• Navidrome 0.64 gör den egna musikservern smartare och mer kompatibel

    Navidrome 0.64 har släppts med stöd för Jellyfin-kompatibla musikappar, snabbare spellistor, smartare sortering och en helt omarbetad hantering av albumomslag. För den som föredrar att lagra och strömma sin egen musik i stället för att vara beroende av Spotify, Apple Music eller andra kommersiella tjänster är uppdateringen särskilt intressant.

    Navidrome är en öppen källkodsbaserad musikserver som kan köras på exempelvis en Linux-server, NAS eller liten hemdator. Musiken lagras lokalt på den egna utrustningen, medan Navidrome organiserar biblioteket och gör det möjligt att strömma musiken till datorer, telefoner och andra enheter.

    Med Navidrome 0.64 tar projektet flera steg mot att fungera tillsammans med ännu fler musikappar.

    Jellyfin-appar kan ansluta till Navidrome

    Den största nyheten är ett experimentellt stöd för Jellyfin Music API.

    Jellyfin är precis som Navidrome en självhostad medieplattform, men används inte bara för musik utan även för exempelvis filmer och TV-serier. Runt Jellyfin har det vuxit fram ett stort antal klientprogram.

    Navidromes nya stöd innebär att musikappar som normalt är utvecklade för Jellyfin i framtiden även kan användas tillsammans med Navidrome.

    Bland apparna som nämns finns Finamp och Jellify.

    Funktionen är fortfarande experimentell och därför avstängd som standard. Den som vill prova den måste aktivera den i Navidromes konfiguration.

    Det här kan på sikt bli en viktig förändring. En självhostad server är nämligen bara så användbar som de appar som kan ansluta till den. Genom att stödja fler etablerade gränssnitt kan Navidrome bli kompatibelt med betydligt fler klienter utan att varje app behöver utvecklas specifikt för Navidrome.

    Ny hantering av albumomslag

    En annan större förändring finns bakom kulisserna.

    Navidrome har fått en omarbetad pipeline för albumomslag och annan grafik.

    Tidigare kunde hämtning och bearbetning av omslagsbilder påverka hur snabbt innehållet visades. I den nya versionen sker större delar av arbetet i bakgrunden.

    När ett albumomslag ännu inte hunnit laddas visas först en suddig lågupplöst version. Den ersätts sedan automatiskt av den fullständiga bilden.

    Tekniken är vanlig på moderna webbplatser och gör att sidan upplevs som snabbare, eftersom användaren inte behöver vänta på att alla stora bilder ska laddas innan innehållet visas.

    Navidrome har dessutom blivit försiktigare när externa tjänster används för att hitta albumomslag. Förfrågningarna begränsas och systemet försöker inte lika ofta hämta bilder som tidigare saknats.

    Det minskar både onödig nätverkstrafik och belastningen på externa bildtjänster.

    Favoritmarkera spellistor

    Även webbgränssnittet har fått flera förbättringar.

    Spellistor kan nu markeras som favoriter. Det går därefter att filtrera listan så att bara favoritspellistor visas.

    För personer med många spellistor är det en liten men praktisk förändring. Funktionen gör det exempelvis enklare att hålla ett stort arkiv samtidigt som de mest använda listorna finns lättillgängliga.

    Det har dessutom lagts till nya kommandon för Refresh Metadata, alltså att uppdatera metadata för artister och album.

    Det kan vara användbart när informationen i musikfilerna har ändrats utan att själva ljudfilerna flyttats.

    Nya teman

    Navidrome har också fått fler visuella teman.

    De nya alternativen heter Catppuccin Mocha och Catppuccin Frappé.

    Catppuccin är ett populärt färgtema inom Linux- och utvecklarvärlden och finns bland annat för terminalprogram, textredigerare och skrivbordsmiljöer.

    Det tidigare Macchiato-temat har samtidigt uppdaterats så att färgerna bättre överensstämmer med den officiella Catppuccin-paletten.

    Användaren kan dessutom välja vilken del av Navidrome som ska visas direkt efter inloggning. Förutom tidigare alternativ kan bland annat Artister, Låtar, Spellistor och Radio användas som startsida.

    Snabbare för stora musiksamlingar

    Har man några hundra album spelar prestanda kanske inte särskilt stor roll.

    Men Navidrome används även av personer med bibliotek som innehåller tiotusentals eller hundratusentals låtar.

    Därför har utvecklarna lagt mycket arbete på databasen.

    Import av stora spellistor har enligt projektet blivit betydligt snabbare. Filtrering efter genre och artist har också byggts om så att databasen kan använda indexerade relationstabeller.

    Det låter tekniskt, men resultatet är enkelt: databasen behöver söka igenom mindre information för varje fråga.

    Det kan göra stor skillnad när musikbiblioteket växer.

    Track 2 kommer före Track 10

    Navidrome 0.64 introducerar dessutom något som kallas natural sorting, eller naturlig sortering.

    Datorer sorterar traditionellt text tecken för tecken. Därför kan en lista bli:

    Track 1
    Track 10
    Track 11
    Track 2
    Track 3

    För en människa känns det naturligare med:

    Track 1
    Track 2
    Track 3
    Track 10
    Track 11

    Den nya funktionen gör just detta.

    Naturlig sortering måste dock aktiveras manuellt genom inställningen EnableNaturalSorting.

    Fler verktyg för administratörer

    Även den som administrerar Navidrome från kommandoraden får flera nya verktyg.

    Det finns bland annat nya kommandon för att undersöka och uppdatera albumomslag.

    Verktygen missing list och missing fix kan hjälpa till när musikfiler har flyttats och Navidromes databas därför pekar mot gamla sökvägar.

    Dessutom finns nya funktioner för att kontrollera och reparera sökindex.

    Kommandot doctor kan användas för att hitta problem, medan sökindex kan byggas om om databasen blivit skadad.

    För personer som driver stora Navidrome-installationer kan sådana verktyg vara minst lika viktiga som förbättringarna i webbgränssnittet.

    Smartare transcoding

    När musik skickas från servern till en spelare behöver ljudet ibland konverteras till ett annat format. Detta kallas transcoding.

    Navidrome har nu blivit bättre på att undvika onödigt arbete.

    Om musikfilen redan använder det format som klienten kräver behöver servern inte längre koda om filen en extra gång.

    Det sparar processorresurser och kan dessutom ge snabbare uppspelning.

    Transkodade FLAC-strömmar som skickas genom pipes går nu också att söka i, vilket gör det möjligt att hoppa framåt och bakåt i låten.

    Flera problem med avbrutna transkodade strömmar har samtidigt rättats, liksom felaktig rapportering av MIME-typ för AAC-ljud.

    Viktig databasändring

    Den kanske viktigaste tekniska förändringen är samtidigt en som vanliga användare knappast kommer att märka.

    Navidrome flyttar i version 0.64 alla interna ID-nummer till ett gemensamt 128-bitars Base62-format.

    ID-numren används internt för att identifiera exempelvis låtar, album, artister och spellistor.

    Eftersom ändringen påverkar samtliga tabeller i databasen behöver Navidrome genomföra en omfattande migrering vid uppgraderingen.

    Därför rekommenderar utvecklarna uttryckligen att man säkerhetskopierar Navidromes databas innan uppgraderingen.

    Det är särskilt viktigt för större installationer där databasen innehåller många spellistor, användarkonton och annan information som inte enkelt kan återskapas genom att bara läsa in musikfilerna igen.

    Ett allt mer komplett alternativ till kommersiella musiktjänster

    Navidrome 0.64 innehåller kanske ingen enskild funktion som förändrar hur vi lyssnar på musik.

    Men tillsammans visar förändringarna hur mogen den självhostade musikvärlden börjar bli.

    För några år sedan innebar en egen musikserver ofta ett ganska tekniskt system med begränsat appstöd. I dag finns webbspelare, mobilappar, fjärråtkomst, automatiska albumomslag, transkodning och gränssnitt som på många sätt liknar kommersiella streamingtjänster.

    Skillnaden är att musikbiblioteket fortfarande ligger på din egen server.

    Navidromes nya Jellyfin-stöd kan dessutom göra gränsen mellan olika öppna medieplattformar ännu mindre tydlig.

    För användare som vill behålla kontrollen över sin musiksamling, samtidigt som de vill ha bekvämligheten hos en modern streamingtjänst, blir Navidrome därmed ett allt mer intressant alternativ.

    https://github.com/navidrome/navidrome/releases/tag/v0.64.0

    > FAKTA: NAVIDROME 0.64

    Program: Navidrome

    Typ: Självhostad musikserver och streamer

    Licens: Öppen källkod

    Version: 0.64

    Nyhet: Experimentellt stöd för Jellyfin Music API

    Kompatibla klienter: Bland annat Finamp och Jellify

    Övriga nyheter: Ny hantering av albumomslag, favoritmarkerade spellistor, naturlig sortering, snabbare import och nya Catppuccin-teman.

    Viktigt: Version 0.64 ändrar Navidromes interna ID-format och migrerar databasen. Säkerhetskopiera databasen före uppgradering.

    user@musicserver:~$ navidrome –version
    Navidrome 0.64 █
  • Rsync 3.5 släppt – rättar 33 säkerhetsproblem

    Rsync 3.5 har släppts med rättningar för 33 säkerhetsproblem, däribland en kritisk sårbarhet som kunde användas för att kringgå serverns åtkomstkontroller. Uppdateringen innehåller dessutom omfattande förstärkningar av programmets hantering av sökvägar, symboliska länkar, krypterade anslutningar och rsync-servrar.

    Rsync 3.5 har släppts med omfattande säkerhetsförbättringar. Den nya versionen rättar sammanlagt 33 säkerhetsproblem, varav ett klassas som kritiskt och flera som allvarliga.

    Rsync används för att kopiera och synkronisera filer både lokalt och mellan datorer. Programmet förekommer även i många skript, säkerhetskopieringslösningar och servermiljöer. Säkerhetsproblemen i version 3.5 är framför allt resultatet av en omfattande granskning av programmets sökvägshantering och daemonprotokoll.

    Kritisk sårbarhet i proxyprotokollet

    Den allvarligaste sårbarheten har beteckningen CVE-2026-53791 och klassas som kritisk.

    Problemet berör rsync-servrar där inställningen proxy protocol = true används. En klient som anslöt direkt till servern kunde skicka ett manipulerat PROXY-huvud och därigenom förfalska sin ursprungliga IP-adress. Detta kunde användas för att kringgå värdbaserade åtkomstregler.

    I rsync 3.5 godtas en vidarebefordrad adress endast när anslutningen kommer från en uttryckligen angiven och betrodd proxyserver.

    Som en ytterligare säkerhetsåtgärd kommer en server som har proxy protocol = true, men saknar inställningen proxy protocol hosts, nu att neka samtliga anslutningar. Rsync varnar dessutom för konfigurationsfelet när daemonen startas.

    Förstärkt skydd mot sökvägsattacker

    Många av de rättade sårbarheterna handlar om symboliska länkar och otillräckligt skyddade sökvägar. Under vissa omständigheter kunde en angripare få rsync att läsa, skriva eller radera filer utanför den avsedda katalogen.

    Rsync 3.5 inför därför en säkrare metod för att behandla sökvägar komponent för komponent. Bland annat har skyddet förbättrats för följande funktioner:

    • Filterfiler och listor som anges med exempelvis --filter och --files-from.
    • Loggfiler samt filer som används av --write-batch och --read-batch.
    • Mottagarkataloger och temporära kataloger.
    • Alternativen --partial-dir, --backup-dir och --link-dest.
    • Radering av källfiler med --remove-source-files.
    • Bevarande av ACL-rättigheter och utökade attribut.
    • Begränsade rsync-konton som använder verktyget rrsync.

    En särskilt viktig rättning gäller sökvägar som skickas av en ansluten klient. Tidigare kunde symboliska länkar i en rsync-modul under vissa förhållanden styra --partial-dir eller --backup-dir utanför modulens rotkatalog. Dessa sökvägar begränsas nu till det tillåtna området.

    Skydd mot överbelastning och minnesfel

    Version 3.5 rättar även flera problem som kunde användas för att överbelasta eller krascha en rsync-server.

    En angripare kunde bland annat skapa särskilt utformade kedjor med identiska svaga kontrollsummor och därigenom orsaka en kvadratisk ökning av processorbelastningen. Sökningen genom sådana kedjor begränsas nu.

    Andra rättningar omfattar bland annat:

    • Begränsning av antalet Zstandard-trådar som en klient kan begära från en daemon.
    • En tidsgräns för klienter som påbörjar en anslutning men sedan skickar data extremt långsamt.
    • Kontroller mot flera heltalsöverskridningar.
    • Rättningar av skrivningar utanför tilldelat minne.
    • Begränsningar för mängden data som kan skickas i proxyhuvuden och utökade filattribut.

    Standardgränsen för komprimeringstrådar i daemonläge har stärkts så att en fjärrklient inte längre kan starta hundratals trådar genom en enda anslutning.

    hosts deny misslyckas nu säkert

    En sårbarhet i hanteringen av hosts deny kunde tidigare leda till att en klient tilläts ansluta om ett värdnamn i nekandelistan inte gick att slå upp.

    Rsync 3.5 ändrar beteendet så att ett misslyckat namnuppslag i en sådan regel leder till att anslutningen nekas. Programmet använder därmed principen ”fail closed” i stället för att släppa igenom klienten.

    Även tolkningen av vissa regler under auth users har rättats. Gruppnamn som innehöll mellanslag kunde tidigare göra att en nekningsregel eller en regel för skrivskydd inte tillämpades som avsett.

    Säkrare krypterade anslutningar

    Skriptet rsync-ssl, som används för att köra rsync över en krypterad TLS-anslutning, får en viktig säkerhetsförbättring.

    När stunnel användes kontrollerade tidigare versioner inte alltid att servercertifikatet var utfärdat av en betrodd certifikatutfärdare eller att certifikatet tillhörde det begärda värdnamnet. En angripare med möjlighet att påverka nätverkstrafiken kunde därför i vissa situationer utge sig för att vara rsync-servern.

    I rsync 3.5 kräver stunnel-läget korrekt certifikatkontroll och matchning av värdnamnet. Den äldre, osäkra hanteringen kan endast aktiveras genom ett uttryckligt undantag.

    Klienten har även fått skydd mot en skadlig motpart som försöker ändra eller stänga av klientens tidsgräns för in- och utmatning.

    Filnamn kan inte längre manipulera loggar

    Kontrolltecken i filnamn kodas numera innan de skrivs till loggfiler. Det förhindrar att manipulerade filnamn används för att infoga falska loggrader eller skicka terminalkommandon när en administratör öppnar loggen.

    Utvecklarna har också stängt en möjlighet att kringgå --safe-links i kombination med säkerhetskopiering. Osäkra symboliska länkar ska därmed inte längre kunna följa med till säkerhetskopieringsområdet via en alternativ kodväg.

    Vissa ändringar kan påverka befintliga skript

    Den striktare säkerhetsmodellen medför även några beteendeförändringar.

    En mottagare som inte körs i daemonläge följer nu endast en symbolisk länk som används som målkatalog om länken ägs av root eller av den användare som kör rsync. Syftet är att förhindra att en annan lokal användare byter ut målkatalogen och styr filerna till en annan plats.

    Administratörer som använder symboliska länkar, egna proxyinställningar, rrsync eller avancerade alternativ för säkerhetskopiering bör därför testa sina befintliga skript efter uppgraderingen.

    Uppgradering rekommenderas

    På grund av antalet säkerhetsproblem och deras allvarlighetsgrad bör användare och administratörer uppgradera till rsync 3.5 så snart versionen blir tillgänglig i den aktuella Linuxdistributionens paketförråd.

    Exakt vilka äldre versioner som påverkas varierar mellan sårbarheterna. Det är därför inte korrekt att utgå från att samtliga problem berör alla tidigare rsync-versioner. Distributioner kan dessutom välja att föra tillbaka säkerhetsrättningarna till äldre paketversioner.

    Den installerade versionen kan kontrolleras med:

    rsync --version
    

    Serveradministratörer bör särskilt granska installationer där rsync körs som daemon, med höga behörigheter eller genom begränsade SSH-konton.

    Mer information finns i de officiella versionsanteckningarna för rsync 3.5.

    > TEKNISK FAKTARUTA: RSYNC 3.5
    VERSION: 3.5.0
    SLÄPPT: 13 augusti 2026
    SÄKERHETSFEL: 33
    HÖGSTA ALLVARLIGHET: Kritisk
    KRITISK SÅRBARHET: CVE-2026-53791
    BERÖR: Klient, daemon, rrsync, rsync-ssl och sökvägshantering
    root@linux:~$ rsync –version
    REKOMMENDATION: Uppgradera till rsync 3.5 eller ett distributionspaket där säkerhetsrättningarna har förts tillbaka.
  • Ubuntu 26.04 LTS får modernare stöd för virtuella datorer

    Canonical inför en valfri virtualiseringsstack i Ubuntu 26.04 LTS. Den gör det möjligt att använda nyare versioner av QEMU, libvirt och tillhörande firmware utan att behöva lämna den stabila LTS-versionen.

    Canonical inför en ny valfri virtualiseringsmiljö i Ubuntu 26.04 LTS. Den gör det möjligt att använda nyare versioner av bland annat QEMU, libvirt, EDK2 och SeaBIOS utan att behöva lämna den stabila LTS-versionen av Ubuntu.

    Ny teknik på en stabil grund

    Ubuntu LTS är utvecklat för datorer och servrar som behöver vara stabila under lång tid. En nackdel med detta är att vissa program och systemkomponenter kan hinna bli äldre innan nästa LTS-version släpps.

    Sedan tidigare använder Ubuntu så kallade HWE-kärnor, Hardware Enablement, för att ge en LTS-version stöd för nyare hårdvara. Nu utvidgas samma princip till de program och komponenter som används för virtualisering.

    Den nya virtualiseringsstacken innehåller bland annat qemu-hwe, libvirt-hwe, edk2-hwe och seabios-hwe.

    QEMU används för att köra och emulera virtuella datorer. Libvirt används för att skapa och administrera virtuella maskiner. EDK2 innehåller bland annat OVMF, som fungerar som virtuell UEFI-firmware, medan SeaBIOS erbjuder traditionellt BIOS-stöd.

    Det innebär att själva operativsystemet kan ligga kvar på Ubuntu 26.04 LTS, samtidigt som virtualiseringsmiljön får tillgång till modernare teknik.

    Uppdateras var sjätte månad

    Under de första två åren efter lanseringen av Ubuntu 26.04 LTS planerar Canonical att uppdatera virtualiseringsstacken ungefär var sjätte månad.

    De nya versionerna kommer först att testas i Ubuntus kortlivade mellanversioner. När de har provats och bedömts som tillräckligt stabila kan de senare göras tillgängliga för Ubuntu 26.04 LTS genom HWE-paketen.

    På så sätt kan en organisation använda en stabil LTS-installation och samtidigt få modernare virtualiseringsteknik.

    Förbättrat skydd för virtuella datorer

    Ubuntu 26.04 LTS har stöd för säkerhetsteknikerna AMD SEV-SNP och Intel TDX.

    Teknikerna används för så kallad konfidentiell databehandling. Syftet är att skydda informationen i en virtuell dator även när den behandlas i arbetsminnet.

    Vanligtvis skyddas känslig information genom kryptering när den lagras på en hårddisk eller skickas över ett nätverk. När informationen används måste den däremot normalt dekrypteras.

    Med tekniker som SEV-SNP och TDX kan minnet i den virtuella datorn skyddas bättre mot andra delar av systemet, inklusive värddatorn och dess administratörer.

    Det kan vara viktigt för myndigheter, reglerade verksamheter, molntjänster, behandling av känsliga personuppgifter och konfidentiell AI-bearbetning.

    Flera funktioner inom området är fortfarande under utveckling. Den nya HWE-modellen gör det lättare att införa förbättringar i Ubuntu 26.04 LTS efter hand som de blir tillgängliga.

    Den nya stacken är valfri

    Vanliga installationer av Ubuntu 26.04 LTS fortsätter att använda de ordinarie virtualiseringspaketen.

    En administratör måste själv välja att installera HWE-varianterna. Det betyder att befintliga system inte automatiskt byter till nyare versioner av QEMU, libvirt eller firmware.

    Det minskar risken för oväntade förändringar i redan fungerande servermiljöer.

    Ett verktyg håller ihop installationen

    Canonical tillhandahåller även verktyget ubuntu_virt_helper. Det hjälper administratören att hantera virtualiseringsstacken som en sammanhängande enhet.

    QEMU, libvirt och den virtuella datorns firmware är beroende av varandra. Om bara en komponent uppgraderas kan resultatet bli en blandning av versioner som inte är testade tillsammans.

    Verktyget ska därför minska risken för ofullständiga eller inkonsekventa kombinationer av paket.

    Mindre behov av att uppgradera hela servern

    Tidigare har organisationer som behövt den senaste virtualiseringstekniken ofta haft två alternativ: att uppgradera värdservrarna till en kortlivad Ubuntu-version eller att vänta på nästa LTS-utgåva.

    Den nya virtualiseringsstacken erbjuder en mellanväg.

    Servern kan fortsätta använda Ubuntu 26.04 LTS som stabil grund, medan virtualiseringsprogrammen uppdateras i snabbare takt. Det kan ge stöd för nya processorer, bättre säkerhetsfunktioner och modernare virtuella maskiner utan att hela operativsystemet behöver bytas ut.

    För verksamheter som driver många virtuella servrar kan detta innebära både enklare underhåll och snabbare tillgång till ny teknik.

    https://canonical.com/blog/ubuntu-virtualization-hwe-stack-confidential-computing

    > TEKNISK FAKTARUTA

    Distribution: Ubuntu 26.04 LTS

    Funktion: Valfri HWE-stack för virtualisering

    HWE: Hardware Enablement

    Paket: qemu-hwe, libvirt-hwe, edk2-hwe och seabios-hwe

    Virtuell UEFI: OVMF via EDK2

    Uppdateringsintervall: Ungefär var sjätte månad under de första två åren

    Säkerhetsteknik: AMD SEV-SNP och Intel TDX

    Hanteringsverktyg: ubuntu_virt_helper

    Installation: HWE-stacken är valfri och aktiveras inte automatiskt

    Syfte: Att ge Ubuntu 26.04 LTS tillgång till modernare virtualiseringsteknik utan att hela operativsystemet behöver uppgraderas till en kortlivad Ubuntu-version.

  • Copy Fail: Linux-bugg kan ge vanliga användare root-behörighet

    En ny sårbarhet i Linux-kärnan, kallad Copy Fail, kan göra det möjligt för en vanlig lokal användare att skaffa sig fullständig kontroll över ett system. Felet, som har fått beteckningen CVE-2026-31431, är särskilt allvarligt för servrar, molnmiljöer och plattformar där flera användare eller processer delar samma maskin. En säkerhetsfix finns redan tillgänglig, men administratörer uppmanas att uppdatera och starta om sina system så snart som möjligt.

    En nyupptäckt sårbarhet i Linux-kärnan har fått säkerhetsvärlden att reagera. Felet kallas Copy Fail och har fått beteckningen CVE-2026-31431. Det gör det möjligt för en lokal, obehörig användare att i vissa fall ta full kontroll över ett Linux-system.

    Det handlar alltså inte om ett angrepp som kan göras direkt över internet utan tillgång till datorn. Men om en angripare redan kan köra kod på systemet, till exempel via ett kapat konto, skadlig programvara eller en sårbar applikation, kan felet användas för att höja behörigheten till root.

    Root är den högsta behörighetsnivån i Linux. Den som har root kan i praktiken göra vad som helst: läsa filer, ändra systeminställningar, installera program, skapa nya användare och stänga av säkerhetsfunktioner.

    Fyra byte räcker

    Det som gör Copy Fail särskilt uppseendeväckande är hur litet ingreppet kan vara. Enligt säkerhetsforskarna kan en lokal användare skriva fyra kontrollerade byte till sidcachen, eller page cache, för en fil som användaren kan läsa.

    Page cache är en del av Linux-systemets minne där filer tillfälligt lagras för att systemet ska bli snabbare. I stället för att läsa samma data från hårddisken om och om igen kan Linux hämta den från minnet. Det är normalt en osynlig men viktig prestandafunktion.

    I det här fallet kan angriparen utnyttja ett fel i hur kärnan hanterar kopiering och minne. Genom att påverka innehållet i sidcachen kan angriparen manipulera systemet på ett sätt som i slutänden kan ge root-behörighet.

    Allvarligt för servrar och molnmiljöer

    För vanliga hemanvändare är risken mindre, eftersom angriparen först behöver kunna köra kod lokalt på datorn. Men för miljöer där många användare eller processer delar samma system är hotet betydligt större.

    Särskilt utsatta är:

    • delade Linux-servrar
    • webbhotell och hostingplattformar
    • utvecklingsmiljöer
    • CI/CD-system och byggservrar
    • containerplattformar
    • molnservrar som kör kod från olika kunder eller projekt

    I sådana miljöer kan en till synes begränsad användare eller process bli en väg in till full systemkontroll.

    Offentlig exploit ökar pressen

    Sårbarheten offentliggjordes den 29 april 2026. Enligt uppgifterna finns det redan publik proof-of-concept-kod, alltså demonstrationskod som visar hur felet kan utnyttjas.

    Det gör situationen mer brådskande. När tekniska detaljer och fungerande exempel blir offentliga ökar risken att angripare snabbt bygger egna verktyg för att automatisera attacker.

    Copy Fail har bekräftats på flera stora Linux-distributioner, bland annat:

    • Ubuntu 24.04 LTS
    • Amazon Linux 2023
    • Red Hat Enterprise Linux 10.1
    • SUSE Linux Enterprise Server 16

    Felet ska ha sitt ursprung i en ändring i Linux-kärnan från 2017. Det innebär att den sårbara kodvägen kan ha funnits i många år innan den upptäcktes.

    Uppdatera och starta om

    Den goda nyheten är att en fix redan finns tillgänglig i Linux-kärnan. För administratörer och användare är rådet tydligt: installera de senaste säkerhetsuppdateringarna från den egna Linux-distributionen och starta sedan om systemet så att den nya kärnan faktiskt används.

    Som tillfällig skyddsåtgärd rekommenderar forskarna att den berörda kärnmodulen inaktiveras tills uppdateringar är installerade. För de flesta är dock den säkraste och enklaste vägen att använda distributionens vanliga uppdateringskanaler.

    Därför spelar det här roll

    Copy Fail visar hur sårbarheter i operativsystemets kärna kan få stora konsekvenser även om de inte går att utnyttja direkt på distans. I moderna IT-miljöer är lokal kodkörning ofta bara ett steg i en större attackkedja.

    En angripare som först får begränsad åtkomst kan använda en sådan här sårbarhet för att ta sig hela vägen till administratörsnivå. Därifrån kan intrånget bli betydligt svårare att upptäcka och stoppa.

    För Linux-administratörer är slutsatsen enkel: uppdatera kärnan, starta om systemet och kontrollera att den patchade versionen verkligen körs.

    Teknisk faktaruta

    Copy Fail – CVE-2026-31431

    Typ: Lokal privilegieeskalering i Linux-kärnan

    Påverkan: En lokal, obehörig användare kan i vissa fall få root-behörighet.

    Teknisk detalj: Angriparen kan skriva fyra kontrollerade byte till page cache för en läsbar fil.

    Riskmiljöer: Delade servrar, molnplattformar, CI/CD-system, containerhosts och utvecklingsmiljöer.

    Åtgärd: Installera senaste kerneluppdateringen från distributionens säkerhetskanal och starta om systemet.

    $ sudo apt update && sudo apt full-upgrade
    $ sudo reboot

  • Visa IP-adress vid inloggning i Ubuntu 24.04 (textläge)

    När du loggar in i Ubuntu 24.04 i textläge kan det vara ovärderligt att se datorns IP-adress direkt på inloggningsskärmen, särskilt vid fjärradministration, användning av virtuella maskiner och felsökning. I den här guiden går vi steg för steg igenom hur du visar IP-adressen vid TTY-inloggning med en robust systemd-lösning, samt några enklare alternativ om du vill visa adressen först efter inloggning.

    Om du loggar in i Ubuntu 24.04 i textläge (TTY, alltså utan grafiskt skrivbord) kan det vara väldigt praktiskt att direkt se maskinens IP-adress på inloggningsskärmen. Det här går att fixa på flera sätt. Nedan får du en tydlig steg-för-steg-guide med tre metoder, där den första är “rätt” och robust för moderna Ubuntu (systemd), och de andra är alternativ.

    Förutsättningar

    Du behöver kunna logga in som en användare med sudo-rättigheter.

    Du kommer att redigera någon konfigurationsfil och sedan testa genom att växla till textläge eller starta om.

    Metod 1: Visa IP i “login-banner” via systemd (rekommenderad)

    Ubuntu 24.04 använder systemd och agetty för TTY-inloggning. Vi kan lägga in ett dynamiskt meddelande som körs när TTY:n startar, så IP-adressen syns innan du loggar in.

    Steg 1: Skapa ett litet skript som skriver ut IP-adressen

    Skapa filen:

    /usr/local/bin/tty-ip-banner.sh

    Innehåll:

    #!/usr/bin/env bash
    set -e
    
    # Försök hitta en "primär" IPv4-adress (ej loopback).
    IPV4=$(ip -4 -o addr show scope global up | awk '{print $4}' | cut -d/ -f1 | head -n 1)
    
    # Om ingen IPv4 hittas, visa något ändå.
    if [ -z "${IPV4:-}" ]; then
      IPV4="(ingen IPv4 hittad ännu)"
    fi
    
    echo
    echo "IP-adress: $IPV4"
    echo
    

    Spara filen.

    Steg 2: Gör skriptet körbart

    sudo chmod +x /usr/local/bin/tty-ip-banner.sh
    

    Steg 3: Skapa en systemd drop-in för getty på tty1

    Vi lägger till ett “ExecStartPre” som körs innan själva login-programmet.

    Skapa katalogen:

    sudo mkdir -p /etc/systemd/system/getty@tty1.service.d
    

    Skapa filen:

    /etc/systemd/system/getty@tty1.service.d/ip-banner.conf

    Innehåll:

    [Service]
    ExecStartPre=/usr/local/bin/tty-ip-banner.sh
    

    Steg 4: Ladda om systemd och starta om getty

    sudo systemctl daemon-reload
    sudo systemctl restart getty@tty1.service
    

    Steg 5: Testa i textläge

    Byt till tty1:

    Tryck Ctrl + Alt + F1 (ibland F3F6 beroende på maskin)

    Du ska nu se “IP-adress: …” ovanför inloggningsprompten.

    Om du vill ha detta på fler TTY, upprepa för tty2, tty3 osv genom att skapa motsvarande drop-in-mappar, till exempel getty@tty2.service.d.

    Metod 2: Visa IP via /etc/issue (enkel men mindre flexibel)

    Ubuntu visar ofta innehållet i /etc/issue före login. Problemet är att /etc/issue är statisk text om du inte bygger en uppdateringsmekanism.

    Steg 1: Skapa ett script som genererar /etc/issue dynamiskt

    Skapa:

    /usr/local/bin/update-issue-with-ip.sh

    #!/usr/bin/env bash
    set -e
    
    IPV4=$(ip -4 -o addr show scope global up | awk '{print $4}' | cut -d/ -f1 | head -n 1)
    [ -z "${IPV4:-}" ] && IPV4="(ingen IPv4 hittad ännu)"
    
    cat > /etc/issue <<EOF
    Ubuntu 24.04 LTS
    
    IP-adress: $IPV4
    
    \\n
    EOF
    

    Gör den körbar:

    sudo chmod +x /usr/local/bin/update-issue-with-ip.sh
    

    Steg 2: Kör scriptet manuellt för att testa

    sudo /usr/local/bin/update-issue-with-ip.sh
    

    Byt till en TTY och se om det visas.

    För att detta ska uppdateras automatiskt krävs att du kör scriptet vid boot och gärna när nätet kommer upp, annars kan IP saknas om nätet inte är klart.

    Metod 3: Visa IP efter inloggning (om “vid login” duger som direkt efter)

    Om du kan nöja dig med att IP visas så fort du loggat in (direkt efter att du skrivit lösenord), är detta enklast och ofta “good enough”.

    Steg 1: Lägg till en utskrift i /etc/profile.d

    Skapa filen:

    /etc/profile.d/show-ip.sh

    IPV4=$(ip -4 -o addr show scope global up | awk '{print $4}' | cut -d/ -f1 | head -n 1)
    if [ -n "$IPV4" ]; then
      echo "IP-adress: $IPV4"
    fi
    

    Klart. Nästa gång någon loggar in i terminalen syns IP direkt.

    Felsökning

    Om du får “ingen IPv4 hittad ännu” på inloggningsskärmen kan det bero på att nätverket inte hunnit upp innan getty startar.

    En snabb kontroll efter inloggning:

    ip -4 addr
    

    Om du använder Wi-Fi kan anslutningen komma senare än för kabel, särskilt om maskinen väntar på inloggning innan den kopplar upp.

    I sådana fall är Metod 3 säkrast, eller så bygger du Metod 1 vidare så att den väntar en kort stund på nätet (exempelvis loopar i 1–3 sekunder), men det är en balans så att inloggningen inte känns seg.

    Rekommendation

    Vill du se IP innan du ens loggar in i TTY: använd Metod 1.

    Vill du ha enklast möjliga: Metod 3.

    FAKTARUTA: Visa IP-adress vid TTY-inloggning i Ubuntu 24.04
    Syfte: Visa serverns IP-adress direkt på inloggningsskärmen i textläge (TTY) – praktiskt för VM, fjärradministration och felsökning.
    Rekommenderad metod (systemd): Skapa ett skript som skriver ut IP och koppla det till getty@tty1 via en systemd drop-in.
    Kontrollera IP manuellt:
    ip -4 addr
    Vanlig orsak om IP saknas: Nätverket hinner inte bli klart innan TTY startar (ofta vid Wi-Fi). Då kan “visa efter inloggning” vara säkrare.
    Tips: Vill du visa både IPv4 och IPv6, eller flera nätverkskort (t.ex. ens18, eth0) kan skriptet byggas ut.
  • UNRaid får stöd för hårddisk boot.

    Unraid går in i 2026 med stora ambitioner. Efter ett omvälvande 2025, där Unraid 7-serien lade grunden för en mer modern och flexibel plattform, siktar utvecklarna nu på att ta bort flera av systemets historiska begränsningar. Med planerat stöd för intern boot, mer avancerade lagringskonfigurationer, ett starkare öppet API och ökad transparens i utvecklingsarbetet vill Unraid befästa sin roll som ett av de mest mångsidiga och användarstyrda server-operativsystemen för både hemlabb och mer krävande miljöer.

    Vad är Unraid?

    Unraid är ett Linux-baserat operativsystem som är byggt för att fungera som en flexibel allt-i-ett-plattform för nätverkslagring (NAS), virtualisering och applikationsdrift. Det används främst i hemmaservrar och hemlabb, men har med tiden blivit tillräckligt moget för mer avancerade prosumer- och semi-enterprise-miljöer.

    Det som särskiljer Unraid från traditionella NAS-system är hur lagring hanteras. I stället för klassisk RAID, där alla diskar binds samman i ett strikt och ofta oflexibelt arrangemang, använder Unraid en modell där varje disk har ett eget filsystem. Paritetsdiskar används för dataskydd, men varje datadisk kan läsas individuellt även utanför Unraid. Det gör det möjligt att blanda diskar av olika storlek och prestanda, expandera lagringen stegvis och minska risken för total dataförlust vid hårdvarufel.

    Utöver lagring fungerar Unraid som en komplett serverplattform. Via ett webbaserat gränssnitt kan användaren:

    • köra Docker-containrar för tjänster som medieservrar, molnlagring, backup och webbapplikationer
    • skapa och hantera virtuella maskiner med KVM, exempelvis Windows- eller Linux-system
    • konfigurera nätverk, användare, delningar och säkerhet utan att arbeta direkt i terminalen

    Historiskt har Unraid alltid startats från ett USB-minne, som även fungerat som licensbärare. Detta har gjort installationen enkel och portabel, men har samtidigt varit en svag punkt när det gäller långsiktig driftsäkerhet. Just därför är stödet för intern boot, som nu planeras, en av de största förändringarna i plattformens historia.

    Med åren har Unraid utvecklats från ett nischat lagringssystem till ett samlat server-OS där lagring, virtualisering och applikationer samexisterar i ett och samma gränssnitt. Det är denna helhet som ligger till grund för både de stora förändringarna under 2025 och de ambitiösa planerna för 2026.

    Unraid blickar framåt mot 2026

    Unraid har presenterat sina utvecklingsprioriteringar för 2026 med tydligt fokus på flexibilitet, stabilitet och ökad transparens. Den mest uppmärksammade nyheten är stödet för intern boot, men planen sträcker sig betydligt längre än så.

    Intern boot – slutet på USB-beroendet

    Målet är att göra det möjligt att starta Unraid från annan flash-lagring än USB, exempelvis SATA- eller NVMe-baserade enheter. Detta ger modernare installationsalternativ, minskar risken för driftstopp orsakade av USB-fel och gör Unraid mer lämpat för avancerade installationer där hög tillförlitlighet är ett krav.

    Flera arrayer för mer avancerad lagring

    Unraid planerar även stöd för flera arrayer. I dag är systemet i huvudsak uppbyggt kring en enda array, men framtida versioner ska kunna hantera flera separata lagringsuppsättningar. Det öppnar för mer komplexa scenarier, exempelvis att kombinera olika disktyper, prestandaprofiler och skyddsnivåer i samma system.

    Fortsatt satsning på öppet API

    Utvecklingen av Unraids öppna API fortsätter under 2026. Fokus ligger på djupare integrationer, bättre verktyg och större möjligheter för communityn att bygga egna lösningar ovanpå plattformen. API:t ses som en central byggsten för framtida funktioner och ett mer levande ekosystem.

    Förfining av WebGUI

    Det webbaserade administrationsgränssnittet kommer att fortsätta förbättras stegvis. Unraid betonar prestanda, tydlighet och daglig användbarhet snarare än en total omdesign. Målet är ett modernare och mer lättanvänt gränssnitt utan att bryta befintliga arbetsflöden.

    Offentlig bugg- och funktionsspårning

    En ny offentlig bugg- och feature-tracker ska ge användare bättre insyn i kända problem, planerade förbättringar och utvecklingsstatus. Det innebär ökad transparens och tydligare kommunikation mellan utvecklingsteamet och användarna.

    2025 – året som lade grunden

    2025 beskrivs som ett omvälvande år för Unraid. Med lanseringen av Unraid 7-serien togs flera avgörande steg mot en mer modern och flexibel plattform.

    Unraid 7.0 – ett tekniskt genombrott

    Version 7.0 introducerade fullt integrerat ZFS-stöd, vilket gjorde det möjligt att bygga system helt utan den traditionella Unraid-arrayen. Användare kunde nu skapa rena NVMe-lösningar, speglade pooler och andra högpresterande konfigurationer. Samtidigt tillkom funktioner som snapshots och kloning av virtuella maskiner, inbyggd filhanterare i webbgränssnittet samt integrerat stöd för säker fjärråtkomst via Tailscale.

    Unraid 7.1 – bredare användningsområden

    7.1-serien fokuserade på praktiska förbättringar och nya scenarier. Trådlöst nätverk, import av befintliga ZFS-pooler och ökad stabilitet för nätverk och virtuella maskiner gjorde Unraid mer användbart i både enkla och avancerade miljöer.

    Unraid 7.2 – API och mobilanvändning

    Med 7.2 togs stora kliv inom användarupplevelse och integration. Webbgränssnittet blev fullt responsivt och mobilanpassat, RAIDZ-expansion infördes och API-funktionerna utökades kraftigt.

    Mot 2026 och vidare

    När Unraid nu går in i 2026 är inriktningen tydlig: lyssna på användarna, bygga långsiktigt och leverera förbättringar som stärker både stabilitet och flexibilitet. Med intern boot, flera arrayer, ett starkare API, ett mer polerat webbgränssnitt och ökad öppenhet kring utvecklingen positionerar sig Unraid för nästa fas i sin utveckling – utan att tappa den kontroll och frihet som gjort plattformen populär från början.

    https://unraid.net

    FAKTARUTA: Unraid – nuläge och framtid

    Unraid är ett Linux-baserat NAS- och serveroperativsystem som kombinerar flexibel lagring med Docker-containrar och virtuella maskiner, allt hanterat via ett webbaserat gränssnitt.
    Licens: Kommersiell, proprietär programvara. Unraid är inte open source och kräver betald licens per server (USB- eller kontobaserad licensmodell).
    2026 – planerade prioriteringar
    • Intern boot: möjlighet att starta från annan flash-lagring än USB (t.ex. SATA/NVMe)
    • Flera arrayer: stöd för mer avancerade och parallella lagringskonfigurationer
    • Öppet API: vidareutveckling för djupare integrationer och community-drivna verktyg
    • WebGUI: stegvis modernisering med fokus på prestanda och användbarhet
    • Publik bugg- och feature-tracker för ökad transparens
    2025 – viktiga milstolpar
    • 7.0: fullt integrerat ZFS-stöd, VM-snapshots och kloning, filhanterare i WebGUI, Tailscale-integration
    • 7.1: förbättrad stabilitet, trådlöst nätverk och ZFS-import
    • 7.2: mobilanpassat WebGUI, utökat API och stöd för RAIDZ-expansion


  • Donetick – ett Linux-verktyg för vardagens måsten

    Att minnas alla hushållssysslor är lättare sagt än gjort. När uppgifter återkommer med olika intervall och delas mellan flera personer blir det snabbt rörigt. Donetick är ett självhostat verktyg som hjälper dig att samla, planera och följa upp allt från städning till trädgårdsarbete – med påminnelser, återkommande scheman och smarta funktioner som förenklar vardagen.

    Få ordning på hushållssysslorna med Donetick

    Återkommande hushållsarbete är lätt att underskatta. När uppgifter dyker upp varje vecka, varje månad eller bara någon gång per år är det svårt att hålla allt i minnet. Utan ett system blir det snabbt oklart vad som är gjort, vad som återstår och vem som egentligen ansvarar för vad. Donetick är ett självhostat webbverktyg som är särskilt utformat för att hantera just denna typ av uppgifter.

    Donetick kombinerar ett lättanvänt gränssnitt med stöd för återkommande sysslor, flera användare, prioriteringar och ett öppet API. Verktyget lämpar sig väl för hushåll och familjer, men kan även användas i andra sammanhang där uppgifter behöver delas och följas upp.

    Förutsättningar

    I den här genomgången används en Debian-baserad server. Donetick körs i en container, vilket gör Docker och Docker Compose till det enklaste installationsalternativet. Installera nödvändiga paket med:

    sudo apt install docker.io docker-compose
    

    För att slippa använda sudo vid varje docker-kommando kan du lägga till din användare i docker-gruppen:

    sudo usermod -aG docker $USER
    

    Logga ut och in igen så att ändringen börjar gälla.

    Installera Donetick med Docker Compose

    Börja med att skapa en katalogstruktur för Donetick:

    mkdir -p ~/containers/donetick/{data,config}
    cd ~/containers/donetick
    

    Skapa därefter filen docker-compose.yml med följande innehåll:

    version: "3.9"
    
    services:
      donetick:
        image: donetick/donetick:latest
        container_name: donetick
        ports:
          - "2021:2021"
        volumes:
          - ./data:/app/data
          - ./config:/app/config
        restart: unless-stopped
    

    Donetick kräver även en konfigurationsfil för självhostade installationer. Skapa filen config/selfhosted.yaml. Du kan utgå från Doneticks exempelkonfiguration, men se till att ange en säker JWT-nyckel. En lämplig nyckel kan genereras med:

    openssl rand -hex 16
    

    Ange den genererade strängen i konfigurationsfilen som värde för jwt_secret.

    Starta sedan containern:

    docker-compose up -d
    

    Kontrollera att tjänsten körs korrekt genom att titta i loggarna:

    docker-compose logs -f
    

    När Donetick är igång visas meddelandet att applikationen körs.

    Skapa användarkonto och logga in

    Öppna webbläsaren och gå till:

    http://SERVER_IP:2021/
    

    Vid första besöket får du välja att logga in eller skapa ett nytt konto. Donetick stöder flera användare, vilket gör det möjligt att använda systemet gemensamt i ett hushåll. Varje användare har sitt eget konto med personliga inställningar.

    Översikt och gränssnitt

    Efter inloggning visas startsidan där alla aktuella uppgifter listas. I mitten syns uppgifterna, högst upp finns sök och filter, och till höger visas en kalender med kommande sysslor. Längst ned listas nyligen slutförda uppgifter.

    Via menyn uppe till vänster når du inställningar, etiketter, grupper och API-funktioner.

    Skapa och hantera uppgifter

    För att skapa en ny uppgift klickar du på plusknappen. Du anger ett namn och kan även lägga till en beskrivning. Om ingen deadline anges hamnar uppgiften i listan för uppgifter utan förfallodatum.

    När uppgiften är slutförd markerar du den som klar. Den arkiveras då automatiskt men finns kvar i historiken.

    Smarta uppgifter med naturligt språk

    Donetick erbjuder även möjligheten att skapa uppgifter genom fri text. I stället för att fylla i alla fält manuellt kan du skriva exempelvis:

    ”Vattna växterna varje söndag”

    Donetick tolkar då texten och skapar automatiskt en återkommande uppgift. Funktionen är experimentell men fungerar redan bra för vanliga formuleringar.

    Etiketter och prioritet

    Uppgifter kan märkas med etiketter för att göra dem lättare att sortera, till exempel städning, underhåll eller trädgård. Varje etikett kan tilldelas en färg.

    Det går även att ange prioritet på uppgifter, från mycket viktiga till mindre brådskande. Detta påverkar hur de visas i listan och hjälper till att fokusera på rätt saker.

    Återkommande uppgifter och deadlines

    Donetick är särskilt användbart för återkommande sysslor. Du kan ange om en uppgift ska upprepas dagligen, veckovis, månadsvis eller enligt ett mer avancerat schema.

    För uppgifter med deadline går det även att ange ett tidsfönster som bestämmer hur nära slutdatumet uppgiften måste slutföras för att räknas som klar i tid.

    Samarbete och familjedelning

    Användare kan samlas i grupper, kallade cirklar. Inom en cirkel delas uppgifter mellan medlemmarna. När en uppgift skapas kan den tilldelas en eller flera personer.

    För återkommande uppgifter kan Donetick automatiskt rotera ansvaret mellan användare, exempelvis genom att välja den som gjort minst tidigare.

    Tidsregistrering

    Donetick har inbyggd tidtagning. Via uppgiftens detaljvy kan du starta och pausa en timer. Tidsregistreringen fortsätter även om du lämnar sidan och ger i efterhand en tydlig bild av hur lång tid olika sysslor tar.

    API och integration

    För den som vill integrera Donetick med andra system finns ett HTTP-baserat API. Först skapar du en API-token via inställningarna. Därefter kan du till exempel lista alla uppgifter med:

    curl -H "secretkey: API_TOKEN" http://SERVER_IP:2021/api/v1/chore
    

    För att markera en uppgift som slutförd via API:

    curl -H "secretkey: API_TOKEN" -X POST \
    http://SERVER_IP:2021/api/v1/chore/3/complete
    

    Donetick stöder även så kallade ”things”, externa tillstånd som kan ändras via API och användas för att trigga uppgifter automatiskt, till exempel från hemautomation eller sensorer.

    Sammanfattning

    Donetick är ett kraftfullt men lättanvänt verktyg för att hantera hushållssysslor och återkommande uppgifter. Genom att köra det på egen server får du full kontroll över data och integrationer. Kombinationen av tydligt gränssnitt, stöd för familjedelning och ett öppet API gör Donetick till ett intressant alternativ för alla som vill få bättre struktur i vardagen.

    https://donetick.com

    Youtube film om Donetick

    FAKTARUTA
    Donetick
    Donetick är ett självhostat webbverktyg för att hålla koll på hushållssysslor och återkommande uppgifter. Det passar extra bra när flera personer ska dela på ansvaret och du vill ha påminnelser, scheman och historik – utan molntjänster.
    Typ: Självhostad uppgift- och sysslohantering
    Styrkor: Återkommande uppgifter, etiketter/prioritet, flera användare, tidsregistrering, API
  • AlmaLinux 10.1 – En modern, stabil och framtidssäker Linux-release

    AlmaLinux 10.1 är nu tillgänglig och levererar en av de mest omfattande uppdateringarna sedan version 10 lanserades. Med fullt Btrfs-stöd redan vid installation, återinfört stöd för äldre hårdvara och stora förbättringar inom säkerhet, utvecklingsverktyg och virtualisering positionerar sig distributionen som ett stabilt och framtidssäkert alternativ för såväl datacenter som professionella Linuxmiljöer. Den bygger på kernel 6.12 LTS och kombinerar modern teknik med långsiktig kompatibilitet, vilket gör uppdateringen särskilt attraktiv för organisationer med krav på tillförlitlighet och flexibilitet.

    Det har gått sex månader sedan AlmaLinux 10 lanserades, och nu är den första större uppdateringen här: AlmaLinux 10.1 (kodnamn ”Heliotrope Lion”). Med förbättrat hårdvarustöd, uppdaterade utvecklingsverktyg och fullständigt stöd för Btrfs vid installation markerar denna version ett viktigt steg för både företag och driftmiljöer som kräver stabilitet och långsiktig support.

    Uppdateringen bygger på Linux-kärnan 6.12 LTS, vilket säkerställer flera års underhåll och säkerhetsförbättringar. Den mest efterlängtade nyheten är möjligheten att installera AlmaLinux direkt på Btrfs.

    Fullt stöd för Btrfs vid installation

    AlmaLinux 10.1 stöder nu installation på Btrfs redan från start. Det innebär bland annat stöd för snapshots och återställning, inbyggd komprimering, möjlighet till avancerad lagringshantering samt en teknisk grund för framtida utökad Btrfs-verktygssupport. Installationsprogrammet och lagringsstacken har uppdaterats för att fullt ut hantera Btrfs.

    Brett och återinfört hårdvarustöd

    Till skillnad från flera andra distributioner har AlmaLinux valt att återintroducera stöd för hårdvara som tidigare tagits bort uppströms. Det gäller särskilt äldre lagrings- och nätverkskontrollers som fortfarande används i drift. Bland hårdvara som återfår stöd finns exempelvis Adaptec, Dell PERC, HP Smart Array, IBM ServeRAID, QLogic, Emulex, Mellanox, Broadcom MegaRAID och LSI MPT SAS.

    Optimerad för äldre x86_64-system

    Utöver standardversionen finns även ett x86_64_v2-bygge. Detta är avsett för system som inte uppfyller de nyare x86_64_v3-kraven, vilket gör AlmaLinux mer tillgängligt för äldre maskiner.

    Förbättringar inom virtualisering, diagnostik och systemprofilering

    SPICE är åter aktiverat för både server- och klientmiljöer. Frame pointers är aktiverade som standard, vilket förbättrar spårbarhet och prestandaprofilering. KVM-stöd för IBM POWER finns kvar, vilket förenklar migrering från AlmaLinux 8. Dessutom aktiveras CRB-repositoriet nu automatiskt vid nyinstallation.

    Program- och paketuppdateringar

    Exempel på uppdaterade komponenter:
    Python 3.12.11
    Samba 4.22.4
    Mesa 25.0.7
    Apache HTTP Server 2.4.63
    Node.js 24

    Utvecklarverktyg och kompilatorer

    Versioner av centrala utvecklingsverktyg har uppdaterats:
    GCC 14.3.1 samt GCC Toolset 15 med GCC 15.1
    LLVM 20.1.8
    Rust 1.88.0
    Go 1.24
    glibc 2.39

    Även verktyg som GDB, Valgrind, SystemTap, Dyninst, elfutils och libabigail har uppdaterats. Övervakningssystemen PCP 6.3.7 och Grafana 10.2.6 har också moderniserats.

    Säkerhet och post-kvantkryptografi

    AlmaLinux 10.1 introducerar systemövergripande stöd för post-kvantalgoritmer. Med OpenSSL 3.5 stöds nu ML-KEM, ML-DSA och SLH-DSA. Versionen implementerar även RPMv6-paketsignaturer som möjliggör flera signaturer per paket, vilket underlättar framtida kvantsäker signering via Sequoia PGP.

    Nätverk och containerteknik

    Komponenterna NetworkManager (1.54), iproute (6.14) och ethtool (6.15) har uppdaterats. Inom container- och virtualiseringsområdet ingår nu Podman 5.6, Buildah 1.41.4, Libvirt 11.5 och QEMU-KVM 10.0.

    Installation och uppgradering

    ISO-filer finns tillgängliga för arkitekturerna x86_64, x86_64_v2, ARM64 (aarch64), IBM PowerPC (ppc64le) och IBM Z (s390x). Uppgradering från ett befintligt AlmaLinux 10-system görs med kommandot:

    sudo dnf upgrade -y

    Slutligen….

    AlmaLinux 10.1 kombinerar framtidssäker teknik med bibehållet stöd för äldre system. Med direktinstallation på Btrfs, utökat hårdvarustöd, moderniserade utvecklingsverktyg och fokus på säkerhet är detta en release som riktar sig till både datacenter, utvecklingsmiljöer och långsiktig systemdrift. Versionen levererar stabilitet och innovation utan att kompromissa med kompatibilitet.

    https://almalinux.org/get-almalinux

    Faktaruta: AlmaLinux 10.1
    Version: AlmaLinux 10.1 ”Heliotrope Lion”
    Kernel: 6.12 LTS
    Filsystem: Full Btrfs-installation från start
    Hårdvara: Återinfört stöd för äldre lagrings- och nätverkskontrollers
    Arkitekturer: x86_64, x86_64_v2, aarch64, ppc64le, s390x
    Viktiga paket: Python 3.12, Samba 4.22, Apache 2.4.63, Node.js 24
    Utvecklarstack: GCC 14.3.1, GCC Toolset 15, LLVM 20.1.8, Rust 1.88, Go 1.24
    Säkerhet: Post-kvantkrypto via OpenSSL 3.5 och RPMv6-signaturer
    Container/virt: Podman 5.6, Libvirt 11.5, QEMU-KVM 10.0
  • AlmaLinux OS 9.7 – kraftfull och fri ersättare till Red Hat Enterprise Linux

    AlmaLinux OS 9.7 är nu tillgängligt som en kostnadsfri och fullt kompatibel ersättare till Red Hat Enterprise Linux 9.7. Med fokus på prestanda, moderna utvecklingsverktyg och förstärkt säkerhet – inklusive stöd för post-kvantkryptografi – positionerar sig denna version som ett attraktivt alternativ för både företag och tekniska användare som vill ha en stabil och långsiktig Linuxplattform utan licenskostnader.

    Den senaste versionen av AlmaLinux OS, med kodnamnet “Moss Jungle Cat”, har släppts som en stabil uppdatering av denna helt kostnadsfria Linux-distribution. AlmaLinux bygger på samma källkod som Red Hat Enterprise Linux (RHEL) 9.7, vilket innebär full kompatibilitet utan licensavgifter. Detta gör den särskilt attraktiv för företag, utvecklare och driftsmiljöer.

    Vad är nytt i AlmaLinux OS 9.7?

    Version 9.7 fokuserar på förbättrad systemprestanda, modern utvecklingsmiljö och stärkt säkerhet.

    Uppdaterade utvecklingsverktyg

    • GCC 15.1
    • LLVM 20.1.8
    • Rust 1.88.0
    • Go 1.24
    • Node.js 24
    • SWIG 4.3
    • .NET 10.0

    Förbättrade verktyg för felsökning och prestanda

    • GDB 16.3
    • Valgrind 3.25.1
    • SystemTap 5.3
    • Dyninst 13.0.0
    • elfutils 0.193
    • libabigail 2.8
    • rsyslog 8.2506.0
    • Bpftrace 0.23.5
    • PCP 6.3.7
    • Grafana 10.2.6

    Nätverksrelaterade uppdateringar

    • NetworkManager 1.54
    • iproute 6.14.0
    • Ethtool 6.15

    Containers och virtualisering

    • Podman 5.6.0
    • Buildah 1.41.4

    Övriga uppdaterade komponenter

    KomponentVersion
    GIMP3.0.4
    Mesa25.0.7
    Samba4.22.4
    Git-LFS3.6.1

    Säkerhetsförbättringar

    AlmaLinux OS 9.7 introducerar stöd för post-kvantkryptografi via en ny PQ-policy i de systemomfattande krypteringsinställningarna.

    • OpenSSL 3.5 (stöd för ML-KEM, ML-DSA och SLH-DSA samt hybrid-algoritmer)
    • SELinux-policy 38.1.65
    • SSSD 2.9.7
    • Keylime 7.12.1

    Operativsystemets kärna

    Systemet använder Linux-kärna 5.14, samma som i RHEL 9.7.

    Installationsalternativ

    Tillgängliga ISO-avbilder:

    ISO-filAnvändningsområde
    AlmaLinux-9.7-x86_64-boot.isoNätverksinstallation
    AlmaLinux-9.7-x86_64-minimal.isoMinimal installation offline
    AlmaLinux-9.7-x86_64-dvd.isoKomplett installation

    Ladda ner en passande ISO från katalogen 9.7/isos/$arch/ på AlmaLinux webbplats.


    Uppgradering från tidigare installation

    Befintliga AlmaLinux 9.x-system kan uppdateras via terminal:

    sudo dnf upgrade --refresh
    

    Det är rekommenderat att läsa release notes före uppgradering.

    Sammanfattning

    AlmaLinux OS 9.7 är en stabil och fullt kompatibel ersättare till RHEL 9.7. Med moderniserade utvecklingsverktyg och avancerade säkerhetsförbättringar, inklusive stöd för post-kvantkryptografi, är det en framtidssäker plattform för både utveckling och produktion.

    AlmaLinux OS 9.7 – Fakta

    Kodnamn: Moss Jungle Cat

    Baserad på: Red Hat Enterprise Linux 9.7 (RHEL-kompatibel)

    Kärna: Linux 5.14

    Inriktning: stabil serverplattform, prestanda, långsiktigt underhåll

    Viktiga verktyg: GCC 15, LLVM 20.1.8, Rust 1.88.0, Go 1.24, .NET 10.0

    Containers: Podman 5.6.0, Buildah 1.41.4

    Säkerhet: uppdaterade kryptopolicys med stöd för post-kvantkryptografi (PQC)

    Målgrupp: företag, datacenter, utvecklare och entusiaster som vill ha en gratis RHEL-kompatibel plattform

  • Debian 13.2 – stabilare, säkrare och finputsad: Här är allt du behöver veta

    Debian 13 “Trixie” har fått sin andra punktuppdatering, version 13.2, som samlar över 170 säkerhets- och stabilitetsfixar i ett enda paket. Uppdateringen introducerar inga nya funktioner, men stärker systemets säkerhet, förbättrar hårdvarustödet och förfinar flera centrala komponenter – och blir därmed den självklara utgångspunkten för nya installationer av Debian.

    Debian-projektet har nu släppt Debian 13.2, den andra punktuppdateringen till den stabila versionen “Trixie”. Den här typen av uppdatering introducerar inga nya funktioner utan fokuserar på att göra systemet säkrare, mer stabilt och mer förutsägbart.

    Här går vi igenom vad som är nytt och varför det spelar roll.

    Fokus på säkerhet och stabilitet

    Debian 13.2 består framför allt av 55 säkerhetsfixar och 123 buggfixar. Om du redan har hållit systemet uppdaterat via security.debian.org har du troligen redan fått de flesta av dessa korrigeringar löpande. För nya installationer är detta däremot en komplett och helt uppdaterad version.

    Flera centrala komponenter har fått viktiga säkerhetsförbättringar, bland annat:

    • Firefox ESR och Chromium
    • OpenSSL
    • Linux-kärnan
    • Xorg Server
    • Dovecot, Redis och GIMP
    • HAProxy
    • Många mindre bibliotek och verktyg

    Fixarna omfattar allt från minneskorruption till buffertöverflöden och skydd mot denial-of-service-attacker.

    Förbättringar i centrala systemkomponenter

    Några av de mest betydelsefulla finjusteringarna rör verktyg som påverkar hela systemet.

    Systemd

    • Bättre hantering av DNS över TLS
    • Förbättrad livscykel för tjänster
    • Uppdaterad hårdvarudatabas (hwdb)
    • Förfinad hantering av TPM2 och pcrlock

    Curl

    Ett av de mest säkerhetskritiska verktygen i Linuxvärlden fick flera viktiga CVE-fixar som förhindrar bland annat cacheförgiftning och path traversal.

    Bibliotek som fått stabilitetsfixar

    • libssh
    • libsmb2
    • libhtp
    • libxml2
    • libwebsockets

    Dessa uppdateringar förhindrar krascher, minnesläckor och potential till tjänsteavbrott.

    Ny installerare och ny kärna

    Debian Installer och netboot-bilderna är nu ombyggda med Linux-kärnan 6.12.57 LTS. Det innebär:

    • Bättre stöd för ny hårdvara
    • Ett mer robust installationsflöde
    • Förbättrad kompatibilitet med AMD64-, ARM64- och Asahi-stödda system

    Detta märks särskilt om du installerar Debian på nyare maskiner.

    Uppdateringar för både desktop och server

    Den nya punktuppdateringen innehåller mängder av vanliga paketuppdateringar.

    För desktop-användare

    • Noto Color Emoji med stöd för Unicode 17
    • Uppdateringar av GNOME Maps, GNOME Session och Epiphany
    • Förbättringar av Ublock Origin
    • Uppdateringar av MPV, Dolphin-Emu och Nextcloud Desktop

    För servermiljöer

    • FreeRADIUS
    • libvirt och QEMU
    • Samba
    • Suricata
    • ModSecurity-Apache
    • RabbitMQ-server

    Flera av dessa korrigeringar är direkt relaterade till säkerhet.

    Städning i paketarkivet

    Ett äldre paket som inte längre används – rust-profiling-procmacros – har tagits bort.

    Nedladdning av Debian 13.2

    Debian 13.2 finns i två huvudsakliga former:

    Netinst-ISO

    Minimal installationsbild för dig som vill sätta upp ett skräddarsytt system eller en server.
    Stöd finns för alla nio stabila Debian-arkitekturer.

    Live-bilder

    Förinstallerade skrivbordsmiljöer som kan köras direkt från USB eller installeras.
    Finns i versioner med GNOME, KDE, Xfce, LXDE, Cinnamon och MATE (endast för AMD64).

    Uppgradering

    Om du redan kör Debian 13 behöver du bara uppdatera systemet:

    sudo apt update && sudo apt upgrade

    Ingen ominstallation krävs.

    Sammanfattning

    Debian 13.2 är en heltäckande stabilitets- och säkerhetsuppdatering. Den introducerar inga nya funktioner, men den gör Debian 13 till ett mer robust, tryggt och framtidssäkert system. För nya installationer är version 13.2 den givna startpunkten, och för befintliga användare räcker det att köra en vanlig systemuppdatering.

    Ladda hem debian

    Länkar där man kan ladda hemm debian finns i vår wiki

    https://wiki.linux.se/index.php/Debian#Versioner

    När detta skrivs, så har inte iso filerna för 3.2 kommit ut än.

    Debian 13.2 ”Trixie” – Fakta

    • Typ: Andra punktuppdateringen av Debian 13 ”Trixie”
    • Fokus: Stabilitet och säkerhet – 123 buggfixar och 55 säkerhetsuppdateringar
    • Kärna (installer/netboot): Linux 6.12.57 LTS
    • Innehåll: Uppdateringar för bl.a. Firefox ESR, Chromium, OpenSSL, Linux-kärnan, Xorg, GIMP, Dovecot, Redis, HAProxy
    • Desktop: Förbättringar i GNOME-komponenter, Epiphany, MPV, Dolphin-Emu, Nextcloud Desktop, uBlock Origin m.fl.
    • Server: Uppdateringar för FreeRADIUS, libvirt, QEMU, Samba, Suricata, ModSecurity-Apache, RabbitMQ-server m.fl.
    • Arkitekturer (netinst): amd64, arm64, armel, armhf, i386, mips64el, mipsel, ppc64el, s390x
    • Nyinstallation: Rekommenderad version för nya installationer
    • Uppgradering: sudo apt update && sudo apt upgrade
  • Proxmox VE 9.0 – Ny era för virtualisering med Debian 13 och förbättrad mobilhantering

    Proxmox har släppt Virtual Environment 9.0, den senaste versionen av sin kraftfulla, fria och öppna plattform för virtualisering – redan installerad på över 1,6 miljoner värdar världen över. Uppdateringen kommer bara fyra månader efter version 8.4 och levererar en rad efterlängtade förbättringar.

    Den nya versionen bygger på kommande Debian 13 “Trixie”, vilket ger modernare paket, utökad enhetskompatibilitet och ytterligare säkerhetshärdning. Som standard används nu Linux-kärnan 6.14, och flera centrala komponenter har fått större uppgraderingar:

    • ZFS 2.3.3 – möjliggör tillägg av enheter till befintliga RAIDZ-pooler med minimal driftstörning
    • QEMU 10.0.2 – för bättre prestanda och kompatibilitet
    • LXC 6.0.4 – förbättrad containerhantering
    • Ceph Squid 19.2.3 – stabilare och snabbare lagringskluster

    Nyhet: Snapshots på LVM – även i delad lagring

    En av de mest efterlängtade funktionerna är här: snapshots för virtuella maskiner på thick-provisioned LVM-delad lagring, inklusive iSCSI och Fibre Channel-SAN. Proxmox använder en smart volymkedjemodell, där en underordnad volym enbart sparar skillnader från sin föräldersnapshot.

    Samma teknik fungerar nu även för Directory, NFS och CIFS, vilket ger ett enhetligt, leverantörsoberoende sätt att hantera snapshots – utan att behöva förlita sig på klustrade filsystem eller proprietära lösningar.

    Nätverk: SDN Fabrics och smartare routing

    Proxmox introducerar nu SDN Fabrics för att förenkla designen av avancerade nätverkstopologier, som exempelvis tvålagers spine-leaf-arkitekturer med multipath och automatisk NIC-failover.

    SDN-stacken stöder nu även dynamisk routing via OpenFabric och OSPF, vilket underlättar implementation av EVPN-underlay eller full-mesh Ceph-nätverk.

    High Availability med mer precision

    HA-kluster har fått Resource Affinity Rules, vilket gör det möjligt att finjustera hur arbetsbelastningar placeras. Du kan till exempel låta en databas och dess applikationsserver köras på samma nod för lägsta möjliga latens – eller sprida redundanta tjänster över flera noder för maximal driftsäkerhet.

    Helt ny mobilupplevelse

    Det mobila gränssnittet är helt omarbetat med Rust-baserade Yew och det nya Proxmox widget toolkit. Nu kan du snabbt få en överblick över tjänster, starta och stoppa virtuella maskiner och göra grundläggande konfigurationer – direkt från mobilen, oavsett webbläsare.

    Proxmox VE 9.0 kan laddas ner från den officiella webbplatsen. ISO-filen innehåller alla funktioner och är redo för installation på bare-metal-servrar. För befintliga användare som vill uppgradera från version 8.4 finns en detaljerad uppgraderingsguide i den officiella dokumentationen.

    https://www.proxmox.com/en/downloads

    Proxmox Virtual Environment – Fakta

    Beskrivning:
    Proxmox Virtual Environment (VE) är en fri och öppen plattform för virtualisering, baserad på Debian GNU/Linux. Den kombinerar KVM för full virtualisering och LXC för containerbaserad virtualisering, med ett webbgränssnitt för enkel hantering av virtuella maskiner, containers, lagring och nätverk.

    Historia:
    • Första versionen lanserades 2008 av det österrikiska företaget Proxmox Server Solutions GmbH.
    • Bygger på Debian som bas, med anpassade kärnor och optimeringar för virtualisering.
    • Har vuxit till över 1,6 miljoner installationer globalt.

    Huvudfunktioner och teknik:
    • KVM – Kernel-based Virtual Machine (virtualisering med hårdvaruacceleration).
    • LXC – Linux Containers (lättviktscontainers som delar kärna men isolerar processer och resurser).
    • ZFS – Zettabyte File System (avancerat filsystem med inbyggd volymhantering, snapshots och dataskydd).
    • Ceph – Distribuerat lagringssystem för objekt-, block- och filåtkomst.
    • LVM – Logical Volume Manager (flexibel partitionering och volymhantering).
    • iSCSI – Internet Small Computer System Interface (blocklagring över nätverk).
    • NFS – Network File System (delning av filer över nätverk, främst för Unix/Linux).
    • CIFS – Common Internet File System (fildelning över nätverk, används bl.a. av Windows/Samba).
    • SDN – Software Defined Networking (nätverk styrt via programvara, mer flexibelt än traditionell hårdvarukonfiguration).
    • OSPF – Open Shortest Path First (dynamiskt routingprotokoll för IP-nätverk).
    • EVPN – Ethernet VPN (Layer 2/3 VPN för nätverksvirtualisering och datacenteranslutningar).

    Senaste version (9.0) – Nyheter:
    • Baserad på Debian 13 “Trixie” med Linux-kärnan 6.14.
    • Snapshots för LVM, även på delad lagring (iSCSI, Fibre Channel).
    • SDN Fabrics med stöd för OpenFabric och OSPF.
    • Förbättrad HA-hantering med Resource Affinity Rules.
    • Omarbetat mobilt gränssnitt byggt på Rust (Yew).

    Officiell webbplats: proxmox.com

    https://linuxiac.com/proxmox-ve-9-0-launches-with-debian-13-under-the-hood

  • MariaDB 12.0 släppt – stora InnoDB-fixar och breddat stöd för fler Linuxdistributioner

    Den populära öppna källkodsdatabasen MariaDB är nu ute i version 12.0, en uppdatering som levererar en rad kritiska buggfixar, förbättrad stabilitet och utökat plattformsstöd. Bland nyheterna finns lösningar på flera seglivade problem i InnoDB och Aria, en ny automatisk I/O-hantering för Linux, samt färdiga paket för de senaste utgåvorna av Fedora, RHEL, SLES, Ubuntu och Debian.

    Fokuserar på stabilitet i lagringsmotorerna

    En stor del av utvecklingsarbetet har lagts på att täppa till hål i lagringsmotorerna InnoDB och Aria.
    InnoDB får bland annat fixar för korruption i det så kallade adaptive hash index, hängningar vid minneshantering och fel vid användning av vector index. Dessutom introduceras den nya parametern innodb_linux_aio, som automatiskt väljer mellan moderna io_uring och äldre libaio beroende på miljön.

    Aria-motorn slipper nu krascher vid tillägg av foreign keys till tabeller med vector index – en förbättring som riktar sig till användare med tunga, indexintensiva arbetslaster.

    Problem med partitioner och replikering åtgärdade

    Version 12.0 rättar till ett problem där UNIQUE constraints med USING HASH kunde korrupta tabeller med foreign keys.
    För de som arbetar med partitionerade tabeller är en kritisk fix på plats: replikor som tidigare kunde krascha efter att en partition konverterats till en fristående tabell hanterar nu detta scenario korrekt.

    På klustersidan uppdateras Galera till version 26.4.23, med förbättrad kompatibilitet för OpenZFS 2.3.0 och senare. Även flera replikationsproblem är lösta, bland annat att master kunde bli okontaktbar i semi-synkron läge när en replik stoppades.

    Förbättringar i backup och optimerare

    mariabackup kan nu hantera svåra fall med Aria-tabeller och undviker inkonsistens i replikering, något som tidigare resulterat i felrapporter från användare.

    På optimerarsidan rättas buggar som kunde orsaka krascher vid hantering av derived tables, felaktiga indexplaner och oändliga loopar vid analys av tabeller med vissa UTF-8-tecken.

    Nya distributioner och sista version för Ubuntu 24.10

    Med 12.0 breddas stödet till fler plattformar och arkitekturer:

    • Fedora 42 (x86_64, aarch64)
    • RHEL 10 (x86_64, aarch64, ppc64le, s390x)
    • SLES 15 SP6 och SP7
    • Ubuntu 25.04 (Plucky Puffin)
    • Debian 13 (Trixie)

    Detta är även sista MariaDB-versionen för Ubuntu 24.10, som nådde slutet av sin ordinarie supportperiod i juli 2025. För CentOS Stream 9 ingår nu även det tidigare saknade paketet MariaDB-provider-lzo.

    Rolling release – nästa steg 12.1.2

    MariaDB 12.0 är en rullande utgåva, vilket innebär att det inte kommer någon version 12.0.3. Utvecklarna rekommenderar att de som vill hålla sig på den senaste versionen planerar för uppgradering till MariaDB 12.1.2 när den blir tillgänglig.

    https://linuxiac.com/mariadb-12-0-lands-with-innodb-fixes-and-expanded-platform-support

    Faktaruta: MariaDB och version 12.0

    Vad är MariaDB?
    MariaDB är ett öppet källkodsbaserat relationsdatabashanteringssystem (RDBMS) som skapades 2009 som en fork av MySQL efter att Oracle köpt upp MySQL AB. Projektet leds av MariaDB Foundation och används världen över i allt från webbapplikationer till stora företagslösningar.

    Historik i korthet:
    2009 – Projektet startas av Michael ”Monty” Widenius, en av MySQL:s grundare.
    2012 – Tas i bruk i flera Linuxdistributioner.
    2015 – MariaDB Corporation grundas för kommersiellt stöd.
    2017 – Inför *window functions* och *common table expressions*.
    2020–2024 – Prestanda-, säkerhets- och kompatibilitetsförbättringar.
    2025 – Version 12.0 släpps som rullande release.

    Nyheter i MariaDB 12.0:
    • Förbättrade InnoDB- och Aria-motorer.
    • Ny parameter innodb_linux_aio för smart I/O-hantering.
    • Fixar för partitioneringsproblem och replikatorkrascher.
    • Galera 26.4.23 med OpenZFS-stöd.
    • Förbättrad mariabackup.
    • Stabilare optimerare och UTF-8-fixar.
    • Paket för Fedora 42, RHEL 10, SLES 15 SP6/SP7, Ubuntu 25.04, Debian 13.
    • Sista versionen för Ubuntu 24.10.

    Versionsmodell:
    MariaDB 12.0 är en rolling release – ingen 12.0.3. Nästa steg blir MariaDB 12.1.2.

  • NetworkManager 1.54

    NetworkManager 1.54 introducerar IPv4-vidarebefordran per enhet och förbättrat stöd för WireGuard, OVS och initrd

    Efter fem månaders utveckling är version 1.54 av NetworkManager nu släppt – ett verktyg och systemtjänst för att hantera nätverksanslutningar i Linux. Den nya versionen bjuder på en rad förbättringar som ger ökad flexibilitet och bättre kontroll över nätverksinställningarna.

    IPv4-vidarebefordran per enhet

    En av de mest efterlängtade nyheterna är möjligheten att aktivera IPv4-vidarebefordran separat för varje enskilt nätverksgränssnitt. Tidigare har detta varit en global inställning, men med den nya egenskapen ipv4.forwarding kan man nu styra detta per enhet. Det gör det enklare att bygga komplexa nätverk där vissa gränssnitt agerar som routrar medan andra inte gör det.

    Förfinad hantering av IPv6-prefix

    Version 1.54 introducerar också förbättrat stöd för IPv6-prefixdelegering. En ny inställning, prefix-delegation, tillsammans med subnet-id, gör det möjligt att bestämma vilket delnät som ska användas på nedströmsgränssnitt vid delegering av IPv6-adresser.

    Förbättrat stöd för baremetal-miljöer

    Uppdateringar i nm-cloud-setup gör att NetworkManager nu fungerar bättre i baremetal-installationer baserade på OCI (Oracle Cloud Infrastructure). Det ger säkrare och mer förutsägbara nätverkskonfigurationer i dessa miljöer.

    Smidigare användning av WireGuard

    För användare av VPN-protokollet WireGuard har hanteringen av IPv6-endpunkter förbättrats. NetworkManager skapar nu automatiskt brandväggsregler som förhindrar att Linux-kärnan felaktigt släpper trafik på grund av reverse path filtering.

    Ny funktionalitet i terminalgränssnitt och OVS

    Textgränssnittet nmtui har fått stöd för att konfigurera loopback-enheten, något som tidigare inte varit möjligt. Samtidigt har stödet för Open vSwitch förbättrats: de flesta OVS-inställningar kan nu ändras utan att anslutningen måste kopplas ned först.

    Större kontroll över SR-IOV-parametrar

    En ny egenskap, sriov.preserve-on-down, ger användaren möjlighet att styra om SR-IOV-konfigurationer ska bevaras eller återställas vid nedkoppling. Detta är särskilt användbart i virtualiseringsmiljöer där konsekvent beteende är viktigt.

    Bättre detektering av länkstatus i OVS DPDK

    För de som använder OVS med DPDK-stöd finns en ny inställning kallad ovs-dpdk.lsc-interrupt, som ger mer tillförlitlig upptäckt av förändringar i länkstatus. Detta förbättrar stabilitet och prestanda i miljöer med höga krav.

    Initrd-förbättringar för nätverksuppstart

    Under uppstart har NetworkManagers initrd-generator nu stöd för att läsa NVMe Boot Firmware Table (BFT), vilket förenklar automatisering av nätverksinställningar i ett tidigt skede. Nya systemd-tjänster har också lagts till för att förbättra nätverksfunktionaliteten redan innan operativsystemet är fullt igång.

    Tillgänglighet

    Källkoden till NetworkManager 1.54 finns att ladda ner via projektets GitLab-sida. En komplett lista över förändringar finns i den officiella ändringsloggen.

    NetworkManager – översikt

    NetworkManager hanterar nätverksanslutningar i Linux automatiskt. Det kopplar upp din dator till rätt nätverk, tilldelar IP-adresser, konfigurerar DNS, routing, VPN och brandvägg – utan att du behöver göra det manuellt.

    Projektstart: 2004 av Red Hat
    Syfte: Förenkla och automatisera nätverkskonfiguration
    Stödjer: Ethernet, Wi-Fi, VPN, mobilnät, OVS, moln
    Verktyg: nmcli (terminal), nmtui (text), nm-connection-editor (GUI)
    Arkitektur: Bakgrundstjänst, libnm-bibliotek, pluginbaserad
    Fördelar: Profiler, dynamisk routing, initrd-stöd, molnintegration
    Licens: GPLv2
    Källkod: gitlab.freedesktop.org

Etikett: linux server

  • Navidrome 0.64 gör den egna musikservern smartare och mer kompatibel

    Navidrome 0.64 har släppts med stöd för Jellyfin-kompatibla musikappar, snabbare spellistor, smartare sortering och en helt omarbetad hantering av albumomslag. För den som föredrar att lagra och strömma sin egen musik i stället för att vara beroende av Spotify, Apple Music eller andra kommersiella tjänster är uppdateringen särskilt intressant. Navidrome är en öppen källkodsbaserad musikserver…

  • Rsync 3.5 släppt – rättar 33 säkerhetsproblem

    Rsync 3.5 har släppts med rättningar för 33 säkerhetsproblem, däribland en kritisk sårbarhet som kunde användas för att kringgå serverns åtkomstkontroller. Uppdateringen innehåller dessutom omfattande förstärkningar av programmets hantering av sökvägar, symboliska länkar, krypterade anslutningar och rsync-servrar. Rsync 3.5 har släppts med omfattande säkerhetsförbättringar. Den nya versionen rättar sammanlagt 33 säkerhetsproblem, varav ett klassas som…

  • Ubuntu 26.04 LTS får modernare stöd för virtuella datorer

    Canonical inför en valfri virtualiseringsstack i Ubuntu 26.04 LTS. Den gör det möjligt att använda nyare versioner av QEMU, libvirt och tillhörande firmware utan att behöva lämna den stabila LTS-versionen. Canonical inför en ny valfri virtualiseringsmiljö i Ubuntu 26.04 LTS. Den gör det möjligt att använda nyare versioner av bland annat QEMU, libvirt, EDK2 och…

  • Copy Fail: Linux-bugg kan ge vanliga användare root-behörighet

    En ny sårbarhet i Linux-kärnan, kallad Copy Fail, kan göra det möjligt för en vanlig lokal användare att skaffa sig fullständig kontroll över ett system. Felet, som har fått beteckningen CVE-2026-31431, är särskilt allvarligt för servrar, molnmiljöer och plattformar där flera användare eller processer delar samma maskin. En säkerhetsfix finns redan tillgänglig, men administratörer uppmanas…

  • Visa IP-adress vid inloggning i Ubuntu 24.04 (textläge)

    När du loggar in i Ubuntu 24.04 i textläge kan det vara ovärderligt att se datorns IP-adress direkt på inloggningsskärmen, särskilt vid fjärradministration, användning av virtuella maskiner och felsökning. I den här guiden går vi steg för steg igenom hur du visar IP-adressen vid TTY-inloggning med en robust systemd-lösning, samt några enklare alternativ om du…

  • UNRaid får stöd för hårddisk boot.

    Unraid går in i 2026 med stora ambitioner. Efter ett omvälvande 2025, där Unraid 7-serien lade grunden för en mer modern och flexibel plattform, siktar utvecklarna nu på att ta bort flera av systemets historiska begränsningar. Med planerat stöd för intern boot, mer avancerade lagringskonfigurationer, ett starkare öppet API och ökad transparens i utvecklingsarbetet vill…

  • Donetick – ett Linux-verktyg för vardagens måsten

    Att minnas alla hushållssysslor är lättare sagt än gjort. När uppgifter återkommer med olika intervall och delas mellan flera personer blir det snabbt rörigt. Donetick är ett självhostat verktyg som hjälper dig att samla, planera och följa upp allt från städning till trädgårdsarbete – med påminnelser, återkommande scheman och smarta funktioner som förenklar vardagen. Få…

  • AlmaLinux 10.1 – En modern, stabil och framtidssäker Linux-release

    AlmaLinux 10.1 är nu tillgänglig och levererar en av de mest omfattande uppdateringarna sedan version 10 lanserades. Med fullt Btrfs-stöd redan vid installation, återinfört stöd för äldre hårdvara och stora förbättringar inom säkerhet, utvecklingsverktyg och virtualisering positionerar sig distributionen som ett stabilt och framtidssäkert alternativ för såväl datacenter som professionella Linuxmiljöer. Den bygger på kernel…

  • AlmaLinux OS 9.7 – kraftfull och fri ersättare till Red Hat Enterprise Linux

    AlmaLinux OS 9.7 är nu tillgängligt som en kostnadsfri och fullt kompatibel ersättare till Red Hat Enterprise Linux 9.7. Med fokus på prestanda, moderna utvecklingsverktyg och förstärkt säkerhet – inklusive stöd för post-kvantkryptografi – positionerar sig denna version som ett attraktivt alternativ för både företag och tekniska användare som vill ha en stabil och långsiktig…

  • Debian 13.2 – stabilare, säkrare och finputsad: Här är allt du behöver veta

    Debian 13 “Trixie” har fått sin andra punktuppdatering, version 13.2, som samlar över 170 säkerhets- och stabilitetsfixar i ett enda paket. Uppdateringen introducerar inga nya funktioner, men stärker systemets säkerhet, förbättrar hårdvarustödet och förfinar flera centrala komponenter – och blir därmed den självklara utgångspunkten för nya installationer av Debian. Debian-projektet har nu släppt Debian 13.2,…

  • Proxmox VE 9.0 – Ny era för virtualisering med Debian 13 och förbättrad mobilhantering

    Proxmox har släppt Virtual Environment 9.0, den senaste versionen av sin kraftfulla, fria och öppna plattform för virtualisering – redan installerad på över 1,6 miljoner värdar världen över. Uppdateringen kommer bara fyra månader efter version 8.4 och levererar en rad efterlängtade förbättringar. Den nya versionen bygger på kommande Debian 13 “Trixie”, vilket ger modernare paket,…

  • MariaDB 12.0 släppt – stora InnoDB-fixar och breddat stöd för fler Linuxdistributioner

    Den populära öppna källkodsdatabasen MariaDB är nu ute i version 12.0, en uppdatering som levererar en rad kritiska buggfixar, förbättrad stabilitet och utökat plattformsstöd. Bland nyheterna finns lösningar på flera seglivade problem i InnoDB och Aria, en ny automatisk I/O-hantering för Linux, samt färdiga paket för de senaste utgåvorna av Fedora, RHEL, SLES, Ubuntu och…

  • NetworkManager 1.54

    NetworkManager 1.54 introducerar IPv4-vidarebefordran per enhet och förbättrat stöd för WireGuard, OVS och initrd Efter fem månaders utveckling är version 1.54 av NetworkManager nu släppt – ett verktyg och systemtjänst för att hantera nätverksanslutningar i Linux. Den nya versionen bjuder på en rad förbättringar som ger ökad flexibilitet och bättre kontroll över nätverksinställningarna. IPv4-vidarebefordran per…