• NetBSD 11.0 tar steget in i RISC-V-världen

    NetBSD 11.0 är den nittonde stora versionen av det portabla Unix-systemet. Utgåvan introducerar stabilt stöd för 64-bitars RISC-V, förbättrad Linuxkompatibilitet, snabbare virtuella maskiner och ett stort antal nya drivrutiner.

    NetBSD 11.0 är här. Den nittonde stora versionen av det klassiska Unix-liknande operativsystemet bjuder bland annat på stöd för 64-bitars RISC-V, bättre kompatibilitet med Linuxprogram, snabbare virtuella maskiner och ett stort antal nya drivrutiner.

    NetBSD är framför allt känt för sin ovanligt breda hårdvarusupport. Projektets gamla slogan, ”Of course it runs NetBSD”, syftar på att systemet kan köras på allt från moderna servrar och persondatorer till äldre arbetsstationer och mer ovanliga processorarkitekturer.

    Med NetBSD 11.0 fortsätter projektet på samma linje.

    RISC-V blir en officiellt stödd plattform

    Den största nyheten är den första stabila NetBSD-versionen för 64-bitars RISC-V-system.

    RISC-V är en öppen processorarkitektur som på senare år har fått stor uppmärksamhet. Till skillnad från exempelvis x86 och Arm kan RISC-V användas utan att en tillverkare behöver licensiera själva instruktionsuppsättningen. Det gör arkitekturen intressant för allt från utbildning och forskning till servrar, inbyggda system och framtida persondatorer.

    NetBSDs nya RISC-V-port kan inledningsvis köras i den virtuella maskinen QEMU samt på datorer baserade på StarFive JH7110-kretsen. Det omfattar bland annat enkortsdatorerna StarFive VisionFive 2 och PINE64 STAR64.

    Systemet har stöd för exempelvis:

    • PCI- och PCI Express-enheter
    • VirtIO-baserade nätverkskort och lagringsenheter
    • virtualiserat ljud
    • hårdvarubaserade slumptalsgeneratorer
    • temperatursensorer
    • felsökning av kraschade kärnor

    Det finns även ett mer grundläggande stöd för Allwinner D1, en enklare RISC-V-krets som används i bland annat MangoPi MQ Pro och Allwinner Nezha.

    Stödet är ännu inte lika komplett som för NetBSDs mer etablerade plattformar, men markerar ändå ett viktigt steg för både NetBSD och RISC-V.

    Snapdragon X Elite får tidigt stöd

    Även Arm-plattformen har fått flera förbättringar.

    NetBSD 11.0 innehåller ett första stöd för Qualcomms Snapdragon X Elite och företagets Oryon-processorkärnor. Snapdragon X Elite används framför allt i nyare bärbara Windowsdatorer och är en av de Arm-baserade plattformar som konkurrerar med traditionella x86-processorer från Intel och AMD.

    Det nya stödet omfattar bland annat drivrutiner för batteri- och laddningsövervakning, GPIO-anslutningar och I2C-styrenheter.

    Versionen innehåller också NUMA-stöd för Arm-system som använder ACPI. NUMA innebär förenklat att ett system kan hålla reda på vilket minne som ligger närmast en viss processorkärna. Det kan ge bättre prestanda i större datorer med många processorer eller processorkärnor.

    Andra förbättringar omfattar stöd för Arms SCMI-protokoll för prestandastyrning, en ny USB-C PHY-drivrutin för Rockchip samt bättre stöd för NanoPi R4S.

    Raspberry Pi 5 får också förbättrat stöd för kringutrustning när datorn startas genom UEFI.

    Virtuella maskiner kan starta på millisekunder

    NetBSD 11.0 innehåller en särskild kärna med namnet MICROVM för 32- och 64-bitars x86-system.

    Den är utformad för små virtuella maskiner som ska kunna starta mycket snabbt. Kärnan använder bland annat PVH-start, VirtIO MMIO-enheter och flera optimeringar som minskar mängden arbete under uppstarten.

    Enligt NetBSD-projektet kan en sådan virtuell maskin starta på omkring tio millisekunder på en x86-processor från ungefär 2020.

    Det är intressant för bland annat molntjänster där små virtuella maskiner kan behöva startas och stoppas automatiskt beroende på belastningen. Ett möjligt användningsområde är så kallade mikrotjänster, där varje liten funktion körs i en separat och isolerad miljö.

    NetBSD kan nu även startas med PVH utan att Xen används. Det fungerar exempelvis tillsammans med QEMUs -kernel-alternativ.

    VirtIO-enheter kan dessutom beskrivas genom parametrar på kärnans kommandorad.

    Nya drivrutiner för QEMU och VMware

    En ny drivrutin med namnet viogpu ger stöd för virtuella grafikkort som tillhandahålls av QEMU.

    Det betyder att NetBSD kan använda en mer modern virtualiserad grafiklösning i stället för att enbart förlita sig på enklare emulerade grafikkort.

    Den nya pvscsi-drivrutinen ger samtidigt stöd för VMwares paravirtualiserade SCSI-styrenheter. Paravirtualisering innebär att gästsystemet vet att det körs i en virtuell maskin och kan kommunicera mer direkt med värdsystemet. Det ger ofta bättre prestanda än fullständig hårdvaruemulering.

    Fler Linuxprogram kan köras utan ändringar

    NetBSD har sedan länge ett kompatibilitetslager som gör det möjligt att köra program som ursprungligen har kompilerats för Linux.

    NetBSD 11.0 utökar detta lager med ett stort antal Linux-kompatibla systemanrop och gränssnitt.

    Bland nyheterna finns:

    • epoll
    • clone3
    • statx
    • inotify
    • renameat2
    • close_range
    • waitid
    • syncfs
    • readahead
    • POSIX-meddelandeköer
    • sync_file_range

    Ett systemanrop är den mekanism som ett program använder för att be operativsystemets kärna utföra en uppgift. Det kan exempelvis handla om att öppna en fil, skapa en process, använda nätverket eller läsa information om systemet.

    När ett Linuxprogram använder ett systemanrop som saknas i NetBSDs kompatibilitetslager går programmet normalt inte att köra. Genom att införa fler Linux-kompatibla systemanrop kan NetBSD därför hantera fler Linuxprogram utan att programmens källkod behöver ändras.

    Versionen får även stöd för memfd_create, som gör det möjligt att skapa en fil direkt i arbetsminnet utan att den behöver få ett vanligt filnamn på disken.

    Det virtuella filsystemet procfs har samtidigt kompletterats med information om System V IPC samt Linux-liknande sökvägar för processgränser.

    Anpassningar för C23 och nya POSIX

    NetBSD 11.0 innehåller även förbättringar för nyare programmeringsstandarder.

    Verktyget lint, som används för att analysera C-kod och hitta möjliga programmeringsfel, kan nu kontrollera kod skriven enligt C23-standarden. Det har även blivit bättre på att upptäcka heltalsöverskridningar.

    En heltalsöverskridning uppstår när ett tal blir större eller mindre än vad den aktuella datatypen kan lagra. Resultatet kan bli felaktiga beräkningar, programkrascher eller i värsta fall säkerhetsproblem.

    NetBSD får också ett nytt kommando med namnet c17. Det fungerar som ett standardiserat sätt att anropa en kompilator för ISO C17, vilket krävs av POSIX.1-2024.

    Snabbare kärna och bättre stöd för flera processorer

    Flera delar av operativsystemets kärna har optimerats.

    Låsningen kring så kallade pipes har förbättrats. En pipe används när ett program skickar data direkt till ett annat program, exempelvis i följande kommandorad:

    cat fil.txt | grep sökord
    

    Minskad låskonkurrens innebär att flera processorer eller processorkärnor i mindre utsträckning behöver vänta på varandra.

    DRM-systemet, som hanterar moderna grafikkort i kärnan, har också fått bättre skalning på datorer med flera processorkärnor.

    VirtIO-drivrutinerna är nu markerade som multiprocessorsäkra. De kan därmed köras utan att hålla NetBSD-kärnans globala lås, vilket kan förbättra prestandan i virtuella maskiner.

    Även ZFS har optimerats så att borttagning av filer går snabbare.

    På SPARC-, PowerPC- och MIPS-processorer har byteväxling förbättrats. Byteväxling används när data behöver omvandlas mellan olika ordningsföljder för byte, exempelvis mellan little endian och big endian.

    Snabbare reaktion på förlorade nätverkspaket

    Den inledande väntetiden innan ett TCP-paket skickas om har sänkts från tre sekunder till en sekund.

    TCP ser till att data kommer fram i rätt ordning och att förlorade paket skickas igen. Om ett paket försvinner väntar systemet en viss tid innan det försöker på nytt.

    En kortare inledande väntetid kan göra att nätverksanslutningar återhämtar sig snabbare när de första paketen förloras. Ändringen är tillåten enligt internetstandarden RFC 6298.

    Brandväggen kan filtrera på länklagret

    NetBSD Packet Filter, NPF, kan nu filtrera trafik på lager 2 i nätverksmodellen.

    Lager 2 omfattar bland annat Ethernet-ramar och MAC-adresser. Tidigare har brandväggar främst arbetat högre upp i nätverksstacken, exempelvis med IP-adresser och TCP- eller UDP-portar.

    NPF-regler kan även göras beroende av användare och grupper. Det gör det möjligt att exempelvis tillåta nätverkstrafik för ett visst användarkonto men blockera samma trafik för andra användare.

    Kärnan håller uppsikt över sig själv

    NetBSD 11.0 introducerar också en mekanism som kallas kernel heartbeat.

    Olika processorer och avbrottsnivåer kan använda mekanismen för att kontrollera att andra delar av kärnan fortfarande gör framsteg. Om någon del av systemet fastnar kan detta upptäckas snabbare.

    Funktionen kan vara värdefull vid felsökning av svåra problem där datorn verkar frysa utan att skapa någon tydlig felrapport.

    Stort antal nya drivrutiner

    Hårdvarustödet har utökats med en omfattande samling nya och förbättrade drivrutiner.

    Bland nyheterna finns stöd för:

    • Realtek RTL8126-nätverkskort med 5 Gbit/s
    • virtuella funktioner för NVIDIA Mellanox ConnectX-6
    • ASIX AX88179A USB-nätverkskort
    • USB Audio Class 2.0
    • tangentbord som använder I2C HID
    • nyare Androidtelefoner med USB-delning via NCM
    • fler fläkt-, sensor-, serie- och lagringsstyrenheter
    • fler styrenheter för industriell utrustning

    USB Audio Class 2.0 är särskilt relevant för modernare externa ljudkort och DAC-enheter som arbetar med högre samplingsfrekvenser och fler ljudkanaler än vad den äldre USB-ljudstandarden klarar.

    Bättre övervakning av AMD-processorer

    NetBSD kan nu läsa temperaturinformation från fler moderna AMD-processorer.

    Det omfattar bland annat:

    • Siena
    • Turin Classic
    • Turin Dense
    • Strix Point
    • Zen 5

    Verktyget cpuctl känner nu även igen Intels Meteor Lake- och Emerald Rapids-processorer.

    Dessutom finns stöd för nyare varianter av Intels TCO-watchdog. En watchdog är en säkerhetsmekanism som kan starta om en dator om operativsystemet slutar fungera och inte längre skickar regelbundna livstecken.

    Uppdaterade program i grundsystemet

    NetBSD levereras som ett komplett grundsystem där både kärnan och ett stort antal centrala verktyg utvecklas och distribueras tillsammans.

    I NetBSD 11.0 har många externa komponenter uppdaterats. Några exempel är:

    • GCC 12.5
    • GDB 15.1
    • Binutils 2.42
    • OpenSSL 3.5.7
    • OpenSSH 10.3
    • Postfix 3.11.2
    • X.Org Server 21.1.24
    • tmux 3.6b
    • Unbound 1.25.1
    • BIND 9.20.24
    • wpa_supplicant 2.11

    Viktiga förändringar inför uppgradering

    Den som uppgraderar från en tidigare NetBSD-version bör vara uppmärksam på några förändringar.

    Kompatibilitetsbiblioteken för 32- och 64-bitarsprogram har flyttats till separata installationsuppsättningar med namnen:

    • base32
    • base64
    • debug32
    • debug64

    HTML-versionerna av manualsidorna ligger numera i den separata uppsättningen manhtml.

    OpenSSH har dessutom tagit bort stödet för DSA-nycklar. DSA är en äldre typ av SSH-nyckel som inte längre betraktas som tillräckligt säker.

    System som har en specialanpassad SSH-konfiguration där DSA uttryckligen har aktiverats kan behöva ändras innan SSH-servern kan startas.

    På aarch64-system anges processorfrekvensen numera i megahertz i stället för i abstrakta prestandanivåer.

    Drivrutinen hdaudio har också fått ändrade namn och en annan ordning på vissa ljudmixerreglage. Det kan påverka skript och lokala inställningar som hänvisar till reglagen med deras gamla namn.

    Ett brett lyft för ett ovanligt portabelt system

    NetBSD 11.0 är inte en utgåva som enbart fokuserar på en viss datorplattform eller användargrupp.

    Versionen förbättrar stödet för allt från moderna Arm- och RISC-V-system till äldre processorarkitekturer, virtuella servrar, nätverksutrustning och traditionella x86-datorer.

    RISC-V-stödet är den mest synliga nyheten, men de utökade Linux-kompatibilitetsfunktionerna kan på sikt bli minst lika betydelsefulla. De gör det lättare att använda program som främst har utvecklats och testats för Linux.

    Tillsammans med snabbare virtualisering, fler drivrutiner och förbättrad multiprocessorprestanda visar NetBSD 11.0 att projektet fortfarande utvecklas aktivt – samtidigt som det håller fast vid sitt ursprungliga mål: att skapa ett rent, stabilt och portabelt Unix-system som kan köras på så många typer av datorer som möjligt.

    https://blog.netbsd.org/tnf/entry/netbsd_11_0_released

    Ladda hem Netbsd

    https://netbsd.org

    > TEKNISKA FAKTA: NETBSD 11.0

    Version: NetBSD 11.0

    Utgåva: Nittonde stora NetBSD-versionen

    Systemtyp: Unix-liknande operativsystem

    Ny processorplattform: 64-bitars RISC-V

    RISC-V-enheter: QEMU, StarFive VisionFive 2 och PINE64 STAR64

    Arm-stöd: Inledande stöd för Qualcomm Snapdragon X Elite och Oryon

    Virtualisering: Ny MICROVM-kärna för amd64 och i386

    Uppstartstid: Omkring 10 millisekunder för MICROVM på lämplig x86-hårdvara

    Linuxkompatibilitet: Bland annat epoll, clone3, statx, inotify och memfd_create

    Programmeringsstandarder: Förbättrat stöd för C23 och POSIX.1-2024

    Brandvägg: NPF med lager 2-filtrering och regler för användare och grupper

    Nätverk: TCP:s första omsändningstid sänkt från tre till en sekund

    Kompilator: GCC 12.5

    Kryptering: OpenSSL 3.5.7

    SSH: OpenSSH 10.3

    Licens: BSD-licens

  • GCC säger nej till betydande kod som skapats av AI

    Utvecklare får använda AI för att diskutera idéer, förstå källkod och göra efterforskningar. Men kod som helt eller delvis bygger på material från språkmodeller som ChatGPT, Gemini eller GitHub Copilot ska normalt inte tas emot som bidrag till GNU Compiler Collection.

    GCC Steering Committee, den grupp som leder utvecklingen av GNU Compiler Collection, har antagit en ny policy för användningen av artificiell intelligens och stora språkmodeller.

    GNU Compiler Collection, vanligtvis förkortat GCC, är en samling kompilatorer för bland annat programmeringsspråken C, C++, Fortran och Ada. Programvaran är en central del av många Linuxsystem och används för att omvandla programmerares källkod till körbara program.

    Den nya policyn innebär att GCC tills vidare kommer att avvisa bidrag som innehåller upphovsrättsligt betydande material som har skapats av en språkmodell.

    Det räcker inte att redigera AI-koden

    Reglerna omfattar inte bara kod som kopierats direkt från exempelvis ChatGPT eller GitHub Copilot. Även kod som senare har skrivits om, rättats eller förbättrats av en människa kan omfattas.

    Det avgörande är om den färdiga koden fortfarande bygger på material som ursprungligen skapades av en språkmodell.

    En utvecklare kan alltså inte låta en AI skapa en större funktion, städa upp koden manuellt och därefter behandla resultatet som ett helt självständigt arbete.

    När ett kodbidrag väl har sitt ursprung i AI-genererat material fortsätter det, enligt policyn, att räknas som härlett från detta material.

    AI får fortfarande användas som hjälpmedel

    Policyn innebär inte ett fullständigt förbud mot AI-verktyg.

    Utvecklare får fortfarande använda språkmodeller för att:

    • diskutera programmeringsidéer,
    • förstå befintlig källkod,
    • lära sig mer om ett obekant teknikområde,
    • undersöka möjliga lösningar,
    • genomföra allmän efterforskning.

    Begränsningen gäller när upphovsrättsligt betydande material från språkmodellen faktiskt hamnar i den kod som skickas in till GCC-projektet.

    En utvecklare kan exempelvis fråga en språkmodell hur en viss kompilatorteknik fungerar. Därefter kan utvecklaren själv konstruera och skriva en egen lösning. Det skiljer sig från att låta språkmodellen skapa själva implementationen och sedan använda den som grund för bidraget.

    Vad betyder upphovsrättsligt betydande?

    All kod är inte automatiskt tillräckligt originell eller omfattande för att skyddas av upphovsrätten.

    En mycket enkel ändring, som att rätta ett stavfel, byta ett variabelnamn eller justera en uppenbar felskrivning, kan vara juridiskt obetydlig. Mer omfattande funktioner, algoritmer och implementationer kan däremot betraktas som upphovsrättsligt betydande.

    Policyn innehåller därför vissa begränsade undantag.

    GCC:s ansvariga utvecklare kan acceptera triviala eller juridiskt obetydliga ändringar som har skapats med hjälp av en språkmodell. Ändringen måste fortfarande uppfylla projektets vanliga kvalitetskrav, och användningen av AI ska redovisas tydligt.

    Särskilda regler för testprogram

    AI-genererade testfall kan också behandlas annorlunda än kod som blir en permanent del av GCC.

    Ett testfall består ofta av ett mycket litet program som används för att återskapa ett fel eller kontrollera att kompilatorn beter sig på rätt sätt. Sådan kod är normalt inte en del av kompilatorns egen implementation.

    Därför kan även upphovsrättsligt betydande AI-genererade testfall i vissa situationer accepteras.

    Upphovsrätten är den stora frågan

    Bakgrunden till försiktigheten är osäkerheten kring hur språkmodeller har tränats och vilka rättigheter som gäller för materialet de producerar.

    En språkmodell kan ha tränats på stora mängder offentligt tillgänglig källkod. Det är inte alltid möjligt att avgöra om ett kodförslag är en helt ny konstruktion eller om det ligger nära kod som redan har skrivits av någon annan.

    För ett stort projekt som GCC kan detta skapa både juridiska och praktiska problem. Projektet måste kunna veta att den kod som tas emot får distribueras under GCC:s licens och att bidragsgivaren har rätt att lämna över den.

    En försiktighetsprincip för fri programvara

    Den nya policyn visar att AI kan användas som ett verktyg under utvecklingsarbetet, men att ansvaret fortfarande ligger hos människan.

    För GCC räcker det inte att en utvecklare förstår, granskar eller förbättrar den kod som en språkmodell har skapat. Om ett betydande kodbidrag bygger på AI-genererat material kan det fortfarande avvisas.

    Budskapet till utvecklare är därför tydligt: använd gärna AI för att lära, resonera och undersöka – men skriv den kod som ska skickas in till GCC själv.

    > FAKTA: GCC OCH AI-GENERERAD KOD

    GCC är en samling kompilatorer för bland annat C, C++, Fortran och Ada. GCC används i många Linuxdistributioner och andra fria operativsystem.

    GCC-projektets nya policy innebär att upphovsrättsligt betydande kod som har skapats av en språkmodell normalt inte accepteras som bidrag.

    Policyn gäller även kod som först har skapats av exempelvis ChatGPT, Gemini eller GitHub Copilot och därefter har skrivits om eller förbättrats av en människa.

    AI får fortfarande användas för att diskutera idéer, förstå befintlig kod, göra efterforskningar och lära sig mer om ett teknikområde.

    Triviala ändringar och vissa testfall kan i särskilda fall accepteras. Användningen av AI måste då redovisas tydligt.

  • GNU Binutils 2.47 gör utvecklarnas verktygslåda snabbare och mer flexibel

    GNU-projektet har släppt Binutils 2.47, en ny version av den viktiga verktygssamling som används för att bygga och analysera program i Linux. Uppdateringen ger bland annat bättre stöd för RISC-V, nya möjligheter vid felsökning och snabbare länkning av stora program.

    GNU-projektet har släppt GNU Binutils 2.47, en ny version av den verktygssamling som används för att bygga, länka och undersöka program på Linux och andra Unixliknande operativsystem.

    Binutils arbetar oftast i bakgrunden och märks därför sällan av vanliga datoranvändare. För programmerare, systemutvecklare och skapare av Linuxdistributioner är verktygen däremot mycket viktiga. De används tillsammans med bland annat kompilatorn GCC, standardbiblioteket glibc och felsökaren GDB.

    Vad är GNU Binutils?

    När en programmerare skriver ett program måste källkoden gå igenom flera steg innan den kan köras av datorn.

    Först översätts programkoden till maskinkod. Därefter måste olika delar av programmet kopplas samman till en färdig körbar fil. Binutils innehåller flera av de verktyg som behövs under denna process.

    Bland de mest kända verktygen finns:

    • as – omvandlar assemblerkod till objektfiler.
    • ld – länkar samman objektfiler och bibliotek till färdiga program.
    • objdump – visar information om innehållet i körbara filer och objektfiler.
    • readelf – granskar ELF-filer, som är det vanligaste formatet för körbara program i Linux.
    • ar – skapar och hanterar statiska programbibliotek.

    De flesta utvecklare använder inte alla dessa kommandon direkt. I stället anropas de automatiskt av kompilatorer och byggsystem.

    Enklare felsökning av program

    Både objdump och readelf har fått det nya alternativet:

    --debug-dir=DIR

    Det gör det möjligt att ange en särskild katalog där verktygen ska leta efter separata filer med felsökningsinformation.

    Felsökningsinformation innehåller exempelvis funktionsnamn, variabelnamn och kopplingar mellan maskinkod och programmets ursprungliga källkod. Informationen är mycket användbar när ett program kraschar eller beter sig fel.

    I många Linuxdistributioner lagras felsökningsinformationen separat från själva programmet. Det gör programfilerna mindre, samtidigt som utvecklare fortfarande kan installera den mer detaljerade informationen när den behövs.

    Med det nya alternativet blir det enklare att undersöka program när felsökningsfilerna ligger på en annan plats än normalt.

    Objdump kan visa globala variabler

    Verktyget objdump har även fått alternativet:

    --map-global-vars

    Det kan användas för att visa var globala variabler finns i en objektfil och vilken typ av information de innehåller.

    En global variabel är en variabel som kan användas av flera delar av ett program. Sådana variabler kan ibland göra program svårare att felsöka, eftersom innehållet kan ändras från många olika platser.

    Den nya funktionen kan därför hjälpa utvecklare att förstå hur ett program använder sitt minne och hur olika variabler är placerade i den färdiga programfilen.

    Objektfiler kan behandlas som ett bibliotek

    Länkaren har fått stöd för alternativen:

    --start-lib

    --end-lib

    De gör det möjligt att behandla en grupp objektfiler ungefär som om de låg i ett statiskt bibliotek.

    Ett statiskt bibliotek är normalt en samling färdigkompilerade objektfiler som har packats ihop i en arkivfil. Med de nya alternativen behöver utvecklaren inte alltid skapa en sådan arkivfil först.

    Det kan förenkla byggprocessen, särskilt i stora projekt där många mindre objektfiler ska kopplas samman.

    Länkaren tar då endast med de objektfiler som verkligen behövs, på ungefär samma sätt som när ett vanligt statiskt bibliotek används.

    Snabbare länkning kan ge större programfiler

    BFD-länkaren stöder nu optimeringsnivån:

    -O 0

    När denna nivå används slutar länkaren att slå samman innehållet i vissa sektioner som innehåller identiska eller liknande data.

    Normalt försöker länkaren minska storleken på det färdiga programmet genom att kombinera exempelvis identiska textsträngar eller annan återkommande information.

    Det arbetet kan dock ta tid, särskilt när mycket stora program ska byggas.

    Genom att använda -O 0 kan länkningen därför gå betydligt snabbare. Nackdelen är att det färdiga programmet kan bli större eftersom information som hade kunnat delas i stället sparas flera gånger.

    Det blir alltså en avvägning mellan byggtid och filstorlek.

    Funktionen kan vara särskilt användbar under utveckling, när ett program kompileras och länkas om många gånger. Inför en slutlig utgåva kan utvecklaren sedan välja en högre optimeringsnivå för att skapa en mindre programfil.

    Förbättrat stöd för RISC-V

    GNU Binutils 2.47 utökar även stödet för processorarkitekturen RISC-V.

    RISC-V är en öppen processorarkitektur. Till skillnad från flera traditionella processorplattformar kan den användas och vidareutvecklas utan att tillverkare behöver betala licensavgifter för själva instruktionsuppsättningen.

    Arkitekturen används bland annat i mikrokontroller, inbyggda system, forskningsprojekt, servrar och experimentella persondatorer.

    Den nya versionen av Binutils innehåller stöd för flera ytterligare RISC-V-utökningar, däribland:

    • zalasr 1.0
    • svrsw60t59b 1.0
    • zvabd 1.0
    • smpmpmt 1.0

    Stöd har också lagts till för flera instruktioner som utför vektoriella punktprodukter.

    Vektorberäkningar gör det möjligt för processorn att bearbeta flera tal samtidigt i stället för ett tal i taget. Det är särskilt användbart inom områden som bildbehandling, artificiell intelligens, vetenskapliga beräkningar och signalbehandling.

    Punktprodukter är en vanlig matematisk operation inom exempelvis maskininlärning. Bättre stöd för sådana instruktioner gör det möjligt för utvecklare att skapa program som mer effektivt utnyttjar moderna RISC-V-processorer.

    Äldre 32-bitars S/390 fasas ut

    Stödet för den 32-bitars IBM S/390-plattformen har nu markerats som föråldrat.

    Det innebär inte nödvändigtvis att stödet försvinner omedelbart, men det är en tydlig signal om att det kan tas bort i en framtida version.

    Den modernare 64-bitarsarkitekturen S/390x påverkas inte. Den fortsätter att stödjas och underhållas.

    S/390 och S/390x används främst i IBM:s stordatorsystem. Att den äldre 32-bitarsversionen fasas ut är därför ett naturligt steg när allt fler system använder 64-bitarsprocessorer och modernare programvara.

    En viktig uppdatering som arbetar i bakgrunden

    GNU Binutils 2.47 innehåller inga funktioner som vanliga datoranvändare kommer att se direkt på skrivbordet. Uppdateringen är ändå betydelsefull.

    Nästan alla program i en Linuxdistribution har vid något tillfälle passerat genom en assembler, länkare eller något annat verktyg från Binutils.

    Förbättringarna kan ge utvecklare snabbare byggprocesser, bättre möjligheter att undersöka programfiler och utökat stöd för nya processorinstruktioner.

    GNU Binutils 2.47 finns tillgänglig som källkod från GNU-projektets servrar. Användare av Linuxdistributioner med löpande uppdateringar kan räkna med att versionen dyker upp i pakethanteraren när distributionernas utvecklare har hunnit testa och paketera den.

    https://lists.gnu.org/archive/html/info-gnu/2026-07/msg00006.html

    Fakta: GNU Binutils 2.47

    • Utvecklare: GNU-projektet
    • ”`
    • Typ av programvara: Verktyg för assemblering, länkning och analys av binära filer
    • Viktiga verktyg: as, ld, objdump, readelf och ar
    • Nyheter: Förbättrad felsökning, nya länkaralternativ och snabbare länkning
    • Processorstöd: Utökat stöd för flera nya RISC-V-instruktioner
    • Utfasning: Stödet för 32-bitars IBM S/390 har markerats som föråldrat
    • Licens: Fri programvara inom GNU-projektet
    • ”`
  • Visor – en modern och grafisk starthanterare för Linux och Windows

    Visor är en ny starthanterare med öppen källkod för moderna UEFI-datorer. Den kan starta Linux, Windows och andra EFI-program genom ett grafiskt och anpassningsbart gränssnitt, samtidigt som den erbjuder stöd för bland annat Unified Kernel Images, Secure Boot och automatisk återställning efter misslyckade uppdateringar.

    När en dator startas behöver den välja vilket operativsystem eller program som ska köras. På datorer med flera operativsystem sker detta vanligtvis genom en så kallad starthanterare. Visor är ett nytt projekt med öppen källkod som vill göra denna del av datorstarten både enklare och mer tilltalande.

    Visor är utvecklat för moderna datorer med UEFI och kan starta Linuxkärnor, Unified Kernel Images, Windows och andra EFI-program. Det fungerar därför även på datorer där Linux och Windows är installerade sida vid sida.

    En enda konfigurationsfil

    Många traditionella starthanterare använder skript, automatiskt genererade inställningsfiler eller en kombination av flera olika konfigurationsfiler.

    Visor försöker i stället hålla det enkelt. Inställningarna lagras i en enda fil med namnet boot.conf, placerad på datorns EFI-systempartition.

    EFI-systempartitionen är en liten, FAT-formaterad partition som används av datorns fasta programvara för att hitta de program som behövs under uppstarten.

    Genom att samla konfigurationen i en enda fil blir det lättare för användaren att förstå vilka startalternativ som finns och hur de är inställda.

    Ett grafiskt gränssnitt redan vid uppstart

    När Visor startar visas en grafisk meny med hjälp av UEFI:s Graphics Output Protocol. Det innebär att gränssnittet visas innan något vanligt operativsystem har hunnit starta.

    Visor använder så kallad dubbelbuffring för att minska flimmer när skärmen uppdateras. Tekniken innebär förenklat att nästa bild först ritas i ett dolt minne och därefter visas i sin helhet. Resultatet blir jämnare animationer när användaren växlar mellan olika operativsystem och startalternativ.

    Utseendet kan anpassas på många sätt. Användaren kan bland annat ändra:

    • bakgrund
    • färger
    • ikonstorlekar
    • avstånd mellan menyalternativ
    • rubriker
    • markeringseffekter
    • placering av knappar för avstängning och omstart
    • placering av knappen för UEFI-inställningarna

    Det går även att använda separata temafiler. På så sätt kan hela utseendet bytas utan att den huvudsakliga startkonfigurationen behöver ändras.

    Styrning med mus och pekskärm

    De flesta starthanterare navigeras med tangentbordet, men Visor kan även använda andra inmatningsenheter.

    Om datorns UEFI-firmware tillhandahåller ett kompatibelt pekdon kan användaren välja startalternativ med exempelvis:

    • mus
    • styrplatta
    • pekskärm

    Detta kan vara särskilt användbart på surfplattor, bärbara datorer och andra system där tangentbordet inte alltid är lättillgängligt.

    Om det grafiska läget inte fungerar finns även en textbaserad meny som reservlösning.

    Stöd för moderna Linuxinstallationer

    Visor kan starta Linux genom så kallade EFI stub-kärnor. Det innebär att Linuxkärnan kan fungera som ett vanligt EFI-program och startas direkt av UEFI-miljön.

    Starthanteraren har också stöd för Unified Kernel Images, ofta förkortat UKI. En UKI samlar flera delar som normalt ligger i separata filer:

    • Linuxkärnan
    • initramfs
    • kommandoradsalternativ
    • ibland ytterligare information om systemet

    Allt paketeras i en enda EFI-fil.

    Projektet rekommenderar att sådana filer placeras direkt på EFI-systempartitionen. Det ger en relativt enkel och portabel lösning eftersom UEFI redan kan läsa den FAT-formaterade partitionen.

    Traditionella Linuxkärnor fungerar också

    Visor kan även användas med traditionella installationer där Linuxkärnan och initramfs ligger i separata filer, exempelvis vmlinuz och initramfs.

    Det uppstår dock ett problem om filerna ligger på ett Linuxfilsystem som ext4 eller Btrfs. UEFI kan normalt inte läsa dessa filsystem på egen hand.

    För att lösa detta kan Visor ladda särskilda EFI-drivrutiner som ger stöd för ytterligare filsystem. Projektet levererar inte sådana drivrutiner, men kompatibla .efi-filer kan placeras i Visors katalog för drivrutiner.

    Linux och Windows på samma dator

    Visor kan kedjestarta andra EFI-program. Detta kallas ofta för chainloading och innebär att starthanteraren lämnar över kontrollen till ett annat startprogram.

    På en Windowsinstallation kan Visor exempelvis starta Microsoft Windows Boot Manager. Därmed är Visor användbart på datorer med så kallad dual boot, där användaren väljer mellan Linux och Windows vid uppstart.

    Det går även att starta andra EFI-program, exempelvis diagnostikverktyg, återställningsmiljöer eller alternativa starthanterare.

    Kan skapa startmenyn automatiskt

    Om filen boot.conf saknas försöker Visor automatiskt hitta vanliga startprogram för Linux och Windows.

    Utifrån de filer som hittas kan programmet bygga upp en fungerande startmeny. Detta kan göra den första installationen enklare för användare som inte vill skriva konfigurationen manuellt.

    Den som vill ha fullständig kontroll kan i stället definiera varje startalternativ själv i boot.conf.

    Anpassat för Silverblue, Kinoite och CoreOS

    Visor förstår även startposter som följer Boot Loader Specification. Denna standard används bland annat av system som bygger på OSTree eller avbildningsbaserade uppdateringar.

    Det gäller exempelvis:

    • Fedora Silverblue
    • Fedora Kinoite
    • Fedora CoreOS
    • system baserade på bootc

    Sådana system kan ha flera installerade versioner eller så kallade driftsättningar samtidigt. Visor kan gruppera dessa under en gemensam ikon för operativsystemet.

    Användaren kan därefter välja mellan den aktuella versionen, en tidigare version eller en återställningsversion direkt från startmenyn.

    Automatisk återställning efter en misslyckad uppdatering

    På system som använder boot counting kan Visor hålla reda på hur många gånger en ny systemversion får försöka starta.

    Inför varje start minskas räknaren med ett steg. Om systemet inte lyckas starta inom det tillåtna antalet försök kan Visor automatiskt återgå till en tidigare fungerande version.

    Detta är särskilt användbart på system som uppdateras automatiskt. En felaktig kärna eller systemavbildning behöver då inte göra datorn helt obrukbar.

    Stöd för Secure Boot

    Visor har även stöd för Secure Boot när det startas genom shim.

    Shim är ett litet EFI-program som ofta används av Linuxdistributioner för att skapa en betrodd kedja mellan datorns UEFI-firmware och Linuxsystemets övriga startkomponenter.

    Genom shims verifieringsprotokoll kan Visor kontrollera signaturen på bland annat:

    • Linuxkärnor
    • Unified Kernel Images
    • Windows Boot Manager
    • andra EFI-program i PE-format

    Om Secure Boot är aktiverat och verifieringen misslyckas vägrar Visor att starta filen.

    För ett helt Secure Boot-kompatibelt system måste även Visor och eventuella externa filsystemsdrivrutiner vara korrekt signerade eller startas genom en annan betrodd kedja.

    Loggar hjälper vid felsökning

    Problem under datorns tidiga uppstart kan vara svåra att felsöka eftersom det vanliga operativsystemet ännu inte har startat.

    Visor skriver därför en loggfil med namnet boot.log till EFI-systempartitionen. Loggen sparar information från de tre senaste uppstarterna.

    Den kan bland annat innehålla information om:

    • tolkning av konfigurationsfiler
    • laddning av EFI-program
    • avkodning av PNG-bilder
    • initiering av drivrutiner
    • fel när kontrollen lämnas över till nästa program

    Det kan göra det betydligt lättare att förstå varför en kärna, ett tema eller ett startalternativ inte fungerar.

    Installation och administration

    Installationen sköts med ett skript som kompilerar Visor och kopierar de nödvändiga filerna till EFI-systempartitionen.

    Installationsprogrammet kan även skapa en startpost i datorns UEFI-inställningar med hjälp av verktyget efibootmgr.

    På Linuxsystemet installeras dessutom kommandot visor, som kan användas för att:

    • bygga programmet
    • installera det
    • uppdatera det
    • signera filer
    • kontrollera konfigurationen
    • visa aktuell status
    • avinstallera starthanteraren

    För att kompilera Visor från källkod krävs bland annat GNU-EFI:s utvecklingsfiler, GCC och binutils.

    Fortfarande ett projekt för moderna x86-datorer

    Visor riktar sig för närvarande till datorer med x86-64-processor och UEFI. Det är alltså främst avsett för moderna stationära och bärbara datorer.

    Projektet distribueras under BSD 2-Clause-licensen. Det är en tillåtande licens som ger användare och utvecklare stor frihet att använda, ändra och distribuera koden.

    Ett intressant alternativ till traditionella starthanterare

    Visor försöker kombinera ett modernt grafiskt gränssnitt med en relativt enkel konfiguration. Samtidigt finns avancerade funktioner för Secure Boot, automatiska återställningar, UKI-filer och avbildningsbaserade Linuxdistributioner.

    För vanliga användare kan den grafiska menyn och den automatiska identifieringen av operativsystem vara de mest märkbara förbättringarna. För systemadministratörer och Linuxentusiaster är stödet för signerade EFI-filer, boot counting och separata filsystemsdrivrutiner sannolikt mer intressant.

    Visor befinner sig i ett område där tillförlitlighet är mycket viktigt. Ett fel i en vanlig applikation kan ofta lösas genom att programmet startas om, men ett fel i starthanteraren kan innebära att hela datorn vägrar starta.

    Trots detta visar projektet hur även datorns allra tidigaste uppstartsfas kan göras mer lättanvänd, flexibel och visuellt tilltalande.

    > Teknisk fakta: Visor Boot Manager

    Programtyp UEFI-starthanterare
    Plattform x86-64-system med UEFI
    Operativsystem Linux, Windows och andra EFI-program
    Konfigurationsfil boot.conf
    Konfigurationens plats EFI-systempartitionen
    Grafiskt gränssnitt UEFI Graphics Output Protocol
    Navigering Tangentbord, mus, styrplatta och pekskärm
    Linuxstöd EFI stub-kärnor, UKI, vmlinuz och initramfs
    Filsystem FAT samt andra filsystem genom externa EFI-drivrutiner
    Dual boot Ja, inklusive Microsoft Windows Boot Manager
    Automatisk identifiering Söker efter vanliga Linux- och Windows-startprogram
    Boot Loader Specification Stöds, inklusive OSTree- och bootc-baserade system
    Boot counting Automatisk återgång efter misslyckade startförsök
    Secure Boot Stöds genom shim och signaturverifiering
    Loggfil boot.log
    Kompilator och verktyg GCC, binutils och GNU-EFI
    Licens BSD 2-Clause

    root@visor:~$ redo att starta systemet_

  • Ubuntu 26.10 tar sina första steg – men det här är bara början

    Ubuntu 26.10 ”Stonking Stingray” har nu dykt upp i sin första tidiga testversion. Det är långt ifrån ett färdigt operativsystem, men för utvecklare, testare och Linuxintresserade ger den första snapshot-versionen en tydlig försmak av vad nästa Ubuntu-utgåva kan komma att bjuda på när den släpps hösten 2026.

    En första titt på nästa Ubuntu

    Ubuntu 26.10, med det färgstarka kodnamnet ”Stonking Stingray”, har nu tagit sina första offentliga steg. Canonical har släppt de första så kallade snapshot-avbilderna, alltså tidiga testversioner av operativsystemet som längre fram ska bli nästa stora Ubuntu-version efter Ubuntu 26.04 LTS.

    Inte ett färdigt system ännu

    För den vanliga användaren kan det låta som att Ubuntu 26.10 redan är färdigt, men så är det inte. Det här är snarare en tidig byggarbetsplats än ett färdigt hus. Grunden är lagd, men väggarna ska justeras, elen ska dras och inredningen är långt ifrån klar.

    Vad är en snapshot-version?

    En snapshot-version är till för utvecklare, testare och nyfikna entusiaster som vill se hur nästa version av Ubuntu växer fram. Den används för att hitta fel, testa nya programversioner och upptäcka problem innan den färdiga versionen når vanliga användare.

    Bygger på Ubuntu 26.04 LTS

    Ubuntu 26.10 bygger i detta tidiga skede till stor del på Ubuntu 26.04 LTS, som släpptes den 23 april 2026. Det är vanligt i början av en ny utvecklingscykel. Man tar den senaste stabila versionen som grund och börjar sedan steg för steg byta ut delar mot nyare komponenter.

    Linuxkärnan är systemets motor

    I den första snapshot-versionen används Linuxkärnan 7.0 och skrivbordsmiljön GNOME 50. Linuxkärnan kan beskrivas som operativsystemets motor. Det är den som sköter kontakten med datorns hårdvara, till exempel processor, minne, lagring, nätverk och grafikkort. GNOME är i sin tur den grafiska skrivbordsmiljön, alltså det användaren möter i form av fönster, menyer, inställningar och appar.

    Nyare teknik väntar under utvecklingen

    Under de kommande månaderna väntas Ubuntu 26.10 få ännu nyare teknik. Bland annat planeras GNOME 51, Linuxkärnan 7.2, grafikstacken Mesa 26.2 och kompilatorn GCC 16.1. För den som inte följer Linuxvärlden dagligen kan dessa namn låta tekniska, men de påverkar sådant som prestanda, hårdvarustöd, grafik, spel, energiförbrukning och möjligheten att köra modern programvara.

    Vägen fram till färdig version

    Den färdiga versionen av Ubuntu 26.10 är planerad till 15 oktober 2026. Innan dess kommer en betaversion den 24 september, vilket brukar vara den första versionen som är mer sammanhängande för bredare testning. Canonical planerar också två testveckor, den 2 juli och den 27 augusti, där användare kan hjälpa till att prova systemet och rapportera buggar.

    Bör bara testas på rätt plats

    Det är dock viktigt att förstå att den här första snapshot-versionen inte är avsedd för vardagsbruk. Den kan krascha, sakna funktioner eller innehålla fel som gör datorn svår att använda. Därför bör den bara installeras på en testdator eller i en virtuell maskin. Den som behöver en stabil dator för arbete, studier eller familjens vardagsanvändning bör hålla sig till Ubuntu 26.04 LTS.

    Alla ISO-filer finns inte ännu

    En annan detalj är att alla ISO-avbilder ännu inte finns tillgängliga. Bland annat saknas den vanliga 64-bitars Ubuntu Desktop-versionen för amd64 i den första omgången. Den väntas i stället komma med den andra snapshot-versionen, som är planerad till slutet av juni.

    En korttidsversion för den nyfikne

    Ubuntu 26.10 blir en så kallad interim-version. Det betyder att den bara får stöd i nio månader, fram till juni 2027. Den typen av Ubuntu-version passar främst användare som vill ha nyare programvara och funktioner. För den som prioriterar långsiktig stabilitet är LTS-versionerna, som Ubuntu 26.04 LTS, oftast ett bättre val.

    Öppen utveckling i praktiken

    Samtidigt är snapshot-versionerna viktiga. De visar hur öppen utveckling fungerar i praktiken. I stället för att allt sker bakom stängda dörrar kan användare och utvecklare följa processen, testa systemet och bidra med felrapporter. På så sätt blir den färdiga versionen bättre.

    En försmak av framtidens Linuxskrivbord

    Ubuntu 26.10 är alltså inte redo att ersätta dagens stabila system. Men den första snapshot-versionen markerar startskottet för nästa kapitel i Ubuntus utveckling. För den teknikintresserade är det en möjlighet att kika in i framtidens Linuxskrivbord redan nu.

    https://cdimage.ubuntu.com/ubuntu/releases/26.10/snapshot-1

    Teknisk faktaruta: Ubuntu 26.10 ”Stonking Stingray”

    Version: Ubuntu 26.10

    Kodnamn: Stonking Stingray

    Typ av version: Interim-version, alltså en korttidsversion mellan två LTS-utgåvor.

    Första snapshot: Tidig testversion för utvecklare, testare och nyfikna användare.

    Bygger inledningsvis på: Ubuntu 26.04 LTS ”Resolute Raccoon”.

    Linuxkärna i första snapshot: Linux 7.0

    Skrivbordsmiljö i första snapshot: GNOME 50

    Planerade nyare komponenter: GNOME 51, Linux 7.2, Mesa 26.2 och GCC 16.1.

    Planerad betaversion: 24 september 2026

    Planerat slutligt släpp: 15 oktober 2026

    Stödperiod: Cirka nio månader, fram till juni 2027.

    Rekommenderad användning: Testdator eller virtuell maskin. Bör inte användas på en viktig vardagsdator.

    Passar bäst för: Utvecklare, Linuxentusiaster och användare som vill testa kommande teknik innan den når stabila Ubuntu-versioner.

  • GNU Hurd tar steget in i 64-bitarsvärlden

    GNU Hurd har tagit ett historiskt steg in i 64-bitarsvärlden. Efter över tre decennier som ett experimentellt 32-bitarsprojekt kan den alternativa GNU-kärnan nu köras nativt på modern x86_64-hårdvara – tack vare integrationen i GNU Guix. Det innebär inte att Hurd ersätter Linux, men det gör projektet tekniskt relevant igen och öppnar dörren för en ny generation utvecklare och forskare.

    Efter mer än tre decennier av utveckling har GNU Hurd fått inbyggt stöd för x86_64-arkitekturen. Det innebär att systemet nu kan köras nativt på modern 64-bitars hårdvara. Stödet levereras via GNU Guix, som både är en avancerad pakethanterare och ett komplett operativsystem.

    Detta markerar första gången Hurd officiellt lämnar sin 32-bitarsbegränsning bakom sig.

    Vad är GNU Hurd?

    Hurd är tänkt att vara kärnan i det operativsystem som utvecklas av GNU Project. Projektet startade redan på 1980-talet med målet att skapa ett helt fritt operativsystem. När Linux dök upp i början av 1990-talet blev det snabbt den praktiska kärnan i GNU/Linux-systemen, medan Hurd fortsatte som ett mer experimentellt alternativ.

    Till skillnad från Linux bygger Hurd på en mikrokärnearkitektur baserad på GNU Mach. I en sådan design är själva kärnan minimal. Funktioner som filsystem, nätverk och enhetsdrivrutiner körs som separata servrar i användarrymden och kommunicerar genom meddelanden.

    Tanken är att detta ska ge större flexibilitet, bättre modularitet och potentiellt högre säkerhet. I praktiken har det också inneburit tekniska utmaningar som gjort utvecklingen långsam.

    Varför är 64-bitarsstöd så betydelsefullt?

    Under lång tid var Hurd begränsat till 32-bitars x86-system. Det innebar att:

    • Minne var begränsat till maximalt 4 GB adresserbart utrymme
    • Modern hårdvara inte kunde utnyttjas fullt ut
    • Projektets praktiska användbarhet minskade

    Med x86_64-stöd kan Hurd nu använda betydligt större minnesutrymmen och köras direkt på dagens processorer utan kompatibilitetslager. Det gör systemet mer relevant för forskning och utveckling.

    Det betyder dock inte att Hurd plötsligt blir ett alternativ till etablerade system. Snarare handlar det om att ta bort en teknisk spärr som länge hållit projektet tillbaka.

    GNU Guix och den nya generationens systembygge

    Det är genom Guix som 64-bitarsversionen nu görs tillgänglig. Guix är både en pakethanterare som kan installeras ovanpå andra Linux-system och en fullständig distribution kallad Guix System.

    En central idé är att hela systemet definieras deklarativt som kod. Det innebär att:

    • Uppdateringar sker atomiskt
    • Tidigare systemtillstånd kan återställas
    • System kan reproduceras exakt på flera maskiner

    I den senaste versionen har projektet lagt till över 12 000 nya paket och genomfört tiotusentals uppdateringar. Centrala verktyg och kompilatorer har moderniserats, och systemhanteringen har förbättrats med nya tjänster och säkerhetsfunktioner.

    Samtidigt fortsätter arbetet med att minimera beroendet av förkompilerad kod, vilket är en viktig del av projektets ambition att bygga systemet helt från källkod.

    Experimentellt – men inte irrelevant

    Trots framstegen är GNU Hurd fortfarande experimentellt. Hårdvarustödet är begränsat och stabiliteten når inte upp till nivåerna hos mer etablerade kärnor. Det är inte avsett för produktionsmiljöer.

    Men 64-bitarsstödet gör systemet mer tillgängligt för:

    • Operativsystemforskning
    • Säkerhetsstudier
    • Arkitekturexperiment
    • Fri programvaruutveckling

    Det blir nu möjligt att testa och utveckla Hurd på vanlig modern utrustning i stället för att förlita sig på äldre 32-bitarsmaskiner.

    En symbol för uthållighet

    Att Hurd nu tar klivet in i 64-bitarsvärlden är mer än en teknisk uppdatering. Det är ett tecken på långsiktig envishet inom fri programvaruvärld. I en bransch där många projekt försvinner efter några år har Hurd fortsatt att utvecklas i över 30 år.

    Det återstår att se vilken roll systemet kommer att spela i framtiden. Men med stöd för modern arkitektur har GNU Hurd tagit ett steg från historisk kuriositet till ett återigen relevant forskningsprojekt.

    https://guix.gnu.org/blog/2026/the-64-bit-hurd

    Faktaruta: GNU Hurd 64-bit via Guix

    Kort sagt: GNU Hurd har nu nativt x86_64-stöd som kan testas via GNU Guix/Guix System.
    Vad är Hurd? En experimentell GNU-kärna byggd ovanpå mikrokärnan GNU Mach, där flera systemtjänster körs som separata servrar i användarrymden.
    Varför 64-bit spelar roll: Modern hårdvara och större minnesadressrymd (praktiskt för utveckling, test och forskning).
    Hur får man tag på det? Guix tillhandahåller systemavbildningar/verktyg för installation eller test.
    Viktigt: Hurd är fortfarande experimentellt och inte ett produktionsalternativ till Linux.
  • AlmaLinux OS 9.7 – kraftfull och fri ersättare till Red Hat Enterprise Linux

    AlmaLinux OS 9.7 är nu tillgängligt som en kostnadsfri och fullt kompatibel ersättare till Red Hat Enterprise Linux 9.7. Med fokus på prestanda, moderna utvecklingsverktyg och förstärkt säkerhet – inklusive stöd för post-kvantkryptografi – positionerar sig denna version som ett attraktivt alternativ för både företag och tekniska användare som vill ha en stabil och långsiktig Linuxplattform utan licenskostnader.

    Den senaste versionen av AlmaLinux OS, med kodnamnet “Moss Jungle Cat”, har släppts som en stabil uppdatering av denna helt kostnadsfria Linux-distribution. AlmaLinux bygger på samma källkod som Red Hat Enterprise Linux (RHEL) 9.7, vilket innebär full kompatibilitet utan licensavgifter. Detta gör den särskilt attraktiv för företag, utvecklare och driftsmiljöer.

    Vad är nytt i AlmaLinux OS 9.7?

    Version 9.7 fokuserar på förbättrad systemprestanda, modern utvecklingsmiljö och stärkt säkerhet.

    Uppdaterade utvecklingsverktyg

    • GCC 15.1
    • LLVM 20.1.8
    • Rust 1.88.0
    • Go 1.24
    • Node.js 24
    • SWIG 4.3
    • .NET 10.0

    Förbättrade verktyg för felsökning och prestanda

    • GDB 16.3
    • Valgrind 3.25.1
    • SystemTap 5.3
    • Dyninst 13.0.0
    • elfutils 0.193
    • libabigail 2.8
    • rsyslog 8.2506.0
    • Bpftrace 0.23.5
    • PCP 6.3.7
    • Grafana 10.2.6

    Nätverksrelaterade uppdateringar

    • NetworkManager 1.54
    • iproute 6.14.0
    • Ethtool 6.15

    Containers och virtualisering

    • Podman 5.6.0
    • Buildah 1.41.4

    Övriga uppdaterade komponenter

    KomponentVersion
    GIMP3.0.4
    Mesa25.0.7
    Samba4.22.4
    Git-LFS3.6.1

    Säkerhetsförbättringar

    AlmaLinux OS 9.7 introducerar stöd för post-kvantkryptografi via en ny PQ-policy i de systemomfattande krypteringsinställningarna.

    • OpenSSL 3.5 (stöd för ML-KEM, ML-DSA och SLH-DSA samt hybrid-algoritmer)
    • SELinux-policy 38.1.65
    • SSSD 2.9.7
    • Keylime 7.12.1

    Operativsystemets kärna

    Systemet använder Linux-kärna 5.14, samma som i RHEL 9.7.

    Installationsalternativ

    Tillgängliga ISO-avbilder:

    ISO-filAnvändningsområde
    AlmaLinux-9.7-x86_64-boot.isoNätverksinstallation
    AlmaLinux-9.7-x86_64-minimal.isoMinimal installation offline
    AlmaLinux-9.7-x86_64-dvd.isoKomplett installation

    Ladda ner en passande ISO från katalogen 9.7/isos/$arch/ på AlmaLinux webbplats.


    Uppgradering från tidigare installation

    Befintliga AlmaLinux 9.x-system kan uppdateras via terminal:

    sudo dnf upgrade --refresh
    

    Det är rekommenderat att läsa release notes före uppgradering.

    Sammanfattning

    AlmaLinux OS 9.7 är en stabil och fullt kompatibel ersättare till RHEL 9.7. Med moderniserade utvecklingsverktyg och avancerade säkerhetsförbättringar, inklusive stöd för post-kvantkryptografi, är det en framtidssäker plattform för både utveckling och produktion.

    AlmaLinux OS 9.7 – Fakta

    Kodnamn: Moss Jungle Cat

    Baserad på: Red Hat Enterprise Linux 9.7 (RHEL-kompatibel)

    Kärna: Linux 5.14

    Inriktning: stabil serverplattform, prestanda, långsiktigt underhåll

    Viktiga verktyg: GCC 15, LLVM 20.1.8, Rust 1.88.0, Go 1.24, .NET 10.0

    Containers: Podman 5.6.0, Buildah 1.41.4

    Säkerhet: uppdaterade kryptopolicys med stöd för post-kvantkryptografi (PQC)

    Målgrupp: företag, datacenter, utvecklare och entusiaster som vill ha en gratis RHEL-kompatibel plattform

  • Nyheterna i OpenBSD 7.5

    OpenBSD är ett UNIX-liknande operativsystem känd för sin säkerhetsfokus. Det är öppen källkod och utvecklas av ett globalt volontärteam. Operativsystemet inkluderar en rad säkerhetsfunktioner som adresserar minneskorruption och säkerhetsluckor proaktivt. OpenBSD används ofta i servrar och säkerhetskritiska system.

    OpenBSD 7.5 har nu officiellt släppts, och fortsätter att erbjuda ett säkert och fritt UNIX-baserat operativsystem som betonar säkerhet, mångsidighet och korrekthet.

    Från början en avknoppning från NetBSD, har OpenBSD vuxit till att bli ett betydelsefullt operativsystem med fokus på en säker databehandlingsmiljö.

    Här är några av de mest betydelsefulla uppdateringarna i OpenBSD 7.5:
    Den nya versionen introducerar möjligheten att kryptera rotpartitionen under installationsprocessen, vilket förstärker skyddet av känslig data. Pinsyscalls, ett nytt systemanrop, tillåter mer detaljerad kontroll över systemanrop, vilket bidrar till ökad systemintegritet och minskade säkerhetsrisker.

    För att ytterligare säkra systemet har stödet för indirekta systemanrop via funktionen syscall tagits bort. Denna åtgärd, tillsammans med pinsyscalls, förbättrar säkerheten genom att begränsa tillgången till systemanrop och förhindra potentiella attacker.

    På hårdvarusidan, specifikt för ARM64-system, inkluderar nu OpenBSD stöd för pekareautentisering (PAC) och identifiering av målbranch (BTI), vilket skyddar mot attacker som korrumperar minnet. Stödet för IPv6 på ppp-nätverksgränssnitt utökas också, vilket förbättrar anslutningsmöjligheter och kompatibilitet.

    OpenBSD 7.5 har också förbättrat paketfiltreringen i pf-brandväggen, vilket ger bättre prestanda på flerkärniga system och ökad insyn i nätverkstrafiken. Netstat-verktyget har uppdaterats för att visa mer detaljerad statistik om effektiviteten i ruttcache, vilket ger användarna värdefulla insikter för att optimera nätverksprestanda och säkerhetsinställningar.

    Virtualiseringsstacken i VMM-hypervisorn har uppgraderats med flertrådstöd och förbättrad stabilitet på Intel VMX-baserade system, vilket förbättrar både tillförlitligheten och prestandan i virtualiserade miljöer.

    Vidare har OpenBSD 7.5 utökat sitt stöd för hårdvara och introducerat nya drivrutiner, vilket säkerställer bättre kompatibilitet med ett brett urval av enheter, från Apples bildkontroller till Qualcomms trådlösa chips.

    Användarna kan nu njuta av en uppdaterad skrivbordsmiljö med KDE Plasma 5.27, som erbjuder förbättrad användarupplevelse och de senaste funktionerna från KDE:s ekosystem.

    Slutligen har viktiga programvarukomponenter som LibreSSL och OpenSSH fått uppdateringar för att garantera de senaste säkerhetsförbättringarna och prestandaoptimeringarna. Det omfattande biblioteket av tredjepartsapplikationer har också uppdaterats, vilket ger tillgång till de senaste versionerna av populära programvarupaket.

    Här är en kort sammanfattning av några viktiga uppdaterade program och paket i denna version:

    • Asterisk, Audacity, CMake, Chromium, FFmpeg, Firefox
    • GCC, GHC, GNOME, Go, JDK, Krita
    • LLVM/Clang, LibreOffice, Lua, MariaDB, Mono
    • Mutt, NeoMutt, Node.js, OCaml, OpenLDAP
    • PHP, PostgreSQL, Python, Qt, R, Ruby
    • Rust, SQLite, Shotcut, Sudo, Suricata
    • Tcl/Tk, TeX Live, Thunderbird, Vim, Neovim, Xfce

    https://www.openbsd.org/faq/faq4.html#Download

    OpenBSD sidan i vår Wiki

    https://wiki.linux.se/index.php/OpenBSD

    Fakta: OpenBSD 7.5

    Översikt: OpenBSD är ett UNIX-liknande, fritt och öppet operativsystem som utvecklas av ett globalt volontärteam. Fokus ligger på säkerhet, korrekthet och enkelhet. Vanligt i servrar och säkerhetskritiska miljöer.

    Säkerhetsnyheter i 7.5:

    • Krypterad rotpartition direkt i installationen för starkare dataskydd.
    • pinsyscalls: finmaskig kontroll av systemanrop.
    • Borttaget stöd för indirekta systemanrop via syscall() för att minska angreppsytan.

    Arkitektur & nätverk:

    • ARM64: stöd för PAC (Pointer Authentication) och BTI (Branch Target Identification) mot minneskorruptionsattacker.
    • IPv6 på ppp-gränssnitt utökat för bättre uppkoppling.
    • pf-brandväggen: förbättrad paketfiltrering för flerkärniga system.
    • netstat: mer detaljerad statistik för ruttcache/effektivitet.

    Virtualisering:

    • VMM-hypervisorn: flertrådstöd och stabilitetsförbättringar på Intel VMX-baserade system.

    Hårdvarustöd: utökade drivrutiner och bättre kompatibilitet (bl.a. Apple-displaykontroller, Qualcomm-Wi-Fi m.m.).

    Skrivbord & användarmiljö: KDE Plasma 5.27 tillgängligt för uppdaterad arbetsmiljö.

    Kärnkomponenter uppdaterade: LibreSSL, OpenSSH – senaste säkerhetsfixar och prestandaförbättringar.

    Större paketuppdateringar (urval): Firefox, Chromium, FFmpeg, GCC/Clang/LLVM, Go, JDK, Python, PHP, PostgreSQL, MariaDB, SQLite, Rust, Qt, GNOME, KDE, Xfce, Audacity, Krita, LibreOffice, TeX Live, Thunderbird, Vim/Neovim, Suricata, Node.js, OCaml, Mono, Asterisk, CMake, Mutt/NeoMutt, OpenLDAP, Shotcut, Sudo m.fl.

    Tips: Basuppdateringar via syspatch, paket via pkg_add -u.

Etikett: GCC

  • NetBSD 11.0 tar steget in i RISC-V-världen

    NetBSD 11.0 är den nittonde stora versionen av det portabla Unix-systemet. Utgåvan introducerar stabilt stöd för 64-bitars RISC-V, förbättrad Linuxkompatibilitet, snabbare virtuella maskiner och ett stort antal nya drivrutiner. NetBSD 11.0 är här. Den nittonde stora versionen av det klassiska Unix-liknande operativsystemet bjuder bland annat på stöd för 64-bitars RISC-V, bättre kompatibilitet med Linuxprogram, snabbare…

  • GCC säger nej till betydande kod som skapats av AI

    Utvecklare får använda AI för att diskutera idéer, förstå källkod och göra efterforskningar. Men kod som helt eller delvis bygger på material från språkmodeller som ChatGPT, Gemini eller GitHub Copilot ska normalt inte tas emot som bidrag till GNU Compiler Collection. GCC Steering Committee, den grupp som leder utvecklingen av GNU Compiler Collection, har antagit…

  • GNU Binutils 2.47 gör utvecklarnas verktygslåda snabbare och mer flexibel

    GNU-projektet har släppt Binutils 2.47, en ny version av den viktiga verktygssamling som används för att bygga och analysera program i Linux. Uppdateringen ger bland annat bättre stöd för RISC-V, nya möjligheter vid felsökning och snabbare länkning av stora program. GNU-projektet har släppt GNU Binutils 2.47, en ny version av den verktygssamling som används för…

  • Visor – en modern och grafisk starthanterare för Linux och Windows

    Visor är en ny starthanterare med öppen källkod för moderna UEFI-datorer. Den kan starta Linux, Windows och andra EFI-program genom ett grafiskt och anpassningsbart gränssnitt, samtidigt som den erbjuder stöd för bland annat Unified Kernel Images, Secure Boot och automatisk återställning efter misslyckade uppdateringar. När en dator startas behöver den välja vilket operativsystem eller program…

  • Ubuntu 26.10 tar sina första steg – men det här är bara början

    Ubuntu 26.10 ”Stonking Stingray” har nu dykt upp i sin första tidiga testversion. Det är långt ifrån ett färdigt operativsystem, men för utvecklare, testare och Linuxintresserade ger den första snapshot-versionen en tydlig försmak av vad nästa Ubuntu-utgåva kan komma att bjuda på när den släpps hösten 2026. En första titt på nästa Ubuntu Ubuntu 26.10,…

  • GNU Hurd tar steget in i 64-bitarsvärlden

    GNU Hurd har tagit ett historiskt steg in i 64-bitarsvärlden. Efter över tre decennier som ett experimentellt 32-bitarsprojekt kan den alternativa GNU-kärnan nu köras nativt på modern x86_64-hårdvara – tack vare integrationen i GNU Guix. Det innebär inte att Hurd ersätter Linux, men det gör projektet tekniskt relevant igen och öppnar dörren för en ny…

  • AlmaLinux OS 9.7 – kraftfull och fri ersättare till Red Hat Enterprise Linux

    AlmaLinux OS 9.7 är nu tillgängligt som en kostnadsfri och fullt kompatibel ersättare till Red Hat Enterprise Linux 9.7. Med fokus på prestanda, moderna utvecklingsverktyg och förstärkt säkerhet – inklusive stöd för post-kvantkryptografi – positionerar sig denna version som ett attraktivt alternativ för både företag och tekniska användare som vill ha en stabil och långsiktig…

  • Nyheterna i OpenBSD 7.5

    OpenBSD 7.5 har nu officiellt släppts, och fortsätter att erbjuda ett säkert och fritt UNIX-baserat operativsystem som betonar säkerhet, mångsidighet och korrekthet. Från början en avknoppning från NetBSD, har OpenBSD vuxit till att bli ett betydelsefullt operativsystem med fokus på en säker databehandlingsmiljö. Här är några av de mest betydelsefulla uppdateringarna i OpenBSD 7.5:Den nya…