• Tails 7.12 släppt – integritetssystemet börjar uppdateras varannan vecka

    I ett EU där förslaget om Chat Control fortfarande är högaktuellt, och i ett Sverige där ett parti som en gång var med och byggde upp den inhemska underrättelseorganisationen IB åter kan få statsministerposten – Sveriges motsvarighet till Stasi i DDR – blir det allt viktigare att lämna så få digitala spår som möjligt efter sig på nätet.

    Mot den bakgrunden känns Tails mer relevant än på länge. Tails 7.12 har nu släppts och markerar starten för ett betydligt snabbare uppdateringstempo. Framöver ska det integritetsinriktade operativsystemet få en ny version ungefär varannan vecka.

    För den som vill använda en dator utan att lämna onödiga digitala spår finns det ett operativsystem som är byggt just för det ändamålet. Det heter Tails, vilket står för The Amnesic Incognito Live System.

    Nu har projektet släppt Tails 7.12. Själva uppdateringen innehåller inte några dramatiska nya funktioner, men den markerar ändå en större förändring för projektet: Tails går över till en tvåveckorscykel för nya versioner.

    Det innebär att användarna i fortsättningen kan räkna med betydligt tätare uppdateringar.

    Ett operativsystem som försöker glömma

    Till skillnad från vanliga Linuxdistributioner är Tails främst tänkt att köras direkt från ett USB-minne. När datorn startas från USB-minnet laddas operativsystemet utan att den vanliga installationen på datorns hårddisk behöver användas.

    En viktig tanke bakom Tails är att systemet ska lämna så lite information som möjligt efter sig när datorn stängs av.

    Internettrafiken skickas dessutom genom Tor-nätverket.

    Tor skickar trafiken genom flera olika servrar innan den når sin slutliga destination. Syftet är att göra det betydligt svårare för exempelvis webbplatser eller nätverksoperatörer att se både vem användaren är och vilka webbplatser som besöks.

    Det gör Tails användbart för bland annat journalister, människorättsaktivister, visselblåsare och personer som helt enkelt vill ha bättre kontroll över sin digitala integritet.

    Firefox påverkar Tails utveckling

    Att Tails nu börjar släppa nya versioner varannan vecka hänger ihop med förändringar längre ner i mjukvarukedjan.

    Webbläsaren i Tails är Tor Browser, som i sin tur bygger på teknik från Mozilla Firefox.

    När Firefox får nya versioner behöver Tor Browser så småningom anpassas till förändringarna. Därefter behöver även Tails uppdateras för att kunna leverera den senaste versionen av Tor Browser.

    När Firefox går mot en snabbare utgivningstakt får det därför konsekvenser även för projekt som bygger vidare på webbläsaren.

    Tails har därför valt att följa samma rytm.

    För användarna innebär det framför allt att säkerhetsfixar och webbläsaruppdateringar kan nå systemet snabbare.

    Tor Browser 15.0.21 ingår

    I Tails 7.12 uppdateras Tor Browser till version 15.0.21.

    Tor Browser är en av de viktigaste komponenterna i Tails eftersom webbläsaren är konfigurerad för att använda Tor-nätverket och innehåller flera funktioner som ska minska möjligheterna att spåra användaren.

    I ett vanligt operativsystem kan en webbläsare avslöja förvånansvärt mycket information. Skärmupplösning, installerade funktioner, språk, tidszon och andra tekniska egenskaper kan tillsammans bilda ett slags digitalt fingeravtryck.

    Tor Browser försöker därför göra användarnas webbläsare så lika varandra som möjligt. Ju mindre en enskild dator sticker ut från mängden, desto svårare blir det att identifiera just den användaren.

    Bitcoin-plånboken Electrum uppdateras

    Tails innehåller även Bitcoin-plånboken Electrum.

    I den nya versionen uppdateras programmet från Electrum 4.7.2 till Electrum 4.8.1.

    Electrum är en så kallad lätt Bitcoin-plånbok. Den behöver inte ladda ner hela Bitcoins blockkedja, vilket annars handlar om mycket stora datamängder.

    I stället använder programmet externa servrar för delar av kommunikationen med Bitcoin-nätverket.

    Att en kryptovalutaplånbok finns med i Tails kan verka ovanligt, men den passar in i systemets övergripande inriktning på integritet och verktyg som kan användas utan en traditionell bankinfrastruktur.

    Bättre stöd för nyare datorer

    Tails 7.12 innehåller också uppdaterade firmwarepaket.

    Firmware är den mjukvara som fungerar som ett slags mellanlager mellan datorns operativsystem och olika hårdvarukomponenter.

    Det kan exempelvis handla om:

    • trådlösa nätverkskort
    • grafikkort
    • Bluetooth
    • styrkretsar
    • annan inbyggd hårdvara.

    För en distribution som Tails är detta extra viktigt.

    Eftersom systemet ofta startas på datorer där det aldrig tidigare har installerats måste det kunna känna igen så mycket hårdvara som möjligt direkt vid uppstart.

    Nyare firmware kan därför förbättra möjligheten att använda exempelvis moderna Wi-Fi-kort och grafikprocessorer utan extra installationer.

    Permanent lagring trots ett system som ska glömma

    Tails är konstruerat för att glömma information när datorn stängs av. Men användaren kan samtidigt skapa något som kallas Persistent Storage på USB-minnet.

    Där kan viss information sparas mellan sessionerna, exempelvis dokument, inställningar och andra filer som användaren vill behålla.

    Den som redan använder Tails 7.0 eller senare kan automatiskt uppgradera till Tails 7.12 och samtidigt behålla sin Persistent Storage.

    Om den automatiska uppgraderingen inte fungerar finns även möjlighet att genomföra uppdateringen manuellt.

    Det är däremot viktigt att skilja på en uppgradering och en helt ny installation.

    En ny installation på samma USB-minne kan radera den befintliga Persistent Storage och därmed information som finns lagrad där.

    USB är fortfarande huvudalternativet

    För nya användare erbjuder Tails-projektet framför allt en avbildning som kan skrivas till ett USB-minne.

    Det finns även en ISO-avbildning för användning med exempelvis DVD-skivor och virtuella maskiner.

    USB-alternativet är dock det normala sättet att använda systemet.

    Man kan exempelvis bära med sig ett Tails-USB och starta en kompatibel dator från det när ett mer integritetsorienterat system behövs.

    När datorn sedan stängs av försvinner informationen som endast har funnits i arbetsminnet.

    Snabbare uppdateringar blir allt viktigare

    Övergången till en ny version varannan vecka kan vid första anblicken verka som en administrativ förändring.

    Men för ett system vars främsta uppgift är integritet och säkerhet är utgivningstakten viktig.

    Webbläsare är några av de mest komplexa programmen på en modern dator och nya säkerhetsproblem upptäcks regelbundet. När Firefox uppdateras behöver Tor Browser följa efter och därefter behöver Tails kunna leverera den nya webbläsaren till sina användare.

    Med kortare tid mellan Tails-versionerna minskar också tiden mellan att en viktig komponent uppdateras och att den når människor som använder operativsystemet.

    Tails 7.12 är därför kanske inte den mest spektakulära versionen sett till nya funktioner. Den stora nyheten är i stället tempot: ett operativsystem byggt för anonymitet och integritet börjar nu röra sig betydligt snabbare.

    https://tails.net

    > FAKTA: TAILS 7.12

    > System: Tails – The Amnesic Incognito Live System

    > Version: 7.12

    > Typ: Integritets- och anonymitetsinriktad Linuxdistribution

    > Tor Browser: 15.0.21

    > Electrum: 4.8.1

    > Uppdateringstakt: Ny version ungefär varannan vecka

    > Internettrafik: Skickas som standard genom Tor-nätverket

    > Installation: Körs normalt från USB-minne

    > Persistent Storage: Kan användas för att spara utvalda filer och inställningar mellan omstarterna

    > Uppgradering: Användare av Tails 7.0 eller senare kan uppgradera automatiskt till 7.12 och behålla Persistent Storage

    > Syfte: Att minska digitala spår och göra det svårare att koppla internetaktivitet till användaren.

  • Apprise 1.13 blir slutstationen för 1.x-serien

    Apprise 1.13 har släppts med stöd för fler meddelandetjänster, krypterade Bark-notiser och rikare Telegram-meddelanden. Samtidigt markerar versionen slutet för Apprise 1.x. Nästa större utvecklingssteg blir Apprise 2.x, som kommer att innehålla förändringar som kan bryta befintliga integrationer.

    Apprise är ett verktyg med öppen källkod som gör det möjligt för ett program att skicka meddelanden genom ett stort antal olika tjänster. I stället för att utvecklaren behöver skriva en separat integration för exempelvis Telegram, e-post och andra meddelandetjänster kan Apprise fungera som ett gemensamt lager mellan programmet och mottagarna.

    Verktyget används bland annat i servrar, övervakningssystem och automatiserade skript. Ett program kan exempelvis använda Apprise för att meddela administratören när en säkerhetskopiering är klar, en hårddisk börjar rapportera fel eller en tjänst har slutat fungera.

    Tre nya meddelandetjänster

    Apprise 1.13 lägger till stöd för tjänsterna Pinglet, Trigv och Pingram. Pingram ersätter den tidigare integrationen med NotificationApi, som nu har tagits bort.

    För den vanliga användaren betyder detta att ännu fler meddelandetjänster kan anslutas genom samma system. För utvecklare minskar behovet av att själva underhålla flera olika API-integrationer.

    Det är en av Apprises viktigaste idéer: programmet som skapar meddelandet behöver inte känna till alla tekniska detaljer hos mottagartjänsten. Apprise översätter i stället meddelandet till ett format som den aktuella tjänsten förstår.

    Telegram får rikare meddelanden

    Telegram-integrationen har förbättrats med stöd för rikformaterade meddelanden. Det gör det möjligt att skicka mer lättlästa och strukturerade notifieringar än tidigare.

    Ett övervakningssystem kan exempelvis framhäva ett allvarligt fel, dela upp informationen i tydliga avsnitt eller skicka länkar som är enklare att öppna. Det kan verka som en mindre förändring, men tydlig formatering är viktig när många automatiska meddelanden skickas till samma kanal.

    Även Matrix har fått en förbättring. Långa meddelanden delas nu upp på ett bättre sätt, vilket minskar risken för att information kapas eller blir svår att läsa.

    Bark får kryptering med AES-GCM

    En annan viktig nyhet är att Bark-notiser nu kan skyddas med AES-GCM-kryptering.

    AES är en välkänd standard för symmetrisk kryptering. Det innebär att samma hemliga nyckel används för att kryptera och dekryptera informationen. GCM-läget skyddar inte bara innehållet från obehörig läsning, utan kan även upptäcka om den krypterade informationen har förändrats på vägen.

    För meddelanden som innehåller känslig information ger detta ett bättre skydd än att enbart förlita sig på transporten mellan avsändaren och tjänsten.

    Flera fel har rättats

    Version 1.13 innehåller också en rad rättningar. Webhooks för Microsoft Workflows med så kallad CU-dirigering ska nu fungera korrekt. Ett fel som hindrade vissa e-postbilagor som lagrades direkt i minnet har också åtgärdats.

    Utvecklarna har dessutom rättat problem med bland annat:

    • hantering av identitetsnummer för Splunk-entiteter
    • tolkning av felaktigt utformade URL-adresser
    • URL-koordinater för D-Bus och GLib
    • fler säkra sökvägstecken enligt RFC 3986
    • varningar i projektets automatiska tester

    Dokumentationen har samtidigt förbättrats. Kommandoradsverktygets hantering av bifogade filer förklaras tydligare, och information om proxyinställningar har lagts till i manualsidan. Projektet har även fått en italiensk översättning.

    Sista versionen i 1.x-serien

    Den största nyheten handlar egentligen inte om någon enskild funktion. Apprise 1.13 blir enligt utvecklaren den sista funktionsversionen i hela 1.x-serien.

    Den fortsatta utvecklingen flyttas till Apprise 2.x. Den nya huvudversionen kommer att innehålla förändringar som inte är fullt kompatibla med äldre installationer. Program som bäddar in Apprise kan därför sluta fungera om de automatiskt uppgraderar till version 2 utan att först anpassas.

    Utvecklare som behöver ligga kvar på den nuvarande serien rekommenderas därför att begränsa vilken version som får installeras:

    apprise>=1.0.0,<2.0.0
    

    Detta betyder att pakethanteraren får installera nya versioner inom 1.x-serien, men inte automatiskt byta till Apprise 2.0 eller senare.

    Säkerhetsstöd fortsätter

    Att Apprise 1.13 är den sista 1.x-versionen betyder inte att serien omedelbart överges. Utvecklaren räknar med att fortsätta publicera säkerhetsrättningar under ungefär ett till två år.

    På längre sikt blir Apprise 2.x däremot den rekommenderade grenen. Organisationer och utvecklare som använder Apprise bör därför kontrollera sina installationer, låsa versionsberoendet där det behövs och börja planera för en framtida övergång.

    Apprise 1.13 fungerar därmed både som en vanlig funktionsuppdatering och som en tydlig vägskylt inför framtiden. Versionen förbättrar dagens meddelanden, men gör det samtidigt klart att nästa stora steg kommer att kräva mer noggranna förberedelser.

    https://github.com/caronc/apprise/releases/tag/v1.13.0

    Apprise 1.13 – fakta

    Program: Apprise

    Version: 1.13

    Licens: Öppen källkod

    Användning: Skickar notifieringar genom många olika meddelandetjänster.

    Nya tjänster: Pinglet, Trigv och Pingram

    Nyheter: Telegram-meddelanden med rik formatering och AES-GCM-kryptering för Bark.

    Viktigt: Apprise 1.13 är den sista funktionsversionen i 1.x-serien.

    Rekommenderat versionskrav: apprise>=1.0.0,<2.0.0

  • Rsync 3.5 släppt – rättar 33 säkerhetsproblem

    Rsync 3.5 har släppts med rättningar för 33 säkerhetsproblem, däribland en kritisk sårbarhet som kunde användas för att kringgå serverns åtkomstkontroller. Uppdateringen innehåller dessutom omfattande förstärkningar av programmets hantering av sökvägar, symboliska länkar, krypterade anslutningar och rsync-servrar.

    Rsync 3.5 har släppts med omfattande säkerhetsförbättringar. Den nya versionen rättar sammanlagt 33 säkerhetsproblem, varav ett klassas som kritiskt och flera som allvarliga.

    Rsync används för att kopiera och synkronisera filer både lokalt och mellan datorer. Programmet förekommer även i många skript, säkerhetskopieringslösningar och servermiljöer. Säkerhetsproblemen i version 3.5 är framför allt resultatet av en omfattande granskning av programmets sökvägshantering och daemonprotokoll.

    Kritisk sårbarhet i proxyprotokollet

    Den allvarligaste sårbarheten har beteckningen CVE-2026-53791 och klassas som kritisk.

    Problemet berör rsync-servrar där inställningen proxy protocol = true används. En klient som anslöt direkt till servern kunde skicka ett manipulerat PROXY-huvud och därigenom förfalska sin ursprungliga IP-adress. Detta kunde användas för att kringgå värdbaserade åtkomstregler.

    I rsync 3.5 godtas en vidarebefordrad adress endast när anslutningen kommer från en uttryckligen angiven och betrodd proxyserver.

    Som en ytterligare säkerhetsåtgärd kommer en server som har proxy protocol = true, men saknar inställningen proxy protocol hosts, nu att neka samtliga anslutningar. Rsync varnar dessutom för konfigurationsfelet när daemonen startas.

    Förstärkt skydd mot sökvägsattacker

    Många av de rättade sårbarheterna handlar om symboliska länkar och otillräckligt skyddade sökvägar. Under vissa omständigheter kunde en angripare få rsync att läsa, skriva eller radera filer utanför den avsedda katalogen.

    Rsync 3.5 inför därför en säkrare metod för att behandla sökvägar komponent för komponent. Bland annat har skyddet förbättrats för följande funktioner:

    • Filterfiler och listor som anges med exempelvis --filter och --files-from.
    • Loggfiler samt filer som används av --write-batch och --read-batch.
    • Mottagarkataloger och temporära kataloger.
    • Alternativen --partial-dir, --backup-dir och --link-dest.
    • Radering av källfiler med --remove-source-files.
    • Bevarande av ACL-rättigheter och utökade attribut.
    • Begränsade rsync-konton som använder verktyget rrsync.

    En särskilt viktig rättning gäller sökvägar som skickas av en ansluten klient. Tidigare kunde symboliska länkar i en rsync-modul under vissa förhållanden styra --partial-dir eller --backup-dir utanför modulens rotkatalog. Dessa sökvägar begränsas nu till det tillåtna området.

    Skydd mot överbelastning och minnesfel

    Version 3.5 rättar även flera problem som kunde användas för att överbelasta eller krascha en rsync-server.

    En angripare kunde bland annat skapa särskilt utformade kedjor med identiska svaga kontrollsummor och därigenom orsaka en kvadratisk ökning av processorbelastningen. Sökningen genom sådana kedjor begränsas nu.

    Andra rättningar omfattar bland annat:

    • Begränsning av antalet Zstandard-trådar som en klient kan begära från en daemon.
    • En tidsgräns för klienter som påbörjar en anslutning men sedan skickar data extremt långsamt.
    • Kontroller mot flera heltalsöverskridningar.
    • Rättningar av skrivningar utanför tilldelat minne.
    • Begränsningar för mängden data som kan skickas i proxyhuvuden och utökade filattribut.

    Standardgränsen för komprimeringstrådar i daemonläge har stärkts så att en fjärrklient inte längre kan starta hundratals trådar genom en enda anslutning.

    hosts deny misslyckas nu säkert

    En sårbarhet i hanteringen av hosts deny kunde tidigare leda till att en klient tilläts ansluta om ett värdnamn i nekandelistan inte gick att slå upp.

    Rsync 3.5 ändrar beteendet så att ett misslyckat namnuppslag i en sådan regel leder till att anslutningen nekas. Programmet använder därmed principen ”fail closed” i stället för att släppa igenom klienten.

    Även tolkningen av vissa regler under auth users har rättats. Gruppnamn som innehöll mellanslag kunde tidigare göra att en nekningsregel eller en regel för skrivskydd inte tillämpades som avsett.

    Säkrare krypterade anslutningar

    Skriptet rsync-ssl, som används för att köra rsync över en krypterad TLS-anslutning, får en viktig säkerhetsförbättring.

    När stunnel användes kontrollerade tidigare versioner inte alltid att servercertifikatet var utfärdat av en betrodd certifikatutfärdare eller att certifikatet tillhörde det begärda värdnamnet. En angripare med möjlighet att påverka nätverkstrafiken kunde därför i vissa situationer utge sig för att vara rsync-servern.

    I rsync 3.5 kräver stunnel-läget korrekt certifikatkontroll och matchning av värdnamnet. Den äldre, osäkra hanteringen kan endast aktiveras genom ett uttryckligt undantag.

    Klienten har även fått skydd mot en skadlig motpart som försöker ändra eller stänga av klientens tidsgräns för in- och utmatning.

    Filnamn kan inte längre manipulera loggar

    Kontrolltecken i filnamn kodas numera innan de skrivs till loggfiler. Det förhindrar att manipulerade filnamn används för att infoga falska loggrader eller skicka terminalkommandon när en administratör öppnar loggen.

    Utvecklarna har också stängt en möjlighet att kringgå --safe-links i kombination med säkerhetskopiering. Osäkra symboliska länkar ska därmed inte längre kunna följa med till säkerhetskopieringsområdet via en alternativ kodväg.

    Vissa ändringar kan påverka befintliga skript

    Den striktare säkerhetsmodellen medför även några beteendeförändringar.

    En mottagare som inte körs i daemonläge följer nu endast en symbolisk länk som används som målkatalog om länken ägs av root eller av den användare som kör rsync. Syftet är att förhindra att en annan lokal användare byter ut målkatalogen och styr filerna till en annan plats.

    Administratörer som använder symboliska länkar, egna proxyinställningar, rrsync eller avancerade alternativ för säkerhetskopiering bör därför testa sina befintliga skript efter uppgraderingen.

    Uppgradering rekommenderas

    På grund av antalet säkerhetsproblem och deras allvarlighetsgrad bör användare och administratörer uppgradera till rsync 3.5 så snart versionen blir tillgänglig i den aktuella Linuxdistributionens paketförråd.

    Exakt vilka äldre versioner som påverkas varierar mellan sårbarheterna. Det är därför inte korrekt att utgå från att samtliga problem berör alla tidigare rsync-versioner. Distributioner kan dessutom välja att föra tillbaka säkerhetsrättningarna till äldre paketversioner.

    Den installerade versionen kan kontrolleras med:

    rsync --version
    

    Serveradministratörer bör särskilt granska installationer där rsync körs som daemon, med höga behörigheter eller genom begränsade SSH-konton.

    Mer information finns i de officiella versionsanteckningarna för rsync 3.5.

    > TEKNISK FAKTARUTA: RSYNC 3.5
    VERSION: 3.5.0
    SLÄPPT: 13 augusti 2026
    SÄKERHETSFEL: 33
    HÖGSTA ALLVARLIGHET: Kritisk
    KRITISK SÅRBARHET: CVE-2026-53791
    BERÖR: Klient, daemon, rrsync, rsync-ssl och sökvägshantering
    root@linux:~$ rsync –version
    REKOMMENDATION: Uppgradera till rsync 3.5 eller ett distributionspaket där säkerhetsrättningarna har förts tillbaka.
  • SCTPhantom – 18 år gammal Linux-bugg kan ge angripare rootåtkomst

    En 18 år gammal sårbarhet i Linuxkärnans SCTP-kod kan ge lokala angripare fullständig rootåtkomst. Säkerhetsforskarna bakom upptäckten har även visat att felet under vissa förutsättningar kan användas för att ta sig ur en container och angripa värdsystemet.

    Sårbarheten har fått namnet SCTPhantom och registrerats som CVE-2026-64564. Den finns i Linuxkärnans stöd för nätverksprotokollet SCTP och uppges ha introducerats redan i Linux 2.6.25, som lanserades våren 2008.

    Det innebär att felet har kunnat följa med genom nästan två decennier av utveckling, trots att miljontals rader kod har granskats, ändrats och förbättrats under tiden.

    Vad är SCTP?

    SCTP står för Stream Control Transmission Protocol och är, precis som TCP och UDP, ett protokoll för att överföra information över nätverk.

    En viktig skillnad är att SCTP kan använda flera nätverksadresser inom samma anslutning. Om en server har flera nätverkskort eller internetförbindelser kan trafiken fortsätta över en annan väg om den första slutar fungera. Funktionen används bland annat inom telekommunikation och andra system där hög tillgänglighet är viktig.

    SCTP kan dessutom lägga till och ta bort IP-adresser medan en anslutning pågår. Det är just i denna dynamiska adresshantering som SCTPhantom finns.

    En borttagen nätverksväg som fortfarande används

    Linuxkärnan håller reda på de olika nätverksvägar som hör till en SCTP-anslutning. Sårbarheten gör det möjligt att skicka en särskilt konstruerad serie SCTP-kommandon som först tar bort en sådan nätverksväg och därefter försöker använda den igen.

    Problemet är att kärnan fortfarande har kvar en pekare till det borttagna objektet.

    Det kan jämföras med att ett företag river en byggnad men glömmer att ta bort adressen ur sitt register. När samma mark senare används till något annat fortsätter företagets personal att skicka instruktioner till den gamla adressen. Instruktionerna riskerar då att påverka något helt annat än det ursprungligen var tänkt.

    Inom programmering kallas detta för use-after-free. Ett område i minnet har frigjorts, men programmet fortsätter ändå att använda en gammal hänvisning till området.

    I ett vanligt program kan ett sådant fel leda till att programmet kraschar. När felet finns i operativsystemets kärna blir konsekvenserna betydligt allvarligare. Kärnan har tillgång till hela datorns minne, all hårdvara och samtliga användarkonton.

    En angripare som lyckas kontrollera hur det frigjorda minnet återanvänds kan därför i vissa fall manipulera kärnan och ge sin egen process högsta möjliga behörighet: root.

    Fungerade på flera Linuxdistributioner

    Forskarna vid Tencents Zhuque Lab lyckades utnyttja sårbarheten och erhålla rootåtkomst på flera olika system. Bland de testade miljöerna fanns:

    • Debian 13 med Linux 6.12.95
    • Ubuntu 24.04 med Linux 6.8.0-134
    • Rocky Linux 9 och RHEL 9-baserade system med leverantörens 5.14-kärna
    • ett OpenCloudOS-baserat system med Linux 6.6.119
    • en testmiljö med Linux 7.2-rc2

    Resultaten visar att sårbarheten inte är begränsad till en enskild Linuxdistribution eller kärngeneration.

    Det betyder däremot inte att vem som helst kan angripa samtliga Linuxdatorer direkt över internet. För den demonstrerade lokala attacken måste angriparen redan kunna köra kod på datorn eller i en miljö som har tillgång till den sårbara SCTP-funktionen.

    Därför kan en container inte alltid skydda värddatorn

    En container kan se ut som en separat dator, men den använder i själva verket samma Linuxkärna som värdsystemet. Tekniker som namnrymder, Linux capabilities och seccomp begränsar vad processerna i containern får göra, men det finns ingen separat kärna mellan containern och värddatorn.

    Om en angripare hittar ett exploaterbart fel i själva kärnan kan gränsen mellan containern och värdsystemet därför kringgås.

    Tencent genomförde åtta försök att utnyttja SCTPhantom från en container. I sex av försöken fick forskarna rootåtkomst på värddatorn. De två misslyckade försöken stannade vid minneshanteringen utan att krascha kärnan.

    Testcontainern använde en standardskapad seccomp-profil och hade varken CAP_NET_ADMIN eller CAP_SYS_ADMIN, två kraftfulla rättigheter som normalt inte bör ges till okända containrar.

    Resultatet innebär dock inte att alla Linuxcontainrar automatiskt går att bryta sig ur. Risken påverkas bland annat av:

    • om SCTP finns installerat och kan aktiveras
    • vilka typer av nätverkssocklar containern får skapa
    • hur användarnamnrymder är konfigurerade
    • containerns seccomp-regler
    • tilldelade Linux capabilities
    • säkerhetssystem som AppArmor och SELinux

    Containerns körmiljö, version och exakta konfiguration påverkar alltså om attacken över huvud taget är möjlig.

    En liten rättning stoppar ett komplicerat angrepp

    Det intressanta med SCTPhantom är skillnaden mellan sårbarhetens komplexitet och rättningens storlek.

    Attacken kräver avancerad manipulation av kärnans minne. Själva programfelet kan däremot stoppas genom en relativt liten ändring: Linuxkärnan tillåts inte längre ta bort den SCTP-transport som fortfarande används för att behandla det aktuella ASCONF-meddelandet.

    Därmed uppstår inte längre den kvarlämnade pekare som attacken bygger på.

    Enligt Linuxkärnans CVE-information är de första korrigerade versionerna i berörda stabila utvecklingsgrenar:

    • Linux 6.6.148
    • Linux 6.12.101
    • Linux 6.18.42
    • Linux 7.1.6
    • Linux 7.2-rc5 i huvudgrenen

    Linuxdistributioner använder emellertid ofta egna kärnpaket. En leverantör kan flytta över säkerhetsrättningen till en äldre kärna utan att ändra kärnans huvudsakliga versionsnummer. Därför går det inte alltid att avgöra om en dator är skyddad genom att enbart kontrollera resultatet från uname -r.

    Debian 13 ”Trixie” fick exempelvis rättningen genom säkerhetskärnan 6.12.101-1. Vid publiceringen markerade Debians säkerhetsspårare fortfarande de dåvarande kärnpaketen för Debian 12 och Debian 11 som sårbara.

    Vad bör Linuxanvändare göra?

    Det viktigaste är att installera de säkerhetsuppdateringar som tillhandahålls av den aktuella Linuxdistributionen och därefter starta om datorn så att den nya kärnan verkligen används.

    Administratörer bör särskilt kontrollera servrar där flera användare kan köra program, system som kör containrar och miljöer där opålitlig kod behandlas.

    Om SCTP inte används kan avstängning av SCTP-modulen minska angreppsytan i väntan på en uppdatering. Det bör dock ses som en tillfällig skyddsåtgärd och inte som en ersättning för att installera en korrigerad kärna.

    SCTPhantom visar samtidigt varför även gammal och till synes stabil kod behöver fortsätta granskas. Ett litet misstag i minneshanteringen kan ligga dolt i närmare två decennier – och förvandlas från en bortglömd pekare till en huvudnyckel för hela systemet.

    https://nvd.nist.gov/vuln/detail/CVE-2026-64564

  • Rust-baserade uutils närmar sig full kompatibilitet med GNU Coreutils

    Rust-projektet uutils tar ännu ett stort steg mot att kunna ersätta GNU Coreutils. Med version 0.10 klarar projektet nu 93,48 procent av GNU testsvit och levererar samtidigt förbättringar inom säkerhet, prestanda, filhantering och stöd för fler plattformar.

    Coreutils är en samling grundläggande kommandoradsverktyg som finns i nästan alla Linuxsystem. Kommandon som ls, cp, mv, rm, cat, date och chmod används dagligen av både vanliga användare, systemadministratörer och automatiserade skript.

    Traditionellt kommer dessa program från GNU Coreutils och är huvudsakligen skrivna i programmeringsspråket C. Projektet uutils försöker återskapa samma verktyg i Rust – ett modernare programmeringsspråk med ett starkt fokus på minnessäkerhet och robust programvara.

    Med version 0.10 har projektet tagit ett stort steg närmare målet att fungera som en direkt ersättare för GNU Coreutils.

    Klarar 645 av 690 tester

    Enligt projektets senaste testresultat klarar uutils Coreutils nu 645 av de 690 testerna i GNU:s officiella testsvit. Det motsvarar en kompatibilitet på 93,48 procent.

    I version 0.9 låg resultatet på 90,58 procent. Antalet underkända tester har samtidigt minskat från 56 till 29.

    Att klara testerna är viktigt eftersom även små skillnader mellan två kommandon kan orsaka problem. Ett skript kan exempelvis förvänta sig en viss felkod, ett exakt formaterat felmeddelande eller att ett kommando reagerar på ett särskilt sätt när en fil saknas.

    Ju fler GNU-tester uutils klarar, desto större är möjligheten att befintliga Linuxprogram och skript fungerar utan ändringar.

    Många välkända kommandon har förbättrats

    Version 0.10 innehåller kompatibilitetsförbättringar för ett stort antal vanliga verktyg, däribland:

    date, du, head, tail, install, ls, nproc, numfmt, od, pr, stat, sum och truncate.

    Även felmeddelandena har blivit tydligare. När ett kommando misslyckas anges nu oftare både namnet på den berörda filen och det ursprungliga felet från operativsystemet.

    Det gör det lättare att förstå om problemet exempelvis beror på bristande behörighet, en saknad fil eller ett skrivskyddat filsystem.

    Ökad säkerhet vid filhantering

    En viktig del av utvecklingsarbetet handlar om att förhindra så kallade TOCTOU-problem, en förkortning av time-of-check to time-of-use.

    Problemet kan uppstå när ett program först kontrollerar en fil och därefter utför en åtgärd på den. Under den korta tiden mellan kontrollen och åtgärden kan filen eller sökvägen hinna ändras.

    En angripare skulle exempelvis kunna ersätta en vanlig fil med en symbolisk länk och därmed försöka få programmet att skriva till eller ändra fel fil.

    I version 0.10 har skyddet mot sådana situationer förbättrats i bland annat:

    touch, mkfifo, head, split och chcon.

    De rekursiva funktionerna i chmod och chown har också gjorts mer motståndskraftiga mot cirkulära symboliska länkar och försök att kringgå säkerhetsfunktionen --preserve-root.

    Den funktionen ska bland annat skydda användaren från katastrofala kommandon som av misstag försöker ändra eller radera hela rotfilsystemet.

    Säkrare kopiering och flyttning

    Kommandot cp följer inte längre en symbolisk länk om länken pekar på en underkatalog i kopieringens målområde. Detta minskar risken för att programmet kopierar filer till en oväntad plats.

    Även mv har fått ytterligare skydd när filer flyttas mellan olika filsystem eller när säkerhetskopior skapas.

    Kommandona mkdir, mkfifo och mknod kan dessutom tilldela SELinux-etiketter redan när ett objekt skapas. Tidigare kunde etiketten läggas till i ett separat steg, vilket skapade ett kort tidsfönster där objektet hade fel säkerhetsmärkning.

    Bättre hantering av ovanliga fel

    Utvecklarna har korrigerat flera problem som framför allt uppstår i extrema eller ovanliga situationer.

    Det gäller bland annat:

    • skrivfel vid utmatning till enheter som /dev/full
    • heltalsöverskridningar vid mycket stora argument
    • ogiltiga teckengränser i text med multibyte-kodning
    • onödigt stora minnesallokeringar
    • stacköverskridningar i kommandot expr

    Enheten /dev/full fungerar ungefär som en hårddisk som alltid är full. Den används ofta för att testa hur ett program reagerar när det inte längre går att skriva data.

    Parsern i expr har skrivits om för att arbeta iterativt i stället för rekursivt. Det minskar risken för att mycket djupt nästlade uttryck fyller programmets stack och orsakar en krasch.

    Nya funktioner i mv, install och rm

    Version 0.10 introducerar även flera nya funktioner.

    Kommandot:

    mv --exchange
    

    kan användas för att atomiskt byta plats på två sökvägar. Atomiskt innebär att bytet sker som en enda sammanhängande operation. Andra program ska därför inte kunna se ett tillstånd där bara halva bytet har genomförts.

    Installationsverktyget install har fått stöd för alternativet:

    --reflink
    

    På kompatibla filsystem kan detta skapa en så kallad copy-on-write-kopia. I stället för att omedelbart duplicera alla data kan originalet och kopian tillfälligt dela samma datablock. Nya block skapas först när någon av filerna ändras.

    Det kan göra kopieringen både snabbare och mer utrymmeseffektiv.

    Alternativet install -C kan nu också kombineras med --preserve-timestamps.

    Kommandot rm har fått alternativet:

    --one-file-system
    

    Det förhindrar en rekursiv radering från att fortsätta in i andra monterade filsystem. Funktionen kan vara användbar när exempelvis externa diskar, nätverkslagring eller särskilda systemkataloger är monterade under den katalog som ska tas bort.

    Kommandot cut har dessutom fått -O som en kortare variant av --output-delimiter.

    Snabbare cat, cp och tee

    Flera prestandaförbättringar ingår också i versionen.

    tee har fått möjlighet att använda en snabb kopieringsmetod med så kallad zero-copy. Det innebär att data i vissa situationer kan flyttas mellan olika delar av systemet utan att först kopieras fram och tillbaka genom programmets eget minne.

    Även cat har optimerats för högre datahastighet.

    Kopieringar med cp som inte använder reflink ska också gå snabbare. Förbättringarna gäller bland annat kopiering mellan olika lagringsenheter.

    Kontrollsummeverktygen kan dessutom använda OpenSSL som beräkningsmotor, vilket kan ge bättre prestanda på system där OpenSSL innehåller väloptimerade implementationer för processorn.

    Förbättrat stöd för Windows och WebAssembly

    uutils utvecklas inte enbart för traditionella Linuxsystem.

    Version 0.10 har fått stöd för målplattformen wasm32-wasip2, vilket gör det möjligt att kompilera verktygen för WebAssembly och köra dem i miljöer som stöder WASI.

    På Windows fungerar nu kommandot timeout, och tail -f samt tail -F kan följa filer som uppdateras löpande.

    Det kan exempelvis användas för att övervaka en loggfil medan ett program fortfarande skriver till den.

    Windowsversionen har även fått stöd för glesa kopior i cp. Glesa filer innehåller områden som logiskt består av nollor men som inte behöver ta upp motsvarande fysiskt lagringsutrymme.

    En korrigering har dessutom gjorts för kontrollsummor i samband med konvertering av Windows radslut, så kallade CRLF-radslut.

    Rust som alternativ till klassiska Unixverktyg

    Målet med uutils är inte att skapa helt nya kommandon, utan att återskapa beteendet hos välkända Unixverktyg med en modern kodbas.

    Rust kan förhindra flera vanliga programmeringsfel redan under kompileringen. Det gäller bland annat felaktig minneshantering, användning av frigjort minne och vissa typer av samtidighetsproblem.

    Det betyder däremot inte automatiskt att alla program skrivna i Rust är felfria. Logiska fel, kompatibilitetsproblem och säkerhetsbrister kan fortfarande förekomma.

    Det höga resultatet i GNU:s testsvit visar ändå att uutils börjar närma sig en nivå där projektet kan bli ett realistiskt alternativ i fler operativsystem och Linuxdistributioner.

    Med 93,48 procents godkända tester är full kompatibilitet ännu inte uppnådd. Men version 0.10 visar att avståndet till GNU Coreutils fortsätter att minska.

    https://uutils.org/coreutils

    > TEKNISK FAKTA: uutils Coreutils 0.10
    Projekt: uutils Coreutils
    Version: 0.10
    Programmeringsspråk: Rust
    Mål: Kompatibel ersättare för GNU Coreutils
    GNU-testsvit: 645 av 690 tester godkända
    Kompatibilitet: 93,48 %
    Föregående version: 90,58 %
    Underkända tester: 29
    Plattformar: Linux, Unix-liknande system, Windows och WebAssembly
    Nytt mål: wasm32-wasip2

    Några förbättrade verktyg:
    date, du, head, tail, install, ls, nproc, numfmt, od, pr, stat, sum och truncate

    Nya funktioner:
    mv –exchange
    install –reflink
    rm –one-file-system
    cut -O

    Fokus i version 0.10:
    Kompatibilitet, TOCTOU-säkerhet, symlink-skydd, förbättrad felhantering, högre prestanda och utökat plattformsstöd.
  • Codeberg säger nej till projekt som huvudsakligen skapats av AI

    Den ideella kodplattformen Codeberg förbjuder nu projekt som till största delen består av AI-genererad kod. Beslutet grundas på osäker upphovsrätt, säkerhetsrisker och svårigheten att avgöra vem som egentligen ansvarar för programvaran.

    Den ideella kodplattformen Codeberg inför nya regler för programvara som har skapats med hjälp av generativ artificiell intelligens. Projekt där merparten av källkoden har skrivits av AI-verktyg får inte längre lagras på plattformen.

    Codeberg är en tjänst för fri programvara och projekt med öppen källkod. Plattformen drivs utan vinstsyfte och bygger på programvaran Forgejo, som är ett öppet alternativ till bland annat GitHub.

    Den nya begränsningen har lagts till i Codebergs användarvillkor efter att frågan diskuterats och godkänts genom organisationens gemensamma beslutsprocess. Regeln omfattar kod som huvudsakligen har skapats av generativa AI-tjänster, exempelvis Claude och OpenAI Codex.

    Oklart vem som äger AI-skapad kod

    Ett av Codebergs viktigaste argument handlar om upphovsrätt.

    Generativa AI-system tränas på mycket stora mängder text och programkod. I många fall är det svårt att veta exakt vilket material som har använts vid träningen och vilka licenser som gäller för det ursprungliga materialet.

    Det skapar flera obesvarade frågor. Kan AI-genererad kod innehålla delar som liknar upphovsrättsskyddad kod? Vem bär ansvaret om sådan kod publiceras? Kan den som använder AI-verktyget verkligen ge programmet en giltig licens?

    Codeberg anser att den juridiska situationen fortfarande är för osäker för att plattformen ska tillåta projekt som till största delen består av AI-genererat innehåll.

    Risk för skadlig och osäker kod

    Codeberg lyfter även fram säkerheten.

    Ett generativt AI-system förstår inte programkod på samma sätt som en erfaren utvecklare. Systemet skapar i stället svar genom att beräkna vilka ord, symboler och kodrader som sannolikt bör följa efter varandra.

    Resultatet kan se korrekt och professionellt ut, trots att programmet innehåller allvarliga fel. Det kan exempelvis handla om säkerhetshål, felaktig hantering av lösenord eller kod som använder gamla och osäkra funktioner.

    AI-verktyg kan dessutom producera skadlig kod, antingen avsiktligt efter en instruktion eller oavsiktligt genom ett felaktigt förslag. Enligt Codeberg har dagens AI-tjänster inte tillräckligt starka skydd för att garantera att större automatiskt skapade projekt är säkra.

    I användarvillkoren skriver Codeberg att användare inte får dela projekt som huvudsakligen består av kod skriven av generativa AI-verktyg. Som skäl anges både den oklara upphovsrätten och risken för skadligt innehåll.

    All användning av AI förbjuds inte

    Den nya regeln innebär inte att utvecklare helt måste avstå från AI.

    Det är fortfarande tillåtet att använda AI som ett begränsat hjälpmedel. En programmerare kan exempelvis be ett AI-system att förklara ett felmeddelande, föreslå hur en enskild funktion kan förbättras eller hjälpa till att skriva dokumentation.

    Begränsningen gäller projekt där AI har producerat huvuddelen av själva källkoden.

    Gränsen är dock inte särskilt tydlig. Codeberg har inte angett någon exakt procentsats för hur stor del av ett projekt som får vara AI-genererad. Det framgår inte heller hur kod som har skapats gemensamt av människor och AI ska bedömas.

    Mänsklig granskning verkar inte räcka

    Reglernas formulering innehåller inget tydligt undantag för kod som först har skapats av AI och därefter granskats av en människa.

    Det innebär att ett projekt kan omfattas av förbudet även om utvecklaren har läst, testat och förstått varje kodrad. Den avgörande frågan verkar vara vem eller vad som ursprungligen skapade huvuddelen av koden.

    Detta kan bli svårt att hantera i praktiken. Modern programutveckling sker ofta i flera steg. En utvecklare kan låta AI skapa ett första förslag, ändra stora delar av det och sedan bygga vidare manuellt.

    När är koden då fortfarande AI-genererad? Codebergs regler ger ännu inget tydligt svar.

    Svårt att upptäcka AI-skriven kod

    Det finns i dag ingen helt pålitlig metod för att avgöra om ett program har skrivits av en människa eller av ett AI-system.

    Till skillnad från bilder och vanlig text innehåller programkod ofta fasta strukturer och återkommande lösningar. Två utvecklare kan därför skriva mycket liknande kod utan att någon har kopierat den andra.

    AI-genererad kod kan också redigeras, döpas om och blandas med mänskligt skriven kod. Efter tillräckligt många ändringar kan det vara nästan omöjligt att fastställa hur den första versionen skapades.

    Codeberg har ännu inte förklarat hur plattformen ska upptäcka regelbrott eller vilken typ av bevis som kommer att krävas.

    Det är därför möjligt att reglerna främst kommer att användas mot projekt som öppet beskriver sig som helt eller nästan helt AI-genererade.

    En annan väg än GitHub

    Codebergs beslut går i motsatt riktning jämfört med utvecklingen hos den kommersiella konkurrenten GitHub.

    GitHub har under de senaste åren byggt in allt fler AI-funktioner för programmerare. AI-assistenter kan föreslå kod, besvara frågor om projekt och i vissa fall arbeta mer självständigt med programmeringsuppgifter.

    Medan GitHub ser generativ AI som en central del av framtidens programutveckling väljer Codeberg alltså att dra en tydlig gräns.

    Skillnaden speglar två olika synsätt. Det ena betonar snabbare utveckling och automatisering. Det andra lägger större vikt vid upphovsrätt, säkerhet, mänsklig kontroll och möjligheten att förstå hur ett program har skapats.

    Kan påverka fler plattformar

    Codebergs beslut är ett av de tydligaste exemplen hittills på en kodplattform som begränsar AI-genererad programvara i sina användarvillkor.

    Plattformen nöjer sig inte med att rekommendera försiktighet eller kräva att AI-användning redovisas. Projekt som huvudsakligen har skapats av generativ AI måste i stället publiceras någon annanstans.

    Det återstår att se hur reglerna kommer att fungera i praktiken. Codeberg behöver bland annat avgöra vad ordet ”huvudsakligen” betyder, hur misstänkta projekt ska granskas och hur utvecklare ska kunna försvara sig mot felaktiga anklagelser.

    Beslutet visar samtidigt att frågan om AI-genererad kod inte bara är teknisk. Den handlar även om juridiskt ansvar, säkerhet, förtroende och vilken roll människor ska ha i framtidens programutveckling.

    https://codeberg.org/Codeberg/org/pulls/1253/commits/96fac426a32d1ba91ff879366d59bf1af54080c2

    Fakta: Codebergs nya AI-regel

    Plattform: Codeberg

    Inriktning: Ideell Git-plattform för fri programvara och projekt med öppen källkod.

    Ny regel: Projekt som huvudsakligen består av kod skapad med generativa AI-verktyg får inte längre publiceras på plattformen.

    Exempel på AI-verktyg: Claude och OpenAI Codex.

    Codebergs motivering: AI-genererad kod kan ha oklar upphovsrättslig status och innehålla säkerhetsproblem eller skadlig kod.

    Begränsad AI-hjälp: Det är fortfarande tillåtet att använda AI som hjälpmedel, så länge AI inte har skapat huvuddelen av projektets kod.

    Oklart: Codeberg har ännu inte förklarat exakt hur AI-genererad kod ska identifieras eller hur ordet ”huvudsakligen” ska bedömas.

  • Tails 7.10 får säkrare avstängning och ny videospelare

    Tails 7.10 har släppts med en säkrare avstängningsfunktion, den nya videospelaren Celluloid och en uppdaterad version av Tor Browser. Uppdateringen ska minska risken för dataförlust och göra det anonymitetsinriktade operativsystemet enklare och stabilare att använda.

    I en tid då övervakningen på internet ökar kan vi efter valet till och med få ett parti med ministerposter som har en mörk historia. För omkring 30 år sedan hjälpte samma parti aktivt sina politiska kamrater bakom järnridån genom att lämna information om svenska medborgare och Sveriges försvarsförmåga. Nu vill samma onda krafter även införa Chat Control – ett system som innebär omfattande övervakning av EU-medborgarnas privata kommunikation, Stasis våta dröm.

    Tails är ett operativsystem för personer som vill surfa mer anonymt och lämna så få digitala spår som möjligt efter sig. Nu har version 7.10 släppts med flera förbättringar, bland annat en säkrare avstängningsfunktion, en ny videospelare och en uppdaterad version av Tor Browser.

    Tails bygger på Linuxdistributionen Debian och skickar internettrafiken genom anonymitetsnätverket Tor. Systemet är främst utvecklat för att köras från ett USB-minne och är konstruerat för att inte spara information på datorn efter att den har stängts av.

    Säkrare avstängning minskar risken för dataförlust

    En av de största förändringarna i Tails 7.10 är att systemet nu använder GNOME:s vanliga metod för avstängning.

    Den nya processen är något långsammare än den tidigare, men minskar risken för att användaren av misstag förlorar information. Om ett program fortfarande är öppet eller ett dokument inte har sparats visas nu en varning innan datorn stängs av.

    Om användaren inte svarar fortsätter avstängningen automatiskt efter 60 sekunder.

    Den särskilda nödavstängningen finns fortfarande kvar. Den kan användas när datorn måste stängas av omedelbart, exempelvis i en situation där användaren snabbt behöver avbryta arbetet.

    Celluloid ersätter GNOME Videos

    Tails 7.10 byter också standardprogram för uppspelning av videofiler. GNOME Videos ersätts av Celluloid.

    Celluloid är ett modernt och relativt enkelt gränssnitt för mediaspelaren MPV. Enligt Tails utvecklare ger programmet en stabilare och mer lättanvänd upplevelse när lokalt sparade videofiler ska spelas upp.

    Av säkerhetsskäl får Celluloid inte ansluta till internet. Det innebär att programmet endast är avsett för videofiler som redan finns sparade på datorn eller USB-minnet.

    Videofiler som finns på internet bör i stället öppnas genom Tor Browser. Strömmande videoadresser, exempelvis IPTV- eller HLS-länkar, kan öppnas med VLC. VLC ingår inte som standard, men kan installeras genom funktionen Additional Software i Tails.

    Uppdaterad Tor Browser och nyare firmware

    Den nya versionen innehåller även Tor Browser 15.0.19. Tor Browser är den webbläsare som används för att ansluta till webben genom Tor-nätverket.

    Flera firmwarepaket har också uppdaterats. Firmware är den programvara som hjälper operativsystemet att kommunicera med exempelvis nätverkskort, grafikkort och annan hårdvara. Uppdaterad firmware kan ge bättre stöd för nyare datorer och åtgärda problem med viss utrustning.

    Automatisk uppgradering från Tails 7.0 och senare

    Den som redan använder Tails 7.0 eller en senare version kan normalt uppgradera automatiskt till Tails 7.10.

    Om den automatiska uppgraderingen misslyckas, eller om datorn inte startar korrekt efter uppdateringen, finns även en metod för manuell uppgradering.

    För nya installationer finns Tails 7.10 som en färdig USB-avbildning. Det finns även ISO-filer för den som vill använda Tails från en DVD-skiva eller i en virtuell maskin.

    Installera inte om Tails om du vill behålla dina filer

    Användare som har aktiverat Persistent Storage bör uppgradera sin befintliga Tails-installation i stället för att göra en helt ny installation.

    Persistent Storage är ett krypterat lagringsutrymme på USB-minnet där användaren kan spara exempelvis dokument, inställningar och extra program mellan omstarterna.

    En ny installation raderar det befintliga USB-minnet och därmed även innehållet i Persistent Storage. Därför är det viktigt att välja uppgradering när sparade uppgifter ska behållas.

    Tails 7.10 är ingen dramatisk omarbetning av operativsystemet, men förändringarna gör systemet mer användarvänligt och minskar risken för dataförlust. Samtidigt behåller Tails sitt tydliga fokus på anonymitet, säkerhet och begränsad åtkomst till nätverket.

    https://tails.net

    Teknisk fakta – Tails 7.10

    Operativsystem Tails
    Version 7.10
    Typ Säkerhets- och integritetsfokuserad Linuxdistribution
    Baserad på Debian GNU/Linux
    Nätverk Internettrafiken skickas genom Tor-nätverket
    Startmedium USB-minne
    Webbläsare Tor Browser
    Nyheter Säkrare avstängning och ny videospelare
    Lagring Sparar normalt inte information på datorns interna lagringsenhet
  • Thunderbird 153 får inbyggt stöd för Thundermail

    Thunderbird 153 är här med inbyggt stöd för Thundermail, enklare och säkrare inloggning via datorns vanliga webbläsare samt ett stort antal förbättringar för IMAP, Exchange, OpenPGP, bilagor och kalenderfunktioner. Uppdateringen rättar också flera problem som tidigare kunde orsaka krascher, felaktig synkronisering och i vissa fall skadade meddelandedatabaser.

    Mozilla har släppt Thunderbird 153, en ny version av det kostnadsfria programmet för e-post, kalender, kontakter och chatt. Uppdateringen innehåller både nya funktioner och ett stort antal rättningar som ska göra programmet stabilare och enklare att använda.

    En av de tydligaste förändringarna gäller inloggning med OAuth. När användaren ska logga in på exempelvis ett Google- eller Microsoft-konto öppnas nu datorns vanliga webbläsare. Tidigare skedde inloggningen i ett separat fönster inuti Thunderbird. Förändringen kan ge bättre kompatibilitet med moderna säkerhetslösningar och lösenordshanterare.

    Thundermail byggs in i programmet

    Thunderbird 153 får även inbyggt stöd för Thundermail, Thunderbirds egen abonnemangsbaserade e-posttjänst. Tidigare behövdes ett separat tillägg, men tjänsten kan nu hanteras direkt i Thunderbird.

    I vyn med samlade mappar visas dessutom en färgmarkering för varje e-postkonto. Genom att hålla muspekaren över markeringen kan användaren se vilket konto mappen tillhör. Det kan vara praktiskt för personer som hanterar flera e-postadresser samtidigt.

    Förbättrat stöd för krypterad e-post

    Thunderbird har länge haft stöd för OpenPGP, som används för att kryptera och signera e-postmeddelanden. I den nya versionen kan programmet dekryptera vissa meddelanden från Apple Mail där informationen om mottagarens krypteringsnyckel saknas eller är dold.

    Det ska också gå snabbare att öppna och dekryptera meddelanden som använder OpenPGP. Problem med uppdatering av krypteringsnycklar har rättats, och felmeddelandena vid import av ovanliga eller experimentella nycklar har förbättrats.

    Flera förbättringar för Microsoft Exchange

    Stödet för Exchange Web Services, EWS, har fått ett antal rättningar. EWS används för att ansluta Thunderbird till vissa Microsoft Exchange-servrar.

    Manuellt konfigurerade EWS-konton kan nu använda OAuth-inloggning. Aviseringar om nya meddelanden fungerar utan att användaren först behöver öppna mappen, och skickade meddelanden ska inte längre felaktigt visas som olästa.

    Även autentisering med NTLM har förbättrats. Knappen Svara alla visas återigen för meddelanden som har flera mottagare.

    Viktiga rättningar för IMAP-konton

    IMAP är den teknik som Thunderbird vanligtvis använder för att synkronisera e-post med en server. I Thunderbird 153 har Mozilla rättat ett allvarligt problem som i vissa fall kunde radera lokala filer för inkorgen och andra mappar när äldre IMAP-profiler flyttades eller uppgraderades.

    Taggar ska inte längre återkomma efter att de tagits bort. Det är åter möjligt att flytta eller radera flera markerade mappar samtidigt, och taggar behålls när mappar flyttas från lokal lagring till ett IMAP-konto.

    Bättre hantering av bilagor och nya meddelanden

    Flera irriterande problem vid skapandet av e-postmeddelanden har också rättats.

    Tangentkombinationen Ctrl+Enter ska nu skicka meddelandet i stället för att råka öppna en bilaga. E-postadresser kan återigen dras mellan olika skrivfönster och läggas till som mottagare.

    När användaren skapar ett meddelande med en PDF-fil som bilaga ska Thunderbird inte längre öppna PDF-filen av misstag. PDF-dokument som visas i en Thunderbird-flik kan nu sparas med Ctrl+S och rullas med mellanslagstangenten.

    Färre krascher och bättre stabilitet

    Thunderbird 153 innehåller även ett stort antal stabilitetsförbättringar. Krascher som kunde inträffa när programmet stängdes, när mappar kopierades eller flyttades och när funktionen Sök och ersätt alla användes har rättats.

    Ett problem med automatisk komprimering av e-postmappar kunde tidigare skada meddelandedatabasen och orsaka krascher under synkronisering. Även detta ska nu vara åtgärdat.

    Ytterligare rättningar gäller bland annat CardDAV-kontakter, NNTP-konton för diskussionsgrupper, placering av aviseringar på system med flera skärmar, SMTP-tidsgränser, meddelandefilter och regler för huvudlösenord.

    Kalendern har också förbättrats. Återkommande aktiviteter, mötesinbjudningar och kommentarer som importerats från ICS-filer ska nu hanteras mer korrekt.

    Sammantaget är Thunderbird 153 framför allt en uppdatering som förbättrar säkerhet, kompatibilitet och stabilitet. De största nyheterna är den inbyggda kopplingen till Thundermail och att OAuth-inloggning nu sker genom datorns vanliga webbläsare.

    https://www.thunderbird.net/en-US/thunderbird/153.0/releasenotes

    Tekniska fakta – Thunderbird 153

    • Program: Mozilla Thunderbird
    • Version: 153
    • Typ: E-post-, kalender-, kontakt- och chattprogram
    • Licens: Öppen källkod
    • Operativsystem: Linux, Windows och macOS
    • Ny funktion: Inbyggt stöd för Thundermail
    • Inloggning: OAuth öppnas i datorns vanliga webbläsare
    • Kryptering: Förbättrat stöd för OpenPGP
    • Kontotyper: IMAP, SMTP, EWS, CardDAV och NNTP
    • Övrigt: Förbättrad hantering av PDF-filer, bilagor, kalenderhändelser och aviseringar
  • Firefox 153 får HDR-video, PDF-sammanslagning och delning med QR-kod

    Firefox 153 är här med flera nyheter för både vanliga användare och webbutvecklare. Bland förbättringarna finns HDR-video i Windows, möjlighet att slå samman PDF-filer direkt i webbläsaren, delning av webbsidor med QR-kod och tydligare skydd för platsinformation och lokala filer.

    Mozilla har lanserat Firefox 153, en ny version av den öppna webbläsaren. Uppdateringen innehåller flera praktiska nyheter för vanliga användare, bland annat HDR-video i Windows, förbättrade PDF-verktyg, delning av webbsidor med QR-koder och tydligare varningar när en webbplats använder datorns position.

    Firefox 153 släpps även som en så kallad ESR-version, Extended Support Release. Det innebär att versionen får säkerhets- och stabilitetsuppdateringar under en längre tid och därför passar särskilt bra för företag, organisationer och användare som inte vill byta till en ny huvudversion lika ofta.

    HDR-video ger bättre bild i Windows

    En av de största nyheterna är stöd för HDR-video, High Dynamic Range, i Windows 10 och Windows 11. HDR kan ge ljusare högdagrar, djupare svärta och fler synliga detaljer i både mörka och ljusa delar av bilden.

    För att tekniken ska fungera krävs en HDR-kompatibel bildskärm och att HDR är aktiverat i Windows bildskärmsinställningar. I den första versionen fungerar stödet framför allt med grafikkort från AMD och Nvidia.

    Mozilla uppger att vissa HDR-filmer kan upplevas som ljusare i Firefox än i andra webbläsare. Bildkvaliteten och prestandan väntas förbättras i kommande versioner.

    Dela webbsidor med en QR-kod

    Firefox 153 gör det enklare att flytta en webbsida från datorn till en mobiltelefon eller surfplatta.

    Användaren kan högerklicka på en flik, välja att dela sidan och därefter skapa en QR-kod. När koden skannas med mobilens kamera öppnas samma webbadress på telefonen.

    Funktionen kan även användas för att lägga in webbadresser i trycksaker, presentationer, skyltar eller instruktioner utan att någon behöver skriva in en lång adress manuellt.

    Firefox kan slå samman PDF-filer

    Firefox har sedan tidigare en inbyggd PDF-läsare med enklare redigeringsfunktioner. I Firefox 153 utökas verktygen ytterligare.

    Det går nu att slå samman flera PDF-dokument genom att dra in en PDF-fil i sidopanelen för det dokument som redan är öppet. På så sätt kan flera dokument kombineras utan att användaren behöver installera ett separat PDF-program.

    Det går även att lägga till bilder som nya sidor i ett PDF-dokument. Funktionen kan exempelvis användas för att lägga in ett inskannat kvitto, ett fotografi eller en underskriven sida.

    Markering av text i PDF-dokument har också förbättrats. Den valda texten syns tydligare och färgen anpassas efter operativsystemets inställningar, exempelvis vid användning av hög kontrast.

    JPEG XL kan testas genom Firefox Labs

    Firefox 153 innehåller experimentellt stöd för bildformatet JPEG XL.

    JPEG XL är utvecklat för att ge bättre bildkvalitet och effektivare komprimering än flera äldre bildformat. Effektivare komprimering innebär att bilder kan ta mindre plats utan att lika mycket bildinformation går förlorad.

    Formatet är ännu inte aktiverat som standard. Den som vill testa det kan slå på funktionen genom Firefox Labs, där Mozilla samlar experimentella funktioner.

    Firefox Labs har samtidigt blivit enklare att öppna. Det räcker att skriva exempelvis ”labs” eller ”experiment” i adressfältet för att få fram en snabbåtgärd.

    Inbyggd färgväljare direkt från adressfältet

    Webbutvecklare, grafiker och andra som arbetar med färger kan nu snabbare öppna Firefox inbyggda färgväljare.

    Genom att skriva exempelvis ”pick color”, ”color picker” eller ”eyedropper” i adressfältet kan användaren starta verktyget och kopiera en färg direkt från en webbsida.

    Färgen kan därefter användas i exempelvis ett bildredigeringsprogram, ett webbprojekt eller ett dokument.

    Tydligare varning när positionen används

    Firefox 153 gör det lättare att se när en webbplats använder information om användarens geografiska position.

    När en webbplats har aktiv åtkomst till platsinformationen markeras positionssymbolen i adressfältet med röd färg. Symbolen visas nu även på sökresultatsidor, där den tidigare kunde vara dold.

    Förändringen gör det svårare för en webbplats att använda positionen utan att användaren tydligt märker det.

    Tillägg måste be om tillgång till lokala filer

    Webbläsartillägg får också striktare säkerhetsregler.

    Tidigare kunde en tillåtelse att läsa data på webbplatser i vissa fall även ge ett tillägg åtkomst till lokala filer. I Firefox 153 krävs i stället ett separat godkännande för att ett tillägg ska kunna läsa filer som finns på datorn.

    Behörigheten kan aktiveras eller återkallas genom inställningen ”Access local files on your computer”.

    Det ger användaren bättre kontroll över vilka tillägg som får komma åt dokument, bilder och andra filer som inte ligger på internet.

    Begränsningar för åtkomst till det lokala nätverket

    Firefox 153 aktiverar även begränsningar för åtkomst till det lokala nätverket som standard.

    En webbplats på internet ska därmed inte obehindrat kunna försöka kommunicera med exempelvis routrar, skrivare, kameror eller andra enheter i hemnätverket.

    Sådan åtkomst kan behövas för vissa legitima webbtjänster, men den kan också missbrukas. Genom att kräva tydligare kontroll minskar risken att skadliga webbplatser undersöker eller angriper enheter i det lokala nätverket.

    Stöd för europeiska webbcertifikat

    Firefox 153 kan verifiera och visa Qualified Website Authentication Certificates, QWAC.

    QWAC är en typ av webbcertifikat som används inom EU:s regelverk eIDAS. Syftet är att ge mer information om organisationen bakom en webbplats och stärka möjligheten att kontrollera webbplatsens identitet.

    För de flesta användare innebär förändringen ingen tydlig skillnad i den dagliga surfningen, men den kan få betydelse för myndigheter, banker, företag och andra verksamheter som omfattas av europeiska regler för elektronisk identifiering.

    Separera arbete, privatliv och olika konton

    Firefox 153 ESR lyfter även fram stöd för så kallade behållare, eller containers.

    Med behållare kan användaren dela upp surfningen i olika miljöer, exempelvis arbete, privat, shopping och bankärenden. Varje behållare har sina egna kakor och inloggningar.

    Det innebär exempelvis att en användare kan vara inloggad på två olika konton hos samma tjänst samtidigt, utan att behöva öppna en annan webbläsare.

    Separationen kan också minska möjligheten för annonsföretag och andra webbplatser att följa användaren mellan olika delar av surfningen.

    Förbättringar för webbutvecklare

    Firefox 153 innehåller dessutom många tekniska nyheter för utvecklare.

    Webbläsaren får bland annat begränsat stöd för ::-webkit-scrollbar, som används av många webbplatser för att anpassa rullningslister. Mozilla har dock valt att inte stödja alla utseendeinställningar, såsom egna färger och rundade hörn.

    Firefox får också stöd för bland annat:

    • nya funktioner för popup-rutor och informationsrutor
    • fler värden för placering och justering av text och grafik
    • import av textfiler direkt genom JavaScripts modulsystem
    • bättre kontroll över hur många rader som visas i JavaScripts felhistorik
    • utökade funktioner för bild-i-bild
    • mer information om språk, veckonummer, textriktning och tidsformat
    • förbättrade tester av ljud och video för WebRTC

    Utvecklarverktygen får även ett nytt lokalt läge där mappar på datorn kan kopplas till egna lokala webbadresser. Det gör det möjligt att testa vissa webbfunktioner utan att först starta en separat lokal webbserver.

    En viktig långtidsversion

    Firefox 153 släpps även som Firefox 153 ESR och kommer att få uppdateringar under ungefär 15 månader.

    Versionen ska på sikt ersätta Firefox 140 ESR och kommer under en övergångsperiod att finnas parallellt med både Firefox 140 ESR och den äldre Firefox 115 ESR-serien.

    För vanliga användare är QR-koderna och de förbättrade PDF-verktygen troligen de mest märkbara nyheterna. För företag och organisationer är de nya säkerhetsreglerna, certifikatstödet och den långa supportperioden minst lika viktiga.

    Sammantaget är Firefox 153 ingen fullständig ombyggnad av webbläsaren. Det är i stället en bred uppdatering med många mindre förbättringar som tillsammans gör Firefox mer användbar, säkrare och bättre anpassad för moderna bild-, video- och webbstandarder.

    https://ftp.mozilla.org/pub/firefox/releases/153.0/linux-x86_64/sv-SE

    TEKNISK FAKTARUTA: FIREFOX 153

    Webbläsare: Mozilla Firefox

    Version: Firefox 153

    Utgåva: Standardversion och ESR

    ESR: Extended Support Release med långvariga säkerhets- och stabilitetsuppdateringar

    Operativsystem: Linux, Windows och macOS

    HDR-video: Stöd i Windows 10 och Windows 11 med kompatibel HDR-skärm och grafikkort

    PDF-funktioner: Slå samman PDF-filer och lägg till bilder som nya sidor

    Delning: Skapa QR-koder för öppna webbsidor

    Bildformat: Experimentellt stöd för JPEG XL via Firefox Labs

    Säkerhet: Separat behörighet krävs för tillägg som vill läsa lokala filer

    Lokalt nätverk: Begränsningar för webbplatsers åtkomst till enheter i det lokala nätverket

    Platsinformation: Röd markering visas när en webbplats använder användarens position

    Certifikat: Stöd för Qualified Website Authentication Certificates, QWAC

    Utvecklarfunktioner: Textimport, Picture-in-Picture-API, Intl.LocaleInfo och Error.stackTraceLimit

    Licens: Öppen källkod

  • Perl 5.44 släppt – får namngivna parametrar, bättre prestanda och Unicode 17

    Perl 5.44 har släppts med experimentellt stöd för namngivna parametrar, förbättrad prestanda och stöd för Unicode 17. Den nya versionen innehåller även flera säkerhetsrättningar, strängare regler för Unicode-tecken och uppdateringar av språkets reguljära uttryck.

    Programmeringsspråket Perl har fått en ny stabil version. Perl 5.44 innehåller bland annat experimentellt stöd för namngivna parametrar, bättre Unicode-hantering, flera prestandaförbättringar och rättningar av tre säkerhetsproblem.

    Perl har funnits sedan slutet av 1980-talet och används fortfarande för bland annat systemadministration, textbearbetning, webbapplikationer och automatisering. Språket är särskilt känt för sina kraftfulla funktioner för att söka, tolka och förändra text.

    Den nya versionen är den första stabila utgåvan i Perl 5.44-serien och kommer ungefär ett år efter Perl 5.42.

    Funktioner kan få namngivna parametrar

    En av de största nyheterna är experimentellt stöd för namngivna parametrar i funktioners signaturer.

    Traditionellt skickas argument till Perl-funktioner i en bestämd ordning. Funktionen måste alltså veta att det första värdet betyder en viss sak och att det andra värdet betyder något annat.

    Med namngivna parametrar kan anroparen i stället ange vad varje värde representerar. Det kan göra koden tydligare, särskilt i funktioner som tar emot många argument.

    I stället för att bara skicka flera värden efter varandra kan programmeraren exempelvis ange namn som name, age eller address.

    Funktionen är fortfarande experimentell. Det innebär att syntaxen och beteendet kan förändras i framtida Perl-versioner.

    Flera variabler i samma loop

    Perl 5.44 kombinerar även två andra experimentella funktioner: loopar med flera variabler och referensalias.

    Det gör det möjligt att behandla flera relaterade värden under varje varv i en loop. En variabel kan samtidigt fungera som ett direkt alias till den ursprungliga informationen.

    Det kan vara praktiskt när ett program exempelvis går igenom par bestående av en nyckel och en arrayreferens. Ändringar som görs genom aliaset kan då påverka den ursprungliga datastrukturen direkt.

    De funktioner som krävs, refaliasing och declared_refs, är fortfarande experimentella och måste aktiveras uttryckligen.

    Tydligare reguljära uttryck

    Reguljära uttryck är mönster som används för att söka efter eller bearbeta text. De är en central del av Perl och används ofta för exempelvis loggfiler, konfigurationsfiler och automatiserad textanalys.

    Perl har sedan tidigare modifieraren /xx, som gör det möjligt att formatera reguljära uttryck över flera rader och lägga till kommentarer.

    I Perl 5.44 har denna funktion byggts ut genom det experimentella tillägget enhanced_xx. Teckenklasser inom hakparenteser kan nu delas upp på flera rader och innehålla kommentarer.

    Perl kan också varna när delar av ett reguljärt uttryck verkar ha tolkats som en kommentar av misstag.

    Samtidigt införs strängare regler. Ett #-tecken som inte föregås av ett omvänt snedstreck, eller radbrytningar som skrivs direkt inne i en teckenklass, betraktas nu som föråldrad syntax.

    Äldre uttryck fortsätter tills vidare att fungera, men ger varningar. De bör uppdateras genom att exempelvis skriva \# eller använda en särskild sekvens som \n.

    Stöd för Unicode 17

    Perl 5.44 uppdaterar sitt stöd till Unicode 17.0.

    Unicode är den internationella standard som gör det möjligt för datorer att hantera bokstäver, symboler och skriftsystem från stora delar av världen. Den omfattar allt från svenska tecken till arabiska, kinesiska, matematiska symboler och emoji.

    Den nya Perl-versionen följer Unicode-reglerna mer strikt när tecken används i namn på variabler, funktioner, paket och namngivna grupper i reguljära uttryck.

    Omkring 160 ovanliga tecken som tidigare accepterades av Perls bredare tolkning av \w får inte längre användas i sådana namn. Anledningen är att de inte uppfyller Unicode-egenskaperna XID_Start och XID_Continue, som definierar vilka tecken som bör få inleda eller fortsätta ett programmeringsnamn.

    För de flesta programmerare får ändringen ingen märkbar effekt. Program som använder mycket ovanliga Unicode-tecken i namn kan däremot behöva ändras före en uppgradering.

    Tre säkerhetsproblem har rättats

    Perl 5.44 innehåller rättningar för tre rapporterade sårbarheter.

    Den första, CVE-2026-8376, berör en felaktig beräkning av buffertstorlek i funktionen Perl_study_chunk. På 32-bitarsystem kunde felet orsaka heltalsöverflöde och leda till att data skrevs utanför det avsedda minnesområdet.

    Den andra sårbarheten, CVE-2026-57432, påverkar hanteringen av mycket stora datastrukturer i funktionerna pack och unpack. Ett extremt stort repetitionsvärde kunde orsaka heltalsöverflöde och därefter buffertöverflöde.

    Det tredje problemet, CVE-2026-13221, finns i reguljära uttrycksmotorns optimering av stora alternativlistor. Reguljära uttryck med fler än ungefär 65 000 alternativa grenar kunde fylla ett 16-bitarsfält och i vissa fall ge felaktiga matchningar.

    Slumptalen får bättre startvärden

    Perl ändrar även hur språkets interna slumptalsgenerator startas.

    På Linux, BSD och macOS försöker Perl nu i första hand använda systemanropet getentropy(). Om det inte är tillgängligt används /dev/urandom. Som sista reserv används ett hashvärde som bygger på programmets interna tillstånd.

    Detta ger bättre och mer oförutsägbara startvärden än tidigare lösningar.

    Perl-utvecklarna betonar dock att funktionen rand fortfarande inte är avsedd för kryptografi, lösenord, säkerhetstokens eller andra säkerhetskritiska ändamål. Sådana program bör använda en särskild kryptografiskt säker slumptalsgenerator.

    Vissa operationer går snabbare

    Perl 5.44 innehåller flera mindre prestandaförbättringar.

    Heltalsaddition, subtraktion och multiplikation kan nu utföras något snabbare på system där kompilatorn har stöd för de optimeringar som behövs.

    Det har även blivit snabbare att skapa hash-tabeller från listor där nycklarna består av konstanta textsträngar som redan är kända när programmet kompileras.

    Behandlingen av funktionssignaturer har också optimerats. Funktioner som använder signaturer får därför något lägre belastning när de anropas.

    Varje enskild förbättring är relativt liten, men tillsammans kan de ge märkbara vinster i större program eller kod som körs mycket ofta.

    Gammalt beteende tas bort

    Perl 5.44 tar även bort ett beteende som varit markerat som föråldrat sedan Perl 5.12.

    Det är inte längre tillåtet att använda goto för att hoppa direkt in i en loop eller ett kodblock från utsidan.

    Sådana hopp kan göra ett programs körning svår att förutsäga eftersom de kringgår den normala vägen in i kodblocket. Förändringen gör språket mer konsekvent och minskar risken för svårfunna fel.

    Perl 5.40 har nått slutet av sin supportperiod

    I samband med att Perl 5.44 släpps avslutas den officiella supporten för Perl 5.40-serien.

    Den som fortfarande använder Perl 5.40 bör därför planera en uppgradering. Äldre Perl-program bör testas noggrant, särskilt om de använder experimentella funktioner, ovanliga Unicode-tecken eller avancerade reguljära uttryck.

    Nästa utvecklingsversion väntas bli Perl 5.45.1. Den kommer att ligga till grund för nästa stabila huvudversion, som enligt planerna ska släppas under första halvåret 2027.

    Perl 5.44 är ingen dramatisk ombyggnad av språket, men versionen moderniserar flera viktiga delar. Namngivna parametrar kan göra funktioner enklare att förstå, Unicode-stödet blir mer korrekt och flera vanliga operationer har effektiviserats.

    Samtidigt visar säkerhetsrättningarna varför det är viktigt att hålla även mogna och väletablerade programmeringsspråk uppdaterade.

    https://www.nntp.perl.org/group/perl.perl5.porters/2026/07/msg271063.html

    $ teknisk_fakta –perl-5.44
    Version: Perl 5.44
    Typ: Stabil produktionsversion
    Licens: Artistic License eller GNU GPL
    Unicode: Unicode 17.0
    Viktig nyhet: Experimentellt stöd för namngivna parametrar i funktionssignaturer
    Reguljära uttryck: Utökat stöd för läsbara uttryck med /xx och enhanced_xx
    Prestanda: Snabbare heltalsoperationer, hash-skapande och behandling av signaturer
    Säkerhet: Tre säkerhetsproblem har rättats
    Slumptal: Förbättrad initiering via getentropy() och /dev/urandom
    Support: Perl 5.40-serien har nått slutet av sin supportperiod
    Webbplats: perl.org
    root@linux:~$ perl -v
  • FreeRDP 3.28 har släppts

    FreeRDP gör det möjligt att styra en dator på distans, nästan som om man satt framför den. I version 3.28 ligger fokus på säkrare anslutningar, färre krascher och bättre stöd för flera plattformar. Uppdateringen rättar flera sårbarheter, väcker liv i klienten för iPhone och iPad och förbättrar funktioner i Android, Windows och macOS.

    FreeRDP är en fri och öppen implementation av Microsofts Remote Desktop Protocol, vanligtvis förkortat RDP. Tekniken används för att ansluta till en annan dator över ett nätverk och arbeta med den på distans.

    Det kan exempelvis handla om att en Linuxanvändare behöver ansluta till en Windowsdator, att en administratör arbetar med en server eller att en användare vill nå sin arbetsdator hemifrån.

    När en RDP-anslutning upprättas skickas bilden från fjärrdatorn till användarens skärm. Tangentbord och mus skickar samtidigt kommandon tillbaka till fjärrdatorn. Även ljud, urklipp, skrivare, filer, kameror och andra enheter kan föras över mellan datorerna.

    FreeRDP används både som ett fristående program och som en teknisk grund i andra program för fjärrskrivbord. Därför kan en säkerhetsuppdatering i FreeRDP påverka betydligt fler användare än dem som själva känner till att programmet finns installerat.

    Flera säkerhetsproblem har rättats

    Den viktigaste nyheten i FreeRDP 3.28 är att flera säkerhetsproblem har åtgärdats. Bland dessa finns sårbarheterna CVE-2026-57156, CVE-2026-57157 och CVE-2026-57158.

    Rättningarna berör bland annat hur programmet tolkar inkommande data, kontrollerar minnesgränser och hanterar urklipp, kameror, smartkort, ljud, video och anslutna enheter.

    En RDP-klient måste kunna ta emot många olika typer av information från fjärrdatorn. Det kan vara allt från en bildruta till ett filnamn, ett ljudpaket eller information från ett smartkort.

    Om sådan information är felaktigt formaterad eller innehåller ett orimligt stort värde måste klienten upptäcka det innan informationen behandlas. Annars kan programmet försöka läsa eller skriva data på fel plats i minnet.

    Resultatet kan bli en krasch, men minnesfel kan i vissa fall även utnyttjas för att påverka programmet på ett mer allvarligt sätt. Därför är kontroller av storlek, format och minnesgränser en central del av säkerheten i program som kommunicerar över nätverk.

    I FreeRDP 3.28 har många av dessa kontroller förstärkts. Användare och Linuxdistributioner rekommenderas därför att uppdatera när den nya versionen blir tillgänglig.

    Klienten för iPhone och iPad får nytt liv

    En av de mer synliga nyheterna är att projektets klient för iPhone och iPad återigen har börjat utvecklas.

    Klienten heter iFreeRDP och är tänkt att göra det möjligt att ansluta till ett fjärrskrivbord från en iOS-enhet. I den nya versionen har utvecklarna moderniserat delar av koden och tagit bort flera varningar om föråldrade funktioner.

    Arbetet omfattar även förbättringar i byggsystemet och stöd för att bygga videokodeken OpenH264.

    En kodek är en teknik som komprimerar och packar upp ljud eller video. Komprimeringen gör att färre data behöver skickas över nätverket, vilket kan ge en snabbare och mjukare fjärrskrivbordsupplevelse.

    Förändringarna betyder inte automatiskt att en ny färdig version av iFreeRDP omedelbart dyker upp i Apples App Store. De visar däremot att klienten återigen har blivit en aktiv del av FreeRDP-projektet.

    Android får stöd för RISC-V

    Även Androidversionen har fått flera förbättringar. FreeRDP kan nu byggas för 64-bitars RISC-V på Android.

    RISC-V är en öppen processorarkitektur. Till skillnad från exempelvis x86 och ARM är den grundläggande instruktionsuppsättningen öppen och kan användas av olika tillverkare utan att de behöver utveckla en helt egen arkitektur.

    RISC-V används redan i bland annat inbyggda system, enkortsdatorer och vissa servrar. Stödet i Androidversionen av FreeRDP är därför främst viktigt för framtida enheter och för utvecklare som arbetar med den nya arkitekturen.

    Byggprocessen för Android har samtidigt blivit mer flexibel. Det går nu lättare att ändra versionsnamn och versionsnummer för olika utgåvor.

    Den virtuella muspekaren för pekskärmar har också fått en ny utformning. Dessutom har externa programberoenden flyttats till en särskild CMake-fil, vilket gör källkoden enklare att bygga och underhålla.

    Förbättringar i Windowsklienten

    FreeRDP innehåller också en klient för Windows som heter wfreerdp.

    I FreeRDP 3.28 har den flytande verktygsraden i helskärmsläget förbättrats. Verktygsraden gör det möjligt att komma åt olika kontroller även när fjärrskrivbordet täcker hela skärmen.

    Ett problem där rullningspositionen kunde återställas när rullningslisterna doldes har också rättats.

    Versionen innehåller dessutom justeringar för Microsofts kompilator MSVC och rättningar som berör CredSSP.

    CredSSP är en teknik som används när inloggningsuppgifter ska överföras till en fjärrdator. Eftersom tekniken hanterar känslig information är det viktigt att den fungerar korrekt och att fel upptäcks tidigt.

    Utvecklarna har även rättat problem med anropskonventioner på vissa x86-baserade Windows-system. En anropskonvention bestämmer bland annat hur ett program skickar information mellan olika funktioner. Fel på den nivån kan leda till oväntade krascher eller felaktiga resultat.

    Nytt stöd för smartkort på serversidan

    FreeRDP 3.28 introducerar ett nytt programmeringsgränssnitt för smartkort på serversidan.

    Ett smartkort är ett kort med ett inbyggt chip som kan lagra exempelvis digitala certifikat och krypteringsnycklar. Smartkort används ofta för säker inloggning inom företag, myndigheter och andra verksamheter med höga säkerhetskrav.

    Den nya versionen innehåller även flera rättningar för validering av smartkortsdata och för hantering av inloggning med smartkort.

    Validering innebär att programmet kontrollerar att informationen ser ut som förväntat innan den används. Det är särskilt viktigt när informationen kommer från en annan dator eller en extern enhet.

    Klientens statistikgränssnitt har dessutom utökats med stöd för statiska RDP-kanaler. Det gör det lättare för utvecklare och administratörer att se hur olika delar av anslutningen används och hur mycket data de överför.

    Säkrare filöverföring genom urklippet

    Den SDL-baserade FreeRDP-klienten har också fått flera förbättringar.

    SDL är ett plattformsoberoende bibliotek för bland annat grafik, ljud, tangentbord och mus. Det används för att samma programkod ska kunna fungera på flera operativsystem.

    I FreeRDP 3.28 har säkerheten förbättrats när filer kopieras genom urklippet.

    Urklippet används normalt när användaren kopierar och klistrar in text. I en RDP-anslutning kan samma teknik även användas för att flytta filer mellan den lokala datorn och fjärrdatorn.

    Det innebär att programmet måste hantera filnamn, sökvägar och filinformation som skickas över nätverket. Om sådana uppgifter inte kontrolleras ordentligt kan de orsaka fel eller användas på ett oväntat sätt.

    SDL-klienten har även fått stöd för Askpass. Det gör det möjligt att ange ett lösenord genom ett separat grafiskt fönster i stället för direkt i en terminal.

    Problem med aviseringar har rättats och inställningarna för naturlig rullning fungerar nu bättre med både mus och pekplatta.

    Naturlig rullning innebär att innehållet rör sig i samma riktning som användarens fingrar på pekplattan, ungefär som på en mobiltelefon eller surfplatta.

    Ljudet i macOS kan återställas bättre

    På macOS har ljudhanteringen förbättrats.

    Ljudet i en RDP-session kan påverkas när användaren ansluter hörlurar, byter ljudutgång eller ansluter ett externt ljudkort. Då kan macOS ändra konfigurationen för sitt ljudsystem AVAudioEngine.

    Tidigare kunde en sådan förändring göra att ljudet från fjärrdatorn försvann. FreeRDP 3.28 kan nu bättre återställa ljudströmmen efter att ljudsystemets inställningar har ändrats.

    Bättre kontroller av video och kameradata

    FreeRDP 3.28 innehåller även förbättrade kontroller av video och kameradata.

    När en videobild kopieras till skärmen måste programmet veta exakt hur stor den aktuella bildytan är. Om en bildruta är större än det tillgängliga området finns en risk att data hamnar utanför det minne som har reserverats.

    I den nya versionen begränsas kopieringen av videobildrutor till den aktuella bildytans storlek.

    Även information som skickas genom kamerakanaler och funktioner för fjärrassistans kontrolleras mer noggrant innan den används.

    Detta är ett exempel på så kallad defensiv programmering. Programmet utgår inte från att mottagen data är korrekt, utan kontrollerar den först.

    Färre krascher vid användning av RDP-gateway

    Ett möjligt segmenteringsfel i funktionen winpr_strnstr har också rättats.

    Ett segmenteringsfel uppstår när ett program försöker läsa eller skriva i ett minnesområde som det inte har rätt att använda. Operativsystemet stoppar då normalt programmet, vilket gör att det kraschar.

    Det aktuella felet kunde uppstå i samband med en RDP-gateway.

    En RDP-gateway fungerar som en mellanhand mellan klienten och fjärrdatorn. Den används ofta för att ge säker åtkomst till datorer i ett internt nätverk utan att RDP-servern behöver vara direkt åtkomlig från internet.

    RDPDR och WinPR har förstärkts

    Hanteringen av textsträngar i RDPDR-kanalen har förbättrats.

    RDPDR används för omdirigering av lokala enheter. Det kan exempelvis göra det möjligt för en fjärrdator att komma åt en lokal hårddisk, skrivare, serieport eller ett smartkort.

    Eftersom enhetsnamn och sökvägar skickas som textsträngar är det viktigt att programmet kontrollerar deras längd och innehåll.

    Flera kontroller i WinPR:s datatolkning har också förstärkts.

    WinPR är ett kompatibilitetslager som ingår i FreeRDP. Det tillhandahåller funktioner som liknar dem i Windows, men som kan användas på andra operativsystem.

    Genom att förbättra WinPR:s parsrar minskar risken för att felaktigt formaterad information orsakar minnesfel eller krascher.

    Tydligare loggar när anslutningen misslyckas

    Loggningen vid misslyckade anslutningar har förbättrats.

    För användaren kan ett anslutningsfel verka enkelt: fjärrskrivbordet öppnas inte. Bakom felet kan det däremot finnas många olika orsaker, till exempel felaktiga inloggningsuppgifter, certifikatproblem, nätverksfel eller inkompatibla säkerhetsinställningar.

    Tydligare loggar gör det lättare för administratörer och utvecklare att se var i anslutningsprocessen problemet uppstod.

    En viktig uppdatering även för vanliga användare

    FreeRDP 3.28 innehåller många tekniska förändringar som de flesta användare aldrig kommer att märka direkt.

    Det är ofta ett gott tecken. Säkerhetskontroller, förbättrad minneshantering och noggrannare validering ska helst arbeta i bakgrunden utan att störa användningen.

    Samtidigt innehåller versionen synligare förbättringar, som ett återupplivat iOS-projekt, bättre Androidstöd, förbättrade Windowskontroller och stabilare ljud i macOS.

    Den som använder FreeRDP direkt, eller ett program som bygger på FreeRDP, bör därför installera version 3.28 när den finns tillgänglig genom operativsystemets uppdateringar.

    https://www.freerdp.com

    > Fakta om FreeRDP

    Program: FreeRDP

    Version: 3.28

    Typ: Klient och verktyg för fjärrskrivbord

    Protokoll: Remote Desktop Protocol, RDP

    Licens: Fri och öppen källkod

    Plattformar: Linux, Windows, macOS, Android och iOS

    Användningsområde: Anslutning till och fjärrstyrning av datorer och servrar

    Viktigaste nytt i version 3.28: Säkerhetsrättningar, återupplivad iOS-klient, Androidstöd för RISC-V och förbättringar för Windows och macOS

    > Rekommendation: Uppdatera när version 3.28 blir tillgänglig i operativsystemets paketförråd.

  • Oracle inför ny styrmodell för MySQL

    Oracle inför en ny styrmodell för MySQL som ska ge tydligare roller för bidragsgivare, tekniska ledare och strategiska beslutsforum. Målet är att öka öppenheten kring utvecklingen, stärka samarbetet med communityn och skapa fler formella vägar för externa aktörer att påverka databasens framtid. Samtidigt är MySQL fortsatt ett Oracle-lett projekt.

    Oracle inför en ny styrmodell för MySQL med tydligare roller för bidragsgivare, tekniska ledare och strategiska beslutsforum. Målet är att öka öppenheten, stärka samarbetet med communityn och skapa tydligare vägar för externa aktörer att delta i utvecklingen av databasen.

    MySQL är en av världens mest använda öppna databaser och används i allt från mindre webbprojekt till stora molntjänster och företagsmiljöer. Oracle, som äger och leder MySQL-projektet, beskriver förändringen som nästa steg i arbetet med att göra utvecklingen mer transparent och inkluderande.

    Tydligare roller för bidragsgivare

    Den nya modellen definierar flera nivåer av deltagande. Communitymedlemmar ska kunna bidra med kod, testning, dokumentation, granskningar och tekniska diskussioner.

    Mer erfarna deltagare kan få rollen som Committers, med ansvar för att granska ändringar och bidra till att hålla kvaliteten i koden. Oracle inför även Mentorer, som ska hjälpa nya bidragsgivare att komma in i projektet.

    För viktiga tekniska områden införs rollen Project Lead. Dessa personer ska ge teknisk vägledning och ansvara för långsiktig utveckling inom sina delar av MySQL, med fokus på stabilitet, prestanda och kompatibilitet.

    Teknisk styrkommitté och säkerhetsgrupp

    Styrmodellen innehåller också en Technical Steering Committee samt en särskild Vulnerability Group. Säkerhetsgruppen ska hantera rapportering av sårbarheter, säkerhetsgranskningar och ansvarsfull offentliggörelse av säkerhetsproblem.

    Det är en viktig del av modellen eftersom MySQL används i många system där säkerhet och tillförlitlighet är avgörande.

    Ny MySQL Steering Committee

    Oracle introducerar även en MySQL Steering Committee. Den ska fungera som ett forum för strategisk vägledning och bredare representation från MySQL-ekosystemet.

    Kommittén ska bidra till diskussioner om långsiktiga prioriteringar, ekosystemets utveckling, communityarbete och framtida förbättringar av styrmodellen. Oracle betonar samtidigt att kommittén inte ska ersätta den tekniska ledningen eller det dagliga utvecklingsarbetet.

    Den första versionen av kommittén kommer att bestå av Oracle, Amazon Web Services och Google Cloud. Enligt Oracle ska fler perspektiv från MySQL-användare inkluderas framöver.

    Fortsatt Oracle-kontroll

    Den nya styrmodellen innebär inte att MySQL blir ett självständigt projekt utanför Oracle. MySQL fortsätter att ledas av Oracle, och den nya styrgruppen verkar inom den struktur som Oracle har satt upp.

    Förändringen kan därför ses som ett steg mot mer organiserad communitymedverkan, snarare än en överföring av kontrollen över projektet.

    Fler öppna diskussioner och utvecklarresurser

    Oracle planerar att fortsätta bygga ut communityarbetet genom offentliga vägkartediskussioner, Contributor Summits, GitHub-samarbete, Early Access-versioner, tekniska designdiskussioner och förbättrade utvecklarresurser.

    Företaget säger också att man vill redovisa fler mätvärden kring MySQL-ekosystemets utveckling, till exempel bidragsgivartillväxt, bugghantering, deltagande i vägkartor och aktivitet i communityprogram.

    En offentlig communitydiskussion är planerad till den 15 juli, och nästa Contributor Summit hålls den 5–6 augusti i Broomfield, Colorado.

    Ett steg mot mer öppenhet

    Oracle framställer den nya styrmodellen som ett sätt att stärka MySQL-communityn och skapa tydligare processer för deltagande. För utvecklare, databasadministratörer och företag som använder MySQL kan förändringen innebära bättre insyn och fler möjligheter att påverka projektets framtid.

    Samtidigt kvarstår den centrala frågan om kontrollen. MySQL förblir ett Oracle-lett projekt, men med den nya modellen öppnas fler formella vägar för communityn och större aktörer i ekosystemet att delta i diskussionen om databasens framtida utveckling.

    https://blogs.oracle.com/mysql/the-next-phase-of-mysql-community-engagement-accelerating-participation-and-collaboration

    Teknisk faktaruta: MySQL:s nya styrmodell

    Projekt: MySQL

    Ägare och huvudansvarig: Oracle

    Typ av programvara: Öppen relationsdatabas

    Syfte med förändringen: Ökad öppenhet, tydligare roller och bättre communitymedverkan

    • Contributors: Bidrar med kod, testning, dokumentation, granskningar och tekniska diskussioner.
    • Committers: Erfarna bidragsgivare som granskar ändringar och hjälper till att hålla kodkvaliteten.
    • Mentors: Vägleder nya bidragsgivare i projektet.
    • Project Leads: Leder tekniska områden inom MySQL med fokus på stabilitet, prestanda och kompatibilitet.
    • Technical Steering Committee: Ger teknisk vägledning för projektets utveckling.
    • Vulnerability Group: Hanterar sårbarhetsrapporter, säkerhetsgranskningar och ansvarsfull publicering.
    • MySQL Steering Committee: Forum för strategiska frågor och bredare representation från ekosystemet.

    Första deltagare i styrgruppen: Oracle, Amazon Web Services och Google Cloud

    Viktigt att notera: MySQL blir inte ett självständigt projekt. Databasen fortsätter att ledas av Oracle.

  • Akrites ska hjälpa öppen källkod att hantera säkerhetshot snabbare

    När AI-verktyg gör det lättare att hitta säkerhetsbrister i öppen källkod ökar också trycket på de utvecklare som måste hantera rapporterna. Därför lanserar Linux Foundation initiativet Akrites, som ska samordna rapportering, åtgärder och offentliggörande av allvarliga sårbarheter i viktiga öppna projekt.

    Akrites ska hjälpa öppen källkod att hantera säkerhetshot snabbare

    Öppen källkod är en grundpelare i dagens digitala samhälle. Den används i allt från mobiltelefoner och molntjänster till banker, myndigheter, sjukhus och artificiell intelligens. Men när så många system bygger på samma öppna komponenter blir säkerheten också en gemensam angelägenhet.

    Linux Foundation har därför lanserat Akrites, ett nytt initiativ som ska förbättra hur allvarliga säkerhetsbrister i öppen källkod rapporteras, hanteras och åtgärdas.

    Bakom satsningen finns flera stora aktörer inom teknik, AI, finans och cybersäkerhet. Bland de medverkande finns bland annat Amazon Web Services, Anthropic, Google, Microsoft, GitHub, Red Hat, NVIDIA, OpenAI, Cisco, IBM, JPMorganChase, Rust Foundation och flera andra organisationer.

    AI hittar fler sårbarheter än tidigare

    En viktig bakgrund till Akrites är att AI-verktyg numera kan hjälpa säkerhetsforskare att hitta sårbarheter i kod mycket snabbare än förr. Det är i grunden positivt. Ju tidigare en brist upptäcks, desto snabbare kan den rättas till.

    Men den nya utvecklingen skapar också problem.

    Många projekt inom fri och öppen källkod drivs av små grupper eller enskilda frivilliga utvecklare. När de plötsligt får stora mängder säkerhetsrapporter kan det bli svårt att hinna kontrollera vilka rapporter som är riktiga, vilka som är dubbletter och vilka som faktiskt är allvarliga.

    Det räcker nämligen inte att bara hitta en sårbarhet. Den måste också bekräftas, bedömas, prioriteras, rättas i koden och ibland samordnas med flera leverantörer innan informationen blir offentlig. Om informationen sprids för tidigt kan angripare utnyttja bristen innan användarna hunnit uppdatera sina system.

    En gemensam säkerhetsgrupp

    Akrites är tänkt att fungera som ett samordnande lager mellan säkerhetsforskare, utvecklare, företag och organisationer. Initiativet ska bland annat skapa ett gemensamt Security Incident Response Team, alltså en grupp som kan hjälpa till vid allvarliga säkerhetsincidenter.

    Projektet ska också använda en standardiserad process för så kallad Coordinated Vulnerability Disclosure. Det betyder att information om sårbarheter hanteras på ett ansvarsfullt och samordnat sätt, så att utvecklare får möjlighet att rätta felet innan detaljerna sprids brett.

    Akrites ska arbeta med etablerade säkerhetsstandarder och verktyg, exempelvis CVE, CWE, CVSS, EPSS, SSVC och VEX. Dessa används för att beskriva, klassificera och prioritera säkerhetsbrister.

    Kan hjälpa övergivna projekt

    En särskilt intressant del av Akrites är att initiativet även kan fungera som en slags “sista utväg” för viktiga öppna projekt som saknar aktiva underhållare.

    Det är ett välkänt problem inom mjukvaruvärlden att många program och bibliotek fortsätter att användas långt efter att de ursprungliga utvecklarna slutat arbeta med dem. Trots det kan dessa komponenter finnas kvar i tusentals andra system.

    Om en allvarlig säkerhetsbrist upptäcks i ett sådant projekt kan det vara oklart vem som egentligen ska ta ansvar för att rätta felet. Där kan Akrites få en viktig roll.

    Upptäckt är bara första steget

    Säkerhet inom öppen källkod handlar inte bara om att hitta fel. Det handlar lika mycket om att ha fungerande rutiner för vad som händer efteråt.

    En sårbarhet måste analyseras. Hur allvarlig är den? Vilka system påverkas? Finns det redan ett angrepp i omlopp? Behöver ett CVE-nummer tilldelas? Ska informationen delas med leverantörer innan den blir offentlig?

    Det är just denna kedja som Akrites vill stärka.

    Om projektet fungerar som tänkt kan det minska mängden dubbla rapporter, förbättra samarbetet mellan utvecklare och företag samt göra att säkerhetsfixar når användarna snabbare.

    Ett viktigt steg för hela ekosystemet

    Öppen källkod bygger på samarbete. Men när mjukvaran används i samhällskritiska system krävs också tydliga strukturer för säkerhet och ansvar.

    Akrites kan därför bli ett viktigt komplement till andra säkerhetsinitiativ inom öppen källkod, till exempel OpenSSF och Alpha-Omega. Men framgången kommer inte bara att avgöras av vilka stora företag som står bakom projektet.

    Det avgörande blir om Akrites lyckas samarbeta med de människor som faktiskt underhåller den öppna koden. Om initiativet underlättar deras arbete, minskar belastningen och leder till snabbare säkerhetsuppdateringar kan det bli ett betydelsefullt steg framåt för hela den öppna mjukvaruvärlden.

    I en tid där AI både kan hjälpa till att hitta säkerhetsbrister och samtidigt öka mängden rapporter är behovet av samordning större än någonsin. Akrites är ett försök att skapa ordning i den nya verkligheten.

    https://www.linuxfoundation.org/press/linux-foundation-and-industry-leaders-launch-akrites-to-defend-critical-open-source-software-against-ai-enabled-cyber-threats

    Teknisk faktaruta: Akrites

    Namn: Akrites

    Organisation: Linux Foundation

    Syfte: Förbättra hantering, samordning och offentliggörande av säkerhetsbrister i öppen källkod.

    Fokusområde: Kritiska sårbarheter i viktiga open source-projekt.

    Bakgrund: AI-verktyg gör det möjligt att hitta fler sårbarheter snabbare, men många projekt saknar resurser för att hantera stora mängder säkerhetsrapporter.

    Arbetssätt: Samordnad sårbarhetsrapportering, verifiering, prioritering, åtgärd och ansvarsfull publicering.

    Standarder och verktyg: CVE, CWE, CVSS, EPSS, SSVC, VEX och TLP.

    Viktiga aktörer: AWS, Anthropic, Google, Microsoft, GitHub, Red Hat, NVIDIA, OpenAI, IBM, Cisco, Rust Foundation och flera andra.

    Betydelse: Akrites kan minska dubbla rapporter, förbättra samarbetet med utvecklare och göra att säkerhetsfixar når användare snabbare.

  • DirtyClone: ny Linux-sårbarhet kan ge angripare root-behörighet

    Linuxvärlden har drabbats av ännu en allvarlig kärnsårbarhet. Den nya bristen, kallad DirtyClone, är nära besläktad med DirtyFrag och kan i vissa fall låta en lokal angripare få root-behörighet på sårbara system. Även om felet inte kan utnyttjas direkt på distans är risken betydande, särskilt på system med containrar eller unprivileged user namespaces aktiverade.

    När Linux-administratörer precis börjat lägga DirtyFrag bakom sig dyker nästa besläktade säkerhetsproblem upp. Den nya sårbarheten kallas DirtyClone och har fått beteckningen CVE-2026-43503.

    Det handlar om en allvarlig brist i Linux-kärnan som i vissa fall kan låta en lokal angripare höja sina rättigheter till root. Det betyder att en vanlig användare på systemet, eller någon som lyckats köra kod med låg behörighet, kan få full kontroll över maskinen.

    Inte fjärrstyrd – men ändå allvarlig

    DirtyClone kan inte utnyttjas direkt över internet på samma sätt som en fjärrsårbarhet i en webbserver. Angriparen måste redan ha någon form av lokal åtkomst till systemet.

    Det kan låta som en tröst, men i praktiken är det fortfarande allvarligt. Många attacker sker i flera steg. Först får angriparen in en fot i systemet, till exempel via ett kapat konto, en sårbar tjänst eller en container. Därefter används en lokal sårbarhet för att klättra vidare till administratörsnivå.

    DirtyClone har fått CVSS 8.8, vilket räknas som hög allvarlighetsgrad.

    Vad är det som går fel?

    För att förstå DirtyClone behöver man känna till att Linux-kärnan hanterar nätverkstrafik i små databitar. Dessa ligger i så kallade socket buffers, eller sk_buff.

    Enkelt uttryckt är det små paket med information som kärnan skickar runt internt när nätverkstrafik behandlas.

    Problemet uppstår när vissa delar av kärnan inte bevarar viktig information om hur minnet bakom dessa paket får användas. En särskild markering, som talar om att en minnesbit är delad eller kopplad till filsystemets sidcache, kan tappas bort.

    När den markeringen saknas kan senare kod i kärnan tro att minnet är säkert att skriva till, trots att det egentligen inte borde ändras direkt.

    Resultatet blir att en angripare under rätt omständigheter kan ändra data i Linux sidcache.

    Sidcache – datorns snabba minne för filer

    Linux använder sidcache för att snabba upp filåtkomst. När en fil läses från disk sparas ofta en kopia i RAM-minnet. Nästa gång filen behövs kan systemet läsa den från minnet i stället för från den långsammare disken.

    DirtyClone gör det möjligt att manipulera den här minneskopian av en fil. Det särskilt obehagliga är att angriparen kan påverka innehållet i en root-ägd och skrivskyddad fil i minnet, utan att själva filen på disken ändras.

    Det här påminner om äldre Linux-sårbarheter där skillnaden mellan “det som finns på disk” och “det som just nu finns i minnet” kunnat utnyttjas för att lura systemet.

    Koppling till nätverkskod och IPsec

    DirtyClone finns i Linux-kärnans nätverksdelar. Särskilt nämns kodvägar som rör XFRM/IPsec och hantering av fragment i socket buffers.

    IPsec används bland annat för krypterad nätverkstrafik och VPN-lösningar. XFRM är en del av Linux nätverksstack som hanterar transformering av paket, exempelvis kryptering och dekryptering.

    Sårbarheten blir extra intressant på system där unprivileged user namespaces är aktiverade. Det är en Linux-funktion som gör att vanliga användare kan skapa isolerade miljöer där de får vissa behörigheter som normalt kräver root.

    Det är praktiskt för containrar och sandboxing, men innebär också att sårbarheter i kärnan ibland blir lättare att utnyttja.

    Kan DirtyClone användas för container escape?

    Ja, i vissa scenarier kan DirtyClone eventuellt användas för att ta sig ut ur en container. Det beror på hur systemet är konfigurerat, vilka kernel-funktioner som är tillgängliga och vilka säkerhetslager som används.

    Alla Linux-system är alltså inte lika sårbara. Risken påverkas av flera faktorer:

    • vilken kärnversion som används
    • vilka distributionens patchar som är installerade
    • om unprivileged user namespaces är aktiverat
    • vilka kernel-moduler som är laddade
    • om systemet använder IPsec, RxRPC eller liknande funktioner
    • om extra säkerhet som AppArmor, SELinux eller seccomp används

    Det gör att DirtyClone inte är en enkel “alla Linux-maskiner faller direkt”-sårbarhet. Men den är tillräckligt allvarlig för att tas på största allvar.

    DirtyClone, DirtyFrag och Fragnesia – varför så många namn?

    Namngivningen kan vara förvirrande.

    Sårbarheten är registrerad som CVE-2026-43503. JFrog beskriver exploitvarianten som DirtyClone, medan Ubuntu även använder namnet Fragnesia i sin hantering av problemet.

    Det är alltså inte nödvändigtvis tre helt separata sårbarheter, utan olika namn och perspektiv på samma eller närliggande problemområde i Linux-kärnan.

    DirtyClone hör dessutom till samma familj av buggar som DirtyFrag, men utnyttjar en annan väg genom kärnans nätverkskod. Det visar att tidigare fixar inte helt stängde alla möjliga angreppsvägar.

    Ubuntu, Debian och Red Hat har uppdateringar

    Ubuntu har släppt uppdateringar för flera stödda versioner av sin generiska Linux-kärna.

    För standardkärnan gäller följande fixade versioner:

    Ubuntu-versionFixad kernelversion
    Ubuntu 26.04 LTS7.0.0-22.22
    Ubuntu 25.106.17.0-35.35
    Ubuntu 24.04 LTS6.8.0-124.124
    Ubuntu 22.04 LTS5.15.0-181.191

    Den som kör molnvarianter eller specialkärnor bör kontrollera just sin kernelvariant. Det gäller till exempel AWS, Azure, GCP, Raspberry Pi, realtidskärnor och OEM-kärnor.

    Debian följer också sårbarheten och listar uppdaterade paket för flera grenar, däribland Bullseye, Bookworm och Trixie.

    Red Hat hanterar problemet som en del av DirtyFrag-familjen och beskriver det som lokala sårbarheter i nätverkssubsystemet som kan ge en angripare root-behörighet.

    Vad ska man göra?

    Det viktigaste rådet är enkelt:

    Uppdatera kärnan och starta om datorn.

    Att bara installera kernelpaketet räcker inte. Linux fortsätter nämligen att köra den gamla kärnan tills systemet startas om. Först efter omstart används den uppdaterade och korrigerade kärnan.

    På Ubuntu kan man kontrollera aktuell kärna med:

    uname -r
    

    Efter uppdatering och omstart bör kommandot visa en kernelversion som innehåller fixen.

    Tillfälliga skyddsåtgärder

    Om man inte kan uppdatera direkt finns vissa tillfälliga skydd. Dessa bör dock användas med försiktighet eftersom de kan påverka legitima funktioner.

    Exempel på möjliga åtgärder är att:

    • stänga av unprivileged user namespaces
    • blockera kernelmoduler som esp4, esp6 och rxrpc
    • begränsa användares möjlighet att skapa nätverksrelaterade namespaces
    • förstärka containerprofiler med seccomp, AppArmor eller SELinux

    Men dessa lösningar är inte ersättning för en riktig kerneluppdatering. De är bara tillfälliga hinder.

    Slutsats

    DirtyClone är ännu en påminnelse om att Linux-kärnan är ett mycket komplext system där små detaljer i minneshantering kan få stora säkerhetskonsekvenser.

    Sårbarheten kräver lokal åtkomst, men när den väl kan utnyttjas är konsekvensen allvarlig: en vanlig användare kan i vissa fall bli root.

    För vanliga användare och administratörer är rådet tydligt: installera de senaste säkerhetsuppdateringarna från din Linuxdistribution och starta om systemet.

    Det är först efter omstarten som skyddet faktiskt börjar gälla.

    https://security-tracker.debian.org/tracker/CVE-2026-43503

    https://bugzilla.redhat.com/show_bug.cgi?id=2480902

    Teknisk faktaruta: DirtyClone

    CVE: CVE-2026-43503

    Namn: DirtyClone / Fragnesia

    Allvarlighetsgrad: Hög

    CVSS: 8.8

    Typ: Lokal privilegiehöjning i Linux-kärnan

    Påverkan: Kan ge angripare root-behörighet

    Fjärrutnyttjande: Nej, kräver lokal åtkomst eller möjlighet att köra kod

    Berörd del: Nätverkskod, socket buffer-fragment, XFRM/IPsec

    Extra risk: System med unprivileged user namespaces aktiverade


    Rekommenderad åtgärd:

    Installera senaste kerneluppdateringen från din Linuxdistribution och starta om systemet.

    Viktigt: En kerneluppdatering börjar inte skydda systemet förrän datorn har startats om.

  • Tails 7.9 släppt – anonymt operativsystem får ny Tor Browser och bättre hårdvarustöd

    Tails 7.9 är här med uppdaterad Tor Browser, förbättrat stöd för nyare hårdvara och en rättning som gör Secure Boot-varningar mer tillförlitliga. Den integritetsfokuserade Linuxdistributionen fortsätter därmed att finslipa sitt portabla system för anonym surfning och spårfri användning från USB-minne.

    Tails 7.9 är nu tillgängligt. Den nya versionen av det portabla och integritetsinriktade Linuxsystemet uppdaterar Tor Browser, förbättrar stödet för nyare datorer och rättar ett ovanligt men irriterande problem med Secure Boot-varningar.

    Tails är inte en vanlig Linuxdistribution. Systemet är byggt för att köras från ett USB-minne och lämnar så få spår som möjligt på datorn där det används. All internettrafik leds genom Tor-nätverket, vilket gör det svårare att spåra användaren och dennes nätaktivitet. Därför används Tails ofta av journalister, aktivister, visselblåsare och andra som behöver ett extra skyddat digitalt arbetsflöde.

    Version 7.9 är framför allt en underhållsuppdatering, men den innehåller ändå flera viktiga förbättringar.

    Den mest synliga nyheten är att Tor Browser har uppdaterats till version 15.0.16. Webbläsaren bygger på Firefox ESR 140.12 och är en central del av Tails, eftersom den är det huvudsakliga verktyget för att surfa anonymt via Tor. Uppdateringar av Tor Browser är viktiga eftersom de både kan innehålla säkerhetsfixar och förbättringar som påverkar kompatibilitet, stabilitet och integritet.

    Tails 7.9 innehåller också uppdaterade firmwarepaket. Firmware är den lågnivåprogramvara som gör att operativsystemet kan kommunicera med hårdvara som grafikkort, Wi-Fi-kretsar och andra komponenter. För användaren betyder det i praktiken att Tails kan fungera bättre på nyare datorer, särskilt där trådlöst nätverk eller grafik tidigare varit problematiskt.

    En annan rättning gäller Secure Boot. Secure Boot är en säkerhetsfunktion i moderna datorer som kontrollerar att systemet som startas är betrott. I vissa fall kunde Tails tidigare felaktigt varna för gamla Secure Boot-certifikat, trots att certifikaten egentligen var uppdaterade. Det kunde leda till onödig oro och i värsta fall få användare att stänga av Secure Boot utan anledning. I Tails 7.9 har kontrollen justerats så att den använder rätt databas för att avgöra om certifikaten är aktuella.

    För befintliga användare finns automatiska uppgraderingar till Tails 7.9 från Tails 7.0 och senare. Om den automatiska uppgraderingen inte fungerar, eller om systemet inte startar korrekt efter uppdateringen, rekommenderar projektet en manuell uppgradering.

    Nya användare kan ladda ner Tails 7.9 som USB-avbildning. Det finns även en ISO-fil för den som vill använda Tails från DVD eller i en virtuell maskin. Projektet påminner samtidigt om en viktig sak: om man installerar Tails på nytt i stället för att uppgradera kan den beständiga lagringen på USB-minnet raderas. Den som använder Persistent Storage för att spara filer, inställningar eller nycklar bör därför vara noga med att välja uppgradering om dessa data ska behållas.

    Bakom kulisserna innehåller Tails 7.9 även flera tekniska förbättringar för testmiljöer, byggsystem och intern dokumentation. Det finns dessutom fortsatt arbete kring Flatpak-stöd, där installation av Flatpak-appar över Tor testas bakom en funktionsflagga. Det är dock inte den stora användarnyheten i denna version, utan snarare ett tecken på att Tails-utvecklarna arbetar vidare med hur programhantering kan göras både säkrare och mer användbar i framtiden.

    Sammanfattningsvis är Tails 7.9 ingen dramatisk version med stora nya funktioner. Det är i stället en typisk säkerhets- och stabilitetsuppdatering: ny Tor Browser, bättre stöd för modern hårdvara och en viktig rättning för Secure Boot-meddelanden. För ett system som Tails är just sådana uppdateringar centrala. När målet är anonymitet och spårfri användning är det ofta de små, noggranna förbättringarna som gör störst skillnad.

    https://tails.net

    Artikel i vår wiki om Tails.

    https://wiki.linux.se/Tails

    Faktaruta: Tails 7.9

    Vad är Tails?
    Tails är en portabel Linuxdistribution som körs från USB-minne och är byggd för anonymitet, integritet och spårfri användning.

    Ny version:
    Tails 7.9

    Viktigaste nyheten:
    Tor Browser har uppdaterats till version 15.0.16, baserad på Firefox ESR 140.12.

    Bättre hårdvarustöd:
    Uppdaterade firmwarepaket förbättrar stödet för nyare datorer, grafikkretsar och Wi-Fi-adaptrar.

    Secure Boot:
    En rättning gör att Tails inte längre felaktigt varnar för gamla Secure Boot-certifikat när de redan är uppdaterade.

    Uppgradering:
    Automatisk uppgradering finns från Tails 7.0 och senare. Vid problem rekommenderas manuell uppgradering.

    Viktigt att tänka på:
    En ny installation kan radera Persistent Storage på USB-minnet. Den som vill behålla sparade filer och inställningar bör uppgradera i stället.

  • Linux 7.1 är här – snabbare filsystem, bättre hårdvarustöd och starkare säkerhet

    Linux 7.1 är här och bjuder på flera viktiga förbättringar under huven. Den nya kärnan ger bland annat bättre stöd för NTFS-diskar, starkare säkerhet med Landlock, effektivare energihantering för moderna processorer och förbättrat stöd för filsystem, nätverk, grafik och ny hårdvara. För vanliga användare betyder det på sikt ett stabilare och mer framtidssäkert Linuxsystem.

    Linuxkärnan fortsätter att utvecklas i hög takt. Med version 7.1 får världens kanske viktigaste öppna kärna en rad förbättringar som märks både för vanliga användare, systemadministratörer och utvecklare. Det handlar om allt från bättre stöd för moderna processorer och lagringsenheter till förbättrad säkerhet och snabbare filsystem.

    Linux är själva hjärtat i operativsystem som Android, Ubuntu, Debian, Fedora, Arch Linux, Linux Mint och många andra distributioner. Kärnan ansvarar för kontakten mellan programmen och datorns hårdvara. När du öppnar en fil, ansluter ett USB-minne, använder nätverket eller startar ett program är Linuxkärnan inblandad i bakgrunden.

    Med Linux 7.1 får kärnan flera tekniska förbättringar som gör systemet mer modernt, effektivt och säkert.

    Ny NTFS-hantering med bättre skrivstöd

    En av de största nyheterna i Linux 7.1 är en ny implementation av NTFS-filsystemet. NTFS är det filsystem som länge har använts i Windows, och stöd för NTFS är därför viktigt för alla som vill läsa och skriva till Windows-diskar från Linux.

    Den nya NTFS-lösningen har varit under utveckling i flera år och innehåller fullt skrivstöd. Det betyder att Linux bättre kan hantera filer på NTFS-formaterade diskar, inte bara läsa dem. För användare som ofta flyttar filer mellan Windows och Linux kan detta bli en märkbar förbättring.

    Den nya implementationen använder modernare teknik i Linuxkärnan, bland annat delayed allocation, iomap och folio-integration. Det låter kanske avancerat, men i praktiken handlar det om att filskrivning kan bli snabbare, stabilare och mer effektiv. Till detta kommer även en ny uppsättning användarverktyg, kallad ntfsprogs-plus.

    Starkare säkerhet med Landlock

    Linux 7.1 innehåller också en förbättring av Landlock, ett säkerhetssystem i Linux som gör det möjligt att begränsa vad program får komma åt.

    Den nya versionen inför en ny åtkomsträtt för pathname UNIX domain sockets. UNIX domain sockets används ofta för kommunikation mellan program på samma system. Genom att kunna styra åtkomst även på detta område får utvecklare och systemadministratörer bättre möjlighet att bygga säkrare miljöer.

    Detta är särskilt viktigt i en tid då fler program körs isolerat, till exempel i containrar, sandlådor och olika typer av begränsade körmiljöer.

    Bättre energihantering för moderna datorer

    Linux 7.1 innehåller förbättringar i drivrutinerna amd-pstate och intel_idle. Dessa delar av kärnan har betydelse för hur processorer från AMD och Intel hanterar strömförbrukning och vilolägen.

    För bärbara datorer kan sådana förbättringar innebära bättre batteritid, lägre värmeutveckling och tystare drift. För servrar kan effektivare energihantering minska strömförbrukningen, vilket är viktigt både ekonomiskt och miljömässigt.

    Förbättringar för exFAT, CIFS, Ceph och andra filsystem

    Linux 7.1 innehåller även förbättringar för flera andra filsystem.

    exFAT får stöd för att förallokera kluster utan att först nollställa dem. Det kan minska fragmentering och göra filhanteringen effektivare, särskilt på USB-minnen, minneskort och externa diskar.

    CIFS-klienten, som används för att komma åt Windows- och Samba-delningar, får stöd för O_TMPFILE. Det gör det möjligt att skapa temporära filer på ett säkrare och mer flexibelt sätt.

    Ceph, som ofta används i större lagringskluster, får ny infrastruktur för att samla in och rapportera I/O-statistik per subvolym. Det är framför allt intressant för driftmiljöer där man behöver övervaka prestanda och belastning noggrant.

    Även EXT4 och F2FS får förbättringar. EXT4 är fortfarande ett av de vanligaste filsystemen på Linux, medan F2FS ofta används på flashbaserad lagring.

    Nya möjligheter för BPF och io_uring

    Linux 7.1 fortsätter också utvecklingen av BPF och io_uring, två tekniker som blivit allt viktigare i moderna Linuxsystem.

    BPF används bland annat för avancerad nätverksfiltrering, övervakning, säkerhet och prestandaanalys. I Linux 7.1 tillkommer bland annat stöd för fsession på IBM System/390-arkitekturen.

    io_uring är ett modernt gränssnitt för snabbare in- och utmatning. Det används för att göra fil- och nätverksoperationer mer effektiva. Med BPF-stöd i io_uring öppnas nya möjligheter för avancerad kontroll och optimering direkt i kärnan.

    Förbättringar för lagring och blockenheter

    Den användarbaserade blockdrivrutinen ublk får en ny funktion för zero-copy-I/O via flaggan UBLK_F_SHMEM_ZC. Zero-copy innebär att data kan flyttas mer effektivt utan onödiga kopieringar i minnet. Det kan ge bättre prestanda i vissa typer av lagringslösningar.

    Linux 7.1 lägger också till stöd för att generera och verifiera T10 protection information på filsystemsnivå. Det är en teknik som används för att upptäcka datakorruption och öka tillförlitligheten i lagringssystem.

    Dessutom byggs stödet för TCG Storage Opal SSC Single User Mode ut i sed-opal-gränssnittet. Det är relevant för självkrypterande lagringsenheter och säker hantering av diskar.

    Mer hårdvarustöd

    Som vanligt innehåller en ny Linuxkärna också mängder av nytt och förbättrat hårdvarustöd.

    Linux 7.1 aktiverar Intels Flexible Return and Event Delivery, FRED, som standard. Detta är en modern funktion i Intel-processorer som förändrar hur vissa typer av händelser och övergångar hanteras i processorn.

    Kärnan får även stöd för CPU Memory Latency PMU på NVIDIA Tegra410-systemkretsar. Det är främst intressant för inbyggda system och utvecklare som arbetar nära hårdvaran.

    USB- och Thunderbolt-drivrutinerna får också förbättringar. Det gäller bland annat stöd för nya USB-strömförsörjningsdrivrutiner, uppdateringar av dwc3-drivrutinen och utökat stöd för ny hårdvara.

    Grafikdrivrutinerna för AMDGPU och Intel i915 förbättras också, vilket är viktigt för både skrivbordsanvändare och bärbara datorer.

    Nätverk, ljud och systemprestanda

    Utöver de stora nyheterna innehåller Linux 7.1 många mindre förbättringar i nätverksstacken, ljudsystemet och olika kärnkomponenter.

    Den typen av ändringar märks kanske inte direkt i form av en ny knapp eller funktion i skrivbordsmiljön, men de bidrar till att Linux fungerar bättre över tid. Bättre nätverkskod kan ge stabilare uppkopplingar. Bättre ljudstöd kan innebära att fler ljudkretsar fungerar direkt. Förbättrad schemaläggning och I/O-hantering kan ge ett mer responsivt system.

    Ska man uppgradera direkt?

    Den som är tekniskt intresserad kan hämta Linux 7.1 direkt från Linus Torvalds git-träd eller från kernel.org och kompilera kärnan själv.

    För de flesta användare är det däremot klokare att vänta tills den nya kärnan kommer via den egna Linuxdistributionens vanliga uppdateringar. Distributioner som Ubuntu, Debian, Fedora, Arch Linux och openSUSE testar och paketerar kärnor på olika sätt. Genom att vänta på distributionens version minskar risken för problem med drivrutiner, moduler och systemintegration.

    För vanliga skrivbordsanvändare är alltså rådet enkelt: vänta på att din distribution erbjuder Linux 7.1 i sina stabila förråd.

    Linux fortsätter framåt

    Linux 7.1 är ingen revolution som förändrar allt över en natt. Det är snarare ännu ett steg i den långsamma men kraftfulla utveckling som gjort Linux till en grundpelare i allt från mobiltelefoner och routrar till superdatorer, servrar och vanliga persondatorer.

    De stora nyheterna – bättre NTFS-stöd, starkare Landlock-säkerhet, effektivare energihantering och utökat hårdvarustöd – visar att Linux fortsätter att anpassa sig till moderna behov.

    För användaren betyder det i slutändan ett stabilare, säkrare och mer framtidssäkert system. För utvecklare och systemadministratörer innebär det fler verktyg, bättre kontroll och större möjligheter att bygga robusta lösningar.

    Linux 7.1 är därför inte bara ännu en versionssiffra. Det är ett tecken på att den öppna kärnan fortsätter att utvecklas i takt med hårdvaran, säkerhetskraven och användarnas behov.

    https://www.kernel.org

    Fakta: Linux 7.1

    Typ: Ny version av Linuxkärnan

    Viktig nyhet: Ny NTFS-implementation med fullt skrivstöd, bättre prestanda och modernare hantering av Windows-formaterade diskar.

    Säkerhet: Landlock får utökade möjligheter att begränsa åtkomst till pathname UNIX domain sockets.

    Filsystem: Förbättringar för bland annat NTFS, exFAT, CIFS, Ceph, EXT4 och F2FS.

    Prestanda: Vidareutveckling av BPF, io_uring, ublk och zero-copy-I/O.

    Hårdvara: Bättre stöd för moderna AMD- och Intel-system, USB, Thunderbolt, grafikdrivrutiner och inbyggda system.

    Energihantering: Förbättringar i amd-pstate och intel_idle kan bidra till lägre strömförbrukning, bättre batteritid och svalare drift.

    Rekommendation: Vanliga användare bör vänta tills Linux 7.1 erbjuds via den egna distributionens stabila uppdateringar.

  • När Linux och Secure Boot måste byta nyckel

    När Microsofts äldre Secure Boot-certifikat från 2011 löper ut behöver Linuxvärlden ta nästa steg i övergången till en nyare signeringskedja. För de flesta användare sker förändringen i bakgrunden, men för Linuxdistributioner, installationsmedia och äldre datorer kan den bli avgörande. I grunden handlar det om något så enkelt – och viktigt – som att datorn måste lita på rätt nyckel för att Linux ska kunna starta säkert.

    En gammal digital nyckel från Microsoft är på väg att gå ut. Det låter kanske som en teknisk detalj för firmware-utvecklare, men förändringen berör stora delar av Linux-världen. Orsaken är Secure Boot – den säkerhetsfunktion i moderna datorer som kontrollerar att rätt programvara startar när datorn slås på.

    I juni löper Microsofts äldre UEFI CA-certifikat från 2011 ut. Det certifikatet har under många år varit en viktig del av kedjan som gör att Linuxdistributioner kan starta på datorer där Secure Boot är aktiverat. Nu behöver Linuxdistributionerna stegvis flytta över till den nyare Microsoft UEFI CA från 2023.

    För vanliga användare innebär detta oftast ingen dramatik. En dator som startar Linux med Secure Boot i dag bör normalt fortsätta att starta även efter att det gamla certifikatet gått ut. Men övergången är ändå viktig, särskilt för nya installationsmedier, räddningsskivor, dual boot-system och äldre datorer.

    Vad är Secure Boot?

    Secure Boot är en säkerhetsfunktion i UEFI, den moderna ersättaren till det gamla BIOS-systemet. När datorn startar kontrollerar firmware att den första delen av startkedjan är signerad med en betrodd digital nyckel.

    Man kan jämföra det med en dörrvakt vid datorns entré. Dörrvakten släpper bara in program som kan visa upp rätt legitimation. Om startprogrammet är signerat med en nyckel som datorn litar på får det fortsätta. Om inte, stoppas uppstarten.

    Syftet är att hindra skadlig kod från att lägga sig tidigt i startprocessen, innan operativsystemet ens har hunnit laddas. Sådan kod kan annars vara mycket svår att upptäcka.

    Varför fungerar Windows enklare?

    På de flesta vanliga PC-datorer finns Microsofts Secure Boot-nycklar redan inlagda från fabrik. Det gör att Windows kan starta utan extra krångel, eftersom datorns firmware redan litar på Microsofts signering.

    Linux har däremot ett annat problem. De flesta Linuxdistributioner är inte direkt betrodda av datorns firmware. Tillverkaren av datorn har normalt inte lagt in nycklar för Ubuntu, Fedora, Debian, Linux Mint eller andra distributioner.

    För att lösa detta använder många Linuxdistributioner ett litet program som heter shim.

    Shim – den lilla länken mellan Microsoft och Linux

    Shim är en liten första startladdare som fungerar som en bro mellan datorns Secure Boot-system och Linuxdistributionens egna nycklar.

    Så här fungerar det förenklat:

    Datorns firmware litar på Microsofts nyckel.

    Microsoft har signerat Linuxdistributionens shim.

    Firmware startar shim eftersom signaturen är betrodd.

    Shim kontrollerar sedan nästa steg, till exempel GRUB och Linuxkärnan.

    GRUB och kärnan kan därefter starta Linux på ett säkert sätt.

    På detta sätt kan Linux starta på datorer där Secure Boot är aktiverat, utan att varje enskild datortillverkare behöver lägga in nycklar för varje Linuxdistribution.

    Vad händer när 2011-certifikatet går ut?

    Det viktiga att förstå är att ett utgånget certifikat inte automatiskt betyder att allt slutar fungera. Certifikatet tas inte magiskt bort ur datorns firmware bara för att datumet passerar. Redan signerade och betrodda startladdare bör därför i många fall fortsätta fungera.

    Det betyder att en befintlig Linuxinstallation, som redan fungerar med Secure Boot, normalt inte bör sluta starta enbart på grund av certifikatets utgångsdatum.

    Problemen kan i stället uppstå i samband med övergången till den nya signeringskedjan. Nya installationsavbilder, nya versioner av shim, återställningsmedia och vissa äldre datorer kan behöva uppdaterade Secure Boot-databaser för att känna igen den nya Microsoft UEFI CA från 2023.

    Varför kan det ändå bli problem?

    Secure Boot bygger på en kedja av förtroende. Varje länk måste lita på nästa länk. Om datorns firmware inte känner igen den nyckel som har använts för att signera shim, stoppas processen redan i början.

    Då spelar det ingen roll att Linuxkärnan eller GRUB är korrekt installerade. Om första länken i kedjan inte godkänns kommer datorn inte vidare.

    Särskilt känsliga situationer kan vara:

    Äldre datorer med föråldrade Secure Boot-databaser.

    Nya Linuxinstallationsmedier som använder den nya 2023-signeringen.

    Dual boot-system med både Windows och Linux.

    Räddnings-USB och installationsstickor som inte har uppdaterats.

    System där användaren manuellt har ändrat Secure Boot-nycklar.

    Datorer där den gamla 2011-nyckeln tas bort för tidigt.

    Det sista är särskilt viktigt. Att manuellt ta bort gamla nycklar ur Secure Boot-systemet kan göra att tidigare fungerande Linuxinstallationer inte längre startar.

    Vad behöver Linuxdistributionerna göra?

    Linuxdistributionerna behöver se till att deras shim-versioner signeras på rätt sätt för framtiden. Det innebär att de måste anpassa sig till Microsofts nyare UEFI CA från 2023 och se till att installationsmedia, uppdateringspaket och dokumentation följer med i övergången.

    För stora distributioner som Ubuntu, Fedora, Debian, SUSE och andra är detta en viktig infrastrukturell förändring. Det handlar inte om en ny funktion som användaren direkt ser, utan om att själva startkedjan ska fortsätta fungera på moderna datorer.

    Det är lite som att byta låssystem i ett stort hus. De flesta märker ingenting om bytet görs rätt, men om nycklarna inte passar kan någon plötsligt stå utanför dörren.

    Vad bör vanliga användare göra?

    För de flesta användare är rådet enkelt: håll systemet uppdaterat.

    Installera uppdateringar från din Linuxdistribution.

    Uppdatera shim-paket när distributionen erbjuder det.

    Installera firmware- och UEFI-uppdateringar från datortillverkaren när sådana finns.

    Använd nya installationsavbilder från distributionens officiella webbplats.

    Undvik att manuellt ändra Secure Boot-nycklar om du inte vet exakt vad du gör.

    Det är också klokt att inte använda gamla installationsstickor i flera år. Om du ska installera Linux på en ny dator med Secure Boot aktiverat bör du ladda ner en aktuell ISO-fil från distributionens officiella webbplats.

    Secure Boot är inte bara ett Windows-problem

    Det här visar också hur beroende Linuxvärlden fortfarande är av Microsofts roll i PC-ekosystemet. Även om Linux är ett fristående och öppet operativsystem måste det ofta passera genom en Microsoft-signerad startkedja för att fungera smidigt på vanliga konsumentdatorer med Secure Boot.

    Det betyder inte att Linux är osäkert eller underordnat Windows. Det betyder snarare att PC-plattformen historiskt har standardiserats kring Microsofts nycklar, eftersom Windows dominerar marknaden.

    Linuxdistributionerna har därför byggt praktiska lösningar för att fungera inom detta system. Shim är en sådan lösning.

    Ingen panik – men en viktig övergång

    Att Microsofts UEFI CA från 2011 löper ut är inte en katastrof. Det betyder inte att Linuxdatorer plötsligt slutar starta över en natt. Men det är en viktig övergång som Linuxdistributioner, hårdvarutillverkare och systemadministratörer behöver hantera på rätt sätt.

    För användaren är det viktigaste att inte göra förhastade ändringar i Secure Boot-inställningarna. Låt distributionens uppdateringar sköta övergången, använd aktuella installationsmedier och se till att firmware hålls uppdaterad.

    Secure Boot handlar i grunden om förtroende. När en gammal nyckel går ut måste en ny ta vid. Om kedjan hålls obruten kommer Linux fortsätta starta precis som tidigare – bara med en modernare grund för framtidens säkra uppstarter.

    https://github.com/rhboot/shim

    Faktaruta: Secure Boot och Linux

    Secure Boot är en säkerhetsfunktion i moderna datorer som kontrollerar att startprogrammen är betrodda innan operativsystemet får starta.

    Många Linuxdistributioner använder ett litet program som heter shim. Det fungerar som en bro mellan datorns firmware, Microsofts Secure Boot-nycklar och Linuxdistributionens egna nycklar.

    Microsofts äldre UEFI CA-certifikat från 2011 löper ut, vilket gör att Linuxdistributioner behöver gå över till den nyare signeringskedjan från 2023 för framtida stöd.

    • Påverkar: Linuxinstallationer med Secure Boot aktiverat.
    • Viktig del: shim, GRUB och Linuxkärnan.
    • Risk: äldre installationsmedia och datorer med föråldrade Secure Boot-nycklar.
    • Råd: håll Linux, firmware och installationsmedia uppdaterade.
    • Undvik: att manuellt ändra Secure Boot-nycklar om du inte vet exakt vad du gör.
  • KernelScript 0.1: nytt språk vill göra eBPF enklare för Linuxutvecklare

    KernelScript 0.1 är ett nytt experimentellt programmeringsspråk som vill göra avancerad Linuxutveckling enklare. Genom att samla eBPF-program, användarprogram och kernelintegration i en och samma kodbas kan utvecklare slippa mycket av den manuella C-kod och libbpf-hantering som annars krävs. Resultatet är ett lovande, men ännu omoget, verktyg för den som vill arbeta närmare Linuxkärnan utan att fastna i all teknisk kringkod.

    Att skriva program som kör nära Linuxkärnan är kraftfullt – men också svårt. Med eBPF kan utvecklare skapa små program som körs i kernelmiljö utan att själva Linuxkärnan behöver byggas om. Tekniken används redan i dag för allt från nätverksfiltrering och prestandamätning till säkerhet, felsökning och övervakning av system.

    Nu har den första publika versionen av KernelScript 0.1 släppts. Det är ett nytt öppet programmeringsspråk som vill göra utveckling med eBPF mer lättillgänglig, säkrare och mindre beroende av stora mängder handskriven stödkod.

    Ett språk för flera världar

    Traditionellt kräver eBPF-utveckling ofta att man skriver flera olika delar separat. Själva eBPF-programmet skrivs ofta i C. Sedan behövs kod i användarrymden för att ladda programmet, hantera kartor, läsa data och kommunicera med kärnan. I vissa fall krävs även integration med kernelmoduler och särskilda byggfiler.

    KernelScript försöker samla detta i en enda källkod. Utvecklaren skriver programmet i KernelScripts eget språk, och verktyget genererar därefter den C-kod, de användarprogram, Makefiles och integrationsdelar som behövs.

    Tanken är alltså inte att ersätta Linuxkärnan eller eBPF, utan att lägga ett högre och mer lättanvänt lager ovanpå.

    Varför eBPF är kraftfullt – men svårt

    eBPF har blivit en av de mest intressanta teknikerna i moderna Linuxsystem. Den gör det möjligt att köra små verifierade program i kärnan, till exempel för att analysera nätverkspaket, mäta systemanrop eller samla in prestandadata.

    Men tekniken har en hög tröskel. Den som skriver eBPF-program måste förstå hur Linux verifierar programmen innan de får köras, vilka hjälpfunktioner som är tillåtna, hur minne får användas och hur eBPF-kartor fungerar. Dessutom krävs ofta kunskap om libbpf och hur användarrymd och kernelkod samverkar.

    KernelScript försöker minska den komplexiteten genom att erbjuda ett mer specialiserat språk, anpassat just för eBPF-flöden.

    Stöd för vanliga eBPF-program

    I den första versionen finns stöd för flera viktiga typer av eBPF-program. Det omfattar bland annat XDP, som används för snabb paketbehandling mycket tidigt i nätverksstacken, och TC, som används för trafikstyrning.

    Språket har också stöd för olika typer av probes, alltså program som kan kopplas till funktioner i kärnan för spårning och felsökning. Dessutom finns stöd för perf event-program, som används vid prestandamätning.

    Det gör KernelScript intressant för utvecklare som arbetar med nätverk, observability, felsökning, säkerhet eller låg nivå-prestanda i Linuxmiljöer.

    eBPF-kartor som vanliga variabler

    En central del av eBPF är så kallade maps, eller kartor. De fungerar som datastrukturer där eBPF-program kan spara och dela information. De kan exempelvis användas för räknare, statistik, tillståndstabeller eller kommunikation mellan kernelprogram och användarprogram.

    KernelScript gör dessa kartor till en del av språket. Det finns stöd för bland annat hash maps, per-CPU arrays, LRU maps och pinned maps. Genom att behandla dem som språkvariabler slipper utvecklaren en del av den vanliga libbpf-koden som annars krävs.

    Det kan göra enklare eBPF-projekt både kortare och lättare att förstå.

    Avancerade funktioner redan från början

    Trots att KernelScript 0.1 är en tidig version innehåller den stöd för flera avancerade eBPF-funktioner. Bland annat nämns automatisk hantering av tail calls, enklare dynptr-hantering, kontroll av programlivscykel, struct_ops och inbyggd integration med kfuncs.

    För den som redan arbetar med avancerad eBPF-utveckling kan detta vara särskilt intressant. Det visar att KernelScript inte bara är tänkt som ett pedagogiskt förenklingslager, utan som ett försök att bygga ett mer komplett utvecklingsverktyg för Linuxnära programmering.

    Inte redo för produktion

    Samtidigt är det viktigt att betona att KernelScript fortfarande är experimentellt. Projektet beskrivs som beta, och utvecklarna varnar för att syntax, API:er och funktioner kan ändras utan bakåtkompatibilitet.

    Det betyder att KernelScript i nuläget främst bör ses som något för testning, utvärdering och experiment. För produktionssystem är det fortfarande säkrare att använda etablerade verktyg och arbetsflöden kring eBPF, C och libbpf.

    Ett tecken på vart Linuxutveckling är på väg

    KernelScript 0.1 visar ändå en tydlig trend. eBPF har blivit så viktigt att det nu växer fram nya språk och verktyg som försöker göra tekniken mer tillgänglig. På samma sätt som högnivåspråk en gång gjorde vanlig systemutveckling enklare, försöker KernelScript göra kernel-nära programmering mer strukturerad och mindre felbenägen.

    Om projektet lyckas återstår att se. Men idén är intressant: ett enda språk som kan beskriva logiken för eBPF, användarrymd och kernelintegration på samma gång.

    För Linuxutvecklare som vill följa framtidens systemprogrammering är KernelScript därför ett projekt att hålla ögonen på – även om det än så länge hör hemma i labbmiljö snarare än i skarpa driftsystem.

    https://github.com/multikernel/kernelscript

    Teknisk faktaruta: KernelScript 0.1

    Typ: Experimentellt programmeringsspråk och DSL för Linuxutveckling.

    Fokus: eBPF, användarprogram och kernelintegration från en gemensam kodbas.

    Licens: Apache 2.0.

    Syfte: Att minska behovet av handskriven C-kod, libbpf-boilerplate, Makefiles och separat användarrymdskod vid eBPF-utveckling.

    Stöd: XDP, TC, probes, perf events, eBPF maps, tail calls, dynptr, struct_ops och kfunc-integration.

    Status: Beta/experimentell. Rekommenderas ännu inte för produktion.

  • Tails 7.8: säkrare anonymitet – men Thunderbird försvinner från startpaketet

    Tails 7.8 är här med en tydlig säkerhetsinriktad uppdatering av det anonymitetsfokuserade operativsystemet. Den nya versionen uppdaterar Tor Browser, täpper till viktiga sårbarheter i Linuxkärnan och haveged, samt förändrar hur e-postprogrammet Thunderbird hanteras. Programmet följer inte längre med som standard, men kan fortfarande installeras som extra program för den som behöver det.

    Tails 7.8 är nu släppt. Den nya versionen av det integritetsfokuserade operativsystemet innehåller uppdaterad Tor Browser, viktiga säkerhetsfixar och en tydlig förändring: e-postprogrammet Thunderbird följer inte längre med som standard.

    För många användare märks Tails främst som ett system man startar från USB-minne när man vill surfa mer anonymt. All internettrafik skickas genom Tor-nätverket, och systemet är byggt för att lämna så få spår som möjligt på datorn där det används. Med version 7.8 fortsätter projektet på samma spår, men gör samtidigt några praktiska justeringar.

    Thunderbird tas bort från standardinstallationen

    Den största synliga förändringen är att Thunderbird inte längre ingår i den vanliga Tails-avbilden. Det betyder inte att e-postprogrammet försvinner helt. Thunderbird kan fortfarande installeras via funktionen Additional Software.

    För användare som redan har Thunderbird aktiverat tillsammans med Persistent Storage kommer övergången att ske automatiskt. Tails lägger då till Thunderbird i listan över extra program som installeras vid uppstart.

    Det här kan låta som en försämring, men tanken är snarare att göra underhållet enklare och säkrare. När Thunderbird installeras som extra program kan Tails hämta den senaste tillgängliga versionen varje gång systemet startar. På så sätt minskar risken att användare fastnar med en äldre e-postklient i den förinstallerade miljön.

    Tor Browser uppdateras

    Tails 7.8 innehåller också Tor Browser 15.0.14. Det är en viktig del av systemet, eftersom webbläsaren är den mest centrala komponenten för de flesta användare.

    Tor Browser är byggd för att skydda användarens identitet genom att dirigera trafiken via Tor-nätverket och samtidigt minska mängden information som webbplatser kan samla in om datorn och webbläsaren. Uppdateringar av Tor Browser är därför extra viktiga i Tails, eftersom webbläsaren ofta är den mest utsatta delen av systemet.

    Viktiga säkerhetsfixar i Linuxkärnan och haveged

    Tails 7.8 åtgärdar även flera säkerhetsproblem i Linuxkärnan 6.12 LTS och i haveged. Enligt Tails-projektet kunde dessa sårbarheter göra det möjligt för ett program som körs inne i Tails att få administrativa rättigheter.

    Det är allvarligt, eftersom Tails bygger på principen att även om ett program beter sig skadligt ska det inte enkelt kunna ta kontroll över hela systemet. När sådana brister upptäcks är det viktigt att användare uppgraderar så snart som möjligt.

    Vad betyder detta för vanliga användare?

    För den som bara använder Tails för att surfa anonymt är uppdateringen ganska odramatisk. Tor Browser är uppdaterad, säkerhetsproblem är åtgärdade och systemet fungerar i stort sett som tidigare.

    Den stora skillnaden märks för dem som använder Thunderbird i Tails. De behöver nu förlita sig på Additional Software och Persistent Storage för att få e-postklienten installerad automatiskt vid start. För många är det en rimlig lösning, men den kräver att Persistent Storage är korrekt konfigurerat.

    Uppgradering och installation

    Automatiska uppgraderingar till Tails 7.8 finns tillgängliga för användare som redan kör Tails 7.0 eller senare. Om den automatiska uppgraderingen misslyckas, eller om systemet inte startar efteråt, rekommenderas en manuell uppgradering.

    För nya installationer finns Tails 7.8 som USB-avbild och som ISO-fil för DVD eller virtuella maskiner.

    Det är viktigt att komma ihåg att en ny installation på ett USB-minne raderar befintlig Persistent Storage på den enheten. Den som har sparade inställningar, nycklar, dokument eller extra program bör därför vara försiktig och säkerhetskopiera sådant som behöver bevaras.

    Sammanfattning

    Tails 7.8 är ingen dramatisk version, men den är viktig. Uppdateringen gör systemet säkrare, håller Tor Browser aktuell och förändrar hur Thunderbird hanteras. Genom att flytta Thunderbird från standardinstallationen till Additional Software får Tails ett smidigare sätt att hålla e-postprogrammet uppdaterat.

    För användare som är beroende av anonymitet, säkerhet och ett system som inte lämnar spår är detta en uppdatering som bör installeras.

    https://tails.net/news/version_7.8

    Faktaruta: Tails 7.8

    Operativsystem: Tails

    Version: 7.8

    Huvudnyhet: Thunderbird ingår inte längre som standard, men kan installeras som extra program.

    Webbläsare: Tor Browser 15.0.14

    Säkerhetsfixar: Åtgärdar sårbarheter i Linuxkärnan 6.12 LTS och haveged.

    Uppgradering: Automatisk uppgradering finns för användare av Tails 7.0 eller senare.

    Installation: Finns som USB-avbild och ISO-fil för DVD eller virtuell maskin.

    Viktigt: Ny installation på USB-minne raderar befintlig Persistent Storage på den enheten.

  • Debian 14 tar ett stort steg mot säkrare Linuxpaket

    Debian 14 “Forky” kan bli en milstolpe för säkrare Linuxsystem. När nästa stora Debianversion väntas släppas under sommaren 2027 ska distributionen inte bara få stöd för LoongArch64 och nya funktioner i pakethanteraren APT – den ska också kräva reproducerbara paket. Det innebär att program ska kunna byggas om från källkod och ge exakt samma resultat varje gång, vilket gör det lättare att upptäcka manipulation, fel och oväntade ändringar i mjukvarukedjan.

    Debian 14, med kodnamnet “Forky”, väntas bli en av de viktigaste Debianversionerna på länge. Inte för att skrivbordet nödvändigtvis ser annorlunda ut, utan för att något mycket djupare i systemet förändras: Debian ska börja kräva reproducerbara paket. Det innebär att ett program som byggs från samma källkod, med samma instruktioner och i samma byggmiljö, ska ge exakt samma binära paket varje gång — bit för bit. Debian Release Team meddelade i maj 2026 att nya paket som inte klarar detta inte längre får migrera till Debian testing, och att paket som redan finns där också kan stoppas om en uppdatering bryter reproducerbarheten.

    Varför spelar detta roll?

    För en vanlig användare kan det låta tekniskt och avlägset. Men idén är enkel: om någon påstår att ett färdigt Debianpaket kommer från en viss källkod ska det gå att kontrollera. En oberoende byggserver, en Debianutvecklare eller en säkerhetsgranskare ska kunna bygga om paketet och få samma resultat.

    Om resultatet inte blir identiskt kan det bero på ett oskyldigt fel, till exempel tidsstämplar, slumpmässiga filordningar eller skillnader i byggmiljön. Men det kan också avslöja något allvarligare: att den binära filen inte motsvarar den publicerade källkoden.

    Det här gör reproducerbara byggen till ett slags kvitto på mjukvarans ärlighet. Källkoden och det färdiga paketet ska inte bara höra ihop i teorin, utan kunna bevisas höra ihop i praktiken.

    Från ideal till krav

    Reproducerbara byggen har länge varit ett mål inom fri och öppen källkod. Debian har arbetat med frågan i många år, bland annat tillsammans med Reproducible Builds-projektet. Skillnaden nu är att Debian tar steget från ambition till regel.

    Paul Gevers från Debian Release Team beskrev beslutet som att Debian nu har kommit till punkten där distributionen måste leverera reproducerbara paket. Sedan den 9 maj 2026 används Debians migrationssystem för att blockera paket som inte kan reproduceras, eller uppdateringar som gör redan reproducerbara paket icke-reproducerbara.

    Det är en viktig förändring eftersom Debian testing är mellanledet där paket förbereds inför nästa stabila Debianversion. Om ett paket stoppas där kommer det inte vidare förrän problemet är löst.

    Vad betyder det för användaren?

    För den som kör Debian 12 “Bookworm” eller Debian 13 “Trixie” händer inget direkt. Förändringen gäller utvecklingen av Debian 14 “Forky”, som i nuläget finns i Debian testing. Den praktiska effekten märks främst för paketansvariga och utvecklare.

    Men på längre sikt betyder det att vanliga Debiananvändare får ett system där fler paket kan verifieras på ett starkare sätt. Det gör det svårare för skadlig kod att smyga in i byggkedjan utan att upptäckas.

    Det här är särskilt viktigt i en tid då attacker mot mjukvarukedjor blivit allt vanligare. I dag räcker det inte att fråga om ett program är öppet. Man måste också kunna kontrollera att det färdiga paketet faktiskt är byggt från just den öppna källkod som publicerats.

    Debians kontrollsystem

    Debian använder infrastrukturen reproduce.debian.net för att bygga om paket och jämföra resultaten. Systemet använder bland annat så kallade .buildinfo-filer, som innehåller information om hur ett paket byggdes. Målet är att återskapa samma byggprocess som användes när paketet publicerades i Debianarkivet.

    Dashboarden för Forky visar redan en mycket hög reproducerbarhetsgrad. Vid kontrollen som nämns i rapporteringen hade Forky över 98 procent reproducerade byggen och 23 728 paket markerade som godkända.

    Det betyder inte att arbetet är färdigt, men det visar att Debian redan ligger långt framme. De sista procenten är ofta de svåraste, eftersom problemen kan ligga i detaljer som datum, filsortering, komprimering, dokumentation eller verktyg som beter sig lite olika mellan byggmiljöer.

    LoongArch64 blir officiell arkitektur

    Debian 14 “Forky” väntas också få officiellt stöd för LoongArch64, en processorarkitektur från Loongson. Det innebär att Debian breddar sitt stöd till ytterligare en hårdvaruplattform. Enligt rapporteringen ska LoongArch64 ansluta till de redan officiellt stödda arkitekturerna som amd64, arm64, armhf, riscv64, ppc64el och s390x.

    För de flesta hemanvändare i Sverige är amd64 fortfarande det vanliga valet, alltså vanliga 64-bitars PC-datorer. Men för Debian som projekt är arkitekturstöd en viktig del av identiteten. Debian är inte bara ett operativsystem för en viss typ av dator, utan en distribution som försöker fungera på många olika maskinplattformar.

    APT får historik och återställning

    En annan nyhet i Debian 14 är att pakethanteraren APT får funktioner för historik, undo, redo och rollback. Det betyder att användaren i framtiden lättare ska kunna se vad som installerats, uppgraderats eller tagits bort — och i vissa fall backa ändringar. APT 3.2 introducerade dessa funktioner under våren 2026.

    Det här gör Debian mer likt vissa Red Hat-baserade distributioner, där transaktionshistorik i pakethanteraren länge varit en uppskattad funktion. För användare kan det bli särskilt värdefullt när en uppdatering orsakar problem. I stället för att manuellt försöka minnas vilka paket som ändrades kan systemet ge en tydligare historik.

    När kommer Debian 14?

    Debian 14 “Forky” väntas enligt nuvarande uppgifter någon gång under perioden juni till augusti 2027. Något exakt releasedatum är ännu inte fastställt. Innan den slutliga versionen släpps kommer Debianprojektet normalt att gå igenom flera steg, inklusive testning av installationsprogrammet och releasekandidater.

    Den som vill prova nyheterna redan nu behöver använda Debian testing eller en distribution som bygger på Debian testing, till exempel rullande varianter som följer utvecklingsgrenen. Det är dock inte samma sak som en färdig stabil Debianversion. Testing kan fungera bra, men är i första hand till för utveckling och förberedelse inför nästa stabila utgåva.

    En tyst men viktig säkerhetsreform

    Debian 14 “Forky” ser kanske inte dramatisk ut på ytan, men under huven sker en stor förändring. Kravet på reproducerbara paket gör Debian mer kontrollerbart, mer transparent och svårare att manipulera i smyg.

    Det är inte en funktion som ger en ny knapp på skrivbordet. Det är snarare en förbättring av förtroendet mellan källkod, byggsystem och användare. För ett operativsystem som används på servrar, arbetsstationer, inbyggda system och kritisk infrastruktur är det en stor sak.

    Debian har länge varit känt för stabilitet och noggrannhet. Med Forky tar projektet ytterligare ett steg: inte bara mot stabil programvara, utan mot programvara som kan bevisas vara byggd på rätt sätt.

    Teknisk faktaruta: Debian 14 “Forky”

    Planerad version: Debian 14 “Forky”

    Förväntad release: juni–augusti 2027

    Utvecklingsgren: Debian Testing

    Ny säkerhetsregel: Reproducerbara paket blir ett krav

    Vad betyder det? Samma källkod, bygginstruktioner och byggmiljö ska ge exakt samma binära paket varje gång.

    Effekt: Paket som inte kan reproduceras blockeras från att migrera till testing.

    Kontrollsystem: reproduce.debian.net

    Ny arkitektur: LoongArch64 får officiellt stöd

    APT-nyheter: Historik, undo, redo och rollback

Etikett: säkerhet

  • Tails 7.12 släppt – integritetssystemet börjar uppdateras varannan vecka

    I ett EU där förslaget om Chat Control fortfarande är högaktuellt, och i ett Sverige där ett parti som en gång var med och byggde upp den inhemska underrättelseorganisationen IB åter kan få statsministerposten – Sveriges motsvarighet till Stasi i DDR – blir det allt viktigare att lämna så få digitala spår som möjligt efter…

  • Apprise 1.13 blir slutstationen för 1.x-serien

    Apprise 1.13 har släppts med stöd för fler meddelandetjänster, krypterade Bark-notiser och rikare Telegram-meddelanden. Samtidigt markerar versionen slutet för Apprise 1.x. Nästa större utvecklingssteg blir Apprise 2.x, som kommer att innehålla förändringar som kan bryta befintliga integrationer. Apprise är ett verktyg med öppen källkod som gör det möjligt för ett program att skicka meddelanden genom…

  • Rsync 3.5 släppt – rättar 33 säkerhetsproblem

    Rsync 3.5 har släppts med rättningar för 33 säkerhetsproblem, däribland en kritisk sårbarhet som kunde användas för att kringgå serverns åtkomstkontroller. Uppdateringen innehåller dessutom omfattande förstärkningar av programmets hantering av sökvägar, symboliska länkar, krypterade anslutningar och rsync-servrar. Rsync 3.5 har släppts med omfattande säkerhetsförbättringar. Den nya versionen rättar sammanlagt 33 säkerhetsproblem, varav ett klassas som…

  • SCTPhantom – 18 år gammal Linux-bugg kan ge angripare rootåtkomst

    En 18 år gammal sårbarhet i Linuxkärnans SCTP-kod kan ge lokala angripare fullständig rootåtkomst. Säkerhetsforskarna bakom upptäckten har även visat att felet under vissa förutsättningar kan användas för att ta sig ur en container och angripa värdsystemet. Sårbarheten har fått namnet SCTPhantom och registrerats som CVE-2026-64564. Den finns i Linuxkärnans stöd för nätverksprotokollet SCTP och…

  • Rust-baserade uutils närmar sig full kompatibilitet med GNU Coreutils

    Rust-projektet uutils tar ännu ett stort steg mot att kunna ersätta GNU Coreutils. Med version 0.10 klarar projektet nu 93,48 procent av GNU testsvit och levererar samtidigt förbättringar inom säkerhet, prestanda, filhantering och stöd för fler plattformar. Coreutils är en samling grundläggande kommandoradsverktyg som finns i nästan alla Linuxsystem. Kommandon som ls, cp, mv, rm,…

  • Codeberg säger nej till projekt som huvudsakligen skapats av AI

    Den ideella kodplattformen Codeberg förbjuder nu projekt som till största delen består av AI-genererad kod. Beslutet grundas på osäker upphovsrätt, säkerhetsrisker och svårigheten att avgöra vem som egentligen ansvarar för programvaran. Den ideella kodplattformen Codeberg inför nya regler för programvara som har skapats med hjälp av generativ artificiell intelligens. Projekt där merparten av källkoden har…

  • Tails 7.10 får säkrare avstängning och ny videospelare

    Tails 7.10 har släppts med en säkrare avstängningsfunktion, den nya videospelaren Celluloid och en uppdaterad version av Tor Browser. Uppdateringen ska minska risken för dataförlust och göra det anonymitetsinriktade operativsystemet enklare och stabilare att använda. I en tid då övervakningen på internet ökar kan vi efter valet till och med få ett parti med ministerposter…

  • Thunderbird 153 får inbyggt stöd för Thundermail

    Thunderbird 153 är här med inbyggt stöd för Thundermail, enklare och säkrare inloggning via datorns vanliga webbläsare samt ett stort antal förbättringar för IMAP, Exchange, OpenPGP, bilagor och kalenderfunktioner. Uppdateringen rättar också flera problem som tidigare kunde orsaka krascher, felaktig synkronisering och i vissa fall skadade meddelandedatabaser. Mozilla har släppt Thunderbird 153, en ny version…

  • Firefox 153 får HDR-video, PDF-sammanslagning och delning med QR-kod

    Firefox 153 är här med flera nyheter för både vanliga användare och webbutvecklare. Bland förbättringarna finns HDR-video i Windows, möjlighet att slå samman PDF-filer direkt i webbläsaren, delning av webbsidor med QR-kod och tydligare skydd för platsinformation och lokala filer. Mozilla har lanserat Firefox 153, en ny version av den öppna webbläsaren. Uppdateringen innehåller flera…

  • Perl 5.44 släppt – får namngivna parametrar, bättre prestanda och Unicode 17

    Perl 5.44 har släppts med experimentellt stöd för namngivna parametrar, förbättrad prestanda och stöd för Unicode 17. Den nya versionen innehåller även flera säkerhetsrättningar, strängare regler för Unicode-tecken och uppdateringar av språkets reguljära uttryck. Programmeringsspråket Perl har fått en ny stabil version. Perl 5.44 innehåller bland annat experimentellt stöd för namngivna parametrar, bättre Unicode-hantering, flera…

  • FreeRDP 3.28 har släppts

    FreeRDP gör det möjligt att styra en dator på distans, nästan som om man satt framför den. I version 3.28 ligger fokus på säkrare anslutningar, färre krascher och bättre stöd för flera plattformar. Uppdateringen rättar flera sårbarheter, väcker liv i klienten för iPhone och iPad och förbättrar funktioner i Android, Windows och macOS. FreeRDP är…

  • Oracle inför ny styrmodell för MySQL

    Oracle inför en ny styrmodell för MySQL som ska ge tydligare roller för bidragsgivare, tekniska ledare och strategiska beslutsforum. Målet är att öka öppenheten kring utvecklingen, stärka samarbetet med communityn och skapa fler formella vägar för externa aktörer att påverka databasens framtid. Samtidigt är MySQL fortsatt ett Oracle-lett projekt. Oracle inför en ny styrmodell för…

  • Akrites ska hjälpa öppen källkod att hantera säkerhetshot snabbare

    När AI-verktyg gör det lättare att hitta säkerhetsbrister i öppen källkod ökar också trycket på de utvecklare som måste hantera rapporterna. Därför lanserar Linux Foundation initiativet Akrites, som ska samordna rapportering, åtgärder och offentliggörande av allvarliga sårbarheter i viktiga öppna projekt. Akrites ska hjälpa öppen källkod att hantera säkerhetshot snabbare Öppen källkod är en grundpelare…

  • DirtyClone: ny Linux-sårbarhet kan ge angripare root-behörighet

    Linuxvärlden har drabbats av ännu en allvarlig kärnsårbarhet. Den nya bristen, kallad DirtyClone, är nära besläktad med DirtyFrag och kan i vissa fall låta en lokal angripare få root-behörighet på sårbara system. Även om felet inte kan utnyttjas direkt på distans är risken betydande, särskilt på system med containrar eller unprivileged user namespaces aktiverade. När…

  • Tails 7.9 släppt – anonymt operativsystem får ny Tor Browser och bättre hårdvarustöd

    Tails 7.9 är här med uppdaterad Tor Browser, förbättrat stöd för nyare hårdvara och en rättning som gör Secure Boot-varningar mer tillförlitliga. Den integritetsfokuserade Linuxdistributionen fortsätter därmed att finslipa sitt portabla system för anonym surfning och spårfri användning från USB-minne. Tails 7.9 är nu tillgängligt. Den nya versionen av det portabla och integritetsinriktade Linuxsystemet uppdaterar…

  • Linux 7.1 är här – snabbare filsystem, bättre hårdvarustöd och starkare säkerhet

    Linux 7.1 är här och bjuder på flera viktiga förbättringar under huven. Den nya kärnan ger bland annat bättre stöd för NTFS-diskar, starkare säkerhet med Landlock, effektivare energihantering för moderna processorer och förbättrat stöd för filsystem, nätverk, grafik och ny hårdvara. För vanliga användare betyder det på sikt ett stabilare och mer framtidssäkert Linuxsystem. Linuxkärnan…

  • När Linux och Secure Boot måste byta nyckel

    När Microsofts äldre Secure Boot-certifikat från 2011 löper ut behöver Linuxvärlden ta nästa steg i övergången till en nyare signeringskedja. För de flesta användare sker förändringen i bakgrunden, men för Linuxdistributioner, installationsmedia och äldre datorer kan den bli avgörande. I grunden handlar det om något så enkelt – och viktigt – som att datorn måste…

  • KernelScript 0.1: nytt språk vill göra eBPF enklare för Linuxutvecklare

    KernelScript 0.1 är ett nytt experimentellt programmeringsspråk som vill göra avancerad Linuxutveckling enklare. Genom att samla eBPF-program, användarprogram och kernelintegration i en och samma kodbas kan utvecklare slippa mycket av den manuella C-kod och libbpf-hantering som annars krävs. Resultatet är ett lovande, men ännu omoget, verktyg för den som vill arbeta närmare Linuxkärnan utan att…

  • Tails 7.8: säkrare anonymitet – men Thunderbird försvinner från startpaketet

    Tails 7.8 är här med en tydlig säkerhetsinriktad uppdatering av det anonymitetsfokuserade operativsystemet. Den nya versionen uppdaterar Tor Browser, täpper till viktiga sårbarheter i Linuxkärnan och haveged, samt förändrar hur e-postprogrammet Thunderbird hanteras. Programmet följer inte längre med som standard, men kan fortfarande installeras som extra program för den som behöver det. Tails 7.8 är…

  • Debian 14 tar ett stort steg mot säkrare Linuxpaket

    Debian 14 “Forky” kan bli en milstolpe för säkrare Linuxsystem. När nästa stora Debianversion väntas släppas under sommaren 2027 ska distributionen inte bara få stöd för LoongArch64 och nya funktioner i pakethanteraren APT – den ska också kräva reproducerbara paket. Det innebär att program ska kunna byggas om från källkod och ge exakt samma resultat…