är något åt det större hållet. Under merge-fönstret kom omkring 13 000 vanliga commits och ytterligare cirka 1 000 merge-commits in i projektet.

    Nu handlar arbetet om att stabilisera kärnan inför den slutliga lanseringen.

    Färdig version väntas i juni

    Om allt går enligt den vanliga rytmen väntas Linux 7.1 bli färdig under andra halvan av juni 2026. Med sju releasekandidater kan slutversionen komma den 14 juni. Behövs en åttonde testversion pekar det snarare mot 21 juni.

    Fram till dess väntas nya testversioner släppas varje söndag.

    För de flesta användare kommer Linux 7.1 senare att dyka upp via deras Linuxdistribution, till exempel Fedora, Arch, openSUSE, Ubuntu-baserade system eller serverplattformar. Men för Linuxvärlden markerar rc1-versionen startskottet för den fas där nästa stora kärna går från ny funktionalitet till färdig produkt.

    Teknisk faktaruta: Linux Kernel 7.1 RC1

    Version: Linux Kernel 7.1 RC1

    Status: Första releasekandidat för offentlig testning

    Utvecklare: Linus Torvalds och Linux-kernelcommunityt

    Viktiga nyheter: Ny NTFS-implementation, förbättrad strömhantering, uppdaterade grafikdrivrutiner och förbättrat stöd för USB och Thunderbolt

    Rekommendation: Bör endast användas för testning och inte på produktionssystem

    Förväntad slutversion: Andra halvan av juni 2026

Etikett: exFAT

  • Linux 7.1 är här – snabbare filsystem, bättre hårdvarustöd och starkare säkerhet

    Linux 7.1 är här och bjuder på flera viktiga förbättringar under huven. Den nya kärnan ger bland annat bättre stöd för NTFS-diskar, starkare säkerhet med Landlock, effektivare energihantering för moderna processorer och förbättrat stöd för filsystem, nätverk, grafik och ny hårdvara. För vanliga användare betyder det på sikt ett stabilare och mer framtidssäkert Linuxsystem. Linuxkärnan…

  • Exfatprogs 1.4 släppt – bättre stöd för exFAT på Linux

    Exfatprogs 1.4 har släppts och ger Linuxanvändare bättre verktyg för att skapa, kontrollera och reparera exFAT-formaterade lagringsenheter. Den nya versionen förbättrar framför allt kompatibiliteten med Windows, gör formatering säkrare och lägger till nya funktioner för både vanliga användare och mer avancerade systemadministratörer. För alla som använder USB-minnen, SD-kort eller externa hårddiskar mellan olika operativsystem är…

  • Linux 7.1 på väg: första testversionen släppt

    Linux 7.1 närmar sig färdig form. Linus Torvalds har släppt den första testversionen av den kommande Linux-kärnan, där nyheter som förbättrat NTFS-stöd, bättre strömhantering och uppdaterade drivrutiner ska göra systemet snabbare, stabilare och mer användbart på modern hårdvara. Linux-kärnan är hjärtat i miljontals datorer, servrar, mobiler och smarta prylar. Nu har Linus Torvalds släppt den…