• Linux-bugg kan ge root-rättigheter och container-utbrytning

    En allvarlig sårbarhet i Linux-kärnans brandväggskod kan låta en vanlig lokal användare få root-rättigheter och i vissa fall bryta sig ut ur en container. Felet, CVE-2026-23111, är redan rättat i Linux-kärnan, men fungerande exploitkod finns nu offentligt dokumenterad. Administratörer bör därför uppdatera kernelpaketen och starta om berörda system snarast.

    Säkerhetsforskare har publicerat en detaljerad och fungerande exploit för en allvarlig sårbarhet i Linux-kärnan. Felet gör det möjligt för en lokal användare utan administratörsrättigheter att höja sina behörigheter till root och i vissa fall bryta sig ut ur en container.

    Sårbarheten har fått beteckningen CVE-2026-23111 och finns i kärnans kod för nf_tables, den moderna delen av Linux brandväggssystem som används av nftables. Felet är en så kallad use-after-free, där minne används efter att det redan har frigjorts. Den typen av buggar kan i värsta fall utnyttjas för att ta kontroll över körningen i kärnan.

    Problemet åtgärdades i Linux-kärnans huvudkod den 5 februari 2026. Trots det har säkerhetsforskare nu publicerat tekniska genomgångar som visar exakt hur sårbarheten kan utnyttjas. Exodus Intelligence publicerade sin detaljerade analys den 8 juni 2026, men redan i april släppte FuzzingLabs en egen reproduktion av felet.

    Enligt beskrivningarna berodde sårbarheten på ett mycket litet programmeringsfel: en felvänd kontroll i nf_tables. Den färdiga korrigeringen i upstream-kärnan bestod i praktiken av en enda rad kod.

    Ubuntu klassar sårbarheten som CVSS 7.8, vilket motsvarar hög allvarlighetsgrad.

    Kräver lokal åtkomst

    Sårbarheten kan inte utnyttjas direkt över nätet. En angripare måste redan ha någon form av lokal åtkomst till systemet, till exempel genom ett kapat användarkonto, ett sårbart programkonto eller en komprometterad container.

    Det som gör buggen särskilt farlig är kombinationen av nf_tables och unprivileged user namespaces. User namespaces är en Linux-funktion som gör att en vanlig användare kan agera som root inne i en isolerad miljö. Funktionen används bland annat av containers och sandbox-lösningar, men har också återkommande varit en väg in till känslig kärnkod.

    På många Linux-installationer, särskilt skrivbordssystem och vissa servermiljöer, är den här kombinationen aktiverad som standard.

    Fungerande root-exploits finns publicerade

    Exodus-forskaren Oliver Sieber, som hittade buggen redan i början av 2025, har visat hur sårbarheten kan kedjas till full lokal root-åtkomst. Exploiten utlöser use-after-free-felet, tar sig förbi flera av Linux-kärnans inbyggda minnesskydd och kapar därefter körningen för att ge angriparen root-rättigheter.

    Exploiten demonstrerades på bland annat:

    • Debian Bookworm
    • Debian Trixie
    • Ubuntu 22.04 LTS
    • Ubuntu 24.04 LTS

    FuzzingLabs har dessutom reproducerat buggen på RHEL 10 inför Pwn2Own Berlin 2026 och byggt en egen root-exploit med en annan teknisk metod.

    Det innebär att tekniken nu är dokumenterad för flera av de största Linux-familjerna: Debian, Ubuntu och Red Hat-baserade system.

    Alla sårbara kärnor bör uppdateras

    Eftersom felet finns i Linux huvudkod kan alla distributioner som har levererat en sårbar kärna vara påverkade, förutsatt att nf_tables och unprivileged user namespaces är aktiverade.

    Det viktigaste rådet är enkelt:

    Uppdatera kärnan och starta om systemet.

    En kerneluppdatering skyddar inte fullt ut förrän datorn eller servern faktiskt har startats om och kör den nya kärnan.

    Ubuntu har enligt uppgifterna rättningar för 22.04 LTS, 24.04 LTS och 25.10. Debian har rättat felet i Bookworm och Trixie, samt tagit fram en 6.1-backport för Bullseye LTS. Även Red Hat, SUSE och Amazon Linux följer sårbarheten i sina respektive säkerhetskanaler.

    Eftersom versionsnumren varierar mellan distributioner bör administratörer kontrollera den egna distributionens säkerhetsmeddelanden och se till att rätt kernelpaket är installerat.

    Tillfällig skyddsåtgärd: begränsa user namespaces

    För system där uppdatering inte kan göras omedelbart kan det vara klokt att se över om vanliga användare verkligen behöver kunna skapa egna user namespaces.

    Att begränsa eller stänga av unprivileged user namespaces kan stoppa just den här angreppsvägen i många miljöer. Det kan dock påverka program som använder sandboxning eller containers, till exempel vissa webbläsare, Flatpak, rootless Podman eller andra isoleringslösningar.

    Det är därför en skyddsåtgärd som bör testas innan den införs brett.

    Del av en större våg av lokala Linux-sårbarheter

    CVE-2026-23111 kommer samtidigt som flera andra lokala root-sårbarheter i Linux har uppmärksammats. Under den senaste tiden har säkerhetsforskare lyft fram bland annat Copy Fail, Dirty Frag, Fragnesia, DirtyDecrypt och en äldre ptrace-sårbarhet som kan läsa /etc/shadow och köra kommandon som root.

    Detaljerna skiljer sig åt, men mönstret är detsamma: en angripare som först får en begränsad lokal åtkomst kan i många fall ta steget vidare till full kontroll över systemet.

    Säkerhetsföretaget Synacktiv har i en genomgång kopplat ökningen av lokala Linux-exploits till bland annat AI-stödd sårbarhetsforskning och snabbare analys av säkerhetspatchar. När en patch väl publiceras kan angripare jämföra ändringen med äldre kod och snabbare förstå hur felet kan utnyttjas.

    Inga kända attacker i det vilda

    Det finns i nuläget inga offentliga rapporter om att CVE-2026-23111 används aktivt i attacker, och ingen känd hotaktör har kopplats till sårbarheten.

    Men exploitkod har varit offentlig sedan april, och en ännu mer detaljerad teknisk genomgång publicerades i juni. Det innebär att organisationer inte bör vänta med att uppdatera.

    För administratörer är prioriteringen tydlig: börja med system där okända eller mindre betrodda användare kan köra kod, där containers används, eller där tjänster kan ge en angripare ett första lokalt fotfäste.

    En lokal sårbarhet är inte ofarlig bara för att den saknar fjärrangrepp. I praktiken är just den här typen av buggar ofta nästa steg efter ett intrång.

    https://thehackernews.com/2026/06/one-character-linux-kernel-flaw-enables.html

    Fakta: CVE-2026-23111

    Sårbarhet: CVE-2026-23111

    Typ: Use-after-free i Linux-kärnans nf_tables-kod

    Påverkar: Linux-system där sårbar kärna, nf_tables och unprivileged user namespaces används

    Risk: Lokal användare kan höja sina rättigheter till root och i vissa fall bryta sig ut ur en container

    Allvarlighet: Ubuntu klassar felet som CVSS 7.8, vilket motsvarar hög allvarlighetsgrad

    Patchad upstream: 5 februari 2026

    Publika exploits: Tekniska genomgångar och fungerande exploits har publicerats av bland annat Exodus Intelligence och FuzzingLabs

    Rekommendation: Uppdatera kärnan och starta om systemet. För system som inte kan uppdateras direkt kan det vara aktuellt att begränsa unprivileged user namespaces, men detta bör testas eftersom det kan påverka containers, Flatpak, rootless Podman och vissa sandboxade program.

  • IBM och Red Hat satsar 5 miljarder dollar på säkerhet i öppen källkod

    IBM och Red Hat lanserar Project Lightwell, en satsning på 5 miljarder dollar för att stärka säkerheten i öppen källkod. Genom att kombinera AI-assisterad kodanalys med tusentals ingenjörer vill företagen skapa ett betrott säkerhetslager för företag som är beroende av Linux, Kubernetes, Java, AI-ramverk och andra centrala open source-komponenter.

    IBM och Red Hat lanserar Project Lightwell, ett omfattande initiativ på 5 miljarder dollar som ska stärka säkerheten i den öppna källkod som moderna företag, molnplattformar och AI-system bygger på. Projektet beskrivs som en ny typ av företagsinriktad säkerhetsplattform där AI-assisterad analys kombineras med mänsklig expertis från över 20 000 ingenjörer inom IBM och Red Hat.

    Bakgrunden är att öppen källkod i dag är en grundläggande del av nästan all modern IT-infrastruktur. Operativsystem, molntjänster, utvecklingsverktyg, databaser, AI-ramverk och containerplattformar bygger ofta på komponenter som utvecklas öppet och används av tusentals organisationer världen över. Samtidigt har hotbilden förändrats. Sårbarheter kan upptäckas snabbare än tidigare, inte minst med hjälp av AI, och angripare kan utnyttja brister i mjukvarukedjan innan många organisationer hunnit reagera.

    Project Lightwell ska fungera som ett slags betrott säkerhetslager för företag som är beroende av öppen källkod. IBM beskriver initiativet som en ”trusted enterprise clearinghouse”, alltså en samordnande plattform där sårbarheter kan identifieras, analyseras, valideras, prioriteras och åtgärdas i stor skala. Målet är inte bara att hitta säkerhetsproblem, utan också att testa och kvalitetssäkra patchar innan de används i produktionsmiljöer.

    En central del av satsningen är AI-assisterad ingenjörskonst. AI ska användas för att analysera kod, prioritera risker, hjälpa till med granskning och stödja utvecklingen av korrigeringar. Men IBM och Red Hat betonar samtidigt att arbetet inte enbart bygger på automatisering. Projektet ska backas upp av ett mycket stort team av ingenjörer som kan granska, testa och samordna arbetet med både företagskunder och öppna utvecklarprojekt.

    Project Lightwell riktar sig främst till stora företag och organisationer snarare än till den breda open source-gemenskapen. IBM planerar att erbjuda tjänsten genom kommersiella abonnemang, där kunder får tillgång till validerade säkerhetsfixar, livscykelhantering och produktionsklassad testning. För företag inom exempelvis finans, offentlig sektor, molndrift och AI-utveckling kan detta bli ett sätt att minska risken i sina beroenden av öppen källkod.

    Teknikområdet som omfattas är brett. IBM och Red Hat nämner bland annat Linux, Java, Kubernetes, Kafka, Ansible, Terraform, Flink, Cassandra, AI-ramverk, språkverktyg, oberoende bibliotek och plattformar för dataströmning. Det innebär att Project Lightwell inte bara handlar om Red Hats egna produkter, utan även om komponenter utanför bolagets traditionella produktgränser.

    Clearinghouse-modellen bygger på tre huvudsakliga funktioner. För det första ska företag kunna rapportera känsliga sårbarheter i den mjukvara de använder. För det andra ska Project Lightwell kunna erbjuda validerade patchar för både Red Hat-relaterad kod och fristående open source-komponenter. För det tredje ska IBM och Red Hat samordna ansvarsfull rapportering uppströms, så att korrigeringar också kan komma de öppna projekten till del.

    Det är en viktig balansgång. Öppen källkod bygger på samarbete, transparens och frivilliga eller företagsstödda underhållare. IBM och Red Hat framhåller därför att Project Lightwell inte ska ersätta befintliga säkerhetsprocesser eller de utvecklare som redan underhåller projekten. I stället presenteras satsningen som ett extra lager för samordning, validering och företagsanpassad hantering av säkerhetsproblem.

    För Red Hat ligger initiativet nära bolagets etablerade affärsmodell. Red Hat har länge byggt sin verksamhet på att paketera, underhålla, testa och ge support för öppen källkod i företagsmiljöer. Skillnaden med Project Lightwell är att samma typ av ingenjörsprocesser nu ska kunna tillämpas på ett större ekosystem av open source-komponenter, även sådana som inte ingår direkt i Red Hats egna plattformar.

    Projektet testas redan tillsammans med tidiga användare inom finanssektorn. Bland de organisationer som nämns finns Bank of America, BNY, Citi, Goldman Sachs, JPMorgan Chase, Mastercard, Morgan Stanley, Royal Bank of Canada, State Street, Visa och Wells Fargo. Erfarenheterna från dessa piloter ska enligt IBM användas för att förbättra hur sårbarheter identifieras, valideras och åtgärdas i stor skala.

    Initiativet visar också hur säkerheten kring öppen källkod håller på att bli en strategisk fråga för storföretag. Tidigare har många organisationer förlitat sig på att enskilda projekt, distributioner eller leverantörer hanterar säkerhetsuppdateringar. Med allt mer komplexa beroendekedjor, AI-genererad kod och snabbare sårbarhetsforskning räcker det inte alltid med traditionella processer.

    Project Lightwell kan därför ses som ett försök att bygga en mer industriell modell för säkerhet i öppen källkod. Genom att kombinera AI, storskalig ingenjörskapacitet och samordning med upstream-projekt vill IBM och Red Hat skapa ett system där företag snabbare kan få tillgång till testade och betrodda säkerhetsfixar.

    Samtidigt väcker modellen frågor. Om säkerhetsfixar och validering erbjuds genom kommersiella abonnemang kan det skapa en tydligare uppdelning mellan företagsanpassad open source-säkerhet och den bredare öppna gemenskapens resurser. Hur IBM och Red Hat hanterar balansen mellan kommersiell nytta och bidrag tillbaka till öppna projekt blir därför avgörande för hur Project Lightwell tas emot.

    Klart är att säkerhet i mjukvarans leveranskedja har blivit en av de stora frågorna för hela IT-branschen. När Linux, Kubernetes, Java-bibliotek, AI-ramverk och molnkomponenter utgör grunden för samhällsviktig infrastruktur blir frågan inte längre om öppen källkod används, utan hur den säkras, testas och underhålls över tid.

    Med Project Lightwell vill IBM och Red Hat positionera sig som en central aktör i den utvecklingen. Om satsningen lyckas kan den bli ett viktigt steg mot mer strukturerad, AI-assisterad och företagsanpassad säkerhet för den öppna källkod som stora delar av den digitala världen redan är beroende av.

    https://newsroom.ibm.com/2026-05-28-ibm-and-red-hat-commit-5-billion-to-redefine-the-future-of-open-source-in-the-ai-era

    Fakta: Project Lightwell

    Vad är det?
    Project Lightwell är ett initiativ från IBM och Red Hat för att stärka säkerheten i öppen källkod som används i företag, molnplattformar och AI-system.

    Budget:
    5 miljarder dollar.

    Syfte:
    Att identifiera, analysera, validera och åtgärda sårbarheter i open source-komponenter i stor skala.

    Teknik:
    AI-assisterad kodanalys kombineras med arbete från IBM:s och Red Hats ingenjörer.

    Omfattar bland annat:
    Linux, Java, Kubernetes, Kafka, Ansible, Terraform, Flink, Cassandra, AI-ramverk, språkverktyg och fristående bibliotek.

    Målgrupp:
    Främst stora företag och organisationer som är beroende av öppen källkod i produktion.

    Viktigt att notera:
    Project Lightwell är inte tänkt att ersätta öppna utvecklarprojekt eller befintliga säkerhetsprocesser, utan fungera som ett extra lager för samordning, testning och validering.

  • Red Hat Enterprise Linux 10.2 släppt – nu med valfri AI-assistent i terminalen

    Red Hat Enterprise Linux 10.2 är här och visar tydligt vart företags-Linux är på väg: mot mer AI-stöd, starkare säkerhet, enklare uppgraderingar och modernare verktyg för både drift och utveckling. Med nyheter som AI-assistent i kommandoraden, postkvantskydd för SSH, Kernel Livepatching, PostgreSQL 18, MariaDB 11.8 och förbättrat stöd för image mode tar RHEL ännu ett steg mot framtidens automatiserade och säkra servermiljöer.

    Red Hat Enterprise Linux, ofta förkortat RHEL, är inte en Linuxdistribution som i första hand riktar sig till hobbyanvändare. Den är byggd för företag, myndigheter, datacenter och organisationer där stabilitet, långsiktigt stöd och säker drift är viktigare än att alltid ha det allra senaste skrivbordstemat. Därför är varje ny punktversion av RHEL betydelsefull. Den visar vart företags-Linux är på väg.

    Med RHEL 10.2 blir riktningen tydlig: mer automatisering, mer AI-stöd, bättre säkerhet och enklare hantering av stora mängder servrar.

    AI flyttar in i kommandoraden

    En av de mest intressanta nyheterna är den valfria AI-assistenten goose. Den kan installeras från Red Hats extensions-förråd och är tänkt att hjälpa administratörer direkt i terminalen.

    För den som arbetar med Linuxservrar är kommandoraden fortfarande hjärtat i systemet. Det är där man felsöker tjänster, läser loggar, startar om processer, installerar paket och skriver skript. En AI-assistent i terminalen kan därför bli ett kraftfullt verktyg, särskilt om den kan hjälpa till att tolka felmeddelanden, föreslå kommandon eller ge snabbare vägledning i komplexa miljöer.

    RHEL:s kommandoradsassistent får dessutom stöd för färgutskrifter, vilket kan göra informationen mer lättläst. Det låter kanske som en liten sak, men i en terminalmiljö kan färger göra stor skillnad när man snabbt behöver se skillnad på varningar, kommandon, statusmeddelanden och fel.

    Image mode blir viktigare för framtidens Linuxdrift

    En annan stor del av RHEL 10.2 handlar om image mode, alltså ett sätt att hantera operativsystemet mer som en kontrollerad systemavbildning än som en traditionellt löpande installerad server.

    Tanken påminner delvis om hur containerteknik fungerar. I stället för att varje server underhålls helt individuellt kan man arbeta med standardiserade avbildningar. Det gör det lättare att rulla ut samma system på många maskiner, hålla miljöer konsekventa och minska risken för att servrar långsamt glider isär i konfiguration.

    I RHEL 10.2 får image mode flera förbättringar. Ett nytt alternativ i bootc gör det möjligt att ladda ner en OS-uppdatering till en hel maskinpark utan att tillämpa uppdateringen direkt. Det är praktiskt i större driftmiljöer där man vill förbereda uppdateringar i förväg men själv bestämma exakt när de ska aktiveras.

    Det blir också effektivare containerlagring genom att systemet kan hålla en separat kopia av operativsystemet i ett containerförråd. Dessutom tillkommer bättre möjligheter att logiskt binda ihop avbildningar i större skala.

    För virtualiserade miljöer finns även förbättringar genom BCVK, Bootable Containers and Virtualization Kit, som ska förenkla skapandet av virtuella maskiner från startbara containerbaserade system.

    Starkare skydd mot framtidens kvantdatorer

    Säkerhet är ett av de områden där RHEL 10.2 sticker ut mest. Red Hat lyfter bland annat fram förbättringar kopplade till postkvantkryptografi.

    Dagens kryptering bygger ofta på matematiska problem som vanliga datorer har mycket svårt att lösa. Men framtidens kvantdatorer kan i teorin hota vissa av dessa metoder. Därför pågår ett stort arbete i IT-världen med att ta fram kryptering som även ska stå emot kvantdatorer.

    I RHEL 10.2 märks detta bland annat i stöd för postkvantrelaterade lösningar i SSH och i Red Hat Certificate System 11.0. Den systemomfattande kryptopolicyn FUTURE blir också striktare och tillåter nu endast hybrida ML-KEM-nyckelutbytesalgoritmer, i stället för traditionella metoder utan postkvantskydd.

    För vanliga användare låter detta tekniskt, men betydelsen är enkel: Red Hat förbereder RHEL för en framtid där dagens kryptering inte längre kan tas för given.

    Kernel Livepatching minskar behovet av omstarter

    RHEL 10.2 bygger på Linuxkärnan 6.12 LTS och introducerar även förbättringar kring Kernel Livepatching.

    Kernel Livepatching gör det möjligt att installera vissa säkerhetsfixar och kärnuppdateringar utan att starta om systemet. För en vanlig hemdator är en omstart oftast inget stort problem. För en bank, ett sjukhus, ett datacenter eller en kritisk affärstjänst kan en omstart däremot kräva planering, servicefönster och riskhantering.

    Med Livepatching kan administratörer minska stilleståndstiden och samtidigt hålla systemen säkrare. Det är en typisk företagsfunktion: osynlig för slutanvändaren, men mycket viktig i miljöer där upptid är avgörande.

    Modernare utvecklingsmiljö

    RHEL har historiskt varit försiktig med att byta till alltför nya programversioner, eftersom stabilitet är så viktigt. Samtidigt måste utvecklare få tillgång till moderna språk, databaser och verktyg. RHEL 10.2 försöker balansera detta.

    Bland de uppdaterade komponenterna finns:

    • Python 3.14
    • PHP 8.4
    • Ruby 4.0
    • Node.js 24
    • OpenJDK 25
    • PostgreSQL 18
    • MariaDB 11.8
    • Git 2.51
    • LLVM 21
    • Rust 1.92
    • Go 1.26

    För utvecklare innebär detta att RHEL 10.2 blir mer attraktiv som plattform för moderna applikationer. Det gäller både klassiska webbapplikationer, containerbaserade system, databasmiljöer och program skrivna i språk som Rust, Go och Python.

    Även verktyg för felsökning och prestandaanalys har uppdaterats, bland annat GDB, Valgrind, SystemTap, elfutils och libabigail. Det gör RHEL 10.2 relevant inte bara för drift, utan också för avancerad utveckling och analys.

    Flatpak får större roll på skrivbordet

    En intressant förändring gäller skrivbordsmiljön. Installationsprogrammet Anaconda får stöd för automatisk installation av Flatpak-appar redan under systeminstallationen.

    Det betyder att system som installeras med exempelvis alternativet “Server with GUI” kan få Flatpak-baserade program direkt från början. Firefox och Thunderbird levereras nu som standard via Flatpak, även om Red Hat fortsätter att tillhandahålla och stödja RPM-versionerna i AppStream under RHEL 10:s livstid.

    Detta visar hur Flatpak fortsätter att vinna mark även i mer konservativa företagsmiljöer. Fördelen är att program kan paketeras mer isolerat från resten av systemet, vilket kan förenkla uppdateringar och minska konflikter mellan olika programberoenden.

    Enklare uppgraderingar med Leapp och Ansible

    Att uppgradera stora företagsmiljöer är sällan enkelt. Det räcker inte att klicka på “uppdatera”. Man måste kontrollera beroenden, kompatibilitet, hårdvara, tredjepartsprogram, säkerhetspolicyer och driftkrav.

    RHEL 10.2 förbättrar uppgraderingsvägarna med hjälp av Leapp och Red Hat Ansible Automation Platform. Red Hat beskriver detta som ett mer automatiserat arbetssätt där organisationer kan testa, misslyckas snabbt, justera och sedan köra igen.

    Det är ett praktiskt sätt att tänka kring stora IT-miljöer. I stället för att hoppas att allt fungerar vid första försöket skapar man en repeterbar process där fel kan upptäckas tidigt.

    RHEL 10.2 stöder bland annat uppgraderingsvägar från RHEL 9.8 till RHEL 10.2 på moderna plattformar som x86-64-v3, 64-bitars Arm, IBM Power Systems POWER10 och senare samt IBM Z z15 och senare.

    Små förändringar som kan märkas i vardagen

    Alla nyheter är inte stora rubriker. En förändring är att kommandot vi inte längre startar Vim när både vim-minimal och vim-enhanced är installerade. För vissa administratörer kan det vara en liten men märkbar förändring i vardagsarbetet.

    Sådana detaljer visar att även etablerade Linuxmiljöer förändras över tid. Kommandon och standardbeteenden som administratörer vant sig vid kan justeras när distributionen utvecklas.

    RHEL 10.2 visar vart företags-Linux är på väg

    Red Hat Enterprise Linux 10.2 är inte en dramatisk revolution, men det är en viktig uppdatering. Den visar hur Linux i företagsvärlden rör sig mot mer automatiserad drift, mer standardiserade systemavbildningar, AI-stöd i arbetsflöden och säkerhet som förbereds för framtidens hot.

    För systemadministratörer betyder det bättre verktyg för att hantera stora miljöer. För utvecklare betyder det modernare språk och databaser. För säkerhetsansvariga betyder det starkare kryptografiska alternativ och bättre kontroll. För organisationer betyder det framför allt en Linuxplattform som fortsätter att utvecklas utan att släppa sitt fokus på stabilitet.

    RHEL 10.2 är därmed inte bara ännu en punktversion. Det är ett tecken på hur nästa generation av företags-Linux kommer att se ut: mer automatiserad, mer containerorienterad, mer säkerhetsmedveten och allt mer förstärkt av AI.

    https://www.redhat.com/en/blog/rhel-102-and-98-intelligent-evolution-enterprise-linux

    Fakta: Red Hat Enterprise Linux 10.2

    Red Hat Enterprise Linux 10.2 är den andra uppdateringen i RHEL 10-serien och riktar sig främst till företag, myndigheter och organisationer som behöver en stabil Linux-plattform med långsiktig support.

    Versionen innehåller bland annat en valfri AI-assistent för kommandoraden, förbättrat stöd för automatiserade uppgraderingar med Ansible och uppdaterade utvecklingsverktyg.

    Exempel på uppdaterade komponenter är Rust 1.92, Python 3.14, Git 2.51, PHP 8.4, LLVM 21, Go 1.26, Ruby 4.0, OpenJDK 25, PostgreSQL 18 och MariaDB 11.8.

    Samtidigt har Red Hat även släppt Red Hat Enterprise Linux 9.8 för användare och organisationer som fortfarande ligger kvar på RHEL 9-serien.

  • HP stärker Linux-världen: firmwareuppdateringar blir enklare och mer hållbara

    HP går nu in som en av huvudsponsorerna bakom Linux Vendor Firmware Service, LVFS. Det stärker arbetet med att göra firmware- och BIOS-uppdateringar enklare, säkrare och mer tillgängliga för Linux-användare. Tillsammans med Dell, Lenovo, Framework, Red Hat och Linux Foundation bidrar HP till ett ekosystem där datorer kan hållas uppdaterade längre – något som både gynnar säkerheten och minskar behovet av att byta ut fungerande hårdvara i förtid.

    Att uppdatera BIOS och firmware har länge varit en av de där sakerna som Windows-användare ofta fått serverade via tillverkarens egna verktyg, medan Linux-användare ibland har fått leta, ladda ner manuellt och hoppas att allt fungerar. Men de senaste åren har detta förändrats kraftigt – mycket tack vare Linux Vendor Firmware Service, mer känt som LVFS.

    Nu tar utvecklingen ännu ett steg framåt. HP går in som premier sponsor för LVFS, tillsammans med redan tunga namn som Dell och Lenovo. Det betyder att tre av världens största datortillverkare nu aktivt stödjer en tjänst som gör det lättare att hålla Linux-datorer uppdaterade, säkra och användbara under längre tid.

    Vad är LVFS?

    LVFS är en öppen tjänst där hårdvarutillverkare kan lägga upp firmwareuppdateringar för sina produkter. Det kan handla om uppdateringar för exempelvis:

    BIOS/UEFI
    moderkort
    dockningsstationer
    grafikrelaterade komponenter
    nätverkskort
    annan kringutrustning

    På Linux används normalt programmet fwupd för att hämta och installera dessa uppdateringar. För användaren kan det i praktiken innebära att firmwareuppdateringar dyker upp ungefär som vanliga systemuppdateringar.

    Det är en stor skillnad jämfört med den äldre modellen, där Linux-användare ofta behövde starta Windows, använda tillverkarens specialprogram eller skapa startbara USB-minnen för att uppdatera datorns firmware.

    Varför är HP:s stöd viktigt?

    HP är en av världens största tillverkare av persondatorer. När ett sådant företag går in som stor sponsor betyder det inte bara pengar till projektet, utan också en tydlig signal till resten av branschen: Linux är inte längre något som kan behandlas som ett sidospår.

    Premier sponsorship-nivån uppges ligga på 100 000 dollar per år, medan mindre start-up-sponsorer bidrar med 10 000 dollar per år. Pengarna hjälper LVFS att växa, förbättra infrastrukturen och ge bättre stöd för fler tillverkare.

    Det är särskilt viktigt eftersom firmwareuppdateringar inte bara handlar om nya funktioner. De kan också täppa till säkerhetshål, förbättra stabilitet, lösa kompatibilitetsproblem och i vissa fall förlänga livslängden på datorer.

    Firmware – datorns dolda grundprogram

    Firmware kan beskrivas som den mjukvara som ligger nära hårdvaran. Operativsystemet, som Linux, Windows eller macOS, körs ovanpå hårdvaran – men firmware är det som hjälper hårdvaran att starta, identifiera komponenter och fungera korrekt.

    BIOS eller UEFI är det mest kända exemplet. När datorn startar är det firmware som först vaknar till liv innan operativsystemet laddas.

    Därför är firmwareuppdateringar viktiga. De kan påverka saker som:

    uppstart
    strömsparfunktioner
    säker start
    USB-C och dockningsstationer
    batterihantering
    fläktstyrning
    kompatibilitet med ny hårdvara
    säkerhetsfunktioner i processorer och moderkort

    För vanliga användare märks detta kanske inte alltid direkt, men i praktiken kan en firmwareuppdatering vara skillnaden mellan en dator som fungerar halvbra och en dator som fungerar stabilt i flera år till.

    Ett lyft för hållbarhet

    HP:s sponsorskap lyfts fram som en del av LVFS nya hållbarhetsarbete. Det är en viktig detalj.

    När datorer inte får uppdateringar blir de snabbare föråldrade. Om en äldre dator saknar firmwarestöd, får säkerhetsproblem eller fungerar dåligt med nyare operativsystem är risken större att den kasseras – även om hårdvaran egentligen fortfarande duger.

    Med bättre firmwarestöd för Linux kan fler datorer fortsätta användas längre. Det passar särskilt bra ihop med Linux-världens styrka: att kunna ge nytt liv åt äldre datorer.

    En dator som inte längre fungerar bra med ett tungt, kommersiellt operativsystem kan ofta fortfarande fungera utmärkt med en lättare Linuxdistribution. Men då behöver också firmwareuppdateringar och hårdvarustöd fungera på ett säkert och smidigt sätt.

    145 miljoner uppdateringar visar att systemet fungerar

    LVFS har redan passerat över 145 miljoner levererade firmwareuppdateringar. Det visar att tjänsten inte längre är ett experiment för entusiaster, utan en etablerad del av Linux-ekosystemet.

    För användaren märks det genom att uppdateringar kan komma direkt via systemets vanliga uppdateringsverktyg. På många Linuxdistributioner kan firmwareuppdateringar visas i grafiska program som GNOME Software, KDE Discover eller via kommandoraden med fwupd.

    Det gör Linux mer användarvänligt, särskilt för personer som inte vill hantera manuella nedladdningar från tillverkarens webbplats.

    Dell, Lenovo och HP förändrar spelplanen

    Att Dell och Lenovo redan stödjer LVFS har varit viktigt. Dell har länge haft ett starkare Linux-engagemang än många andra tillverkare, särskilt genom vissa utvecklar- och företagsmodeller. Lenovo har också ökat sitt stöd för Linux de senaste åren.

    När HP nu ansluter sig på högsta sponsornivå blir bilden tydligare: de stora PC-tillverkarna ser ett värde i att Linux-användare får en bättre och mer professionell uppdateringsupplevelse.

    Detta kan också påverka inköp i företag, skolor och organisationer. Om Linuxdatorer kan hanteras med moderna firmwareuppdateringar på ett säkert sätt blir de mer attraktiva som alternativ till traditionella Windowsmiljöer.

    Mer än bara teknik för entusiaster

    Det här kan låta som en teknisk nyhet för Linuxnördar, men betydelsen är bredare än så.

    Firmwareuppdateringar handlar om säkerhet, livslängd och användbarhet. När stora tillverkare satsar på LVFS blir det lättare att rekommendera Linux även till vanliga användare. Det minskar risken att datorn blir osäker eller får problem bara för att användaren inte kör Windows.

    För den som installerar Linux på äldre datorer, återbrukar begagnad hårdvara eller hjälper andra att komma igång med fria operativsystem är detta mycket goda nyheter.

    Slutsats

    HP:s inträde som premier sponsor för LVFS är ännu ett tecken på att Linux på skrivbordet och i företagsmiljöer tas på större allvar av hårdvarutillverkarna. Tillsammans med Dell, Lenovo, Framework, Red Hat och Linux Foundation får LVFS nu ännu starkare stöd.

    Resultatet kan bli bättre firmwareuppdateringar, längre livslängd för datorer och ett starkare Linux-ekosystem.

    För användaren betyder det något enkelt men viktigt: en Linuxdator blir lättare att hålla säker, uppdaterad och användbar – utan krångliga omvägar via andra operativsystem.


    https://fwupd.org/

    Teknisk faktaruta: LVFS och fwupd

    Vad är LVFS?
    Linux Vendor Firmware Service är en tjänst där hårdvarutillverkare kan publicera firmwareuppdateringar för Linux-system.

    Viktigt program:
    fwupd – används i Linux för att hitta, hämta och installera firmwareuppdateringar.

    Vad kan uppdateras?
    BIOS/UEFI, moderkort, dockningsstationer, nätverkskort, kringutrustning och andra firmwarestyrda komponenter.

    Nya sponsorn:
    HP går in som premier sponsor för LVFS.

    Andra större stödjare:
    Dell, Lenovo, Framework, OSFF, Red Hat och Linux Foundation.

    Premier sponsor-nivå:
    Cirka 100 000 USD per år.

    Betydelse för Linux-användare:
    Enklare, säkrare och mer automatiserade firmwareuppdateringar direkt i Linux.

    Hållbarhetsaspekt:
    Bättre firmwarestöd kan förlänga livslängden på datorer och minska behovet av att kassera fungerande hårdvara.

  • Copy Fail: Linux-bugg kan ge vanliga användare root-behörighet

    En ny sårbarhet i Linux-kärnan, kallad Copy Fail, kan göra det möjligt för en vanlig lokal användare att skaffa sig fullständig kontroll över ett system. Felet, som har fått beteckningen CVE-2026-31431, är särskilt allvarligt för servrar, molnmiljöer och plattformar där flera användare eller processer delar samma maskin. En säkerhetsfix finns redan tillgänglig, men administratörer uppmanas att uppdatera och starta om sina system så snart som möjligt.

    En nyupptäckt sårbarhet i Linux-kärnan har fått säkerhetsvärlden att reagera. Felet kallas Copy Fail och har fått beteckningen CVE-2026-31431. Det gör det möjligt för en lokal, obehörig användare att i vissa fall ta full kontroll över ett Linux-system.

    Det handlar alltså inte om ett angrepp som kan göras direkt över internet utan tillgång till datorn. Men om en angripare redan kan köra kod på systemet, till exempel via ett kapat konto, skadlig programvara eller en sårbar applikation, kan felet användas för att höja behörigheten till root.

    Root är den högsta behörighetsnivån i Linux. Den som har root kan i praktiken göra vad som helst: läsa filer, ändra systeminställningar, installera program, skapa nya användare och stänga av säkerhetsfunktioner.

    Fyra byte räcker

    Det som gör Copy Fail särskilt uppseendeväckande är hur litet ingreppet kan vara. Enligt säkerhetsforskarna kan en lokal användare skriva fyra kontrollerade byte till sidcachen, eller page cache, för en fil som användaren kan läsa.

    Page cache är en del av Linux-systemets minne där filer tillfälligt lagras för att systemet ska bli snabbare. I stället för att läsa samma data från hårddisken om och om igen kan Linux hämta den från minnet. Det är normalt en osynlig men viktig prestandafunktion.

    I det här fallet kan angriparen utnyttja ett fel i hur kärnan hanterar kopiering och minne. Genom att påverka innehållet i sidcachen kan angriparen manipulera systemet på ett sätt som i slutänden kan ge root-behörighet.

    Allvarligt för servrar och molnmiljöer

    För vanliga hemanvändare är risken mindre, eftersom angriparen först behöver kunna köra kod lokalt på datorn. Men för miljöer där många användare eller processer delar samma system är hotet betydligt större.

    Särskilt utsatta är:

    • delade Linux-servrar
    • webbhotell och hostingplattformar
    • utvecklingsmiljöer
    • CI/CD-system och byggservrar
    • containerplattformar
    • molnservrar som kör kod från olika kunder eller projekt

    I sådana miljöer kan en till synes begränsad användare eller process bli en väg in till full systemkontroll.

    Offentlig exploit ökar pressen

    Sårbarheten offentliggjordes den 29 april 2026. Enligt uppgifterna finns det redan publik proof-of-concept-kod, alltså demonstrationskod som visar hur felet kan utnyttjas.

    Det gör situationen mer brådskande. När tekniska detaljer och fungerande exempel blir offentliga ökar risken att angripare snabbt bygger egna verktyg för att automatisera attacker.

    Copy Fail har bekräftats på flera stora Linux-distributioner, bland annat:

    • Ubuntu 24.04 LTS
    • Amazon Linux 2023
    • Red Hat Enterprise Linux 10.1
    • SUSE Linux Enterprise Server 16

    Felet ska ha sitt ursprung i en ändring i Linux-kärnan från 2017. Det innebär att den sårbara kodvägen kan ha funnits i många år innan den upptäcktes.

    Uppdatera och starta om

    Den goda nyheten är att en fix redan finns tillgänglig i Linux-kärnan. För administratörer och användare är rådet tydligt: installera de senaste säkerhetsuppdateringarna från den egna Linux-distributionen och starta sedan om systemet så att den nya kärnan faktiskt används.

    Som tillfällig skyddsåtgärd rekommenderar forskarna att den berörda kärnmodulen inaktiveras tills uppdateringar är installerade. För de flesta är dock den säkraste och enklaste vägen att använda distributionens vanliga uppdateringskanaler.

    Därför spelar det här roll

    Copy Fail visar hur sårbarheter i operativsystemets kärna kan få stora konsekvenser även om de inte går att utnyttja direkt på distans. I moderna IT-miljöer är lokal kodkörning ofta bara ett steg i en större attackkedja.

    En angripare som först får begränsad åtkomst kan använda en sådan här sårbarhet för att ta sig hela vägen till administratörsnivå. Därifrån kan intrånget bli betydligt svårare att upptäcka och stoppa.

    För Linux-administratörer är slutsatsen enkel: uppdatera kärnan, starta om systemet och kontrollera att den patchade versionen verkligen körs.

    Teknisk faktaruta

    Copy Fail – CVE-2026-31431

    Typ: Lokal privilegieeskalering i Linux-kärnan

    Påverkan: En lokal, obehörig användare kan i vissa fall få root-behörighet.

    Teknisk detalj: Angriparen kan skriva fyra kontrollerade byte till page cache för en läsbar fil.

    Riskmiljöer: Delade servrar, molnplattformar, CI/CD-system, containerhosts och utvecklingsmiljöer.

    Åtgärd: Installera senaste kerneluppdateringen från distributionens säkerhetskanal och starta om systemet.

    $ sudo apt update && sudo apt full-upgrade
    $ sudo reboot

  • Fedora 44 försenas – varför några få buggar kan stoppa ett helt operativsystem

    Fedora 44 har försenats efter att flera allvarliga fel upptäckts i systemets mest kritiska delar, som installation, grafik och krypterad uppstart. I stället för att hålla det planerade releasedatumet väljer utvecklarna att pausa lanseringen – ett beslut som visar hur avgörande kvalitetssäkring är när modern programvara ska fungera på många olika typer av hårdvara.

    Det låter kanske dramatiskt: en ny version av Fedora Linux var planerad att släppas den 14 april, men lanseringen stoppades i sista stund. Orsaken? Några envisa fel i systemet – så kallade blocker bugs – som bedömdes vara så allvarliga att hela releasen måste skjutas upp, sannolikt till den 21 april.

    Men varför kan några få buggar få ett helt operativsystem att vänta? Och vad säger det om hur modern programvara faktiskt byggs? Det här är en berättelse om kvalitetskontroll, teknikens komplexitet och varför förseningar ibland är ett tecken på att något fungerar precis som det ska.

    Vad är Fedora – och varför spelar en ny release roll?

    Fedora Linux är en av världens mest inflytelserika Linuxdistributioner. Den används både av entusiaster, utvecklare och som teknikplattform för innovationer som senare kan dyka upp i andra system. Fedora fungerar ofta som ett slags laboratorium för ny programvara: här introduceras nya skrivbordsmiljöer, uppdaterade utvecklarverktyg och modern systemteknik tidigt.

    Version 44 skulle bland annat föra med sig GNOME 50 för Workstation, Plasma 6.6 för KDE-användare, Budgie 10.10 med Wayland-stöd, förbättringar i installationsverktyget Anaconda och flera uppdaterade programpaket för utvecklare och servermiljöer.

    Det är alltså inte konstigt att många väntat på släppet.

    När ett planerat datum inte räcker

    I stora mjukvaruprojekt finns nästan alltid en målkalender. Fedora 44 hade en planerad lansering den 14 april. Men i praktiken är ett releasedatum inte en garanti – det är ett mål som bara gäller om systemet anses tillräckligt stabilt.

    När Fedora-projektet kom fram till att flera allvarliga fel fortfarande var öppna, ställdes det planerade Go/No-Go-mötet i praktiken in. Beskedet från kvalitetsarbetet var tydligt: det fanns flera kvarstående blockerare, och inget tydde på att de kunde ignoreras eller ”viftas bort”.

    Det är här begreppet final blocker bug blir centralt.

    Vad är en blocker bug?

    Alla buggar är inte lika viktiga. Vissa är irriterande men går att leva med, till exempel ett mindre grafiskt fel eller en ovanlig krasch i ett specialprogram. En blocker bug är däremot ett fel som anses så allvarligt att produkten inte bör släppas alls förrän det är löst.

    Det handlar ofta om sådant som:

    • att installationen kraschar
    • att användaren inte kan konfigurera viktiga funktioner
    • att systemet inte startar korrekt
    • att grundläggande säkerhets- eller krypteringsfunktioner fallerar

    Med andra ord: fel som förstör själva grundupplevelsen.

    Vad var det som stoppade Fedora 44?

    De accepterade blockerarna i Fedora 44 rör inte smådetaljer, utan just sådant som användaren möter allra först.

    Ett av problemen gäller en Mesa-bugg som kan få den inledande systemkonfigurationen att krascha på datorer med NVIDIA-hårdvara. Mesa är en viktig del av grafikstacken i Linuxvärlden, och grafikproblem tidigt i uppstart eller installation kan göra systemet oanvändbart direkt för vissa användare.

    De övriga accepterade blockerarna är kopplade till Plasma Setup, alltså installations- och förstagångsflödet för KDE-varianten av Fedora. Där påverkas bland annat tangentbordslayout och Wi-Fi-konfiguration – två saker som är avgörande när en användare ska komma igång med systemet.

    Dessutom finns två föreslagna blockerare kopplade till kärnan, alltså Linux-kärnan själv. De handlar om svart skärm i samband med att användaren anger LUKS-lösenord, alltså lösenordet för krypterade diskar. Ett av fallen ska dessutom vara specifikt observerat på en ThinkPad X1 Carbon Gen 13.

    Detta är ett bra exempel på hur svår modern systemutveckling är: problemen finns i gränssnittet mellan grafikdrivrutiner, kärnan, hårdvara, kryptering och installationsflöden. Ett fel i en sådan kedja kan räcka för att hela upplevelsen faller samman.

    Varför just första uppstarten är så känslig

    Ur ett tekniskt perspektiv är första uppstarten en av de mest kritiska faserna för ett operativsystem. Då ska många delar fungera samtidigt:

    • grafiken ska starta korrekt
    • tangentbord och språkval ska fungera
    • nätverk ska kunna konfigureras
    • krypterade system ska låsas upp
    • användaren ska kunna slutföra grundinställningarna utan fel

    Om något går sönder här spelar det nästan ingen roll hur bra resten av systemet är. Användaren kommer aldrig fram till de mer avancerade funktionerna.

    Det är därför det är logiskt att Fedora väljer att vänta. En release är inte bara en teknisk leverans – den är ett första intryck.

    Förseningen som kvalitetsstämpel

    I teknikvärlden uppfattas förseningar ofta negativt. Men i projekt som Fedora kan en uppskjuten release också tolkas som ett sundhetstecken. Det visar att kvalitetsprocessen faktiskt har mandat att säga stopp.

    Det är frestande att hålla ett datum, särskilt när användare, utvecklare och medier väntar. Men att släppa ett system med kända problem i installation, nätverk eller krypterad uppstart hade sannolikt kostat mer i förtroende än vad en veckas försening gör.

    På så sätt fungerar blocker bugs som en sorts säkerhetsventil i utvecklingsprocessen. De påminner om att programvara inte bara är kod – det är också testning, prioritering och ansvar.

    Vad väntar i Fedora 44 när den väl kommer?

    Trots förseningen ser Fedora 44 ut att bli en stor uppdatering. Bland nyheterna märks:

    • GNOME 50 i Workstation-versionen
    • Plasma 6.6 för KDE-användare, med nytt installationsflöde och ny inloggningshantering
    • Budgie 10.10 med stöd för Wayland
    • förbättringar i Anaconda-installationsprogrammet
    • bättre hantering av Live-media och förbättrat stöd för aarch64 på Windows on ARM-laptops
    • uppdaterade utvecklarverktyg och paket, som MariaDB 11.8, Ansible 13, Helm 4 och Golang 1.26
    • Nix i paketrepositorierna för utvecklare

    Det visar hur bred en modern Linuxrelease är. Det handlar inte bara om ett nytt skrivbord eller några nya appar, utan om ett helt ekosystem av verktyg, drivrutiner, pakethantering och plattformsteknik.

    En liten försening, en stor påminnelse

    Fedora 44:s uppskjutna release är i grunden en påminnelse om hur skör och komplex digital infrastruktur kan vara. Det räcker inte att ”det mesta fungerar”. För ett operativsystem måste även de allra första minuterna – installationen, uppstarten, inloggningen, nätverket – vara robusta.

    Därför är en försenad release ibland bättre än en punktlig.

    Och kanske är det just där den populärvetenskapliga lärdomen finns: bakom varje ”uppdatering” vi klickar hem döljer sig ett enormt samspel mellan människor, kod och maskiner. När det samspelet inte riktigt håller ihop, då märks det direkt. Men när utvecklare vågar bromsa i tid, är det också ett tecken på att tekniken tas på allvar.

    https://qa.fedoraproject.org/blockerbugs/milestone/44/final/buglist

    Teknisk ruta: Fedora 44

    Typ: Linuxdistribution med fokus på ny teknik och snabba uppdateringar

    Status: Försenad release på grund av kvarvarande blocker bugs i kritiska systemdelar

    Planerat släpp: Flyttat från 14 april till tidigast 21 april

    Berörda problem: krascher i initial setup på NVIDIA-system, fel i Plasma Setup för tangentbord och Wi-Fi samt svarta skärmar vid LUKS-upplåsning

    Skrivbordsmiljöer: GNOME 50, Plasma 6.6 och Budgie 10.10 med Wayland-stöd

    Övriga nyheter: uppdaterad Anaconda-installation, förbättrad Live-media, bättre stöd för aarch64 på Windows on ARM samt nya paketversioner för utvecklare

    Exempel på uppdaterade verktyg: MariaDB 11.8, Ansible 13, Helm 4 och Golang 1.26

  • Så kollar du hur hårddisken mår i Linux.

    SMART (Self-Monitoring, Analysis and Reporting Technology) är en inbyggd funktion i hårddiskar och SSD-enheter som kontinuerligt övervakar deras hälsa. Genom att analysera parametrar som temperatur, driftstimmar och antal defekta sektorer kan SMART ge tidiga varningssignaler om en enhet håller på att gå sönder. I Linux kan man med hjälp av paketet smartmontools snabbt kontrollera diskens status, köra självtester och sätta upp automatiserad övervakning. Denna artikel förklarar tekniken bakom SMART och visar hur du i praktiken kan kontrollera hårddiskars och SSD:ers hälsa i olika Linux-distributioner.

    Vad är SMART?

    SMART står för Self-Monitoring, Analysis and Reporting Technology. Det är en standardiserad teknik som finns inbyggd i nästan alla hårddiskar (HDD) och SSD-enheter.

    Syftet är att övervaka diskens hälsa i realtid och varna innan fel leder till dataförlust. SMART gör detta genom att logga olika attribut (mätvärden) som visar hur disken mår.

    Exempel på viktiga attribut:

    • Reallocated Sector Count – Antal sektorer som markerats defekta och ersatts med reservsektorer. Ett ökande värde betyder att disken försämras.
    • Current Pending Sector Count – Antal sektorer som är osäkra och väntar på omallokering. En stark varningssignal.
    • Power-On Hours – Hur länge enheten har varit igång. Ger en bild av diskens ålder.
    • Temperature – Diskens arbetstemperatur. Hög temperatur förkortar livslängden.
    • Wear Leveling Count (SSD) – Mäter hur mycket av flashminnets livslängd som har förbrukats.

    SMART fungerar genom att disken själv registrerar dessa värden och rapporterar dem till operativsystemet via ATA/SATA eller NVMe-protokoll. Systemadministratören kan sedan läsa ut informationen med verktyg som smartctl.

    Praktisk guide: Kontrollera diskar med SMART i Linux

    1. Installera verktyget smartmontools

    Debian/Ubuntu

    sudo apt update
    sudo apt install smartmontools

    Red Hat / CentOS / Fedora

    sudo dnf install smartmontools

    (äldre system:)

    sudo yum install smartmontools

    Arch Linux / Manjaro

    sudo pacman -S smartmontools

    openSUSE

    sudo zypper install smartmontools

    2. Identifiera disken

    Lista anslutna enheter:

    lsblk

    eller

    sudo fdisk -l

    Notera diskens beteckning, t.ex. /dev/sda, /dev/sdb, eller /dev/nvme0n1.


    3. Kontrollera SMART-stöd och status

    Visa information om enheten

    sudo smartctl -i /dev/sdX

    Snabb hälsokontroll

    sudo smartctl -H /dev/sdX
    • PASSED → Disken rapporterar inga kritiska fel.
    • FAILED → Disken är defekt, byt ut den.

    4. Läs ut detaljerad SMART-data

    sudo smartctl -A /dev/sdX

    Här får du fram attribut som:

    • Antal driftstimmar
    • Temperatur
    • Omallokerade sektorer
    • Pending-sektorer
    • SSD-slitagevärden

    5. Kör SMART-självtester

    SMART kan själv testa diskens hälsa genom interna tester.

    Kort test (ca 2 minuter):

    sudo smartctl -t short /dev/sdX

    Se resultatet:

    sudo smartctl -l selftest /dev/sdX

    Långt test (kan ta flera timmar):

    sudo smartctl -t long /dev/sdX

    Se resultatet:

    sudo smartctl -l selftest /dev/sdX

    6. Tolkning av resultat

    • Reallocated_Sector_Ct > 0 → Dålig disk, byt ut så snart som möjligt.
    • Current_Pending_Sector > 0 → Risk för dataförlust, byt disk.
    • Temperature > 55°C → För hög, kontrollera kylning.
    • Power_On_Hours > 40.000 h → Disken är gammal, ökad risk för fel.
    • PASSED men med varningar → SMART kan missa vissa fel, gör alltid backup.

    7. Löpande övervakning med smartd

    För servrar kan du köra smartd, en bakgrundstjänst som övervakar alla diskar och skickar varningar.

    Aktivera tjänsten:

    sudo systemctl enable smartd
    sudo systemctl start smartd

    Konfiguration:

    /etc/smartd.conf

    Här kan du ange e-postadress för automatiska varningar.

    Slutsats

    SMART är en inbyggd teknik för självdiagnostik i hårddiskar och SSD\:er. Med hjälp av smartmontools i Linux kan administratörer:

    • Kontrollera diskars hälsa.
    • Köra självtester.
    • Upptäcka problem i tid.
    • Få automatiska varningar via smartd.

    Det är en viktig del i förebyggande underhåll. Men kom ihåg:
    👉 SMART ersätter aldrig regelbundna säkerhetskopior.

    Lite exempel

    För ut denna log när jag skriver : smartctl /dev/sdc

    IDSizeValueDescription
    0x000a22Device-to-host register FISes sent due to a COMRESET
    0x000120Command failed due to ICRC error
    0x000320R_ERR response for device-to-host data FIS
    0x000420R_ERR response for host-to-device data FIS
    0x000620R_ERR response for device-to-host non-data FIS
    0x000720R_ERR response for host-to-device non-data FIS

    SATA Phy Event Counters (GP Log 0x11)

    Dessa värden loggas av SATA-fysiklagret (den elektriska/kommunikationsdelen av protokollet).
    De visar olika felhändelser eller specialfall vid kommunikation mellan disk och värddator.

    IDValueBeskrivningFörklaring
    0x000a2Device-to-host register FISes sent due to a COMRESETDisken har skickat Register FIS (Frame Information Structure) till värden p.g.a. en COMRESET (en återställningssignal i SATA-länken). Två gånger har länken återställts.
    0x00010Command failed due to ICRC errorInga kommandon har misslyckats på grund av ICRC (Interface Cyclic Redundancy Check) fel. Ett ICRC-fel innebär korrupt data mellan värd och disk.
    0x00030R_ERR response for device-to-host data FISInga R_ERR (error responses) inträffade vid dataöverföring från enheten till värden.
    0x00040R_ERR response for host-to-device data FISInga felrapporter från värden till enheten när data skickades åt det hållet.
    0x00060R_ERR response for device-to-host non-data FISInga fel vid icke-dataöverföringar från disken (t.ex. kontroll/kommandoramar).
    0x00070R_ERR response for host-to-device non-data FISInga fel vid icke-dataöverföringar från värden till disken.

    Tolkningar

    • Värden på 0 = inga fel, vilket är bra.
    • 0x000a = 2 betyder att SATA-länken har återställts två gånger.
      Det behöver inte vara ett problem, men om värdet ökar ofta kan det tyda på:
    • Dåliga kablar eller kontakter
    • Strömproblem
    • Buggar i kontroller/drivrutiner
    SMART – teknisk faktaruta

    SMART (Self-Monitoring, Analysis and Reporting Technology) är inbyggd i HDD/SSD och övervakar hälsan via interna sensorer och räknare. Enheten lagrar attribut i firmware och rapporterar dem till värddatorn. Tester körs internt i disken och resultat loggas för felsökning.


    Terminologi (SMART-attribut & status)
    • ATTRIBUTE / ID – Namn och numeriskt ID för mätvärdet.
    • VALUE / WORST / THRESH – Normaliserade värden (ofta 100→0 eller 200→0). FAIL inträffar när VALUE ≤ THRESH enligt tillverkarens gräns.
    • RAW_VALUE – Rå räknare (t.ex. antal sektorer, fel, grader °C).
    • TYPEPre-fail (tidig varning) eller Old_age (slitage/ålder).
    • STATUS (smartctl -H)PASSED / FAILED – snabb sammanfattning.
    • TesttyperShort (snabb ytkontroll), Long/Extended (hela ytan), Conveyance (transportskador, främst HDD), Selective (delmängd).
    • LoggarSelf-test log, Error log (senaste I/O-fel med LBA).
    Vanliga indikatorer
    • Reallocated_Sector_Ct > 0 → reservsektorer har tagits i bruk (slitage/problem på medier).
    • Current_Pending_Sector > 0 → osäkra sektorer som väntar på omallokering (hög risk).
    • UDMA_CRC_Error_Count > 0 → ofta kabel/kontaktproblem (SATA).
    • Temperature > ~55 °C → kylproblem, förkortad livslängd.
    • SSD-specifiktWear_Leveling_Count/Media_Wearout (SATA), Percentage Used (NVMe).

    Kompatibilitet
    • HDD (SATA/PATA/SAS) – Ja, stöds brett via smartctl (SAS ofta med HBA-pass-through).
    • SSD (SATA) – Ja, SMART-attribut för slitage, omallokering, temperatur m.m.
    • NVMe-SSD – Ja, via NVMe SMART/Health-logg. smartctl och nvme-cli kan läsa dessa.
    • USB-kabinett/dockorBeror på brygga. Kräver SAT-pass-through; prova smartctl -d sat /dev/sdX. Vissa adaptrar exponerar inte SMART alls.
    • Virtualisering – kräver enhets-/controller-pass-through för tillförlitliga värden.
    Snabbkommandon (Linux)
    # Identifiera enhet
    lsblk    # t.ex. /dev/sda, /dev/sdb, /dev/nvme0n1
    
    # HDD/SSD (SATA)
    sudo smartctl -iH -A /dev/sdX       # info + hälsa + attribut
    sudo smartctl -t short  /dev/sdX    # kort test
    sudo smartctl -t long   /dev/sdX    # långt test
    sudo smartctl -l selftest /dev/sdX  # testlogg
    
    # NVMe-SSD
    sudo smartctl -a /dev/nvme0         # SMART/Health från controllern
    sudo nvme smart-log /dev/nvme0      # alternativ via nvme-cli
      
    Begränsningar och råd
    • SMART är statistiskt/heuristiskt – plötsliga fel kan ske utan förvarning. Ha alltid backup.
    • Tolkning varierar mellan tillverkare; jämför trender över tid snarare än enstaka värden.
    • Kombinera med yttester (t.ex. badblocks) vid osäkerhet.
  • GNOME 49: Bakom kulisserna i jakten på perfekt HDR-upplevelse

    17 september 2025 släpps GNOME 49 – versionen som sätter ljusstyrka och HDR-kontroll i fokus. Det är en uppgradering som ger användarna bättre kontroll, energieffektivitet och utökat stöd för flera skärmar.

    En förändring med många ansikten

    Tekniken bakom GNOME 49 bygger på idén om centraliserad och intelligent styrning av bakgrundsbelysning genom kompositorn Mutter. Förändringen är resultatet av ett års arbete lett av Red Hats Sebastian Wick. I sitt blogginlägg förklarar han ambitionen:

    ”En av sakerna jag arbetar med på Red Hat är HDR-stöd… De flesta externa HDR-skärmar vägrar låta användaren styra luminansen i sin skärmmeny (OSD) om skärmen är i HDR-läge… Av energibesparingsskäl vill vi kunna ändra den tillgängliga marginalen dynamiskt… Om det inte finns något HDR-innehåll på skärmen finns det ingen anledning att vrida upp bakgrundsbelysningen.”

    Flera problem – flera lösningar

    1. När skärmens meny inte räcker

    Många HDR-skärmar låser ljusstyrkeregleringen när HDR är aktiverat. GNOME löste detta redan i version 48 med en ”mjukvarubakgrundsbelysning” – en metod där signalens vita nivå höjs eller sänks för att simulera ändrad ljusstyrka utan att påverka den fysiska LED-belysningen. Med 10–12-bitars HDR-signaler fungerar tekniken utan märkbara nackdelar och kan dessutom minska energiförbrukningen.

    2. Sysfs-API är föråldrat och otillräckligt

    Det äldre sysfs-API:t för bakgrundsbelysning är begränsat till en intern panel, kräver root-behörighet eller D-Bus-anrop, och är svårt att mappa till rätt skärm. Sebastian Wick beslutade att ersätta det med ett helt nytt Kernel Mode Setting (KMS) backlight-API – byggt för att stödja flera skärmar, flera bakgrundsbelysningar per skärm och styrning via användargränssnitt, energisparfunktioner och ljussensorer.

    Mutter kopplar ihop allt

    I GNOME 49 flyttas hela bakgrundsbelysningshanteringen in i Mutter. Tidigare delades ansvaret mellan gnome-settings-daemon och GNOME Shell via D-Bus, men nu är Mutter enda källan till sanningen.

    Förändringen innebär att:

    • Snabbinställningar visar individuella ljusstyrkeregler för varje skärm.
    • Det tidigare reglaget HDR-ljusstyrka i inställningarna har tagits bort.

    När det nya KMS-API:t väl integreras i Linuxkärnan kan GNOME omedelbart börja finjustera HDR-marginalen i realtid – vilket minskar energislöseri och förbättrar bildkvaliteten.

    Vad händer mer i Mutter 49?

    Förutom den stora omarbetningen av ljusstyrkan får Mutter förbättrad färghantering med stöd för ICC-profiler under Wayland. Det ger mer exakt färgåtergivning på kompatibla skärmar. Dessutom införs stöd för full RGB-utmatning (Broadcast RGB) och en uppdaterad Wayland seat-protokoll (wl_seat v10) med bättre hantering av tangentbordsupprepning och styrspaksfunktioner.

    Teknik och användarreaktioner

    En Linuxanvändare kommenterade på ett forum:

    ”Om jag förstår artikeln rätt, så hanterar det vanliga ljusstyrkereg­laget nu även skärmar som inte exponerar någon bakgrundsbelysningskontroll.”

    Det visar att även de enklaste funktionerna – som ljusstyrkeslidern – har blivit mer robusta och anpassningsbara vid HDR-användning.

    Slutsats – en ny era för ljusstyrka i GNOME

    GNOME 49 markerar en stor teknisk omställning:

    1. Enhetlig styrning via Mutter – konsekvent kontroll oavsett antal skärmar.
    2. Dynamisk HDR-marginal – optimerad ljusstyrka beroende på innehåll.
    3. Förbättrad färghantering – exaktare färger tack vare ICC-profiler under Wayland.
    4. Bättre användarupplevelse – från kraftfulla API-förändringar till enklare, mer logiska reglage.

    GNOME 49 är därmed mer än en uppdatering – det är ett steg mot en smartare, energisnålare och mer visuellt konsekvent skrivbordsmiljö.

    
    FAKTARUTA: GNOME
    
    HISTORIA
    - GNOME står för "GNU Network Object Model Environment".
    - Startat 1997 av Miguel de Icaza och Federico Mena Quintero.
    - Målet var att skapa en helt fri skrivbordsmiljö utan proprietära komponenter, som alternativ till KDE (som då använde Qt med icke-fri licens).
    - Version 1.0 släpptes 3 mars 1999.
    - GNOME 2 (2002–2010) byggde på GTK 2 och introducerade ett mer polerat, klassiskt gränssnitt.
    - GNOME 3 (2011) införde GNOME Shell och ett mer aktivitetsbaserat gränssnitt.
    - GNOME 40 (2021) markerade en stor designförändring med horisontell arbetsytehantering.
    - Senaste stabila version (aug 2025): GNOME 48. GNOME 49 släpps 17 september 2025.
    
    FUNKTIONER
    - Skrivbordsmiljö för Unix-liknande system (Linux, BSD m.fl.).
    - Använder GTK (GIMP Toolkit) för grafiska gränssnitt.
    - Standardappar inkluderar Files (Nautilus), Terminal, Web (Epiphany), Settings, Calendar, Contacts, Music, Videos, Maps m.fl.
    - Integrerat programcenter via GNOME Software.
    - Stöd för både Wayland och X11 (Wayland är standard).
    - Tilläggssystem via GNOME Extensions.
    
    TEKNIK
    - Skriven huvudsakligen i C med GObject-ramverket.
    - Fönsterhantering via Mutter.
    - Inställningar lagras i dconf/gsettings.
    - Integration med systemd, PipeWire, BlueZ, NetworkManager och Avahi.
    - Multimedia via GStreamer.
    - Förberett stöd för nytt KMS backlight-API.
    
    GEMENSKAP OCH ORGANISATION
    - Drivs av GNOME Foundation.
    - Global gemenskap med utvecklare, designers, översättare och dokumentationsförfattare.
    - Finansieras genom donationer, sponsring och bidrag från företag som Red Hat, Canonical, SUSE och Endless OS.
    - Standardmiljö i Fedora Workstation, Ubuntu, Debian och openSUSE.
    
    FRAMTID OCH GNOME 49
    - Omarbetad HDR- och ljusstyrningshantering i Mutter.
    - Stöd för flera skärmar med individuella ljusstyrkeregler.
    - Förbättrad färghantering med ICC-profiler i Wayland.
    - Optimerad energiförbrukning via dynamisk HDR-headroom.
    - Förberedelser för integration med nytt KMS backlight-API.
    
    MER INFORMATION
    - Webbplats: gnome.org
    - Källkod: gitlab.gnome.org
    - Dokumentation: help.gnome.org
    
    
  • NetworkManager 1.54

    NetworkManager 1.54 introducerar IPv4-vidarebefordran per enhet och förbättrat stöd för WireGuard, OVS och initrd

    Efter fem månaders utveckling är version 1.54 av NetworkManager nu släppt – ett verktyg och systemtjänst för att hantera nätverksanslutningar i Linux. Den nya versionen bjuder på en rad förbättringar som ger ökad flexibilitet och bättre kontroll över nätverksinställningarna.

    IPv4-vidarebefordran per enhet

    En av de mest efterlängtade nyheterna är möjligheten att aktivera IPv4-vidarebefordran separat för varje enskilt nätverksgränssnitt. Tidigare har detta varit en global inställning, men med den nya egenskapen ipv4.forwarding kan man nu styra detta per enhet. Det gör det enklare att bygga komplexa nätverk där vissa gränssnitt agerar som routrar medan andra inte gör det.

    Förfinad hantering av IPv6-prefix

    Version 1.54 introducerar också förbättrat stöd för IPv6-prefixdelegering. En ny inställning, prefix-delegation, tillsammans med subnet-id, gör det möjligt att bestämma vilket delnät som ska användas på nedströmsgränssnitt vid delegering av IPv6-adresser.

    Förbättrat stöd för baremetal-miljöer

    Uppdateringar i nm-cloud-setup gör att NetworkManager nu fungerar bättre i baremetal-installationer baserade på OCI (Oracle Cloud Infrastructure). Det ger säkrare och mer förutsägbara nätverkskonfigurationer i dessa miljöer.

    Smidigare användning av WireGuard

    För användare av VPN-protokollet WireGuard har hanteringen av IPv6-endpunkter förbättrats. NetworkManager skapar nu automatiskt brandväggsregler som förhindrar att Linux-kärnan felaktigt släpper trafik på grund av reverse path filtering.

    Ny funktionalitet i terminalgränssnitt och OVS

    Textgränssnittet nmtui har fått stöd för att konfigurera loopback-enheten, något som tidigare inte varit möjligt. Samtidigt har stödet för Open vSwitch förbättrats: de flesta OVS-inställningar kan nu ändras utan att anslutningen måste kopplas ned först.

    Större kontroll över SR-IOV-parametrar

    En ny egenskap, sriov.preserve-on-down, ger användaren möjlighet att styra om SR-IOV-konfigurationer ska bevaras eller återställas vid nedkoppling. Detta är särskilt användbart i virtualiseringsmiljöer där konsekvent beteende är viktigt.

    Bättre detektering av länkstatus i OVS DPDK

    För de som använder OVS med DPDK-stöd finns en ny inställning kallad ovs-dpdk.lsc-interrupt, som ger mer tillförlitlig upptäckt av förändringar i länkstatus. Detta förbättrar stabilitet och prestanda i miljöer med höga krav.

    Initrd-förbättringar för nätverksuppstart

    Under uppstart har NetworkManagers initrd-generator nu stöd för att läsa NVMe Boot Firmware Table (BFT), vilket förenklar automatisering av nätverksinställningar i ett tidigt skede. Nya systemd-tjänster har också lagts till för att förbättra nätverksfunktionaliteten redan innan operativsystemet är fullt igång.

    Tillgänglighet

    Källkoden till NetworkManager 1.54 finns att ladda ner via projektets GitLab-sida. En komplett lista över förändringar finns i den officiella ändringsloggen.

    NetworkManager – översikt

    NetworkManager hanterar nätverksanslutningar i Linux automatiskt. Det kopplar upp din dator till rätt nätverk, tilldelar IP-adresser, konfigurerar DNS, routing, VPN och brandvägg – utan att du behöver göra det manuellt.

    Projektstart: 2004 av Red Hat
    Syfte: Förenkla och automatisera nätverkskonfiguration
    Stödjer: Ethernet, Wi-Fi, VPN, mobilnät, OVS, moln
    Verktyg: nmcli (terminal), nmtui (text), nm-connection-editor (GUI)
    Arkitektur: Bakgrundstjänst, libnm-bibliotek, pluginbaserad
    Fördelar: Profiler, dynamisk routing, initrd-stöd, molnintegration
    Licens: GPLv2
    Källkod: gitlab.freedesktop.org
  • IPFire 2.29 med Kernel 6.12 LTS

    IPFire är en populär och säkerhetsfokuserad Linux-baserad brandväggslösning med öppen källkod, särskilt anpassad för att skydda nätverk och erbjuda hög prestanda. Nu har IPFire-teamet släppt version 2.29 Core Update 192, som medför flera intressanta förbättringar och viktiga nyheter för användarna.

    Den största uppgraderingen är övergången till den senaste långtidssupportade kärnan Linux 6.12 LTS, som ersätter den tidigare Linux 6.6 LTS. Båda versionerna har officiellt stöd fram till december 2026, men version 6.12 erbjuder betydande prestandaförbättringar, inklusive upp till 40 procent snabbare TCP-prestanda, stöd för TCP fraglist Generic Receive Offload (GRO), samt förbättringar i schemaläggningen som ger lägre fördröjning vid nätverkstrafik och bättre stöd för modern hårdvara.

    Utöver kärnuppgraderingen har IPFire 2.29 Core Update 192 infört nya drivrutiner, bland annat för Realtek 8812au-chipset, och inkluderar även ny firmware specifikt för Raspberry Pi SBC:er samt U-Boot 2024.10.

    IPFire-teamet har även gjort betydande förbättringar i systemets prestanda genom att ersätta det äldre zlib-komprimeringsbiblioteket med zlib-ng, vilket ger snabbare komprimering och dekomprimering på moderna CPU:er.

    En viktig förändring är borttagandet av utskriftssystemet CUPS, eftersom det har upptäckts säkerhetsbrister och projektet inte längre aktivt underhålls. Dessutom anses de flesta moderna skrivare redan vara utrustade med inbyggt nätverksstöd, vilket minskar behovet av ett separat utskriftssystem i IPFire.

    Andra mindre förbättringar inkluderar uppdateringar av statistikverktyget collectd till version 5.12.0, förbättrad hantering av logotyper i IPFire Captive Portal, och förbättrad fransk översättning. Hastighetsmätningsverktyget speedtest-cli har även fått möjlighet att schemaläggas till regelbundna tider (varje hel och halv timme).

    IPFire 2.29 Core Update 192 är nu tillgängligt för nedladdning via den officiella webbplatsen, i form av ISO- och USB-avbildningar för 64-bitars (x86_64) och AArch64 (ARM64) hårdvaruplattformar.

    https://9to5linux.com/ipfire-hardened-linux-firewall-distro-is-now-powered-by-linux-kernel-6-12-lts

  • 5 Bra brandvägg

    Den bolsjevikiska ondska finns där ute. Med en brandvägg kan skydda dej en del .

    Ipfire

    IPFire är en Linux-baserad brandvägg som erbjuder avancerade nätverkssäkerhetsfunktioner, anpassad för små till medelstora företag och skolor. Den använder en zonindelad säkerhetsmodell för att hantera nätverkstrafik effektivt och stöder funktioner som VPN, proxy och trådlös åtkomst. Systemet är kompatibelt med flera hårdvaruplattformar och uppdateras regelbundet för att skydda mot nya hot. IPFire är också flexibelt, vilket gör det möjligt att enkelt installera och uppdatera nödvändiga säkerhetsprogram.

    https://wiki.linux.se/index.php/IPFire

    OPNsense

    OPNsense är en open source-brandvägg och routing-plattform baserad på FreeBSD. Den startades 2014 som en fork av pfSense och erbjuder hög säkerhet och användarvänlighet för både individer och företag. Med funktioner som stateful packet inspection, VPN, och IDS/IPS, samt en flexibel plugin-arkitektur, tillåter OPNsense detaljerad nätverkssäkerhetskontroll. Plattformen uppdateras regelbundet för att garantera säkerhet och stöds av en aktiv community och professionell support från Deciso.

    https://wiki.linux.se/index.php/OPNsense

    pfSense

    pfSense är en open source-brandvägg och router baserad på FreeBSD, utformad för att erbjuda robust nätverkssäkerhet. Den stöder funktioner som VPN, snifferverktyg, och IDS/IPS för omfattande övervakning och skydd. pfSense är anpassningsbar med add-ons och plugin-moduler, vilket gör det möjligt för användare att utöka funktionaliteten efter behov. Plattformen är känd för sin pålitlighet och användarvänliga webbgränssnitt, vilket gör den populär bland både små företag och stora organisationer.

    https://wiki.linux.se/index.php/PfSense

    VyOS

    VyOS är en open source-nätverksoperativsystem baserad på Debian GNU/Linux. Den kombinerar funktioner från både routrar och brandväggar och är utformad för att ge avancerade nätverkslösningar som routing, säkerhet och trafikhantering. VyOS stödjer en rad nätverksprotokoll inklusive BGP, OSPF och RIP. Systemet är särskilt populärt för molninfrastruktur och datacenter eftersom det kan implementeras på både fysisk och virtuell hårdvara, vilket ger stor flexibilitet och skalbarhet.

    https://wiki.linux.se/index.php/Yvos

    ClearOS

    ClearOS är ett flexibelt, open source-baserat operativsystem byggt på CentOS/Red Hat Enterprise Linux. Det fungerar som en allt-i-ett-lösning för nätverkshantering och erbjuder funktioner som brandvägg, innehållsfiltrering, fil- och utskriftsserver samt VPN. ClearOS är särskilt anpassat för små och medelstora företag och är känt för sitt användarvänliga webbgränssnitt. Systemet är modulärt, vilket gör det möjligt för användare att enkelt anpassa funktionaliteten efter sina specifika behov.

    https://wiki.linux.se/index.php/Clearos

Etikett: red hat

  • Linux-bugg kan ge root-rättigheter och container-utbrytning

    En allvarlig sårbarhet i Linux-kärnans brandväggskod kan låta en vanlig lokal användare få root-rättigheter och i vissa fall bryta sig ut ur en container. Felet, CVE-2026-23111, är redan rättat i Linux-kärnan, men fungerande exploitkod finns nu offentligt dokumenterad. Administratörer bör därför uppdatera kernelpaketen och starta om berörda system snarast. Säkerhetsforskare har publicerat en detaljerad och…

  • IBM och Red Hat satsar 5 miljarder dollar på säkerhet i öppen källkod

    IBM och Red Hat lanserar Project Lightwell, en satsning på 5 miljarder dollar för att stärka säkerheten i öppen källkod. Genom att kombinera AI-assisterad kodanalys med tusentals ingenjörer vill företagen skapa ett betrott säkerhetslager för företag som är beroende av Linux, Kubernetes, Java, AI-ramverk och andra centrala open source-komponenter. IBM och Red Hat lanserar Project…

  • Red Hat Enterprise Linux 10.2 släppt – nu med valfri AI-assistent i terminalen

    Red Hat Enterprise Linux 10.2 är här och visar tydligt vart företags-Linux är på väg: mot mer AI-stöd, starkare säkerhet, enklare uppgraderingar och modernare verktyg för både drift och utveckling. Med nyheter som AI-assistent i kommandoraden, postkvantskydd för SSH, Kernel Livepatching, PostgreSQL 18, MariaDB 11.8 och förbättrat stöd för image mode tar RHEL ännu ett…

  • HP stärker Linux-världen: firmwareuppdateringar blir enklare och mer hållbara

    HP går nu in som en av huvudsponsorerna bakom Linux Vendor Firmware Service, LVFS. Det stärker arbetet med att göra firmware- och BIOS-uppdateringar enklare, säkrare och mer tillgängliga för Linux-användare. Tillsammans med Dell, Lenovo, Framework, Red Hat och Linux Foundation bidrar HP till ett ekosystem där datorer kan hållas uppdaterade längre – något som både…

  • Copy Fail: Linux-bugg kan ge vanliga användare root-behörighet

    En ny sårbarhet i Linux-kärnan, kallad Copy Fail, kan göra det möjligt för en vanlig lokal användare att skaffa sig fullständig kontroll över ett system. Felet, som har fått beteckningen CVE-2026-31431, är särskilt allvarligt för servrar, molnmiljöer och plattformar där flera användare eller processer delar samma maskin. En säkerhetsfix finns redan tillgänglig, men administratörer uppmanas…

  • Fedora 44 försenas – varför några få buggar kan stoppa ett helt operativsystem

    Fedora 44 har försenats efter att flera allvarliga fel upptäckts i systemets mest kritiska delar, som installation, grafik och krypterad uppstart. I stället för att hålla det planerade releasedatumet väljer utvecklarna att pausa lanseringen – ett beslut som visar hur avgörande kvalitetssäkring är när modern programvara ska fungera på många olika typer av hårdvara. Det…

  • Så kollar du hur hårddisken mår i Linux.

    SMART (Self-Monitoring, Analysis and Reporting Technology) är en inbyggd funktion i hårddiskar och SSD-enheter som kontinuerligt övervakar deras hälsa. Genom att analysera parametrar som temperatur, driftstimmar och antal defekta sektorer kan SMART ge tidiga varningssignaler om en enhet håller på att gå sönder. I Linux kan man med hjälp av paketet smartmontools snabbt kontrollera diskens…

  • GNOME 49: Bakom kulisserna i jakten på perfekt HDR-upplevelse

    17 september 2025 släpps GNOME 49 – versionen som sätter ljusstyrka och HDR-kontroll i fokus. Det är en uppgradering som ger användarna bättre kontroll, energieffektivitet och utökat stöd för flera skärmar. En förändring med många ansikten Tekniken bakom GNOME 49 bygger på idén om centraliserad och intelligent styrning av bakgrundsbelysning genom kompositorn Mutter. Förändringen är…

  • NetworkManager 1.54

    NetworkManager 1.54 introducerar IPv4-vidarebefordran per enhet och förbättrat stöd för WireGuard, OVS och initrd Efter fem månaders utveckling är version 1.54 av NetworkManager nu släppt – ett verktyg och systemtjänst för att hantera nätverksanslutningar i Linux. Den nya versionen bjuder på en rad förbättringar som ger ökad flexibilitet och bättre kontroll över nätverksinställningarna. IPv4-vidarebefordran per…

  • IPFire 2.29 med Kernel 6.12 LTS

    IPFire är en populär och säkerhetsfokuserad Linux-baserad brandväggslösning med öppen källkod, särskilt anpassad för att skydda nätverk och erbjuda hög prestanda. Nu har IPFire-teamet släppt version 2.29 Core Update 192, som medför flera intressanta förbättringar och viktiga nyheter för användarna. Den största uppgraderingen är övergången till den senaste långtidssupportade kärnan Linux 6.12 LTS, som ersätter…

  • 5 Bra brandvägg

    Ipfire IPFire är en Linux-baserad brandvägg som erbjuder avancerade nätverkssäkerhetsfunktioner, anpassad för små till medelstora företag och skolor. Den använder en zonindelad säkerhetsmodell för att hantera nätverkstrafik effektivt och stöder funktioner som VPN, proxy och trådlös åtkomst. Systemet är kompatibelt med flera hårdvaruplattformar och uppdateras regelbundet för att skydda mot nya hot. IPFire är också…