• Shotcut 26.6 släppt – bättre HDR, Vulkan på Linux och förbättrad extern skärm

    Shotcut 26.6 är nu släppt och bjuder på flera viktiga nyheter för videoredigering. Den fria och öppna videoredigeraren får förbättrat HDR-stöd, möjlighet till HDR-export, återställt stöd för extern monitor och ett nytt Vulkan-baserat visningsläge för Linux. Uppdateringen innehåller också ny brusreducering för ljud, tidigt stöd för externa plugins och flera viktiga buggfixar.

    Den fria videoredigeraren Shotcut har kommit i version 26.6. Det är en uppdatering som framför allt riktar sig till användare som arbetar mer seriöst med bildkvalitet, externa skärmar och modernare videoflöden. Bland nyheterna märks HDR-export, förbättrat stöd för extern monitor och ett nytt visningsläge med Vulkan för Linux.

    Shotcut är sedan tidigare ett populärt alternativ för den som vill redigera video utan att köpa dyra kommersiella program. Programmet är öppen källkod, finns för Linux, macOS och Windows, och används både av hobbyfilmare, innehållsskapare och mer tekniskt intresserade användare.

    Extern skärm gör comeback

    En av de viktigaste nyheterna i Shotcut 26.6 är att stödet för att använda en extra skärm som extern monitor har återställts. Det innebär att man kan visa upp videon på en annan skärm medan man redigerar på sin huvudskärm.

    Det här är särskilt användbart för den som vill se sitt material i större format, kontrollera färger eller arbeta mer likt i en professionell redigeringsmiljö.

    Menyn för extern monitor har också flyttats. Tidigare låg den under inställningar, men finns nu direkt i den översta menyn under Player. Det gör funktionen lättare att hitta.

    Samtidigt finns det en ny reservinställning som heter Use Old Video Output. Den kan användas om det nya videosystemet orsakar problem, men den fungerar inte tillsammans med den nya externa monitorfunktionen.

    HDR blir allt viktigare

    En annan stor nyhet är att Shotcut nu tar ytterligare steg mot bättre stöd för HDR, alltså High Dynamic Range. HDR gör det möjligt att visa större skillnader mellan ljusa och mörka delar av bilden, med mer detaljer i både skuggor och högdagrar.

    I praktiken kan HDR ge en bild som känns mer levande, särskilt på moderna TV-apparater och skärmar som har stöd för tekniken.

    Shotcut 26.6 lägger till nya inställningar för dynamiskt omfång i både anpassade videolägen och tidslinjens egenskaper. Användaren kan välja mellan:

    • SDR
    • HLG HDR
    • PQ HDR

    PQ HDR är den variant som ofta kopplas till HDR10, vilket är vanligt i moderna TV-apparater och videoproduktioner.

    HDR-export med vissa begränsningar

    Med den nya versionen kan Shotcut även exportera video i HDR, beroende på vilket videoläge och vilken 10-bitars bearbetning som används.

    HDR10-metadata kan nu anges vid export, men stödet är än så länge begränsat. Metadata kan bäddas in vid export med videokodekarna libx265 och libsvtav1. Däremot finns det ännu inget stöd för HDR10-metadata vid export med hårdvaruaccelererade kodare.

    Det betyder att den som vill exportera HDR-video kan behöva använda mjukvarubaserad kodning, vilket ofta tar längre tid men ger bättre kontroll.

    HDR-förhandsvisning finns – men inte fullt ut på Linux

    Shotcut 26.6 introducerar även ett nytt alternativ för HDR-förhandsvisning via extern monitor. Funktionen kan visas i helskärm och fungerar även med vanligt SDR-material.

    För att HDR-förhandsvisning ska fungera korrekt krävs dock flera saker: en rätt konfigurerad HDR-skärm, HDR-videokällor och rätt bearbetningsläge i Shotcut.

    Linuxanvändare bör känna till att HDR-förhandsvisning ännu inte fungerar fullt ut på Linux. Utvecklarna arbetar fortfarande med detta stöd.

    Vulkan som nytt visningsalternativ på Linux

    För Linuxanvändare finns också en annan intressant nyhet. Shotcut 26.6 lägger till Vulkan som nytt visningsalternativ under inställningen för displaymetod.

    Vulkan är ett modernt grafik-API som ofta används för spel och grafiskt krävande program. I Shotcut kan det ge ytterligare ett alternativ för hur videobilden visas på skärmen.

    Det innebär inte nödvändigtvis att allt automatiskt blir snabbare, men det ger användare ännu ett backend-val om andra visningsmetoder fungerar dåligt på deras system.

    Snap-versionen för Linux har också förbättrats. Den använder nu skrivbordsmiljöns egna fildialog där det är möjligt, vilket gör att filval känns mer naturligt integrerat i systemet.

    Ny brusreducering för ljud

    Shotcut 26.6 innehåller även ett nytt ljudfilter: Reduce Noise: Audio. Det bygger på RNNoise och är tänkt att minska störande bakgrundsljud i inspelningar.

    Det kan vara användbart för exempelvis tal, intervjuer, skärminspelningar och enklare videoproduktioner där ljudet inte spelats in under perfekta förhållanden.

    Första steg mot externa plugins

    En annan spännande nyhet är att Shotcut nu börjar få stöd för externa plugins. Det handlar bland annat om OpenFX för bildeffekter samt VST2 och LV2 för ljud.

    Det här är fortfarande ett tidigt och begränsat stöd, men det är ändå ett viktigt steg. På sikt kan det göra Shotcut mer flexibelt, eftersom användare kan lägga till fler effekter och ljudverktyg utöver de som följer med programmet från början.

    Flera viktiga komponenter uppdaterade

    Under huven har flera centrala delar också uppdaterats. Shotcut 26.6 använder bland annat:

    • MLT 7.40.0
    • FFmpeg 8.1.2
    • libspatialaudio 0.4.0
    • frei0r 3.2.2

    Det här är viktiga komponenter som påverkar videobehandling, ljud, effekter och exportformat.

    Många felrättningar

    Som vanligt innehåller versionen också en lång rad buggfixar. Bland annat har utvecklarna rättat problem med filtergränssnitt, luckor i tidslinjen, DeckLink-utmatning, undertexter, markörer, exportinställningar och identifiering av bildförhållande.

    Det gör Shotcut 26.6 till en uppdatering som inte bara lägger till nya funktioner, utan också förbättrar stabiliteten i programmet.

    Sammanfattning

    Shotcut 26.6 är en viktig uppdatering för den som arbetar med modern videoredigering. HDR-stödet har blivit bättre, extern monitor är tillbaka och Linuxanvändare får ett nytt Vulkan-baserat visningsalternativ.

    Samtidigt är vissa funktioner fortfarande under utveckling, särskilt HDR-förhandsvisning på Linux och stödet för externa plugins. Men riktningen är tydlig: Shotcut fortsätter att växa från ett enkelt gratisprogram till ett allt mer kompetent verktyg för avancerad videoredigering.

    För den som använder Shotcut regelbundet är version 26.6 därför en uppdatering som är väl värd att installera.

    https://www.shotcut.org/download

    Faktaruta: Shotcut 26.6

    Program: Shotcut

    Version: 26.6

    Typ: Fri och öppen videoredigerare

    Plattformar: Linux, macOS och Windows

    Viktiga nyheter:

    • HDR-export
    • Återställt stöd för extern monitor
    • Ny Vulkan-visning på Linux
    • Nytt ljudfilter för brusreducering
    • Tidigt stöd för externa plugins

    HDR-stöd: SDR, HLG HDR och PQ HDR/HDR10.

    Begränsning: HDR-förhandsvisning fungerar ännu inte fullt ut på Linux.

    Uppdaterade komponenter: MLT 7.40.0, FFmpeg 8.1.2, libspatialaudio 0.4.0 och frei0r 3.2.2.

  • KDE Plasma 6.8 ska ge mjukare grafik för NVIDIA-användare

    KDE Plasma 6.8 ser ut att bli en viktig uppdatering för Linux-användare med NVIDIA-grafikkort. Genom att aktivera trippelbuffring som standard i KWin ska skrivbordet bli mjukare, mer följsamt och mindre ryckigt. Samtidigt väntar flera mindre förbättringar, bland annat bättre kontroll över bakgrundsbilder, ett renare menyredigeringsverktyg och nya tangentbordslayouter.

    KDE Plasma 6.8 börjar redan ta form, trots att versionen fortfarande ligger några månader bort. Den nya versionen av det populära Linux-skrivbordet är planerad till mitten av oktober och en av de mest intressanta nyheterna riktar sig särskilt till användare med NVIDIA-grafikkort.

    Den stora förändringen handlar om trippelbuffring i KWin, KDE:s fönsterhanterare och kompositor. I Plasma 6.8 kommer trippelbuffring att vara aktiverad som standard för NVIDIA-GPU:er.

    Vad betyder trippelbuffring?

    När datorn ritar upp det du ser på skärmen sker det inte direkt på själva bildytan. I stället används minnesytor, så kallade buffertar, där nästa bildruta förbereds innan den visas. Med dubbelbuffring finns två sådana ytor: en som visas och en som förbereds.

    Trippelbuffring lägger till en tredje buffert. Det gör att systemet får lite mer spelrum när bildrutor ska levereras till skärmen. Resultatet kan bli att animationer, fönsterförflyttningar och skrivbordseffekter upplevs som jämnare, särskilt när systemet annars riskerar att missa rätt ögonblick att visa nästa bildruta.

    För användaren betyder det i praktiken mindre hack och ryck i skrivbordet.

    En viktig förbättring för NVIDIA på Linux

    NVIDIA har länge haft ett lite komplicerat rykte i Linux-världen. Drivrutinerna har blivit mycket bättre med åren, men kombinationen av Wayland, kompositorer och grafikeffekter har inte alltid varit helt friktionsfri.

    Därför är det intressant att KDE nu anser att tidigare problem med trippelbuffring är lösta. KDE-utvecklaren Xaver Hugl har bekräftat att funktionen nu kan aktiveras som standard i Plasma 6.8.

    Det här är ingen funktion som vanliga användare nödvändigtvis kommer att se i en meny. Men den kan märkas i vardagen genom ett skrivbord som känns mer följsamt. Att flytta fönster, växla mellan program eller använda animationer kan upplevas som mjukare, särskilt på system där NVIDIA-grafiken tidigare haft små ryck i bilden.

    Bättre kontroll över bakgrundsbilder

    Plasma 6.8 får också en förbättring för den som använder bildspel som skrivbordsbakgrund. Tidigare har bildspel främst varit tänkta att byta bild automatiskt efter en viss tid. I den nya versionen ska det gå att skapa bildspel som inte byter bild av sig själva.

    I stället kan användaren manuellt byta bakgrundsbild via skrivbordets högerklicksmeny eller med ett globalt kortkommando.

    Det kan låta som en liten detalj, men det gör funktionen mer flexibel. Man kan till exempel ha en samling bakgrundsbilder redo och själv välja när nästa bild ska visas.

    Virtuellt tangentbord med Esperanto

    En annan mindre nyhet är att Plasmas virtuella tangentbord får stöd för en Esperanto-layout. Det är kanske inte en funktion som berör alla, men det visar KDE-projektets breda fokus på språk, tillgänglighet och internationella användare.

    Renare menyredigerare

    Plasma 6.8 kommer även med en omarbetad version av programmet Menu Editor, alltså verktyget som används för att redigera programmenyer. Den nya designen ska ha färre visuella ramar och ett renare utseende.

    Det är en typisk KDE-förbättring: inte nödvändigtvis dramatisk, men ett steg mot ett mer polerat och lättanvänt skrivbord.

    Buggfixar efter Plasma 6.7

    Utvecklarna arbetar samtidigt vidare med att rätta fel som upptäckts efter lanseringen av Plasma 6.7. En bugg i Plasma 6.8 som kunde orsaka krascher efter att en ljud-CD matats ut från Dolphin eller Audex har redan åtgärdats.

    Plasma 6.7.1, med de första rättningarna efter Plasma 6.7, har redan släppts. Plasma 6.7.2 är planerad till början av nästa vecka.

    Sammanfattning

    KDE Plasma 6.8 ser inte ut att bli en version som bara handlar om stora synliga nyheter. I stället verkar mycket fokus ligga på förbättringar som gör skrivbordet mer stabilt, mjukare och trevligare att använda.

    För NVIDIA-användare kan standardaktiverad trippelbuffring bli en av de viktigaste nyheterna. Det är en teknisk förändring bakom kulisserna, men just sådana förändringar kan ofta göra stor skillnad i hur snabbt och modernt ett skrivbord känns.

    KDE Plasma 6.8 är planerad till mitten av oktober.

    Faktaruta: KDE Plasma 6.8

    Planerad lansering: Mitten av oktober

    Viktig nyhet: KWin aktiverar trippelbuffring som standard för NVIDIA-grafikkort.

    Vad betyder det? Trippelbuffring kan ge mjukare grafik, mindre ryck och ett mer följsamt skrivbord.

    Andra nyheter: Manuell styrning av bakgrundsbildspel, ny Esperanto-layout i virtuellt tangentbord och en renare menyredigerare.

    Passar för: Linux-användare som vill ha ett modernt, snabbt och polerat skrivbord.

  • GNU nano 9.1: den lilla textredigeraren får putsad vardagsteknik

    GNU nano 9.1 är en liten men viktig uppdatering av den välkända terminalbaserade textredigeraren. Den nya versionen bjuder inte på några stora nyheter, men förbättrar sökning, backuphantering och syntaxmarkering, samtidigt som gammalt stöd för klassiska Mac-radslut tas bort. Resultatet är ett renare, stabilare och mer modernt nano för användare som ofta arbetar direkt i terminalen.

    GNU nano är kanske inte den mest glamorösa programvaran i Linuxvärlden, men den är en av de mest använda. Den lilla textredigeraren finns i terminalen, startar snabbt och används ofta när man behöver ändra en konfigurationsfil, skriva ett skript eller göra en snabb textändring direkt på en server. Nu har GNU nano 9.1 släppts, och även om uppdateringen inte förändrar programmet i grunden innehåller den flera förbättringar som gör vardagen lite smidigare.

    En av de mer synliga förändringarna gäller sökfunktionen. När man söker efter text i en fil försöker nano nu visa träffen på ett tydligare sätt i terminalfönstret. Om sökträffen får plats inom det synliga området placeras vyn så långt åt vänster som möjligt. Det kan låta som en liten detalj, men för den som arbetar i långa konfigurationsrader eller källkod kan det göra det enklare att snabbt se sammanhanget runt träffen.

    En annan förändring är att nano nu slutar stödja det gamla Mac-formatet för radslut. Förr i tiden använde klassiska Mac OS ett ensamt carriage return-tecken som radbrytning. Moderna system använder andra format, till exempel LF i Linux och andra Unix-liknande system, eller CRLF i Windows. Det gamla Mac-formatet är numera mycket ovanligt, och i nano 9.1 kan programmet varken läsa eller skriva filer med just den typen av radslut. För de flesta användare kommer detta aldrig att märkas, men det är ett tydligt tecken på att gammal teknisk ballast rensas bort.

    Filhanteringen har också förbättrats. Nano kan nu redigera en fil som faktiskt heter ~, alltså en ensam tilde. Det är ett specialtecken som ofta används som genväg till användarens hemkatalog, vilket tidigare kunde skapa problem. Programmet ger också ett tydligare felmeddelande om ett filnamn avslutas med snedstreck, eftersom det normalt antyder en katalog snarare än en vanlig fil.

    Även backupfunktionen har fått rättelser. När nano körs med alternativet --backup och skrivdialogen visar [Backup] skapas nu alltid en säkerhetskopia. Dessutom får backupfilerna numera en korrekt och komplett tidsstämpel. Det gör det lättare att förstå när en säkerhetskopia skapades och minskar risken för förvirring när flera versioner finns sparade.

    En mer teknisk förändring gäller så kallade nödsparade filer. Om nano kraschar eller avslutas oväntat kan programmet skapa en .save-fil för att rädda osparat arbete. I den nya versionen ändras inte längre filens rättigheter och ägarskap för att matcha originalfilen. Det är en liten men viktig justering som påverkar hur säkert och förutsägbart sådana räddningsfiler hanteras.

    På användargränssnittets område har vissa tangentbordsfunktioner ändrats. Växlingen med Ctrl+T mellan menyerna WhereIs och GoToLine har tagits bort. Samtidigt har Meta+Insert och Meta+Delete lagts till som giltiga tangentnamn. Det betyder att användare som anpassar nano via konfigurationsfiler nu kan binda även dessa tangentkombinationer till egna funktioner.

    Syntaxmarkeringen har också uppdaterats. För programmerare innebär det bland annat att C-definitionen nu känner igen fler nyckelord från C++23. Markeringen av hexadecimala och binära tal har förbättrats, liksom hanteringen av booleska konstanter. Även Lua-stödet har moderniserats med nyare nyckelord, borttagning av gamla föråldrade sådana och bättre hantering av flerradiga strängar och escape-tecken. Dessutom känner syntaxmarkeringen för manualsidor nu igen specialtecken skrivna i formen \[xx].

    Bakom kulisserna har utvecklarna dessutom gjort en hel del städarbete. Nano 9.1 innehåller uppdaterad gnulib-kod, säkrare felkontroller, minskad risk för minnesläckor, tydligare kommentarer och flera namnändringar i kodens variabler och funktioner. Det är sådant som vanliga användare sällan ser direkt, men som är viktigt för att programmet ska vara lättare att underhålla och stabilare på sikt.

    GNU nano 9.1 är alltså ingen dramatisk nyversion, utan snarare en vårstädning av ett välkänt verktyg. Den tar bort gammalt stöd som nästan ingen längre behöver, rättar till små men irriterande problem och förbättrar hur programmet beter sig i vardagliga situationer. För den som ofta arbetar i terminalen är det precis sådana förbättringar som gör skillnad över tid.

    Den nya versionen finns att hämta som källkod från projektets officiella webbplats. Användare som inte vill kompilera själva kan vänta tills nano 9.1 dyker upp i den egna Linuxdistributionens paketförråd.

    https://www.nano-editor.org/news.php

    Fakta: GNU nano 9.1

    Program: GNU nano

    Version: 9.1

    Typ: Textredigerare för terminalen

    Miljö: Linux, Unix-liknande system och terminalmiljöer

    Viktiga nyheter:

    • Förbättrad visning vid sökning i filer.
    • Stöd för gamla Mac-radslut har tagits bort.
    • Bättre hantering av backupfiler.
    • Ändrat beteende för nödsparade .save-filer.
    • Uppdaterad syntaxmarkering för C, C++23, Lua och manualsidor.
    • Intern kodstädning och förbättrad felhantering.

    Sammanfattning:
    GNU nano 9.1 är en underhållsversion som gör textredigeraren modernare, renare och mer förutsägbar i vardagligt terminalarbete.

  • Darktable 5.6: öppen RAW-redigering får frivilliga AI-verktyg

    Darktable 5.6 är här med ett av programmets största teknikskiften hittills. Den fria RAW-redigeraren får nu frivilliga AI-verktyg för objektmasker, brusreducering och uppskalning – men utan att tvinga användaren in i ett AI-baserat arbetsflöde. Samtidigt bjuder versionen på HEIF-export, färgharmonisering, bättre prestanda, förbättrat gränssnitt och stöd för fler kameror.

    Darktable 5.6 har släppts och är en av de större uppdateringarna på länge för det fria och öppna RAW-redigeringsprogrammet. Programmet används av fotografer som vill arbeta med digitala negativ utan att vara beroende av kommersiella molntjänster eller prenumerationer. Den nya versionen innehåller förbättringar för bildkvalitet, arbetsflöde, export, prestanda och kamerastöd – men den mest uppmärksammade nyheten är ett nytt, frivilligt AI-system.

    Det viktiga ordet är just frivilligt. AI-funktionerna är avstängda som standard och måste aktiveras vid kompilering med byggflaggan -DUSE_AI=ON. Om AI-stödet inte aktiveras laddar Darktable inte in ONNX Runtime-bibliotek och utför heller inga AI-relaterade uppgifter. Det gör att användare som vill ha ett traditionellt, helt lokalt och resurssnålt bildflöde kan fortsätta använda programmet som tidigare.

    För den som väljer att aktivera AI-stödet öppnas däremot flera nya möjligheter. Darktable 5.6 kan då hantera och ladda ner AI-modeller från ett konfigurerbart modellförråd. Det finns även installationsskript för Linux och Windows som hjälper till att konfigurera GPU-acceleration för hårdvara från Nvidia, AMD och Intel. På macOS och många Windows-system ingår GPU-acceleration som standard.

    En av de mest praktiska nyheterna är AI-baserade objektmasker. Masker används i bildredigering för att påverka bara vissa delar av en bild, till exempel himlen, ett ansikte eller ett föremål i förgrunden. Med objektmasker kan det bli enklare att välja ut bildområden utan att rita varje markering för hand. För fotografer som ofta arbetar med lokala justeringar kan detta spara mycket tid.

    Darktable 5.6 får också en ny modul för neural återställning. Den finns i sidopanelen i både ljusbordet och mörkrummet och kan användas för tre AI-baserade uppgifter: brusreducering av RAW-bilder, vanlig bildbrusreducering och uppskalning. Standardmodellerna omfattar bland annat NIND UNet för brusreducering, RawNIND UtNet2 för RAW-brusreducering samt RealPLKSR i 2x och 4x för superupplösning. Ytterligare modeller, som NAFNet och BSRGAN, kan installeras manuellt.

    Det här betyder i praktiken att Darktable nu får verktyg som kan hjälpa till med några av de svåraste problemen i digital fotografering: brus i mörka bilder, detaljer som försvinner vid höga ISO-tal och bilder som behöver förstoras utan att tappa för mycket kvalitet. Samtidigt är lösningen byggd så att användaren själv väljer om AI-delen ska finnas med eller inte.

    En annan stor nyhet är modulen color harmonizer, eller färgharmonisering. Den arbetar i UCS-färgrymd och kan justera färger mot olika harmoniska strukturer, till exempel komplementfärger, delade komplementfärger, triader och tetrader. För den som inte arbetar dagligen med färgteori betyder det att programmet kan hjälpa till att skapa mer balanserade färgkombinationer i bilden. Modulen har även stöd för egna harmonier, där användaren kan ange egna ankarnoder, samt reglage för styrka, skydd av neutrala färger och mjukare övergångar.

    Exportmöjligheterna har också förbättrats. Darktable 5.6 får stöd för export till HEIF-formatet, ett modernt bildformat som ofta kan ge hög bildkvalitet vid mindre filstorlek än äldre format. Användaren kan välja mellan förlustfri och förstörande komprimering, olika färgdjup som 8, 10 och 12 bitar samt tillgängliga alternativ för färgsampling.

    Gränssnittet har fått flera förbättringar. Beskärningsmodulen visar nu både bildförhållande och dimensioner direkt i förhandsvisningen. En andra mörkrumsruta kan fästa bilder från filmremsan, vilket kan vara användbart vid jämförelsearbete. Det går också att växla mellan punkt- och områdesbaserad färgväljare direkt på arbetsytan med Ctrl-klick.

    För användare med stora bildskärmar och högupplösta arbetsflöden finns stöd för att rendera och cacha förhandsvisningar i 6K eller 8K i ljusbordsvyn. Mörkrummets förhandsvisningsupplösning har höjts från 720×450 till 1440×900, vilket ger bättre data till bland annat scopes och färgväljaren. Dessutom finns ett nytt 2-up-scope som visar både waveform och vectorscope samtidigt.

    Prestandan har förbättrats på flera områden. OpenCL-stödet för guided filtering har blivit snabbare genom intern tiling, modulen för oskärpa arbetar snabbare vid stora radier, och överläggsmodulen har fått en ny OpenCL-väg. Darktable kör också färre onödiga pixelpipe-beräkningar och hanterar maskdistorsion mer effektivt.

    Bland de övriga nyheterna finns stöd för Canon Automatic Lighting Optimizer i CR3-bilder, PNG- och vektoriseringsstöd för externa rastermasker, ett nytt filter för bilddubbletter, förbättrade standardvärden för AgX, förbättrade OpenCL-inställningar och nya HTJ2K-komprimeringsalternativ för EXR-export när programmet länkas mot OpenEXR 3.4 eller senare.

    Darktable 5.6 innehåller även stöd för fler kameror, bland annat Canon EOS Hi, Fujifilm X-T30 III, Hasselblad H4D-40, Hasselblad H6D-100c, Hasselblad X2D II 100C, Leica M Monochrom, flera Nikon Coolpix-modeller, Nikon D2X, Panasonic DC-GF90, Ricoh GR IV, Sony ILCE-7M5 och Sony ILME-FX2. Dessutom tillkommer nya vitbalansförinställningar och brusprofiler för flera kameramodeller.

    Som vanligt innehåller versionen också många buggfixar. Bland annat har problem med maskpositionering, färgprofiler, kortkommandon, OpenCL och CPU-baserad pixelpipe, taggning, geolokalisering, miniatyrbilder, ritade masker och demosaicing åtgärdats.

    Den som uppgraderar från Darktable 5.4 bör först säkerhetskopiera både konfiguration och bildbibliotek. När bibliotek och inställningar väl har uppdaterats av Darktable 5.6 är de inte längre kompatibla med version 5.4.

    Darktable 5.6 finns nu att ladda ner från projektets officiella webbplats och GitHub-sida. Det finns källkod, AppImage-versioner för Linux på x86_64 och aarch64, macOS-paket för både Intel och Apple Silicon samt Windows-installationsfiler för x86_64 och Windows on ARM.

    Med version 5.6 tar Darktable ett tydligt steg in i en tid där AI-verktyg blir allt vanligare även i fria bildprogram. Skillnaden är att användaren själv får välja. För vissa blir AI-stödet ett kraftfullt hjälpmedel för brusreducering, maskning och uppskalning. För andra är det lika viktigt att kunna fortsätta använda ett traditionellt, öppet och lokalt RAW-arbetsflöde utan AI. Det är just den valfriheten som gör Darktable 5.6 särskilt intressant.

    https://www.darktable.org/install

    Fakta: Darktable 5.6

    Program: Darktable

    Version: 5.6

    Typ av program: Fri och öppen RAW-redigerare för fotografer.

    Plattformar: GNU/Linux, macOS och Windows.

    Största nyheten: Ett frivilligt AI-system som är avstängt som standard och måste aktiveras manuellt vid byggning.

    Nya AI-funktioner: AI-baserade objektmasker, brusreducering, RAW-brusreducering och uppskalning av bilder.

    Ny bildmodul: Color Harmonizer, som kan justera färger enligt olika färgharmonier, exempelvis komplementära, triadiska och tetradiska färgscheman.

    Ny exportfunktion: Stöd för HEIF-export med både förlustfri och förlustgivande komprimering.

    Förbättrat gränssnitt: Bland annat förbättrad beskärningsvisning, kondenserat panel-läge, bättre färgväljare och stöd för högupplösta förhandsvisningar.

    Prestanda: Snabbare OpenCL-bearbetning, bättre hantering av stora radier i oskärpemodulen och effektivare maskhantering.

    Viktigt vid uppgradering: Säkerhetskopiera inställningar och bildbibliotek innan uppgradering, eftersom bibliotek som uppdateras till Darktable 5.6 inte är kompatibla med Darktable 5.4.

  • Thunderbird 152 är här – enklare e-post, säkrare inloggning och många förbättringar

    Mozilla Thunderbird 152 är här med fokus på enklare kontoinställning, säkrare inloggning och bättre stabilitet. Den nya versionen gör det lättare att lägga till Thundermail-konton, stärker Gmail-inloggningen med PKCE och innehåller många rättningar för IMAP, POP3, Microsoft 365, Exchange, kalendern och meddelandetrådar. För både vanliga användare och organisationer är detta en viktig uppdatering som gör Thunderbird tryggare och mer pålitligt i vardagen.

    Mozilla Thunderbird fortsätter att utvecklas från ett klassiskt e-postprogram till ett komplett kommunikationsverktyg för e-post, kalender, kontakter, nyhetsgrupper och chatt. Med version 152 får programmet både synliga nyheter för vanliga användare och viktiga förbättringar under huven för företag, administratörer och säkerhetsmedvetna användare.

    Thunderbird är ett av de mest kända fria och öppna e-postprogrammen. Det finns för Windows, macOS och Linux, och används av både privatpersoner, organisationer och företag som vill ha ett alternativ till webbaserade e-postlösningar.

    I Thunderbird 152 ligger fokus på tre saker: enklare kontoinställning, säkrare inloggning och stabilare hantering av e-post, kalender och Microsoft-konton.

    Enklare start med Thundermail

    En av de mest synliga nyheterna är stöd för enklare kontoinställning av Thundermail-konton. Med så kallad one-click setup kan användaren snabbare lägga till ett konto utan att behöva fylla i servernamn, portar och tekniska detaljer manuellt.

    Det här är viktigt eftersom e-post historiskt sett har kunnat vara krångligt att konfigurera. IMAP, SMTP, kryptering, autentisering och serveradresser är begrepp som många vanliga användare helst vill slippa hantera. När kontot kan ställas in automatiskt blir Thunderbird mer lättillgängligt, särskilt för nya användare.

    Säkrare Gmail-inloggning med PKCE

    En annan viktig förändring gäller Gmail och OAuth-inloggning. Thunderbird 152 börjar använda PKCE, en säkerhetsförbättring inom OAuth.

    OAuth är den metod som ofta används när ett program får tillgång till ett konto utan att användaren behöver lämna ut sitt lösenord direkt till programmet. I stället loggar användaren in hos exempelvis Google, och Thunderbird får en behörighetstoken.

    PKCE stärker den processen. Det är särskilt viktigt för program där man inte säkert kan lagra hemliga nycklar, till exempel vanliga skrivbordsprogram. Resultatet blir en säkrare inloggningskedja för Gmail-användare.

    För användaren märks detta troligen inte som någon dramatisk förändring i vardagen, men det är en viktig förbättring i bakgrunden.

    Bättre stöd för företag och administratörer

    Thunderbird 152 får också förbättrat stöd för enterprise policies. Det innebär att administratörer i företag och organisationer kan styra fler inställningar centralt.

    Nyheten i denna version är stöd för SecurityDevices i företagsreglerna. Det kan användas i miljöer där säkerhetsenheter, certifikat eller särskilda autentiseringslösningar behöver hanteras kontrollerat.

    För en vanlig hemanvändare är detta kanske inte den mest spännande nyheten, men för organisationer som vill standardisera Thunderbird på många datorer är det betydelsefullt.

    Färre störande aviseringar

    Thunderbird 152 rättar flera problem med aviseringar. Ett fel där nya e-postaviseringar kunde visas på fel skärm i system med tre bildskärmar har åtgärdats.

    Även skräpposthanteringen har förbättrats. Tidigare kunde skräppost i vissa fall hinna trigga en ny e-postavisering innan meddelandet flyttades till skräppostmappen. Det kunde leda till onödiga störningar och förvirring. Den typen av problem är nu rättad.

    Det är en liten detalj, men sådana förbättringar gör stor skillnad i vardagen för den som får mycket e-post.

    Förbättrad trådhantering och sortering

    E-posttrådar är en central funktion i moderna e-postprogram. När många svar hör ihop vill man att de visas samlat och i rätt ordning.

    Thunderbird 152 rättar flera problem med trådade meddelanden. Bland annat har utvecklarna fixat fel där mycket djupt nästlade trådar kunde försvinna från visningen. Det handlade om meddelanden som låg mer än 255 nivåer ner i en tråd.

    Det låter extremt, men i stora organisationer, e-postlistor och gamla nyhetsgrupper kan trådar ibland bli mycket omfattande.

    Versionen rättar också problem där trådvisningen kunde bli fel efter att man raderat och ångrat radering av en trådförälder. Dessutom uppdateras trådarnas ordning nu korrekt utan att användaren behöver uppdatera eller sortera om mappen manuellt.

    Även sortering efter ämnesrad har förbättrats. Svar med “RE:” ska inte längre separeras från det ursprungliga meddelandet på samma sätt som tidigare.

    Bättre sökning – även med tyska tecken

    Sökfunktionen har också fått buggfixar. Thunderbird 152 rättar ett problem där sökning i meddelandetext kunde missa utkast som innehöll tyska omljud, till exempel ä, ö och ü.

    Det är en teknisk detalj, men den visar hur viktigt korrekt teckenhantering är i e-postprogram. För användare som skriver på andra språk än engelska kan sådana fel vara både irriterande och svåra att förstå.

    En krasch som kunde inträffa vid lokal meddelandesökning har också åtgärdats.

    Viktiga rättningar för Microsoft 365 och Exchange

    Thunderbird används inte bara med Gmail och vanliga IMAP-konton. Många använder programmet även tillsammans med Microsoft 365 och Exchange.

    I Thunderbird 152 finns flera viktiga förbättringar för just dessa användare. Bland annat rättas problem med Microsoft OAuth2, vidarebefordran och omdirigering av Exchange-meddelanden.

    Ett särskilt viktigt problem gällde stora borttagningar i Microsoft 365. Thunderbird kunde få problem när användaren försökte ta bort fler än 1 000 meddelanden samtidigt. Det är nu rättat.

    Även EWS, Exchange Web Services, har fått flera korrigeringar. Bland annat har problem där meddelanden kunde försvinna från mappvyn åtgärdats. Hanteringen av papperskorgen har också förbättrats, så att mappar som redan ligger i papperskorgen raderas permanent i stället för att flyttas till papperskorgen igen.

    IMAP och POP3 blir stabilare

    Thunderbird 152 innehåller även förbättringar för klassiska e-postprotokoll som IMAP och POP3.

    IMAP-inställningen “Visa endast prenumererade mappar” kan nu ändras utan att Thunderbird behöver startas om. Det gör programmet smidigare att använda, särskilt för den som ofta arbetar med många mappar.

    Ett problem med upprepade IMAP-aviseringar efter att datorn vaknat ur viloläge har också rättats. Det kunde inträffa när meddelanden redan hade lästs på en annan enhet.

    För POP3 har en låsning rättats som kunde uppstå om servern slutade svara utan att stänga anslutningen ordentligt. Det är en sådan bugg som kan vara svår att felsöka för användaren, eftersom programmet bara upplevs som segt eller fastlåst.

    Kalendern får bättre hantering av möten och uppgifter

    Thunderbird är inte bara ett e-postprogram. Kalenderdelen har blivit allt viktigare, och i version 152 rättas flera kalenderrelaterade problem.

    En viktig förbättring gäller återkommande kalenderhändelser. Thunderbird ska nu bättre skilja mellan om användaren accepterar en enskild förekomst av ett möte eller hela mötesserien.

    Det är viktigt i arbetsmiljöer där återkommande möten är vanliga. Att råka ändra eller acceptera fel del av en serie kan skapa förvirring.

    På macOS har ett problem med genomskinliga popupfönster som störde redigering av kalenderhändelser rättats. Thunderbird ska också undvika att lägga till dubbla deltagare i inbjudningar.

    Även uppgifter har förbättrats. Alternativet “Dölj slutförda uppgifter” döljer nu även avbrutna uppgifter. Dessutom bevaras procentuell färdigställandegrad separat från status i verktygstips.

    Små förbättringar som gör programmet bättre

    Utöver de större nyheterna innehåller Thunderbird 152 en lång rad mindre rättningar. Det gäller bland annat kontaktbilder, skrivfönstret, bakgrundssändning, varningar för blockerade filer, filterdialogens tillgänglighet, felaktiga olästa räknare, MIME-hantering och olika visuella förbättringar.

    Den här typen av uppdateringar är kanske inte lika lätta att sammanfatta som en helt ny funktion, men de är ofta avgörande för hur stabilt och pålitligt programmet känns i vardagen.

    Säkerhetsfixar ingår

    Som vanligt innehåller den nya versionen även säkerhetsrättningar. Det gör uppdateringen viktig även för användare som inte direkt behöver någon av de nya funktionerna.

    E-postprogram hanterar mycket känslig information: privata meddelanden, bilagor, inloggningar, mötesinbjudningar och företagskommunikation. Därför är det klokt att hålla Thunderbird uppdaterat.

    Tillgängligt för Windows, macOS och Linux

    Thunderbird 152 finns att ladda ner för Windows 10 och senare, macOS 10.15 och senare samt Linux.

    För Linux-användare kan uppdateringen komma via distributionens pakethanterare, men Thunderbird finns också tillgängligt direkt från projektets webbplats.

    Sammanfattning

    Thunderbird 152 är ingen version som förändrar programmets utseende radikalt, men den innehåller många viktiga förbättringar.

    För vanliga användare märks nyheterna främst genom enklare kontoinställning, färre irriterande buggar, bättre aviseringar och stabilare kalender- och e-posthantering. För organisationer och avancerade användare är förbättringarna kring enterprise policies, Gmail OAuth, Microsoft 365, Exchange och IMAP särskilt viktiga.

    Det är en typisk under-huven-version: kanske inte spektakulär vid första ögonkastet, men viktig för säkerhet, stabilitet och långsiktig användbarhet.

    https://www.thunderbird.net/sv-SE

    Faktaruta: Mozilla Thunderbird 152

    Thunderbird 152 är en ny version av det fria och öppna e-postprogrammet Mozilla Thunderbird. Programmet hanterar e-post, kalender, kontakter, nyhetsgrupper och chatt.

    Största nyheterna:
    • Enklare konfiguration av Thundermail-konton med one-click setup.
    • Säkrare Gmail-inloggning med PKCE för OAuth.
    • Förbättrat stöd för företagsstyrning via enterprise policies.
    • Bättre hantering av IMAP, POP3, Microsoft 365 och Exchange.
    • Flera rättningar för kalender, trådade meddelanden och sökning.

    För vanliga användare betyder det:
    Thunderbird blir stabilare, säkrare och mindre störande i vardagen. Aviseringar, skräpposthantering, kalenderinbjudningar och meddelandetrådar fungerar bättre.

    Plattformar:
    Windows 10 och senare, macOS 10.15 och senare samt Linux.

    Tips: Eftersom uppdateringen även innehåller säkerhetsfixar bör användare uppdatera Thunderbird så snart versionen finns tillgänglig.

  • Audacity 4: klassisk ljudredigering i modern kostym

    Audacity 4 är på väg att ge det klassiska ljudredigeringsprogrammet en rejäl nystart. Med ett modernare gränssnitt, ny projekthantering, bättre plugin-stöd och förbättrade verktyg för inspelning och redigering tar den fria ljudredigeraren ett stort kliv framåt. Samtidigt är betaversionen fortfarande under utveckling, vilket gör den spännande att testa – men ännu inte något man bör använda för viktigt produktionsarbete.

    Audacity har i över två decennier varit ett av de mest kända fria programmen för ljudredigering. För många har det varit det självklara verktyget när man snabbt vill klippa en ljudfil, sätta ihop två spår, spela in tal eller plocka ut ett kort ljudklipp ur en längre inspelning. Programmet har aldrig varit det mest glamorösa, men det har varit pålitligt, effektivt och tillgängligt för alla.

    Med Audacity 4 är det tydligt att utvecklarna vill ta ett stort steg framåt. Den nya versionen har nu gått in i publik betafas, och även om den ännu inte är färdig för skarp produktion ger den en tydlig bild av vart projektet är på väg. Det handlar inte bara om små förbättringar, utan om en större ombyggnad av både utseende, arbetsflöde och funktioner.

    En av de mest märkbara nyheterna är det nya gränssnittet. Audacity 4 använder Qt i stället för wxWidgets, vilket gör att programmet känns modernare och mer sammanhållet. Det gamla Audacity var funktionellt, men kunde upplevas som tekniskt och lite ålderdomligt. Den nya versionen ger ett betydligt mer polerat intryck och känns bättre anpassad till dagens skrivbordsmiljöer.

    En annan stor förändring är den nya projekthanteraren. Tidigare öppnade man Audacity och började direkt dra in ljudfiler i arbetsytan. I Audacity 4 får användaren i stället ett mer tydligt projektflöde. Man kan skapa ett nytt projekt, öppna ett befintligt från den lokala datorn eller molnet, och även kopiera ljudklipp mellan olika projekt. Det gör programmet mer likt moderna kreativa verktyg där projektet står i centrum.

    Audacity 4 innehåller också flera nya och förbättrade funktioner för själva ljudarbetet. Det går att märka upp spår genom att markera sektioner och lägga in kapitelpunkter. Det kan vara användbart för poddar, intervjuer, ljudböcker och längre inspelningar där man behöver strukturera materialet.

    Envelope-verktyget har också gjorts om. Det används för att forma ljudnivån över tid, till exempel för att tona in, tona ut eller justera volymen i olika delar av ett ljudklipp. I den nya versionen ska detta vara mer lättanvänt och bättre integrerat i arbetsflödet.

    En särskilt intressant nyhet är förbättrad spektral redigering. I stället för att bara arbeta med ljudvågor kan man titta på ljudets frekvenser i ett spektrogram. Där kan användaren välja ut vissa frekvensområden och bearbeta dem med effekter. Det kan till exempel användas för att minska störande ljud, isolera vissa delar av en inspelning eller göra mer avancerad ljuddesign.

    Plugin-stödet har också fått en mer framträdande roll. Audacity 4 stöder Nyquist och VST3 på alla plattformar. På Linux finns även stöd för LV2, och på macOS stöds AudioUnits. Det öppnar dörren för en stor mängd effekter och verktyg, från enklare filter till mer avancerad ljudbearbetning. Utvecklarna utlovar dessutom mer polerade gränssnitt för effekterna, något som kan göra programmet mer lättillgängligt för nya användare.

    En annan funktion som många kan få nytta av är lead-in recording, tidigare känt som punch and roll. Den gör det möjligt att spela in över en viss del av ett ljudspår utan att förstöra det som kommer efter. Det är särskilt praktiskt vid inspelning av tal, poddar och ljudböcker, där man ofta behöver rätta till en mening utan att spela om hela avsnittet.

    Audacity 4 får även en metadataredigerare. Där kan man ange information som låttitel, artist, album och andra taggar direkt i programmet. Det är en liten men viktig förbättring för den som exporterar färdiga ljudfiler och vill ha bättre ordning på sina projekt.

    En viktig fråga vid stora uppdateringar är förstås kompatibilitet. Enligt utvecklarna ska Audacity 4 kunna öppna projekt från Audacity 3. Ljudklipp, spår och etiketter ska följa med automatiskt vid uppgradering. Det är avgörande för användare som redan har äldre projekt och inte vill riskera att förlora arbete.

    För Linux-användare finns också en positiv nyhet: AppImage-paketet ska nu vara mer universellt och inte längre vara märkt som Ubuntu-specifikt. Det kan göra det enklare att köra Audacity 4 på olika Linuxdistributioner utan att behöva vänta på distributionsspecifika paket.

    Men allt är inte bara förbättringar. Audacity 4 saknar vissa funktioner som fanns i Audacity 3. Bland annat nämns tempo tracks, LADSPA-plugins och Vamp-analyserare. Det är ännu oklart om dessa funktioner kommer tillbaka i senare versioner eller om de helt enkelt fasas ut. För vissa användare kan det vara en viktig begränsning, särskilt om de är beroende av äldre arbetsflöden eller specifika plugins.

    Sammantaget framstår Audacity 4 som en av de största förändringarna i programmets historia. Det gamla Audacity var ett verktyg man använde för att få jobbet gjort. Audacity 4 försöker bli något mer: ett modernt, mer genomtänkt och mer visuellt tilltalande ljudredigeringsprogram som fortfarande bygger på öppen källkod.

    Eftersom Audacity 4 fortfarande är i betaversion bör man inte använda det för viktigt produktionsarbete. Däremot är det ett utmärkt tillfälle för nyfikna användare att testa framtiden för ett av världens mest välkända fria ljudprogram. Om slutversionen lever upp till förväntningarna kan Audacity 4 bli en mycket välkommen nystart för ett klassiskt verktyg.

    https://www.audacityteam.org/next

    Fakta: Audacity 4

    Programtyp: Ljudredigerare med öppen källkod.

    Nyhet: Audacity 4 har fått ett modernt gränssnitt byggt med Qt i stället för wxWidgets.

    Viktiga förbättringar: Ny projekthanterare, bättre plugin-stöd, förbättrad spektral redigering och omarbetat envelope-verktyg.

    Plugin-stöd: Nyquist och VST3 på flera plattformar, LV2 på Linux och AudioUnits på macOS.

    För Linux: AppImage-paketet ska vara mer universellt och inte längre vara Ubuntu-specifikt.

    Viktigt att veta: Audacity 4 är fortfarande i betaversion och bör inte användas för viktigt produktionsarbete.

  • PeppermintOS släpper systemd-fri version baserad på Devuan Excalibur

    PeppermintOS har släppt en ny systemd-fri version baserad på Devuan 6 ”Excalibur”. Den nya utgåvan riktar sig till användare som vill ha PeppermintOS enkla och lättviktiga skrivbordsmiljö, men samtidigt föredrar klassiska init-system som SysVinit, OpenRC eller runit framför systemd.

    PeppermintOS har släppt en ny systemd-fri version baserad på Devuan 6 ”Excalibur”. Det ger användare ännu ett alternativ vid sidan av projektets vanliga avbilder som bygger på Debian 13.

    För den som vill ha en lätt, flexibel och mer traditionell Linuxmiljö är detta en intressant nyhet. PeppermintOS har länge varit känt som ett resurssnålt system med fokus på enkelhet, webbintegration och snabbhet. Med den nya Devuan-baserade versionen riktar sig projektet särskilt till användare som vill undvika systemd och i stället använda andra init-system.

    Vad är det som är nytt?

    Den nya versionen erbjuder i stort sett samma PeppermintOS-upplevelse som de Debian-baserade utgåvorna. Den stora skillnaden är att systemd inte ingår. Det innebär att systemets uppstart och hantering av tjänster sköts av andra init-system.

    Vid installationen kan användaren välja mellan tre alternativ:

    SysVinit – ett klassiskt Unix-liknande init-system som länge användes i många Linuxdistributioner.

    OpenRC – ett modernt men ändå traditionellt init-system som bland annat är känt från Alpine Linux och Gentoo.

    runit – ett litet och enkelt system för att starta, övervaka och hantera tjänster.

    Detta gör att PeppermintOS nu passar bättre för användare som vill ha större kontroll över systemets uppstart och bakgrundstjänster.

    Varför vill vissa undvika systemd?

    Systemd är i dag standard i många stora Linuxdistributioner, bland annat Debian, Ubuntu, Fedora och Arch Linux. Det fungerar inte bara som init-system, utan innehåller även en rad andra komponenter för loggning, tjänstehantering, nätverk och systemstart.

    Många användare uppskattar systemd eftersom det ger en enhetlig och modern hantering av Linuxsystem. Andra tycker däremot att systemd har blivit för omfattande och bryter mot den klassiska Unix-filosofin, där varje program helst ska göra en sak och göra den väl.

    Det är just här Devuan kommer in i bilden. Devuan är en Debian-baserad distribution som skapades för användare som vill ha Debian utan systemd. Genom att bygga på Devuan kan PeppermintOS erbjuda en systemd-fri variant utan att behöva bygga allt från grunden.

    Bygger på Devuan 6 Excalibur

    Den nya PeppermintOS-versionen bygger på Devuan 6 ”Excalibur”, som i sin tur är baserad på Debian 13 ”Trixie”. Det innebär att användaren får tillgång till ett modernt paketsystem och aktuella program, men utan att systemd används som grundläggande init-system.

    Devuan 6 innehåller flera viktiga tekniska nyheter. Bland annat används Linuxkärnan 6.12 LTS, APT 3 och ett obligatoriskt merged-/usr-filsystem. PipeWire rekommenderas som ljudsystem, vilket gör att distributionen följer den moderna utvecklingen på Linuxskrivbordet.

    På skrivbordssidan är Xfce 4.20 standardmiljö, men även KDE Plasma 6.3.6 och GNOME 48 finns tillgängliga i de stabila förråden.

    PeppermintOS med Devuan-känsla

    För vanliga PeppermintOS-användare bör systemet kännas bekant. Den lätta och avskalade skrivbordsmiljön finns kvar, liksom projektets fokus på enkelhet och praktisk användning.

    Skillnaden märks framför allt under ytan. Eftersom systemd saknas kan vissa program som är hårt beroende av systemd fungera annorlunda eller saknas. För många vanliga användningsområden bör detta dock inte vara något större problem, särskilt om man redan föredrar Devuan eller andra systemd-fria distributioner.

    Den nya versionen kan därför ses som en bro mellan två världar: PeppermintOS enkla användarupplevelse och Devuans systemd-fria grund.

    För vem passar den här versionen?

    Den Devuan-baserade PeppermintOS-versionen passar framför allt användare som vill ha ett lätt Linuxsystem utan systemd. Det kan handla om äldre datorer, minimalistiska installationer eller användare som helt enkelt föredrar klassiska init-system.

    Den kan också vara intressant för den som vill experimentera med olika init-system. Eftersom installationsprogrammet erbjuder SysVinit, OpenRC och runit blir det lättare att välja den lösning som passar bäst.

    För nybörjare som bara vill ha ett Linuxsystem som fungerar direkt kan den vanliga Debian-baserade PeppermintOS-versionen fortfarande vara det enklaste valet. Men för mer tekniskt nyfikna användare är den nya Devuan-utgåvan ett spännande alternativ.

    Installation

    Efter att den livebaserade miljön har startats kan installationen inledas från programmenyn. Användaren söker helt enkelt efter ”install” och startar ikonen ”Install Peppermint”.

    PeppermintOS-projektet rekommenderar också att användare läser byggloggen för att se mer detaljer om de senaste ändringarna i Devuan-versionen.

    Sammanfattning

    Med den nya Devuan-baserade versionen visar PeppermintOS att det fortfarande finns ett tydligt intresse för systemd-fria Linuxdistributioner. Genom att kombinera PeppermintOS lättviktiga skrivbord med Devuan 6 Excalibur får användarna ett modernt men mer traditionellt Linuxsystem.

    Det här är kanske inte en version för alla, men för dem som vill ha kontroll, valfrihet och ett alternativ till systemd är det en välkommen nyhet.

    Faktaruta: PeppermintOS utan systemd

    Distribution: PeppermintOS

    Bas: Devuan 6 ”Excalibur”, som bygger på Debian 13 ”Trixie”.

    Största skillnaden: Denna version använder inte systemd.

    Init-system att välja mellan: SysVinit, OpenRC och runit.

    Standard skrivbordsmiljö: Xfce 4.20 via Devuan 6.

    Kärna: Linux 6.12 LTS.

    Passar för: Användare som vill ha ett lätt Linuxsystem med PeppermintOS-känsla, men föredrar klassiska alternativ till systemd.

    Installation: Starta live-systemet, sök efter ”install” i menyn och välj ”Install Peppermint”.

  • XLibre fyller ett år – den klassiska X-servern får nytt liv

    XLibre fyller ett år och markerar jubileet med den stabila Xserver-serien 25.1. Samtidigt får projektet nya funktioner, säkerhetsfixar och växande stöd från Linux- och BSD-distributioner. För användare som fortfarande är beroende av X11 visar XLibre att den klassiska grafiktekniken långt ifrån är död.

    När många talar om Linux-skrivbordets framtid hamnar ofta Wayland i centrum. Men det betyder inte att den äldre grafiktekniken X11 är död. Tvärtom finns det fortfarande många miljöer, program och användare som är beroende av X-servern. Ett av de tydligaste exemplen på detta är XLibre, ett projekt som nu firar sitt första år.

    XLibre är en vidareutveckling av X.Org Server, den programvara som i många år varit grunden för grafiska skrivbordsmiljöer i Unix- och Linuxvärlden. Projektet startades som en fork av X.Org Server i juni 2025 och leds av en kärngrupp där grundaren Enrico Weigelt ingår. Efter ett år beskriver projektet en snabb utveckling med över 50 unika bidragsgivare, mer än 3 600 ändringar i utvecklingsgrenen och 30 utgåvor i 25.0- och 25.1-serierna.

    I samband med ettårsdagen släpptes XLibre Xserver 25.1.6. Samtidigt meddelade projektet att 25.1-serien nu betraktas som stabil. Det innebär att serien inte längre bara ses som en utvecklingsgren för tidiga testare, utan som en version som fler distributioner och användare kan börja använda i praktiken.

    Vad är egentligen en X-server?

    För att förstå varför XLibre är intressant behöver man förstå vad en X-server gör. I ett grafiskt Linuxsystem är det inte själva programmet, exempelvis en texteditor eller webbläsare, som direkt ritar allt på skärmen. Mellan programmet och grafikhårdvaran finns ett system som hanterar fönster, inmatning från tangentbord och mus samt kommunikationen med skärmen.

    Historiskt har X.Org Server varit den vanligaste lösningen för detta. Den bygger på X11, ett mycket gammalt men flexibelt protokoll med rötter i 1980-talet. Trots sin ålder används X11 fortfarande i många sammanhang, bland annat för äldre program, vissa skrivbordsmiljöer, fjärrstyrning och speciallösningar där Wayland ännu inte är ett självklart alternativ.

    XLibre vill bevara och vidareutveckla denna teknik, snarare än att låta den stanna av.

    Ny stabil version med säkerhetsfixar

    Den nya versionen, XLibre Xserver 25.1.6, innehåller inte bara nya funktioner utan också säkerhetsfixar från X.Org Server. Projektet har även släppt XLibre Xserver 25.0.0.24 för att åtgärda nyligen offentliggjorda sårbarheter.

    Det är en viktig del av projektets roll. Om X11 fortfarande används måste det också underhållas. Gamla grafiska komponenter kan annars bli en säkerhetsrisk, särskilt eftersom en X-server hanterar känsliga delar av systemet som tangenttryckningar, fönster och skärminnehåll.

    Användare som redan kör XLibre rekommenderas därför att uppdatera så snart som möjligt.

    TearFree som standard

    En av de mer synliga förbättringarna i XLibre 25.1-serien är att TearFree-läge för modesetting är aktiverat som standard. TearFree handlar om att minska så kallad tearing, ett fenomen där bilden ser ut att “slitas isär” horisontellt när skärmen uppdateras.

    Det kan märkas när man exempelvis flyttar fönster, spelar video eller använder systemet på en skärm där bildrutorna inte synkroniseras ordentligt. Genom att aktivera TearFree som standard vill XLibre ge en mjukare och mer behaglig grafisk upplevelse utan att användaren behöver göra manuella inställningar.

    Stöd för gamla och nya NVIDIA-drivrutiner

    XLibre lyfter också fram stöd för flera generationer av NVIDIAs proprietära drivrutiner. Det gäller bland annat de äldre 340-, 390- och 470-serierna, men även 570 och nyare versioner.

    Detta är särskilt viktigt för användare med äldre grafikkort. Många äldre datorer fungerar fortfarande utmärkt för vardagligt bruk, men kan få problem när stöd tas bort i moderna grafiska system. Genom att fortsätta stödja äldre drivrutiner kan XLibre bidra till att förlänga livslängden på befintlig hårdvara.

    Ur ett återbruksperspektiv är detta intressant. En äldre dator som fortfarande fungerar behöver inte kasseras bara för att den grafiska mjukvaran går vidare.

    Atomic modesetting och modernare grafikhantering

    XLibre 25.1-serien innehåller även stöd för valfri atomic modesetting. Det är en modernare metod för att hantera skärmlägen, uppdateringar och bildvisning på ett mer kontrollerat sätt.

    Förenklat kan man säga att atomic modesetting gör det möjligt att byta grafiska inställningar mer samlat och säkert. I stället för att flera små ändringar sker stegvis kan systemet tillämpa en hel uppsättning ändringar på en gång. Det kan minska risken för visuella fel och ge bättre kontroll över grafikhårdvaran.

    Detta visar att XLibre inte bara handlar om att bevara gammal teknik. Projektet försöker också föra in modernare funktioner där det är möjligt.

    Xnamespace – bättre isolering mellan X-klienter

    En annan viktig nyhet är Xnamespace-tillägget. Syftet är att kunna separera olika X-klienter från varandra. I traditionell X11-miljö har program ofta haft ganska bred insyn i varandra, vilket länge setts som en av X11:s svagheter ur säkerhetsperspektiv.

    Med Xnamespace vill XLibre skapa bättre möjligheter till isolering. Det kan i framtiden göra X11-miljöer mer kontrollerbara, särskilt i system där flera program eller användare körs samtidigt.

    Projektet planerar dessutom att bygga vidare på detta med runtime-konfiguration, alltså möjligheten att ändra vissa inställningar medan systemet körs.

    Stöd för seatd, systemd-logind och framebuffer

    Den nya stabila serien innehåller också stöd för säteshantering via både seatd och systemd-logind. Det handlar om hur systemet hanterar lokala användarsessioner, skärmar, tangentbord och annan inmatning.

    Dessutom ingår Xfbdev, en generell framebuffer-baserad X-server för Linux. Det kan vara användbart på enklare system eller specialhårdvara där en fullständig modern grafikstack inte är tillgänglig eller behövs.

    XLibre erbjuder även CI-byggen för flera plattformar, däribland BSD-system, Linux, macOS och Microsoft Windows. Det visar att projektet inte enbart ser sig som en Linuxkomponent, utan som en bredare vidareutveckling av X-servertekniken.

    Fler distributioner börjar använda XLibre

    Enligt XLibre används projektet nu som standard-X11-server i 11 distributioner. Bland dem nämns Artix Linux, GhostBSD, OpenMandriva och Vendefoul Wolf.

    Utöver detta finns community-underhållna paket för över 35 distributioner och närliggande system. Listan omfattar bland annat Arch Linux, Debian, Fedora, DragonFly BSD, FreeBSD, Gentoo, GNU Guix, Linux Mint, MX Linux, RHEL, Slackware, Ubuntu och Void Linux.

    Det betyder inte att XLibre har ersatt X.Org Server överallt, men det visar att intresset är större än ett enskilt hobbyprojekt. På bara ett år har XLibre blivit ett alternativ som flera delar av Unix- och Linuxvärlden åtminstone testar, paketerar eller använder.

    Varför spelar XLibre någon roll?

    Wayland är fortfarande den tydliga framtidsvägen för många moderna Linuxskrivbord. Det erbjuder en renare säkerhetsmodell och en modernare design än X11. Men övergången är inte fullständig. Det finns fortfarande äldre program, särskilda arbetsflöden och hårdvarumiljöer där X11 fungerar bättre eller är nödvändigt.

    XLibre fyller därför en lucka. Projektet säger i praktiken: om X11 fortfarande används, måste det också underhållas, förbättras och säkras.

    Det är särskilt relevant för användare som kör äldre datorer, specialsystem, lättviktiga skrivbordsmiljöer eller BSD-baserade system. För dem kan en aktivt underhållen X-server vara skillnaden mellan ett fungerande grafiskt system och en återvändsgränd.

    Nästa steg: HDR och fler funktioner

    XLibre-teamet planerar ytterligare en funktionsutgåva senare denna månad. Bland framtida förbättringar nämns fortsatt experimentellt arbete med HDR och ny funktionalitet kring Xnamespace.

    HDR, eller High Dynamic Range, handlar om bättre ljusomfång och färgåtergivning på skärmar som stödjer tekniken. Det är ett område där moderna grafiksystem ofta har ett försprång, men XLibre verkar vilja undersöka hur långt det går att ta även X11-baserade lösningar.

    Ett gammalt system med nytt momentum

    XLibre är ett tydligt exempel på hur fri och öppen källkod fungerar i praktiken. När ett projekt upplevs som för långsamt, för stillastående eller på väg åt fel håll kan utvecklare skapa en ny gren och fortsätta arbetet i en annan riktning.

    Efter sitt första år framstår XLibre som mer än bara en teknisk protest mot stagnation. Med en stabil 25.1-serie, säkerhetsfixar, nya funktioner och växande distributionsstöd har projektet visat att det finns ett fortsatt intresse för X11.

    Den stora frågan är inte om XLibre kommer att stoppa Waylands framfart. Det är knappast projektets huvudpoäng. Den mer intressanta frågan är om XLibre kan bli den aktiva underhållsgren som X11-användare behöver under de kommande åren.

    För många användare, särskilt de som vill hålla äldre system vid liv, kan svaret mycket väl bli ja.

    https://github.com/X11Libre/xserver/wiki/XLibre-XServer-25.1-Changes

    Teknisk faktaruta: XLibre Xserver 25.1

    Projekt: XLibre

    Typ: X11-server, baserad på X.Org Server

    Senaste stabila serie: 25.1

    Jubileumsversion: XLibre Xserver 25.1.6

    Startade: Juni 2025

    Grundare: Enrico Weigelt

    Viktiga nyheter:

    • TearFree-läge aktiverat som standard
    • Valfritt stöd för atomic modesetting
    • Stöd för äldre och nyare NVIDIA-drivrutiner
    • Xnamespace för bättre separering av X-klienter
    • Stöd för seatd och systemd-logind
    • Xfbdev som framebuffer-baserad X-server för Linux

    Säkerhet: Versionerna 25.0.0.24 och 25.1.6 innehåller fixar för nyligen offentliggjorda sårbarheter i X.Org Server.

    Distributioner: Enligt projektet används XLibre som standard-X11-server i 11 distributioner och finns som community-paket för över 35 system.

  • En dator som bara gör en sak – och gör det bra

    En dator behöver inte alltid vara uppkopplad, full av appar och fylld med distraktioner. Genom att kombinera Linux, LibreOffice Writer och en låst användarmiljö går det att skapa en modern skrivmaskin: en enkel dator som startar direkt till ordbehandling, saknar internet för den vanliga användaren och rensar alla tillfälliga filer vid omstart. I den här artikeln beskriver vi hur man bygger en sådan låst skrivdator, där användaren bara kan göra en sak: skriva i LibreOffice Writer, den fria motsvarigheten till Microsoft Word. Lösningen passar särskilt bra i miljöer där man vill erbjuda en enkel skrivplats utan internetåtkomst, samtidigt som gamla datorer kan återanvändas tack vare låg minnes- och resursförbrukning.

    I en tid då datorer nästan alltid är uppkopplade, fulla av appar, aviseringar och distraktioner, kan det låta gammaldags att bygga en dator som bara ska användas för att skriva text. Men just därför är idén intressant. En enkel skrivdator kan vara både tryggare, billigare och mer fokuserad än en vanlig dator.

    Tanken är att skapa en dator som fungerar ungefär som en modern skrivmaskin. När datorn startas loggas användaren in automatiskt och möts direkt av LibreOffice Writer. Det finns ingen webbläsare att klicka på, ingen e-post, inga sociala medier och inga menyer fulla av onödiga program. Datorn har ett tydligt syfte: att skriva dokument.

    Varför bygga en låst skrivdator?

    En vanlig dator är byggd för att klara nästan allt. Det är också dess svaghet. För personer som bara behöver skriva text kan den vanliga datormiljön bli onödigt komplicerad. Det kan finnas uppdateringsrutor, webbläsare, programbutiker, notiser och inställningar som stör eller skapar problem.

    En låst skrivdator kan passa i flera sammanhang. Den kan användas i föreningslokaler, skolor, bibliotek, väntrum, äldreboenden eller på platser där man vill erbjuda enkel tillgång till ordbehandling utan att samtidigt ge fri tillgång till internet.

    Det kan också vara ett sätt att återanvända äldre datorer. En dator som är för gammal för ett modernt fullskaligt skrivbordssystem kan fortfarande fungera utmärkt som enkel skrivmaskin.

    Ett minimalt system i botten

    Grunden i lösningen är ett minimalt Linuxsystem, till exempel Debian eller Ubuntu. I stället för att installera en komplett skrivbordsmiljö används en mycket enkel grafisk miljö. Det gör datorn snabbare, renare och lättare att kontrollera.

    En fullständig skrivbordsmiljö innehåller ofta många funktioner som inte behövs i detta fall. Där kan det finnas filhanterare, webbläsare, programcentraler, meddelanden och bakgrundstjänster. I en låst skrivdator är målet motsatsen: så lite som möjligt ska finnas tillgängligt.

    Därför används Openbox som fönsterhanterare. Openbox är lättviktigt och startar snabbt. Det visar inte upp ett helt skrivbord med menyer och ikoner, utan ger bara den grafiska grund som krävs för att LibreOffice Writer ska kunna köras.

    Automatisk start av LibreOffice Writer

    När datorn startas loggas användaren in automatiskt. Därefter startar Openbox och LibreOffice Writer öppnas direkt. Användaren behöver inte känna till lösenord, terminalkommandon eller programmenyer.

    Det gör datorn enkel att använda även för personer som inte är datorvana. Starta datorn, vänta en kort stund och börja skriva.

    LibreOffice Writer är ett bra val eftersom det är fritt, välkänt och fungerar med vanliga dokumentformat. Det kan användas för brev, anteckningar, enklare rapporter och andra textdokument. Med svenskt språkstöd installerat får användaren även svenska menyer, svensk stavningskontroll och svensk avstavning.

    Filer sparas bara tillfälligt

    En viktig del av lösningen är att användarens hemkatalog ligger i arbetsminnet, alltså RAM-minnet. Det betyder att användaren kan spara dokument under tiden datorn är igång, men att filerna försvinner när datorn startas om.

    Detta kan låta drastiskt, men det är en medveten säkerhetsåtgärd. Om datorn står i en offentlig eller halvöppen miljö vill man inte att nästa användare ska kunna läsa tidigare användares dokument. Genom att tömma användarmiljön vid omstart får varje användare en ren start.

    Samtidigt behöver datorn en grundmall som återskapas vid varje uppstart. Därför finns en mallkatalog med de inställningar som alltid ska finnas: Openbox-konfiguration, LibreOffice-inställningar och en dokumentmapp. Ett systemskript kopierar automatiskt tillbaka dessa filer varje gång datorn startar.

    Ingen internetåtkomst för den vanliga användaren

    En annan central del är att den vanliga användaren inte ska kunna använda internet. Det minskar risken för missbruk, skadliga nedladdningar och distraktioner.

    Det betyder inte att hela datorn saknar nätverk. Administratören kan fortfarande använda nätet för att uppdatera systemet och underhålla datorn. Men den låsta användaren, den som bara ska skriva, blockeras från nätåtkomst med hjälp av brandväggsregler.

    På så sätt kombineras enkelhet med kontroll. Datorn kan skötas och uppdateras, men slutanvändaren får bara tillgång till det som behövs.

    Ett administratörskonto för underhåll

    För att lösningen ska vara praktisk behövs två olika användarkonton. Det ena är administratörskontot. Det används av den som ansvarar för datorn och behöver kunna installera uppdateringar, ändra inställningar och felsöka.

    Det andra kontot är det låsta användarkontot. Det är detta konto som loggas in automatiskt och som används för själva skrivandet. Det kontot ska inte ha administratörsrättigheter och ska inte kunna ändra systemet.

    Den här uppdelningen är viktig. Den gör att datorn kan vara enkel för användaren men fortfarande möjlig att sköta för den ansvarige.

    Svenskt språkstöd är viktigt

    För att datorn ska kännas naturlig att använda i Sverige bör LibreOffice vara inställt på svenska. Det handlar inte bara om menyerna, utan också om stavningskontroll, avstavning, hjälpfiler och dokumentets standardspråk.

    Om användarens hemkatalog töms vid varje omstart måste dessa inställningar sparas i den mall som återskapas varje gång. Annars riskerar LibreOffice att starta med fel språk eller visa första-start-guiden om och om igen.

    När allt är rätt inställt möts användaren av ett färdigt svenskt skrivprogram varje gång datorn startas.

    Fördelar med lösningen

    Den största fördelen är enkelheten. Datorn gör en sak och användaren behöver inte förstå resten av systemet. Det gör den lämplig för miljöer där driftssäkerhet och tydlighet är viktigare än flexibilitet.

    En annan fördel är integriteten. Eftersom användarfiler raderas vid omstart minskar risken att personliga dokument lämnas kvar. Det är särskilt viktigt om flera personer använder samma dator.

    Lösningen är också resurssnål. Den kräver ingen kraftfull dator och kan därför ge nytt liv åt äldre hårdvara. I stället för att kassera en dator kan den få en ny roll som enkel skrivstation.

    Begränsningar att känna till

    En sådan här dator är inte avsedd att ersätta en vanlig arbetsdator. Den ska inte användas för e-post, webbsurfning, filsynkronisering eller avancerad dokumenthantering. Den är byggd för ett mycket tydligt användningsområde.

    Det är också viktigt att användaren förstår att filer försvinner vid omstart. Om dokument ska sparas permanent behöver man lägga till en kontrollerad metod för export, till exempel USB-minne, utskrift eller en särskild sparfunktion som administratören ansvarar för.

    Annars finns risken att användaren tror att dokumentet är sparat för framtiden, fast det i själva verket bara finns kvar så länge datorn är igång.

    En modern skrivmaskin

    Den låsta skrivdatorn är i praktiken en modern skrivmaskin byggd med fri programvara. Den använder ett vanligt operativsystem, en lätt grafisk miljö och LibreOffice Writer, men döljer allt som inte behövs.

    Resultatet blir en dator som startar direkt till ordbehandling, saknar onödiga distraktioner, rensar användarfiler vid omstart och hindrar den vanliga användaren från att komma ut på internet.

    I en värld där datorer ofta blir allt mer komplicerade visar lösningen att enkelhet fortfarande kan vara en styrka. Ibland är den bästa datorn inte den som kan göra mest, utan den som gör precis det den ska.

    Så bygger man den låsta skrivdatorn steg för steg

    Först installerar man ett minimalt Linuxsystem, till exempel Debian minimal . Vi använde Debian 13.5 när vi gjorde den här artikel i vmware för att testa konfigurationen. Man bör inte installera en komplett skrivbordsmiljö, eftersom den ofta innehåller webbläsare, programbutik, filhanterare och andra program som inte behövs. Målet är att datorn bara ska starta en enkel grafisk miljö och sedan öppna LibreOffice Writer.

    När grundsystemet är installerat uppdateras paketlistan:

    apt update
    

    Därefter installeras de program som behövs:

    apt install --no-install-recommends \
      xorg \
      lightdm \
      openbox \
      libreoffice-writer \
      libreoffice-l10n-sv \
      libreoffice-help-sv \
      hunspell-sv \
      hyphen-sv \
      nftables \
      xdotool \
      rsync \
      locales
    

    För felsökning kan man tillfälligt installera xterm:

    apt install xterm
    

    När allt fungerar kan xterm tas bort igen:

    apt purge xterm
    apt autoremove --purge
    

    Därefter skapar man två användarkonton. Ett konto används för administration och ett konto används av den låsta skrivdatorn.

    adduser admin
    usermod -aG sudo admin
    
    adduser skrivare
    

    Administratören använder kontot admin för uppdateringar, felsökning och underhåll. Den vanliga användaren skrivare ska loggas in automatiskt och ska inte ha administratörsrättigheter.

    Nästa steg är att ställa in automatisk inloggning. LightDM används som inloggningshanterare. Öppna konfigurationsfilen:

    nano /etc/lightdm/lightdm.conf
    

    Lägg in följande:

    [Seat:*]
    autologin-user=skrivare
    autologin-user-timeout=0
    user-session=openbox
    

    Detta gör att användaren skrivare loggas in automatiskt och att Openbox startas som grafisk miljö.

    Sedan skapas en mallkatalog för användaren. Eftersom användarens hemkatalog senare ska rensas vid varje omstart behöver alla grundinställningar sparas i en separat mall.

    mkdir -p /etc/skel-skrivare/.config/openbox
    mkdir -p /etc/skel-skrivare/Dokument
    

    Nu skapas Openbox autostart-fil. Det är den som startar LibreOffice Writer automatiskt när den grafiska miljön öppnas.

    nano /etc/skel-skrivare/.config/openbox/autostart
    

    Lägg in följande:

    #!/bin/bash
    
    xset -dpms
    xset s off
    xset s noblank
    
    sleep 3
    
    libreoffice --writer --norestore --nofirststartwizard &
    
    sleep 8
    
    xdotool key F11
    

    Gör filen körbar:

    chmod +x /etc/skel-skrivare/.config/openbox/autostart
    

    Detta stänger av skärmsläckning, startar LibreOffice Writer och försöker sätta programmet i helskärmsläge. När användaren startar datorn ska Writer alltså öppnas direkt utan att användaren behöver klicka på något.

    För att systemet ska använda svenska ställs svensk locale in. Kör:

    dpkg-reconfigure locales
    

    Markera:

    sv_SE.UTF-8 UTF-8
    

    Sätt sedan svenska som standardspråk:

    update-locale LANG=sv_SE.UTF-8
    

    LibreOffice behöver också ställas in för svenska. Starta LibreOffice som användaren skrivare eller logga in grafiskt och välj:

    Verktyg
    → Alternativ
    → Språkinställningar
    → Språk
    

    Ställ in:

    Användargränssnitt: Svenska
    Lokala inställningar: Svenska (Sverige)
    Standardspråk för dokument: Svenska (Sverige)
    

    När LibreOffice är rätt inställt bör dess inställningar sparas i mallen. Om inställningarna finns i användarens hemkatalog kan de kopieras till mallkatalogen:

    mkdir -p /etc/skel-skrivare/.config
    
    cp -a /home/skrivare/.config/libreoffice /etc/skel-skrivare/.config/
    

    Sätt rätt ägare på mallkatalogen:

    chown -R root:root /etc/skel-skrivare
    

    Nästa steg är att göra användarens hemkatalog temporär. Det betyder att användaren kan spara dokument under tiden datorn är igång, men att allt raderas vid omstart. Öppna /etc/fstab:

    nano /etc/fstab
    

    Lägg till raden:

    tmpfs /home/skrivare tmpfs defaults,noatime,nosuid,nodev,mode=700,uid=skrivare,gid=skrivare,size=1G 0 0
    

    Detta monterar /home/skrivare i RAM-minnet. När datorn startas om töms katalogen automatiskt.

    För att hemkatalogen ändå ska få rätt innehåll vid varje start skapas ett skript som kopierar tillbaka mallfilerna.

    Skapa filen:

    nano /usr/local/sbin/prepare-skrivare-home.sh
    

    Lägg in följande:

    #!/bin/bash
    
    USER_NAME="skrivare"
    HOME_DIR="/home/skrivare"
    SKEL_DIR="/etc/skel-skrivare"
    
    mkdir -p "$HOME_DIR"
    
    rsync -a "$SKEL_DIR"/ "$HOME_DIR"/
    
    mkdir -p "$HOME_DIR/Dokument"
    
    chown -R "$USER_NAME:$USER_NAME" "$HOME_DIR"
    chmod 700 "$HOME_DIR"
    

    Gör skriptet körbart:

    chmod +x /usr/local/sbin/prepare-skrivare-home.sh
    

    Skriptet ser till att /home/skrivare alltid innehåller rätt Openbox-konfiguration, LibreOffice-inställningar och dokumentmapp när datorn startar.

    Nu skapas en systemd-tjänst som kör skriptet innan LightDM startar.

    Skapa filen:

    nano /etc/systemd/system/prepare-skrivare-home.service
    

    Lägg in följande:

    [Unit]
    Description=Prepare temporary home for skrivare
    DefaultDependencies=no
    After=local-fs.target
    Before=display-manager.service lightdm.service
    
    [Service]
    Type=oneshot
    ExecStart=/usr/local/sbin/prepare-skrivare-home.sh
    RemainAfterExit=yes
    
    [Install]
    WantedBy=display-manager.service
    

    Ladda om systemd och aktivera tjänsten:

    systemctl daemon-reload
    systemctl enable prepare-skrivare-home.service
    systemctl start prepare-skrivare-home.service
    

    Kontrollera att filerna har kopierats till användarens hemkatalog:

    ls -la /home/skrivare
    ls -la /home/skrivare/.config/openbox
    

    Där ska bland annat filen autostart finnas.

    Därefter spärras internet för den vanliga användaren. Först aktiveras nftables:

    systemctl enable --now nftables
    

    Öppna konfigurationsfilen:

    nano /etc/nftables.conf
    

    Lägg in följande regler:

    #!/usr/sbin/nft -f
    
    flush ruleset
    
    table inet filter {
        chain output {
            type filter hook output priority 0; policy accept;
    
            oif "lo" accept
    
            meta skuid "skrivare" ip daddr 127.0.0.0/8 accept
            meta skuid "skrivare" ip6 daddr ::1 accept
    
            meta skuid "skrivare" reject
        }
    }
    

    Ladda reglerna:

    nft -f /etc/nftables.conf
    systemctl restart nftables
    

    Nu ska användaren skrivare inte kunna använda internet, medan administratören fortfarande kan använda nätverket för uppdateringar och service.

    Om webbläsare eller andra onödiga program finns installerade bör de tas bort:

    apt purge firefox-esr chromium thunderbird evolution
    apt autoremove --purge
    

    Det gör systemet renare och minskar risken att användaren kommer åt program som inte ska användas.

    När allt är konfigurerat bör lösningen testas. Kontrollera först att systemd-tjänsten finns och fungerar:

    systemctl status prepare-skrivare-home.service
    

    Kontrollera att LightDM är aktivt:

    systemctl status lightdm
    

    Kontrollera att Openbox autostart-fil finns:

    ls -la /home/skrivare/.config/openbox/autostart
    

    Testa att nätet är spärrat för användaren:

    su - skrivare
    ping 8.8.8.8
    

    Ping ska inte fungera för användaren skrivare.

    Starta sedan om datorn:

    reboot
    

    Efter omstart ska datorn automatiskt logga in användaren skrivare, starta Openbox och öppna LibreOffice Writer. Användaren ska kunna skriva dokument och spara dem tillfälligt i hemkatalogen, men efter nästa omstart ska filerna vara borta.

    Om datorn startar till svart skärm eller om LibreOffice inte öppnas bör man kontrollera om autostart-filen finns:

    ls -la /home/skrivare/.config/openbox
    

    Läs eventuella felmeddelanden:

    cat /home/skrivare/.xsession-errors
    

    Kontrollera LightDM-loggen:

    journalctl -u lightdm -b --no-pager
    

    Kontrollera om LibreOffice körs:

    ps aux | grep libreoffice
    

    När alla kontroller är klara fungerar datorn som en låst skrivmaskin. Den startar direkt till LibreOffice Writer, saknar vanlig skrivbordsmiljö, rensar användarens filer vid omstart och blockerar internet för den vanliga användaren. Samtidigt finns ett administratörskonto kvar för service, uppdateringar och felsökning.

    Teknisk faktaruta

    System: Debian minimal eller Ubuntu minimal/server

    Grafisk miljö: Xorg, LightDM och Openbox

    Ordbehandling: LibreOffice Writer startar automatiskt

    Användare: Ett administratörskonto och ett låst skrivkonto

    Internet: Blockeras för den vanliga användaren med nftables

    Rensning: Hemkatalogen körs som tmpfs och töms vid omstart

    Resultat: Datorn fungerar som en modern skrivmaskin utan distraktioner

  • NixOS 26.05 ”Yarara” – Linuxdistributionen där hela systemet kan återskapas’

    NixOS 26.05 ”Yarara” är här med nya skrivbordsmiljöer, modern Linuxkärna och tusentals uppdaterade paket. Den nya versionen fortsätter att utveckla NixOS särskilda idé: att hela operativsystemet ska kunna beskrivas, återskapas och rullas tillbaka med hjälp av konfigurationsfiler – något som gör distributionen extra intressant för utvecklare, systemadministratörer och tekniskt nyfikna Linuxanvändare.

    NixOS 26.05 ”Yarara” är här med nya skrivbordsmiljöer, modern Linuxkärna och tusentals uppdaterade paket. Den nya versionen fortsätter att utveckla NixOS särskilda idé: att hela operativsystemet ska kunna beskrivas, återskapas och rullas tillbaka med hjälp av konfigurationsfiler – något som gör distributionen extra intressant för utvecklare, systemadministratörer och tekniskt nyfikna Linuxanvändare.

    NixOS 26.05, med kodnamnet ”Yarara”, är nu här. Det är den senaste versionen av den oberoende Linuxdistributionen som bygger på pakethanteraren Nix och det stora paketarkivet Nixpkgs. För den vanliga datoranvändaren märks nyheterna bland annat genom nyare skrivbordsmiljöer, uppdaterad Linuxkärna och ett stort antal nya program. För systemadministratörer och utvecklare är den stora poängen fortfarande densamma: ett system som kan beskrivas, byggas om och återskapas på ett mycket kontrollerat sätt.

    Till skillnad från många andra Linuxdistributioner bygger NixOS på idén att systemets inställningar ska vara deklarativa. Det betyder att man beskriver hur datorn ska vara konfigurerad i filer, i stället för att steg för steg klicka eller skriva kommandon som förändrar systemet. Resultatet blir ett operativsystem som är ovanligt lätt att reproducera. Har man rätt konfigurationsfiler kan man i princip återskapa samma system igen, på samma eller en annan dator.

    Linux 6.18 och modernare skrivbord

    I NixOS 26.05 är Linux 6.18 LTS standardkärna. Det innebär att användarna får en modern kärna med långsiktigt stöd, vilket är viktigt både för stabilitet och hårdvarustöd. Samtidigt finns andra kärnversioner fortfarande tillgängliga för den som behöver en annan gren, exempelvis av kompatibilitetsskäl eller för särskild hårdvara.

    För den som använder NixOS som skrivbordssystem finns också stora uppdateringar. GNOME 50 och KDE Plasma 6.6.5 ingår i utgåvan. Det gör att NixOS följer med i utvecklingen av de två största Linux-skrivbordsmiljöerna, samtidigt som distributionens mer ovanliga systemmodell ligger kvar under ytan.

    GNOME riktar sig ofta till användare som vill ha ett rent och sammanhållet skrivbord, medan KDE Plasma brukar uppskattas av dem som vill kunna anpassa nästan allt. Att båda finns i aktuella versioner gör NixOS 26.05 intressant både för experimentella användare och för dem som vill ha en mer traditionell Linuxdator.

    Systemd tar över tidig uppstart

    En av de viktigaste tekniska förändringarna i NixOS 26.05 är att systemd-baserad stage 1 nu används som standard. Stage 1 är den tidiga delen av uppstarten, innan hela systemet är igång. Det är här datorn förbereder sådant som filsystem, diskar och annan grundläggande startlogik.

    Tidigare använde NixOS en skriptbaserad lösning för denna tidiga uppstart. Den gamla modellen är nu markerad som föråldrad och planeras att tas bort i kommande NixOS 26.11. För användare som inte modifierat uppstarten kraftigt kommer förändringen troligen att märkas ganska lite i vardagen. För mer avancerade installationer, specialsystem och servrar är det däremot en viktig förändring att känna till.

    Tusentals paket har lagts till och uppdaterats

    Nixpkgs, det stora paketarkiv som NixOS bygger på, har fått en omfattande uppdatering. I samband med 26.05 har över 20 000 nya paket lagts till och ungefär lika många har uppdaterats. Samtidigt har ett stort antal gamla eller föråldrade paket tagits bort.

    Det här är en viktig del av hur en Linuxdistribution hålls frisk över tid. Nya program tillkommer, gamla versioner ersätts, och paket som inte längre går att underhålla behöver rensas bort. För användaren betyder det fler aktuella program, men också att vissa äldre lösningar kan behöva justeras vid uppgradering.

    Även NixOS-modulerna har vuxit. Nya moduler och konfigurationsalternativ gör att fler tjänster och systemfunktioner kan beskrivas direkt i NixOS konfigurationsmodell. Det är just modulsystemet som gör NixOS speciellt: i stället för att konfigurera varje tjänst manuellt kan man ofta skriva in önskat tillstånd i systemets konfigurationsfil.

    En distribution för den som vill ha kontroll

    NixOS är inte den enklaste Linuxdistributionen för nybörjaren. Den kräver ofta att man tänker annorlunda än i Ubuntu, Debian eller Fedora. Men belöningen är kontroll. Det går att testa förändringar, rulla tillbaka systemet och bygga upp installationer på ett sätt som är svårt att göra lika konsekvent i många andra distributioner.

    Det gör NixOS särskilt attraktivt för utvecklare, systemadministratörer och tekniskt nyfikna användare. Om en uppdatering går fel finns det ofta möjlighet att starta en tidigare systemgeneration. Om man vill flytta en konfiguration till en annan dator kan mycket av arbetet göras genom att återanvända samma systembeskrivning.

    Slutet närmar sig för äldre versioner

    I samband med att NixOS 26.05 släpps blir den tidigare versionen NixOS 25.11 ”Xantusia” föråldrad. Den kommer att nå slutet av sin livscykel efter den 30 juni 2026. Det innebär att användare av äldre system bör börja planera för uppgradering, särskilt om datorn används i produktion eller på annat sätt behöver säkerhetsuppdateringar.

    NixOS 26.05 kommer i sin tur att få felrättningar och säkerhetsuppdateringar fram till den 31 december 2026. Det ger användarna ungefär ett halvår att använda versionen som stabil bas innan nästa större version tar över.

    Sista rundan för x86_64-darwin

    En annan viktig förändring gäller användare av Nixpkgs på macOS. NixOS 26.05 är den sista Nixpkgs-utgåvan med stöd för x86_64-darwin, alltså Intelbaserade Mac-datorer. Binärbyggen och plattformsstöd fortsätter till slutet av 2026, men från och med Nixpkgs 26.11 kommer paket inte längre att byggas eller stödjas för denna plattform.

    Det speglar en större förändring i datorvärlden. Apple har lämnat Intel bakom sig till förmån för egna Arm-baserade Apple Silicon-processorer. För Nixpkgs innebär det att resurserna framöver koncentreras på modernare plattformar.

    Sammanfattning

    NixOS 26.05 ”Yarara” är inte bara ännu en Linuxrelease med nya paket. Den fortsätter att utveckla ett annorlunda sätt att tänka kring operativsystem. Där andra distributioner ofta fokuserar på traditionell installation och löpande manuell administration, bygger NixOS på idén att hela systemet ska kunna beskrivas, återskapas och rullas tillbaka.

    Med Linux 6.18 LTS, GNOME 50, KDE Plasma 6.6.5, tusentals uppdaterade paket och systemd stage 1 som standard är 26.05 en viktig utgåva för både skrivbordsanvändare och mer avancerade Linuxmiljöer. För den som vill förstå vart framtidens mer reproducerbara Linuxsystem kan vara på väg är NixOS fortfarande en av de mest intressanta distributionerna att följa.

    https://nixos.org/blog/announcements/2026/nixos-2605

    Faktaruta: NixOS 26.05 ”Yarara”

    Version: NixOS 26.05

    Kodnamn: Yarara

    Standardkärna: Linux 6.18 LTS

    Skrivbordsmiljöer: GNOME 50 och KDE Plasma 6.6.5

    Viktig nyhet: systemd-baserad stage 1 används som standard

    Kompilatorer: GCC 15 och LLVM 21

    Support: säkerhets- och felrättningsuppdateringar till 31 december 2026

    Föregående version: NixOS 25.11 ”Xantusia” fasas ut efter 30 juni 2026

    Installation: finns som grafisk installationsavbild och minimal installationsavbild för 64-bitars AMD/Intel och Arm

    ”`
  • Ubuntu 26.10 tar sina första steg – men det här är bara början

    Ubuntu 26.10 ”Stonking Stingray” har nu dykt upp i sin första tidiga testversion. Det är långt ifrån ett färdigt operativsystem, men för utvecklare, testare och Linuxintresserade ger den första snapshot-versionen en tydlig försmak av vad nästa Ubuntu-utgåva kan komma att bjuda på när den släpps hösten 2026.

    En första titt på nästa Ubuntu

    Ubuntu 26.10, med det färgstarka kodnamnet ”Stonking Stingray”, har nu tagit sina första offentliga steg. Canonical har släppt de första så kallade snapshot-avbilderna, alltså tidiga testversioner av operativsystemet som längre fram ska bli nästa stora Ubuntu-version efter Ubuntu 26.04 LTS.

    Inte ett färdigt system ännu

    För den vanliga användaren kan det låta som att Ubuntu 26.10 redan är färdigt, men så är det inte. Det här är snarare en tidig byggarbetsplats än ett färdigt hus. Grunden är lagd, men väggarna ska justeras, elen ska dras och inredningen är långt ifrån klar.

    Vad är en snapshot-version?

    En snapshot-version är till för utvecklare, testare och nyfikna entusiaster som vill se hur nästa version av Ubuntu växer fram. Den används för att hitta fel, testa nya programversioner och upptäcka problem innan den färdiga versionen når vanliga användare.

    Bygger på Ubuntu 26.04 LTS

    Ubuntu 26.10 bygger i detta tidiga skede till stor del på Ubuntu 26.04 LTS, som släpptes den 23 april 2026. Det är vanligt i början av en ny utvecklingscykel. Man tar den senaste stabila versionen som grund och börjar sedan steg för steg byta ut delar mot nyare komponenter.

    Linuxkärnan är systemets motor

    I den första snapshot-versionen används Linuxkärnan 7.0 och skrivbordsmiljön GNOME 50. Linuxkärnan kan beskrivas som operativsystemets motor. Det är den som sköter kontakten med datorns hårdvara, till exempel processor, minne, lagring, nätverk och grafikkort. GNOME är i sin tur den grafiska skrivbordsmiljön, alltså det användaren möter i form av fönster, menyer, inställningar och appar.

    Nyare teknik väntar under utvecklingen

    Under de kommande månaderna väntas Ubuntu 26.10 få ännu nyare teknik. Bland annat planeras GNOME 51, Linuxkärnan 7.2, grafikstacken Mesa 26.2 och kompilatorn GCC 16.1. För den som inte följer Linuxvärlden dagligen kan dessa namn låta tekniska, men de påverkar sådant som prestanda, hårdvarustöd, grafik, spel, energiförbrukning och möjligheten att köra modern programvara.

    Vägen fram till färdig version

    Den färdiga versionen av Ubuntu 26.10 är planerad till 15 oktober 2026. Innan dess kommer en betaversion den 24 september, vilket brukar vara den första versionen som är mer sammanhängande för bredare testning. Canonical planerar också två testveckor, den 2 juli och den 27 augusti, där användare kan hjälpa till att prova systemet och rapportera buggar.

    Bör bara testas på rätt plats

    Det är dock viktigt att förstå att den här första snapshot-versionen inte är avsedd för vardagsbruk. Den kan krascha, sakna funktioner eller innehålla fel som gör datorn svår att använda. Därför bör den bara installeras på en testdator eller i en virtuell maskin. Den som behöver en stabil dator för arbete, studier eller familjens vardagsanvändning bör hålla sig till Ubuntu 26.04 LTS.

    Alla ISO-filer finns inte ännu

    En annan detalj är att alla ISO-avbilder ännu inte finns tillgängliga. Bland annat saknas den vanliga 64-bitars Ubuntu Desktop-versionen för amd64 i den första omgången. Den väntas i stället komma med den andra snapshot-versionen, som är planerad till slutet av juni.

    En korttidsversion för den nyfikne

    Ubuntu 26.10 blir en så kallad interim-version. Det betyder att den bara får stöd i nio månader, fram till juni 2027. Den typen av Ubuntu-version passar främst användare som vill ha nyare programvara och funktioner. För den som prioriterar långsiktig stabilitet är LTS-versionerna, som Ubuntu 26.04 LTS, oftast ett bättre val.

    Öppen utveckling i praktiken

    Samtidigt är snapshot-versionerna viktiga. De visar hur öppen utveckling fungerar i praktiken. I stället för att allt sker bakom stängda dörrar kan användare och utvecklare följa processen, testa systemet och bidra med felrapporter. På så sätt blir den färdiga versionen bättre.

    En försmak av framtidens Linuxskrivbord

    Ubuntu 26.10 är alltså inte redo att ersätta dagens stabila system. Men den första snapshot-versionen markerar startskottet för nästa kapitel i Ubuntus utveckling. För den teknikintresserade är det en möjlighet att kika in i framtidens Linuxskrivbord redan nu.

    https://cdimage.ubuntu.com/ubuntu/releases/26.10/snapshot-1

    Teknisk faktaruta: Ubuntu 26.10 ”Stonking Stingray”

    Version: Ubuntu 26.10

    Kodnamn: Stonking Stingray

    Typ av version: Interim-version, alltså en korttidsversion mellan två LTS-utgåvor.

    Första snapshot: Tidig testversion för utvecklare, testare och nyfikna användare.

    Bygger inledningsvis på: Ubuntu 26.04 LTS ”Resolute Raccoon”.

    Linuxkärna i första snapshot: Linux 7.0

    Skrivbordsmiljö i första snapshot: GNOME 50

    Planerade nyare komponenter: GNOME 51, Linux 7.2, Mesa 26.2 och GCC 16.1.

    Planerad betaversion: 24 september 2026

    Planerat slutligt släpp: 15 oktober 2026

    Stödperiod: Cirka nio månader, fram till juni 2027.

    Rekommenderad användning: Testdator eller virtuell maskin. Bör inte användas på en viktig vardagsdator.

    Passar bäst för: Utvecklare, Linuxentusiaster och användare som vill testa kommande teknik innan den når stabila Ubuntu-versioner.

  • HPLIP 3.26.4 ger Linux bättre stöd för nya HP-skrivare

    HP har släppt HPLIP 3.26.4, en ny version av sitt skrivarpaket för Linux. Uppdateringen ger stöd för flera nya skrivare i HP:s LaserJet Pro-, OfficeJet Pro-, OfficeJet-, Envy- och DeskJet-serier. För Linuxanvändare betyder det bättre möjligheter att få moderna HP-skrivare att fungera med utskrift, skanning och andra viktiga funktioner direkt i systemet.

    HP har släppt en ny version av sitt skrivarpaket för Linux, HP Linux Imaging and Printing, mer känt som HPLIP. Den nya versionen, HPLIP 3.26.4, gör det möjligt att använda fler moderna HP-skrivare i Linuxmiljöer.

    För vanliga användare betyder det här framför allt en sak: har du köpt en ny HP-skrivare och kör Linux, ökar chansen att skrivaren nu fungerar bättre med systemet.

    HP:s officiella skrivardrivrutin för Linux

    HPLIP är HP:s officiella drivrutinspaket för Linux. Det används för att få skrivare, skannrar och multifunktionsenheter från HP att fungera i olika Linuxdistributioner.

    Paketet innehåller stöd för utskrift, skanning, bläcknivåer, felsökning och annan grundläggande skrivarfunktionalitet. För många Linuxanvändare är HPLIP därför en viktig del av systemet, särskilt om skrivaren inte fungerar fullt ut med de drivrutiner som redan följer med distributionen.

    Stöd för flera nya skrivarmodeller

    Den största nyheten i HPLIP 3.26.4 är stöd för fler skrivare i HP:s olika produktserier. Det gäller bland annat modeller i LaserJet Pro-, OfficeJet Pro-, OfficeJet-, Envy- och DeskJet-serierna.

    Bland de nya modellerna finns HP LaserJet Pro MFP 3106sdw, HP LaserJet Pro MFP 3105sdw, HP Envy 6500e-serien, HP Envy 6500-serien, HP OfficeJet Pro 9730, HP OfficeJet Pro 9720 och HP OfficeJet Pro 8130 All-in-One.

    Även flera billigare hemmamodeller får stöd, bland annat HP DeskJet 4300e All-in-One, HP DeskJet 4300 All-in-One, HP DeskJet 2900e All-in-One och HP DeskJet Ink Advantage 2900 All-in-One.

    Varför detta är viktigt

    Skrivare har länge varit ett område där Linuxanvändare ibland har stött på problem. Vissa skrivare fungerar direkt, medan andra kräver särskilda drivrutiner för att alla funktioner ska bli tillgängliga.

    Det gäller särskilt multifunktionsskrivare, där användaren inte bara vill skriva ut utan också skanna dokument, kontrollera bläcknivåer eller använda enhetens servicefunktioner.

    När HP lägger till stöd för nya modeller i HPLIP blir det därför lättare att använda dessa skrivare i Linux utan krångliga speciallösningar.

    Inget nytt distributionsstöd

    En sak som däremot saknas i HPLIP 3.26.4 är stöd för nya Linuxdistributioner. Den här versionen handlar alltså främst om nya skrivarmodeller, inte om att lägga till officiellt stöd för nya versioner av exempelvis Ubuntu, Debian, Fedora eller andra distributioner.

    För den som redan har en fungerande HP-skrivare finns det därför inte alltid någon stark anledning att uppgradera direkt. Men för den som nyligen köpt en ny HP-skrivare som inte fungerar korrekt i Linux kan uppdateringen vara viktig.

    Fri och öppen källkod

    HPLIP-projektet ger stöd för över 3 490 skrivarmodeller från HP. Det omfattar bland annat DeskJet, OfficeJet, Photosmart, PSC, Business Inkjet, LaserJet och flera typer av multifunktionsskrivare.

    Programvaran är fri och öppen källkod och distribueras under licenser som MIT, BSD och GPL. Det gör HPLIP till en viktig byggsten för Linuxanvändare som vill kunna använda HP-skrivare utan att vara beroende av Windows eller macOS.

    En praktisk uppdatering för Linuxanvändare

    HPLIP 3.26.4 är ingen dramatisk uppdatering, men den är praktiskt viktig. Den gör att fler nya HP-skrivare fungerar i Linux och minskar risken för att användare fastnar med en skrivare som bara fungerar delvis.

    För hem, mindre kontor och företag som använder Linux kan det vara skillnaden mellan en skrivare som kräver felsökning och en skrivare som bara fungerar.

    https://developers.hp.com/hp-linux-imaging-and-printing/release_notes

    Teknisk faktaruta: HPLIP 3.26.4

    Program: HP Linux Imaging and Printing

    Förkortning: HPLIP

    Version: 3.26.4

    Typ: Drivrutins- och verktygspaket för HP-skrivare i Linux

    Funktion: Utskrift, skanning, bläcknivåer, felsökning och stöd för multifunktionsskrivare

    Nya modeller: Stöd för flera nya HP LaserJet Pro-, OfficeJet Pro-, OfficeJet-, Envy- och DeskJet-modeller

    Exempel på nya modeller: HP LaserJet Pro MFP 3106sdw, HP LaserJet Pro MFP 3105sdw, HP Envy 6500e, HP OfficeJet Pro 9730 och HP DeskJet 4300e

    Distributionsstöd: Inget nytt stöd för moderna Linuxdistributioner anges i denna version

    Antal skrivarmodeller: Över 3 490 HP-modeller stöds av HPLIP-projektet

    Licens: Fri och öppen källkod under bland annat MIT, BSD och GPL

    Installation: Hämtas från HP:s officiella HPLIP-sida och installeras via automatiskt installationsprogram

  • Tails 7.8: säkrare anonymitet – men Thunderbird försvinner från startpaketet

    Tails 7.8 är här med en tydlig säkerhetsinriktad uppdatering av det anonymitetsfokuserade operativsystemet. Den nya versionen uppdaterar Tor Browser, täpper till viktiga sårbarheter i Linuxkärnan och haveged, samt förändrar hur e-postprogrammet Thunderbird hanteras. Programmet följer inte längre med som standard, men kan fortfarande installeras som extra program för den som behöver det.

    Tails 7.8 är nu släppt. Den nya versionen av det integritetsfokuserade operativsystemet innehåller uppdaterad Tor Browser, viktiga säkerhetsfixar och en tydlig förändring: e-postprogrammet Thunderbird följer inte längre med som standard.

    För många användare märks Tails främst som ett system man startar från USB-minne när man vill surfa mer anonymt. All internettrafik skickas genom Tor-nätverket, och systemet är byggt för att lämna så få spår som möjligt på datorn där det används. Med version 7.8 fortsätter projektet på samma spår, men gör samtidigt några praktiska justeringar.

    Thunderbird tas bort från standardinstallationen

    Den största synliga förändringen är att Thunderbird inte längre ingår i den vanliga Tails-avbilden. Det betyder inte att e-postprogrammet försvinner helt. Thunderbird kan fortfarande installeras via funktionen Additional Software.

    För användare som redan har Thunderbird aktiverat tillsammans med Persistent Storage kommer övergången att ske automatiskt. Tails lägger då till Thunderbird i listan över extra program som installeras vid uppstart.

    Det här kan låta som en försämring, men tanken är snarare att göra underhållet enklare och säkrare. När Thunderbird installeras som extra program kan Tails hämta den senaste tillgängliga versionen varje gång systemet startar. På så sätt minskar risken att användare fastnar med en äldre e-postklient i den förinstallerade miljön.

    Tor Browser uppdateras

    Tails 7.8 innehåller också Tor Browser 15.0.14. Det är en viktig del av systemet, eftersom webbläsaren är den mest centrala komponenten för de flesta användare.

    Tor Browser är byggd för att skydda användarens identitet genom att dirigera trafiken via Tor-nätverket och samtidigt minska mängden information som webbplatser kan samla in om datorn och webbläsaren. Uppdateringar av Tor Browser är därför extra viktiga i Tails, eftersom webbläsaren ofta är den mest utsatta delen av systemet.

    Viktiga säkerhetsfixar i Linuxkärnan och haveged

    Tails 7.8 åtgärdar även flera säkerhetsproblem i Linuxkärnan 6.12 LTS och i haveged. Enligt Tails-projektet kunde dessa sårbarheter göra det möjligt för ett program som körs inne i Tails att få administrativa rättigheter.

    Det är allvarligt, eftersom Tails bygger på principen att även om ett program beter sig skadligt ska det inte enkelt kunna ta kontroll över hela systemet. När sådana brister upptäcks är det viktigt att användare uppgraderar så snart som möjligt.

    Vad betyder detta för vanliga användare?

    För den som bara använder Tails för att surfa anonymt är uppdateringen ganska odramatisk. Tor Browser är uppdaterad, säkerhetsproblem är åtgärdade och systemet fungerar i stort sett som tidigare.

    Den stora skillnaden märks för dem som använder Thunderbird i Tails. De behöver nu förlita sig på Additional Software och Persistent Storage för att få e-postklienten installerad automatiskt vid start. För många är det en rimlig lösning, men den kräver att Persistent Storage är korrekt konfigurerat.

    Uppgradering och installation

    Automatiska uppgraderingar till Tails 7.8 finns tillgängliga för användare som redan kör Tails 7.0 eller senare. Om den automatiska uppgraderingen misslyckas, eller om systemet inte startar efteråt, rekommenderas en manuell uppgradering.

    För nya installationer finns Tails 7.8 som USB-avbild och som ISO-fil för DVD eller virtuella maskiner.

    Det är viktigt att komma ihåg att en ny installation på ett USB-minne raderar befintlig Persistent Storage på den enheten. Den som har sparade inställningar, nycklar, dokument eller extra program bör därför vara försiktig och säkerhetskopiera sådant som behöver bevaras.

    Sammanfattning

    Tails 7.8 är ingen dramatisk version, men den är viktig. Uppdateringen gör systemet säkrare, håller Tor Browser aktuell och förändrar hur Thunderbird hanteras. Genom att flytta Thunderbird från standardinstallationen till Additional Software får Tails ett smidigare sätt att hålla e-postprogrammet uppdaterat.

    För användare som är beroende av anonymitet, säkerhet och ett system som inte lämnar spår är detta en uppdatering som bör installeras.

    https://tails.net/news/version_7.8

    Faktaruta: Tails 7.8

    Operativsystem: Tails

    Version: 7.8

    Huvudnyhet: Thunderbird ingår inte längre som standard, men kan installeras som extra program.

    Webbläsare: Tor Browser 15.0.14

    Säkerhetsfixar: Åtgärdar sårbarheter i Linuxkärnan 6.12 LTS och haveged.

    Uppgradering: Automatisk uppgradering finns för användare av Tails 7.0 eller senare.

    Installation: Finns som USB-avbild och ISO-fil för DVD eller virtuell maskin.

    Viktigt: Ny installation på USB-minne raderar befintlig Persistent Storage på den enheten.

  • Rescuezilla 2.6.2: enklare räddning av datorer med stöd för nyare hårdvara

    Rescuezilla 2.6.2 är en praktisk uppdatering för alla som använder programmet för att rädda, klona eller säkerhetskopiera datorer. Den stora nyheten är en ny version baserad på Ubuntu 26.04 LTS, vilket ger bättre stöd för modern hårdvara. Samtidigt uppdateras Partclone, flera irriterande fel rättas och projektet tar ytterligare steg mot bättre språkstöd.

    När en dator kraschar, en hårddisk börjar krångla eller ett helt system behöver flyttas till en ny disk, är det ofta diskavbildning som räddar situationen. Det handlar om att skapa en exakt kopia av en disk eller partition, så att systemet kan återställas senare. Ett av de mer användarvänliga verktygen för detta är Rescuezilla, som ofta beskrivs som ett grafiskt alternativ till Clonezilla.

    Nu har Rescuezilla 2.6.2 släppts, och även om versionsnumret kan se blygsamt ut innehåller uppdateringen flera viktiga förbättringar. Den största nyheten är att det nu finns en ny version byggd på Ubuntu 26.04 LTS, vilket framför allt betyder bättre stöd för modernare datorer och nyare hårdvara.

    Vad är Rescuezilla?

    Rescuezilla är ett startbart räddningssystem som körs från exempelvis ett USB-minne. När datorn startas från USB-stickan laddas ett komplett litet Linuxbaserat system, där användaren får ett grafiskt gränssnitt för att säkerhetskopiera, återställa och klona diskar.

    Det gör Rescuezilla särskilt användbart i situationer där det installerade operativsystemet inte längre startar. Man behöver alltså inte komma in i Windows eller Linux på den trasiga datorn för att kunna rädda data eller skapa en kopia av disken.

    En viktig egenskap är att Rescuezilla är kompatibelt med Clonezilla-avbilder. Det innebär att den som tidigare har använt Clonezilla i många fall kan fortsätta använda sina befintliga backupfiler, men med ett mer lättbegripligt grafiskt gränssnitt.

    Bygger nu på Ubuntu 26.04 LTS

    Den största förändringen i Rescuezilla 2.6.2 är den nya Ubuntu 26.04 LTS-baserade versionen. Det är viktigt eftersom själva grundsystemet avgör hur bra Rescuezilla känner igen modern hårdvara.

    Nyare datorer kan ha moderna nätverkskort, grafikkretsar, lagringskontroller och andra komponenter som kräver färska Linuxkärnor och uppdaterade drivrutiner. Om räddningssystemet bygger på en äldre Ubuntu-version kan det hända att datorn startar dåligt, att diskar inte visas korrekt eller att nätverket inte fungerar.

    I Rescuezilla 2.6.1 var standardversionen fortfarande baserad på Ubuntu 24.10. Den gav stöd för hårdvara ungefär fram till hösten 2024. Rescuezilla 2.6.2 tar därför ett tydligt steg framåt genom att lägga till en version med nyare grund.

    Även Ubuntu 25.10-version finns med

    Utöver Ubuntu 26.04 LTS-versionen finns även en Rescuezilla-variant baserad på Ubuntu 25.10, med kodnamnet “Questing”. Den fungerar som en kompletterande version för användare som av någon anledning behöver just den basen.

    Samtidigt har flera äldre Rescuezilla-avbilder tillfälligt stängts av. Det gäller bland annat 32-bitarsversionen för Intel i386 baserad på Ubuntu 18.04 LTS samt flera 64-bitarsversioner baserade på Ubuntu 22.04 LTS, Ubuntu 24.04 LTS och Ubuntu 25.04.

    Det betyder inte nödvändigtvis att Rescuezilla överger äldre datorer helt, men fokus i denna version ligger tydligt på nyare system och modernare hårdvarustöd.

    Partclone uppdateras

    En annan viktig förändring finns under huven. Rescuezilla använder Partclone för att skapa och återställa partitionsavbilder. I version 2.6.2 har Partclone uppdaterats från version 0.3.37 till 0.3.47.

    För användaren märks detta kanske inte direkt i gränssnittet, men det är ändå en central komponent. Partclone är ett av de verktyg som faktiskt gör det tunga arbetet när en partition kopieras till en avbildningsfil eller återställs tillbaka till en disk.

    Uppdateringen innebär att Rescuezilla bygger vidare på en nyare version av ett av sina viktigaste underliggande verktyg.

    Fixar problem efter kloning

    Rescuezilla 2.6.2 rättar också två konkreta fel. Det första gäller ett problem där ett tomt felmeddelande kunde visas efter en kloning, även när kloningen egentligen hade lyckats. Det kunde dessutom stoppa den åtgärd som användaren hade valt efteråt, till exempel att datorn skulle stängas av eller startas om automatiskt.

    Det är en typ av fel som kan skapa onödig osäkerhet. När man klonar en disk vill man veta om allt gick rätt. Ett tomt felmeddelande efter en lyckad operation kan få användaren att tro att något gått fel, trots att resultatet är korrekt.

    Den andra rättningen gäller den grafiska avstängningsmenyn i den så kallade Plucky-varianten. Där har Rescuezilla uppdaterat sina anpassade regler för polkit, som hanterar behörigheter för vissa systemåtgärder.

    Fler språk på väg

    Rescuezilla 2.6.2 innehåller också förbättringar för översättningar. En pågående galicisk översättning har lagts till via Weblate. Dessutom finns språkval för flera ännu tomma översättningar, bland annat bengali, hindi, swahili och urdu.

    Det visar att projektet fortsätter att byggas ut för fler användare och språkgrupper, även om alla översättningar ännu inte är färdiga.

    ARM64 och ny Image Explorer får vänta

    Två större nyheter finns däremot inte med i Rescuezilla 2.6.2. Den planerade ARM64-versionen har inte kommit ännu. Det betyder att användare av vissa ARM-baserade datorer fortfarande får vänta på officiellt stöd.

    Inte heller den kommande omarbetningen av Image Explorer finns med i denna version. Image Explorer är tänkt att få ett förbättrat gränssnitt och använda indexed-gzip, vilket ska göra det enklare och effektivare att utforska innehållet i avbildningsfiler.

    Båda dessa nyheter är planerade till nästa version.

    Varför uppdateringen är viktig

    Rescuezilla 2.6.2 är inte en dramatisk omarbetning av programmet, men det är en praktiskt viktig uppdatering. För den som använder Rescuezilla i verkliga räddningssituationer är hårdvarustöd avgörande. Ett räddningsverktyg är bara användbart om det faktiskt kan starta datorn, hitta diskarna och utföra jobbet.

    Den nya Ubuntu 26.04 LTS-baserade versionen gör Rescuezilla mer relevant för nyare datorer, samtidigt som uppdateringen av Partclone och de mindre felrättningarna förbättrar stabiliteten.

    För tekniker, datorentusiaster och vanliga användare som vill ha ett enkelt verktyg för diskbackup, återställning och kloning är Rescuezilla fortsatt ett av de mest lättillgängliga alternativen i Linuxvärlden. Version 2.6.2 stärker framför allt programmets roll som ett modernt räddningsverktyg för både nya och äldre system.

    https://rescuezilla.com/download

    Teknisk faktaruta: Rescuezilla 2.6.2

    Program: Rescuezilla

    Version: 2.6.2

    Typ: Startbart verktyg för diskavbildning, återställning och kloning

    Ny huvudbas: Ubuntu 26.04 LTS

    Extra avbild: Ubuntu 25.10 “Questing”

    Viktig komponent: Partclone 0.3.47

    Kompatibilitet: Kan hantera Clonezilla-kompatibla avbilder

    Viktiga rättningar: Fix för tomt felmeddelande efter lyckad kloning samt problem med grafisk avstängningsmeny

    Språkstöd: Pågående galicisk översättning och fler språkposter via Weblate

    Ej inkluderat ännu: ARM64-version och kommande Image Explorer-omarbetning

  • MuseScore Studio 4.7 gör digital notskrivning mer exakt – och mer levande

    MuseScore Studio 4.7 är en omfattande uppdatering av det fria notskrivningsprogrammet som gör det enklare att skapa, redigera och dela musik digitalt. Med nya verktyg för notgravering, förbättrad gitarrnotation, snabbare arbetsflöde, bättre ljudmotor och möjlighet att exportera rullande partitur som MP4-video tar programmet ännu ett steg mot att bli ett professionellt alternativ för både musiker, arrangörer, lärare och hobbykompositörer.

    MuseScore Studio har länge varit ett av de viktigaste fria alternativen för den som vill skriva noter på datorn. Programmet används av allt från musikstudenter och körledare till arrangörer, tonsättare och hobbygitarrister. Med version 4.7 tar det öppna notskrivningsprogrammet ännu ett steg mot att bli ett mer komplett verktyg för både klassisk notbild, gitarrnotation, uppspelning och export till moderna format.

    Den nya versionen innehåller inte bara små förbättringar, utan flera funktioner som påverkar hur musik kan skrivas, granskas, spelas upp och delas. Fokus ligger tydligt på tre områden: snyggare notbild, bättre arbetsflöde och mer realistisk uppspelning.

    Mer kontroll över notbilden

    En av de stora nyheterna i MuseScore Studio 4.7 är de utökade graveringsverktygen. Inom musiknotation används ordet gravering inte längre bara om tryckta noter, utan också om hur notbilden formas digitalt: avstånd, linjer, parenteser, symboler och layout.

    I den nya versionen kan användaren lägga till pilspetsar på textlinjer, använda ackordklamrar och hantera ackordparenteser direkt via programmets egenskapsfält. Det gör det enklare att visuellt gruppera musikaliska avsnitt, visa höger- och vänsterhand i klavermusik eller markera barrégrepp på gitarr.

    Även systemavdelare har fått fler inställningar för skala och placering, och flera linjer i notbilden kan nu markeras och justeras mer exakt. Det ger användaren större kontroll över detaljer som tidigare kunde kräva omvägar eller manuellt pill.

    Texten får större betydelse

    Text är en viktig del av noter. Det kan handla om sångtext, tempobeteckningar, instruktioner till musiker eller kommentarer i partituret. I MuseScore Studio 4.7 har textfunktionerna blivit mer genomarbetade.

    Programmet kan nu hantera formatering för fler typer av textlinjer, exempelvis systemtext, staff-text, repristecken och gradvisa tempoändringar. Textjustering och textplacering har dessutom delats upp i separata inställningar. Det innebär att användaren får bättre kontroll över hur texten ser ut och var den hamnar.

    En liten men praktisk detalj är att programmet automatiskt kan använda typografiska citationstecken. Vill man ha raka citationstecken går det att ångra direkt efter inmatningen.

    Gitarrister får flera viktiga förbättringar

    För gitarrister är MuseScore Studio 4.7 en särskilt intressant uppdatering. Programmet får nu ett nytt system för att visa guitar dives, alltså effekter där tonen sänks med hjälp av exempelvis svajarm. Dessa kan visas både i tabulatur, ovanför tabulaturen och i vanlig notskrift – dessutom med stöd för uppspelning.

    Capo-hanteringen har också förbättrats. Nya transponeringslägen gör det möjligt att visa både klingande toner och de toner som faktiskt spelas. Det är praktiskt eftersom en gitarr med capo kan låta i en tonart men spelas med grepp från en annan. Det finns även ett läge där tabulaturen inte transponeras, vilket passar när capo används mest för att förenkla fingersättningen.

    Fretboard-diagram och ackordsymboler följer nu också med vid transponering av partitur, vilket gör det lättare att byta tonart utan att behöva rätta allt manuellt.

    Snabbare arbetsflöde för den som skriver mycket

    MuseScore Studio 4.7 innehåller flera små förbättringar som tillsammans kan spara mycket tid. Ett exempel är att dubbelklick på en enskild ton i ett ackord nu markerar hela ackordet. Kortkommandot R kan sedan upprepa markeringen på nästa slag.

    Kortkommandona Q och W kan användas för att halvera eller fördubbla notvärden för markerade toner eller hela avsnitt. Det är en typ av funktion som kan göra stor skillnad när man snabbt vill prova rytmiska idéer eller rätta en passage.

    Mixern har fått ett sökfält, vilket gör det lättare att hitta ljud och effekter i större projekt. Dessutom har vissa långa rullgardinsmenyer fått stöd för navigering med första bokstaven, vilket förenklar användningen när listorna är omfattande.

    Bättre uppspelning och lägre fördröjning

    En annan viktig nyhet är att ljudmotorn har byggts om. Enligt versionsinformationen ska detta ge bättre prestanda och mindre fördröjning på alla operativsystem. För den som skriver musik direkt i programmet är låg fördröjning viktig, särskilt vid inmatning via MIDI-klaviatur.

    På Windows tillkommer dessutom stöd för ASIO, vilket är särskilt relevant för användare med ljudkort och musikproduktionsmiljöer där låg latens är viktigt. Det finns även ett nytt alternativ för 256 samples buffertstorlek.

    MuseScore Studio 4.7 får också nya exportmöjligheter för WAV-filer i 16 och 24 bitar, förbättrad uppspelning av MS Basic SoundFont och möjlighet att starta uppspelning från senast markerade not med Shift + mellanslag.

    MP4-export gör noter lättare att dela

    En av de mer publikvänliga nyheterna är att MuseScore Studio 4.7 nu kan exportera en MP4-video med rullande partitur och ljud. Funktionen finns under Publish > Export.

    Det här gör programmet mer användbart för den som vill dela musik på nätet, skapa undervisningsmaterial eller visa hur ett arrangemang låter samtidigt som notbilden följer med. I stället för att bara skicka en PDF eller ljudfil kan man skapa en video där lyssnaren ser musiken röra sig i takt med uppspelningen.

    Öppen källkod med starkt community

    MuseScore Studio är öppen källkod, och version 4.7 innehåller över 100 bidrag från communityt. Det märks bland annat i nya verktyg för enharmonisk stavning, förbättrade kortkommandon, ny tuning-plugin och förbättringar i ljudhanteringen.

    Att så många funktioner kommer från användare och utvecklare runt projektet visar styrkan i öppen källkod: programmet utvecklas inte bara uppifrån, utan också utifrån verkliga behov hos musiker, arrangörer och lärare.

    Tillgängligt för Linux, Windows och macOS

    MuseScore Studio 4.7 finns för Linux, Windows och macOS. Linuxanvändare kan ladda ner MuseScore Studio direkt, men behöver installera MuseSounds Manager separat om de vill använda MuseSounds. På Windows och macOS kommer uppdateringen att erbjudas via MuseScore Studio eller MuseHub, men det går även att installera manuellt.

    Sammanfattning

    MuseScore Studio 4.7 är en bred uppdatering som gör programmet mer moget. Det handlar inte om en enda stor nyhet, utan om många förbättringar som tillsammans gör notskrivning smidigare, mer exakt och mer användbar i praktiken.

    För klassiska notskrivare finns bättre layoutkontroll. För gitarrister finns mer avancerad tabulatur och capo-hantering. För den som arbetar med uppspelning finns en förbättrad ljudmotor. Och för den som vill dela musik på nätet är MP4-exporten en välkommen nyhet.

    MuseScore Studio 4.7 visar att fri programvara kan vara både kraftfull, professionell och relevant för dagens digitala musikskapande.

    https://musescore.org/en/4.7

    https://musescore.org/en/download

    Faktaruta: MuseScore Studio 4.7

    Program: MuseScore Studio 4.7

    Typ: Notprogram för komposition, arrangering och digital notskrivning

    Licens: Öppen källkod

    Plattformar: Linux, Windows och macOS

    Viktiga nyheter:

    • Nya verktyg för notgravering, bland annat ackordklamrar, parenteser och pilspetsar
    • Förbättrad gitarrnotation med stöd för dives, capo-lägen och tabulatur
    • Sökbar mixer för snabbare hantering av ljud och effekter
    • Förbättrad ljudmotor med lägre fördröjning
    • ASIO-stöd på Windows
    • Export av rullande partitur som MP4-video med ljud
    • Nya funktioner för enharmonisk stavning och snabbare notredigering

    För Linuxanvändare: MuseScore Studio kan laddas ner direkt. Den som vill använda MuseSounds behöver installera MuseSounds Manager separat.

    Passar för: Musiker, kompositörer, arrangörer, musiklärare, körledare, gitarrister och hobbyanvändare som vill skapa och dela noter digitalt.

  • KDE får över en miljon euro för att stärka det fria skrivbordet

    KDE får över en miljon euro från Sovereign Tech Fund för att stärka det fria Linux-skrivbordet. Pengarna ska gå till bättre återställning, fabriksåterställning, säkrare infrastruktur och förbättrad e-post- och kalenderhantering. Satsningen visar hur fri och öppen källkod blir allt viktigare när Europas digitala självständighet hamnar högre upp på den politiska och tekniska dagordningen.

    Det fria skrivbordet KDE får en rejäl ekonomisk förstärkning. Genom Sovereign Tech Fund ska KDE-projektet få drygt 1,28 miljoner euro under 2026 och 2027. Pengarna ska användas till att göra KDE Plasma stabilare, säkrare och mer användbart – inte minst för myndigheter, företag och organisationer som vill minska sitt beroende av stora kommersiella teknikplattformar.

    KDE är ett av de mest kända projekten inom fri och öppen källkod. Mest känt är KDE Plasma, skrivbordsmiljön som används i många Linuxdistributioner. För vanliga användare är Plasma det grafiska gränssnittet: panelen, startmenyn, fönstren, inställningarna och allt det som gör att datorn känns som en modern arbetsmiljö.

    Men KDE är mycket mer än bara ett snyggt skrivbord. Projektet utvecklar även program, bibliotek, systemverktyg och infrastruktur som används i hela Linuxvärlden.

    Vad ska pengarna användas till?

    Stödet från Sovereign Tech Fund är öronmärkt för tydliga tekniska förbättringar. KDE ska bland annat arbeta med bättre återställningsfunktioner i KDE Plasma. Det betyder att systemet ska bli enklare att reparera om något går fel, till exempel efter en misslyckad uppdatering eller en trasig inställning.

    En annan viktig del är planerna på en fabriksåterställning för KDE Linux. Det kan jämföras med funktionen i moderna mobiltelefoner, där användaren kan återställa systemet till ett fungerande grundläge utan att behöva installera om allt manuellt. För Linux på skrivbordet kan detta bli ett stort steg mot att göra systemet mer lättskött för vanliga användare.

    Pengarna ska också gå till bättre testning och kvalitetssäkring. Det handlar om att bygga upp infrastruktur som automatiskt kan testa att viktiga funktioner fungerar som de ska. Ju bättre testning, desto mindre risk att nya uppdateringar orsakar fel.

    KDE PIM får också ett lyft

    En del av satsningen går till KDE PIM, alltså KDE:s programsvit för personlig informationshantering. Där ingår bland annat e-post, kalender, kontakter och relaterade funktioner.

    Här vill KDE förbättra stödet för moderna e-post- och kalendersystem. Det handlar bland annat om IMAP4, WebDAV, push-notiser och standardiserad kontokonfiguration. Målet är att e-post, kalender och kontakter ska fungera bättre och mer tillförlitligt i KDE-miljön.

    Detta är viktigt eftersom många organisationer är beroende av just dessa funktioner i vardagen. Ett skrivbordssystem utan stabil e-post, kalender och kontaktbok blir svårt att använda i större skala.

    Digital suveränitet – mer än ett modeord

    Bakom satsningen finns en större idé: digital suveränitet. Det betyder att individer, företag och samhällen ska ha kontroll över sin digitala infrastruktur. Man ska inte vara helt beroende av några få stora teknikbolag, deras molntjänster, licensmodeller eller datainsamling.

    Fri och öppen källkod spelar en central roll i detta. När källkoden är öppen kan den granskas, förbättras och anpassas. En myndighet, ett företag eller en kommun kan låta egna tekniker eller lokala IT-leverantörer kontrollera hur systemet fungerar. Det går också att bygga vidare på programvaran utan att behöva be om tillstånd från en kommersiell leverantör.

    KDE passar väl in i den modellen. Projektet drivs inte för att sälja abonnemang eller samla in användardata, utan för att skapa fri programvara som alla kan använda.

    Varför spelar skrivbordsmiljön fortfarande roll?

    I en tid när mycket handlar om molntjänster, appar och AI kan det vara lätt att tro att skrivbordsmiljön inte längre är så viktig. Men för de flesta människor är skrivbordet fortfarande porten till det digitala samhället.

    Det är där man öppnar sin webbläsare, skriver dokument, hanterar e-post, laddar ner filer, ansluter till nätverk, skriver ut papper och använder myndighetstjänster. Skrivbordet är ofta platsen där personlig information samlas: lösenord, dokument, bilder, meddelanden och arbetsmaterial.

    Därför blir säkerhet, återställning och stabilitet på skrivbordet en viktig samhällsfråga. Om datorn inte fungerar, fungerar inte heller många av de tjänster man är beroende av.

    Ett alternativ till de stora plattformarna

    KDE:s styrka är att det erbjuder ett alternativ till de stora kommersiella systemen. I stället för att vara låst till Microsoft, Apple eller Google kan användare och organisationer bygga sin IT-miljö på öppen programvara.

    Det betyder inte att KDE redan är perfekt för alla. Stora organisationer kräver stabilitet, support, central hantering, säkerhetsrutiner och långsiktig förvaltning. Just därför är den här typen av finansiering viktig. Pengarna går inte främst till synliga effekter som nya teman eller ikoner, utan till det underliggande arbetet som gör systemet mer robust.

    Det är sådant arbete som ofta märks först när det saknas: när uppdateringar går sönder, e-post inte synkas, nätverksdelningar krånglar eller inställningar inte går att återställa.

    KDE fyller 30 år

    KDE fyller 30 år i oktober, och stödet kommer vid en symboliskt viktig tidpunkt. Under tre decennier har projektet utvecklats från ett skrivbordsprojekt till ett omfattande ekosystem av programvara.

    Det som en gång kunde uppfattas som ett hobbyprojekt är i dag en del av den digitala infrastrukturen. KDE används av privatpersoner, utvecklare, företag, skolor och offentliga verksamheter världen över.

    Att Sovereign Tech Fund nu investerar över en miljon euro i KDE visar att fri programvara inte längre bara ses som ett tekniskt alternativ. Den ses allt mer som en strategisk resurs.

    En investering i framtidens öppna datorer

    Satsningen på KDE handlar i grunden om mer än en skrivbordsmiljö. Den handlar om vem som ska ha kontrollen över våra datorer, våra dokument och våra digitala liv.

    När allt fler samhällsfunktioner flyttar in i digitala system blir frågan om programvarans ägande och insyn allt viktigare. Sluten programvara kan vara bekväm, men den gör också användaren beroende av leverantörens villkor. Öppen programvara kräver ibland mer arbete, men ger i gengäld större frihet, bättre insyn och möjlighet till lokal kontroll.

    Med stödet från Sovereign Tech Fund får KDE bättre möjligheter att bli ett ännu starkare alternativ för både privatpersoner och organisationer. Om arbetet lyckas kan KDE Plasma bli enklare att återställa, tryggare att använda och bättre anpassat för professionella miljöer.

    Det är kanske inte lika spektakulärt som en ny app eller en ny dator. Men det är precis den typen av grundläggande förbättringar som gör fri programvara möjlig att använda i större skala. KDE:s nya finansiering är därför inte bara goda nyheter för Linuxanvändare – den är också ett tecken på att digital självständighet börjar tas på allt större allvar.

    Teknisk faktaruta: KDE och Sovereign Tech Fund

    Projekt: KDE

    Organisation: KDE e.V.

    Finansiär: Sovereign Tech Fund / Sovereign Tech Agency

    Stöd: 1 285 200 euro

    Period: 2026–2027

    Huvudområden:

    • Förbättrad återställning i KDE Plasma
    • Fabriksåterställning för KDE Linux
    • Bättre QA- och testinfrastruktur
    • Förbättrad backup och återställning av data
    • Bättre stöd för nätverksdelningar
    • Stärkt säkerhetsinfrastruktur
    • Förbättrad KDE PIM-integration

    KDE PIM: Programsvit för e-post, kalender, kontakter och personlig informationshantering.

    Tekniker som nämns: IMAP4, IMAP4rev2, WebDAV, WebDAV push-notiser, Flatpak och standardiserad kontokonfiguration.

    Mål: Att göra KDE:s fria programvara mer robust, säker och användbar för privatpersoner, företag och offentlig sektor.


  • Debian 14 tar ett stort steg mot säkrare Linuxpaket

    Debian 14 “Forky” kan bli en milstolpe för säkrare Linuxsystem. När nästa stora Debianversion väntas släppas under sommaren 2027 ska distributionen inte bara få stöd för LoongArch64 och nya funktioner i pakethanteraren APT – den ska också kräva reproducerbara paket. Det innebär att program ska kunna byggas om från källkod och ge exakt samma resultat varje gång, vilket gör det lättare att upptäcka manipulation, fel och oväntade ändringar i mjukvarukedjan.

    Debian 14, med kodnamnet “Forky”, väntas bli en av de viktigaste Debianversionerna på länge. Inte för att skrivbordet nödvändigtvis ser annorlunda ut, utan för att något mycket djupare i systemet förändras: Debian ska börja kräva reproducerbara paket. Det innebär att ett program som byggs från samma källkod, med samma instruktioner och i samma byggmiljö, ska ge exakt samma binära paket varje gång — bit för bit. Debian Release Team meddelade i maj 2026 att nya paket som inte klarar detta inte längre får migrera till Debian testing, och att paket som redan finns där också kan stoppas om en uppdatering bryter reproducerbarheten.

    Varför spelar detta roll?

    För en vanlig användare kan det låta tekniskt och avlägset. Men idén är enkel: om någon påstår att ett färdigt Debianpaket kommer från en viss källkod ska det gå att kontrollera. En oberoende byggserver, en Debianutvecklare eller en säkerhetsgranskare ska kunna bygga om paketet och få samma resultat.

    Om resultatet inte blir identiskt kan det bero på ett oskyldigt fel, till exempel tidsstämplar, slumpmässiga filordningar eller skillnader i byggmiljön. Men det kan också avslöja något allvarligare: att den binära filen inte motsvarar den publicerade källkoden.

    Det här gör reproducerbara byggen till ett slags kvitto på mjukvarans ärlighet. Källkoden och det färdiga paketet ska inte bara höra ihop i teorin, utan kunna bevisas höra ihop i praktiken.

    Från ideal till krav

    Reproducerbara byggen har länge varit ett mål inom fri och öppen källkod. Debian har arbetat med frågan i många år, bland annat tillsammans med Reproducible Builds-projektet. Skillnaden nu är att Debian tar steget från ambition till regel.

    Paul Gevers från Debian Release Team beskrev beslutet som att Debian nu har kommit till punkten där distributionen måste leverera reproducerbara paket. Sedan den 9 maj 2026 används Debians migrationssystem för att blockera paket som inte kan reproduceras, eller uppdateringar som gör redan reproducerbara paket icke-reproducerbara.

    Det är en viktig förändring eftersom Debian testing är mellanledet där paket förbereds inför nästa stabila Debianversion. Om ett paket stoppas där kommer det inte vidare förrän problemet är löst.

    Vad betyder det för användaren?

    För den som kör Debian 12 “Bookworm” eller Debian 13 “Trixie” händer inget direkt. Förändringen gäller utvecklingen av Debian 14 “Forky”, som i nuläget finns i Debian testing. Den praktiska effekten märks främst för paketansvariga och utvecklare.

    Men på längre sikt betyder det att vanliga Debiananvändare får ett system där fler paket kan verifieras på ett starkare sätt. Det gör det svårare för skadlig kod att smyga in i byggkedjan utan att upptäckas.

    Det här är särskilt viktigt i en tid då attacker mot mjukvarukedjor blivit allt vanligare. I dag räcker det inte att fråga om ett program är öppet. Man måste också kunna kontrollera att det färdiga paketet faktiskt är byggt från just den öppna källkod som publicerats.

    Debians kontrollsystem

    Debian använder infrastrukturen reproduce.debian.net för att bygga om paket och jämföra resultaten. Systemet använder bland annat så kallade .buildinfo-filer, som innehåller information om hur ett paket byggdes. Målet är att återskapa samma byggprocess som användes när paketet publicerades i Debianarkivet.

    Dashboarden för Forky visar redan en mycket hög reproducerbarhetsgrad. Vid kontrollen som nämns i rapporteringen hade Forky över 98 procent reproducerade byggen och 23 728 paket markerade som godkända.

    Det betyder inte att arbetet är färdigt, men det visar att Debian redan ligger långt framme. De sista procenten är ofta de svåraste, eftersom problemen kan ligga i detaljer som datum, filsortering, komprimering, dokumentation eller verktyg som beter sig lite olika mellan byggmiljöer.

    LoongArch64 blir officiell arkitektur

    Debian 14 “Forky” väntas också få officiellt stöd för LoongArch64, en processorarkitektur från Loongson. Det innebär att Debian breddar sitt stöd till ytterligare en hårdvaruplattform. Enligt rapporteringen ska LoongArch64 ansluta till de redan officiellt stödda arkitekturerna som amd64, arm64, armhf, riscv64, ppc64el och s390x.

    För de flesta hemanvändare i Sverige är amd64 fortfarande det vanliga valet, alltså vanliga 64-bitars PC-datorer. Men för Debian som projekt är arkitekturstöd en viktig del av identiteten. Debian är inte bara ett operativsystem för en viss typ av dator, utan en distribution som försöker fungera på många olika maskinplattformar.

    APT får historik och återställning

    En annan nyhet i Debian 14 är att pakethanteraren APT får funktioner för historik, undo, redo och rollback. Det betyder att användaren i framtiden lättare ska kunna se vad som installerats, uppgraderats eller tagits bort — och i vissa fall backa ändringar. APT 3.2 introducerade dessa funktioner under våren 2026.

    Det här gör Debian mer likt vissa Red Hat-baserade distributioner, där transaktionshistorik i pakethanteraren länge varit en uppskattad funktion. För användare kan det bli särskilt värdefullt när en uppdatering orsakar problem. I stället för att manuellt försöka minnas vilka paket som ändrades kan systemet ge en tydligare historik.

    När kommer Debian 14?

    Debian 14 “Forky” väntas enligt nuvarande uppgifter någon gång under perioden juni till augusti 2027. Något exakt releasedatum är ännu inte fastställt. Innan den slutliga versionen släpps kommer Debianprojektet normalt att gå igenom flera steg, inklusive testning av installationsprogrammet och releasekandidater.

    Den som vill prova nyheterna redan nu behöver använda Debian testing eller en distribution som bygger på Debian testing, till exempel rullande varianter som följer utvecklingsgrenen. Det är dock inte samma sak som en färdig stabil Debianversion. Testing kan fungera bra, men är i första hand till för utveckling och förberedelse inför nästa stabila utgåva.

    En tyst men viktig säkerhetsreform

    Debian 14 “Forky” ser kanske inte dramatisk ut på ytan, men under huven sker en stor förändring. Kravet på reproducerbara paket gör Debian mer kontrollerbart, mer transparent och svårare att manipulera i smyg.

    Det är inte en funktion som ger en ny knapp på skrivbordet. Det är snarare en förbättring av förtroendet mellan källkod, byggsystem och användare. För ett operativsystem som används på servrar, arbetsstationer, inbyggda system och kritisk infrastruktur är det en stor sak.

    Debian har länge varit känt för stabilitet och noggrannhet. Med Forky tar projektet ytterligare ett steg: inte bara mot stabil programvara, utan mot programvara som kan bevisas vara byggd på rätt sätt.

    Teknisk faktaruta: Debian 14 “Forky”

    Planerad version: Debian 14 “Forky”

    Förväntad release: juni–augusti 2027

    Utvecklingsgren: Debian Testing

    Ny säkerhetsregel: Reproducerbara paket blir ett krav

    Vad betyder det? Samma källkod, bygginstruktioner och byggmiljö ska ge exakt samma binära paket varje gång.

    Effekt: Paket som inte kan reproduceras blockeras från att migrera till testing.

    Kontrollsystem: reproduce.debian.net

    Ny arkitektur: LoongArch64 får officiellt stöd

    APT-nyheter: Historik, undo, redo och rollback

  • Linux Mint 22.3 får ny HWE-version med bättre stöd för nyare datorer

    Linux Mint 22.3 har fått nya installationsfiler med Linux-kärnan 6.17. De nya HWE-ISO-filerna är främst tänkta för användare som installerar systemet på nyare datorer och vill ha bättre stöd för modern hårdvara redan från start.

    Linux Mint 22.3 har fått nya installationsfiler med en modernare Linux-kärna. För vanliga användare betyder det framför allt att fler datorer kan fungera bättre direkt efter installation.

    De nya ISO-filerna använder Linux-kärnan 6.17. Det är en så kallad HWE-kärna, där HWE står för Hardware Enablement. På svenska kan det beskrivas som utökat hårdvarustöd.

    Vad är en HWE-ISO?

    En ISO-fil är den fil man laddar ner för att installera Linux Mint från exempelvis ett USB-minne. När Linux Mint nu släpper särskilda HWE-ISO-filer innebär det alltså inte att systemet har blivit en ny version. Det är fortfarande Linux Mint 22.3, men med en nyare kärna från start.

    Linux-kärnan är den del av operativsystemet som sköter kontakten mellan programmen och datorns hårdvara. Den ser till att systemet kan prata med processorn, grafikkortet, nätverkskortet, ljudet, USB-portarna och mycket annat.

    Därför spelar Linux 6.17 roll

    När kärnan uppdateras får den ofta stöd för nyare komponenter. Det kan vara särskilt viktigt för den som har en ny laptop, ett färskt grafikkort eller ett trådlöst nätverkskort som inte fungerar som det ska med en äldre kärna.

    Den vanliga versionen av Linux Mint 22.3 levererades med Linux 6.14. För många användare fungerar den utan problem. Men vissa har haft kompatibilitetsproblem med sin hårdvara. Därför släpper Mint-projektet nu nya installationsfiler med Linux 6.17.

    Inte en ny Linux Mint-version

    De nya HWE-ISO-filerna finns för Linux Mint 22.3 med skrivbordsmiljöerna Cinnamon, Xfce och MATE. De är främst tänkta för nya installationer. Den som redan använder Linux Mint 22.3 behöver alltså inte installera om datorn, utan kan installera den nyare kärnan via systemets vanliga programkällor.

    Linux Mint-teamet säger också att HWE-ISO-filerna inte är experimentella versioner. De är testade och betraktas som stabila. Det gör dem lämpliga för användare som vill installera Linux Mint på modernare hårdvara utan att behöva göra extra justeringar efteråt.

    Vem behöver ladda ner den?

    Den nya HWE-versionen är framför allt intressant för personer som ska installera Linux Mint 22.3 på en nyare dator, eller för den som tidigare har haft problem med hårdvarustödet i den vanliga versionen.

    Har man redan Linux Mint 22.3 installerat och allt fungerar som det ska finns det ingen brådska. Då kan man fortsätta använda systemet som vanligt, eller installera den nyare kärnan via uppdateringsverktygen om man behöver bättre hårdvarustöd.

    En del av en större förändring

    Nyheten hänger också ihop med en större förändring i Linux Mint-projektets arbetssätt. Utvecklarna har meddelat att framtida versioner ska få en längre utvecklingscykel. Nästa stora version, Linux Mint 23, är planerad till julen 2026. Tanken är att mer tid ska kunna läggas på buggfixar, stabilitet och kvalitet.

    När tiden mellan stora versioner blir längre blir HWE-ISO-filer viktigare. De gör att Linux Mint kan fortsätta fungera bra på nyare datorer, även utan att hela systemet behöver släppas i en ny huvudversion.

    Ett klokt steg för vanliga användare

    För användaren är detta ett ganska praktiskt steg. Linux Mint fortsätter att vara ett stabilt och välbekant operativsystem, men får samtidigt bättre möjligheter att hantera modern hårdvara.

    Det är kanske inte den mest spektakulära nyheten, men det är en viktig förbättring. För den som vill installera Linux Mint 22.3 på en ny dator kan den nya HWE-versionen innebära mindre krångel, bättre kompatibilitet och större chans att allt fungerar redan från början.

    https://www.linuxmint.com/hwe.php

    I Linux.se-wikin finns mer att läsa om Linux Mint, samt länkar till var man kan ladda hem det.

    https://wiki.linux.se/Linux_Mint

    Teknisk faktaruta

    Distribution: Linux Mint 22.3

    ISO-typ: HWE, Hardware Enablement

    Linux-kärna: 6.17

    Tidigare kärna: 6.14

    Skrivbordsmiljöer: Cinnamon, Xfce och MATE

    Målgrupp: Nya installationer på modernare datorer

    Syfte: Bättre stöd för nyare hårdvara, exempelvis grafikkort, nätverkskort, Bluetooth, USB och energihantering.

  • Fedora Linux 44 är här – snabbare, modernare och bättre för spel

    Fedora Linux 44 har nu släppts, och den nya versionen bjuder på en rejäl uppdatering för både vanliga datoranvändare, utvecklare och spelintresserade. Fedora är en av de mest inflytelserika Linux-distributionerna och fungerar ofta som en försmak av teknik som senare dyker upp i andra Linux-system.

    Den nya versionen bygger på Linux-kärnan 6.19, vilket innebär bättre stöd för modern hårdvara, förbättrad prestanda och nya funktioner under huven. För användare av Fedora Workstation är en av de största nyheterna att systemet nu levereras med GNOME 50, den senaste versionen av den populära skrivbordsmiljön. KDE-användare får samtidigt KDE Plasma 6.6, där Fedora KDE Plasma Desktop dessutom går över till Plasma Login Manager som standard.

    Bättre stöd för spel och Wine

    En av de mest intressanta nyheterna är att Fedora 44 aktiverar NTSYNC-kärnmodulen för Wine och spelpaket. Det här kan låta tekniskt, men i praktiken handlar det om att Windows-program och spel som körs via Wine kan få bättre synkronisering och potentiellt högre prestanda.

    För Linux-spelare är detta extra viktigt. Många Windows-spel körs i dag på Linux med hjälp av Wine, Proton och liknande tekniker. Förbättringar på den här nivån kan därför göra spelupplevelsen jämnare och mer responsiv.

    Fedora har också moderniserat sin Games Lab-version, som nu byter från Xfce till KDE Plasma. Det ger spelutgåvan ett mer modernt gränssnitt och bättre integration med dagens grafiska Linux-miljöer.

    Enklare på ARM-datorer och USB-minnen

    Fedora 44 förbättrar även stödet för AArch64, alltså ARM64-system. Det blir nu enklare för systemet att automatiskt välja rätt DTB-fil vid uppstart på ARM-baserade EFI-maskiner. Det kan göra Fedora mer smidig att använda på exempelvis utvecklingskort, små datorer och annan ARM-hårdvara.

    En annan praktisk förbättring gäller Fedora som körs från USB-minnen. Systemet kan nu automatiskt aktivera persistenta överlagringar när det skrivs till ett USB-minne. Det betyder att ändringar, filer och inställningar lättare kan sparas mellan omstarter, i stället för att allt försvinner när datorn stängs av.

    Nya verktyg för utvecklare

    Fedora är särskilt populärt bland utvecklare, och Fedora 44 fortsätter på den linjen. Systemet innehåller uppdaterade versioner av många viktiga programmerings- och byggverktyg, bland annat:

    VerktygNy version
    GCC16.1
    GNU Binutils2.46
    GNU C Library2.43
    LLVM22
    Go1.26
    Ruby4.0
    PHP8.5
    RPM6.0
    CMake4.0

    Det här gör Fedora 44 attraktivt för den som vill arbeta med modern programvaruutveckling utan att behöva vänta länge på nya versioner av viktiga komponenter.

    Fedora 44 lägger dessutom till stöd för Nix-pakethanteraren, vilket ger användare ytterligare ett sätt att installera och hantera program. Nix är känt för att göra det lättare att skapa reproducerbara och isolerade programmiljöer.

    Mer reproducerbara paket

    En viktig men mindre synlig nyhet är att Fedora 44 är den första Fedora-versionen där alla paketbyggen levereras som reproducerbara. Det innebär att samma källkod ska kunna byggas om och ge samma resultat.

    Detta är viktigt för säkerhet och transparens. Om program kan byggas på ett reproducerbart sätt blir det lättare att kontrollera att inga oväntade ändringar eller manipulationer har smugit sig in i paketen.

    Förbättringar i installation och skrivbord

    Installationsprogrammet Anaconda har också justerats. Det skapar inte längre nätverksprofiler för alla nätverksenheter som standard, vilket kan ge en renare och mer förutsägbar installation.

    För KDE-varianterna introduceras även en ny Plasma Setup-app efter installationen. Den ska hjälpa användaren att komma igång och göra de första inställningarna på ett enklare sätt.

    Fedora Budgie-utgåvan får dessutom Budgie 10.10, som nu är helt inriktad på Wayland. Det visar tydligt hur Linux-världen fortsätter att röra sig bort från det äldre X11-systemet och mot modernare grafikhantering.

    Många utgåvor att välja mellan

    Fedora 44 finns att ladda ned som live-ISO med flera olika skrivbordsmiljöer. Förutom GNOME och KDE Plasma finns bland annat Xfce, LXQt, Cinnamon, Budgie och MATE.

    Den som redan kör Fedora Linux 43 kommer att kunna uppgradera till Fedora Linux 44 via DNF system-upgrade.

    Sammanfattning

    Fedora Linux 44 är en bred och tekniskt stark uppdatering. För vanliga användare märks nyheterna främst genom modernare skrivbordsmiljöer, bättre installation och förbättrat hårdvarustöd. För spelare är NTSYNC-stödet en spännande förbättring, medan utvecklare får tillgång till en mycket uppdaterad verktygskedja.

    Fedora fortsätter därmed att vara en distribution för den som vill ligga nära Linux-världens tekniska framkant, men samtidigt ha ett stabilt och välpaketerat system för vardagsbruk.

    https://fedoraproject.org

    Fedora hemsida i vår wiki.

    https://wiki.linux.se/Fedora

    $ teknisk_faktaruta –fedora-linux-44

    Distribution: Fedora Linux 44

    Kärna: Linux 6.19

    Skrivbordsmiljöer: GNOME 50, KDE Plasma 6.6, Xfce, LXQt, Cinnamon, Budgie och MATE

    Spelnyhet: NTSYNC-kärnmodulen aktiveras för Wine och gamingpaket

    Pakethantering: Stöd för Nix och DNF5-backend i PackageKit

    Utvecklarverktyg: GCC 16.1, LLVM 22, Go 1.26, Ruby 4.0, PHP 8.5 och RPM 6.0

    Extra: Alla paketbyggen levereras som reproducerbara

Etikett: fri programvara

  • Shotcut 26.6 släppt – bättre HDR, Vulkan på Linux och förbättrad extern skärm

    Shotcut 26.6 är nu släppt och bjuder på flera viktiga nyheter för videoredigering. Den fria och öppna videoredigeraren får förbättrat HDR-stöd, möjlighet till HDR-export, återställt stöd för extern monitor och ett nytt Vulkan-baserat visningsläge för Linux. Uppdateringen innehåller också ny brusreducering för ljud, tidigt stöd för externa plugins och flera viktiga buggfixar. Den fria videoredigeraren…

  • KDE Plasma 6.8 ska ge mjukare grafik för NVIDIA-användare

    KDE Plasma 6.8 ser ut att bli en viktig uppdatering för Linux-användare med NVIDIA-grafikkort. Genom att aktivera trippelbuffring som standard i KWin ska skrivbordet bli mjukare, mer följsamt och mindre ryckigt. Samtidigt väntar flera mindre förbättringar, bland annat bättre kontroll över bakgrundsbilder, ett renare menyredigeringsverktyg och nya tangentbordslayouter. KDE Plasma 6.8 börjar redan ta form,…

  • GNU nano 9.1: den lilla textredigeraren får putsad vardagsteknik

    GNU nano 9.1 är en liten men viktig uppdatering av den välkända terminalbaserade textredigeraren. Den nya versionen bjuder inte på några stora nyheter, men förbättrar sökning, backuphantering och syntaxmarkering, samtidigt som gammalt stöd för klassiska Mac-radslut tas bort. Resultatet är ett renare, stabilare och mer modernt nano för användare som ofta arbetar direkt i terminalen.…

  • Darktable 5.6: öppen RAW-redigering får frivilliga AI-verktyg

    Darktable 5.6 är här med ett av programmets största teknikskiften hittills. Den fria RAW-redigeraren får nu frivilliga AI-verktyg för objektmasker, brusreducering och uppskalning – men utan att tvinga användaren in i ett AI-baserat arbetsflöde. Samtidigt bjuder versionen på HEIF-export, färgharmonisering, bättre prestanda, förbättrat gränssnitt och stöd för fler kameror. Darktable 5.6 har släppts och är…

  • Thunderbird 152 är här – enklare e-post, säkrare inloggning och många förbättringar

    Mozilla Thunderbird 152 är här med fokus på enklare kontoinställning, säkrare inloggning och bättre stabilitet. Den nya versionen gör det lättare att lägga till Thundermail-konton, stärker Gmail-inloggningen med PKCE och innehåller många rättningar för IMAP, POP3, Microsoft 365, Exchange, kalendern och meddelandetrådar. För både vanliga användare och organisationer är detta en viktig uppdatering som gör…

  • Audacity 4: klassisk ljudredigering i modern kostym

    Audacity 4 är på väg att ge det klassiska ljudredigeringsprogrammet en rejäl nystart. Med ett modernare gränssnitt, ny projekthantering, bättre plugin-stöd och förbättrade verktyg för inspelning och redigering tar den fria ljudredigeraren ett stort kliv framåt. Samtidigt är betaversionen fortfarande under utveckling, vilket gör den spännande att testa – men ännu inte något man bör…

  • PeppermintOS släpper systemd-fri version baserad på Devuan Excalibur

    PeppermintOS har släppt en ny systemd-fri version baserad på Devuan 6 ”Excalibur”. Den nya utgåvan riktar sig till användare som vill ha PeppermintOS enkla och lättviktiga skrivbordsmiljö, men samtidigt föredrar klassiska init-system som SysVinit, OpenRC eller runit framför systemd. PeppermintOS har släppt en ny systemd-fri version baserad på Devuan 6 ”Excalibur”. Det ger användare ännu…

  • XLibre fyller ett år – den klassiska X-servern får nytt liv

    XLibre fyller ett år och markerar jubileet med den stabila Xserver-serien 25.1. Samtidigt får projektet nya funktioner, säkerhetsfixar och växande stöd från Linux- och BSD-distributioner. För användare som fortfarande är beroende av X11 visar XLibre att den klassiska grafiktekniken långt ifrån är död. När många talar om Linux-skrivbordets framtid hamnar ofta Wayland i centrum. Men…

  • En dator som bara gör en sak – och gör det bra

    En dator behöver inte alltid vara uppkopplad, full av appar och fylld med distraktioner. Genom att kombinera Linux, LibreOffice Writer och en låst användarmiljö går det att skapa en modern skrivmaskin: en enkel dator som startar direkt till ordbehandling, saknar internet för den vanliga användaren och rensar alla tillfälliga filer vid omstart. I den här…

  • NixOS 26.05 ”Yarara” – Linuxdistributionen där hela systemet kan återskapas’

    NixOS 26.05 ”Yarara” är här med nya skrivbordsmiljöer, modern Linuxkärna och tusentals uppdaterade paket. Den nya versionen fortsätter att utveckla NixOS särskilda idé: att hela operativsystemet ska kunna beskrivas, återskapas och rullas tillbaka med hjälp av konfigurationsfiler – något som gör distributionen extra intressant för utvecklare, systemadministratörer och tekniskt nyfikna Linuxanvändare. NixOS 26.05 ”Yarara” är…

  • Ubuntu 26.10 tar sina första steg – men det här är bara början

    Ubuntu 26.10 ”Stonking Stingray” har nu dykt upp i sin första tidiga testversion. Det är långt ifrån ett färdigt operativsystem, men för utvecklare, testare och Linuxintresserade ger den första snapshot-versionen en tydlig försmak av vad nästa Ubuntu-utgåva kan komma att bjuda på när den släpps hösten 2026. En första titt på nästa Ubuntu Ubuntu 26.10,…

  • HPLIP 3.26.4 ger Linux bättre stöd för nya HP-skrivare

    HP har släppt HPLIP 3.26.4, en ny version av sitt skrivarpaket för Linux. Uppdateringen ger stöd för flera nya skrivare i HP:s LaserJet Pro-, OfficeJet Pro-, OfficeJet-, Envy- och DeskJet-serier. För Linuxanvändare betyder det bättre möjligheter att få moderna HP-skrivare att fungera med utskrift, skanning och andra viktiga funktioner direkt i systemet. HP har släppt…

  • Tails 7.8: säkrare anonymitet – men Thunderbird försvinner från startpaketet

    Tails 7.8 är här med en tydlig säkerhetsinriktad uppdatering av det anonymitetsfokuserade operativsystemet. Den nya versionen uppdaterar Tor Browser, täpper till viktiga sårbarheter i Linuxkärnan och haveged, samt förändrar hur e-postprogrammet Thunderbird hanteras. Programmet följer inte längre med som standard, men kan fortfarande installeras som extra program för den som behöver det. Tails 7.8 är…

  • Rescuezilla 2.6.2: enklare räddning av datorer med stöd för nyare hårdvara

    Rescuezilla 2.6.2 är en praktisk uppdatering för alla som använder programmet för att rädda, klona eller säkerhetskopiera datorer. Den stora nyheten är en ny version baserad på Ubuntu 26.04 LTS, vilket ger bättre stöd för modern hårdvara. Samtidigt uppdateras Partclone, flera irriterande fel rättas och projektet tar ytterligare steg mot bättre språkstöd. När en dator…

  • MuseScore Studio 4.7 gör digital notskrivning mer exakt – och mer levande

    MuseScore Studio 4.7 är en omfattande uppdatering av det fria notskrivningsprogrammet som gör det enklare att skapa, redigera och dela musik digitalt. Med nya verktyg för notgravering, förbättrad gitarrnotation, snabbare arbetsflöde, bättre ljudmotor och möjlighet att exportera rullande partitur som MP4-video tar programmet ännu ett steg mot att bli ett professionellt alternativ för både musiker,…

  • KDE får över en miljon euro för att stärka det fria skrivbordet

    KDE får över en miljon euro från Sovereign Tech Fund för att stärka det fria Linux-skrivbordet. Pengarna ska gå till bättre återställning, fabriksåterställning, säkrare infrastruktur och förbättrad e-post- och kalenderhantering. Satsningen visar hur fri och öppen källkod blir allt viktigare när Europas digitala självständighet hamnar högre upp på den politiska och tekniska dagordningen. Det fria…

  • Debian 14 tar ett stort steg mot säkrare Linuxpaket

    Debian 14 “Forky” kan bli en milstolpe för säkrare Linuxsystem. När nästa stora Debianversion väntas släppas under sommaren 2027 ska distributionen inte bara få stöd för LoongArch64 och nya funktioner i pakethanteraren APT – den ska också kräva reproducerbara paket. Det innebär att program ska kunna byggas om från källkod och ge exakt samma resultat…

  • Linux Mint 22.3 får ny HWE-version med bättre stöd för nyare datorer

    Linux Mint 22.3 har fått nya installationsfiler med Linux-kärnan 6.17. De nya HWE-ISO-filerna är främst tänkta för användare som installerar systemet på nyare datorer och vill ha bättre stöd för modern hårdvara redan från start. Linux Mint 22.3 har fått nya installationsfiler med en modernare Linux-kärna. För vanliga användare betyder det framför allt att fler…

  • Fedora Linux 44 är här – snabbare, modernare och bättre för spel

    Fedora Linux 44 har nu släppts, och den nya versionen bjuder på en rejäl uppdatering för både vanliga datoranvändare, utvecklare och spelintresserade. Fedora är en av de mest inflytelserika Linux-distributionerna och fungerar ofta som en försmak av teknik som senare dyker upp i andra Linux-system. Den nya versionen bygger på Linux-kärnan 6.19, vilket innebär bättre…