Europa står inför ett digitalt vägval där frågor om kontroll, oberoende och långsiktig tillgång till information blir allt viktigare. Genom LibreOffice-stiftelsens uppmaning till öppna standarder och konflikten kring ONLYOFFICE och AGPLv3 synliggörs en större kamp om digital suveränitet, offentlig IT och framtidens programvara.
I takt med att allt fler delar av samhället blir digitala har frågan om vem som kontrollerar den digitala infrastrukturen blivit allt viktigare. Det handlar inte längre bara om vilka program vi använder för att skriva dokument, lagra filer eller samarbeta online. Det handlar också om makt, självbestämmande och långsiktig kontroll över information.
Två aktuella händelser i den europeiska programvaruvärlden belyser detta tydligt. Dels har The Document Foundation, organisationen bakom LibreOffice, publicerat ett öppet brev där man uppmanar européer att välja fri och öppen programvara. Dels har Free Software Foundation gått in i en uppmärksammad konflikt kring ONLYOFFICE och dess försök att begränsa hur andra får vidareutveckla programvaran.
Tillsammans visar dessa två frågor hur debatten om digital suveränitet håller på att bli en central politisk och teknisk fråga i Europa.
Vad betyder digital suveränitet?
Begreppet digital suveränitet används allt oftare i europeiska sammanhang. Enkelt uttryckt betyder det att länder, myndigheter och medborgare ska ha kontroll över sina egna digitala system, sina data och sina tekniska beroenden.
I praktiken handlar det om frågor som:
- Var lagras offentlig information?
- Vem bestämmer vilka filformat som används?
- Vad händer om en myndighet bygger hela sin verksamhet kring ett enda företags produkter?
- Kan samhället fortfarande komma åt sina dokument om ett visst system försvinner eller blir dyrt att använda?
Just här blir skillnaden mellan öppen källkod och proprietär programvara viktig.
Proprietär programvara ägs och kontrolleras av ett företag som bestämmer hur produkten får användas, ändras och distribueras. Öppen källkod innebär däremot att programvarans kod är tillgänglig för andra att granska, förbättra och i många fall återanvända. För offentliga institutioner kan det vara avgörande, eftersom det minskar risken för inlåsningseffekter, där en organisation blir beroende av en enda leverantör.
LibreOffice och uppmaningen till Europa
The Document Foundation, som står bakom LibreOffice, har i ett öppet brev uppmanat Europas medborgare och beslutsfattare att minska beroendet av proprietära plattformar och stora teknikföretag. Kärnan i budskapet är att Europa bör satsa mer på fri och öppen programvara, öppna standarder och interoperabilitet.
Organisationen argumenterar för att offentliga institutioner bör välja lösningar som garanterar transparens, långsiktig tillgång till information och oberoende från enskilda leverantörer.
Särskilt viktigt är frågan om öppna standarder, alltså filformat och tekniska specifikationer som inte kontrolleras av ett enda företag. Om offentliga dokument lagras i öppna format blir det lättare att läsa dem även långt in i framtiden, oberoende av vilket program som används.
Detta är inte bara en teknisk detalj. Arkiv, myndighetsbeslut, utbildningsmaterial och offentliga utredningar måste kunna läsas även om 10, 20 eller 50 år. Om informationen låses in i slutna filformat riskerar samhället att förlora kontrollen över sitt eget kunskapsmaterial.
Public money, public code
En annan central idé i brevet är principen ”public money, public code”. Den innebär att programvara som finansieras med offentliga medel också bör vara tillgänglig för allmänheten. Tanken är att skattebetalarnas pengar inte bara ska gynna ett slutet kommersiellt ekosystem, utan bidra till lösningar som fler kan använda, vidareutveckla och bygga vidare på.
Detta synsätt har vuxit sig starkare i Europa, där flera länder och institutioner diskuterar hur offentlig digitalisering kan göras mer hållbar, säker och oberoende.
Ett konkret exempel är Tyskland, där Open Document Format (ODF) nyligen fått en starkare roll inom offentlig administration som del av landets satsningar på en mer suverän digital infrastruktur. Sådana beslut visar att debatten inte längre bara förs bland programmerare och teknikentusiaster, utan också inom politik och statsförvaltning.
Striden om ONLYOFFICE och Euro-Office
Samtidigt har en annan konflikt visat att öppen källkod inte alltid är så okomplicerad som den kan verka.
Den nya europeiska kontorssviten Euro-Office, som lanserades av IONOS och Nextcloud, presenterades som ett ”suveränt” alternativ för organisationer som vill ha större kontroll över sina digitala arbetsverktyg. Projektet bygger på ONLYOFFICE, men ambitionen är att erbjuda en europeisk lösning med fokus på självständighet och kontroll.
ONLYOFFICE reagerade dock kraftigt och menade att Euro-Office bröt mot licensvillkoren, särskilt när det gällde varumärke, logotyp och attribuering. Företaget hävdade att vissa visuella och identitetsmässiga delar måste behållas även i vidareutvecklade versioner.
Detta ledde till en bredare konflikt om vad fri programvara egentligen innebär.
Vad säger AGPLv3?
Kärnan i tvisten rör licensen AGPLv3, en av de licenser som används inom fri och öppen programvara. Den är utformad för att garantera att användare och vidareutvecklare får vissa friheter, till exempel att använda, ändra och distribuera programvaran.
Free Software Foundation menar nu att ONLYOFFICE försöker lägga till begränsningar som inte är förenliga med licensen. Enligt organisationens Licensing and Compliance Manager, Krzysztof Siewicz, kan AGPLv3 inte användas för att ge användare friheter med ena handen och ta tillbaka dem med den andra.
Frågan gäller bland annat kravet att distributörer måste behålla den ursprungliga logotypen. Free Software Foundation hävdar att detta är en ytterligare restriktion, och att mottagare av AGPLv3-licensierad programvara har rätt att ta bort sådana begränsningar.
Detta är viktigt, eftersom det går till kärnan av hur fri programvara fungerar juridiskt. Om ett företag marknadsför sin programvara som fri och licensierad under AGPLv3, kan det enligt denna tolkning inte samtidigt införa egna regler som gör friheten mindre i praktiken.
Mer än en konflikt om ett kontorspaket
Vid första anblick kan detta framstå som en nischad juridisk strid mellan teknikföretag. Men egentligen är det något större.
Konflikten visar hur öppen källkod idag befinner sig i skärningspunkten mellan juridik, affärsmodeller, geopolitik och offentlig digitalisering.
Många företag använder öppen källkod som grund för sina produkter, men vill samtidigt skydda sitt varumärke, sin marknadsposition och sina intäkter. Det kan skapa spänningar mellan kommersiella intressen och de friheter som öppen källkod bygger på.
När det gäller offentlig sektor blir frågan ännu mer känslig. Om myndigheter ska bygga sin digitala framtid på öppen programvara måste det också vara tydligt vad som faktiskt gäller: får systemen vidareutvecklas fritt, eller finns det dolda begränsningar?
Varför detta spelar roll för vanliga användare
Det kan vara frestande att tro att licensdiskussioner och filformat mest angår jurister, utvecklare och IT-avdelningar. Men de påverkar faktiskt alla som använder digitala tjänster.
När skolor, kommuner, sjukhus och myndigheter väljer programvara påverkas medborgarna direkt. Ett slutet system kan göra det svårare att flytta data, byta leverantör eller bevara dokument över tid. Ett öppnare system kan ge större flexibilitet, bättre insyn och lägre risk för långsiktig inlåsning.
För vanliga användare handlar det ytterst om frågor som:
- Kommer mina dokument att gå att öppna i framtiden?
- Är mina data bundna till ett visst företag?
- Kan offentliga institutioner byta system utan att förlora information?
- Har samhället kontroll över sin egen digitala infrastruktur?
Ett europeiskt vägval
Både LibreOffice-stiftelsens öppna brev och konflikten kring ONLYOFFICE visar att Europa står inför ett viktigt vägval. Ska den digitala infrastrukturen i första hand formas av stora proprietära plattformar, eller ska den i högre grad bygga på öppna standarder, fri programvara och gemensam kontroll?
Det finns inget enkelt svar. Proprietära lösningar kan ibland erbjuda smidighet, integration och stark kommersiell support. Men öppen källkod erbjuder något annat: möjligheten till insyn, oberoende och långsiktig handlingsfrihet.
Det är därför debatten blivit så laddad. Den handlar inte bara om vilket kontorsprogram som är bäst. Den handlar om vilken sorts digital framtid Europa vill ha.
https://blog.documentfoundation.org/blog/2026/03/31/open-letter-to-european-citizens/
Fakta: Det handlar konflikten om
- LibreOffice-stiftelsen vill att Europa satsar mer på öppen källkod och öppna standarder.
- ONLYOFFICE och Euro-Office-konflikten gäller hur fri en fri programvara faktiskt får vara.
- Free Software Foundation menar att AGPLv3 inte tillåter extra restriktioner för vidareutveckling.
- I grunden handlar allt om digital suveränitet och kontroll över Europas IT-infrastruktur.
