• Moxnox 1.0 – ett nytt operativsystem som förenar Windows NT och Unix

    Vad händer om man tar några av de bästa idéerna från Windows NT, kombinerar dem med Unix och bygger ett helt nytt operativsystem från grunden? Det är precis vad utvecklaren Mark Harmstone har gjort. Resultatet heter Moxnox, och nu har version 1.0 släppts som öppen källkod.

    När man talar om operativsystem handlar diskussionen nästan alltid om Windows, Linux eller macOS. Men bakom dessa välkända namn finns en värld av experimentella system där programmerare försöker hitta nya sätt att få datorer att fungera.

    Ett av de senaste exemplen är Moxnox 1.0, som släpptes den 26 oktober 2026.

    Bakom projektet står den brittiske programmeraren Mark Harmstone, som tidigare gjort sig känd genom WinBtrfs, en drivrutin som gör det möjligt för Windows att läsa och skriva till Linux-filsystemet Btrfs.

    Sedan 2022 har han arbetat med Moxnox som ett hobbyprojekt. Det som började som ett tekniskt experiment har nu vuxit till ett operativsystem med omkring 130 000 rader C++-kod.

    Men Moxnox är varken ännu en Linuxdistribution eller en kopia av Windows.

    Windows under huven – Unix på utsidan

    För att förstå vad som gör Moxnox speciellt behöver vi titta på hur ett operativsystem egentligen fungerar.

    I centrum finns operativsystemets kärna, ofta kallad kernel. Den ansvarar för grundläggande funktioner som att hantera minne, kommunicera med hårdvara och fördela processortid mellan olika program.

    Windows bygger på en kärnarkitektur som har sitt ursprung i Windows NT, medan Linux använder en annan konstruktion.

    Moxnox hämtar inspiration från Windows NT:s sätt att låta program kommunicera med operativsystemet genom så kallade systemanrop.

    Samtidigt använder det många av de principer som gjort Unix och Linux populära bland programmerare och systemadministratörer.

    Det innebär exempelvis att katalogstrukturen påminner om Linux, med en rotkatalog som heter / och sökvägar som /bin i stället för Windows enhetsbokstäver som C:\.

    Systemet stöder dessutom Unix-funktioner som fork(), som gör det möjligt för ett program att skapa en ny process genom att kopiera en befintlig.

    Man kan beskriva Moxnox som ett försök att förena två olika operativsystemfilosofier, utan att behöva använda vare sig Windows eller Linux som grund.

    Windows-program fungerar inte – trots EXE-filer

    En intressant detalj är att Moxnox använder samma grundläggande programformat som Windows.

    Körbara program lagras i formatet Portable Executable, förkortat PE, och har filändelsen .exe. Programbibliotek använder .dll.

    Linux använder normalt ELF-formatet för sina körbara program.

    Det betyder däremot inte att man kan installera Microsoft Office eller andra vanliga Windowsprogram i Moxnox.

    Moxnox kan i dagsläget inte köra vanliga Windowsprogram.

    Anledningen är att de programmeringsgränssnitt och systembibliotek som Windowsprogram förväntar sig ännu inte finns på plats.

    En framtida möjlighet skulle kunna vara att använda delar av Wine-projektet för att skapa denna kompatibilitet, men något sådant stöd är ännu inte färdigt.

    Moxnox skiljer sig därmed från ReactOS, vars ambition är att återskapa Windows kompatibilitet.

    Linuxanvändare kommer att känna igen sig

    Trots sin Windowsinspirerade teknikmiljö erbjuder Moxnox en ganska välbekant upplevelse för den som är van vid Unix eller Linux.

    Flera populära program har redan anpassats till systemet.

    Här finns bland annat Bash, GNU Coreutils, Git, Python, Perl, Vim, Nano, OpenSSH och OpenSSL.

    Även viktiga utvecklingsverktyg som GCC, LLVM och Rust har porterats, även om det fortfarande finns begränsningar. GCC finns exempelvis endast för x86-64.

    Att programmen har porterats innebär att deras källkod har anpassats och kompilerats för det nya operativsystemet. Man kan alltså inte bara kopiera över ett vanligt Linuxprogram och förvänta sig att det fungerar.

    En annan teknisk milstolpe är att Moxnox har blivit self-hosting.

    Det innebär att operativsystemet har kommit så långt att det kan användas för att kompilera sin egen källkod.

    Det är en betydande prestation för ett hobbyprojekt, även om vissa stora program, bland annat GCC och Rust, ännu inte kan byggas direkt inifrån systemet.

    Btrfs är hjärtat i filhanteringen

    Valet av filsystem är knappast någon överraskning.

    Mark Harmstone har lång erfarenhet av Btrfs genom arbetet med WinBtrfs, och Moxnox använder därför Btrfs för lagringen.

    Btrfs är ett modernt filsystem som bland annat erbjuder kontrollsummor för dataintegritet, ögonblicksbilder och avancerade lagringsfunktioner.

    Men här kommer en viktig varning.

    Moxnox egen Btrfs-implementation är fortfarande experimentell och har inte genomgått omfattande tester.

    Utvecklaren avråder uttryckligen från att använda den tillsammans med filsystem som innehåller värdefulla data.

    Den som vill experimentera bör därför använda en virtuell disk eller en separat lagringsenhet utan viktig information.

    Fungerar även på ARM och Raspberry Pi 5

    Moxnox stöder två olika processorarkitekturer: x86-64, som används i de flesta moderna PC-datorer, och ARM64, som bland annat förekommer i enkortsdatorer och vissa bärbara datorer.

    För vanliga PC-datorer krävs stöd för instruktionsuppsättningen x86-64-v3. Det innebär att en del äldre 64-bitarsprocessorer inte kan användas.

    På ARM-sidan krävs ARMv8.1 eller senare.

    Det gör att även Raspberry Pi 5 kan köra Moxnox, förutsatt att den använder lämplig UEFI-firmware.

    Systemet har redan drivrutiner för bland annat NVMe, SATA, USB-lagring, SD-kort och vissa nätverkskort från Realtek.

    Stödet för kringutrustning är dock långt ifrån lika omfattande som i Linux eller Windows.

    Glöm skrivbordet – här är det terminalen som gäller

    Den som förväntar sig ett grafiskt skrivbord med fönster, ikoner och muspekare kommer att bli besviken.

    Moxnox 1.0 saknar nämligen en grafisk skrivbordsmiljö.

    Systemet arbetar framför allt med textbaserade gränssnitt och kommandoraden. Det finns grundläggande stöd för bildskärmsutmatning, men ännu inget färdigt grafiskt användargränssnitt.

    Det är med andra ord ett operativsystem som i första hand riktar sig till programmerare, operativsystemsentusiaster och personer som tycker om att experimentera med datorernas mer grundläggande funktioner.

    Det saknas dessutom flera saker som vi normalt tar för givna.

    Exempelvis finns ännu inget fullständigt säkerhetssystem, inget riktigt fleranvändarstöd och inget ordentligt stöd för olika tangentbordslayouter eller tidszoner.

    Även prestandan behöver förbättras, framför allt när det gäller minneshantering och nätverkskommunikation.

    Moxnox är därför inte ett system som man bör använda som sin huvudsakliga arbetsmiljö.

    Så kan du prova Moxnox själv

    För den som är nyfiken finns färdiga diskavbilder för både x86-64 och ARM64 att ladda ner.

    Det enklaste sättet att testa operativsystemet är med QEMU, en programvara som kan emulera och virtualisera datorer.

    På så vis kan man starta Moxnox i en virtuell miljö utan att behöva installera det på datorns riktiga hårddisk.

    Det går också att installera systemet på fysisk hårdvara, men då krävs viss erfarenhet av partitionering, filsystem och uppstart via UEFI.

    Källkoden och installationsanvisningarna finns på projektets GitHub-sida:

    Projekt: https://github.com/maharmstone/moxnox

    Ladda ner Moxnox 1.0: https://github.com/maharmstone/moxnox/releases/tag/v1.0

    Varför behövs ännu ett operativsystem?

    Det är kanske den mest intressanta frågan.

    Världen lider knappast brist på operativsystem. Linux är etablerat inom servrar och utveckling, Windows dominerar fortfarande stora delar av PC-marknaden och macOS har sin självklara plats i Apples ekosystem.

    Men Moxnox handlar inte i första hand om att konkurrera med dessa system.

    Det handlar snarare om att utforska alternativa tekniska lösningar och visa att det går att kombinera idéer som traditionellt hör hemma i olika operativsystem.

    Windows NT:s arkitektur har flera tekniska egenskaper som sällan uppmärksammas utanför Windowsvärlden. Genom att kombinera dessa med Unix programmeringsmodell visar Harmstone hur ett annorlunda operativsystem skulle kunna se ut.

    Och kanske är det just därför Moxnox är intressant.

    Inte för att det kommer att ersätta Windows eller Linux nästa år, utan för att det påminner oss om att operativsystem inte behöver byggas på samma sätt som de alltid har gjort.

    Moxnox 1.0 är ännu inte ett färdigt alternativ för vanliga datoranvändare. Men som tekniskt experiment visar det hur mycket som faktiskt går att åstadkomma när någon bestämmer sig för att bygga sitt eget operativsystem från grunden.

    ● ● ●

    > FAKTA: MOXNOX 1.0_

    System: Moxnox 1.0

    Utvecklare: Mark Harmstone

    Typ: Fristående operativsystem med öppen källkod

    Projektstart: 2022

    Programspråk: C++ (cirka 130 000 kodrader)

    Arkitektur: Windows NT-inspirerade systemanrop och Unix/POSIX-miljö

    Processorstöd: x86-64-v3 och ARM64 (ARMv8.1+)

    Filsystem: Btrfs

    Programformat: Windows PE (.exe och .dll)

    Gränssnitt: Textbaserad terminal, inget grafiskt skrivbord

    Programvara: Bash, GCC, LLVM, Git, Python, Perl, Rust, Vim, Nano och OpenSSH

    Hårdvara: NVMe, SATA, USB, SD-kort och utvalda nätverkskort

    Raspberry Pi 5: Stöds med lämplig UEFI-firmware

    Windowsprogram: Kan inte köras direkt

    Status: Experimentellt hobbyprojekt

    [!] VARNING: Moxnox är inte avsett för produktionsbruk. Använd endast testdiskar utan viktiga data.

    root@moxnox:~$ GitHub / Källkod

    root@moxnox:~$ Ladda ner Moxnox 1.0

  • Linux 7.3 är här – snabbare datorer, bättre säkerhet och ny teknik under huven

    Linux har fått en ny kärna. Den 18 oktober 2026 släpptes Linux 7.3, med förbättringar som kan göra allt från vanliga datorer till stora servrar effektivare. Bland nyheterna finns smartare fördelning av processorkraft, ett ovanligt filsystem som vägrar samarbeta och bättre stöd för modern hårdvara.

    Linux utvecklas ständigt, även om förändringarna sällan märks direkt på skrivbordet. Med version 7.3 fortsätter utvecklingen av operativsystemets viktigaste komponent: Linuxkärnan.

    Kärnan fungerar ungefär som datorns trafikledare. Den bestämmer vilka program som får använda processorn, hur arbetsminnet fördelas och hur datorn kommunicerar med hårddiskar, nätverk och annan hårdvara.

    När kärnan blir effektivare kan därför hela systemet vinna på det, även om användaren aldrig ser själva förändringen.

    Den här gången har utvecklingsarbetet dessutom slagit rekord. Linux 7.3 innehåller hela 18 765 kodändringar från 3 021 utvecklare, varav 807 bidrar till Linuxkärnan för första gången.

    Det visar vilken enorm internationell samarbetsinsats Linux har blivit.

    Smartare fördelning av processorkraft

    En av de viktigaste förändringarna handlar om hur Linux fördelar processorns arbetstid.

    En modern dator kör ofta hundratals processer samtidigt. Webbläsaren, skrivbordsmiljön, bakgrundstjänster och andra program konkurrerar om samma processorresurser.

    Linux använder en så kallad schemaläggare för att avgöra vem som får köra och när.

    I Linux 7.3 har delar av denna mekanism byggts om, framför allt när processer är organiserade i grupper, så kallade cgroups.

    Förändringarna syftar till att fördela resurserna rättvisare och minska onödigt arbete i schemaläggningen. Detta är särskilt betydelsefullt för stora servrar som kör många olika program och tjänster samtidigt.

    En annan nyhet är möjligheten att låta olika processgrupper använda egna schemaläggningsstrategier genom tekniken sched_ext och BPF.

    Det innebär att en dator i framtiden kan bli ännu bättre på att anpassa sig efter olika arbetsuppgifter, exempelvis spel, databaser eller avancerade beräkningar.

    Ett filsystem som vägrar göra någonting

    En av de märkligaste nyheterna heter FailFS.

    Normalt är ett filsystems uppgift att lagra filer och göra dem tillgängliga. FailFS gör i princip motsatsen: det är konstruerat för att avvisa filoperationer.

    Det låter kanske som världens mest värdelösa filsystem, men det fyller faktiskt en viktig funktion.

    I vissa situationer vill man köra program som inte ska ha tillgång till datorns vanliga filsystem. Det kan exempelvis handla om att isolera program som hanterar okänt eller potentiellt skadligt innehåll.

    Genom att använda FailFS kan ett program placeras i en miljö där vanliga sökvägar till filer inte längre fungerar. Programmet kan då bara komma åt filer genom filreferenser som det uttryckligen har fått tillgång till.

    Tillsammans med ett nytt systemanrop, fchroot(), får utvecklare ett nytt verktyg för att begränsa programmens åtkomst till filsystemet.

    Det är framför allt intressant för säkerhetslösningar, sandlådor och program som behöver köras med mycket begränsade rättigheter.

    Bättre filsystem och snabbare lagring

    Linux 7.3 innehåller också flera förbättringar av hur data lagras och hanteras.

    Det populära filsystemet Btrfs får prestandaförbättringar som kan göra vissa skrivoperationer betydligt snabbare. Även ext4, som används av många Linuxdistributioner, har optimerats.

    OverlayFS, som bland annat används i containerteknik som Docker, får förbättrat stöd för att hantera användaridentiteter och filägarskap. Det kan förenkla hanteringen av containrar där användare och rättigheter skiljer sig mellan värdsystemet och containern.

    Även Windows-kompatibiliteten förbättras. Linuxdrivrutinen NTFS3 får ett första stöd för så kallade alternativa dataströmmar, en funktion som Windows använder för att lagra ytterligare information kopplad till filer.

    För nätverkslagring finns också nyheter. Linux inbyggda SMB-server, ksmbd, får bland annat stöd för funktioner som används av Apples säkerhetskopieringssystem Time Machine.

    Dessutom förbättras möjligheterna till krypterad filöverföring över SMB-nätverk.

    Bättre för spel och grafikkort

    Den som använder Linux för spel kan också få nytta av version 7.3.

    En förbättring gäller hanteringen av grafikminnet, särskilt på AMD-grafikkort med begränsad mängd VRAM.

    När grafikminnet börjar ta slut måste systemet avgöra vilka data som ska ligga kvar och vilka som kan flyttas till datorns vanliga arbetsminne.

    Linux 7.3 blir bättre på att prioritera denna hantering när flera program konkurrerar om grafikminnet.

    Det kan minska problem med minnesbrist och förbättra prestandan i vissa situationer. Däremot innebär det inte automatiskt att alla spel får högre bildfrekvens.

    Kärnan får också ytterligare stöd och förbättringar för grafikprocessorer från AMD och Intel, samt förberedelser för kommande processorgenerationer som AMD Zen 6 och Intel Nova Lake.

    Smartare användning av arbetsminnet

    En annan viktig förbättring riktar sig till datorer som kör virtuella maskiner.

    En virtuell maskin är en dator som körs som ett program inuti en annan dator. Den kan exempelvis användas för att köra Windows inuti Linux eller för att driva flera separata servrar på samma fysiska maskin.

    Problemet är att virtuella maskiner ofta reserverar stora mängder arbetsminne, även när de inte använder allt aktivt.

    Linux 7.3 introducerar förbättrade möjligheter att registrera vilka minnessidor en virtuell maskin faktiskt använder.

    Det kan hjälpa systemet att avgöra vilka delar av minnet som behöver finnas snabbt tillgängliga och vilka som kan flyttas till långsammare lagring.

    På stora servrar kan sådan teknik bidra till effektivar

    > LINUX KERNEL 7.3
    Version: 7.3
    Lansering: 18 oktober 2026
    Utvecklare: 3 021
    Kodändringar: 18 765
    Nya utvecklare: 807
    Viktiga nyheter:
    • FailFS – nytt filsystem
    • Effektivare CPU-schemaläggning
    • Förbättrat stöd för Docker och containrar
    • Förbättringar i Btrfs och ext4
    • Utökat stöd för AMD- och Intel-grafik
    • Förbättrad säkerhet med AppArmor och Landlock
    • Utökat stöd för programmeringsspråket Rust
    root@linux:~# kernel.org _
  • Ubuntu 26.10 satsar stort på säkerhet – Linux 7.3 och smartare kryptering

    Ubuntu 26.10 ”Stonking Stingray” släpps den 15 oktober och kommer med flera stora säkerhetsnyheter. Med Linux 7.3, en nedbantad GRUB, utökat stöd för TPM-baserad kryptering och fler komponenter skrivna i Rust vill Canonical göra Ubuntu både säkrare och mer motståndskraftigt mot framtida angrepp.

    När Ubuntu 26.10, med kodnamnet Stonking Stingray, släpps den 15 oktober 2026 får användarna inte bara ett uppdaterat skrivbord och nyare programvara. Canonical har också lagt stor vikt vid säkerhet – från själva uppstarten av datorn till kryptering, firmware och nätverksinloggning.

    En av de största nyheterna är att Ubuntu 26.10 kommer med Linux-kärnan 7.3. Det speciella är att versionen ännu inte väntas vara helt färdig när Ubuntu släpps. Ubuntu 26.10 kommer därför att använda en så kallad Release Candidate, alltså en nästan färdig testversion av kärnan.

    Det är ovanligt, men samtidigt ett sätt för Canonical att ge användarna tillgång till den allra senaste hårdvarustödet och säkerhetsfunktionerna.

    Mindre GRUB ger mindre attackyta

    När en Linux-dator startar används vanligtvis programmet GRUB för att ladda operativsystemet. Eftersom GRUB körs mycket tidigt under uppstarten är säkerheten extra viktig.

    I Ubuntu 26.10 introducerar Canonical därför en nedbantad och digitalt signerad version av GRUB.

    Tanken är ganska enkel: ju mindre kod som finns i ett känsligt program, desto färre potentiella säkerhetshål finns det.

    Den nya GRUB-versionen innehåller därför färre funktioner än tidigare och får därmed en mindre så kallad attackyta.

    För datorer som använder Secure Boot innebär signeringen dessutom att systemet kan kontrollera att bootloadern verkligen kommer från en betrodd källa och inte har modifierats.

    TPM-kryptering på fler datorer

    Ubuntu fortsätter också utvecklingen av automatisk diskkryptering med hjälp av TPM, Trusted Platform Module.

    TPM fungerar ungefär som ett elektroniskt kassaskåp inne i datorn. Det kan lagra kryptografiska nycklar och kontrollera att datorns firmware och uppstartsmiljö inte har förändrats innan krypterade data låses upp.

    Ubuntu 26.10 utökar stödet för TPM-baserad kryptering till fler typer av datorer, även system där det inte finns en traditionell hårdvarubaserad root of trust.

    För användaren kan det betyda att stark diskkryptering blir enklare att använda utan att man behöver skriva in en lång krypteringsnyckel vid varje uppstart.

    Firmwareuppdateringar blir mindre irriterande

    TPM-baserad kryptering har dock haft en nackdel.

    När exempelvis BIOS eller UEFI uppdateras kan TPM uppfatta datorn som förändrad. Då kan systemet kräva att användaren skriver in en lång återställningsnyckel för att komma åt disken.

    Canonical förbättrar därför fwupd, Linux-systemet för firmwareuppdateringar.

    Ubuntu ska nu endast be användaren om återställningsnyckeln när firmwareuppdateringen faktiskt kan påverka de TPM-mätningar som används för att låsa upp disken.

    Det betyder färre onödiga varningar och en smidigare uppdateringsprocess.

    Linux 7.3 stärker säkerheten

    Linux-kärnan 7.3 innehåller dessutom en rad säkerhetsförbättringar.

    Flera av Linux säkerhetssystem uppdateras, bland annat:

    • AppArmor
    • SELinux
    • Landlock
    • Smack

    De fungerar på olika sätt, men har ett gemensamt mål: att begränsa vad program får göra.

    Om exempelvis ett program utsätts för ett säkerhetshål kan sådana mekanismer förhindra angriparen från att få tillgång till resten av systemet.

    Linux 7.3 innehåller också förbättringar av TPM-drivrutinerna, säkerhetsförbättringar för filsystemet NTFS3 samt korrigeringar i Linux BPF-system.

    Bland annat har BPF-verifieraren fått skydd mot situationer där information om minnespekare skulle kunna läcka genom spekulativ exekvering.

    D-Bus får modernare motor

    Ubuntu byter dessutom till dbus-broker som standardlösning för systemets meddelandehantering.

    D-Bus används hela tiden bakom kulisserna i en Linux-dator. Program använder tekniken för att kommunicera med varandra och med systemtjänster.

    dbus-broker är en modernare implementation med en mer händelsestyrd arkitektur och förbättrad hantering av resurser.

    Canonical behåller samtidigt integrationen med AppArmor, vilket innebär att säkerhetsregler fortfarande kan bestämma vilka program som får kommunicera med olika systemtjänster.

    Ny säkrare tidstjänst

    En annan teknisk nyhet är ntpd-rs.

    Det är en modern implementation av NTP-protokollet, som används för att hålla datorns klocka korrekt.

    Programmet är skrivet i programmeringsspråket Rust, som är konstruerat för att förhindra många av de minnesfel som historiskt har orsakat säkerhetsproblem i program skrivna i exempelvis C och C++.

    ntpd-rs följer med Ubuntu 26.10 men väntas bli standard först i Ubuntu 27.04.

    Rust blir allt viktigare

    Rust syns på flera håll i Ubuntu 26.10.

    Distributionen fortsätter övergången till Rust-baserade grundverktyg, och Linux 7.3 förbättrar även stödet för Rust på PowerPC-plattformen.

    Det innebär inte att Linux plötsligt lämnar C bakom sig. Linux-kärnan består fortfarande huvudsakligen av C-kod.

    Men Rust används allt oftare för nya komponenter där minnessäkerhet är viktig.

    Det kan minska risken för klassiska programmeringsfel som buffertöverskridningar och felaktig minneshantering.

    OpenSSL 4.0 och OpenSSH 10.5

    Även några av Linux viktigaste säkerhetsprogram uppdateras.

    Ubuntu 26.10 får bland annat:

    OpenSSL 4.0, som hanterar kryptografi och TLS-kommunikation för ett stort antal program.

    OpenSSH 10.5, som används för säker fjärrinloggning på Linux-system.

    För serveradministratörer och utvecklare är detta särskilt intressant eftersom båda paketen spelar en central roll i säker kommunikation över nätverk.

    Hårdvarunycklar för VPN

    NetworkManager får dessutom förbättrat stöd för hårdvarubaserad autentisering vid VPN-inloggning.

    Det innebär att exempelvis säkerhetsnycklar kan användas för att autentisera användaren istället för – eller tillsammans med – vanliga lösenord.

    För företag och organisationer kan detta ge betydligt bättre skydd mot stulna lösenord och nätfiske.

    Bättre stöd för modern inloggning

    Ubuntu fortsätter även utvecklingen av authd, systemet som gör det möjligt att koppla Linux-inloggning till externa identitetsleverantörer.

    Ubuntu 26.10 får bland annat stöd för Microsofts flerfaktorsautentisering.

    Det gör Ubuntu mer intressant i företagsmiljöer där användare redan loggar in via exempelvis Microsoftbaserade identitetssystem.

    AI som fungerar utan internet

    Ubuntu 26.10 får också en funktion som ligger någonstans mellan tillgänglighet och AI.

    Den heter Myna och gör det möjligt att diktera text med rösten.

    Till skillnad från många kommersiella röstassistenter behöver ljudet inte skickas till en molntjänst.

    Taligenkänningen sker istället lokalt på datorn.

    När språkmodellerna väl har installerats fungerar diktering även utan internetanslutning.

    Det är positivt både för integriteten och för användare som arbetar i miljöer där internetanslutningen är begränsad.

    GNOME 51 på skrivbordet

    På skrivbordssidan får Ubuntu 26.10 den nya versionen GNOME 51, med kodnamnet A Coruña.

    Den kommer tillsammans med en rad förbättringar av skrivbordsmiljön och de program som ingår i GNOME.

    Ubuntu 26.10 blir alltså inte bara en säkerhetsuppdatering. Distributionen innehåller en ny generation av många centrala Linux-komponenter.

    En Ubuntu-version för den som vill ligga i framkant

    Ubuntu 26.10 är en så kallad interimversion.

    Det innebär att den riktar sig mer till användare som vill ha nya funktioner och den senaste Linux-tekniken än till organisationer som prioriterar många års stabil support.

    Den stora långtidssupporterade versionen är istället Ubuntu 26.04 LTS.

    Ubuntu 26.10 visar samtidigt tydligt vart Canonical är på väg.

    Mer kod skrivs i minnessäkra språk som Rust. Diskkryptering integreras allt djupare med TPM. Bootprocessen görs mindre och säkrare. Företagsinloggning moderniseras och även AI-funktioner byggs med större fokus på lokal behandling av data.

    Det kanske inte är förändringar som syns direkt när man startar skrivbordet.

    Men under ytan innebär Ubuntu 26.10 ett omfattande arbete med att göra Linux svårare att angripa – samtidigt som säkerheten ska kräva mindre arbete från användaren.

    > FAKTA: UBUNTU 26.10
    Version: Ubuntu 26.10 “Stonking Stingray”
    Utgivning: 15 oktober 2026
    Typ: Interimversion – inte LTS
    Linux-kärna: Linux 7.3
    Skrivbord: GNOME 51 “A Coruña”
    OpenSSL: 4.0
    OpenSSH: 10.5
    Bootloader: Nedbantad och signerad GRUB
    Kryptering: Utökat stöd för TPM-baserad diskkryptering
    Nyheter: dbus-broker, ntpd-rs, Rust-baserade verktyg och lokal taligenkänning med Myna
    $ security –status: HARDENED_
  • Open CAD Studio – nytt öppet CAD-program byggt i Rust

    Open CAD Studio är ett nytt CAD-program med öppen källkod som vill göra professionell ritning och modellering mer tillgänglig för Linux-användare. Programmet är byggt i Rust, har stöd för både 2D och 3D och kan dessutom öppna, redigera och spara DWG- och DXF-filer direkt.

    CAD-program har länge varit ett område där Linux haft betydligt färre alternativ än Windows. Det finns visserligen etablerade lösningar för både 2D-ritning och 3D-modellering, men stöd för industristandarder som DWG har ofta varit en svag punkt.

    Det är något som det nya projektet Open CAD Studio vill ändra på.

    Open CAD Studio är ett nytt CAD-program med öppen källkod som utvecklas i programmeringsspråket Rust och distribueras under licensen GPL-3.0. Programmet finns för Linux, Windows och macOS, men kan även köras direkt i en modern webbläsare.

    En av de mest intressanta egenskaperna är att programmet kan arbeta direkt med både DWG- och DXF-filer.

    DWG direkt under Linux

    DWG är ett av de viktigaste filformaten inom professionell CAD och används bland annat för tekniska ritningar, byggnadsritningar och konstruktion.

    För Linux-användare har formatet länge varit problematiskt eftersom många öppna CAD-program antingen har begränsat DWG-stöd eller kräver att filerna först konverteras till ett annat format.

    Open CAD Studio uppges kunna öppna, redigera och spara DWG och DXF direkt, utan att ritningen behöver skickas till någon extern konverteringstjänst.

    Programmet kan dessutom spara till flera äldre DWG-versioner, från R14 till 2018. Det kan vara viktigt i företag och organisationer där äldre CAD-system fortfarande används.

    Traditionell CAD-ritning i 2D

    För vanlig teknisk ritning erbjuder Open CAD Studio många av de verktyg som CAD-användare förväntar sig.

    Det går bland annat att arbeta med:

    • linjer och polylinjer
    • kurvor och splines
    • skraffering
    • lager
    • block
    • externa referenser
    • objektfästpunkter
    • spårning och positioneringshjälpmedel

    Även funktioner för dokumentation finns med, exempelvis text, måttsättning, hänvisningslinjer, toleranser och tabeller.

    Programmet har också stöd för paper space, layouter, viewports och olika plotinställningar, vilket gör det möjligt att skapa färdiga ritningsblad för utskrift.

    Även 3D-modellering

    Open CAD Studio är inte begränsat till tvådimensionella ritningar.

    Programmet innehåller även funktioner för 3D solidmodellering.

    Användaren kan skapa geometriska grundformer och sedan bygga mer avancerade modeller genom bland annat:

    • extrudering
    • rotation
    • sweep
    • loft
    • booleska operationer

    Booleska operationer används för att exempelvis slå samman två solider eller skära bort en form från en annan.

    3D-vyn kan visas både med ortografisk projektion och perspektiv.

    OBJ-filer kan importeras och modeller kan exporteras till bland annat STL och STEP AP203.

    STL används ofta inom 3D-utskrift, medan STEP är ett viktigt format för att överföra CAD-modeller mellan olika konstruktionsprogram.

    Samma CAD-motor i webbläsaren

    En ovanlig del av projektet är att Open CAD Studio även finns som webbapplikation.

    Webbversionen körs direkt i webbläsaren och kräver varken installation eller användarkonto. Ritningar kan öppnas från den lokala datorn och sparas tillbaka till den igen.

    Utvecklarna använder samma grundläggande redigeringsmotor för både webb- och skrivbordsversionen.

    Grafiken renderas med hjälp av wgpu, ett modernt grafikbibliotek som kan använda datorns grafikkort för att accelerera både 2D- och 3D-visning.

    Det innebär att mycket av CAD-programmets beräkningar och grafik kan hanteras effektivt även när programmet körs i en webbläsare.

    Skrivbordsversionen har fler funktioner

    Webbversionen är praktisk för att snabbt öppna och redigera en ritning, men skrivbordsversionen innehåller fler möjligheter.

    Där finns bland annat stöd för:

    • filassociationer i operativsystemet
    • utskrift
    • PDF
    • plugins
    • kommandoskript
    • automatisering
    • körning utan grafiskt användargränssnitt

    Den sistnämnda funktionen gör det möjligt att använda programmet i exempelvis automatiserade arbetsflöden och servrar.

    Linux-version som AppImage

    För Linux distribueras Open CAD Studio för närvarande som en x86-64 AppImage.

    AppImage innebär att programmet normalt kan köras utan någon traditionell installation. Filen görs körbar och kan sedan startas direkt.

    Det gör också distributionen relativt oberoende av vilken Linuxdistribution användaren kör.

    Det finns dessutom versioner för Windows och för Mac-datorer med Apple Silicon.

    Gränssnittet har översatts till 21 språk.

    Rust blir allt vanligare i avancerade skrivbordsprogram

    Att Open CAD Studio utvecklas i Rust är också intressant.

    Rust har under de senaste åren blivit allt vanligare i systemnära programvara eftersom språket kombinerar hög prestanda med ett starkt skydd mot många typer av minnesfel.

    Det gör Rust attraktivt för program som hanterar stora mängder komplex data, grafik och parallella beräkningar.

    CAD-program är ett bra exempel på en sådan typ av programvara. En större ritning kan innehålla tusentals eller miljontals geometriska objekt som måste hanteras samtidigt.

    Kan bli ett intressant CAD-alternativ för Linux

    Det finns redan flera öppna CAD-program för Linux, exempelvis FreeCAD och LibreCAD, men Open CAD Studio försöker placera sig något annorlunda genom kombinationen av klassisk 2D-CAD, 3D-modellering och direkt stöd för DWG.

    Om DWG-kompatibiliteten visar sig fungera bra även med komplicerade ritningar kan projektet bli särskilt intressant för Linux-användare som behöver samarbeta med företag som använder kommersiella CAD-system.

    Samtidigt är Open CAD Studio fortfarande under aktiv utveckling.

    Utvecklarna rekommenderar därför att användare alltid behåller säkerhetskopior av viktiga ritningar och inte förlitar sig på programmet som enda lagringsplats för produktionsmaterial.

    Men projektet är ändå intressant.

    Ett modernt CAD-program byggt i Rust, med GPL-licens, Linux-stöd, webbläsarversion och direkt hantering av DWG är något som länge saknats i Linuxvärlden.

    Om utvecklingen fortsätter kan Open CAD Studio därför bli ett projekt väl värt att följa.

    https://www.opencadstudio.com

    FAKTA: Open CAD Studio
    Program: Open CAD Studio
    Typ: CAD-program
    Licens: GPL-3.0
    Programspråk: Rust
    Plattformar: Linux, Windows, macOS och webbläsare
    Linuxformat: AppImage, x86-64
    CAD-format: DWG och DXF
    DWG-versioner: R14–2018
    3D-import: OBJ
    3D-export: STL och STEP AP203
    Grafik: GPU-accelererad via wgpu
    Språk: 21
    Webbplats: opencadstudio.com
  • Linux 7.2 är här – smartare resursfördelning, bättre lagring och stöd för ny hårdvara

    Linux 7.2 har släppts. Den nya kärnan innehåller förbättringar för allt från processorer och grafikkort till filsystem, nätverk och säkerhet. För vanliga användare handlar uppdateringen främst om bättre prestanda, stabilare hårdvarustöd och en teknisk grund för kommande Linuxdistributioner.

    Linuxkärnan är den del av operativsystemet som arbetar närmast datorns hårdvara. Den bestämmer bland annat hur processorns tid fördelas, hur minnet används och hur data skickas mellan program, hårddiskar och nätverk.

    En ny kärna förändrar därför sällan skrivbordets utseende. Det kommer inga nya ikoner eller bakgrundsbilder. Förbättringarna sker i stället under motorhuven – ungefär som när en bil får effektivare motorstyrning utan att karossen förändras.

    Den 16 augusti 2026 meddelade Linus Torvalds att Linux 7.2 var färdig. Trots ovanligt många sena rättningar kunde versionen släppas enligt den ursprungliga tidsplanen.

    Processorn får en bättre trafikledare

    En av de viktigaste nyheterna är cachemedveten lastbalansering.

    Moderna processorer innehåller många kärnor som ofta delar olika nivåer av cacheminne. Cacheminnet fungerar som en mycket snabb mellanlagring där processorn förvarar information som den snart kan behöva igen.

    Om en arbetsuppgift flyttas mellan olämpliga processorkärnor kan den behöva hämta samma information på nytt. Det tar längre tid och ökar trafiken till datorns arbetsminne.

    Linux 7.2 kan ta större hänsyn till hur processorns cacheminnen är organiserade när arbetsuppgifter fördelas. Målet är att behålla data nära den processorkärna som använder den och samtidigt undvika att flera tunga processer konkurrerar om samma resurser.

    Det betyder inte att alla datorer plötsligt blir dramatiskt snabbare. På servrar, arbetsstationer och datorer med många processorkärnor kan förbättringen däremot ge jämnare prestanda och ett effektivare utnyttjande av hårdvaran.

    Kärnans subsystem för växlingsminne har också förbättrats. Växlingsminne används när delar av arbetsminnets innehåll tillfälligt behöver flyttas till en lagringsenhet. Effektivare hantering kan göra stor skillnad när datorn har många program igång samtidigt eller börjar få ont om ledigt minne.

    Btrfs hanterar minnet i större stycken

    Filsystemet Btrfs använder nu stora så kallade folios som standard.

    Ett folio kan förenklat beskrivas som en grupp minnessidor som kärnan behandlar som en större enhet. Genom att arbeta med större sammanhängande block behöver systemet utföra färre små operationer. Det kan minska administrationen och förbättra prestandan vid vissa typer av filhantering.

    Även kärntråden khugepaged, som arbetar med transparenta stora minnessidor, får stöd för flera sidstorlekar. Systemet blir därmed mer flexibelt när mindre minnessidor ska slås samman till större block.

    Linux 7.2 innehåller dessutom förbättringar för en lång rad filsystem:

    • NTFS-drivrutinen som introducerades i Linux 7.1 har vidareutvecklats.
    • SMB får stöd för komprimerade filer.
    • EROFS får en backend för fscache.
    • Ceph-klienter kan återställas manuellt.
    • XFS-stödet för zonindelade lagringsenheter betraktas inte längre som experimentellt.
    • NFS kan använda en standardblockstorlek på 4 MB på system med minst 16 GB arbetsminne.

    För användaren kan detta innebära snabbare filöverföringar, bättre stöd för nätverkslagring och effektivare användning av moderna SSD-enheter och lagringsservrar.

    HDMI 2.1 tar ett steg framåt för AMD

    Grafikdrivrutinen AMDGPU får inledande stöd för HDMI 2.1 FRL, där FRL står för Fixed Rate Link. Tekniken ger betydligt högre överföringskapacitet än den äldre TMDS-metoden och behövs för vissa kombinationer av hög upplösning, hög uppdateringsfrekvens och stort färgdjup.

    Att stödet beskrivs som inledande är viktigt. Det innebär inte att samtliga HDMI 2.1-funktioner automatiskt fungerar med alla AMD-kort och bildskärmar. Men det är ett betydelsefullt steg mot bättre stöd för moderna skärmar och TV-apparater.

    Intel får samtidigt fortsatt utveckling av Xe-drivrutinen, bland annat inledande stöd för CRI-plattformen och nya modellnummer för processorfamiljen Panther Lake R.

    En planerad förändring av DRM-systemets GPU-schemaläggning fick däremot dras tillbaka precis före lanseringen. Den nya ”rättvisare” schemaläggaren orsakade prestandaproblem, och Linux 7.2 återgick därför till den tidigare FIFO-modellen. Förändringen finns alltså inte aktiverad i den slutliga versionen, trots att den nämndes bland nyheterna under utvecklingsperioden. Återställningen gjordes under kärnans sista testvecka.

    Det är också ett bra exempel på hur Linux utvecklas: en funktion kan vara tekniskt intressant men ändå plockas bort om tester visar att den inte är redo.

    Snabbare och mer flexibla nätverk

    Linux 7.2 innehåller flera nätverksförbättringar.

    MPTCP, eller Multipath TCP, kan nu signalera IPv6-adresser. Tekniken gör det möjligt för en anslutning att använda flera nätverksvägar. En mobil enhet skulle exempelvis kunna utnyttja både Wi-Fi och mobilnät inom samma anslutning.

    PPPoE får stöd för GRO och GSO. Dessa tekniker låter systemet behandla flera nätverkspaket tillsammans och kan därmed minska processorbelastningen. Det är särskilt relevant för routrar och bredbandsanslutningar där PPPoE fortfarande används.

    Kärnan får även stöd för TCP Authentication Option, förbättringar för nätverk över Thunderbolt och det Intel-utvecklade protokollet USB4STREAM.

    Säkerhet genom mindre och tydligare gränser

    Landlock, som låter program begränsa sina egna rättigheter, kan i Linux 7.2 även kontrollera användningen av UDP-socklar. Ett program kan därmed låsas in i en mer begränsad miljö och förhindras från att använda nätverket på oväntade sätt.

    IMA, Integrity Measurement Architecture, får möjlighet att mellanlagra mätdata utanför kärnan. IMA används för att kontrollera och dokumentera vilka program och filer som har laddats och är särskilt viktigt i säkerhetskritiska miljöer.

    Minneshanteraren får dessutom compilerassisterad, typbaserad uppdelning av kärnans slab-cache. Syftet är att separera olika typer av objekt tydligare. Det kan försvåra vissa angrepp där ett minnesfel annars skulle kunna utnyttjas för att påverka ett helt annat objekt i kärnan.

    Virtualiseringssystemet KVM får samtidigt stöd för fler säkerhetsfunktioner från både AMD och Intel, däribland Intel TDX. Tekniken är avsedd att skydda virtuella maskiner även från delar av den fysiska värdmiljön.

    Rust når IBM:s stordatorer

    Linuxprojektets försiktiga införande av programmeringsspråket Rust fortsätter. Linux 7.2 får Rust-stöd för IBM:s S/390-arkitektur, som används i moderna IBM-stordatorer.

    Rust-delen får också biblioteket zerocopy, som hjälper utvecklare att tolka och omvandla minnesdata utan onödiga kopieringar. Det kan ge både effektivare kod och bättre skydd mot vissa typer av minnesfel.

    Det betyder inte att Linuxkärnan håller på att skrivas om i Rust. Huvuddelen är fortfarande skriven i C. Rust används stegvis där dess hårdare minnessäkerhet kan vara en fördel, exempelvis i nya drivrutiner.

    Fler enheter fungerar direkt

    Som vanligt innehåller kärnan ett stort antal nya och uppdaterade drivrutiner. Linux 7.2 får bland annat stöd för Intel Lizard Peak 2, nätverksadaptern TP-Link TL-UB250 och den trådlösa handkontrollen HORI HORIPAD för Nintendo Switch.

    RAID0 och NVMe multipath får stöd för PCI P2PDMA, vilket gör det möjligt för PCI Express-enheter att överföra data direkt mellan varandra utan att all trafik behöver ta omvägen genom processorns vanliga minneshantering.

    Varje enskild drivrutin kan verka som en liten nyhet. Tillsammans är de en viktig förklaring till att Linux kan användas på allt från små enkortsdatorer till spelmaskiner, servrar och stordatorer.

    AI bidrar till en ny utvecklingstakt

    Utvecklingsperioden inför Linux 7.2 var ovanligt intensiv. Linus Torvalds har beskrivit den stora mängden rättningar som en del av en ”ny normal”. En bidragande orsak är att AI-baserade analysverktyg hittar fler möjliga fel och genererar fler felrapporter.

    Det ska inte förväxlas med att Linuxkärnan automatiskt skrivs av AI. Människor måste fortfarande granska rapporterna, bedöma om ett problem är verkligt, skriva rättningen och ta ansvar för att den fungerar.

    Fler upptäckta fel är i grunden positivt. Samtidigt ökar arbetsbelastningen för de utvecklare som måste sortera riktiga problem från dubbletter, falska varningar och mindre viktiga observationer.

    De sena återställningarna av grafikschemaläggningen visar samtidigt att projektet fortfarande prioriterar stabilitet framför prestige. Kod som inte är färdig får vänta på en senare version.

    Bör du installera Linux 7.2 direkt?

    Den som använder en vanlig Linuxdistribution bör normalt vänta tills Linux 7.2 erbjuds genom distributionens ordinarie paketförråd. Då har kärnan testats tillsammans med distributionens övriga komponenter och kan installeras med den vanliga uppdateringsfunktionen.

    Att själv hämta källkoden från kernel.org och kompilera kärnan är främst lämpligt för utvecklare, testare och avancerade användare som behöver stöd för mycket ny hårdvara.

    Linux 7.2 är ingen långtidsunderhållen LTS-version. Den kommer däremot att bli en viktig grund för kommande distributioner och väntas bland annat användas i Ubuntu 26.10.

    Utvecklingen stannar heller inte. Direkt efter lanseringen öppnas sammanslagningsfönstret för Linux 7.3. Den första testversionen väntas i slutet av augusti och den färdiga kärnan under hösten 2026.

    Linux 7.2 visar därmed vad en modern kärnuppdatering oftast handlar om: inte en enda revolutionerande funktion, utan hundratals förbättringar som tillsammans gör systemet snabbare, säkrare och bättre rustat för nästa generation av datorer.

    ● ● ●   linux-kernel-information
    $ uname -r
    7.2

    Teknisk fakta: Linux kernel 7.2

    Version:
    Linux 7.2
    Lanserad:
    16 augusti 2026
    Typ:
    Operativsystemskärna
    Utvecklare:
    Linus Torvalds och Linuxgemenskapen
    Licens:
    GNU GPL version 2
    Programspråk:
    C, Rust och assembler
    Arkitekturer:
    x86-64, ARM64, RISC-V, S/390 med flera
    Status:
    Stabil huvudversion, inte LTS
    Processor:
    Cachemedveten lastbalansering
    Grafik:
    Inledande HDMI 2.1 FRL-stöd för AMDGPU
    Filsystem:
    Förbättringar för Btrfs, NTFS, XFS, SMB, NFS, EROFS och Ceph
    Nätverk:
    MPTCP med IPv6, PPPoE GRO/GSO och TCP Authentication Option
    Säkerhet:
    Utökat Landlock-, IMA- och minnesskydd
    Installation:
    Rekommenderas via distributionens paketförråd

  • CachyOS satsar på snabbare program och säkrare kod i augustiutgåvan

    CachyOS fortsätter att vässa sin prestandainriktade Linuxdistribution. I augustiutgåvan för 2026 har flera centrala verktyg skrivits om i de moderna programspråken Rust och Zig, samtidigt som installationen, uppdateringssystemet och stödet för handhållna datorer har förbättrats.

    CachyOS är en Arch Linux-baserad distribution som framför allt riktar sig till användare som vill ha ett snabbt och modernt system. Distributionen använder Arch Linux som grund, men kompletterar den med egna optimeringar, verktyg och förenklade installationslösningar.

    Augustiutgåvan är projektets femte utgåva under 2026. De största förändringarna syns inte nödvändigtvis på skrivbordet. Mycket av arbetet har i stället skett bakom kulisserna, där utvecklarna har bytt programspråk och byggt om flera viktiga komponenter.

    Pakethanteraren Shelly har skrivits om i Zig

    Den största förändringen gäller Shelly, CachyOS grafiska pakethanterare. Programmet har tidigare varit skrivet i C#, men har nu byggts om från grunden i programspråket Zig.

    C# körs normalt med hjälp av en så kallad hanterad exekveringsmiljö. Det innebär att ett extra programlager hjälper till med bland annat minneshantering och körning av koden. Lösningen förenklar utvecklingen, men kan samtidigt öka minnesförbrukningen och göra att ett program tar längre tid att starta.

    Zig kompileras i stället till en fristående maskinkodsfil som kan köras direkt av operativsystemet. Enligt CachyOS ger detta Shelly lägre minnesförbrukning och snabbare programstart. Hur stor skillnaden blir i praktiken beror dock både på datorns hårdvara och hur programmet används.

    Den nya versionen har även fått ett omarbetat gränssnitt. Paket kan visas som listor eller i ett rutnät, och nya användare möts av en introduktionsskärm första gången programmet startas.

    Shelly kan också visa innehållet i de byggfiler, så kallade PKGBUILD-filer, som används för paket från Arch User Repository, AUR. Det gör det lättare att granska vad som kommer att köras innan ett paket byggs och installeras. Även utdata från själva byggprocessen kan visas.

    En ny verktygssida innehåller funktioner för att synkronisera paketdatabasen, rensa paketcache och ta bort föräldralösa paket som inte längre behövs av något installerat program.

    Kommandoradsversionen av Shelly har samtidigt fått gemensam sökning i de vanliga programförråden och AUR. Den kan dessutom söka efter uppdateringar till vanliga paket, AUR-paket, AppImage-program och Flatpak-appar. Inställningar och säkerhetskopior kan exporteras och importeras i TOML-format.

    Flatpak-stödet installeras numera som ett valfritt paket. Användare som inte använder Flatpak behöver därför inte ha den delen av systemet installerad.

    Rust tar över fler systemverktyg

    Även CachyOS verktyg för hantering av Linuxkärnor har skrivits om. Den tidigare C++-baserade bakgrundskomponenten har ersatts med kod skriven i Rust och integrerats direkt i chwd-kernel.

    Rust har blivit populärt inom systemutveckling eftersom språket kan förhindra flera vanliga minnesfel redan när ett program kompileras. Det gör inte automatiskt ett program felfritt, men minskar risken för exempelvis felaktiga minnesreferenser och vissa typer av säkerhetsproblem.

    Verktyget chwd, som identifierar hårdvara och installerar lämpliga drivrutiner, har samtidigt fått bättre stöd för handhållna speldatorer. Identifieringen sker genom att datorns moderkortsnahttps://cachyos.org/blog/2608-august-release/?utm_source=chatgpt.commn jämförs med kända mönster.

    Utvecklarna har även förbättrat hanteringen av virtuella maskiner och situationer där informationen om moderkortet saknas. Det kan minska risken för att hårdvarudetekteringen misslyckas på ovanliga datorer eller i virtualiserade miljöer.

    Uppdateringssystemet får längre intervall

    Cachy-Update har uppgraderats till en nyare version av Arch-Update. Även programmets ikon och bakgrundsfunktion i systemfältet har skrivits om i Rust.

    En ny inställning kan både aktivera automatiska uppdateringskontroller och starta programmet i systemfältet. Hur många uppdateringar som visas per sida går också att konfigurera.

    Standardintervallet mellan kontrollerna har höjts till sex timmar. Färre kontroller minskar antalet onödiga nätverksanrop och belastningen på projektets servrar, samtidigt som intervallet fortfarande är tillräckligt kort för en distribution som uppdateras kontinuerligt.

    Snabbare vhttps://cachyos.org/blog/2608-august-release/?utm_source=chatgpt.comal av servrar

    CachyOS Welcome har fått ett omarbetat system för DNS-val. Programmet kan testa tillgängliga DNS-servrar och ska nu bli bättre på att välja den server som ger snabbast svar för användaren.

    DNS fungerar ungefär som internets telefonkatalog. När en användare skriver in ett domännamn måste datorn först fråga en DNS-server vilken IP-adress som hör till namnet. En snabb DNS-server kan därför göra att webbplatser och nätverkstjänster börjar ansluta något snabbare, även om den inte höjer själva bredbandshastigheten.

    Verktyget för val av nedladdningsservrar använder nu CachyOS egen spegelliste-API. Det ska förbättra rangordningen av regionala servrar och minska risken för att en gammal eller dåligt uppdaterad spegelserver väljs.

    Förberedelser för en serverutgåva

    Den textbaserade installationen har fått flera rättningar och omstruktureringar. Där finns nu också experimentellt stöd för installationsprofiler till den kommande CachyOS Server Edition.

    Det betyder inte att serverutgåvan är färdig. Installationsprofilerna är fortfarande experimentella, men visar att projektet vill bredda CachyOS från speldatorer och vanliga skrivbord till servrar.

    Den grafiska installationen har samtidigt anpassats för flera skrivbordsmiljöer. Hyprland använder nu noctalia-greeter i stället för SDDM, medan Cinnamon har bytt till lightdm-slick-greeter. GNOME och COSMIC har fått ytterligare komponenter som förbättrar nätverksupptäckt respektive bildskärmshantering.

    Noctalia har även anpassats för fönsterhanterarna Mango och Niri, medan Nord-temat har uppdaterats för KDE Plasma 6.7.

    Befintliga användare behöver inte installera om

    CachyOS använder en rullande utgivningsmodell. Systemet får därför nya programversioner genom vanliga uppdateringar i stället för att användaren regelbundet behöver installera en helt ny huvudversion.

    Befintliga användare behöver inte göra några manuella ändringar för augustiutgåvan. Systemet uppdateras som vanligt med:

    sudo pacman -Syu
    

    Nya installationsfiler finns för både vanliga datorer och handhållna enheter.

    Augustiutgåvan innehåller många förändringar som den vanliga användaren kanske inte omedelbart ser. Omskrivningen av centrala verktyg i Zig och Rust visar däremot en tydlig teknisk riktning: CachyOS vill minska onödig resursförbrukning, förbättra säkerheten och göra sina systemverktyg enklare att underhålla.

    https://cachyos.org/blog/2608-august-release/?utm_source=chatgpt.com

    > Teknisk faktaruta: CachyOS augusti 2026

    • Distribution: CachyOS
    • Grundsystem: Arch Linux
    • Utgivningsmodell: Rullande uppdateringar
    • Pakethanterare: Pacman och Shelly
    • Shelly: Omskriven från C# till Zig
    • Kärnhantering: Bakgrundskomponenten omskriven från C++ till Rust
    • Cachy-Update: Baserad på Arch-Update 4.x
    • Kontrollintervall: Uppdateringar kontrolleras var sjätte timme
    • Paketkällor: Officiella förråd, AUR, Flatpak och AppImage
    • Serverstöd: Experimentella installationsprofiler för CachyOS Server Edition
    • Utgåvor: Desktop Edition och Handheld Edition
    Uppdatera ett befintligt system:
    sudo pacman -Syu

    Befintliga användare behöver inte installera om systemet eller göra några manuella ändringar.

  • HWall – ny Linux-app vill ge full koll på datorns hårdvara

    Hur varm är processorn egentligen? Hur snabbt arbetar kärnorna, vad gör grafikkortet och börjar hårddisken visa tecken på problem? Det nya Linux-programmet HWall samlar både hårdvaruinformation och sensordata i ett och samma verktyg – och kan dessutom varna när något börjar bli för varmt eller belastat.

    Linux har länge haft mängder av verktyg för den som vill hålla ett öga på datorns hälsa. Program som visar processorbelastning, minnesanvändning och temperaturer är inget nytt. Däremot är det betydligt ovanligare med ett enda program som både kan beskriva vilken hårdvara datorn innehåller och samtidigt följa sensorer i realtid.

    Det är precis vad det nya open source-projektet HWall försöker göra.

    Programmet är skrivet i programmeringsspråket Rust och utvecklat specifikt för Linux. Tanken är att ge användaren en samlad bild av datorns komponenter, temperaturer, fläktar, lagringsenheter, nätverk och andra mätvärden.

    HWall finns både med ett grafiskt gränssnitt byggt med GTK 4 och som ett interaktivt terminalprogram.

    Inspirerat av HWiNFO för Windows

    Utvecklaren bakom HWall uppger att sättet att organisera sensorer i en hierarkisk struktur är inspirerat av HWiNFO64, ett populärt program för hårdvaruinformation och diagnostik under Windows.

    Ambitionen verkar alltså vara större än att bara visa några grafer över processor- och minnesanvändning.

    HWall försöker istället samla information från flera delar av Linux-systemet, bland annat Linux-kärnan, datorns firmware, installerade hårdvarudrivrutiner och vissa externa verktyg.

    Resultatet kan bli en ganska detaljerad bild av vad som faktiskt händer inne i datorn.

    Temperaturer, fläktar och spänningar

    Beroende på vilken hårdvara datorn har kan HWall bland annat visa:

    • processortemperaturer
    • temperaturer på moderkortet
    • fläkthastigheter
    • elektriska spänningar
    • processorbelastning
    • klockfrekvenser
    • aktivitet på lagringsenheter
    • nätverkstrafik
    • effekt- och energivärden

    Programmet håller dessutom reda på mer än bara det aktuella värdet.

    För varje sensor kan HWall registrera nuvarande, lägsta, högsta och genomsnittliga värde, tillsammans med hur många mätningar som har genomförts.

    Det gör det exempelvis möjligt att se att processorn för tillfället håller 55 grader, men tidigare under dagen varit uppe i 87 grader.

    HWall skiljer också mellan sensorer som är aktuella, inaktuella, otillgängliga eller helt offline. Det är viktigt eftersom ett värde som visas på skärmen annars skulle kunna misstolkas som en färsk mätning trots att sensorn slutat rapportera.

    Mäter hur snabbt processorn faktiskt arbetar

    En särskilt intressant funktion finns på vissa x86-baserade datorer.

    Moderna processorer ändrar hela tiden sin arbetshastighet beroende på belastning, temperatur och energisparfunktioner. Den frekvens som operativsystemet begär behöver därför inte alltid motsvara den frekvens som processorn faktiskt har arbetat med.

    HWall kan på kompatibla system använda processorernas så kallade APERF- och MPERF-räknare för att uppskatta den effektiva frekvensen.

    Det går både att visa ett genomsnitt och separata värden för varje logisk processor.

    Det kan ge en mer realistisk bild av hur processorn verkligen arbetar än att enbart läsa den rapporterade klockfrekvensen.

    Historik istället för bara ögonblicksbilder

    En temperaturmätning säger egentligen ganska lite om man bara ser värdet just nu.

    Är 80 grader normalt? Har temperaturen precis stigit? Har den legat där i flera timmar?

    Därför lagrar HWall också historiska sensordata i minnet.

    Standardinställningen är endast en minuts historik, men lagringen kan konfigureras för betydligt längre perioder – upp till 24 timmar.

    Historiken kan visas som interaktiva diagram där användaren bland annat kan zooma, panorera, undersöka tidpunkter och välja specifika tidsperioder.

    Det gör funktionen användbar vid exempelvis felsökning.

    Om en dator plötsligt börjar gå långsamt kan man i efterhand undersöka om processortemperaturen steg kraftigt, om belastningen låg på 100 procent eller om någon annan sensor förändrades samtidigt.

    Historiken kan även exporteras som CSV eller JSON Lines för vidare analys i andra program.

    En mycket kort mätintervall kombinerad med lång historik innebär förstås att programmet måste lagra och bearbeta betydligt fler datapunkter, vilket i sin tur ökar användningen av processor och arbetsminne.

    Kan varna innan problemen blir allvarliga

    HWall kan också användas som ett enklare övervakningssystem.

    För enskilda sensorer går det att sätta gränsvärden för när en varning eller ett kritiskt larm ska utlösas.

    Det behöver inte innebära att ett larm aktiveras så fort processorn råkar passera exempelvis 90 grader under några sekunder.

    Programmet har inställningar för bland annat varaktighet, hysteresis och cooldown.

    Det innebär förenklat att ett värde kan behöva ligga över en viss gräns under en bestämd tid innan larmet aktiveras. På så sätt minskar risken för onödiga varningar vid korta temperatur- eller belastningstoppar.

    När villkoren uppfylls kan HWall skicka en skrivbordsnotifikation.

    Kartlägger datorns komponenter

    HWall är samtidigt mer än ett sensorprogram.

    Det kan skapa ett hårdvaruregister som bland annat omfattar:

    • processor
    • arbetsminne
    • grafikkort
    • lagringsenheter
    • nätverkskort
    • USB-enheter
    • PCI-enheter
    • batterier
    • firmware
    • vissa säkerhetsenheter

    Med hjälp av externa verktyg kan ännu mer information hämtas.

    SMART- och NVMe-data kan exempelvis ge information om SSD- och hårddiskars hälsa, varningsindikatorer och olika livstidsvärden.

    Datorer med Nvidias proprietära Linux-drivrutin kan lämna ytterligare grafikkortsinformation via verktyget nvidia-smi.

    HWall kan också använda dmidecode för att få fram mer information om bland annat moderkort, BIOS eller UEFI, processorsocklar, TPM och installerade minnesmoduler.

    Vissa sådana uppgifter kan dock kräva högre behörighet i Linux.

    Linux-kärnan avgör vad som går att läsa

    Hur mycket information HWall faktiskt kan visa beror i hög grad på datorns hårdvara och Linux-stöd.

    För många temperatur-, fläkt- och spänningssensorer använder Linux systemet hwmon. Sensorerna blir normalt tillgängliga genom filer under:

    /sys/class/hwmon

    HWall läser den information som Linux redan tillhandahåller där.

    Programmet försöker däremot inte själv ladda sensordrivrutiner och kräver inte administratörsbehörighet för normal övervakning.

    Det betyder att två datorer med HWall kan visa helt olika mängder information.

    Resultatet beror bland annat på vilket moderkort som används, vilket sensorchip som sitter på kortet, vilken Linux-kärna som körs och om det finns en fungerande drivrutin.

    Exempel på kärnmoduler som kan göra moderkortssensorer tillgängliga är nct6775, it87, asus-ec-sensors, asus_wmi_sensors, w83627ehf och f71882fg.

    Om Linux inte kan läsa sensorn kan inte heller HWall trolla fram informationen.

    HWall ändrar inte datorns hårdvara

    En viktig detalj är att HWall är konstruerat som ett skrivskyddat övervakningsverktyg.

    Programmet försöker inte förändra datorns inställningar.

    Det styr alltså inte fläktarna, ändrar inte processorernas klockfrekvenser och justerar inte elektriska spänningar.

    HWall koncentrerar sig istället på att identifiera, läsa och presentera den information som Linux och de externa hjälpverktygen redan kan tillhandahålla.

    Det minskar också risken för att ett övervakningsprogram av misstag ändrar en känslig hårdvaruinställning.

    Fungerar även helt i terminalen

    För servrar och användare som föredrar kommandoraden finns också en terminalversion.

    Den kan skapa vanliga läsbara rapporter, filtrera sensorer efter kategori, exportera information som JSON och kontinuerligt skicka sensordata som JSON Lines.

    Det gör HWall potentiellt användbart även i automatiserade system.

    Ett skript skulle exempelvis kunna läsa temperaturer från HWall och sedan lagra dem i en databas eller skicka dem vidare till ett separat övervakningssystem.

    Terminalgränssnittet har dessutom flera interaktiva vyer, där användaren kan växla mellan hårdvaruinformation, sensorer eller en kombination av båda.

    Har ett litet HTTP-API

    En annan intressant möjlighet är HWall:s inbyggda HTTP-baserade JSON-API.

    Genom CLI-kommandot serve kan programmet tillhandahålla exempelvis aktuella sensormätningar, en sammanställning av systemstatus eller datorns hårdvaruinventering via nätverket.

    Servern kan bindas till en konfigurerbar lokal adress.

    Det öppnar för flera användningsområden.

    En Linux-dator skulle exempelvis kunna köra HWall i bakgrunden medan temperaturer och annan information visas på en separat dator, en webbpanel eller någon typ av lokal övervakningsskärm.

    Fortfarande ett mycket ungt projekt

    HWall befinner sig fortfarande i ett tidigt utvecklingsskede.

    Det innebär att man inte bör förvänta sig samma mognad som hos verktyg som utvecklats under många år.

    Vilken information som kan visas kommer dessutom alltid att begränsas av datorns firmware, Linux-kärnan, drivrutiner, behörigheter och vilka externa program som är installerade.

    Utvecklaren rekommenderar också försiktighet med att köra flera lågnivåprogram för hårdvaruövervakning samtidigt.

    Anledningen är att vissa drivrutiner kan behöva kommunicera med datorns firmware eller embedded controller varje gång ett sensorvärde läses. Om flera program gör sådana förfrågningar mycket ofta kan det i vissa system skapa problem.

    Måste än så länge kompileras från källkod

    HWall är ännu inte ett program som de flesta användare bara kan installera från distributionens vanliga paketförråd.

    I nuläget finns inga färdiga officiella binärpaket eller distributionspaket.

    Den som vill prova programmet behöver istället bygga det från källkoden.

    Bland kraven finns Rust 1.92 eller senare, utvecklingsfiler för GTK 4.8, pkg-config och en vanlig C-kompilatormiljö.

    Det placerar HWall i kategorin spännande projekt för Linux-entusiaster snarare än ett färdigt verktyg för den breda massan.

    Men idén är intressant.

    Linux har redan i dag nästan all information som behövs för avancerad hårdvaruövervakning. Problemet är ofta att informationen är utspridd mellan /sys, olika kommandoradsverktyg och separata grafiska program.

    Om HWall lyckas samla dessa delar i ett stabilt och lättanvänt gränssnitt kan projektet på sikt bli ett intressant Linux-alternativ för användare som vill ha ungefär samma typ av detaljerade hårdvaruöverblick som program som HWiNFO erbjuder under Windows.

    https://github.com/pulpul-s/HWall

    > TEKNISK FAKTA: HWall
    Program: HWall
    Plattform: Linux
    Licens: Open source
    Programmeringsspråk: Rust
    Grafiskt gränssnitt: GTK 4
    Terminalgränssnitt: Ja, interaktivt TUI/CLI
    Sensordata: Temperaturer, fläktar, spänningar, belastning, klockfrekvenser, lagring, nätverk och effekt
    Linux hwmon: /sys/class/hwmon
    Sensorstatistik: Aktuellt, minimum, maximum och medelvärde
    Historik: Upp till 24 timmar
    Export: CSV, JSON och JSON Lines
    Larm: Varnings- och kritiska gränsvärden med duration, hysteresis och cooldown
    Lagringshälsa: SMART- och NVMe-information
    NVIDIA: Extra GPU-data via nvidia-smi
    DMI-information: Kan kompletteras via dmidecode
    CPU-mätning: Stöd för APERF/MPERF på kompatibla x86-system
    API: HTTP-baserat JSON-API
    Hårdvarustyrning: Nej – HWall arbetar i read-only-läge
    Byggkrav: Rust 1.92+, GTK 4.8, pkg-config och C-kompilator
    $ HWall är fortfarande under tidig utveckling och hårdvarustödet beror på Linux-kärnan, drivrutiner, firmware och tillgängliga sensorer.
  • Rust-baserade uutils närmar sig full kompatibilitet med GNU Coreutils

    Rust-projektet uutils tar ännu ett stort steg mot att kunna ersätta GNU Coreutils. Med version 0.10 klarar projektet nu 93,48 procent av GNU testsvit och levererar samtidigt förbättringar inom säkerhet, prestanda, filhantering och stöd för fler plattformar.

    Coreutils är en samling grundläggande kommandoradsverktyg som finns i nästan alla Linuxsystem. Kommandon som ls, cp, mv, rm, cat, date och chmod används dagligen av både vanliga användare, systemadministratörer och automatiserade skript.

    Traditionellt kommer dessa program från GNU Coreutils och är huvudsakligen skrivna i programmeringsspråket C. Projektet uutils försöker återskapa samma verktyg i Rust – ett modernare programmeringsspråk med ett starkt fokus på minnessäkerhet och robust programvara.

    Med version 0.10 har projektet tagit ett stort steg närmare målet att fungera som en direkt ersättare för GNU Coreutils.

    Klarar 645 av 690 tester

    Enligt projektets senaste testresultat klarar uutils Coreutils nu 645 av de 690 testerna i GNU:s officiella testsvit. Det motsvarar en kompatibilitet på 93,48 procent.

    I version 0.9 låg resultatet på 90,58 procent. Antalet underkända tester har samtidigt minskat från 56 till 29.

    Att klara testerna är viktigt eftersom även små skillnader mellan två kommandon kan orsaka problem. Ett skript kan exempelvis förvänta sig en viss felkod, ett exakt formaterat felmeddelande eller att ett kommando reagerar på ett särskilt sätt när en fil saknas.

    Ju fler GNU-tester uutils klarar, desto större är möjligheten att befintliga Linuxprogram och skript fungerar utan ändringar.

    Många välkända kommandon har förbättrats

    Version 0.10 innehåller kompatibilitetsförbättringar för ett stort antal vanliga verktyg, däribland:

    date, du, head, tail, install, ls, nproc, numfmt, od, pr, stat, sum och truncate.

    Även felmeddelandena har blivit tydligare. När ett kommando misslyckas anges nu oftare både namnet på den berörda filen och det ursprungliga felet från operativsystemet.

    Det gör det lättare att förstå om problemet exempelvis beror på bristande behörighet, en saknad fil eller ett skrivskyddat filsystem.

    Ökad säkerhet vid filhantering

    En viktig del av utvecklingsarbetet handlar om att förhindra så kallade TOCTOU-problem, en förkortning av time-of-check to time-of-use.

    Problemet kan uppstå när ett program först kontrollerar en fil och därefter utför en åtgärd på den. Under den korta tiden mellan kontrollen och åtgärden kan filen eller sökvägen hinna ändras.

    En angripare skulle exempelvis kunna ersätta en vanlig fil med en symbolisk länk och därmed försöka få programmet att skriva till eller ändra fel fil.

    I version 0.10 har skyddet mot sådana situationer förbättrats i bland annat:

    touch, mkfifo, head, split och chcon.

    De rekursiva funktionerna i chmod och chown har också gjorts mer motståndskraftiga mot cirkulära symboliska länkar och försök att kringgå säkerhetsfunktionen --preserve-root.

    Den funktionen ska bland annat skydda användaren från katastrofala kommandon som av misstag försöker ändra eller radera hela rotfilsystemet.

    Säkrare kopiering och flyttning

    Kommandot cp följer inte längre en symbolisk länk om länken pekar på en underkatalog i kopieringens målområde. Detta minskar risken för att programmet kopierar filer till en oväntad plats.

    Även mv har fått ytterligare skydd när filer flyttas mellan olika filsystem eller när säkerhetskopior skapas.

    Kommandona mkdir, mkfifo och mknod kan dessutom tilldela SELinux-etiketter redan när ett objekt skapas. Tidigare kunde etiketten läggas till i ett separat steg, vilket skapade ett kort tidsfönster där objektet hade fel säkerhetsmärkning.

    Bättre hantering av ovanliga fel

    Utvecklarna har korrigerat flera problem som framför allt uppstår i extrema eller ovanliga situationer.

    Det gäller bland annat:

    • skrivfel vid utmatning till enheter som /dev/full
    • heltalsöverskridningar vid mycket stora argument
    • ogiltiga teckengränser i text med multibyte-kodning
    • onödigt stora minnesallokeringar
    • stacköverskridningar i kommandot expr

    Enheten /dev/full fungerar ungefär som en hårddisk som alltid är full. Den används ofta för att testa hur ett program reagerar när det inte längre går att skriva data.

    Parsern i expr har skrivits om för att arbeta iterativt i stället för rekursivt. Det minskar risken för att mycket djupt nästlade uttryck fyller programmets stack och orsakar en krasch.

    Nya funktioner i mv, install och rm

    Version 0.10 introducerar även flera nya funktioner.

    Kommandot:

    mv --exchange
    

    kan användas för att atomiskt byta plats på två sökvägar. Atomiskt innebär att bytet sker som en enda sammanhängande operation. Andra program ska därför inte kunna se ett tillstånd där bara halva bytet har genomförts.

    Installationsverktyget install har fått stöd för alternativet:

    --reflink
    

    På kompatibla filsystem kan detta skapa en så kallad copy-on-write-kopia. I stället för att omedelbart duplicera alla data kan originalet och kopian tillfälligt dela samma datablock. Nya block skapas först när någon av filerna ändras.

    Det kan göra kopieringen både snabbare och mer utrymmeseffektiv.

    Alternativet install -C kan nu också kombineras med --preserve-timestamps.

    Kommandot rm har fått alternativet:

    --one-file-system
    

    Det förhindrar en rekursiv radering från att fortsätta in i andra monterade filsystem. Funktionen kan vara användbar när exempelvis externa diskar, nätverkslagring eller särskilda systemkataloger är monterade under den katalog som ska tas bort.

    Kommandot cut har dessutom fått -O som en kortare variant av --output-delimiter.

    Snabbare cat, cp och tee

    Flera prestandaförbättringar ingår också i versionen.

    tee har fått möjlighet att använda en snabb kopieringsmetod med så kallad zero-copy. Det innebär att data i vissa situationer kan flyttas mellan olika delar av systemet utan att först kopieras fram och tillbaka genom programmets eget minne.

    Även cat har optimerats för högre datahastighet.

    Kopieringar med cp som inte använder reflink ska också gå snabbare. Förbättringarna gäller bland annat kopiering mellan olika lagringsenheter.

    Kontrollsummeverktygen kan dessutom använda OpenSSL som beräkningsmotor, vilket kan ge bättre prestanda på system där OpenSSL innehåller väloptimerade implementationer för processorn.

    Förbättrat stöd för Windows och WebAssembly

    uutils utvecklas inte enbart för traditionella Linuxsystem.

    Version 0.10 har fått stöd för målplattformen wasm32-wasip2, vilket gör det möjligt att kompilera verktygen för WebAssembly och köra dem i miljöer som stöder WASI.

    På Windows fungerar nu kommandot timeout, och tail -f samt tail -F kan följa filer som uppdateras löpande.

    Det kan exempelvis användas för att övervaka en loggfil medan ett program fortfarande skriver till den.

    Windowsversionen har även fått stöd för glesa kopior i cp. Glesa filer innehåller områden som logiskt består av nollor men som inte behöver ta upp motsvarande fysiskt lagringsutrymme.

    En korrigering har dessutom gjorts för kontrollsummor i samband med konvertering av Windows radslut, så kallade CRLF-radslut.

    Rust som alternativ till klassiska Unixverktyg

    Målet med uutils är inte att skapa helt nya kommandon, utan att återskapa beteendet hos välkända Unixverktyg med en modern kodbas.

    Rust kan förhindra flera vanliga programmeringsfel redan under kompileringen. Det gäller bland annat felaktig minneshantering, användning av frigjort minne och vissa typer av samtidighetsproblem.

    Det betyder däremot inte automatiskt att alla program skrivna i Rust är felfria. Logiska fel, kompatibilitetsproblem och säkerhetsbrister kan fortfarande förekomma.

    Det höga resultatet i GNU:s testsvit visar ändå att uutils börjar närma sig en nivå där projektet kan bli ett realistiskt alternativ i fler operativsystem och Linuxdistributioner.

    Med 93,48 procents godkända tester är full kompatibilitet ännu inte uppnådd. Men version 0.10 visar att avståndet till GNU Coreutils fortsätter att minska.

    https://uutils.org/coreutils

    > TEKNISK FAKTA: uutils Coreutils 0.10
    Projekt: uutils Coreutils
    Version: 0.10
    Programmeringsspråk: Rust
    Mål: Kompatibel ersättare för GNU Coreutils
    GNU-testsvit: 645 av 690 tester godkända
    Kompatibilitet: 93,48 %
    Föregående version: 90,58 %
    Underkända tester: 29
    Plattformar: Linux, Unix-liknande system, Windows och WebAssembly
    Nytt mål: wasm32-wasip2

    Några förbättrade verktyg:
    date, du, head, tail, install, ls, nproc, numfmt, od, pr, stat, sum och truncate

    Nya funktioner:
    mv –exchange
    install –reflink
    rm –one-file-system
    cut -O

    Fokus i version 0.10:
    Kompatibilitet, TOCTOU-säkerhet, symlink-skydd, förbättrad felhantering, högre prestanda och utökat plattformsstöd.
  • Linus Torvalds: Från programmerare till utvecklingsledare

    Linus Torvalds skriver numera sällan kod själv och beskriver sin roll som utvecklingsledare. Under Open Source Summit India 2026 berättade han om arbetet bakom Linuxkärnan, synen på AI och Rust samt varför föråldrad teknik ibland måste tas bort.

    Linus Torvalds skriver numera sällan kod själv. I stället leder han utvecklingen av Linuxkärnan genom att granska större förändringar, samordna utvecklare och fatta beslut om projektets inriktning.

    Under Open Source Summit India 2026 berättade han att Git och e-post fortfarande är hans viktigaste verktyg. Arbetet handlar i dag mer om människor, prioriteringar och helhet än om enskilda kodrader.

    Linux utvecklas stegvis, med nya kärnversioner ungefär varannan månad. Torvalds föredrar små förbättringar framför stora och riskfyllda förändringar. Han är särskilt försiktig med sena rättningar, eftersom även mindre ändringar kan skapa nya problem.

    Enligt Torvalds är mänskliga konflikter ofta svårare att lösa än tekniska fel. Kod kan rättas, medan problem med kommunikation och samarbete kan bli betydligt mer komplicerade.

    Han anser också att Linux inte kan stödja all gammal hårdvara för alltid. Teknik som inte längre används måste ibland tas bort för att minska mängden kod som behöver underhållas.

    Rust är enligt Torvalds ett viktigt tillskott, men inget fullständigt skydd mot fel. Språket kan förhindra vissa minnesproblem, men inte logiska misstag. Därför kommer C även fortsättningsvis att spela en viktig roll i Linuxkärnan.

    AI-verktyg används allt mer för att hitta buggar och granska kod. Samtidigt har de skapat felaktiga rapporter och ytliga lösningar. Torvalds anser därför att människor alltid måste kontrollera och ansvara för AI-genererade bidrag.

    Han använder själv AI för mindre experiment och prototyper, men anser ännu inte att tekniken är tillräckligt pålitlig för att självständigt skriva kod till Linuxkärnan.

    Torvalds främsta uppgift är numera inte att programmera, utan att se till att tusentals utvecklares arbete tillsammans leder till en stabil och långsiktigt hållbar Linuxkärna.

    https://www.zdnet.com/article/open-source-summit-linus-torvalds

  • Ubuntu bytte tillbaka till klassiska cp efter kompatibilitetsproblem

    Ubuntu har tillfälligt återgått till den klassiska GNU-versionen av kommandot cp efter att Rust-alternativet orsakat problem vid byggandet av systemets liveavbilder. Händelsen visar hur svårt det är att ersätta Linux mest grundläggande verktyg utan att stöta på små men avgörande kompatibilitetsskillnader.

    Ubuntu testar sedan en tid tillbaka att ersätta flera av Linux mest grundläggande kommandon med nya versioner skrivna i programmeringsspråket Rust. Men arbetet har nu stött på ännu ett kompatibilitetsproblem.

    Den här gången gäller det kommandot cp, som används för att kopiera filer och kataloger.

    Efter att Rust-versionen av cp orsakat problem vid byggandet av Ubuntus installations- och liveavbilder valde utvecklarna att tillfälligt gå tillbaka till den klassiska versionen från GNU Coreutils.

    Det betyder inte att Ubuntu har övergett satsningen på Rust. Händelsen visar snarare hur svårt det är att ersätta program som har utvecklats och använts i flera årtionden.

    Ett litet kommando med en viktig uppgift

    Kommandot cp verkar vid första anblicken mycket enkelt. Det kopierar en fil från en plats till en annan:

    Men bakom det enkla kommandot finns en stor mängd funktioner och specialfall. cp kan bland annat:

    • kopiera hela katalogstrukturer
    • bevara filrättigheter och tidsstämplar
    • hantera symboliska länkar
    • skriva över befintliga filer
    • skapa exakta kopior av katalogträd
    • hantera särskilda filtyper

    Under flera årtionden har administratörer, utvecklare och Linuxdistributioner skrivit skript som förutsätter att cp beter sig exakt på samma sätt i varje situation.

    Även en mycket liten skillnad kan därför få stora konsekvenser.

    Problem vid byggandet av Ubuntu

    Problemet upptäcktes när Ubuntu åter aktiverade Rust-versionen av cp i paketet coreutils-from.

    Det paketet används för att bestämma om ett visst kommando ska komma från traditionella GNU Coreutils eller från det Rustbaserade projektet uutils.

    När Rust-versionen av cp aktiverades började paketet livecd-rootfs misslyckas. Det är ett viktigt verktyg som används när Ubuntu bygger sina startbara live- och installationsavbilder.

    Eftersom felet stoppade byggandet av Ubuntuavbilder klassades det som kritiskt.

    Den omedelbara lösningen blev därför att återställa GNU-versionen av cp.

    Problemet uppstod med flera flaggor samtidigt

    Felet handlade om hur Rust-versionen tolkade vissa kombinationer av kommandoradsflaggor.

    Ett exempel är:

    Flaggan -a betyder arkivläge. Den används när man vill kopiera en katalog så fullständigt som möjligt och samtidigt bevara exempelvis filrättigheter, ägare, tidsstämplar och länkar.

    I GNU-versionen motsvarar -a ungefär följande:

    Det viktiga här är bokstaven R, som betyder att kataloger ska kopieras rekursivt.

    Flaggan -L säger samtidigt att symboliska länkar ska följas. I stället för att bara kopiera själva länken kopieras alltså det som länken pekar på.

    Rust-versionen hanterade vissa sådana flaggkombinationer för aggressivt. När -a och -L användes tillsammans kunde den rekursiva funktionen som ingår i -a försvinna.

    Resultatet blev felmeddelanden som:

    Programmet hävdade alltså att rekursiv kopiering inte hade begärts, trots att den egentligen ingick i arkivläget.

    Varför är det så svårt att ersätta gamla Unixverktyg?

    GNU Coreutils innehåller flera av de mest grundläggande kommandona i Linux, bland annat:

    Kommandona har funnits länge och används överallt: i installationsprogram, säkerhetskopior, servermiljöer, byggsystem och vanliga skalskript.

    Dokumentationen beskriver hur kommandona ska fungera, men i praktiken finns det även en mängd historiska beteenden och specialfall som program och skript har börjat förlita sig på.

    En ny implementation måste därför inte bara göra ungefär samma sak. Den måste ofta efterlikna originalet nästan exakt.

    Det gäller bland annat:

    • vilka flaggor som får kombineras
    • vilken flagga som har företräde
    • i vilken ordning argument behandlas
    • vilka felmeddelanden som visas
    • vilka returvärden programmet ger
    • hur länkar, kataloger och filrättigheter hanteras

    Det är ofta först när den nya versionen används i en stor Linuxdistribution som de ovanliga skillnaderna upptäcks.

    Rust är inte problemet i sig

    Det inträffade ska inte tolkas som att Rust Coreutils är ett misslyckat projekt eller att programmeringsspråket Rust inte lämpar sig för systemverktyg.

    Tvärtom är det just genom omfattande tester som sådana problem kan upptäckas och rättas innan verktygen når en stabil Ubuntuutgåva.

    Rust har blivit populärt inom systemutveckling eftersom språket är konstruerat för att förhindra flera vanliga typer av programmeringsfel.

    Program skrivna i C eller C++ kan exempelvis drabbas av:

    • buffertöverskridningar
    • användning av redan frigjort minne
    • ogiltiga minnespekare
    • datakapplöpningar mellan trådar

    Rusts typsystem och regler för minneshantering gör många av dessa fel svårare eller omöjliga att skapa i säker Rustkod.

    För program som finns på miljontals datorer kan det innebära betydande säkerhetsfördelar.

    Ubuntu vill införa Rust stegvis

    Canonical har tidigare meddelat att målet är att börja använda vissa moderna Rustbaserade systemverktyg som standard.

    Planen har varit att introducera fler sådana verktyg i Ubuntu 25.10 och därefter eventuellt använda dem i Ubuntu 26.04 LTS, förutsatt att kompatibiliteten är tillräckligt bra.

    Ett viktigt projekt i satsningen är uutils Coreutils, som försöker återskapa GNU Coreutils i Rust.

    Det handlar alltså inte om att skapa helt nya kommandon. Målet är att användare och skript ska kunna fortsätta skriva exempelvis:

    Skillnaden är att programmen bakom kommandona är skrivna i Rust i stället för huvudsakligen C.

    Ett verktyg för att växla mellan gammalt och nytt

    För att göra övergången säkrare har Ubuntu utvecklat ett verktyg för experimentell aktivering av Rustbaserade systemkomponenter.

    Tanken är att användaren eller utvecklaren enkelt ska kunna växla mellan olika implementationer.

    Ett experiment kan exempelvis aktivera:

    • Rust Coreutils
    • sudo-rs
    • andra framtida Rustbaserade systemverktyg

    Om ett kompatibilitetsproblem uppstår ska experimentet kunna stängas av, så att systemet återgår till de traditionella programmen.

    Detta gör det möjligt att testa ny teknik utan att omedelbart göra den permanent för alla användare.

    Ingen fara för vanliga Ubuntu-användare

    För vanliga användare finns det ingen anledning till oro.

    Ubuntu har inte levererat ett trasigt cp i en färdig stabil utgåva. Problemet upptäcktes under utveckling och verktyget byttes tillbaka innan det hann bli ett större problem.

    Att återgå till GNU-versionen är ett försiktigt och rimligt beslut. Grundläggande filkommandon måste fungera stabilt, eftersom ett fel kan påverka allt från installationer och säkerhetskopior till systemuppdateringar.

    Samtidigt har utvecklarna skickat en korrigering uppströms, så att problemet kan lösas i själva uutils-projektet.

    En påminnelse om hur mycket vi tar för givet

    De flesta tänker sällan på kommandon som cp, ls eller mv. De finns bara där och förväntas alltid fungera.

    Men just därför är de svåra att ersätta.

    Ett modernt program kan vara bättre konstruerat, säkrare och lättare att underhålla, men det måste samtidigt vara kompatibelt med flera årtionden av skript och användarbeteenden.

    Händelsen med Ubuntu och cp visar att övergången till Rust inte kommer att ske genom ett enda stort byte. Den kommer snarare att ske steg för steg, med tester, bakslag, rättningar och tillfälliga återgångar.

    Det är inte ett tecken på att utvecklingen har misslyckats.

    Det är så försiktig systemutveckling bör fungera.

    https://bugs.launchpad.net/ubuntu/+source/coreutils-from/+bug/2158691

    $ FAKTA: UBUNTU, CP OCH RUST COREUTILS

    > Berört kommando:
    cp – används för att kopiera filer och kataloger.

    > Traditionell version:
    GNU Coreutils, huvudsakligen skrivet i programmeringsspråket C.

    > Ny version:
    uutils Coreutils, en nyimplementation av de klassiska Unix-verktygen i Rust.

    > Vad hände?
    Rust-versionen av cp hanterade vissa kombinationer av flaggorna -a och -L annorlunda än GNU-versionen.

    > Konsekvens:
    Paketet livecd-rootfs kunde inte bygga Ubuntus live- och installationsavbilder korrekt.

    > Ubuntus lösning:
    Ubuntu återgick tillfälligt till GNU-versionen av cp medan felet rättas i uutils.

    > Berörda Ubuntu-versioner:
    Utvecklingen inför Ubuntu 26.04 LTS samt den pågående övergången till Rust-baserade systemverktyg.

    > För vanliga användare:
    Ingen akut åtgärd krävs. Problemet upptäcktes under utvecklingen och nådde inte en färdig stabil Ubuntu-utgåva.

  • Linux 7.2 tar första steget mot färdig version

    Linux 7.2 har tagit sitt första steg mot en färdig version. Linus Torvalds har släppt den första testversionen, Linux 7.2-rc1, som bland annat innehåller förbättrat stöd för ny grafik, modernare hårdvara, Rust i kärnan, nätverksförbättringar och uppdateringar för flera processorplattformar. Slutversionen väntas komma under andra halvan av augusti 2026.

    Linus Torvalds har nu meddelat att den första testversionen av Linux 7.2 är släppt. Det handlar om Linux 7.2-rc1, där “rc” står för release candidate, alltså en kandidat till kommande färdig version.

    Det betyder inte att Linux 7.2 är klar ännu. Tvärtom är detta starten på den period då utvecklare, testare och nyfikna användare får möjlighet att prova den nya kärnan, hitta fel och rapportera problem innan den slutliga versionen släpps.

    Vad är Linux-kärnan?

    Linux-kärnan är den centrala delen av ett Linux-system. Den fungerar som en brygga mellan datorns hårdvara och programmen som körs ovanpå operativsystemet.

    När du använder tangentbordet, nätverket, grafikkortet, hårddisken eller USB-portarna är det kärnan som ser till att kommunikationen mellan program och hårdvara fungerar.

    Därför är varje ny version av Linux-kärnan viktig, även om många förändringar sker långt under ytan och inte alltid märks direkt av vanliga användare.

    Två veckors intensiv utveckling

    Linux 7.2-rc1 kommer efter att det så kallade merge window har stängts. Det är en period på ungefär två veckor då utvecklare skickar in större förändringar till nästa version av kärnan.

    Linus Torvalds beskriver läget som ganska normalt för denna version. Enligt honom ser statistiken ungefär ut som väntat, även om en stor del av ändringarna består av nya registerdefinitioner för AMD:s grafikdrivrutiner.

    Det kan låta dramatiskt att en tredjedel av ändringarna rör AMD-grafik, men Torvalds påpekar att det inte är särskilt ovanligt. Moderna grafikkort är mycket komplexa, och drivrutinerna behöver ofta stora mängder teknisk information för att kunna styra hårdvaran korrekt.

    Bättre stöd för grafik och ny hårdvara

    En av de mer intressanta nyheterna i Linux 7.2 är fortsatt förbättring av grafikstödet. Bland annat nämns tidigt stöd för HDMI 2.1 FRL i AMDGPU-drivrutinen.

    FRL står för Fixed Rate Link och är en viktig del av HDMI 2.1. Det gör det möjligt att hantera högre bandbredd, vilket behövs för höga upplösningar, höga uppdateringsfrekvenser och moderna skärmar.

    Linux 7.2 innehåller också förbättringar för Intels Xe-grafikdrivrutin, bland annat initialt stöd för CRI-plattformen. Dessutom läggs stöd till för modellnummer för kommande Intel Panther Lake R-processorer.

    För vanliga användare betyder detta att Linux steg för steg får bättre stöd för ny hårdvara, ofta redan innan den blivit vanlig på marknaden.

    Rust fortsätter in i Linux

    En annan intressant nyhet är att Linux 7.2 utökar stödet för programmeringsspråket Rust i kärnan.

    Rust har de senaste åren blivit allt mer uppmärksammat eftersom det kan minska risken för vissa typer av minnesfel. Sådana fel har historiskt varit en vanlig källa till säkerhetsproblem i systemprogramvara.

    I Linux 7.2 introduceras stöd för ett så kallat zerocopy-bibliotek i Rust-delen av kärnan. Syftet är att göra det enklare och effektivare att hantera minne utan onödig kopiering av data.

    Detta är särskilt viktigt i en kärna, där prestanda och säkerhet är avgörande.

    Förbättringar för filsystem och nätverk

    Linux 7.2 innehåller även förbättringar för filsystemet Btrfs. En viktig förändring är att stora folios aktiveras som standard.

    Förenklat kan man säga att detta handlar om hur kärnan hanterar minnessidor. Genom att arbeta med större block kan vissa arbetslaster bli effektivare, särskilt på moderna system med mycket minne och snabba lagringsenheter.

    På nätverkssidan får Linux 7.2 bland annat förbättrat stöd för MPTCP, där signalering av IPv6-adresser läggs till. MPTCP, eller Multipath TCP, gör det möjligt att använda flera nätverksvägar samtidigt för en och samma anslutning.

    Det kan till exempel vara intressant i system där både mobilnät, Wi-Fi och kabelanslutning används parallellt.

    Linux 7.2 får också stöd för GRO och GSO över PPPoE. Det är tekniker som kan förbättra nätverksprestanda genom att effektivisera hur paket hanteras.

    ARM64, Qualcomm och NXP får uppdateringar

    Som vanligt innehåller en ny Linux-kärna också många förbättringar för olika processorarkitekturer och plattformar.

    Linux 7.2 får nya hårdvarufunktioner för 2025 års dpISA-tillägg på AArch64, alltså ARM64. Dessutom finns uppdateringar i devicetree-stödet för 64-bitars plattformar från bland annat NXP/Freescale och Qualcomm.

    Devicetree används för att beskriva hårdvaran i många inbyggda system och ARM-baserade datorer. Det är särskilt viktigt i allt från utvecklingskort och routrar till mobil hårdvara och specialbyggda system.

    Inte för produktionsmaskiner

    Även om Linux 7.2-rc1 nu går att ladda ner från Linus Torvalds Git-träd och från kernel.org bör man komma ihåg att detta är en testversion.

    Den är främst avsedd för utvecklare, testare och avancerade användare som vill hjälpa till att hitta fel. På en server, arbetsdator eller annan viktig produktionsmaskin bör man vänta på den färdiga versionen.

    Release candidates kan innehålla buggar, regressionsfel eller hårdvaruproblem som ännu inte upptäckts.

    Slutversion väntas i augusti

    Om utvecklingen följer normal takt väntas den färdiga versionen av Linux 7.2 komma under andra halvan av augusti 2026.

    Om det blir sju release candidates kan slutversionen komma den 16 augusti. Om det krävs en åttonde testversion kan lanseringen i stället ske den 23 augusti.

    Linus Torvalds skriver att han hoppas på en lugn vecka framöver och att han delvis kommer att ta ledigt, men samtidigt fortsätter läsa e-post och följa utvecklingen.

    Linux fortsätter att växa under huven

    För den vanliga datoranvändaren kan Linux 7.2 låta som ännu en teknisk uppdatering i raden. Men bakom versionsnumret finns ett stort arbete med att förbättra stöd för ny hårdvara, effektivare minneshantering, modernare grafik, säkrare kod och snabbare nätverk.

    Det är just denna ständiga utveckling som gör Linux till ett av världens viktigaste operativsystem — inte bara på skrivbordet, utan också i servrar, superdatorer, routrar, telefoner, inbyggda system och molntjänster.

    Linux 7.2 är ännu inte färdigt, men den första testversionen visar tydligt vart utvecklingen är på väg.

    https://lkml.org/lkml/2026/6/28/440

    Teknisk fakta: Linux 7.2-rc1

    Version: Linux 7.2-rc1

    Typ: Första release candidate / testversion

    Presenterad av: Linus Torvalds

    Datum: 28 juni 2026

    Slutversion väntas: 16 eller 23 augusti 2026

    Några nyheter:

    • Förbättrat stöd för AMDGPU
    • Inledande stöd för HDMI 2.1 FRL
    • Förbättringar i Intel Xe-drivrutinen
    • Stöd för Intel Panther Lake R-modellnummer
    • Utökat Rust-stöd i Linux-kärnan
    • Zerocopy-bibliotek för effektivare minneshantering
    • Stora folios aktiveras som standard för Btrfs
    • Förbättringar för MPTCP, IPv6 och PPPoE
    • Uppdateringar för ARM64, Qualcomm och NXP/Freescale

    Rekommendation: Bör endast användas för testning och inte på produktionssystem.

  • COSMIC 1.1 släppt – nytt systemverktyg och smartare skrivbordsmiljö

    COSMIC Desktop 1.1 markerar ännu ett steg framåt för System76 nya Linuxskrivbord. Med det nya verktyget COSMIC Monitor, förbättrad fönsterhantering, bättre filhanterare och många stabilitetsfixar börjar den Rust-baserade skrivbordsmiljön bli ett allt mer komplett alternativ för både Pop!_OS och andra Linuxdistributioner.

    System76 har släppt version 1.1 av COSMIC Desktop, den nya skrivbordsmiljön som utvecklas i programmeringsspråket Rust. COSMIC är framför allt tänkt för Pop!_OS, men kan även användas i andra Linuxdistributioner. Den nya versionen innehåller både synliga förbättringar för användaren och tekniska ändringar under huven.

    Den största nyheten är programmet COSMIC Monitor, ett nytt systemövervakningsverktyg som nu ingår som en officiell del av COSMIC-sviten. Programmet är tänkt att ersätta GNOME System Monitor i Pop!_OS och bli det förvalda verktyget för att visa processorbelastning, minnesanvändning, processer och annan systeminformation.

    För vanliga användare innebär detta att COSMIC nu får ett mer komplett eget ekosystem. I stället för att vara beroende av program från GNOME-projektet bygger System76 steg för steg upp egna program som passar bättre ihop med COSMIC:s design och tekniska grund.

    En skrivbordsmiljö byggd i Rust

    COSMIC skiljer sig från många äldre Linuxmiljöer genom att stora delar är skrivna i Rust. Rust är ett modernt programmeringsspråk som ofta används när man vill kombinera hög prestanda med bättre minnessäkerhet. Det betyder inte automatiskt att alla program blir felfria, men det kan minska risken för vissa typer av krascher och säkerhetsproblem.

    För användaren märks detta framför allt genom att System76 försöker bygga en snabb, stabil och modern skrivbordsmiljö från grunden. COSMIC använder Wayland, den moderna ersättaren till det äldre X11-systemet som länge varit standard på Linuxskrivbordet.

    Nytt versionssystem

    Från och med COSMIC 1.1 ändrar System76 även hur versionsnumren hanteras. Mindre versionsnummer ska höjas oftare, vilket gör det enklare att släppa korrigeringar mellan större uppdateringar.

    Det kan låta som en liten administrativ detalj, men det är viktigt för användarna. Ett tydligare versionssystem gör det enklare att förstå vilken version man kör, vilka rättningar som ingår och när en distribution kan vänta sig en uppdatering.

    Förbättringar i fönsterhantering och Wayland

    En stor del av arbetet i COSMIC 1.1 handlar om kompositorn, alltså den del av skrivbordsmiljön som ansvarar för hur fönster visas, flyttas, staplas och animeras på skärmen.

    I den nya versionen finns förbättringar för bland annat kaklad fönsterhantering, undantag för vissa fönster, namngivna fastnålade arbetsytor och bättre hantering av klistriga samt helskärmsfönster. COSMIC får också stöd för Wayland-protokollet pointer-warp-v1, som gör det möjligt att flytta muspekaren på ett mer direkt sätt när systemet behöver det.

    Detta är tekniska förbättringar, men de påverkar upplevelsen. Ett skrivbord som hanterar fönster korrekt känns mer stabilt, särskilt för användare som arbetar med många program, flera skärmar eller avancerad fönsterplacering.

    Färre krascher och bättre långtidsprestanda

    COSMIC 1.1 innehåller flera buggfixar som ska göra skrivbordsmiljön stabilare över tid. Bland annat har System76 åtgärdat problem där långa sessioner gradvis kunde bli långsammare. Det har också gjorts korrigeringar för problem med skärmar som väcks ur viloläge, fönster som staplas fel, program som återställs från minimerat läge och aktiveringsförfrågningar när ingen aktiv skärm finns.

    Detta är den typ av förbättringar som kanske inte syns direkt i en skärmbild, men som spelar stor roll i vardagen. Ett skrivbord ska helst bara fungera, även efter många timmars användning.

    COSMIC Files blir mer lättanvänt

    Filhanteraren COSMIC Files har också fått flera förbättringar. Sorteringsikoner ersätter nu tidigare Unicode-pilar, hanteringen av MIME-typer har förbättrats och programmet får stöd för Page Up och Page Down vid navigering.

    Det innebär att det blir enklare att bläddra i mappar med många filer. Små detaljer som tangentbordsnavigering och tydligare sorteringssymboler gör stor skillnad för användare som arbetar mycket med filer.

    COSMIC Edit, textredigeraren i skrivbordsmiljön, kan nu också hantera tomma filer utan filändelse bättre genom MIME-typen application/x-zerosize. Det gör att även mycket enkla filer kan öppnas på ett mer förutsägbart sätt.

    Bättre ljud, panel och inställningar

    Även panelen, ljudappleten och inställningsprogrammet har fått uppdateringar. Ljudhanteringen använder nu cosmic-settings-daemon och dess varlink-API för att kommunicera med PipeWire. Det är en del av det moderna Linuxljudsystemet och hjälper COSMIC att hantera ljud på ett mer integrerat sätt.

    Panelen har fått rättningar för fraktionell skalning, färghantering, flimmer vid överflöd och fallback för uppdateringsfrekvens. Fraktionell skalning är särskilt viktigt på moderna skärmar där 100 eller 200 procent skalning inte alltid passar perfekt.

    COSMIC Settings har förbättrat importen av OpenVPN-filer och kan nu ställa in textredigerarassociationer för tomma filer. Det gör systeminställningarna mer kompletta och användbara.

    Mer polerad helhet

    COSMIC Background kan nu söka rekursivt i egna bakgrundsbildsmappar, vilket betyder att även undermappar kan genomsökas automatiskt. COSMIC Icons har fått fler ikoner för MIME-typer, och COSMIC OSD har fått en fix för ett problem där volymindikatorn inte visades korrekt när in- och utvolym låg på samma nivå.

    Terminalprogrammet COSMIC Terminal har också optimerats. Det läser inte längre om systemtemat från disk varje gång menyraden ritas om, vilket förbättrar prestandan.

    Ett steg mot COSMIC 2.0

    COSMIC 1.1 är inte en revolutionerande version, utan snarare en viktig stabiliserings- och förfiningsversion. System76 bygger vidare på grunden från COSMIC 1.0 och fyller ut miljön med fler egna verktyg, bättre integration och färre störande buggar.

    Samtidigt fortsätter arbetet med COSMIC 2.0. Den kommande större versionen väntas få funktioner som hot reloading, stöd för widgetanimationer och en ny visuell effekt kallad Frosted.

    För Linuxanvändare som vill ha ett modernt skrivbord med tydlig design, Wayland-stöd och ett växande ekosystem är COSMIC ett av de mer intressanta projekten just nu. Version 1.1 visar att System76 inte bara bygger nytt, utan också lägger tid på det som ofta avgör om en skrivbordsmiljö känns färdig: stabilitet, små förbättringar och vardaglig användbarhet.

    https://github.com/pop-os/cosmic-epoch/releases/tag/epoch-1.1.0

    Teknisk faktaruta: COSMIC Desktop 1.1

    Programvara: COSMIC Desktop

    Version: 1.1

    Utvecklare: System76

    Typ: Skrivbordsmiljö för Linux

    Programmeringsspråk: Rust

    Fönstersystem: Wayland

    Ny huvudfunktion: COSMIC Monitor

    Används i: Pop!_OS och andra Linuxdistributioner

    Viktiga nyheter: Ny systemövervakare, förbättrad fönsterhantering, bättre filhanterare, uppdaterade översättningar och många stabilitetsfixar.

  • Yserver: en ny X11-server i Rust visar att X11 inte är dött än

    När Wayland allt oftare pekas ut som framtiden för Linux-skrivbordet dyker det ändå upp nya projekt som visar att X11 långt ifrån är färdigt. Yserver är en ny X11-server skriven i Rust, byggd för moderna Linux-system och redan kapabel att köra skrivbordsmiljöer som MATE, Xfce och Cinnamon. Det gör projektets första stabila version till en intressant milstolpe för alla som följer utvecklingen av Linux grafikstack.

    I en tid när allt fler Linux-skrivbord går över till Wayland kan det låta märkligt att någon fortfarande utvecklar nya X11-servrar. Men det är precis vad som händer. Projektet Yserver har nu nått version 1.0 och visar att X11 fortfarande har ett tekniskt liv vid sidan av Wayland.

    Yserver är en helt ny X11-server, skriven från grunden i programmeringsspråket Rust. Målet är inte att kopiera X.Org Server in i minsta detalj, utan att bygga en modernare variant som klarar dagens skrivbordsmiljöer, fönsterhanterare och program – utan att bära med sig all historisk ballast från äldre X11-system.

    X11 har funnits i årtionden och har länge varit grunden för grafiska Linux-skrivbord. Det är den teknik som gör att fönster, muspekare, tangentbord, grafik och program kan samverka på skärmen. Men med tiden har X11 blivit både komplext och svårt att modernisera. Därför har Wayland vuxit fram som ett modernare alternativ.

    Trots detta används X11 fortfarande av många. En del föredrar klassiska fönsterhanterare, andra har program eller arbetsflöden som fungerar bättre under X11. Vissa uppskattar helt enkelt stabiliteten och flexibiliteten i det gamla systemet. Därför finns det fortfarande ett behov av X11-teknik, även om framtiden på Linux-skrivbordet i allt högre grad pekar mot Wayland.

    Det som gör Yserver intressant är att projektet försöker rensa bort sådant som i dag anses föråldrat. Bland det som inte prioriteras finns till exempel stöd för flera gamla skärmkoncept, äldre grafikformat, indirekt GLX, gamla drivrutinsgränssnitt och klienter med annan byte-ordning. Resultatet är tänkt att bli en smalare och mer modern X11-server.

    Samtidigt är Yserver inte bara ett experiment på papperet. Den kan redan köra kompletta skrivbordsmiljöer som MATE, Xfce och Cinnamon. Det är viktigt, eftersom dessa miljöer fortfarande används av många som vill ha ett traditionellt skrivbord med paneler, menyer och klassisk fönsterhantering.

    Projektet har även testats med klassiska fönsterhanterare som FVWM3, e16 och Window Maker. Det gör Yserver särskilt intressant för användare som gillar lätta, snabba och traditionella skrivbordsmiljöer – sådana som ofta fortfarande är starkt knutna till X11.

    Yserver innehåller dessutom stöd för många viktiga X11-tillägg. Bland dessa finns Composite, DAMAGE, DRI3, GLX, RANDR, RENDER, SHAPE, XInput, XKEYBOARD och flera andra. Dessa tillägg behövs för att moderna program, grafikfunktioner, inmatningsenheter och skrivbordseffekter ska fungera på ett rimligt sätt.

    På hårdvarusidan har projektet testats på flera olika plattformar. Det omfattar bland annat AMD- och Intel-grafik, NVIDIA med proprietär drivrutin, Snapdragon X1 med Adreno-grafik, Apple M1 och M2 via Asahi Linux samt virtio-gpu i virtuella miljöer. Det visar att utvecklarna inte bara fokuserar på en smal testmiljö, utan försöker få servern att fungera på flera typer av modern hårdvara.

    Men Yserver är inte färdig som ersättare för X.Org Server. Det finns fortfarande begränsningar. Ett exempel är att funktionen GLX_EXT_texture_from_pixmap fungerar på AMD, Intel, Asahi och Qualcomm, men inte med NVIDIAs proprietära drivrutin. Även byte mellan virtuella terminaler kan vara begränsat beroende på hur servern startas, särskilt när den används tillsammans med LightDM.

    Yserver kan startas direkt från en TTY eller användas med LightDM för grafisk inloggning. För att bygga och köra den krävs en modern Rust-miljö samt flera systembibliotek, bland annat libseat, libxkbcommon, libinput, fontconfig och grafikorienterade beroenden.

    Det är därför viktigt att se Yserver för vad det är: ett experimentellt men tekniskt betydelsefullt projekt. Det är inte en färdig drop-in-ersättare för X.Org Server, och vanliga användare bör inte förvänta sig att kunna byta rakt av utan problem. Men att projektet redan kan köra hela skrivbordsmiljöer som MATE, Xfce och Cinnamon gör version 1.0 till en intressant milstolpe.

    Yserver visar också något större: X11 är inte riktigt redo att försvinna i tysthet. Även om Wayland är framtiden för många Linux-skrivbord finns det fortfarande utvecklare och användare som ser värde i X11-modellen. Med projekt som XLibre och nu Yserver får X11 nytt tekniskt liv – inte nödvändigtvis som framtidens standard, men som ett fortsatt viktigt alternativ för dem som behöver eller föredrar det.

    I praktiken kan Yserver bli mest intressant för entusiaster, utvecklare, retroinriktade Linux-användare och dem som vill fortsätta använda klassiska skrivbordsmiljöer utan att vara helt beroende av X.Org Server. Det är kanske inte början på en stor X11-renässans, men det är ett tydligt tecken på att historien om X11 ännu inte är färdigskriven.

    https://github.com/joske/yserver

    Teknisk faktaruta: Yserver

    Vad är Yserver?
    Yserver är en ny X11-server skriven från grunden i programmeringsspråket Rust.

    Syfte:
    Projektet vill erbjuda en modernare X11-server för dagens Linux-system, utan att försöka kopiera hela X.Org Server och dess äldre funktioner.

    Stöd för skrivbordsmiljöer:
    Yserver kan köra kompletta sessioner med MATE, Xfce och Cinnamon.

    Testade fönsterhanterare:
    FVWM3, e16 och Window Maker har testats med projektet.

    Viktiga X11-tillägg:
    Bland annat Composite, DAMAGE, DRI3, GLX, RANDR, RENDER, SHAPE, SYNC, XFIXES, XInput, XKEYBOARD och XTEST.

    Testad hårdvara:
    AMD, Intel, NVIDIA med proprietär drivrutin, Snapdragon X1 med Adreno-grafik, Apple M1/M2 via Asahi Linux samt virtio-gpu i virtuella miljöer.

    Begränsningar:
    Yserver är fortfarande experimentell och är inte en direkt ersättare för X.Org Server. Vissa funktioner, till exempel GLX_EXT_texture_from_pixmap, fungerar inte fullt ut med NVIDIAs proprietära drivrutin.

    Krav:
    En modern Rust-miljö samt bibliotek som libseat, libxkbcommon, libinput, fontconfig och grafiska systemkomponenter.

    Sammanfattning:
    Yserver visar att X11 fortfarande utvecklas, även i en tid där Wayland blir allt vanligare på Linux-skrivbordet.

  • COSMIC 1.0.12: Små förbättringar som gör Linux-skrivbordet smidigare

    COSMIC 1.0.12 är en mindre men viktig uppdatering av System76:s moderna Linux-skrivbord. Den nya versionen förbättrar bland annat terminalen, filhanteraren, inställningsappen och notiserna, samtidigt som flera tekniska delar under ytan putsas till. Resultatet är ett mer stabilt och smidigt skrivbord för användare av Pop!_OS och andra Linux-distributioner som erbjuder COSMIC.

    Det Linux-baserade skrivbordet COSMIC har fått en ny stabil uppdatering. Version 1.0.12 är ingen dramatisk omgörning, men den förbättrar flera delar av skrivbordsmiljön, bland annat filhanteraren, terminalen, inställningsappen, appbutiken och själva grafikmotorn bakom skrivbordet.

    COSMIC utvecklas av System76 och används som standard i Linux-distributionen Pop!_OS. Projektet är särskilt intressant eftersom skrivbordsmiljön byggs i programmeringsspråket Rust, som ofta lyfts fram för säkerhet, stabilitet och modern systemutveckling.

    Terminalen blir mer praktisk

    En av de mest användbara nyheterna finns i COSMIC Term, skrivbordets terminalprogram. Där finns nu ett alternativ som gör att nya flikar kan öppnas i samma katalog som den aktuella fliken.

    Det kan låta som en liten detalj, men för den som ofta arbetar i terminalen kan det spara tid. I stället för att öppna en ny flik och sedan själv navigera tillbaka till rätt mapp hamnar användaren direkt där arbetet redan pågår.

    Även zoomfunktionen har förbättrats. När zoomnivån återställs påverkas nu bara den aktuella fliken, inte alla terminalflikar i samma fönster.

    Filhanteraren får bättre nätverksstöd

    Filhanteraren COSMIC Files har också fått förbättringar. Den hanterar nu namn på nätverksplatser bättre, vilket gör det tydligare när man arbetar med delade mappar, servrar eller andra resurser över nätverket.

    Dessutom har hanteringen av så kallade desktop entry-fält förbättrats. Det är information som Linux använder för att beskriva programgenvägar, ikoner och hur program ska visas i menyer.

    Smidigare uppdateringar och inställningar

    COSMIC Store, som används för att hantera program och uppdateringar, har fått stöd för att tvinga fram en ny cacheuppdatering när användaren klickar på knappen för att söka efter uppdateringar. Det gör att appen snabbare kan visa färsk information om vilka uppdateringar som finns tillgängliga.

    I COSMIC Settings har hanteringen av bakgrundsbilder förbättrats. Programmet följer nu symboliska länkar när det söker igenom mappar med bakgrundsbilder. Det är användbart för dem som organiserar sina bilder i flera mappar eller använder genvägar mellan kataloger.

    Inställningsappen fungerar också bättre på system som använder OpenRC, ett alternativt init-system till systemd.

    Förbättringar under ytan

    COSMIC 1.0.12 innehåller även förbättringar i skrivbordets compositor. Det är den del av systemet som hanterar fönster, grafik och hur saker visas på skärmen.

    Uppdateringen av Smithay-komponenten ska bland annat rätta problem med dra-och-släpp och andra mindre störningar. Det har också lagts till stöd för att rensa DPMS-läget när datorn väcks från viloläge. DPMS används för skärmens strömsparfunktioner, och förbättringen kan bidra till färre problem när datorn återgår från vila.

    Notisappleten har också förbättrats och kan nu tolka HTML-markeringar i rika textnotiser. Det gör att aviseringar kan visas med mer formatering än tidigare.

    COSMIC fortsätter att mogna

    COSMIC 1.0.12 är framför allt en underhålls- och förbättringsuppdatering. Språkfiler och beroenden har uppdaterats, och från och med den här versionen kräver COSMIC Rust 1.93 eller senare.

    Samtidigt arbetar System76 vidare med nästa större version, COSMIC Epoch 2.0. Där planeras bland annat stöd för hot reloading, widgetanimationer, bättre stöd för IME och fcitx, snabbare bildhantering, Wacom-stöd, förbättringar för skärmläsare, en skrivardialog, firmwarehantering och en ny visuell effekt kallad Frosted.

    Ett steg mot ett mer komplett Linux-skrivbord

    COSMIC 1.0.12 visar hur moderna skrivbordsmiljöer ofta utvecklas. Det handlar inte alltid om stora synliga förändringar, utan om många små förbättringar som tillsammans gör systemet mer praktiskt och stabilt.

    För användare av Pop!_OS och andra Linux-distributioner som erbjuder COSMIC är uppdateringen värd att installera när den dyker upp i de stabila programförråden. Särskilt den som ofta använder terminalen, filhanteraren eller COSMICs egna appar kan märka av förbättringarna i vardagen.

    https://github.com/pop-os/cosmic-epoch/releases/tag/epoch-1.0.12

    Tekniska fakta: COSMIC 1.0.12

    Projekt: COSMIC Desktop

    Version: 1.0.12

    Utvecklare: System76

    Används i: Pop!_OS och andra Linux-distributioner

    Programmeringsspråk: Rust

    Minsta Rust-version: Rust 1.93 eller senare

    Viktiga nyheter: Förbättringar i terminalen, filhanteraren, appbutiken, inställningarna och notiserna

    Kommande version: COSMIC Epoch 2.0

  • Linux 7.0 är här – men den stora nyheten är inte siffran

    Linux 7.0 är här – men bakom det nya versionsnumret döljer sig ingen dramatisk omvälvning. I stället handlar det om en rad genomtänkta förbättringar som gör operativsystemet säkrare, snabbare och mer framtidssäkrat. Med stabilt stöd för Rust, nya säkerhetslösningar och smartare hantering av resurser fortsätter Linux att utvecklas i små men viktiga steg.

    När Linux 7.0 nu har släppts är det lätt att tro att vi står inför ett dramatiskt teknikskifte. Men versionshoppet från 6.19 till 7.0 är framför allt en praktisk omnumrering, inte en revolution. Linus Torvalds beskriver releasen som stabil och relativt odramatisk, med fokus på många små förbättringar snarare än stora förändringar.

    Det betyder dock inte att uppdateringen är ointressant. Tvärtom visar Linux 7.0 hur modern systemutveckling fungerar: genom kontinuerliga förbättringar som tillsammans gör systemet snabbare, säkrare och mer flexibelt.

    Rust blir en etablerad del av kärnan

    En av de mest uppmärksammade nyheterna är att programmeringsspråket Rust inte längre betraktas som experimentellt i Linuxkärnan.

    Det innebär inte att C försvinner, men det markerar att Rust nu är ett accepterat verktyg för utvecklare. Fördelen är att Rust är designat för att undvika många vanliga minnesfel redan innan programmet körs. På sikt kan det leda till färre buggar och säkrare system.

    Säkerhet i fokus – redo för framtidens hot

    Linux 7.0 tar också steg mot framtidens cybersäkerhet. Stöd för post-kvantkryptografi införs genom ML-DSA-signaturer, samtidigt som äldre och osäkrare metoder som SHA-1 tas bort.

    Det visar hur kärnan utvecklas i takt med nya hot – även sådana som ännu inte är fullt verklighet, som attacker från framtida kvantdatorer.

    Bättre kontroll och isolering i systemet

    Ett annat viktigt område är förbättrad kontroll i systemet. Den snabba I/O-mekanismen io_uring får bättre filtrering, vilket gör det lättare att begränsa vad program får göra i känsliga miljöer.

    Dessutom introduceras nullfs, ett minimalistiskt filsystem som fungerar som en tom startpunkt innan det riktiga systemet laddas. Det gör uppstarten mer flexibel och renare, särskilt i container- och molnmiljöer.

    Prestanda och lagring förbättras

    Linux 7.0 innehåller flera förbättringar inom lagring och minneshantering. Swap-systemet förenklas och blir mer effektivt, och filsystem som XFS får nya funktioner för övervakning och självläkning.

    Även andra filsystem förbättras, till exempel med bättre stöd för stora blockstorlekar och modern komprimering. Det handlar om små tekniska steg som tillsammans kan ge märkbara prestandavinster.

    Smartare nätverk och modernare infrastruktur

    På nätverkssidan aktiveras AccECN, en teknik som hjälper datorer att reagera tidigare på trängsel i nätverket. Det kan leda till stabilare och snabbare dataöverföringar.

    Samtidigt fortsätter förbättringar inom virtualisering och molnstöd, vilket gör Linux ännu bättre anpassat för moderna IT-miljöer.

    En evolution – inte en revolution

    Det kanske viktigaste med Linux 7.0 är vad det representerar. Trots det nya versionsnumret handlar det inte om ett stort språng, utan om fortsatt evolution.

    Linux utvecklas steg för steg: säkrare kod, bättre prestanda, renare arkitektur och fler verktyg för framtiden. Det är just denna stabila och metodiska utveckling som gjort Linux till ryggraden i allt från servrar till mobiltelefoner och superdatorer.

    Kort sagt: Linux 7.0 ser kanske stort ut på ytan, men den verkliga styrkan ligger i de många små förbättringarna som driver tekniken framåt.

    https://lore.kernel.org/lkml/CAHk-=wj2WqpPBwpAXo8bj_Hx-NxKMRVTVMUaQis7+Vm6XLRZiw@mail.gmail.com/T/#u

    Teknisk fakta: Linux 7.0

    Version: Linux Kernel 7.0

    Typ av release: Versionsskifte från 6.19, främst en omnumrering

    Viktig nyhet: Rust-stöd är inte längre markerat som experimentellt

    Säkerhet: Stöd för ML-DSA post-kvant-signaturer, SHA-1 för modulsignering borttaget

    Filsystem: Uppdateringar för Btrfs, EROFS, XFS och F2FS

    Nätverk: AccECN aktiverat, CAKE får multiqueue-stöd

    Virtualisering: Förbättringar i KVM och Hyper-V

    Övrigt: NULLFS introduceras, förbättringar i minneshantering och swap

    Andra artiklar om Linux Kernel

  • Rust 1.94 gör språket mer uttrycksfullt och kraftfullt

    Programmeringsspråket Rust fortsätter att utvecklas i snabb takt. Den nya versionen Rust 1.94 introducerar flera förbättringar som gör språket både mer ergonomiskt och mer kraftfullt. Bland nyheterna finns en ny iterator för slice-data, förbättrad konfigurationshantering i Cargo, stöd för den senaste versionen av TOML-formatet och flera stabiliserade API:er i standardbiblioteket.

    Tillsammans innebär förändringarna att utvecklare kan skriva mer tydlig kod, organisera projekt bättre och dra nytta av nya funktioner i både språket och verktygskedjan.

    Ny iterator för slices: array_windows

    En av de mest uppmärksammade nyheterna är metoden array_windows för slices. Den fungerar på liknande sätt som den befintliga metoden windows, men med en viktig skillnad: den returnerar arrayer med fast storlek i stället för dynamiska slices.

    Detta gör att kompilatorn kan veta storleken på varje fönster redan vid kompilering, vilket förenklar kod och kan ge bättre optimeringar.

    En praktisk användning är när man vill analysera mönster i en dataström. Ett klassiskt exempel är att leta efter så kallade ABBA-mönster, där två olika tecken följs av samma två tecken i omvänd ordning, exempelvis abba eller xyyx.

    Med array_windows kan en sådan kontroll skrivas mycket kompakt:

    Här kan kompilatorn automatiskt förstå att varje fönster ska bestå av fyra element eftersom de destruktureras till fyra variabler.

    Cargo får bättre stöd för modulär konfiguration

    Rusts byggverktyg Cargo får i version 1.94 en ny funktion: möjligheten att inkludera konfigurationsfiler i andra konfigurationsfiler.

    Detta gör att större projekt kan dela upp sin konfiguration i flera mindre filer, vilket gör dem enklare att underhålla och återanvända mellan olika projekt eller utvecklingsmiljöer.

    Ett exempel är:

    Det går även att ange mer avancerade alternativ via så kallade inline-tabeller, exempelvis om en konfigurationsfil är valfri:

    Detta gör det möjligt att skapa konfigurationer som fungerar både lokalt och i olika utvecklingsmiljöer utan att alla filer behöver finnas överallt.

    Stöd för TOML 1.1

    Cargo kan nu också läsa TOML 1.1, den senaste versionen av konfigurationsformatet som används i Rust-projekt.

    Bland förbättringarna i TOML 1.1 finns:

    • inline-tabeller som kan skrivas över flera rader
    • stöd för fler escape-sekvenser i strängar
    • möjlighet att utelämna sekunder i tidsangivelser
    • trailing commas i vissa strukturer

    Det innebär exempelvis att beroenden i Cargo.toml kan skrivas mer läsbart:

    Om man använder dessa nya funktioner höjs dock projektets MSRV (Minimum Supported Rust Version), eftersom äldre Cargo-versioner inte kan tolka den nya syntaxen. Samtidigt hanterar Cargo detta automatiskt vid publicering genom att skriva om manifestfiler så att de förblir kompatibla med äldre verktyg.

    Nya matematiska konstanter i standardbiblioteket

    Rusts standardbibliotek har också utökats med några klassiska matematiska konstanter. Bland de nya konstanterna finns:

    • Euler–Mascheroni-konstanten (EULER_GAMMA)
    • det gyllene snittet (GOLDEN_RATIO)

    De finns tillgängliga för både f32 och f64 och kan användas direkt i numeriska beräkningar utan att utvecklare behöver definiera dem själva.

    Fler stabiliserade API:er

    Som i varje Rust-release har även flera tidigare experimentella funktioner nu blivit stabila API:er. Bland dessa finns bland annat:

    • array_windows och element_offset för slices
    • nya metoder för LazyCell och LazyLock
    • nya metoder i iteratorn Peekable
    • hårdvaruintrinsics för AVX-512 FP16 på x86 och NEON FP16 på AArch64

    Dessutom kan vissa funktioner, som mul_add för flyttal, nu användas i konstanta uttryck.

    Fortsatt snabb utveckling av Rust

    Rust 1.94 visar tydligt hur språket fortsätter att utvecklas i både små och stora steg. Förbättringar som array_windows gör koden mer uttrycksfull, medan förändringar i Cargo och TOML gör projekthanteringen mer flexibel.

    Utvecklare som redan använder Rust kan uppdatera till den nya versionen med kommandot:

    Den nya versionen är resultatet av arbete från ett stort antal bidragsgivare i Rust-communityt – ett exempel på hur ett modernt open source-projekt fortsätter att förbättras genom globalt samarbete.

    C vs Rust

    C

    C är ett klassiskt programspråk som har använts i årtionden för operativsystem, drivrutiner, inbyggda system och annan prestandakritisk programvara.

    Språket ger programmeraren mycket direkt kontroll över minne och hårdvara, vilket gör det snabbt och flexibelt.

    Nackdelen är att C saknar inbyggt skydd mot många vanliga minnesfel, vilket kan leda till buggar, krascher och säkerhetsproblem.

    Rust

    Rust är ett modernare systemspråk som också fokuserar på hög prestanda, men samtidigt vill minska risken för minnesfel och osäker kod.

    Genom sitt ägarskapssystem och sina kompilatorkontroller kan Rust förhindra många problem redan innan programmet körs.

    Det gör språket särskilt intressant för säkerhetskritiska system, servrar, verktyg och ny systemprogrammering.

    https://blog.rust-lang.org/2026/03/05/Rust-1.94.0

    Teknisk fakta: Rust 1.94

    Version: Rust 1.94.0

    Typ av uppdatering: Stabil utgåva

    Viktig nyhet: array_windows för slices

    Ny Cargo-funktion: stöd för include i konfigurationsfiler

    Manifestformat: Cargo kan nu tolka TOML 1.1

    Nya matematiska konstanter: EULER_GAMMA och GOLDEN_RATIO

    Fler förbättringar: stabiliserade API:er i standardbiblioteket och fler funktioner tillgängliga i const-kontext

    Uppdateringskommando:

    rustup update stable
  • När stjärnorna avslöjar mer än du tror – om lösenord, synlig feedback och framtiden för sudo

    En ny ändring i sudo-rs, den Rust-baserade omimplementeringen av det klassiska sudo-verktyget, gör lösenordsinmatningen synlig genom att visa stjärnor i terminalen. Det kan låta som en harmlös användarvänlig förbättring, men förändringen väcker en större fråga: när ett system börjar avslöja detaljer som lösenordets längd, är det då bara en kosmetisk justering, eller ett steg bort från en säkerhetsfilosofi som präglat Unix i decennier?

    I decennier har en liten detalj i Unix-världen varit nästan helig: när du skriver ditt lösenord i terminalen syns ingenting. Inga prickar. Inga stjärnor. Bara en tyst markör.

    Det har inte varit en bugg utan en medveten säkerhetsåtgärd.

    Men nu är en förändring på väg.

    Vad är sudo – och varför är det så viktigt?

    sudo är ett av de mest centrala verktygen i Unix- och Linuxsystem. Det låter en vanlig användare tillfälligt köra kommandon med administratörsrättigheter.

    Varje gång du installerar ett program, uppdaterar systemet eller ändrar något viktigt i Linux, använder du nästan alltid sudo.

    Och varje gång skriver du in ditt lösenord.

    Den tysta traditionen

    Historiskt har lösenordsinmatningen varit helt osynlig. Skärmen visar inga tecken alls medan du skriver.

    Varför?

    Det handlar om något som kallas sidokanalsinformation. Även om en angripare inte ser själva lösenordet kan lösenordets längd ge värdefulla ledtrådar. Ju mer information som exponeras, desto lättare blir det att göra kvalificerade gissningar.

    Genom att inte visa något alls döljs åtminstone längden.

    Det är en liten detalj men en symbol för Unix-filosofins säkerhetstänkande.

    Nu ändras beteendet

    sudo-rs är en modern, minnessäker omskrivning av sudo i programmeringsspråket Rust. Syftet är att minska risken för klassiska minnesfel som buffer overflow.

    I en nyligen införd ändring aktiverade utvecklarna alternativet pwfeedback som standard.

    Resultatet är att när du skriver lösenordet visas nu stjärnor i terminalen.

    Utvecklarna beskriver det som en förbättrad användarupplevelse. Många nya användare tror att tangentbordet inte fungerar när inget syns på skärmen.

    Deras argument är att säkerhetsförlusten, att lösenordets längd exponeras, är teoretisk och marginell jämfört med den pedagogiska vinsten.

    Säkerhet kontra användarvänlighet

    Här uppstår den klassiska konflikten mellan säkerhet genom minimal informationsläcka och användarvänlighet genom tydlig återkoppling.

    Att visa stjärnor avslöjar inte lösenordet men det avslöjar exakt hur långt det är. För en angripare som redan har annan information kan varje detalj spela roll.

    Fenomenet kallas ofta shoulder surfing, när någon bokstavligen tittar över din axel.

    Är det ett stort hot? I de flesta vardagssituationer, nej.
    Är det en principiell förändring? Absolut.

    Vad betyder detta för Ubuntu?

    Ubuntu 26.04 LTS planeras bli den första större distributionen som använder sudo-rs som standardimplementation.

    Det innebär att många framtida användare potentiellt kommer att möta stjärnor istället för tystnad vid lösenordsinmatning.

    Andra stora distributioner fortsätter än så länge att använda den klassiska C-baserade versionen av sudo.

    Går det att ändra tillbaka?

    Ja.

    Administratörer kan återställa traditionellt beteende genom att lägga till

    Defaults !pwfeedback

    i sin sudoers-konfiguration.

    Men här ligger en intressant socioteknisk fråga. Hur många gör det faktiskt?

    Nya användare kommer sannolikt inte bry sig.
    Erfarna användare kanske inte prioriterar ännu en justering.

    Standardinställningar formar beteenden.

    Är detta en liten detalj eller en symbolisk förändring?

    Tekniskt sett är detta ingen katastrof. Det är en marginell informationsläcka i en värld där betydligt större säkerhetsproblem existerar.

    Men symboliskt är det större.

    Unix-världen har länge lutat mot principen att avslöja så lite som möjligt.

    Att nu prioritera användarupplevelse över strikt informationsminimering visar hur säkerhetsfilosofin förändras i takt med att Linux når bredare användargrupper.

    Det är inte bara en fråga om stjärnor i terminalen.
    Det är en fråga om vilken balans mellan säkerhet och bekvämlighet vi tycker är rimlig.

    Slutsats

    Ska man undvika system som använder sudo-rs?

    Det beror på hur man värderar risk.

    För de flesta användare är detta ingen praktisk säkerhetsfara. För säkerhetsmedvetna miljöer kan det däremot vara en principiell invändning.

    Men kanske är den verkligt intressanta frågan denna.

    När vi gör system mer tillgängliga, hur mycket är vi villiga att kompromissa med den tystnad som en gång var en säkerhetsprincip?

    Och nästa gång du ser stjärnor när du skriver ditt lösenord, fundera på vem som faktiskt ser dem.

    https://bugs.launchpad.net/ubuntu/+source/rust-sudo-rs/+bug/2142721

    TEKNISK FAKTA
    Vad är sudo?
    Verktyget som låter en vanlig användare köra enskilda kommandon med administratörsrättigheter (root).
    Vad är sudo-rs?
    En minnessäker omimplementering av sudo i Rust, med fokus på att minska klasser av minnesfel.
    Förändringen
    Alternativet pwfeedback är aktiverat som standard: lösenord visas som ******** istället för helt tyst inmatning.
    Varför är det kontroversiellt?
    Stjärnor avslöjar lösenordets längd för någon som tittar på skärmen (”shoulder surfing”). Den klassiska sudo-prompten har historiskt undvikit detta.
    Återställ klassiskt beteende
    Lägg till i sudoers:
    Defaults !pwfeedback
    Nyckelpoäng
    Det är en avvägning: bättre användarupplevelse för nya användare, men något mer läckage av information på skärmen.
  • Linux 7.0 är här – stabil Rust och smartare lagring

    Linuxvärlden tar ett steg in i en ny versionsserie när den första testversionen av Linux kernel 7.0 nu är ute. Bakom det nya huvudnumret döljer sig ingen dramatisk omvälvning – men däremot ett stabilt Rust-stöd, smartare filsystem och tekniska förbättringar som stärker säkerhet och prestanda inför framtiden.

    Den första testversionen av Linux kernel 7.0 har nu släppts för allmän testning. Det markerar början på några månaders finjustering innan den färdiga versionen väntas i april 2026.

    Att versionsnumret nu kliver upp från 6.19 till 7.0 betyder dock inte att hela systemet gör en dramatisk kursändring. Enligt skaparen Linus Torvalds handlar det snarare om en praktisk omstart av nummerserien än om någon teknisk revolution. Linux har länge utvecklats genom stabila, stegvisa förbättringar snarare än genom stora språng mellan huvudversioner.

    Rust blir en permanent del av kärnan

    Den kanske viktigaste nyheten är att stödet för programmeringsspråket Rust nu betraktas som stabilt. Tidigare har det legat under en experimentell etikett, men i version 7.0 anses tekniken mogen.

    Rust är känt för att minska risken för minnesrelaterade säkerhetsproblem, som buffer overflows och use-after-free-buggar. Sådana fel har historiskt varit en vanlig orsak till säkerhetsbrister i systemprogramvara.

    Det betyder inte att Linux skrivs om i Rust. Kärnan är fortfarande till största delen skriven i C. Men Rust blir nu ett etablerat komplement, särskilt för ny kod där säkerhet är extra viktig.

    Prestandalyft för moderna processorer

    Linux 7.0 introducerar stöd för atomiska 64-bytesläsningar på ARM-processorer. Det är en teknisk detalj som framför allt gynnar servrar och avancerade inbyggda system, där effektiv hantering av minne och parallell bearbetning är avgörande.

    En annan förbättring gäller hur in- och utdata hanteras. Genom att optimera så kallade submission queue-poster kan systemet hålla data närmare processorns cacheminne, vilket minskar fördröjningar.

    För vanliga användare märks detta kanske inte direkt, men i datacenter och molntjänster kan sådana förbättringar ge påtagliga effektivitetsvinster.

    Filsystem som kan reparera sig själva

    Två viktiga filsystem får uppmärksamhet i 7.0.

    Btrfs får ett första stöd för en funktion kallad remap-tree. Den gör det möjligt att ändra logiska blockadresser utan att behöva flytta själva datan. Det kan underlätta avancerad hantering av Copy-on-Write och datarörlighet. Funktionen betraktas dock fortfarande som experimentell.

    XFS får stöd för mer autonom självläkning. Det innebär att systemet i vissa fall själv kan upptäcka och korrigera skador i filsystemets metadata. För stora lagringssystem kan detta minska risken för driftstopp och dataförlust.

    Förberedelser för en kvantframtid

    En annan viktig förändring är stödet för ML-DSA, en signaturalgoritm anpassad för en framtid där kvantdatorer kan hota dagens krypteringsmetoder. Genom att redan nu integrera post-kvantkryptografi visar Linuxprojektet att det planerar för långsiktig säkerhet.

    Vad händer nu?

    En Release Candidate innebär att nya funktioner är låsta och att fokus ligger på testning och buggfixar. Vanligtvis släpps en ny testversion varje vecka.

    Om utvecklingen följer normal takt kan den slutliga versionen av Linux 7.0 släppas i mitten av april 2026.

    Linux 7.0 är alltså inte en dramatisk omvälvning. Men den visar tydligt hur världens mest använda operativsystemskärna fortsätter att utvecklas metodiskt: säkrare, effektivare och bättre rustad för framtidens teknik.

    https://kernel.org

    TEKNISK FAKTARUTA
    Ämne
    Linux-kärnan 7.0 rc1
    Vad är en RC?
    Release Candidate: testversion där fokus är buggfixar och stabilisering.
    Versionshoppet 7.0
    Ny huvudversion av praktiska skäl (inte “feature-revolution”).
    Stabil nyhet
    Rust-stöd räknas som stabilt (inte längre “experimentellt”).
    CPU / arkitektur
    Stöd för atomiska 64-bytesläsningar på ARM.
    Filsystem: Btrfs
    Direct I/O vid blockstorlek större än sidstorlek; initialt remap-tree (experimentellt).
    Filsystem: XFS
    Stöd för mer autonom “self-healing”.
    Säkerhet
    Stöd för ML-DSA post-kvant-signaturer.
    Komprimering
    EROFS: LZMA som standard.
    Tidslinje
    Slutrelease väntas i mitten av april 2026 (beroende på antal RC).
    Tips: Testa RC i icke-kritiska miljöer och rapportera buggar uppströms.
  • Microsoft lanserat OS för sandlådan.

    LiteBox är ett nytt öppet källkodsprojekt från Microsoft som utforskar hur program kan köras säkrare genom att drastiskt minska den del av operativsystemet som de får tillgång till. Genom att använda ett extremt litet, bibliotekbaserat operativsystem i stället för traditionella virtuella maskiner eller containrar vill projektet minska attackytan, begränsa konsekvenserna av sårbarheter och skapa mer förutsägbara miljöer för känsliga arbetslaster i moln, CI-system och konfidentiell databehandling.

    LiteBox – ett nytt sätt att tänka kring säkrare kodkörning

    När program körs på moderna operativsystem får de ofta tillgång till ett enormt antal funktioner som systemanrop, drivrutiner, nätverksstackar och kernel-subsystem. Det ger flexibilitet men innebär också en stor säkerhetsrisk. Ju mer ett program får tillgång till, desto större blir attackytan om något går fel.

    LiteBox är ett nytt öppen källkodsprojekt från Microsoft som angriper problemet från ett helt annat håll. I stället för att isolera program med virtuella maskiner eller traditionella containrar bygger LiteBox på idén om ett extremt litet, säkerhetsfokuserat operativsystem, ett så kallat library OS.

    Ett operativsystem som bara innehåller det nödvändiga

    Grundtanken bakom LiteBox är enkel men radikal. Ett program ska bara se exakt de operativsystemsfunktioner det behöver för att fungera, och inget mer.

    I stället för att exponera hela värdsystemets kernel tillhandahåller LiteBox ett smalt och kontrollerat gränssnitt. Det minskar risken för att sårbarheter i operativsystemet kan utnyttjas och begränsar skadorna om ett program beter sig illvilligt eller kraschar.

    Library OS – operativsystem som bibliotek

    LiteBox bygger på library OS-modellen. Det innebär att traditionella OS-funktioner inte levereras av ett stort, delat operativsystem utan som bibliotek som följer med applikationen.

    I praktiken betyder det att varje arbetslast får sitt eget minimala operativsystem, skrivet i Rust, med tydliga gränser och mycket liten kodbas. Mindre kod innebär färre buggar, enklare granskning och högre säkerhet.

    Linux-program utan Linux-kärna

    En av de mest uppmärksammade egenskaperna hos LiteBox är att det kan köra omodifierade Linux-program även på Windows och andra plattformar, utan att kräva en full Linux-kärna eller virtuell maskin.

    I stället tillhandahåller LiteBox ett Linux-liknande exekveringsgränssnitt ovanpå sin minimala plattform. För utvecklare och molntjänster innebär det ett lättviktigt sätt att köra Linux-arbetslaster utan den overhead som virtuella maskiner ofta innebär.

    Striktare isolering än containrar

    På Linux kan LiteBox användas som ett alternativ till traditionella containrar. Skillnaden är att containrar fortfarande delar samma kernel, vilket innebär att stora delar av operativsystemet exponeras.

    LiteBox exponerar däremot bara en mycket begränsad uppsättning funktioner, vilket gör attackytan betydligt mindre. För miljöer som kör okänd eller halvbetrodd kod, till exempel CI-system eller molntjänster som kör användarskript, är detta särskilt attraktivt.

    Anpassat för konfidentiell databehandling

    LiteBox är också byggt med modern hårdvarusäkerhet i åtanke. Det kan köras ovanpå tekniker för konfidentiell databehandling, där minnet är krypterat i hårdvara och värdsystemet inte nödvändigtvis är betrott.

    I sådana miljöer är det avgörande att den betrodda kodbasen är så liten som möjligt. LiteBox bidrar till detta genom att drastiskt minska mängden kod som måste litas på.

    Användningsområden och begränsningar

    Typiska användningsområden för LiteBox är sandboxning av opålitlig eller användargenererad kod, körning av CI-jobb och automatiserade byggsystem, molntjänster som behöver strikt isolering, konfidentiella beräkningsmiljöer samt körning av OP-TEE-program i en minimal OS-miljö.

    Det är däremot inte tänkt som ett ersättningssystem för Linux eller Windows och inte heller som ett skrivbordsoperativsystem.

    Ett smalt verktyg med tydlig roll

    LiteBox är inte ett försök att konkurrera med etablerade operativsystem eller containerplattformar. Det är ett specialiserat verktyg för situationer där säkerhet, förutsägbarhet och minimal attackyta är viktigare än generell funktionalitet.

    Projektet illustrerar en tydlig riktning inom systemsäkerhet. Framtidens isolering handlar inte om större och mer komplexa sandlådor, utan om att göra operativsystemets yta så liten och kontrollerad som möjligt.

    https://github.com/microsoft/litebox

    Faktaruta: LiteBox
    Vad är det? Ett open-source sandboxing-projekt (MIT-licens) från Microsoft som bygger en minimal, säkerhetsfokuserad “library OS”-miljö för att köra arbetslaster isolerat.
    Skrivet i Rust.
    Kärnidén Ersätta bred OS-exponering med ett smalt, kontrollerat gränssnitt anpassat för den kod som körs, för att minska attackytan och begränsa skador vid sårbarheter.
    Library OS Grundläggande OS-funktioner levereras som bibliotek som följer applikationen, i stället för att luta sig mot en stor värdkärna.
    Linux på Windows Ger en Linux-lik exekveringsmiljö på Windows och andra plattformar utan att kräva en full Linux-kärna eller komplett Linux-VM, med målet att kunna köra omodifierade Linux-program.
    På Linux Kan användas för att sandboxa Linux-arbetslaster och exponera betydligt mindre av kärnan än vad containrar normalt gör.
    Confidential computing Kan köras ovanpå tekniker som AMD SEV-SNP för hårdvarukrypterat minne och minskat beroende av värdsystemet.
    TEE-stöd Kan hosta OP-TEE-program på Linux för en minimal OS-miljö vid trusted execution-arbetslaster.
    Typiska användningsfall Körning av opålitlig/semitrustad kod, användarsuppladdade arbetslaster i moln, CI-jobb och miljöer där en liten Trusted Computing Base är viktig.
    Inte tänkt som Ersättare för Linux/Windows, desktop-OS eller generell containerplattform; snarare ett fokuserat exekveringslager för kontrollerade arbetslaster.
  • AerynOS 2026.01: ett experiment i framtidens Linux

    AerynOS fortsätter att ta form som en Wayland-fokuserad Linuxdistribution med atomiska uppdateringar: januariutgåvan 2026.01 bjuder på en ny alpha-ISO med Linuxkärna 6.18, uppfräschade skrivbordsmiljöer som GNOME, KDE Plasma och COSMIC – samt en terminalbaserad installation via den egenutvecklade Lichen-installern. Samtidigt markerar projektet tydligt sin linje mot LLM:er och bygger vidare på infrastruktur som ska möjliggöra en rullande release utan ominstallation.

    AerynOS 2026.01: ett experiment i framtidens Linux

    AerynOS har publicerat sin Alpha-ISO för januari 2026 – ett tydligt steg framåt för den fortfarande unga Linuxdistributionen som bygger på atomiska uppdateringar, men utan att fullt ut anamma strikt immutability. Resultatet är ett system som vill kombinera kontinuerliga uppdateringar med flexibilitet och kontroll.

    Ett alpha-släpp som känns oväntat moget

    Trots att AerynOS fortfarande klassas som alpha ger 2026.01-utgåvan ett stabilt intryck. ISO-filen fungerar främst som en live-miljö och som transport för den egenutvecklade, Rust-baserade Lichen-installern. Installationen sker helt i terminalen och kräver att användaren själv skapar partitioner i förväg – något som tydligt signalerar att målgruppen än så länge är tekniskt bevandrade användare.

    Ändå rapporteras installationen fungera smidigt, även när mer avancerade skrivbordsmiljöer som COSMIC installeras. För ett alpha-projekt är det ett styrkebesked.

    Flera skrivbord – en gemensam grund

    GNOME är standard i live-miljön, men vid installation kan användaren välja mellan GNOME, KDE Plasma, COSMIC, ett rent terminalsystem eller bygga en egen miljö med Wayland-kompositörer som MangoWC, Niri eller Sway. Oavsett val laddas alltid de senaste paketen ner vid installationstillfället, vilket gör systemet aktuellt redan från start.

    Detta speglar AerynOS grundidé: användaren ska inte låsas till ett enda arbetssätt, utan ges möjlighet att forma sitt system efter egna behov.

    Modern teknik rakt igenom

    Basen i systemet har uppdaterats rejält. Kärnan är Linux 6.18 LTS, tillsammans med glibc 2.43, Mesa 25.3 för grafik och PipeWire 1.4 för ljud och video. Utvecklingsmiljön är lika modern, med Node.js 24, Ruby 4.0 och uppdaterade verktygskedjor.

    På applikationssidan märks nya versioner av Firefox, Thunderbird, Wine, Visual Studio Code och VSCodium, samt den Rust-baserade editorn Zed. Wayland-fokuserade verktyg och terminaler – ofta skrivna i Rust eller Zig – fortsätter att vara en tydlig del av distributionens identitet.

    Infrastruktur, inte bara paket

    Under januari har mycket arbete lagts på sådant som inte alltid syns direkt för slutanvändaren. Projektet har lanserat en egen debuginfod-tjänst som automatiskt kan leverera felsökningssymboler till verktyg som gdb, förbättrat felmeddelanden i pakethanteraren moss och optimerat CDN-cachning för snabbare och mer stabila nedladdningar.

    Detta är viktiga byggstenar för AerynOS långsiktiga mål: att bli en rullande distribution där användaren aldrig behöver ominstallera för att ta del av stora förändringar.

    En tydlig hållning i AI-frågan

    En av de mest omtalade aspekterna kring AerynOS just nu är projektets tydliga ställningstagande mot användning av LLM:er och generativ AI i utvecklingsarbetet. Policyn är offentlig och ska även speglas på projektets webbplats. I en tid där många open source-projekt i allt högre grad förlitar sig på AI-verktyg, markerar AerynOS en alternativ väg med fokus på mänsklig granskning och kontroll.

    Mer än kod: community och identitet

    Utöver tekniska framsteg pågår arbete med ny webbplats, diskussioner om ny logotyp och förbättrad dokumentation. Projektet ser även över sin närvaro på GitHub och undersöker alternativ som Codeberg, delvis av oro för centralisering och AI-fokus hos större plattformar.

    Samtidigt växer gemenskapen, med fler bidragsgivare och ökat intresse i projektets kommunikationskanaler.

    Ett projekt att följa, inte använda i produktion

    AerynOS 2026.01 Alpha är uttryckligen inte avsedd för produktionsbruk. Däremot är den ett intressant experiment för den som vill följa utvecklingen av nästa generations Linuxdistributioner: atomiska uppdateringar utan rigid immutability, Wayland i centrum och en tydlig ideologisk kompass.

    Det är just detta som gör AerynOS intressant – inte för att det redan är färdigt, utan för att det vågar testa nya idéer om hur Linux och open source-utveckling kan se ut framöver.

    https://aerynos.com

    [FAKTARUTA] AerynOS 2026.01 (Alpha)
    • Status: Alpha (test/utvärdering)
    • ISO: Live GNOME (levererar Lichen-installern)
    • Installation: Terminalbaserad (Lichen), partitionering görs manuellt
    • Valbara miljöer: GNOME / KDE Plasma / COSMIC / Terminal-only / egen Wayland-setup
    • Kernel: 6.18.7
    • glibc: 2.43
    • Mesa: 25.3.4
    • PipeWire: 1.4.10
    • Skrivbord: COSMIC 1.0.3 · GNOME 49.3 · Plasma 6.5.5
    • KDE: Frameworks 6.22 · Gear 25.12.1
    • Appar: Firefox 147 · Thunderbird 147 · Wine 11 · VS Code 1.108.2 · VSCodium 1.108.10359 · Zed 0.221.4
    • Verktyg: QEMU 10.2 · Node.js 24.13 · Ruby 4.0
    Tips: Installern laddar alltid ner senaste paket vid installationstillfället.



Etikett: Rust

  • Moxnox 1.0 – ett nytt operativsystem som förenar Windows NT och Unix

    Vad händer om man tar några av de bästa idéerna från Windows NT, kombinerar dem med Unix och bygger ett helt nytt operativsystem från grunden? Det är precis vad utvecklaren Mark Harmstone har gjort. Resultatet heter Moxnox, och nu har version 1.0 släppts som öppen källkod. När man talar om operativsystem handlar diskussionen nästan alltid…

  • Linux 7.3 är här – snabbare datorer, bättre säkerhet och ny teknik under huven

    Linux har fått en ny kärna. Den 18 oktober 2026 släpptes Linux 7.3, med förbättringar som kan göra allt från vanliga datorer till stora servrar effektivare. Bland nyheterna finns smartare fördelning av processorkraft, ett ovanligt filsystem som vägrar samarbeta och bättre stöd för modern hårdvara. Linux utvecklas ständigt, även om förändringarna sällan märks direkt på…

  • Ubuntu 26.10 satsar stort på säkerhet – Linux 7.3 och smartare kryptering

    Ubuntu 26.10 ”Stonking Stingray” släpps den 15 oktober och kommer med flera stora säkerhetsnyheter. Med Linux 7.3, en nedbantad GRUB, utökat stöd för TPM-baserad kryptering och fler komponenter skrivna i Rust vill Canonical göra Ubuntu både säkrare och mer motståndskraftigt mot framtida angrepp. När Ubuntu 26.10, med kodnamnet Stonking Stingray, släpps den 15 oktober 2026…

  • Open CAD Studio – nytt öppet CAD-program byggt i Rust

    Open CAD Studio är ett nytt CAD-program med öppen källkod som vill göra professionell ritning och modellering mer tillgänglig för Linux-användare. Programmet är byggt i Rust, har stöd för både 2D och 3D och kan dessutom öppna, redigera och spara DWG- och DXF-filer direkt. CAD-program har länge varit ett område där Linux haft betydligt färre…

  • Linux 7.2 är här – smartare resursfördelning, bättre lagring och stöd för ny hårdvara

    Linux 7.2 har släppts. Den nya kärnan innehåller förbättringar för allt från processorer och grafikkort till filsystem, nätverk och säkerhet. För vanliga användare handlar uppdateringen främst om bättre prestanda, stabilare hårdvarustöd och en teknisk grund för kommande Linuxdistributioner. Linuxkärnan är den del av operativsystemet som arbetar närmast datorns hårdvara. Den bestämmer bland annat hur processorns…

  • CachyOS satsar på snabbare program och säkrare kod i augustiutgåvan

    CachyOS fortsätter att vässa sin prestandainriktade Linuxdistribution. I augustiutgåvan för 2026 har flera centrala verktyg skrivits om i de moderna programspråken Rust och Zig, samtidigt som installationen, uppdateringssystemet och stödet för handhållna datorer har förbättrats. CachyOS är en Arch Linux-baserad distribution som framför allt riktar sig till användare som vill ha ett snabbt och modernt…

  • HWall – ny Linux-app vill ge full koll på datorns hårdvara

    Hur varm är processorn egentligen? Hur snabbt arbetar kärnorna, vad gör grafikkortet och börjar hårddisken visa tecken på problem? Det nya Linux-programmet HWall samlar både hårdvaruinformation och sensordata i ett och samma verktyg – och kan dessutom varna när något börjar bli för varmt eller belastat. Linux har länge haft mängder av verktyg för den…

  • Rust-baserade uutils närmar sig full kompatibilitet med GNU Coreutils

    Rust-projektet uutils tar ännu ett stort steg mot att kunna ersätta GNU Coreutils. Med version 0.10 klarar projektet nu 93,48 procent av GNU testsvit och levererar samtidigt förbättringar inom säkerhet, prestanda, filhantering och stöd för fler plattformar. Coreutils är en samling grundläggande kommandoradsverktyg som finns i nästan alla Linuxsystem. Kommandon som ls, cp, mv, rm,…

  • Linus Torvalds: Från programmerare till utvecklingsledare

    Linus Torvalds skriver numera sällan kod själv och beskriver sin roll som utvecklingsledare. Under Open Source Summit India 2026 berättade han om arbetet bakom Linuxkärnan, synen på AI och Rust samt varför föråldrad teknik ibland måste tas bort. Linus Torvalds skriver numera sällan kod själv. I stället leder han utvecklingen av Linuxkärnan genom att granska…

  • Ubuntu bytte tillbaka till klassiska cp efter kompatibilitetsproblem

    Ubuntu har tillfälligt återgått till den klassiska GNU-versionen av kommandot cp efter att Rust-alternativet orsakat problem vid byggandet av systemets liveavbilder. Händelsen visar hur svårt det är att ersätta Linux mest grundläggande verktyg utan att stöta på små men avgörande kompatibilitetsskillnader. Ubuntu testar sedan en tid tillbaka att ersätta flera av Linux mest grundläggande kommandon…

  • Linux 7.2 tar första steget mot färdig version

    Linux 7.2 har tagit sitt första steg mot en färdig version. Linus Torvalds har släppt den första testversionen, Linux 7.2-rc1, som bland annat innehåller förbättrat stöd för ny grafik, modernare hårdvara, Rust i kärnan, nätverksförbättringar och uppdateringar för flera processorplattformar. Slutversionen väntas komma under andra halvan av augusti 2026. Linus Torvalds har nu meddelat att…

  • COSMIC 1.1 släppt – nytt systemverktyg och smartare skrivbordsmiljö

    COSMIC Desktop 1.1 markerar ännu ett steg framåt för System76 nya Linuxskrivbord. Med det nya verktyget COSMIC Monitor, förbättrad fönsterhantering, bättre filhanterare och många stabilitetsfixar börjar den Rust-baserade skrivbordsmiljön bli ett allt mer komplett alternativ för både Pop!_OS och andra Linuxdistributioner. System76 har släppt version 1.1 av COSMIC Desktop, den nya skrivbordsmiljön som utvecklas i…

  • Yserver: en ny X11-server i Rust visar att X11 inte är dött än

    När Wayland allt oftare pekas ut som framtiden för Linux-skrivbordet dyker det ändå upp nya projekt som visar att X11 långt ifrån är färdigt. Yserver är en ny X11-server skriven i Rust, byggd för moderna Linux-system och redan kapabel att köra skrivbordsmiljöer som MATE, Xfce och Cinnamon. Det gör projektets första stabila version till en…

  • COSMIC 1.0.12: Små förbättringar som gör Linux-skrivbordet smidigare

    COSMIC 1.0.12 är en mindre men viktig uppdatering av System76:s moderna Linux-skrivbord. Den nya versionen förbättrar bland annat terminalen, filhanteraren, inställningsappen och notiserna, samtidigt som flera tekniska delar under ytan putsas till. Resultatet är ett mer stabilt och smidigt skrivbord för användare av Pop!_OS och andra Linux-distributioner som erbjuder COSMIC. Det Linux-baserade skrivbordet COSMIC har…

  • Linux 7.0 är här – men den stora nyheten är inte siffran

    Linux 7.0 är här – men bakom det nya versionsnumret döljer sig ingen dramatisk omvälvning. I stället handlar det om en rad genomtänkta förbättringar som gör operativsystemet säkrare, snabbare och mer framtidssäkrat. Med stabilt stöd för Rust, nya säkerhetslösningar och smartare hantering av resurser fortsätter Linux att utvecklas i små men viktiga steg. När Linux…

  • Rust 1.94 gör språket mer uttrycksfullt och kraftfullt

    Programmeringsspråket Rust fortsätter att utvecklas i snabb takt. Den nya versionen Rust 1.94 introducerar flera förbättringar som gör språket både mer ergonomiskt och mer kraftfullt. Bland nyheterna finns en ny iterator för slice-data, förbättrad konfigurationshantering i Cargo, stöd för den senaste versionen av TOML-formatet och flera stabiliserade API:er i standardbiblioteket. Tillsammans innebär förändringarna att utvecklare…

  • När stjärnorna avslöjar mer än du tror – om lösenord, synlig feedback och framtiden för sudo

    En ny ändring i sudo-rs, den Rust-baserade omimplementeringen av det klassiska sudo-verktyget, gör lösenordsinmatningen synlig genom att visa stjärnor i terminalen. Det kan låta som en harmlös användarvänlig förbättring, men förändringen väcker en större fråga: när ett system börjar avslöja detaljer som lösenordets längd, är det då bara en kosmetisk justering, eller ett steg bort…

  • Linux 7.0 är här – stabil Rust och smartare lagring

    Linuxvärlden tar ett steg in i en ny versionsserie när den första testversionen av Linux kernel 7.0 nu är ute. Bakom det nya huvudnumret döljer sig ingen dramatisk omvälvning – men däremot ett stabilt Rust-stöd, smartare filsystem och tekniska förbättringar som stärker säkerhet och prestanda inför framtiden. Den första testversionen av Linux kernel 7.0 har…

  • Microsoft lanserat OS för sandlådan.

    LiteBox är ett nytt öppet källkodsprojekt från Microsoft som utforskar hur program kan köras säkrare genom att drastiskt minska den del av operativsystemet som de får tillgång till. Genom att använda ett extremt litet, bibliotekbaserat operativsystem i stället för traditionella virtuella maskiner eller containrar vill projektet minska attackytan, begränsa konsekvenserna av sårbarheter och skapa mer…

  • AerynOS 2026.01: ett experiment i framtidens Linux

    AerynOS fortsätter att ta form som en Wayland-fokuserad Linuxdistribution med atomiska uppdateringar: januariutgåvan 2026.01 bjuder på en ny alpha-ISO med Linuxkärna 6.18, uppfräschade skrivbordsmiljöer som GNOME, KDE Plasma och COSMIC – samt en terminalbaserad installation via den egenutvecklade Lichen-installern. Samtidigt markerar projektet tydligt sin linje mot LLM:er och bygger vidare på infrastruktur som ska möjliggöra…