• openSUSE Tumbleweed tar farväl av YaST – moderna Agama blir nytt installationsprogram

    Efter över 30 år med YaST som en central del av openSUSE står Linuxdistributionen inför en historisk förändring. Det klassiska installationsprogrammet ska ersättas av Agama, en modern och webbaserad installationslösning. Målet är att genomföra bytet före slutet av 2026, vilket innebär ett nytt sätt att installera en av Linuxvärldens mest välkända distributioner.

    openSUSE-projektet har meddelat att den kontinuerligt uppdaterade Linuxdistributionen Tumbleweed förbereder övergången från YaST till Agama. Enligt projektets officiella tillkännagivande den 9 november 2026 väntas installationsavbilder med Agama ersätta de traditionella YaST-baserade alternativen på openSUSE nedladdningssida under de kommande veckorna.

    Förändringen är ett viktigt steg i moderniseringen av openSUSE, där utvecklarna under flera år arbetat med att ersätta äldre systemverktyg med modernare och mer flexibla lösningar.

    YaST har varit en del av openSUSE i över 30 år

    YaST, en förkortning av Yet another Setup Tool, introducerades redan i april 1995 och har sedan dess varit ett av de mest karakteristiska verktygen i SUSE-familjens Linuxdistributioner.

    Till skillnad från många andra Linuxdistributioner har openSUSE länge erbjudit ett omfattande grafiskt verktyg för både installation och systemadministration. Med YaST har användare bland annat kunnat konfigurera nätverk, hantera partitioner, installera program och administrera olika delar av operativsystemet.

    Men den tekniska utvecklingen har gjort att den gamla arkitekturen blivit allt svårare att underhålla. YaST får numera huvudsakligen begränsat underhåll, och någon större vidareutveckling av funktionerna sker inte längre.

    Att fortsätta bygga framtidens installationssystem kring YaST skulle därför innebära ökande tekniska risker.

    Agama – installation genom ett modernt webbgränssnitt

    Den stora skillnaden mellan YaST och Agama ligger i hur installationsprogrammet är konstruerat.

    Medan YaST bygger på en traditionell arkitektur där användargränssnittet är nära kopplat till systemkonfigurationen, använder Agama en mer uppdelad modell.

    Installationsmotorn arbetar separat från användargränssnittet, vilket gör att installationen kan styras på flera sätt.

    Agama erbjuder bland annat:

    • Webbaserat gränssnitt: Installationen kan genomföras i ett modernt grafiskt gränssnitt via en webbläsare.
    • Kommandoradsverktyg: Systemadministratörer kan hantera installationer utan ett traditionellt grafiskt installationsprogram.
    • API-stöd: Installationer kan automatiseras och integreras i andra administrationssystem.
    • Fjärradministration: Det går att styra installationsprocessen från en annan dator.
    • Automatiserade installationer: Stöd för konfigurationsprofiler underlättar driftsättning av flera datorer.

    Den nya arkitekturen är särskilt intressant för administratörer som arbetar med servrar, virtualisering och större datormiljöer.

    Agama 25 förbättrar installationsupplevelsen

    I oktober 2026 presenterades Agama 25, som innehåller flera förbättringar inför övergången till Tumbleweed.

    En av de mest användbara nyheterna är en integrerad terminal direkt i det webbaserade installationsgränssnittet.

    Det innebär att avancerade användare kan utföra kommandon utan att lämna gränssnittet eller växla till en separat konsol.

    Även nätverkshanteringen har förbättrats. Bland annat har konfigurationen av nätverksbryggor och sammankopplade nätverksanslutningar fått ett tydligare gränssnitt med sökbara alternativ.

    Utvecklarna arbetar dessutom med att minska Agamas beroende av gamla YaST-komponenter. Funktionalitet flyttas successivt till Agamas egen kodbas, vilket ska underlätta framtida underhåll och utveckling.

    Enklare installation – men färre avancerade val

    Övergången innebär inte bara en ny grafisk design. Även själva installationsprocessen förändras.

    En tydlig skillnad är hur användaren väljer vilka program som ska installeras.

    I den traditionella YaST-installationen har det varit möjligt att välja enskilda programpaket direkt under installationen. Agama använder i stället ett begränsat urval av fördefinierade programgrupper, så kallade patterns.

    Syftet är att förenkla installationen och göra processen mer överskådlig.

    För vanliga användare kan detta vara en fördel, men avancerade användare som vill finjustera installationen redan från början får färre möjligheter.

    Program kan fortfarande installeras och tas bort efteråt med exempelvis pakethanteraren Zypper.

    openSUSE Leap använder redan Agama

    Agama är inte något helt oprövat installationsprogram.

    Redan med openSUSE Leap 16.0, som släpptes 2025, blev Agama standard för installationen.

    Den efterföljande versionen Leap 16.1, som släpptes den 3 november 2026, fortsätter använda Agama och erbjuder dessutom möjlighet att välja mellan traditionell installation och ett så kallat immutable-läge.

    Det senare bygger på principen att centrala delar av operativsystemet skyddas mot direkta förändringar, vilket kan göra systemet mer förutsägbart och lättare att underhålla i vissa miljöer.

    Erfarenheterna från Leap har gett openSUSE-projektet en viktig grund inför övergången för Tumbleweed.

    YaST försvinner gradvis

    Förberedelserna för att minska beroendet av YaST har redan påbörjats.

    Under oktober 2026 ändrades flera av Tumbleweeds installationsmönster så att YaST-paket inte längre rekommenderas automatiskt vid nya installationer.

    Det betyder däremot inte att alla YaST-komponenter omedelbart försvinner från distributionen.

    Paketen finns fortfarande tillgängliga i programförråden och kan installeras manuellt.

    För befintliga Tumbleweed-användare innebär övergången inte heller att operativsystemet måste installeras om. Förändringen gäller i första hand hur nya installationer genomförs.

    Testversioner finns redan tillgängliga

    openSUSE uppmanar nu användare att testa Agama och rapportera eventuella problem innan installationsprogrammet blir standard.

    Två installationsalternativ finns tillgängliga: en nätverksbaserad installationsavbild och en större offlineversion som innehåller de paket som behövs för installation utan internetanslutning.

    Utvecklarna är särskilt intresserade av tester med RAID, LVM, flera hårddiskar, seriella konsoler och ovanlig hårdvara.

    Innan bytet genomförs ska Agama också klara distributionens automatiserade kvalitetstester genom openQA och projektets övriga testprocesser.

    Den som vill prova det nya installationsprogrammet kan hämta en ISO-avbild och testa den i exempelvis en virtuell maskin.

    Ladda ned Agama för Tumbleweed:

    Agama offlineinstallerare för x86-64 (ISO)

    Ett nytt kapitel för openSUSE

    Att ersätta YaST som installationsprogram är en av de större förändringarna i openSUSE långa historia.

    Samtidigt speglar beslutet en bredare utveckling inom Linuxvärlden, där traditionella administrationsverktyg allt oftare kompletteras eller ersätts av lösningar med webbgränssnitt, API och stöd för automatisering.

    Agama representerar denna utveckling genom att kombinera ett användarvänligt installationsgränssnitt med den flexibilitet som moderna systemadministratörer behöver.

    Om de återstående testerna går enligt plan kommer openSUSE Tumbleweed att övergå till Agama före utgången av 2026.

    YaST har tjänat SUSE och openSUSE i över tre decennier. Med Agama tar projektet nu nästa steg mot en modernare och mer flexibel framtid för Linuxinstallationer.


    Källor:

    > FAKTA: openSUSE och Agama

    Distribution: openSUSE Tumbleweed
    Typ: Linuxdistribution med rullande uppdateringar
    Pakethanterare: Zypper (RPM)
    Tidigare installerare: YaST
    Ny installerare: Agama
    Agama-version: 25 (oktober 2026)
    Planerad övergång: Före slutet av 2026
    Licensmodell: Öppen källkod

    > Vad är Agama?

    Agama är ett modernt installationsprogram för Linux som använder ett webbaserat gränssnitt. Installationen kan även styras via kommandorad och API, vilket underlättar automatiserade installationer.

    > Viktiga egenskaper

    • Modernt webbaserat installationsgränssnitt
    • Stöd för fjärrstyrd installation
    • Kommandoradsverktyg och API
    • Automatiserade installationer
    • Integrerad terminal i Agama 25
    • Förbättrad nätverkskonfiguration
    • Minskat beroende av YaST

    > Vad händer med YaST?

    YaST ersätts som installationsprogram, men alla YaST-paket försvinner inte omedelbart. Befintliga Tumbleweed-installationer behöver inte installeras om.

    > Officiell webbplats: www.opensuse.org
    > Agama: agama-project.github.io

  • openSUSE Leap 16.1 släppt – förenar traditionellt Linux med en ny generation av säkrare system

    Den 3 november 2026 släpptes openSUSE Leap 16.1, en ny version av den välkända Linuxdistributionen. Den stora nyheten är möjligheten att välja mellan ett traditionellt Linuxsystem och ett så kallat oföränderligt system, där operativsystemets viktigaste delar skyddas mot oavsiktliga ändringar. Samtidigt får användarna uppdaterade skrivbordsmiljöer, modernare programvara och förbättrade möjligheter att köra servrar och containrar.

    Två olika sätt att använda Linux

    Linuxdistributionen openSUSE Leap har länge varit ett alternativ för användare och företag som prioriterar stabilitet framför att ständigt få de allra senaste programversionerna. Till skillnad från systerdistributionen Tumbleweed, som uppdateras kontinuerligt, bygger Leap på större, planerade versionsuppdateringar.

    Med version 16.1 tar openSUSE ett viktigt steg genom att förena två tidigare separata distributionsmodeller.

    Vid installationen kan användaren välja mellan Standard och Immutable Mode.

    Standardläget fungerar som ett traditionellt Linuxsystem. Administratören kan installera program, ändra systemfiler och konfigurera operativsystemet på vanligt sätt.

    Immutable Mode, som ungefär betyder oföränderligt läge, fungerar annorlunda. Här är operativsystemets rotfilsystem normalt skrivskyddat. Tanken är att skydda systemets grundläggande delar från oavsiktliga förändringar och minska risken för att en misslyckad uppdatering gör datorn obrukbar.

    Det betyder inte att hela datorn blir skrivskyddad. Användaren kan fortfarande spara dokument, ändra personliga inställningar och installera program genom särskilda mekanismer.

    Uppdateringar som går att ångra

    En av de mest intressanta funktionerna i Immutable Mode är hur systemuppdateringar hanteras.

    I ett traditionellt Linuxsystem ersätts befintliga filer när systemet uppdateras. Om något går fel kan det ibland krävas omfattande felsökning för att få datorn att fungera igen.

    I openSUSE Leap 16.1 används i stället verktyget transactional-update, som skapar en ny systemögonblicksbild, en så kallad snapshot, när uppdateringar genomförs.

    Den nya systemversionen aktiveras efter omstart. Skulle uppdateringen orsaka problem går det att återgå till ett tidigare fungerande systemläge.

    Det påminner om att kunna ångra en förändring i ett dokument, fast här gäller det själva operativsystemet.

    Tekniken är särskilt intressant för servrar och datorer som måste fungera stabilt under lång tid, exempelvis industriella styrsystem, nätverksutrustning och maskiner som kör viktiga tjänster.

    Leap Micro försvinner som separat distribution

    En annan betydelsefull förändring är att openSUSE Leap Micro nu integreras i vanliga Leap.

    Leap Micro har varit en specialiserad Linuxdistribution för bland annat containrar, virtualisering och servrar där ett litet och robust operativsystem är önskvärt.

    I stället för att utveckla två separata distributioner samlar openSUSE nu funktionerna under ett gemensamt namn.

    Det innebär att några framtida versioner av Leap Micro, exempelvis 6.3 och 7.0, inte kommer att släppas.

    Den som använder Leap Micro 6.2 kan migrera till Leap 16.1 med Immutable Mode genom verktyget opensuse-migration-tool. Denna uppgraderingsväg betraktas dock fortfarande som experimentell, varför en fullständig säkerhetskopia rekommenderas före migreringen. openSUSE News+1

    Ny installationshanterare och moderna skrivbord

    Installationen hanteras av Agama 24, openSUSE:s moderna installationsprogram. Där väljer användaren vilket av de två systemlägena som ska installeras.

    Även skrivbordsmiljöerna har fått uppdateringar.

    För den som föredrar ett traditionellt grafiskt skrivbord erbjuds flera alternativ:

    • KDE Plasma 6.6 – en avancerad och flexibel skrivbordsmiljö med omfattande anpassningsmöjligheter.
    • GNOME 48 – en modern skrivbordsmiljö med fokus på enkelhet och ett sammanhållet användargränssnitt.
    • Xfce 4.20 – ett resurssnålt alternativ som passar både äldre och nyare datorer.
    • LXQt 2.4 – en lättviktig skrivbordsmiljö som kräver förhållandevis lite arbetsminne och processorkraft.

    KDE-användare får dessutom Frameworks 6.25 och Qt 6.11, två viktiga komponenter som ligger bakom många av skrivbordets funktioner och program.

    GNOME ligger däremot kvar på huvudversion 48, men innehåller olika felrättningar och förbättringar. openSUSE News+1

    Linuxkärnan 6.12 LTS utgör grunden

    Under ytan bygger openSUSE Leap 16.1 på Linuxkärnan 6.12 LTS.

    LTS står för Long Term Support, vilket innebär att kärnversionen underhålls under en längre tid. För en distribution som Leap, där stabilitet är en viktig egenskap, är detta särskilt betydelsefullt.

    Systemet använder dessutom systemd 257 för att hantera uppstart och systemtjänster samt glibc 2.40, ett centralt programbibliotek som används av en stor mängd Linuxprogram.

    En annan förändring är att SELinux används som standard. SELinux är en säkerhetsmekanism som begränsar vilka resurser olika program och tjänster får komma åt.

    Även om ett program angrips kan SELinux bidra till att förhindra att angriparen får tillgång till resten av systemet. Det fungerar som ett extra säkerhetslager utöver Linux vanliga filrättigheter.

    Nyare verktyg för utvecklare och serveradministratörer

    openSUSE Leap 16.1 innehåller också ett antal uppdateringar som framför allt är intressanta för systemadministratörer och programutvecklare.

    På virtualiseringssidan finns QEMU 11.0 och libvirt 12.4, medan Podman 5.8 används för att hantera containrar.

    Podman kan exempelvis användas för att köra webbservrar, databaser och andra program i separata miljöer utan att de behöver installeras direkt i operativsystemets grundsystem.

    Detta passar särskilt bra tillsammans med Immutable Mode, eftersom systemets grundinstallation då kan hållas så orörd som möjligt.

    För utvecklare finns bland annat Python 3.13 som standard, med möjlighet att även använda Python 3.14. Andra viktiga komponenter är LLVM 21, PHP 8.5, MariaDB 12.3 och PostgreSQL 18.

    Det innebär att Leap inte enbart riktar sig till vanliga datoranvändare, utan även kan fungera som grund för moderna webbapplikationer, databasservrar och virtualiseringsmiljöer.

    Äldre processorer kan få problem

    En förändring som användare med äldre datorer bör känna till är att openSUSE Leap 16.1 kräver minst processorstandarden x86-64-v2.

    Det är en utökad instruktionsuppsättning för 64-bitarsprocessorer. Den finns i många äldre Intel- och AMD-processorer, men saknas i vissa riktigt gamla modeller.

    Det betyder att en dator kan ha en 64-bitarsprocessor och ändå vara för gammal för att köra den nya distributionen.

    Stödet för 32-bitarsprogram, även kallat ia32, är dessutom avaktiverat som standard. För de flesta moderna användare innebär det inga större problem, men äldre program kan kräva särskilda åtgärder.

    Nära släktskap med SUSE Linux Enterprise

    openSUSE Leap bygger på teknik som delas med den kommersiella Linuxdistributionen SUSE Linux Enterprise Server (SLES).

    Detta är en av de stora skillnaderna mellan Leap och många andra Linuxdistributioner. Genom att använda en gemensam teknisk grund kan openSUSE dra nytta av utveckling och tester som även genomförs för företagsmarknaden.

    Leap 16.1 och SLES 16.1 var planerade att släppas samtidigt. openSUSE släpptes dock den 3 november 2026, medan SLES 16.1 enligt openSUSE:s korrigerade tillkännagivande väntas senare under november. openSUSE News+1

    Planen är att Leap 16-serien ska få årliga uppdateringar fram till version 16.6 under 2031.

    Ett steg mot framtidens Linux

    Den kanske viktigaste förändringen i openSUSE Leap 16.1 är inte en ny skrivbordsmiljö eller en uppdaterad Linuxkärna, utan hur själva operativsystemet kan administreras.

    Traditionellt har Linux gett administratören stor frihet att förändra systemets alla delar. Immutable Mode erbjuder ett alternativ där grundsystemet hålls mer skyddat och uppdateringar genomförs på ett kontrollerat sätt.

    Det kan minska underhållsarbetet och göra det enklare att återställa en fungerande installation när problem uppstår.

    Samtidigt behåller openSUSE det traditionella installationsalternativet för användare som vill ha full flexibilitet.

    Genom att erbjuda båda modellerna i samma distribution visar openSUSE att stabilitet och flexibilitet inte behöver vara motsatser.

    openSUSE Leap 16.1 finns nu tillgänglig för nedladdning, och befintliga användare av Leap 16.0 kan uppgradera utan att behöva installera om hela operativsystemet.

    Mer information och nedladdning finns på openSUSE:s officiella webbplats.

    Källor: openSUSE Project, officiella versionsmeddelanden och tekniska uppgifter från openSUSE News, september–november 2026. openSUSE News+2

    > openSUSE Leap 16.1_
    Distribution: openSUSE Leap
    Version: 16.1
    Utgivningsdatum: 3 november 2026
    Bas: SUSE Linux Enterprise Server 16.1
    Linuxkärna: 6.12 LTS
    Systemd: 257
    Glibc: 2.40
    Installationsprogram: Agama 24
    Installationslägen: Standard / Immutable
    > SKRIVBORDSMILJÖER
    KDE Plasma 6.6
    GNOME 48
    Xfce 4.20
    LXQt 2.4
    > PROGRAMVARA
    Python 3.13 / 3.14
    PHP 8.5
    MariaDB 12.3
    PostgreSQL 18
    Podman 5.8
    QEMU 11.0
    libvirt 12.4
    Säkerhet: SELinux som standard
    Processor: x86-64-v2 eller senare
    32-bitarsstöd: Avaktiverat som standard
    Uppdateringar: Zypper / transactional-update
    Planerat stöd: Leap 16-serien till 2031
    root@opensuse:~# _
  • Firefox 159 är här – bättre stöd för Linux, smartare flikar och mindre minnesproblem

    Mozilla har släppt Firefox 159, en uppdatering som framför allt innehåller välkomna förbättringar för Linuxanvändare. Irriterande problem med Wayland och AMD-grafik har rättats, samtidigt som webbläsaren får smartare flikhantering, enklare åtkomst till lösenord och möjligheten att bevaka förändringar på webbsidor.

    Firefox är en av få större webbläsare som fortfarande bygger på en egen webbläsarmotor. Med version 159 fortsätter Mozilla att utveckla både användarupplevelsen och tekniken under huven.

    Den här gången handlar det inte om någon dramatisk förändring av utseendet. I stället ligger tyngdpunkten på stabilitet, lägre minnesförbrukning och funktioner som ska göra det enklare att arbeta med många webbsidor samtidigt.

    Linux och Wayland får välbehövliga förbättringar

    För Linuxanvändare innehåller Firefox 159 flera intressanta rättningar.

    En av dem gäller Wayland, det moderna system som allt fler Linuxdistributioner använder för att hantera grafik och fönster på skrivbordet. Wayland ersätter successivt det äldre X11-systemet och används bland annat i moderna versioner av GNOME och KDE Plasma.

    Tidigare kunde ett märkligt fel uppstå när användaren klickade på en flik i Firefox. I stället för att bara växla till fliken kunde den plötsligt lossna och öppnas i ett eget fönster.

    Detta problem ska nu vara åtgärdat.

    En annan förbättring gäller datorer med AMD-grafik. Firefox kunde under vissa omständigheter förbruka ovanligt mycket minne när webbsidor visade avancerade kartor eller geografiska sökresultat, exempelvis kartfunktioner i ChatGPT.

    Problemet hade samband med hur webbläsaren hanterade grafikintensivt innehåll. I Firefox 159 har Mozilla rättat felet, vilket bör ge en stabilare minnesförbrukning på berörda datorer.

    Även ett annat minnesproblem har åtgärdats. Webbapplikationer som Zoom kunde fortsätta att öka Firefox minnesanvändning kraftigt när deras fönster var minimerade.

    För den som använder webbläsaren under långa arbetsdagar kan sådana rättningar vara minst lika betydelsefulla som nya funktioner.

    Enklare att hitta bland öppna flikar

    Den som har ett stort antal flikar öppna vet hur snabbt det kan bli svårt att hitta rätt.

    Firefox har sedan tidigare möjlighet att söka bland öppna flikar, men i version 159 blir funktionen enklare att nå genom ett nytt tangentbordskommando.

    På Linux och Windows används Ctrl + Shift + A, medan macOS-användare trycker Cmd + Shift + A.

    Förändringen innebär att det tidigare kortkommandot för tillägg och teman flyttas. På Linux och Windows används nu Ctrl + Shift + F för detta.

    Användaren kan även anpassa tangentbordskommandona genom att skriva about:keyboard i adressfältet.

    Sparade lösenord direkt i sidopanelen

    Mozilla gör det också enklare att komma åt lösenord som sparats i Firefox.

    Tidigare behövde användaren själv lägga till lösenordshanteraren i webbläsarens sidopanel. Från och med Firefox 159 finns funktionen där som standard.

    Det betyder att man snabbare kan hitta sparade inloggningsuppgifter utan att behöva leta genom webbläsarens inställningar.

    För användare som har många konton och regelbundet behöver hantera sina inloggningar är detta en liten men praktisk förbättring.

    Firefox kan hålla uppsikt över webbsidor

    En av de mer framtidsinriktade nyheterna finns i Mozillas funktion Smart Window.

    Med kommandot /watch kan användaren be webbläsaren att bevaka en webbsida och uppmärksamma förändringar.

    Det kan exempelvis handla om att hålla reda på när en vara sjunker i pris eller när en produkt som varit slutsåld åter finns i lager.

    Användaren bestämmer hur ofta kontrollen ska genomföras. När en relevant förändring upptäcks kan Firefox visa en skrivbordsavisering.

    Bevakningarna går att hantera på den interna sidan about:smartwindowtasks. Där kan man bland annat pausa, ändra, kontrollera eller ta bort sina bevakningar.

    Funktionen införs successivt och är därför inte tillgänglig för alla användare samtidigt.

    Det är ett exempel på hur webbläsare utvecklas från att enbart visa information till att även kunna utföra vissa återkommande uppgifter åt användaren.

    Flera irriterande småfel försvinner

    Firefox 159 innehåller också ett antal rättningar som påverkar den dagliga användningen.

    Ett problem gjorde att vissa webbplatser, exempelvis Slack, kunde misslyckas med att laddas när en anslutning via HTTP/3 nekades. Webbläsaren skulle normalt försöka använda HTTP/2 i stället, men det fungerade inte alltid.

    För den oinvigde är HTTP/2 och HTTP/3 olika versioner av de kommunikationsprotokoll som används när webbläsaren hämtar information från en webbserver.

    Mozilla har nu rättat problemet med växlingen mellan protokollen.

    Även filuppladdningarna har fått en förbättring. Firefox kunde tidigare öppna den katalog där användaren senast sparade en fil, i stället för den katalog som senast användes för uppladdningar.

    Dessutom har problem med långa rullgardinsmenyer åtgärdats, liksom ett fel där menyer fortsatte att animeras trots att användaren stängt av animationer i Linux eller Windows.

    Förbättringar även för macOS och Android

    Även användare av andra operativsystem får flera nyheter.

    På macOS använder Firefox 159 nu operativsystemets inbyggda delningsfunktion. Det gör det enklare att dela webbsidor via exempelvis AirDrop och Meddelanden. Det går också att dela flera markerade flikar samtidigt.

    Mozilla har dessutom rättat problem med spelkontroller i webbaserade spel och förbättrat samspelet med Apples skrivverktyg.

    På Android har utvecklarna arbetat med ett problem där flikar laddades om alltför ofta, särskilt på telefoner från Xiaomi och Redmi.

    Även videouppspelningen har förbättrats. Bland annat har fel som hindrade vissa videor från att starta åtgärdats, liksom ett problem där videouppspelning kunde tysta telefonens alarm.

    Ny teknik för framtidens webbplatser

    Under ytan innehåller Firefox 159 också förbättringar som främst berör webbutvecklare.

    En intressant nyhet är utökat stöd för så kallade rullningsstyrda animationer.

    Det innebär att en animation kan styras av hur långt användaren har rullat på en webbsida, i stället för att enbart följa en tidsinställd sekvens.

    Tekniken kan exempelvis användas för att låta illustrationer förändras eller informationsgrafik byggas upp i takt med att läsaren rör sig genom en artikel.

    Firefox får också bättre stöd för återanvändbara webbkomponenter och förbättringar av hur HTML-innehåll kan rensas från oönskad kod.

    Så får du Firefox 159

    Firefox 159 är daterad till den 27 oktober 2026 och installationsfiler finns tillgängliga på Mozillas servrar.

    För Linuxanvändare beror uppdateringen på hur Firefox installerats. Den som använder distributionens egna paket får normalt uppdateringen när den blivit tillgänglig i respektive paketförråd.

    Det går också att ladda ner Firefox direkt från Mozilla.

    Sammantaget är Firefox 159 en uppdatering där de mindre förbättringarna spelar huvudrollen. För Linuxanvändare är rättningarna för Wayland och AMD-grafik särskilt intressanta. Tillsammans med bättre minneshantering och smidigare flikhantering gör de Firefox till en mer förutsägbar och användarvänlig webbläsare.

    Det är kanske inte de mest spektakulära nyheterna, men för den som använder Firefox varje dag är det ofta just sådana förbättringar som gör störst skillnad.

    https://www.firefox.com/en-US/firefox/159.0beta/releasenotes/?utm_source=chatgpt.com/

    root@linux:~$ firefox –version

    Firefox 159

    Utvecklare: Mozilla
    Version: 159.0
    Lansering: 27 oktober 2026
    Operativsystem: Linux, Windows, macOS, Android
    Licens: Öppen källkod (MPL 2.0)
    NYHETER OCH FÖRBÄTTRINGAR
    ✓ Bättre stöd för Linux och Wayland
    ✓ Minskad minnesförbrukning med AMD-grafik
    ✓ Nytt kortkommando för fliksökning
    ✓ Lösenord direkt i sidopanelen
    ✓ Webbplatsbevakning via Smart Window (gradvis lansering)
    ✓ Stabilitets- och säkerhetsförbättringar
    root@linux:~$ mozilla.org/firefox
  • openSUSE presenterar Agama 25 – Linuxinstallation direkt från webbläsaren

    Att installera Linux har traditionellt inneburit att man startar datorn från ett USB-minne och följer installationsprogrammets olika steg. Med Agama vill openSUSE modernisera den processen. Nu har version 25 släppts, med en inbyggd terminal i webbläsaren, förbättrad nätverkshantering och möjlighet att avbryta innan installationen påbörjas.

    Linuxdistributionen openSUSE fortsätter utvecklingen av Agama, ett modernt installationsprogram som på sikt ska ersätta den traditionella installationslösningen YaST i flera av projektets distributioner.

    Den 21 oktober 2026 presenterades Agama 25. Uppdateringen innehåller flera förbättringar som gör det enklare att installera och konfigurera Linux, både på vanliga datorer och i mer avancerade servermiljöer.

    Vad är Agama?

    Agama är ett installationsprogram som skiljer sig från många traditionella Linuxinstallatörer genom att använda ett webbaserat gränssnitt.

    I stället för att hela installationsprogrammet är bundet till datorns lokala skärm kan användaren styra installationen genom en webbläsare. Det innebär att installationen även kan hanteras från en annan dator över nätverket, förutsatt att nätverksåtkomst har konfigurerats.

    Tekniken bygger på att installationsprogrammets bakomliggande funktioner kommunicerar med användargränssnittet genom ett programmeringsgränssnitt, ett så kallat API.

    Det här öppnar möjligheter för fjärrinstallationer, automatisering och centraliserad administration av datorer och servrar.

    Nu finns terminalen direkt i webbläsaren

    En av de mest märkbara nyheterna i Agama 25 är möjligheten att öppna en Linuxterminal direkt från installationsprogrammets webbgränssnitt.

    Tidigare behövde användaren byta till en annan virtuell konsol, exempelvis genom tangentkombinationen Ctrl+Alt+F8, eller ansluta till installationsmiljön via SSH för att komma åt kommandoraden.

    Nu kan terminalen öppnas utan att användaren lämnar webbläsaren.

    För en ovan Linuxanvändare kanske detta inte låter särskilt revolutionerande, men för systemadministratörer och tekniskt kunniga användare är det en praktisk förbättring.

    Terminalen gör det exempelvis möjligt att undersöka hårddiskar, kontrollera nätverksanslutningar och felsöka installationsmiljön.

    Det innebär också att en tekniker som installerar Linux på en server kan utföra avancerade kommandon genom samma webbgränssnitt som används för själva installationen.

    Möjlighet att ångra sig innan installationen börjar

    En annan nyhet är något som kan tyckas självklart: möjligheten att avsluta installationsprogrammet.

    I Agama 25 finns nu ett alternativ för att avbryta installationsförberedelserna och antingen starta om eller stänga av datorn.

    Det finns dock en viktig begränsning.

    Möjligheten att avsluta installationen finns endast innan installationsprogrammet har börjat genomföra förändringar på datorn.

    När installationen väl har startat försvinner alternativet.

    Anledningen är att en avbruten installation kan lämna hårddisken med ofullständiga partitioner, saknade systemfiler eller ett operativsystem som inte längre kan starta.

    Detta är särskilt viktigt om installationen innebär att befintliga partitioner förändras eller att en tidigare Linuxinstallation ersätts.

    Genom att ta bort avslutningsalternativet när installationen pågår vill utvecklarna minska risken för att användaren av misstag avbryter en kritisk operation.

    Det innebär däremot inte att datorn är skyddad mot exempelvis strömavbrott under installationen.

    Enklare nätverkskonfiguration

    Agama 25 innehåller även förbättringar för användare som arbetar med mer avancerade nätverkslösningar.

    Två tekniker som fått särskild uppmärksamhet är network bonding och network bridging.

    Network bonding innebär att flera fysiska nätverksanslutningar kan kombineras till en logisk anslutning. Det kan exempelvis användas för att skapa redundans, så att nätverket fortsätter fungera om en anslutning slutar fungera.

    Network bridging innebär att flera nätverksgränssnitt kopplas samman genom en virtuell nätverksbrygga. Tekniken används ofta i virtualiseringsmiljöer, där virtuella maskiner behöver kommunicera med samma nätverk som den fysiska datorn.

    Tidigare behövde användaren själv skriva in namnen på de nätverkskort som skulle ingå i konfigurationen.

    Det kunde exempelvis handla om beteckningar som enp3s0 eller enp4s0.

    Problemet var att ett enkelt skrivfel kunde resultera i en felaktig konfiguration utan att installationsprogrammet omedelbart reagerade.

    I Agama 25 ersätts den tidigare textrutan med en sökbar lista där användaren kan välja bland de nätverksenheter som installationsprogrammet har identifierat.

    Det går fortfarande att skriva in ett enhetsnamn manuellt om nätverksenheten ännu inte finns tillgänglig.

    För administratörer som installerar Linux på servrar med många nätverksanslutningar innebär detta ett enklare och mer överskådligt arbetssätt.

    Agama blir mindre beroende av YaST

    Under många år har YaST varit ett av de mest karakteristiska verktygen i SUSE- och openSUSE-världen.

    YaST används bland annat för installation, systemkonfiguration, nätverkshantering och administration av programvara.

    När utvecklingen av Agama påbörjades återanvändes flera delar av den befintliga YaST-koden.

    Det gjorde det möjligt att snabbare utveckla ett nytt installationsprogram utan att behöva återskapa alla funktioner från grunden.

    Nu arbetar utvecklarna med att minska beroendet av dessa äldre komponenter.

    I Agama 25 har delar som rör AutoYaST börjat flyttas över till Agamas egen kodbas.

    AutoYaST är en teknik som används för automatiserade installationer av SUSE-baserade Linuxsystem.

    Genom att minska beroendet av äldre YaST-moduler kan Agama på sikt bli enklare att vidareutveckla och underhålla.

    Bättre stöd för automatisering

    Bakom det grafiska gränssnittet har utvecklarna också förbättrat Agamas tekniska dokumentation.

    Installationsprogrammet använder OpenAPI, en standard för att beskriva hur olika program kan kommunicera med varandra.

    I version 25 har OpenAPI-specifikationen och programmets JSON-scheman förbättrats och publicerats på stabila webbadresser.

    Det gör det enklare för externa verktyg att kommunicera med Agama och kontrollera att konfigurationsfiler är korrekt utformade.

    För systemadministratörer innebär detta exempelvis att en textredigerare kan använda JSON-scheman för att föreslå giltiga inställningar och upptäcka fel direkt när en konfigurationsfil skrivs.

    Det är särskilt användbart för organisationer som installerar samma operativsystem på många datorer.

    På väg mot openSUSE Tumbleweed

    Ett långsiktigt mål är att Agama ska bli standardinstallationsprogram för openSUSE Tumbleweed.

    Tumbleweed är openSUSE så kallade rolling release-distribution, vilket innebär att operativsystemet löpande får nya versioner av program och systemkomponenter i stället för att uppgraderas genom stora, separata versionssläpp.

    Arbetet omfattar även Slowroll och kommande openSUSE Leap 16.2.

    Agama 25 innehåller dessutom arbete med stöd för RISC-V-arkitekturen samt anpassningar för 32-bitars installationsmedier.

    En mindre förändring är att systemd-boot nu används som standardval av starthanterare vid installation av MicroOS.

    Även om utvecklingen går framåt har openSUSE ännu inte fastställt något datum för när Agama ska ersätta det tidigare installationsprogrammet i Tumbleweed.

    Den som vill prova Agama kan använda särskilda installationsavbilder, medan Tumbleweeds ordinarie installationsmedier ännu använder YaST.

    Ett steg mot framtidens Linuxinstallation

    Agama 25 introducerar inte någon enskild revolutionerande funktion. I stället handlar uppdateringen om att förbättra användarvänligheten och lägga grunden för framtida utveckling.

    Att kunna administrera en Linuxinstallation genom en webbläsare, öppna en terminal utan att lämna installationsprogrammet och konfigurera avancerade nätverkslösningar genom ett grafiskt gränssnitt visar vart utvecklingen är på väg.

    För vanliga datoranvändare kan detta innebära en enklare installationsprocess. För systemadministratörer öppnar tekniken möjligheter att automatisera och fjärrstyra installationer på ett mer flexibelt sätt.

    Agama är därmed mer än bara ett nytt installationsprogram. Det är också ett exempel på hur traditionella Linuxverktyg moderniseras för en värld där allt fler system administreras på distans.

    https://agama-project.github.io/blog/2026/10/21/agama-25

    > FAKTA: AGAMA 25_
    root@opensuse:~$ agama –info
    Program: Agama
    Version: 25
    Utvecklare: openSUSE-projektet
    Typ: Webbaserat installationsprogram
    Distributioner: Tumbleweed, Slowroll, MicroOS
    [ NYHETER I VERSION 25 ]
    > Terminal direkt i webbläsaren
    > Avsluta innan installationen startar
    > Förbättrad nätverkskonfiguration
    > Förbättrat stöd för automatisering
    > Minskade beroenden av YaST
    root@opensuse:~$
  • BleachBit 6.0.6 är här – snabbare städning och bättre skydd för din dator

    Med tiden samlar datorn på sig mängder av filer som vi sällan behöver. Webbläsare sparar tillfälliga data, program lämnar efter sig loggfiler och operativsystemet behåller rester från gamla installationer. BleachBit är ett verktyg som hjälper till att rensa bort sådant digitalt skräp. Nu har version 6.0.6 släppts, med snabbare filradering, stöd för fler program och flera viktiga förbättringar för Linux.

    Den 17 oktober 2026 presenterades BleachBit 6.0.6, en ny version av det fria städprogrammet som finns för Linux, Windows och macOS.

    BleachBit är ett program med öppen källkod som påminner om det välkända Windowsprogrammet CCleaner. Skillnaden är att BleachBit är fri programvara och dessutom fungerar på flera operativsystem.

    Den senaste versionen innehåller inga revolutionerande förändringar av användargränssnittet. I stället har utvecklarna koncentrerat sig på något som märks i praktiken: att göra programmet snabbare, mer tillförlitligt och bättre på att hitta onödiga filer.

    Varför behöver en dator städas?

    När du besöker en webbplats sparar webbläsaren ofta bilder, skript och andra filer lokalt på datorn.

    Detta kallas cachelagring och har ett viktigt syfte. Nästa gång du besöker samma webbplats behöver inte all information hämtas på nytt från internet.

    Men med tiden kan sådana filer bli gamla eller överflödiga.

    Även andra program använder tillfälliga filer. Bildredigeringsprogram kan lagra förhandsvisningar, utvecklingsverktyg skapar arbetsfiler och operativsystemet samlar på sig loggar och felsökningsinformation.

    Ibland handlar det om några megabyte, ibland om flera gigabyte.

    BleachBit undersöker olika platser på datorn där sådan information brukar finnas och erbjuder användaren möjlighet att radera den.

    Programmet kan också ta bort vissa spår av datoranvändning, exempelvis webbhistorik och cookies.

    Det är dock viktigt att skilja mellan städning och säkerhet. Att radera tillfälliga filer kan frigöra diskutrymme, men gör inte automatiskt datorn snabbare eller användaren anonym på internet.

    Betydligt snabbare filradering

    En av de största förbättringarna i BleachBit 6.0.6 gäller hastigheten.

    Utvecklarna har gått igenom hur programmet startar, söker efter filer och genomför raderingar.

    Tidigare kunde BleachBit läsa in flera programkomponenter redan vid uppstart, även om de inte behövdes.

    Nu används i större utsträckning en teknik som kallas lazy loading, vilket innebär att delar av programmet inte laddas förrän de faktiskt behövs.

    Det gör att programmet kan starta snabbare och använda sina resurser effektivare.

    Även sökningen efter onödiga filer har förbättrats.

    En särskilt intressant förändring gäller funktionen för att skriva över filer före radering.

    Tidigare arbetade BleachBit med datablock på 4 KiB, alltså 4 096 byte. I den nya versionen används i stället block på 512 KiB.

    Det innebär att programmet behandlar 128 gånger större datamängder per block.

    Genom att arbeta med större block kan antalet skrivoperationer minska, vilket förbättrar effektiviteten vid överskrivning av filer.

    Det betyder däremot inte att raderingen automatiskt blir 128 gånger snabbare. Den verkliga hastigheten beror bland annat på hårddiskens prestanda och vilket filsystem som används.

    Kan BleachBit verkligen radera filer permanent?

    BleachBit har funktioner för att skriva över filer i syfte att försvåra återställning.

    På traditionella mekaniska hårddiskar kan överskrivning vara ett sätt att minska möjligheten att återskapa raderad information.

    På moderna SSD-enheter är situationen mer komplicerad.

    SSD-diskar använder teknik som fördelar skrivningarna över olika minnesceller. Det innebär att en överskrivning inte nödvändigtvis träffar samma fysiska lagringsplats där informationen tidigare fanns.

    Även moderna filsystem kan göra att gamla dataversioner finns kvar i andra delar av lagringsmediet.

    BleachBits överskrivningsfunktion ska därför inte betraktas som en garanti för säker radering av känslig information på SSD-diskar.

    För sådan radering behövs metoder som är anpassade för lagringsenheten, exempelvis enhetens inbyggda Secure Erase-funktion eller korrekt hanterad heldiskkryptering.

    Bättre stöd för webbläsare

    Webbläsare är bland de program som skapar mest tillfälliga data.

    BleachBit 6.0.6 har därför fått förbättrade funktioner för att städa efter flera olika webbläsare.

    Den nya versionen har bland annat stöd för Helium, samtidigt som städningen av Chromiumbaserade webbläsare har utökats.

    Programmet kan nu identifiera fler typer av tillfälliga filer, däribland GPU-cache, kraschrapporter och olika nätverksrelaterade datafiler.

    GPU-cache används bland annat för att spara information som kan påskynda grafisk återgivning. Om den raderas byggs den normalt upp igen när programmet behöver den.

    Även webbläsarna Zen och LibreWolf får förbättrad städning.

    För LibreWolf gäller förbättringarna både traditionella DEB-installationer och program som installerats via Flatpak.

    Det är särskilt intressant för Linuxanvändare, eftersom samma program kan ha olika lagringsplatser beroende på installationsmetod.

    Nu kan BleachBit även städa efter Docker

    En annan nyhet är förbättrat stöd för Docker Desktop.

    Docker används för att köra program i avgränsade miljöer som kallas containrar. Tekniken är mycket populär bland utvecklare och serveradministratörer.

    Containerbaserade utvecklingsmiljöer kan skapa stora mängder data. Det kan handla om cachefiler, loggar, tillfälliga arbetsfiler och information som olika utvecklingsverktyg sparar.

    BleachBit 6.0.6 kan nu städa fler filer som hör till Docker Desktop på Linux, Windows och macOS.

    Det finns även ett särskilt alternativ för att rensa filer kopplade till Dockers AI-assistent.

    Även Claude Code, ett AI-baserat programmeringsverktyg, har fått utökad städning av cache- och sessionsfiler.

    Dessa förbättringar speglar hur utvecklingsmiljöer har förändrats. Moderna programmeringsverktyg använder ofta AI-tjänster, lokala databaser, containrar och stora mängder tillfällig information.

    Samtidigt bör man kontrollera vilka filer som ska tas bort. Radering av programdata och sessionsinformation kan påverka utvecklingsmiljöer och innebära att vissa uppgifter måste skapas på nytt.

    Viktiga rättelser för Linux

    För Linuxanvändare innehåller version 6.0.6 flera förbättringar som löser praktiska problem.

    En av dem handlar om filrättigheter.

    I Linux har varje fil en ägare och särskilda rättigheter som avgör vem som får läsa eller ändra den.

    Om ett program körs med administratörsrättigheter, exempelvis genom kommandot sudo, kan det ibland skapa filer som ägs av root i stället för den vanliga användaren.

    Detta kunde inträffa med BleachBits konfigurationsfiler i tidigare versioner.

    Resultatet blev att användaren inte längre kunde spara sina inställningar när programmet startades normalt.

    BleachBit 6.0.6 rättar problemet, både för programmets konfiguration och för listan över cookies som användaren valt att behålla.

    Den som redan drabbats av felaktiga rättigheter kan enligt projektets dokumentation återställa ägarskapet med följande kommando:

    sudo chown -R "$USER" ~/.config/bleachbit

    Kommandot gör den inloggade användaren till ägare av BleachBits konfigurationskatalog och dess innehåll.

    En annan förändring gäller Fedora och andra Red Hat-baserade Linuxdistributioner.

    Där använder startalternativet BleachBit as Administrator numera pkexec i stället för den äldre mekanismen consolehelper.

    Det förbättrar hanteringen av administratörsbehörighet på dessa system.

    Bättre hantering av Snap-paket

    På Ubuntu och andra Linuxdistributioner används olika paketsystem för att installera program.

    Ett av dessa är Snap.

    Snap-paket kan behålla äldre programversioner efter uppdateringar, bland annat för att göra det möjligt att återgå till en tidigare version om något går fel.

    Efter många uppdateringar kan sådana gamla versioner ta upp onödigt diskutrymme.

    BleachBit har sedan tidigare funktioner för att hantera detta, men i version 6.0.6 har städningen förbättrats.

    Programmet kan nu hitta och rensa fler äldre Snap-versioner och undviker samtidigt att visa samma objekt flera gånger i förhandsgranskningen.

    Det är dock klokt att behålla åtminstone en tidigare programversion när möjligheten att ångra en problematisk uppdatering är viktig.

    Förbättringar även för Windows och macOS

    Även om BleachBit ofta förknippas med Linux är programmet tillgängligt för fler operativsystem.

    I Windows har ett fel rättats som kunde uppstå när användaren först körde BleachBit med administratörsrättigheter.

    Problemet kunde innebära att programmets inställningar därefter inte gick att spara när det kördes med vanliga användarrättigheter.

    Den nya versionen kan identifiera och reparera berörda konfigurationskataloger.

    Utvecklarna har också slutat komprimera vissa programfiler. Det kan minska risken för att antivirusprogram felaktigt identifierar BleachBit som skadlig programvara.

    På macOS har stödet utökats för flera välkända program, däribland GIMP, VLC, Zoom, TeamViewer, Adobe Acrobat och Visual Studio Code.

    Det gör att även Macanvändare kan rensa fler typer av tillfälliga filer.

    Färre fel och bättre stabilitet

    Utöver prestandaförbättringarna innehåller BleachBit 6.0.6 en rad mindre rättelser.

    Ett fel som gjorde att ändrade inställningar kunde gå förlorade om programmet avslutades med tangentkombinationen Ctrl+Q har rättats.

    Ett annat problem kunde få BleachBit att låsa sig vid försök att skriva över en CD-ROM-enhet.

    Det har också åtgärdats.

    Dessutom har utvecklarna rättat krascher som kunde inträffa vid vissa språkval, bland annat arabiska och hebreiska, samt förbättrat språkhanteringen.

    Programmet har även fått en uppdaterad ikon.

    Var för sig kan dessa förändringar verka små, men tillsammans gör de att BleachBit fungerar mer förutsägbart i vardagen.

    Behöver man verkligen använda ett städprogram?

    Moderna operativsystem är i allmänhet ganska bra på att hantera sina egna tillfälliga filer.

    Det betyder att det inte är nödvändigt att regelbundet köra ett städprogram för att hålla en dator i gott skick.

    I vissa situationer kan det däremot vara användbart.

    En dator med nästan full systemdisk kan exempelvis ha nytta av att gamla cachefiler och överflödiga programdata tas bort.

    Det kan också vara praktiskt för utvecklare som arbetar med många olika verktyg, eller för användare som vill minska mängden lokalt lagrad webbhistorik.

    Det viktigaste är att förstå vad som raderas.

    Att ta bort cookies kan exempelvis innebära att man blir utloggad från webbplatser. Rensning av cachefiler kan göra att vissa program tillfälligt startar långsammare nästa gång de används, eftersom informationen måste byggas upp på nytt.

    BleachBit erbjuder därför möjlighet att förhandsgranska vilka filer som kommer att tas bort innan raderingen genomförs.

    Den funktionen är värd att använda.

    Ett etablerat Linuxverktyg som fortsätter utvecklas

    BleachBit har funnits i många år och har blivit ett etablerat verktyg för användare som vill ha bättre kontroll över datorns tillfälliga filer.

    Version 6.0.6 visar att utvecklingsarbetet fortsätter.

    Fokus ligger inte bara på att ta bort fler filer, utan också på att göra programmet effektivare, förbättra hanteringen av rättigheter och anpassa det till nya användningsområden.

    Stödet för Docker och AI-baserade programmeringsverktyg visar dessutom hur datoranvändningen förändras.

    I dag är det inte bara webbläsaren och operativsystemet som lämnar efter sig tillfälliga filer. Även avancerade utvecklingsmiljöer och AI-tjänster kan skapa stora mängder data.

    BleachBit 6.0.6 är därför framför allt en välkommen underhållsuppdatering: snabbare, mer kompatibel och med flera rättelser som gör programmet säkrare att använda.

    För den som redan använder BleachBit är den nya versionen värd att uppdatera till.

    Programmet är gratis och distribueras som fri programvara med öppen källkod.


    Ladda ner och läs mer

    > BLEACHBIT 6.0.6
    Version: 6.0.6
    Lansering: 17 oktober 2026
    Typ: Systemrensning och integritet
    Licens: Öppen källkod
    Plattformar: Linux, Windows, macOS
    Filöverskrivning: 512 KiB per block
    Tidigare blockstorlek: 4 KiB
    > PRESTANDA
    • Snabbare programstart
    • Effektivare sökning efter onödiga filer
    • Snabbare filöverskrivning
    • Större datablock vid radering
    • Minskad onödig resursanvändning
    > NYA OCH FÖRBÄTTRADE FUNKTIONER
    • Stöd för webbläsaren Helium
    • Rensning av Docker Desktop
    • Förbättrat stöd för Claude Code
    • Utökad rensning av webbläsarcache
    • Förbättrad hantering av gamla Snap-paket
    • Utökad rensning av LibreWolf
    > LINUXFÖRBÄTTRINGAR
    • Rättade problem med filrättigheter
    • Förbättrad sudo-hantering
    • pkexec används i Fedora
    • Stöd för Ubuntu 26.10
    • Stöd för openSUSE Leap 16.1
    > OBSERVERA
    Förhandsgranska alltid filer innan de raderas. Filöverskrivning garanterar inte säker radering på moderna SSD-enheter.
    root@linux:~# bleachbit –version
    6.0.6
    root@linux:~# bleachbit.org _
  • Smidigare Linux-installationer: openSUSE lanserar installeraren Agama 24

    Slut på röriga menyer och klickande i labyrinter. Med lanseringen av Agama 24 förnyar openSUSE sättet vi installerar Linux på. Nya smarta sökfunktioner, samlade regioninställningar och kraftfull automatisk lagringshantering gör installationsprocessen både snabbare och mer tillgänglig – oavsett om du är en nyfiken hemmaanvändare eller en erfaren systemadministratör.

    Att installera ett operativsystem har historiskt sett krävt tålamod och klickande i utspridda menyer. Med den senaste versionen av det webbaserade installationsverktyget Agama 24 tar openSUSE ett kliv mot en mer sömlös och tillgänglig upplevelse – både för vanliga användare och systemadministratörer.

    Lanseringen fungerar dessutom som en dubbel uppdatering som täcker in förändringar från både version 23 och 24, där stort fokus har lagts på stabilitet, optimering och finjusteringar.

    Ett samlat grepp om region- och språkinställningar

    En av de mest märkbara förändringarna i Agama 24 rör hanteringen av internationella inställningar som språk, tangentbordslayout och tidszon. I tidigare versioner tvingades användaren hoppa mellan tre separata helskärmsmenyer. I den nya versionen har allt samlats i ett enda intuitivt formulär.

    • Smarter sökning: Sökfälten är nu accent-insensitiva, vilket innebär att tecken som é eller ö hittas oavsett hur de skrivs.
    • Tydligare tidszoner: Tidszonsväljaren visar nu både aktuell lokal tid och UTC-offset för varje alternativ.
    • Snabbt godkännande: Alla tre inställningar kan nu verkställas samtidigt med ett enda knapptryck.

    Bättre nätverksöverblick och stärkt tillgänglighet

    När en dator är utrustad med flera liknande nätverkskort kan det vara svårt att avgöra vilket gränssnitt som är kopplat var. Agama 24 introducerar därför valet ”Browse with details…”. Detta öppnar en sorterbar tabell som visar kritisk information som enhetstyp, IP-adresser och aktuell anslutningsstatus för samtliga adaptrar.

    Lika stort utrymme har getts åt tillgänglighet och användarvänlighet i webbgränssnittet:

    • Förbättrad navigering via tangentbord.
    • Mer konsekvent utformade formulär och tydligare textsättningar.
    • Utökat stöd för skärmläsare.
    • Flexiblare temasystem med bättre stöd för mörkt läge, ljust läge och högkontrastläge.

    Avancerad automatisering och intelligent lagringshantering

    Under huven har stor tyngdpunkt lagts på storskalig och automatiserad installation via JSON-baserade profiler.

    Reglerna för att identifiera och välja lagringsenheter har blivit avsevärt mer uttrycksfulla. Systemadministratörer kan nu kombinera sökvillkor med logiska operatörer som AND, OR och NOT. Hårddiskar och volymer kan matchas baserat på allt från kärndrivrutiner, filsystemtyper och etiketter till det exakta antalet partitioner eller deras innehåll.

    För organisationer som migrerar från äldre miljöer introducerar Agama 24 även inledande stöd för AutoYaST. Installeraren kan nu läsa in befintliga AutoYaST-profiler och automatiskt konvertera dem till Agamas egna konfigurationsformat.

    Kvalitet och stabilitet i första rummet

    Eftersom version 23 passerade utan något officiellt meddelande markerar den här lanseringen resultatet av flera månaders intensivt arbete. Istället för att enbart fokusera på nya funktioner har utvecklingsteamet lägt en stor del av sin energi på att testa gränsfall, åtgärda buggar och polera helhetsupplevelsen för att göra installationen så pålitlig som möjligt.

    Ladda hem här

    https://agama-project.github.io/download

    > FAKTA: openSUSE Agama 24_

    [SYSTEM]: Webbaserad Linux-installerare

    [VERSION]: Agama 24 (inkluderar även uppdateringar från v23)

    [HUVUDNYHETER]:

      > STATUS: Redo för installation / Stabilitetsfokus

  • Från hobbyprojekt till världens digitala ryggrad – Linux fyller 35 år

    Den 25 augusti 1991 berättade den då 21-årige studenten Linus Torvalds att han arbetade på ett fritt operativsystem. Projektet var enligt honom ”bara en hobby” och skulle inte bli särskilt stort. Trettiofem år senare finns Linux i allt från mobiltelefoner och trådlösa routrar till superdatorer, rymdsystem och världens största datacenter.

    När Linus Torvalds publicerade sitt meddelande i diskussionsgruppen comp.os.minix var internet fortfarande något som främst användes av universitet, forskare och teknikentusiaster. World Wide Web hade precis börjat ta form och de flesta hemdatorer var inte anslutna till något nätverk.

    Torvalds berättade att han arbetade på ett fritt system för datorer med Intels 386- och 486-processorer. Han hade redan fått kommandotolken Bash och kompilatorn GCC att fungera och ville veta vilka funktioner andra användare saknade i operativsystemet Minix.

    Han underströk samtidigt att projektet inte var professionellt, inte var portabelt och förmodligen aldrig skulle fungera med särskilt många typer av hårdvara.

    Det visade sig vara en av datorhistoriens mindre lyckade framtidsprognoser.

    Vad är egentligen Linux?

    Linux beskrivs ofta som ett operativsystem, men tekniskt sett är Linux själva kärnan – den del av systemet som arbetar närmast datorns hårdvara.

    Kärnan fördelar processortid, hanterar arbetsminnet, kommunicerar med hårddiskar och andra enheter samt ser till att program kan köras utan att störa varandra. Runt Linuxkärnan byggs sedan kompletta operativsystem med verktyg, skrivbordsmiljöer och program.

    Sådana system kallas Linuxdistributioner. Debian, Ubuntu, Fedora, Linux Mint, Arch Linux och openSUSE är några välkända exempel.

    Android använder också Linuxkärnan, även om resten av systemet skiljer sig tydligt från en traditionell Linuxdistribution för datorer.

    Den öppna utvecklingsmodellen förändrade allt

    En viktig förklaring till framgången är att Linux blev fri och öppen programvara. Källkoden är tillgänglig för den som vill studera, ändra och förbättra den.

    Det innebär inte att utvecklingen saknar regler. Ändringar granskas noggrant innan de godkänns, och utvecklingen är uppdelad mellan tusentals personer med ansvar för olika delar av kärnan.

    Modellen gör det möjligt för privatpersoner, universitet och konkurrerande företag att arbeta med samma tekniska grund. En förbättring som utvecklas för en server kan senare komma till nytta i en persondator, mobiltelefon eller inbyggd elektronisk produkt.

    Linux utveckling visar att mycket stora och komplicerade tekniska projekt kan skapas genom internationellt samarbete. Företag bidrar med pengar och utvecklare, medan frivilliga rapporterar fel, skriver dokumentation och utvecklar nya funktioner.

    Linux finns överallt – även när det inte syns

    Många människor använder Linux varje dag utan att känna till det. Systemet finns bland annat i:

    • Androidtelefoner och surfplattor
    • webbservrar och molntjänster
    • trådlösa routrar och nätverksutrustning
    • smart-tv-apparater och digitalboxar
    • industriella styrsystem
    • bilar och annan fordonselektronik
    • satelliter och forskningsutrustning
    • praktiskt taget hela den moderna superdatorvärlden

    När någon öppnar en webbsida, tittar på strömmande video eller sparar en fil i en molntjänst är sannolikheten stor att informationen någonstans på vägen behandlas av en Linuxbaserad server.

    Linux har blivit särskilt viktigt där stabilitet, säkerhet och möjligheten att anpassa systemet är avgörande. En tillverkare behöver inte vänta på att ett enskilt programvaruföretag ska lägga till en funktion. Företaget kan självt förändra koden eller anlita någon som gör det.

    Varför blev inte Linux lika stort på vanliga datorer?

    På servrar, superdatorer och inbyggda system har Linux en mycket stark ställning. På traditionella stationära och bärbara datorer är marknadsandelen betydligt mindre.

    Det beror inte nödvändigtvis på tekniska brister. Windows följer med de flesta nya persondatorer, och många användare fortsätter helt enkelt att använda det system som redan är installerat. Vissa kommersiella program och spel har dessutom länge saknat Linuxversioner.

    Situationen har dock förändrats. Moderna distributioner är enklare att installera, hårdvarustödet har förbättrats och allt fler program fungerar direkt i webbläsaren. Spelplattformen Steam och kompatibilitetslagret Proton har också gjort det möjligt att köra ett stort antal Windowsspel i Linux.

    För äldre datorer kan en lättare Linuxdistribution ge maskinen flera extra användbara år. Det minskar behovet av att köpa nytt och kan därmed även minska mängden elektronikavfall.

    Ett operativsystem som kan kontrolleras

    Linux handlar inte bara om kostnad. Fri programvara ger användaren möjlighet att undersöka vad systemet gör och att fortsätta använda eller utveckla det även om en leverantör ändrar strategi.

    Det är särskilt betydelsefullt för myndigheter, företag och organisationer som vill undvika att bli helt beroende av en enda tillverkare. Öppen källkod innebär inte automatiskt att ett system är säkert, men den gör det möjligt för oberoende experter att granska koden och upptäcka problem.

    Linux kan dessutom anpassas till nästan allt – från mycket små enkortsdatorer till enorma datorsystem med tusentals processorer.

    Linux har två födelsedagar

    Den 25 augusti firas dagen då Linus Torvalds offentliggjorde sitt projekt. Den första publikt tillgängliga versionen, Linux 0.01, publicerades däremot den 17 september 1991.

    Därför förekommer båda datumen som Linux födelsedag. Den 25 augusti markerar idéns presentation för omvärlden, medan den 17 september markerar den första offentliga utgåvan.

    Från studentprojekt till samhällsbärande teknik

    Det mest anmärkningsvärda med Linux är kanske inte hur stort systemet har blivit, utan att utvecklingen fortfarande fortsätter enligt samma grundidé: människor och organisationer över hela världen samarbetar kring en gemensam teknisk plattform.

    Det som började som ett studentprojekt för en begränsad typ av persondator har blivit en central del av det moderna informationssamhället.

    Linus Torvalds trodde inte att projektet skulle bli stort och professionellt. Trettiofem år senare hjälper Linux till att driva mobiltelefoner, internetservrar, forskningssystem och världens kraftfullaste datorer.

    Inte illa för något som började som ”bara en hobby”.

    Grattis på 35-årsdagen, Linux!

  • Google Chrome kommer till Linuxdatorer med ARM64

    Google har börjat erbjuda en officiell version av Chrome för ARM64-baserade Linuxdatorer. Med nya DEB- och RPM-paket får användare av Debian, Ubuntu, Fedora och openSUSE nu tillgång till samma Chrome-funktioner och automatiska uppdateringar som på traditionella Intel- och AMD-system.

    Google har börjat erbjuda en särskild version av Chrome för Linuxdatorer med ARM64-processorer. Därmed behöver användare inte längre förlita sig enbart på Chromium eller andra alternativa webbläsare.

    De nya versionerna har lagts till på Chromes officiella nedladdningssida utan någon större lansering eller separat presentation från Google. Där finns nu två nya installationspaket:

    • ett DEB-paket för Debian och Ubuntu
    • ett RPM-paket för Fedora och openSUSE

    Det innebär att Chrome kan installeras på ungefär samma sätt som på vanliga Linuxdatorer med Intel- eller AMD-processorer.

    Vad är ARM64?

    ARM64 är en processorarkitektur som blivit vanlig i energisnåla datorer, enkortsdatorer, servrar och bärbara enheter. Tekniken används bland annat i Raspberry Pi, Apple Silicon-datorer, vissa Chromebook-modeller och flera datorer med Windows on ARM.

    Traditionella persondatorer använder oftast så kallade x86-64-processorer från Intel eller AMD. Program som är byggda för x86-64 kan inte automatiskt köras på ARM64. Utvecklarna måste därför skapa och underhålla en särskild version av programmet för ARM-plattformen.

    Google har sedan tidigare erbjudit Chrome för ARM-baserade Chromebook-datorer, Apple-datorer och Windowsdatorer. Däremot har det länge saknats en officiell Chrome-version för vanliga Linuxinstallationer på ARM64.

    Chromium har varit det vanligaste alternativet

    Linuxanvändare med ARM64-hårdvara har hittills främst fått använda Chromium. Det är det öppna projekt som ligger till grund för Google Chrome och flera andra webbläsare.

    Chromium och Chrome är mycket lika, men de är inte helt identiska. Chrome distribueras direkt av Google och innehåller Googles egna komponenter, tjänsteintegrationer och varumärkesanpassningar.

    För många användare fungerar Chromium utmärkt. Den som använder Google-konto, synkronisering, vissa medieformat eller särskilda Google-tjänster kan däremot föredra den fullständiga Chrome-versionen.

    Den nya ARM64-versionen ska enligt Google erbjuda samma grundläggande funktioner som Chrome på andra plattformar. Det omfattar bland annat:

    • stöd för webbläsartillägg
    • synkronisering via Google-konto
    • integration med Googles tjänster
    • automatiska säkerhets- och programuppdateringar

    Lanseringen blev något försenad

    Google meddelade i mars 2026 att en ARM64-version av Chrome för Linux skulle lanseras under årets andra kvartal. Det innebar att versionen förväntades bli tillgänglig senast i slutet av juni.

    Den tidsplanen höll inte riktigt. Installationspaketen dök upp först senare, och Google har ännu inte gjort någon större lansering på Chromium-bloggen eller i företagets vanliga kanal för information om Chrome-versioner.

    Att paketen nu finns på den officiella nedladdningssidan visar ändå att stödet har börjat rullas ut till användarna.

    Samma installation som på vanliga Linuxdatorer

    Installationen fungerar på samma sätt som för den befintliga x86-64-versionen av Chrome.

    Användaren laddar ner rätt paket från Googles webbplats och installerar det med Linuxdistributionens vanliga pakethanterare. Vilken fil som ska användas beror på distributionen:

    • Debian och Ubuntu använder normalt DEB-paket.
    • Fedora och openSUSE använder normalt RPM-paket.

    Vid installationen läggs även Googles programförråd till i systemet. Det gör att framtida Chrome-uppdateringar kan installeras automatiskt tillsammans med datorns övriga systemuppdateringar.

    På Debian och Ubuntu sker det via APT. Fedora använder vanligen DNF, medan openSUSE använder Zypper.

    En viktig förändring för ARM-baserade Linuxdatorer

    Lanseringen är särskilt intressant eftersom ARM64 blir vanligare även utanför mobiltelefoner och specialbyggda enheter. Arkitekturen används numera i allt från små hemdatorer och utvecklingskort till arbetsstationer och kraftfulla servrar.

    För användare av exempelvis Raspberry Pi och andra ARM-baserade datorer har Chromium länge varit det naturliga valet. Nu blir det även möjligt att använda en webbläsare som distribueras och uppdateras direkt av Google, förutsatt att datorns Linuxdistribution och övriga systemkrav stöds.

    Chromium kommer samtidigt att fortsätta finnas kvar i Linuxdistributionernas egna programförråd. Skillnaden är att användarna nu får ytterligare ett officiellt alternativ.

    Google Chrome för ARM64 Linux finns som DEB- och RPM-paket på Chromes officiella nedladdningssida.

    https://www.google.com/intl/sv/chrome

    Fakta: Google Chrome för ARM64 Linux

    Processorarkitektur: ARM64, även kallad AArch64.

    Paketformat: DEB för Debian och Ubuntu samt RPM för Fedora och openSUSE.

    ida.

    Uppdateringar: Installationen lägger till Googles programförråd, vilket gör att Chrome kan uppdateras genom distributionens vanliga pakethanterare.

    Funktioner: Stöd för tillägg, Google-konto, synkronisering och Googles tjänster.

    Skillnad mot Chromium: Chrome distribueras av Google, medan Chromium är det öppna källkodsprojekt som ligger till grund för webbläsaren.

  • Linux 7.1 är här – snabbare filsystem, bättre hårdvarustöd och starkare säkerhet

    Linux 7.1 är här och bjuder på flera viktiga förbättringar under huven. Den nya kärnan ger bland annat bättre stöd för NTFS-diskar, starkare säkerhet med Landlock, effektivare energihantering för moderna processorer och förbättrat stöd för filsystem, nätverk, grafik och ny hårdvara. För vanliga användare betyder det på sikt ett stabilare och mer framtidssäkert Linuxsystem.

    Linuxkärnan fortsätter att utvecklas i hög takt. Med version 7.1 får världens kanske viktigaste öppna kärna en rad förbättringar som märks både för vanliga användare, systemadministratörer och utvecklare. Det handlar om allt från bättre stöd för moderna processorer och lagringsenheter till förbättrad säkerhet och snabbare filsystem.

    Linux är själva hjärtat i operativsystem som Android, Ubuntu, Debian, Fedora, Arch Linux, Linux Mint och många andra distributioner. Kärnan ansvarar för kontakten mellan programmen och datorns hårdvara. När du öppnar en fil, ansluter ett USB-minne, använder nätverket eller startar ett program är Linuxkärnan inblandad i bakgrunden.

    Med Linux 7.1 får kärnan flera tekniska förbättringar som gör systemet mer modernt, effektivt och säkert.

    Ny NTFS-hantering med bättre skrivstöd

    En av de största nyheterna i Linux 7.1 är en ny implementation av NTFS-filsystemet. NTFS är det filsystem som länge har använts i Windows, och stöd för NTFS är därför viktigt för alla som vill läsa och skriva till Windows-diskar från Linux.

    Den nya NTFS-lösningen har varit under utveckling i flera år och innehåller fullt skrivstöd. Det betyder att Linux bättre kan hantera filer på NTFS-formaterade diskar, inte bara läsa dem. För användare som ofta flyttar filer mellan Windows och Linux kan detta bli en märkbar förbättring.

    Den nya implementationen använder modernare teknik i Linuxkärnan, bland annat delayed allocation, iomap och folio-integration. Det låter kanske avancerat, men i praktiken handlar det om att filskrivning kan bli snabbare, stabilare och mer effektiv. Till detta kommer även en ny uppsättning användarverktyg, kallad ntfsprogs-plus.

    Starkare säkerhet med Landlock

    Linux 7.1 innehåller också en förbättring av Landlock, ett säkerhetssystem i Linux som gör det möjligt att begränsa vad program får komma åt.

    Den nya versionen inför en ny åtkomsträtt för pathname UNIX domain sockets. UNIX domain sockets används ofta för kommunikation mellan program på samma system. Genom att kunna styra åtkomst även på detta område får utvecklare och systemadministratörer bättre möjlighet att bygga säkrare miljöer.

    Detta är särskilt viktigt i en tid då fler program körs isolerat, till exempel i containrar, sandlådor och olika typer av begränsade körmiljöer.

    Bättre energihantering för moderna datorer

    Linux 7.1 innehåller förbättringar i drivrutinerna amd-pstate och intel_idle. Dessa delar av kärnan har betydelse för hur processorer från AMD och Intel hanterar strömförbrukning och vilolägen.

    För bärbara datorer kan sådana förbättringar innebära bättre batteritid, lägre värmeutveckling och tystare drift. För servrar kan effektivare energihantering minska strömförbrukningen, vilket är viktigt både ekonomiskt och miljömässigt.

    Förbättringar för exFAT, CIFS, Ceph och andra filsystem

    Linux 7.1 innehåller även förbättringar för flera andra filsystem.

    exFAT får stöd för att förallokera kluster utan att först nollställa dem. Det kan minska fragmentering och göra filhanteringen effektivare, särskilt på USB-minnen, minneskort och externa diskar.

    CIFS-klienten, som används för att komma åt Windows- och Samba-delningar, får stöd för O_TMPFILE. Det gör det möjligt att skapa temporära filer på ett säkrare och mer flexibelt sätt.

    Ceph, som ofta används i större lagringskluster, får ny infrastruktur för att samla in och rapportera I/O-statistik per subvolym. Det är framför allt intressant för driftmiljöer där man behöver övervaka prestanda och belastning noggrant.

    Även EXT4 och F2FS får förbättringar. EXT4 är fortfarande ett av de vanligaste filsystemen på Linux, medan F2FS ofta används på flashbaserad lagring.

    Nya möjligheter för BPF och io_uring

    Linux 7.1 fortsätter också utvecklingen av BPF och io_uring, två tekniker som blivit allt viktigare i moderna Linuxsystem.

    BPF används bland annat för avancerad nätverksfiltrering, övervakning, säkerhet och prestandaanalys. I Linux 7.1 tillkommer bland annat stöd för fsession på IBM System/390-arkitekturen.

    io_uring är ett modernt gränssnitt för snabbare in- och utmatning. Det används för att göra fil- och nätverksoperationer mer effektiva. Med BPF-stöd i io_uring öppnas nya möjligheter för avancerad kontroll och optimering direkt i kärnan.

    Förbättringar för lagring och blockenheter

    Den användarbaserade blockdrivrutinen ublk får en ny funktion för zero-copy-I/O via flaggan UBLK_F_SHMEM_ZC. Zero-copy innebär att data kan flyttas mer effektivt utan onödiga kopieringar i minnet. Det kan ge bättre prestanda i vissa typer av lagringslösningar.

    Linux 7.1 lägger också till stöd för att generera och verifiera T10 protection information på filsystemsnivå. Det är en teknik som används för att upptäcka datakorruption och öka tillförlitligheten i lagringssystem.

    Dessutom byggs stödet för TCG Storage Opal SSC Single User Mode ut i sed-opal-gränssnittet. Det är relevant för självkrypterande lagringsenheter och säker hantering av diskar.

    Mer hårdvarustöd

    Som vanligt innehåller en ny Linuxkärna också mängder av nytt och förbättrat hårdvarustöd.

    Linux 7.1 aktiverar Intels Flexible Return and Event Delivery, FRED, som standard. Detta är en modern funktion i Intel-processorer som förändrar hur vissa typer av händelser och övergångar hanteras i processorn.

    Kärnan får även stöd för CPU Memory Latency PMU på NVIDIA Tegra410-systemkretsar. Det är främst intressant för inbyggda system och utvecklare som arbetar nära hårdvaran.

    USB- och Thunderbolt-drivrutinerna får också förbättringar. Det gäller bland annat stöd för nya USB-strömförsörjningsdrivrutiner, uppdateringar av dwc3-drivrutinen och utökat stöd för ny hårdvara.

    Grafikdrivrutinerna för AMDGPU och Intel i915 förbättras också, vilket är viktigt för både skrivbordsanvändare och bärbara datorer.

    Nätverk, ljud och systemprestanda

    Utöver de stora nyheterna innehåller Linux 7.1 många mindre förbättringar i nätverksstacken, ljudsystemet och olika kärnkomponenter.

    Den typen av ändringar märks kanske inte direkt i form av en ny knapp eller funktion i skrivbordsmiljön, men de bidrar till att Linux fungerar bättre över tid. Bättre nätverkskod kan ge stabilare uppkopplingar. Bättre ljudstöd kan innebära att fler ljudkretsar fungerar direkt. Förbättrad schemaläggning och I/O-hantering kan ge ett mer responsivt system.

    Ska man uppgradera direkt?

    Den som är tekniskt intresserad kan hämta Linux 7.1 direkt från Linus Torvalds git-träd eller från kernel.org och kompilera kärnan själv.

    För de flesta användare är det däremot klokare att vänta tills den nya kärnan kommer via den egna Linuxdistributionens vanliga uppdateringar. Distributioner som Ubuntu, Debian, Fedora, Arch Linux och openSUSE testar och paketerar kärnor på olika sätt. Genom att vänta på distributionens version minskar risken för problem med drivrutiner, moduler och systemintegration.

    För vanliga skrivbordsanvändare är alltså rådet enkelt: vänta på att din distribution erbjuder Linux 7.1 i sina stabila förråd.

    Linux fortsätter framåt

    Linux 7.1 är ingen revolution som förändrar allt över en natt. Det är snarare ännu ett steg i den långsamma men kraftfulla utveckling som gjort Linux till en grundpelare i allt från mobiltelefoner och routrar till superdatorer, servrar och vanliga persondatorer.

    De stora nyheterna – bättre NTFS-stöd, starkare Landlock-säkerhet, effektivare energihantering och utökat hårdvarustöd – visar att Linux fortsätter att anpassa sig till moderna behov.

    För användaren betyder det i slutändan ett stabilare, säkrare och mer framtidssäkert system. För utvecklare och systemadministratörer innebär det fler verktyg, bättre kontroll och större möjligheter att bygga robusta lösningar.

    Linux 7.1 är därför inte bara ännu en versionssiffra. Det är ett tecken på att den öppna kärnan fortsätter att utvecklas i takt med hårdvaran, säkerhetskraven och användarnas behov.

    https://www.kernel.org

    Fakta: Linux 7.1

    Typ: Ny version av Linuxkärnan

    Viktig nyhet: Ny NTFS-implementation med fullt skrivstöd, bättre prestanda och modernare hantering av Windows-formaterade diskar.

    Säkerhet: Landlock får utökade möjligheter att begränsa åtkomst till pathname UNIX domain sockets.

    Filsystem: Förbättringar för bland annat NTFS, exFAT, CIFS, Ceph, EXT4 och F2FS.

    Prestanda: Vidareutveckling av BPF, io_uring, ublk och zero-copy-I/O.

    Hårdvara: Bättre stöd för moderna AMD- och Intel-system, USB, Thunderbolt, grafikdrivrutiner och inbyggda system.

    Energihantering: Förbättringar i amd-pstate och intel_idle kan bidra till lägre strömförbrukning, bättre batteritid och svalare drift.

    Rekommendation: Vanliga användare bör vänta tills Linux 7.1 erbjuds via den egna distributionens stabila uppdateringar.

  • openSUSE släpper Agama 19-installationsprogrammet med många nya funktioner och förbättringar

    Agama 19 markerar ett stort steg framåt för openSUSE:s installationsverktyg, med en modern webbaserad design, nya installationslägen och förbättrad flexibilitet. Den nya versionen introducerar dessutom ett omarbetat API som öppnar för mer avancerad automatisering och konfiguration, samtidigt som kompatibiliteten med tidigare versioner behålls.

    Denna version introducerar en större arkitektonisk omarbetning som gör det möjligt att styra installationsprogrammets kärna genom ett enhetligt och enkelt API.

    openSUSE-projektet har släppt den webbaserade installationsprogramvaran Agama 19 för operativsystemen openSUSE Tumbleweed, Slowroll och MicroOS. Det är en större uppdatering som innehåller flera nya funktioner, mindre förbättringar och buggfixar.

    Agama 19 släpps fyra månader efter Agama 18 och introducerar möjligheten att installera vissa SUSE Linux-distributioner i så kallade installationslägen, såsom Standard eller Immutable. Dessutom tillkommer en ny inställning för startladdaren, updateNvram, som uppdaterar det icke-flyktiga minnet (NVRAM), samt stöd för att använda SSH-publika nycklar för att autentisera root-användaren.

    Nytt är också möjligheten att installera i en befintlig LVM-volymgrupp samt att lägga till nya fysiska volymer i en existerande volymgrupp. Det finns även ett nytt alternativ för att ladda ner den aktuella installationskonfigurationen i JSON-format, vilket används av Agamas kommandoradsverktyg och vid obevakad installation.

    ”Detta är ett första steg mot att göra webbgränssnittet till ett användbart verktyg för lärande och prototypframtagning i mer avancerade scenarier, även om denna funktionalitet fortfarande kan förbättras ur ett användbarhetsperspektiv”, säger utvecklarna.

    Nätverkssidan har förbättrats och gör det nu möjligt att definiera nya Ethernet-anslutningar samt dynamiskt reagera på förändringar i det underliggande systemet, till exempel när en nätverkskabel ansluts eller när en ny Wi-Fi-adapter kopplas in.

    Även den live-baserade Agama-installations-ISO:n har uppdaterats, med bättre stöd för seriell konsol och anpassade tidsgränser. Dessutom har placeringen av kernel och initramfs enhetliggjorts mellan olika arkitekturer. En ny startparameter, live.net_config_tui=1, har också lagts till, vilken startar NetworkManagers textbaserade gränssnitt (nmtui) innan Agama körs.

    Under huven introducerar Agama 19 en omfattande arkitekturell förändring som gör att installationsprogrammets kärna kan styras via ett konsekvent och enkelt API, samtidigt som det JSON-baserade konfigurationsformatet förblir helt bakåtkompatibelt med tidigare versioner.

    Se den fullständiga ändringsloggen för mer information. För att använda Agama-installationsprogrammet för openSUSE Tumbleweed, MicroOS eller Slowroll behöver du ladda ner Agama live-ISO-avbilden, skapa ett startbart medium (till exempel på ett USB-minne) och starta från det. De vanliga live-ISO-avbilderna använder fortfarande det äldre installationsverktyget YaST.

    https://agama-project.github.io/download

    Faktaruta: Agama 19

    Version: Agama 19

    Typ: Webbaserat installationsprogram

    Stödda system: openSUSE Tumbleweed, Slowroll och MicroOS

    Nyheter: Installationslägen, stöd för SSH-nycklar för root, förbättrad nätverkshantering och LVM-stöd

    Arkitektur: Ny enhetlig API-baserad kärna

    Konfiguration: JSON-format med bakåtkompatibilitet

    ISO: Agama Live ISO krävs för att använda installationsprogrammet

    Obs: Vanliga live-ISO-filer använder fortfarande YaST-installationsprogrammet

  • Kan SUSE få ny ägare igen? – ännu ett kapitel i Linux-företagets långa ägarhistoria

    SUSE kan återigen vara på väg mot ett ägarbyte. Enligt uppgifter från Reuters undersöker den svenska riskkapitaljätten EQT möjligheten att sälja Linuxföretaget – en affär som kan värdera bolaget till omkring 6 miljarder dollar. Om försäljningen blir verklighet skulle det innebära ännu ett kapitel i SUSE:s långa historia av ägarbyten, men sannolikt utan dramatiska förändringar för användare av openSUSE eller företagets Linuxplattformar.

    Det tyska Linuxföretaget SUSE, en av världens största leverantörer av Linuxlösningar för företag, kan återigen stå inför ett ägarbyte. Enligt uppgifter från nyhetsbyrån Reuters undersöker den nuvarande ägaren, det svenska riskkapitalbolaget EQT AB, möjligheten att sälja bolaget. Om en affär blir verklighet kan värderingen landa på upp till 6 miljarder dollar.

    Det är dock viktigt att betona att processen fortfarande befinner sig i ett tidigt skede. EQT har anlitat investmentbanken Arma Partners för att undersöka intresset bland potentiella köpare, främst andra riskkapitalbolag. Någon affär är ännu inte beslutad och det finns heller ingen bekräftad köpare.

    Ett Linuxföretag som ofta bytt ägare

    Att SUSE kan få en ny ägare är egentligen inget ovanligt. Företaget har under de senaste två decennierna genomgått flera stora ägarförändringar.

    År 2003 köptes SUSE av Novell, som då ville stärka sin position inom företags-Linux. När Novell i sin tur köptes upp 2010 av The Attachmate Group följde SUSE med i affären.

    Fyra år senare slogs Attachmate samman med Micro Focus International, vilket gjorde Micro Focus till nästa ägare.

    Nästa stora förändring kom 2018, när Micro Focus sålde SUSE till det svenska riskkapitalbolaget EQT för ungefär 2,5 miljarder dollar. Under EQT:s ledning börsnoterades bolaget 2021 på Frankfurtbörsen.

    Men börsperioden blev kort. 2023 valde EQT att köpa ut bolaget från börsen igen och göra det privatägt, i en affär som värderade SUSE till cirka 2,72 miljarder euro (ungefär 2,96 miljarder dollar).

    Om SUSE nu skulle säljas för omkring 6 miljarder dollar innebär det alltså nästan en fördubbling av värdet på drygt två år.

    En viktig aktör i företags-Linux

    SUSE är i dag en central aktör inom företagsvärlden för Linux. Företaget utvecklar bland annat distributionen SUSE Linux Enterprise, som används av många stora organisationer för att köra kritiska system.

    Tekniken används i en rad olika miljöer – från molnplattformar och datacenter till stordatorer och edge-system. Enligt företaget själva är många företag på Fortune 500-listan beroende av deras lösningar för att driva sina IT-plattformar.

    Det gör också att SUSE spelar en viktig roll i det globala Linux-ekosystemet.

    Vad händer med openSUSE?

    När ett Linuxföretag byter ägare uppstår ofta frågor om hur det påverkar öppna projekt kopplade till företaget. I SUSE:s fall gäller det framför allt openSUSE-projektet, den communitydrivna Linuxdistribution som fungerar som en viktig teknisk grund för mycket av SUSE:s utveckling.

    Historiskt har dock openSUSE klarat tidigare ägarförändringar utan större problem. Projektet har en självständig styrningsmodell och en stark community, vilket gör att utvecklingen kan fortsätta även om företagets ägarstruktur förändras.

    Ett eventuellt ägarbyte för SUSE innebär därför inte automatiskt några förändringar för openSUSE-användare.

    Fortfarande bara spekulationer

    Trots uppgifterna från Reuters finns det i nuläget ingen bekräftad affär. Processen är fortfarande i ett utforskande skede och det är inte säkert att någon försäljning över huvud taget blir av.

    Varken EQT eller SUSE har ännu lämnat något officiellt uttalande om uppgifterna.

    Men om en försäljning faktiskt genomförs skulle det bli ännu ett kapitel i SUSE:s långa historia av ägarbyten – och ytterligare ett exempel på hur värdefulla Linuxföretag har blivit i dagens globala IT-ekonomi.

    https://www.reuters.com/business/eqt-eyes-potential-6-billion-sale-linux-pioneer-suse-sources-say-2026-03-09

  • Ventoy 1.1.09 – ett litet steg för Btrfs, ett stort steg för multiboot-entusiaster

    Ett enda USB-minne som kan starta mängder av olika operativsystem har länge varit ett oumbärligt verktyg för Linux-användare och systemadministratörer. Med den nya versionen Ventoy 1.1.09 tar projektet ett försiktigt steg mot framtiden genom experimentellt stöd för det moderna filsystemet Btrfs, samtidigt som viktiga buggar rättas och kompatibiliteten med flera populära Linux-distributioner förbättras.

    Att bära med sig ett helt operativsystem – eller flera – i fickan har blivit vardag för systemadministratörer, utvecklare och Linux-entusiaster. Ett av de mest uppskattade verktygen för detta är Ventoy, ett smart program som låter dig lägga flera ISO-filer på ett USB-minne och starta dem direkt, utan att behöva skriva om minnet varje gång.

    Nu är Ventoy 1.1.09 släppt, och även om versionsnumret antyder en mindre uppdatering, innehåller den flera förändringar som är värda uppmärksamhet.

    Experimentellt stöd för Btrfs – försiktigt men lovande

    Den största nyheten i Ventoy 1.1.09 är experimentellt stöd för filsystemet Btrfs. Btrfs är ett modernt Linux-filsystem som erbjuder funktioner som snapshots, dataintegritetskontroller och komprimering, och som länge varit populärt bland avancerade Linux-användare.

    Stödet är dock medvetet begränsat. Ventoy fungerar endast med Btrfs i enkel volymlayout utan RAID, och ISO-filer som ligger på Btrfs-partitioner får inte vara komprimerade. Projektet betonar tydligt att funktionen är avsedd för tidig testning och inte för produktionsbruk. Det är med andra ord ett första försiktigt steg snarare än ett fullfjädrat stöd.

    Fixar för openSUSE Leap 16.0

    Uppdateringen innehåller även en viktig kompatibilitetsfix för openSUSE Leap 16.0. Ett tidigare fel gjorde att både installations- och live-avbilder kunde misslyckas med att starta på vissa system. I Ventoy 1.1.09 är detta problem åtgärdat, vilket åter gör det möjligt att använda Ventoy pålitligt för openSUSE-installationer.

    Arch Linux och persistens fungerar igen

    En annan förbättring riktar sig till Arch Linux-användare. Persistens, som gör det möjligt att spara ändringar i ett live-system mellan omstarter, hade slutat fungera med nyare Arch-versioner. Detta är nu fixat, vilket är särskilt viktigt för användare som kör Arch Linux från USB som ett portabelt arbetsmiljö-system.

    Förbättringar i VentoyPlugson WebUI

    Ventoy innehåller även ett webbaserat gränssnitt, VentoyPlugson WebUI, som används för att hantera plugins och avancerade inställningar. I den nya versionen har flera visningsbuggar rättats till, vilket gör gränssnittet tydligare och smidigare att använda via webbläsaren.

    Ventoy bortom USB – projektet iVentoy

    Parallellt med Ventoy fortsätter utvecklingen av iVentoy, en mer avancerad lösning för nätverksbaserad operativsystemdistribution. iVentoy fungerar som en PXE-server och gör det möjligt att starta och installera operativsystem direkt över nätverket, utan fysiska installationsmedier.

    iVentoy stöder både Legacy BIOS och flera UEFI-varianter, inklusive IA32, x86_64 och ARM64. Systemet är kompatibelt med över 110 olika operativsystemstyper, bland annat Windows, WinPE, Linux-distributioner och VMware-avbilder.

    Sammanfattning

    Ventoy 1.1.09 är ingen dramatisk omvälvning, men det är en stabil och genomtänkt uppdatering. Det experimentella Btrfs-stödet visar på framtidsambitioner, samtidigt som viktiga buggar och kompatibilitetsproblem har lösts. För befintliga användare är uppdateringen väl värd att installera, och för nya användare fortsätter Ventoy att vara ett av de mest eleganta sätten att hantera flera operativsystem på ett och samma USB-minne.

    https://www.ventoy.net/en/download.html

    FAKTARUTA: Ventoy 1.1.09
    Vad är det? Ventoy är ett multiboot-verktyg som låter dig lägga flera ISO-filer på ett USB-minne och starta dem direkt via en meny.
    Nyhet: Btrfs (experimentellt) Stöd för Btrfs i enkel volym (icke-RAID). ISO-filer på Btrfs får inte vara komprimerade. Avsett för tidig testning, inte produktion.
    Fix: openSUSE Leap 16.0 Åtgärdar uppstartsproblem som påverkat installation- och live-avbilder i vissa miljöer.
    Fix: Arch Linux persistens Lagar ett fel där persistenspluginet inte fungerade med nyare Arch Linux-versioner.
    Förbättring: VentoyPlugson WebUI Rättar visningsbuggar i webbgränssnittet för plugin- och konfigurationshantering.
    Tips: Om du testar Btrfs-stödet, börja med en USB-enhet avsedd för test och behåll en backup av viktiga ISO-filer.
  • openSUSE Tumbleweed byter standardbootloader – GRUB2-BLS tar över för UEFI-installationer

    openSUSE Tumbleweed tar ännu ett steg mot framtidens Linux genom att byta standardbootloader för nya UEFI-installationer: från klassiska GRUB2 till GRUB2-BLS. För användaren innebär det enklare hantering av uppstartsmenyn, bättre stöd för full diskkryptering och smidigare integration med moderna säkerhetslösningar som TPM2 och FIDO2. BIOS-användare märker ingen skillnad – där fortsätter den traditionella GRUB2-uppsättningen som vanligt.

    openSUSE Tumbleweed fortsätter att ligga i framkant bland Linuxdistributioner. Nu meddelar projektet att man byter ut den klassiska GRUB2-bootloadern mot GRUB2-BLS som standard vid nya installationer med UEFI. Använder du fortfarande BIOS? Då påverkas du inte – där är det fortfarande vanliga GRUB2 som gäller.

    Varför byter openSUSE?

    Om du installerar Tumbleweed igen på en modern dator med UEFI kommer YaST-installationsprogrammet numera att välja GRUB2-BLS automatiskt. Det här är samma linje som openSUSE MicroOS redan slagit in på, där man använder systemd-boot – ett modernt och snabbt alternativ.

    Den största anledningen är bättre stöd för full diskkryptering (FDE) i kombination med systemd-baserade verktyg, inklusive stöd för TPM2 och FIDO2-nycklar för säker uppstart.

    Vad är GRUB2-BLS egentligen?

    GRUB2-BLS är fortfarande GRUB2, men med extra patchar tagna från Fedora-projektet. Dessa patchar gör bootloadern kompatibel med Boot Loader Specification (BLS) – ett modernt sätt att beskriva uppstartsmenyer med små textfiler i katalogen:

    /boot/efi/loader/entries/
    

    Varje fil motsvarar ett startalternativ och innehåller:

    • vilken kärna som ska laddas
    • initrd-filen
    • kärnans kommandorad

    I kommande versionen GRUB 2.14 blir dessa patchar en integrerad del av projektet, så GRUB2-BLS blir på sikt den normala GRUB2-upplevelsen.

    Inga fler grub2-mkconfig

    En av de praktiska skillnaderna är att systemet inte längre bygger statiska konfigurationsfiler vid varje uppdatering. GRUB2-BLS läser helt enkelt av katalogen med startposter vid uppstart och bygger menyn dynamiskt.

    Det gör att gamla verktyg som grub2-mkconfig och grub2-install inte längre behövs.

    Ny struktur: allt i en enda EFI-fil

    I klassisk GRUB2 låg moduler, teman, fonter och konfiguration spridda i /boot/grub2/.
    Med GRUB2-BLS packas allt ihop i en enda EFI-binär i:

    /boot/efi/EFI/opensuse
    

    Detta är möjligt eftersom UEFI-partitionen (ESP) nu är betydligt större – installeraren föreslår omkring 1 GB.

    Anledningen?
    Kärnor och initrds kommer också att ligga i ESP, vilket krävs för att FDE med systemd ska fungera smidigt.

    Så påverkar det installationen

    För nya installationer gör YaST allt automatiskt:

    1. ESP skapas i rätt storlek
    2. GRUB2-BLS väljs som bootloader
    3. Startposter skapas enligt BLS-standard

    Vill du istället köra klassisk GRUB2 eller systemd-boot?
    Det går fortfarande, men du måste ändra det manuellt på skärmen Installation Settings → Booting.

    Full diskkryptering med TPM2 eller FIDO2

    När BLS används kan Tumbleweed installeras med systemd-baserad full diskkryptering direkt från:

    Suggested Partitioning → Guided Setup → Enable Disk Encryption

    Där kan du:

    • ange LUKS2-lösenord
    • lägga till TPM2 eller FIDO2 som extra säkerhetsnycklar

    För bärbara datorer rekommenderas TPM2 + PIN, där TPM kontrollerar att maskinen inte har manipulerats innan lösenordet accepteras.

    Uppdateringar och kernelparametrar

    Eftersom bootmenyn genereras dynamiskt sker uppdateringar av startposterna automatiskt via verktyget:

    sdbootutil update
    

    Snapper och SUSE-moduler använder detta bakom kulisserna.

    Vill du ändra boot-parametrar?

    1. Redigera /etc/kernel/cmdline
    2. Kör:
    sdbootutil update-all-entries
    

    Så sprids ändringen till alla snapshot-poster.

    Kan man uppgradera ett befintligt system?

    Tekniskt: Ja.
    Praktiskt: openSUSE rekommenderar det inte, främst eftersom de flesta system har för liten ESP-partition. Den behöver utökas för att hålla kärnor och initrd-filer.

    Det finns dock officiella instruktioner för den som vill försöka.

    Sammanfattning

    openSUSE Tumbleweed tar ett modernt steg framåt genom att:

    • använda GRUB2-BLS som standard vid UEFI-installationer
    • följa Boot Loader Specification
    • förenkla hantering av bootmenyer
    • förbättra stödet för säker full diskkryptering

    Det här är ett stort men positivt förändringssteg för användare som vill ha maximal flexibilitet och framtidssäker teknik i sin Linuxinstallation.

    openSUSE Tumbleweed – Teknisk faktaruta (GRUB2-BLS)

    Distribution:
    • openSUSE Tumbleweed (rolling release)
    Ny standardbootloader:
    • GRUB2-BLS (vid nya UEFI-installationer)
    Tidigare standard:
    • GRUB2 (fortsätter som standard för BIOS-användare)
    BLS-format:
    • Boot Loader Specification, Type #1
    • Bootentries lagras som textfiler i:
      /boot/efi/loader/entries/
    Installationsförändringar:
    • ESP-partitionen ökas till ~1 GB
    • Alla kernels + initrds läggs direkt i ESP
    • GRUB2-BLS paketeras som en EFI-binär i:
      /boot/efi/EFI/opensuse
    Verktyg som ersätts / inte längre behövs:
    • grub2-mkconfig
    • grub2-install
    • Menyn genereras dynamiskt vid uppstart (inga statiska konfigfiler)
    Uppdateringar:
    • Hanteras via systemd-verktyg:
      sdbootutil update
      sdbootutil update-all-entries
    Kernelparametrar:
    • Editera /etc/kernel/cmdline och kör:
      sdbootutil update-all-entries
    Säkerhet & full diskkryptering (FDE):
    • Full diskkryptering via systemd-stacken
    • Stöd för TPM2- och FIDO2-baserad upplåsning
    • Rekommenderat för laptops: TPM2 + PIN
    Kompatibilitet:
    • Uppgradering från klassisk GRUB2 möjlig
    • Rekommenderas inte p.g.a. oftast för liten ESP
    Trend:
    • Följer samma moderna boot-strategi som MicroOS (systemd-boot)
  • GNOME 49.1: Snabbare, smidigare och lite smartare

    GNOME 49.1 är här – en punktrelease som gör större skillnad än siffrorna antyder. Med finputsningar i Mutter och GNOME Shell försvinner frysningar, fokusglapp och tröga fönsterdrag, samtidigt som inloggning, pekinteraktioner och tillgänglighet blir märkbart bättre. Kort sagt: 49 blir snabbare, smidigare och mer pålitligt i vardagen.

    En månad efter den stora 49-lanseringen är första buggfixsläppet här. GNOME 49.1 kanske inte låter glamoröst – men det är precis den typen av uppdatering som gör att skrivbordet känns kvickare, stabilare och mer förutsägbart i vardagen. Och det märks framför allt i två hjärtkomponenter: Mutter (fönsterhanteraren) och GNOME Shell (själva skrivbordet).

    Vad känns annorlunda?

    Mindre friktion i varje klick

    • Fönster som lyder: Mutter finputsar drag och storleksändringar, tätar fokusglapp och tar bättre hand om multi-touch på X11. Resultatet är färre “hoppsa-klick” och färre fönster som fastnar i märkliga lägen.
    • Shell som inte fryser: GNOME Shell tar bort en rad visuella/bruksglitchar, som frysningar när du drar reglagen i snabbinställningarna på pekskärm och små hack i sök-animationer i översikten. Även inloggningsskärmen och skärmdumps-UI:t får accessibility-fixar.

    Login som bara… loggar in

    • GDM 49.1 åtgärdar en låsning som kunde lämna GNOME Shell hängande vid inloggning och rättar till några kantfall kring användarlistor och Wayland-detektering. Tillsammans med Shell-fixarna betyder det: färre “svart skärm – vad händer?”-ögonblick.

    Finlir i inställningarna

    • GNOME Control Center 49.1 polerar paneler för utseende, nätverk och användare. Små men välkomna förbättringar i tillgänglighet och formulärfeedback gör det enklare att skriva rätt – och förstå när något blev fel.

    Under huven: grafik, inmatning och teman

    • GTK 4.20.2 backportar flera fixar: textskuggor renderas korrekt igen, Wayland-inmatning känns stramare och ett par krascher jämnas ut.
    • libadwaita 1.8.1 förbättrar pekstöd (t.ex. att välja i listor) och polishar komponenter som ComboRow/EntryRow, inklusive bättre beteende i höger-till-vänster-layouter.
    • gnome-remote-desktop 49.1 löser en långlivad bildkorruption på NVIDIA-GPU:er – en stor lättnad för den som fjärrstyr maskiner med dessa kort.

    Tillgänglighet som märks mindre – för att fungera mer

    • Orca 49.3 vässar navigering i webb-innehåll, talhantering i GTK4-appar och minskar lagg vid stora flöden av tillgänglighetshändelser. Det är ett typiskt exempel på “många små fixar” som tillsammans ger ett lugnare tempo för användare med skärmläsare.

    Appar i takt med plattformen

    En rad nyckelmoduler följer med tåget – här är några höjdpunkter från listan:

    • Epiphany (49.1): adresseradsrads-beteende och Unicode-visning rättas; minneshantering putsas.
    • Nautilus (49.1): kraschfixar, bättre inklistring av stora bilder, tydligare markerade “klippta” filer.
    • GNOME Software (49.1): pålitligare sök efter tilläggspaket och säkrare uppdateringsnotiser.
    • VTE, GTK+ 3.24.51, pygobject m.fl.: stabilitets- och kompatibilitetsfixar.

    (Fullständig modulmatrisen i din distro visar även uppdateringar för bl.a. at-spi2-core, gdm, gjs, gtkmm, libnotify, localsearch, tinysparql, zenity – och vad som inte ändrats denna runda.)

    Vem bör uppgradera?

    Kort svar: alla på GNOME 49. Den här punktreleasen riktar in sig på precis de saker som påverkar din dagliga rytm: fönsterdrag, fokus, inloggning, pekinteraktioner, små grafikdetaljer och tillgänglighet. Om du redan kör 49.0 kommer 49.1 att kännas som att växla från grusväg till nysopad asfalt.

    När får jag den?

    Uppdateringen rullar ut “distributionsvis”. Rullande distributioner pushar normalt snabbast, medan stabila utgåvor brukar ta in 49.1 via ordinarie uppdateringsflöde de kommande veckorna. Håll utkik efter systemuppdateringar – och läs distons release-notiser om du kör NVIDIA och fjärrskrivbord eller använder skärmläsare.

    Små saker som gör stor skillnad

    GNOME 49.1 handlar inte om nya stora funktioner. Det handlar om att allt det du redan gör – startar, söker, klickar, drar, loggar in – ska kännas pålitligt och mjukt. En punktversion som gör att resten av din dag flyter bättre.


    Snabböversikt: viktiga komponenter som bumpats

    • Mutter 49.1 – fönsterdrag, fokus, multi-touch (X11), popuper & fullscreen-regler.
    • GNOME Shell 49.1 – frysningar i snabbinställningar (touch), sökanimationer, inloggning-a11y, notifikationer.
    • GDM 49.1 – inloggningslåsning fixad, robustare Wayland-detektering.
    • GTK 4.20.2 – textskuggor, Wayland-input, stabilitetsbackporter.
    • libadwaita 1.8.1 – bättre pekval och tillgänglighet i widgets.
    • Orca 49.3 – snabbare, tystare och mer exakt navigation/tal.
    • gnome-remote-desktop 49.1 – NVIDIA-korruptionsbugg fixad.

    Summa summarum: GNOME 49.1 är den där putsduken som gör 49:an klarare. Inget fyrverkeri – bara ett mer harmoniskt skrivbord. Uppdatera när den dyker upp i din distro.

    https://www.gnome.org

    GNOME 49.1 – Teknisk översikt

    Släppt: Oktober 2025 · Typ: Första buggfixrelease till GNOME 49 · Fokus: Stabilitet, prestanda, tillgänglighet

    Kärnkomponenter

    • Mutter 49.1 – stabilare flytt/storleksändring, fixar för fokus, multi-touch på X11, DND i X11, keyboard-driven resize, fullscreen-popup-regler, commit-timing-v1; robusthet mot felaktig geometri; läck- och kraschfixar.
    • GNOME Shell 49.1 – åtgärdar frysningar i snabbinställningar (touch), glitch i översiktssök, förbättrad a11y i login & skärmdump, bättre notifikationspolicy, uppdaterad keyboard-indikator och varningsdialoger.
    • GDM 49.1 – fix för inloggningslåsning, korrekt användarlistning, säkrare skydd mot felaktig radering, bättre migrering från initial setup, Wayland-detektering utan Xwayland-beroende.

    UI, Toolkit & Tema

    • GTK 4.20.2 – text-skuggor renderas korrekt; Wayland-input & caret-fixar; AtkHyperlink/AccessibleHypertext uppdaterat.
    • GTK+ 3.24.51 – trådsäker bildläsning, korrekt UTF-8 i titlar, stabilare GL-kontext; Wayland/X11/Windows-polish.
    • libadwaita 1.8.1 – bättre touch-val i ComboRow, Enter-aktivering i EntryRow, RTL-justeringar, headerbar-fixar (macOS).

    Tillgänglighet

    • Orca 49.3 – bättre webbnavigering, tal i GTK4-appar, mindre event-lagg, fixar för braille & cursor-routing.
    • at-spi2-core 2.58.1 – krasch vid registrering fixad, säkrare Python-hashning, macOS-byggfixar.

    System & tjänster

    • GNOME Control Center 49.1 – a11y i IP-fält, bättre felfeedback i användarpanelen, tidszonsdialog-behörigheter, ikon-skalning.
    • gnome-settings-daemon 49.1 – renare byggvägar; X-ext beroenden undviks när Wayland/Xwayland ej används.
    • gnome-session 49.1 – reapar barnprocesser korrekt (färre zombies), fixar option-parsing, robustare DBUS_SESSION_BUS_ADDRESS i icke-systemd.

    Appar & bibliotek

    • Epiphany 49.1 – adressfälts-dropdown, Unicode-visning och minnesöverföring fixade.
    • Nautilus 49.1 – kraschfixar, bättre inklistring av stora bilder, förbättrad kontrast; känd regression: sök i app-väljaren.
    • GNOME Software 49.1 – säkrare uppdateringsnotiser, bättre sök av extra paket.
    • gnome-remote-desktop 49.1 – fix för bildkorruption på NVIDIA-GPU:er.
    • Simple Scan 49.0.1, GNOME Music 49.1, Maps 49.2 – stabilitets- och översättningsuppdateringar.
    • libnotify 0.8.7 – Gio.AppLaunchContext-API, bättre snap-miljöhantering.
    • librest 0.10.2 – OAuth2-parsningsfixar, enhetlig header.
    • glycin 2.0.3 – säkrare sandbox, färgfixar för HEIC/AVIF, färre trådar, tidsgränser för laddare.

    Versionbump (urval)

    gjs1.86.0
    glibmm2.86.0
    gtkmm4.20.0
    gdk-pixbuf2.44.3
    pygobject3.54.3
    tinysparql3.10.1
    localsearch3.10.1
    zenity4.2.0

    Ej uppgraderat i 49.1 (urval)

    adwaita-fonts, adwaita-icon-theme, baobab, gnome-builder, gnome-desktop, gnome-text-editor, gnome-weather, gvfs, libsecret, librsvg, libhandy, pango, vala, xdg-desktop-portal-gnome m.fl.

    Utrullning

    Landar successivt i distros som redan erbjuder GNOME 49. Rolling-release får den först, stabila utgåvor under kommande veckor.

  • RPM 6.0 – En ny era för Linux-paket

    När Linuxvärldens klassiska pakethanterare RPM nu når version 6.0 markerar det det största lyftet på över tjugo år. Med ett nytt paketformat, modern kryptering och striktare säkerhetsskydd tar RPM ett kliv in i framtiden – utan att tappa kompatibiliteten bakåt.

    RPM 6.0 – En ny era för Linux-paket

    Ett av de mest klassiska verktygen i Linuxvärlden, RPM-pakethanteraren, har tagit sitt största versionskliv på över två decennier. Den 22 september 2025 släpptes RPM 6.0, och med det introduceras ett helt nytt paketformat, modernare säkerhet och en uppdaterad infrastruktur som ska bära RPM långt in i framtiden.

    Från 4 till 6 – varför hoppet?

    Sedan slutet av 1990-talet har RPM huvudsakligen levt i versionsserien 4.x. Med tiden har det lagts till nya funktioner, men grunderna har varit desamma. Med version 6 introduceras så stora förändringar i format och funktion att det motiverar ett rejält versionssprång.

    Den största nyheten är RPM v6-paketformatet, som ersätter de tidigare begränsningarna:

    • Alla storlekar och gränsvärden flyttas till 64-bitars, vilket gör att mycket större paket kan hanteras.
    • Gamla och osäkra kryptografiska algoritmer som MD5 och SHA-1 försvinner helt.
    • Nya och starka algoritmer tar över: SHA-512 och SHA3-256 används nu för både paketens innehåll och metadata.
    • Varje fil i ett paket får inbäddad MIME-information – vilket gör det enklare att direkt se vilken typ av innehåll filerna har.

    Säkerheten i fokus

    Linuxvärlden rör sig snabbt mot starkare kryptering och signeringsmetoder, och RPM 6.0 ligger i framkant.

    • Signaturkontroller är nu påslagna som standard – det blir alltså svårare att av misstag installera opålitliga paket.
    • Stöd finns för OpenPGP v6 och till och med post-kvantkryptografi (PQC), något som redan förbereder för en framtid där dagens kryptering kan bli för svag.
    • Varje paket kan bära på flera oberoende signaturer, vilket ökar flexibiliteten.

    Verktygen bli kraftfullare

    De klassiska kommandona har också blivit smartare:

    • rpmkeys kan nu uppdatera importerade nycklar, exportera dem och hantera dem med fulla fingeravtryck istället för korta ID:n.
    • rpmsign kan använda både GnuPG och Sequoia för signering, och man kan lägga till flera signaturer utan att skriva över gamla.
    • Byggverktyget rpmbuild kan skapa både v4- och v6-paket – men som standard gäller nu v6.

    En ny hjälpare, rpm-setup-autosign, gör det dessutom enkelt att ställa in automatisk signering av paket.

    Dokumentation i ny kostym

    Ett återkommande problem med RPM har varit dokumentation som spretat eller saknat detaljer. Nu har man tagit ett helhetsgrepp:

    • Alla manualer har skrivits om i en konsekvent stil.
    • Nya man-sidor har lagts till för tidigare odokumenterade delar, till exempel filformat och makrosystem.
    • Dokumentationen finns versionerad och lättillgänglig på rpm.org/docs.

    Under huven – modernisering

    Bakom kulisserna har mycket av koden flyttats till C++20, vilket både moderniserar och gör det lättare att utveckla vidare. Testsviten har förbättrats, interna datatyper har bytts till modernare strukturer, och byggprocessen har gjorts mer reproducerbar med verifierbara källarkiv.

    Pythonbindningarna kräver nu Python 3.10 eller senare, och själva byggsystemet använder verktyg som scdoc för man-sidor och Doxygen för API-dokumentation.

    Bakåtkompatibilitet – men med gränser

    En av styrkorna med RPM har alltid varit dess utbredda användning i distributioner som Red Hat Enterprise Linux, Fedora och openSUSE. Därför är bakåtkompatibilitet en viktig fråga.

    • RPM v4-paket stöds fullt ut och fungerar precis som tidigare.
    • RPM v3-paket kan inte längre installeras, men de kan fortfarande läsas och packas upp med rpm2cpio.
    • V6-paket kan hanteras av äldre RPM-versioner (minst 4.14 för installation).

    Sammanfattning

    Med RPM 6.0 markerar projektet en tydlig brytpunkt:

    • Nytt paketformat som är starkare, säkrare och framtidssäkert.
    • Striktare signeringskrav och stöd för post-kvantkrypto.
    • Bättre verktyg, smidigare paketsignering och tydligare dokumentation.
    • Moderniserad kodbas byggd på C++20.

    För slutanvändaren kommer mycket att kännas som vanligt – kommandona är desamma, paketen installeras som förr. Men under ytan har RPM nu fått en helt ny grund att stå på, redo för de kommande decennierna.

    ████████████████████████████████████████████████████████████
    █                                                        █
    █   RPM 6.0 – FAKTARUTA                                  █
    █                                                        █
    █   Vad är RPM?                                          █
    █   RPM står för "Red Hat Package Manager".              █
    █   Ett av de äldsta och mest spridda                    █
    █   pakethanteringssystemen i Linuxvärlden.              █
    █                                                        █
    █   Nyheter i RPM 6.0                                    █
    █   • Nytt paketformat: v6 (64-bitars storlekar)         █
    █   • Starka digests: SHA-512 & SHA3-256                 █
    █   • OpenPGP v6 + stöd för PQC                          █
    █   • Signaturkontroller på som standard                 █
    █   • Flera signaturer per paket                         █
    █   • Inbäddad MIME-info per fil                         █
    █                                                        █
    █   Krav (bygga/köra vissa delar)                        █
    █   • C++20-kompilator + C99                             █
    █   • Python ≥ 3.10 för Python-bindings                  █
    █   • rpm-sequoia ≥ 1.9.0 (vid Sequoia-signering)        █
    █                                                        █
    █   Distributioner som använder RPM                      █
    █   • Red Hat Enterprise Linux (RHEL)                    █
    █   • Fedora                                             █
    █   • openSUSE                                           █
    █   • CentOS Stream                                      █
    █   • Mageia                                             █
    █   • AlmaLinux, Rocky Linux                             █
    █                                                        █
    ████████████████████████████████████████████████████████████
    
    
      
  • Bcachefs flyttar ut ur Linuxkärnan – blir DKMS-modul

    Linux-filsystemet Bcachefs hamnar åter i rampljuset. Efter att ha plockats bort från den kommande Linuxkärnan 6.17 flyttar filsystemet nu ut från kärnan och över till DKMS-moduler. För användare innebär förändringen stabilitet även vid uppdateringar, men för distributionerna väntar ett omfattande arbete med paketering och integration.

    Bcachefs – dramat fortsätter i Linux-kärnans egen såpopera.

    Det kontroversiella Linux-filsystemet Bcachefs tar ett nytt kliv i sin utveckling. Efter en infekterad konflikt mellan projektets skapare Kent Overstreet och Linus Torvalds har stödet för filsystemet plockats bort från den kommande Linuxkärnan 6.17. Nu meddelar Overstreet att Bcachefs i stället kommer att distribueras via DKMS – ett system som automatiskt ser till att externa kärnmoduler fortsätter fungera vid uppdateringar.

    Från kärnan till DKMS

    För användare betyder detta att Bcachefs inte längre följer med kärnan direkt. I stället byggs modulen om automatiskt med varje ny kärnversion, på samma sätt som exempelvis NVIDIA-drivrutiner, VirtualBox och ZFS. Det gör att filsystemet fortsätter fungera smidigt, utan att användarna behöver kompilera om något själva.

    I praktiken kommer de flesta inte märka någon större skillnad – DKMS-moduler kan inkluderas i initramfs på samma sätt som kärnmoduler, vilket gör att systemet startar som vanligt även om rotfilsystemet ligger på Bcachefs.

    Nya krav på distributionerna

    För distributionerna blir övergången desto mer betydelsefull. Paketflöden måste anpassas och testas för att säkerställa att allt fungerar vid uppdateringar.

    • Fedora har redan ett paket för Bcachefs-verktygen och väntas ligga relativt bra till.
    • openSUSE, som snabbt tog bort stödet i sin kommande 6.17-kärna, behöver nu lägga extra arbete på att integrera DKMS.
    • Debian har haft ett mer komplicerat förhållande – verktygspaketet blev övergivet och raderades, men är på väg tillbaka i experimental-grenen.
    • Arch Linux och NixOS samarbetar nära med upstream och har bidragit till att förbättra DKMS-stödet.

    En särskild utmaning är bcachefs-tools, användarverktygen som hittills inte varit lika kritiska eftersom kärnan själv stått för reservfunktioner. Med övergången till DKMS måste distributionerna vara betydligt mer aktiva med underhåll och uppdateringar.

    Stabilitet före allt

    Trots turbulensen betonar Overstreet att stabilitet och kvalitetssäkring står i centrum. Version 6.16 beskrivs som en solid utgåva – inga nya kritiska buggar har dykt upp, och de senaste fixarna har mest handlat om prestanda och testmiljöer snarare än användarproblem.

    Han efterlyser samtidigt fler testare och paketerare som kan bidra till att finslipa den nya modellen. Utvecklingen har varit intensiv, men nu när de värsta buggarna är avklarade finns mer utrymme att fokusera på distributionerna.

    Vad betyder det för användarna?

    För vanliga användare är beskedet lugnande: de flesta kommer att fortsätta köra version 6.16 även när Linux 6.17 når ut, vilket ger distributionerna tid att anpassa sig. På längre sikt förväntas DKMS göra Bcachefs mer flexibelt och lättare att underhålla över olika kärnor.

    Ett filsystem med potential

    Bakom allt drama finns ett filsystem med stora ambitioner. Bcachefs kombinerar prestanda och funktioner från moderna copy-on-write-filsystem som Btrfs och ZFS, men med enkelheten och hastigheten hos klassiker som ext4 och XFS.

    Att det nu försvinner ur standardkärnan uppfattas därför av många som en förlust för Linux-ekosystemet. Men hoppet lever kvar om att Overstreet och Torvalds en dag kan hitta tillbaka till ett samarbete – och att Bcachefs då får en självklar plats i kärnan igen.

    https://linuxiac.com/bcachefs-transitioning-to-dkms-packaging

  • openSUSE stoppar Bcachefs-stöd i Tumbleweed med Linux 6.17

    openSUSE tar bort stödet för filsystemet Bcachefs i Tumbleweed i samband med uppgraderingen till Linuxkärnan 6.17. Beslutet följer på Linus Torvalds besked att inte längre låta Bcachefs ingå i den officiella kärnan, vilket innebär att användare som vill fortsätta använda filsystemet får förlita sig på upstream eller egna lösningar.

    openSUSE har beslutat att stänga av stödet för filsystemet Bcachefs i Tumbleweed när distributionen uppgraderar till Linux 6.17, som väntas släppas i slutet av september eller början av oktober 2025. Även användare av openSUSE Slowroll kan på sikt komma att beröras.

    Bakgrunden: förändrad status i Linuxkärnan

    Med Linux 6.17 ändrade Linus Torvalds statusen för Bcachefs från ”stödd” till ”externt underhållen”. Anledningen är att Bcachefs-utvecklarna inte velat rätta sig efter kärnans etablerade rutiner för bugghantering och versionspolicy. Konsekvensen blir att inga fler ändringar för filsystemet accepteras i Linuxkärnans officiella kodbas.

    Eftersom openSUSE Tumbleweed alltid levererar den senaste kärnan innebär detta att Bcachefs inte längre kommer att vara tillgängligt i distributionen från och med version 6.17.

    SUSE uppmanar användare att följa upstream

    ”När Bcachefs inte längre underhålls av kärnans utvecklarteam måste vi stänga av det även hos oss,” säger Jiri Slaby från SUSE Labs. Han rekommenderar användare att följa projektets egna instruktioner för installation och drift. Det är också möjligt att skapa ett så kallat Kernel Module Package (KMP) för att själva lägga till stödet.

    openSUSE utvecklarna gör klart att de inte kommer att lägga resurser på att själva underhålla eller backporta Bcachefs-patchar. Om utvecklingen däremot återupptas inom Linuxkärnan är de öppna för att aktivera stödet igen.

    Användare avråds från att uppdatera

    För den som redan kör Bcachefs innebär förändringen att kernelserien 6.16 i Tumbleweed fortfarande fungerar som tidigare. Slowroll påverkas inte i nuläget. Användare som vill fortsätta med Bcachefs bör därför undvika att uppgradera till Linux 6.17 eller följa upstream-projektets vägledning för att köra filsystemet via en separat modul.

    Lansering väntas i september eller oktober

    Linux 6.17 väntas släppas den 28 september, men om en extra testversion behövs kan lanseringen skjutas upp till den 5 oktober.

    Faktaruta: Bcachefs i openSUSE (Tumbleweed/Slowroll)

    Vad händer?
    openSUSE avaktiverar Bcachefs-stöd i kernel 6.17 för Tumbleweed (och eventuellt Slowroll senare).

    Bakgrund
    I Linux 6.17 ändrades Bcachefs-status till ”externally maintained”. Det innebär att filsystemet inte längre underhålls i Linuxkärnans huvudträd och att nya Bcachefs-ändringar inte accepteras uppströms.

    Varför stängs det av i openSUSE?
    När upstream inte längre tar in Bcachefs-ändringar vill openSUSE undvika att bära eget, långsiktigt underhåll. Därför stängs funktionen av i deras 6.17-byggnader i stället för att backporta eller paketera specialpatchar.

    Vad betyder det för användare?

    • Kernel 6.16 i Tumbleweed påverkas inte – Bcachefs fungerar där som tidigare.
    • Uppgradering till kernel 6.17 tar bort inbyggt stöd för Bcachefs.
    • Vill du fortsätta använda Bcachefs kan du följa upstreams instruktioner och/eller bygga ett KMP (Kernel Module Package).

    openSUSEs hållning
    Inga downstream-patchar eller backportar planeras för Bcachefs från och med 6.17. Stöd kan återaktiveras om Bcachefs åter blir underhållet uppströms.

    Tips: Om du är beroende av Bcachefs – stanna på kernel 6.16 tills vidare.

    https://9to5linux.com/opensuse-to-disable-bcachefs-file-system-support-in-tumbleweed-with-linux-6-17
  • openSUSE Leap 16 får två års support per utgåva

    openSUSE förlänger livscykeln för sina community-distributioner. Leap 15.6 får uppdateringar ända till april 2026, och med Leap 16 införs en ny modell där varje version stöds i två år – både för vanliga Leap och den oföränderliga servervarianten Leap Micro.

    openSUSE har presenterat förändringar som många användare har efterfrågat – längre supporttid för community-distributionerna.

    Leap 15, som släpptes redan i maj 2018, har fått en av de längsta livscyklerna i projektets historia. Den sista versionen, Leap 15.6, kommer att få uppdateringar fram till den 30 april 2026 – fyra månader längre än planerat. Det innebär att Leap 15 totalt har haft över 7,5 års support, betydligt mer än de 5 år som ofta är standard bland långtidssläpp.

    Anledningen till förlängningen är att ge en smidig övergång till nästa generations system. Leap 16.0 är planerad till oktober 2025, och för att behålla den vanliga sex månaders överlappningen mellan versionerna förlängdes därför Leap 15.6:s livscykel.

    Men det verkliga skiftet sker med Leap 16. Från och med denna version får varje utgåva 24 månaders community-stöd. Det betyder att Leap 16-serien, som förväntas fortsätta till version 16.6 hösten 2031, kommer att ha löpande uppdateringar tills Leap 17.1 lanseras två år senare.

    Även Leap Micro, den oföränderliga servervarianten, integreras i samma plan och får därmed samma tvååriga supportcykel.

    Samtidigt medger utvecklarna att den långa livstiden för Leap 15 gjorde vissa delar av systemet ålderstigna. Problemen har delvis lösts i Leap 15.6 och motsvarande SLES-version, bland annat genom modernare versioner av Ruby och Python.

    För att undvika en liknande situation framöver ska Leap 16 frångå den strikta “tic-toc”-modellen, där man varvat funktionssläpp med underhållsutgåvor. I stället får produktledningen större frihet att införa större ekosystemuppdateringar vid behov.

    Med dessa förändringar tar openSUSE ett tydligt steg mot mer långsiktiga och flexibla community-utgåvor – något som välkomnas av både desktop- och serveranvändare.

    https://www.opensuse.org

    Faktaruta: openSUSE Leap 16

    • GA: oktober/november 2025 (Release Candidate släppt)
    • Support: 24 månader per utgåva med överlapp mellan versioner. Leap Micro följer samma cykel
    • Grafikstack: Wayland som standard, Xorg kvar i begränsad omfattning
    • Init: SysV init borttaget
    • Installation: Agama – ny webbaserad installerare
    • Systemhantering: Cockpit ersätter traditionella YaST-verktyg för löpande administration
    • Kärnkomponenter (RC): Linux 6.12 LTS, KDE Plasma 6.3.x, GNOME 48, AppArmor 4.1
    • Pakethantering: Snabbare zypper och nya openSUSE-repon via Fastly CDN
    • Uppgradering: Förbättrade repo-byten under uppgradering. Leap 15.6 stöds till 30 april 2026
    Obs: Funktioner och versionsnummer från RC/beta kan ändras i GA.

    https://linuxiac.com/opensuse-leap-16-promises-24-months-of-community-support-per-release

  • Så kollar du hur hårddisken mår i Linux.

    SMART (Self-Monitoring, Analysis and Reporting Technology) är en inbyggd funktion i hårddiskar och SSD-enheter som kontinuerligt övervakar deras hälsa. Genom att analysera parametrar som temperatur, driftstimmar och antal defekta sektorer kan SMART ge tidiga varningssignaler om en enhet håller på att gå sönder. I Linux kan man med hjälp av paketet smartmontools snabbt kontrollera diskens status, köra självtester och sätta upp automatiserad övervakning. Denna artikel förklarar tekniken bakom SMART och visar hur du i praktiken kan kontrollera hårddiskars och SSD:ers hälsa i olika Linux-distributioner.

    Vad är SMART?

    SMART står för Self-Monitoring, Analysis and Reporting Technology. Det är en standardiserad teknik som finns inbyggd i nästan alla hårddiskar (HDD) och SSD-enheter.

    Syftet är att övervaka diskens hälsa i realtid och varna innan fel leder till dataförlust. SMART gör detta genom att logga olika attribut (mätvärden) som visar hur disken mår.

    Exempel på viktiga attribut:

    • Reallocated Sector Count – Antal sektorer som markerats defekta och ersatts med reservsektorer. Ett ökande värde betyder att disken försämras.
    • Current Pending Sector Count – Antal sektorer som är osäkra och väntar på omallokering. En stark varningssignal.
    • Power-On Hours – Hur länge enheten har varit igång. Ger en bild av diskens ålder.
    • Temperature – Diskens arbetstemperatur. Hög temperatur förkortar livslängden.
    • Wear Leveling Count (SSD) – Mäter hur mycket av flashminnets livslängd som har förbrukats.

    SMART fungerar genom att disken själv registrerar dessa värden och rapporterar dem till operativsystemet via ATA/SATA eller NVMe-protokoll. Systemadministratören kan sedan läsa ut informationen med verktyg som smartctl.

    Praktisk guide: Kontrollera diskar med SMART i Linux

    1. Installera verktyget smartmontools

    Debian/Ubuntu

    sudo apt update
    sudo apt install smartmontools

    Red Hat / CentOS / Fedora

    sudo dnf install smartmontools

    (äldre system:)

    sudo yum install smartmontools

    Arch Linux / Manjaro

    sudo pacman -S smartmontools

    openSUSE

    sudo zypper install smartmontools

    2. Identifiera disken

    Lista anslutna enheter:

    lsblk

    eller

    sudo fdisk -l

    Notera diskens beteckning, t.ex. /dev/sda, /dev/sdb, eller /dev/nvme0n1.


    3. Kontrollera SMART-stöd och status

    Visa information om enheten

    sudo smartctl -i /dev/sdX

    Snabb hälsokontroll

    sudo smartctl -H /dev/sdX
    • PASSED → Disken rapporterar inga kritiska fel.
    • FAILED → Disken är defekt, byt ut den.

    4. Läs ut detaljerad SMART-data

    sudo smartctl -A /dev/sdX

    Här får du fram attribut som:

    • Antal driftstimmar
    • Temperatur
    • Omallokerade sektorer
    • Pending-sektorer
    • SSD-slitagevärden

    5. Kör SMART-självtester

    SMART kan själv testa diskens hälsa genom interna tester.

    Kort test (ca 2 minuter):

    sudo smartctl -t short /dev/sdX

    Se resultatet:

    sudo smartctl -l selftest /dev/sdX

    Långt test (kan ta flera timmar):

    sudo smartctl -t long /dev/sdX

    Se resultatet:

    sudo smartctl -l selftest /dev/sdX

    6. Tolkning av resultat

    • Reallocated_Sector_Ct > 0 → Dålig disk, byt ut så snart som möjligt.
    • Current_Pending_Sector > 0 → Risk för dataförlust, byt disk.
    • Temperature > 55°C → För hög, kontrollera kylning.
    • Power_On_Hours > 40.000 h → Disken är gammal, ökad risk för fel.
    • PASSED men med varningar → SMART kan missa vissa fel, gör alltid backup.

    7. Löpande övervakning med smartd

    För servrar kan du köra smartd, en bakgrundstjänst som övervakar alla diskar och skickar varningar.

    Aktivera tjänsten:

    sudo systemctl enable smartd
    sudo systemctl start smartd

    Konfiguration:

    /etc/smartd.conf

    Här kan du ange e-postadress för automatiska varningar.

    Slutsats

    SMART är en inbyggd teknik för självdiagnostik i hårddiskar och SSD\:er. Med hjälp av smartmontools i Linux kan administratörer:

    • Kontrollera diskars hälsa.
    • Köra självtester.
    • Upptäcka problem i tid.
    • Få automatiska varningar via smartd.

    Det är en viktig del i förebyggande underhåll. Men kom ihåg:
    👉 SMART ersätter aldrig regelbundna säkerhetskopior.

    Lite exempel

    För ut denna log när jag skriver : smartctl /dev/sdc

    IDSizeValueDescription
    0x000a22Device-to-host register FISes sent due to a COMRESET
    0x000120Command failed due to ICRC error
    0x000320R_ERR response for device-to-host data FIS
    0x000420R_ERR response for host-to-device data FIS
    0x000620R_ERR response for device-to-host non-data FIS
    0x000720R_ERR response for host-to-device non-data FIS

    SATA Phy Event Counters (GP Log 0x11)

    Dessa värden loggas av SATA-fysiklagret (den elektriska/kommunikationsdelen av protokollet).
    De visar olika felhändelser eller specialfall vid kommunikation mellan disk och värddator.

    IDValueBeskrivningFörklaring
    0x000a2Device-to-host register FISes sent due to a COMRESETDisken har skickat Register FIS (Frame Information Structure) till värden p.g.a. en COMRESET (en återställningssignal i SATA-länken). Två gånger har länken återställts.
    0x00010Command failed due to ICRC errorInga kommandon har misslyckats på grund av ICRC (Interface Cyclic Redundancy Check) fel. Ett ICRC-fel innebär korrupt data mellan värd och disk.
    0x00030R_ERR response for device-to-host data FISInga R_ERR (error responses) inträffade vid dataöverföring från enheten till värden.
    0x00040R_ERR response for host-to-device data FISInga felrapporter från värden till enheten när data skickades åt det hållet.
    0x00060R_ERR response for device-to-host non-data FISInga fel vid icke-dataöverföringar från disken (t.ex. kontroll/kommandoramar).
    0x00070R_ERR response for host-to-device non-data FISInga fel vid icke-dataöverföringar från värden till disken.

    Tolkningar

    • Värden på 0 = inga fel, vilket är bra.
    • 0x000a = 2 betyder att SATA-länken har återställts två gånger.
      Det behöver inte vara ett problem, men om värdet ökar ofta kan det tyda på:
    • Dåliga kablar eller kontakter
    • Strömproblem
    • Buggar i kontroller/drivrutiner
    SMART – teknisk faktaruta

    SMART (Self-Monitoring, Analysis and Reporting Technology) är inbyggd i HDD/SSD och övervakar hälsan via interna sensorer och räknare. Enheten lagrar attribut i firmware och rapporterar dem till värddatorn. Tester körs internt i disken och resultat loggas för felsökning.


    Terminologi (SMART-attribut & status)
    • ATTRIBUTE / ID – Namn och numeriskt ID för mätvärdet.
    • VALUE / WORST / THRESH – Normaliserade värden (ofta 100→0 eller 200→0). FAIL inträffar när VALUE ≤ THRESH enligt tillverkarens gräns.
    • RAW_VALUE – Rå räknare (t.ex. antal sektorer, fel, grader °C).
    • TYPE – Pre-fail (tidig varning) eller Old_age (slitage/ålder).
    • STATUS (smartctl -H) – PASSED / FAILED – snabb sammanfattning.
    • Testtyper – Short (snabb ytkontroll), Long/Extended (hela ytan), Conveyance (transportskador, främst HDD), Selective (delmängd).
    • Loggar – Self-test log, Error log (senaste I/O-fel med LBA).
    Vanliga indikatorer
    • Reallocated_Sector_Ct > 0 → reservsektorer har tagits i bruk (slitage/problem på medier).
    • Current_Pending_Sector > 0 → osäkra sektorer som väntar på omallokering (hög risk).
    • UDMA_CRC_Error_Count > 0 → ofta kabel/kontaktproblem (SATA).
    • Temperature > ~55 °C → kylproblem, förkortad livslängd.
    • SSD-specifikt – Wear_Leveling_Count/Media_Wearout (SATA), Percentage Used (NVMe).

    Kompatibilitet
    • HDD (SATA/PATA/SAS) – Ja, stöds brett via smartctl (SAS ofta med HBA-pass-through).
    • SSD (SATA) – Ja, SMART-attribut för slitage, omallokering, temperatur m.m.
    • NVMe-SSD – Ja, via NVMe SMART/Health-logg. smartctl och nvme-cli kan läsa dessa.
    • USB-kabinett/dockor – Beror på brygga. Kräver SAT-pass-through; prova smartctl -d sat /dev/sdX. Vissa adaptrar exponerar inte SMART alls.
    • Virtualisering – kräver enhets-/controller-pass-through för tillförlitliga värden.
    Snabbkommandon (Linux)
    # Identifiera enhet
    lsblk    # t.ex. /dev/sda, /dev/sdb, /dev/nvme0n1
    
    # HDD/SSD (SATA)
    sudo smartctl -iH -A /dev/sdX       # info + hälsa + attribut
    sudo smartctl -t short  /dev/sdX    # kort test
    sudo smartctl -t long   /dev/sdX    # långt test
    sudo smartctl -l selftest /dev/sdX  # testlogg
    
    # NVMe-SSD
    sudo smartctl -a /dev/nvme0         # SMART/Health från controllern
    sudo nvme smart-log /dev/nvme0      # alternativ via nvme-cli
      
    Begränsningar och råd
    • SMART är statistiskt/heuristiskt – plötsliga fel kan ske utan förvarning. Ha alltid backup.
    • Tolkning varierar mellan tillverkare; jämför trender över tid snarare än enstaka värden.
    • Kombinera med yttester (t.ex. badblocks) vid osäkerhet.

Etikett: opensuse

  • openSUSE Tumbleweed tar farväl av YaST – moderna Agama blir nytt installationsprogram

    Efter över 30 år med YaST som en central del av openSUSE står Linuxdistributionen inför en historisk förändring. Det klassiska installationsprogrammet ska ersättas av Agama, en modern och webbaserad installationslösning. Målet är att genomföra bytet före slutet av 2026, vilket innebär ett nytt sätt att installera en av Linuxvärldens mest välkända distributioner. openSUSE-projektet har meddelat…

  • openSUSE Leap 16.1 släppt – förenar traditionellt Linux med en ny generation av säkrare system

    Den 3 november 2026 släpptes openSUSE Leap 16.1, en ny version av den välkända Linuxdistributionen. Den stora nyheten är möjligheten att välja mellan ett traditionellt Linuxsystem och ett så kallat oföränderligt system, där operativsystemets viktigaste delar skyddas mot oavsiktliga ändringar. Samtidigt får användarna uppdaterade skrivbordsmiljöer, modernare programvara och förbättrade möjligheter att köra servrar och containrar.…

  • Firefox 159 är här – bättre stöd för Linux, smartare flikar och mindre minnesproblem

    Mozilla har släppt Firefox 159, en uppdatering som framför allt innehåller välkomna förbättringar för Linuxanvändare. Irriterande problem med Wayland och AMD-grafik har rättats, samtidigt som webbläsaren får smartare flikhantering, enklare åtkomst till lösenord och möjligheten att bevaka förändringar på webbsidor. Firefox är en av få större webbläsare som fortfarande bygger på en egen webbläsarmotor. Med…

  • openSUSE presenterar Agama 25 – Linuxinstallation direkt från webbläsaren

    Att installera Linux har traditionellt inneburit att man startar datorn från ett USB-minne och följer installationsprogrammets olika steg. Med Agama vill openSUSE modernisera den processen. Nu har version 25 släppts, med en inbyggd terminal i webbläsaren, förbättrad nätverkshantering och möjlighet att avbryta innan installationen påbörjas. Linuxdistributionen openSUSE fortsätter utvecklingen av Agama, ett modernt installationsprogram som…

  • BleachBit 6.0.6 är här – snabbare städning och bättre skydd för din dator

    Med tiden samlar datorn på sig mängder av filer som vi sällan behöver. Webbläsare sparar tillfälliga data, program lämnar efter sig loggfiler och operativsystemet behåller rester från gamla installationer. BleachBit är ett verktyg som hjälper till att rensa bort sådant digitalt skräp. Nu har version 6.0.6 släppts, med snabbare filradering, stöd för fler program och…

  • Smidigare Linux-installationer: openSUSE lanserar installeraren Agama 24

    Slut på röriga menyer och klickande i labyrinter. Med lanseringen av Agama 24 förnyar openSUSE sättet vi installerar Linux på. Nya smarta sökfunktioner, samlade regioninställningar och kraftfull automatisk lagringshantering gör installationsprocessen både snabbare och mer tillgänglig – oavsett om du är en nyfiken hemmaanvändare eller en erfaren systemadministratör. Att installera ett operativsystem har historiskt sett…

  • Från hobbyprojekt till världens digitala ryggrad – Linux fyller 35 år

    Den 25 augusti 1991 berättade den då 21-årige studenten Linus Torvalds att han arbetade på ett fritt operativsystem. Projektet var enligt honom ”bara en hobby” och skulle inte bli särskilt stort. Trettiofem år senare finns Linux i allt från mobiltelefoner och trådlösa routrar till superdatorer, rymdsystem och världens största datacenter. När Linus Torvalds publicerade sitt…

  • Google Chrome kommer till Linuxdatorer med ARM64

    Google har börjat erbjuda en officiell version av Chrome för ARM64-baserade Linuxdatorer. Med nya DEB- och RPM-paket får användare av Debian, Ubuntu, Fedora och openSUSE nu tillgång till samma Chrome-funktioner och automatiska uppdateringar som på traditionella Intel- och AMD-system. Google har börjat erbjuda en särskild version av Chrome för Linuxdatorer med ARM64-processorer. Därmed behöver användare…

  • Linux 7.1 är här – snabbare filsystem, bättre hårdvarustöd och starkare säkerhet

    Linux 7.1 är här och bjuder på flera viktiga förbättringar under huven. Den nya kärnan ger bland annat bättre stöd för NTFS-diskar, starkare säkerhet med Landlock, effektivare energihantering för moderna processorer och förbättrat stöd för filsystem, nätverk, grafik och ny hårdvara. För vanliga användare betyder det på sikt ett stabilare och mer framtidssäkert Linuxsystem. Linuxkärnan…

  • openSUSE släpper Agama 19-installationsprogrammet med många nya funktioner och förbättringar

    Agama 19 markerar ett stort steg framåt för openSUSE:s installationsverktyg, med en modern webbaserad design, nya installationslägen och förbättrad flexibilitet. Den nya versionen introducerar dessutom ett omarbetat API som öppnar för mer avancerad automatisering och konfiguration, samtidigt som kompatibiliteten med tidigare versioner behålls. Denna version introducerar en större arkitektonisk omarbetning som gör det möjligt att…

  • Kan SUSE få ny ägare igen? – ännu ett kapitel i Linux-företagets långa ägarhistoria

    SUSE kan återigen vara på väg mot ett ägarbyte. Enligt uppgifter från Reuters undersöker den svenska riskkapitaljätten EQT möjligheten att sälja Linuxföretaget – en affär som kan värdera bolaget till omkring 6 miljarder dollar. Om försäljningen blir verklighet skulle det innebära ännu ett kapitel i SUSE:s långa historia av ägarbyten, men sannolikt utan dramatiska förändringar…

  • Ventoy 1.1.09 – ett litet steg för Btrfs, ett stort steg för multiboot-entusiaster

    Ett enda USB-minne som kan starta mängder av olika operativsystem har länge varit ett oumbärligt verktyg för Linux-användare och systemadministratörer. Med den nya versionen Ventoy 1.1.09 tar projektet ett försiktigt steg mot framtiden genom experimentellt stöd för det moderna filsystemet Btrfs, samtidigt som viktiga buggar rättas och kompatibiliteten med flera populära Linux-distributioner förbättras. Att bära…

  • openSUSE Tumbleweed byter standardbootloader – GRUB2-BLS tar över för UEFI-installationer

    openSUSE Tumbleweed tar ännu ett steg mot framtidens Linux genom att byta standardbootloader för nya UEFI-installationer: från klassiska GRUB2 till GRUB2-BLS. För användaren innebär det enklare hantering av uppstartsmenyn, bättre stöd för full diskkryptering och smidigare integration med moderna säkerhetslösningar som TPM2 och FIDO2. BIOS-användare märker ingen skillnad – där fortsätter den traditionella GRUB2-uppsättningen som…

  • GNOME 49.1: Snabbare, smidigare och lite smartare

    GNOME 49.1 är här – en punktrelease som gör större skillnad än siffrorna antyder. Med finputsningar i Mutter och GNOME Shell försvinner frysningar, fokusglapp och tröga fönsterdrag, samtidigt som inloggning, pekinteraktioner och tillgänglighet blir märkbart bättre. Kort sagt: 49 blir snabbare, smidigare och mer pålitligt i vardagen. En månad efter den stora 49-lanseringen är första…

  • RPM 6.0 – En ny era för Linux-paket

    När Linuxvärldens klassiska pakethanterare RPM nu når version 6.0 markerar det det största lyftet på över tjugo år. Med ett nytt paketformat, modern kryptering och striktare säkerhetsskydd tar RPM ett kliv in i framtiden – utan att tappa kompatibiliteten bakåt. RPM 6.0 – En ny era för Linux-paket Ett av de mest klassiska verktygen i…

  • Bcachefs flyttar ut ur Linuxkärnan – blir DKMS-modul

    Linux-filsystemet Bcachefs hamnar åter i rampljuset. Efter att ha plockats bort från den kommande Linuxkärnan 6.17 flyttar filsystemet nu ut från kärnan och över till DKMS-moduler. För användare innebär förändringen stabilitet även vid uppdateringar, men för distributionerna väntar ett omfattande arbete med paketering och integration. Det kontroversiella Linux-filsystemet Bcachefs tar ett nytt kliv i sin…

  • openSUSE stoppar Bcachefs-stöd i Tumbleweed med Linux 6.17

    openSUSE tar bort stödet för filsystemet Bcachefs i Tumbleweed i samband med uppgraderingen till Linuxkärnan 6.17. Beslutet följer på Linus Torvalds besked att inte längre låta Bcachefs ingå i den officiella kärnan, vilket innebär att användare som vill fortsätta använda filsystemet får förlita sig på upstream eller egna lösningar. openSUSE har beslutat att stänga av…

  • openSUSE Leap 16 får två års support per utgåva

    openSUSE förlänger livscykeln för sina community-distributioner. Leap 15.6 får uppdateringar ända till april 2026, och med Leap 16 införs en ny modell där varje version stöds i två år – både för vanliga Leap och den oföränderliga servervarianten Leap Micro. openSUSE har presenterat förändringar som många användare har efterfrågat – längre supporttid för community-distributionerna. Leap…

  • Så kollar du hur hårddisken mår i Linux.

    SMART (Self-Monitoring, Analysis and Reporting Technology) är en inbyggd funktion i hårddiskar och SSD-enheter som kontinuerligt övervakar deras hälsa. Genom att analysera parametrar som temperatur, driftstimmar och antal defekta sektorer kan SMART ge tidiga varningssignaler om en enhet håller på att gå sönder. I Linux kan man med hjälp av paketet smartmontools snabbt kontrollera diskens…