• Rust-baserade uutils närmar sig full kompatibilitet med GNU Coreutils

    Rust-projektet uutils tar ännu ett stort steg mot att kunna ersätta GNU Coreutils. Med version 0.10 klarar projektet nu 93,48 procent av GNU testsvit och levererar samtidigt förbättringar inom säkerhet, prestanda, filhantering och stöd för fler plattformar.

    Coreutils är en samling grundläggande kommandoradsverktyg som finns i nästan alla Linuxsystem. Kommandon som ls, cp, mv, rm, cat, date och chmod används dagligen av både vanliga användare, systemadministratörer och automatiserade skript.

    Traditionellt kommer dessa program från GNU Coreutils och är huvudsakligen skrivna i programmeringsspråket C. Projektet uutils försöker återskapa samma verktyg i Rust – ett modernare programmeringsspråk med ett starkt fokus på minnessäkerhet och robust programvara.

    Med version 0.10 har projektet tagit ett stort steg närmare målet att fungera som en direkt ersättare för GNU Coreutils.

    Klarar 645 av 690 tester

    Enligt projektets senaste testresultat klarar uutils Coreutils nu 645 av de 690 testerna i GNU:s officiella testsvit. Det motsvarar en kompatibilitet på 93,48 procent.

    I version 0.9 låg resultatet på 90,58 procent. Antalet underkända tester har samtidigt minskat från 56 till 29.

    Att klara testerna är viktigt eftersom även små skillnader mellan två kommandon kan orsaka problem. Ett skript kan exempelvis förvänta sig en viss felkod, ett exakt formaterat felmeddelande eller att ett kommando reagerar på ett särskilt sätt när en fil saknas.

    Ju fler GNU-tester uutils klarar, desto större är möjligheten att befintliga Linuxprogram och skript fungerar utan ändringar.

    Många välkända kommandon har förbättrats

    Version 0.10 innehåller kompatibilitetsförbättringar för ett stort antal vanliga verktyg, däribland:

    date, du, head, tail, install, ls, nproc, numfmt, od, pr, stat, sum och truncate.

    Även felmeddelandena har blivit tydligare. När ett kommando misslyckas anges nu oftare både namnet på den berörda filen och det ursprungliga felet från operativsystemet.

    Det gör det lättare att förstå om problemet exempelvis beror på bristande behörighet, en saknad fil eller ett skrivskyddat filsystem.

    Ökad säkerhet vid filhantering

    En viktig del av utvecklingsarbetet handlar om att förhindra så kallade TOCTOU-problem, en förkortning av time-of-check to time-of-use.

    Problemet kan uppstå när ett program först kontrollerar en fil och därefter utför en åtgärd på den. Under den korta tiden mellan kontrollen och åtgärden kan filen eller sökvägen hinna ändras.

    En angripare skulle exempelvis kunna ersätta en vanlig fil med en symbolisk länk och därmed försöka få programmet att skriva till eller ändra fel fil.

    I version 0.10 har skyddet mot sådana situationer förbättrats i bland annat:

    touch, mkfifo, head, split och chcon.

    De rekursiva funktionerna i chmod och chown har också gjorts mer motståndskraftiga mot cirkulära symboliska länkar och försök att kringgå säkerhetsfunktionen --preserve-root.

    Den funktionen ska bland annat skydda användaren från katastrofala kommandon som av misstag försöker ändra eller radera hela rotfilsystemet.

    Säkrare kopiering och flyttning

    Kommandot cp följer inte längre en symbolisk länk om länken pekar på en underkatalog i kopieringens målområde. Detta minskar risken för att programmet kopierar filer till en oväntad plats.

    Även mv har fått ytterligare skydd när filer flyttas mellan olika filsystem eller när säkerhetskopior skapas.

    Kommandona mkdir, mkfifo och mknod kan dessutom tilldela SELinux-etiketter redan när ett objekt skapas. Tidigare kunde etiketten läggas till i ett separat steg, vilket skapade ett kort tidsfönster där objektet hade fel säkerhetsmärkning.

    Bättre hantering av ovanliga fel

    Utvecklarna har korrigerat flera problem som framför allt uppstår i extrema eller ovanliga situationer.

    Det gäller bland annat:

    • skrivfel vid utmatning till enheter som /dev/full
    • heltalsöverskridningar vid mycket stora argument
    • ogiltiga teckengränser i text med multibyte-kodning
    • onödigt stora minnesallokeringar
    • stacköverskridningar i kommandot expr

    Enheten /dev/full fungerar ungefär som en hårddisk som alltid är full. Den används ofta för att testa hur ett program reagerar när det inte längre går att skriva data.

    Parsern i expr har skrivits om för att arbeta iterativt i stället för rekursivt. Det minskar risken för att mycket djupt nästlade uttryck fyller programmets stack och orsakar en krasch.

    Nya funktioner i mv, install och rm

    Version 0.10 introducerar även flera nya funktioner.

    Kommandot:

    mv --exchange
    

    kan användas för att atomiskt byta plats på två sökvägar. Atomiskt innebär att bytet sker som en enda sammanhängande operation. Andra program ska därför inte kunna se ett tillstånd där bara halva bytet har genomförts.

    Installationsverktyget install har fått stöd för alternativet:

    --reflink
    

    På kompatibla filsystem kan detta skapa en så kallad copy-on-write-kopia. I stället för att omedelbart duplicera alla data kan originalet och kopian tillfälligt dela samma datablock. Nya block skapas först när någon av filerna ändras.

    Det kan göra kopieringen både snabbare och mer utrymmeseffektiv.

    Alternativet install -C kan nu också kombineras med --preserve-timestamps.

    Kommandot rm har fått alternativet:

    --one-file-system
    

    Det förhindrar en rekursiv radering från att fortsätta in i andra monterade filsystem. Funktionen kan vara användbar när exempelvis externa diskar, nätverkslagring eller särskilda systemkataloger är monterade under den katalog som ska tas bort.

    Kommandot cut har dessutom fått -O som en kortare variant av --output-delimiter.

    Snabbare cat, cp och tee

    Flera prestandaförbättringar ingår också i versionen.

    tee har fått möjlighet att använda en snabb kopieringsmetod med så kallad zero-copy. Det innebär att data i vissa situationer kan flyttas mellan olika delar av systemet utan att först kopieras fram och tillbaka genom programmets eget minne.

    Även cat har optimerats för högre datahastighet.

    Kopieringar med cp som inte använder reflink ska också gå snabbare. Förbättringarna gäller bland annat kopiering mellan olika lagringsenheter.

    Kontrollsummeverktygen kan dessutom använda OpenSSL som beräkningsmotor, vilket kan ge bättre prestanda på system där OpenSSL innehåller väloptimerade implementationer för processorn.

    Förbättrat stöd för Windows och WebAssembly

    uutils utvecklas inte enbart för traditionella Linuxsystem.

    Version 0.10 har fått stöd för målplattformen wasm32-wasip2, vilket gör det möjligt att kompilera verktygen för WebAssembly och köra dem i miljöer som stöder WASI.

    På Windows fungerar nu kommandot timeout, och tail -f samt tail -F kan följa filer som uppdateras löpande.

    Det kan exempelvis användas för att övervaka en loggfil medan ett program fortfarande skriver till den.

    Windowsversionen har även fått stöd för glesa kopior i cp. Glesa filer innehåller områden som logiskt består av nollor men som inte behöver ta upp motsvarande fysiskt lagringsutrymme.

    En korrigering har dessutom gjorts för kontrollsummor i samband med konvertering av Windows radslut, så kallade CRLF-radslut.

    Rust som alternativ till klassiska Unixverktyg

    Målet med uutils är inte att skapa helt nya kommandon, utan att återskapa beteendet hos välkända Unixverktyg med en modern kodbas.

    Rust kan förhindra flera vanliga programmeringsfel redan under kompileringen. Det gäller bland annat felaktig minneshantering, användning av frigjort minne och vissa typer av samtidighetsproblem.

    Det betyder däremot inte automatiskt att alla program skrivna i Rust är felfria. Logiska fel, kompatibilitetsproblem och säkerhetsbrister kan fortfarande förekomma.

    Det höga resultatet i GNU:s testsvit visar ändå att uutils börjar närma sig en nivå där projektet kan bli ett realistiskt alternativ i fler operativsystem och Linuxdistributioner.

    Med 93,48 procents godkända tester är full kompatibilitet ännu inte uppnådd. Men version 0.10 visar att avståndet till GNU Coreutils fortsätter att minska.

    https://uutils.org/coreutils

    > TEKNISK FAKTA: uutils Coreutils 0.10
    Projekt: uutils Coreutils
    Version: 0.10
    Programmeringsspråk: Rust
    Mål: Kompatibel ersättare för GNU Coreutils
    GNU-testsvit: 645 av 690 tester godkända
    Kompatibilitet: 93,48 %
    Föregående version: 90,58 %
    Underkända tester: 29
    Plattformar: Linux, Unix-liknande system, Windows och WebAssembly
    Nytt mål: wasm32-wasip2

    Några förbättrade verktyg:
    date, du, head, tail, install, ls, nproc, numfmt, od, pr, stat, sum och truncate

    Nya funktioner:
    mv –exchange
    install –reflink
    rm –one-file-system
    cut -O

    Fokus i version 0.10:
    Kompatibilitet, TOCTOU-säkerhet, symlink-skydd, förbättrad felhantering, högre prestanda och utökat plattformsstöd.
  • NetBSD 11.0 tar steget in i RISC-V-världen

    NetBSD 11.0 är den nittonde stora versionen av det portabla Unix-systemet. Utgåvan introducerar stabilt stöd för 64-bitars RISC-V, förbättrad Linuxkompatibilitet, snabbare virtuella maskiner och ett stort antal nya drivrutiner.

    NetBSD 11.0 är här. Den nittonde stora versionen av det klassiska Unix-liknande operativsystemet bjuder bland annat på stöd för 64-bitars RISC-V, bättre kompatibilitet med Linuxprogram, snabbare virtuella maskiner och ett stort antal nya drivrutiner.

    NetBSD är framför allt känt för sin ovanligt breda hårdvarusupport. Projektets gamla slogan, ”Of course it runs NetBSD”, syftar på att systemet kan köras på allt från moderna servrar och persondatorer till äldre arbetsstationer och mer ovanliga processorarkitekturer.

    Med NetBSD 11.0 fortsätter projektet på samma linje.

    RISC-V blir en officiellt stödd plattform

    Den största nyheten är den första stabila NetBSD-versionen för 64-bitars RISC-V-system.

    RISC-V är en öppen processorarkitektur som på senare år har fått stor uppmärksamhet. Till skillnad från exempelvis x86 och Arm kan RISC-V användas utan att en tillverkare behöver licensiera själva instruktionsuppsättningen. Det gör arkitekturen intressant för allt från utbildning och forskning till servrar, inbyggda system och framtida persondatorer.

    NetBSDs nya RISC-V-port kan inledningsvis köras i den virtuella maskinen QEMU samt på datorer baserade på StarFive JH7110-kretsen. Det omfattar bland annat enkortsdatorerna StarFive VisionFive 2 och PINE64 STAR64.

    Systemet har stöd för exempelvis:

    • PCI- och PCI Express-enheter
    • VirtIO-baserade nätverkskort och lagringsenheter
    • virtualiserat ljud
    • hårdvarubaserade slumptalsgeneratorer
    • temperatursensorer
    • felsökning av kraschade kärnor

    Det finns även ett mer grundläggande stöd för Allwinner D1, en enklare RISC-V-krets som används i bland annat MangoPi MQ Pro och Allwinner Nezha.

    Stödet är ännu inte lika komplett som för NetBSDs mer etablerade plattformar, men markerar ändå ett viktigt steg för både NetBSD och RISC-V.

    Snapdragon X Elite får tidigt stöd

    Även Arm-plattformen har fått flera förbättringar.

    NetBSD 11.0 innehåller ett första stöd för Qualcomms Snapdragon X Elite och företagets Oryon-processorkärnor. Snapdragon X Elite används framför allt i nyare bärbara Windowsdatorer och är en av de Arm-baserade plattformar som konkurrerar med traditionella x86-processorer från Intel och AMD.

    Det nya stödet omfattar bland annat drivrutiner för batteri- och laddningsövervakning, GPIO-anslutningar och I2C-styrenheter.

    Versionen innehåller också NUMA-stöd för Arm-system som använder ACPI. NUMA innebär förenklat att ett system kan hålla reda på vilket minne som ligger närmast en viss processorkärna. Det kan ge bättre prestanda i större datorer med många processorer eller processorkärnor.

    Andra förbättringar omfattar stöd för Arms SCMI-protokoll för prestandastyrning, en ny USB-C PHY-drivrutin för Rockchip samt bättre stöd för NanoPi R4S.

    Raspberry Pi 5 får också förbättrat stöd för kringutrustning när datorn startas genom UEFI.

    Virtuella maskiner kan starta på millisekunder

    NetBSD 11.0 innehåller en särskild kärna med namnet MICROVM för 32- och 64-bitars x86-system.

    Den är utformad för små virtuella maskiner som ska kunna starta mycket snabbt. Kärnan använder bland annat PVH-start, VirtIO MMIO-enheter och flera optimeringar som minskar mängden arbete under uppstarten.

    Enligt NetBSD-projektet kan en sådan virtuell maskin starta på omkring tio millisekunder på en x86-processor från ungefär 2020.

    Det är intressant för bland annat molntjänster där små virtuella maskiner kan behöva startas och stoppas automatiskt beroende på belastningen. Ett möjligt användningsområde är så kallade mikrotjänster, där varje liten funktion körs i en separat och isolerad miljö.

    NetBSD kan nu även startas med PVH utan att Xen används. Det fungerar exempelvis tillsammans med QEMUs -kernel-alternativ.

    VirtIO-enheter kan dessutom beskrivas genom parametrar på kärnans kommandorad.

    Nya drivrutiner för QEMU och VMware

    En ny drivrutin med namnet viogpu ger stöd för virtuella grafikkort som tillhandahålls av QEMU.

    Det betyder att NetBSD kan använda en mer modern virtualiserad grafiklösning i stället för att enbart förlita sig på enklare emulerade grafikkort.

    Den nya pvscsi-drivrutinen ger samtidigt stöd för VMwares paravirtualiserade SCSI-styrenheter. Paravirtualisering innebär att gästsystemet vet att det körs i en virtuell maskin och kan kommunicera mer direkt med värdsystemet. Det ger ofta bättre prestanda än fullständig hårdvaruemulering.

    Fler Linuxprogram kan köras utan ändringar

    NetBSD har sedan länge ett kompatibilitetslager som gör det möjligt att köra program som ursprungligen har kompilerats för Linux.

    NetBSD 11.0 utökar detta lager med ett stort antal Linux-kompatibla systemanrop och gränssnitt.

    Bland nyheterna finns:

    • epoll
    • clone3
    • statx
    • inotify
    • renameat2
    • close_range
    • waitid
    • syncfs
    • readahead
    • POSIX-meddelandeköer
    • sync_file_range

    Ett systemanrop är den mekanism som ett program använder för att be operativsystemets kärna utföra en uppgift. Det kan exempelvis handla om att öppna en fil, skapa en process, använda nätverket eller läsa information om systemet.

    När ett Linuxprogram använder ett systemanrop som saknas i NetBSDs kompatibilitetslager går programmet normalt inte att köra. Genom att införa fler Linux-kompatibla systemanrop kan NetBSD därför hantera fler Linuxprogram utan att programmens källkod behöver ändras.

    Versionen får även stöd för memfd_create, som gör det möjligt att skapa en fil direkt i arbetsminnet utan att den behöver få ett vanligt filnamn på disken.

    Det virtuella filsystemet procfs har samtidigt kompletterats med information om System V IPC samt Linux-liknande sökvägar för processgränser.

    Anpassningar för C23 och nya POSIX

    NetBSD 11.0 innehåller även förbättringar för nyare programmeringsstandarder.

    Verktyget lint, som används för att analysera C-kod och hitta möjliga programmeringsfel, kan nu kontrollera kod skriven enligt C23-standarden. Det har även blivit bättre på att upptäcka heltalsöverskridningar.

    En heltalsöverskridning uppstår när ett tal blir större eller mindre än vad den aktuella datatypen kan lagra. Resultatet kan bli felaktiga beräkningar, programkrascher eller i värsta fall säkerhetsproblem.

    NetBSD får också ett nytt kommando med namnet c17. Det fungerar som ett standardiserat sätt att anropa en kompilator för ISO C17, vilket krävs av POSIX.1-2024.

    Snabbare kärna och bättre stöd för flera processorer

    Flera delar av operativsystemets kärna har optimerats.

    Låsningen kring så kallade pipes har förbättrats. En pipe används när ett program skickar data direkt till ett annat program, exempelvis i följande kommandorad:

    cat fil.txt | grep sökord
    

    Minskad låskonkurrens innebär att flera processorer eller processorkärnor i mindre utsträckning behöver vänta på varandra.

    DRM-systemet, som hanterar moderna grafikkort i kärnan, har också fått bättre skalning på datorer med flera processorkärnor.

    VirtIO-drivrutinerna är nu markerade som multiprocessorsäkra. De kan därmed köras utan att hålla NetBSD-kärnans globala lås, vilket kan förbättra prestandan i virtuella maskiner.

    Även ZFS har optimerats så att borttagning av filer går snabbare.

    På SPARC-, PowerPC- och MIPS-processorer har byteväxling förbättrats. Byteväxling används när data behöver omvandlas mellan olika ordningsföljder för byte, exempelvis mellan little endian och big endian.

    Snabbare reaktion på förlorade nätverkspaket

    Den inledande väntetiden innan ett TCP-paket skickas om har sänkts från tre sekunder till en sekund.

    TCP ser till att data kommer fram i rätt ordning och att förlorade paket skickas igen. Om ett paket försvinner väntar systemet en viss tid innan det försöker på nytt.

    En kortare inledande väntetid kan göra att nätverksanslutningar återhämtar sig snabbare när de första paketen förloras. Ändringen är tillåten enligt internetstandarden RFC 6298.

    Brandväggen kan filtrera på länklagret

    NetBSD Packet Filter, NPF, kan nu filtrera trafik på lager 2 i nätverksmodellen.

    Lager 2 omfattar bland annat Ethernet-ramar och MAC-adresser. Tidigare har brandväggar främst arbetat högre upp i nätverksstacken, exempelvis med IP-adresser och TCP- eller UDP-portar.

    NPF-regler kan även göras beroende av användare och grupper. Det gör det möjligt att exempelvis tillåta nätverkstrafik för ett visst användarkonto men blockera samma trafik för andra användare.

    Kärnan håller uppsikt över sig själv

    NetBSD 11.0 introducerar också en mekanism som kallas kernel heartbeat.

    Olika processorer och avbrottsnivåer kan använda mekanismen för att kontrollera att andra delar av kärnan fortfarande gör framsteg. Om någon del av systemet fastnar kan detta upptäckas snabbare.

    Funktionen kan vara värdefull vid felsökning av svåra problem där datorn verkar frysa utan att skapa någon tydlig felrapport.

    Stort antal nya drivrutiner

    Hårdvarustödet har utökats med en omfattande samling nya och förbättrade drivrutiner.

    Bland nyheterna finns stöd för:

    • Realtek RTL8126-nätverkskort med 5 Gbit/s
    • virtuella funktioner för NVIDIA Mellanox ConnectX-6
    • ASIX AX88179A USB-nätverkskort
    • USB Audio Class 2.0
    • tangentbord som använder I2C HID
    • nyare Androidtelefoner med USB-delning via NCM
    • fler fläkt-, sensor-, serie- och lagringsstyrenheter
    • fler styrenheter för industriell utrustning

    USB Audio Class 2.0 är särskilt relevant för modernare externa ljudkort och DAC-enheter som arbetar med högre samplingsfrekvenser och fler ljudkanaler än vad den äldre USB-ljudstandarden klarar.

    Bättre övervakning av AMD-processorer

    NetBSD kan nu läsa temperaturinformation från fler moderna AMD-processorer.

    Det omfattar bland annat:

    • Siena
    • Turin Classic
    • Turin Dense
    • Strix Point
    • Zen 5

    Verktyget cpuctl känner nu även igen Intels Meteor Lake- och Emerald Rapids-processorer.

    Dessutom finns stöd för nyare varianter av Intels TCO-watchdog. En watchdog är en säkerhetsmekanism som kan starta om en dator om operativsystemet slutar fungera och inte längre skickar regelbundna livstecken.

    Uppdaterade program i grundsystemet

    NetBSD levereras som ett komplett grundsystem där både kärnan och ett stort antal centrala verktyg utvecklas och distribueras tillsammans.

    I NetBSD 11.0 har många externa komponenter uppdaterats. Några exempel är:

    • GCC 12.5
    • GDB 15.1
    • Binutils 2.42
    • OpenSSL 3.5.7
    • OpenSSH 10.3
    • Postfix 3.11.2
    • X.Org Server 21.1.24
    • tmux 3.6b
    • Unbound 1.25.1
    • BIND 9.20.24
    • wpa_supplicant 2.11

    Viktiga förändringar inför uppgradering

    Den som uppgraderar från en tidigare NetBSD-version bör vara uppmärksam på några förändringar.

    Kompatibilitetsbiblioteken för 32- och 64-bitarsprogram har flyttats till separata installationsuppsättningar med namnen:

    • base32
    • base64
    • debug32
    • debug64

    HTML-versionerna av manualsidorna ligger numera i den separata uppsättningen manhtml.

    OpenSSH har dessutom tagit bort stödet för DSA-nycklar. DSA är en äldre typ av SSH-nyckel som inte längre betraktas som tillräckligt säker.

    System som har en specialanpassad SSH-konfiguration där DSA uttryckligen har aktiverats kan behöva ändras innan SSH-servern kan startas.

    På aarch64-system anges processorfrekvensen numera i megahertz i stället för i abstrakta prestandanivåer.

    Drivrutinen hdaudio har också fått ändrade namn och en annan ordning på vissa ljudmixerreglage. Det kan påverka skript och lokala inställningar som hänvisar till reglagen med deras gamla namn.

    Ett brett lyft för ett ovanligt portabelt system

    NetBSD 11.0 är inte en utgåva som enbart fokuserar på en viss datorplattform eller användargrupp.

    Versionen förbättrar stödet för allt från moderna Arm- och RISC-V-system till äldre processorarkitekturer, virtuella servrar, nätverksutrustning och traditionella x86-datorer.

    RISC-V-stödet är den mest synliga nyheten, men de utökade Linux-kompatibilitetsfunktionerna kan på sikt bli minst lika betydelsefulla. De gör det lättare att använda program som främst har utvecklats och testats för Linux.

    Tillsammans med snabbare virtualisering, fler drivrutiner och förbättrad multiprocessorprestanda visar NetBSD 11.0 att projektet fortfarande utvecklas aktivt – samtidigt som det håller fast vid sitt ursprungliga mål: att skapa ett rent, stabilt och portabelt Unix-system som kan köras på så många typer av datorer som möjligt.

    https://blog.netbsd.org/tnf/entry/netbsd_11_0_released

    Ladda hem Netbsd

    https://netbsd.org

    > TEKNISKA FAKTA: NETBSD 11.0

    Version: NetBSD 11.0

    Utgåva: Nittonde stora NetBSD-versionen

    Systemtyp: Unix-liknande operativsystem

    Ny processorplattform: 64-bitars RISC-V

    RISC-V-enheter: QEMU, StarFive VisionFive 2 och PINE64 STAR64

    Arm-stöd: Inledande stöd för Qualcomm Snapdragon X Elite och Oryon

    Virtualisering: Ny MICROVM-kärna för amd64 och i386

    Uppstartstid: Omkring 10 millisekunder för MICROVM på lämplig x86-hårdvara

    Linuxkompatibilitet: Bland annat epoll, clone3, statx, inotify och memfd_create

    Programmeringsstandarder: Förbättrat stöd för C23 och POSIX.1-2024

    Brandvägg: NPF med lager 2-filtrering och regler för användare och grupper

    Nätverk: TCP:s första omsändningstid sänkt från tre till en sekund

    Kompilator: GCC 12.5

    Kryptering: OpenSSL 3.5.7

    SSH: OpenSSH 10.3

    Licens: BSD-licens

  • GNU Nano 9.2 förbättrar terminalkontrollen och återinför äldre kortkommandon

    GNU-projektet har släppt GNU Nano 9.2, en ny underhållsversion av den populära textredigeraren för Linux och andra Unix-liknande operativsystem. Versionen har fått kodnamnet ”Alquézar” och innehåller bland annat bättre kontroll av terminalmiljön, tydligare namn på multibuffertfunktionen och återställt stöd för äldre tangentkombinationer.

    GNU Nano är en liten och lättanvänd textredigerare som körs direkt i terminalen. Den används ofta för att snabbt redigera konfigurationsfiler, skript och andra textfiler på Linuxservrar och vanliga skrivbordssystem.

    Till skillnad från mer avancerade terminalredigerare som Vim och Emacs visar Nano de vanligaste kortkommandona längst ned på skärmen. Det gör programmet förhållandevis enkelt att börja använda, även för personer som inte är vana vid kommandoraden.

    Kontrollerar att terminalen kan visa Nano

    Den viktigaste nyheten i GNU Nano 9.2 är en ny kontroll som utförs när programmet startar.

    Nano vägrar nu att starta om programmets standardutmatning inte är ansluten till en terminal. Standardutmatning, ofta kallad stdout, är den kanal som ett program normalt använder för att skriva information på skärmen.

    För ett vanligt kommandoradsverktyg går det ofta bra att skicka utmatningen vidare till en fil eller till ett annat program. Nano är däremot ett interaktivt program som behöver kunna styra markören, uppdatera skärmen och läsa tangenttryckningar.

    Om utmatningen inte går till en riktig terminal kan Nano därför inte visa sitt gränssnitt på ett tillförlitligt sätt. Den nya kontrollen förhindrar att redigeraren startas i en miljö där den ändå inte kan fungera korrekt.

    Tydligare namn på multibuffertfunktionen

    GNU Nano 9.2 introducerar kommandoradsalternativet:

    nano --newbuffer
    

    Det nya alternativet är ett tydligare namn på det befintliga alternativet:

    nano --multibuffer
    

    Båda alternativen gör samma sak. När en ny fil läses in öppnas den i en separat buffert i stället för att ersätta den fil som redan visas.

    En buffert kan jämföras med ett öppet dokument eller en flik i en grafisk textredigerare. Genom att använda flera buffertar kan användaren arbeta med flera filer under samma Nano-session och växla mellan dem.

    Funktionen kan även aktiveras permanent i konfigurationsfilen nanorc:

    set newbuffer
    

    Den äldre inställningen fungerar fortfarande:

    set multibuffer
    

    Det innebär att befintliga konfigurationsfiler och skript inte behöver ändras. Det nya namnet är endast ett mer beskrivande alternativ.

    Äldre tangentkombinationer fungerar igen

    Version 9.2 återinför också stöd för de äldre tangentsekvenserna Ctrl+W, Ctrl+T samt Ctrl+/, Ctrl+T.

    Nano skriver normalt Ctrl-tangenten som ett taktecken. Kombinationen Ctrl+W visas därför som ^W.

    De återställda tangentsekvenserna användes tidigare för att gå från sökfunktionen, WhereIs, till funktionen GotoLine. Den senare används för att flytta markören direkt till en viss rad i dokumentet.

    Stödet förbättrar kompatibiliteten för användare som fortfarande använder äldre arbetsflöden eller har Nano-kommandon lagrade i muskelminnet.

    Det är däremot inte samma sak som den tidigare direkta växlingen med enbart Ctrl+T. Den funktionen har tagits bort.

    Sökvyn placeras mer naturligt

    När användaren söker efter text försöker Nano nu placera det aktuella området så långt åt vänster i terminalfönstret som möjligt.

    För vanliga textfiler märks förändringen kanske inte särskilt mycket. Den kan däremot göra stor skillnad vid redigering av långa rader, exempelvis i loggfiler, källkod eller konfigurationsfiler.

    Genom att minska onödig horisontell förskjutning blir det lättare att se sammanhanget kring sökresultatet.

    Stödet för gamla Mac-radbrytningar tas bort

    Nano kan inte längre läsa och skriva filer som använder det äldre Mac-formatet för radbrytningar.

    Moderna operativsystem använder huvudsakligen två olika sätt att markera slutet på en textrad:

    • Linux och andra Unix-liknande system använder tecknet LF.
    • Windows använder kombinationen CR och LF.

    Äldre versioner av Mac OS använde däremot en ensam CR-markering. Det formatet har varit föråldrat under lång tid och ska inte förväxlas med dagens macOS, som använder Unix-formatet LF.

    Borttagningen påverkar därför främst mycket gamla textfiler som skapades på klassiska Mac-system.

    Problem med säkerhetskopior har rättats

    När alternativet --backup används skapar Nano en säkerhetskopia av filen före redigeringen.

    I vissa situationer kunde tidigare versioner missa att skapa säkerhetskopian. En kopia kunde även få en felaktig tidsstämpel. Båda problemen har nu rättats.

    Korrigeringen är viktig eftersom säkerhetskopior ofta används som ett extra skydd vid redigering av systemfiler och andra viktiga dokument.

    Säkrare hantering av räddningsfiler

    Om Nano kraschar eller avslutas oväntat kan programmet skapa en fil med ändelsen .save. Filen innehåller osparade ändringar och kan användas för att försöka återställa arbetet.

    Nano ändrar inte längre automatiskt räddningsfilens rättigheter och ägare så att de motsvarar originalfilen.

    Förändringen minskar risken för att en automatiskt skapad räddningsfil får olämpliga behörigheter eller kopplas till fel användare, särskilt när Nano körs med utökade rättigheter.

    Fler tangenter kan anpassas

    Tangentkombinationerna Alt+Insert och Alt+Delete, som även kan skrivas som M-Ins och M-Del, har blivit möjliga att binda om.

    Det innebär att användare kan koppla kombinationerna till andra funktioner genom Nano-konfigurationen. Förändringen är framför allt användbar för personer som har egna tangentbordslayouter eller vill anpassa redigeraren efter ett särskilt arbetsflöde.

    En liten men praktisk uppdatering

    GNU Nano 9.2 är ingen omfattande funktionsversion. Uppdateringen fokuserar i stället på kompatibilitet, tydligare inställningar och korrigeringar av problem som kan uppstå i ovanliga situationer.

    Den nya terminalkontrollen förhindrar felaktiga starter, medan alternativet --newbuffer gör multibuffertfunktionen enklare att förstå. Samtidigt återkommer några äldre tangentsekvenser som fortfarande används av vana Nano-användare.

    GNU Nano 9.2 finns tillgänglig som källkod för den som vill kompilera programmet manuellt. Övriga användare kan invänta att versionen blir tillgänglig i den egna Linuxdistributionens paketförråd.

    https://www.nano-editor.org

    Nano är även kändo som pico

    $ GNU Nano 9.2 – tekniska fakta

    Version: GNU Nano 9.2

    Kodnamn: Alquézar

    Typ: Terminalbaserad textredigerare

    Licens: GNU General Public License

    • Nano startar inte om standardutmatningen inte är ansluten till en terminal.
    • --newbuffer har lagts till som ett tydligare namn för --multibuffer.
    • set newbuffer kan användas i konfigurationsfilen nanorc.
    • De äldre tangentsekvenserna Ctrl+W, Ctrl+T och Ctrl+/, Ctrl+T fungerar återigen.
    • Problem med uteblivna säkerhetskopior och felaktiga tidsstämplar har rättats.
    • Stödet för gamla Mac-filer med en ensam CR-radbrytning har tagits bort.
    • Alt+Insert och Alt+Delete kan nu bindas om.
    root@linux:~$ nano –newbuffer fil1.txt fil2.txt
  • Därför lever 50 år gamla Unix-idéer kvar i moderna Linux

    Linux är ett modernt operativsystem, men många av dess viktigaste idéer utvecklades redan under Unix-eran på 1960- och 1970-talen. Det hierarkiska filsystemet, processhanteringen, kommandopipelines och möjligheten att flytta systemet mellan olika datorarkitekturer är principer som fortfarande präglar dagens Linuxdistributioner. Att de lever kvar efter mer än 50 år beror framför allt på att de fortfarande är enkla, flexibla och användbara.

    Linux brukar beskrivas som ett modernt operativsystem. Det används i allt från mobiltelefoner och persondatorer till superdatorer, webbservrar och inbyggda system. Trots detta bygger Linux på flera grundidéer som utvecklades redan under Unix barndom på 1960- och 1970-talen.

    Många av idéerna var banbrytande när de introducerades. I dag är de så självklara att de flesta användare knappt tänker på dem. Här är några av de viktigaste Unix-principerna som fortfarande präglar moderna Linuxdistributioner.

    Filsystemet är uppbyggt som ett träd

    En av Unix viktigaste innovationer var det hierarkiska filsystemet. När forskarna bakom Unix beskrev systemet i artikeln The Unix Time-Sharing System år 1974 var idén om ett sammanhängande katalogträd fortfarande relativt ny.

    I Linux börjar hela filsystemet i rotkatalogen:

    Under rotkatalogen finns kataloger som exempelvis:

    Dessa kan i sin tur innehålla fler kataloger och filer. Strukturen kan jämföras med ett träd där rotkatalogen är stammen och underkatalogerna är grenar.

    Till skillnad från DOS och Windows använder Linux normalt inte enhetsbokstäver som C: eller D:. I stället monteras olika lagringsenheter på valfria platser i samma katalogträd.

    En extern hårddisk kan exempelvis monteras under:

    En nätverksresurs kan monteras under:

    För användaren ser resurserna då ut som vanliga kataloger, även om de i verkligheten finns på olika hårddiskar, USB-minnen, servrar eller optiska skivor.

    Detta gör Linux filsystem både flexibelt och enhetligt.

    Flera processer kan köras samtidigt

    Unix konstruerades från början som ett fleranvändar- och multitaskingsystem. Flera program kunde därför köras samtidigt, även när användarna arbetade via enkla textterminaler.

    I Linux kallas ett program som körs för en process. Operativsystemet kan hantera tusentals processer samtidigt och fördela processortid och minne mellan dem.

    I ett kommandoskal kan ett program startas i bakgrunden genom att lägga till tecknet &:

    Skalet återgår då direkt till kommandoprompten medan programmet fortsätter att köras.

    Om ett program redan körs i förgrunden kan det tillfälligt stoppas genom att trycka:

    Därefter kan processen fortsätta i bakgrunden med kommandot:

    Det går även att visa skalets aktuella jobb:

    Och återföra ett bakgrundsjobb till förgrunden:

    Denna typ av jobbkontroll utvecklades när textterminaler var vanligare än grafiska skrivbord. Funktionen är fortfarande användbar vid arbete via terminal, SSH eller på servrar utan grafiskt gränssnitt.

    Små program kan kopplas ihop med pipelines

    En av Unix mest inflytelserika idéer är att program ska vara små, göra en tydligt avgränsad uppgift och kunna kombineras med andra program.

    Detta möjliggörs genom standardiserade kanaler för inmatning och utmatning:

    • standard input, normalt tangentbordet
    • standard output, normalt terminalen
    • standard error, där felmeddelanden visas

    Utmatningen från ett kommando kan sparas i en fil:

    Kommandot ps aux visar systemets processer. Tecknet > skickar resultatet till filen allprocs.txt i stället för till skärmen.

    En fil kan även användas som inmatning:

    Ännu viktigare är pipeline-tecknet:

    Det skickar utmatningen från ett kommando direkt till nästa kommando.

    Ett enkelt exempel är:

    Här skapar ps aux en lista över alla processer. Resultatet skickas till grep, som endast visar de rader som innehåller ordet firefox.

    Ett mer lekfullt exempel är:

    Programmet fortune skriver ut ett kort citat eller meddelande. Resultatet skickas sedan till lolcat, som visar texten i olika färger.

    Pipeline-principen gör det möjligt att skapa avancerade arbetsflöden genom att kombinera enkla verktyg. I stället för att varje program måste innehålla alla funktioner kan användaren bygga en lösning av flera mindre delar.

    C gjorde Unix flyttbart mellan olika datorer

    Tidiga operativsystem skrevs ofta nästan helt i assembler. Assemblerkod arbetar nära datorns processor och kan vara mycket effektiv, men den är samtidigt starkt bunden till en viss processorarkitektur.

    Ett program skrivet för en viss processor kunde därför inte utan vidare köras på en annan.

    Unix skrevs till stor del om i programspråket C, som utvecklades av Dennis Ritchie vid Bell Labs. Detta var ett avgörande steg.

    C är ett kompilerat högnivåspråk. Samma källkod kan i många fall kompileras för flera olika processorer, förutsatt att det finns en lämplig kompilator och att de maskinberoende delarna anpassas.

    Det gjorde Unix betydligt lättare att flytta, eller porta, till nya datorsystem.

    Samma grundidé gäller för Linux. Linuxkärnan och stora delar av operativsystemets grundläggande verktyg är skrivna i C. Därför kan Linux köras på många arkitekturer, bland annat:

    • x86 och x86-64
    • ARM
    • RISC-V
    • PowerPC
    • MIPS
    • IBM:s stordatorarkitekturer

    Portabiliteten är en viktig förklaring till att Linux finns i så många typer av produkter, från små routrar till världens kraftfullaste superdatorer.

    Användarna hjälper varandra

    Unix utvecklades vid Bell Labs, som tillhörde det amerikanska telebolaget AT&T. På grund av dåtidens konkurrensregler hade företaget begränsade möjligheter att sälja Unix som en vanlig kommersiell produkt.

    I stället distribuerades Unix till universitet och forskningsinstitutioner mot relativt låga avgifter. I många fall fick mottagarna även tillgång till källkoden.

    Däremot följde inte alltid någon traditionell kundsupport med systemet. Användarna fick därför själva lösa problem, rätta fel och utveckla förbättringar.

    Det växte fram användargrupper där forskare, studenter och systemadministratörer utbytte program, dokumentation och tekniska lösningar. En viktig organisation blev USENIX, som senare utvecklades till en betydande konferensorganisation inom datavetenskap.

    Vid University of California, Berkeley utvecklades BSD, Berkeley Software Distribution. BSD blev en egen Unix-gren och kom att påverka många senare operativsystem.

    Samma kultur lever kvar runt Linux. Supporten kommer ofta från flera olika håll:

    • distributionsprojektens dokumentation
    • webbforum
    • e-postlistor
    • lokala Linuxanvändargrupper
    • IRC och chattkanaler
    • webbplatser som Stack Exchange
    • diskussionsforum och sociala medier

    Linuxvärlden bygger fortfarande i stor utsträckning på att användare delar kunskap och hjälper varandra.

    Unix började på en relativt liten dator

    Linuxanvändare framhåller ofta att systemet kan ge äldre datorer ett nytt liv. Lätta Linuxdistributioner kan användas på maskiner som inte längre klarar moderna versioner av Windows.

    Även detta har en historisk koppling till Unix.

    Bell Labs hade tidigare deltagit i utvecklingen av Multics, ett mycket ambitiöst operativsystem som skulle erbjuda datorkraft som en samhällstjänst. Användare skulle kunna ansluta till centrala datorresurser ungefär på samma sätt som människor ansluter sig till el- eller telefonnätet.

    Projektet blev dyrt och försenat, och Bell Labs drog sig ur samarbetet.

    Ken Thompson och Dennis Ritchie började därefter utveckla ett mindre och enklare system. De använde en PDP-7 från Digital Equipment Corporation, en dator som redan då hade begränsade resurser jämfört med de stora stordatorsystemen.

    Unix växte alltså fram ur tanken att skapa ett användbart system med mindre och enklare hårdvara.

    På ett liknande sätt kan Linux i dag användas för att återbruka äldre datorer. En maskin som inte längre fungerar bra med ett tungt operativsystem kan fortfarande användas som exempelvis:

    • enkel arbetsstation
    • webbserver
    • filserver
    • internetradio
    • informationsskärm
    • brandvägg eller router
    • retrospelsdator
    • terminal för fjärranslutning

    Det betyder inte att alla moderna Linuxdistributioner är resurssnåla. Fullständiga skrivbordsmiljöer kan kräva relativt mycket minne och processorkraft. Däremot ger Linux användaren stora möjligheter att välja ett lättare skrivbord eller helt avstå från ett grafiskt gränssnitt.

    Unixfilosofin lever vidare

    Linux är inte Unix, men det är ett Unix-liknande operativsystem. Många av dess viktigaste egenskaper kommer direkt eller indirekt från de idéer som utvecklades vid Bell Labs för mer än ett halvt sekel sedan.

    Det hierarkiska filsystemet skapar en sammanhängande struktur för filer och enheter. Processmodellen gör det möjligt att köra många program samtidigt. Pipelines låter små verktyg samarbeta. Programspråket C gjorde systemen lättare att flytta mellan olika datorarkitekturer. Användargemenskaperna skapade en tradition av kunskapsdelning och gemensam utveckling.

    Dessa idéer lever inte kvar enbart av nostalgiska skäl. De finns kvar eftersom de fortfarande fungerar.

    Linux visar därmed att teknisk utveckling inte alltid innebär att allt gammalt måste ersättas. Ibland bygger framtidens system vidare på idéer som visade sig vara ovanligt hållbara.

    > FAKTA: UNIX-IDÉER I LINUX

    > Ursprung: Unix började utvecklas vid Bell Labs år 1969.

    > Linux: Linuxkärnan skapades av Linus Torvalds och publicerades första gången 1991.

    > Filsystem: Alla filer och lagringsenheter ingår i ett gemensamt katalogträd som börjar i rotkatalogen /.

    > Processer: Linux kan köra många program och användarsessioner samtidigt.

    > Pipelines: Tecknet | skickar resultatet från ett kommando vidare till ett annat.

    > Programspråk: Linuxkärnan och många grundläggande systemverktyg är huvudsakligen skrivna i C.

    > Arkitekturer: Linux kan köras på bland annat x86-64, ARM, RISC-V, PowerPC och stordatorer.

    > Grundprincip: Små program ska göra en tydlig uppgift och kunna kombineras med andra program.

    > Varför lever idéerna kvar? De är enkla, flexibla, portabla och fungerar fortfarande efter mer än 50 år.

  • FreeBSD grundsystem är nu helt fritt från GPL-licensierad kod

    FreeBSD har nått en viktig milstolpe: operativsystemets bassystem innehåller inte längre någon GPL-licensierad programvara. Den sista GPL-komponenten har tagits bort, samtidigt som den tidigare GNU-katalogen i källkodsträdet har avvecklats. För vanliga användare innebär förändringen nästan ingenting, men för FreeBSD-projektet markerar den slutet på en lång teknisk och licensmässig övergång.

    FreeBSD har nått en viktig milstolpe. Den sista programvaran med GPL-licens har nu tagits bort ur operativsystemets grundsystem. Därmed har också den särskilda katalogen för GNU-kod i FreeBSD:s källkodsträd kunnat avvecklas.

    Det betyder däremot inte att GPL-program har förbjudits eller försvunnit från FreeBSD. Användare kan fortfarande installera tusentals GPL-licensierade program genom FreeBSD:s paketförråd och Ports Collection. Förändringen gäller enbart det så kallade bassystemet.

    Vad är FreeBSD:s bassystem?

    FreeBSD skiljer sig på denna punkt från många Linuxdistributioner. I FreeBSD utvecklas operativsystemets kärna och grundläggande verktyg tillsammans som en sammanhållen helhet.

    Bassystemet innehåller bland annat:

    • operativsystemets kärna
    • systembibliotek
    • grundläggande kommandoradsverktyg
    • installationsprogram
    • nätverksverktyg
    • administrationsprogram

    Program som webbläsare, skrivbordsmiljöer, mediaspelare och kontorsprogram installeras separat. De räknas därför inte som en del av själva bassystemet.

    Det är alltså mer korrekt att säga att FreeBSD:s bassystem nu är fritt från GPL-licensierad programvara än att säga att hela FreeBSD är GPL-fritt.

    Det sista GPL-programmet har tagits bort

    Det sista kvarvarande GPL-licensierade programmet i bassystemet var dialog. Programmet används för att skapa textbaserade dialogrutor och menyer i terminalen.

    Tidigare använde FreeBSD:s installationsprogram dialog för att visa menyer och olika val för användaren. För ungefär fyra år sedan ersattes det dock av bsddialog, som är utvecklat med en BSD-licens.

    När dialog inte längre behövdes kunde även flera närliggande komponenter tas bort:

    • dpv
    • libdpv
    • libfigpar

    Dpv var det sista programmet i FreeBSD:s källkodsträd som fortfarande använde dialog. Det hade dessutom varit undantaget från vanliga byggen i mer än två år.

    När dessa delar försvann fanns det inte längre någon GPL-licensierad programvara kvar i bassystemet.

    GNU-katalogen blev tom

    FreeBSD:s källkod innehöll tidigare en särskild katalog med namnet gnu. Där samlades program och komponenter som kom från GNU-projektet.

    Efter att GNU diff och dialog hade tagits bort återstod endast ett tomt skal av katalogen. FreeBSD-utvecklarna kunde därför även radera återstående byggfiler, tester, licensfiler och annan GNU-specifik infrastruktur.

    Katalogen hade då inte längre någon praktisk funktion.

    GNU diff ersattes av en BSD-version

    En annan viktig del av arbetet var att ersätta GNU diff.

    Diff är ett verktyg som jämför två textfiler och visar vilka rader som skiljer sig. Det används bland annat av programmerare, systemadministratörer och versionshanteringssystem.

    FreeBSD hade länge kvar GNU-versionen eftersom operativsystemets egen BSD-implementation saknade en fullt fungerande version av diff3.

    Diff3 används för att jämföra tre filer. Det är särskilt användbart när två olika ändringar av samma ursprungliga fil ska slås ihop.

    När FreeBSD:s egen diff3-implementation blev tillräckligt komplett kunde projektet ta bort GNU diff och använda den BSD-licensierade versionen i stället.

    Varför vill FreeBSD undvika GPL?

    FreeBSD använder i första hand den tillåtande BSD-licensen. Den ger användare och företag stor frihet att använda, ändra och distribuera koden, även som en del av kommersiella och slutna produkter.

    GPL bygger på en annan princip. Den som distribuerar modifierad GPL-kod måste normalt även göra källkoden tillgänglig under samma licensvillkor. Detta brukar kallas copyleft.

    FreeBSD-projektet har länge försökt minska beroendet av GPL-licensierade komponenter i bassystemet. En viktig anledning är att många GNU-projekt har gått från GPL version 2 till GPL version 3.

    GPLv3 innehåller fler och mer omfattande krav än GPLv2. Dessa passar enligt FreeBSD-projektet sämre ihop med målet att hålla bassystemet under tillåtande BSD-liknande licenser.

    FreeBSD har därför i flera fall stått inför två alternativ:

    1. fortsätta använda gamla versioner under GPLv2
    2. utveckla eller införa nya BSD-licensierade ersättare

    Att behålla gamla versioner blir med tiden problematiskt. Programmen kan sakna nya funktioner, förbättrad säkerhet och stöd för moderna system. Därför har FreeBSD stegvis ersatt dessa komponenter med nyare alternativ.

    En lång teknisk övergång är avslutad

    Arbetet med att ersätta GNU-program i FreeBSD:s bassystem har pågått under många år.

    Det har bland annat inneburit att utvecklarna har behövt skapa eller förbättra BSD-licensierade versioner av grundläggande systemverktyg. Sådana program kan verka små och enkla, men de måste fungera korrekt i många olika situationer och vara kompatibla med befintliga skript och arbetsflöden.

    Att ersätta ett etablerat verktyg handlar därför inte bara om att skriva ett nytt program. Det krävs också omfattande tester, dokumentation och anpassning av resten av systemet.

    Borttagningen av dialog och GNU-katalogen markerar slutpunkten för denna långa process.

    GPL-program finns fortfarande tillgängliga

    För vanliga användare förändras egentligen väldigt lite.

    FreeBSD:s paketförråd och Ports Collection innehåller fortfarande en stor mängd program med GPL-licens. Det gäller exempelvis:

    • skrivbordsmiljöer
    • kompilatorer
    • programmeringsverktyg
    • serverprogram
    • multimediaapplikationer
    • kontorsprogram
    • systemverktyg

    Dessa program kan installeras precis som tidigare.

    Skillnaden är att de betraktas som valfri tredjepartsprogramvara och inte som en del av det sammanhållna FreeBSD-system som utvecklas och distribueras av FreeBSD-projektet.

    Ingen märkbar skillnad för användarna

    För slutanvändare kommer förändringen sannolikt inte att märkas alls. De borttagna komponenterna hade redan ersatts eller hade inte ingått i vanliga systembyggen på flera år.

    Betydelsen är i stället främst teknisk och juridisk.

    FreeBSD-projektet har nu större kontroll över bassystemets kod och kan vidareutveckla sina verktyg utan att behöva hålla fast vid äldre GPLv2-versioner. Samtidigt har projektet uppnått sitt långsiktiga mål att låta hela bassystemet använda licenser som bättre stämmer överens med FreeBSD:s filosofi.

    Det handlar därför mindre om en konflikt mellan BSD och GPL och mer om hur FreeBSD vill organisera, licensiera och underhålla sitt eget operativsystem.

    https://www.freebsd.org

    Teknisk faktaruta – FreeBSD

    System
    FreeBSD
    Förändring
    GPL-licensierad kod har tagits bort ur bassystemet.
    Sista GPL-komponenten
    dialog
    Ersättare
    bsddialog, som använder en BSD-licens.
    Övrigt som tagits bort
    GNU diff, katalogen gnu/ samt GNU-specifika byggfiler och tester.
    Vad omfattas?
    FreeBSD:s kärna, systembibliotek, installationsprogram och grundläggande systemverktyg.
    Ports och paket
    GPL-licensierade program finns fortfarande tillgängliga och kan installeras som vanligt.
    Praktisk betydelse
    Förändringen har ingen större märkbar påverkan för vanliga användare.

    FreeBSD:s bassystem är nu fritt från GPL-licensierad kod.

  • GNU nano 9.1: den lilla textredigeraren får putsad vardagsteknik

    GNU nano 9.1 är en liten men viktig uppdatering av den välkända terminalbaserade textredigeraren. Den nya versionen bjuder inte på några stora nyheter, men förbättrar sökning, backuphantering och syntaxmarkering, samtidigt som gammalt stöd för klassiska Mac-radslut tas bort. Resultatet är ett renare, stabilare och mer modernt nano för användare som ofta arbetar direkt i terminalen.

    GNU nano är kanske inte den mest glamorösa programvaran i Linuxvärlden, men den är en av de mest använda. Den lilla textredigeraren finns i terminalen, startar snabbt och används ofta när man behöver ändra en konfigurationsfil, skriva ett skript eller göra en snabb textändring direkt på en server. Nu har GNU nano 9.1 släppts, och även om uppdateringen inte förändrar programmet i grunden innehåller den flera förbättringar som gör vardagen lite smidigare.

    En av de mer synliga förändringarna gäller sökfunktionen. När man söker efter text i en fil försöker nano nu visa träffen på ett tydligare sätt i terminalfönstret. Om sökträffen får plats inom det synliga området placeras vyn så långt åt vänster som möjligt. Det kan låta som en liten detalj, men för den som arbetar i långa konfigurationsrader eller källkod kan det göra det enklare att snabbt se sammanhanget runt träffen.

    En annan förändring är att nano nu slutar stödja det gamla Mac-formatet för radslut. Förr i tiden använde klassiska Mac OS ett ensamt carriage return-tecken som radbrytning. Moderna system använder andra format, till exempel LF i Linux och andra Unix-liknande system, eller CRLF i Windows. Det gamla Mac-formatet är numera mycket ovanligt, och i nano 9.1 kan programmet varken läsa eller skriva filer med just den typen av radslut. För de flesta användare kommer detta aldrig att märkas, men det är ett tydligt tecken på att gammal teknisk ballast rensas bort.

    Filhanteringen har också förbättrats. Nano kan nu redigera en fil som faktiskt heter ~, alltså en ensam tilde. Det är ett specialtecken som ofta används som genväg till användarens hemkatalog, vilket tidigare kunde skapa problem. Programmet ger också ett tydligare felmeddelande om ett filnamn avslutas med snedstreck, eftersom det normalt antyder en katalog snarare än en vanlig fil.

    Även backupfunktionen har fått rättelser. När nano körs med alternativet --backup och skrivdialogen visar [Backup] skapas nu alltid en säkerhetskopia. Dessutom får backupfilerna numera en korrekt och komplett tidsstämpel. Det gör det lättare att förstå när en säkerhetskopia skapades och minskar risken för förvirring när flera versioner finns sparade.

    En mer teknisk förändring gäller så kallade nödsparade filer. Om nano kraschar eller avslutas oväntat kan programmet skapa en .save-fil för att rädda osparat arbete. I den nya versionen ändras inte längre filens rättigheter och ägarskap för att matcha originalfilen. Det är en liten men viktig justering som påverkar hur säkert och förutsägbart sådana räddningsfiler hanteras.

    På användargränssnittets område har vissa tangentbordsfunktioner ändrats. Växlingen med Ctrl+T mellan menyerna WhereIs och GoToLine har tagits bort. Samtidigt har Meta+Insert och Meta+Delete lagts till som giltiga tangentnamn. Det betyder att användare som anpassar nano via konfigurationsfiler nu kan binda även dessa tangentkombinationer till egna funktioner.

    Syntaxmarkeringen har också uppdaterats. För programmerare innebär det bland annat att C-definitionen nu känner igen fler nyckelord från C++23. Markeringen av hexadecimala och binära tal har förbättrats, liksom hanteringen av booleska konstanter. Även Lua-stödet har moderniserats med nyare nyckelord, borttagning av gamla föråldrade sådana och bättre hantering av flerradiga strängar och escape-tecken. Dessutom känner syntaxmarkeringen för manualsidor nu igen specialtecken skrivna i formen \[xx].

    Bakom kulisserna har utvecklarna dessutom gjort en hel del städarbete. Nano 9.1 innehåller uppdaterad gnulib-kod, säkrare felkontroller, minskad risk för minnesläckor, tydligare kommentarer och flera namnändringar i kodens variabler och funktioner. Det är sådant som vanliga användare sällan ser direkt, men som är viktigt för att programmet ska vara lättare att underhålla och stabilare på sikt.

    GNU nano 9.1 är alltså ingen dramatisk nyversion, utan snarare en vårstädning av ett välkänt verktyg. Den tar bort gammalt stöd som nästan ingen längre behöver, rättar till små men irriterande problem och förbättrar hur programmet beter sig i vardagliga situationer. För den som ofta arbetar i terminalen är det precis sådana förbättringar som gör skillnad över tid.

    Den nya versionen finns att hämta som källkod från projektets officiella webbplats. Användare som inte vill kompilera själva kan vänta tills nano 9.1 dyker upp i den egna Linuxdistributionens paketförråd.

    https://www.nano-editor.org/news.php

    Fakta: GNU nano 9.1

    Program: GNU nano

    Version: 9.1

    Typ: Textredigerare för terminalen

    Miljö: Linux, Unix-liknande system och terminalmiljöer

    Viktiga nyheter:

    • Förbättrad visning vid sökning i filer.
    • Stöd för gamla Mac-radslut har tagits bort.
    • Bättre hantering av backupfiler.
    • Ändrat beteende för nödsparade .save-filer.
    • Uppdaterad syntaxmarkering för C, C++23, Lua och manualsidor.
    • Intern kodstädning och förbättrad felhantering.

    Sammanfattning:
    GNU nano 9.1 är en underhållsversion som gör textredigeraren modernare, renare och mer förutsägbar i vardagligt terminalarbete.

  • FreeBSD vill bli bättre på bärbara datorer – och nu får användarna hjälpa till

    FreeBSD tar ett tydligt steg mot att bli ett mer användarvänligt operativsystem för bärbara datorer. Genom ett nytt offentligt testprogram vill projektet samla in anonymiserade data om hur väl olika laptopmodeller fungerar, samtidigt som satsningen markerar en större ambition: att göra FreeBSD till ett starkare alternativ även för vanligt skrivbordsbruk.

    FreeBSD har länge haft ett rykte som ett stabilt och kraftfullt operativsystem för servrar. Men nu pågår en tydlig förändring. Genom ett nytt offentligt testprogram för bärbara datorer tar FreeBSD ett viktigt steg mot att också bli ett mer attraktivt alternativ för vardagligt skrivbordsbruk.

    Kärnan i satsningen är enkel: användare uppmanas att testa FreeBSD på sina egna laptops och skicka in anonymiserade resultat. Dessa data ska sedan användas för att bygga upp en offentlig kompatibilitetsmatris där både användare och utvecklare kan se vilka modeller som fungerar bra, vilka funktioner som saknas och om viss extra konfigurering krävs.

    Det här är betydligt mer än ett litet communityinitiativ. Testfasen är en del av FreeBSD Foundations större Laptop Support and Usability Project, en långsiktig och välfinansierad satsning för att förbättra hårdvarustöd och användarupplevelse på moderna bärbara datorer.

    Från spridda forumtrådar till systematisk kunskap

    För den som har velat köra FreeBSD på en laptop har informationen länge varit ojämn och svår att överblicka. Ofta har man fått förlita sig på forumtrådar, wiki-sidor och enskilda användares erfarenheter. Det nya testprogrammet försöker ersätta detta med något mycket mer strukturerat: en modell-för-modell-kartläggning av hur väl FreeBSD fungerar på olika datorer.

    Testverktyget gör en automatisk genomgång av datorns hårdvara och loggar vilka funktioner som fungerar och vilka som inte gör det. Efteråt kan användaren själv lägga till kommentarer om sin upplevelse innan resultaten skickas in. Målet är att skapa ett slags gemensamt kunskapsarkiv där det snabbt går att få svar på frågor som:

    • Vilken laptopmodell fungerar bäst med FreeBSD?
    • Stöds trådlöst nätverk, ljud och Bluetooth?
    • Fungerar vila och återupptagning som det ska?
    • Krävs någon extra handpåläggning för att få systemet stabilt?

    Detta gör projektet värdefullt både för nya användare som funderar på att installera FreeBSD och för utvecklare som vill se var insatser behövs mest.

    En större satsning på användbarhet

    Den offentliga testningen är bara en del av en mer omfattande strategi. Satsningen offentliggjordes redan i september 2024, då FreeBSD Foundation tillsammans med Quantum Leap Research avsatte 750 000 dollar för att stärka laptopstöd och allmän användbarhet i systemet.

    Arbetet har fokuserat på flera av de områden som är mest avgörande för att ett operativsystem ska fungera bra på en modern bärbar dator: trådlöst nätverk, ljud, grafik, Bluetooth samt strömsnåla vilolägen och återupptagning. Det är just dessa detaljer som avgör om ett system känns redo för vardagsbruk eller fortfarande främst lämpar sig för tekniskt intresserade entusiaster.

    Särskilt intressant är att FreeBSD Foundation uttryckligen kopplar bättre laptopstöd till bredare användning bland utvecklare och företag. Resonemanget är tydligt: om FreeBSD även ska vara relevant utanför serverhallen måste det fungera väl i människors dagliga arbetsmiljöer.

    Framsteg under 2025 och 2026

    Enligt projektets uppdateringar hade märkbara förbättringar redan gjorts under slutet av 2025. Stöd för Wi-Fi 4 och 5 lades till för viktig hårdvara, arbete med Wi-Fi 6 påbörjades, grafikstödet förbättrades och fler kretsuppsättningar från Intel, Realtek och Mediatek fick bättre kompatibilitet. Dessutom fick Framework Laptop – en dator som blivit populär bland teknikintresserade tack vare sin modulära design – särskild uppmärksamhet.

    Under 2026 har arbetet fortsatt med fokus på grafikdrivrutiner, nätverk och förbättringar i installationsprogrammet. Inför FreeBSD 15.1, som planeras till juni 2026, väntas ytterligare ett viktigt steg för skrivbordsanvändare: KDE Plasma ska för första gången kunna väljas direkt i installationsprogrammet. Det kan verka som en detalj, men signalvärdet är stort. Ett sådant val visar att FreeBSD inte längre bara tänker på serveradministratörer, utan även på användare som vill ha ett komplett skrivbordssystem från start.

    Så fungerar testningen

    För den som vill delta är processen relativt enkel. Användaren installerar ett testverktyg som automatiskt undersöker datorns hårdvara och systemfunktioner. Resultaten sparas i en katalog i anonymiserad form. Den som vill kan sedan lägga till egna kommentarer i en fil innan allt skickas in som en så kallad pull request. Därefter behandlas rapporten och publiceras i kompatibilitetsmatrisen.

    En viktig del av projektet är att inga personligt identifierbara uppgifter ska publiceras. Det gör att deltagande kan ske med låg tröskel samtidigt som projektet får tillgång till bred och verklighetsnära testdata.

    Ett skifte i FreeBSD:s självbild

    Det mest intressanta med initiativet är kanske inte testverktyget i sig, utan vad det säger om FreeBSD:s framtidsvision. Operativsystemet har länge setts som ett robust, tekniskt avancerat men ganska nischat alternativ, starkt förknippat med servrar och infrastruktur. Nu verkar projektet vilja bryta med den bilden.

    Genom att investera i laptopstöd, användarvänlighet och en tydlig offentlig kompatibilitetsöversikt visar FreeBSD att man vill bli ett trovärdigt val även för den som använder sin dator till utveckling, studier eller vanligt skrivbordsarbete. Det handlar inte om att överge sina styrkor, utan om att bredda dem.

    En viktig framtidsfråga

    För fria operativsystem är hårdvarustöd ofta en avgörande faktor. Även ett tekniskt starkt system får svårt att växa om användarna inte vet vilka datorer som fungerar eller om grundläggande funktioner som trådlöst nätverk och viloläge är opålitliga. Därför är FreeBSD:s nya testprogram mer än bara en praktisk datainsamling. Det är också ett sätt att bygga förtroende.

    Om satsningen lyckas kan den göra FreeBSD mer tillgängligt för nya grupper av användare, samtidigt som utvecklarna får bättre underlag för att prioritera rätt förbättringar. Det gör projektet till ett tydligt exempel på hur teknisk utveckling och användarmedverkan kan gå hand i hand.

    FreeBSD:s nya offentliga laptoptestning är därför inte bara en ny funktion eller en tillfällig kampanj. Det är ett tecken på en större förändring: från ett system som främst förknippats med servrar till ett operativsystem som på allvar vill ta plats även på skrivbordet

    Teknisk faktaruta: FreeBSDs laptopsatsning

    Status: Offentlig testfas pågår

    Syfte: Kartlägga laptopkompatibilitet och förbättra FreeBSD för vardagligt skrivbordsbruk

    Metod: Användare kör ett automatiserat testverktyg och skickar in anonymiserade resultat

    Insamlade data: Hårdvara, stöd för funktioner, eventuella problem, frivilliga användarkommentarer

    Fokusområden: Wi-Fi, ljud, grafik, Bluetooth, vila och återupptagning

    Finansiering: 750 000 dollar från FreeBSD Foundation och Quantum Leap Research

    Mål: Skapa en publik kompatibilitetsmatris för olika laptopmodeller

    Kommande version: FreeBSD 15.1 väntas i juni 2026

    Nyhet i 15.1: KDE Plasma planeras bli valbart direkt i installationsprogrammet

  • GNU nano 9.0 – den lilla editorn som vägrar dö

    GNU nano 9.0 visar att även små och till synes enkla program kan ha en lång och betydelsefull historia. Från sina rötter som fri ersättare till Pico har nano vuxit till ett självklart verktyg för Linux-användare, och den nya versionen för vidare traditionen med förbättringar som gör terminalredigering både smidigare och mer modern.

    I en tid där avancerade kodredigerare som Visual Studio Code och Vim dominerar utvecklarnas vardag, fortsätter en betydligt enklare spelare att utvecklas – och överleva. Den klassiska terminaleditorn GNU nano har nu nått version 9.0, och med det skrivs ännu ett kapitel i en historia som sträcker sig tillbaka till slutet av 1990-talet.

    Från Pico till nano – en rebell föds

    Historien om GNU nano börjar egentligen med ett annat program: Pico, en enkel texteditor som följde med e-postklienten Pine. Pico var uppskattad för sin användarvänlighet – men hade en begränsning: licensen var inte fri.

    Detta blev startskottet för nano. År 1999 skapades projektet som en fri ersättare, helt i linje med idealen från Free Software Foundation och GNU Project. Målet var tydligt: erbjuda en enkel editor som alla kunde använda, modifiera och sprida.

    Nano blev snabbt populär, inte minst bland nybörjare inom Linux. Med tydliga kortkommandon längst ner i skärmen – till skillnad från mer kryptiska alternativ som Vim – blev den en självklar del av många distributioner.

    Den eviga kampen: enkelhet vs kraft

    Under årens lopp har nano balanserat på en intressant gräns. Den ska vara enkel – men inte primitiv.

    När GNU nano 8.0 släpptes fortsatte utvecklingen med förbättrad syntaxfärgning och bättre hantering av olika språk. Men med version 9.0 tar utvecklarna ett tydligt steg framåt utan att kompromissa med filosofin.

    Vad är nytt i nano 9.0?

    Den nya versionen (med det poetiska kodnamnet “Le bonheur est dans le pré”) introducerar flera förbättringar som kanske låter små – men gör stor skillnad i praktiken:

    • Smart sidscrollning: Istället för att bara flytta en rad i taget följer nu hela vyn med när du skriver långt åt höger.
    • Förbättrad navigering: Du kan scrolla sidledes i steg (baserat på tabstorlek) med nya tangentkommandon.
    • Mer robust makrohantering: Snabb start och stopp av inspelning påverkar inte tidigare makron.
    • Musstöd utvecklas: Det går nu att klicka i scrollbaren för att hoppa i dokumentet (med rätt flaggor).
    • Flexiblare kortkommandon: Flera tangentkombinationer kan nu bindas om.

    Dessutom har många mindre förbättringar införts:

    • Bättre syntaxfärger i olika språk och lokaler
    • Smartare “gå till rad”-funktion (med ++ och –)
    • Möjlighet att lista syntaxdefinitioner direkt via flagga
    • Bevarande av positioner och ankare mellan sessioner

    Varför spelar nano fortfarande roll?

    Det kan verka märkligt att ett så enkelt verktyg fortfarande utvecklas aktivt – men det fyller en viktig funktion.

    I situationer där du:

    • arbetar över SSH
    • räddar ett trasigt system
    • snabbt behöver redigera en konfigurationsfil

    …är nano ofta det snabbaste och mest tillgängliga valet.

    Till skillnad från tyngre alternativ kräver nano ingen inlärningskurva. Det är ett verktyg som “bara fungerar”.

    En liten editor med stor uthållighet

    GNU nano 9.0 visar att även små projekt kan ha lång livslängd – om de fyller ett verkligt behov. I över 25 år har nano varit en trogen följeslagare i terminalen, och allt tyder på att den kommer fortsätta vara det.

    I en värld av ständigt mer komplex mjukvara är det kanske just enkelheten som gör nano tidlös.

    https://www.nano-editor.org/download.php

    Nano manulen i linux.se wiki : https://wiki.linux.se/nano(1)

    [ TEKNISK FAKTARUTA: GNU nano 9.0 ]

    Program GNU nano
    Version 9.0
    Kodnamn Le bonheur est dans le pré
    Typ CLI-texteditor
    Plattform GNU/Linux & Unix-liknande system
    Licens Fri programvara (GNU)
    Nyheter Gemensam sidscrollning, förbättrad makrohantering, klickbar scrollbar, ombindbara tangenter och bättre syntaxfärgning.
    Flaggor –solosidescroll, –listsyntaxes (-z), positionlog, förbättrad GotoLine (++ / –)
    Status Tillgänglig för nedladdning / kommer till repos
  • SysVinit 3.16 – en liten uppdatering av ett av Linux äldsta hjärtan

    SysVinit, ett av Linux äldsta init-system, har fått en ny uppdatering i version 3.16. Även om förändringarna är små handlar de om förbättrad dokumentation, ökad kompatibilitet med systemd och fortsatt kodstädning – ett tecken på att klassisk Unix-teknik fortfarande hålls vid liv i en modern Linuxvärld.

    Trots att moderna Linuxdistributioner i dag nästan alltid använder systemd, lever den klassiska startmekanismen SysVinit vidare. Nu har version 3.16 släppts – en liten men viktig uppdatering som visar att även äldre teknik fortsätter att utvecklas och förbättras.

    Vad är egentligen SysVinit?

    För att förstå betydelsen av uppdateringen behöver man först veta vad ett init-system är.

    När du startar en Linuxdator sker det i flera steg:

    1. Kärnan (Linux kernel) startar
    2. Init-systemet tar över
    3. Systemtjänster och program startas

    SysVinit är alltså det program som organiserar hela uppstarten. Det bestämmer vilka tjänster som ska startas, i vilken ordning, och ser till att systemet fungerar som det ska.

    Det bygger på ett klassiskt Unix-koncept med så kallade runlevels – olika driftlägen som exempelvis:

    • Enanvändarläge (felsökning)
    • Fleranvändarläge
    • Omstart eller avstängning

    Vad är nytt i version 3.16?

    Den nya versionen är ingen revolution – men den förbättrar stabilitet och tydlighet.

    Förbättrad dokumentation

    En stor del av arbetet har lagts på manualerna:

    • Felstavningar och otydlig syntax har rättats
    • Dokumentationen för inittab har förbättrats
    • Tydligare beskrivning av hur katalogen /etc/inittab.d/ används

    Det här är viktigt eftersom SysVinit ofta används i miljöer där administratörer arbetar nära systemet och är beroende av tydlig dokumentation.

    Bättre kompatibilitet med systemd

    En intressant förbättring är att SysVinit blivit bättre på att:

    • Konvertera systemd-enheter (unit files) till traditionella init-skript

    Det gör det enklare att:

    • Migrera från systemd till SysVinit
    • Köra hybridmiljöer där båda systemen förekommer

    Mindre kodstädning och förbättringar

    Utvecklarna har också:

    • Tagit bort onödiga debug- och statusmeddelanden
    • Rensat bort oanvänd kod
    • Förbättrat komponenten sulogin

    Det här påverkar inte funktionaliteten direkt – men gör koden mer robust och lättare att underhålla.

    Varför används SysVinit fortfarande?

    Trots att systemd dominerar i distributioner som Ubuntu, Fedora och Debian, finns det fortfarande ett tydligt behov av SysVinit.

    Det används bland annat i:

    • Devuan – en Debian-baserad distribution utan systemd
    • antiX – en mycket lättviktig Linuxdistribution
    • Äldre eller resurssnåla system

    Anledningarna är flera:

    • Enkel och förutsägbar design
    • Mindre komplexitet
    • Passar bra för äldre hårdvara
    • Uppskattas av användare som vill ha full kontroll

    Ett levande stycke Linuxhistoria

    SysVinit är inte bara ett tekniskt verktyg – det är en del av Unix- och Linuxhistorien. Att projektet fortfarande underhålls visar hur viktigt stabilitet och långsiktig kompatibilitet är i open source-världen.

    Version 3.16 må vara en liten uppdatering, men den visar att även de mest klassiska komponenterna i Linux fortsätter att utvecklas – i sin egen takt, med fokus på enkelhet och tillförlitlighet.

    https://codeberg.org/thejessesmith/sysvinit/releases/tag/3.16

    Teknikfakta: SysVinit

    • Typ: Traditionellt Unix-liknande init-system
    • Funktion: Startar användarrymden och hanterar systemtjänster
    • Konfiguration: Främst via /etc/inittab och init-skript
    • Arbetsmodell: Bygger på runlevels för olika driftlägen
    • Aktuell version: 3.16
    • Nytt i version 3.16: Förbättrad dokumentation, bättre konvertering från systemd-enheter, mindre kodstädning och småfixar
    • Används i: Bland annat Devuan, antiX och andra systemd-fria eller lättviktiga distributioner
    • Styrka: Enkel, förutsägbar och uppskattad i miljöer där man vill ha full kontroll

    SysVinit 3.16 släppt med mindre förbättringar och fortsatt kodstädning

    SysVinit, ett av Linux äldsta init-system, har fått en ny uppdatering i version 3.16. Även om förändringarna är små handlar de om förbättrad dokumentation, ökad kompatibilitet med systemd och fortsatt kodstädning – ett tecken på att klassisk Unix-teknik fortfarande hålls vid liv i en modern Linuxvärld.

    När en Linuxdator startar är det inte bara kärnan som spelar en avgörande roll. Efter att Linux-kärnan har laddats behövs ett system som tar över uppstarten av användarrymden, ser till att tjänster startas i rätt ordning och håller grundläggande processer igång. Det är här init-systemet kommer in – och SysVinit är ett av de mest klassiska exemplen.

    SysVinit har nu uppdaterats till version 3.16. Det är ingen dramatisk nyutgåva med stora arkitekturförändringar, utan snarare en mindre underhållsversion med fokus på tydligare dokumentation, förbättrad kompatibilitet och intern kodstädning. Men just sådana uppdateringar säger ofta mycket om ett projekts långsiktiga betydelse.

    Förbättringar i det tysta

    En stor del av förändringarna i SysVinit 3.16 gäller manualsidorna. Dokumentationen för inittab och init har setts över för att rätta skrivfel och göra syntaxen tydligare. Det har också blivit lättare att förstå hur katalogen /etc/inittab.d/ läses in och behandlas.

    För systemadministratörer är detta mer betydelsefullt än det kan låta. I äldre och mer traditionella Linuxmiljöer är tydlig dokumentation avgörande, särskilt när konfiguration sker manuellt och systemet ska vara lätt att överblicka.

    Bättre samspel med systemd-världen

    En av de mest intressanta förbättringarna i version 3.16 är att SysVinit blivit bättre på att konvertera systemd-enheter till traditionella SysV-liknande init-skript. Det gör verktyget mer användbart i miljöer där man vill flytta bort från systemd, eller där olika init-modeller behöver samexistera under en övergångsperiod.

    Det säger också något om dagens Linuxlandskap. Även om systemd dominerar i de flesta stora distributioner lever behovet kvar av enklare och mer klassiska lösningar. Där kan SysVinit fortfarande fylla en viktig funktion.

    Kodstädning som stärker helheten

    Utöver dokumentationsförbättringarna innehåller version 3.16 också mindre tekniska justeringar. Onödiga debug- och statusmeddelanden vid läsning av /etc/inittab.d/ har tagits bort, och oanvända variabler samt överflödig kod i komponenten sulogin har rensats bort.

    Den typen av förändringar märks sällan direkt för slutanvändaren, men de är viktiga för kodens kvalitet. Ett välstädat projekt är enklare att underhålla, lättare att felsöka och mer hållbart på lång sikt.

    Varför används SysVinit fortfarande?

    Trots att många stora Linuxdistributioner sedan länge gått över till systemd finns SysVinit fortfarande kvar i aktiv användning. Distributioner som Devuan och antiX använder det som ett medvetet alternativ, ofta för att hålla systemen enklare, lättare och mer förutsägbara.

    För vissa användare handlar det om filosofi: att föredra små, tydliga komponenter framför större och mer integrerade lösningar. För andra handlar det om praktiska skäl, som bättre passform för äldre hårdvara eller enklare felsökning.

    Ett levande arv från Unix

    SysVinit 3.16 visar att gammal teknik inte nödvändigtvis är död teknik. Tvärtom kan långlivade verktyg fortsätta vara relevanta just därför att de är beprövade, stabila och väl förstådda. I en tid när mycket inom Linuxvärlden förändras snabbt är det anmärkningsvärt att ett så klassiskt init-system fortfarande underhålls och förbättras.

    Den nya versionen är liten, men den bekräftar att SysVinit fortfarande har en plats – särskilt för dem som värdesätter enkelhet, kontroll och ett mer traditionellt sätt att bygga Linuxsystem.

  • Samba 4.24 – säkrare inloggningar och smartare integration med molnet

    Samba 4.24 tar ett tydligt kliv mot starkare säkerhet och modernare autentisering. Den nya versionen skärper Kerberos-skyddet, gör AES till standard i moderna domäner och inför stöd för lösenordsåterställning via Microsoft Entra ID och Keycloak utan att lokala lösenordspolicys kringgås.

    Den senaste versionen av Samba, 4.24, markerar ett tydligt steg mot en säkrare och mer modern hantering av identiteter i nätverk. För organisationer som använder Active Directory-kompatibla miljöer innebär uppdateringen både bättre skydd mot attacker och smidigare samspel med molntjänster som Microsoft Entra ID.

    Vad är Samba – och varför spelar det roll?

    Samba är en central byggsten i många IT-miljöer. Det gör det möjligt för Linux- och Unix-servrar att fungera tillsammans med Windows-system, dela filer och tillhandahålla katalogtjänster liknande Active Directory.

    När Samba uppdateras påverkar det därför allt från små kontorsnätverk till stora företagsinfrastrukturer.

    Större fokus på säkerhet: Kerberos får ett lyft

    En av de viktigaste nyheterna i Samba 4.24 är förbättrad säkerhet i Kerberos – det system som hanterar inloggningar och autentisering i nätverk.

    Det mest betydelsefulla:

    • AES-kryptering är nu standard (för moderna domäner)
    • Skydd mot “dollar ticket”-attacker
    • Striktare regler för klienter
    • Alltid inkluderad säkerhetsinformation (PAC)

    Tillsammans innebär detta att standardinställningarna i Samba nu är betydligt mer robusta än tidigare – utan att administratören behöver göra lika mycket manuellt arbete.

    Molnintegration: lösenordsåterställning på riktigt

    En av de mest praktiska nyheterna är stöd för så kallade policy hints.

    Det betyder i praktiken:

    • Användare kan återställa sitt lösenord via molntjänster (t.ex. Entra ID)
    • Samtidigt följs lokala säkerhetspolicys i organisationens egna servrar

    Tidigare kunde sådana återställningar kringgå regler som lösenordshistorik och krav på komplexitet. Nu behandlas de som vanliga lösenordsbyten, vilket stänger en viktig säkerhetslucka.

    Lösenord utan lösenord: stöd för moderna inloggningar

    Samba 4.24 tar även ett steg mot framtidens autentisering:

    • Stöd för Windows Hello-liknande inloggning
    • Inloggning med certifikat och nycklar istället för lösenord
    • Möjlighet att använda självsignerade nycklar

    Detta gör det enklare att införa lösenordsfria lösningar – något som blir allt vanligare i större organisationer.

    Bättre kontroll och spårbarhet

    Administratörer får nu bättre insyn i vad som händer i katalogtjänsten.

    Samba kan logga förändringar i viktiga attribut som:

    • servicePrincipalName
    • dNSHostName
    • msDS-KeyCredentialLink

    Detta är information som inte är hemlig, men som kan utnyttjas vid attacker om den manipuleras. Därför är loggning av dessa ändringar ett viktigt tillskott för säkerhetsövervakning.

    Förbättringar i lagring och prestanda

    Utöver säkerhet innehåller version 4.24 även tekniska förbättringar:

    • Större filströmmar via extended attributes (upp till cirka 1 MB)
    • Ny modul för att begränsa I/O-hastighet
    • Kryptering per delad mapp i CephFS
    • Integration med externa nyckelhanteringssystem

    Detta gör Samba mer flexibelt i moderna lagringsmiljöer, särskilt i moln- och containerbaserade system.

    Nya verktyg för administratörer

    Med uppdateringen kommer även nya kommandon:

    • Generera certifikatförfrågningar (CSR)
    • Hantera nyckelbaserad autentisering (KeyTrust)

    Det gör det enklare att arbeta med certifikat och säker inloggning direkt från kommandoraden.

    Slutsats: ett steg mot säkrare standarder

    Samba 4.24 handlar inte bara om nya funktioner – utan om att göra säkra val till standard.

    De viktigaste förändringarna:

    • Starkare kryptering automatiskt
    • Bättre skydd mot kända attackmetoder
    • Smidigare integration med molntjänster
    • Stöd för lösenordsfri autentisering

    För organisationer innebär det mindre risk, enklare administration och en plattform som är bättre rustad för moderna säkerhetskrav.

    https://www.samba.org/samba/history/samba-4.24.0.html

    Teknisk faktaruta: Samba 4.24

    Samba är en fri programsvit som gör att Linux- och Unix-servrar kan kommunicera med Windows-system. Den används främst för fil- och skrivardelning, men kan också fungera som domänkontrollant med stöd för Active Directory-liknande funktioner, autentisering och central användarhantering.

    Vad används Samba till?

    Samba används i nätverk där olika operativsystem måste fungera tillsammans. Med Samba kan en server dela ut mappar, hantera användarinloggningar, arbeta med Kerberos och LDAP samt ge stöd för Windows-klienter i både små och stora IT-miljöer.

    Nyheter i Samba 4.24

    • AES som standard i moderna domäner
      Domäner med funktionsnivå 2008 eller högre använder nu AES-kryptering som standard i stället för äldre och svagare krypteringsmetoder.
    • Hårdare Kerberos-säkerhet
      Nya KDC-inställningar gör det möjligt att kräva canonicalization i klientförfrågningar och minska risken för så kallade “dollar ticket”-attacker.
    • Stöd för Entra ID och Keycloak vid lösenordsåterställning
      Samba 4.24 kan nu tolka “policy hints”, vilket gör att fjärråterställning av lösenord följer lokala lösenordspolicys i Active Directory-miljön.
    • Förbättrad certifikatbaserad autentisering
      Versionen introducerar stöd för PKINIT KeyTrust-logon, starka och flexibla certifikatmappningar samt SID-tillägg i certifikat.
    • PAC inkluderas som standard
      KDC svarar nu som standard med Privilege Attribute Certificate, vilket stärker autentiseringsinformationen i Kerberos.
    • Nya samba-tool-kommandon
      Administratörer kan generera CSR-filer och hantera KeyTrust-konfigurationer direkt via nya underkommandon i samba-tool.
    • Bättre säkerhetsloggning
      Samba kan nu logga ändringar i säkerhetsrelevanta AD-attribut som exempelvis servicePrincipalName, dNSHostName och msDS-KeyCredentialLink.
    • Utökad lagringsfunktionalitet
      Modulen vfs_streams_xattr kan nu lagra större dataströmmar genom att dela upp dem över flera extended attributes, upp till cirka 1 MB.
    • Ny VFS-modul för I/O-begränsning
      En ny asynkron rate-limiting-modul gör det möjligt att styra throughput utifrån operationer per sekund eller bandbredd.
    • CephFS med FSCrypt-stöd
      Modulen ceph_new stöder nu FSCrypt, vilket möjliggör kryptering av både data och filnamn per share.



  • När stjärnorna avslöjar mer än du tror – om lösenord, synlig feedback och framtiden för sudo

    En ny ändring i sudo-rs, den Rust-baserade omimplementeringen av det klassiska sudo-verktyget, gör lösenordsinmatningen synlig genom att visa stjärnor i terminalen. Det kan låta som en harmlös användarvänlig förbättring, men förändringen väcker en större fråga: när ett system börjar avslöja detaljer som lösenordets längd, är det då bara en kosmetisk justering, eller ett steg bort från en säkerhetsfilosofi som präglat Unix i decennier?

    I decennier har en liten detalj i Unix-världen varit nästan helig: när du skriver ditt lösenord i terminalen syns ingenting. Inga prickar. Inga stjärnor. Bara en tyst markör.

    Det har inte varit en bugg utan en medveten säkerhetsåtgärd.

    Men nu är en förändring på väg.

    Vad är sudo – och varför är det så viktigt?

    sudo är ett av de mest centrala verktygen i Unix- och Linuxsystem. Det låter en vanlig användare tillfälligt köra kommandon med administratörsrättigheter.

    Varje gång du installerar ett program, uppdaterar systemet eller ändrar något viktigt i Linux, använder du nästan alltid sudo.

    Och varje gång skriver du in ditt lösenord.

    Den tysta traditionen

    Historiskt har lösenordsinmatningen varit helt osynlig. Skärmen visar inga tecken alls medan du skriver.

    Varför?

    Det handlar om något som kallas sidokanalsinformation. Även om en angripare inte ser själva lösenordet kan lösenordets längd ge värdefulla ledtrådar. Ju mer information som exponeras, desto lättare blir det att göra kvalificerade gissningar.

    Genom att inte visa något alls döljs åtminstone längden.

    Det är en liten detalj men en symbol för Unix-filosofins säkerhetstänkande.

    Nu ändras beteendet

    sudo-rs är en modern, minnessäker omskrivning av sudo i programmeringsspråket Rust. Syftet är att minska risken för klassiska minnesfel som buffer overflow.

    I en nyligen införd ändring aktiverade utvecklarna alternativet pwfeedback som standard.

    Resultatet är att när du skriver lösenordet visas nu stjärnor i terminalen.

    Utvecklarna beskriver det som en förbättrad användarupplevelse. Många nya användare tror att tangentbordet inte fungerar när inget syns på skärmen.

    Deras argument är att säkerhetsförlusten, att lösenordets längd exponeras, är teoretisk och marginell jämfört med den pedagogiska vinsten.

    Säkerhet kontra användarvänlighet

    Här uppstår den klassiska konflikten mellan säkerhet genom minimal informationsläcka och användarvänlighet genom tydlig återkoppling.

    Att visa stjärnor avslöjar inte lösenordet men det avslöjar exakt hur långt det är. För en angripare som redan har annan information kan varje detalj spela roll.

    Fenomenet kallas ofta shoulder surfing, när någon bokstavligen tittar över din axel.

    Är det ett stort hot? I de flesta vardagssituationer, nej.
    Är det en principiell förändring? Absolut.

    Vad betyder detta för Ubuntu?

    Ubuntu 26.04 LTS planeras bli den första större distributionen som använder sudo-rs som standardimplementation.

    Det innebär att många framtida användare potentiellt kommer att möta stjärnor istället för tystnad vid lösenordsinmatning.

    Andra stora distributioner fortsätter än så länge att använda den klassiska C-baserade versionen av sudo.

    Går det att ändra tillbaka?

    Ja.

    Administratörer kan återställa traditionellt beteende genom att lägga till

    Defaults !pwfeedback

    i sin sudoers-konfiguration.

    Men här ligger en intressant socioteknisk fråga. Hur många gör det faktiskt?

    Nya användare kommer sannolikt inte bry sig.
    Erfarna användare kanske inte prioriterar ännu en justering.

    Standardinställningar formar beteenden.

    Är detta en liten detalj eller en symbolisk förändring?

    Tekniskt sett är detta ingen katastrof. Det är en marginell informationsläcka i en värld där betydligt större säkerhetsproblem existerar.

    Men symboliskt är det större.

    Unix-världen har länge lutat mot principen att avslöja så lite som möjligt.

    Att nu prioritera användarupplevelse över strikt informationsminimering visar hur säkerhetsfilosofin förändras i takt med att Linux når bredare användargrupper.

    Det är inte bara en fråga om stjärnor i terminalen.
    Det är en fråga om vilken balans mellan säkerhet och bekvämlighet vi tycker är rimlig.

    Slutsats

    Ska man undvika system som använder sudo-rs?

    Det beror på hur man värderar risk.

    För de flesta användare är detta ingen praktisk säkerhetsfara. För säkerhetsmedvetna miljöer kan det däremot vara en principiell invändning.

    Men kanske är den verkligt intressanta frågan denna.

    När vi gör system mer tillgängliga, hur mycket är vi villiga att kompromissa med den tystnad som en gång var en säkerhetsprincip?

    Och nästa gång du ser stjärnor när du skriver ditt lösenord, fundera på vem som faktiskt ser dem.

    https://bugs.launchpad.net/ubuntu/+source/rust-sudo-rs/+bug/2142721

    TEKNISK FAKTA
    Vad är sudo?
    Verktyget som låter en vanlig användare köra enskilda kommandon med administratörsrättigheter (root).
    Vad är sudo-rs?
    En minnessäker omimplementering av sudo i Rust, med fokus på att minska klasser av minnesfel.
    Förändringen
    Alternativet pwfeedback är aktiverat som standard: lösenord visas som ******** istället för helt tyst inmatning.
    Varför är det kontroversiellt?
    Stjärnor avslöjar lösenordets längd för någon som tittar på skärmen (”shoulder surfing”). Den klassiska sudo-prompten har historiskt undvikit detta.
    Återställ klassiskt beteende
    Lägg till i sudoers:
    Defaults !pwfeedback
    Nyckelpoäng
    Det är en avvägning: bättre användarupplevelse för nya användare, men något mer läckage av information på skärmen.
  • GNU Coreutils 9.10 – en stabilare grund för Linux

    GNU Coreutils 9.10 är en stabil uppdatering av de mest grundläggande verktygen i Linux, med fokus på att rätta allvarliga buggar, förbättra signalhantering och göra fil- och textkommandon både snabbare och mer förutsägbara. Utan att förändra hur användare arbetar till vardags stärker versionen den tekniska grund som nästan alla Linux-system vilar på.

    Nästan alla Linux-system, från små servrar till kraftfulla arbetsstationer, bygger på samma uppsättning grundläggande kommandon. Verktyg som ls, cp, mv, du och date används dagligen, ofta utan att man tänker på det. Dessa samlas i paketet GNU Coreutils, som i februari 2026 fick en ny stabil version: 9.10.

    Det är ingen revolutionerande version med nya kommandon, men däremot en mycket viktig uppdatering som förbättrar tillförlitlighet, prestanda och korrekt beteende i situationer där saker tidigare kunde gå fel.

    Allvarliga buggar från 9.9 är åtgärdade

    En av de viktigaste anledningarna till att uppgradera till Coreutils 9.10 är att flera regressioner från version 9.9 nu är fixade. Kommandona cp, mv och install kunde i sällsynta fall fastna i en oändlig loop när de kopierade så kallade sparse files, särskilt på ext4-filsystem när filerna ändrades samtidigt och hårdvaruavlastad kopiering inte användes.

    Sådana problem är ovanliga, men när de inträffar kan de låsa system, fylla loggar eller göra backup-jobb oanvändbara. I 9.10 är detta beteende helt eliminerat.

    Även kommandot date hade fått en bugg i 9.9 där vissa format kunde ge tom output och därmed orsaka fel. Det fungerar nu korrekt igen.

    Förbättrad signalhantering och säkrare processkontroll

    Kommandot timeout används ofta i skript för att förhindra att program kör för länge. Tidigare kunde det hända att timeout avslutades, men att det övervakade programmet fortsatte att köra i bakgrunden. I Coreutils 9.10 vidarebefordras nu alla avslutande signaler korrekt, vilket gör timeout betydligt säkrare att använda.

    Samtidigt respekteras ignorerade signaler på rätt sätt, till exempel i bakgrundsjobb i skalet. Relaterat till detta har även tail -f –pid blivit mer robust och avslutas inte längre oväntat av icke-terminerande signaler.

    Korrektare och mer portabelt beteende

    Flera klassiska verktyg har fått buggfixar som främst märks i mer avancerade eller långvariga användningsfall:

    • du och ls ändrar inte längre strängar som returneras av getenv, något som enligt POSIX inte är tillåtet
    • dd skriver inte längre över befintliga filer om trunkering misslyckas
    • fmt, numfmt, md5sum, sha*sum och b2sum har fått förbättrad felhantering och mer korrekt textbehandling

    Detta minskar risken för subtila fel i skript och förbättrar kompatibiliteten mellan olika Unix-liknande system.

    Bättre stöd för internationell text

    Kommandot paste är nu fullt medvetet om flerbytes­tecken, till exempel UTF-8. Det gäller även avgränsare. Det här är en viktig förbättring för användare som arbetar med icke-engelska språk, där ett tecken inte alltid motsvarar en byte.

    Nya funktioner och praktiska förbättringar

    Även om fokus ligger på stabilitet innehåller Coreutils 9.10 flera nyheter:

    • du har fått kortflaggan -A för –apparent-size, vilket förbättrar kompatibiliteten med FreeBSD
    • stat och tail känner nu igen filsystemstypen guest-memfd
    • tail har fått flaggan –debug för att visa hur follow-läget är implementerat
    • den så kallade multi-call-binären är cirka 3,2 procent mindre tack vare effektivare intern koddelning

    Dessutom har du blivit betydligt snabbare på vissa filsystem, till exempel Lustre, där stora kataloger nu hanteras upp till nio gånger snabbare.

    Tydligare dokumentation och bättre hjälptexter

    En synlig men ändå diskret förändring är att alla kommandon nu markerar sina flaggor tydligare i –help och manualsidor. Alternativen länkar direkt till den fullständiga online­dokumentationen på GNU:s webbplats, vilket gör det lättare att snabbt fördjupa sig vid behov.

    En uppdatering som märks genom att inget går fel

    Coreutils 9.10 är resultatet av 288 ändringar från tio utvecklare under tolv veckor. Det är en version som inte försöker imponera med nya kommandon, utan som istället stärker själva fundamentet i Linux.

    För de flesta användare betyder det här att systemet bara fortsätter fungera som vanligt – men med färre hörnfall, bättre prestanda och mindre risk för obehagliga överraskningar. Och just det är ofta det bästa betyget ett låg­nivå-paket kan få.

    Läs mer

    https://savannah.gnu.org/news/?id=10854

    Faktaruta: GNU Coreutils 9.10

    Typ: Stabil release

    Datum: 2026-02-04

    Om: Grundläggande GNU-verktyg (ls, cp, mv, du, date, tail m.fl.) för Linux och Unix-lika system

    Viktigast i 9.10:

    • Fixar regression i cp/mv/install som kunde orsaka oändlig loop vid kopiering av sparse files (SEEK_HOLE).
    • timeout vidarebefordrar nu alla terminerande signaler korrekt.
    • paste hanterar flerbytes-tecken och flerbytes-avgränsare korrekt.
    • Ny kortflagga du -A för –apparent-size.
    • tail har nytt –debug för att visa hur follow-läget implementeras.
    • Multi-call-binären är cirka 3,2% mindre.

    Tips: På många distar kommer uppdateringen via paketförråden. Alternativt kan källkod laddas ner från GNU:s FTP-servrar.

  • Wine 11 – ett stort steg framåt för Windows-program på Linux

    Wine 11 markerar ett av de största stegen framåt i projektets historia och befäster Wine som den ledande lösningen för att köra Windows-program på Linux och andra Unix-liknande system. Med färdigställd WoW64-arkitektur, tydliga prestandaförbättringar genom NTSync, utökat Vulkan-stöd och bättre integration med moderna skrivbordsmiljöer lägger version 11 grunden för snabbare, stabilare och mer framtidssäker Windows-kompatibilitet utan Windows.

    Wine 11.0 har nu släppts som den senaste stabila versionen av den fria och öppna kompatibilitetsplattformen som gör det möjligt att köra Windows-program och spel på Linux, macOS och andra Unix-liknande operativsystem. Versionen kommer ungefär ett år efter Wine 10 och är resultatet av ett intensivt utvecklingsår med över 6 300 ändringar och mer än 600 rättade fel.

    Prestanda och synkronisering

    En av de mest betydelsefulla nyheterna i Wine 11 är stödet för NTSync, en ny mekanism för tråd- och objektsynkronisering som utnyttjar ett Linux-kärnmodul. När modulen finns tillgänglig, från och med Linux 6.14, kan Wine använda effektivare synkroniseringsprimitiver, vilket ger tydliga prestandaförbättringar i många moderna spel och applikationer.

    Stöd för att ändra trådprioriteter är nu implementerat på både Linux och macOS. På Linux är detta begränsat av systemets nice-inställningar, men ger ändå bättre kontroll för program som är känsliga för schemaläggning. Även synkroniseringsbarriärer i NTDLL är nu på plats.

    WoW64 – färdig arkitektur

    Den nya WoW64-arkitekturen, som introducerades experimentellt i Wine 9, betraktas nu som helt färdig och fullt stödd. Den har i praktiken funktionsparitet med den äldre lösningen, men med en modernare och mer framtidssäker design.

    16-bitars Windows-program stöds även i den nya WoW64-miljön. Samtidigt är rena 32-bitars Wine-prefix nu föråldrade. En enda wine-binär ersätter tidigare uppdelning i wine och wine64 och väljer automatiskt rätt körläge beroende på vilket program som startas.

    Grafik, Vulkan och Direct3D

    Wine 11 fortsätter att flytta tyngdpunkten mot Vulkan. Hårdvaruaccelererad H.264-avkodning via Direct3D 11 är nu implementerad med hjälp av Vulkan Video, förutsatt att Vulkan-renderaren används. Det finns även ett första stöd för Vulkan-baserad videodekodning i WineD3D.

    Stödet för äldre Direct3D-funktioner i Vulkan-renderaren har förbättrats, inklusive punktstorlekar, flat shading, alpha-test och flera äldre resursformat. Samtidigt är Vulkan-renderaren ännu inte helt i nivå med OpenGL-renderaren och är därför inte standardvalet i denna version.

    EGL används nu som standard för OpenGL-rendering på X11, medan GLX finns kvar som reservlösning. Detta förenklar grafikkedjan och förbättrar kompatibiliteten på sikt.

    Wayland och skrivbordsintegration

    Wayland-drivrutinen har tagit viktiga kliv framåt. Wine 11 introducerar urklippsstöd, stöd för inmatningsmetoder samt bättre hantering av formade och färgnycklade fönster. Prestandan i fönsterrelaterade funktioner har också förbättrats genom användning av delat minne mellan processer.

    Även X11-integrationen har förbättrats, med bättre samspel med fönsterhanterare och stöd för exklusivt helskärmsläge, något som särskilt gynnar äldre spel.

    Hårdvara, Bluetooth och inmatning

    Stödet för spelkontroller och annan kringutrustning har förbättrats avsevärt. Fler joysticks fungerar nu via hidraw-backend, force feedback är mer tillförlitligt och Windows.Gaming.Input-API:t har fått bättre täckning. En ny konfigurationsflik har lagts till i kontrollpanelen för handkontroller.

    Bluetooth-stödet har byggts ut med möjlighet att upptäcka enheter, grundläggande parkoppling samt initialt stöd för Bluetooth Low Energy-tjänster via Windows-API:erna, under förutsättning att systemet använder BlueZ på Linux.

    Multimedia, språk och ramverk

    På multimediaområdet har ljud- och videokedjor förbättrats, bland annat med bättre strömhantering i DirectSound och förbättrat stöd för olika videoformat och codecs. Typed Arrays stöds nu i JavaScript-motorn, vilket förbättrar kompatibiliteten med moderna webbaserade komponenter i Windows-program.

    Internationellt stöd har uppdaterats med nya språk och lokaler baserade på Unicode CLDR version 48, Unicode-standarden 17.0 samt tidszonsdata från IANA 2025a.

    Inom .NET, Mono och WinRT finns ny funktionalitet som gör att fler applikationer fungerar korrekt, inklusive stöd för WinRT-undantag och möjlighet att generera WinRT-metadata.

    Tillgänglighet och sammanfattning

    Wine 11 finns tillgängligt som källkod från WineHQ:s webbplats och kommer successivt att dyka upp i Linuxdistributionernas paketförråd. För den som använder Wine regelbundet innebär version 11 en tydlig förbättring i både prestanda, kompatibilitet och framtidssäkring.

    Med färdig WoW64-arkitektur, starkare Vulkan-integration och bättre stöd för moderna Linux-miljöer är Wine 11 ett av de mest betydelsefulla släppen i projektets historia.

    https://www.winehq.org

    Fakta: Wine 11
    Typ: Fri och öppen kompatibilitetslager för att köra Windows-appar och spel på Unix-liknande system
    Största nyheterna: NTSync-stöd, färdig WoW64-arkitektur, Vulkan H.264-avkodning, urklippsstöd i Wayland, tidigt Vulkan-videodecoderstöd i WineD3D
    Grafik: Förbättrat Direct3D/Vulkan-läge, EGL används som standard för OpenGL på X11
    Skrivbord: Förbättrad fönsterhantering, Wayland-drivrutinen får fler grundfunktioner (bl.a. urklipp)
    Hårdvara: Bättre stöd för kontroller/joysticks och utökningar i Bluetooth (inkl. tidigt BLE-stöd)
    Omfattning: Cirka 6 300 ändringar och 600+ buggfixar



  • När ett musklick blir en stridsfråga i Linuxvärlden

    Ett förslag från utvecklare kopplade till Mozilla och GNOME kan komma att ändra ett av de mest inarbetade beteendena i Unix- och Linuxvärlden: inklistring av text med musens mittenknapp. Det som för vissa ses som en modernisering uppfattas av andra som ett angrepp på en över 30 år gammal arbetsmetod som blivit djupt integrerad i hur systemen används.

    Vissa förändringsförslag i teknikvärlden väcker starkare reaktioner än väntat. Ett aktuellt exempel är en pågående diskussion inom Mozilla och GNOME som kan förändra hur mittenknappen på musen fungerar i Linux och andra Unix-liknande system.

    Mozilla föreslår att standardbeteendet i Firefox ska ändras så att ett klick med mittenknappen inte längre automatiskt klistrar in text. Skälet är att funktionen upplevs som förvirrande och leder till oavsiktliga inklistringar, särskilt för användare som inte känner till mekanismen.

    Samtidigt diskuteras ett närliggande förslag inom GNOME: en ändring av standardinställningen i GTK som styr om inklistring från primärmarkeringen är aktiverad. Även detta förslag är fortfarande under granskning.

    Vad är primärmarkering – och varför spelar den roll?

    I klassiska Unix-miljöer, med rötter i X Window System, finns två separata textmekanismer. När du markerar text hamnar den automatiskt i en särskild buffert, den så kallade primärmarkeringen, som klistras in med mittenknappen. Detta existerar parallellt med det vanliga urklippet som används via kopiera- och klistra in-kommandon.

    Detta var ett medvetet designval som gjorde snabb textöverföring extremt effektiv, särskilt mellan terminaler, kodredigerare och andra verktyg där tempo och precision är viktigt.

    Muskelminne och arbetsflöden

    För många Linux- och Unix-användare är mittenklicks-inklistring inte en udda funktion utan ett inövat arbetssätt. Markera, klicka, klart. Inga menyer, inga kortkommandon. För utvecklare och systemadministratörer är detta ofta djupt rotat muskelminne.

    Att ändra standardbeteendet upplevs därför inte som en liten justering, utan som ett ingrepp i etablerade arbetsflöden som fungerat i årtionden.

    En teknisk fråga med kulturell laddning

    Primärmarkeringen har funnits i över 30 år och ses av många som en del av Unix- och Linux-systemens identitet. Kritiker menar att problemet inte är funktionen i sig, utan bristande kunskap om hur den fungerar, och att lösningen borde vara bättre information eller tydligare inställningar, inte att ta bort beteendet som standard.

    Det har också påpekats att funktionen redan går att stänga av för den som inte vill använda den.

    Läget just nu

    Förslagen från både Mozilla och GNOME är fortfarande öppna och inga beslut är fattade. Diskussionen pågår, och motståndet från användare och granskare visar att frågan rör mer än bara ett enskilt musklick.

    Det handlar om hur mycket man kan förändra utan att bryta med den tradition och de arbetssätt som gjort Unix-liknande system attraktiva från början.

    Läs mer här



  • GNU Wget 2.2.1 – ett litet verktyg med stor betydelse för internet

    GNU Wget har i över två decennier varit ett av internets mest pålitliga arbetsredskap i bakgrunden. Med version 2.2.1 fortsätter det klassiska kommandoradsverktyget att utvecklas genom förbättrad kompatibilitet, ökad säkerhet och bättre kontroll över filhämtning – förändringar som kanske är osynliga för många, men avgörande för hur stora delar av internet fungerar i praktiken.

    GNU Wget 2.2.1 – ett litet verktyg med stor betydelse för internet

    I dag släpptes GNU Wget 2.2.1, den senaste stabila versionen av ett av internets mest långlivade och användbara kommandoradsverktyg. För den oinvigde kan Wget verka som ett smalt nischprogram, men i praktiken är det en grundpelare för allt från systemadministration och forskning till arkivering av webbinnehåll.

    Vad är egentligen Wget?

    Wget är ett fritt och öppet program som används för att hämta filer via de vanligaste internetprotokollen: HTTP, HTTPS, FTP och FTPS. Till skillnad från webbläsare är Wget helt textbaserat och designat för att fungera utan mänsklig inblandning, vilket gör det idealiskt för skript, servrar och automatiserade arbetsflöden.

    Det är just denna osynliga roll som gjort Wget så viktigt. När webbplatser speglas, forskningsdata laddas ner i stora mängder eller programvara byggs automatiskt i bakgrunden, är det ofta Wget som står för själva överföringen.

    Nyheter som stärker kompatibilitet och kontroll

    Version 2.2.1 innehåller flera förbättringar som kanske inte låter dramatiska, men som har stor praktisk betydelse. En ny flagga, –show-progress, förbättrar bakåtkompatibiliteten med äldre versioner av wget och underlättar användning i befintliga skript. Flaggan –no-clobber kan nu förhindra att befintliga filer trunkeras, vilket minskar risken för oavsiktlig dataförlust.

    Dessutom kan användaren med –no-use-server-timestamps välja att använda lokala tidsstämplar i stället för serverns, något som är särskilt viktigt vid spegling och långsiktig arkivering.

    Bättre felmeddelanden och modernare nätverk

    Utöver nya flaggor har utvecklarna förbättrat de meddelanden som visas när URL:er inte följs, vilket gör felsökning enklare. Stöd för prefixet no_ i konfigurationsalternativ ger tydligare och mer konsekventa inställningar.

    Stöd för libnghttp2 har också lagts till, vilket möjliggör tester med HTTP/2. Även om detta främst är relevant för utvecklare och testmiljöer visar det att Wget fortsätter att anpassas till ett modernare internet. Ett annat tillskott är möjligheten att sätta exitstatus till 8 vid HTTP-svaret 403 (Forbidden), något som gör det lättare för automatiserade system att tolka åtkomstfel.

    Säkerhet och stabilitet i fokus

    En central del av version 2.2.1 är de många buggfixarna. Bland annat har flera buffertöverskridningar åtgärdats, inklusive problem som potentiellt kunnat utnyttjas på distans. Regressioner i omdirigeringar och speglingsfunktioner har rättats till, liksom problem med filöverskrivning och prioritering av speglar vid användning av metalink.

    Även detaljer som HTTP/1.1-svar, byggproblem med WolfSSL, dokumentationsexempel och interna länkar har förbättrats, vilket bidrar till en mer robust helhet.

    Ett verktyg som fortsätter att leva

    GNU Wget är mer än bara ett nedladdningsprogram. Det stöder proxyservrar och cookies, persistenta HTTP-anslutningar, bakgrundskörning, lokala fil­tidsstämplar och översatta meddelanden. Det fungerar på de flesta Unix-liknande operativsystem och är djupt integrerat i många tekniska miljöer som användare sällan tänker på.

    Med version 2.2.1 visar Wget att även små och till synes färdiga verktyg kan fortsätta att utvecklas. Förbättringarna är kanske diskreta, men tillsammans gör de internet lite säkrare, stabilare och mer förutsägbart bakom kulisserna.

    https://www.gnu.org/software/wget

    Faktaruta: GNU Wget 2.2.1
    Vad: Kommandoradsverktyg för att hämta filer via HTTP/HTTPS/FTP/FTPS
    Ny version: 2.2.1
    Nytt & viktigt:
    • –show-progress (bättre bakåtkompatibilitet)
    • –no-clobber (förhindrar truncering/överskrivning)
    • –no-use-server-timestamps (använd lokala tidsstämplar)
    • Förbättrade felmeddelanden om varför URL:er inte följs
    • Stöd för no_-prefix i konfigurationsval
    • HTTP/2-teststöd via libnghttp2
    • Exitstatus 8 vid HTTP 403
    Fixar: Flera buggar och säkerhetsproblem, bl.a. buffertöverskridningar samt metalink-relaterade problem
  • OpenBSD 7.8 – Ny version med flertrådad TCP/IP och stöd för Raspberry Pi 5

    OpenBSD 7.8 är här – och den säkra, minimalistiska BSD-favoriten tar ett stort kliv framåt. Med flertrådad TCP/IP-stack, stöd för Raspberry Pi 5 och förbättrad virtualisering fortsätter OpenBSD att leverera sitt signum: kompromisslös stabilitet, ren design och säkerhet på högsta nivå.

    OpenBSD 7.8 – Ny version med flertrådad TCP/IP och stöd för Raspberry Pi 5

    OpenBSD, operativsystemet med säkerhet som grundfilosofi, har nu nått version 7.8 – sex månader efter 7.7. Den nya versionen förfinar inte bara systemets välkända stabilitet, utan introducerar också flera betydelsefulla tekniska nyheter: flertrådad TCP/IP och officiellt stöd för Raspberry Pi 5.

    Ett tryggt men inte alltid enkelt BSD

    OpenBSD är känt för sin kompromisslösa säkerhetsmodell, tydliga filosofi och minimalistiska design – men också för en installation som kräver lite tålamod. Operativsystemet är inte riktat till nybörjare, och den som vill experimentera bör helst använda en separat dator snarare än att försöka dual-boota.

    Med version 7.8 finns dock ett nytt och prisvärt sätt att prova: officiellt stöd för Raspberry Pi 5. Det innebär att vem som helst med en Pi 5 kan installera ett komplett BSD-system – förutsatt att man är redo att ansluta en seriell kabel.

    “Added support for Raspberry Pi 5 (with console on serial port).”

    Stödet fungerar via seriell port (RS-232), vilket kräver anslutning via GPIO-pinnarna. Det finns RS-232-HAT-kort för ändamålet, och vissa USB-till-RS-232-adaptrar kan fungera, men det är ingen garanti.

    Än så länge finns några begränsningar:

    • Uppstart via PCIe-lagringskort fungerar inte på grund av saknat U-Boot-stöd.
    • Wi-Fi på Raspberry Pi 5 Model B ”d0” fungerar inte.
    • Den aktiva fläkten fungerar inte förrän pwm-drivrutinerna är färdigställda.

    Trots dessa begränsningar markerar stödet för Pi 5 en viktig milstolpe: OpenBSD blir tillgängligt på fler ARM64-plattformar än någonsin tidigare, inklusive Apple Silicon Macs, Snapdragon Elite X-laptops och förbättrad strömhantering för ARM64-enheter.

    Nyhet: Flertrådad TCP/IP

    En av de mest intressanta nyheterna i OpenBSD 7.8 är att TCP/IP-stacken nu är flertrådad.
    Det innebär att nätverksdelen av operativsystemet kan utnyttja flera CPU-kärnor samtidigt – upp till åtta stycken – där varje anslutning hanteras av en egen kärna.

    Detta är en betydande förändring för OpenBSD, som traditionellt prioriterat enkelhet och säkerhet framför rå prestanda. Nu börjar man öppna upp för bättre skalbarhet på moderna flerkärniga system, särskilt vid IPv6-trafik där beräkningsbehovet är större.

    Virtualisering med AMD SEV

    OpenBSD 7.8 innehåller även inbyggt stöd för AMD:s Secure Encrypted Virtualization (SEV). Denna teknik låter varje virtuell maskin kryptera sitt eget minne, vilket stärker isoleringen mellan gäster i en hypervisor-miljö.

    Stödet omfattar både OpenBSD:s inbyggda hypervisor (VMM/VMD) och drift som gäst-OS under Linux KVM. Det betyder att OpenBSD nu både kan skapa och köra SEV-krypterade virtuella maskiner – en viktig förbättring för säkerhetsfokuserade servermiljöer.

    Tmux får extra kärlek

    Terminalmultiplexern tmux har länge varit en favorit bland systemadministratörer, och OpenBSD har haft stöd för det länge.
    Version 7.8 lyfter tmux till nästa nivå med 16 nya funktioner och buggfixar – inga revolutioner, men välkomna förbättringar för den som lever i terminalfönster dagligen.

    Smidig uppgradering till 7.8

    En av OpenBSD:s styrkor är den tydliga och tillförlitliga uppgraderingsprocessen.
    Systemet uppdateras alltid stegvis – en version i taget – vilket minimerar risken för problem.

    Den rekommenderade proceduren är enkel:

    1. Kör syspatch för att installera säkerhetsuppdateringar.
    2. Kör pkg_add -u för att uppdatera alla installerade paket.
    3. Kör fw_update för eventuell ny firmware.
    4. Kör sysupgrade för att uppgradera hela systemet.

    Vid uppgradering från 7.7 startar systemet automatiskt om utan att fråga – lite oväntat, men effektivt. Efteråt går det snabbt att komma igång igen, och alla program – inklusive Firefox och GNOME-komponenter – uppdateras utan problem.

    Till skillnad från vissa andra BSD-system har OpenBSD-uppgraderingar visat sig vara pålitliga. FreeBSD och NetBSD har historiskt haft mer problem med sina in-place-uppdateringar.

    Enkelhet framför allt

    OpenBSD 7.8 har fortfarande inget Bluetooth-stöd – och det är ett medvetet beslut. Många i OpenBSD-gemenskapen ser Bluetooth som en onödig risk, och systemets renhet prioriteras framför trådlös bekvämlighet.

    Trots sin återhållsamhet uppskattas OpenBSD alltmer för sin tydlighet och konsekvens. Där FreeBSD och NetBSD ibland känns som barocka konstruktioner, känns OpenBSD snarare modernistiskt: enkelt, robust och noggrant avvägt.

    9front släpper sin egen “Release”

    Samtidigt med OpenBSD 7.8 har även 9front-projektet, en vidareutveckling av Plan 9, släppt en ny version – kallad Release.
    Namnet är ingen slump: med sin typiskt skämtsamma ton låter 9front-utvecklarna oss nu läsa ett “Release release announcement”.

    Den här gången hann 9front till och med släppa sin version elva dagar före OpenBSD 7.8 – och båda projekten delar konstverk av samma illustratör.

    Slutsats

    OpenBSD 7.8 är ingen revolution, men en välpolerad evolution.
    Med stöd för Raspberry Pi 5, flertrådad nätverksstack, SEV-kryptering och förbättrat tmux-stöd fortsätter systemet att leverera stabilitet, säkerhet och precision.

    För användare som värdesätter kvalitet framför bekvämlighet, och som inte räds ett textbaserat gränssnitt, är OpenBSD 7.8 ett av de mest pålitliga operativsystemen som finns idag.

    https://ftp.lysator.liu.se/pub/OpenBSD

    Om OpenBSD i vår wiki

    https://wiki.linux.se/index.php/OpenBSD

    Fakta: OpenBSD

    Licens: Främst ISC-licens (mycket tillåtande BSD-familj). Vissa komponenter använder andra BSD-liknande licenser. Projektets grafik (t.ex. maskoten “Puffy”) kan ha egna villkor.

    Vad är OpenBSD? Ett komplett Unix-likt operativsystem (kärna + basverktyg) med fokus på korrekthet, säker standardkonfiguration och kodgranskning.

    Skillnad mot Linux: Linux är i grunden en kärna som oftast kombineras med GNU-användarland till en distribution (t.ex. Debian, Fedora). OpenBSD levereras som ett integrerat bas-OS från ett och samma projekt, med enhetliga beslut, egen pakethantering och återkommande släpp var ~6 månader.

    • Säkerhetsmodell: aggressiva standarder (t.ex. pf-brandvägg, pledge/unveil), kontinuerliga kodrevisioner.
    • Konsekvens: samma team ansvarar för hela basen – mindre fragmentering.
    • Filosofi: enkelhet och korrekthet prioriteras framför “flest funktioner”.

    Varför vissa föredrar OpenBSD: förutsägbara uppgraderingar, tydlig dokumentation (man-sidor), säkra standardinställningar, stabil nätverksstack och verktyg som pf och tmux i basen.

    Stödda plattformar (exempel): amd64 (x86-64), arm64 (t.ex. Raspberry Pi 5, vissa Apple Silicon-lägen), riscv64, i386 (äldre x86), armv7 (32-bitars ARM), powerpc-varianter m.fl. Stöd varierar mellan modeller och generationer.

    Tips: kör bas-uppdateringar med syspatch, paket med pkg_add -u och systemuppgradering med sysupgrade.

  • Andrew Tanenbaum, skaparen av MINIX, intervjuas på Nerdearla – gratis att följa online

    Andrew Tanenbaum, skaparen av MINIX och inspirationskälla till Linux, intervjuas live på årets Nerdearla i Buenos Aires. För oss i Sverige går det att följa gratis via livestream – direkt från datorn, på engelska, lördagen den 27 september klockan 15.

    MINIX är ett namn som de flesta Linuxintresserade stöter på när de gräver i historien. Operativsystemet, skapat av Andrew Tanenbaum 1987, blev inte bara en pedagogisk plattform utan också den gnista som inspirerade Linus Torvalds att börja bygga Linux. På sätt och vis kan man säga att om Torvalds är Linux pappa, så är Tanenbaum dess farfar.

    Senare i september kommer Tanenbaum, numera 81 år och professor emeritus vid Vrije Universiteit i Amsterdam, att intervjuas på scen under den stora open source-konferensen Nerdearla i Buenos Aires. För oss i Sverige är det kanske för långt bort för ett spontant besök – men det gör inget, för intervjun livestreamas gratis.

    Gratis och på engelska

    Nerdearla är i grunden en spanskspråkig konferens, men just intervjun med Tanenbaum hålls på engelska. Precis som hela konferensen är även sändningen fri att följa online. Det enda som krävs är en registrering.

    Intervjun inleder konferensen lördagen den 27 september klockan 10 lokal tid i Buenos Aires. Det motsvarar klockan 15 svensk tid – en perfekt eftermiddagsstart för den som vill höra en av datorvärldens mest inflytelserika personer berätta om sitt arbete och sin syn på öppen källkod.

    Nerdearla växer i världen

    Nerdearla startade i Argentina men har vuxit till ett av Latinamerikas största evenemang inom öppen källkod. På senare tid har det även hållits i Mexiko och i november tar man steget till Europa med en konferens i Madrid.

    Tidigare har arrangören lyckats få stora namn på scen, bland annat WordPress-grundaren Matt Mullenweg. I Buenos Aires är det Nicolás Wolovick, professor i datavetenskap vid Universidad Nacional de Córdoba och ansvarig för universitetets superdatorcenter, som håller i samtalet med Tanenbaum.

    Varför är Tanenbaum viktig?

    För oss Linuxanvändare är det svårt att överskatta hans roll. När han utvecklade MINIX var målet att ge studenter en fri och pedagogisk Unix-klon, som kunde köras på vanliga hemdatorer. Det blev startskottet för Linus Torvalds, som via en mailinglista för MINIX-användare presenterade sitt eget hobbyprojekt – Linux. Resten är, som man säger, historia.

    Intervjun kommer att inleda konferensen lördagen den 27 september klockan 15 svensk tid. Även om livestreamen är gratis måste du registrera dig.

    Faktaruta: MINIX


    • Skapare: Andrew S. Tanenbaum
    • Första version: 1987
    • Typ: Unix-liknande operativsystem med mikrokärna
    • Syfte: Undervisning och forskning i operativsystem
    • Känd påverkan: Inspirerade Linus Torvalds att starta Linux (1991)
    • Licens (MINIX 3): BSD-liknande
    • Plattformar: Ursprungligen x86; används ofta i undervisning och som forskningsplattform
    • Arkitektur: Drivrutiner och tjänster körs i användarrymden för högre robusthet

    Tips: MINIX 3 fokuserar på tillförlitlighet och självläkning av systemtjänster – en kontrast mot monolitiska kärnor.

  • Från 70-tal till 2025 – klassiska Linuxkommandon får nya muskler

    När vi startar datorn och skriver ls för att lista filer, eller cp för att kopiera något, tänker de flesta inte på det. Men bakom dessa små kommandon ligger en mjukvaruskatt med rötter tillbaka till 1970-talets Unix. Den heter GNU coreutils, och nu har den fått en ny stor uppdatering – version 9.8.

    En osynlig ryggrad i datorvärlden

    Coreutils är ett paket med de mest grundläggande verktygen i Linux och andra Unixliknande system. Det är program som hjälper oss att läsa textfiler, räkna ord, jämföra innehåll, sortera, hålla reda på datum eller visa hur många processorer datorn har. I princip varje gång du öppnar terminalen är det coreutils som gör jobbet i bakgrunden.

    Och nu – över 40 år efter att de första varianterna såg dagens ljus – fortsätter utvecklingen.

    Nya språk för säkerhet och enkelhet

    I den nya versionen är det särskilt två förbättringar som sticker ut.
    För det första kan verktyget cksum nu använda den moderna SHA3-algoritmen för att skapa säkra kontrollsummor. Kontrollsummor används för att försäkra sig om att en fil är intakt och inte manipulerad, och SHA3 är det senaste inom kryptografisk standardisering.

    För det andra får kodningsverktyget basenc stöd för Base58 – en metod att representera data utan de tecken som ofta misstas för varandra, som nollan och bokstaven O. Perfekt i en tid då vi allt oftare scannar QR-koder och hanterar kryptovalutaadresser.

    Smartare hantering av dagens datorer

    Dagens datorer ser annorlunda ut än på 80-talet, och coreutils hänger med. Kommandot nproc, som visar hur många processorer som finns att tillgå, tar nu hänsyn till cgroup v2 – en teknik som används i moderna Linuxsystem för att begränsa resurser i containrar. Det betyder att program i en container får en mer realistisk bild av vad de faktiskt får använda.

    Även stty, som styr inställningar för terminalen, kan nu sätta godtyckliga överföringshastigheter på vissa system. Och textverktyget fold har blivit medvetet om att världen består av fler tecken än bara ASCII – till exempel emojis och asiatiska tecken – och radbryter dem på rätt sätt.

    Fixar under huven

    Det kanske inte märks direkt för vanliga användare, men version 9.8 rättar också till en lång rad buggar. Till exempel fungerar nu cp --sparse=always bättre när det gäller att spara diskutrymme, tail riskerar inte längre att skriva ut extra rader i vissa situationer, och od (ett program för att visa filer i olika nummerformat) har blivit stabilare.

    För den som arbetar med stora tal har verktyget factor fått en rejäl hastighetsökning, och seq, som används för att generera talföljder, hanterar nu mycket stora startvärden med högre precision.

    Ett internationellt samarbete

    Bakom kulisserna är coreutils ett samarbete mellan utvecklare världen över. Den senaste versionen bygger på 348 kodändringar från åtta olika personer, varav veteranerna Paul Eggert och Padraig Brady står för merparten. Det visar att även de mest grundläggande programmen i datorvärlden behöver ständig omvårdnad – och att arbetet ofta sker i det tysta.

    Fortsatt relevant

    Att ett verktygspaket som skapades i Unix miljö på 1970-talet fortfarande utvecklas aktivt år 2025 är i sig en historia. Det påminner oss om att digital infrastruktur inte alltid handlar om de mest uppmärksammade apparna eller sociala nätverken. Ofta är det små, diskreta verktyg – kommandon på några få bokstäver – som får hela det moderna IT-samhället att fungera.

    För den nyfikne finns den nya versionen att ladda ner på GNU:s hemsida:
    https://gnu.org/s/coreutils/

    https://linuxiac.com/gnu-coreutils-9-8-released-with-sha3-support

  • Linux.se bygger upp svensk Linux-dokumentation – en sida i taget

    Linux.se bygger just nu upp en svensk Linux-dokumentation. Med hjälp av AI och ideellt engagemang har redan hundratals manualsidor översatts, och målet är inget mindre än att täcka in hela Unix- och Linux-världen på svenska.

    Linux.se nöjer sig inte med att rapportera om öppen källkod. Redaktionen har tagit sig an en större uppgift: att översätta Unix- och Linux-manualsidor till svenska.

    Arbetet görs när tid och ork finns – ofta med hjälp av AI. Målet är tydligt: att göra den tekniska dokumentationen mer tillgänglig för svenska användare.

    Småfel och formatproblem

    Resan har inte varit enkel. De första översättningarna var fyllda av småfel. Att anpassa manualsidorna från HTML till MediaWiki har också varit en stor utmaning. I backspegeln konstaterar redaktionen att WordPress kanske hade varit ett smidigare val.

    474 sidor hittills

    Trots svårigheterna har projektet vuxit snabbt. I dag finns runt 474 översatta sidor. Vissa kommer behöva göras om i takt med att AI-verktygen blir bättre.

    Layouten har också förbättrats. Bland annat har flaggor flyttats in i tabeller, vilket gör manualerna lättare att läsa.

    Fokus på sektion 1 och 8

    Målet är att översätta alla Linux-manualer. I första hand satsar man på användarkommandon (sektion 1) och systemadministrationskommandon (sektion 8).

    Bland de 100 vanligaste Linux-kommandona är nu de flesta översatta. Några återstår – framför allt på grund av sin omfattning.

    En resurs för linux användare

    Arbetet fortsätter i lugn takt, några sidor om dagen när tid och lust tillåter.

    På sikt kan projektet bli en ovärderlig resurs för svensktalande Linux-användare – och ett exempel på hur ideellt engagemang och ny teknik kan gå hand i hand för att stärka det öppna ekosystemet.

    https://wiki.linux.se/index.php/100_Linux_kommando

    Faktaruta: Linux manualsidor – sektioner
    • 1 Användarkommandon
    • 2 Systemanrop
    • 3 Biblioteksanrop (C-bibliotek)
    • 4 Specialfiler (enheter) och drivrutiner
    • 5 Filformat och konventioner
    • 6 Spel och skärmsläckare
    • 7 Övriga ämnen, makropaket och konventioner
    • 8 Systemadministrationskommandon
    • 9 Kärnrutiner (ej standardiserad)
    Tillägg som kan förekomma:
    n ”New/nya” sidor • l Lokala sidor
    1p, 3p POSIX-varianter • 1x, 3x X11-relaterat
    linux.se:~$
  • FreeBSD 15 Gör Det Enklare Än Någonsin att Använda KDE Plasma på Skrivbordet

    FreeBSD tar ett stort steg mot att bli ett mer tillgängligt alternativ för vanliga användare. Med version 15 blir det nu möjligt att installera KDE Plasma-skrivbordet direkt från installationsprogrammet – utan krångliga efterhandskonfigurationer.

    I många år har FreeBSD varit känt som ett stabilt, flexibelt och kraftfullt operativsystem med djupa rötter i Unix-världen. Trots dessa fördelar har systemet främst använts i servermiljöer eller av avancerade användare, mycket på grund av avsaknaden av ett smidigt skrivbordsalternativ.

    Men det förändras nu. I och med lanseringen av FreeBSD 15 kommer användare att kunna välja att installera KDE Plasma-skrivbordet direkt under installationen, precis som i moderna Linuxdistributioner.

    Förenklad installation för alla användare

    Tidigare har den som velat använda FreeBSD som skrivbordssystem varit tvungen att manuellt installera grafikkortsdrivrutiner, aktivera inloggningshanterare, konfigurera D-Bus och installera själva skrivbordsmiljön via kommandoraden.

    Det nya installationsalternativet i FreeBSD 15 eliminerar detta hinder. Nu kan användaren enkelt välja KDE Plasma i installationsprogrammet – och få ett fullt fungerande skrivbord direkt efter första uppstarten.

    Det här gör FreeBSD betydligt mer attraktivt för nybörjare och användare som tidigare varit vana vid exempelvis Windows, macOS eller Linux.

    Varför KDE Plasma?

    Att valet föll på KDE Plasma är ingen tillfällighet. Det är en modern, kraftfull och flexibel skrivbordsmiljö med ett användargränssnitt som känns bekant för många. Plasma erbjuder:

    • Ett arbetsflöde likt Windows, vilket underlättar för nya användare.
    • Låg inlärningströskel tack vare sin intuitiva design.
    • Hög anpassningsgrad och god prestanda, även på svagare maskiner.
    • Aktiv utveckling och stöd för ny teknik som Wayland och moderna grafikdrivrutiner.

    Inledningsvis pratade FreeBSD-utvecklarna om att inkludera ett ”minimalt skrivbord”, vilket väckte viss oro. Men detta har reviderats, och istället satsar man på en mer komplett Plasma-miljö som är redo att användas direkt.

    Ett större initiativ för skrivbordsanvändning

    Det nya installationsalternativet är en del av ett bredare arbete inom FreeBSD-projektet kallat ”laptop initiative” – ett initiativ som syftar till att göra FreeBSD mer användbart på bärbara datorer och i vardagligt skrivbordsbruk.

    Förutom Plasma-integrationen fokuserar initiativet på:

    • Stöd för moderna Wi-Fi-standarder (inklusive Wi-Fi 6 / 802.11ax)
    • Förbättrad hantering av viloläge och strömsparfunktioner
    • Stabilisering av Wayland, som på sikt kan ersätta det äldre X11-systemet

    Wayland fungerar delvis redan i FreeBSD 14.3, men buggar och krascher återstår – särskilt vid användning tillsammans med Plasma. Samtidigt betraktas X11 i stort sett som ett ”underhållsläge”, vilket gör Wayland till det självklara framtidsvalet.

    Ett historiskt skifte för FreeBSD

    Det här är inte första gången FreeBSD flirtar med skrivbordsanvändning. Redan i början av 2000-talet fanns det försök att erbjuda enklare skrivbordsinstallationer, och den nedlagda varianten PC-BSD hade Plasma som standardmiljö.

    Andra BSD-projekt – som OpenBSD och NetBSD – har redan visat vägen genom att erbjuda fönsterhanterare eller skrivbordsmiljöer i sina installationsprogram.

    Men det nya Plasma-alternativet i FreeBSD 15 är den mest ambitiösa skrivbordssatsningen hittills från huvudprojektet.

    Många i communityn menar att FreeBSD länge haft potential att bli ett förstklassigt skrivbordssystem – och att det som saknats främst varit just ett användarvänligt sätt att installera och konfigurera det grafiska gränssnittet.

    Sammanfattning: En välkommen förändring

    Med FreeBSD 15 gör projektet ett viktigt vägval – man närmar sig vanliga användare på allvar. Genom att erbjuda ett kraftfullt, färdigkonfigurerat skrivbord redan vid installation sänks tröskeln för nya användare rejält.

    För den som tidigare tvekat att ge FreeBSD en chans på den egna datorn är det nu läge att tänka om. FreeBSD 15 är på väg att bli den mest tillgängliga och skrivbordsvänliga versionen hittills.

    https://github.com/FreeBSDFoundation/proj-laptop/blob/main/monthly-updates/2025-06.md

    https://ostechnix.com/freebsd-15-kde-plasma-desktop-install-option

    FreeBSD 15 – Faktaöversikt

    Utgivning: FreeBSD 15.0 RELEASE – planerad 2 dec 2025
    Supporttid: 4 år (stable branch t.o.m. dec 2029)
    Processorstöd: amd64, aarch64 (Tier 1); armv7, riscv64 (Tier 2)
    32-bit: Inga ISO-filer längre, men compat32-stöd finns
    Stora nyheter:
    – KDE Plasma-skrivbord kan installeras direkt vid installation
    – Förbättrat Wi-Fi- och laptopsupport
    – Wayland-stöd under utveckling

    Historik:
    FreeBSD har sina rötter i 4.4BSD och släpptes första gången 1993.
    Känd för stabilitet, säkerhet och avancerade funktioner som Jails & ZFS.

    Används av: Netflix, Sony PlayStation, Juniper, NetApp m.fl.

    (Terminalstil – uppdaterad augusti 2025)

Etikett: UNIX

  • Rust-baserade uutils närmar sig full kompatibilitet med GNU Coreutils

    Rust-projektet uutils tar ännu ett stort steg mot att kunna ersätta GNU Coreutils. Med version 0.10 klarar projektet nu 93,48 procent av GNU testsvit och levererar samtidigt förbättringar inom säkerhet, prestanda, filhantering och stöd för fler plattformar. Coreutils är en samling grundläggande kommandoradsverktyg som finns i nästan alla Linuxsystem. Kommandon som ls, cp, mv, rm,…

  • NetBSD 11.0 tar steget in i RISC-V-världen

    NetBSD 11.0 är den nittonde stora versionen av det portabla Unix-systemet. Utgåvan introducerar stabilt stöd för 64-bitars RISC-V, förbättrad Linuxkompatibilitet, snabbare virtuella maskiner och ett stort antal nya drivrutiner. NetBSD 11.0 är här. Den nittonde stora versionen av det klassiska Unix-liknande operativsystemet bjuder bland annat på stöd för 64-bitars RISC-V, bättre kompatibilitet med Linuxprogram, snabbare…

  • GNU Nano 9.2 förbättrar terminalkontrollen och återinför äldre kortkommandon

    GNU-projektet har släppt GNU Nano 9.2, en ny underhållsversion av den populära textredigeraren för Linux och andra Unix-liknande operativsystem. Versionen har fått kodnamnet ”Alquézar” och innehåller bland annat bättre kontroll av terminalmiljön, tydligare namn på multibuffertfunktionen och återställt stöd för äldre tangentkombinationer. GNU Nano är en liten och lättanvänd textredigerare som körs direkt i terminalen.…

  • Därför lever 50 år gamla Unix-idéer kvar i moderna Linux

    Linux är ett modernt operativsystem, men många av dess viktigaste idéer utvecklades redan under Unix-eran på 1960- och 1970-talen. Det hierarkiska filsystemet, processhanteringen, kommandopipelines och möjligheten att flytta systemet mellan olika datorarkitekturer är principer som fortfarande präglar dagens Linuxdistributioner. Att de lever kvar efter mer än 50 år beror framför allt på att de fortfarande…

  • FreeBSD grundsystem är nu helt fritt från GPL-licensierad kod

    FreeBSD har nått en viktig milstolpe: operativsystemets bassystem innehåller inte längre någon GPL-licensierad programvara. Den sista GPL-komponenten har tagits bort, samtidigt som den tidigare GNU-katalogen i källkodsträdet har avvecklats. För vanliga användare innebär förändringen nästan ingenting, men för FreeBSD-projektet markerar den slutet på en lång teknisk och licensmässig övergång. FreeBSD har nått en viktig milstolpe.…

  • GNU nano 9.1: den lilla textredigeraren får putsad vardagsteknik

    GNU nano 9.1 är en liten men viktig uppdatering av den välkända terminalbaserade textredigeraren. Den nya versionen bjuder inte på några stora nyheter, men förbättrar sökning, backuphantering och syntaxmarkering, samtidigt som gammalt stöd för klassiska Mac-radslut tas bort. Resultatet är ett renare, stabilare och mer modernt nano för användare som ofta arbetar direkt i terminalen.…

  • FreeBSD vill bli bättre på bärbara datorer – och nu får användarna hjälpa till

    FreeBSD tar ett tydligt steg mot att bli ett mer användarvänligt operativsystem för bärbara datorer. Genom ett nytt offentligt testprogram vill projektet samla in anonymiserade data om hur väl olika laptopmodeller fungerar, samtidigt som satsningen markerar en större ambition: att göra FreeBSD till ett starkare alternativ även för vanligt skrivbordsbruk. FreeBSD har länge haft ett…

  • GNU nano 9.0 – den lilla editorn som vägrar dö

    GNU nano 9.0 visar att även små och till synes enkla program kan ha en lång och betydelsefull historia. Från sina rötter som fri ersättare till Pico har nano vuxit till ett självklart verktyg för Linux-användare, och den nya versionen för vidare traditionen med förbättringar som gör terminalredigering både smidigare och mer modern. I en…

  • SysVinit 3.16 – en liten uppdatering av ett av Linux äldsta hjärtan

    SysVinit, ett av Linux äldsta init-system, har fått en ny uppdatering i version 3.16. Även om förändringarna är små handlar de om förbättrad dokumentation, ökad kompatibilitet med systemd och fortsatt kodstädning – ett tecken på att klassisk Unix-teknik fortfarande hålls vid liv i en modern Linuxvärld. Trots att moderna Linuxdistributioner i dag nästan alltid använder…

  • Samba 4.24 – säkrare inloggningar och smartare integration med molnet

    Samba 4.24 tar ett tydligt kliv mot starkare säkerhet och modernare autentisering. Den nya versionen skärper Kerberos-skyddet, gör AES till standard i moderna domäner och inför stöd för lösenordsåterställning via Microsoft Entra ID och Keycloak utan att lokala lösenordspolicys kringgås. Den senaste versionen av Samba, 4.24, markerar ett tydligt steg mot en säkrare och mer…

  • När stjärnorna avslöjar mer än du tror – om lösenord, synlig feedback och framtiden för sudo

    En ny ändring i sudo-rs, den Rust-baserade omimplementeringen av det klassiska sudo-verktyget, gör lösenordsinmatningen synlig genom att visa stjärnor i terminalen. Det kan låta som en harmlös användarvänlig förbättring, men förändringen väcker en större fråga: när ett system börjar avslöja detaljer som lösenordets längd, är det då bara en kosmetisk justering, eller ett steg bort…

  • GNU Coreutils 9.10 – en stabilare grund för Linux

    GNU Coreutils 9.10 är en stabil uppdatering av de mest grundläggande verktygen i Linux, med fokus på att rätta allvarliga buggar, förbättra signalhantering och göra fil- och textkommandon både snabbare och mer förutsägbara. Utan att förändra hur användare arbetar till vardags stärker versionen den tekniska grund som nästan alla Linux-system vilar på. Nästan alla Linux-system,…

  • Wine 11 – ett stort steg framåt för Windows-program på Linux

    Wine 11 markerar ett av de största stegen framåt i projektets historia och befäster Wine som den ledande lösningen för att köra Windows-program på Linux och andra Unix-liknande system. Med färdigställd WoW64-arkitektur, tydliga prestandaförbättringar genom NTSync, utökat Vulkan-stöd och bättre integration med moderna skrivbordsmiljöer lägger version 11 grunden för snabbare, stabilare och mer framtidssäker Windows-kompatibilitet…

  • När ett musklick blir en stridsfråga i Linuxvärlden

    Ett förslag från utvecklare kopplade till Mozilla och GNOME kan komma att ändra ett av de mest inarbetade beteendena i Unix- och Linuxvärlden: inklistring av text med musens mittenknapp. Det som för vissa ses som en modernisering uppfattas av andra som ett angrepp på en över 30 år gammal arbetsmetod som blivit djupt integrerad i…

  • GNU Wget 2.2.1 – ett litet verktyg med stor betydelse för internet

    GNU Wget har i över två decennier varit ett av internets mest pålitliga arbetsredskap i bakgrunden. Med version 2.2.1 fortsätter det klassiska kommandoradsverktyget att utvecklas genom förbättrad kompatibilitet, ökad säkerhet och bättre kontroll över filhämtning – förändringar som kanske är osynliga för många, men avgörande för hur stora delar av internet fungerar i praktiken. GNU…

  • OpenBSD 7.8 – Ny version med flertrådad TCP/IP och stöd för Raspberry Pi 5

    OpenBSD 7.8 är här – och den säkra, minimalistiska BSD-favoriten tar ett stort kliv framåt. Med flertrådad TCP/IP-stack, stöd för Raspberry Pi 5 och förbättrad virtualisering fortsätter OpenBSD att leverera sitt signum: kompromisslös stabilitet, ren design och säkerhet på högsta nivå. OpenBSD 7.8 – Ny version med flertrådad TCP/IP och stöd för Raspberry Pi 5…

  • Andrew Tanenbaum, skaparen av MINIX, intervjuas på Nerdearla – gratis att följa online

    Andrew Tanenbaum, skaparen av MINIX och inspirationskälla till Linux, intervjuas live på årets Nerdearla i Buenos Aires. För oss i Sverige går det att följa gratis via livestream – direkt från datorn, på engelska, lördagen den 27 september klockan 15. MINIX är ett namn som de flesta Linuxintresserade stöter på när de gräver i historien.…

  • Från 70-tal till 2025 – klassiska Linuxkommandon får nya muskler

    När vi startar datorn och skriver ls för att lista filer, eller cp för att kopiera något, tänker de flesta inte på det. Men bakom dessa små kommandon ligger en mjukvaruskatt med rötter tillbaka till 1970-talets Unix. Den heter GNU coreutils, och nu har den fått en ny stor uppdatering – version 9.8. En osynlig…

  • Linux.se bygger upp svensk Linux-dokumentation – en sida i taget

    Linux.se bygger just nu upp en svensk Linux-dokumentation. Med hjälp av AI och ideellt engagemang har redan hundratals manualsidor översatts, och målet är inget mindre än att täcka in hela Unix- och Linux-världen på svenska. Linux.se nöjer sig inte med att rapportera om öppen källkod. Redaktionen har tagit sig an en större uppgift: att översätta…

  • FreeBSD 15 Gör Det Enklare Än Någonsin att Använda KDE Plasma på Skrivbordet

    FreeBSD tar ett stort steg mot att bli ett mer tillgängligt alternativ för vanliga användare. Med version 15 blir det nu möjligt att installera KDE Plasma-skrivbordet direkt från installationsprogrammet – utan krångliga efterhandskonfigurationer. I många år har FreeBSD varit känt som ett stabilt, flexibelt och kraftfullt operativsystem med djupa rötter i Unix-världen. Trots dessa fördelar…