• Pulsar 1.133 släppt – snabbare kodredigering och förbättrad terminal i Atoms efterföljare

    Den öppna källkodsredigeraren Pulsar har släppts i version 1.133. Uppdateringen innehåller en förbättrad terminal, snabbare hantering av stora filer och en omarbetad funktion för att övervaka filändringar. Samtidigt förbereder utvecklarna ett större teknikskifte som bland annat ska ge bättre stöd för Wayland på Linux.

    När GitHub lade ned utvecklingen av den populära kodredigeraren Atom i slutet av 2022 såg det ut som slutet för ett verktyg som hade blivit uppskattat av många programmerare.

    Men eftersom Atom byggde på öppen källkod kunde andra utvecklare ta över arbetet. Resultatet blev Pulsar, ett projekt som drivs av en grupp frivilliga utvecklare och entusiaster.

    Pulsar bygger vidare på Atoms grundidé: en flexibel och anpassningsbar kodredigerare där användaren själv kan installera tillägg, ändra utseendet och skapa en arbetsmiljö som passar de egna behoven.

    Med version 1.133 fortsätter projektet att modernisera programmet, samtidigt som man försöker behålla det som gjorde Atom populärt.

    Terminalen blir en naturligare del av kodredigeringen

    En av de viktigaste nyheterna handlar om Pulsars inbyggda terminal, som introducerades i version 1.132.

    En terminal är ett textbaserat gränssnitt där användaren kan skriva kommandon till operativsystemet. För programmerare är den ett viktigt arbetsredskap, exempelvis för att kompilera program, hantera Git eller köra olika utvecklingsverktyg.

    Tidigare behövde användare ofta växla mellan kodredigeraren och ett separat terminalfönster. Med en integrerad terminal kan arbetet i större utsträckning utföras direkt i samma program.

    I Pulsar 1.133 har terminalen fått stöd för OSC 8, en standard som gör det möjligt att visa klickbara hyperlänkar direkt i terminaltext.

    Det innebär exempelvis att ett kommandoradsprogram kan presentera en länk med ett beskrivande namn i stället för att skriva ut en lång webbadress.

    Användaren kan dessutom hålla muspekaren över länken för att se vart den leder innan den öppnas.

    Terminalen håller reda på vilken katalog du arbetar i

    En annan förbättring är att Pulsars terminal numera kan följa användarens aktuella arbetskatalog.

    Funktionen använder integration med kommandotolkar som Bash, Zsh, Fish och PowerShell.

    När användaren byter katalog uppdateras terminalflikens titel automatiskt för att visa den nya platsen.

    Om terminalen delas upp i flera paneler kan den nya panelen dessutom starta i samma katalog som den ursprungliga terminalen.

    Det kan låta som en liten förändring, men för utvecklare som arbetar med stora projekt och många kataloger innebär det färre onödiga moment.

    Terminalen känner också igen sökvägar till filer i kommandoutskrifter. Både absoluta och relativa sökvägar kan göras klickbara.

    Om exempelvis ett verktyg för kodanalys rapporterar ett fel i en viss fil kan programmeraren klicka på filnamnet och öppna den direkt i redigeraren.

    På Linux och Windows har terminalen dessutom fått stöd för tangentkombinationerna Ctrl+Shift+C och Ctrl+Shift+V för kopiering och inklistring.

    Slut på irriterande fördröjningar i stora filer

    En viktig prestandaförbättring gäller hanteringen av stora källkodsfiler.

    I Pulsar 1.127 introducerades ett problem med syntaxmarkeringen som kunde orsaka märkbara fördröjningar när användaren redigerade större filer.

    Syntaxmarkering är funktionen som färglägger olika delar av programkoden, exempelvis variabler, funktioner och kommentarer.

    Det hjälper programmeraren att snabbt förstå kodens struktur och upptäcka fel.

    Men eftersom redigeraren måste analysera texten medan användaren skriver kan ineffektiv syntaxmarkering påverka prestandan.

    I Pulsar 1.133 har utvecklarna rättat problemet, vilket ska göra arbetet med stora filer betydligt smidigare.

    Ny teknik övervakar ändringar i filsystemet

    En av de mer omfattande tekniska förändringarna finns under programmets yta.

    Pulsar använder en funktion som brukar kallas file watching, eller filövervakning.

    Den innebär att redigeraren håller reda på när filer ändras, flyttas eller tas bort från datorns lagringsenhet.

    Funktionen är särskilt viktig när flera program arbetar med samma filer, exempelvis när Git uppdaterar ett projekt eller ett externt byggverktyg genererar ny kod.

    I version 1.133 har arkitekturen för filövervakningen byggts om.

    Vid sidan av den befintliga lösningen nsfw kan användaren nu välja biblioteket @parcel/watcher, som även används av Visual Studio Code.

    Det alternativa biblioteket erbjuder bland annat bättre hantering av filer som ska ignoreras och vissa mer komplicerade situationer i filsystemet.

    En annan viktig förändring är att filövervakningen nu körs i en separat process i stället för direkt i Electrons renderingsprocess.

    Genom att skilja dessa funktioner åt minskar risken att problem med filövervakningen påverkar hela redigeraren.

    Det befintliga alternativet nsfw är fortfarande standard, men användaren kan byta mellan lösningarna utan att behöva starta om Pulsar.

    Bättre kontroll när filer raderas

    Pulsar har också blivit bättre på att hantera filer som tas bort utanför redigeraren.

    Tidigare kunde programmet behandla en raderad fil ungefär som en fil som hade ändrats på disken.

    Nu finns ett separat tillstånd för filer som har raderats från lagringsenheten men fortfarande är öppna i redigeraren.

    Det gör att programmet tydligare kan skilja mellan en ändrad fil och en fil som inte längre finns kvar.

    En ny inställning gör det också möjligt att stänga sådana filer utan extra bekräftelse, förutsatt att de inte innehåller osparade ändringar.

    Uppgradering till Electron 32

    Pulsar är byggt med Electron, ett ramverk som gör det möjligt att skapa skrivbordsprogram med webbtekniker som HTML, CSS och JavaScript.

    Electron kombinerar bland annat Chromium, tekniken bakom webbläsaren Google Chrome, med JavaScript-miljön Node.js.

    I Pulsar 1.133 har ramverket uppgraderats till Electron 32.3.3.

    Det innebär att redigeraren får tillgång till nyare komponenter och förbättringar i den underliggande tekniken.

    Uppgraderingen markerar samtidigt slutet för stödet till macOS 10.15 Catalina. Pulsar 1.133 blir den sista versionen som fungerar med detta äldre Apple-operativsystem.

    Nästa version får inbyggt stöd för Wayland

    För Linuxanvändare finns en särskilt intressant nyhet längre fram.

    Utvecklarna har meddelat att kommande Pulsar 1.134 ska uppgraderas till Electron 37.

    Den förändringen ska också ge programmet inbyggt stöd för Wayland, den moderna teknik som i allt större utsträckning ersätter det traditionella X11-systemet på Linuxskrivbord.

    Wayland ansvarar för kommunikationen mellan grafiska program och bildskärmen och används numera som standard i flera större Linuxdistributioner.

    I dag kan Electronbaserade program ibland behöva särskilda startparametrar för att använda Wayland direkt.

    Med den planerade uppgraderingen ska Pulsar kunna använda Wayland utan att användaren behöver ange parametern --ozone-platform.

    Det är ett viktigt steg för att göra programmet bättre anpassat till moderna Linuxmiljöer.

    Förbättrat stöd för flera programmeringsspråk

    Utöver de större förändringarna innehåller Pulsar 1.133 ett antal mindre förbättringar.

    Syntaxmarkeringen har bland annat förbättrats för Python, Perl och C#.

    För Python gäller förändringarna bland annat vissa typer av strängar med inbäddade uttryck, medan Perl får bättre stöd för modern klassyntax.

    Utvecklarna har också rättat ovanliga krascher kopplade till filövervakningen och Git-integrationen.

    Pulsars pakethanterare, som används för att installera och administrera tillägg, har uppdaterats till Node.js 20.18.1 och fått flera fel- och säkerhetsrättningar.

    Ett alternativ för den som saknar Atom

    Pulsar konkurrerar med betydligt större projekt som Visual Studio Code, men har samtidigt en egen position bland kodredigerare.

    För den som uppskattade Atoms gränssnitt och möjligheter till anpassning erbjuder Pulsar ett sätt att fortsätta använda en liknande arbetsmiljö utan att vara beroende av ett nedlagt projekt.

    Version 1.133 visar också att utvecklingen inte enbart handlar om att hålla gammal programvara vid liv.

    Genom förbättrad prestanda, modernare terminalfunktioner och en stabilare arkitektur fortsätter utvecklarna att bygga vidare på programmets funktionalitet.

    Den kommande övergången till Electron 37 och inbyggt Wayland-stöd blir ytterligare ett viktigt steg i moderniseringen.

    Pulsar 1.133 finns tillgängligt som öppen källkod och kan hämtas kostnadsfritt från projektets officiella webbplats: https://pulsar-edit.dev/

    developer@linux:~$ pulsar –version
    > PULSAR 1.133_
    OPEN SOURCE CODE EDITOR
    Program:
    Pulsar
    Version:
    1.133
    Programtyp:
    Källkodsredigerare
    Ursprung:
    Vidareutveckling av Atom
    Plattformar:
    Linux, Windows, macOS
    Ramverk:
    Electron 32.3.3
    Terminal:
    Integrerad med OSC 8-stöd
    Kommandotolkar:
    Bash, Zsh, Fish, PowerShell
    Filövervakning:
    nsfw / @parcel/watcher
    Pakethanterare:
    Node.js 20.18.1
    Licens:
    Öppen källkod (MIT)
    Pris:
    Kostnadsfritt
    > NYHETER I VERSION 1.133
    [OK] Förbättrad integrerad terminal
    [OK] Klickbara länkar och filsökvägar
    [OK] Snabbare redigering av stora filer
    [OK] Ny arkitektur för filövervakning
    [OK] Förbättrad syntaxmarkering
    [OK] Rättningar för Git och filhantering
    UPCOMING RELEASE:
    > Pulsar 1.134 – Electron 37 och inbyggt Wayland-stöd
    developer@linux:~$ pulsar-edit.dev █
  • Tails 7.16 släppt – säkrare surfning med Tor Browser 16 och förbättrat integritetsskydd

    Den integritetsinriktade Linuxdistributionen Tails har släppts i version 7.16. Uppdateringen innehåller den nya Tor Browser 16, förbättringar av anonymitetsskyddet och en viktig rättning av e-postprogrammets krypteringsfunktioner. Målet är som tidigare att göra det möjligt att använda internet utan att lämna onödiga digitala spår.

    Ett operativsystem som inte lämnar spår

    Tails, en förkortning av The Amnesic Incognito Live System, är en Linuxdistribution som utvecklats med ett tydligt syfte: att skydda användarens identitet och personliga information.

    Till skillnad från vanliga operativsystem är Tails konstruerat för att köras direkt från ett USB-minne. Det innebär att användaren kan starta en dator med Tails utan att behöva installera något på datorns hårddisk.

    När datorn stängs av försvinner normalt informationen från den aktuella sessionen. Dokument, webbhistorik och andra tillfälliga uppgifter sparas inte automatiskt på datorn.

    För den som behöver behålla vissa uppgifter finns funktionen Persistent Storage, ett krypterat lagringsutrymme på USB-minnet där exempelvis dokument och inställningar kan sparas mellan omstarterna.

    En annan grundläggande egenskap är att internettrafiken leds genom Tor-nätverket. Genom att skicka kommunikationen via flera servrar runt om i världen blir det betydligt svårare att koppla användarens internetaktivitet till dennes verkliga IP-adress.

    Det innebär dock inte att Tails garanterar fullständig anonymitet. Användarens eget beteende, exempelvis att logga in på personliga konton, kan fortfarande avslöja identiteten.

    Tor Browser 16 är den stora nyheten

    Den viktigaste förändringen i Tails 7.16 är uppgraderingen till Tor Browser 16, som bygger på Firefox ESR 153.

    Tor Browser är en specialanpassad webbläsare som kombinerar Firefox med funktioner för anonym kommunikation och skydd mot spårning.

    I den nya versionen har inställningsmenyerna fått en omfattande omarbetning. Den tidigare samlingskategorin för allmänna inställningar har ersatts av flera tydligare avdelningar:

    • Utseende
    • Nedladdningar
    • Flikar och surfning
    • Tillgänglighet
    • Språk

    Även Tor-specifika funktioner, som anslutningsinställningar och säkerhetsnivåer, har organiserats om för att passa den nya strukturen.

    Förändringarna handlar inte enbart om att göra webbläsaren enklare att använda. Inställningar som riskerar att försämra anonymitetsskyddet har i vissa fall dolts eller försetts med varningar.

    Anledningen är att även till synes oskyldiga förändringar i en webbläsare kan göra användaren lättare att identifiera.

    Webbläsarens fingeravtryck kan avslöja dig

    En viktig del av Tor Browsers säkerhetsarbete handlar om att motverka så kallad browser fingerprinting, eller webbläsarfingeravtryck.

    Tekniken innebär att webbplatser samlar information om exempelvis skärmupplösning, installerade typsnitt, språkinställningar och webbläsarens egenskaper.

    Genom att kombinera dessa uppgifter kan en webbplats ibland känna igen en användare även när traditionella spårningsmetoder, som cookies, inte används.

    Tor Browser försöker därför göra användarnas webbläsare så lika varandra som möjligt. Ju mindre en webbläsare skiljer sig från andra, desto svårare blir det att identifiera en enskild användare.

    Det är också anledningen till att vissa avancerade inställningar begränsas eller avråds från i Tor Browser 16.

    Ny funktion döljer vilka webbplatser du besöker

    En intressant nyhet är möjligheten att använda generiska fönstertitlar.

    Normalt visar en webbläsare namnet på den aktuella webbplatsen i fönstrets titelrad. Det kan exempelvis stå namnet på en nyhetssida, en webbutik eller en annan tjänst.

    Problemet är att andra program som körs på samma dator i vissa situationer kan läsa dessa fönstertitlar.

    Med den nya funktionen ersätts sidans titel med den neutrala texten ”Tor Browser”, oavsett vilken webbplats som visas.

    På så sätt minskar risken att andra lokala program kan avgöra vilka webbplatser användaren besöker genom att läsa webbläsarfönstrets titel.

    Funktionen är ännu inte aktiverad som standard. Utvecklarna vill först undersöka hur den påverkar exempelvis skärmläsare, fönsterhanterare och program som används för att växla mellan öppna fönster.

    Uppdaterat Tor-nätverk och fungerande e-postkryptering

    Tails 7.16 innehåller även Tor-klienten 0.4.9.15.

    Tor-klienten ansvarar för kommunikationen med Tor-nätverket och är därmed en central komponent i operativsystemets anonymitetsskydd.

    En annan viktig förbättring gäller e-postprogrammet Thunderbird.

    Ett tidigare problem med programmets OpenPGP-funktion har rättats. OpenPGP är en teknik som används för att kryptera och digitalt signera e-postmeddelanden.

    Kryptering gör att meddelandets innehåll skyddas från obehörig insyn, medan digitala signaturer gör det möjligt för mottagaren att kontrollera meddelandets ursprung och att innehållet inte har förändrats.

    Rättningen är särskilt betydelsefull för användare som förlitar sig på krypterad e-post för känslig kommunikation.

    Befintliga användare kan uppgradera

    Den som redan använder Tails 7.0 eller senare kan uppgradera automatiskt till version 7.16.

    Vid en normal uppgradering bevaras det krypterade lagringsutrymmet Persistent Storage, vilket innebär att tidigare sparade dokument och inställningar finns kvar.

    Om den automatiska uppgraderingen misslyckas erbjuder Tails även en metod för manuell uppgradering.

    Det är däremot viktigt att skilja mellan en uppgradering och en nyinstallation. Om Tails installeras på nytt på ett USB-minne raderas befintligt Persistent Storage på den enheten.

    Den som har viktiga dokument sparade bör därför säkerhetskopiera dem innan större förändringar görs.

    Integritet blir allt viktigare

    Tails har länge varit ett alternativ för journalister, människorättsaktivister, säkerhetsforskare och andra som behöver skydda sin digitala kommunikation.

    Men operativsystemet kan även vara intressant för vanliga datoranvändare som vill förstå och begränsa hur mycket information de lämnar efter sig på internet.

    Med Tails 7.16 fortsätter utvecklarna att förbättra både användarvänligheten och integritetsskyddet.

    Uppdateringen innebär ingen revolution, men visar hur även små tekniska förändringar, som att dölja namnet på en webbplats i ett fönster, kan bidra till ett bättre skydd av den personliga integriteten.

    Tails 7.16 kan hämtas kostnadsfritt från projektets officiella webbplats: https://tails.net/

    root@linux:~# cat /etc/tails-release
    > TAILS 7.16_
    THE AMNESIC INCOGNITO LIVE SYSTEM
    System:
    GNU/Linux
    Version:
    7.16
    Inriktning:
    Integritet och anonymitet
    Startmedium:
    USB-minne
    Webbläsare:
    Tor Browser 16
    Webbläsarmotor:
    Firefox ESR 153
    Tor-klient:
    0.4.9.15
    E-post:
    Thunderbird med OpenPGP
    Nätverk:
    Tor-nätverket
    Lagring:
    Krypterad Persistent Storage (valfri)
    Uppgradering:
    Automatisk från Tails 7.0+
    Pris:
    Kostnadsfritt
    [OK] Tor-baserad nätverkskommunikation
    [OK] Förbättrat skydd mot spårning
    [OK] OpenPGP-funktion rättad
    [OK] Inga sessionsdata sparas normalt
    root@linux:~# tails.net █
  • Thunderbird 159 är här – bättre stöd för Linux och flera viktiga säkerhetsförbättringar

    Mozilla har släppt Thunderbird 159, en ny version av det populära e-postprogrammet med öppen källkod. Den här gången ligger fokus på förbättrad integration med Linux, enklare kalenderhantering och en lång rad bugg- och säkerhetsrättningar.

    Mozilla har släppt Thunderbird 159, en ny version av det populära e-postprogrammet med öppen källkod. Den här gången ligger fokus på förbättrad integration med Linux, enklare kalenderhantering och en lång rad bugg- och säkerhetsrättningar.

    Den 27 oktober 2026 släpptes Thunderbird 159 för Linux, Windows och macOS. Programmet fortsätter därmed sin snabba utvecklingstakt med nya versioner ungefär varannan vecka.

    Thunderbird har under många år varit ett uppskattat alternativ till exempelvis Microsoft Outlook. Programmet är kostnadsfritt, bygger på öppen källkod och kan hantera både e-post, kalendrar, adressböcker, nyhetsgrupper och RSS-flöden.

    Den nya versionen innehåller framför allt förbättringar som gör programmet stabilare, säkrare och enklare att använda.

    Linux får bättre stöd för systemfältet

    En av de mest välkomna nyheterna för Linuxanvändare är det förbättrade stödet för Thunderbirds ikon i systemfältet.

    Tidigare har informationen från ikonen varit begränsad, men med version 159 kan den nu indikera när det finns olästa meddelanden. När användaren håller muspekaren över ikonen visas dessutom antalet olästa meddelanden.

    Det kanske inte låter som någon revolutionerande nyhet, men för den som använder Thunderbird som sitt huvudsakliga e-postprogram innebär det en praktisk förbättring.

    Användaren behöver inte längre växla till programmets huvudfönster bara för att kontrollera om nya meddelanden väntar.

    Funktionen är särskilt intressant på Linuxskrivbord där systemfält och statusikoner används för att hålla reda på program som körs i bakgrunden. Hur ikonen presenteras beror också på vilken skrivbordsmiljö som används.

    Enklare integration med Microsofts kalendrar

    Thunderbird 159 förbättrar även stödet för Microsoft Graph, den teknik som bland annat används för att komma åt information i Microsoft 365.

    När ett nytt konto läggs till kan Thunderbird numera automatiskt identifiera tillgängliga kalendrar via Microsoft Graph.

    Det innebär att användaren i mindre utsträckning behöver konfigurera kalenderanslutningar manuellt.

    För företag och privatpersoner som använder Microsofts tjänster men föredrar Thunderbird som e-postklient är detta ytterligare ett steg mot bättre integration.

    Mozilla har också rättat problem som kunde göra att Exchange- och Graph-konton inte fungerade korrekt om inställningarna för utgående e-postserver var ofullständiga.

    Dessutom har ett problem med alltför många förfrågningar mot Microsoft Graph åtgärdats. Sådana förfrågningar kunde tidigare leda till att Microsoft begränsade anslutningen, vilket i sin tur fördröjde visningen av meddelanden.

    Flera viktiga säkerhetsproblem åtgärdade

    En stor del av arbetet med Thunderbird 159 har handlat om säkerhet.

    E-post är fortfarande en av de vanligaste vägarna för bedrägerier, nätfiske och andra digitala attacker. Därför är det särskilt viktigt att e-postprogram hanterar avsändaradresser, bilagor och externa resurser korrekt.

    I den nya versionen har Mozilla bland annat rättat ett problem där e-postadresser med Unicode-tecken kunde användas för att dölja en annan svarsmottagare än den användaren förväntade sig.

    Det har också funnits en brist i hanteringen av SMTP-adresser med radbrytningar. Under vissa omständigheter kunde dessa leda till att oavsiktliga SMTP-kommandon skickades till servern.

    Även hanteringen av RSS-flöden och nyhetsartiklar har förbättrats för att förhindra att manipulerad information påverkar programmets funktion eller leder till oönskad hämtning av externt innehåll.

    Mozilla har dessutom publicerat ett separat säkerhetsmeddelande om flera sårbarheter, däribland brister med hög allvarlighetsgrad.

    För användaren är slutsatsen enkel: även om man inte märker någon större skillnad i programmets utseende är uppdateringen viktig ur säkerhetssynpunkt.

    Mindre risk för att Thunderbird låser sig

    Stabiliteten har också fått uppmärksamhet.

    Ett tidigare problem kunde göra att Thunderbird slutade svara vid uppstart, framför allt när programmet försökte återställa öppna IMAP-meddelanden och PDF-flikar från föregående session.

    Ett annat fel kunde orsaka mycket hög processorbelastning när programmets meddelandedatabas innehöll felaktiga uppgifter.

    Mozilla har också åtgärdat ett problem där stora kalenderfiler i ICS-format kunde förbruka stora mängder arbetsminne och i värsta fall få programmet att frysa.

    Det är kanske inte de mest uppseendeväckande förändringarna, men de kan ha stor betydelse för användare med omfattande e-postarkiv och många kalenderposter.

    Bilagor och sökfunktioner fungerar bättre

    Även flera vardagliga irritationsmoment har rättats.

    Tidigare kunde bilagor försvinna när vissa felaktigt formaterade e-postmeddelanden vidarebefordrades. Det fanns också ett problem där MP4-videofiler kunde bli ofullständiga vid vidarebefordran.

    Funktionen för att spara eller koppla loss samtliga bilagor har förbättrats, liksom hanteringen av bilder som ligger direkt inbäddade i ett e-postmeddelande.

    Thunderbirds sökfunktion har också fått rättningar. Bland annat fungerar nu snabbkommandot / för snabbsökning utan att användaren först behöver aktivera sökfunktionen med Ctrl+F.

    Dessutom visas mottagarna korrekt i fältet Till vid globala sökningar.

    Ett något märkligare fel har också försvunnit: Thunderbird kunde tidigare skriva ut flera kopior av ett meddelande trots att användaren avbröt utskriftsdialogen.

    Förbättringar för IMAP, POP3 och adressböcker

    Mozilla har även arbetat med de äldre men fortfarande mycket använda e-postprotokollen IMAP och POP3.

    Bland annat har problem med POP3-autentisering via NTLM åtgärdats. Ett annat fel gjorde att POP3-sessioner kunde fortsätta vara aktiva även efter att användaren avbrutit lösenordsdialogen.

    För IMAP har problem med mappnamn och etiketter rättats. Dessa kunde tidigare orsaka att vissa mappar inte gick att öppna eller att etiketter avvisades av servern.

    Även CardDAV, protokollet som används för synkronisering av adressböcker, har förbättrats. Fel i lösenordshanteringen kunde tidigare orsaka upprepade inloggningsförfrågningar efter omstart.

    Kalendersynkronisering via CalDAV har också blivit stabilare, bland annat efter tillfälliga nätverksfel.

    Thunderbird fortsätter vara ett intressant alternativ till Outlook

    Thunderbird har en särskild ställning bland dagens e-postprogram.

    Till skillnad från många kommersiella alternativ är programmet inte knutet till en enda leverantörs e-posttjänst. Det går exempelvis att använda med egna e-postservrar, traditionella IMAP-konton och olika molntjänster.

    Samtidigt visar förbättringarna för Microsoft Graph och Exchange att utvecklarna vill göra Thunderbird mer användbart även i miljöer där Microsofts tjänster dominerar.

    Version 159 innebär ingen dramatisk förändring av gränssnittet. I stället handlar det om sådant som ofta betyder mer i längden: bättre säkerhet, färre programfel och smidigare arbete.

    För Linuxanvändare är dessutom det förbättrade stödet för systemfältets e-postindikator ett välkommet tillskott.

    Här hämtar du Thunderbird 159

    Thunderbird 159 finns tillgängligt för Linux, Windows och macOS.

    Linuxanvändare kan antingen installera programmet via sin distributions pakethanterare, använda Flatpak eller hämta programmet direkt från Thunderbirds webbplats.

    Vilken version som erbjuds via distributionsförråden beror på distributionen och dess uppdateringstakt.

    Länkar:

    > SYSTEMINFO: THUNDERBIRD 159_

    [ PROGRAMINFORMATION ]

    Program: Mozilla Thunderbird
    Version: 159.0
    Lansering: Oktober 2026
    Utvecklare: Mozilla / Thunderbird
    Licens: Öppen källkod (MPL 2.0)
    Plattformar: Linux, Windows, macOS
    Pris: Kostnadsfritt

    [ NYHETER I VERSION 159 ]

    ✓ Bättre systemfältsikon i Linux
    ✓ Visar antal olästa e-postmeddelanden
    ✓ Automatisk identifiering av Graph-kalendrar
    ✓ Förbättrat stöd för Exchange och IMAP
    ✓ Säkerhetsförbättringar för SMTP och RSS
    ✓ Stabilare hantering av stora kalenderfiler
    ✓ Förbättrad hantering av bilagor
    ✓ Rättningar för POP3 och CalDAV

    [ FUNKTIONER ]

    E-post: IMAP, POP3, SMTP
    Kalender: CalDAV, Microsoft Graph
    Kontakter: CardDAV
    Övrigt: RSS, nyhetsgrupper, tillägg
    [ HÄMTA THUNDERBIRD ]
    www.thunderbird.net
    Installera via Flathub
    root@linux:~$ thunderbird –version
    Mozilla Thunderbird 159.0
    root@linux:~$ _
  • Firefox 159 är här – bättre stöd för Linux, smartare flikar och mindre minnesproblem

    Mozilla har släppt Firefox 159, en uppdatering som framför allt innehåller välkomna förbättringar för Linuxanvändare. Irriterande problem med Wayland och AMD-grafik har rättats, samtidigt som webbläsaren får smartare flikhantering, enklare åtkomst till lösenord och möjligheten att bevaka förändringar på webbsidor.

    Firefox är en av få större webbläsare som fortfarande bygger på en egen webbläsarmotor. Med version 159 fortsätter Mozilla att utveckla både användarupplevelsen och tekniken under huven.

    Den här gången handlar det inte om någon dramatisk förändring av utseendet. I stället ligger tyngdpunkten på stabilitet, lägre minnesförbrukning och funktioner som ska göra det enklare att arbeta med många webbsidor samtidigt.

    Linux och Wayland får välbehövliga förbättringar

    För Linuxanvändare innehåller Firefox 159 flera intressanta rättningar.

    En av dem gäller Wayland, det moderna system som allt fler Linuxdistributioner använder för att hantera grafik och fönster på skrivbordet. Wayland ersätter successivt det äldre X11-systemet och används bland annat i moderna versioner av GNOME och KDE Plasma.

    Tidigare kunde ett märkligt fel uppstå när användaren klickade på en flik i Firefox. I stället för att bara växla till fliken kunde den plötsligt lossna och öppnas i ett eget fönster.

    Detta problem ska nu vara åtgärdat.

    En annan förbättring gäller datorer med AMD-grafik. Firefox kunde under vissa omständigheter förbruka ovanligt mycket minne när webbsidor visade avancerade kartor eller geografiska sökresultat, exempelvis kartfunktioner i ChatGPT.

    Problemet hade samband med hur webbläsaren hanterade grafikintensivt innehåll. I Firefox 159 har Mozilla rättat felet, vilket bör ge en stabilare minnesförbrukning på berörda datorer.

    Även ett annat minnesproblem har åtgärdats. Webbapplikationer som Zoom kunde fortsätta att öka Firefox minnesanvändning kraftigt när deras fönster var minimerade.

    För den som använder webbläsaren under långa arbetsdagar kan sådana rättningar vara minst lika betydelsefulla som nya funktioner.

    Enklare att hitta bland öppna flikar

    Den som har ett stort antal flikar öppna vet hur snabbt det kan bli svårt att hitta rätt.

    Firefox har sedan tidigare möjlighet att söka bland öppna flikar, men i version 159 blir funktionen enklare att nå genom ett nytt tangentbordskommando.

    På Linux och Windows används Ctrl + Shift + A, medan macOS-användare trycker Cmd + Shift + A.

    Förändringen innebär att det tidigare kortkommandot för tillägg och teman flyttas. På Linux och Windows används nu Ctrl + Shift + F för detta.

    Användaren kan även anpassa tangentbordskommandona genom att skriva about:keyboard i adressfältet.

    Sparade lösenord direkt i sidopanelen

    Mozilla gör det också enklare att komma åt lösenord som sparats i Firefox.

    Tidigare behövde användaren själv lägga till lösenordshanteraren i webbläsarens sidopanel. Från och med Firefox 159 finns funktionen där som standard.

    Det betyder att man snabbare kan hitta sparade inloggningsuppgifter utan att behöva leta genom webbläsarens inställningar.

    För användare som har många konton och regelbundet behöver hantera sina inloggningar är detta en liten men praktisk förbättring.

    Firefox kan hålla uppsikt över webbsidor

    En av de mer framtidsinriktade nyheterna finns i Mozillas funktion Smart Window.

    Med kommandot /watch kan användaren be webbläsaren att bevaka en webbsida och uppmärksamma förändringar.

    Det kan exempelvis handla om att hålla reda på när en vara sjunker i pris eller när en produkt som varit slutsåld åter finns i lager.

    Användaren bestämmer hur ofta kontrollen ska genomföras. När en relevant förändring upptäcks kan Firefox visa en skrivbordsavisering.

    Bevakningarna går att hantera på den interna sidan about:smartwindowtasks. Där kan man bland annat pausa, ändra, kontrollera eller ta bort sina bevakningar.

    Funktionen införs successivt och är därför inte tillgänglig för alla användare samtidigt.

    Det är ett exempel på hur webbläsare utvecklas från att enbart visa information till att även kunna utföra vissa återkommande uppgifter åt användaren.

    Flera irriterande småfel försvinner

    Firefox 159 innehåller också ett antal rättningar som påverkar den dagliga användningen.

    Ett problem gjorde att vissa webbplatser, exempelvis Slack, kunde misslyckas med att laddas när en anslutning via HTTP/3 nekades. Webbläsaren skulle normalt försöka använda HTTP/2 i stället, men det fungerade inte alltid.

    För den oinvigde är HTTP/2 och HTTP/3 olika versioner av de kommunikationsprotokoll som används när webbläsaren hämtar information från en webbserver.

    Mozilla har nu rättat problemet med växlingen mellan protokollen.

    Även filuppladdningarna har fått en förbättring. Firefox kunde tidigare öppna den katalog där användaren senast sparade en fil, i stället för den katalog som senast användes för uppladdningar.

    Dessutom har problem med långa rullgardinsmenyer åtgärdats, liksom ett fel där menyer fortsatte att animeras trots att användaren stängt av animationer i Linux eller Windows.

    Förbättringar även för macOS och Android

    Även användare av andra operativsystem får flera nyheter.

    På macOS använder Firefox 159 nu operativsystemets inbyggda delningsfunktion. Det gör det enklare att dela webbsidor via exempelvis AirDrop och Meddelanden. Det går också att dela flera markerade flikar samtidigt.

    Mozilla har dessutom rättat problem med spelkontroller i webbaserade spel och förbättrat samspelet med Apples skrivverktyg.

    På Android har utvecklarna arbetat med ett problem där flikar laddades om alltför ofta, särskilt på telefoner från Xiaomi och Redmi.

    Även videouppspelningen har förbättrats. Bland annat har fel som hindrade vissa videor från att starta åtgärdats, liksom ett problem där videouppspelning kunde tysta telefonens alarm.

    Ny teknik för framtidens webbplatser

    Under ytan innehåller Firefox 159 också förbättringar som främst berör webbutvecklare.

    En intressant nyhet är utökat stöd för så kallade rullningsstyrda animationer.

    Det innebär att en animation kan styras av hur långt användaren har rullat på en webbsida, i stället för att enbart följa en tidsinställd sekvens.

    Tekniken kan exempelvis användas för att låta illustrationer förändras eller informationsgrafik byggas upp i takt med att läsaren rör sig genom en artikel.

    Firefox får också bättre stöd för återanvändbara webbkomponenter och förbättringar av hur HTML-innehåll kan rensas från oönskad kod.

    Så får du Firefox 159

    Firefox 159 är daterad till den 27 oktober 2026 och installationsfiler finns tillgängliga på Mozillas servrar.

    För Linuxanvändare beror uppdateringen på hur Firefox installerats. Den som använder distributionens egna paket får normalt uppdateringen när den blivit tillgänglig i respektive paketförråd.

    Det går också att ladda ner Firefox direkt från Mozilla.

    Sammantaget är Firefox 159 en uppdatering där de mindre förbättringarna spelar huvudrollen. För Linuxanvändare är rättningarna för Wayland och AMD-grafik särskilt intressanta. Tillsammans med bättre minneshantering och smidigare flikhantering gör de Firefox till en mer förutsägbar och användarvänlig webbläsare.

    Det är kanske inte de mest spektakulära nyheterna, men för den som använder Firefox varje dag är det ofta just sådana förbättringar som gör störst skillnad.

    https://www.firefox.com/en-US/firefox/159.0beta/releasenotes/?utm_source=chatgpt.com/

    root@linux:~$ firefox –version

    Firefox 159

    Utvecklare: Mozilla
    Version: 159.0
    Lansering: 27 oktober 2026
    Operativsystem: Linux, Windows, macOS, Android
    Licens: Öppen källkod (MPL 2.0)
    NYHETER OCH FÖRBÄTTRINGAR
    ✓ Bättre stöd för Linux och Wayland
    ✓ Minskad minnesförbrukning med AMD-grafik
    ✓ Nytt kortkommando för fliksökning
    ✓ Lösenord direkt i sidopanelen
    ✓ Webbplatsbevakning via Smart Window (gradvis lansering)
    ✓ Stabilitets- och säkerhetsförbättringar
    root@linux:~$ mozilla.org/firefox
  • openSUSE presenterar Agama 25 – Linuxinstallation direkt från webbläsaren

    Att installera Linux har traditionellt inneburit att man startar datorn från ett USB-minne och följer installationsprogrammets olika steg. Med Agama vill openSUSE modernisera den processen. Nu har version 25 släppts, med en inbyggd terminal i webbläsaren, förbättrad nätverkshantering och möjlighet att avbryta innan installationen påbörjas.

    Linuxdistributionen openSUSE fortsätter utvecklingen av Agama, ett modernt installationsprogram som på sikt ska ersätta den traditionella installationslösningen YaST i flera av projektets distributioner.

    Den 21 oktober 2026 presenterades Agama 25. Uppdateringen innehåller flera förbättringar som gör det enklare att installera och konfigurera Linux, både på vanliga datorer och i mer avancerade servermiljöer.

    Vad är Agama?

    Agama är ett installationsprogram som skiljer sig från många traditionella Linuxinstallatörer genom att använda ett webbaserat gränssnitt.

    I stället för att hela installationsprogrammet är bundet till datorns lokala skärm kan användaren styra installationen genom en webbläsare. Det innebär att installationen även kan hanteras från en annan dator över nätverket, förutsatt att nätverksåtkomst har konfigurerats.

    Tekniken bygger på att installationsprogrammets bakomliggande funktioner kommunicerar med användargränssnittet genom ett programmeringsgränssnitt, ett så kallat API.

    Det här öppnar möjligheter för fjärrinstallationer, automatisering och centraliserad administration av datorer och servrar.

    Nu finns terminalen direkt i webbläsaren

    En av de mest märkbara nyheterna i Agama 25 är möjligheten att öppna en Linuxterminal direkt från installationsprogrammets webbgränssnitt.

    Tidigare behövde användaren byta till en annan virtuell konsol, exempelvis genom tangentkombinationen Ctrl+Alt+F8, eller ansluta till installationsmiljön via SSH för att komma åt kommandoraden.

    Nu kan terminalen öppnas utan att användaren lämnar webbläsaren.

    För en ovan Linuxanvändare kanske detta inte låter särskilt revolutionerande, men för systemadministratörer och tekniskt kunniga användare är det en praktisk förbättring.

    Terminalen gör det exempelvis möjligt att undersöka hårddiskar, kontrollera nätverksanslutningar och felsöka installationsmiljön.

    Det innebär också att en tekniker som installerar Linux på en server kan utföra avancerade kommandon genom samma webbgränssnitt som används för själva installationen.

    Möjlighet att ångra sig innan installationen börjar

    En annan nyhet är något som kan tyckas självklart: möjligheten att avsluta installationsprogrammet.

    I Agama 25 finns nu ett alternativ för att avbryta installationsförberedelserna och antingen starta om eller stänga av datorn.

    Det finns dock en viktig begränsning.

    Möjligheten att avsluta installationen finns endast innan installationsprogrammet har börjat genomföra förändringar på datorn.

    När installationen väl har startat försvinner alternativet.

    Anledningen är att en avbruten installation kan lämna hårddisken med ofullständiga partitioner, saknade systemfiler eller ett operativsystem som inte längre kan starta.

    Detta är särskilt viktigt om installationen innebär att befintliga partitioner förändras eller att en tidigare Linuxinstallation ersätts.

    Genom att ta bort avslutningsalternativet när installationen pågår vill utvecklarna minska risken för att användaren av misstag avbryter en kritisk operation.

    Det innebär däremot inte att datorn är skyddad mot exempelvis strömavbrott under installationen.

    Enklare nätverkskonfiguration

    Agama 25 innehåller även förbättringar för användare som arbetar med mer avancerade nätverkslösningar.

    Två tekniker som fått särskild uppmärksamhet är network bonding och network bridging.

    Network bonding innebär att flera fysiska nätverksanslutningar kan kombineras till en logisk anslutning. Det kan exempelvis användas för att skapa redundans, så att nätverket fortsätter fungera om en anslutning slutar fungera.

    Network bridging innebär att flera nätverksgränssnitt kopplas samman genom en virtuell nätverksbrygga. Tekniken används ofta i virtualiseringsmiljöer, där virtuella maskiner behöver kommunicera med samma nätverk som den fysiska datorn.

    Tidigare behövde användaren själv skriva in namnen på de nätverkskort som skulle ingå i konfigurationen.

    Det kunde exempelvis handla om beteckningar som enp3s0 eller enp4s0.

    Problemet var att ett enkelt skrivfel kunde resultera i en felaktig konfiguration utan att installationsprogrammet omedelbart reagerade.

    I Agama 25 ersätts den tidigare textrutan med en sökbar lista där användaren kan välja bland de nätverksenheter som installationsprogrammet har identifierat.

    Det går fortfarande att skriva in ett enhetsnamn manuellt om nätverksenheten ännu inte finns tillgänglig.

    För administratörer som installerar Linux på servrar med många nätverksanslutningar innebär detta ett enklare och mer överskådligt arbetssätt.

    Agama blir mindre beroende av YaST

    Under många år har YaST varit ett av de mest karakteristiska verktygen i SUSE- och openSUSE-världen.

    YaST används bland annat för installation, systemkonfiguration, nätverkshantering och administration av programvara.

    När utvecklingen av Agama påbörjades återanvändes flera delar av den befintliga YaST-koden.

    Det gjorde det möjligt att snabbare utveckla ett nytt installationsprogram utan att behöva återskapa alla funktioner från grunden.

    Nu arbetar utvecklarna med att minska beroendet av dessa äldre komponenter.

    I Agama 25 har delar som rör AutoYaST börjat flyttas över till Agamas egen kodbas.

    AutoYaST är en teknik som används för automatiserade installationer av SUSE-baserade Linuxsystem.

    Genom att minska beroendet av äldre YaST-moduler kan Agama på sikt bli enklare att vidareutveckla och underhålla.

    Bättre stöd för automatisering

    Bakom det grafiska gränssnittet har utvecklarna också förbättrat Agamas tekniska dokumentation.

    Installationsprogrammet använder OpenAPI, en standard för att beskriva hur olika program kan kommunicera med varandra.

    I version 25 har OpenAPI-specifikationen och programmets JSON-scheman förbättrats och publicerats på stabila webbadresser.

    Det gör det enklare för externa verktyg att kommunicera med Agama och kontrollera att konfigurationsfiler är korrekt utformade.

    För systemadministratörer innebär detta exempelvis att en textredigerare kan använda JSON-scheman för att föreslå giltiga inställningar och upptäcka fel direkt när en konfigurationsfil skrivs.

    Det är särskilt användbart för organisationer som installerar samma operativsystem på många datorer.

    På väg mot openSUSE Tumbleweed

    Ett långsiktigt mål är att Agama ska bli standardinstallationsprogram för openSUSE Tumbleweed.

    Tumbleweed är openSUSE så kallade rolling release-distribution, vilket innebär att operativsystemet löpande får nya versioner av program och systemkomponenter i stället för att uppgraderas genom stora, separata versionssläpp.

    Arbetet omfattar även Slowroll och kommande openSUSE Leap 16.2.

    Agama 25 innehåller dessutom arbete med stöd för RISC-V-arkitekturen samt anpassningar för 32-bitars installationsmedier.

    En mindre förändring är att systemd-boot nu används som standardval av starthanterare vid installation av MicroOS.

    Även om utvecklingen går framåt har openSUSE ännu inte fastställt något datum för när Agama ska ersätta det tidigare installationsprogrammet i Tumbleweed.

    Den som vill prova Agama kan använda särskilda installationsavbilder, medan Tumbleweeds ordinarie installationsmedier ännu använder YaST.

    Ett steg mot framtidens Linuxinstallation

    Agama 25 introducerar inte någon enskild revolutionerande funktion. I stället handlar uppdateringen om att förbättra användarvänligheten och lägga grunden för framtida utveckling.

    Att kunna administrera en Linuxinstallation genom en webbläsare, öppna en terminal utan att lämna installationsprogrammet och konfigurera avancerade nätverkslösningar genom ett grafiskt gränssnitt visar vart utvecklingen är på väg.

    För vanliga datoranvändare kan detta innebära en enklare installationsprocess. För systemadministratörer öppnar tekniken möjligheter att automatisera och fjärrstyra installationer på ett mer flexibelt sätt.

    Agama är därmed mer än bara ett nytt installationsprogram. Det är också ett exempel på hur traditionella Linuxverktyg moderniseras för en värld där allt fler system administreras på distans.

    https://agama-project.github.io/blog/2026/10/21/agama-25

    > FAKTA: AGAMA 25_
    root@opensuse:~$ agama –info
    Program: Agama
    Version: 25
    Utvecklare: openSUSE-projektet
    Typ: Webbaserat installationsprogram
    Distributioner: Tumbleweed, Slowroll, MicroOS
    [ NYHETER I VERSION 25 ]
    > Terminal direkt i webbläsaren
    > Avsluta innan installationen startar
    > Förbättrad nätverkskonfiguration
    > Förbättrat stöd för automatisering
    > Minskade beroenden av YaST
    root@opensuse:~$
  • BleachBit 6.0.6 är här – snabbare städning och bättre skydd för din dator

    Med tiden samlar datorn på sig mängder av filer som vi sällan behöver. Webbläsare sparar tillfälliga data, program lämnar efter sig loggfiler och operativsystemet behåller rester från gamla installationer. BleachBit är ett verktyg som hjälper till att rensa bort sådant digitalt skräp. Nu har version 6.0.6 släppts, med snabbare filradering, stöd för fler program och flera viktiga förbättringar för Linux.

    Den 17 oktober 2026 presenterades BleachBit 6.0.6, en ny version av det fria städprogrammet som finns för Linux, Windows och macOS.

    BleachBit är ett program med öppen källkod som påminner om det välkända Windowsprogrammet CCleaner. Skillnaden är att BleachBit är fri programvara och dessutom fungerar på flera operativsystem.

    Den senaste versionen innehåller inga revolutionerande förändringar av användargränssnittet. I stället har utvecklarna koncentrerat sig på något som märks i praktiken: att göra programmet snabbare, mer tillförlitligt och bättre på att hitta onödiga filer.

    Varför behöver en dator städas?

    När du besöker en webbplats sparar webbläsaren ofta bilder, skript och andra filer lokalt på datorn.

    Detta kallas cachelagring och har ett viktigt syfte. Nästa gång du besöker samma webbplats behöver inte all information hämtas på nytt från internet.

    Men med tiden kan sådana filer bli gamla eller överflödiga.

    Även andra program använder tillfälliga filer. Bildredigeringsprogram kan lagra förhandsvisningar, utvecklingsverktyg skapar arbetsfiler och operativsystemet samlar på sig loggar och felsökningsinformation.

    Ibland handlar det om några megabyte, ibland om flera gigabyte.

    BleachBit undersöker olika platser på datorn där sådan information brukar finnas och erbjuder användaren möjlighet att radera den.

    Programmet kan också ta bort vissa spår av datoranvändning, exempelvis webbhistorik och cookies.

    Det är dock viktigt att skilja mellan städning och säkerhet. Att radera tillfälliga filer kan frigöra diskutrymme, men gör inte automatiskt datorn snabbare eller användaren anonym på internet.

    Betydligt snabbare filradering

    En av de största förbättringarna i BleachBit 6.0.6 gäller hastigheten.

    Utvecklarna har gått igenom hur programmet startar, söker efter filer och genomför raderingar.

    Tidigare kunde BleachBit läsa in flera programkomponenter redan vid uppstart, även om de inte behövdes.

    Nu används i större utsträckning en teknik som kallas lazy loading, vilket innebär att delar av programmet inte laddas förrän de faktiskt behövs.

    Det gör att programmet kan starta snabbare och använda sina resurser effektivare.

    Även sökningen efter onödiga filer har förbättrats.

    En särskilt intressant förändring gäller funktionen för att skriva över filer före radering.

    Tidigare arbetade BleachBit med datablock på 4 KiB, alltså 4 096 byte. I den nya versionen används i stället block på 512 KiB.

    Det innebär att programmet behandlar 128 gånger större datamängder per block.

    Genom att arbeta med större block kan antalet skrivoperationer minska, vilket förbättrar effektiviteten vid överskrivning av filer.

    Det betyder däremot inte att raderingen automatiskt blir 128 gånger snabbare. Den verkliga hastigheten beror bland annat på hårddiskens prestanda och vilket filsystem som används.

    Kan BleachBit verkligen radera filer permanent?

    BleachBit har funktioner för att skriva över filer i syfte att försvåra återställning.

    På traditionella mekaniska hårddiskar kan överskrivning vara ett sätt att minska möjligheten att återskapa raderad information.

    På moderna SSD-enheter är situationen mer komplicerad.

    SSD-diskar använder teknik som fördelar skrivningarna över olika minnesceller. Det innebär att en överskrivning inte nödvändigtvis träffar samma fysiska lagringsplats där informationen tidigare fanns.

    Även moderna filsystem kan göra att gamla dataversioner finns kvar i andra delar av lagringsmediet.

    BleachBits överskrivningsfunktion ska därför inte betraktas som en garanti för säker radering av känslig information på SSD-diskar.

    För sådan radering behövs metoder som är anpassade för lagringsenheten, exempelvis enhetens inbyggda Secure Erase-funktion eller korrekt hanterad heldiskkryptering.

    Bättre stöd för webbläsare

    Webbläsare är bland de program som skapar mest tillfälliga data.

    BleachBit 6.0.6 har därför fått förbättrade funktioner för att städa efter flera olika webbläsare.

    Den nya versionen har bland annat stöd för Helium, samtidigt som städningen av Chromiumbaserade webbläsare har utökats.

    Programmet kan nu identifiera fler typer av tillfälliga filer, däribland GPU-cache, kraschrapporter och olika nätverksrelaterade datafiler.

    GPU-cache används bland annat för att spara information som kan påskynda grafisk återgivning. Om den raderas byggs den normalt upp igen när programmet behöver den.

    Även webbläsarna Zen och LibreWolf får förbättrad städning.

    För LibreWolf gäller förbättringarna både traditionella DEB-installationer och program som installerats via Flatpak.

    Det är särskilt intressant för Linuxanvändare, eftersom samma program kan ha olika lagringsplatser beroende på installationsmetod.

    Nu kan BleachBit även städa efter Docker

    En annan nyhet är förbättrat stöd för Docker Desktop.

    Docker används för att köra program i avgränsade miljöer som kallas containrar. Tekniken är mycket populär bland utvecklare och serveradministratörer.

    Containerbaserade utvecklingsmiljöer kan skapa stora mängder data. Det kan handla om cachefiler, loggar, tillfälliga arbetsfiler och information som olika utvecklingsverktyg sparar.

    BleachBit 6.0.6 kan nu städa fler filer som hör till Docker Desktop på Linux, Windows och macOS.

    Det finns även ett särskilt alternativ för att rensa filer kopplade till Dockers AI-assistent.

    Även Claude Code, ett AI-baserat programmeringsverktyg, har fått utökad städning av cache- och sessionsfiler.

    Dessa förbättringar speglar hur utvecklingsmiljöer har förändrats. Moderna programmeringsverktyg använder ofta AI-tjänster, lokala databaser, containrar och stora mängder tillfällig information.

    Samtidigt bör man kontrollera vilka filer som ska tas bort. Radering av programdata och sessionsinformation kan påverka utvecklingsmiljöer och innebära att vissa uppgifter måste skapas på nytt.

    Viktiga rättelser för Linux

    För Linuxanvändare innehåller version 6.0.6 flera förbättringar som löser praktiska problem.

    En av dem handlar om filrättigheter.

    I Linux har varje fil en ägare och särskilda rättigheter som avgör vem som får läsa eller ändra den.

    Om ett program körs med administratörsrättigheter, exempelvis genom kommandot sudo, kan det ibland skapa filer som ägs av root i stället för den vanliga användaren.

    Detta kunde inträffa med BleachBits konfigurationsfiler i tidigare versioner.

    Resultatet blev att användaren inte längre kunde spara sina inställningar när programmet startades normalt.

    BleachBit 6.0.6 rättar problemet, både för programmets konfiguration och för listan över cookies som användaren valt att behålla.

    Den som redan drabbats av felaktiga rättigheter kan enligt projektets dokumentation återställa ägarskapet med följande kommando:

    sudo chown -R "$USER" ~/.config/bleachbit

    Kommandot gör den inloggade användaren till ägare av BleachBits konfigurationskatalog och dess innehåll.

    En annan förändring gäller Fedora och andra Red Hat-baserade Linuxdistributioner.

    Där använder startalternativet BleachBit as Administrator numera pkexec i stället för den äldre mekanismen consolehelper.

    Det förbättrar hanteringen av administratörsbehörighet på dessa system.

    Bättre hantering av Snap-paket

    På Ubuntu och andra Linuxdistributioner används olika paketsystem för att installera program.

    Ett av dessa är Snap.

    Snap-paket kan behålla äldre programversioner efter uppdateringar, bland annat för att göra det möjligt att återgå till en tidigare version om något går fel.

    Efter många uppdateringar kan sådana gamla versioner ta upp onödigt diskutrymme.

    BleachBit har sedan tidigare funktioner för att hantera detta, men i version 6.0.6 har städningen förbättrats.

    Programmet kan nu hitta och rensa fler äldre Snap-versioner och undviker samtidigt att visa samma objekt flera gånger i förhandsgranskningen.

    Det är dock klokt att behålla åtminstone en tidigare programversion när möjligheten att ångra en problematisk uppdatering är viktig.

    Förbättringar även för Windows och macOS

    Även om BleachBit ofta förknippas med Linux är programmet tillgängligt för fler operativsystem.

    I Windows har ett fel rättats som kunde uppstå när användaren först körde BleachBit med administratörsrättigheter.

    Problemet kunde innebära att programmets inställningar därefter inte gick att spara när det kördes med vanliga användarrättigheter.

    Den nya versionen kan identifiera och reparera berörda konfigurationskataloger.

    Utvecklarna har också slutat komprimera vissa programfiler. Det kan minska risken för att antivirusprogram felaktigt identifierar BleachBit som skadlig programvara.

    På macOS har stödet utökats för flera välkända program, däribland GIMP, VLC, Zoom, TeamViewer, Adobe Acrobat och Visual Studio Code.

    Det gör att även Macanvändare kan rensa fler typer av tillfälliga filer.

    Färre fel och bättre stabilitet

    Utöver prestandaförbättringarna innehåller BleachBit 6.0.6 en rad mindre rättelser.

    Ett fel som gjorde att ändrade inställningar kunde gå förlorade om programmet avslutades med tangentkombinationen Ctrl+Q har rättats.

    Ett annat problem kunde få BleachBit att låsa sig vid försök att skriva över en CD-ROM-enhet.

    Det har också åtgärdats.

    Dessutom har utvecklarna rättat krascher som kunde inträffa vid vissa språkval, bland annat arabiska och hebreiska, samt förbättrat språkhanteringen.

    Programmet har även fått en uppdaterad ikon.

    Var för sig kan dessa förändringar verka små, men tillsammans gör de att BleachBit fungerar mer förutsägbart i vardagen.

    Behöver man verkligen använda ett städprogram?

    Moderna operativsystem är i allmänhet ganska bra på att hantera sina egna tillfälliga filer.

    Det betyder att det inte är nödvändigt att regelbundet köra ett städprogram för att hålla en dator i gott skick.

    I vissa situationer kan det däremot vara användbart.

    En dator med nästan full systemdisk kan exempelvis ha nytta av att gamla cachefiler och överflödiga programdata tas bort.

    Det kan också vara praktiskt för utvecklare som arbetar med många olika verktyg, eller för användare som vill minska mängden lokalt lagrad webbhistorik.

    Det viktigaste är att förstå vad som raderas.

    Att ta bort cookies kan exempelvis innebära att man blir utloggad från webbplatser. Rensning av cachefiler kan göra att vissa program tillfälligt startar långsammare nästa gång de används, eftersom informationen måste byggas upp på nytt.

    BleachBit erbjuder därför möjlighet att förhandsgranska vilka filer som kommer att tas bort innan raderingen genomförs.

    Den funktionen är värd att använda.

    Ett etablerat Linuxverktyg som fortsätter utvecklas

    BleachBit har funnits i många år och har blivit ett etablerat verktyg för användare som vill ha bättre kontroll över datorns tillfälliga filer.

    Version 6.0.6 visar att utvecklingsarbetet fortsätter.

    Fokus ligger inte bara på att ta bort fler filer, utan också på att göra programmet effektivare, förbättra hanteringen av rättigheter och anpassa det till nya användningsområden.

    Stödet för Docker och AI-baserade programmeringsverktyg visar dessutom hur datoranvändningen förändras.

    I dag är det inte bara webbläsaren och operativsystemet som lämnar efter sig tillfälliga filer. Även avancerade utvecklingsmiljöer och AI-tjänster kan skapa stora mängder data.

    BleachBit 6.0.6 är därför framför allt en välkommen underhållsuppdatering: snabbare, mer kompatibel och med flera rättelser som gör programmet säkrare att använda.

    För den som redan använder BleachBit är den nya versionen värd att uppdatera till.

    Programmet är gratis och distribueras som fri programvara med öppen källkod.


    Ladda ner och läs mer

    > BLEACHBIT 6.0.6
    Version: 6.0.6
    Lansering: 17 oktober 2026
    Typ: Systemrensning och integritet
    Licens: Öppen källkod
    Plattformar: Linux, Windows, macOS
    Filöverskrivning: 512 KiB per block
    Tidigare blockstorlek: 4 KiB
    > PRESTANDA
    • Snabbare programstart
    • Effektivare sökning efter onödiga filer
    • Snabbare filöverskrivning
    • Större datablock vid radering
    • Minskad onödig resursanvändning
    > NYA OCH FÖRBÄTTRADE FUNKTIONER
    • Stöd för webbläsaren Helium
    • Rensning av Docker Desktop
    • Förbättrat stöd för Claude Code
    • Utökad rensning av webbläsarcache
    • Förbättrad hantering av gamla Snap-paket
    • Utökad rensning av LibreWolf
    > LINUXFÖRBÄTTRINGAR
    • Rättade problem med filrättigheter
    • Förbättrad sudo-hantering
    • pkexec används i Fedora
    • Stöd för Ubuntu 26.10
    • Stöd för openSUSE Leap 16.1
    > OBSERVERA
    Förhandsgranska alltid filer innan de raderas. Filöverskrivning garanterar inte säker radering på moderna SSD-enheter.
    root@linux:~# bleachbit –version
    6.0.6
    root@linux:~# bleachbit.org _
  • Lightpanda 1.0 är här – webbläsaren som inte behöver visa webbsidor

    En webbläsare som inte kan visa webbsidor på skärmen låter kanske som en ganska meningslös uppfinning. Men Lightpanda är byggd för en helt annan uppgift: att låta datorer och AI-system använda internet snabbt och resurssnålt. Nu har projektet nått version 1.0 och lämnat betastadiet efter två års utveckling.

    Den 2 oktober 2026 presenterades den första stabila versionen av Lightpanda. Bakom programmet ligger ett utvecklingsarbete som omfattar över 10 000 kodändringar och ett försök att tänka om kring vad en webbläsare egentligen behöver göra.

    Medan traditionella webbläsare som Chrome och Firefox är utvecklade för människor, är Lightpanda konstruerad för program som automatiskt ska kunna besöka och använda webbplatser.

    Resultatet är en webbläsare som enligt utvecklarnas egna tester kan vara upp till nio gånger snabbare än Chrome och använda omkring sexton gånger mindre arbetsminne vid vissa automatiserade arbetsuppgifter.

    Men hur fungerar egentligen en webbläsare utan bild?

    En webbläsare utan skärm

    När vi öppnar en webbplats i Firefox eller Chrome händer väldigt mycket bakom kulisserna.

    Webbläsaren laddar ner HTML-kod, hämtar bilder, tolkar stilmallar, kör JavaScript och räknar ut var alla knappar, texter och bilder ska placeras på skärmen.

    Det är en komplicerad process som kräver både processorkraft och arbetsminne.

    Men tänk om ingen människa ska titta på webbplatsen?

    Anta att ett program ska besöka 100 000 webbsidor för att kontrollera priser, samla in information eller undersöka om länkar fortfarande fungerar.

    Programmet behöver kanske läsa texter, trycka på knappar eller fylla i formulär. Däremot behöver det inte veta om en knapp är blå, om texten har ett vackert typsnitt eller hur en bild ser ut på skärmen.

    Det är just här Lightpanda kommer in.

    Lightpanda hoppar över den grafiska delen av webbläsaren och koncentrerar sig på själva innehållet och funktionerna.

    Den kan läsa webbsidor, köra JavaScript, hantera formulär och kommunicera med webbservrar. Men den saknar den avancerade grafikmotor som vanliga webbläsare använder för att rita upp sidorna.

    Det sparar resurser, särskilt när hundratals eller tusentals webbläsarprocesser måste arbeta samtidigt.

    Byggd från grunden – inte en bantad Chrome

    Det finns redan möjlighet att köra Chrome och Firefox utan synligt fönster. Tekniken kallas headless browsing, eller huvudlös webbläsning.

    Den används bland annat för automatiserad testning av webbplatser, datainsamling och olika serverbaserade tjänster.

    Problemet är att dessa webbläsare fortfarande innehåller stora delar av den teknik som behövs för grafisk presentation.

    Lightpandas utvecklare valde därför en annan väg.

    I stället för att modifiera Chromium eller någon annan befintlig webbläsare började de från början.

    Programmet är huvudsakligen skrivet i programmeringsspråket Zig, ett relativt nytt systemprogrammeringsspråk som är utvecklat med fokus på prestanda och kontroll över datorns resurser.

    För att köra JavaScript används däremot V8, samma JavaScriptmotor som ligger bakom Chrome och som även används av Node.js.

    Det innebär att Lightpanda kan använda en etablerad JavaScriptmotor samtidigt som övriga delar av webbläsaren är särskilt anpassade för automatisering.

    Från några tusen till 1,7 miljoner godkända tester

    En webbläsare behöver inte bara vara snabb. Den måste också förstå hur moderna webbplatser fungerar.

    Det har varit en av Lightpandas största utmaningar.

    I november 2024 klarade projektet endast 2 645 deltester i Web Platform Tests, en omfattande testsamling som används för att kontrollera hur väl webbläsare följer gemensamma webbstandarder.

    I version 1.0 är motsvarande siffra hela 1 739 845 godkända deltester.

    Som jämförelse klarade Chrome ungefär 2,18 miljoner deltester i september 2026.

    Lightpanda når därmed omkring 80 procent av Chromes antal godkända deltester.

    Siffrorna kräver dock viss försiktighet. Ett stort antal tester handlar om teckenkodning, och många av de tester Lightpanda inte klarar gäller grafik, CSS och SVG – funktioner som programmet medvetet inte försöker stödja.

    Det betyder alltså inte att Lightpanda fungerar på exakt 80 procent av alla webbplatser.

    Utvecklingen är ändå betydande.

    Lightpanda har fått stöd för flera tekniker som moderna webbplatser är beroende av, exempelvis Shadow DOM, IndexedDB, WebSockets och olika funktioner för att hantera formulär.

    Det gör att programmet kan använda betydligt fler webbplatser än tidigare.

    Varför är Lightpanda intressant för AI?

    En av de mest intressanta användningsområdena är artificiell intelligens.

    Dagens AI-system kan göra betydligt mer än att bara svara på frågor. De kan också använda verktyg, söka information och utföra arbetsuppgifter på internet.

    Sådana system kallas ofta AI-agenter.

    En AI-agent skulle exempelvis kunna få i uppdrag att undersöka vilka reservdelar som finns till en viss datormodell.

    För att lösa uppgiften kan agenten behöva besöka flera webbplatser, använda sökfunktioner, läsa produktspecifikationer och jämföra resultat.

    Med en traditionell webbläsare kräver varje besök att ett relativt stort program körs.

    Om tusentals AI-agenter gör liknande saker samtidigt kan resursförbrukningen bli enorm.

    Lightpanda erbjuder ett alternativ genom att enbart hantera de delar av webbläsningen som programmet faktiskt behöver.

    Det är också möjligt att styra Lightpanda genom välkända automatiseringsverktyg som Puppeteer, Playwright och Selenium.

    Därmed behöver utvecklare inte nödvändigtvis skriva om hela sina automatiseringssystem.

    Lightpanda har även en inbyggd MCP-server. MCP, Model Context Protocol, är ett sätt att låta AI-system kommunicera med externa verktyg och tjänster.

    Det gör Lightpanda särskilt intressant när en AI-agent behöver använda webben som en del av sitt arbete.

    Nio gånger snabbare och sexton gånger mindre minne

    Lightpandas utvecklare presenterar imponerande prestandasiffror.

    I ett av projektets tester jämfördes Lightpanda med Chrome i huvudlöst läge vid automatiserad hämtning av webbsidor.

    EgenskapLightpandaChrome
    Tid för 100 sidor5 sekunder46 sekunder
    Högsta minnesanvändning123 MBCirka 2 GB

    I just denna testmiljö var Lightpanda alltså ungefär nio gånger snabbare och använde omkring sexton gånger mindre minne.

    Det är stora skillnader, särskilt för företag som driver omfattande automatiserade system.

    Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att siffrorna kommer från projektets egna jämförelser och gäller en viss typ av arbetsbelastning.

    En komplicerad webbplats kan fungera annorlunda, och Lightpanda kan fortfarande stöta på funktioner som bara fungerar fullt ut i Chrome eller Firefox.

    Säkerheten har fått högre prioritet

    En webbläsare som automatiskt besöker okända webbplatser behöver också skydda datorn där den körs.

    Webbsidor kan innehålla JavaScript som försöker komma åt information eller resurser som programmet egentligen inte borde ha tillgång till.

    I Lightpanda 1.0 har säkerheten därför blivit en central del av utvecklingen.

    En viktig nyhet är att webbläsaren nu som standard tillämpar CORS, Cross-Origin Resource Sharing.

    Det är en säkerhetsmekanism som begränsar möjligheten för JavaScript från en webbplats att läsa information från andra webbplatser eller tjänster utan tillåtelse.

    Det är särskilt viktigt om Lightpanda körs på en server där det också finns interna databaser, administrativa gränssnitt eller andra känsliga tjänster.

    Andra förbättringar gäller hantering av cookies, skydd mot att inloggningsuppgifter följer med vid omdirigeringar och möjligheten att blockera trafik till privata nätverk.

    Detta gör inte Lightpanda immun mot säkerhetsproblem, men innebär att den fått flera av de skyddsmekanismer som förväntas av en modern webbläsare.

    Används redan för miljontals webbsidor

    Lightpanda är inte längre enbart ett experiment.

    Enligt utvecklarna används programmet redan i verkliga produktionsmiljöer av företag som arbetar med sökmotorer, AI-tjänster och automatiserad datainsamling.

    Vissa installationer hanterar över 30 miljoner webbsidor om dagen.

    För sådana verksamheter kan även ganska små besparingar i processortid och arbetsminne få stor betydelse.

    Om samma server kan hantera fler webbsidor på kortare tid kan behovet av ytterligare servrar minska.

    Det innebär i sin tur potentiellt lägre kostnader och mindre energiförbrukning.

    Kan Lightpanda ersätta Firefox eller Chrome?

    För vanliga datoranvändare är svaret nej.

    Lightpanda är inte byggd för att surfa på internet med tangentbord och mus. Den saknar den grafiska presentation som krävs för att visa en webbplats på samma sätt som Chrome eller Firefox.

    Den kan inte heller ta vanliga skärmbilder av hur en webbsida ser ut, eftersom den inte ritar upp sidan grafiskt.

    Däremot kan den lämna ut information i exempelvis HTML, Markdown eller en strukturerad beskrivning av sidans innehåll.

    Det gör den användbar för program som behöver förstå och hantera webbsidor utan att visa dem för en människa.

    Lightpanda ska därför snarare betraktas som ett specialiserat verktyg än som en konkurrent till vanliga webbläsare på skrivbordet.

    Fri programvara med öppen källkod

    Lightpanda distribueras med öppen källkod under licensen AGPL-3.0.

    Det innebär att utvecklare kan studera programkoden, använda den och vidareutveckla programmet enligt licensens villkor.

    Programmet finns tillgängligt för bland annat Linux och macOS, och kan installeras med färdiga programpaket.

    För Pythonutvecklare finns installation via pip, och för JavaScriptprojekt finns paket via npm.

    Den som vill undersöka programmet närmare hittar både källkod och dokumentation på projektets webbplats och GitHub.

    En webbläsare för ett internet där maskinerna blir fler

    Under internets första decennier var webbläsaren framför allt ett verktyg för människor.

    Vi öppnade en sida, läste innehållet och klickade oss vidare.

    Men i takt med att allt fler program och AI-system behöver använda webben förändras också kraven.

    En automatisk prisbevakare behöver inte snygga menyer. Ett sökindex behöver inte se bilderna på skärmen. En AI-agent behöver ofta inte heller en fullständig grafisk webbläsare för att förstå innehållet på en webbplats.

    Det är denna utveckling Lightpanda försöker dra nytta av.

    Lightpanda 1.0 visar att framtidens webbläsare inte nödvändigtvis behöver vara byggda för människor. De kan lika gärna vara specialiserade verktyg för datorer som kommunicerar med andra datorer.

    Och när miljontals webbsidor ska bearbetas automatiskt kan det vara betydligt viktigare att en webbläsare är snabb och resurssnål än att den kan visa en enda bild.


    Källor och vidare läsning

    > LIGHTPANDA 1.0
    Version: 1.0 (stabil)
    Typ: Headless webbläsare
    Utveckling: Över 2 år
    Kodändringar: Över 10 000
    Programspråk: Zig
    JavaScriptmotor: Google V8
    Licens: AGPL-3.0
    Plattform: Linux och macOS
    > PRESTANDA
    • Upp till 9 gånger snabbare än Chrome
    • Upp till 16 gånger lägre minnesanvändning
    • 1,74 miljoner godkända webbstandardtester
    • Ingen grafisk rendering
    > ANVÄNDNINGSOMRÅDEN
    • AI-agenter och MCP
    • Automatiserad webbsurfning
    • Web scraping och datainsamling
    • Automatiserad webbtestning
    • Puppeteer, Playwright och Selenium
    * Prestandauppgifterna kommer från utvecklarnas egna tester och varierar beroende på arbetsbelastning.
    root@linux:~# lightpanda.io _
  • Linux 7.3 är här – snabbare datorer, bättre säkerhet och ny teknik under huven

    Linux har fått en ny kärna. Den 18 oktober 2026 släpptes Linux 7.3, med förbättringar som kan göra allt från vanliga datorer till stora servrar effektivare. Bland nyheterna finns smartare fördelning av processorkraft, ett ovanligt filsystem som vägrar samarbeta och bättre stöd för modern hårdvara.

    Linux utvecklas ständigt, även om förändringarna sällan märks direkt på skrivbordet. Med version 7.3 fortsätter utvecklingen av operativsystemets viktigaste komponent: Linuxkärnan.

    Kärnan fungerar ungefär som datorns trafikledare. Den bestämmer vilka program som får använda processorn, hur arbetsminnet fördelas och hur datorn kommunicerar med hårddiskar, nätverk och annan hårdvara.

    När kärnan blir effektivare kan därför hela systemet vinna på det, även om användaren aldrig ser själva förändringen.

    Den här gången har utvecklingsarbetet dessutom slagit rekord. Linux 7.3 innehåller hela 18 765 kodändringar från 3 021 utvecklare, varav 807 bidrar till Linuxkärnan för första gången.

    Det visar vilken enorm internationell samarbetsinsats Linux har blivit.

    Smartare fördelning av processorkraft

    En av de viktigaste förändringarna handlar om hur Linux fördelar processorns arbetstid.

    En modern dator kör ofta hundratals processer samtidigt. Webbläsaren, skrivbordsmiljön, bakgrundstjänster och andra program konkurrerar om samma processorresurser.

    Linux använder en så kallad schemaläggare för att avgöra vem som får köra och när.

    I Linux 7.3 har delar av denna mekanism byggts om, framför allt när processer är organiserade i grupper, så kallade cgroups.

    Förändringarna syftar till att fördela resurserna rättvisare och minska onödigt arbete i schemaläggningen. Detta är särskilt betydelsefullt för stora servrar som kör många olika program och tjänster samtidigt.

    En annan nyhet är möjligheten att låta olika processgrupper använda egna schemaläggningsstrategier genom tekniken sched_ext och BPF.

    Det innebär att en dator i framtiden kan bli ännu bättre på att anpassa sig efter olika arbetsuppgifter, exempelvis spel, databaser eller avancerade beräkningar.

    Ett filsystem som vägrar göra någonting

    En av de märkligaste nyheterna heter FailFS.

    Normalt är ett filsystems uppgift att lagra filer och göra dem tillgängliga. FailFS gör i princip motsatsen: det är konstruerat för att avvisa filoperationer.

    Det låter kanske som världens mest värdelösa filsystem, men det fyller faktiskt en viktig funktion.

    I vissa situationer vill man köra program som inte ska ha tillgång till datorns vanliga filsystem. Det kan exempelvis handla om att isolera program som hanterar okänt eller potentiellt skadligt innehåll.

    Genom att använda FailFS kan ett program placeras i en miljö där vanliga sökvägar till filer inte längre fungerar. Programmet kan då bara komma åt filer genom filreferenser som det uttryckligen har fått tillgång till.

    Tillsammans med ett nytt systemanrop, fchroot(), får utvecklare ett nytt verktyg för att begränsa programmens åtkomst till filsystemet.

    Det är framför allt intressant för säkerhetslösningar, sandlådor och program som behöver köras med mycket begränsade rättigheter.

    Bättre filsystem och snabbare lagring

    Linux 7.3 innehåller också flera förbättringar av hur data lagras och hanteras.

    Det populära filsystemet Btrfs får prestandaförbättringar som kan göra vissa skrivoperationer betydligt snabbare. Även ext4, som används av många Linuxdistributioner, har optimerats.

    OverlayFS, som bland annat används i containerteknik som Docker, får förbättrat stöd för att hantera användaridentiteter och filägarskap. Det kan förenkla hanteringen av containrar där användare och rättigheter skiljer sig mellan värdsystemet och containern.

    Även Windows-kompatibiliteten förbättras. Linuxdrivrutinen NTFS3 får ett första stöd för så kallade alternativa dataströmmar, en funktion som Windows använder för att lagra ytterligare information kopplad till filer.

    För nätverkslagring finns också nyheter. Linux inbyggda SMB-server, ksmbd, får bland annat stöd för funktioner som används av Apples säkerhetskopieringssystem Time Machine.

    Dessutom förbättras möjligheterna till krypterad filöverföring över SMB-nätverk.

    Bättre för spel och grafikkort

    Den som använder Linux för spel kan också få nytta av version 7.3.

    En förbättring gäller hanteringen av grafikminnet, särskilt på AMD-grafikkort med begränsad mängd VRAM.

    När grafikminnet börjar ta slut måste systemet avgöra vilka data som ska ligga kvar och vilka som kan flyttas till datorns vanliga arbetsminne.

    Linux 7.3 blir bättre på att prioritera denna hantering när flera program konkurrerar om grafikminnet.

    Det kan minska problem med minnesbrist och förbättra prestandan i vissa situationer. Däremot innebär det inte automatiskt att alla spel får högre bildfrekvens.

    Kärnan får också ytterligare stöd och förbättringar för grafikprocessorer från AMD och Intel, samt förberedelser för kommande processorgenerationer som AMD Zen 6 och Intel Nova Lake.

    Smartare användning av arbetsminnet

    En annan viktig förbättring riktar sig till datorer som kör virtuella maskiner.

    En virtuell maskin är en dator som körs som ett program inuti en annan dator. Den kan exempelvis användas för att köra Windows inuti Linux eller för att driva flera separata servrar på samma fysiska maskin.

    Problemet är att virtuella maskiner ofta reserverar stora mängder arbetsminne, även när de inte använder allt aktivt.

    Linux 7.3 introducerar förbättrade möjligheter att registrera vilka minnessidor en virtuell maskin faktiskt använder.

    Det kan hjälpa systemet att avgöra vilka delar av minnet som behöver finnas snabbt tillgängliga och vilka som kan flyttas till långsammare lagring.

    På stora servrar kan sådan teknik bidra till effektivar

    > LINUX KERNEL 7.3
    Version: 7.3
    Lansering: 18 oktober 2026
    Utvecklare: 3 021
    Kodändringar: 18 765
    Nya utvecklare: 807
    Viktiga nyheter:
    • FailFS – nytt filsystem
    • Effektivare CPU-schemaläggning
    • Förbättrat stöd för Docker och containrar
    • Förbättringar i Btrfs och ext4
    • Utökat stöd för AMD- och Intel-grafik
    • Förbättrad säkerhet med AppArmor och Landlock
    • Utökat stöd för programmeringsspråket Rust
    root@linux:~# kernel.org _
  • Shelly 3.1.7 – en ny generation pakethantering för Linux

    Att installera och uppdatera program i Linux är något som de flesta användare tar för givet. Men bakom kulisserna arbetar avancerade system som ser till att programmen fungerar tillsammans. Nu har pakethanteraren Shelly fått en omfattande uppdatering som kan förändra hur program installeras och underhålls i Arch Linux.

    Vad är en pakethanterare?

    Den som använder Windows är ofta van vid att ladda ner installationsfiler från olika webbplatser. I Linux fungerar det vanligtvis annorlunda. Här används en så kallad pakethanterare, ett program som sköter installation, uppdatering och borttagning av programvara.

    En pakethanterare fungerar ungefär som en kombination av en appbutik och en systemadministratör. Den håller reda på vilka program som finns installerade, vilka andra komponenter de behöver och vilka uppdateringar som finns tillgängliga.

    I Arch Linux används traditionellt pakethanteraren Pacman. Shelly är ett alternativ som erbjuder ytterligare funktioner och möjligheten att hantera program från flera olika källor.

    Med version 3.1.7 tar Shelly ett stort tekniskt steg framåt.

    En helt ny motor under huven

    Den största nyheten är RLPM, en ny pakethanteringsmotor som har utvecklats i programmeringsspråket Zig.

    Tidigare har Shelly varit beroende av programbiblioteket libalpm, som även används av Arch Linux egen pakethanterare Pacman.

    Med RLPM får Shelly en egen motor som kan utföra pakethantering utan att vara beroende av detta bibliotek.

    Det innebär att Shelly själv kan hantera hela processen, från att kontrollera vilka program som finns tillgängliga till att ladda ner, installera och uppdatera dem.

    Den nya motorn kan bland annat:

    • Söka efter och hantera program i programförråd.
    • Kontrollera vilka andra program och bibliotek som behövs.
    • Ladda ner och verifiera installationspaket.
    • Installera, uppdatera och avinstallera program.
    • Upptäcka konflikter mellan filer och program.
    • Skydda paketdatabasen vid avbrutna uppdateringar.

    Det sistnämnda är särskilt viktigt. Om datorn exempelvis tappar strömmen under en uppdatering kan det annars uppstå problem med informationen om vilka program som finns installerade.

    RLPM innehåller mekanismer som ska göra sådana situationer lättare att hantera.

    Den nya motorn är dock inte aktiverad som standard. Shelly levereras fortfarande med stöd för den traditionella libalpm-motorn, vilket gör att användarna själva kan välja när de vill prova den nya tekniken.

    Säkrare installation av program från AUR

    En annan viktig förbättring gäller AUR, en förkortning av Arch User Repository.

    AUR är ett stort användardrivet programförråd där Arch Linux-användare delar instruktioner för att bygga och installera program som inte finns i distributionens officiella förråd.

    Det ger tillgång till ett mycket stort programutbud, men innebär också vissa risker.

    Till skillnad från vanliga färdigpaketerade program behöver AUR-program ofta byggas på användarens egen dator. Under processen kan ytterligare verktyg och bibliotek behöva installeras.

    I Shelly 3.1.7 kan denna byggprocess i stället genomföras i rena, isolerade miljöer.

    Det kan liknas vid att montera en maskin i en separat verkstad i stället för mitt i vardagsrummet. Verktygen och komponenterna som behövs hålls åtskilda från den övriga miljön.

    Fördelen är att byggprocessen blir mer kontrollerad och att tillfälliga byggberoenden inte behöver blandas med datorns ordinarie installation.

    Shelly kan dessutom dokumentera exakt vilka programversioner, programförråd och kontrollsummor som används under byggprocessen.

    Det gör det enklare att återskapa samma byggmiljö och kontrollera att programmet byggs med de komponenter som användaren har granskat.

    För den som vill undersöka installationsinstruktionerna innan ett AUR-program installeras finns också förbättrad information från säkerhetsgranskningsverktyget Atoll.

    Det är dock viktigt att komma ihåg att en isolerad byggmiljö inte automatiskt innebär att ett program är säkert. Användaren behöver fortfarande vara uppmärksam på vad som installeras.

    Bättre kontroll över Flatpak-program

    Flatpak har blivit ett populärt sätt att distribuera program till olika Linuxdistributioner.

    En av fördelarna är att programmen kan köras med begränsad åtkomst till resten av systemet. Ett program kan exempelvis få tillgång till internet, men inte automatiskt till alla användarens privata filer.

    Tidigare kunde informationen om dessa behörigheter vara ganska teknisk och svårtolkad.

    I den nya versionen presenterar Shelly behörigheterna på ett mer begripligt sätt.

    Användaren kan lättare se om ett program exempelvis har tillgång till nätverket, datorns anslutna enheter, filsystemet eller tjänster i den aktuella användarsessionen.

    Det gör det enklare att förstå vilka rättigheter ett program begär och vilka konsekvenser de kan få.

    AppImage får bättre stöd

    Shelly 3.1.7 innehåller också förbättringar för AppImage.

    AppImage är ett annat sätt att distribuera Linuxprogram. Tekniken påminner delvis om fristående program i Windows: i många fall räcker det att ladda ner en enda fil, ge den körbehörighet och starta programmet.

    En fördel är att programmet ofta kan användas utan någon traditionell installation.

    Men det finns också praktiska problem, exempelvis när en AppImage-fil flyttas till en annan katalog och programmets genväg slutar fungera.

    I den nya versionen har Shelly förbättrat hanteringen av installation, körbehörigheter, programgenvägar och flyttade eller återställda AppImage-filer.

    För användaren innebär det framför allt färre problem när program organiseras eller flyttas mellan olika kataloger.

    Ett mer lättanvänt skrivbordsprogram

    Alla förbättringar handlar inte om avancerad teknik.

    Shellys grafiska gränssnitt, som bygger på GTK, har också utvecklats.

    Bland annat har stödet för tangentbordsnavigering förbättrats, liksom tillgängligheten för personer som använder skärmläsare.

    Även flera översättningar har uppdaterats, däribland tyska, italienska, polska samt brasiliansk och europeisk portugisiska.

    Det gör programmet mer tillgängligt för en bredare användargrupp.

    Mindre onödigt innehåll

    Ytterligare en förändring är att Shelly nu kan delas upp i flera separata paket.

    Kommandoradsverktyget, Flatpak-stödet och aviseringstjänsten kan distribueras var för sig.

    Det innebär att den som exempelvis använder Shelly på en server utan grafiskt skrivbord inte behöver installera komponenter som bara är relevanta för en vanlig stationär dator.

    Även städningen av tillfälliga filer har förbättrats.

    När program byggs från AUR sparas ofta nedladdade källkoder, byggkataloger och färdiga installationspaket. Med tiden kan dessa filer uppta en betydande mängd lagringsutrymme.

    Den utökade funktionen --aur-cache kan nu rensa hela Shellys AUR-cache, inklusive källkod, byggfiler, paketarkiv och tillhörande metadata.

    Vad betyder uppdateringen för vanliga användare?

    För den som bara vill installera ett program och sedan använda det kommer Shelly 3.1.7 kanske inte att se särskilt annorlunda ut.

    Men bakom det välbekanta gränssnittet har betydande förändringar genomförts.

    Den nya pakethanteringsmotorn RLPM innebär framför allt att Shelly får större teknisk självständighet. Samtidigt bidrar isolerade AUR-byggen, tydligare Flatpak-behörigheter och förbättrat AppImage-stöd till en mer sammanhållen programhantering.

    Det är särskilt intressant eftersom Linuxvärlden länge har haft flera parallella metoder för att distribuera programvara.

    Traditionella paket, AUR, Flatpak och AppImage har sina respektive styrkor, men fungerar på ganska olika sätt.

    Shelly försöker samla dessa tekniker i ett gemensamt verktyg och göra dem enklare att hantera.

    Ett steg mot framtidens Linux

    Den kanske mest intressanta nyheten är inte någon enskild funktion, utan den långsiktiga utvecklingen.

    Genom att skapa en egen pakethanteringsmotor visar utvecklarna att det fortfarande finns utrymme för teknisk förnyelse även inom så grundläggande delar av Linux som programinstallation.

    Samtidigt är RLPM en ny implementation av en funktion som är central för operativsystemets stabilitet. Därför är det klokt att den etablerade motorn fortfarande används som standard medan den nya tekniken får mogna.

    Shelly 3.1.7 är därmed mer än en vanlig programuppdatering. Det är ett steg mot en mer självständig, flexibel och användarvänlig pakethanterare för Arch Linux och dess närbesläktade distributioner.


    Läs mer: Shellys officiella webbplats

    shelly@linux: ~

    FAKTARUTA: SHELLY 3.1.7

    • • Nyhet: RLPM – egen pakethanteringsmotor skriven i Zig
    • • Standardläge: libalpm används fortfarande som standard
    • • AUR: bygger paket i isolerade, rena byggmiljöer
    • • Säkerhet: stöd för låsta beroendeplaner och checksummor
    • • Flatpak: tydligare visning av behörigheter
    • • AppImage: förbättrad installation och skrivbordsintegration
    • • Tillgänglighet: bättre tangentbordsnavigering och skärmläsarstöd
    • • Paketering: CLI, Flatpak-backend och aviseringar kan installeras separat
    • • Städning: –aur-cache kan nu rensa hela AUR-cachen
    • • Plattform: Arch Linux och Arch-baserade distributioner
    $ shelly –version
    Shelly 3.1.7

  • GNOME OS Preview – nu tar GNOME steget mot ett eget Linux för vanliga användare

    GNOME är mest känt som skrivbordsmiljön i Linuxdistributioner som Ubuntu och Fedora. Men utvecklarna bakom GNOME har större ambitioner än så. Med lanseringen av GNOME OS Preview den 16 oktober 2026 tar projektet ett viktigt steg mot att erbjuda ett komplett operativsystem som även vanliga datoranvändare ska kunna installera och använda.

    Under många år har GNOME varit en av de mest populära skrivbordsmiljöerna för Linux. Det är GNOME som ansvarar för mycket av det användaren ser och arbetar med, exempelvis fönsterhantering, inställningar, filhantering och skrivbordets grafiska gränssnitt.

    Traditionellt har GNOME levererats som en del av större Linuxdistributioner, där andra utvecklingsgrupper ansvarar för operativsystemets övriga delar. Med GNOME OS vill projektet i stället skapa en helhet där GNOME-utvecklarna själva har större kontroll över hur systemet byggs, uppdateras och fungerar.

    Den nya utgåvan, GNOME OS Preview, är ett viktigt steg i den riktningen.

    Från experiment till användbart operativsystem

    GNOME OS är egentligen ingen ny uppfinning. Projektet har funnits i flera år, men har hittills främst varit ett verktyg för utvecklare som vill testa nya funktioner innan de når vanliga Linuxdistributioner.

    Den tidigare utgåvan, GNOME OS Nightly, byggs kontinuerligt med de senaste ändringarna i GNOME-projektets programkod.

    Det betyder att användarna snabbt får tillgång till nya funktioner, men också att de riskerar att stöta på buggar, krascher och andra problem.

    Man kan jämföra Nightly med att köra en bilmodell som fortfarande befinner sig på utvecklingsavdelningen. Ny teknik finns på plats, men allt är inte nödvändigtvis färdigtestat.

    GNOME OS Preview använder i stället den senaste stabila GNOME-versionen. Vid lanseringen handlar det om GNOME 51.1.

    Det innebär att systemet bygger på programvara som redan har genomgått en mer omfattande utvecklings- och testprocess. Resultatet förväntas bli betydligt mer tillförlitligt än Nightly-utgåvan.

    Utvecklarna berättar att flera dussin personer redan har använt GNOME OS Nightly som sitt huvudsakliga operativsystem under längre tid utan större problem. Det ger förhoppningar om att Preview ska fungera ännu bättre.

    Vad skiljer GNOME OS från Ubuntu och Fedora?

    För den som använder Ubuntu eller Fedora med GNOME kan skillnaden vid första anblicken verka liten. Skrivbordet ser bekant ut och många av programmen är desamma.

    Den stora skillnaden ligger under ytan.

    Ubuntu och Fedora är kompletta Linuxdistributioner som kombinerar programvara från många olika projekt. De har egna system för installation, pakethantering, uppdateringar och säkerhetsunderhåll.

    GNOME OS utvecklas däremot med målet att GNOME egna komponenter ska fungera som en sammanhängande helhet.

    En viktig del av den visionen är Flatpak, ett system för att installera och köra program relativt oberoende av den Linuxdistribution som används.

    Tanken är att användaren i framtiden ska få ett modernt Linuxsystem där operativsystemet och de installerade programmen kan hanteras mer åtskilt.

    För utvecklarna innebär det också en möjlighet att testa och distribuera nya GNOME-funktioner utan att behöva invänta olika Linuxdistributioners egna releasecykler.

    GNOME 51 ger ett modernare skrivbord

    GNOME OS Preview bygger på GNOME 51, med kodnamnet A Coruña, som släpptes i september 2026.

    Den versionen innehåller bland annat förbättringar av grafikprestanda och fönsterhantering, vilket ska ge mjukare animationer och ett mer responsivt skrivbord.

    Även förhandsvisningen av filer har moderniserats med GTK 4 och libadwaita, två centrala tekniker bakom GNOME grafiska gränssnitt.

    Dokumentvisaren Papers har dessutom fått bättre möjligheter att lägga in visuella signaturer i PDF-dokument.

    För användaren innebär detta att GNOME OS Preview redan från början erbjuder en modern skrivbordsmiljö med de senaste förbättringarna från GNOME-projektet.

    Fortfarande inte ett färdigt alternativ till Ubuntu

    Trots framstegen betonar utvecklarna att GNOME OS Preview ännu inte ska betraktas som ett helt stabilt operativsystem.

    Den nya utgåvan har bara testats i verkliga användarmiljöer under en begränsad tid. Därför kan det fortfarande finnas problem som utvecklarna ännu inte har upptäckt.

    Det finns också en viktig skillnad mellan Preview och en framtida stabil version: GNOME-projektet lovar ännu inte någon långsiktig uppgraderingsväg.

    Den som installerar systemet i dag kan alltså behöva installera om datorn när den framtida stabila utgåvan blir tillgänglig.

    Det är särskilt viktigt för den som använder sin dator för arbete eller lagrar viktig information på den.

    GNOME OS Preview riktar sig därför i första hand till Linuxentusiaster och nyfikna användare som vill prova ny teknik och accepterar att vissa funktioner fortfarande är under utveckling.

    Flera viktiga förbättringar är på väg

    Utvecklarna arbetar redan med flera funktioner som ska göra GNOME OS mer lämpligt för vardaglig användning.

    Bland planerna finns en modernare och mer komplett installationsprocess samt stöd för så kallade deltauppdateringar. Det senare innebär att datorn bara behöver hämta de delar av systemet som har förändrats, i stället för större kompletta uppdateringspaket.

    Stödet för ARM-baserade datorer ska också förbättras, och utvecklarna undersöker möjligheterna att köra systemet på fler typer av enheter, däribland vissa mobiltelefoner.

    Ett annat utvecklingsområde är systemd-homed, en teknik för hantering av användarkonton och användardata. GNOME-projektet vill bland annat använda den för att förbättra krypteringen av användarnas personliga filer.

    Dessutom planeras förbättringar av Flatpak och Portals, den teknik som gör det möjligt för isolerade program att exempelvis komma åt filer och kommunicera med andra delar av skrivbordet på ett kontrollerat sätt.

    Flera av dessa funktioner befinner sig fortfarande på utvecklingsstadiet.

    Redan möjligt att prova

    GNOME OS Preview finns nu tillgängligt för nedladdning från projektets officiella webbplats.

    Installationsavbilder erbjuds för vanliga 64-bitarsdatorer och ARM64-system.

    Den som vill experimentera utan att installera om sin dator kan prova systemet i en virtuell maskin. För GNOME OS rekommenderas GNOME Boxes, där projektet har ett särskilt anpassat stöd för virtualisering.

    Det går även att installera GNOME OS på fysisk hårdvara, men hårdvarustödet är fortfarande begränsat och vissa funktioner saknas.

    Det är därför klokt att börja med en testdator i stället för att ersätta sitt befintliga operativsystem.

    Kan GNOME OS bli en ny stor Linuxdistribution?

    GNOME OS Preview är intressant eftersom projektet visar att GNOME inte längre enbart vill leverera skrivbordsmiljön till andra Linuxdistributioner.

    På längre sikt kan GNOME OS utvecklas till ett självständigt alternativ för människor som vill ha ett rent GNOME-system utan distributionernas egna anpassningar.

    Det betyder inte nödvändigtvis att GNOME OS ska konkurrera direkt med Ubuntu, Fedora eller Debian. GNOME-projektets arbete kan också bidra till att förbättra tekniken i andra Linuxdistributioner.

    Men GNOME OS börjar nu närma sig något som vanliga Linuxentusiaster faktiskt kan tänka sig att använda på sina egna datorer.

    GNOME OS Preview är ännu inte ett färdigt operativsystem för alla. Men lanseringen visar att visionen om ett komplett Linuxsystem utvecklat av GNOME-projektet börjar bli verklighet.


    Läs mer och ladda ned

    > GNOME OS Preview_
    SYSTEM: GNOME OS Preview
    VERSION: GNOME 51
    KÄRNA: Linux
    ARKITEKTUR: x86_64 / ARM64
    STATUS: Förhandsversion (Preview)
    SKRIVBORD: GNOME Shell
    PROGRAM: Flatpak
    MÅLGRUPP: Linuxentusiaster och testare
    NEDLADDNING: os.gnome.org
    root@gnome:~$ systemctl status gnome-os
    ● Preview — under utveckling
    root@gnome:~$ _
  • Linus Torvalds säger nej till AI-förbud i Linux – utvecklaren måste förstå sin kod

    Artificiell intelligens blir allt vanligare inom programmering, men hur ska man hantera kod som skrivits med hjälp av AI? Frågan har skapat en intensiv debatt bland utvecklarna av Linux. Nu tar Linux skapare Linus Torvalds tydligt ställning: Det viktiga är inte vilka verktyg programmeraren använder, utan att personen förstår och tar ansvar för resultatet.

    Linux är ett av världens viktigaste operativsystem. Det används i allt från mobiltelefoner och persondatorer till servrar, superdatorer och avancerad industriutrustning.

    I centrum finns Linuxkärnan, den del av operativsystemet som sköter kommunikationen mellan datorns hårdvara och programvaran. Kärnan utvecklas av tusentals programmerare runt om i världen.

    Nu står dessa utvecklare inför en ny utmaning: Hur ska de förhålla sig till artificiell intelligens som kan skriva, analysera och förbättra programkod?

    AI har blivit programmerarens nya verktyg

    Under senare år har AI-baserade programmeringsverktyg utvecklats snabbt. Program som Claude Code och GitHub Copilot kan hjälpa programmerare att hitta fel, föreslå förbättringar och till och med skriva hela avsnitt av programkod.

    Det innebär att en programmerare inte längre behöver skriva varje instruktion för hand. I stället kan utvecklaren beskriva vad ett program ska göra och låta AI föreslå en lösning.

    Men det finns problem.

    AI kan producera kod som ser korrekt ut men innehåller svårupptäckta fel. Den kan också föreslå lösningar som fungerar i ett sammanhang men orsakar problem i ett annat.

    För Linuxkärnan, där ett enda programmeringsfel kan påverka miljontals datorer, är kvalitet och säkerhet särskilt viktiga.

    Linux införde en märkning av AI-assisterad kod

    Tidigare under 2026 infördes en regel som innebar att utvecklare skulle ange när de använt avancerade AI-verktyg för att skapa en kodändring.

    Märkningen kallades Assisted-by: och placerades i den information som följer med en ändring av Linuxkärnans källkod.

    Tanken var att de ansvariga utvecklarna lättare skulle kunna identifiera AI-assisterade bidrag och granska dem med särskild uppmärksamhet.

    Men systemet fungerade inte riktigt som avsett.

    När utvecklaren Sasha Levin undersökte förändringarna inför Linux 7.3 visade det sig att endast omkring tio procent av de 18 533 registrerade kodändringarna hade en sådan märkning.

    Samtidigt misstänks AI-verktyg användas betydligt oftare än så.

    Vissa utvecklare kände inte till regeln. Andra valde att inte följa den. Därmed blev märk

    > linux@kernel:~$ fakta

    FAKTA: AI OCH LINUXKÄRNAN

    > Vad är Linuxkärnan?
    Operativsystemets kärna, som hanterar datorns hårdvara, minne och processer.

    > Vad är Assisted-by?
    En märkning som visar att AI-verktyg har använts vid utvecklingen av en kodändring.

    > Vad visar undersökningen?
    Cirka 10 % av 18 533 kodändringar inför Linux 7.3 hade AI-märkningen.

    > Vad vill Linus Torvalds?
    Att utvecklare bedöms utifrån kodens kvalitet och sin förståelse, inte vilka verktyg de använder.

    > Vad händer nu?
    Linuxutvecklarna diskuterar att ta bort kravet på AI-märkning. Ansvaret för koden ligger fortfarande hos människan.

    linux@kernel:~$ █
  • Linux 7.3 närmar sig – första testversionen är släppt

    Linus Torvalds har släppt den första testversionen av Linux 7.3. Den kommande kärnan blir en ovanligt stor uppdatering med förbättrat stöd för moderna processorer, strömsparfunktioner och ARM-system. Om utvecklingen går enligt plan kan den färdiga versionen släppas den 18 eller 25 oktober 2026.

    Linuxkärnan är den del av ett Linux-system som arbetar närmast datorns hårdvara. Den sköter bland annat kommunikationen med processorn, arbetsminnet, lagringsenheter, grafikkort och nätverkskort. När en ny version av Linuxkärnan utvecklas handlar det därför ofta mindre om synliga förändringar på skrivbordet och mer om förbättringar under ytan.

    Nu har Linus Torvalds offentliggjort den första så kallade Release Candidate-versionen av Linux 7.3, betecknad Linux 7.3-rc1.

    En Release Candidate, eller RC, är en testversion som släpps när den stora perioden för att lägga till ny kod har avslutats. Därefter koncentrerar sig utvecklarna framför allt på att hitta och rätta fel.

    En ovanligt stor Linuxversion

    Linux 7.3 ser ut att bli en omfattande uppdatering.

    Linus Torvalds konstaterar att inget enskilt område egentligen sticker ut särskilt mycket, men att mängden kod som har kommit in är stor.

    ”Inget sticker egentligen ut – förutom att den är stor. Det är inte den största rc1-versionen vi någonsin haft, men den ligger definitivt högt upp, åtminstone sett till antalet ändringar.”

    En del av den stora kodmängden beror den här gången på AMD:s grafikdrivrutiner.

    Linuxkärnan innehåller mycket information som behövs för att kunna styra moderna grafikkretsar. I Linux 7.3 har bland annat stora mängder registerdefinitioner för AMD:s DCN6-teknik lagts till.

    Sådana filer kan innehålla tusentals definitioner över hur olika delar av grafikhårdvaran kan styras. Därför kan en relativt begränsad funktionell förändring resultera i väldigt stora mängder ny källkod.

    Torvalds beskriver själv detta som ännu en av de Linuxversioner där ett stort paket med AMD GPU-register får den totala kodmängden att växa kraftigt.

    Förbättringar för ARM och ACPI

    En av de mer tekniskt intressanta förändringarna i Linux 7.3 gäller hur kärnan hanterar avbrott, så kallade interrupts.

    Ett interrupt är ungefär datorhårdvarans sätt att säga:

    ”Jag behöver processorns uppmärksamhet.”

    Det kan exempelvis vara ett nätverkskort som har tagit emot ett datapaket, ett tangentbord där användaren har tryckt på en tangent eller en lagringsenhet som har avslutat en operation.

    Linuxkärnan innehåller därför en omfattande infrastruktur för att styra sådana avbrott.

    I Linux 7.3 uppdateras bland annat kärnans irqchip-kod i samband med ACPI.

    ACPI, Advanced Configuration and Power Interface, är en standard som operativsystem använder för att få information om datorns hårdvara samt för att kontrollera exempelvis energisparfunktioner och vilolägen.

    Förändringarna ska bland annat göra det möjligt att bättre hantera identifiering och startordning för GICv5 IWB på ARM-system som använder ACPI.

    GIC står för Generic Interrupt Controller och är den hårdvara som hanterar avbrott i många ARM-baserade system.

    För vanliga Linuxanvändare märks detta sannolikt inte direkt, men förbättringarna är viktiga när Linux används på allt fler ARM-servrar och andra avancerade ARM-baserade datorer.

    RISC-V-kod görs mer generell

    Även RISC-V påverkas av förändringarna.

    RISC-V är en öppen processorarkitektur som under de senaste åren fått allt större uppmärksamhet. Till skillnad från exempelvis x86 och ARM bygger själva instruktionsuppsättningen på en öppen standard.

    I Linux 7.3 gör utvecklarna om delar av koden för RISC-V:s interrupt-hantering.

    Kod som tidigare varit specifik för RISC-V flyttas till Linuxkärnans gemensamma ACPI-system för interrupts.

    Det kanske låter som en intern programmeringsdetalj, men sådana förändringar är viktiga för ett projekt av Linuxkärnans storlek. Genom att dela generell kod mellan flera processorarkitekturer minskar mängden duplicerad kod och framtida utveckling kan bli enklare.

    Det kan även minska risken för att samma funktion beter sig olika på olika processorplattformar.

    Intel och AMD får förbättrad processorstyrning

    Linux 7.3 innehåller också uppdateringar av kärnans cpufreq-system.

    Cpufreq används för att kontrollera processorns klockfrekvens och energiförbrukning.

    En modern processor kör normalt inte med maximal hastighet hela tiden. När datorn arbetar med enkla uppgifter kan processorns frekvens sänkas för att minska strömförbrukningen och värmeutvecklingen. När mer prestanda behövs kan hastigheten snabbt ökas igen.

    Två viktiga Linuxdrivrutiner inom området är:

    intel-pstate, som används för moderna Intel-processorer, och amd-pstate, som används för moderna AMD-processorer.

    Båda får förbättringar i Linux 7.3.

    Det kan på sikt ge bättre balans mellan prestanda och energiförbrukning på både bärbara och stationära datorer.

    Bättre stöd för energisparlägen

    Även drivrutinen intel_idle och Linux stöd för ACPI Processor Idle uppdateras.

    Här handlar flera av förändringarna om stöd för ACPI _LPI, där LPI står för Low Power Idle.

    Tekniken beskriver olika energisparlägen som processorn kan gå över till när den inte har något arbete att utföra.

    Ju djupare energisparläge som kan användas, desto mindre ström kan datorn förbruka. Samtidigt måste operativsystemet väga energibesparingen mot hur snabbt processorn behöver kunna vakna igen.

    Förbättrat stöd för dessa mekanismer kan därför vara särskilt betydelsefullt för bärbara datorer, servrar och andra system där strömförbrukningen är viktig.

    Nu börjar jakten på buggar

    Linux 7.3-rc1 innebär samtidigt att utvecklingen går in i en ny fas.

    Den stora så kallade merge window, där huvuddelen av ny funktionalitet tas in i kärnan, är avslutad. Under de kommande veckorna kommer nya Release Candidate-versioner framför allt att innehålla rättningar av problem som upptäcks under testerna.

    Traditionellt släpper Linus Torvalds en ny RC ungefär en gång i veckan.

    Om Linux 7.3 följer ett normalt utvecklingsförlopp med sju Release Candidates kan den färdiga kärnan därför komma 18 oktober 2026.

    Om det krävs en åttonde testversion flyttas den sannolika lanseringen istället till 25 oktober 2026.

    Exakt datum beror alltså på hur stabil kärnan visar sig vara under testperioden.

    Inte avsedd för produktionsdatorer

    Den som vill testa den nya kärnan redan nu kan hämta Linux 7.3-rc1 från Linus Torvalds Git-arkiv eller kernel.org.

    Men rc1 är framför allt avsedd för utvecklare och personer som aktivt vill testa den nya Linuxkärnan.

    Det är fortfarande en förhandsversion och fel kan förekomma.

    Den bör därför inte installeras på datorer eller servrar där stabil drift är viktig.

    För de flesta användare är det bättre att vänta tills Linux 7.3 är färdig – och därefter ytterligare tills den egna Linuxdistributionen har testat och paketerat kärnan.

    Linux 7.3 visar samtidigt hur utvecklingen av Linux ofta fungerar. De stora förändringarna är sällan spektakulära funktioner som användaren ser direkt på skärmen. Istället handlar det om tusentals mindre förbättringar av drivrutiner, processorstöd, energihantering och hårdvarukommunikation.

    Tillsammans gör de att Linux kan fortsätta fungera på nästa generations datorer.

    https://lkml.org/lkml/2026/8/30/688

    > FAKTA: Linux Kernel 7.3

    Version: Linux 7.3

    Aktuell version: 7.3-rc1

    Typ: Release Candidate

    Utvecklingsledare: Linus Torvalds

    Planerad slutversion: 18 eller 25 oktober 2026

    Nyheter: Förbättringar för ARM, ACPI, RISC-V, Intel P-State, AMD P-State och energisparfunktioner.

    Status: Testversion – bör inte användas på produktionssystem.

    root@linux:~$ uname -r
    7.3-rc1_
  • Rhythmbox 3.5.1 löser problem med ReplayGain och förbättrar stödet för FLAC

    Musikspelaren Rhythmbox har fått en mindre men viktig uppdatering. Version 3.5.1 rättar ett fel som kunde stoppa uppspelningen helt och förbättrar samtidigt kompatibiliteten med flera systemkomponenter.

    Rhythmbox är en musikspelare med öppen källkod som framför allt används i Linux och GNOME-baserade skrivbordsmiljöer. Programmet kan hantera lokala musiksamlingar, internetradio, poddsändningar och olika typer av musiktjänster.

    Den nya versionen Rhythmbox 3.5.1 är en underhållsuppdatering till den större version 3.5. Uppdateringen innehåller inga omfattande förändringar av programmets utseende, men löser flera problem som påverkat både användare och Linuxdistributioner.

    ReplayGain fungerar med den nya ljudmotorn

    Den viktigaste rättningen gäller insticksmodulen ReplayGain. Tekniken används för att jämna ut ljudnivån mellan olika låtar och album.

    Musikfiler kan vara mastrade med mycket olika ljudstyrka. Det innebär att en låt kan låta betydligt högre än nästa, även om användaren inte ändrar volymen. ReplayGain analyserar eller läser information om den upplevda ljudstyrkan och anpassar uppspelningen så att volymen blir jämnare.

    I Rhythmbox 3.5 infördes en ny motor för ljuduppspelningen. ReplayGain-modulen hade inte anpassats fullständigt till den nya lösningen, vilket kunde leda till att musiken inte började spela när funktionen var aktiverad.

    Problemet har nu rättats i Rhythmbox 3.5.1. Användare kan åter använda volymnormalisering utan att riskera att uppspelningen blockeras.

    Bättre kontroll av beroenden

    Rhythmbox är beroende av flera andra komponenter för att kunna byggas och köras. Bland dessa finns PyGObject, libpeas och girepository.

    Dessa fungerar ungefär som byggklossar. PyGObject gör det möjligt att använda GNOME-teknik från programmeringsspråket Python, medan libpeas används för att hantera insticksmoduler. Girepository innehåller information som gör att olika programmeringsspråk kan kommunicera med bibliotek som ursprungligen skrivits i C.

    Om versionerna av dessa komponenter inte passar ihop kan kompileringen misslyckas. Rhythmbox 3.5.1 förbättrar därför kontrollen av vilka kombinationer som är kompatibla. Uppdateringen hanterar bland annat ett byggfel som kunde uppstå när en ny version av PyGObject användes tillsammans med en äldre version av libpeas.

    För vanliga användare är förändringen nästan osynlig, men för utvecklare och de som paketerar Rhythmbox för olika Linuxdistributioner kan den göra installation och uppdatering betydligt enklare.

    Sångtexter i FLAC-filer från Bandcamp

    Version 3.5.1 utökar även stödet för sångtexter som finns inbäddade i FLAC-filer hämtade från Bandcamp.

    FLAC är ett ljudformat som komprimerar musiken utan att någon ljudinformation försvinner. Formatet kan också innehålla metadata, exempelvis artist, albumtitel, omslagsbild och sångtext.

    Med det nya stödet kan Rhythmbox läsa och visa texter som lagrats i FLAC-filer från Bandcamp. Det är en mindre förändring, men användbar för personer som köper och laddar ner musik från tjänsten.

    En liten men värdefull uppdatering

    Rhythmbox 3.5.1 innehåller dessutom uppdaterade översättningar till belarusiska och finska.

    Sammantaget är det en relativt liten version, men den rättar ett allvarligt uppspelningsproblem och gör programmet lättare att bygga med olika versioner av GNOME-komponenterna. Användare av Rhythmbox 3.5 rekommenderas därför att uppdatera när den nya versionen blir tillgänglig i den egna Linuxdistributionen.

    Rhythmbox kan även installeras som Flatpak från Flathub. En teknisk sammanställning av förändringarna finns i projektets versionsändring på GNOME GitLab.

    > TEKNISKA FAKTA: RHYTHMBOX 3.5.1

    Version: 3.5.1 Programtyp: Musikspelare och musikbibliotek Plattform: Linux och GNOME-baserade skrivbordsmiljöer Källkod: Öppen källkod Viktig rättning: ReplayGain fungerar nu med den nya motorn för ljuduppspelning Kompatibilitet: Förbättrad kontroll av PyGObject, libpeas och girepository FLAC-stöd: Kan läsa inbäddade sångtexter i FLAC-filer från Bandcamp Översättningar: Uppdaterad belarusisk och finsk översättning Installation: Finns som Flatpak via Flathub

    user@linux:~$ rhythmbox –version
    Rhythmbox 3.5.1_

  • PorteuX 2.8 pressar in Linux 7.2 och åtta skrivbordsmiljöer i ett litet, portabelt system

    Den Slackware-baserade Linuxdistributionen PorteuX har släppts i version 2.8. Trots sin ringa storlek erbjuder systemet allt från KDE Plasma och GNOME till COSMIC och Xfce. Under ytan finns flera tekniska förbättringar för bland annat spel, NTFS-diskar, VirtualBox och strömförbrukning.

    PorteuX är en Linuxdistribution för den som vill ha ett snabbt och portabelt operativsystem som inte kräver en traditionell installation. Systemet kan exempelvis startas från ett USB-minne och användas på olika datorer.

    Distributionen bygger på Slackware och är inspirerad av Slax och Porteus. Program och funktioner kan läggas till som moduler, samtidigt som bassystemet i stort sett hålls oföränderligt. Det minskar risken för att systemfiler skadas eller att en installation gradvis samlar på sig problem.

    Nu har PorteuX 2.8 släppts, ungefär två månader efter version 2.7.

    Linux 7.2 och åtta olika skrivbord

    PorteuX 2.8 använder Linuxkärnan 7.2 och finns i separata utgåvor med flera olika skrivbordsmiljöer:

    • KDE Plasma 6.7.4
    • GNOME 50.4
    • Xfce 4.20
    • LXQt 2.4
    • Cinnamon 6.6.9
    • COSMIC 1.6
    • MATE 1.28.2
    • LXDE 0.11.1

    Det gör att användaren kan välja mellan moderna och visuellt avancerade skrivbord eller betydligt lättare alternativ för äldre datorer.

    KDE Plasma, GNOME och COSMIC erbjuder en modern skrivbordsmiljö med många funktioner. LXDE, MATE och Xfce passar bättre på datorer med begränsat arbetsminne eller svagare processor.

    COSMIC-utgåvan har dessutom fått programmet COSMIC Monitor, medan GNOME-versionen har anpassats för att kunna köras utan systemd. PorteuX använder i stället den traditionella initlösning som kommer från Slackware.

    Xfce får modernare grafikhantering

    En av de mer intressanta förändringarna finns i Xfce-utgåvan. Där har den vanliga fönsterhanteraren xfwm4 ersatts med xfwm4-gl.

    xfwm4-gl är en vidareutveckling av Xfces fönsterhanterare som använder OpenGL för att rita och sätta samman fönstren på skärmen. Om OpenGL inte fungerar kan den automatiskt falla tillbaka till den äldre tekniken XRender.

    Enligt PorteuX-utvecklarna kan OpenGL-lösningen minska strömförbrukningen med omkring en tredjedel och samtidigt ge program ungefär tio procent fler bildrutor per sekund jämfört med XRender.

    Fönsterhanteraren har också fått adaptiv bildsynkronisering, automatisk avstängning av kompositorn när ett program körs i helskärm samt tydligare markering av inaktiva knappar i fönsterteman.

    Det kan ge jämnare grafik och bättre batteritid, särskilt på bärbara datorer.

    Wine och Proton kan användas på NTFS-diskar

    PorteuX 2.8 förbättrar även stödet för NTFS, det filsystem som normalt används av Windows.

    Linux har länge kunnat läsa och skriva på NTFS-formaterade diskar, men skillnader mellan Windows och Linux sätt att hantera filnamn kan orsaka problem. Den nya versionen tillåter kolon i filnamn på NTFS-partitioner.

    Förändringen är särskilt viktig för Wine och Proton. Wine används för att köra Windowsprogram i Linux, medan Proton framför allt används av Steam för att köra Windowsspel. Vissa av programmens filer kan innehålla tecken eller namnstrukturer som tidigare inte fungerade korrekt när de placerades på en NTFS-disk.

    Det blir därmed lättare att dela en spel- eller programdisk mellan Windows och Linux.

    PorteuX har också ändrat hanteringen av de två Linuxdrivrutinerna för NTFS. Både ntfs och ntfs3 kan nu användas, men den äldre ntfs-drivrutinen prioriteras när båda finns tillgängliga.

    Nytt filsystem bygger upp det portabla systemet

    Den nya versionen använder aufs-ng som standard. Det är ett så kallat union-filsystem som kan lägga flera separata filsystem eller moduler ovanpå varandra och visa dem som ett sammanhängande system.

    Tekniken är central för modulära Linuxdistributioner. PorteuX kan exempelvis ha ett skrivskyddat bassystem och sedan lägga användarens ändringar och extra program i separata lager. För användaren ser allt ändå ut som ett vanligt filsystem.

    Detta gör det möjligt att snabbt aktivera eller ta bort programmoduler utan att behöva installera om hela systemet.

    Förbättrat stöd för VirtualBox

    PorteuX 2.8 innehåller även paketet gcc15-compat. Det återställer en C++-symbol som försvann i samband med övergången till GCC 16.

    Förändringen förbättrar kompatibiliteten med program som VirtualBox, vilka annars kunde sluta fungera efter uppdateringen av kompilatorn.

    Stöd för delade VirtualBox-mappar har dessutom aktiverats direkt i Linuxkärnan. Den som testar PorteuX i en virtuell dator kan därför enklare dela filer mellan värddatorn och det virtuella systemet.

    Bättre loggning och uppstart

    En ny startparameter med namnet bootlog gör det möjligt att spara allt som systemets initrd skriver ut under uppstarten.

    Initrd är den lilla tillfälliga systemmiljö som startas innan det ordinarie Linuxsystemet är färdigt. Den ansvarar bland annat för att hitta diskar, läsa in drivrutiner och montera det riktiga filsystemet.

    En sparad startlogg kan vara mycket värdefull om PorteuX inte startar korrekt på en viss dator. I stället för att försöka hinna läsa felmeddelanden som snabbt försvinner från skärmen kan användaren eller utvecklarna studera loggen i efterhand.

    Fler prestandaförbättringar

    PorteuX 2.8 har stöd för Nvidias drivrutin 610.57.04 och innehåller även förbättringar av hur PipeWire och FFmpeg startas.

    PipeWire hanterar ljud och video i moderna Linuxsystem, medan FFmpeg används av ett stort antal program för att spela upp, konvertera och strömma ljud och video.

    Utvecklarna har också förbättrat bygg- och länkflaggorna, minskat storleken på flera moduler och aktiverat borttagning av oanvänd kod i Linuxkärnan. Varje enskild förändring kan verka liten, men tillsammans kan de ge ett mindre och snabbare system.

    PorteuX 2.8 visar att en liten, portabel Linuxdistribution inte behöver innebära gammal programvara eller få valmöjligheter. Med Linux 7.2, moderna skrivbordsmiljöer och förbättrat stöd för både spel och virtuella datorer riktar sig systemet till såväl experimenterande Linuxanvändare som personer som vill ge äldre datorer nytt liv.

    PorteuX 2.8 kan hämtas i de olika skrivbordsvarianterna från projektets officiella GitHub-sida.

  • Linux 7.2 är här – smartare resursfördelning, bättre lagring och stöd för ny hårdvara

    Linux 7.2 har släppts. Den nya kärnan innehåller förbättringar för allt från processorer och grafikkort till filsystem, nätverk och säkerhet. För vanliga användare handlar uppdateringen främst om bättre prestanda, stabilare hårdvarustöd och en teknisk grund för kommande Linuxdistributioner.

    Linuxkärnan är den del av operativsystemet som arbetar närmast datorns hårdvara. Den bestämmer bland annat hur processorns tid fördelas, hur minnet används och hur data skickas mellan program, hårddiskar och nätverk.

    En ny kärna förändrar därför sällan skrivbordets utseende. Det kommer inga nya ikoner eller bakgrundsbilder. Förbättringarna sker i stället under motorhuven – ungefär som när en bil får effektivare motorstyrning utan att karossen förändras.

    Den 16 augusti 2026 meddelade Linus Torvalds att Linux 7.2 var färdig. Trots ovanligt många sena rättningar kunde versionen släppas enligt den ursprungliga tidsplanen.

    Processorn får en bättre trafikledare

    En av de viktigaste nyheterna är cachemedveten lastbalansering.

    Moderna processorer innehåller många kärnor som ofta delar olika nivåer av cacheminne. Cacheminnet fungerar som en mycket snabb mellanlagring där processorn förvarar information som den snart kan behöva igen.

    Om en arbetsuppgift flyttas mellan olämpliga processorkärnor kan den behöva hämta samma information på nytt. Det tar längre tid och ökar trafiken till datorns arbetsminne.

    Linux 7.2 kan ta större hänsyn till hur processorns cacheminnen är organiserade när arbetsuppgifter fördelas. Målet är att behålla data nära den processorkärna som använder den och samtidigt undvika att flera tunga processer konkurrerar om samma resurser.

    Det betyder inte att alla datorer plötsligt blir dramatiskt snabbare. På servrar, arbetsstationer och datorer med många processorkärnor kan förbättringen däremot ge jämnare prestanda och ett effektivare utnyttjande av hårdvaran.

    Kärnans subsystem för växlingsminne har också förbättrats. Växlingsminne används när delar av arbetsminnets innehåll tillfälligt behöver flyttas till en lagringsenhet. Effektivare hantering kan göra stor skillnad när datorn har många program igång samtidigt eller börjar få ont om ledigt minne.

    Btrfs hanterar minnet i större stycken

    Filsystemet Btrfs använder nu stora så kallade folios som standard.

    Ett folio kan förenklat beskrivas som en grupp minnessidor som kärnan behandlar som en större enhet. Genom att arbeta med större sammanhängande block behöver systemet utföra färre små operationer. Det kan minska administrationen och förbättra prestandan vid vissa typer av filhantering.

    Även kärntråden khugepaged, som arbetar med transparenta stora minnessidor, får stöd för flera sidstorlekar. Systemet blir därmed mer flexibelt när mindre minnessidor ska slås samman till större block.

    Linux 7.2 innehåller dessutom förbättringar för en lång rad filsystem:

    • NTFS-drivrutinen som introducerades i Linux 7.1 har vidareutvecklats.
    • SMB får stöd för komprimerade filer.
    • EROFS får en backend för fscache.
    • Ceph-klienter kan återställas manuellt.
    • XFS-stödet för zonindelade lagringsenheter betraktas inte längre som experimentellt.
    • NFS kan använda en standardblockstorlek på 4 MB på system med minst 16 GB arbetsminne.

    För användaren kan detta innebära snabbare filöverföringar, bättre stöd för nätverkslagring och effektivare användning av moderna SSD-enheter och lagringsservrar.

    HDMI 2.1 tar ett steg framåt för AMD

    Grafikdrivrutinen AMDGPU får inledande stöd för HDMI 2.1 FRL, där FRL står för Fixed Rate Link. Tekniken ger betydligt högre överföringskapacitet än den äldre TMDS-metoden och behövs för vissa kombinationer av hög upplösning, hög uppdateringsfrekvens och stort färgdjup.

    Att stödet beskrivs som inledande är viktigt. Det innebär inte att samtliga HDMI 2.1-funktioner automatiskt fungerar med alla AMD-kort och bildskärmar. Men det är ett betydelsefullt steg mot bättre stöd för moderna skärmar och TV-apparater.

    Intel får samtidigt fortsatt utveckling av Xe-drivrutinen, bland annat inledande stöd för CRI-plattformen och nya modellnummer för processorfamiljen Panther Lake R.

    En planerad förändring av DRM-systemets GPU-schemaläggning fick däremot dras tillbaka precis före lanseringen. Den nya ”rättvisare” schemaläggaren orsakade prestandaproblem, och Linux 7.2 återgick därför till den tidigare FIFO-modellen. Förändringen finns alltså inte aktiverad i den slutliga versionen, trots att den nämndes bland nyheterna under utvecklingsperioden. Återställningen gjordes under kärnans sista testvecka.

    Det är också ett bra exempel på hur Linux utvecklas: en funktion kan vara tekniskt intressant men ändå plockas bort om tester visar att den inte är redo.

    Snabbare och mer flexibla nätverk

    Linux 7.2 innehåller flera nätverksförbättringar.

    MPTCP, eller Multipath TCP, kan nu signalera IPv6-adresser. Tekniken gör det möjligt för en anslutning att använda flera nätverksvägar. En mobil enhet skulle exempelvis kunna utnyttja både Wi-Fi och mobilnät inom samma anslutning.

    PPPoE får stöd för GRO och GSO. Dessa tekniker låter systemet behandla flera nätverkspaket tillsammans och kan därmed minska processorbelastningen. Det är särskilt relevant för routrar och bredbandsanslutningar där PPPoE fortfarande används.

    Kärnan får även stöd för TCP Authentication Option, förbättringar för nätverk över Thunderbolt och det Intel-utvecklade protokollet USB4STREAM.

    Säkerhet genom mindre och tydligare gränser

    Landlock, som låter program begränsa sina egna rättigheter, kan i Linux 7.2 även kontrollera användningen av UDP-socklar. Ett program kan därmed låsas in i en mer begränsad miljö och förhindras från att använda nätverket på oväntade sätt.

    IMA, Integrity Measurement Architecture, får möjlighet att mellanlagra mätdata utanför kärnan. IMA används för att kontrollera och dokumentera vilka program och filer som har laddats och är särskilt viktigt i säkerhetskritiska miljöer.

    Minneshanteraren får dessutom compilerassisterad, typbaserad uppdelning av kärnans slab-cache. Syftet är att separera olika typer av objekt tydligare. Det kan försvåra vissa angrepp där ett minnesfel annars skulle kunna utnyttjas för att påverka ett helt annat objekt i kärnan.

    Virtualiseringssystemet KVM får samtidigt stöd för fler säkerhetsfunktioner från både AMD och Intel, däribland Intel TDX. Tekniken är avsedd att skydda virtuella maskiner även från delar av den fysiska värdmiljön.

    Rust når IBM:s stordatorer

    Linuxprojektets försiktiga införande av programmeringsspråket Rust fortsätter. Linux 7.2 får Rust-stöd för IBM:s S/390-arkitektur, som används i moderna IBM-stordatorer.

    Rust-delen får också biblioteket zerocopy, som hjälper utvecklare att tolka och omvandla minnesdata utan onödiga kopieringar. Det kan ge både effektivare kod och bättre skydd mot vissa typer av minnesfel.

    Det betyder inte att Linuxkärnan håller på att skrivas om i Rust. Huvuddelen är fortfarande skriven i C. Rust används stegvis där dess hårdare minnessäkerhet kan vara en fördel, exempelvis i nya drivrutiner.

    Fler enheter fungerar direkt

    Som vanligt innehåller kärnan ett stort antal nya och uppdaterade drivrutiner. Linux 7.2 får bland annat stöd för Intel Lizard Peak 2, nätverksadaptern TP-Link TL-UB250 och den trådlösa handkontrollen HORI HORIPAD för Nintendo Switch.

    RAID0 och NVMe multipath får stöd för PCI P2PDMA, vilket gör det möjligt för PCI Express-enheter att överföra data direkt mellan varandra utan att all trafik behöver ta omvägen genom processorns vanliga minneshantering.

    Varje enskild drivrutin kan verka som en liten nyhet. Tillsammans är de en viktig förklaring till att Linux kan användas på allt från små enkortsdatorer till spelmaskiner, servrar och stordatorer.

    AI bidrar till en ny utvecklingstakt

    Utvecklingsperioden inför Linux 7.2 var ovanligt intensiv. Linus Torvalds har beskrivit den stora mängden rättningar som en del av en ”ny normal”. En bidragande orsak är att AI-baserade analysverktyg hittar fler möjliga fel och genererar fler felrapporter.

    Det ska inte förväxlas med att Linuxkärnan automatiskt skrivs av AI. Människor måste fortfarande granska rapporterna, bedöma om ett problem är verkligt, skriva rättningen och ta ansvar för att den fungerar.

    Fler upptäckta fel är i grunden positivt. Samtidigt ökar arbetsbelastningen för de utvecklare som måste sortera riktiga problem från dubbletter, falska varningar och mindre viktiga observationer.

    De sena återställningarna av grafikschemaläggningen visar samtidigt att projektet fortfarande prioriterar stabilitet framför prestige. Kod som inte är färdig får vänta på en senare version.

    Bör du installera Linux 7.2 direkt?

    Den som använder en vanlig Linuxdistribution bör normalt vänta tills Linux 7.2 erbjuds genom distributionens ordinarie paketförråd. Då har kärnan testats tillsammans med distributionens övriga komponenter och kan installeras med den vanliga uppdateringsfunktionen.

    Att själv hämta källkoden från kernel.org och kompilera kärnan är främst lämpligt för utvecklare, testare och avancerade användare som behöver stöd för mycket ny hårdvara.

    Linux 7.2 är ingen långtidsunderhållen LTS-version. Den kommer däremot att bli en viktig grund för kommande distributioner och väntas bland annat användas i Ubuntu 26.10.

    Utvecklingen stannar heller inte. Direkt efter lanseringen öppnas sammanslagningsfönstret för Linux 7.3. Den första testversionen väntas i slutet av augusti och den färdiga kärnan under hösten 2026.

    Linux 7.2 visar därmed vad en modern kärnuppdatering oftast handlar om: inte en enda revolutionerande funktion, utan hundratals förbättringar som tillsammans gör systemet snabbare, säkrare och bättre rustat för nästa generation av datorer.

    ● ● ●   linux-kernel-information
    $ uname -r
    7.2

    Teknisk fakta: Linux kernel 7.2

    Version:
    Linux 7.2
    Lanserad:
    16 augusti 2026
    Typ:
    Operativsystemskärna
    Utvecklare:
    Linus Torvalds och Linuxgemenskapen
    Licens:
    GNU GPL version 2
    Programspråk:
    C, Rust och assembler
    Arkitekturer:
    x86-64, ARM64, RISC-V, S/390 med flera
    Status:
    Stabil huvudversion, inte LTS
    Processor:
    Cachemedveten lastbalansering
    Grafik:
    Inledande HDMI 2.1 FRL-stöd för AMDGPU
    Filsystem:
    Förbättringar för Btrfs, NTFS, XFS, SMB, NFS, EROFS och Ceph
    Nätverk:
    MPTCP med IPv6, PPPoE GRO/GSO och TCP Authentication Option
    Säkerhet:
    Utökat Landlock-, IMA- och minnesskydd
    Installation:
    Rekommenderas via distributionens paketförråd

  • Rust-baserade uutils närmar sig full kompatibilitet med GNU Coreutils

    Rust-projektet uutils tar ännu ett stort steg mot att kunna ersätta GNU Coreutils. Med version 0.10 klarar projektet nu 93,48 procent av GNU testsvit och levererar samtidigt förbättringar inom säkerhet, prestanda, filhantering och stöd för fler plattformar.

    Coreutils är en samling grundläggande kommandoradsverktyg som finns i nästan alla Linuxsystem. Kommandon som ls, cp, mv, rm, cat, date och chmod används dagligen av både vanliga användare, systemadministratörer och automatiserade skript.

    Traditionellt kommer dessa program från GNU Coreutils och är huvudsakligen skrivna i programmeringsspråket C. Projektet uutils försöker återskapa samma verktyg i Rust – ett modernare programmeringsspråk med ett starkt fokus på minnessäkerhet och robust programvara.

    Med version 0.10 har projektet tagit ett stort steg närmare målet att fungera som en direkt ersättare för GNU Coreutils.

    Klarar 645 av 690 tester

    Enligt projektets senaste testresultat klarar uutils Coreutils nu 645 av de 690 testerna i GNU:s officiella testsvit. Det motsvarar en kompatibilitet på 93,48 procent.

    I version 0.9 låg resultatet på 90,58 procent. Antalet underkända tester har samtidigt minskat från 56 till 29.

    Att klara testerna är viktigt eftersom även små skillnader mellan två kommandon kan orsaka problem. Ett skript kan exempelvis förvänta sig en viss felkod, ett exakt formaterat felmeddelande eller att ett kommando reagerar på ett särskilt sätt när en fil saknas.

    Ju fler GNU-tester uutils klarar, desto större är möjligheten att befintliga Linuxprogram och skript fungerar utan ändringar.

    Många välkända kommandon har förbättrats

    Version 0.10 innehåller kompatibilitetsförbättringar för ett stort antal vanliga verktyg, däribland:

    date, du, head, tail, install, ls, nproc, numfmt, od, pr, stat, sum och truncate.

    Även felmeddelandena har blivit tydligare. När ett kommando misslyckas anges nu oftare både namnet på den berörda filen och det ursprungliga felet från operativsystemet.

    Det gör det lättare att förstå om problemet exempelvis beror på bristande behörighet, en saknad fil eller ett skrivskyddat filsystem.

    Ökad säkerhet vid filhantering

    En viktig del av utvecklingsarbetet handlar om att förhindra så kallade TOCTOU-problem, en förkortning av time-of-check to time-of-use.

    Problemet kan uppstå när ett program först kontrollerar en fil och därefter utför en åtgärd på den. Under den korta tiden mellan kontrollen och åtgärden kan filen eller sökvägen hinna ändras.

    En angripare skulle exempelvis kunna ersätta en vanlig fil med en symbolisk länk och därmed försöka få programmet att skriva till eller ändra fel fil.

    I version 0.10 har skyddet mot sådana situationer förbättrats i bland annat:

    touch, mkfifo, head, split och chcon.

    De rekursiva funktionerna i chmod och chown har också gjorts mer motståndskraftiga mot cirkulära symboliska länkar och försök att kringgå säkerhetsfunktionen --preserve-root.

    Den funktionen ska bland annat skydda användaren från katastrofala kommandon som av misstag försöker ändra eller radera hela rotfilsystemet.

    Säkrare kopiering och flyttning

    Kommandot cp följer inte längre en symbolisk länk om länken pekar på en underkatalog i kopieringens målområde. Detta minskar risken för att programmet kopierar filer till en oväntad plats.

    Även mv har fått ytterligare skydd när filer flyttas mellan olika filsystem eller när säkerhetskopior skapas.

    Kommandona mkdir, mkfifo och mknod kan dessutom tilldela SELinux-etiketter redan när ett objekt skapas. Tidigare kunde etiketten läggas till i ett separat steg, vilket skapade ett kort tidsfönster där objektet hade fel säkerhetsmärkning.

    Bättre hantering av ovanliga fel

    Utvecklarna har korrigerat flera problem som framför allt uppstår i extrema eller ovanliga situationer.

    Det gäller bland annat:

    • skrivfel vid utmatning till enheter som /dev/full
    • heltalsöverskridningar vid mycket stora argument
    • ogiltiga teckengränser i text med multibyte-kodning
    • onödigt stora minnesallokeringar
    • stacköverskridningar i kommandot expr

    Enheten /dev/full fungerar ungefär som en hårddisk som alltid är full. Den används ofta för att testa hur ett program reagerar när det inte längre går att skriva data.

    Parsern i expr har skrivits om för att arbeta iterativt i stället för rekursivt. Det minskar risken för att mycket djupt nästlade uttryck fyller programmets stack och orsakar en krasch.

    Nya funktioner i mv, install och rm

    Version 0.10 introducerar även flera nya funktioner.

    Kommandot:

    mv --exchange
    

    kan användas för att atomiskt byta plats på två sökvägar. Atomiskt innebär att bytet sker som en enda sammanhängande operation. Andra program ska därför inte kunna se ett tillstånd där bara halva bytet har genomförts.

    Installationsverktyget install har fått stöd för alternativet:

    --reflink
    

    På kompatibla filsystem kan detta skapa en så kallad copy-on-write-kopia. I stället för att omedelbart duplicera alla data kan originalet och kopian tillfälligt dela samma datablock. Nya block skapas först när någon av filerna ändras.

    Det kan göra kopieringen både snabbare och mer utrymmeseffektiv.

    Alternativet install -C kan nu också kombineras med --preserve-timestamps.

    Kommandot rm har fått alternativet:

    --one-file-system
    

    Det förhindrar en rekursiv radering från att fortsätta in i andra monterade filsystem. Funktionen kan vara användbar när exempelvis externa diskar, nätverkslagring eller särskilda systemkataloger är monterade under den katalog som ska tas bort.

    Kommandot cut har dessutom fått -O som en kortare variant av --output-delimiter.

    Snabbare cat, cp och tee

    Flera prestandaförbättringar ingår också i versionen.

    tee har fått möjlighet att använda en snabb kopieringsmetod med så kallad zero-copy. Det innebär att data i vissa situationer kan flyttas mellan olika delar av systemet utan att först kopieras fram och tillbaka genom programmets eget minne.

    Även cat har optimerats för högre datahastighet.

    Kopieringar med cp som inte använder reflink ska också gå snabbare. Förbättringarna gäller bland annat kopiering mellan olika lagringsenheter.

    Kontrollsummeverktygen kan dessutom använda OpenSSL som beräkningsmotor, vilket kan ge bättre prestanda på system där OpenSSL innehåller väloptimerade implementationer för processorn.

    Förbättrat stöd för Windows och WebAssembly

    uutils utvecklas inte enbart för traditionella Linuxsystem.

    Version 0.10 har fått stöd för målplattformen wasm32-wasip2, vilket gör det möjligt att kompilera verktygen för WebAssembly och köra dem i miljöer som stöder WASI.

    På Windows fungerar nu kommandot timeout, och tail -f samt tail -F kan följa filer som uppdateras löpande.

    Det kan exempelvis användas för att övervaka en loggfil medan ett program fortfarande skriver till den.

    Windowsversionen har även fått stöd för glesa kopior i cp. Glesa filer innehåller områden som logiskt består av nollor men som inte behöver ta upp motsvarande fysiskt lagringsutrymme.

    En korrigering har dessutom gjorts för kontrollsummor i samband med konvertering av Windows radslut, så kallade CRLF-radslut.

    Rust som alternativ till klassiska Unixverktyg

    Målet med uutils är inte att skapa helt nya kommandon, utan att återskapa beteendet hos välkända Unixverktyg med en modern kodbas.

    Rust kan förhindra flera vanliga programmeringsfel redan under kompileringen. Det gäller bland annat felaktig minneshantering, användning av frigjort minne och vissa typer av samtidighetsproblem.

    Det betyder däremot inte automatiskt att alla program skrivna i Rust är felfria. Logiska fel, kompatibilitetsproblem och säkerhetsbrister kan fortfarande förekomma.

    Det höga resultatet i GNU:s testsvit visar ändå att uutils börjar närma sig en nivå där projektet kan bli ett realistiskt alternativ i fler operativsystem och Linuxdistributioner.

    Med 93,48 procents godkända tester är full kompatibilitet ännu inte uppnådd. Men version 0.10 visar att avståndet till GNU Coreutils fortsätter att minska.

    https://uutils.org/coreutils

    > TEKNISK FAKTA: uutils Coreutils 0.10
    Projekt: uutils Coreutils
    Version: 0.10
    Programmeringsspråk: Rust
    Mål: Kompatibel ersättare för GNU Coreutils
    GNU-testsvit: 645 av 690 tester godkända
    Kompatibilitet: 93,48 %
    Föregående version: 90,58 %
    Underkända tester: 29
    Plattformar: Linux, Unix-liknande system, Windows och WebAssembly
    Nytt mål: wasm32-wasip2

    Några förbättrade verktyg:
    date, du, head, tail, install, ls, nproc, numfmt, od, pr, stat, sum och truncate

    Nya funktioner:
    mv –exchange
    install –reflink
    rm –one-file-system
    cut -O

    Fokus i version 0.10:
    Kompatibilitet, TOCTOU-säkerhet, symlink-skydd, förbättrad felhantering, högre prestanda och utökat plattformsstöd.
  • Google Chrome kommer till Linuxdatorer med ARM64

    Google har börjat erbjuda en officiell version av Chrome för ARM64-baserade Linuxdatorer. Med nya DEB- och RPM-paket får användare av Debian, Ubuntu, Fedora och openSUSE nu tillgång till samma Chrome-funktioner och automatiska uppdateringar som på traditionella Intel- och AMD-system.

    Google har börjat erbjuda en särskild version av Chrome för Linuxdatorer med ARM64-processorer. Därmed behöver användare inte längre förlita sig enbart på Chromium eller andra alternativa webbläsare.

    De nya versionerna har lagts till på Chromes officiella nedladdningssida utan någon större lansering eller separat presentation från Google. Där finns nu två nya installationspaket:

    • ett DEB-paket för Debian och Ubuntu
    • ett RPM-paket för Fedora och openSUSE

    Det innebär att Chrome kan installeras på ungefär samma sätt som på vanliga Linuxdatorer med Intel- eller AMD-processorer.

    Vad är ARM64?

    ARM64 är en processorarkitektur som blivit vanlig i energisnåla datorer, enkortsdatorer, servrar och bärbara enheter. Tekniken används bland annat i Raspberry Pi, Apple Silicon-datorer, vissa Chromebook-modeller och flera datorer med Windows on ARM.

    Traditionella persondatorer använder oftast så kallade x86-64-processorer från Intel eller AMD. Program som är byggda för x86-64 kan inte automatiskt köras på ARM64. Utvecklarna måste därför skapa och underhålla en särskild version av programmet för ARM-plattformen.

    Google har sedan tidigare erbjudit Chrome för ARM-baserade Chromebook-datorer, Apple-datorer och Windowsdatorer. Däremot har det länge saknats en officiell Chrome-version för vanliga Linuxinstallationer på ARM64.

    Chromium har varit det vanligaste alternativet

    Linuxanvändare med ARM64-hårdvara har hittills främst fått använda Chromium. Det är det öppna projekt som ligger till grund för Google Chrome och flera andra webbläsare.

    Chromium och Chrome är mycket lika, men de är inte helt identiska. Chrome distribueras direkt av Google och innehåller Googles egna komponenter, tjänsteintegrationer och varumärkesanpassningar.

    För många användare fungerar Chromium utmärkt. Den som använder Google-konto, synkronisering, vissa medieformat eller särskilda Google-tjänster kan däremot föredra den fullständiga Chrome-versionen.

    Den nya ARM64-versionen ska enligt Google erbjuda samma grundläggande funktioner som Chrome på andra plattformar. Det omfattar bland annat:

    • stöd för webbläsartillägg
    • synkronisering via Google-konto
    • integration med Googles tjänster
    • automatiska säkerhets- och programuppdateringar

    Lanseringen blev något försenad

    Google meddelade i mars 2026 att en ARM64-version av Chrome för Linux skulle lanseras under årets andra kvartal. Det innebar att versionen förväntades bli tillgänglig senast i slutet av juni.

    Den tidsplanen höll inte riktigt. Installationspaketen dök upp först senare, och Google har ännu inte gjort någon större lansering på Chromium-bloggen eller i företagets vanliga kanal för information om Chrome-versioner.

    Att paketen nu finns på den officiella nedladdningssidan visar ändå att stödet har börjat rullas ut till användarna.

    Samma installation som på vanliga Linuxdatorer

    Installationen fungerar på samma sätt som för den befintliga x86-64-versionen av Chrome.

    Användaren laddar ner rätt paket från Googles webbplats och installerar det med Linuxdistributionens vanliga pakethanterare. Vilken fil som ska användas beror på distributionen:

    • Debian och Ubuntu använder normalt DEB-paket.
    • Fedora och openSUSE använder normalt RPM-paket.

    Vid installationen läggs även Googles programförråd till i systemet. Det gör att framtida Chrome-uppdateringar kan installeras automatiskt tillsammans med datorns övriga systemuppdateringar.

    På Debian och Ubuntu sker det via APT. Fedora använder vanligen DNF, medan openSUSE använder Zypper.

    En viktig förändring för ARM-baserade Linuxdatorer

    Lanseringen är särskilt intressant eftersom ARM64 blir vanligare även utanför mobiltelefoner och specialbyggda enheter. Arkitekturen används numera i allt från små hemdatorer och utvecklingskort till arbetsstationer och kraftfulla servrar.

    För användare av exempelvis Raspberry Pi och andra ARM-baserade datorer har Chromium länge varit det naturliga valet. Nu blir det även möjligt att använda en webbläsare som distribueras och uppdateras direkt av Google, förutsatt att datorns Linuxdistribution och övriga systemkrav stöds.

    Chromium kommer samtidigt att fortsätta finnas kvar i Linuxdistributionernas egna programförråd. Skillnaden är att användarna nu får ytterligare ett officiellt alternativ.

    Google Chrome för ARM64 Linux finns som DEB- och RPM-paket på Chromes officiella nedladdningssida.

    https://www.google.com/intl/sv/chrome

    Fakta: Google Chrome för ARM64 Linux

    Processorarkitektur: ARM64, även kallad AArch64.

    Paketformat: DEB för Debian och Ubuntu samt RPM för Fedora och openSUSE.

    ida.

    Uppdateringar: Installationen lägger till Googles programförråd, vilket gör att Chrome kan uppdateras genom distributionens vanliga pakethanterare.

    Funktioner: Stöd för tillägg, Google-konto, synkronisering och Googles tjänster.

    Skillnad mot Chromium: Chrome distribueras av Google, medan Chromium är det öppna källkodsprojekt som ligger till grund för webbläsaren.

  • Nya Arch Linux får Linux 7.1 – bättre stöd för både ny och äldre hårdvara

    Arch Linux har släppt sin installationsavbildning för augusti 2026 – den första som bygger på Linuxkärnan 7.1. Uppdateringen ger förbättrat hårdvarustöd, ett modernare installationsprogram och samtliga säkerhets- och paketuppdateringar från juli.

    Arch Linux har släppt sin installationsavbildning för augusti 2026. Den stora nyheten är att detta är den första officiella Arch Linux-versionen som levereras med Linuxkärnan 7.1.

    Den nya installationsfilen heter Arch Linux 2026.08.01 och innehåller även samtliga paketuppdateringar och säkerhetsrättningar som publicerades under juli.

    Linuxkärnan är länken mellan hårdvara och program

    Linuxkärnan är den centrala delen av operativsystemet. Den ansvarar bland annat för kommunikationen med datorns processor, minne, lagringsenheter, nätverkskort och annan hårdvara.

    När en ny kärnversion lanseras innehåller den ofta förbättrade drivrutiner och stöd för fler komponenter. Linux 7.1 kan därför göra det lättare att installera Arch Linux på helt nya datorer vars hårdvara inte stöddes av äldre installationsfiler.

    Samtidigt kan även äldre datorer dra nytta av uppdateringen. Vissa komponenter som tidigare inte identifierades korrekt kan nu fungera bättre tack vare förbättrade eller korrigerade drivrutiner.

    Uppdaterat installationsprogram

    Den nya Arch Linux-avbildningen innehåller även Archinstall 4.4. Archinstall är ett menybaserat installationsprogram som hjälper användaren att konfigurera systemet utan att behöva skriva samtliga installationskommandon manuellt.

    Archinstall 4.4 innehåller flera nya funktioner. Bland annat går det nu att välja en skrivbordsmiljö baserad på fönsterhanteraren Niri och gränssnittet DankMaterialShell.

    Installationsprogrammet har också fått stöd för att konfigurera Plymouth, som visar en grafisk startbild medan Linux startar. Användaren får en varning innan funktionen aktiveras, eftersom Plymouth kräver att starthanteraren konfigureras korrekt.

    Enklare nätverksinställningar

    Stödet för trådlösa nätverk har förbättrats. Det ska nu vara enklare att hitta och välja rätt Wi-Fi-nätverk under installationen.

    Användaren kan dessutom välja att använda IWD som fristående nätverkslösning. IWD är ett verktyg för hantering av trådlösa anslutningar och utvecklas med fokus på enkelhet och låg resursförbrukning.

    Språk och konsoltypsnitt samordnas

    En annan förbättring är att installationsprogrammet automatiskt kan välja ett lämpligt typsnitt för textkonsolen när användaren väljer språk.

    Det är särskilt betydelsefullt för språk som använder tecken vilka inte alltid visas korrekt med standardtypsnittet. Typsnittet kan även väljas manuellt från menyn för språk- och regioninställningar.

    När konfigurationen är komplett och giltig kan Archinstall nu visa en tydligare installationssammanfattning. Det gör det lättare att kontrollera inställningarna innan partitionering och installation påbörjas.

    Enklare att dela installationsloggar

    Om installationen misslyckas kan loggfilen innehålla viktig information om vad som gick fel. Archinstall 4.4 har därför fått kommandot share-log, som kan överföra installationsloggen till tjänsten paste.rs.

    Det gör det enklare att dela loggen med andra användare eller supportforum vid felsökning. Användaren bör dock alltid kontrollera att loggfilen inte innehåller känslig information innan den publiceras.

    Förändrade skrivbordsprofiler

    Installationsprofilerna har också justerats. Budgie-profilen har fått andra standardprogram för terminal och filhantering, medan skrivbordsmiljön Cutefish har tagits bort från installationsprogrammet.

    Stödet för seatd har samtidigt förbättrats. När seatd väljs läggs användaren automatiskt till i den grupp som krävs för att få åtkomst till bland annat grafiska enheter och inmatningsenheter.

    Installationsfilen behövs främst för nya system

    Den nya ISO-filen är avsedd för personer som ska installera Arch Linux från början. Den kan skrivas till ett USB-minne och användas för att starta installationsmiljön.

    Den som redan använder Arch Linux behöver normalt inte installera om systemet. Eftersom Arch Linux använder en löpande uppdateringsmodell får befintliga installationer samma paket och säkerhetsuppdateringar genom det vanliga kommandot:

    sudo pacman -Syu
    

    Arch Linux 2026.08.01 innebär alltså ingen traditionell ny systemversion. Det är i stället en uppdaterad ögonblicksbild av installationsmiljön, med en ny Linuxkärna, ett förbättrat installationsprogram och samtliga aktuella paket fram till början av augusti 2026.

    https://archlinux.org/download

    > Fakta: Arch Linux 2026.08.01

    Utgåva: Arch Linux 2026.08.01

    Linuxkärna: Linux 7.1

    Installationsprogram: Archinstall 4.4

    Nyheter: Förbättrat hårdvarustöd, enklare Wi-Fi-konfiguration, stöd för Plymouth och val av konsoltypsnitt.

    Uppdateringar: Innehåller paketuppdateringar och säkerhetsrättningar från juli 2026.

    Användning: ISO-filen är främst avsedd för nya installationer.

    Befintliga installationer uppdateras med:

    sudo pacman -Syu
  • AerynOS 2026.08 satsar på OpenZFS och säkrare systemuppdateringar

    Den nya installationsavbildningen AerynOS 2026.08 innehåller experimentellt stöd för OpenZFS, en moderniserad systemd-miljö och en ny generation versionshanterade programförråd. Samtidigt fortsätter Linuxdistributionen att utvecklas mot målet att en installation ska kunna uppdateras under lång tid utan att behöva installeras om.

    AerynOS har publicerat en ny installationsavbildning med beteckningen AerynOS 2026.08. Den samlar de senaste förändringarna i distributionens programförråd, installationsverktyg, filsystemsstöd och skrivbordsmiljöer.

    Den nya ISO-filen följer efter en större uppdatering av distributionens instabila programgren. Där introducerades bland annat Linuxkärnan 7.1.5, COSMIC Desktop 1.5 och grafikbiblioteket Mesa 26.1.6.

    AerynOS 2026.08 innehåller dock mer än nya programversioner. Flera av förändringarna sker under ytan och är tänkta att göra operativsystemet stabilare, lättare att underhålla och enklare att vidareutveckla.

    Experimentellt stöd för OpenZFS

    En av de största nyheterna är experimentellt stöd för OpenZFS på separata datadiskar. Därmed kan användare hantera datadiskar formaterade med OpenZFS, Btrfs eller Bcachefs.

    OpenZFS är ett avancerat filsystem som från början utvecklades för serversystem och stora lagringslösningar. Det kombinerar traditionell filhantering med funktioner som normalt förknippas med separata lagringsverktyg.

    Bland funktionerna finns kontrollsummor som kan upptäcka skadade data, ögonblicksbilder som sparar ett tidigare tillstånd samt möjlighet att kombinera flera diskar i gemensamma lagringspooler.

    Stödet i AerynOS gäller i nuläget användarhanterade datadiskar och ska betraktas som experimentellt. Funktionen har endast testats på ett begränsat antal enheter. Projektet efterlyser därför användare som kan prova OpenZFS på olika typer av hårdvara och rapportera sina erfarenheter.

    Programförråden får versionshantering

    AerynOS har även slutfört den andra fasen av projektets arbete med versionshanterade programförråd.

    Ett programförråd är den källa som ett Linuxsystem använder för att hämta program, drivrutiner, systembibliotek och säkerhetsuppdateringar. Om strukturen i ett sådant förråd förändras på ett sätt som inte är kompatibelt med den tidigare versionen kan det annars krävas manuella åtgärder från användaren.

    Den nya konstruktionen gör det möjligt för AerynOS pakethanterare Moss att uppdatera både sig själv och formatet på det lokala programförrådet. Det ska även fungera när förändringarna är så omfattande att det gamla och nya formatet egentligen inte är kompatibla med varandra.

    För användaren innebär det att vanliga systemuppdateringar ska räcka. Någon särskild manuell migrering ska normalt inte behövas.

    Detta är en viktig del av AerynOS långsiktiga idé om ett system som installeras en gång och därefter fortlöpande hålls aktuellt.

    Konfigurationen för Moss har samtidigt flyttats till KDL, ett strukturerat konfigurationsformat som är tänkt att vara lättare att läsa och bearbeta än många traditionella konfigurationsfiler.

    Nedladdade filer kontrolleras noggrannare

    Moss har också fått fler kontroller av filer som lagras i pakethanterarens innehållsadresserade lagring.

    I ett innehållsadresserat system identifieras en fil utifrån sitt faktiska innehåll, vanligtvis genom ett kryptografiskt kontrollvärde. Två identiska filer får därför samma identitet oavsett vad de heter eller varifrån de har hämtats.

    De nya kontrollerna ska minska risken för att ofullständiga eller skadade filer används vid installationer och uppdateringar. Vissa Moss-operationer kan tillfälligt bli långsammare när filerna granskas, men i gengäld får systemet bättre garantier för att det lagrade materialet är korrekt.

    Effektivare fillagring på XFS

    Användare som installerat AerynOS på filsystemet XFS får nu inbyggd hantering av så kallade reflänkar.

    En reflänk gör det möjligt att skapa flera filer som till en början använder samma lagrade data. Filerna kan ha olika namn, ägare och behörigheter, trots att innehållet inte behöver kopieras direkt.

    En verklig kopia skapas först när någon av filerna förändras. Tekniken kallas ofta copy-on-write och kan både spara lagringsutrymme och göra kopiering snabbare.

    På filsystem som saknar stöd för reflänkar, exempelvis ext4 och F2FS, fortsätter AerynOS i stället att använda hårda länkar när det är möjligt.

    Stor omarbetning av systemd

    AerynOS har genomfört en omfattande förändring av paketeringen av systemd, det centrala system som bland annat startar tjänster, hanterar enheter och organiserar systemets uppstartsprocess.

    Distributionen har gått från systemd 257.13 till systemd 261.2 genom flera mellanliggande uppdateringar.

    Ett viktigt resultat av arbetet är att tjänster som användaren själv har aktiverat eller stängt av inte längre ska få sitt tillstånd överskrivet när Moss installerar eller uppdaterar paket.

    Flera delar av systemd distribueras nu dessutom som separata paket. Det gäller bland annat:

    • systemd-boot
    • systemd-coredump
    • systemd-homed
    • systemd-container
    • systemd-resolved
    • systemd-udev

    Den mer uppdelade paketeringen gör det möjligt att anpassa installationer och installera endast de komponenter som faktiskt behövs.

    Användare bör samtidigt vara uppmärksamma på att nätverkskort kan få nya namn efter nästa omstart. Ett nätverkskort som tidigare hette exempelvis eth0 kan i stället få ett förutsägbart namn som enp12s0.

    Sådana namn bygger på nätverkskortets placering i datorn och ska minska risken för att olika nätverksenheter byter namn mellan omstarter.

    Nya skrivbord hämtas under installationen

    Installationsavbildningen innehåller den senaste Linuxkärnan i 7.1-serien och en uppdaterad GNOME-miljö för det startbara installationssystemet.

    Själva installationen är nätverksbaserad. Det innebär att den senaste programvaran hämtas från AerynOS programförråd när operativsystemet installeras.

    Användaren kan bland annat välja mellan KDE Plasma 6.7.3 och COSMIC Desktop 1.5.

    COSMIC utvecklas av företaget System76 och är en modern skrivbordsmiljö byggd i programmeringsspråket Rust. KDE Plasma är en mer etablerad miljö med omfattande möjligheter att anpassa utseende och funktioner.

    Bland de övriga uppdaterade komponenterna finns Firefox 153.0.1, Thunderbird 153.0.1, PHP 8.5.9, QEMU 11.0.3, Wine 11.14, SQLite 3.53.4 och NetworkManager 1.58.0.

    Ny Nvidia-drivrutin behöver testas

    Nvidia-drivrutinen 610.43.03 har lagts till i AerynOS programförråd. Projektet har redan genomfört tester tillsammans med användare och uppger att resultaten hittills varit positiva.

    Drivrutinen innehåller bland annat förbättringar för Nvidias DLSS-teknik samt korrigeringar av problem som kan uppstå när datorer försätts i viloläge och senare väcks igen.

    AerynOS efterlyser fortfarande fler användare med Nvidia-grafikkort som kan testa drivrutinen på olika hårdvarukombinationer.

    Linuxkärnan uppdaterades efter säkerhetsproblem

    Distributionens stabila kärna och spelkärna har uppdaterats till Linux 7.1.5. Den långtidssupporterade kärnan använder version 6.18.40.

    Enligt projektet genomfördes kärnuppdateringarna efter en period med ovanligt många rapporterade säkerhetsproblem i Linuxkärnan. Situationen krävde snabba uppdateringar från utvecklargruppen.

    Linuxkärnan är operativsystemets centrala del och ansvarar bland annat för minneshantering, processer, filsystem och kommunikationen med datorns hårdvara. Säkerhetsfel i kärnan kan därför påverka hela systemet.

    YAML ska ersättas med KDL

    AerynOS planerar även att ersätta det nuvarande YAML-formatet för paketbeskrivningar med ett nytt schema baserat på KDL.

    Paketbeskrivningarna fungerar som recept och talar om hur program ska hämtas, byggas och paketeras för distributionen.

    Utvecklarna betraktar numera YAML-formatet som en övergångslösning. Därför har de valt att inte lägga till fler större funktioner i det gamla formatet innan KDL-ersättaren är färdig.

    Codeberg utvärderas som alternativ till GitHub

    Projektet fortsätter samtidigt att undersöka Codeberg som ett möjligt alternativ till GitHub.

    Codeberg är en ideellt driven plattform för lagring och utveckling av öppen källkod. Tjänsten bygger på Forgejo och finansieras huvudsakligen genom donationer och medlemskap.

    Utvecklingen av AerynOS nya webbplats har redan flyttats till Codeberg. Webbplatsen byggs med Hugo och temat Hextra. Arbetet används samtidigt som ett praktiskt test av Codebergs samarbetsverktyg och integrationsmöjligheter.

    Något beslut om att flytta hela AerynOS-projektet från GitHub har ännu inte presenterats.

    Projektet öppnas för fler bidragsgivare

    Under det senaste året har AerynOS hållit utvecklingen relativt kontrollerad för att kunna koncentrera arbetet på grundläggande verktyg och teknisk infrastruktur.

    När systemet nu kan hantera större förändringar i programförrådens och filformatens struktur vill projektet stegvis öppna utvecklingen för fler deltagare.

    Flera communityprojekt är redan på gång. Bland dem finns Gnist och Malm, två kommandoradsverktyg för att skapa, använda och dela teman för Wayland-baserade fönsterhanterare.

    Ett annat projekt är Aerbox, som använder Moss systemmodell för att skapa isolerade containrar. Dessa kan ges kontrollerad åtkomst till exempelvis nätverk, ljud, lagringsenheter och annan hårdvara.

    Befintliga installationer behöver inte installeras om

    AerynOS 2026.08 är främst avsedd för nya installationer. Användare som redan har AerynOS behöver inte hämta ISO-filen eller installera om datorn.

    Samma systemförändringar och programversioner distribueras genom den vanliga uppdateringsprocessen i Moss.

    Den nya installationsavbildningen visar därmed tydligt vad AerynOS prioriterar: moderna filsystem, robusta uppdateringar, aktuella programversioner och ett system som ska kunna utvecklas under lång tid utan återkommande ominstallationer.

    https://aerynos.com

    > FAKTA: AerynOS 2026.08

    • Distribution: AerynOS
    • Utgåva: 2026.08
    • Linuxkärna: 7.1.5
    • LTS-kärna: 6.18.40
    • Systemd: 261.2
    • Grafikstack: Mesa 26.1.6
    • Skrivbordsmiljöer: COSMIC 1.5 och KDE Plasma 6.7.3
    • Paketverktyg: Moss
    • Filsystem: Btrfs, Bcachefs och experimentellt OpenZFS-stöd för datadiskar
    • Nvidia-drivrutin: 610.43.03
    • Uppgradering: Befintliga installationer behöver inte installeras om

    user@aerynos:~$ moss update

  • COSMIC 1.1 släppt – nytt systemverktyg och smartare skrivbordsmiljö

    COSMIC Desktop 1.1 markerar ännu ett steg framåt för System76 nya Linuxskrivbord. Med det nya verktyget COSMIC Monitor, förbättrad fönsterhantering, bättre filhanterare och många stabilitetsfixar börjar den Rust-baserade skrivbordsmiljön bli ett allt mer komplett alternativ för både Pop!_OS och andra Linuxdistributioner.

    System76 har släppt version 1.1 av COSMIC Desktop, den nya skrivbordsmiljön som utvecklas i programmeringsspråket Rust. COSMIC är framför allt tänkt för Pop!_OS, men kan även användas i andra Linuxdistributioner. Den nya versionen innehåller både synliga förbättringar för användaren och tekniska ändringar under huven.

    Den största nyheten är programmet COSMIC Monitor, ett nytt systemövervakningsverktyg som nu ingår som en officiell del av COSMIC-sviten. Programmet är tänkt att ersätta GNOME System Monitor i Pop!_OS och bli det förvalda verktyget för att visa processorbelastning, minnesanvändning, processer och annan systeminformation.

    För vanliga användare innebär detta att COSMIC nu får ett mer komplett eget ekosystem. I stället för att vara beroende av program från GNOME-projektet bygger System76 steg för steg upp egna program som passar bättre ihop med COSMIC:s design och tekniska grund.

    En skrivbordsmiljö byggd i Rust

    COSMIC skiljer sig från många äldre Linuxmiljöer genom att stora delar är skrivna i Rust. Rust är ett modernt programmeringsspråk som ofta används när man vill kombinera hög prestanda med bättre minnessäkerhet. Det betyder inte automatiskt att alla program blir felfria, men det kan minska risken för vissa typer av krascher och säkerhetsproblem.

    För användaren märks detta framför allt genom att System76 försöker bygga en snabb, stabil och modern skrivbordsmiljö från grunden. COSMIC använder Wayland, den moderna ersättaren till det äldre X11-systemet som länge varit standard på Linuxskrivbordet.

    Nytt versionssystem

    Från och med COSMIC 1.1 ändrar System76 även hur versionsnumren hanteras. Mindre versionsnummer ska höjas oftare, vilket gör det enklare att släppa korrigeringar mellan större uppdateringar.

    Det kan låta som en liten administrativ detalj, men det är viktigt för användarna. Ett tydligare versionssystem gör det enklare att förstå vilken version man kör, vilka rättningar som ingår och när en distribution kan vänta sig en uppdatering.

    Förbättringar i fönsterhantering och Wayland

    En stor del av arbetet i COSMIC 1.1 handlar om kompositorn, alltså den del av skrivbordsmiljön som ansvarar för hur fönster visas, flyttas, staplas och animeras på skärmen.

    I den nya versionen finns förbättringar för bland annat kaklad fönsterhantering, undantag för vissa fönster, namngivna fastnålade arbetsytor och bättre hantering av klistriga samt helskärmsfönster. COSMIC får också stöd för Wayland-protokollet pointer-warp-v1, som gör det möjligt att flytta muspekaren på ett mer direkt sätt när systemet behöver det.

    Detta är tekniska förbättringar, men de påverkar upplevelsen. Ett skrivbord som hanterar fönster korrekt känns mer stabilt, särskilt för användare som arbetar med många program, flera skärmar eller avancerad fönsterplacering.

    Färre krascher och bättre långtidsprestanda

    COSMIC 1.1 innehåller flera buggfixar som ska göra skrivbordsmiljön stabilare över tid. Bland annat har System76 åtgärdat problem där långa sessioner gradvis kunde bli långsammare. Det har också gjorts korrigeringar för problem med skärmar som väcks ur viloläge, fönster som staplas fel, program som återställs från minimerat läge och aktiveringsförfrågningar när ingen aktiv skärm finns.

    Detta är den typ av förbättringar som kanske inte syns direkt i en skärmbild, men som spelar stor roll i vardagen. Ett skrivbord ska helst bara fungera, även efter många timmars användning.

    COSMIC Files blir mer lättanvänt

    Filhanteraren COSMIC Files har också fått flera förbättringar. Sorteringsikoner ersätter nu tidigare Unicode-pilar, hanteringen av MIME-typer har förbättrats och programmet får stöd för Page Up och Page Down vid navigering.

    Det innebär att det blir enklare att bläddra i mappar med många filer. Små detaljer som tangentbordsnavigering och tydligare sorteringssymboler gör stor skillnad för användare som arbetar mycket med filer.

    COSMIC Edit, textredigeraren i skrivbordsmiljön, kan nu också hantera tomma filer utan filändelse bättre genom MIME-typen application/x-zerosize. Det gör att även mycket enkla filer kan öppnas på ett mer förutsägbart sätt.

    Bättre ljud, panel och inställningar

    Även panelen, ljudappleten och inställningsprogrammet har fått uppdateringar. Ljudhanteringen använder nu cosmic-settings-daemon och dess varlink-API för att kommunicera med PipeWire. Det är en del av det moderna Linuxljudsystemet och hjälper COSMIC att hantera ljud på ett mer integrerat sätt.

    Panelen har fått rättningar för fraktionell skalning, färghantering, flimmer vid överflöd och fallback för uppdateringsfrekvens. Fraktionell skalning är särskilt viktigt på moderna skärmar där 100 eller 200 procent skalning inte alltid passar perfekt.

    COSMIC Settings har förbättrat importen av OpenVPN-filer och kan nu ställa in textredigerarassociationer för tomma filer. Det gör systeminställningarna mer kompletta och användbara.

    Mer polerad helhet

    COSMIC Background kan nu söka rekursivt i egna bakgrundsbildsmappar, vilket betyder att även undermappar kan genomsökas automatiskt. COSMIC Icons har fått fler ikoner för MIME-typer, och COSMIC OSD har fått en fix för ett problem där volymindikatorn inte visades korrekt när in- och utvolym låg på samma nivå.

    Terminalprogrammet COSMIC Terminal har också optimerats. Det läser inte längre om systemtemat från disk varje gång menyraden ritas om, vilket förbättrar prestandan.

    Ett steg mot COSMIC 2.0

    COSMIC 1.1 är inte en revolutionerande version, utan snarare en viktig stabiliserings- och förfiningsversion. System76 bygger vidare på grunden från COSMIC 1.0 och fyller ut miljön med fler egna verktyg, bättre integration och färre störande buggar.

    Samtidigt fortsätter arbetet med COSMIC 2.0. Den kommande större versionen väntas få funktioner som hot reloading, stöd för widgetanimationer och en ny visuell effekt kallad Frosted.

    För Linuxanvändare som vill ha ett modernt skrivbord med tydlig design, Wayland-stöd och ett växande ekosystem är COSMIC ett av de mer intressanta projekten just nu. Version 1.1 visar att System76 inte bara bygger nytt, utan också lägger tid på det som ofta avgör om en skrivbordsmiljö känns färdig: stabilitet, små förbättringar och vardaglig användbarhet.

    https://github.com/pop-os/cosmic-epoch/releases/tag/epoch-1.1.0

    Teknisk faktaruta: COSMIC Desktop 1.1

    Programvara: COSMIC Desktop

    Version: 1.1

    Utvecklare: System76

    Typ: Skrivbordsmiljö för Linux

    Programmeringsspråk: Rust

    Fönstersystem: Wayland

    Ny huvudfunktion: COSMIC Monitor

    Används i: Pop!_OS och andra Linuxdistributioner

    Viktiga nyheter: Ny systemövervakare, förbättrad fönsterhantering, bättre filhanterare, uppdaterade översättningar och många stabilitetsfixar.

Etikett: linuxnyheter

  • Pulsar 1.133 släppt – snabbare kodredigering och förbättrad terminal i Atoms efterföljare

    Den öppna källkodsredigeraren Pulsar har släppts i version 1.133. Uppdateringen innehåller en förbättrad terminal, snabbare hantering av stora filer och en omarbetad funktion för att övervaka filändringar. Samtidigt förbereder utvecklarna ett större teknikskifte som bland annat ska ge bättre stöd för Wayland på Linux. När GitHub lade ned utvecklingen av den populära kodredigeraren Atom i…

  • Tails 7.16 släppt – säkrare surfning med Tor Browser 16 och förbättrat integritetsskydd

    Den integritetsinriktade Linuxdistributionen Tails har släppts i version 7.16. Uppdateringen innehåller den nya Tor Browser 16, förbättringar av anonymitetsskyddet och en viktig rättning av e-postprogrammets krypteringsfunktioner. Målet är som tidigare att göra det möjligt att använda internet utan att lämna onödiga digitala spår. Ett operativsystem som inte lämnar spår Tails, en förkortning av The Amnesic…

  • Thunderbird 159 är här – bättre stöd för Linux och flera viktiga säkerhetsförbättringar

    Mozilla har släppt Thunderbird 159, en ny version av det populära e-postprogrammet med öppen källkod. Den här gången ligger fokus på förbättrad integration med Linux, enklare kalenderhantering och en lång rad bugg- och säkerhetsrättningar. Mozilla har släppt Thunderbird 159, en ny version av det populära e-postprogrammet med öppen källkod. Den här gången ligger fokus på…

  • Firefox 159 är här – bättre stöd för Linux, smartare flikar och mindre minnesproblem

    Mozilla har släppt Firefox 159, en uppdatering som framför allt innehåller välkomna förbättringar för Linuxanvändare. Irriterande problem med Wayland och AMD-grafik har rättats, samtidigt som webbläsaren får smartare flikhantering, enklare åtkomst till lösenord och möjligheten att bevaka förändringar på webbsidor. Firefox är en av få större webbläsare som fortfarande bygger på en egen webbläsarmotor. Med…

  • openSUSE presenterar Agama 25 – Linuxinstallation direkt från webbläsaren

    Att installera Linux har traditionellt inneburit att man startar datorn från ett USB-minne och följer installationsprogrammets olika steg. Med Agama vill openSUSE modernisera den processen. Nu har version 25 släppts, med en inbyggd terminal i webbläsaren, förbättrad nätverkshantering och möjlighet att avbryta innan installationen påbörjas. Linuxdistributionen openSUSE fortsätter utvecklingen av Agama, ett modernt installationsprogram som…

  • BleachBit 6.0.6 är här – snabbare städning och bättre skydd för din dator

    Med tiden samlar datorn på sig mängder av filer som vi sällan behöver. Webbläsare sparar tillfälliga data, program lämnar efter sig loggfiler och operativsystemet behåller rester från gamla installationer. BleachBit är ett verktyg som hjälper till att rensa bort sådant digitalt skräp. Nu har version 6.0.6 släppts, med snabbare filradering, stöd för fler program och…

  • Lightpanda 1.0 är här – webbläsaren som inte behöver visa webbsidor

    En webbläsare som inte kan visa webbsidor på skärmen låter kanske som en ganska meningslös uppfinning. Men Lightpanda är byggd för en helt annan uppgift: att låta datorer och AI-system använda internet snabbt och resurssnålt. Nu har projektet nått version 1.0 och lämnat betastadiet efter två års utveckling. Den 2 oktober 2026 presenterades den första…

  • Linux 7.3 är här – snabbare datorer, bättre säkerhet och ny teknik under huven

    Linux har fått en ny kärna. Den 18 oktober 2026 släpptes Linux 7.3, med förbättringar som kan göra allt från vanliga datorer till stora servrar effektivare. Bland nyheterna finns smartare fördelning av processorkraft, ett ovanligt filsystem som vägrar samarbeta och bättre stöd för modern hårdvara. Linux utvecklas ständigt, även om förändringarna sällan märks direkt på…

  • Shelly 3.1.7 – en ny generation pakethantering för Linux

    Att installera och uppdatera program i Linux är något som de flesta användare tar för givet. Men bakom kulisserna arbetar avancerade system som ser till att programmen fungerar tillsammans. Nu har pakethanteraren Shelly fått en omfattande uppdatering som kan förändra hur program installeras och underhålls i Arch Linux. Vad är en pakethanterare? Den som använder…

  • GNOME OS Preview – nu tar GNOME steget mot ett eget Linux för vanliga användare

    GNOME är mest känt som skrivbordsmiljön i Linuxdistributioner som Ubuntu och Fedora. Men utvecklarna bakom GNOME har större ambitioner än så. Med lanseringen av GNOME OS Preview den 16 oktober 2026 tar projektet ett viktigt steg mot att erbjuda ett komplett operativsystem som även vanliga datoranvändare ska kunna installera och använda. Under många år har…

  • Linus Torvalds säger nej till AI-förbud i Linux – utvecklaren måste förstå sin kod

    Artificiell intelligens blir allt vanligare inom programmering, men hur ska man hantera kod som skrivits med hjälp av AI? Frågan har skapat en intensiv debatt bland utvecklarna av Linux. Nu tar Linux skapare Linus Torvalds tydligt ställning: Det viktiga är inte vilka verktyg programmeraren använder, utan att personen förstår och tar ansvar för resultatet. Linux…

  • Linux 7.3 närmar sig – första testversionen är släppt

    Linus Torvalds har släppt den första testversionen av Linux 7.3. Den kommande kärnan blir en ovanligt stor uppdatering med förbättrat stöd för moderna processorer, strömsparfunktioner och ARM-system. Om utvecklingen går enligt plan kan den färdiga versionen släppas den 18 eller 25 oktober 2026. Linuxkärnan är den del av ett Linux-system som arbetar närmast datorns hårdvara.…

  • Rhythmbox 3.5.1 löser problem med ReplayGain och förbättrar stödet för FLAC

    Musikspelaren Rhythmbox har fått en mindre men viktig uppdatering. Version 3.5.1 rättar ett fel som kunde stoppa uppspelningen helt och förbättrar samtidigt kompatibiliteten med flera systemkomponenter. Rhythmbox är en musikspelare med öppen källkod som framför allt används i Linux och GNOME-baserade skrivbordsmiljöer. Programmet kan hantera lokala musiksamlingar, internetradio, poddsändningar och olika typer av musiktjänster. Den…

  • PorteuX 2.8 pressar in Linux 7.2 och åtta skrivbordsmiljöer i ett litet, portabelt system

    Den Slackware-baserade Linuxdistributionen PorteuX har släppts i version 2.8. Trots sin ringa storlek erbjuder systemet allt från KDE Plasma och GNOME till COSMIC och Xfce. Under ytan finns flera tekniska förbättringar för bland annat spel, NTFS-diskar, VirtualBox och strömförbrukning. PorteuX är en Linuxdistribution för den som vill ha ett snabbt och portabelt operativsystem som inte…

  • Linux 7.2 är här – smartare resursfördelning, bättre lagring och stöd för ny hårdvara

    Linux 7.2 har släppts. Den nya kärnan innehåller förbättringar för allt från processorer och grafikkort till filsystem, nätverk och säkerhet. För vanliga användare handlar uppdateringen främst om bättre prestanda, stabilare hårdvarustöd och en teknisk grund för kommande Linuxdistributioner. Linuxkärnan är den del av operativsystemet som arbetar närmast datorns hårdvara. Den bestämmer bland annat hur processorns…

  • Rust-baserade uutils närmar sig full kompatibilitet med GNU Coreutils

    Rust-projektet uutils tar ännu ett stort steg mot att kunna ersätta GNU Coreutils. Med version 0.10 klarar projektet nu 93,48 procent av GNU testsvit och levererar samtidigt förbättringar inom säkerhet, prestanda, filhantering och stöd för fler plattformar. Coreutils är en samling grundläggande kommandoradsverktyg som finns i nästan alla Linuxsystem. Kommandon som ls, cp, mv, rm,…

  • Google Chrome kommer till Linuxdatorer med ARM64

    Google har börjat erbjuda en officiell version av Chrome för ARM64-baserade Linuxdatorer. Med nya DEB- och RPM-paket får användare av Debian, Ubuntu, Fedora och openSUSE nu tillgång till samma Chrome-funktioner och automatiska uppdateringar som på traditionella Intel- och AMD-system. Google har börjat erbjuda en särskild version av Chrome för Linuxdatorer med ARM64-processorer. Därmed behöver användare…

  • Nya Arch Linux får Linux 7.1 – bättre stöd för både ny och äldre hårdvara

    Arch Linux har släppt sin installationsavbildning för augusti 2026 – den första som bygger på Linuxkärnan 7.1. Uppdateringen ger förbättrat hårdvarustöd, ett modernare installationsprogram och samtliga säkerhets- och paketuppdateringar från juli. Arch Linux har släppt sin installationsavbildning för augusti 2026. Den stora nyheten är att detta är den första officiella Arch Linux-versionen som levereras med…

  • AerynOS 2026.08 satsar på OpenZFS och säkrare systemuppdateringar

    Den nya installationsavbildningen AerynOS 2026.08 innehåller experimentellt stöd för OpenZFS, en moderniserad systemd-miljö och en ny generation versionshanterade programförråd. Samtidigt fortsätter Linuxdistributionen att utvecklas mot målet att en installation ska kunna uppdateras under lång tid utan att behöva installeras om. AerynOS har publicerat en ny installationsavbildning med beteckningen AerynOS 2026.08. Den samlar de senaste förändringarna…

  • COSMIC 1.1 släppt – nytt systemverktyg och smartare skrivbordsmiljö

    COSMIC Desktop 1.1 markerar ännu ett steg framåt för System76 nya Linuxskrivbord. Med det nya verktyget COSMIC Monitor, förbättrad fönsterhantering, bättre filhanterare och många stabilitetsfixar börjar den Rust-baserade skrivbordsmiljön bli ett allt mer komplett alternativ för både Pop!_OS och andra Linuxdistributioner. System76 har släppt version 1.1 av COSMIC Desktop, den nya skrivbordsmiljön som utvecklas i…