• openSUSE Leap 16.1 släppt – förenar traditionellt Linux med en ny generation av säkrare system

    Den 3 november 2026 släpptes openSUSE Leap 16.1, en ny version av den välkända Linuxdistributionen. Den stora nyheten är möjligheten att välja mellan ett traditionellt Linuxsystem och ett så kallat oföränderligt system, där operativsystemets viktigaste delar skyddas mot oavsiktliga ändringar. Samtidigt får användarna uppdaterade skrivbordsmiljöer, modernare programvara och förbättrade möjligheter att köra servrar och containrar.

    Två olika sätt att använda Linux

    Linuxdistributionen openSUSE Leap har länge varit ett alternativ för användare och företag som prioriterar stabilitet framför att ständigt få de allra senaste programversionerna. Till skillnad från systerdistributionen Tumbleweed, som uppdateras kontinuerligt, bygger Leap på större, planerade versionsuppdateringar.

    Med version 16.1 tar openSUSE ett viktigt steg genom att förena två tidigare separata distributionsmodeller.

    Vid installationen kan användaren välja mellan Standard och Immutable Mode.

    Standardläget fungerar som ett traditionellt Linuxsystem. Administratören kan installera program, ändra systemfiler och konfigurera operativsystemet på vanligt sätt.

    Immutable Mode, som ungefär betyder oföränderligt läge, fungerar annorlunda. Här är operativsystemets rotfilsystem normalt skrivskyddat. Tanken är att skydda systemets grundläggande delar från oavsiktliga förändringar och minska risken för att en misslyckad uppdatering gör datorn obrukbar.

    Det betyder inte att hela datorn blir skrivskyddad. Användaren kan fortfarande spara dokument, ändra personliga inställningar och installera program genom särskilda mekanismer.

    Uppdateringar som går att ångra

    En av de mest intressanta funktionerna i Immutable Mode är hur systemuppdateringar hanteras.

    I ett traditionellt Linuxsystem ersätts befintliga filer när systemet uppdateras. Om något går fel kan det ibland krävas omfattande felsökning för att få datorn att fungera igen.

    I openSUSE Leap 16.1 används i stället verktyget transactional-update, som skapar en ny systemögonblicksbild, en så kallad snapshot, när uppdateringar genomförs.

    Den nya systemversionen aktiveras efter omstart. Skulle uppdateringen orsaka problem går det att återgå till ett tidigare fungerande systemläge.

    Det påminner om att kunna ångra en förändring i ett dokument, fast här gäller det själva operativsystemet.

    Tekniken är särskilt intressant för servrar och datorer som måste fungera stabilt under lång tid, exempelvis industriella styrsystem, nätverksutrustning och maskiner som kör viktiga tjänster.

    Leap Micro försvinner som separat distribution

    En annan betydelsefull förändring är att openSUSE Leap Micro nu integreras i vanliga Leap.

    Leap Micro har varit en specialiserad Linuxdistribution för bland annat containrar, virtualisering och servrar där ett litet och robust operativsystem är önskvärt.

    I stället för att utveckla två separata distributioner samlar openSUSE nu funktionerna under ett gemensamt namn.

    Det innebär att några framtida versioner av Leap Micro, exempelvis 6.3 och 7.0, inte kommer att släppas.

    Den som använder Leap Micro 6.2 kan migrera till Leap 16.1 med Immutable Mode genom verktyget opensuse-migration-tool. Denna uppgraderingsväg betraktas dock fortfarande som experimentell, varför en fullständig säkerhetskopia rekommenderas före migreringen. openSUSE News+1

    Ny installationshanterare och moderna skrivbord

    Installationen hanteras av Agama 24, openSUSE:s moderna installationsprogram. Där väljer användaren vilket av de två systemlägena som ska installeras.

    Även skrivbordsmiljöerna har fått uppdateringar.

    För den som föredrar ett traditionellt grafiskt skrivbord erbjuds flera alternativ:

    • KDE Plasma 6.6 – en avancerad och flexibel skrivbordsmiljö med omfattande anpassningsmöjligheter.
    • GNOME 48 – en modern skrivbordsmiljö med fokus på enkelhet och ett sammanhållet användargränssnitt.
    • Xfce 4.20 – ett resurssnålt alternativ som passar både äldre och nyare datorer.
    • LXQt 2.4 – en lättviktig skrivbordsmiljö som kräver förhållandevis lite arbetsminne och processorkraft.

    KDE-användare får dessutom Frameworks 6.25 och Qt 6.11, två viktiga komponenter som ligger bakom många av skrivbordets funktioner och program.

    GNOME ligger däremot kvar på huvudversion 48, men innehåller olika felrättningar och förbättringar. openSUSE News+1

    Linuxkärnan 6.12 LTS utgör grunden

    Under ytan bygger openSUSE Leap 16.1 på Linuxkärnan 6.12 LTS.

    LTS står för Long Term Support, vilket innebär att kärnversionen underhålls under en längre tid. För en distribution som Leap, där stabilitet är en viktig egenskap, är detta särskilt betydelsefullt.

    Systemet använder dessutom systemd 257 för att hantera uppstart och systemtjänster samt glibc 2.40, ett centralt programbibliotek som används av en stor mängd Linuxprogram.

    En annan förändring är att SELinux används som standard. SELinux är en säkerhetsmekanism som begränsar vilka resurser olika program och tjänster får komma åt.

    Även om ett program angrips kan SELinux bidra till att förhindra att angriparen får tillgång till resten av systemet. Det fungerar som ett extra säkerhetslager utöver Linux vanliga filrättigheter.

    Nyare verktyg för utvecklare och serveradministratörer

    openSUSE Leap 16.1 innehåller också ett antal uppdateringar som framför allt är intressanta för systemadministratörer och programutvecklare.

    På virtualiseringssidan finns QEMU 11.0 och libvirt 12.4, medan Podman 5.8 används för att hantera containrar.

    Podman kan exempelvis användas för att köra webbservrar, databaser och andra program i separata miljöer utan att de behöver installeras direkt i operativsystemets grundsystem.

    Detta passar särskilt bra tillsammans med Immutable Mode, eftersom systemets grundinstallation då kan hållas så orörd som möjligt.

    För utvecklare finns bland annat Python 3.13 som standard, med möjlighet att även använda Python 3.14. Andra viktiga komponenter är LLVM 21, PHP 8.5, MariaDB 12.3 och PostgreSQL 18.

    Det innebär att Leap inte enbart riktar sig till vanliga datoranvändare, utan även kan fungera som grund för moderna webbapplikationer, databasservrar och virtualiseringsmiljöer.

    Äldre processorer kan få problem

    En förändring som användare med äldre datorer bör känna till är att openSUSE Leap 16.1 kräver minst processorstandarden x86-64-v2.

    Det är en utökad instruktionsuppsättning för 64-bitarsprocessorer. Den finns i många äldre Intel- och AMD-processorer, men saknas i vissa riktigt gamla modeller.

    Det betyder att en dator kan ha en 64-bitarsprocessor och ändå vara för gammal för att köra den nya distributionen.

    Stödet för 32-bitarsprogram, även kallat ia32, är dessutom avaktiverat som standard. För de flesta moderna användare innebär det inga större problem, men äldre program kan kräva särskilda åtgärder.

    Nära släktskap med SUSE Linux Enterprise

    openSUSE Leap bygger på teknik som delas med den kommersiella Linuxdistributionen SUSE Linux Enterprise Server (SLES).

    Detta är en av de stora skillnaderna mellan Leap och många andra Linuxdistributioner. Genom att använda en gemensam teknisk grund kan openSUSE dra nytta av utveckling och tester som även genomförs för företagsmarknaden.

    Leap 16.1 och SLES 16.1 var planerade att släppas samtidigt. openSUSE släpptes dock den 3 november 2026, medan SLES 16.1 enligt openSUSE:s korrigerade tillkännagivande väntas senare under november. openSUSE News+1

    Planen är att Leap 16-serien ska få årliga uppdateringar fram till version 16.6 under 2031.

    Ett steg mot framtidens Linux

    Den kanske viktigaste förändringen i openSUSE Leap 16.1 är inte en ny skrivbordsmiljö eller en uppdaterad Linuxkärna, utan hur själva operativsystemet kan administreras.

    Traditionellt har Linux gett administratören stor frihet att förändra systemets alla delar. Immutable Mode erbjuder ett alternativ där grundsystemet hålls mer skyddat och uppdateringar genomförs på ett kontrollerat sätt.

    Det kan minska underhållsarbetet och göra det enklare att återställa en fungerande installation när problem uppstår.

    Samtidigt behåller openSUSE det traditionella installationsalternativet för användare som vill ha full flexibilitet.

    Genom att erbjuda båda modellerna i samma distribution visar openSUSE att stabilitet och flexibilitet inte behöver vara motsatser.

    openSUSE Leap 16.1 finns nu tillgänglig för nedladdning, och befintliga användare av Leap 16.0 kan uppgradera utan att behöva installera om hela operativsystemet.

    Mer information och nedladdning finns på openSUSE:s officiella webbplats.

    Källor: openSUSE Project, officiella versionsmeddelanden och tekniska uppgifter från openSUSE News, september–november 2026. openSUSE News+2

    > openSUSE Leap 16.1_
    Distribution: openSUSE Leap
    Version: 16.1
    Utgivningsdatum: 3 november 2026
    Bas: SUSE Linux Enterprise Server 16.1
    Linuxkärna: 6.12 LTS
    Systemd: 257
    Glibc: 2.40
    Installationsprogram: Agama 24
    Installationslägen: Standard / Immutable
    > SKRIVBORDSMILJÖER
    KDE Plasma 6.6
    GNOME 48
    Xfce 4.20
    LXQt 2.4
    > PROGRAMVARA
    Python 3.13 / 3.14
    PHP 8.5
    MariaDB 12.3
    PostgreSQL 18
    Podman 5.8
    QEMU 11.0
    libvirt 12.4
    Säkerhet: SELinux som standard
    Processor: x86-64-v2 eller senare
    32-bitarsstöd: Avaktiverat som standard
    Uppdateringar: Zypper / transactional-update
    Planerat stöd: Leap 16-serien till 2031
    root@opensuse:~# _
    , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

  • Moxnox 1.0 – ett nytt operativsystem som förenar Windows NT och Unix

    Vad händer om man tar några av de bästa idéerna från Windows NT, kombinerar dem med Unix och bygger ett helt nytt operativsystem från grunden? Det är precis vad utvecklaren Mark Harmstone har gjort. Resultatet heter Moxnox, och nu har version 1.0 släppts som öppen källkod.

    När man talar om operativsystem handlar diskussionen nästan alltid om Windows, Linux eller macOS. Men bakom dessa välkända namn finns en värld av experimentella system där programmerare försöker hitta nya sätt att få datorer att fungera.

    Ett av de senaste exemplen är Moxnox 1.0, som släpptes den 26 oktober 2026.

    Bakom projektet står den brittiske programmeraren Mark Harmstone, som tidigare gjort sig känd genom WinBtrfs, en drivrutin som gör det möjligt för Windows att läsa och skriva till Linux-filsystemet Btrfs.

    Sedan 2022 har han arbetat med Moxnox som ett hobbyprojekt. Det som började som ett tekniskt experiment har nu vuxit till ett operativsystem med omkring 130 000 rader C++-kod.

    Men Moxnox är varken ännu en Linuxdistribution eller en kopia av Windows.

    Windows under huven – Unix på utsidan

    För att förstå vad som gör Moxnox speciellt behöver vi titta på hur ett operativsystem egentligen fungerar.

    I centrum finns operativsystemets kärna, ofta kallad kernel. Den ansvarar för grundläggande funktioner som att hantera minne, kommunicera med hårdvara och fördela processortid mellan olika program.

    Windows bygger på en kärnarkitektur som har sitt ursprung i Windows NT, medan Linux använder en annan konstruktion.

    Moxnox hämtar inspiration från Windows NT:s sätt att låta program kommunicera med operativsystemet genom så kallade systemanrop.

    Samtidigt använder det många av de principer som gjort Unix och Linux populära bland programmerare och systemadministratörer.

    Det innebär exempelvis att katalogstrukturen påminner om Linux, med en rotkatalog som heter / och sökvägar som /bin i stället för Windows enhetsbokstäver som C:\.

    Systemet stöder dessutom Unix-funktioner som fork(), som gör det möjligt för ett program att skapa en ny process genom att kopiera en befintlig.

    Man kan beskriva Moxnox som ett försök att förena två olika operativsystemfilosofier, utan att behöva använda vare sig Windows eller Linux som grund.

    Windows-program fungerar inte – trots EXE-filer

    En intressant detalj är att Moxnox använder samma grundläggande programformat som Windows.

    Körbara program lagras i formatet Portable Executable, förkortat PE, och har filändelsen .exe. Programbibliotek använder .dll.

    Linux använder normalt ELF-formatet för sina körbara program.

    Det betyder däremot inte att man kan installera Microsoft Office eller andra vanliga Windowsprogram i Moxnox.

    Moxnox kan i dagsläget inte köra vanliga Windowsprogram.

    Anledningen är att de programmeringsgränssnitt och systembibliotek som Windowsprogram förväntar sig ännu inte finns på plats.

    En framtida möjlighet skulle kunna vara att använda delar av Wine-projektet för att skapa denna kompatibilitet, men något sådant stöd är ännu inte färdigt.

    Moxnox skiljer sig därmed från ReactOS, vars ambition är att återskapa Windows kompatibilitet.

    Linuxanvändare kommer att känna igen sig

    Trots sin Windowsinspirerade teknikmiljö erbjuder Moxnox en ganska välbekant upplevelse för den som är van vid Unix eller Linux.

    Flera populära program har redan anpassats till systemet.

    Här finns bland annat Bash, GNU Coreutils, Git, Python, Perl, Vim, Nano, OpenSSH och OpenSSL.

    Även viktiga utvecklingsverktyg som GCC, LLVM och Rust har porterats, även om det fortfarande finns begränsningar. GCC finns exempelvis endast för x86-64.

    Att programmen har porterats innebär att deras källkod har anpassats och kompilerats för det nya operativsystemet. Man kan alltså inte bara kopiera över ett vanligt Linuxprogram och förvänta sig att det fungerar.

    En annan teknisk milstolpe är att Moxnox har blivit self-hosting.

    Det innebär att operativsystemet har kommit så långt att det kan användas för att kompilera sin egen källkod.

    Det är en betydande prestation för ett hobbyprojekt, även om vissa stora program, bland annat GCC och Rust, ännu inte kan byggas direkt inifrån systemet.

    Btrfs är hjärtat i filhanteringen

    Valet av filsystem är knappast någon överraskning.

    Mark Harmstone har lång erfarenhet av Btrfs genom arbetet med WinBtrfs, och Moxnox använder därför Btrfs för lagringen.

    Btrfs är ett modernt filsystem som bland annat erbjuder kontrollsummor för dataintegritet, ögonblicksbilder och avancerade lagringsfunktioner.

    Men här kommer en viktig varning.

    Moxnox egen Btrfs-implementation är fortfarande experimentell och har inte genomgått omfattande tester.

    Utvecklaren avråder uttryckligen från att använda den tillsammans med filsystem som innehåller värdefulla data.

    Den som vill experimentera bör därför använda en virtuell disk eller en separat lagringsenhet utan viktig information.

    Fungerar även på ARM och Raspberry Pi 5

    Moxnox stöder två olika processorarkitekturer: x86-64, som används i de flesta moderna PC-datorer, och ARM64, som bland annat förekommer i enkortsdatorer och vissa bärbara datorer.

    För vanliga PC-datorer krävs stöd för instruktionsuppsättningen x86-64-v3. Det innebär att en del äldre 64-bitarsprocessorer inte kan användas.

    På ARM-sidan krävs ARMv8.1 eller senare.

    Det gör att även Raspberry Pi 5 kan köra Moxnox, förutsatt att den använder lämplig UEFI-firmware.

    Systemet har redan drivrutiner för bland annat NVMe, SATA, USB-lagring, SD-kort och vissa nätverkskort från Realtek.

    Stödet för kringutrustning är dock långt ifrån lika omfattande som i Linux eller Windows.

    Glöm skrivbordet – här är det terminalen som gäller

    Den som förväntar sig ett grafiskt skrivbord med fönster, ikoner och muspekare kommer att bli besviken.

    Moxnox 1.0 saknar nämligen en grafisk skrivbordsmiljö.

    Systemet arbetar framför allt med textbaserade gränssnitt och kommandoraden. Det finns grundläggande stöd för bildskärmsutmatning, men ännu inget färdigt grafiskt användargränssnitt.

    Det är med andra ord ett operativsystem som i första hand riktar sig till programmerare, operativsystemsentusiaster och personer som tycker om att experimentera med datorernas mer grundläggande funktioner.

    Det saknas dessutom flera saker som vi normalt tar för givna.

    Exempelvis finns ännu inget fullständigt säkerhetssystem, inget riktigt fleranvändarstöd och inget ordentligt stöd för olika tangentbordslayouter eller tidszoner.

    Även prestandan behöver förbättras, framför allt när det gäller minneshantering och nätverkskommunikation.

    Moxnox är därför inte ett system som man bör använda som sin huvudsakliga arbetsmiljö.

    Så kan du prova Moxnox själv

    För den som är nyfiken finns färdiga diskavbilder för både x86-64 och ARM64 att ladda ner.

    Det enklaste sättet att testa operativsystemet är med QEMU, en programvara som kan emulera och virtualisera datorer.

    På så vis kan man starta Moxnox i en virtuell miljö utan att behöva installera det på datorns riktiga hårddisk.

    Det går också att installera systemet på fysisk hårdvara, men då krävs viss erfarenhet av partitionering, filsystem och uppstart via UEFI.

    Källkoden och installationsanvisningarna finns på projektets GitHub-sida:

    Projekt: https://github.com/maharmstone/moxnox

    Ladda ner Moxnox 1.0: https://github.com/maharmstone/moxnox/releases/tag/v1.0

    Varför behövs ännu ett operativsystem?

    Det är kanske den mest intressanta frågan.

    Världen lider knappast brist på operativsystem. Linux är etablerat inom servrar och utveckling, Windows dominerar fortfarande stora delar av PC-marknaden och macOS har sin självklara plats i Apples ekosystem.

    Men Moxnox handlar inte i första hand om att konkurrera med dessa system.

    Det handlar snarare om att utforska alternativa tekniska lösningar och visa att det går att kombinera idéer som traditionellt hör hemma i olika operativsystem.

    Windows NT:s arkitektur har flera tekniska egenskaper som sällan uppmärksammas utanför Windowsvärlden. Genom att kombinera dessa med Unix programmeringsmodell visar Harmstone hur ett annorlunda operativsystem skulle kunna se ut.

    Och kanske är det just därför Moxnox är intressant.

    Inte för att det kommer att ersätta Windows eller Linux nästa år, utan för att det påminner oss om att operativsystem inte behöver byggas på samma sätt som de alltid har gjort.

    Moxnox 1.0 är ännu inte ett färdigt alternativ för vanliga datoranvändare. Men som tekniskt experiment visar det hur mycket som faktiskt går att åstadkomma när någon bestämmer sig för att bygga sitt eget operativsystem från grunden.

    ● ● ●

    > FAKTA: MOXNOX 1.0_

    System: Moxnox 1.0

    Utvecklare: Mark Harmstone

    Typ: Fristående operativsystem med öppen källkod

    Projektstart: 2022

    Programspråk: C++ (cirka 130 000 kodrader)

    Arkitektur: Windows NT-inspirerade systemanrop och Unix/POSIX-miljö

    Processorstöd: x86-64-v3 och ARM64 (ARMv8.1+)

    Filsystem: Btrfs

    Programformat: Windows PE (.exe och .dll)

    Gränssnitt: Textbaserad terminal, inget grafiskt skrivbord

    Programvara: Bash, GCC, LLVM, Git, Python, Perl, Rust, Vim, Nano och OpenSSH

    Hårdvara: NVMe, SATA, USB, SD-kort och utvalda nätverkskort

    Raspberry Pi 5: Stöds med lämplig UEFI-firmware

    Windowsprogram: Kan inte köras direkt

    Status: Experimentellt hobbyprojekt

    [!] VARNING: Moxnox är inte avsett för produktionsbruk. Använd endast testdiskar utan viktiga data.

    root@moxnox:~$ GitHub / Källkod

    root@moxnox:~$ Ladda ner Moxnox 1.0

    , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

  • openSUSE presenterar Agama 25 – Linuxinstallation direkt från webbläsaren

    Att installera Linux har traditionellt inneburit att man startar datorn från ett USB-minne och följer installationsprogrammets olika steg. Med Agama vill openSUSE modernisera den processen. Nu har version 25 släppts, med en inbyggd terminal i webbläsaren, förbättrad nätverkshantering och möjlighet att avbryta innan installationen påbörjas.

    Linuxdistributionen openSUSE fortsätter utvecklingen av Agama, ett modernt installationsprogram som på sikt ska ersätta den traditionella installationslösningen YaST i flera av projektets distributioner.

    Den 21 oktober 2026 presenterades Agama 25. Uppdateringen innehåller flera förbättringar som gör det enklare att installera och konfigurera Linux, både på vanliga datorer och i mer avancerade servermiljöer.

    Vad är Agama?

    Agama är ett installationsprogram som skiljer sig från många traditionella Linuxinstallatörer genom att använda ett webbaserat gränssnitt.

    I stället för att hela installationsprogrammet är bundet till datorns lokala skärm kan användaren styra installationen genom en webbläsare. Det innebär att installationen även kan hanteras från en annan dator över nätverket, förutsatt att nätverksåtkomst har konfigurerats.

    Tekniken bygger på att installationsprogrammets bakomliggande funktioner kommunicerar med användargränssnittet genom ett programmeringsgränssnitt, ett så kallat API.

    Det här öppnar möjligheter för fjärrinstallationer, automatisering och centraliserad administration av datorer och servrar.

    Nu finns terminalen direkt i webbläsaren

    En av de mest märkbara nyheterna i Agama 25 är möjligheten att öppna en Linuxterminal direkt från installationsprogrammets webbgränssnitt.

    Tidigare behövde användaren byta till en annan virtuell konsol, exempelvis genom tangentkombinationen Ctrl+Alt+F8, eller ansluta till installationsmiljön via SSH för att komma åt kommandoraden.

    Nu kan terminalen öppnas utan att användaren lämnar webbläsaren.

    För en ovan Linuxanvändare kanske detta inte låter särskilt revolutionerande, men för systemadministratörer och tekniskt kunniga användare är det en praktisk förbättring.

    Terminalen gör det exempelvis möjligt att undersöka hårddiskar, kontrollera nätverksanslutningar och felsöka installationsmiljön.

    Det innebär också att en tekniker som installerar Linux på en server kan utföra avancerade kommandon genom samma webbgränssnitt som används för själva installationen.

    Möjlighet att ångra sig innan installationen börjar

    En annan nyhet är något som kan tyckas självklart: möjligheten att avsluta installationsprogrammet.

    I Agama 25 finns nu ett alternativ för att avbryta installationsförberedelserna och antingen starta om eller stänga av datorn.

    Det finns dock en viktig begränsning.

    Möjligheten att avsluta installationen finns endast innan installationsprogrammet har börjat genomföra förändringar på datorn.

    När installationen väl har startat försvinner alternativet.

    Anledningen är att en avbruten installation kan lämna hårddisken med ofullständiga partitioner, saknade systemfiler eller ett operativsystem som inte längre kan starta.

    Detta är särskilt viktigt om installationen innebär att befintliga partitioner förändras eller att en tidigare Linuxinstallation ersätts.

    Genom att ta bort avslutningsalternativet när installationen pågår vill utvecklarna minska risken för att användaren av misstag avbryter en kritisk operation.

    Det innebär däremot inte att datorn är skyddad mot exempelvis strömavbrott under installationen.

    Enklare nätverkskonfiguration

    Agama 25 innehåller även förbättringar för användare som arbetar med mer avancerade nätverkslösningar.

    Två tekniker som fått särskild uppmärksamhet är network bonding och network bridging.

    Network bonding innebär att flera fysiska nätverksanslutningar kan kombineras till en logisk anslutning. Det kan exempelvis användas för att skapa redundans, så att nätverket fortsätter fungera om en anslutning slutar fungera.

    Network bridging innebär att flera nätverksgränssnitt kopplas samman genom en virtuell nätverksbrygga. Tekniken används ofta i virtualiseringsmiljöer, där virtuella maskiner behöver kommunicera med samma nätverk som den fysiska datorn.

    Tidigare behövde användaren själv skriva in namnen på de nätverkskort som skulle ingå i konfigurationen.

    Det kunde exempelvis handla om beteckningar som enp3s0 eller enp4s0.

    Problemet var att ett enkelt skrivfel kunde resultera i en felaktig konfiguration utan att installationsprogrammet omedelbart reagerade.

    I Agama 25 ersätts den tidigare textrutan med en sökbar lista där användaren kan välja bland de nätverksenheter som installationsprogrammet har identifierat.

    Det går fortfarande att skriva in ett enhetsnamn manuellt om nätverksenheten ännu inte finns tillgänglig.

    För administratörer som installerar Linux på servrar med många nätverksanslutningar innebär detta ett enklare och mer överskådligt arbetssätt.

    Agama blir mindre beroende av YaST

    Under många år har YaST varit ett av de mest karakteristiska verktygen i SUSE- och openSUSE-världen.

    YaST används bland annat för installation, systemkonfiguration, nätverkshantering och administration av programvara.

    När utvecklingen av Agama påbörjades återanvändes flera delar av den befintliga YaST-koden.

    Det gjorde det möjligt att snabbare utveckla ett nytt installationsprogram utan att behöva återskapa alla funktioner från grunden.

    Nu arbetar utvecklarna med att minska beroendet av dessa äldre komponenter.

    I Agama 25 har delar som rör AutoYaST börjat flyttas över till Agamas egen kodbas.

    AutoYaST är en teknik som används för automatiserade installationer av SUSE-baserade Linuxsystem.

    Genom att minska beroendet av äldre YaST-moduler kan Agama på sikt bli enklare att vidareutveckla och underhålla.

    Bättre stöd för automatisering

    Bakom det grafiska gränssnittet har utvecklarna också förbättrat Agamas tekniska dokumentation.

    Installationsprogrammet använder OpenAPI, en standard för att beskriva hur olika program kan kommunicera med varandra.

    I version 25 har OpenAPI-specifikationen och programmets JSON-scheman förbättrats och publicerats på stabila webbadresser.

    Det gör det enklare för externa verktyg att kommunicera med Agama och kontrollera att konfigurationsfiler är korrekt utformade.

    För systemadministratörer innebär detta exempelvis att en textredigerare kan använda JSON-scheman för att föreslå giltiga inställningar och upptäcka fel direkt när en konfigurationsfil skrivs.

    Det är särskilt användbart för organisationer som installerar samma operativsystem på många datorer.

    På väg mot openSUSE Tumbleweed

    Ett långsiktigt mål är att Agama ska bli standardinstallationsprogram för openSUSE Tumbleweed.

    Tumbleweed är openSUSE så kallade rolling release-distribution, vilket innebär att operativsystemet löpande får nya versioner av program och systemkomponenter i stället för att uppgraderas genom stora, separata versionssläpp.

    Arbetet omfattar även Slowroll och kommande openSUSE Leap 16.2.

    Agama 25 innehåller dessutom arbete med stöd för RISC-V-arkitekturen samt anpassningar för 32-bitars installationsmedier.

    En mindre förändring är att systemd-boot nu används som standardval av starthanterare vid installation av MicroOS.

    Även om utvecklingen går framåt har openSUSE ännu inte fastställt något datum för när Agama ska ersätta det tidigare installationsprogrammet i Tumbleweed.

    Den som vill prova Agama kan använda särskilda installationsavbilder, medan Tumbleweeds ordinarie installationsmedier ännu använder YaST.

    Ett steg mot framtidens Linuxinstallation

    Agama 25 introducerar inte någon enskild revolutionerande funktion. I stället handlar uppdateringen om att förbättra användarvänligheten och lägga grunden för framtida utveckling.

    Att kunna administrera en Linuxinstallation genom en webbläsare, öppna en terminal utan att lämna installationsprogrammet och konfigurera avancerade nätverkslösningar genom ett grafiskt gränssnitt visar vart utvecklingen är på väg.

    För vanliga datoranvändare kan detta innebära en enklare installationsprocess. För systemadministratörer öppnar tekniken möjligheter att automatisera och fjärrstyra installationer på ett mer flexibelt sätt.

    Agama är därmed mer än bara ett nytt installationsprogram. Det är också ett exempel på hur traditionella Linuxverktyg moderniseras för en värld där allt fler system administreras på distans.

    https://agama-project.github.io/blog/2026/10/21/agama-25

    > FAKTA: AGAMA 25_
    root@opensuse:~$ agama –info
    Program: Agama
    Version: 25
    Utvecklare: openSUSE-projektet
    Typ: Webbaserat installationsprogram
    Distributioner: Tumbleweed, Slowroll, MicroOS
    [ NYHETER I VERSION 25 ]
    > Terminal direkt i webbläsaren
    > Avsluta innan installationen startar
    > Förbättrad nätverkskonfiguration
    > Förbättrat stöd för automatisering
    > Minskade beroenden av YaST
    root@opensuse:~$
    , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

  • Akut säkerhetsuppdatering av Tails – kapade säkerhetscertifikat hotar anonymiteten på nätet

    Linuxdistributionen Tails, som är utvecklad för att skydda användarnas identitet och integritet på internet, har fått en akut säkerhetsuppdatering. Bakgrunden är en allvarlig brist i det system som används för att kontrollera att krypterade webbplatser verkligen är vad de utger sig för att vara. I värsta fall skulle angripare kunna lura användare att besöka falska webbplatser, trots att anslutningen ser säker ut.

    Den 23 oktober 2026 släpptes Tails 7.15.1, en extrainsatt uppdatering som ska skydda användarna mot komprometterade säkerhetscertifikat.

    Problemet ligger inte i själva Linuxsystemet utan i en av internets grundläggande säkerhetsfunktioner: den teknik som används för att skapa förtroende mellan webbläsare och webbplatser.

    Vad är Tails och varför används det?

    Tails står för The Amnesic Incognito Live System och är en specialutvecklad Linuxdistribution med ett tydligt syfte: att göra det svårare att övervaka och spåra människor på internet.

    Till skillnad från vanliga operativsystem körs Tails normalt direkt från ett USB-minne. Systemet är konstruerat för att minimera spåren som lämnas på datorn när den stängs av.

    All internettrafik från systemets nätverksanslutna program ska dessutom gå genom anonymiseringsnätverket Tor.

    Tor fungerar ungefär som att skicka ett brev genom flera mellanhänder. Varje mellanhand känner bara till en begränsad del av vägen, vilket gör det betydligt svårare att avgöra vem som ursprungligen skickade informationen.

    Tails används bland annat av journalister, människorättsaktivister, visselblåsare och personer som vill skydda sin digitala integritet.

    Men inte ens Tor kan skydda mot alla typer av angrepp.

    När internets digitala legitimationer inte längre går att lita på

    När du besöker en webbplats som använder HTTPS, exempelvis en internetbank, kontrollerar webbläsaren normalt ett digitalt certifikat.

    Certifikatet fungerar ungefär som ett digitalt identitetskort. Det ska bekräfta att du verkligen kommunicerar med rätt webbplats och inte med någon som försöker utge sig för att vara den.

    För att detta ska fungera finns särskilda organisationer, så kallade certifikatutfärdare (Certificate Authorities eller CA), som ansvarar för att utfärda och godkänna dessa digitala identitetshandlingar.

    Det är här det allvarliga säkerhetsproblemet har uppstått.

    Den 17 oktober upptäcktes att privata krypteringsnycklar kopplade till åtta mellanliggande certifikat från certifikatutfärdaren eMudhra hade komprometterats.

    Orsaken var att nycklarna hade skapats med alldeles för svag slumpmässighet. Det innebar att de kunde återskapas av obehöriga.

    Sex av certifikaten kunde användas för att utfärda HTTPS-certifikat.

    En angripare som kan utnyttja dessa nycklar skulle därmed kunna skapa falska certifikat som ser fullt legitima ut.

    Det är ungefär som om någon lyckas framställa en förfalskad legitimation som till och med myndigheternas kontrollsystem accepterar.

    Därför är problemet särskilt känsligt för Tor

    När en användare besöker en vanlig webbplats via Tor passerar trafiken genom flera reläer innan den når sin destination.

    Det sista reläet kallas för en exitnod eller utgångsnod.

    Denna nod fungerar som länken mellan Tornätverket och det vanliga internet.

    Om någon kontrollerar en sådan utgångsnod kan personen i vissa situationer försöka manipulera trafiken. Normalt skyddar HTTPS mot att innehållet avläses eller förändras.

    Men om angriparen samtidigt kan presentera ett falskt certifikat som webbläsaren accepterar kan HTTPS-skyddet kringgås genom en så kallad man-in-the-middle-attack.

    En sådan attack skulle exempelvis kunna användas för att läsa känslig information, manipulera webbplatsens innehåll eller stjäla inloggningsuppgifter.

    Samma typ av angrepp skulle också kunna genomföras av en internetleverantör som hanterar trafiken från en utgångsnod eller av en statlig aktör med kontroll över delar av nätverksinfrastrukturen.

    Det är viktigt att understryka att Tails utvecklare inte känner till några fall där Tor-utgångsnoder faktiskt har utnyttjat just denna säkerhetsbrist. Risken är däremot tillräckligt allvarlig för att motivera en akut uppdatering.

    Webbplatser som använder särskilda .onion-adresser omfattas inte av just detta angrepp, eftersom de inte förlitar sig på samma förbindelse via en Tor-utgångsnod.

    Mozilla reagerade snabbt

    Mozilla, organisationen bakom Firefox, började blockera de drabbade certifikaten redan den 17 oktober.

    Genom en central spärrlista kunde Mozilla hindra Firefox från att acceptera de komprometterade certifikaten utan att användarna först behövde installera en ny version av webbläsaren.

    Även andra stora webbläsarleverantörer har vidtagit skyddsåtgärder.

    Problemet är att inte alla program använder samma certifikathantering som Firefox. Vissa program förlitar sig i stället på operativsystemets egna listor över betrodda certifikat.

    Därför räcker det inte alltid att bara uppdatera webbläsaren.

    Vad innehåller Tails 7.15.1?

    Den nya versionen innehåller två viktiga säkerhetsförändringar.

    För det första uppdateras Tor Browser till version 15.0.26. Den innehåller skydd mot de komprometterade certifikaten och åtgärdar säkerhetsproblemet som identifieras med beteckningen CVE-2026-113470.

    För det andra uppdateras systemets certifikathantering genom Debians paket ca-certificates.

    Det innebär att även andra program i Tails får ett förbättrat skydd mot certifikat från eMudhra.

    Det handlar alltså inte bara om att göra webbläsaren säkrare, utan om att stärka säkerheten i hela operativsystemet.

    Användare uppmanas att uppdatera

    Tails utvecklare rekommenderar att användarna snarast installerar version 7.15.1.

    Den som redan kör Tails 7.0 eller senare kan genomföra en automatisk uppgradering. Denna ska också bevara innehållet i den permanenta lagringsfunktionen, Persistent Storage, där användaren kan välja att spara exempelvis dokument och inställningar.

    Om den automatiska uppdateringen misslyckas finns möjlighet att uppgradera manuellt.

    Det är dock viktigt att skilja mellan att uppgradera ett befintligt USB-minne och att installera om Tails från början. En nyinstallation kan radera innehållet i den permanenta lagringen.

    Den senaste versionen finns på projektets officiella webbplats, tails.net.

    En påminnelse om att säkerheten på internet bygger på förtroende

    Händelsen visar att säker kommunikation inte bara handlar om stark kryptering.

    Även den mest avancerade krypteringen blir problematisk om systemet som ska avgöra vem man kommunicerar med inte längre går att lita på.

    HTTPS, Tor och moderna operativsystem är beroende av en hel kedja av tekniska säkerhetsfunktioner. Om en enda viktig länk i kedjan sviktar kan konsekvenserna bli omfattande.

    För Tails användare är uppdateringen därför särskilt betydelsefull.

    Tails 7.15.1 visar också varför säkerhetsuppdateringar är viktiga även när själva operativsystemet inte innehåller någon nyupptäckt programmeringsbugg. Ibland räcker det att förtroendet för en extern säkerhetsfunktion bryts för att stora delar av den digitala infrastrukturen ska behöva reagera.

    https://tails.net

    > root@tails:~$ system-info

    FAKTA: TAILS 7.15.1

    System:
    Tails – The Amnesic Incognito Live System

    Bas: Debian GNU/Linux

    Syfte: Anonymitet, integritet och säkerhet

    Anonymisering: Internettrafik via Tor

    Startmedium: USB-minne

    Webbläsare: Tor Browser 15.0.26

    Säkerhetsproblem:
    Komprometterade certifikat från eMudhra

    Säkerhetsfix: CVE-2026-113470

    Uppgradering:
    Automatisk från Tails 7.0 eller senare

    [!] Säkerhetsuppdatering rekommenderas.

    > www.tails.net

    , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

  • OpenBSD 8.0 är här – fler virtuella processorer, bättre grafikstöd och starkare säkerhet

    OpenBSD har släppts i version 8.0. Den nya versionen av det säkerhetsinriktade operativsystemet kan hantera virtuella datorer med upp till 64 virtuella processorer, får stöd för Intels Arc-grafikkort och tar ytterligare steg mot kryptering som ska stå emot framtidens kvantdatorer.

    Den 20 oktober 2026 släpptes OpenBSD 8.0, den 61 utgåvan sedan projektet startade. Precis som tidigare ligger tyngdpunkten på säkerhet, stabilitet och genomtänkt systemkonstruktion. Men den här gången innehåller uppdateringen också flera nyheter som gör operativsystemet mer användbart på modern datorutrustning.

    OpenBSD tillhör samma stora Unix-familj som bland annat FreeBSD och macOS har sina historiska rötter i. Det är däremot inte en Linuxdistribution. Systemet utvecklas som ett eget, sammanhängande operativsystem där säkerhet och korrekt programkod länge har prioriterats framför mängden funktioner.

    Även om OpenBSD kanske inte är särskilt känt bland vanliga datoranvändare har projektet haft ett betydande inflytande på internets säkerhet. Bland annat kommer det välkända fjärradministrationsverktyget OpenSSH från OpenBSD-projektet.

    Virtuella datorer får betydligt mer kraft

    En av de största nyheterna gäller virtualisering, alltså möjligheten att köra flera virtuella datorer inuti en fysisk dator.

    OpenBSD har ett eget virtualiseringssystem som heter VMM/VMD. Tidigare hade det begränsningar när det gällde hur många virtuella processorer en enskild virtuell maskin kunde använda.

    Med OpenBSD 8.0 höjs gränsen till 64 virtuella processorer per virtuell dator.

    Det innebär att en server med många processorkärnor kan fördela betydligt mer beräkningskapacitet till en virtuell maskin än tidigare. Det kan exempelvis vara användbart för företag som driver flera servrar på samma fysiska dator.

    Förbättringarna omfattar även hanteringen av virtuella hårddiskar, avbrottssignaler och nätverkskommunikation. Kompatibiliteten med vissa Linuxsystem som körs virtuellt har också förbättrats.

    Nu fungerar även Intels Arc-grafikkort

    Grafikstödet är ett annat område som fått en större uppdatering.

    OpenBSD 8.0 använder nu grafikdrivrutiner som har uppdaterats med kod från Linuxkärnan 6.18.53. Det innebär inte att OpenBSD använder Linux som kärna, utan att delar av den öppna drivrutinskoden har anpassats till OpenBSD.

    En viktig nyhet är stöd för Intel Arc A-serien, även kallad Alchemist. Det är Intels första generation av fristående Arc-grafikkort.

    Samtidigt har utvecklarna förändrat hur mycket virtuellt adressutrymme systemkärnan kan använda på vanliga 64-bitarsdatorer. Gränsen har höjts från 4 till 512 GB.

    Det gör det bland annat möjligt att hantera grafikkort med mer än 4 GB videominne på ett bättre sätt. Förbättringar har också gjorts för att undvika problem med vissa Intel Alder Lake-datorer.

    Sammantaget innebär förändringarna att OpenBSD tar ytterligare steg mot att fungera på modernare stationära datorer och arbetsstationer.

    Bättre stöd för bärbara datorer

    OpenBSD 8.0 innehåller även nyheter för datorer med ARM-processorer.

    Den kanske mest märkbara är att ARM64-plattformen nu får stöd för viloläge, så kallad hibernation.

    När en dator försätts i viloläge sparas innehållet i arbetsminnet på lagringsenheten. Datorn kan därefter stängas av och senare återuppta arbetet där användaren slutade.

    Detta skiljer sig från vanligt strömsparläge, där datorn fortfarande behöver en mindre mängd elektricitet för att behålla informationen i arbetsminnet.

    Utvecklarna har också förbättrat hanteringen av vila och återstart på flera bärbara datorer med Qualcomm Snapdragon-processorer.

    Även RISC-V, en öppen processorarkitektur som väcker allt större intresse, får utökat stöd. Bland annat tillkommer stöd för vektorinstruktioner och modernare avbrottshantering.

    Trådlösa nätverk blir stabilare

    En återkommande utmaning för alternativa operativsystem är drivrutiner till modern hårdvara.

    I OpenBSD 8.0 har flera trådlösa nätverksdrivrutiner förbättrats. Drivrutinerna qwx och qwz får utökat stöd för Wi-Fi enligt standarden 802.11n, inklusive kanalbredder på 40 MHz.

    Utvecklarna har dessutom åtgärdat problem som tidigare kunde orsaka krascher, instabila anslutningar och svårigheter att byta mellan olika trådlösa accesspunkter.

    På den trådbundna sidan tillkommer stöd för nya nätverkskretsar från Intel, bland annat inom Panther Lake- och Wildcat Lake-familjerna samt E610-serien.

    Säkerheten fortsätter att stå i centrum

    Säkerhet har alltid varit OpenBSD främsta kännetecken, och version 8.0 är inget undantag.

    Flera förbättringar har gjorts i systemkärnan för att minska risken för minnesfel, informationsläckor och felaktig hantering av programfiler.

    De säkerhetsfunktioner som kallas pledge och unveil har också fått förbättringar. Dessa tekniker begränsar vilka systemfunktioner och filer ett program får använda.

    Tanken är enkel: ett program ska inte ha tillgång till mer av datorn än det faktiskt behöver.

    Om exempelvis ett program som behandlar dokument skulle innehålla en säkerhetsbrist kan sådana begränsningar minska den skada en angripare kan orsaka.

    Även OpenBSD inbyggda brandvägg PF har fått ett antal rättelser som förbättrar hanteringen av nätverkstrafik och minskar risken för fel under hög belastning.

    Förbereder sig för kvantdatorernas tidsålder

    En intressant utveckling gäller kryptering.

    OpenBSD 8.0 levereras med LibreSSL 4.4, där en hybridmetod för nyckelutbyte har blivit förstahandsvalet för TLS 1.3 i biblioteket libtls.

    Metoden, X25519MLKEM768, kombinerar traditionell kryptering med en nyare teknik som är framtagen för att stå emot attacker med kraftfulla kvantdatorer.

    Varför behövs detta?

    Dagens kryptering bygger i många fall på matematiska problem som är mycket svåra för vanliga datorer att lösa. Tillräckligt avancerade kvantdatorer skulle i framtiden kunna angripa vissa av dessa metoder betydligt effektivare.

    Genom att kombinera etablerade och kvantresistenta algoritmer kan system börja förberedas redan innan sådana datorer blir ett praktiskt hot.

    OpenSSH uppdateras samtidigt till version 10.6. Där finns bland annat experimentellt stöd för digitala signaturer som kombinerar traditionell och kvantresistent kryptografi.

    Moderna skrivbordsmiljöer och program

    OpenBSD förknippas ofta med servrar, brandväggar och avancerad nätverksutrustning, men operativsystemet kan också användas som ett vanligt skrivbordssystem.

    I version 8.0 finns många aktuella program tillgängliga via projektets paketsystem.

    Bland nyheterna märks:

    • KDE Plasma 6.7.5
    • GNOME 49
    • Xfce 4.20
    • Firefox 157
    • Chromium 154
    • LibreOffice 26.8
    • PostgreSQL 18.6

    Även Wayland 1.26 finns tillgängligt, tillsammans med flera fönsterhanterare och kompositörer som Sway, Niri och Labwc.

    Det betyder att den som vill använda OpenBSD som skrivbordssystem har tillgång till både moderna grafiska miljöer och vanliga kontors- och internetprogram.

    Ett alternativ för den som prioriterar säkerhet och kontroll

    OpenBSD konkurrerar inte i första hand med Windows, macOS eller Ubuntu om att vara det enklaste operativsystemet för alla.

    Projektets styrka ligger i stället i dess konsekventa säkerhetsfilosofi, öppna källkod och strävan efter att hålla systemet så begripligt och kontrollerbart som möjligt.

    Med version 8.0 förbättras samtidigt stödet för modern hårdvara, virtualisering och grafiska skrivbord. Det gör systemet intressant inte bara för nätverksadministratörer och säkerhetsexperter, utan även för tekniskt intresserade användare som vill utforska ett alternativ till Linux.

    OpenBSD 8.0 finns nu att ladda ned kostnadsfritt för flera processorarkitekturer.

    Mer information finns på OpenBSD officiella webbplats, där även installationsanvisningar och länkar till nedladdningsservrar finns tillgängliga.

    Ladda hem : https://ftp.lysator.liu.se/pub/OpenBSD

    > OpenBSD 8.0 – FAKTA
    Operativsystem: OpenBSD
    Version: 8.0
    Utgåva: Nr 61
    Typ: Unix-liknande operativsystem
    Källkod: Öppen källkod
    Inriktning: Säkerhet och stabilitet
    Virtualisering: Upp till 64 vCPU per VM
    Grafik: Intel Arc A-Series
    DRM-drivrutiner: Linux 6.18.53-baserade
    ARM64: Stöd för viloläge
    RISC-V: Utökat processorstöd
    Brandvägg: PF
    Kryptering: LibreSSL 4.4
    SSH: OpenSSH 10.6
    Kvantresistent TLS: X25519MLKEM768
    Skrivbord: KDE, GNOME, Xfce
    Pakethantering: pkg_add
    , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

  • Linux 7.3 är här – snabbare datorer, bättre säkerhet och ny teknik under huven

    Linux har fått en ny kärna. Den 18 oktober 2026 släpptes Linux 7.3, med förbättringar som kan göra allt från vanliga datorer till stora servrar effektivare. Bland nyheterna finns smartare fördelning av processorkraft, ett ovanligt filsystem som vägrar samarbeta och bättre stöd för modern hårdvara.

    Linux utvecklas ständigt, även om förändringarna sällan märks direkt på skrivbordet. Med version 7.3 fortsätter utvecklingen av operativsystemets viktigaste komponent: Linuxkärnan.

    Kärnan fungerar ungefär som datorns trafikledare. Den bestämmer vilka program som får använda processorn, hur arbetsminnet fördelas och hur datorn kommunicerar med hårddiskar, nätverk och annan hårdvara.

    När kärnan blir effektivare kan därför hela systemet vinna på det, även om användaren aldrig ser själva förändringen.

    Den här gången har utvecklingsarbetet dessutom slagit rekord. Linux 7.3 innehåller hela 18 765 kodändringar från 3 021 utvecklare, varav 807 bidrar till Linuxkärnan för första gången.

    Det visar vilken enorm internationell samarbetsinsats Linux har blivit.

    Smartare fördelning av processorkraft

    En av de viktigaste förändringarna handlar om hur Linux fördelar processorns arbetstid.

    En modern dator kör ofta hundratals processer samtidigt. Webbläsaren, skrivbordsmiljön, bakgrundstjänster och andra program konkurrerar om samma processorresurser.

    Linux använder en så kallad schemaläggare för att avgöra vem som får köra och när.

    I Linux 7.3 har delar av denna mekanism byggts om, framför allt när processer är organiserade i grupper, så kallade cgroups.

    Förändringarna syftar till att fördela resurserna rättvisare och minska onödigt arbete i schemaläggningen. Detta är särskilt betydelsefullt för stora servrar som kör många olika program och tjänster samtidigt.

    En annan nyhet är möjligheten att låta olika processgrupper använda egna schemaläggningsstrategier genom tekniken sched_ext och BPF.

    Det innebär att en dator i framtiden kan bli ännu bättre på att anpassa sig efter olika arbetsuppgifter, exempelvis spel, databaser eller avancerade beräkningar.

    Ett filsystem som vägrar göra någonting

    En av de märkligaste nyheterna heter FailFS.

    Normalt är ett filsystems uppgift att lagra filer och göra dem tillgängliga. FailFS gör i princip motsatsen: det är konstruerat för att avvisa filoperationer.

    Det låter kanske som världens mest värdelösa filsystem, men det fyller faktiskt en viktig funktion.

    I vissa situationer vill man köra program som inte ska ha tillgång till datorns vanliga filsystem. Det kan exempelvis handla om att isolera program som hanterar okänt eller potentiellt skadligt innehåll.

    Genom att använda FailFS kan ett program placeras i en miljö där vanliga sökvägar till filer inte längre fungerar. Programmet kan då bara komma åt filer genom filreferenser som det uttryckligen har fått tillgång till.

    Tillsammans med ett nytt systemanrop, fchroot(), får utvecklare ett nytt verktyg för att begränsa programmens åtkomst till filsystemet.

    Det är framför allt intressant för säkerhetslösningar, sandlådor och program som behöver köras med mycket begränsade rättigheter.

    Bättre filsystem och snabbare lagring

    Linux 7.3 innehåller också flera förbättringar av hur data lagras och hanteras.

    Det populära filsystemet Btrfs får prestandaförbättringar som kan göra vissa skrivoperationer betydligt snabbare. Även ext4, som används av många Linuxdistributioner, har optimerats.

    OverlayFS, som bland annat används i containerteknik som Docker, får förbättrat stöd för att hantera användaridentiteter och filägarskap. Det kan förenkla hanteringen av containrar där användare och rättigheter skiljer sig mellan värdsystemet och containern.

    Även Windows-kompatibiliteten förbättras. Linuxdrivrutinen NTFS3 får ett första stöd för så kallade alternativa dataströmmar, en funktion som Windows använder för att lagra ytterligare information kopplad till filer.

    För nätverkslagring finns också nyheter. Linux inbyggda SMB-server, ksmbd, får bland annat stöd för funktioner som används av Apples säkerhetskopieringssystem Time Machine.

    Dessutom förbättras möjligheterna till krypterad filöverföring över SMB-nätverk.

    Bättre för spel och grafikkort

    Den som använder Linux för spel kan också få nytta av version 7.3.

    En förbättring gäller hanteringen av grafikminnet, särskilt på AMD-grafikkort med begränsad mängd VRAM.

    När grafikminnet börjar ta slut måste systemet avgöra vilka data som ska ligga kvar och vilka som kan flyttas till datorns vanliga arbetsminne.

    Linux 7.3 blir bättre på att prioritera denna hantering när flera program konkurrerar om grafikminnet.

    Det kan minska problem med minnesbrist och förbättra prestandan i vissa situationer. Däremot innebär det inte automatiskt att alla spel får högre bildfrekvens.

    Kärnan får också ytterligare stöd och förbättringar för grafikprocessorer från AMD och Intel, samt förberedelser för kommande processorgenerationer som AMD Zen 6 och Intel Nova Lake.

    Smartare användning av arbetsminnet

    En annan viktig förbättring riktar sig till datorer som kör virtuella maskiner.

    En virtuell maskin är en dator som körs som ett program inuti en annan dator. Den kan exempelvis användas för att köra Windows inuti Linux eller för att driva flera separata servrar på samma fysiska maskin.

    Problemet är att virtuella maskiner ofta reserverar stora mängder arbetsminne, även när de inte använder allt aktivt.

    Linux 7.3 introducerar förbättrade möjligheter att registrera vilka minnessidor en virtuell maskin faktiskt använder.

    Det kan hjälpa systemet att avgöra vilka delar av minnet som behöver finnas snabbt tillgängliga och vilka som kan flyttas till långsammare lagring.

    På stora servrar kan sådan teknik bidra till effektivar

    > LINUX KERNEL 7.3
    Version: 7.3
    Lansering: 18 oktober 2026
    Utvecklare: 3 021
    Kodändringar: 18 765
    Nya utvecklare: 807
    Viktiga nyheter:
    • FailFS – nytt filsystem
    • Effektivare CPU-schemaläggning
    • Förbättrat stöd för Docker och containrar
    • Förbättringar i Btrfs och ext4
    • Utökat stöd för AMD- och Intel-grafik
    • Förbättrad säkerhet med AppArmor och Landlock
    • Utökat stöd för programmeringsspråket Rust
    root@linux:~# kernel.org _
    , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

  • GNOME OS Preview – nu tar GNOME steget mot ett eget Linux för vanliga användare

    GNOME är mest känt som skrivbordsmiljön i Linuxdistributioner som Ubuntu och Fedora. Men utvecklarna bakom GNOME har större ambitioner än så. Med lanseringen av GNOME OS Preview den 16 oktober 2026 tar projektet ett viktigt steg mot att erbjuda ett komplett operativsystem som även vanliga datoranvändare ska kunna installera och använda.

    Under många år har GNOME varit en av de mest populära skrivbordsmiljöerna för Linux. Det är GNOME som ansvarar för mycket av det användaren ser och arbetar med, exempelvis fönsterhantering, inställningar, filhantering och skrivbordets grafiska gränssnitt.

    Traditionellt har GNOME levererats som en del av större Linuxdistributioner, där andra utvecklingsgrupper ansvarar för operativsystemets övriga delar. Med GNOME OS vill projektet i stället skapa en helhet där GNOME-utvecklarna själva har större kontroll över hur systemet byggs, uppdateras och fungerar.

    Den nya utgåvan, GNOME OS Preview, är ett viktigt steg i den riktningen.

    Från experiment till användbart operativsystem

    GNOME OS är egentligen ingen ny uppfinning. Projektet har funnits i flera år, men har hittills främst varit ett verktyg för utvecklare som vill testa nya funktioner innan de når vanliga Linuxdistributioner.

    Den tidigare utgåvan, GNOME OS Nightly, byggs kontinuerligt med de senaste ändringarna i GNOME-projektets programkod.

    Det betyder att användarna snabbt får tillgång till nya funktioner, men också att de riskerar att stöta på buggar, krascher och andra problem.

    Man kan jämföra Nightly med att köra en bilmodell som fortfarande befinner sig på utvecklingsavdelningen. Ny teknik finns på plats, men allt är inte nödvändigtvis färdigtestat.

    GNOME OS Preview använder i stället den senaste stabila GNOME-versionen. Vid lanseringen handlar det om GNOME 51.1.

    Det innebär att systemet bygger på programvara som redan har genomgått en mer omfattande utvecklings- och testprocess. Resultatet förväntas bli betydligt mer tillförlitligt än Nightly-utgåvan.

    Utvecklarna berättar att flera dussin personer redan har använt GNOME OS Nightly som sitt huvudsakliga operativsystem under längre tid utan större problem. Det ger förhoppningar om att Preview ska fungera ännu bättre.

    Vad skiljer GNOME OS från Ubuntu och Fedora?

    För den som använder Ubuntu eller Fedora med GNOME kan skillnaden vid första anblicken verka liten. Skrivbordet ser bekant ut och många av programmen är desamma.

    Den stora skillnaden ligger under ytan.

    Ubuntu och Fedora är kompletta Linuxdistributioner som kombinerar programvara från många olika projekt. De har egna system för installation, pakethantering, uppdateringar och säkerhetsunderhåll.

    GNOME OS utvecklas däremot med målet att GNOME egna komponenter ska fungera som en sammanhängande helhet.

    En viktig del av den visionen är Flatpak, ett system för att installera och köra program relativt oberoende av den Linuxdistribution som används.

    Tanken är att användaren i framtiden ska få ett modernt Linuxsystem där operativsystemet och de installerade programmen kan hanteras mer åtskilt.

    För utvecklarna innebär det också en möjlighet att testa och distribuera nya GNOME-funktioner utan att behöva invänta olika Linuxdistributioners egna releasecykler.

    GNOME 51 ger ett modernare skrivbord

    GNOME OS Preview bygger på GNOME 51, med kodnamnet A Coruña, som släpptes i september 2026.

    Den versionen innehåller bland annat förbättringar av grafikprestanda och fönsterhantering, vilket ska ge mjukare animationer och ett mer responsivt skrivbord.

    Även förhandsvisningen av filer har moderniserats med GTK 4 och libadwaita, två centrala tekniker bakom GNOME grafiska gränssnitt.

    Dokumentvisaren Papers har dessutom fått bättre möjligheter att lägga in visuella signaturer i PDF-dokument.

    För användaren innebär detta att GNOME OS Preview redan från början erbjuder en modern skrivbordsmiljö med de senaste förbättringarna från GNOME-projektet.

    Fortfarande inte ett färdigt alternativ till Ubuntu

    Trots framstegen betonar utvecklarna att GNOME OS Preview ännu inte ska betraktas som ett helt stabilt operativsystem.

    Den nya utgåvan har bara testats i verkliga användarmiljöer under en begränsad tid. Därför kan det fortfarande finnas problem som utvecklarna ännu inte har upptäckt.

    Det finns också en viktig skillnad mellan Preview och en framtida stabil version: GNOME-projektet lovar ännu inte någon långsiktig uppgraderingsväg.

    Den som installerar systemet i dag kan alltså behöva installera om datorn när den framtida stabila utgåvan blir tillgänglig.

    Det är särskilt viktigt för den som använder sin dator för arbete eller lagrar viktig information på den.

    GNOME OS Preview riktar sig därför i första hand till Linuxentusiaster och nyfikna användare som vill prova ny teknik och accepterar att vissa funktioner fortfarande är under utveckling.

    Flera viktiga förbättringar är på väg

    Utvecklarna arbetar redan med flera funktioner som ska göra GNOME OS mer lämpligt för vardaglig användning.

    Bland planerna finns en modernare och mer komplett installationsprocess samt stöd för så kallade deltauppdateringar. Det senare innebär att datorn bara behöver hämta de delar av systemet som har förändrats, i stället för större kompletta uppdateringspaket.

    Stödet för ARM-baserade datorer ska också förbättras, och utvecklarna undersöker möjligheterna att köra systemet på fler typer av enheter, däribland vissa mobiltelefoner.

    Ett annat utvecklingsområde är systemd-homed, en teknik för hantering av användarkonton och användardata. GNOME-projektet vill bland annat använda den för att förbättra krypteringen av användarnas personliga filer.

    Dessutom planeras förbättringar av Flatpak och Portals, den teknik som gör det möjligt för isolerade program att exempelvis komma åt filer och kommunicera med andra delar av skrivbordet på ett kontrollerat sätt.

    Flera av dessa funktioner befinner sig fortfarande på utvecklingsstadiet.

    Redan möjligt att prova

    GNOME OS Preview finns nu tillgängligt för nedladdning från projektets officiella webbplats.

    Installationsavbilder erbjuds för vanliga 64-bitarsdatorer och ARM64-system.

    Den som vill experimentera utan att installera om sin dator kan prova systemet i en virtuell maskin. För GNOME OS rekommenderas GNOME Boxes, där projektet har ett särskilt anpassat stöd för virtualisering.

    Det går även att installera GNOME OS på fysisk hårdvara, men hårdvarustödet är fortfarande begränsat och vissa funktioner saknas.

    Det är därför klokt att börja med en testdator i stället för att ersätta sitt befintliga operativsystem.

    Kan GNOME OS bli en ny stor Linuxdistribution?

    GNOME OS Preview är intressant eftersom projektet visar att GNOME inte längre enbart vill leverera skrivbordsmiljön till andra Linuxdistributioner.

    På längre sikt kan GNOME OS utvecklas till ett självständigt alternativ för människor som vill ha ett rent GNOME-system utan distributionernas egna anpassningar.

    Det betyder inte nödvändigtvis att GNOME OS ska konkurrera direkt med Ubuntu, Fedora eller Debian. GNOME-projektets arbete kan också bidra till att förbättra tekniken i andra Linuxdistributioner.

    Men GNOME OS börjar nu närma sig något som vanliga Linuxentusiaster faktiskt kan tänka sig att använda på sina egna datorer.

    GNOME OS Preview är ännu inte ett färdigt operativsystem för alla. Men lanseringen visar att visionen om ett komplett Linuxsystem utvecklat av GNOME-projektet börjar bli verklighet.

    Läs mer och ladda ned

    > GNOME OS Preview_
    SYSTEM: GNOME OS Preview
    VERSION: GNOME 51
    KÄRNA: Linux
    ARKITEKTUR: x86_64 / ARM64
    STATUS: Förhandsversion (Preview)
    SKRIVBORD: GNOME Shell
    PROGRAM: Flatpak
    MÅLGRUPP: Linuxentusiaster och testare
    NEDLADDNING: os.gnome.org
    root@gnome:~$ systemctl status gnome-os
    ● Preview — under utveckling
    root@gnome:~$ _
    , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

  • Linus Torvalds testar AI-skriven Linuxkod – tredubblar läshastigheten

    Linux skapare Linus Torvalds har tagit hjälp av AI-verktyget Claude Code för att optimera Linuxkärnan. I ett experiment har han lyckats mer än tredubbla antalet läsoperationer per sekund genom att förändra hur operativsystemet hanterar arbetsminnet. Resultatet visar AI-teknikens möjligheter inom avancerad programmering, men väcker också frågor om tillförlitlighet och säkerhet.

    När processorkärnorna konkurrerar om minnet

    Linux används i allt från mobiltelefoner och persondatorer till servrar och superdatorer. I centrum finns Linuxkärnan, som bland annat ansvarar för datorns minne, processorer och lagringsenheter.

    En viktig uppgift är att se till att program snabbt kan läsa information från filer.

    För att undvika onödiga läsningar från hårddiskar och SSD-enheter sparar Linux ofta använd fildata i arbetsminnet. Tekniken kallas page cache, eller sidcache.

    Det fungerar ungefär som att ha viktiga dokument liggande på skrivbordet i stället för att behöva gå till arkivskåpet varje gång man behöver läsa dem.

    Men även när informationen redan finns i arbetsminnet måste Linux hålla reda på vilka delar av minnet som används.

    Här uppstår ett problem.

    När flera programtrådar samtidigt läser information från samma fil behöver kärnan normalt uppdatera referensräknare som håller reda på hur många som använder en viss minnessida.

    Varje uppdatering går snabbt, men när många processorkärnor arbetar parallellt kan de börja konkurrera om samma räknare.

    Det kan jämföras med att åtta personer vill läsa samma bok, men först måste skriva in sig i en gemensam liggare och sedan stryka sitt namn när de läst klart.

    Själva läsningen går snabbt. Det är administrationen runt omkring som bromsar arbetet.

    AI hjälper till att hitta en snabbare lösning

    Linus Torvalds bestämde sig för att undersöka om denna administration kunde minskas.

    Till sin hjälp använde han Claude Code, ett AI-baserat programmeringsverktyg utvecklat av företaget Anthropic.

    Resultatet blev åtta ändringar, så kallade patchar, som påverkar hur Linuxkärnan läser information från sidcachen.

    Den nya metoden bygger på en teknik som redan finns i Linux och kallas Read-Copy-Update, förkortat RCU.

    RCU gör det möjligt att under vissa förutsättningar läsa information utan att först behöva öka en referensräknare.

    I stället ser systemet till att minnet inte återanvänds förrän pågående läsoperationer har kunnat avslutas.

    Det betyder att flera processorkärnor kan läsa samma information utan att hela tiden behöva uppdatera gemensamma räknare.

    Resultatet blir mindre konkurrens mellan processorerna och därmed möjlighet till högre prestanda.

    Från 10 till över 30 miljoner läsningar per sekund

    För att undersöka hur stor skillnaden blev genomförde Torvalds tester på sin egen bärbara dator.

    Datorn hade en Intel Core i7-8565U med fyra processorkärnor och åtta trådar.

    I ett av testerna fick åtta trådar upprepade gånger läsa 16 byte från samma fil, som redan fanns i arbetsminnets cache.

    Resultatet var anmärkningsvärt.

    TestTidigare kodNy kod
    8 trådar10 miljoner/s30–33 miljoner/s
    4 trådar9–12 miljoner/s25–26 miljoner/s
    1 tråd8 miljoner/sNästan 9 miljoner/s

    Med åtta trådar ökade kapaciteten alltså från omkring 10 miljoner läsoperationer per sekund till över 30 miljoner.

    Det motsvarar en förbättring på drygt 200 procent.

    Även med fyra trådar blev förbättringen betydande. Däremot var skillnaden ganska liten när endast en tråd användes.

    Det visar att den stora vinsten framför allt kommer av att minska konkurrensen mellan processorkärnorna.

    Det betyder däremot inte att Linux generellt har blivit tre gånger snabbare. Förbättringen gäller en mycket specifik typ av arbetsbelastning där flera trådar läser små mängder information från samma fil.

    AI skrev både programkod och tester

    Det kanske mest uppseendeväckande med experimentet är hur arbetet genomfördes.

    I dokumentationen till ändringarna, daterad den 10 oktober 2026, berättar Torvalds öppet att han använt Claude Code för en stor del av utvecklingsarbetet.

    AI-verktyget hjälpte till att skriva själva programkoden, skapa testprogrammen, granska lösningen och formulera ett första utkast till dokumentationen.

    Torvalds påpekar samtidigt att arbetet genomfördes under hans ledning och att han själv utförde prestandamätningarna.

    Det är särskilt intressant eftersom Linuxkärnan är ett av världens mest granskade programvaruprojekt.

    Ett litet programmeringsfel i kärnan kan orsaka allt från försämrad prestanda till systemkrascher och säkerhetsproblem.

    Att AI nu används för att utveckla kod på denna nivå visar hur långt tekniken har kommit.

    Samtidigt är det viktigt att understryka att AI inte har fått fria händer att ändra Linux. Torvalds har styrt arbetet och ansvarat för att bedöma resultatet.

    Snabbare kod kan också skapa nya problem

    Trots de imponerande resultaten är den nya lösningen långt ifrån färdig.

    Den förändrade minneshanteringen innebär bland annat att vissa minnessidor måste behållas längre innan de kan återanvändas.

    Det kan öka belastningen på minnessystemet och försämra prestandan i andra situationer.

    När informationen som ska läsas inte redan finns i sidcachen kan den nya metoden dessutom innebära extra arbete.

    Torvalds pekar själv på flera områden som behöver undersökas, bland annat minnesallokering, kompatibilitet och risken för prestandaförsämringar.

    Det finns också begränsningar i själva mätningarna.

    Testerna genomfördes på en enda dator med filsystemet ext4, och vissa säkerhetsåtgärder i processorn var avstängda.

    Det återstår därför att undersöka hur tekniken fungerar på andra processorer, med andra filsystem och under verkliga arbetsbelastningar.

    När kommer förbättringen till Ubuntu och Debian?

    För vanliga Linuxanvändare innebär experimentet ännu ingen direkt förändring.

    Ändringarna finns i en särskild experimentell utvecklingsgren som heter noref-filemap-read-with-llm.

    Den är baserad på Linux 7.3-rc6 med ytterligare korrigeringar, men ändringarna har inte införts i den ordinarie Linuxkärnan.

    Det innebär att användare av exempelvis Ubuntu, Debian och Fedora inte automatiskt får del av förbättringen.

    Om tekniken visar sig vara tillförlitlig skulle den på sikt kunna vara särskilt användbar i servrar och andra system där många processorkärnor samtidigt läser information från samma filer.

    För en vanlig persondator som används till webbsurfning, e-post och ordbehandling är det däremot inte säkert att förbättringen skulle märkas.

    Kan AI bli framtidens kärnprogrammerare?

    Experimentet väcker en större fråga: Vilken roll kommer artificiell intelligens att spela i framtidens programvaruutveckling?

    AI används redan för att skriva program, föreslå förbättringar och upptäcka fel. Men här handlar det om betydligt mer avancerad programmering.

    Minneshantering i en operativsystemskärna är ett område där små misstag kan få mycket stora konsekvenser.

    Att Claude Code har kunnat hjälpa Linus Torvalds att utveckla och testa en lösning på denna nivå är därför anmärkningsvärt.

    Det visar att AI kan fungera som ett kraftfullt hjälpmedel även för mycket erfarna programmerare.

    Samtidigt visar experimentet varför mänsklig kompetens fortfarande behövs.

    AI kan generera programkod och föreslå tekniska lösningar, men någon måste förstå konsekvenserna, granska säkerheten och avgöra om resultatet verkligen är en förbättring.

    Det mest intressanta är därför inte bara att en AI-assisterad kodändring lyckades tredubbla prestandan i ett specialiserat test, utan att AI har kunnat bidra till utvecklingsarbetet i själva hjärtat av Linux.

    Om ändringarna någonsin blir en del av den officiella Linuxkärnan återstår att se. Men Torvalds experiment visar redan hur samarbetet mellan människa och artificiell intelligens kan öppna nya möjligheter inom avancerad programvaruutveckling.

    root@linux:~# cat /proc/ai-performance
    > LINUX KERNEL / AI-EXPERIMENT
    UTVECKLARE: Linus Torvalds
    AI-VERKTYG: Claude Code
    TEKNIK: RCU / Page Cache
    PROCESSOR: Intel Core i7-8565U
    TRÅDAR: 8
    TEST: Upprepad läsning av 16 byte
    [ PRESTANDAMÄTNING ]
    TIDIGARE KOD:
    10 miljoner läsningar/s
    EXPERIMENTELL KOD:
    30–33 miljoner läsningar/s
    >> UPP TILL 3,3x SNABBARE <<
    STATUS: EXPERIMENTELL KOD
    KERNEL: Linux 7.3-rc6 (testbas)
    MAINLINE: EJ INFÖRD
    DATUM: 2026-10-10
    OBS: Resultatet gäller ett specifikt prestandatest, inte Linux generellt.
    root@linux:~# █
    , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

  • Ubuntu tar steget till RISC-V – nu får den öppna processorarkitekturen ett riktigt skrivbord

    Linuxvärlden står inför en spännande förändring. Canonical, företaget bakom Ubuntu, har presenterat officiella skrivbordsavbilder för processorarkitekturen RISC-V. Med Ubuntu 26.10, som planeras att släppas den 15 oktober 2026, blir det möjligt att köra en fullständig Ubuntu-skrivbordsmiljö på en ny generation datorer med öppet definierade processorarkitekturer.

    Vad är RISC-V och varför är det intressant?

    De flesta datorer använder i dag processorer som bygger på någon av två dominerande arkitekturer: x86, som framför allt används av Intel och AMD, eller ARM, som bland annat finns i mobiltelefoner, enkortsdatorer och Apples nyare datorer.

    RISC-V erbjuder ett tredje alternativ.

    Till skillnad från x86 och ARM bygger RISC-V på en öppen instruktionsuppsättning. Det innebär att företag, universitet och andra organisationer kan utveckla egna processorer som följer RISC-V-standarden utan att behöva betala licensavgifter för själva instruktionsuppsättningen.

    Det betyder däremot inte att alla RISC-V-processorer automatiskt är öppna eller att deras konstruktioner måste publiceras.

    Fördelen är framför allt friheten att utveckla specialanpassade processorer utan att vara beroende av en enskild leverantörs licensvillkor.

    Hittills har RISC-V främst förknippats med inbyggda system, utvecklingskort, industriell elektronik och experimentella datorer. Men i takt med att processorerna blir kraftfullare börjar arkitekturen också bli intressant för vanliga skrivbordsdatorer.

    Ubuntu 26.10 gör RISC-V mer användbart

    Ubuntu har under flera år haft stöd för RISC-V, men fokus har huvudsakligen legat på servrar och särskilda utvecklingsplattformar.

    Det som nu förändras är att Canonical gör det möjligt att installera en fullständig grafisk skrivbordsmiljö direkt från en installationsavbild.

    Tidigare har Ubuntu erbjudit sådana avbilder för x86-64 och ARM64. Med Ubuntu 26.10 tillkommer alltså RISC-V, även kallat riscv64.

    Det innebär att användaren kan få ett Linuxsystem med fönsterhantering, webbläsare, terminal, filhanterare och andra vanliga skrivbordsprogram.

    De första dagliga testversionerna av Ubuntu 26.10 med RISC-V-stöd dök upp redan under sommaren 2026. Nu har Canonical officiellt presenterat satsningen inför den kommande lanseringen.

    Två olika skrivbordsmiljöer

    Canonical har tagit fram två varianter för RISC-V: vanliga Ubuntu Desktop och en minimal version av Xubuntu.

    Ubuntu Desktop – för den moderna skrivbordsupplevelsen

    Standardversionen använder GNOME, en avancerad grafisk miljö med modern fönsterhantering och ett stort utbud av funktioner.

    Den är främst tänkt för nyare och kraftfullare RISC-V-datorer.

    Xubuntu Minimal – för enklare datorer och emulering

    Xubuntu använder den resurssnålare skrivbordsmiljön Xfce. Den kräver generellt mindre minne och processorkraft än GNOME.

    Det gör den särskilt intressant för virtuella maskiner och utvecklingsmiljöer.

    Skillnaden är betydande när operativsystemet körs genom emulering.

    Canonical förklarar att den minimala Xubuntu-versionen har tagits fram av praktiska skäl eftersom Xfce är betydligt mer hanterbart vid emulering än en fullständig GNOME-miljö.

    Xubuntu-avbilden är dock inofficiell och saknar officiellt stöd.

    SpacemiT K3 – en dator för framtidens Linux

    En av de mest intressanta plattformarna är SpacemiT K3 Pico-ITX, ett litet moderkort utrustat med en RISC-V-processor.

    Canonical har valt att ge plattformen officiellt stöd i Ubuntu 26.10.

    Det är ett viktigt steg eftersom RISC-V-datorer historiskt ofta har krävt särskilt anpassade Linuxversioner, specialbyggda kärnor och manuella inställningar för att fungera.

    Med officiellt stöd blir det enklare att installera och underhålla ett standardiserat operativsystem.

    Canonical har också publicerat installationsanvisningar som beskriver hur Ubuntu installeras på SpacemiT K3.

    Andra RISC-V-plattformar som nämns i sammanhanget är Milk-V Jupiter 2 Mini-ITX, DeepComputing DC-ROMA och SiFive HiFive Unmatched.

    Det betyder dock inte att samtliga modeller har samma nivå av officiellt stöd eller att installationsprocessen är lika enkel på alla datorer.

    Varför är det svårt att få Linux att fungera på RISC-V?

    Att skapa ett fungerande operativsystem handlar om betydligt mer än att kompilera om programmen för en annan processor.

    Olika RISC-V-datorer kan ha helt olika lösningar för grafik, lagring, uppstart och anslutningar.

    Det innebär att operativsystemet måste känna till hur respektive dator är konstruerad.

    Ett exempel är så kallade Device Tree Blobs, förkortat DTB. Dessa innehåller information om datorns hårdvara och hjälper Linuxkärnan att förstå vilka komponenter som finns och hur de är anslutna.

    På vissa plattformar kan användaren fortfarande behöva lägga till en startladdare, exempelvis U-Boot, och rätt DTB-filer för att kunna starta installationssystemet.

    Det här skiljer sig från en vanlig PC, där standardiserade uppstartsmekanismer som UEFI har gjort det förhållandevis enkelt att installera operativsystem på datorer från olika tillverkare.

    RISC-V håller fortfarande på att utveckla motsvarande gemensamma standarder och plattformar.

    En viktig del av arbetet är RVA23, en specifikation som definierar vilka funktioner en modern RISC-V-processor ska stödja.

    Genom att använda gemensamma standarder blir det lättare för operativsystem och program att fungera på olika tillverkares processorer.

    Kan RISC-V konkurrera med Intel, AMD och ARM?

    På kort sikt är det knappast troligt att RISC-V kommer att ersätta vanliga PC-processorer.

    Dagens x86- och ARM-system har ett stort försprång när det gäller prestanda, energieffektivitet i färdiga produkter, drivrutiner och tillgång till programvara.

    Men RISC-V har en annan viktig konkurrensfördel: öppenheten.

    En tillverkare kan exempelvis utveckla en processor som är specialanpassad för nätverksutrustning, industriella styrsystem eller beräkningar inom artificiell intelligens.

    Samtidigt kan operativsystem som Ubuntu bidra till att göra samma arkitektur användbar även för mer allmänna ändamål.

    Ju fler utvecklare som arbetar med RISC-V, desto större blir möjligheten att förbättra drivrutiner, programstöd och hårdvarukompatibilitet.

    Här spelar Linux en central roll. Eftersom Linuxkärnan och stora delar av användarmiljön är öppen källkod kan programvaran anpassas till nya processorarkitekturer utan att man behöver bygga ett helt operativsystem från grunden.

    Det innebär också att utvecklingen inte är beroende av att en enda leverantör står för allt arbete.

    Fortfarande ett experimentellt system

    Det finns dock anledning att vara försiktig.

    Även om Ubuntu 26.10 markerar en viktig milstolpe är de RISC-V-avbilder som finns tillgängliga före lanseringen fortfarande experimentella.

    Vissa funktioner kan saknas, drivrutiner kan vara ofullständiga och alla vanliga Ubuntu-program är ännu inte färdiganpassade för arkitekturen.

    För den som vill experimentera med systemet finns möjlighet att använda en fysisk RISC-V-dator eller prova Xubuntu Minimal i emulatorn QEMU.

    QEMU är ett program som kan efterlikna en annan dators processor och hårdvara. Det innebär att man exempelvis kan köra ett RISC-V-operativsystem på en vanlig dator med Intel- eller AMD-processor.

    Nackdelen är att emuleringen kan vara betydligt långsammare än att köra operativsystemet direkt på riktig RISC-V-hårdvara.

    Den som vill prova systemet behöver därför vara beredd på tekniska problem och ibland även manuella ingrepp.

    Canonical rekommenderar inte att de experimentella avbilderna används i produktionsmiljöer.

    En viktig milstolpe för öppna datorer

    Att Ubuntu nu får officiella skrivbordsavbilder för RISC-V handlar om mer än ytterligare en processorarkitektur.

    Det är ett steg mot en framtid där datorernas grundläggande teknik inte behöver kontrolleras av ett fåtal företag.

    På samma sätt som Linux har bidragit till att öppna upp operativsystemmarknaden kan RISC-V på sikt bidra till större valfrihet även när det gäller processorer.

    Ubuntu 26.10 gör inte RISC-V till en direkt konkurrent till dagens vanliga persondatorer över en natt. Men det flyttar arkitekturen ett steg närmare en framtid där en dator med en öppet definierad processor kan användas lika naturligt som vilken annan Linuxdator som helst.

    För Linuxentusiaster innebär det ytterligare en plattform att experimentera med. För hårdvarutillverkare innebär det större möjligheter att utveckla egna lösningar. Och för den öppna datorvärlden kan det på längre sikt innebära minskat beroende av de etablerade processorarkitekturerna.

    Ladda ner och läsa mer

    > FAKTA: UBUNTU 26.10 / RISC-V

    Distribution: Ubuntu 26.10

    Kodnamn: Stonking Stingray

    Processorarkitektur: RISC-V (riscv64)

    Lansering: 15 oktober 2026 (planerad)

    Skrivbordsmiljö: GNOME 51

    Alternativ: Xubuntu Minimal med Xfce

    Linuxkärna: Linux 7.3 (förväntad)

    Rekommenderad hårdvara: SpacemiT K3 Pico-ITX

    Virtuell testmiljö: QEMU

    Status: Experimentella testavbilder

    > OBS: Testversionerna rekommenderas inte för produktionsbruk.
    , , , , , , , , , , , , ,

  • NetBSD 10.2 släppt – bättre hårdvarustöd och viktiga säkerhetsfixar

    NetBSD 10.2 är här med förbättrat stöd för nätverkskort, ARM-system och virtualisering, samtidigt som flera säkerhetsproblem rättas. Uppdateringen riktar sig främst till användare som fortfarande kör NetBSD 10-serien och innehåller även nya versioner av bland annat OpenSSL, Xorg och tmux.

    Här är en populärvetenskaplig version med mer flyt, förklaringar av tekniska begrepp och en ton som passar en Linux-/Unix-nyhetssajt.

    NetBSD-projektet har släppt NetBSD 10.2, den andra större underhållsuppdateringen i NetBSD 10-serien. Den nya versionen innehåller framför allt säkerhetsrättningar, förbättrat stöd för nätverkskort och ARM-baserade datorer samt flera förbättringar för virtualisering.

    NetBSD 10 är inte längre projektets allra senaste huvudversion, eftersom NetBSD 11.0 redan har lanserats. För den som fortfarande använder NetBSD 10-serien är version 10.2 däremot en viktig uppdatering.

    Bättre stöd för moderna nätverkskort

    En stor del av förbättringarna handlar om nätverk.

    NetBSD 10.2 får stöd för Realtek RTL8126, ett nätverkskort som klarar Ethernet i hastigheter på upp till 5 Gbit/s. Även ytterligare en variant av RTL8125D stöds.

    Drivrutinen rge, som används för vissa Realtek-kort, har samtidigt fått stöd för så kallad checksum offloading för IPv4, TCP och UDP.

    Det innebär enkelt uttryckt att nätverkskortet kan utföra delar av det kontrollarbete som annars måste göras av datorns processor. Vid hög nätverkstrafik kan detta minska CPU-belastningen.

    Även Intels igc-drivrutin får stöd för TCP Segmentation Offload, TSO. Tekniken gör att operativsystemet kan lämna större datamängder till nätverkskortet, som sedan själv delar upp informationen i mindre nätverkspaket.

    NetBSD 10.2 får dessutom stöd för:

    • ASIX AX88179A USB-Ethernet-adaptrar
    • Asus USB-N10 Nano B1 Wi-Fi
    • stabilitetsförbättringar i Intel-drivrutinen iwm
    • flera förbättringar och felrättningar i WireGuard

    WireGuard är en modern VPN-teknik som blivit populär tack vare sin relativt enkla konstruktion och goda prestanda.

    Förbättringar för VMware och QEMU

    Även virtualisering har fått uppmärksamhet.

    På både amd64 och aarch64 finns nu stöd för VMwares PV SCSI-kontroller, som bland annat används av virtuella maskiner i VMware ESXi.

    Paravirtualiserade enheter är särskilt anpassade för virtuella miljöer och kan därför ge bättre prestanda än när en hypervisor försöker efterlikna verklig fysisk hårdvara.

    NetBSD på amd64 kan dessutom startas som en så kallad PVH-gäst utanför Xen med hjälp av QEMU och alternativet -kernel.

    Det kan vara användbart vid bland annat testning, automatiserade systemmiljöer och utveckling.

    ARM-datorer får flera förbättringar

    ARM-plattformen har också fått ett antal viktiga rättningar.

    HDMI-utmatning fungerar åter på 64-bitars system med vissa Allwinner-kretsar. Problemen var kopplade till grafiksystemets DRM/KMS-gränssnitt.

    Ethernet på utvecklingskortet Olimex A64 har också rättats.

    Dessutom har stödet förbättrats för flera system baserade på Amlogic och NXP i.MX6.

    Detta är särskilt intressant eftersom NetBSD länge haft som mål att kunna köras på ett mycket stort antal processorarkitekturer och hårdvaruplattformar.

    Till och med Nintendo Wii får nya funktioner

    En av de mer ovanliga plattformarna som NetBSD fortfarande utvecklas för är Nintendo Wii.

    I NetBSD 10.2 får Wii-versionen bland annat stöd för:

    Säkerhet är en central del av NetBSD 10.2.

    • trådlöst nätverk
    • Wii-konsolens DVD-enhet
    • USB Gecko som seriell konsol
    • hårdvaruaccelererad AES-kryptering
    • snabbare konvertering mellan grafikformaten RGB och YUY2

    Det visar ganska tydligt NetBSD-projektets filosofi: operativsystemet ska kunna köras på betydligt mer än vanliga PC-datorer och servrar.

    Viktiga säkerhetsrättningar

    Kärnan innehåller bland annat en rättning för ett fel i IPFilter där ett specialkonstruerat nätverkspaket kunde orsaka en null pointer-dereference.

    Ett annat fel kunde läcka fyra byte information från kärnans stack genom TCP-tidsstämplar.

    Även implementationerna av NFS och Telnet innehåller flera säkerhetsrättningar.

    Telnet används betydligt mindre i dag eftersom protokollet saknar den kryptering som exempelvis SSH erbjuder, men programvaran finns fortfarande kvar i många Unix-system och behöver därför underhållas.

    OpenSSL och Xorg uppdaterade

    Flera externa programpaket som levereras tillsammans med NetBSD har också uppdaterats.

    OpenSSL har uppgraderats till version 3.0.21, medan grafiksystemet Xorg har uppdaterats till 21.1.24.

    Båda uppdateringarna innehåller säkerhetsrättningar.

    NetBSD 10.2 levereras även med:

    • tmux 3.6a
    • xkbcomp 1.5
    • tzdata 2026b

    Tidszonsdatabasen tzdata är viktig eftersom den innehåller information om världens tidszoner, som kan ändras när länder beslutar om nya regler för exempelvis sommartid.

    Biblioteket libXpm innehåller dessutom rättningar för CVE-2026-4367 och DNS-resolvern Unbound har fått en korrigering för CVE-2025-11411.

    Snabbare SD-kort och robustare systemverktyg

    Utöver de större nyheterna finns ett stort antal mindre förbättringar.

    Prestandan för SD- och MMC-lagring har förbättrats och syslogd, som ansvarar för systemloggar, har fått flera stabilitetsrättningar.

    FTP-programvarans hantering av databuffertar har förbättrats.

    Verktyget fsck_ffs, som kontrollerar NetBSD:s FFS-filsystem, kan nu kontrollera filsystem med mer än 2^32 block. Det är viktigt när mycket stora lagringsvolymer används.

    Byggsystemet har dessutom förbättrats för att fungera bättre tillsammans med nyare GCC-versioner.

    Flera ändringar gör också NetBSD enklare att bygga reproducerbart, vilket innebär att samma källkod under kontrollerade förutsättningar ska kunna skapa identiska binärfiler. Reproducerbara byggen är bland annat värdefulla för säkerhetskontroll och verifiering av programvara.

    Separat firmware för grafikkort

    En förändring som användare bör vara uppmärksamma på är det nya installationspaketet gpufw.

    Det innehåller firmware för grafikhårdvara.

    Vid en helt ny installation kan rätt paket installeras direkt, men den som uppgraderar ett befintligt NetBSD 10-system kan behöva installera gpufw separat.

    Utan rätt firmware kan viss grafikhårdvara få begränsad funktionalitet.

    Så uppgraderar man

    Den enklaste metoden för att uppgradera ett befintligt NetBSD 10-system är att starta från installationsmediet för NetBSD 10.2 och välja alternativet Upgrade.

    Den som gör uppgraderingen manuellt bör uppdatera systemet i rätt ordning.

    Kärnan och kärnmodulerna bör installeras först. Därefter startas datorn om innan resten av användarmiljön och eventuella externa paket uppdateras.

    Det minskar risken för att en ny användarmiljö körs tillsammans med en äldre kärna som inte förväntar sig samma gränssnitt.

    NetBSD fortsätter stödja en ovanligt bred mängd hårdvara

    NetBSD 10.2 är framför allt en underhållsversion snarare än en version fylld med helt nya funktioner.

    Men kombinationen av säkerhetsfixar, nya nätverksdrivrutiner, förbättrad virtualisering och fortsatt arbete på ARM och mer ovanliga plattformar gör uppdateringen intressant för befintliga NetBSD-användare.

    NetBSD är känt för sin portabilitet och mottot ”Of course it runs NetBSD”. Version 10.2 fortsätter på samma linje genom att förbättra stödet för allt från moderna 5-gigabits nätverkskort och VMware-servrar till ARM-kort och Nintendo Wii.

    NetBSD 10.2 finns tillgängligt för bland annat amd64, i386, sparc64, macppc, ARM och MIPS, tillsammans med ett stort antal andra arkitekturer.

    https://www.netbsd.org

    $ NetBSD 10.2
    Version: 10.2
    Serie: NetBSD 10.x
    Typ: Underhålls- och säkerhetsuppdatering
    Arkitekturer: amd64, i386, ARM, MIPS, sparc64, macppc m.fl.
    Nätverk: RTL8126 5 GbE, AX88179A USB-Ethernet, förbättrat Wi-Fi-stöd
    Virtualisering: VMware PV SCSI och förbättrat QEMU-stöd
    OpenSSL: 3.0.21
    Xorg: 21.1.24
    tmux: 3.6a
    tzdata: 2026b
    Nytt: separat gpufw-paket för GPU-firmware
    Fokus: säkerhet, hårdvarustöd, stabilitet och prestanda
    , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

  • Hur skulle världen se ut utan öppen källkod?

    Föreställ dig att din mobiltelefon, din TV, din router och stora delar av internet plötsligt måste byggas om från grunden. Inte därför att tekniken har försvunnit, utan därför att ingen längre får dela med sig av programkod.

    Tänk dig att du var tvungen att åka tillbaka till 90-talet, där du bara kunde spela ”Snake” på din Nokia-telefon och där telefonens mjukvara var mer stängd än Nordkoreas gränser.

    Eller tänk dig att du var tvungen att åka tillbaka till 70-talet, där du bara kunde se sovjetisk dockteater som Drutten och Krokodilen , eller knäpp dårar som satt och lekte att de var vilse i en pannkaka som barnprogram. Det fanns bara statlig skit-TV att titta på. Att kunna välja valfritt innehåll på din smart-TV var bara att glömma.

    Bilden ovan är inspirerad av Kalle Anka-filmen Der Fuehrer’s Face.

    Det låter kanske som ett tankeexperiment långt från vardagen. Men en stor del av den digitala värld vi använder varje dag bygger just på idén att programmerare, företag och universitet kan dela programkod med varandra.

    Det är det som brukar kallas öppen källkod, eller open source.

    De flesta tänker kanske först på Linux. Någon kanske föreställer sig en dator med ett lite ovanligt skrivbord och en terminal full av kommandon.

    Men Linux på en vanlig PC är bara en liten del av historien.

    Öppen källkod finns i mobiltelefoner, smart-TV-apparater, routrar, webbservrar, bilar, nätverksutrustning, datacenter och mängder av elektroniska apparater.

    Ofta märker vi det inte alls.

    Linux finns redan i din ficka

    Den som använder en Androidtelefon använder i praktiken Linux varje dag.

    Android bygger nämligen på Linuxkärnan.

    Kärnan är den del av ett operativsystem som arbetar närmast själva hårdvaran. Den sköter exempelvis minnet, processorn, lagringen och kommunikationen mellan olika delar av datorn eller telefonen.

    När du startar en app, ansluter till ett trådlöst nätverk eller tar ett fotografi finns det därför Linuxkod långt nere i systemet som hjälper till att få allt att fungera.

    Det betyder inte att Android och Linux är samma sak. Android består av många fler delar, varav Google och andra företag har utvecklat en stor del.

    Men längst ned i systemet finns Linux. Det är en ganska anmärkningsvärd utveckling.

    Ett operativsystem som började som ett hobbyprojekt i början av 1990-talet kom så småningom att bli en av grundstenarna i världens mest använda mobilplattform.

    TV:n är egentligen en dator

    Den moderna TV-apparaten har också förändrats dramatiskt.

    Förr tog en TV emot en signal och visade en bild. I dag är en smart-TV i praktiken en dator med stor bildskärm.

    Den har processor, arbetsminne, lagring, nätverkskort, grafikkrets, appar och ofta en webbläsarmotor.

    Och bakom kulisserna finns ofta Linux och andra open source-komponenter.

    När du startar SVT Play, Netflix eller YouTube på en TV kan programvaran alltså vila på samma typ av teknisk grund som en webbserver eller en Androidtelefon.

    För konsumenten spelar det kanske ingen större roll vilket operativsystem som finns inuti apparaten.

    För tillverkaren spelar det desto större roll.

    Att utveckla ett komplett operativsystem från början är ett mycket omfattande arbete.

    Genom att använda Linux kan en TV-tillverkare börja med en redan fungerande kärna och koncentrera sig på det som gör den egna produkten speciell.

    Routern i hallen innehåller mer programvara än man tror

    Samma sak gäller den lilla routern som står hemma i hallen.

    Den kanske ser ganska enkel ut, men den måste klara förvånansvärt mycket.

    Den ska bland annat hantera:

    • trådlösa nätverk
    • Ethernet
    • IP-adresser
    • DNS
    • DHCP
    • brandvägg
    • IPv4
    • IPv6
    • webbgränssnitt för inställningar

    Dessutom ska allt fungera stabilt dygnet runt.Det finns onda makte

    Många routrar bygger därför på Linux och små open source-program som exempelvis BusyBox.

    BusyBox kan beskrivas som en verktygslåda med många klassiska Unix-kommandon i ett mycket kompakt format. Det gör programmet användbart i små apparater där minne och lagringsutrymme är begränsade.

    Så när internetanslutningen hemma fungerar som den ska kan en betydande del av arbetet utföras av öppen källkod utan att användaren någonsin ser det.

    Internet byggdes inte av ett enda företag

    Öppen källkod har kanske haft allra störst betydelse för internet.

    När man besöker en webbplats ser man bilder, text, menyer och formulär.

    Bakom sidan finns däremot ofta en lång kedja av program.

    Servern kan köra Linux eller FreeBSD.

    Webbservern kan vara Apache eller Nginx.

    Webbplatsen kan vara skriven i PHP eller Python.

    Informationen kan lagras i MariaDB, MySQL eller PostgreSQL.

    Kommunikationen kan skyddas av kryptografiska bibliotek som bygger på öppen källkod.Det innebär att en mycket stor del av den moderna webben har kunnat byggas utan att varje företag först behövt köpa ett helt paket av proprietär serverprogramvara.

    Det förändrade spelreglerna.

    Plötsligt kunde en vanlig PDet finns onda makteC bli en server

    Under 1980-talet och början av 1990-talet var Unix ofta förknippat med stora och dyra arbetsstationer från företag som Sun, HP och IBM.

    Sedan kom Linux och de fria BSD-systemen.

    Plötsligt kunde en ganska vanlig persondator fungera som en riktig Unix-liknande server.

    En student kunde installera Linux eller FreeBSD och använda datorn som:

    • webbserver
    • e-postserver
    • DNS-server
    • router
    • brandvägg
    • filserver
    • databasserver

    Det var betydelsefullt av två skäl. För det första blev tekniken billigare. För det andra blev den tillgänglig för människor som ville lära sig.

    Man behövde inte längre arbeta på ett universitet eller ett stort företag för att få tillgång till ett avancerat fleranvändarsystem med nätverk, programmeringsverktyg och serverprogramvara.

    En gammal PC hemma kunde bli ett komplett laboratorium för internet.

    Det skapade en generation programmerare och systemadministratörer som kunde experimentera på egen hand.

    FreeBSD – den mindre kända släktingen

    Linux får ofta mest uppmärksamhet, men det finns andra fria Unix-liknande system som också har haft mycket stor betydelse.

    Ett av de viktigaste är FreeBSD.

    FreeBSD har sina historiska rötter i BSD, Berkeley Software Distribution, som utvecklades vid University of California, Berkeley.

    BSD kom att spela en viktig roll i Unixhistorien och i utvecklingen av nätverksteknik.

    Än i dag används FreeBSD och BSD-baserad teknik i servrar, lagringssystem, nätverksutrustning och konsumentprodukter.

    BSD-systemen använder dessutom licenser som gör det relativt enkelt för företag att använda koden i egna kommersiella produkter.

    Det har bidragit till att BSD-teknik ibland finns på platser där användaren aldrig ser namnet BSD.

    Till och med Apple står på Unixgrund

    Apple brukar knappast förknippas med öppen källkod på samma sätt som Linux.

    Ändå finns där tydliga kopplingar.

    macOS och iOS bygger på Darwin, som innehåller teknik med rötter i bland annat BSD och Unix.

    Apple har naturligtvis utvecklat stora mängder egen programvara ovanpå denna grund.

    Men det illustrerar en viktig poäng:

    Öppen källkod och kommersiell programvara är inte motsatser.

    De existerar ofta tillsammans. Ett företag kan använda öppen teknik längst ned i systemet och bygga en egen produkt ovanpå. Det är ungefär som att bygga ett hus.

    Det är sällan ekonomiskt rimligt för varje byggföretag att börja med att uppfinna sitt eget tegel, sina egna skruvar och sin egen betong.

    På samma sätt behöver inte varje teknikföretag skriva en egen nätverksstack, kompilator eller operativsystemkärna.

    Molnet består också av vanliga datorer

    Vi talar ofta om ”molnet” som om det vore någon abstrakt plats där information svävar omkring. I verkligheten består molnet av enorma mängder fysiska servrar i datacenter. Och en stor del av dessa servrar kör Linux.

    När du använder en app i mobilen kan något ganska intressant därför hända. Telefonen kör Android ovanpå Linux. Den ansluter till en router som kanske också kör Linux. Trafiken passerar nätverksutrustning som kan innehålla öppen programvara. Till slut når den en server i ett datacenter som mycket väl också kör Linux. Linux kan alltså finnas i flera steg i samma kommunikation utan att användaren någonsin ser det.

    En viktig anledning till internets snabba utveckling

    På 1990-talet och 2000-talet blev en särskild kombination av program mycket vanlig på webbservrar:

    • Linux
    • Apache
    • MySQL
    • PHP

    De fyra begynnelsebokstäverna gav namnet LAMP.

    Det var en enkel men kraftfull idé. Man kunde bygga en komplett webbplattform utan att först betala stora licensavgifter. Det gjorde det möjligt för små företag, föreningar, studenter och privatpersoner att starta webbtjänster med mycket små ekonomiska resurser. En idé kunde provas på en gammal dator. Fungerade den kunde verksamheten växa.

    Misslyckades den hade man åtminstone inte lagt stora summor på programlicenser. Detta bidrog till den snabba experimentlusta som kännetecknade internets utveckling.

    Verktygen bakom programmen är också öppna

    När man talar om öppen källkod är det lätt att bara tänka på färdiga program. Men minst lika viktiga är verktygen som används för att skapa program. Kompilatorn GCC har exempelvis spelat en central roll i utvecklingen av fria operativsystem.

    LLVM har senare blivit en annan mycket viktig kompilatorplattform.

    Programspråk som Python, PHP och Ruby har gjort programmering tillgänglig för miljontals människor.

    Och Git har förändrat hur programmerare samarbetar. Git skapades ursprungligen för utvecklingen av Linuxkärnan. I dag används det av företag och utvecklare över hela världen.

    Ett verktyg som skapades för ett öppet projekt blev alltså en standardteknik i stora delar av programvaruindustrin.

    Databasen du använder utan att veta om det

    En annan nästan osynlig open source-produkt är SQLite.

    SQLite är en mycket liten databas som kan byggas direkt in i ett program. Den behöver ingen separat databasserver och är därför lämplig i mobiltelefoner, webbläsare och andra program.

    Det gör SQLite till ett av de tydligaste exemplen på hur öppen källkod kan bli så framgångsrik att användaren slutar märka den.

    Man kanske aldrig installerar SQLite själv. Man kanske aldrig ser dess namn. Ändå kan flera program på datorn eller telefonen använda den varje dag.

    Öppen källkod handlar egentligen om att dela kunskap

    Det är lätt att beskriva open source som ”gratis program”. Men priset är egentligen inte den mest intressanta delen. Det viktigaste är möjligheten att återanvända kunskap. Tänk dig att hundra företag behöver lösa samma tekniska problem.

    Om alla arbetar helt isolerat måste samma problem lösas hundra gånger. Om de däremot kan samarbeta kring en gemensam grund behöver arbetet bara göras en gång. Sedan kan varje företag bygga vidare på resultatet.

    Det innebär inte att alla företag måste dela allt. De kan fortfarande konkurrera med design, funktioner, tjänster och egna lösningar. Men den gemensamma grundtekniken behöver inte uppfinnas om och om igen.

    Det är en av de viktigaste anledningarna till att öppen källkod har fått så stor betydelse.

    Vad skulle hända om den försvann?

    Det går förstås inte att veta exakt hur världen hade sett ut utan open source.

    Mobiltelefoner hade förmodligen fortfarande funnits.
    Internet hade funnits. Smarta TV-apparater hade sannolikt också utvecklats. Men mycket hade blivit dyrare och mer omständligt. Fler företag hade behövt utveckla egna operativsystem.

    Fler hade varit beroende av licenser från stora programvaruföretag.

    Små företag hade haft högre kostnader för att starta nya tjänster.

    Studenter och hobbyprogrammerare hade haft svårare att experimentera med avancerad teknik.Och en större del av den digitala infrastrukturen hade sannolikt kontrollerats av ett mindre antal företag.

    Det betyder inte att öppen källkod alltid är bättre

    Samtidigt ska man inte göra open source till någon universallösning. Öppen källkod kan innehålla buggar precis som annan programvara. Projekt kan överges.

    Säkerhetsproblem kan finnas oupptäckta under lång tid.

    Att källkoden är öppen betyder att den kan granskas.

    Det betyder inte automatiskt att någon faktiskt har granskat varje rad.

    Den verkliga styrkan ligger snarare i att ingen enskild aktör behöver ha fullständig kontroll över tekniken.

    Koden kan studeras, förbättras, vidareutvecklas och i många fall leva vidare även om ett företag eller en ursprunglig utvecklare försvinner.

    Den största framgången äDet finns onda makter att vi knappt märker den

    Det kanske mest fascinerande med open source är att dess största framgång samtidigt gjort den nästan osynlig.

    Ingen tänker på Linux när en smart-TV startar.
    Ingen funderar på BSD när en nätverksapparat skickar ett paket över internet.
    Ingen tänker på SQLite när telefonen sparar information.
    Ingen tänker på Git när ett företag publicerar en ny version av ett program.

    Tekniken bara finns där. Och kanske är det just så man känner igen verkligt grundläggande infrastruktur.
    Vi tänker inte på elnätet varje gång vi tänder en lampa.
    Vi tänker inte på avloppssystemet varje gång vi öppnar en kran. På samma sätt tänker vi sällan på den enorma mängd öppen programvara som håller den digitala världen igång.
    Linux, FreeBSD, GNU och tusentals andra projekt skapade inte ensamma den moderna IT-världen. Men utan dem hade den sannolikt varit dyrare, mer sluten och betydligt svårare för vanliga människor att lära sig, förändra och bygga vidare på.
    Och kanske är det den viktigaste betydelsen av öppen källkod:

    Den gjorde avancerad datorteknik till något fler människor kunde delta i – inte bara använda.

    > FAKTARUTA: ÖPPEN KÄLLKOD_

    > Linux
    Finns i allt från Androidtelefoner och servrar till routrar, smart-TV-apparater och annan elektronik.

    > FreeBSD och BSD
    Har haft stor betydelse för Unix, nätverksteknik, servrar, lagringssystem och kommersiella produkter.

    > Internet
    En stor del av internet bygger på öppen källkod som Linux, FreeBSD, Apache, Nginx, PHP, Python, PostgreSQL och MariaDB.

    > Android
    Android använder Linuxkärnan och har gjort Linux till en del av vardagen för miljarder mobilanvändare.

    > Utvecklingsverktyg
    Git, GCC, LLVM och mängder av öppna bibliotek används varje dag för att utveckla både fria och kommersiella program.

    > Den stora skillnaden
    Öppen källkod gör det möjligt att studera, förbättra och återanvända teknik i stället för att uppfinna samma lösningar om och om igen. █

    , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

  • Ubuntu 26.10 Snapshot 4 är släppt – Linux 7.2 nu, Linux 7.3 till slutversionen

    Canonical har släppt den fjärde och sista utvecklingsbilden av Ubuntu 26.10 ”Stonking Stingray”. Snapshot 4 ger en tidig bild av hur höstens Ubuntu-version kommer att se ut och levereras med Linux 7.2. Den färdiga versionen planeras däremot att få den ännu nyare Linux-kärnan 7.3.

    Ubuntu 26.10 närmar sig nu den viktiga betafasen. Den 17 september publicerade Ubuntu Release Team Snapshot 4, som enligt utvecklarna ligger mycket nära de installationsbilder som ska användas för betaversionen den 24 september.

    Den färdiga Ubuntu 26.10 är planerad till 15 oktober 2026.

    Vad är egentligen en Snapshot?

    Under utvecklingen av Ubuntu byggs nya installationsbilder kontinuerligt. De dagliga versionerna kan förändras från dag till dag och är framför allt avsedda för utvecklare och testare.

    En Snapshot fungerar i stället som en slags frusen ögonblicksbild av utvecklingen.

    Det gör det enklare att installera exakt samma version på flera datorer, testa programvara och rapportera fel mot ett bestämt systemläge.

    Canonical beskriver Snapshot-versionerna som testmaterial snarare än färdiga produkter. Snapshot 4 bör därför inte användas som operativsystem på en viktig arbetsdator.

    För den som vill prova Ubuntu 26.10 är en virtuell maskin, exempelvis med VirtualBox, GNOME Boxes eller KVM, ett betydligt säkrare alternativ.

    Linux 7.2 finns med – men 7.3 är målet

    En av de viktigaste komponenterna i Snapshot 4 är Linux 7.2.

    Linux-kärnan är den del av operativsystemet som arbetar närmast datorns hårdvara. Den sköter bland annat processor, minne, lagring, USB-enheter, nätverk och grafikhårdvara.

    En nyare Linux-kärna betyder därför ofta bättre stöd för ny hårdvara och uppdaterade drivrutiner.

    Canonical hade ursprungligen valt Linux 7.2 som kärna för Ubuntu 26.10, men ändrade planerna i början av september. Målet är nu att den slutliga Ubuntu 26.10 ska använda Linux 7.3.

    Det innebär alltså att Snapshot 4 inte nödvändigtvis visar exakt vilken kärna den färdiga Ubuntu-versionen kommer att använda.

    Ubuntu 26.10 ska bli enklare att installera

    Canonical arbetar också med att förenkla själva installationen och den första starten av systemet.

    Tanken är att en ny användare ska behöva fatta färre tekniska beslut innan datorn går att använda. Samtidigt ska mer avancerade funktioner fortfarande finnas tillgängliga för dem som behöver dem.

    Det passar in i Canonicals långsiktiga arbete där Ubuntu 26.10 även fungerar som ett utvecklingssteg på vägen mot nästa stora LTS-generation.

    App Center ska bry sig mindre om paketformat

    Ett annat intressant projekt är ett mer paketoberoende App Center.

    I Linux kan program distribueras på flera olika sätt. Ubuntu använder bland annat traditionella DEB-paket och Snap-paket.

    För en erfaren Linux-användare är skillnaden ofta viktig, men för en ny användare kan den snarare skapa förvirring.

    Canonical vill därför att programbutiken i större utsträckning ska visa själva programmet, medan tekniken bakom installationen hamnar i bakgrunden.

    Sökning, kategorier, betyg och programinformation ska kunna presenteras på ett mer enhetligt sätt oavsett vilket paketformat som används. Den som vill välja paketformat själv ska fortfarande kunna göra det.

    Bättre hantering av drivrutiner

    Även Ubuntu-systemets hantering av drivrutiner håller på att förbättras.

    Målet är bland annat tydligare information om vilka drivrutiner som finns tillgängliga och hur mogna de är. Det kan vara särskilt värdefullt för exempelvis grafikkort och annan hårdvara där flera alternativa drivrutiner kan finnas.

    För vanliga användare innebär det förhoppningsvis mindre gissande när systemet erbjuder flera alternativ.

    RISC-V blir allt viktigare

    Ubuntu fortsätter samtidigt att satsa på RISC-V, den öppna processorarkitektur som på senare år fått allt större uppmärksamhet.

    Ubuntu publicerar redan utvecklingsbilder för 64-bitars RISC-V-system, och de aktuella installationsbilderna riktar sig bland annat till maskiner som uppfyller RVA23-profilen.

    RVA23 kan förenklat beskrivas som en gemensam uppsättning funktioner som moderna RISC-V-processorer förväntas ha.

    Det är viktigt eftersom RISC-V tidigare har varit betydligt mer fragmenterat än exempelvis vanliga x86-datorer. En tydligare gemensam hårdvarunivå gör det lättare för Linuxdistributioner och programutvecklare att veta vilken funktionalitet de kan räkna med.

    GNOME 51 och Mesa 26.2 väntas

    Ubuntu 26.10 byggs också kring en ny generation av Linux skrivbordsteknik.

    Den färdiga versionen väntas använda GNOME 51 som grund för skrivbordsmiljön tillsammans med Mesa 26.2, som innehåller de öppna grafikdrivrutiner som används av bland annat Intel-, AMD- och flera andra grafiklösningar.

    För användaren kan uppdateringar av Mesa innebära bättre grafikprestanda, förbättrad kompatibilitet med ny hårdvara och korrigeringar för spel och andra grafikintensiva program.

    Nu börjar jakten på buggar

    Ubuntu 26.10 gick in i så kallad Feature Freeze den 20 augusti. Det betyder i praktiken att utvecklingen allt mer har gått från att lägga till nya funktioner till att stabilisera det som redan finns och rätta fel.

    Snapshot 4 är därför särskilt intressant för den som utvecklar Linuxprogram eller vill hjälpa Ubuntu-projektet att hitta problem innan lanseringen.

    Nästa stora hållpunkt är betaversionen den 24 september. Därefter följer Kernel Freeze den 1 oktober och Final Freeze den 8 oktober innan den färdiga versionen planeras till den 15 oktober.

    https://cdimage.ubuntu.com/ubuntu/releases/26.10/release/snapshot-4

    > FAKTA: UBUNTU 26.10
    Version: Ubuntu 26.10
    Kodnamn: Stonking Stingray
    Snapshot 4: 17 september 2026
    Kärna i Snapshot 4: Linux 7.2
    Planerad kärna i slutversionen: Linux 7.3
    Beta: 24 september 2026
    Final Freeze: 8 oktober 2026
    Slutversion: 15 oktober 2026
    Skrivbord: GNOME 51
    Grafikstack: Mesa 26.2
    root@linux.se:~$ ubuntu-release –info _
    , , , , , , , , , , , , , , ,

  • Debian 13.7 släppt – över 100 säkerhetsproblem rättas

    Debian 13 har fått sin sjunde större underhållsuppdatering. Debian 13.7 innehåller 107 säkerhetsuppdateringar och rättningar för ytterligare 106 paket. För den som redan använder Debian 13 behövs ingen ominstallation – en vanlig systemuppdatering räcker.

    Debian är känt för att förändras försiktigt. I stället för att hela tiden introducera stora nyheter lägger utvecklarna mycket arbete på att hålla den stabila versionen säker och välfungerande.

    Debian 13.7 är ett tydligt exempel på detta.

    Versionen är en så kallad point release, eller underhållsversion, av Debian 13 ”Trixie”. Det innebär att det fortfarande är samma Debian 13 som tidigare, men installationsmedierna och ett stort antal programpaket har uppdaterats med de rättningar som kommit sedan den föregående utgåvan.

    Totalt ingår 107 säkerhetsrelaterade uppdateringar och korrigeringar för 106 andra paket.

    Du behöver inte installera om Debian

    För den som redan kör Debian 13 är Debian 13.7 egentligen mindre dramatiskt än versionsnumret kan antyda.

    Har datorn uppdaterats regelbundet har många av säkerhetsrättningarna redan installerats.

    Det räcker normalt att köra:

    sudo apt update
sudo apt upgrade

    Efter uppdateringen har systemet i praktiken fått samma programuppdateringar som ingår i Debian 13.7.

    Den nya versionen är därför framför allt viktig för den som ska installera Debian på en ny dator eller server, eftersom installationsfilerna nu redan innehåller de senaste korrigeringarna.

    Nyare kärna i installationsprogrammet

    Debians installationsprogram har byggts om inför version 13.7 och använder nu Linux-kärnans 6.12.107+deb13 ABI.

    Det betyder bland annat att installationsprogrammet har fått de senaste drivrutins-, stabilitets- och säkerhetsrättningarna som Debian inkluderat i sin Linux 6.12-kärna.

    Det kan vara särskilt betydelsefullt på nyare datorer där stöd för lagringsenheter, nätverkskort och annan hårdvara ibland förbättras genom kärnuppdateringar.

    Debians paket för Linux säkerhetsgranskning, audit, har dessutom fått stöd för 64-bitars RISC-V.

    RISC-V är en öppen processorarkitektur som på senare år fått allt större betydelse inom allt från små inbyggda system till servrar och utvecklingsdatorer.

    Cinnamon får tillbaka sina tillägg

    Användare av skrivbordsmiljön Cinnamon får också en konkret förbättring.

    Ett problem som kunde hindra Cinnamon från att hämta och uppdatera sina så kallade spices har åtgärdats.

    Spices är samlingsnamnet för bland annat:

    • applets
    • desklets
    • teman
    • tillägg

    Det handlar alltså om de små komponenter som gör det möjligt att anpassa Cinnamon-skrivbordet med extra funktioner och annat utseende.

    Viktiga rättningar i glibc

    En av de mer centrala komponenterna som uppdaterats är glibc, GNU C Library.

    glibc används av en mycket stor del av programmen i ett Linux-system och fungerar som ett slags brygga mellan programmen och själva operativsystemet.

    I Debian 13.7 rättas bland annat problem som kan orsaka buffer overflow och buffer underflow.

    En buffer overflow innebär förenklat att ett program försöker skriva mer information till ett minnesområde än vad som får plats där. Sådana fel kan leda till krascher och i värsta fall användas för att angripa ett system.

    glibc har dessutom fått kompatibilitet med headerfiler för kommande Linux 7.0, vilket gör det enklare för utvecklare och paketbyggare att förbereda programvara för framtida kärnversioner.

    Flera Debian-paket har därför byggts om mot den nya versionen av glibc.

    QEMU får många säkerhetsrättningar

    Virtualiseringsprogrammet QEMU får också en omfattande uppdatering.

    QEMU används bland annat för att köra virtuella datorer och är en viktig komponent i många server- och molnmiljöer.

    Den nya Debian-versionen innehåller en senare stabil QEMU-version tillsammans med rättningar för flera typer av säkerhetsproblem, bland annat:

    • buffer overflow
    • use-after-free
    • läsning och skrivning utanför tillåtna minnesområden
    • problem som kan påverka Secure Boot

    Den typen av sårbarheter är särskilt viktiga att rätta på servrar där virtuella maskiner används för att separera olika system och användare från varandra.

    Många bildproblem rättas i ImageMagick

    Även ImageMagick får ett stort antal säkerhetsrättningar.

    ImageMagick används för automatisk bearbetning och konvertering av bilder och finns bakom många webbplatser och serversystem.

    Problemen som åtgärdas omfattar bland annat minnesläckor, buffer overflow, use-after-free, överbelastningsattacker och möjligheten att kringgå vissa säkerhetspolicyer.

    Bildbibliotek är särskilt intressanta ur säkerhetssynpunkt eftersom en angripare ibland bara behöver få ett system att öppna en specialkonstruerad bildfil för att försöka utnyttja en sårbarhet.

    dnsmasq, libvirt och Incus uppdateras

    Flera vanliga server- och nätverkskomponenter får också säkerhetsrättningar.

    dnsmasq, som bland annat kan fungera som DNS- och DHCP-server, får korrigeringar för buffer overflow och läsning utanför tillåtna minnesområden.

    Virtualiseringsplattformen libvirt får bland annat rättningar för problem som skulle kunna leda till informationsläckage eller utökade behörigheter.

    Även container- och virtualiseringsplattformen Incus uppdateras. Där rättas bland annat problem med sökvägshantering och otillräckliga behörighetskontroller.

    Python och Perl får omfattande uppdateringar

    Två av de vanligaste programmeringsspråken i Linux-världen påverkas också.

    Perl får en större samling säkerhetsrättningar, medan Python 3.13 uppdateras för att rätta både säkerhetsproblem och vanliga programfel.

    Eftersom både Python och Perl används i mängder av administrativa verktyg, webbapplikationer och automatiseringssystem kan sådana uppdateringar påverka betydligt fler program än vad paketnamnen först antyder.

    Firefox, Chromium, Docker och PostgreSQL

    Debian 13.7 samlar dessutom redan publicerade säkerhetsuppdateringar för en lång rad populära program och komponenter.

    Bland dem finns:

    Firefox ESR, Chromium, Flatpak, GIMP, Wireshark, PostgreSQL 17, Docker, OpenJDK, WebKitGTK och ZFS.

    Även bibliotek kopplade till OpenSSH har uppdaterats.

    Det visar samtidigt varför regelbundna uppdateringar är viktiga även på Linux. Ett modernt operativsystem består av tusentals olika komponenter, och säkerheten beror på att hela kedjan hålls uppdaterad.

    Nya tidszonsdata

    Även paketet tzdata har uppdaterats.

    Det kanske låter som en liten detalj, men tidszonsdatabasen används av operativsystem och program för att veta vilken lokal tid som gäller på olika platser i världen.

    När länder eller regioner ändrar regler för exempelvis sommartid måste databasen uppdateras.

    Den nya versionen innehåller bland annat förändringar som berör Alberta i Kanada och Marocko.

    Felaktiga tidszonsdata kan annars orsaka problem med allt från kalenderbokningar till loggfiler, säkerhetscertifikat och schemalagda serverjobb.

    Sex processorarkitekturer stöds

    Den som vill installera Debian 13.7 från början kan ladda ner nya netinst-avbilder.

    Netinst är en relativt liten installationsfil som installerar ett grundläggande Debian-system och hämtar resten av paketen från internet under installationen.

    Debian 13.7 finns för sex arkitekturer:

    • AMD64 / x86
    • ARM64
    • ARMHF
    • PPC64EL
    • RISC-V 64
    • S390x

    Det breda arkitekturstödet är fortfarande en av Debians stora styrkor. Samma distribution kan användas på allt från vanliga PC-datorer till ARM-servrar, RISC-V-system och IBM-stordatorer.

    Live-versioner för vanliga PC-datorer

    För AMD64 ( x86 ) finns dessutom nya Live-avbilder.

    Med en Live-version går det att starta Debian direkt från exempelvis ett USB-minne utan att först installera systemet på hårddisken.

    De finns med flera olika skrivbordsmiljöer:

    GNOME, KDE Plasma, LXDE, Xfce, Cinnamon och MATE.

    Det är ett enkelt sätt att prova Debian och kontrollera att exempelvis Wi-Fi, grafik och ljud fungerar innan installationen.

    Säkerhet snarare än nya funktioner

    Debian 13.7 är inte en version som kommer med ett helt nytt skrivbord eller stora förändringar av hur Debian fungerar.

    Det är heller inte meningen.

    Debians stabila utgåva är byggd kring tanken att systemet ska förändras så lite som möjligt samtidigt som säkerhetsproblem och allvarliga programfel rättas.

    Just därför är en uppdatering med över hundra säkerhetsrättningar betydelsefull.

    För befintliga användare är rekommendationen enkel: fortsätt att uppdatera Debian regelbundet.

    För den som ska göra en ny installation innebär Debian 13.7 framför allt att man får ett färskare installationsmedium där flera månaders säkerhets- och stabilitetsuppdateringar redan finns på plats.

    https://wiki.linux.se/Debian

    > FAKTA: DEBIAN 13.7
    Version: Debian 13.7 ”Trixie”
    Typ: Underhålls- och säkerhetsuppdatering
    Säkerhetsuppdateringar: 107
    Övriga rättningar: 106 paket
    Linux-kärna i installationsprogrammet: 6.12.107+deb13
    Arkitekturer: amd64, arm64, armhf, ppc64el, riscv64 och s390x
    Live-versioner: GNOME, KDE Plasma, LXDE, Xfce, Cinnamon och MATE
    Uppgradering: Ingen ominstallation krävs
    > Uppdatera systemet:
    sudo apt update
    sudo apt upgrade
    , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

  • Smidigare Linux-installationer: openSUSE lanserar installeraren Agama 24

    Slut på röriga menyer och klickande i labyrinter. Med lanseringen av Agama 24 förnyar openSUSE sättet vi installerar Linux på. Nya smarta sökfunktioner, samlade regioninställningar och kraftfull automatisk lagringshantering gör installationsprocessen både snabbare och mer tillgänglig – oavsett om du är en nyfiken hemmaanvändare eller en erfaren systemadministratör.

    Att installera ett operativsystem har historiskt sett krävt tålamod och klickande i utspridda menyer. Med den senaste versionen av det webbaserade installationsverktyget Agama 24 tar openSUSE ett kliv mot en mer sömlös och tillgänglig upplevelse – både för vanliga användare och systemadministratörer.

    Lanseringen fungerar dessutom som en dubbel uppdatering som täcker in förändringar från både version 23 och 24, där stort fokus har lagts på stabilitet, optimering och finjusteringar.

    Ett samlat grepp om region- och språkinställningar

    En av de mest märkbara förändringarna i Agama 24 rör hanteringen av internationella inställningar som språk, tangentbordslayout och tidszon. I tidigare versioner tvingades användaren hoppa mellan tre separata helskärmsmenyer. I den nya versionen har allt samlats i ett enda intuitivt formulär.

    • Smarter sökning: Sökfälten är nu accent-insensitiva, vilket innebär att tecken som é eller ö hittas oavsett hur de skrivs.
    • Tydligare tidszoner: Tidszonsväljaren visar nu både aktuell lokal tid och UTC-offset för varje alternativ.
    • Snabbt godkännande: Alla tre inställningar kan nu verkställas samtidigt med ett enda knapptryck.

    Bättre nätverksöverblick och stärkt tillgänglighet

    När en dator är utrustad med flera liknande nätverkskort kan det vara svårt att avgöra vilket gränssnitt som är kopplat var. Agama 24 introducerar därför valet ”Browse with details…”. Detta öppnar en sorterbar tabell som visar kritisk information som enhetstyp, IP-adresser och aktuell anslutningsstatus för samtliga adaptrar.

    Lika stort utrymme har getts åt tillgänglighet och användarvänlighet i webbgränssnittet:

    • Förbättrad navigering via tangentbord.
    • Mer konsekvent utformade formulär och tydligare textsättningar.
    • Utökat stöd för skärmläsare.
    • Flexiblare temasystem med bättre stöd för mörkt läge, ljust läge och högkontrastläge.

    Avancerad automatisering och intelligent lagringshantering

    Under huven har stor tyngdpunkt lagts på storskalig och automatiserad installation via JSON-baserade profiler.

    Reglerna för att identifiera och välja lagringsenheter har blivit avsevärt mer uttrycksfulla. Systemadministratörer kan nu kombinera sökvillkor med logiska operatörer som AND, OR och NOT. Hårddiskar och volymer kan matchas baserat på allt från kärndrivrutiner, filsystemtyper och etiketter till det exakta antalet partitioner eller deras innehåll.

    För organisationer som migrerar från äldre miljöer introducerar Agama 24 även inledande stöd för AutoYaST. Installeraren kan nu läsa in befintliga AutoYaST-profiler och automatiskt konvertera dem till Agamas egna konfigurationsformat.

    Kvalitet och stabilitet i första rummet

    Eftersom version 23 passerade utan något officiellt meddelande markerar den här lanseringen resultatet av flera månaders intensivt arbete. Istället för att enbart fokusera på nya funktioner har utvecklingsteamet lägt en stor del av sin energi på att testa gränsfall, åtgärda buggar och polera helhetsupplevelsen för att göra installationen så pålitlig som möjligt.

    Ladda hem här

    https://agama-project.github.io/download

    > FAKTA: openSUSE Agama 24_

    [SYSTEM]: Webbaserad Linux-installerare

    [VERSION]: Agama 24 (inkluderar även uppdateringar från v23)

    [HUVUDNYHETER]:

      > STATUS: Redo för installation / Stabilitetsfokus

    , , , , , , , , , ,

  • Linux 7.3 närmar sig – första testversionen är släppt

    Linus Torvalds har släppt den första testversionen av Linux 7.3. Den kommande kärnan blir en ovanligt stor uppdatering med förbättrat stöd för moderna processorer, strömsparfunktioner och ARM-system. Om utvecklingen går enligt plan kan den färdiga versionen släppas den 18 eller 25 oktober 2026.

    Linuxkärnan är den del av ett Linux-system som arbetar närmast datorns hårdvara. Den sköter bland annat kommunikationen med processorn, arbetsminnet, lagringsenheter, grafikkort och nätverkskort. När en ny version av Linuxkärnan utvecklas handlar det därför ofta mindre om synliga förändringar på skrivbordet och mer om förbättringar under ytan.

    Nu har Linus Torvalds offentliggjort den första så kallade Release Candidate-versionen av Linux 7.3, betecknad Linux 7.3-rc1.

    En Release Candidate, eller RC, är en testversion som släpps när den stora perioden för att lägga till ny kod har avslutats. Därefter koncentrerar sig utvecklarna framför allt på att hitta och rätta fel.

    En ovanligt stor Linuxversion

    Linux 7.3 ser ut att bli en omfattande uppdatering.

    Linus Torvalds konstaterar att inget enskilt område egentligen sticker ut särskilt mycket, men att mängden kod som har kommit in är stor.

    ”Inget sticker egentligen ut – förutom att den är stor. Det är inte den största rc1-versionen vi någonsin haft, men den ligger definitivt högt upp, åtminstone sett till antalet ändringar.”

    En del av den stora kodmängden beror den här gången på AMD:s grafikdrivrutiner.

    Linuxkärnan innehåller mycket information som behövs för att kunna styra moderna grafikkretsar. I Linux 7.3 har bland annat stora mängder registerdefinitioner för AMD:s DCN6-teknik lagts till.

    Sådana filer kan innehålla tusentals definitioner över hur olika delar av grafikhårdvaran kan styras. Därför kan en relativt begränsad funktionell förändring resultera i väldigt stora mängder ny källkod.

    Torvalds beskriver själv detta som ännu en av de Linuxversioner där ett stort paket med AMD GPU-register får den totala kodmängden att växa kraftigt.

    Förbättringar för ARM och ACPI

    En av de mer tekniskt intressanta förändringarna i Linux 7.3 gäller hur kärnan hanterar avbrott, så kallade interrupts.

    Ett interrupt är ungefär datorhårdvarans sätt att säga:

    ”Jag behöver processorns uppmärksamhet.”

    Det kan exempelvis vara ett nätverkskort som har tagit emot ett datapaket, ett tangentbord där användaren har tryckt på en tangent eller en lagringsenhet som har avslutat en operation.

    Linuxkärnan innehåller därför en omfattande infrastruktur för att styra sådana avbrott.

    I Linux 7.3 uppdateras bland annat kärnans irqchip-kod i samband med ACPI.

    ACPI, Advanced Configuration and Power Interface, är en standard som operativsystem använder för att få information om datorns hårdvara samt för att kontrollera exempelvis energisparfunktioner och vilolägen.

    Förändringarna ska bland annat göra det möjligt att bättre hantera identifiering och startordning för GICv5 IWB på ARM-system som använder ACPI.

    GIC står för Generic Interrupt Controller och är den hårdvara som hanterar avbrott i många ARM-baserade system.

    För vanliga Linuxanvändare märks detta sannolikt inte direkt, men förbättringarna är viktiga när Linux används på allt fler ARM-servrar och andra avancerade ARM-baserade datorer.

    RISC-V-kod görs mer generell

    Även RISC-V påverkas av förändringarna.

    RISC-V är en öppen processorarkitektur som under de senaste åren fått allt större uppmärksamhet. Till skillnad från exempelvis x86 och ARM bygger själva instruktionsuppsättningen på en öppen standard.

    I Linux 7.3 gör utvecklarna om delar av koden för RISC-V:s interrupt-hantering.

    Kod som tidigare varit specifik för RISC-V flyttas till Linuxkärnans gemensamma ACPI-system för interrupts.

    Det kanske låter som en intern programmeringsdetalj, men sådana förändringar är viktiga för ett projekt av Linuxkärnans storlek. Genom att dela generell kod mellan flera processorarkitekturer minskar mängden duplicerad kod och framtida utveckling kan bli enklare.

    Det kan även minska risken för att samma funktion beter sig olika på olika processorplattformar.

    Intel och AMD får förbättrad processorstyrning

    Linux 7.3 innehåller också uppdateringar av kärnans cpufreq-system.

    Cpufreq används för att kontrollera processorns klockfrekvens och energiförbrukning.

    En modern processor kör normalt inte med maximal hastighet hela tiden. När datorn arbetar med enkla uppgifter kan processorns frekvens sänkas för att minska strömförbrukningen och värmeutvecklingen. När mer prestanda behövs kan hastigheten snabbt ökas igen.

    Två viktiga Linuxdrivrutiner inom området är:

    intel-pstate, som används för moderna Intel-processorer, och amd-pstate, som används för moderna AMD-processorer.

    Båda får förbättringar i Linux 7.3.

    Det kan på sikt ge bättre balans mellan prestanda och energiförbrukning på både bärbara och stationära datorer.

    Bättre stöd för energisparlägen

    Även drivrutinen intel_idle och Linux stöd för ACPI Processor Idle uppdateras.

    Här handlar flera av förändringarna om stöd för ACPI _LPI, där LPI står för Low Power Idle.

    Tekniken beskriver olika energisparlägen som processorn kan gå över till när den inte har något arbete att utföra.

    Ju djupare energisparläge som kan användas, desto mindre ström kan datorn förbruka. Samtidigt måste operativsystemet väga energibesparingen mot hur snabbt processorn behöver kunna vakna igen.

    Förbättrat stöd för dessa mekanismer kan därför vara särskilt betydelsefullt för bärbara datorer, servrar och andra system där strömförbrukningen är viktig.

    Nu börjar jakten på buggar

    Linux 7.3-rc1 innebär samtidigt att utvecklingen går in i en ny fas.

    Den stora så kallade merge window, där huvuddelen av ny funktionalitet tas in i kärnan, är avslutad. Under de kommande veckorna kommer nya Release Candidate-versioner framför allt att innehålla rättningar av problem som upptäcks under testerna.

    Traditionellt släpper Linus Torvalds en ny RC ungefär en gång i veckan.

    Om Linux 7.3 följer ett normalt utvecklingsförlopp med sju Release Candidates kan den färdiga kärnan därför komma 18 oktober 2026.

    Om det krävs en åttonde testversion flyttas den sannolika lanseringen istället till 25 oktober 2026.

    Exakt datum beror alltså på hur stabil kärnan visar sig vara under testperioden.

    Inte avsedd för produktionsdatorer

    Den som vill testa den nya kärnan redan nu kan hämta Linux 7.3-rc1 från Linus Torvalds Git-arkiv eller kernel.org.

    Men rc1 är framför allt avsedd för utvecklare och personer som aktivt vill testa den nya Linuxkärnan.

    Det är fortfarande en förhandsversion och fel kan förekomma.

    Den bör därför inte installeras på datorer eller servrar där stabil drift är viktig.

    För de flesta användare är det bättre att vänta tills Linux 7.3 är färdig – och därefter ytterligare tills den egna Linuxdistributionen har testat och paketerat kärnan.

    Linux 7.3 visar samtidigt hur utvecklingen av Linux ofta fungerar. De stora förändringarna är sällan spektakulära funktioner som användaren ser direkt på skärmen. Istället handlar det om tusentals mindre förbättringar av drivrutiner, processorstöd, energihantering och hårdvarukommunikation.

    Tillsammans gör de att Linux kan fortsätta fungera på nästa generations datorer.

    https://lkml.org/lkml/2026/8/30/688

    > FAKTA: Linux Kernel 7.3

    Version: Linux 7.3

    Aktuell version: 7.3-rc1

    Typ: Release Candidate

    Utvecklingsledare: Linus Torvalds

    Planerad slutversion: 18 eller 25 oktober 2026

    Nyheter: Förbättringar för ARM, ACPI, RISC-V, Intel P-State, AMD P-State och energisparfunktioner.

    Status: Testversion – bör inte användas på produktionssystem.

    root@linux:~$ uname -r
    7.3-rc1_
    , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

  • Multikernel Linux låter flera Linux-kärnor dela på samma dator

    Med Multikernel Linux kan flera fristående Linux-kärnor köras samtidigt på samma fysiska dator – utan virtuella maskiner eller en hypervisor. Den första offentliga versionen bygger på Linux 7.0 och visar lovande resultat, men tekniken befinner sig fortfarande på experimentstadiet.

    En vanlig Linux-dator kör en enda kärna som ansvarar för allt från processorer och minne till nätverk, lagring och anslutna enheter. Det spelar ingen roll om datorn har fyra eller hundra processorkärnor – alla resurser styrs normalt av samma Linux-kärna.

    Multikernel Linux tar ett helt annat grepp. I stället för att låta en enda kärna sköta hela datorn delas hårdvaran upp mellan flera självständiga Linux-kärnor. Varje kärna får sina egna processorkärnor, sitt eget minne och vid behov egna PCI-enheter.

    Den första offentliga versionen har fått beteckningen v7.0-mk2 och bygger på Linux 7.0. För närvarande stöds endast datorer med arkitekturen x86_64. Utvecklarnas lanseringsmeddelande finns i Linux-kärnans e-postarkiv.

    Som flera datorer inuti samma dator

    Det enklaste sättet att förstå tekniken är att tänka sig en stor fysisk server som delas upp i flera mindre datorer.

    En Linux-kärna fungerar som värd och förfogar över en pool med processorer, minne och enheter. Värdkärnan kan exempelvis ge fyra processorkärnor och två gigabyte minne till en andra Linux-kärna. En tredje kärna kan samtidigt få åtta processorkärnor, mer minne och direkt tillgång till ett nätverkskort eller en grafikprocessor.

    Varje Linux-kärna arbetar sedan självständigt med sin egen schemaläggare, nätverksstack och uppsättning processer.

    Det kan påminna om vanliga virtuella maskiner, men det finns en viktig skillnad: de extra Linux-kärnorna körs inte ovanpå en hypervisor som KVM, VMware eller Hyper-V. De arbetar direkt mot den tilldelade hårdvaran.

    Nya kärnor startas med en utökad variant av Linux befintliga kexec-funktion. Normalt används kexec för att starta en ny kärna utan att först gå genom datorns BIOS eller UEFI. I Multikernel har mekanismen byggts ut så att den nya kärnan kan startas bredvid värdkärnan i stället för att ersätta den.

    Resurserna kan flyttas

    Uppdelningen behöver inte vara permanent. En instans kan stängas av och lämna tillbaka sina processorkärnor, sitt minne och sina enheter till värdkärnan. Resurserna kan därefter användas för att starta en ny instans, möjligen med en annan version eller konfiguration av Linux-kärnan.

    Det öppnar för servrar där olika arbetsuppgifter får specialanpassade kärnor. En webbserver kan exempelvis använda en kärna optimerad för nätverkstrafik, medan en databas får en annan kärna med inställningar anpassade för lagring och minneshantering.

    Projektets verktyg Kerf används för att skapa instanser, tilldela resurser och starta kärnorna. Den som vill prova behöver själv kompilera kärnan med Multikernel-stödet aktiverat. Projektet har publicerat en komma igång-guide med bygg- och installationsanvisningar.

    Snabbare än KVM i vissa tester

    Utvecklarna har även jämfört Multikernel med en välkonfigurerad virtuell KVM-maskin. Testerna genomfördes på en server med två Intel Xeon Gold 5418Y-processorer. Båda miljöerna fick två processorkärnor, en gigabyte minne och samma kärnversion.

    Minneslatens och minnesbandbredd var i stort sett identiska. Det visar hur effektiv modern hårdvaruvirtualisering har blivit när processorn och minnet får arbeta utan många avbrott.

    Större skillnader syntes vid täta processbyten och kommunikation mellan processer:

    • Ett kontextbyte mellan två processer tog 1,37 mikrosekunder med Multikernel och 3,42 mikrosekunder i KVM.
    • Kommunikation genom en pipe tog 3,24 mikrosekunder med Multikernel och 7,06 mikrosekunder i KVM.
    • Kommunikation genom en lokal Unix-socket tog 4,81 mikrosekunder med Multikernel och 7,48 mikrosekunder i KVM.

    En mikrosekund är en miljondels sekund. Skillnaden är alltså omöjlig att märka vid en enstaka operation, men i servrar där miljontals processbyten och meddelanden sker varje sekund kan den sammanlagda effekten bli betydande.

    Varför blir den virtuella maskinen långsammare?

    En stor del av skillnaden beror på hur vilande virtuella processorer väcks.

    När en virtuell KVM-processor inte har något att göra lämnar den normalt den virtuella maskinen och överlämnar kontrollen till värdsystemet. När processorn behövs igen måste hypervisorn väcka den och återgå till den virtuella miljön. Denna övergång kostar lite tid.

    Multikernel-instansen styr sina fysiska processorkärnor direkt och behöver inte göra samma resa genom en hypervisor.

    KVM kan ställas in för att låta de virtuella processorerna vänta aktivt i stället för att somna. Då minskar en stor del av skillnaden, men processorkärnorna ser samtidigt fullt belastade ut och förbrukar mer energi. I projektets test ökade effektförbrukningen med upp till 19 watt.

    Resultaten betyder därför inte att Multikernel alltid är flera gånger snabbare än KVM. Skillnaden beror på arbetsbelastningen och hur den virtuella maskinen är konfigurerad. Testerna är dessutom genomförda och publicerade av Multikernel-projektet självt och bör betraktas som projektets egna resultat tills de har bekräftats genom fler oberoende tester. Den fullständiga jämförelsen mellan Multikernel och KVM beskriver både resultaten och kompromisserna kring strömförbrukning.

    Inte samma sak som containrar

    Containrar som Docker delar värdsystemets Linux-kärna. Det gör dem små och snabba, men innebär också att alla containrar är beroende av samma kärna.

    Virtuella maskiner kan köra var sin kärna och ger starkare avskiljning, men lägger till en hypervisor mellan operativsystemet och hårdvaran.

    Multikernel försöker kombinera delar av båda modellerna. Varje instans får en egen Linux-kärna, samtidigt som den körs direkt på tilldelad hårdvara. Om en kärna kraschar eller drabbas av ett problem är tanken att övriga kärnor ska kunna fortsätta arbeta.

    Det gör tekniken intressant för stora servrar, molntjänster, databaser, AI-system och andra miljöer där många processorkärnor ska utnyttjas med låg latens.

    Fortfarande ett experimentellt projekt

    Multikernel Linux är ännu inte en del av den officiella Linux-kärnan från kernel.org. Den första offentliga versionen ligger i projektets separata källkodsträd på GitHub.

    Stödet är än så länge begränsat till x86_64, även om gränssnitten har delats upp för att underlätta framtida stöd för andra processorarkitekturer. Det återstår också omfattande arbete med drivrutiner, säkerhet, stabilitet och verktyg innan tekniken kan betraktas som ett moget alternativ till etablerad virtualisering.

    Den första offentliga versionen är ändå ett viktigt steg. Multikernel visar att en kraftfull server inte nödvändigtvis måste välja mellan en enda stor Linux-kärna och traditionella virtuella maskiner. Det kan finnas en tredje väg: flera riktiga Linux-kärnor som arbetar sida vid sida direkt på samma hårdvara.

    > Teknisk fakta: Multikernel Linux

    Version:
    v7.0-mk2
    Bygger på:
    Linux 7.0
    Arkitektur:
    x86_64
    Princip:
    Flera självständiga Linux-kärnor körs samtidigt på samma dator.
    Virtualisering:
    Ingen hypervisor krävs.
    Resurser:
    Varje kärna kan tilldelas egna processorkärnor, eget minne och egna PCI-enheter.
    Startmetod:
    Utökad Linux kexec-funktion.
    Hantering:
    Kommandoradsverktyget Kerf.
    Fördel:
    Direkt tillgång till hårdvaran och låg latens utan traditionell virtualisering.
    Status:
    Experimentellt projekt och ännu inte en del av den officiella Linux-kärnan.

    [SYSTEM] Flera kärnor. En fysisk dator. Ingen hypervisor.

    , , , , , , , , , , , , , , , , ,

  • Ubuntu 26.04.1 LTS är här – nu har långtidssystemet blivit stabilare

    Ubuntu 26.04.1 LTS finns nu att hämta. Det är den första samlade uppdateringen av vårens Ubuntu 26.04 LTS och innehåller flera månaders säkerhetsuppdateringar och felrättningar. För den som redan använder Ubuntu 26.04 händer inget dramatiskt, men för nya installationer innebär den nya utgåvan en tryggare och mer färdig start.

    En putsad version – inte ett nytt operativsystem

    Versionsnumret 26.04.1 kan låta som om Canonical har lanserat ett nytt Ubuntu bara några månader efter Ubuntu 26.04. Så är det inte. Siffran efter den andra punkten visar att det handlar om en punktutgåva: en ny installationsavbildning där uppdateringar som redan har publicerats har samlats på ett ställe.

    Det kan jämföras med att ett nytryck av en bok innehåller rättade stavfel och förbättrade formuleringar, men fortfarande är samma bok. Ubuntu 26.04.1 bygger vidare på Ubuntu 26.04 LTS, har samma tekniska grund och använder fortfarande Linuxkärnan 7.0.

    Den stora vinsten märks vid en nyinstallation. Den som installerar från den ursprungliga ISO-filen från april behöver först installera systemet och därefter hämta flera månaders uppdateringar. Med 26.04.1 finns en stor del av dessa rättningar redan på installationsmediet. Det sparar både tid och datatrafik och minskar risken för att användaren börjar arbeta i ett ännu inte fullt uppdaterat system.

    Säkerhetsuppdateringar och många små förbättringar

    Ubuntu 26.04.1 innehåller säkerhetsuppdateringar som publicerades fram till och med den 25 augusti 2026. Dessutom har Canonical samlat ett stort antal rättningar för installation, skrivbordsmiljö, maskinvara, servrar och molnsystem.

    På skrivbordet har bland annat krascher i filhanteraren Nautilus rättats. Problem med muspekaren, fönsterhantering, pekskärmens dra-och-släpp-funktion och inkoppling av liknande bildskärmar har också fått korrigeringar. Stödet för vissa fingeravtrycksläsare, styrplattor och ljudkretsar har förbättrats. Även LibreOffice och flera centrala GNOME-komponenter har uppdaterats med nya felrättningsversioner.

    Var och en av dessa ändringar kan verka liten. Tillsammans är de ändå viktiga. Ett modernt operativsystem består av tusentals paket som ska fungera med ett mycket stort antal datorer och tillbehör. En punktutgåva handlar därför mindre om synliga nyheter och mer om att få helheten att fungera pålitligare.

    Den fullständiga listan över ändringar i Ubuntu 26.04.1 är omfattande. Canonical påpekar dessutom att sammanställningen huvudsakligen omfattar paketen i main och restricted. Ytterligare uppdateringar finns i programförråden universe och multiverse.

    Ubuntu 24.04-användare får vänta lite till

    Den första punktutgåvan av en ny LTS-version brukar vara startskottet för den breda uppgraderingen från föregående LTS-utgåva. Många försiktiga användare och organisationer väntar medvetet till dess, eftersom de första månadernas barnsjukdomar då har hunnit rättas.

    Den här gången öppnas dock inte den automatiska uppgraderingen från Ubuntu 24.04 LTS omedelbart. Enligt Canonicals lanseringsmeddelande ska uppgraderingen börja erbjudas via Uppdateringshanteraren ett par veckor efter lanseringen. Fördröjningen beror på planerade bakåtporteringar som ska rätta regressioner i en ny version av rust-coreutils.

    En regression är ett fel som innebär att något som tidigare fungerade slutar fungera efter en ändring. coreutils innehåller grundläggande kommandon för bland annat filer, mappar och textbehandling. Eftersom sådana verktyg används i stora delar av systemet är det klokt att rätta problemen innan miljontals datorer erbjuds uppgraderingen.

    Canonical anger att den som absolut vill uppgradera redan nu kan använda kommandot do-release-upgrade -d. För de flesta användare är det ändå rimligare att vänta tills den vanliga uppgraderingen visas automatiskt. Säkerhetskopiera alltid viktiga filer innan en större versionsuppgradering.

    Redan installerat Ubuntu 26.04 behöver inte installeras om

    Den som redan kör Ubuntu 26.04 LTS behöver varken hämta en ny ISO-fil eller installera om datorn. Ett fullständigt uppdaterat Ubuntu 26.04-system har redan fått samma paket och rättningar som ingår i 26.04.1.

    Den nya ISO-filen är alltså främst avsedd för nya installationer, ominstallationer och skapande av uppdaterade USB-minnen. Länkar vart du hämtar Ubuntu 26.04.1 finns i Linux.se på wiki

    Samtidigt har nya installationsavbildningar publicerats för flera officiella varianter, däribland Kubuntu, Xubuntu, Lubuntu, Ubuntu Budgie, Ubuntu Studio, Edubuntu, Ubuntu Kylin och Ubuntu Cinnamon. De använder andra skrivbordsmiljöer eller är anpassade för särskilda användningsområden, men delar stora delar av den tekniska grunden med Ubuntu.

    LTS betyder långsiktighet

    Förkortningen LTS står för Long Term Support, alltså långtidssupport. Ubuntu Desktop, Server, Cloud och Core får fem års vanligt underhåll räknat från lanseringen av Ubuntu 26.04 LTS i april 2026. Enligt de officiella versionsanteckningarna gäller den ordinarie supporten till april 2031. De officiella Ubuntu-varianterna har normalt tre års support, och längre säkerhetsunderhåll erbjuds genom Ubuntu Pro och ESM.

    Ubuntu 26.04.1 är därför ingen utgåva som lockar med ett helt nytt utseende eller spektakulära funktioner. Dess värde ligger i något mindre synligt men viktigare för ett långtidssystem: en mer genomarbetad installation, färre kända fel och en stabilare grund för de kommande åren.

    FAKTARUTA: Ubuntu 26.04.1 LTS

    Version: Ubuntu 26.04.1 LTS ”Resolute Raccoon”

    Typ: Första punktutgåvan till Ubuntu 26.04 LTS

    Innehåll: Samlade säkerhetsuppdateringar, felrättningar och uppdaterade installationsfiler.

    För nya installationer: Färre uppdateringar behöver hämtas direkt efter installationen.

    För befintliga användare: Ingen ominstallation behövs. Ett fullt uppdaterat Ubuntu 26.04 har redan samma rättningar.

    Ordinarie support: Till april 2031 för Ubuntu Desktop, Server, Cloud och Core.

    , , , , , , , , , , , , , , , , ,

  • Från hobbyprojekt till världens digitala ryggrad – Linux fyller 35 år

    Den 25 augusti 1991 berättade den då 21-årige studenten Linus Torvalds att han arbetade på ett fritt operativsystem. Projektet var enligt honom ”bara en hobby” och skulle inte bli särskilt stort. Trettiofem år senare finns Linux i allt från mobiltelefoner och trådlösa routrar till superdatorer, rymdsystem och världens största datacenter.

    När Linus Torvalds publicerade sitt meddelande i diskussionsgruppen comp.os.minix var internet fortfarande något som främst användes av universitet, forskare och teknikentusiaster. World Wide Web hade precis börjat ta form och de flesta hemdatorer var inte anslutna till något nätverk.

    Torvalds berättade att han arbetade på ett fritt system för datorer med Intels 386- och 486-processorer. Han hade redan fått kommandotolken Bash och kompilatorn GCC att fungera och ville veta vilka funktioner andra användare saknade i operativsystemet Minix.

    Han underströk samtidigt att projektet inte var professionellt, inte var portabelt och förmodligen aldrig skulle fungera med särskilt många typer av hårdvara.

    Det visade sig vara en av datorhistoriens mindre lyckade framtidsprognoser.

    Vad är egentligen Linux?

    Linux beskrivs ofta som ett operativsystem, men tekniskt sett är Linux själva kärnan – den del av systemet som arbetar närmast datorns hårdvara.

    Kärnan fördelar processortid, hanterar arbetsminnet, kommunicerar med hårddiskar och andra enheter samt ser till att program kan köras utan att störa varandra. Runt Linuxkärnan byggs sedan kompletta operativsystem med verktyg, skrivbordsmiljöer och program.

    Sådana system kallas Linuxdistributioner. Debian, Ubuntu, Fedora, Linux Mint, Arch Linux och openSUSE är några välkända exempel.

    Android använder också Linuxkärnan, även om resten av systemet skiljer sig tydligt från en traditionell Linuxdistribution för datorer.

    Den öppna utvecklingsmodellen förändrade allt

    En viktig förklaring till framgången är att Linux blev fri och öppen programvara. Källkoden är tillgänglig för den som vill studera, ändra och förbättra den.

    Det innebär inte att utvecklingen saknar regler. Ändringar granskas noggrant innan de godkänns, och utvecklingen är uppdelad mellan tusentals personer med ansvar för olika delar av kärnan.

    Modellen gör det möjligt för privatpersoner, universitet och konkurrerande företag att arbeta med samma tekniska grund. En förbättring som utvecklas för en server kan senare komma till nytta i en persondator, mobiltelefon eller inbyggd elektronisk produkt.

    Linux utveckling visar att mycket stora och komplicerade tekniska projekt kan skapas genom internationellt samarbete. Företag bidrar med pengar och utvecklare, medan frivilliga rapporterar fel, skriver dokumentation och utvecklar nya funktioner.

    Linux finns överallt – även när det inte syns

    Många människor använder Linux varje dag utan att känna till det. Systemet finns bland annat i:

    • Androidtelefoner och surfplattor
    • webbservrar och molntjänster
    • trådlösa routrar och nätverksutrustning
    • smart-tv-apparater och digitalboxar
    • industriella styrsystem
    • bilar och annan fordonselektronik
    • satelliter och forskningsutrustning
    • praktiskt taget hela den moderna superdatorvärlden

    När någon öppnar en webbsida, tittar på strömmande video eller sparar en fil i en molntjänst är sannolikheten stor att informationen någonstans på vägen behandlas av en Linuxbaserad server.

    Linux har blivit särskilt viktigt där stabilitet, säkerhet och möjligheten att anpassa systemet är avgörande. En tillverkare behöver inte vänta på att ett enskilt programvaruföretag ska lägga till en funktion. Företaget kan självt förändra koden eller anlita någon som gör det.

    Varför blev inte Linux lika stort på vanliga datorer?

    På servrar, superdatorer och inbyggda system har Linux en mycket stark ställning. På traditionella stationära och bärbara datorer är marknadsandelen betydligt mindre.

    Det beror inte nödvändigtvis på tekniska brister. Windows följer med de flesta nya persondatorer, och många användare fortsätter helt enkelt att använda det system som redan är installerat. Vissa kommersiella program och spel har dessutom länge saknat Linuxversioner.

    Situationen har dock förändrats. Moderna distributioner är enklare att installera, hårdvarustödet har förbättrats och allt fler program fungerar direkt i webbläsaren. Spelplattformen Steam och kompatibilitetslagret Proton har också gjort det möjligt att köra ett stort antal Windowsspel i Linux.

    För äldre datorer kan en lättare Linuxdistribution ge maskinen flera extra användbara år. Det minskar behovet av att köpa nytt och kan därmed även minska mängden elektronikavfall.

    Ett operativsystem som kan kontrolleras

    Linux handlar inte bara om kostnad. Fri programvara ger användaren möjlighet att undersöka vad systemet gör och att fortsätta använda eller utveckla det även om en leverantör ändrar strategi.

    Det är särskilt betydelsefullt för myndigheter, företag och organisationer som vill undvika att bli helt beroende av en enda tillverkare. Öppen källkod innebär inte automatiskt att ett system är säkert, men den gör det möjligt för oberoende experter att granska koden och upptäcka problem.

    Linux kan dessutom anpassas till nästan allt – från mycket små enkortsdatorer till enorma datorsystem med tusentals processorer.

    Linux har två födelsedagar

    Den 25 augusti firas dagen då Linus Torvalds offentliggjorde sitt projekt. Den första publikt tillgängliga versionen, Linux 0.01, publicerades däremot den 17 september 1991.

    Därför förekommer båda datumen som Linux födelsedag. Den 25 augusti markerar idéns presentation för omvärlden, medan den 17 september markerar den första offentliga utgåvan.

    Från studentprojekt till samhällsbärande teknik

    Det mest anmärkningsvärda med Linux är kanske inte hur stort systemet har blivit, utan att utvecklingen fortfarande fortsätter enligt samma grundidé: människor och organisationer över hela världen samarbetar kring en gemensam teknisk plattform.

    Det som började som ett studentprojekt för en begränsad typ av persondator har blivit en central del av det moderna informationssamhället.

    Linus Torvalds trodde inte att projektet skulle bli stort och professionellt. Trettiofem år senare hjälper Linux till att driva mobiltelefoner, internetservrar, forskningssystem och världens kraftfullaste datorer.

    Inte illa för något som började som ”bara en hobby”.

    Grattis på 35-årsdagen, Linux!

    , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

  • PorteuX 2.8 pressar in Linux 7.2 och åtta skrivbordsmiljöer i ett litet, portabelt system

    Den Slackware-baserade Linuxdistributionen PorteuX har släppts i version 2.8. Trots sin ringa storlek erbjuder systemet allt från KDE Plasma och GNOME till COSMIC och Xfce. Under ytan finns flera tekniska förbättringar för bland annat spel, NTFS-diskar, VirtualBox och strömförbrukning.

    PorteuX är en Linuxdistribution för den som vill ha ett snabbt och portabelt operativsystem som inte kräver en traditionell installation. Systemet kan exempelvis startas från ett USB-minne och användas på olika datorer.

    Distributionen bygger på Slackware och är inspirerad av Slax och Porteus. Program och funktioner kan läggas till som moduler, samtidigt som bassystemet i stort sett hålls oföränderligt. Det minskar risken för att systemfiler skadas eller att en installation gradvis samlar på sig problem.

    Nu har PorteuX 2.8 släppts, ungefär två månader efter version 2.7.

    Linux 7.2 och åtta olika skrivbord

    PorteuX 2.8 använder Linuxkärnan 7.2 och finns i separata utgåvor med flera olika skrivbordsmiljöer:

    • KDE Plasma 6.7.4
    • GNOME 50.4
    • Xfce 4.20
    • LXQt 2.4
    • Cinnamon 6.6.9
    • COSMIC 1.6
    • MATE 1.28.2
    • LXDE 0.11.1

    Det gör att användaren kan välja mellan moderna och visuellt avancerade skrivbord eller betydligt lättare alternativ för äldre datorer.

    KDE Plasma, GNOME och COSMIC erbjuder en modern skrivbordsmiljö med många funktioner. LXDE, MATE och Xfce passar bättre på datorer med begränsat arbetsminne eller svagare processor.

    COSMIC-utgåvan har dessutom fått programmet COSMIC Monitor, medan GNOME-versionen har anpassats för att kunna köras utan systemd. PorteuX använder i stället den traditionella initlösning som kommer från Slackware.

    Xfce får modernare grafikhantering

    En av de mer intressanta förändringarna finns i Xfce-utgåvan. Där har den vanliga fönsterhanteraren xfwm4 ersatts med xfwm4-gl.

    xfwm4-gl är en vidareutveckling av Xfces fönsterhanterare som använder OpenGL för att rita och sätta samman fönstren på skärmen. Om OpenGL inte fungerar kan den automatiskt falla tillbaka till den äldre tekniken XRender.

    Enligt PorteuX-utvecklarna kan OpenGL-lösningen minska strömförbrukningen med omkring en tredjedel och samtidigt ge program ungefär tio procent fler bildrutor per sekund jämfört med XRender.

    Fönsterhanteraren har också fått adaptiv bildsynkronisering, automatisk avstängning av kompositorn när ett program körs i helskärm samt tydligare markering av inaktiva knappar i fönsterteman.

    Det kan ge jämnare grafik och bättre batteritid, särskilt på bärbara datorer.

    Wine och Proton kan användas på NTFS-diskar

    PorteuX 2.8 förbättrar även stödet för NTFS, det filsystem som normalt används av Windows.

    Linux har länge kunnat läsa och skriva på NTFS-formaterade diskar, men skillnader mellan Windows och Linux sätt att hantera filnamn kan orsaka problem. Den nya versionen tillåter kolon i filnamn på NTFS-partitioner.

    Förändringen är särskilt viktig för Wine och Proton. Wine används för att köra Windowsprogram i Linux, medan Proton framför allt används av Steam för att köra Windowsspel. Vissa av programmens filer kan innehålla tecken eller namnstrukturer som tidigare inte fungerade korrekt när de placerades på en NTFS-disk.

    Det blir därmed lättare att dela en spel- eller programdisk mellan Windows och Linux.

    PorteuX har också ändrat hanteringen av de två Linuxdrivrutinerna för NTFS. Både ntfs och ntfs3 kan nu användas, men den äldre ntfs-drivrutinen prioriteras när båda finns tillgängliga.

    Nytt filsystem bygger upp det portabla systemet

    Den nya versionen använder aufs-ng som standard. Det är ett så kallat union-filsystem som kan lägga flera separata filsystem eller moduler ovanpå varandra och visa dem som ett sammanhängande system.

    Tekniken är central för modulära Linuxdistributioner. PorteuX kan exempelvis ha ett skrivskyddat bassystem och sedan lägga användarens ändringar och extra program i separata lager. För användaren ser allt ändå ut som ett vanligt filsystem.

    Detta gör det möjligt att snabbt aktivera eller ta bort programmoduler utan att behöva installera om hela systemet.

    Förbättrat stöd för VirtualBox

    PorteuX 2.8 innehåller även paketet gcc15-compat. Det återställer en C++-symbol som försvann i samband med övergången till GCC 16.

    Förändringen förbättrar kompatibiliteten med program som VirtualBox, vilka annars kunde sluta fungera efter uppdateringen av kompilatorn.

    Stöd för delade VirtualBox-mappar har dessutom aktiverats direkt i Linuxkärnan. Den som testar PorteuX i en virtuell dator kan därför enklare dela filer mellan värddatorn och det virtuella systemet.

    Bättre loggning och uppstart

    En ny startparameter med namnet bootlog gör det möjligt att spara allt som systemets initrd skriver ut under uppstarten.

    Initrd är den lilla tillfälliga systemmiljö som startas innan det ordinarie Linuxsystemet är färdigt. Den ansvarar bland annat för att hitta diskar, läsa in drivrutiner och montera det riktiga filsystemet.

    En sparad startlogg kan vara mycket värdefull om PorteuX inte startar korrekt på en viss dator. I stället för att försöka hinna läsa felmeddelanden som snabbt försvinner från skärmen kan användaren eller utvecklarna studera loggen i efterhand.

    Fler prestandaförbättringar

    PorteuX 2.8 har stöd för Nvidias drivrutin 610.57.04 och innehåller även förbättringar av hur PipeWire och FFmpeg startas.

    PipeWire hanterar ljud och video i moderna Linuxsystem, medan FFmpeg används av ett stort antal program för att spela upp, konvertera och strömma ljud och video.

    Utvecklarna har också förbättrat bygg- och länkflaggorna, minskat storleken på flera moduler och aktiverat borttagning av oanvänd kod i Linuxkärnan. Varje enskild förändring kan verka liten, men tillsammans kan de ge ett mindre och snabbare system.

    PorteuX 2.8 visar att en liten, portabel Linuxdistribution inte behöver innebära gammal programvara eller få valmöjligheter. Med Linux 7.2, moderna skrivbordsmiljöer och förbättrat stöd för både spel och virtuella datorer riktar sig systemet till såväl experimenterande Linuxanvändare som personer som vill ge äldre datorer nytt liv.

    PorteuX 2.8 kan hämtas i de olika skrivbordsvarianterna från projektets officiella GitHub-sida.

    , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

  • Tails 7.11 löser problem med krypterad lagring

    Tails 7.11 har släppts med en viktig rättelse för Persistent Storage och en uppdaterad version av Tor Browser. Operativsystemet är utvecklat för människor som behöver skydda sin identitet och lämna så få digitala spår som möjligt efter sig.

    Snart kan vi ha företrädare för den bolsjevikiska ondskan som ministrar i Sveriges regering plus chat control. Fiende lägger pussel, behåll din bit.

    Tails är ett säkerhets- och integritetsinriktat operativsystem som vanligtvis körs direkt från ett USB-minne. När datorn stängs av försvinner normalt informationen från den aktuella sessionen.

    Systemet bygger på Linuxdistributionen Debian och leder internettrafiken genom Tor-nätverket. Tor skickar trafiken genom flera servrar innan den når sin slutdestination. Varje server känner bara till den föregående och den efterföljande delen av förbindelsen, vilket gör det betydligt svårare att koppla samman användaren med de webbplatser som besöks.

    Tails används bland annat av journalister, visselblåsare, människorättsaktivister och personer som arbetar i miljöer där elektronisk övervakning är ett allvarligt problem. Det kan även användas av vanliga datoranvändare som vill skydda känslig information eller minska mängden digitala spår.

    Viktig rättelse för Persistent Storage

    Den största rättelsen i Tails 7.11 gäller funktionen Persistent Storage. Ett fel kunde på vissa datorer förhindra att lagringsutrymmet aktiverades korrekt.

    Tails är annars konstruerat för att glömma nästan allt när datorn stängs av. Persistent Storage fungerar som ett undantag från den principen. Det är ett krypterat område på USB-minnet där användaren själv kan välja att spara exempelvis dokument, inställningar, nätverksuppgifter och kryptografiska nycklar.

    Informationen skyddas med ett lösenord och blir inte automatiskt tillgänglig när Tails startar. Användaren måste aktivt låsa upp lagringsutrymmet.

    Funktionen innebär en avvägning mellan bekvämlighet och säkerhet. Den gör det möjligt att behålla viktiga filer mellan olika arbetspass, men innebär samtidigt att information faktiskt lagras på USB-minnet. Ett starkt lösenord och säker hantering av minnet är därför viktigt.

    Tor Browser uppdateras

    Tails 7.11 innehåller Tor Browser 15.0.20. Eftersom webbläsaren är den huvudsakliga vägen ut på internet i Tails är uppdateringar av Tor Browser särskilt betydelsefulla.

    Tor Browser kombinerar Tor-nätverket med flera skydd som ska göra det svårare att identifiera och följa användaren. Webbläsaren försöker bland annat begränsa så kallad fingeravtryckning, där egenskaper hos webbläsaren och datorn kombineras för att känna igen en person utan vanliga spårningskakor.

    Tails ska dock inte betraktas som en osynlighetsmantel. Om användaren exempelvis loggar in på sitt vanliga konto avslöjas identiteten för tjänsten, även om internetanslutningens vanliga IP-adress är dold. Säkerheten beror därför både på tekniken och på hur systemet används.

    Befintliga användare bör uppgradera

    Den som redan använder Tails 7.0 eller senare kan uppgradera automatiskt till version 7.11. Det befintliga innehållet i Persistent Storage ska då behållas.

    Om den automatiska uppgraderingen misslyckas, eller om Tails inte längre startar efter uppdateringen, rekommenderar utvecklarna att användaren genomför en manuell uppgradering.

    Det är viktigt att skilja mellan en uppgradering och en ny installation. Den som har ett Tails-minne med Persistent Storage bör uppgradera systemet. En ny installation på samma USB-minne raderar det befintliga krypterade lagringsutrymmet och informationen som finns där.

    Viktiga filer bör alltid säkerhetskopieras innan en större uppgradering genomförs.

    Kan installeras på USB-minne eller användas i virtuell dator

    För nya användare finns Tails 7.11 som en färdig avbildning för installation på USB-minne. Det finns även en ISO-fil som kan användas för dvd-skivor och virtuella datorer.

    USB-versionen är det vanligaste alternativet eftersom operativsystemet då kan startas på olika kompatibla datorer utan att installeras på deras interna hårddiskar.

    Mer tekniska uppgifter finns i projektets ändringslogg och i den officiella informationen om Tails 7.11.

    > FAKTA: TAILS 7.11
    • Version: Tails 7.11
    • Webbläsare: Tor Browser 15.0.20
    • Uppgradering: Kan göras automatiskt från Tails 7.0 eller senare
    • Persistent Storage: Ska behållas vid en vanlig uppgradering
    • Installationsalternativ: USB-avbildning eller ISO-fil för dvd och virtuella datorer

    Integritet: Tails döljer normalt användarens vanliga IP-adress och försöker begränsa fingeravtryckning. Systemet gör däremot inte användaren automatiskt anonym om personen exempelvis loggar in på ett konto som avslöjar identiteten.

    VARNING: Gör inte en ny installation på samma USB-minne om det innehåller Persistent Storage. En ny installation raderar det krypterade lagringsutrymmet. Säkerhetskopiera viktiga filer före uppgraderingen.

    > Tails 7.11 – officiell information
    > Manuell uppgradering
    > Teknisk ändringslogg

    , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,
annons

Trasig dator?

Snabbare dator

Startar inte datorn? Kom till Datorservice på Orrspelsvägen 13 i Bromma.

  • Vi reparerar och uppgraderar datorer.
  • Vi hjälper dig att byta dator.
  • Vi reparerar bärbara datorer som inte fungerar.
  • Vi tar fram lösningar som gör att du kan köra gamla program på din nya dator.
  • Får du inte din Raspberry Pi att fungera?
  • Vi reparerar allt från IBM PC 5150 till moderna datorer.
  • Vi hjälper dig med digitala enheter i hemmet.
Datorservice
Nybörjarguide till Linux

Skapa egna QR-koder
Skapa egna QR-koder, slumpade lösenord

wiki.linux.se

Datorhjälp hemma

Datorhjälp hemma – 399 kr/tim efter RUT-avdrag

Vi kommer hem till dig i Stockholm området och hjälper dig med dator, skrivare, kablar, TV, nätverk och annat tekniskt.
Vi arbetar med Linux, Windows och Mac.

Klicka här för att läsa mer

Linuxtoday

ANNONS

  • Starta inte datorn?
  • Hjälp att byta datorn?
  • Trasig laptop
  • Laggar speldatorn?

Telefon 08 37 21 00
E-post kontakt@datorhjalp.se
Hemsida : PC-Service.se

Debugpoint

  • LibreOffice 26.8: Best New Features
    Learn what’s new in the LibreOffice 26.8 release across Writer, Calc, Impress and the rest of the suite. LibreOffice 26.8 was released on 26 August 2026 for Windows, macOS and Linux. The updates are heavier on Writer than on Base or Draw, which is the usual pattern. The useful work is in how text is… […]
  • Fedora 45 Workstation: Top New Features
    We round up the Fedora 45 workstation (upcoming) features, currently ongoing beta tests. Fedora Linux 45 Beta landed on 15 September 2026, and the final release is aimed at 20 October, with 27 October held as a fallback. This release brings the latest and greatest GNOME 51 on Workstation, KDE Plasma 6.7 on the Plasma… […]
  • GNOME 51: Best New Features
    We round up the best new features of GNOME 51 desktop environments. GNOME 51 brings a calmer, more practical desktop. One of the major highlights is smoother motion under load. Mutter’s reworked frame scheduling and screen frame delivery help animations stay smooth when the system is busy. Screen recording is faster too, because GNOME now… […]
  • Frame: The First Linux X Server Written Entirely in Assembly Language
    In a bold move toward ultimate minimalism, developer Geir Isene has created Frame — the first X11 server for Linux written entirely in assembly language. The X server is one of those foundational pieces that most of us take for granted. It’s big, complex, and full of decades of legacy code. But what if someone… […]
  • Weston 16.0 Released: Key New Features
    Weston 16.0 released with major advances in HDR, color management, and Wayland protocol support. After about five months of development, the Weston project has officially released Weston 16.0, the reference Wayland compositor. This version brings important improvements that will help desktop environments like GNOME, KDE, and Enlightenment achieve better and more complete Wayland support. It’s… […]
  • GNOME OS is Getting a ‘Test Center’ – Making Experimental Software Testing Actually Usable
    GNOME OS is getting a dedicated “Test Center” that finally makes testing experimental apps and system components safe, simple, and reversible on image-based distributions. GNOME OS has always been that cool, slightly wild playground for people who live and breathe GNOME. It’s image-based, atomically updated, super secure… and until now, a bit of a pain… […]
  • Debian 12.15 and 13.6 Released: Bookworm Enters LTS with Support Until 2028
    Debian released important point updates for both its current stable and previous stable versions on July 11, with Debian 12 officially entering its Long Term Support phase. The Debian project released updated point versions for both its current stable release and the previous one on July 11, 2026. Debian 13.6 delivers 124 stability fixes and… […]
  • KDE Frameworks 6.28.0 Released: Key Features
    KDE Frameworks 6.28.0 Released with Android Calendar Plugin, New Barcode Support, and KIO Improvements. KDE has released Frameworks 6.28.0, the latest monthly update to its set of over 80 libraries that form the foundation of Plasma and most KDE applications. This release brings several useful new features along with the usual round of bug fixes… […]
  • COSMIC 1.1.0 Desktop Environment Released: Big Update with Tons of New Features
    System76 has officially released COSMIC 1.1.0, bringing a host of exciting improvements to their Rust-powered desktop environment. System76 has officially released COSMIC 1.1.0, the latest version of their exciting Rust-based desktop environment. This solid update brings many practical improvements across the board, making COSMIC even more polished and enjoyable to use. I have been following… […]
  • Shotcut 26.6: High Dynamic Range Preview, External Monitor & More
    Shotcut 26.6 brings powerful High Dynamic Range preview, restored external monitor support, and several useful improvements. A new version of the popular free and open-source video editor Shotcut 26.6.25 is now available. This release brings excellent HDR (High Dynamic Range) preview and export capabilities, brings back the long-missing external monitor support using a system display,… […]

Annons

Datorservice

Trasiga dator? Och bor i Stockholm?
Bromma Datorservice sedan 2007.

Bromma Datorservice

Linuxiac.com

Datorhjälp

  • Linuxifiera din dator
    Varför ska du linuxifiera din dator? En 10–15 år gammal premiumdator är inte skräp. Den kan ofta användas i flera år till. Med Linux får du ett system som är mer oberoende av de stora teknikjättarna Google, Microsoft och Apple. Det starkaste argumentet för att köra Linux är att du kan använda din dator några […]
  • Installera Debian, Ubuntu eller Mint på din dator
    Men först: vad är Linux? Troligen använder du redan Linux utan att veta om det. Linux är en kärna, alltså en grundkomponent som ett operativsystem behöver för att kunna hantera filer, kommunicera med internet, styra hårdvara och mycket annat. Det som gör Linux speciellt är att det är släppt under en licens som gör att […]
  • Digital fixare Stockholm
    Datorproblem kan vara både frustrerande och tidskrävande – men hjälp finns nära till hands. Hos Datorhjälp i Bromma får du personlig och kunnig support, oavsett om det gäller en trasig laptop, krånglande e-post eller installation av ny teknik i hemmet. Med butik på Orrspelsvägen 13 och möjlighet till hembesök över hela Stockholm hjälper våra erfarna […]
  • Datorhjälp nära till hands för boende vid Karlaplan
    När datorn krånglar, Wi-Fi-uppkopplingen sviktar eller skrivaren vägrar fungera kan vardagen snabbt bli frustrerande. För boende kring Karlaplan finns nu möjlighet att få snabb och personlig datorhjälp direkt i hemmet – till ett förmånligt pris med RUT-avdrag. Allt fler hushåll runt Karlaplan väljer att få teknisk hjälp på plats i stället för att ta sig […]
  • Datorhjälp hemma i Bergshamra – personligt stöd när tekniken krånglar
    När datorn krånglar, wifi slutar fungera eller den nya mobilen känns svår att förstå finns personlig hjälp att få i Bergshamra. Genom hembesök i lugn miljö och pedagogiskt stöd på plats blir tekniken enklare att hantera – dessutom till halva kostnaden tack vare RUT-avdraget. Bergshamra. När datorn låser sig, e-posten slutar fungera eller den nya […]
  • Datorhjälp hemma i Hässelby Strand – personligt stöd när tekniken krånglar
    När datorn krånglar, wifi strular eller den nya mobilen känns svår att förstå finns personlig hjälp att få i Hässelby Strand. Genom hembesök i lugn miljö och pedagogiskt stöd på plats blir tekniken enklare att hantera – dessutom till halva kostnaden tack vare RUT-avdraget. Hässelby Strand. När datorn låser sig, e-posten slutar fungera eller den […]
  • Datorhjälp hemma i Högdalen – personligt stöd när tekniken krånglar
    När tekniken krånglar i vardagen – från datorer som låser sig till wifi som inte fungerar – finns personlig hjälp att få i Högdalen. Med hembesök i lugn och trygg miljö, pedagogiska förklaringar och möjlighet till halva kostnaden genom RUT-avdraget blir det enklare att få digitala problem lösta. Högdalen. När datorn fryser, e-posten slutar fungera […]
  • Datorhjälp på plats för boende i Rågsved
    När datorn krånglar, Wi-Fi-uppkopplingen svajar eller skrivaren vägrar fungera kan vardagen snabbt bli både stressig och tidskrävande. För boende i Rågsved finns nu möjlighet att få snabb och personlig datorhjälp direkt i hemmet – till ett förmånligt pris med RUT-avdrag. När datorn krånglar, Wi-Fi-uppkopplingen svajar eller skrivaren vägrar fungera kan vardagen snabbt bli både stressig […]
  • Datorhjälp hemma i Vårberg – personligt stöd när tekniken krånglar
    När tekniken krånglar i vardagen – från strulande datorer och e-post till wifi som inte vill fungera – finns personlig hjälp att få i Vårberg. Med hembesök i lugn och ro och möjlighet till halva kostnaden via RUT-avdraget erbjuds ett tryggt och pedagogiskt stöd för den som vill få tekniken att fungera igen. Vårberg. När […]
  • Datorhjälp nära till hands för boende i Norsborg för halva priset efter RUT avdraget
    När datorn krånglar, internetuppkopplingen svajar eller skrivaren vägrar fungera kan vardagen snabbt bli både stressig och tidskrävande. För boende i Norsborg finns nu möjlighet att få snabb och personlig datorhjälp direkt i hemmet – till ett förmånligt pris med RUT-avdrag. Allt fler hushåll i Norsborg väljer att få teknisk hjälp på plats i stället för […]

OKIT.SE

  • HP 255 G7 – bärbar dator, 8 GB RAM och 256 GB HDD
    HP 255 G7 är en bärbar dator som passar bra för vardaglig användning, kontorsarbete, webbsurfning, e-post, dokumenthantering och videovisning. Datorn är utrustad med en AMD Ryzen 5 2500U, med 4 kärnor och 8 trådar, samt 8 GB DDR4-minne. Lagringen består av en 256 GB SSD, vilket ger snabb uppstart och bra respons i både operativsystem […]
  • ASUS S551LB Ultrabook – Intel Core i5, 4 GB RAM, 480 GB SSD, NVIDIA GeForce GT 740M
    En tunn och stilren bärbar dator från ASUS med 15,6-tumsskärm, Intel Core i5-processor, snabb SSD-lagring och separat NVIDIA-grafikkort. ASUS S551LB tillhör tillverkarens Ultrabook-serie och är konstruerad för att kombinera ett relativt tunt format med användbar prestanda för vardagligt datorarbete. Datorn är utrustad med en Intel Core i5-4200U, en tvåkärnig processor med fyra trådar från Intels […]
  • Lenovo ThinkPad Edge E540 – Intel Core i7, 8 GB RAM, 480 GB SSD, NVIDIA GeForce GT 740M
    En kraftfullare ThinkPad från Lenovo med fyrkärnig Intel Core i7-processor, 8 GB arbetsminne och en rymlig SSD på 480 GB. Lenovo ThinkPad Edge E540 är en robust bärbar dator med 15,6-tumsskärm som passar för både vardagliga uppgifter och lite mer avancerat datorarbete. Datorn är utrustad med en Intel Core i7-4702MQ, en fyrkärnig processor med åtta […]
  • Lenovo Z50-70 – Intel Core i5, 8 GB RAM, 240 GB SSD, GeForce 840M
    En mångsidig bärbar dator från Lenovo med 15,6-tumsskärm, Intel Core i5-processor, 8 GB arbetsminne och snabb SSD-lagring. Lenovo Z50-70 är en bärbar dator som passar för vardagliga uppgifter som internetsurfning, e-post, ordbehandling och multimedia. Datorn är utrustad med en Intel Core i5-4200U-processor, 8 GB DDR3-arbetsminne och en 240 GB SSD från Kingston. SSD-enheten gör att […]
  • Lenovo IdeaPad S130-14IGM – Intel Pentium Silver, 4 GB RAM, 256 GB SSD
    En smidig och lättanvänd bärbar dator från Lenovo med 14-tumsskärm, fyrkärnig Intel-processor och snabb SSD-lagring. Lenovo IdeaPad S130-14IGM är en kompakt bärbar dator som passar för vardagliga uppgifter som internetsurfning, e-post, ordbehandling och enklare kontorsarbete. Datorn är utrustad med en fyrkärnig Intel Pentium Silver N5000-processor, 4 GB DDR4-arbetsminne och en snabb 256 GB NVMe SSD. […]
  • Apple MacBook Pro 13” (2009) – Intel Core 2 Duo, 4 GB RAM, 160 GB HDD – Ubuntu 24.04 LTS
    En klassisk MacBook Pro från Apple med aluminiumchassi och 13,3-tumsskärm. Datorn är från 2009 och har en Intel Core 2 Duo-processor på 2,26 GHz, 4 GB arbetsminne och en hårddisk på 160 GB. Datorn levereras med Ubuntu 24.04 LTS, ett modernt Linuxbaserat operativsystem som fortfarande får säkerhetsuppdateringar. Det innebär att datorn kan fortsätta användas utan […]
  • ASUS TP500LA
    ASUS TP500LA är en mångsidig bärbar dator som passar bra för webbsurfning, e-post, ordbehandling, kontorsarbete och annan vardagsanvändning. Datorn är utrustad med en Intel Core i5-4210U på 1,70 GHz, med 2 kärnor och 4 trådar, samt 8 GB DDR3-minne. Lagringen består av en 1 TB Western Digital HDD samt en extra 24 GB SanDisk SSD. […]
  • Dell Inspiron 1721
    Dell Inspiron 1721 är en äldre men fullt användbar bärbar dator som passar bra för enklare vardagsuppgifter som webbsurfning, e-post, ordbehandling och enklare multimedia. Datorn är utrustad med en AMD Athlon 64 X2 TK-57 dubbelkärnig processor på 1,90 GHz samt 2 GB arbetsminne. Lagringen består av en 120 GB Kingston SSD, vilket ger snabbare uppstart […]
  • Acer Aspire V5-531 – 15,6-tums bärbar dator
    En äldre och enkel bärbar dator för grundläggande användning. Acer Aspire V5-531 kör Debian 13 och passar för exempelvis webbsurfning, e-post, ordbehandling och enklare strömning som SVT Play. Acer Aspire V5-531 är en äldre men fullt fungerande bärbar dator som passar för enklare användning, exempelvis webbsurfning, e-post, ordbehandling och andra vardagliga uppgifter. Datorn har en […]
  • Asus X551MA
    En äldre bärbar dator behöver inte vara uttjänt bara för att den inte längre klarar de senaste och mest krävande programmen. Den här Asus X551MA från mitten av 2010-talet har fått nytt liv med Debian och visar hur fri programvara kan göra enkel, åldrad hårdvara användbar igen. Med rätt anpassningar räcker datorn fortfarande gott för […]

Etikett: operativsystem

  • openSUSE Leap 16.1 släppt – förenar traditionellt Linux med en ny generation av säkrare system

    Den 3 november 2026 släpptes openSUSE Leap 16.1, en ny version av den välkända Linuxdistributionen. Den stora nyheten är möjligheten att välja mellan ett traditionellt Linuxsystem och ett så kallat oföränderligt system, där operativsystemets viktigaste delar skyddas mot oavsiktliga ändringar. Samtidigt får användarna uppdaterade skrivbordsmiljöer, modernare programvara och förbättrade möjligheter att köra servrar och containrar.…

  • Moxnox 1.0 – ett nytt operativsystem som förenar Windows NT och Unix

    Vad händer om man tar några av de bästa idéerna från Windows NT, kombinerar dem med Unix och bygger ett helt nytt operativsystem från grunden? Det är precis vad utvecklaren Mark Harmstone har gjort. Resultatet heter Moxnox, och nu har version 1.0 släppts som öppen källkod. När man talar om operativsystem handlar diskussionen nästan alltid…

  • openSUSE presenterar Agama 25 – Linuxinstallation direkt från webbläsaren

    Att installera Linux har traditionellt inneburit att man startar datorn från ett USB-minne och följer installationsprogrammets olika steg. Med Agama vill openSUSE modernisera den processen. Nu har version 25 släppts, med en inbyggd terminal i webbläsaren, förbättrad nätverkshantering och möjlighet att avbryta innan installationen påbörjas. Linuxdistributionen openSUSE fortsätter utvecklingen av Agama, ett modernt installationsprogram som…

  • Akut säkerhetsuppdatering av Tails – kapade säkerhetscertifikat hotar anonymiteten på nätet

    Linuxdistributionen Tails, som är utvecklad för att skydda användarnas identitet och integritet på internet, har fått en akut säkerhetsuppdatering. Bakgrunden är en allvarlig brist i det system som används för att kontrollera att krypterade webbplatser verkligen är vad de utger sig för att vara. I värsta fall skulle angripare kunna lura användare att besöka falska…

  • OpenBSD 8.0 är här – fler virtuella processorer, bättre grafikstöd och starkare säkerhet

    OpenBSD har släppts i version 8.0. Den nya versionen av det säkerhetsinriktade operativsystemet kan hantera virtuella datorer med upp till 64 virtuella processorer, får stöd för Intels Arc-grafikkort och tar ytterligare steg mot kryptering som ska stå emot framtidens kvantdatorer. Den 20 oktober 2026 släpptes OpenBSD 8.0, den 61 utgåvan sedan projektet startade. Precis som…

  • Linux 7.3 är här – snabbare datorer, bättre säkerhet och ny teknik under huven

    Linux har fått en ny kärna. Den 18 oktober 2026 släpptes Linux 7.3, med förbättringar som kan göra allt från vanliga datorer till stora servrar effektivare. Bland nyheterna finns smartare fördelning av processorkraft, ett ovanligt filsystem som vägrar samarbeta och bättre stöd för modern hårdvara. Linux utvecklas ständigt, även om förändringarna sällan märks direkt på…

  • GNOME OS Preview – nu tar GNOME steget mot ett eget Linux för vanliga användare

    GNOME är mest känt som skrivbordsmiljön i Linuxdistributioner som Ubuntu och Fedora. Men utvecklarna bakom GNOME har större ambitioner än så. Med lanseringen av GNOME OS Preview den 16 oktober 2026 tar projektet ett viktigt steg mot att erbjuda ett komplett operativsystem som även vanliga datoranvändare ska kunna installera och använda. Under många år har…

  • Linus Torvalds testar AI-skriven Linuxkod – tredubblar läshastigheten

    Linux skapare Linus Torvalds har tagit hjälp av AI-verktyget Claude Code för att optimera Linuxkärnan. I ett experiment har han lyckats mer än tredubbla antalet läsoperationer per sekund genom att förändra hur operativsystemet hanterar arbetsminnet. Resultatet visar AI-teknikens möjligheter inom avancerad programmering, men väcker också frågor om tillförlitlighet och säkerhet. När processorkärnorna konkurrerar om minnet…

  • Ubuntu tar steget till RISC-V – nu får den öppna processorarkitekturen ett riktigt skrivbord

    Linuxvärlden står inför en spännande förändring. Canonical, företaget bakom Ubuntu, har presenterat officiella skrivbordsavbilder för processorarkitekturen RISC-V. Med Ubuntu 26.10, som planeras att släppas den 15 oktober 2026, blir det möjligt att köra en fullständig Ubuntu-skrivbordsmiljö på en ny generation datorer med öppet definierade processorarkitekturer. Vad är RISC-V och varför är det intressant? De flesta…

  • NetBSD 10.2 släppt – bättre hårdvarustöd och viktiga säkerhetsfixar

    NetBSD 10.2 är här med förbättrat stöd för nätverkskort, ARM-system och virtualisering, samtidigt som flera säkerhetsproblem rättas. Uppdateringen riktar sig främst till användare som fortfarande kör NetBSD 10-serien och innehåller även nya versioner av bland annat OpenSSL, Xorg och tmux. Här är en populärvetenskaplig version med mer flyt, förklaringar av tekniska begrepp och en ton…

  • Hur skulle världen se ut utan öppen källkod?

    Föreställ dig att din mobiltelefon, din TV, din router och stora delar av internet plötsligt måste byggas om från grunden. Inte därför att tekniken har försvunnit, utan därför att ingen längre får dela med sig av programkod. Tänk dig att du var tvungen att åka tillbaka till 90-talet, där du bara kunde spela ”Snake” på…

  • Ubuntu 26.10 Snapshot 4 är släppt – Linux 7.2 nu, Linux 7.3 till slutversionen

    Canonical har släppt den fjärde och sista utvecklingsbilden av Ubuntu 26.10 ”Stonking Stingray”. Snapshot 4 ger en tidig bild av hur höstens Ubuntu-version kommer att se ut och levereras med Linux 7.2. Den färdiga versionen planeras däremot att få den ännu nyare Linux-kärnan 7.3. Ubuntu 26.10 närmar sig nu den viktiga betafasen. Den 17 september…

  • Debian 13.7 släppt – över 100 säkerhetsproblem rättas

    Debian 13 har fått sin sjunde större underhållsuppdatering. Debian 13.7 innehåller 107 säkerhetsuppdateringar och rättningar för ytterligare 106 paket. För den som redan använder Debian 13 behövs ingen ominstallation – en vanlig systemuppdatering räcker. Debian är känt för att förändras försiktigt. I stället för att hela tiden introducera stora nyheter lägger utvecklarna mycket arbete på…

  • Smidigare Linux-installationer: openSUSE lanserar installeraren Agama 24

    Slut på röriga menyer och klickande i labyrinter. Med lanseringen av Agama 24 förnyar openSUSE sättet vi installerar Linux på. Nya smarta sökfunktioner, samlade regioninställningar och kraftfull automatisk lagringshantering gör installationsprocessen både snabbare och mer tillgänglig – oavsett om du är en nyfiken hemmaanvändare eller en erfaren systemadministratör. Att installera ett operativsystem har historiskt sett…

  • Linux 7.3 närmar sig – första testversionen är släppt

    Linus Torvalds har släppt den första testversionen av Linux 7.3. Den kommande kärnan blir en ovanligt stor uppdatering med förbättrat stöd för moderna processorer, strömsparfunktioner och ARM-system. Om utvecklingen går enligt plan kan den färdiga versionen släppas den 18 eller 25 oktober 2026. Linuxkärnan är den del av ett Linux-system som arbetar närmast datorns hårdvara.…

  • Multikernel Linux låter flera Linux-kärnor dela på samma dator

    Med Multikernel Linux kan flera fristående Linux-kärnor köras samtidigt på samma fysiska dator – utan virtuella maskiner eller en hypervisor. Den första offentliga versionen bygger på Linux 7.0 och visar lovande resultat, men tekniken befinner sig fortfarande på experimentstadiet. En vanlig Linux-dator kör en enda kärna som ansvarar för allt från processorer och minne till…

  • Ubuntu 26.04.1 LTS är här – nu har långtidssystemet blivit stabilare

    Ubuntu 26.04.1 LTS finns nu att hämta. Det är den första samlade uppdateringen av vårens Ubuntu 26.04 LTS och innehåller flera månaders säkerhetsuppdateringar och felrättningar. För den som redan använder Ubuntu 26.04 händer inget dramatiskt, men för nya installationer innebär den nya utgåvan en tryggare och mer färdig start. En putsad version – inte ett…

  • Från hobbyprojekt till världens digitala ryggrad – Linux fyller 35 år

    Den 25 augusti 1991 berättade den då 21-årige studenten Linus Torvalds att han arbetade på ett fritt operativsystem. Projektet var enligt honom ”bara en hobby” och skulle inte bli särskilt stort. Trettiofem år senare finns Linux i allt från mobiltelefoner och trådlösa routrar till superdatorer, rymdsystem och världens största datacenter. När Linus Torvalds publicerade sitt…

  • PorteuX 2.8 pressar in Linux 7.2 och åtta skrivbordsmiljöer i ett litet, portabelt system

    Den Slackware-baserade Linuxdistributionen PorteuX har släppts i version 2.8. Trots sin ringa storlek erbjuder systemet allt från KDE Plasma och GNOME till COSMIC och Xfce. Under ytan finns flera tekniska förbättringar för bland annat spel, NTFS-diskar, VirtualBox och strömförbrukning. PorteuX är en Linuxdistribution för den som vill ha ett snabbt och portabelt operativsystem som inte…

  • Tails 7.11 löser problem med krypterad lagring

    Tails 7.11 har släppts med en viktig rättelse för Persistent Storage och en uppdaterad version av Tor Browser. Operativsystemet är utvecklat för människor som behöver skydda sin identitet och lämna så få digitala spår som möjligt efter sig. Tails är ett säkerhets- och integritetsinriktat operativsystem som vanligtvis körs direkt från ett USB-minne. När datorn stängs…