• HWall – ny Linux-app vill ge full koll på datorns hårdvara

    Hur varm är processorn egentligen? Hur snabbt arbetar kärnorna, vad gör grafikkortet och börjar hårddisken visa tecken på problem? Det nya Linux-programmet HWall samlar både hårdvaruinformation och sensordata i ett och samma verktyg – och kan dessutom varna när något börjar bli för varmt eller belastat.

    Linux har länge haft mängder av verktyg för den som vill hålla ett öga på datorns hälsa. Program som visar processorbelastning, minnesanvändning och temperaturer är inget nytt. Däremot är det betydligt ovanligare med ett enda program som både kan beskriva vilken hårdvara datorn innehåller och samtidigt följa sensorer i realtid.

    Det är precis vad det nya open source-projektet HWall försöker göra.

    Programmet är skrivet i programmeringsspråket Rust och utvecklat specifikt för Linux. Tanken är att ge användaren en samlad bild av datorns komponenter, temperaturer, fläktar, lagringsenheter, nätverk och andra mätvärden.

    HWall finns både med ett grafiskt gränssnitt byggt med GTK 4 och som ett interaktivt terminalprogram.

    Inspirerat av HWiNFO för Windows

    Utvecklaren bakom HWall uppger att sättet att organisera sensorer i en hierarkisk struktur är inspirerat av HWiNFO64, ett populärt program för hårdvaruinformation och diagnostik under Windows.

    Ambitionen verkar alltså vara större än att bara visa några grafer över processor- och minnesanvändning.

    HWall försöker istället samla information från flera delar av Linux-systemet, bland annat Linux-kärnan, datorns firmware, installerade hårdvarudrivrutiner och vissa externa verktyg.

    Resultatet kan bli en ganska detaljerad bild av vad som faktiskt händer inne i datorn.

    Temperaturer, fläktar och spänningar

    Beroende på vilken hårdvara datorn har kan HWall bland annat visa:

    • processortemperaturer
    • temperaturer på moderkortet
    • fläkthastigheter
    • elektriska spänningar
    • processorbelastning
    • klockfrekvenser
    • aktivitet på lagringsenheter
    • nätverkstrafik
    • effekt- och energivärden

    Programmet håller dessutom reda på mer än bara det aktuella värdet.

    För varje sensor kan HWall registrera nuvarande, lägsta, högsta och genomsnittliga värde, tillsammans med hur många mätningar som har genomförts.

    Det gör det exempelvis möjligt att se att processorn för tillfället håller 55 grader, men tidigare under dagen varit uppe i 87 grader.

    HWall skiljer också mellan sensorer som är aktuella, inaktuella, otillgängliga eller helt offline. Det är viktigt eftersom ett värde som visas på skärmen annars skulle kunna misstolkas som en färsk mätning trots att sensorn slutat rapportera.

    Mäter hur snabbt processorn faktiskt arbetar

    En särskilt intressant funktion finns på vissa x86-baserade datorer.

    Moderna processorer ändrar hela tiden sin arbetshastighet beroende på belastning, temperatur och energisparfunktioner. Den frekvens som operativsystemet begär behöver därför inte alltid motsvara den frekvens som processorn faktiskt har arbetat med.

    HWall kan på kompatibla system använda processorernas så kallade APERF- och MPERF-räknare för att uppskatta den effektiva frekvensen.

    Det går både att visa ett genomsnitt och separata värden för varje logisk processor.

    Det kan ge en mer realistisk bild av hur processorn verkligen arbetar än att enbart läsa den rapporterade klockfrekvensen.

    Historik istället för bara ögonblicksbilder

    En temperaturmätning säger egentligen ganska lite om man bara ser värdet just nu.

    Är 80 grader normalt? Har temperaturen precis stigit? Har den legat där i flera timmar?

    Därför lagrar HWall också historiska sensordata i minnet.

    Standardinställningen är endast en minuts historik, men lagringen kan konfigureras för betydligt längre perioder – upp till 24 timmar.

    Historiken kan visas som interaktiva diagram där användaren bland annat kan zooma, panorera, undersöka tidpunkter och välja specifika tidsperioder.

    Det gör funktionen användbar vid exempelvis felsökning.

    Om en dator plötsligt börjar gå långsamt kan man i efterhand undersöka om processortemperaturen steg kraftigt, om belastningen låg på 100 procent eller om någon annan sensor förändrades samtidigt.

    Historiken kan även exporteras som CSV eller JSON Lines för vidare analys i andra program.

    En mycket kort mätintervall kombinerad med lång historik innebär förstås att programmet måste lagra och bearbeta betydligt fler datapunkter, vilket i sin tur ökar användningen av processor och arbetsminne.

    Kan varna innan problemen blir allvarliga

    HWall kan också användas som ett enklare övervakningssystem.

    För enskilda sensorer går det att sätta gränsvärden för när en varning eller ett kritiskt larm ska utlösas.

    Det behöver inte innebära att ett larm aktiveras så fort processorn råkar passera exempelvis 90 grader under några sekunder.

    Programmet har inställningar för bland annat varaktighet, hysteresis och cooldown.

    Det innebär förenklat att ett värde kan behöva ligga över en viss gräns under en bestämd tid innan larmet aktiveras. På så sätt minskar risken för onödiga varningar vid korta temperatur- eller belastningstoppar.

    När villkoren uppfylls kan HWall skicka en skrivbordsnotifikation.

    Kartlägger datorns komponenter

    HWall är samtidigt mer än ett sensorprogram.

    Det kan skapa ett hårdvaruregister som bland annat omfattar:

    • processor
    • arbetsminne
    • grafikkort
    • lagringsenheter
    • nätverkskort
    • USB-enheter
    • PCI-enheter
    • batterier
    • firmware
    • vissa säkerhetsenheter

    Med hjälp av externa verktyg kan ännu mer information hämtas.

    SMART- och NVMe-data kan exempelvis ge information om SSD- och hårddiskars hälsa, varningsindikatorer och olika livstidsvärden.

    Datorer med Nvidias proprietära Linux-drivrutin kan lämna ytterligare grafikkortsinformation via verktyget nvidia-smi.

    HWall kan också använda dmidecode för att få fram mer information om bland annat moderkort, BIOS eller UEFI, processorsocklar, TPM och installerade minnesmoduler.

    Vissa sådana uppgifter kan dock kräva högre behörighet i Linux.

    Linux-kärnan avgör vad som går att läsa

    Hur mycket information HWall faktiskt kan visa beror i hög grad på datorns hårdvara och Linux-stöd.

    För många temperatur-, fläkt- och spänningssensorer använder Linux systemet hwmon. Sensorerna blir normalt tillgängliga genom filer under:

    /sys/class/hwmon

    HWall läser den information som Linux redan tillhandahåller där.

    Programmet försöker däremot inte själv ladda sensordrivrutiner och kräver inte administratörsbehörighet för normal övervakning.

    Det betyder att två datorer med HWall kan visa helt olika mängder information.

    Resultatet beror bland annat på vilket moderkort som används, vilket sensorchip som sitter på kortet, vilken Linux-kärna som körs och om det finns en fungerande drivrutin.

    Exempel på kärnmoduler som kan göra moderkortssensorer tillgängliga är nct6775, it87, asus-ec-sensors, asus_wmi_sensors, w83627ehf och f71882fg.

    Om Linux inte kan läsa sensorn kan inte heller HWall trolla fram informationen.

    HWall ändrar inte datorns hårdvara

    En viktig detalj är att HWall är konstruerat som ett skrivskyddat övervakningsverktyg.

    Programmet försöker inte förändra datorns inställningar.

    Det styr alltså inte fläktarna, ändrar inte processorernas klockfrekvenser och justerar inte elektriska spänningar.

    HWall koncentrerar sig istället på att identifiera, läsa och presentera den information som Linux och de externa hjälpverktygen redan kan tillhandahålla.

    Det minskar också risken för att ett övervakningsprogram av misstag ändrar en känslig hårdvaruinställning.

    Fungerar även helt i terminalen

    För servrar och användare som föredrar kommandoraden finns också en terminalversion.

    Den kan skapa vanliga läsbara rapporter, filtrera sensorer efter kategori, exportera information som JSON och kontinuerligt skicka sensordata som JSON Lines.

    Det gör HWall potentiellt användbart även i automatiserade system.

    Ett skript skulle exempelvis kunna läsa temperaturer från HWall och sedan lagra dem i en databas eller skicka dem vidare till ett separat övervakningssystem.

    Terminalgränssnittet har dessutom flera interaktiva vyer, där användaren kan växla mellan hårdvaruinformation, sensorer eller en kombination av båda.

    Har ett litet HTTP-API

    En annan intressant möjlighet är HWall:s inbyggda HTTP-baserade JSON-API.

    Genom CLI-kommandot serve kan programmet tillhandahålla exempelvis aktuella sensormätningar, en sammanställning av systemstatus eller datorns hårdvaruinventering via nätverket.

    Servern kan bindas till en konfigurerbar lokal adress.

    Det öppnar för flera användningsområden.

    En Linux-dator skulle exempelvis kunna köra HWall i bakgrunden medan temperaturer och annan information visas på en separat dator, en webbpanel eller någon typ av lokal övervakningsskärm.

    Fortfarande ett mycket ungt projekt

    HWall befinner sig fortfarande i ett tidigt utvecklingsskede.

    Det innebär att man inte bör förvänta sig samma mognad som hos verktyg som utvecklats under många år.

    Vilken information som kan visas kommer dessutom alltid att begränsas av datorns firmware, Linux-kärnan, drivrutiner, behörigheter och vilka externa program som är installerade.

    Utvecklaren rekommenderar också försiktighet med att köra flera lågnivåprogram för hårdvaruövervakning samtidigt.

    Anledningen är att vissa drivrutiner kan behöva kommunicera med datorns firmware eller embedded controller varje gång ett sensorvärde läses. Om flera program gör sådana förfrågningar mycket ofta kan det i vissa system skapa problem.

    Måste än så länge kompileras från källkod

    HWall är ännu inte ett program som de flesta användare bara kan installera från distributionens vanliga paketförråd.

    I nuläget finns inga färdiga officiella binärpaket eller distributionspaket.

    Den som vill prova programmet behöver istället bygga det från källkoden.

    Bland kraven finns Rust 1.92 eller senare, utvecklingsfiler för GTK 4.8, pkg-config och en vanlig C-kompilatormiljö.

    Det placerar HWall i kategorin spännande projekt för Linux-entusiaster snarare än ett färdigt verktyg för den breda massan.

    Men idén är intressant.

    Linux har redan i dag nästan all information som behövs för avancerad hårdvaruövervakning. Problemet är ofta att informationen är utspridd mellan /sys, olika kommandoradsverktyg och separata grafiska program.

    Om HWall lyckas samla dessa delar i ett stabilt och lättanvänt gränssnitt kan projektet på sikt bli ett intressant Linux-alternativ för användare som vill ha ungefär samma typ av detaljerade hårdvaruöverblick som program som HWiNFO erbjuder under Windows.

    https://github.com/pulpul-s/HWall

    > TEKNISK FAKTA: HWall
    Program: HWall
    Plattform: Linux
    Licens: Open source
    Programmeringsspråk: Rust
    Grafiskt gränssnitt: GTK 4
    Terminalgränssnitt: Ja, interaktivt TUI/CLI
    Sensordata: Temperaturer, fläktar, spänningar, belastning, klockfrekvenser, lagring, nätverk och effekt
    Linux hwmon: /sys/class/hwmon
    Sensorstatistik: Aktuellt, minimum, maximum och medelvärde
    Historik: Upp till 24 timmar
    Export: CSV, JSON och JSON Lines
    Larm: Varnings- och kritiska gränsvärden med duration, hysteresis och cooldown
    Lagringshälsa: SMART- och NVMe-information
    NVIDIA: Extra GPU-data via nvidia-smi
    DMI-information: Kan kompletteras via dmidecode
    CPU-mätning: Stöd för APERF/MPERF på kompatibla x86-system
    API: HTTP-baserat JSON-API
    Hårdvarustyrning: Nej – HWall arbetar i read-only-läge
    Byggkrav: Rust 1.92+, GTK 4.8, pkg-config och C-kompilator
    $ HWall är fortfarande under tidig utveckling och hårdvarustödet beror på Linux-kärnan, drivrutiner, firmware och tillgängliga sensorer.
  • Stöd för AMD Zen 6, Arm v9.7 och mer RISC-V

    När nästa generations processorer från AMD, Arm och RISC-V står för dörren måste även mjukvarans grundverktyg ligga steget före. Med GNU Binutils 2.46 tar utvecklarvärlden ett viktigt kliv mot framtiden genom att lägga till stöd för kommande CPU-arkitekturer, förbättrad felsökning och en moderniserad verktygskedja som gör fria operativsystem redo för hårdvara som ännu inte nått marknaden.

    När nya generationer av processorer närmar sig marknaden räcker det inte med snabbare kisel och fler kärnor. För att operativsystem och program verkligen ska kunna utnyttja ny hårdvara måste verktygen som bygger dem hänga med. Med version 2.46 tar GNU Binutils ett tydligt kliv framåt och gör utvecklare redo för kommande CPU-arkitekturer.

    Stöd för AMD Zen 6, Arm v9.7 och mer RISC-V

    En av de mest uppmärksammade nyheterna är att Binutils 2.46 nu har stöd för AMD:s kommande Zen 6-arkitektur. Även om processorerna ännu inte finns på marknaden innebär detta att mjukvara kan byggas och testas i god tid, så att ekosystemet är redo vid lansering.

    På Arm-sidan fortsätter utvecklingen i snabb takt. Stödet för Arm v9.6 är nu färdigställt, samtidigt som Arm v9.7 introduceras via flaggan -march=armv9.7-a. Dessutom finns tidigt stöd för framtida tekniker som POE2 och vMTE, vilket visar att verktygskedjan redan blickar framåt mot nästa generation av Arm-baserade system.

    Även RISC-V får ett lyft. Nya tillägg som sdtrig v1.0 och ssstrict v1.0 stärker stödet för den öppna instruktionsuppsättningen och gör plattformen mer attraktiv för både forskning och kommersiella produkter.

    SFrame Version 3 blir standard

    Assemblern i Binutils 2.46 använder nu SFrame Version 3 som standard. Det här påverkar framför allt hur stackramar och felsökningsinformation hanteras. För utvecklare innebär det bättre stöd för mycket stora program, över 2 gigabyte i storlek, mer flexibla ramlayouter och tydligare information om yttersta funktionsramar. Även hanteringen av signaler förbättras, vilket ger mer tillförlitliga bakspår vid felsökning.

    Nytt delat bibliotek för SFrame

    Som en följd av SFrame-uppdateringen introduceras ett nytt versionerat delat bibliotek, libsframe.so.3. Det använder symbolversionering under namnet LIBSFRAME_3.0 och är ett viktigt steg för att säkerställa långsiktig kompatibilitet mellan olika versioner av verktygen.

    Striktare kontroller och färre dolda fel

    Utvecklarna har också passat på att skärpa den interna kvaliteten. Verktyg som objcopy gör nu striktare kontroller av målformat, vilket gör att felaktig användning upptäcks tidigare i byggprocessen. Det äldre, mer tillåtande beteendet finns fortfarande kvar, men kräver nu att man uttryckligen anger vilket format som ska användas.

    Städning bland gamla plattformar

    För att minska underhållsbördan har stödet för vissa äldre och i praktiken oanvända mål tagits bort. Exempel på detta är NaCl och Solaris på PowerPC. Genom att rensa bort sådant som inte längre används kan utvecklingen fokusera på moderna och relevanta plattformar.

    Fler förbättringar under huven

    Utöver de stora nyheterna innehåller Binutils 2.46 mängder av buggfixar och mindre förbättringar. Programmet readelf kan nu visa innehållet i Global Offset Tables, stödet för länkartaggning har förbättrats och källkodstarbollarna skapas på ett sätt som underlättar reproducerbara byggen.

    En tyst men viktig uppdatering

    GNU Binutils 2.46 är ingen version som märks direkt av vanliga användare, men för utvecklare och hela open source-världen är den central. Den gör verktygskedjan redo för framtidens processorer, förbättrar felsökning i stora program och minskar teknisk skuld. Det är ännu ett exempel på hur grundläggande infrastruktur ofta utvecklas i det tysta, men med enorm betydelse för allt som byggs ovanpå.

    https://sourceware.org/pipermail/binutils/2026-February/148149.html

    Teknisk faktaruta: GNU Binutils 2.46
    Vad är det?
    Verktygssamling för binärhantering i GNU-toolchain, bl.a. assembler (as), länkare (ld), objcopy, readelf.
    Processor- och ISA-stöd
    • AMD: igenkänning/stöd för Zen 6
    • Arm: Arm v9.6 färdigställt, Arm v9.7 via -march=armv9.7-a
    • Arm: tidigt stöd för kommande tekniker (POE2, vMTE)
    • RISC-V: nya tillägg, bl.a. sdtrig v1.0 och ssstrict v1.0
    SFrame (stack frame-format)
    Assemblern emitterar SFrame Version 3 som standard, med stöd för binärer > 2 GiB, flexiblare frame-layout, markering av yttersta frames och förbättrad hantering av signal-trampoliner.
    Nytt bibliotek
    Ny versionerad delad bibliotekfil: libsframe.so.3
    Symbolversionering: LIBSFRAME_3.0
    Skärpta kontroller
    Striktare validering och plugin-hantering. Exempel: objcopy kontrollerar målformat hårdare; äldre beteende kan kräva att utdataformat anges explicit.
    Övrigt
    • readelf kan visa innehåll i Global Offset Tables (GOT)
    • förbättrad linker-taggning
    • borttaget stöd för vissa äldre mål (t.ex. NaCl, Solaris/PowerPC)
    • jämn release: GOLD-länkaren ingår i källträdet
  • GNU Coreutils 9.10 – en stabilare grund för Linux

    GNU Coreutils 9.10 är en stabil uppdatering av de mest grundläggande verktygen i Linux, med fokus på att rätta allvarliga buggar, förbättra signalhantering och göra fil- och textkommandon både snabbare och mer förutsägbara. Utan att förändra hur användare arbetar till vardags stärker versionen den tekniska grund som nästan alla Linux-system vilar på.

    Nästan alla Linux-system, från små servrar till kraftfulla arbetsstationer, bygger på samma uppsättning grundläggande kommandon. Verktyg som ls, cp, mv, du och date används dagligen, ofta utan att man tänker på det. Dessa samlas i paketet GNU Coreutils, som i februari 2026 fick en ny stabil version: 9.10.

    Det är ingen revolutionerande version med nya kommandon, men däremot en mycket viktig uppdatering som förbättrar tillförlitlighet, prestanda och korrekt beteende i situationer där saker tidigare kunde gå fel.

    Allvarliga buggar från 9.9 är åtgärdade

    En av de viktigaste anledningarna till att uppgradera till Coreutils 9.10 är att flera regressioner från version 9.9 nu är fixade. Kommandona cp, mv och install kunde i sällsynta fall fastna i en oändlig loop när de kopierade så kallade sparse files, särskilt på ext4-filsystem när filerna ändrades samtidigt och hårdvaruavlastad kopiering inte användes.

    Sådana problem är ovanliga, men när de inträffar kan de låsa system, fylla loggar eller göra backup-jobb oanvändbara. I 9.10 är detta beteende helt eliminerat.

    Även kommandot date hade fått en bugg i 9.9 där vissa format kunde ge tom output och därmed orsaka fel. Det fungerar nu korrekt igen.

    Förbättrad signalhantering och säkrare processkontroll

    Kommandot timeout används ofta i skript för att förhindra att program kör för länge. Tidigare kunde det hända att timeout avslutades, men att det övervakade programmet fortsatte att köra i bakgrunden. I Coreutils 9.10 vidarebefordras nu alla avslutande signaler korrekt, vilket gör timeout betydligt säkrare att använda.

    Samtidigt respekteras ignorerade signaler på rätt sätt, till exempel i bakgrundsjobb i skalet. Relaterat till detta har även tail -f –pid blivit mer robust och avslutas inte längre oväntat av icke-terminerande signaler.

    Korrektare och mer portabelt beteende

    Flera klassiska verktyg har fått buggfixar som främst märks i mer avancerade eller långvariga användningsfall:

    • du och ls ändrar inte längre strängar som returneras av getenv, något som enligt POSIX inte är tillåtet
    • dd skriver inte längre över befintliga filer om trunkering misslyckas
    • fmt, numfmt, md5sum, sha*sum och b2sum har fått förbättrad felhantering och mer korrekt textbehandling

    Detta minskar risken för subtila fel i skript och förbättrar kompatibiliteten mellan olika Unix-liknande system.

    Bättre stöd för internationell text

    Kommandot paste är nu fullt medvetet om flerbytes­tecken, till exempel UTF-8. Det gäller även avgränsare. Det här är en viktig förbättring för användare som arbetar med icke-engelska språk, där ett tecken inte alltid motsvarar en byte.

    Nya funktioner och praktiska förbättringar

    Även om fokus ligger på stabilitet innehåller Coreutils 9.10 flera nyheter:

    • du har fått kortflaggan -A för –apparent-size, vilket förbättrar kompatibiliteten med FreeBSD
    • stat och tail känner nu igen filsystemstypen guest-memfd
    • tail har fått flaggan –debug för att visa hur follow-läget är implementerat
    • den så kallade multi-call-binären är cirka 3,2 procent mindre tack vare effektivare intern koddelning

    Dessutom har du blivit betydligt snabbare på vissa filsystem, till exempel Lustre, där stora kataloger nu hanteras upp till nio gånger snabbare.

    Tydligare dokumentation och bättre hjälptexter

    En synlig men ändå diskret förändring är att alla kommandon nu markerar sina flaggor tydligare i –help och manualsidor. Alternativen länkar direkt till den fullständiga online­dokumentationen på GNU:s webbplats, vilket gör det lättare att snabbt fördjupa sig vid behov.

    En uppdatering som märks genom att inget går fel

    Coreutils 9.10 är resultatet av 288 ändringar från tio utvecklare under tolv veckor. Det är en version som inte försöker imponera med nya kommandon, utan som istället stärker själva fundamentet i Linux.

    För de flesta användare betyder det här att systemet bara fortsätter fungera som vanligt – men med färre hörnfall, bättre prestanda och mindre risk för obehagliga överraskningar. Och just det är ofta det bästa betyget ett låg­nivå-paket kan få.

    Läs mer

    https://savannah.gnu.org/news/?id=10854

    Faktaruta: GNU Coreutils 9.10

    Typ: Stabil release

    Datum: 2026-02-04

    Om: Grundläggande GNU-verktyg (ls, cp, mv, du, date, tail m.fl.) för Linux och Unix-lika system

    Viktigast i 9.10:

    • Fixar regression i cp/mv/install som kunde orsaka oändlig loop vid kopiering av sparse files (SEEK_HOLE).
    • timeout vidarebefordrar nu alla terminerande signaler korrekt.
    • paste hanterar flerbytes-tecken och flerbytes-avgränsare korrekt.
    • Ny kortflagga du -A för –apparent-size.
    • tail har nytt –debug för att visa hur follow-läget implementeras.
    • Multi-call-binären är cirka 3,2% mindre.

    Tips: På många distar kommer uppdateringen via paketförråden. Alternativt kan källkod laddas ner från GNU:s FTP-servrar.

  • GParted 1.8 är här – säkrare partitionering och färre krascher

    GParted, det välkända fria verktyget för att hantera hårddiskpartitioner i Linux, är nu tillbaka med version 1.8. Den nya utgåvan fokuserar på ökad stabilitet, säkrare filsystemskopiering och förbättrad hantering av FAT- och EFI-partitioner – viktiga förbättringar i ett verktyg där tillförlitlighet är avgörande.

    Efter ungefär ett års väntan är GParted 1.8 nu släppt. Den fria och öppna partitionshanteraren, som länge varit ett självklart verktyg för Linux-användare, får i den nya versionen en rad förbättringar som framför allt handlar om stabilitet, säkerhet och korrekt hantering av filsystem.

    Även om GParted kanske inte är ett program man tänker på till vardags, spelar det en avgörande roll när man installerar operativsystem, byter hårddisk eller räddar data. Därför är förbättringar ”under huven” ofta viktigare än nya funktioner – och just där fokuserar version 1.8.

    Färre krascher – ett stabilare verktyg

    Ett tydligt mål med GParted 1.8 har varit att eliminera kraschscenarier som funnits kvar länge. Bland annat har utvecklarna åtgärdat krascher som uppstod om ikonresurser saknades samt krascher i komponenten CommandStatus när GParted kompilerades utan optimering.

    Dessutom har långvariga låsningar kopplade till hantering av FAT-filsystem lösts. Särskilt problematiskt var situationer där en FAT-etikett råkade ha samma namn som en post i filsystemets rotkatalog, vilket kunde få programmet att frysa helt. Dessa problem är nu åtgärdade.

    Säkrare kopiering av filsystem

    När filsystem kopieras är det avgörande att inga gamla rester följer med. I GParted 1.8 raderas därför filsystemssignaturer innan varje kopieringsoperation genomförs. Det minskar risken för konflikter, kvarlämnad metadata och svårtolkade fel efteråt.

    Kopiera-och-klistra-funktionen har också förbättrats. GPT-partitioners typ-GUID bevaras nu korrekt och EFI System Partition behåller sin typ även när den kopieras till en ny partition. Programmet visar dessutom tydliga varningar om man försöker skapa logiska EFI-partitioner, något som kan orsaka startproblem på UEFI-system.

    Förbättrad korrekthet i gränsfall

    Flera ändringar riktar sig mot mer ovanliga men viktiga situationer. GParted inaktiverar inte längre 64-bitarsstöd på ext4-filsystem som är mindre än 16 tebibyte, vilket tidigare kunde ske felaktigt.

    Användargränssnittet uppdaterar nu etiketter korrekt även när flera åtgärder köas på samma partition, och detaljvyn i dialogrutan ”Applying pending operations” expanderar nu som förväntat. Även felrapporteringen vid problem med FAT-etiketter har förbättrats för att undvika missvisande meddelanden.

    Övriga förbättringar och putsning

    Utöver buggfixar innehåller version 1.8 flera mindre men genomtänkta förbättringar. Monteringspunkter skapas nu i en privat temporär arbetskatalog, vilket minskar risken för oönskade sidoeffekter. Kommandoutdata i åtgärdsdetaljer visas med fast bredd-typsnitt, vilket gör informationen lättare att läsa.

    Vid skapande av FAT16-, FAT32- och utökade partitioner på MSDOS-partitionstabeller sätts nu LBA-flaggan automatiskt. Dessutom har skärmbilder i GParteds manual uppdaterats, inklusive i översatta versioner.

    Ett moget verktyg som fortsätter förbättras

    FAKTARUTA: GParted 1.8
    • Vad? Fri partitionsredigerare för Linux (GUI).
    • Nyheter i 1.8 Fler kraschfixar, bättre FAT-hantering, säkrare kopiering.
    • Säkerhet vid kopiering Rensar filsystemssignaturer innan alla filsystem-kopior.
    • GPT/EFI Bevarar GPT-typ-GUID och behåller EFI System Partition-typ vid kopiering.
    • FAT Fixar långvariga hängningar vid etiketter och förbättrar felmeddelanden.
    • Små förbättringar Fastbreddstext i kommandoutdata, privata temporära mountpoints m.m.
    Tips: Ta alltid backup innan du ändrar partitioner.
  • Så radera du en hårddisk säkert med nwipe

    Nwipe är ett Linuxverktyg för säker radering av hela lagringsenheter genom kontrollerad överskrivning enligt välkända metoder och standarder. I den här artikeln går vi igenom vilka raderingsmetoder som finns i Nwipe, hur många pass de använder, vilka datamönster som skrivs, hur verifiering fungerar och vilka inställningar du kan justera för att uppnå rätt balans mellan tid och säkerhetsnivå.

    Inledning

    Nwipe är ett fritt och öppenkällkodsbaserat Linux-verktyg för säker radering av hela lagringsenheter. Programmet är en fristående vidareutveckling av raderingsmotorn från DBAN och används när man behöver säkerställa att data inte kan återskapas, exempelvis vid återbruk, återvinning eller avyttring av hårddiskar.

    Nwipe stöder flera etablerade raderingsstandarder, från snabba enpass-överskrivningar till rigorösa multipass-algoritmer såsom DoD, Schneier och Gutmann. Denna artikel beskriver samtliga metoder som Nwipe erbjuder, hur de fungerar, varför de anses säkra samt hur de kan konfigureras.

    Nollfyllning (Zero Fill)

    Nollfyllning innebär att hela disken skrivs över med bytevärdet 0x00 i ett enda pass. All tidigare information ersätts då fullständigt av nollor. Metoden är snabb och effektiv och förhindrar all normal dataåterställning eftersom inga ursprungliga bitmönster finns kvar.

    I Nwipe visas denna metod som Zero Fill. Som standard verifieras resultatet genom att disken läses tillbaka och kontrolleras. Verifieringen kan stängas av för att spara tid, men rekommenderas för att upptäcka eventuella skrivfel. Fyllning med ettor (0xFF) fungerar på motsvarande sätt och ger samma säkerhetsnivå.

    Slumpmässig fyllning (PRNG Stream)

    Vid PRNG Stream skrivs hela disken över med pseudorandom-genererade data i ett pass. Slutresultatet liknar rent brus och saknar varje spår av den ursprungliga informationen. Metoden anses mycket säker eftersom återläsning endast skulle visa slumpmässiga bitar utan samband med tidigare innehåll.

    Nwipe använder en intern pseudorandomgenerator och låter användaren välja algoritm via flaggan –prng. Verifiering sker genom att samma sekvens återskapas vid kontrolläsning. Ett enda slumppass är i praktiken fullt tillräckligt för moderna hårddiskar.

    DoD 5220.22-M (3-pass)

    Den kortare DoD-varianten består av tre pass. Först skrivs ett fast bytevärde, därefter dess binära motsats och slutligen slumpdata. Syftet är att magnetisera varje bit i båda riktningarna och därefter täcka eventuella rester med ett oförutsägbart mönster.

    I Nwipe kallas denna metod ofta DoD Short och är standardvalet. Efter sista passet verifieras slumpdatat för att säkerställa att överskrivningen lyckats. Metoden erbjuder en god balans mellan säkerhet och tidsåtgång och används ofta som minimikrav i organisationer.

    DoD 5220.22-M (7-pass)

    Den fullständiga DoD-metoden använder sju överskrivningar med en kombination av fasta värden, nollor, ettor och slumpdata. Varje bit skrivs flera gånger i båda polariteter innan processen avslutas med slumpmässigt brus.

    Nwipe utför passen automatiskt i fast ordning och verifierar normalt det sista passet. Metoden anses mycket säker men är betydligt mer tidskrävande än trepass-varianten. I praktiken används den främst när regelverk eller policy kräver full DoD-efterlevnad.

    RCMP TSSIT OPS-II

    RCMP TSSIT OPS-II är en kanadensisk standard som använder sju pass. Disken skrivs omväxlande med nollor och ettor i sex pass och avslutas med ett slumppass. Detta säkerställer att varje bit mättas flera gånger innan slutlig randomisering.

    Nwipe följer standarden strikt och låter slumpmönstret vara det sista som ligger på disken. Metoden ger ett skydd jämförbart med DoD 7-pass och används främst inom offentlig verksamhet i Kanada.

    HMG IS5 Enhanced

    HMG IS5 Enhanced är en brittisk standard som använder tre pass: nollor, ettor och slumpdata. Det avslutande slumppasset måste verifieras, vilket Nwipe alltid gör oavsett användarinställningar.

    Metoden kombinerar hög säkerhet med relativt god prestanda och används ofta när känslig information ska raderas enligt brittiska myndighetskrav.

    Schneiers 7-pass-metod

    Schneiers metod består av sju pass där de två första skriver nollor respektive ettor, följt av fem pass med slumpdata. Kombinationen av fasta mönster och upprepade slumppass ger ett mycket oförutsägbart slutresultat.

    Metoden betraktas som mycket säker men är långsammare än trepass-standarder. Den används ofta när extra säkerhetsmarginal önskas utan att gå hela vägen till Gutmann-metoden.

    Gutmann-metoden (35 pass)

    Gutmann-metoden använder 35 överskrivningar med en komplex sekvens av fasta bitmönster och slumpdata. Algoritmen utvecklades för äldre hårddisktekniker där magnetiska rester kunde analyseras på mikroskopisk nivå.

    I Nwipe körs hela sekvensen automatiskt. Metoden är extremt tidskrävande och betraktas idag som kraftigt överdimensionerad för moderna diskar, men finns kvar som alternativ när maximal försiktighet eller specifika policykrav föreligger.

    Implementering och konfiguration i Nwipe

    Nwipe låter användaren välja raderingsmetod via meny eller flaggan –method. Verifiering kan styras med –verify och slumpgenerator med –prng. Det är även möjligt att köra flera raderingsomgångar i följd med –rounds.

    Programmet kan generera loggar och raderingscertifikat, vilket är värdefullt vid revision, återvinning och efterlevnad av regelverk. Standardinställningarna är valda för att ge hög säkerhet utan att användaren behöver göra avancerade val.

    Sammanfattning

    Nwipe erbjuder ett komplett och flexibelt verktyg för säker radering av lagringsenheter. För de flesta moderna hårddiskar räcker en korrekt genomförd enpass-överskrivning eller en kort standard som DoD 3-pass eller HMG IS5 Enhanced. Mer omfattande metoder finns tillgängliga när policy eller regelverk kräver det.

    Oavsett vald metod lämnas disken i ett sanerat tillstånd där ingen återställbar information finns kvar.

    Manualsidan om nwipe i vår wiki :

    https://wiki.linux.se/index.php/nwipe(1)

    Installera nwipe på olika system
    Ubuntu / Debian
    Uppdatera paketlistan och installera:
    sudo apt update
    sudo apt install nwipe
    Fedora
    Installera via DNF (hanterar beroenden automatiskt):
    sudo dnf install nwipe
    Slackware
    Nwipe ingår normalt inte i grundsystemet. Vanliga vägar:
    • Installera via SlackBuilds.org (bygg lokalt och installera paketet)
    • Kompilera manuellt från källkod
    # Exempel (översikt):
    # 1) Hämta SlackBuild + källkod
    # 2) Kör SlackBuild för att bygga paket
    # 3) Installera med installpkg
    FreeBSD
    Snabbt som binärpaket:
    pkg install nwipe
    Alternativt via ports (bygger från källkod):
    cd /usr/ports/sysutils/nwipe
    make install clean
    Köra nwipe efter installation
    Starta interaktivt textläge (kräver administratörsbehörighet):
    sudo nwipe

Etikett: Linux verktyg

  • HWall – ny Linux-app vill ge full koll på datorns hårdvara

    Hur varm är processorn egentligen? Hur snabbt arbetar kärnorna, vad gör grafikkortet och börjar hårddisken visa tecken på problem? Det nya Linux-programmet HWall samlar både hårdvaruinformation och sensordata i ett och samma verktyg – och kan dessutom varna när något börjar bli för varmt eller belastat. Linux har länge haft mängder av verktyg för den…

  • Stöd för AMD Zen 6, Arm v9.7 och mer RISC-V

    När nästa generations processorer från AMD, Arm och RISC-V står för dörren måste även mjukvarans grundverktyg ligga steget före. Med GNU Binutils 2.46 tar utvecklarvärlden ett viktigt kliv mot framtiden genom att lägga till stöd för kommande CPU-arkitekturer, förbättrad felsökning och en moderniserad verktygskedja som gör fria operativsystem redo för hårdvara som ännu inte nått…

  • GNU Coreutils 9.10 – en stabilare grund för Linux

    GNU Coreutils 9.10 är en stabil uppdatering av de mest grundläggande verktygen i Linux, med fokus på att rätta allvarliga buggar, förbättra signalhantering och göra fil- och textkommandon både snabbare och mer förutsägbara. Utan att förändra hur användare arbetar till vardags stärker versionen den tekniska grund som nästan alla Linux-system vilar på. Nästan alla Linux-system,…

  • GParted 1.8 är här – säkrare partitionering och färre krascher

    GParted, det välkända fria verktyget för att hantera hårddiskpartitioner i Linux, är nu tillbaka med version 1.8. Den nya utgåvan fokuserar på ökad stabilitet, säkrare filsystemskopiering och förbättrad hantering av FAT- och EFI-partitioner – viktiga förbättringar i ett verktyg där tillförlitlighet är avgörande. Efter ungefär ett års väntan är GParted 1.8 nu släppt. Den fria…

  • Så radera du en hårddisk säkert med nwipe

    Nwipe är ett Linuxverktyg för säker radering av hela lagringsenheter genom kontrollerad överskrivning enligt välkända metoder och standarder. I den här artikeln går vi igenom vilka raderingsmetoder som finns i Nwipe, hur många pass de använder, vilka datamönster som skrivs, hur verifiering fungerar och vilka inställningar du kan justera för att uppnå rätt balans mellan…