I dagens digitala värld är integritet och säkerhet på nätet viktigare än någonsin. Ett effektivt sätt att skydda dina onlineaktiviteter är genom att använda ett virtuellt privat nätverk (VPN). I denna artikel kommer vi att utforska hur du kan använda Proxmox, en kraftfull virtualiseringsplattform, tillsammans med WireGuard, en modern och säker VPN-lösning, för att skapa din egen VPN-server.

Vad är Proxmox?

Proxmox är en öppen källkodsplattform för virtualisering som möjliggör hantering av virtuella maskiner och containrar på ett effektivt sätt. Det är särskilt populärt bland tekniskt kunniga användare och företag som behöver en pålitlig och flexibel lösning för att drifta olika tjänster och applikationer. Med Proxmox kan du enkelt skapa, hantera och övervaka flera virtuella miljöer från en centraliserad webbaserad gränssnitt.

Vad är WireGuard?

WireGuard är en modern VPN-teknik som har snabbt blivit populär inom nätverkskretsar tack vare sin höga prestanda, enkelhet och robusta säkerhetsfunktioner. Till skillnad från äldre VPN-lösningar som OpenVPN, erbjuder WireGuard en enklare kodbas, vilket minskar risken för säkerhetsbrister och gör det lättare att underhålla. WireGuard är designat för att vara snabbt, säkert och lätt att konfigurera, vilket gör det till ett utmärkt val för både nybörjare och avancerade användare.

Varför Välja en Egen VPN-server?

Att använda en egen VPN-server istället för kommersiella tjänster ger dig full kontroll över dina data och minskar beroendet av tredjepartsleverantörer. Dessutom kan du undvika återkommande prenumerationsavgifter och anpassa VPN-konfigurationen efter dina specifika behov. För dem med en Proxmox-baserad hemmalabb är det enkelt att snabbt sätta upp en WireGuard-container och börja skydda sin onlineaktivitet.

Steg-för-Steg Guide: Installera WireGuard på Proxmox

1. Förberedelser

Innan du börjar installationen, säkerställ att din Proxmox-miljö är korrekt uppsatt och fungerar smidigt. Uppdatera ditt system genom att köra följande kommando i Proxmox-skalet:

apt-get update && apt-get upgrade

2. Distribuera WireGuard med Proxmox VE Helper Script

WireGuard är högt ansedd som ett av de bästa moderna alternativen till OpenVPN. För att förenkla installationen använder vi Proxmox VE Helper Script, utvecklat av tteck.

1. Välj din Proxmox-nod och navigera till Shell-fliken.
2. Klistra in följande kommando i Shell och tryck på Enter:

   bash -c "$(wget -qLO - https://github.com/tteck/Proxmox/raw/main/ct/wireguard.sh)"

3. När Proxmox frågar om du vill skapa en LXC-container för WireGuard, välj ”Ja”.
4. Välj ”Ja” när du blir ombedd att använda standardinställningarna. Om du stöter på nätverksproblem under skriptets körning kan du manuellt köra apt update och apt dist-upgrade. Alternativt kan du konfigurera IPv4- och Gateway-adresserna i det avancerade installationsläget istället för att använda standardinställningarna.
5. Vänta medan Proxmox skapar och distribuerar WireGuard-containern.

3. Konfigurera WireGuard-containern

WireGuard-skriptet installerar WGDashboard GUI, vilket gör det enkelt att skapa en privat VPN-server utan att behöva använda terminalkommandon.

1. Öppna den URL som genererats av WireGuard-skriptet i din webbläsare.

• Logga in med användarnamn och lösenord som båda är admin.

1. Skapa ett nytt användarnamn och lösenord för WireGuard-containern och klicka på ”Nästa”.
2. (Valfritt) För extra säkerhet kan du aktivera tvåfaktorsautentisering (2FA) med din favoritapp för autentisering.
3. Klicka på ”Konfiguration” i WGDashboard.
4. Ange ett namn för din WireGuard VPN-konfiguration och välj en lyssningsport för tunneln.
5. Ställ in din önskade IP-adress och IP-intervall, sedan klicka på ”Spara konfiguration”.

4. Ansluta Enheter till Din WireGuard VPN

När WireGuard är korrekt konfigurerat är det dags att lägga till klienter till din VPN-server.

1. Klicka på pilikonen bredvid din nya WireGuard-konfiguration.
2. Klicka på + Peer-ikonen.

• Ge den nya Peer ett namn och klicka på ”Add” utan att ändra de andra inställningarna.

1. Ladda ner den officiella WireGuard-appen på din önskade plattform.
2. På klientenheten, öppna WireGuard-appen och tryck på + ikonen för att lägga till en ny anslutning.
3. Gå tillbaka till WireGuard webbgränssnitt och öppna menyn (de tre prickarna) bredvid Peer.

• Beroende på vilken enhet du använder kan du ansluta till VPN:en via en QR-kod, en .conf-fil eller en join-länk.

Upprätthålla Din Onlineintegritet med en Egen WireGuard-container

Om allt är korrekt inställt bör du nu kunna ansluta till ditt VPN från alla dina lokala enheter. För att utöka detta projekt kan du kombinera WireGuard VPN med en Pi-Hole-container för annonsblockering och njuta av en annonsfri och anonym surfupplevelse. För att kunna nå din VPN-server från externa nätverk behöver du dock konfigurera portvidarebefordran på din router. För maximal anonymitet kan du konfigurera WireGuard så att all trafik dirigeras genom en tredjeparts VPN-leverantör med servrar i olika länder, vilket även möjliggör platsförfalskning.

Utforska Andra Projekt med Proxmox

Förutom WireGuard finns det många andra projekt du kan drifta på din Proxmox-server, såsom:

• Paperless-ngx: Ett verktyg för dokumenthantering som hjälper dig att digitalisera och organisera dina papper.
• CasaOS: Ett privat moln för att lagra och dela dina filer säkert.
• ZoneMinder: Ett nätverksvideoinspelningssystem för att övervaka ditt hem eller kontor.

Du kan även utforska olika kreativa projektidéer om du vill bygga roliga och användbara tjänster med din Proxmox-maskin.

Sammanfattning

Att drifta din egen VPN-server med WireGuard på Proxmox är ett utmärkt sätt att säkerställa din onlineintegritet och säkerhet. Genom att följa denna guide kan du enkelt sätta upp en kraftfull och flexibel VPN-lösning som ger dig full kontroll över dina data och nätverkstrafik. Utforska Proxmox och WireGuard för att skapa en säker och anpassningsbar digital miljö som passar dina behov.

CachyOS fortsätter att stärka sin position som en högpresterande Linux-distribution med den senaste ISO-utgåvan.

Introduktion

CachyOS är en Arch Linux-baserad distribution som fokuserar på att leverera en snabb och optimerad användarupplevelse med KDE Plasma som skrivbordsmiljö. Grundad med målet att kombinera kraften och flexibiliteten hos Arch Linux med ytterligare prestandaoptimeringar, har CachyOS blivit ett attraktivt val för användare som söker en balanserad mix av modern teknik och stabilitet. Genom att integrera anpassade kärninställningar, kompilatoroptimeringar och användarvänliga verktyg strävar CachyOS efter att maximera systemets effektivitet utan att kompromissa med användbarheten.

Nyheter i september 2024-utgåvan

Den senaste ISO-utgåvan för september 2024 introducerar en rad betydande förbättringar och optimeringar:

• Uppgradering till Linux Kernel 6.11: Denna uppdatering ger förbättrat stöd för ny hårdvara, säkerhetsförbättringar och prestandaoptimeringar, vilket säkerställer att användarna drar nytta av de senaste framstegen inom kärnutveckling.
• Förbättrade kompilatorprestanda: Genom implementeringen av Profile Guided Optimization (PGO) har CachyOS lyckats uppnå en prestandaökning på 10 % för LLVM- och Clang-kompilatorer samt en förbättring på 1,5 % för GCC-kompilatorn. Paket som svt-av1, nodejs och ripgrep har specifikt optimerats med PGO.
• Integrering av Clear Linux-patchar: Utvalda patchar från Clear Linux har lagts till i glibc och gcc, vilket ytterligare förstärker systemets prestanda och stabilitet.

System- och användarupplevelseförbättringar

• Wayland som standard för SDDM: Uppdateringen av cachyos-kde-settings inkluderar nu en konfigurationsfil för SDDM-inloggningshanteraren som aktiverar Wayland som standard på GPU:er som stöder det, inklusive äldre NVIDIA-kort. Detta möjliggör att skärminställningar som uppdateringsfrekvens och upplösning kan tillämpas direkt vid inloggning.
• Förbättrad nätverkshantering: Genom att använda systemd-resolved som backend för NetworkManager har nätverkshanteringen blivit mer effektiv. Detta löser tidigare rapporterade problem med Steam-nedladdningar och förbättrar övergripande nätverksstabilitet.
• Tidsynkronisering: En NTP-server har lagts till för systemd-timesyncd, vilket adresserar problem med tidsynkronisering som vissa användare har upplevt med de tidigare standardtidsservrarna.

Installations- och uppdateringsförbättringar

• Calamares-installeraren: Den grafiska installatören har uppdaterats för att korrekt avmontera rotfilsystemet efter installationen, vilket minskar risken för installationsfel och förbättrar systemets pålitlighet.
• Synkronisering av repositories: För att säkerställa att användarna snabbt får tillgång till de senaste paketen, sker synkroniseringen av repositories nu varje timme istället för var tredje timme. Detta minskar fördröjningen mellan Arch Linux-repositories och CachyOS egna optimerade paket.
• Tidssynkronisering vid installation: Funktionen ”Launch Installer” har förbättrats för att synkronisera systemtiden med hårdvaruklockan, vilket säkerställer korrekt tidshantering från början.

Ytterligare optimeringar och framtida planer

• Automatisk tillämpning av kompilatorflaggor: Från och med den 27 september 2024 tillämpar CachyOS automatiskt flaggan -fno-semantic-interposition på -fpic-kompilerade paket. Detta kan avsevärt förbättra prestandan för många delade bibliotek och applikationer.
• Övergång till zlib-ng: Distributionen har påbörjat övergången från zlib till zlib-ng, en modernare komprimeringsbibliotek som erbjuder bättre prestanda och uppdaterade funktioner.

Tillgänglighet och uppdatering

CachyOS september 2024-utgåva är tillgänglig för nedladdning från den officiella webbplatsen. Distributionen erbjuds i både Desktop-version med KDE Plasma och Handheld-versioner som stöder enheter som Rog Ally, Steam Deck OLED och LCD samt Legion GO. Tack vare den rullande release-modellen behöver befintliga CachyOS-användare endast uppdatera sina system genom att köra kommandot sudo pacman -Syu för att dra nytta av de senaste förbättringarna.

Avslutning

Med denna utgåva fortsätter CachyOS att leverera en högpresterande och användarvänlig Linux-distribution som kombinerar det bästa från Arch Linux med egna optimeringar och förbättringar. Genom att ständigt integrera de senaste teknikerna och lyssna på användarfeedback befäster CachyOS sin position som ett attraktivt alternativ för både nya och erfarna Linux-användare.

dpkg är ett kraftfullt verktyg i Debian-baserade Linux-distributioner som används för att hantera paketinstallationer. Oavsett om du är en nybörjare eller en erfaren användare, kan dpkg hjälpa dig att effektivt hantera programvara på ditt system. I denna artikel går vi igenom tio praktiska exempel på hur du kan använda dpkg-kommandot för att maximera din systemadministration.

1. Installera ett Paket från en .deb-fil

För att installera ett Debian-paket som du har laddat ner lokalt använder du följande kommando:

sudo dpkg -i paketnamn.deb

Detta kommando installerar paketet direkt från .deb-filen och är användbart när paketet inte finns i de officiella arkiven.

2. Avinstallera ett Installerat Paket

Om du behöver ta bort ett installerat paket men vill behålla dess konfigurationsfiler, kan du använda:

sudo dpkg -r paketnamn

Detta är praktiskt om du planerar att eventuellt installera om paketet senare och vill behålla dina anpassade inställningar.

3. Fullständig Avinstallation (inklusive Konfigurationsfiler)

För att ta bort ett paket helt, inklusive dess konfigurationsfiler, kör:

sudo dpkg -P paketnamn

Detta är användbart när du vill rensa upp alla spår av ett paket från ditt system.

4. Lista Alla Installerade Paket

För att få en översikt över alla paket som är installerade på ditt system, använd:

dpkg -l

Detta kommando visar en lista över alla installerade paket, vilket är bra för att snabbt kontrollera vilka program som finns tillgängliga.

5. Visa Information om ett Specifikt Paket

För att få detaljerad information om ett specifikt installerat paket, använd:

dpkg -s paketnamn

Detta inkluderar paketets version, beroenden och en kort beskrivning.

6. Lista Filer som Tillhör ett Specifikt Paket

Om du vill veta vilka filer som installerats av ett specifikt paket, kör:

dpkg -L paketnamn

Detta är användbart för att förstå var olika komponenter av ett paket är placerade på ditt system.

7. Hitta Vilket Paket som Äger en Specifik Fil

För att identifiera vilket installerat paket som äger en viss fil, använd:

dpkg -S /sökväg/till/fil

Detta är särskilt hjälpsamt när du behöver felsöka eller ta reda på paketets ursprung.

8. Konfigurera om ett Avbrutet Paket

Om ett paket inte har konfigurerats korrekt, kan du försöka konfigurera om det med:

sudo dpkg --configure paketnamn

Detta kan lösa problem som uppstod under installationen.

9. Visa Innehållet i en .deb-fil utan att Installera Den

För att inspektera innehållet i en .deb-paketfil utan att faktiskt installera den, använd:

dpkg -c paketnamn.deb

Detta listar alla filer som paketet innehåller, vilket kan vara användbart för att verifiera paketets innehåll innan installation.

10. Extrahera Filer från en .deb-paket utan att Installera

Om du behöver extrahera filerna från ett paket till en specifik katalog utan att installera det, kör:

dpkg -x paketnamn.deb /sökväg/till/extrahera

Detta är praktiskt för att inspektera eller modifiera filer innan de installeras.

Tips för Effektiv Användning av dpkg

• Använd sudo för Administrativa Kommandon: Många dpkg-kommandon kräver administratörsrättigheter, så se till att använda sudo när det behövs.
• Hantering av Beroenden: Efter att ha installerat eller avinstallerat paket med dpkg kan det vara bra att köra sudo apt-get install -f för att åtgärda eventuella beroendeproblem som kan ha uppstått.
• Kombinera med Andra Verktyg: dpkg kan kombineras med andra paketverktyg som apt för en mer omfattande paketadministration.

Avslutande Tankar

dpkg är ett oumbärligt verktyg för alla som arbetar med Debian-baserade system. Genom att förstå och använda de olika kommandona kan du effektivt hantera programvaruinstallationer, felsöka problem och hålla ditt system organiserat. Oavsett om du är en systemadministratör eller en entusiastisk användare, erbjuder dpkg de verktyg du behöver för att kontrollera och optimera ditt Linux-system.

För fullstädig manual för dpkg kommandot se vår wiki

Ubuntu 24.04, som använder GNOME som standardskrivbordsmiljö, erbjuder ett brett utbud av snabbtangenter som kan förbättra din arbetsflöde och användarupplevelse. Genom att lära dig och använda dessa tangentkombinationer kan du navigera snabbare, hantera fönster effektivt och utföra systemåtgärder med minimal ansträngning. I denna artikel går vi igenom de mest användbara snabbtangenterna i Ubuntu 24.04, kategoriserade för enkel referens.

Allmänna Snabbtangenter

Dessa snabbtangenter är grundläggande för att navigera och hantera ditt skrivbord:

• Super (Windows-tangent): Öppnar Aktiviteter-översikten, där du kan se öppna applikationer och arbetsytor.
• Super + A: Visar Applikationsöversikten, vilket gör det enkelt att hitta och starta applikationer.
• Super + S: Visar alla tillgängliga arbetsytor, vilket underlättar multitasking.
• Super + M: Öppnar Meddelanden, så att du snabbt kan se inkommande aviseringar.
• Super + D: Visar skrivbordet genom att minimera alla öppna fönster.
• Super + L: Låser skärmen, vilket är användbart för att skydda din arbetsstation när du är borta.

Fönsterhantering

Effektiv fönsterhantering är avgörande för att hålla ditt skrivbord organiserat:

• Alt + Tab: Växlar mellan öppna applikationer, vilket gör det snabbt att byta mellan program.
• Alt + F4: Stänger det aktiva fönstret, en snabb metod för att avsluta program.
• Super + ↑: Maximera det aktiva fönstret för att fylla hela skärmen.
• Super + ↓: Minimera eller återställ det aktiva fönstret.
• Super + Vänster/Höger Pil: Fäster fönstret till vänster eller höger halva av skärmen, vilket är perfekt för sidodelning.
• Ctrl + Alt + Vänster/Höger Pil: Växlar mellan arbetsytor, vilket hjälper dig att organisera dina arbetsuppgifter.

Terminal och System

För dem som ofta använder terminalen eller behöver snabb åtkomst till systemfunktioner:

• Ctrl + Alt + T: Öppnar Terminal, ett måste för utvecklare och systemadministratörer.
• Ctrl + Alt + L: Låser skärmen, en snabb säkerhetsåtgärd.
• Ctrl + Shift + N: Skapar en ny mapp i filhanteraren, vilket underlättar filorganisation.
• Alt + F2: Öppnar ”Kör kommando”-dialogen, där du kan starta applikationer eller köra kommandon direkt.

Skärmdumpar

Att ta skärmdumpar är enkelt med dessa snabbtangenter:

• Print Screen: Tar en skärmdump av hela skärmen och sparar den i Bilder-mappen.
• Alt + Print Screen: Tar en skärmdump av det aktiva fönstret.
• Shift + Print Screen: Tillåter dig att välja ett specifikt område att ta en skärmdump av.

Textredigering och Navigering

För effektiv textredigering och navigering inom applikationer:

• Ctrl + C: Kopierar markerad text eller objekt.
• Ctrl + V: Klistrar in kopierad text eller objekt.
• Ctrl + X: Klipper ut markerad text eller objekt.
• Ctrl + Z: Ångrar den senaste åtgärden.
• Ctrl + Shift + T: Öppnar en ny flik i Terminal eller webbläsare, vilket gör det enkelt att arbeta med flera uppgifter samtidigt.

GNOME Specifika Snabbtangenter

GNOME erbjuder ytterligare snabbtangenter som kan förbättra din användarupplevelse:

• Ctrl + Alt + D: Visar skrivbordet genom att minimera alla fönster.
• Ctrl + Alt + T: Öppnar Terminal.
• Ctrl + Alt + L: Låser skärmen.
• Ctrl + Alt + ↑/↓: Navigerar mellan arbetsytor.
• Shift + Super + Vänster/Höger Pil: Flyttar det aktiva fönstret till en annan arbetsyta.

Anpassade Snabbtangenter

Ubuntu låter dig skapa egna snabbtangenter för att ytterligare skräddarsy din arbetsmiljö:

1. Öppna Inställningar: Gå till Systeminställningar.
2. Navigera till ”Tangentbord”: Här hittar du en sektion för snabbtangenter.
3. Lägg till en ny snabbtangent: Klicka på ”+” för att lägga till en ny kombination och ange kommandot du vill köra.

Tips för Effektiv Användning av Snabbtangenter

• Navigera Aktiviteter: Använd Super-tangenten för snabb åtkomst till dina öppna applikationer och arbetsytor.
• Anpassa efter Behov: Anpassa snabbtangenter genom inställningarna för att passa ditt arbetsflöde och dina preferenser.
• Öva Regelbundet: Ju mer du använder snabbtangenter, desto snabbare och effektivare blir du i din användning av Ubuntu.

Genom att integrera dessa snabbtangenter i din dagliga användning av Ubuntu 24.04 kan du avsevärt förbättra din produktivitet och göra ditt arbete smidigare. Utforska och anpassa dessa tangentkombinationer för att hitta det som bäst passar ditt arbetsflöde och dina behov.

Hyprland är en dynamisk fönsterhanterare för Linux som kombinerar hög prestanda med en attraktiv design. Genom att utnyttja Wayland som visningsprotokoll erbjuder Hyprland både snabbhet och säkerhet jämfört med traditionella Xorg-baserade skrivbordsmiljöer. I denna artikel kommer vi att utforska varför Hyprland är värt att överväga och hur du kan börja använda det för att skapa ett imponerande tile-baserat skrivbord.

Varför Välja Hyprland?

En Komplett Lösning i Ett Paket

Hyprland utmärker sig genom att erbjuda en helhetslösning som inkluderar en dynamisk tile-baserad compositor, en daemon för tangentbordsgenvägar och en applikationsstartare. Detta innebär att du kan börja använda fönsterhanteraren direkt utan att behöva installera flera separata komponenter.

Optimerad för Högupplösta och Flera Skärmar

Om du använder högupplösta skärmar eller flera monitorer hanterar Hyprland detta med lätthet. Den har specifika inställningar för skärmskalning och upplösningsjustering, vilket gör det enkelt att anpassa skrivbordsmiljön efter dina behov.

Enkel Integration av Tillägg

Med sin inbyggda pakethanterare för plugins kan du smidigt lägga till tredjepartsfunktioner som anpassade bakgrundsbilder, titelrader och unika tile-beteenden. Detta ger dig möjligheten att skräddarsy din arbetsmiljö ytterligare.

Installation av Hyprland

Innan du börjar installationen bör du säkerställa att ditt Linux-system är uppdaterat.

På Fedora

Uppdatera systemet:

sudo dnf update

Installera Hyprland och rekommenderade applikationer:

sudo dnf install hyprland wofi kitty dolphin

På Arch Linux

Uppdatera systemet:

sudo pacman -Syu

Installera Hyprland:

sudo pacman -S hyprland wofi kitty dolphin polkit

På Ubuntu

Eftersom Hyprland inte finns i Ubuntus standardpaketkällor behöver du kompilera det manuellt. Observera att dessa steg endast gäller för Ubuntu 24.10 eller senare, då Hyprland kräver nyare versioner av Wayland.

1. Uppdatera systemet:

   sudo apt update && sudo apt upgrade

2. Installera nödvändiga beroenden:

   sudo apt install curl wofi kitty dolphin

3. Starta installationsprocessen:

   cd ~
   curl https://hypr.kataba.me/oracular.sh | bash

Komma Igång med Hyprland

Efter installationen, följ dessa steg för att börja använda Hyprland:

1. Logga ut från din nuvarande session.
2. På inloggningsskärmen, klicka på kugghjulsikonen och välj ”Hyprland” från listan över skrivbordsmiljöer.
3. Logga in igen och vänta medan Hyprland genererar sina konfigurationsfiler.

Grundläggande Användning

• Öppna en terminal: Tryck på Win + Q. Varje gång du gör detta öppnas ett nytt terminalfönster, och Hyprland arrangerar dem automatiskt på skärmen.
• Starta en applikation: Tryck på Win + R och skriv in programmets namn, till exempel firefox för att öppna webbläsaren.
• Stäng ett fönster: Markera fönstret med muspekaren och tryck på Win + C.

Hantering av Arbetsytor

Hyprland erbjuder nio arbetsytor för att hjälpa dig organisera dina applikationer:

• Byt arbetsyta: Tryck på Win följt av en siffra mellan 1 och 9 (t.ex. Win + 5 för arbetsyta 5).
• Speciell arbetsyta: För att dölja ett fönster temporärt, markera det och tryck Win + Shift + S. Visa eller dölj den speciella arbetsytan med Win + S. Flytta tillbaka fönster med Win + Shift + 1.

Anpassning av Hyprland

Hyprland är högt anpassningsbar genom sina konfigurationsfiler, där du kan justera utseende, tangentbindningar och skärminställningar.

Inaktivera Autokonfigurationsvarningen

För att ta bort varningen som visas vid första uppstart:

1. Öppna konfigurationsfilen:

   cd ~/.config/hypr/
   nano hyprland.conf

2. Ändra värdet för autogenereringsvarningen från 1 till 0.

Justera Fönsterlayout

I konfigurationsfilen kan du välja mellan olika fönsterlayouter:

• Hitta variabeln layout under sektionen [general].
• Ändra värdet till "dwindle" för en layout liknande bspwm eller "master" för en layout som liknar dwm.

Skapa Egna Tangentbindningar

Du kan definiera egna tangentbindningar för olika funktioner:

1. Leta efter befintliga bind-kommandon i konfigurationsfilen.
2. Lägg till din egen bindning enligt följande format:

   bind = $mainMod, TANGENT, funktion, argument

Exempel:

   bind = $mainMod, O, layoutmsg, swapwithmaster auto

Anpassa Skärminställningar

För att justera upplösning och andra skärminställningar:

1. Lista dina skärmar:

   hyprctl monitors all

2. Notera informationen om dina skärmar.
3. Uppdatera konfigurationsfilen under sektionen [MONITORS] med rätt värden:

   monitor = eDP-1, 1920x1080@60, auto, 1

För flera skärmar, lägg till en rad för varje skärm.

Avslutande Tankar

Hyprland erbjuder en modern och flexibel miljö för dig som söker ett tile-baserat skrivbord på Linux. Med dess kombination av prestanda, anpassningsmöjligheter och estetik är det ett utmärkt val oavsett om du är nybörjare eller erfaren användare.

För mer information och support, besök gärna Hyprlands officiella Wiki eller community-forum. Och glöm inte att det finns många andra skrivbordsmiljöer att utforska inom Linux-världen—hitta den som passar dig bäst!

Innehållet är baserad på data ifrån.

Vad är VirtualBox?

VirtualBox är en kraftfull och mångsidig virtualiseringsprogramvara som låter användare köra flera operativsystem samtidigt på en enda fysisk dator. Utvecklad av Oracle, är det en öppen källkodslösning som stöder en mängd olika plattformar, inklusive Linux, macOS, Solaris och Windows. Med VirtualBox kan du skapa och hantera virtuella maskiner, vilket är särskilt användbart för utveckling, testning och utbildningsändamål.

Nyheter i VirtualBox 7.1.2

Oracle har nyligen lanserat VirtualBox 7.1.2, den första underhållsuppdateringen i den nya 7.1-serien. Denna version introducerar flera viktiga förbättringar och buggfixar som förbättrar både funktionalitet och användarupplevelse.

Förbättrat 3D-stöd och ARM-kompatibilitet

En av de mest anmärkningsvärda nyheterna är det utökade stödet för 3D-acceleration. Användare kan nu aktivera 3D-acceleration för virtuella maskiner som körs på ARM-plattformar, vilket förbättrar grafisk prestanda och möjliggör mer krävande applikationer. Dessutom har problem med att aktivera 3D-acceleration i virtuella maskininställningar åtgärdats, liksom renderingsproblem orsakade av felaktig vyhantering och en bugg som ledde till svart skärm i Windows-baserade virtuella maskiner.

Förbättringar i användargränssnittet

Den senaste uppdateringen adresserar flera GUI-relaterade problem:

• Flervinduslayout: Problem med den nya layouten med flera fönster har korrigerats för att förbättra navigering och användbarhet.
• Språköversättningar: Fel i språköversättningar har åtgärdats för att säkerställa en konsekvent upplevelse oavsett språk.
• Fjärrvisning: En ny funktion har lagts till som låter användare ändra säkerhetsmetoden för fjärrvisning direkt i gränssnittet.

System- och prestandaförbättringar

• NVRAM-hantering: Problem där NVRAM-statusen inte hanterades korrekt på äldre BIOS-maskiner och inte togs bort vid radering av en virtuell maskin har lösts.
• UEFI Secure Boot: Frågor kring korrekt avläsning av UEFI Secure Boot-status när den virtuella maskinen aldrig har startats har korrigerats.
• Gästtillägg: Ett felmeddelande som visades vid automatisk uppgradering av Gästtillägg har fixats, vilket förbättrar uppdateringsprocessen.
• DHCP-problem: Flera DHCP-relaterade problem har åtgärdats, särskilt de som uppstod när domänfältet lämnades tomt i vissa gästmaskiner.
• Prestanda på Windows-värdar: Två buggar som påverkade prestandan för virtuella maskiner på Windows-värdar har korrigerats.
• Byggkod: Förbättringar har gjorts i byggkoden vid användning av XPCOM-bindningar, vilket kan underlätta för utvecklare.

Tillgänglighet och nedladdning

VirtualBox 7.1.2 finns nu tillgänglig för nedladdning från den officiella VirtualBox-webbplatsen. Programvaran erbjuds som färdiga binärfiler för flera populära GNU/Linux-distributioner, inklusive Debian, Fedora, Ubuntu, openSUSE och Oracle Linux. Det finns också en universell binär för andra distributioner, vilket gör det enkelt för användare på olika plattformar att installera och dra nytta av de senaste förbättringarna.

Sammanfattning

Med lanseringen av VirtualBox 7.1.2 fortsätter Oracle att förbättra sin virtualiseringsplattform genom att adressera kända problem och introducera nya funktioner. Denna uppdatering är särskilt betydelsefull för användare som är intresserade av 3D-acceleration och ARM-kompatibilitet. Genom att förbättra både prestanda och användarvänlighet befäster VirtualBox sin position som en ledande lösning inom virtualisering.

Innehåller ovan bygger på data ifrån

Steganografi är konsten och vetenskapen att dölja ett meddelande inom ett annat på ett sådant sätt att ingen, förutom avsändaren och den tilltänkta mottagaren, är medveten om dess existens. Detta är en form av säkerhet genom oklarhet. Steganografi kombineras ofta med kryptografi, eftersom synliga krypterade meddelanden, oavsett hur svåra de är att bryta, kan väcka uppmärksamhet. Genom att använda steganografi undviks denna potentiella svaghet.

Att gömma meddelanden är en gammal praxis. Före den digitala eran använde man metoder som osynligt bläck, subtila märken i papper, meddelanden i morsekod insydda i kläder, och till och med tatueringar gömda under budbärares hår.

Idealet är att det ursprungliga mediet inte märkbart påverkas av det dolda meddelandet. Därför används ofta tekniker som utnyttjar data med hög redundans, som obehandlade ljud- och bildfiler. Steganografi är betydligt mindre effektivt, om ens möjligt, med högeffektiva komprimerade format som JPEG.

OpenStego

OpenStego är ett program med öppen källkod för steganografi som låter användare dölja hemlig information inom bildfiler, vanligtvis i format som BMP eller PNG. Det erbjuder både funktioner för att gömma data och för digital vattenmärkning för att skydda upphovsrätt. OpenStego använder algoritmer för att integrera dold data på ett sätt som är osynligt för det mänskliga ögat men som kan extraheras med rätt lösenord eller nyckel. Programmet är användarvänligt och plattformsoberoende, vilket gör det tillgängligt för både nybörjare och erfarna användare som vill implementera steganografitekniker.

Funktioner inkluderar:

• Dölj data – göm data (fil) inuti en bild eller extrahera data från bilden.
• Extrahera data.
• Vattenmärkning – vattenmärk/verifiera bilder med din signatur. Den digitala vattenmärkningskoden är baserad på kod skriven av Peter Meerwald.
• Generera din signatur.
• Bädda in vattenmärket.
• Verifiera vattenmärket.
• Stödda krypteringsalgoritmer: AES128, AES256.
• Använder en plugin-baserad arkitektur, där olika plugins kan skapas för olika typer av steganografiska/vattenmärkningsalgoritmer. För närvarande stöder det två plugins – RandomLSB (Randomiserad LSB) för datadöljning och Dugads algoritm för vattenmärkning, men nya plugins kan enkelt skapas för andra algoritmer. Plugins kan också enkelt läggas till för andra typer av täckfiler som ljudfiler.
• All funktionalitet är tillgänglig via kommandoraden utöver GUI.

https://www.openstego.com

Stegify

Stegify är ett kommandoradsverktyg skrivet i programmeringsspråket Go, designat för att utföra steganografi. Det låter dig gömma godtyckliga filer inom bildfiler genom att använda LSB-teknik (Least Significant Bit). Genom att manipulera de minst signifikanta bitarna i en bilds pixeldata kan Stegify integrera hemlig information utan att märkbart påverka bildens visuella kvalitet. Verktyget stöder flera bildformat och är utformat för enkel användning och effektivitet, vilket gör det till ett praktiskt val för personer som vill dölja data inom bilder för säker kommunikation eller lagring.

https://github.com/DimitarPetrov/stegify

Fler program finns här

Pulsar 1.121: En kraftfull kodredigerare med förbättrad kommandoradsfunktionalitet och uppdaterat språkstöd

Pulsar är en öppen källkod och plattformsoberoende kodredigerare byggd på Electron. Den är utformad för att vara flexibel och anpassningsbar, vilket gör den till ett populärt val bland utvecklare världen över. Med stöd för en mängd olika programmeringsspråk och ett rikt ekosystem av tillägg, erbjuder Pulsar en robust miljö för både nybörjare och erfarna programmerare.

Nyheter i version 1.121

Den senaste uppdateringen, Pulsar 1.121, introducerar flera betydande förbättringar och nya funktioner som syftar till att förbättra användarupplevelsen och effektiviteten i utvecklingsprocessen.

Förbättrad kommandoradsfunktionalitet för macOS och Linux

En av de mest framträdande nyheterna är den förbättrade kommandoradsfunktionaliteten för macOS- och Linux-användare. Genom att använda kommandot pulsar -p via pulsar.sh-startskriptet kan du nu direkt anropa Pulsars pakethanterare, ppm, utan att behöva starta själva redigeraren först. Detta effektiviserar arbetsflödet för de som föredrar att arbeta i terminalen.

Denna förbättring motsvarar den uppdatering som Windows-användare fick i den föregående versionen, vilket skapar en mer enhetlig och konsekvent upplevelse över alla plattformar. Dessutom har Linux CLI blivit smartare när det gäller att hitta var Pulsar är installerat på ditt system, särskilt om du har installerat programmet från en .tar.gz-fil.

Lösningar för Apple Silicon Mac-användare

Pulsar 1.121 adresserar också ett kritiskt problem som tidigare påverkade användare av Apple Silicon Mac. Ett föråldrat, hårdkodat värde i pakethanteraren ppm orsakade problem vid installation av vissa community-paket med inbyggda C/C++-beroenden, såsom ”x-terminal-reloaded” och ”autocomplete-paths”. Dessa paket kunde inte installeras korrekt och krävde manuella justeringar via terminalen.

Med den senaste uppdateringen byggs och ombyggs dessa paket nu framgångsrikt på ARM64-maskiner, vilket eliminerar behovet av manuella ingrepp och förbättrar stabiliteten för Mac-användare.

Förbättringar för Windows-användare

För Windows-användare har alternativet att lägga till Pulsar i systemets PATH flyttats från inställningsmenyn till installationsprogrammet. Denna förändring säkerställer en mer pålitlig installationsprocess och ser till att PATH-variabeln uppdateras korrekt vid både installation och avinstallation.

Uppdaterat språkstöd och förbättrad kodanalys

Inuti redigeraren har flera språkgrammatiker uppdaterats till sina senaste versioner. Detta inkluderar stöd för:

• CSS
• Markdown
• JavaScript
• TypeScript
• HTML

Dessa uppdateringar förbättrar syntaxmarkering och kodanalys, vilket hjälper utvecklare att skriva renare och mer effektiv kod.

Förberedelser för framtida funktioner

Under ytan har teamet genomfört en större omstrukturering av hur indenteringslogiken hanteras med Tree-sitter i kodbasen. Även om denna förändring inte direkt påverkar din nuvarande användning, lägger den grunden för mer avancerade indenteringsfunktioner i framtida versioner av Pulsar.

Tillgänglighet

Pulsar 1.121 är nu tillgänglig för nedladdning på flera plattformar:

• Linux: Installerbara DEB- och RPM-paket, samt en plattformsoberoende AppImage-fil.
• Flathub: För de som föredrar Flatpak-formatet.
• Windows och macOS: Den senaste versionen kan laddas ner direkt från Pulsars officiella webbplats.

Sammanfattning

Med denna uppdatering fortsätter Pulsar att stärka sin position som en mångsidig och kraftfull kodredigerare. De senaste förbättringarna i kommandoradsfunktionalitet, lösningar för plattformsspecifika problem och uppdaterat språkstöd visar på teamets engagemang för att förbättra utvecklarens arbetsflöde och produktivitet.

Oavsett om du är en erfaren programmerare eller ny inom kodning, erbjuder Pulsar de verktyg och den flexibilitet som krävs för att stödja ditt arbete. Med en aktiv community och kontinuerliga uppdateringar är Pulsar ett utmärkt val för alla dina kodningsbehov.

Hur man installerar Pulsar på Ubuntu

Pulsar är en kraftfull och öppen källkods kodredigerare som är populär bland utvecklare. För att installera Pulsar på Ubuntu kan du följa någon av följande metoder: via DEB-paket eller med Flatpak.

Installera i pulsar i ubuntu

Metod 1: Installera via DEB-paket

Steg 1: Ladda ner Pulsar

1. Öppna din webbläsare och besök den officiella Pulsar-webbplatsen: pulsar-edit.dev.
2. Gå till nedladdningssektionen och hämta den senaste DEB-filen för Ubuntu/Debian.

Steg 2: Installera Pulsar

1. Öppna en terminal.
2. Navigera till mappen där du laddade ner DEB-filen. Om den ligger i mappen ”Hämtade filer” kan du använda:

   cd ~/Hämtade\ filer

3. Installera DEB-paketet med följande kommando:

   sudo dpkg -i pulsar-*-amd64.deb

Notera: Byt ut pulsar-*-amd64.deb mot det faktiska filnamnet om det skiljer sig.

Steg 3: Lös eventuella beroenden

Om du får felmeddelanden om saknade beroenden, kör:

sudo apt-get install -f

Detta kommer att installera alla nödvändiga paket som Pulsar behöver.

Metod 2: Installera via Flatpak

Om du föredrar att använda Flatpak kan du installera Pulsar från Flathub.

Steg 1: Installera Flatpak (om det inte redan är installerat)

sudo apt install flatpak

Steg 2: Lägg till Flathub-förrådet

sudo flatpak remote-add --if-not-exists flathub https://flathub.org/repo/flathub.flatpakrepo

Steg 3: Installera Pulsar

sudo flatpak install flathub dev.pulsar_edit.Pulsar

Steg 4: Starta Pulsar

Du kan nu starta Pulsar från programmenyn eller via terminalen:

flatpak run dev.pulsar_edit.Pulsar

Metod 3: Installera via AppImage

Pulsar erbjuder också en AppImage-fil som är plattformsoberoende.

Steg 1: Ladda ner AppImage

1. Gå till pulsar-edit.dev och ladda ner AppImage-filen för Linux.

Steg 2: Gör filen körbar

1. Navigera till mappen där AppImage-filen finns:

   cd ~/Hämtade\ filer

2. Gör filen körbar:

   chmod +x Pulsar-*-x86_64.AppImage

Steg 3: Starta Pulsar

./Pulsar-*-x86_64.AppImage

Innehåller ovan bygger ifrån data ifrån

https://linuxiac.com/pulsar-1-121-code-editor-released-with-cli-improvements

PeerTube, en decentraliserad videoplattform, fortsätter att utvecklas som ett kraftfullt alternativ till centraliserade tjänster som YouTube. Genom att använda sig av ett federerat nätverk av servrar (kallade ”instanser”) möjliggör PeerTube för användare att dela och konsumera videoinnehåll utan att förlita sig på en enda central server. Detta främjar större kontroll över data, förbättrad integritet och motståndskraft mot censur.

Den senaste uppdateringen, PeerTube 6.3, har nyligen släppts och trots att det är en mindre uppdatering innan det stora språnget till version 7, introducerar den flera spännande nya funktioner och förbättringar som förtjänar uppmärksamhet.

Separata Ljud- och Videoströmmar

En av de mest anmärkningsvärda uppdateringarna i v6.3 är separationen av ljud- och videoströmmar. Tidigare behövde ljudfilen dupliceras för varje video-upplösning, vilket ledde till onödig användning av serverns lagringsutrymme. Med de nya separata strömmarna:

• Effektivare Lagring: Lagringsutrymme sparas genom att undvika duplicering av ljudfiler.
• Flexibilitet för Användare: Användare kan nu välja att strömma enbart ljudet av en video.

Spelaren har nu ett ”Endast ljud”-alternativ, vilket är perfekt för situationer där det visuella innehållet inte är nödvändigt, såsom musik eller föreläsningar. Detta är särskilt användbart för användare med begränsad bandbredd eller data.

Ljud-Only Liveströmning

PeerTube kan nu ta emot liveströmmar som enbart är ljud. Detta öppnar dörren för:

• Liveströmning av Musik och Podcaster: Skapare kan sända ljudinnehåll live, och publiken får en optimerad upplevelse med en dedikerad ljudspelare.
• Bandbreddsbesparing: Genom att eliminera videokomponenten minskar dataanvändningen betydligt.

Ny Transkriptionswidget

För att förbättra användarupplevelsen har en ny undertextpanel introducerats på videons högra sida. Denna transkriptionswidget erbjuder:

• Följ Undertexter i Realtid: Användare kan enkelt läsa dialogen medan videon spelas.
• Navigera till Specifika Avsnitt: Genom att klicka på en mening kan man hoppa direkt till den delen av videon.
• Sök Inom Undertexter: Hitta snabbt specifika ord eller fraser för att få önskad information.

Denna funktion är särskilt värdefull för utbildningsmaterial och långa diskussioner, där möjligheten att söka och navigera effektivt förbättrar inlärningsupplevelsen.

(För avancerade nedladdningsalternativ kan användare fortfarande välja ”Videofil” i nedladdningsmenyn.)

Förbättrad Integration med YouTube-dl

YouTube-dl är ett viktigt verktyg för att importera videor och metadata från andra plattformar som YouTube och Vimeo. I version 6.3 har följande förbättringar gjorts:

• Flera Proxys för YouTube-dl: Administratörer kan nu konfigurera flera dedikerade proxys. PeerTube väljer slumpmässigt mellan dessa för att kringgå begränsningar och förbättra importhastigheten.
• Alternativ Version av YouTube-dl: Möjlighet att använda en anpassad version av YouTube-dl som inkluderar ytterligare beroenden. Detta möjliggör funktioner som ”impersonation”, där verktyget kan efterlikna en riktig webbläsare för bättre kompatibilitet vid import.

Ytterligare Förbättringar och Fixar i PeerTube 6.3

Utöver de större funktionerna innehåller v6.3 flera förbättringar som bidrar till en smidigare användarupplevelse:

• Förbättrade Upplösningsetiketter: Videor med ovanliga upplösningar, som 1920×816 pixlar, visas nu som 1080p istället för 816p, vilket ger en bättre indikation på videokvaliteten.
• Tydligare Kapitelmarkörer: Kapitelmarkörer visas nu som små punkter i spelarens progressionsfält, vilket underlättar navigering mellan olika segment av videon.
• Smidigare Återupptagning av Liveströmmar: När du återupptar en liveström laddas nu endast videospelaren om, inte hela sidan, vilket ger en snabbare och mer sömlös upplevelse.
• Enkel Åtkomst till Felloggar: En ny knapp gör det möjligt att enkelt kopiera serverns felloggar, vilket underlättar felsökning för administratörer.
• Justering av Bildhastighet: Administratörer kan nu ställa in maximal bildhastighet för videor, med en standardgräns på 60 bilder per sekund.

Blick mot Framtiden: Mobilapplikation på Väg

PeerTube-teamet arbetar intensivt med att utveckla en mobilapplikation, planerad att lanseras senare under året. Detta kommer att ytterligare förbättra tillgängligheten och användarupplevelsen för PeerTubes växande community.

Sammanfattning

PeerTube 6.3 markerar ett viktigt steg framåt för den decentraliserade videoplattformen, med fokus på effektivitet, användarvänlighet och flexibilitet. Genom att introducera funktioner som separata ljud-/videoströmmar och förbättrad transkriptionshantering, fortsätter PeerTube att etablera sig som ett attraktivt alternativ för både innehållsskapare och konsumenter som söker en mer öppen och kontrollerad miljö för videodelning.

För mer detaljerad information om alla uppdateringar, buggfixar och förbättringar, besök gärna ändringsloggen eller läs det officiella releasemeddelandet från PeerTube-teamet.

Artikel ovan bygger på data ifrån

https://linuxiac.com/peertube-6-3-video-hosting-platform

Den lätta och flexibla skrivbordsmiljön LXQt tar ett stort steg framåt med sin kommande version 2.1, som planeras släppas senare i år. Den mest anmärkningsvärda nyheten är införandet av en experimentell Wayland-session, tillsammans med en rad förbättringar inom styling och användarvänlighet.

Wayland-sessionen: Ett steg mot framtiden

Utvecklarna bakom LXQt har avslöjat att den nya Wayland-sessionen kommer att stödja flera populära Wayland-kompositörer, inklusive Hyprland, KWin, Labwc, Niri, River, Sway och Wayfire. Detta innebär att användare får större flexibilitet och bättre prestanda genom att utnyttja moderna displayprotokoll.

”I nuläget finns tre specifika panel-backends: xcb (X11), generell wlroots och kwin_wayland. Särskilt kwin_wayland erbjuder funktioner som att flytta fönster mellan arbetsytor, växla arbetsytor, hantera urgensindikatorer samt visa skrivbordet. Vi planerar att skapa och lägga till fler backends framöver, vilket kommer att möjliggöra liknande funktioner för andra kompositörer,” förklarade utvecklarna i ett blogginlägg.

Förbättrad stilhantering och användarupplevelse

Förutom den nya Wayland-sessionen kommer LXQt 2.1 även att introducera flera förbättringar inom stilmallar. Användare får nu möjlighet att automatiskt applicera färgpaletter när temat ändras, vilket skapar en mer enhetlig och estetiskt tilltalande miljö. Dessutom kan ikonstorleken i verktygsfältet justeras, och färgerna på verktygstips kan anpassas genom paletter både på skrivbordet och i andra delar av systemet.

Begränsningar med den experimentella sessionen

Trots de spännande nyheterna är den nya Wayland-sessionen fortfarande i experimentell fas. Detta innebär att vissa standardfunktioner i LXQt inte kommer att vara tillgängliga, såsom globala kortkommandon och inställningar för bildskärmar. Dessutom kommer vissa applikationer som endast är kompatibla med X11, såsom Redshift och vissa urklippshanterare, inte att fungera i den nya sessionen.

Ytterligare förbättringar och funktioner

LXQt 2.1 kommer också att innehålla flera andra förbättringar för att förhöja användarupplevelsen. Bland dessa finns uppdateringar av text och ikoner för menyalternativet ”Dela terminal” i QTerminal, möjligheten att söka efter körbara filer i Fancy Menu, stöd för att aktivera ”Stör ej” direkt från notifikationsfältets ikon, samt att minnas tidigare fönsterstorlekar i bildskärmsinställningarna. Dessa förändringar syftar till att göra LXQt ännu mer användarvänligt och effektivt.

Stabilitet och framtida utveckling

Utöver de större funktionerna kommer version 2.1 att innehålla en mängd buggfixar och andra förbättringar för att säkerställa en mer stabil och pålitlig skrivbordsmiljö. Utvecklarna arbetar kontinuerligt med att förbättra prestanda och användarupplevelse, vilket gör LXQt till ett attraktivt val för dem som söker en lättviktig men kraftfull skrivbordslösning.

Den slutgiltiga versionen av LXQt 2.1 förväntas lanseras i mitten av november 2024, förutsatt att utvecklingen fortskrider enligt plan. Användare och entusiaster ser fram emot de nya funktionerna och förbättringarna, vilket ytterligare befäster LXQt:s position som en flexibel och modern skrivbordsmiljö.

https://lxqt-project.org/blog/2024/09/20/preview-release-2-1

När man arbetar med Linux och dess föregångare, Unix, är det viktigt att förstå hur kraftfulla kommandon kan vara både till nytta och fara. Unix-utvecklaren Terry Lambert fångar detta perfekt med sitt berömda citat:

”Det är inte Unixes uppgift att hindra dig från att skada dig själv. Om du väljer att göra det, är det Unixes ansvar att leverera kulan till din fot på det mest effektiva sättet det kan.”

Detta citat illustrerar den inneboende designfilosofin i Unix och Linux: systemen utför exakt det du ber dem om, utan att ifrågasätta dina intentioner. Detta kan leda till katastrofala konsekvenser om man inte är försiktig med vilka kommandon man använder.

Farligheten med rm -rf /

Ett av de mest kända exemplen på detta är användningen av kommandot rm -rf /. Detta kommando instruerar systemet att rekursivt och utan bekräftelse radera alla filer och kataloger från rotkatalogen (/), vilket resulterar i att all data på enheten försvinner. Även om detta ofta används som ett skämt om systemadministratörers misstag, händer det faktiskt i verkligheten.

En användare berättade om sitt värsta misstag:

”Ett av mina värsta misstag var att oavsiktligt trycka på mellanslag medan jag skrev rm –r /this/is/my/folder/[ACCIDENTAL_SPACE]* och jag märkte det inte förrän jag tryckte på enter.”

I detta fall raderades allt i den specificerade katalogen eftersom wildcard-tecknet (*) användes. Utan en papperskorg i terminalen är detta ett permanent och oåterkalleligt misstag.

Kraften och Faran med dd

Ett annat farligt kommando är dd, ibland kallat ”diskförstöraren”. dd används för att skapa digitala kopior av praktiskt taget allt på en dator. När det används korrekt är det ett kraftfullt och användbart verktyg, men vid felaktig användning kan det snabbt förstöra filsystemet.

Till exempel:

dd if=/dev/zero of=/dev/hda

Detta kommando tar data från /dev/zero, som kontinuerligt genererar nollor, och skriver över hela hårddisken (/dev/hda). Även om /dev/zero har legitima användningsområden, som att rensa oanvänt utrymme i en partition, kan det också användas för att förstöra data på många olika sätt. Eric S. Raymond, en framstående inom open-source, har spekulerat att dd-syntaxen, som liknar IBM:s JCL mer än typisk Unix/Linux-syntax, ”klart var ett skämt.”

Grafiska Gränssnitt vs. Kommando Line

De flesta moderna system varnar användaren i stora bokstäver innan de utför farliga operationer. Dessutom, om du använder grafiska Linux-applikationer som GNOME, KDE eller Cinnamon, finns det ytterligare skyddsåtgärder som gör det svårare att oavsiktligt utföra destruktiva kommandon. Dessa miljöer är utrustade med säkerhetsbälten och andra skyddsmekanismer för att förhindra stora misstag.

Men om du är en Linux-administratör eller en avancerad användare som ofta arbetar med terminalkommandon eller skriver skript, kan ett felaktigt kommando lätt förstöra din dators funktioner. Ett enkelt stavfel eller felaktiga flaggor kan leda till allvarliga konsekvenser, såsom att hela filsystemet raderas eller att viktiga data skrivs över.

Moderna Alternativ och Säkerhetsåtgärder

För Solid-State Drives (SSD) finns det moderna verktyg som blkdiscard, som används för att kassera enhetssektorer och all data på enheten. Detta visar att även äldre kommandon som dd, som är över 50 år gamla, inte är de enda verktygen som kan orsaka problem.

För att minimera riskerna är det viktigt att alltid vara noggrann med de kommandon du kör, särskilt som systemadministratör eller avancerad användare. Här är några tips:

• Dubbelkolla alltid kommandon innan du kör dem, speciellt de som kan förändra eller ta bort data.
• Använd versionkontroll och backups regelbundet för att kunna återställa data om något går fel.
• Lär dig och förstå kommandosyntaxen för de verktyg du använder för att undvika misstag.
• Utnyttja grafiska verktyg när det är möjligt, eftersom de ofta har inbyggda skyddsmekanismer.
• Testa kommandon i en säker miljö innan du kör dem på produktionssystem.

Slutsats

Linux och Unix är kraftfulla operativsystem som ger användarna stor frihet och kontroll. Men med denna frihet kommer också ansvar. Genom att förstå riskerna med kraftfulla kommandon som rm och dd, och genom att vidta lämpliga säkerhetsåtgärder, kan du undvika katastrofala misstag och säkerställa att dina system förblir säkra och fungerande.

Kom ihåg: Dessa verktyg är utformade för dem som vet vad de gör. Använd dem med försiktighet och respekt för deras kraft.

Innehållet ovan kommer med data ifrån

https://www.zdnet.com/article/5-linux-commands-you-should-never-run-and-why

Ifrån Mats har vi fått denna insändare

Linux.se : Håller delvis med Mats, 24.04.1 har, som alla nya OS-versioner, barnsjukdomar. Har man äldre hårdvara och tycker att 22.04 fungerar bra, kan man stanna vid 22.04. Version 22.04 kommer att supportas med uppdateringar till 2027.

Till Ubuntus försvar kan man säga att UEFI har funnits sedan 2006

Wind River Introducerar Ny Linux-distribution för AI och Kritiska Arbetsbelastningar

Wien — Wind River Systems, en ledande aktör inom inbyggda och mission-kritiska system, har lanserat sin senaste Linux-distribution, eLxr Pro. Detta nya operativsystem är baserat på Debian och är särskilt anpassat för AI, maskininlärning och andra processorkrävande applikationer som kräver hög prestanda.

Lanseringen, som presenterades under Open Source Summit Europe, markerar en viktig utveckling för Wind River. Företaget har varit i framkant inom inbyggd mjukvara i över 40 år och är mest känt för sitt realtidsoperativsystem VxWorks, som NASA använt i flera av sina Marsuppdrag.

Under 2004 tog Wind River steget in i Linux-världen med produkten “Platform for Network Equipment-Linux Edition”. Efter att ha avvecklat detta system introducerade de Wind River Linux, ett system baserat på Yocto-projektet. Den lösningen har framgångsrikt använts i en rad inbyggda system, från fordon och medicintekniska enheter till rymdfarkoster och industriutrustning.

Den nyaste produkten, eLxr Pro, riktar sig däremot mot en bredare marknad. Designad för att hantera de växande kraven på AI och andra komplexa arbetsbelastningar, erbjuder eLxr Pro en flexibel plattform som kan skalas från företagsmiljöer till tillämpningar i kantenätverk.

“eLxr Pro är utvecklad för att vara en pålitlig och optimerad binär distribution för utvecklare,” sade Derek Straka, produktchef på Wind River, under sin presentation vid Open Source Summit Europe. “Operativsystemet kan användas i allt från nätverkets ytterkanter till dess centrala kärna. Med eLxr Pro får vi en helhetslösning som möter de olika kraven i dessa miljöer och skapar ett integrerat ekosystem.”

Med lanseringen av eLxr Pro fortsätter Wind River att stärka sin position som en ledande leverantör av operativsystem för kritiska arbetsbelastningar, samtidigt som de tillgodoser de snabbt växande behoven inom AI och avancerad databehandling.

https://www.windriver.com/products/linux

Källa

https://thenewstack.io/wind-river-unveils-linux-distro-for-ai-and-critical-workloads

I denna guide kommer vi att gå igenom vad Nvidia GeForce Now och GeForce Now Electron Client App är, samt hur du kan installera och avinstallera GeForce Now Electron Client App på Linux.

Vad är Nvidia GeForce Now (Electron Client)?

Nvidia GeForce Now är en populär spelstreamingtjänst som låter dig spela över 1800 spel, alla drivna av kraftfulla GeForce RTX-servrar. Det ger dig en upplevelse med hög upplösning och låg latens. Med ett Nvidia GeForce Now-medlemskap kan du spela dina favoritspel antingen via webbläsaren eller via dedikerade appar för Windows, macOS, Chromebook och Android.

För Linux finns det tyvärr ingen officiell Nvidia GeForce Now-app. Dock finns det en inofficiell app utvecklad av Horațiu Mlendea med hjälp av Electron-ramverket, som gör det möjligt att använda tjänsten i en skrivbordsapplikation.

Installera GeForce Now Electron Client på Linux

Det rekommenderade sättet att installera den inofficiella GeForce Now Electron-klienten är genom Flatpak, eftersom det garanterar de senaste uppdateringarna. Om du inte redan har Flatpak installerat på ditt system, kan du göra det genom följande kommandon beroende på din Linux-distribution:

# För Debian, Ubuntu, Linux Mint, etc.
sudo apt install flatpak

# För Red Hat, Fedora, AlmaLinux, etc.
sudo dnf install flatpak

# För Arch, Manjaro, Garuda, etc.
sudo pacman -S flatpak

När Flatpak är installerat, lägg till Flathub-arkivet, där den inofficiella Nvidia GeForce Now Electron-klienten finns:

flatpak remote-add --if-not-exists flathub https://flathub.org/repo/flathub.flatpakrepo

Nu kan du installera klienten med följande kommando:

flatpak install flathub io.github.hmlendea.geforcenow-electron

När du får en fråga om tillstånd under installationen, tryck på Y för att fortsätta. När installationen är klar, starta programmet från menyn, och acceptera Nvidias användarvillkor när de visas.

Använda Nvidia GeForce Now-klienten på Linux

Efter att du startat appen kommer du att mötas av en inloggningssida där du anger dina Nvidia GeForce Now-uppgifter för att komma åt spelen och börja spela.

Avinstallera Nvidia GeForce Now-klienten från Linux

För att avinstallera Nvidia GeForce Now Electron-klienten från ditt system använder du följande kommando:

flatpak uninstall io.github.hmlendea.geforcenow-electron

Slutsats

Om du föredrar att använda en dedikerad klient istället för att spela direkt i webbläsaren kan denna inofficiella Nvidia GeForce Now-app för Linux vara ett alternativ. Men kom ihåg att eftersom den är skapad av en enskild utvecklare, kan det finnas vissa problem med stabilitet och prestanda, samt oregelbundna uppdateringar. Därför kan det ibland vara bättre att spela direkt via webbläsaren om du stöter på problem.

Denna Electron-baserade klient ger en användarupplevelse som liknar en inbyggd app genom att visa Nvidias GeForce Now-webbplats i en skrivbordsapplikation, men den kan vara lite tyngre och mindre optimerad jämfört med officiella lösningar.

Efter två decennier av ihärdigt arbete har realtids-Linux, känt som PREEMPT_RT, officiellt integrerats i Linux huvudkärna. Linus Torvalds, skaparen av Linux, godkände nyligen denna milstolpe under Open Source Summit Europe, vilket markerar en betydande utveckling för operativsystemet med öppen källkod. Men varför tog det så lång tid att nå hit?

Vad är ett RTOS?

Ett realtidsoperativsystem (RTOS) är utformat för att hantera tidskritiska uppgifter med hög precision och pålitlighet. Till skillnad från generella operativsystem som Windows eller macOS, är ett RTOS konstruerat för att reagera på händelser och bearbeta data inom strikta tidsbegränsningar, ofta i millisekunder eller mikrosekunder. Enligt Steven Rostedt, en ledande utvecklare av realtids-Linux och ingenjör på Google, innebär realtid ”det snabbaste värsta fallet”.

Den avgörande egenskapen hos ett RTOS är dess deterministiska beteende. Det garanterar att kritiska uppgifter slutförs inom specificerade tidsramar. Många tror felaktigt att RTOS handlar om hastighet, men det handlar egentligen om förutsägbarhet och pålitlighet. Detta är särskilt viktigt i applikationer där timing är kritisk, såsom industriella styrsystem, medicinsk utrustning och flygelektronik.

Exempel på RTOS som används idag inkluderar VxWorks, som styr NASAs Mars-rovers och avioniksystemen i Boeing 787 Dreamliner, samt QNX Neutrino, som används i bilars infotainmentsystem och avancerade förarassistansfunktioner som ABS-bromsar.

Utvecklingen av realtids-Linux

Med lanseringen av den kommande Linux 6.12-kärnan kommer realtids-Linux-koden att vara integrerad i alla Linux-distributioner. Detta banar väg för att Linux ska användas i fler kritiska system och industriell hårdvara. Men resan hit har varit lång och komplex.

I slutet av 1990-talet ökade behovet av att Linux skulle stödja realtidsapplikationer. Initiala försök fokuserade på att skapa separata realtidskärnor parallellt med Linux-kärnan, såsom projekten KURT från University of Kansas, RTAI från University of Milano och RTLinux från New Mexico Institute of Mining and Technology.

År 2004 tog Ingo Molnar, en erfaren Linux-kärnutvecklare, initiativet att samla och förbättra dessa tekniker för att skapa grunden till patch-setet PREEMPT_RT. Till skillnad från tidigare metoder modifierade denna strategi den befintliga Linux-kärnan istället för att skapa en separat realtidskärna.

Fram till 2009 hade ett team bestående av Thomas Gleixner, Peter Zijlstra och Steven Rostedt konsoliderat tidigare utvecklingar till ett enhetligt patch-set. Detta möjliggjorde för många företag att bygga industriella system med hårda realtidskrav och millisekundprecision.

Under åren har många komponenter från realtids-Linux integrerats i huvudkärnan. Funktioner som NO_HZ, som minskar strömförbrukningen i inaktiva system, har blivit avgörande för Linux prestanda i moderna datacenter. Enligt Rostedt skulle Linux inte vara där det är idag utan bidragen från realtidsprojektet.

Oväntade användningsområden och bidrag

Realtids-Linux har också funnit oväntade användningsområden. Musiker var tidiga adoptörer eftersom realtidsfunktionerna möjliggjorde högkvalitativa ljudinspelningar på standardhårdvara, tack vare låg latens och förbättrad ljudhantering. Andra viktiga bidrag från projektet inkluderar införandet av mutexar, felsökningsverktyget ftrace, och stöd för prioritetsarv i användarapplikationer.

Utmaningar och förseningar

En av huvudorsakerna till den långa integrationstiden var utvecklarnas höga kvalitetskrav. Koden skrevs ofta om flera gånger för att uppfylla standarderna för huvudkärnan. Dessutom var det initialt svårt att få stöd inom Linux-communityn för realtidsfunktioner, och finansieringen för projektet var länge osäker.

Det sista stora hindret var omarbetningen av funktionen printk, ett kritiskt felsökningsverktyg som introducerade oacceptabla fördröjningar i realtidssystem. Efter omfattande diskussioner och kompromisser kunde utvecklarna anpassa printk på ett sätt som tillfredsställde både behovet av snabb felsökning och krav på låg latens.

En ny era för Linux

Med fullständig integration av realtidsfunktioner är Linux-kärnan nu fullt preemptiv, vilket möjliggör reaktionstider på mikrosekundnivå. Detta är avgörande för applikationer som kräver extrem precision, inklusive industriella styrsystem, robotik och professionell ljudproduktion.

Denna utveckling positionerar Linux som en seriös aktör inom RTOS-världen. Det är inte bara en seger för utvecklare och företag som kräver realtidsfunktioner, utan också för hela Linux-communityn. Integrationen öppnar dörrar för nya användningsområden och stärker Linux position som ett mångsidigt och pålitligt operativsystem för en mängd olika applikationer.

Artikel ovan bygger på data ifrån

https://www.zdnet.com/article/20-years-later-real-time-linux-makes-it-to-the-kernel-really

Linus Torvalds diskuterar Linux-utveckling, Rust-integration och öppen källkods framtid på Open Source Summit Europe

Under Open Source Summit Europe i Wien delade Linux-skaparen Linus Torvalds sina insikter om kärnutveckling, införandet av programmeringsspråket Rust och framtiden för öppen källkod. Samtalet leddes av Dirk Hohndel, chef för Verizons Open Source Program Office och nära vän till Torvalds.

Torvalds betonade vikten av regelbundna och stabila kärnsläpp, som den senaste versionen 6.11. ”Under nästan 15 år har vi haft en pålitlig utgivningstakt,” sade han. ”Genom att släppa en ny version var nionde vecka kan vi fokusera på punktlighet och pålitlighet snarare än att introducera spektakulära nya funktioner.”

Trots att majoriteten av ändringarna fortfarande rör drivrutiner, påpekade Torvalds att den grundläggande utvecklingen av kärnan fortsätter att utvecklas. ”Jag blir fortfarande överraskad över hur mycket arbete vi gör på kärnnivå,” nämnde han och lyfte fram pågående projekt inom virtuella filsystem och minneshantering.

Införandet av Rust i Linux-kärnan har varit ett hett och ibland kontroversiellt ämne. Nyligen lämnade Wedson Almeida, mjukvaruingenjör på Microsoft och en av underhållarna för Rust i Linux, projektet. I ett meddelande till Linux Kernel Mailing List (LKML) skrev han: ”Efter nästan fyra år saknar jag energin och entusiasmen att bemöta en del av det icke-tekniska nonsenset, så det är bäst att överlåta det till dem som fortfarande har det i sig.”

Inom Linux-kärnans gemenskap finns det utvecklare och underhållare som motsätter sig Rust och hävdar att språket redan har misslyckats. Torvalds, som inte är främmande för debatt, medgav att diskussionerna ibland blir hätska: ”En del av argumenten blir fula. Jag förstår inte riktigt varför Rust har blivit så kontroversiellt. Det påminner mig om när folk debatterade vi mot EMACS. Av någon anledning har diskussionen om Rust mot C fått nästan religiösa övertoner.”

Trots motståndet förblir Torvalds positiv till Rusts framtid inom kärnan. Han uttryckte: ”Rust är något helt annat, och det finns de som är vana vid C och inte gillar förändringarna, men det är okej. Ingen förstår allt i kärnan, inte ens jag. Vi förlitar oss på specialister inom olika delsystem. Att vissa inte gillar att Rust tränger in på deras område är förståeligt, men vi har bara arbetat med Rust i ett par år, så det är för tidigt att döma ut det som ett misslyckande.”

Samtalet berörde också realtids-Linux (PREEMPT_RT)-projektet, som har varit under utveckling i cirka 20 år. Hohndel frågade om det äntligen kommer att integreras fullt ut i kärnan. Torvalds bekräftade att detta planeras till nästa version, Linux 6.12: ”Jag förväntar mig att få in de sista delarna denna vecka.”

Han betonade att trots den snabba utgivningstakten, där mellan 10 000 och 15 000 ändringar införs var tredje månad, tar vissa projekt lång tid att slutföra. ”Mycket av det vi arbetar med har utvecklats över månader, år eller till och med decennier,” förklarade han. ”Så även om kärnutvecklingen är mycket aktiv betyder det inte att nya funktioner snabbt kan integreras.”

När ämnet kom in på underhållares åldrande och succession skämtade Hohndel om att många underhållare börjar bli gråhåriga. Torvalds svarade att det ovanliga är att människor stannar kvar så länge inom projektet: ”Det är det ovanliga, och jag tror att det är ett gott tecken. Men vi har också många nya utvecklare, och några av dem blir toppunderhållare inom några år.”

På frågan om det är dags att tänka på en ”mini-Linus” svarade Torvalds att det viktiga är att ha personer som gemenskapen litar på. ”Förtroende byggs över tid, men det behöver inte ta 30 år,” sade han. ”Efter Greg Kroah-Hartman kommer det att finnas andra som tar över, som Shannon och Steve. Det viktiga är att ha en person eller grupp som utvecklingsgemenskapen kan lita på.”

Hohndel avslutade med att fråga om Torvalds planerar att fortsätta i ytterligare 33 år. Med ett leende svarade Torvalds, medan han skämtsamt låtsades använda en rullator: ”Jag skulle älska att fortsätta göra denna konferens med dig.”

Trots att Linux nu är 33 år gammalt, förväntar sig Torvalds att fortsätta bidra till kodbasen och vara en del av gemenskapen under många år framöver. Och det verkar som om Linux-gemenskapen inte skulle vilja ha det på något annat sätt.

Läs hela artikel här

https://www.zdnet.com/article/linus-torvalds-muses-about-maintainer-gray-hairs-and-the-next-king-of-linux

Den 16 september deltog Linus Torvalds, skaparen av Linux, i ett samtal på Open Source Summit Europe i Wien, Österrike. Under detta samtal delade han sina insikter om de senaste framstegen inom öppen källkod och Linux. Evenemanget, som anordnas av Linux Foundation organisationen som också anställer Torvaldsnvändes som plattform för flera viktiga tillkännagivanden.

Viktiga Nyheter från mötet:

• free5GC-projektet: Det öppna källkodsprojektet för 5G-kärnprogramvara, free5GC, flyttas nu under Linux Foundations paraply.
• CAMARA-projektet: Den första versionen av CAMARA har släppts, vilket erbjuder gemensamma nätverks-API:er för telekomföretag och stora molntjänstleverantörer.
• AWS OpenSearch: Amazon Web Services har överfört sin OpenSearch-teknik till en ny styrningsmodell under Linux Foundation.
• Linuxkärnan 6.11: Den senaste versionen av Linuxkärnan, 6.11, har officiellt lanserats.

Torvalds kommenterade den konsekventa utgivningstakten av nya Linuxversioner: ”Vi har haft en mycket stabil rytm i våra utgåvor, vilket har resulterat i att vi släpper något nytt ungefär var nionde vecka. Det innebär att dessa utgåvor inte är särskilt spännand och de är inte avsedda att vara det. De kommer i tid och är förhoppningsvis mycket pålitliga. Men jag tror inte att spänning är målet.”

Fortsatt Utveckling inom Linux

Trots att Linux har funnits i 33 år fortsätter kärnutvecklingen i hög takt. Torvalds noterade att majoriteten av ändringarna fortfarande rör drivrutinsuppdateringar, men betonade också att grundläggande utveckling pågår. ”Jag är fortfarande förvånad över att vi arbetar med mycket centrala delar,” sade han och nämnde nyliga projekt inom virtuell filsystemkod och minneshantering mråden som har varit fundamentala under lång tid.

Den fortsatta utvecklingen drivs både av en expanderande hårdvarubas och en växande användargrupp. Ett exempel på detta är slutförandet av realtids Linux projektet, vilket Torvalds skämtsamt beskrev som att ha haft en ”mycket kort utvecklingscykel på cirka 20 år”. Projektet syftar till att förbättra förutsägbarheten i operativsystemets funktioner och illustrerar den ofta långsamma processen med kärnutveckling.

”Även om kärnutvecklingen är mycket aktiv betyder det inte att nya funktioner eller filsystem snabbt kan integreras,” påpekade Torvalds. ”Det finns ofta en lång utvecklingsperiod som få utanför projektet är medvetna om.”

Öppen Källkods Roll och Framtid

Torvalds uttryckte optimism kring öppen källkods nuvarande status, trots oro över nedskärningar inom teknikindustrin och minskat företagsengagemang. ”Jag känner att öppen källkod mår väldigt bra,” sade han. ”Folk tar öppen källkod för given nu på ett sätt som de definitivt inte gjorde för bara två decennier sedan.”

Han framhöll också hur öppen källkod demokratiserar tillgången till teknikbranschen, särskilt för nykomlingar. Enligt Torvalds kan nya programmerare använda öppen källkod som en inkörsport till branschen och för att bygga professionella nätverk, utan behov av specifika utbildningar eller kontakter som ofta krävs i andra sektorer.

För de som överväger att starta egna projekt inom öppen källkod gav Torvalds rådet att fokusera på områden som är både personligt intressanta och har betydelse för andra. ”Inom teknikindustrin handlar mycket om hype. Alla följer varandra som lämlar över en klippa i jakten på nästa stora grej, och jag tror inte att det är en framgångsrik strategi,” sade han. ”Jag anser att man bör hitta något som skiljer sig från vad alla andra gör, excellera inom det och vara först med att göra något lite annorlunda.”

Ovanstående bygger på information ifrån

https://www.networkworld.com/article/3526076/linus-torvalds-advises-open-source-developers-to-pursue-meaningful-projects-not-hype.html

MX Linux är en lättviktig och användarvänlig Linux-distribution baserad på Debian. Den har snabbt blivit populär på grund av sin stabilitet, enkelhet och kraftfulla funktioner. Distributionen riktar sig både till nybörjare och erfarna användare som söker en pålitlig plattform för dagligt bruk. Med en välbalanserad blandning av moderna funktioner och stabila programvarupaket är MX Linux ett av de mest omtyckta Linux-alternativen.

Ny version av MX Linux – 23.4 ”Libretto”

Den fjärde uppdateringen av MX Linux 23 ”Libretto” har nu släppts, och denna version är baserad på Debian GNU/Linux 12.7 ”Bookworm”. MX Linux 23.4 fortsätter att bygga vidare på sin stabila grund och introducerar ett antal viktiga förbättringar, både under huven och i användarupplevelsen. För användare som redan har MX Linux installerat, erbjuder den nya versionen ett enklare sätt att uppdatera systemet utan att behöva ladda ner hela ISO-filen.

Baserad på Debian 12.7 och Linux-kärna 6.10

Den nya MX Linux-versionen använder nu Debian GNU/Linux 12.7 som bas, vilket innebär att de flesta programvarupaket har uppdaterats till nyare versioner. Den långsiktiga stödkärnan (LTS) Linux 6.1 finns fortfarande kvar för de flesta användare, men för dem som har moderna eller problematiska hårdvarukonfigurationer erbjuder MX Linux 23.4 en Advanced Hardware Support (AHS)-version med den nyare Linux 6.10.10-kärnan. Denna kärna, tillgänglig i Liquorix-variant, är designad för att förbättra systemets responsivitet och ge bättre prestanda.

Viktiga uppdateringar och förbättringar

Förutom den nya kärnan, introducerar MX Linux 23.4 ett antal förbättringar. Xfce 4.18-paketen har uppdaterats för en bättre skrivbordsmiljö, och Fluxbox-utgåvan inkluderar nu ett schemaläggningsverktyg för cron installerat som standard. En ny funktion för att visa en ikon i systemfältet när en USB-enhet sätts i har också lagts till i verktyget MX-USB-Unmounter. Dessutom har LUKS2-kryptering blivit standard för MX-Live-USB-Maker, vilket ger ett säkrare sätt att skapa live USB-enheter.

Förbättrat paketverktyg och KDE-stöd

MX Packageinstaller har uppdaterats för att ge användarna en bättre översikt över installerade paket, och nu finns stöd för att visa program i flikarna Aktiverade, Test och Backports. En användbar funktion har lagts till för att filtrera Flatpak-appar från Flathub, vilket gör det lättare att hitta verifierade applikationer.

För användare av KDE-utgåvan introduceras ett uppdaterat pipewire-setup-mx-verktyg, som gör PipeWire och WirePlumber-start mer tillförlitlig. Dessutom har MX Tweak-verktyget en ny funktion för att aktivera eller inaktivera Plasma Discover’s autostart av systemfältets uppdateringsnotifierare, vilket ger användarna mer kontroll över systemets beteende.

Raspberry Pi-stöd

För dem som använder MX Linux på Raspberry Pi har även denna utgåva fått förbättringar. De senaste paketen från både MX Linux och Raspberry Pi OS-förråden har inkluderats, vilket gör Raspberry Pi-versionen ännu mer robust och funktionell.

Uppgradering för befintliga användare

Användare som redan kör MX Linux 23 ”Libretto” behöver inte ladda ner hela den nya ISO-versionen. Istället kan de enkelt uppdatera sina system genom att köra kommandot sudo apt update && sudo apt full-upgrade i terminalen, eller genom att använda ett grafiskt verktyg som Synaptic Package Manager.

Med dessa nya förbättringar fortsätter MX Linux att vara en stabil och kraftfull Linux-distribution för både nybörjare och avancerade användare.

https://mxlinux.org/blog/mx-23-4-libretto-now-available

Innehåller ovan bygger delvis på data ifrån

Kali Linux är en Debian-baserad GNU/Linux-distribution som är speciellt utformad för etisk hacking och penetrationstestning. Den är utrustad med en mängd verktyg för att analysera säkerheten i system och nätverk, vilket gör den till ett oumbärligt verktyg för IT-säkerhetsproffs, etiska hackare och penetrationstestare. Med fokus på att erbjuda de senaste verktygen och teknologierna inom cybersäkerhet, uppdateras Kali Linux regelbundet för att hålla jämna steg med utvecklingen inom säkerhetsbranschen.

Nu har Offensive Security släppt Kali Linux 2024.3, som kommer med flera nya funktioner och förbättringar. Den senaste versionen, som följer upp den tidigare 2024.2-utgåvan, introducerar 11 nya verktyg och en rad uppdateringar, särskilt för användare av Raspberry Pi och andra ARM-baserade enheter.

11 Nya Verktyg för Hacking och Säkerhet

Kali Linux 2024.3 innehåller en rad nya verktyg som täcker olika aspekter av cybersäkerhet. Här är några av de viktigaste nyheterna:

• Graudit – Ett verktyg för att granska källkod och identifiera potentiella säkerhetsbrister.
• Gsocket – Ett kommunikationsverktyg för att säkert ansluta maskiner på olika nätverk.
• Hekatomb – Ett kraftfullt verktyg som gör det möjligt att extrahera och dekryptera autentiseringsuppgifter från samtliga datorer inom en domän.
• Mxcheck – Skannar e-postservrar för att identifiera säkerhetsproblem.
• Sqlmc – Testar domänens URL:er för att hitta SQL-injektionssårbarheter.

Utöver dessa ingår även verktyg som Netexec, för att automatisera nätverkssäkerhetsbedömningar, och Netscanner, en nätverksskanner med modernt användargränssnitt. För de som arbetar med VoIP-säkerhet finns Sippts, och för lösenordstester erbjuder Kali nu Sprayhound, som är integrerat med Bloodhound för avancerad analys.

Förbättringar för ARM-enheter och Raspberry Pi

Kali Linux fortsätter att utvecklas för ARM-plattformar med denna release. Kali 2024.3 erbjuder stöd för Wi-Fi-enheten i Raspberry Pi 4 Compute Module, och den har uppgraderats till Linux 6.6 LTS-kärnan för Raspberry Pi 5. Det har också skett förbättringar för Pinebook-enheter, där man har återgått till Linux 6.1 LTS-kärnan för bättre stabilitet och prestanda.

För USBArmory-enheter har DHCP-serverstödet förbättrats, och byggskripten för ARM64 har optimerats för att snabba upp skapandet av ARM64-bilder på en ARM64-värd genom att lägga till QEMU_CPU=cortex-a72-stöd.

Kali NetHunter: Fler Mobila Enheter Stöds

Kali NetHunter, som är den mobila versionen av Kali Linux, har också fått betydande uppdateringar. Den senaste versionen stöder nu enheter med Qualcomm Snapdragon SDM845 SoC, vilket inkluderar populära telefoner som OnePlus 6, OnePlus 6T, SHIFT SHIFT6mq och Xiaomi Pocophone F1. Detta innebär att fler mobila enheter nu kan använda Kali Linux för säkerhetsarbete på språng.

Hur Man Uppdaterar och Laddar Ner Kali Linux 2024.3

För dem som redan har Kali Linux installerat kan uppdateringen till den senaste versionen göras enkelt genom att köra följande kommandon i terminalen:
sudo apt update && sudo apt full-upgrade

Nya användare kan ladda ner Kali Linux 2024.3 i flera versioner, inklusive för 64-bitars system, ARM-enheter, virtuella maskiner, molnplattformar och Windows Subsystem for Linux (WSL). Kali NetHunter är också tillgängligt för mobila plattformar.

Med de nya verktygen och förbättringarna fortsätter Kali Linux att vara en av de mest kraftfulla och flexibla lösningarna för IT-säkerhet och penetrationstestning, och befäster sin position som det främsta valet för säkerhetsexperter världen över.

Mer information

https://www.kali.org/blog/kali-linux-2024-3-release

Kred till

Rescuezilla är ett open source-program för diskavbildning och återställning som är känt för sitt användarvänliga gränssnitt och kraftfulla verktyg. Programmet låter användare enkelt säkerhetskopiera, återställa och klona hårddiskar och partitioner. Till skillnad från mer tekniskt avancerade verktyg som Clonezilla, erbjuder Rescuezilla en grafisk miljö som gör det enklare att utföra dessa operationer utan djupgående teknisk kunskap.

Nu har den senaste versionen, Rescuezilla 2.5.1, släppts med en rad förbättringar som ökar programmets stabilitet och användarupplevelse. Uppdateringen adresserar flera kritiska buggar, särskilt för NTFS-filsystem, och förbättrar programmets kompatibilitet med andra säkerhetskopieringslösningar som Clonezilla.

Åtgärdade NTFS-problem och kritiska fixar

En av de viktigaste förändringarna i Rescuezilla 2.5.1 är att programmet har slutat använda kommandot ntfsfix –clear-dirty under säkerhetskopierings- och kloningsprocesser för NTFS-partitioner. Detta kommando har visat sig kunna orsaka allvarliga problem, inklusive den välkända ”Blue Screen of Death” på Windows-datorer som återgår från viloläge. Genom att ta bort detta moment förbättras systemstabiliteten betydligt, vilket minskar risken för att användarna stöter på kritiska fel under säkerhetskopieringsoperationer.

Lösningar på tidigare buggar

Den senaste uppdateringen tar också itu med en bugg som kunde göra att säkerhetskopierings- eller kloningsprocessen fastnade på 0% när enbart en partition valdes. Detta problem introducerades i en tidigare version men är nu löst, vilket gör säkerhetskopiering och kloning mer pålitligt.

Förbättringar i användarupplevelse och gränssnitt

Flera användargränssnittsfel har åtgärdats i den nya versionen. Dessa fel kunde tidigare ge användare felaktig information om statusen för deras säkerhetskopiering eller återställning, vilket kunde skapa osäkerhet. Den senaste uppdateringen ser till att programmet nu ger tydligare och mer tillförlitlig återkoppling under pågående operationer.

Uppgradering till partclone v0.3.32

På den tekniska sidan har Rescuezilla uppgraderat till partclone v0.3.32, en viktig förbättring från den tidigare versionen v0.3.27. Denna nya version av partclone ger bättre felhantering och utökat stöd för BTRFS-filsystem. Det innebär att användarna kan förvänta sig mer robusta och effektiva diskoperationer, särskilt när de arbetar med komplexa eller stora filsystem.

Bred kompatibilitet för diskavbildningar

Rescuezillas förmåga att hantera ett brett spektrum av diskavbildningsformat är fortsatt en av dess starkaste sidor. Programmet stödjer avbilder från Clonezilla och Rescuezilla, samt virtuella maskinavbilder från plattformar som VirtualBox och VMWare, vilket gör det till ett mångsidigt verktyg för säkerhetskopiering och återställning av data.

Tillgänglig för nedladdning

Den senaste versionen av Rescuezilla finns nu tillgänglig för nedladdning via projektets hemsida. Genom att bränna en ISO-avbildning till ett USB-minne kan användare snabbt och enkelt starta programmet för att utföra säkerhetskopiering eller återställning. För dem som vill veta mer om alla ändringar som gjorts, finns en detaljerad ändringslogg att tillgå på webbplatsen.

Med Rescuezilla 2.5.1 får användare en stabilare och mer pålitlig lösning för att säkerhetskopiera och återställa sina system, samtidigt som kompatibiliteten med andra säkerhetskopieringsverktyg har förbättrats.

https://rescuezilla.com/download

Innehåller ovan bygger på data ifrån

https://linuxiac.com/rescuezilla-2-5-1-disk-imaging-app

Brute-force-attacker är en av de enklaste, men ändå mest genomträngande säkerhetshoten mot digitala system. En brute-force-attack innebär att en angripare använder ett automatiserat verktyg för att systematiskt testa alla möjliga lösenordskombinationer i hopp om att slutligen gissa sig till det korrekta lösenordet. Denna metod kräver inga sofistikerade tekniker och bygger helt på att försöka tillräckligt många kombinationer för att lyckas. På grund av dess enkelhet och höga framgångsgrad, är det viktigt att implementera robusta säkerhetsåtgärder för att skydda känslig information.

En effektiv lösning för att skydda system mot sådana attacker är Fail2Ban, ett Python-baserat verktyg som manuellt måste installeras på systemet. Fail2Ban skyddar nätverksåtkomst genom att övervaka inloggningsförsök och temporärt blockera IP-adresser som visar misstänkt aktivitet, såsom upprepade misslyckade inloggningsförsök. Denna blockering baseras på regler som definieras i konfigurationsfiler, vilket gör det möjligt för systemadministratörer att finjustera dess beteende beroende på deras specifika behov.

Konfigurationsfiler för Fail2Ban är placerade i ”/etc/fail2ban/”, med undermappar som innehåller filer för specifika åtgärder, filter och regler för olika tjänster. En av de viktigaste filerna är ”jail.conf”, som innehåller inställningar för övervakning av tjänster som SSH. Det är dock rekommenderat att inte redigera denna fil direkt. Istället bör man kopiera den till ”jail.local” och göra nödvändiga ändringar där för att undvika problem vid framtida uppdateringar av programmet.

Installationsprocessen för Fail2Ban på en Ubuntu 24.04-server börjar med att uppdatera systemets paketlista och programvara med hjälp av kommandona:

$ sudo apt update && sudo apt upgrade -y

Därefter installeras Fail2Ban med:

$ sudo apt install fail2ban

Efter installationen kan dess version kontrolleras för att försäkra sig om att allt gick som det skulle:

$ fail2ban-server --version

När installationen är klar och programvaran är verifierad, är nästa steg att konfigurera den för att effektivt skydda systemet. Detta görs genom att anpassa inställningarna i ”jail.local”-filen, vilket inkluderar att aktivera övervakning av tjänster som SSH och definiera hur länge en IP-adress ska blockeras efter upprepade misslyckade försök.

Genom att ta dessa steg, kan organisationer och individuella användare effektivt höja säkerhetsnivån på sina system och skydda dem mot den alltid närvarande risken för brute-force-attacker.

För att skydda SSH-tjänsten med Fail2Ban, är det viktigt att korrekt konfigurera filen jail.local för att skapa en effektiv policy för blockering av IP-adresser som gör upprepade misslyckade inloggningsförsök. Här är ett exempel på hur du kan konfigurera Fail2Ban för att skydda SSH på din server:

Exempel för att skydda emot brute force attack på ssh

Steg 1: Skapa eller redigera jail.local

Kopiera jail.conf till jail.local om du inte redan har en jail.local-fil. Detta säkerställer att dina anpassningar inte skrivs över vid uppdateringar av Fail2Ban:

sudo cp /etc/fail2ban/jail.conf /etc/fail2ban/jail.local

Steg 2: Konfigurera SSH-jail

Öppna jail.local med en textredigerare, till exempel Nano:

sudo nano /etc/fail2ban/jail.local

Leta reda på sektionen för SSH, som vanligtvis är markerad med [sshd] eller [ssh]. Om det inte finns någon specifik sektion, kan du skapa en genom att lägga till följande konfiguration:

[sshd]
enabled = true
port    = ssh
filter  = sshd
logpath = /var/log/auth.log
maxretry = 5
bantime = 600
findtime = 600

Förklaring av konfigurationsparametrar:

• enabled: Sätter denna jail till aktiv. Sätt detta till true för att aktivera.
• port: Anger porten som tjänsten lyssnar på. Standard är ssh, vilket översätter till port 22, men du kan ändra detta om din SSH-tjänst lyssnar på en annan port.
• filter: Detta refererar till det filter som används för att identifiera misslyckade försök. sshd är standardfiltret som matchar misslyckade SSH-inloggningsförsök.
• logpath: Sökvägen till loggfilen där misslyckade försök registreras. För SSH på de flesta Linux-distributioner är detta /var/log/auth.log.
• maxretry: Antalet misslyckade försök från en IP-adress innan den blockeras.
• bantime: Tiden i sekunder som en IP-adress blockeras från att göra ytterligare anslutningar. I detta exempel är tiden satt till 600 sekunder (10 minuter).
• findtime: Tidsperioden i sekunder under vilken maxretry får inträffa för att IP-adressen ska blockeras. I detta exempel måste 5 misslyckade försök ske inom 600 sekunder (10 minuter).

Steg 3: Starta om Fail2Ban

När du har gjort dina ändringar, spara filen och starta om Fail2Ban för att de nya inställningarna ska träda i kraft:

sudo systemctl restart fail2ban

Med dessa inställningar kommer Fail2Ban att övervaka SSH-loggfiler för misslyckade inloggningsförsök och blockera IP-adresser som upprepat misslyckas med att logga in, vilket ökar säkerheten för din server mot brute-force-attacker.

https://github.com/fail2ban/fail2ban

Den senaste versionen av den systemd-fria och oföränderliga Linux-distributionen Nitrux är nu officiellt släppt. Nitrux 3.6.1, som är baserad på Debian GNU/Linux och använder OpenRC, presenterades idag av Uri Herrera. Denna version markeras som den senaste ISO-avbildningen i deras kontinuerligt uppdaterade serie och innehåller flera viktiga uppdateringar och förbättringar.

Uppdateringen drivs av en Liqurix-smaksatt Linux-kärna 6.9 och är främst inriktad på att utöka språkstödet. Distributionen välkomnar nu användare med tillagd lokaliseringsstöd för en mängd språk, inklusive ukrainska, georgiska, koreanska och många fler, vilket totalt omfattar över tjugo nya språkinställningar.

En spännande nyhet i Nitrux 3.6.1 är integrationen av pipx, en pakethanterare som isolerar och kör Python-applikationer säkert. Den nya versionen introducerar också användbara skrivbordsstartare för installation av LibreOffice och Bauh, ett grafiskt gränssnitt för hantering av Linux-programvara, vilket underlättar för användarna att anpassa sina system.

Laptopanvändare kan se fram emot förbättringar som sträcker sig från förlängd batteritid tack vare optimerad TLP-konfiguration till bättre grafikprestanda genom uppdaterade drivrutiner för Mesa och NVIDIA. Systemets övergripande prestanda har också förbättrats med en uppdaterad Sysctl-konfiguration.

För nya installationer erbjuder Nitrux 3.6.1 en förbättrad upplevelse där användare nu kan installera distributionen utan en aktiv internetanslutning och med stöd för maskinvaror som förinstallerats med Windows.

Nitrux Update Tool System (NUTS), verktyget för uppdatering av systemet, har också fått en uppdatering till version 2.1.6. Denna version förbättrar hanteringen av systemfiler och OpenRC-tjänster, vilket gör det enklare för användare att hålla sina system aktuella och säkra.

Med dessa förbättringar och mer, är Nitrux 3.6.1 tillgänglig för nedladdning från den officiella webbplatsen, och erbjuder en rik uppsättning funktioner för nya såväl som befintliga användare som söker ett stabilt, säkert och anpassningsbart operativsystem.

Mer information

Kred till
https://9to5linux.com/nitrux-3-6-1-immutable-and-systemd-free-distro-improves-language-support

QEMU är en öppenkällkodsmjukvara som fungerar som en maskinemulator och virtualiserare. Den tillåter användare att köra ett operativsystem och dess applikationer inuti ett annat operativsystem, vilket möjliggör testning och utveckling över olika plattformar. QEMU är kapabel att efterlikna flera olika maskinarkitekturer, vilket gör den till ett kraftfullt verktyg för utvecklare som arbetar med varierade hårdvarumiljöer.

Nyligen lanserades QEMU version 9.1, en uppdatering som bygger vidare på dess föregångare med förbättrat stöd för ARM- och RISC-V plattformar, bland andra. Denna version introducerar flera nya funktioner, däribland stöd för kompressionsavlastning via Intel In-Memory Analytics Accelerator (IAA) eller User Space Accelerator Development Kit (UADK). Det finns också nya återhämtningsmekanismer för att hantera fel som kan uppstå under postcopy-operationer.

Med version 9.1 får användare också tillgång till VIRTIO_F_NOTIFICATION_DATA, en funktion som låter gästdrivrutiner ge extra data vid enhetsnotifikationer för att förbättra prestanda och underlätta felsökning. För användare på Linux och Windows erbjuds nya kommandon för nätverkskonfiguration och SSH-anslutningar, vilket breddar användningsområdena för QEMU inom olika operativsystem.

För ARM-emulering introducerar QEMU 9.1 support för flera arkitekturfunktioner som FEAT_NMI och FEAT_Debugv8p8, samt förbättrat stöd för SMMUv3 och nya brädstöd för bland annat Xilinx Zynq och B-L475E-IOT01A. På RISC-V-sidan har stödet utökats med flera nya tillägg som Zve32x och Zabha, samt förbättrad stöd för den privilegierade arkitekturspecifikationen version 1.13.

LoongArch och SPARC-arkitekturer har också fått nya funktioner i QEMU 9.1, inklusive förmågan att direkt starta en ELF-kärna och stöd för upp till 256 virtuella CPU:er via LoongArchs extioi virt-tillägg. För x86-arkitekturen har stöd för nya processorer som Icelake-Server-v7 och SapphireRapids-v3 lagts till, samt förbättrad support för AMD:s säkerhetsfunktion SEV-SNP i KVM-miljöer.

Version 9.1 adresserar också säkerhetsproblem relaterade till QEMU:s NBD-server och dess TLS-kryptering, vilket ökar säkerheten för användare som hanterar nätverksblockenheter.

Slutligen har QEMU 9.1 förbättrat kommandoradsstöd för att konfigurera tillåtna eller blockerade kommandon, vilket ger användare större kontroll över deras virtualiseringsmiljöer. Den senaste versionen av QEMU kan hämtas från dess officiella webbplats, där man antingen kan välja att kompilera programvaran från källkoden eller installera den direkt från sin distributions paketförråd.

Qemu hemsida

Kred till

Valve Steam Deck som en väg till Linux-skrivbordet
Den här Linux-baserade handhållna spelkonsolen är inte bara fantastisk för spelare, utan kan också fungera som en introduktion till Linux för skrivbordsanvändare.

För över tio år sedan sa Gabe Newell, VD för Valve och dess spelplattform Steam, att ”Linux är framtiden för spel.” Det var en spännande idé, men den slog inte riktigt igenom. Däremot har Valves Linux-baserade, handhållna Steam Deck funnit en egen plats på marknaden.

Visst, Steam Decks försäljning, som förväntas nå cirka 4 miljoner enheter globalt under 2024, är liten jämfört med rivalen Nintendo Switch, som har cirka 200 miljoner sålda enheter. Men de som äger en Steam Deck gillar den verkligen. Valve uppger att nästan hälften av alla Steam Deck-ägare föredrar den framför andra spelplattformar.

En av de största anledningarna till detta är tillgången till det stora Steam-biblioteket med spel. Dessutom kan Steam Deck användas som en dator i sig. Med sin större skärm på 7,4 tum på OLED-modellerna, speltid på mellan 3 och 12 timmar, och en utmärkt haptisk återkoppling, är den både kraftfull och behaglig att använda. Steam Deck har också bättre hårdvara än Nintendo Switch.

Tre olika modeller

Steam Deck kommer i tre olika versioner.

1. Grundmodellen kostar cirka 4 400 kr (399 USD) och har 256 GB NVMe SSD-lagring, en 7-tums skärm med upplösningen 1280 x 800, en AMD Zen 2-processor på 2,4-3,5 GHz, en RDNA 8 GPU och 16 GB RAM.
2. Mellanmodellen kostar 6 100 kr (549 USD) och har 512 GB lagring, OLED-skärm på 7,4 tum och längre batteritid.
3. Den avancerade modellen kostar 7 200 kr (649 USD) och har 1 TB lagring, OLED-skärm och ännu bättre prestanda.

Steam Deck som en Linux-dator

En av de stora fördelarna med Steam Deck är att den även fungerar som en bro till Linux-skrivbordet. Steam Deck är i grunden en dator med SteamOS, en variant av Arch Linux, som använder KDE Plasma som gränssnitt. Ett av de största hindren för Linux som plattform har länge varit att det inte funnits tillräckligt med spelstöd. Men tack vare Steam Deck kan du nu spela Windows-spel på Linux utan krångel.

Detta är möjligt tack vare Proton, en öppen källkod-lösning utvecklad av Valve i samarbete med CodeWeavers. Proton bygger på Wine, ett projekt som länge möjliggjort att köra Windows-program på Linux. Proton fungerar genom att översätta Windows API-anrop till Linux-kompatibla POSIX-anrop, utan att behöva använda emulering eller virtualisering, vilket gör det snabbt och effektivt.

Hur Proton fungerar

1. Windows API-översättning: Proton omvandlar Windows API-anrop till POSIX-anrop som Linux kan hantera, utan behov av virtualisering eller emulering, vilket gör att spelen körs snabbt.
2. Direct3D till Vulkan: Proton översätter Direct3D-anrop (som Windows-spel använder) till Vulkan-anrop, som Linux kan använda. Detta görs genom verktyg som DXVK för äldre versioner av Direct3D och VKD3D-Proton för Direct3D 12.
3. Integrerat med Steam: Proton är inbyggt i Steam-klienten och gör att användare enkelt kan installera och spela Windows-spel på Linux utan att behöva hantera tekniska inställningar.

Enkel installation av Proton på Linux

För de flesta användare är det bara några enkla steg som krävs för att komma igång med Proton:

1. Installera Steam: Installera Steam-klienten på din Linux-distro. På moderna system är detta ofta bara ett knapptryck bort.
2. Aktivera Steam Play: I Steam-klienten går du till Inställningar, navigerar till Steam Play-sektionen och aktiverar Steam Play för alla spel. Välj den senaste versionen av Proton från rullgardinsmenyn.
3. Installera och spela spel: När Steam Play är aktiverat kan du installera Windows-spel från ditt Steam-bibliotek, och Steam kommer automatiskt använda Proton för att köra dem på Linux.

Det är så enkelt. Självklart fungerar inte alla spel lika bra. Vissa spel fungerar direkt, medan andra kan kräva justeringar eller kanske inte fungerar alls på grund av problem som inkompatibilitet med anti-fusk-programvara. Du kan kontrollera spelets kompatibilitet på ProtonDB, en webbplats som listar vilka spel som fungerar med Proton och Linux.

En bro till Linux-skrivbordet

Om du gillar spel och vill ha ett portabelt system, oavsett om du bryr dig om Linux eller inte, rekommenderar jag starkt att du provar Steam Deck. Och om du gillar den, varför inte också prova Linux-skrivbordet för att se hur det fungerar för spel och som produktionsverktyg? Linux-skrivbordet kan visa sig vara en kraftfull plattform både för arbete och underhållning.

Baserad på data ifrån

https://opensourcewatch.beehiiv.com/p/valve-steam-desk-stepping-stone-linux-desktop

Som systemadministratör med ansvar för att hantera Linux-system i ett datacenter är det viktigt att regelbundet kontrollera hälsan på SSD- och HDD-enheter. Detta hjälper dig att identifiera och ersätta felaktiga enheter innan dataförlust uppstår. På Linux kan du använda verktyg som smartctl (del av smartmontools-paketet) och gnome-disks för att övervaka lagringsenheters hälsa, inklusive felprocent, temperatur och allmänt hälsotillstånd. I denna artikel går vi igenom hur du installerar och använder smartctl för att kontrollera hälsan på dina SSD- och HDD-enheter.

Förutsättningar

• En server eller dator med Linux-operativsystem.
• Rotanvändarlösenord konfigurerat på servern.

Installation av Smartctl

Smartctl ingår i standardförvaret för alla större Linux-distributioner. Följande kommandon körs som root-användare. Om du inte är inloggad som root, förbered kommandona genom att lägga till ”sudo” i början.

För Debian- och Ubuntu-distributioner, installera smartctl med följande kommando:

apt install smartmontools -y

För RHEL, CentOS och Fedora-distributioner, använd följande kommando:

dnf install smartmontools

Efter installationen startar du smartctl-tjänsten med följande kommando:

systemctl start smartd

Du kan kontrollera statusen för smartd-tjänsten med:

systemctl status smartd

Om tjänsten körs korrekt bör du se ett liknande meddelande:

? smartmontools.service - Self Monitoring and Reporting Technology (SMART) Daemon
     Loaded: loaded (/lib/systemd/system/smartmontools.service; enabled; vendor preset: enabled)
     Active: active (running) since Fri 2024-07-02 08:58:33 UTC; 11s ago

Testa hälsan på SSD/HDD

Efter att ha installerat smartctl behöver du aktivera SMART-funktioner på din hårddisk.

Detta gör du genom att köra:

smartctl -s on /dev/sda

För att få detaljerad information om din hårddisk, kör:

smartctl -i /dev/sda

Exemplet nedan visar vad du kan förvänta dig:

Device Model:     WDC WD5000LPVX-75V0TT0
Serial Number:    WXV1EC4KN2N7
SMART support is: Available - device has SMART capability.
SMART support is: Enabled

Utföra Hälsotester

För att utföra ett kort test på disken, använd följande kommando:

smartctl -t short -a /dev/sda

För att visa resultatet av självtestet, kör:

smartctl -l selftest /dev/sda

För ett längre och mer omfattande test, använd:

smartctl -t long -a /dev/sda

Du kan avbryta ett pågående test med:

smartctl -X /dev/sda

För att testa den övergripande hälsan på disken, använd:

smartctl -d ata -H /dev/sda

Kontrollera Fel och Loggar

För att endast skriva ut felloggen, använd:

smartctl -l error /dev/sda

Få Hjälp och Information

Om du behöver hjälp med smartctl och dess olika alternativ, kör:

smartctl --help

Detta kommando ger dig en fullständig lista över alla tillgängliga alternativ och hur du använder dem. Det är ett ovärderligt verktyg för att maximera nyttan av smartctl och säkerställa att dina lagringsenheter fungerar optimalt.

Sammanfattning

Genom att regelbundet använda smartctl kan du övervaka och säkra hälsan på dina SSD- och HDD-enheter på Linux-system. Detta minskar risken för oväntade enhetsfel och dataloss, vilket är avgörande för att säkerställa hög tillförlitlighet och prestanda i datacenter.

https://www.howtoforge.com/how-to-check-ssd-hdd-health-in-linux

Ny Release: 4MLinux 46 – Lättviktsdistribution med Uppdaterade Funktioner och Applikationer

Den senaste versionen av 4MLinux, en av de mest kompakta Linux-distributionerna, har nu lanserats som 4MLinux 46. Denna utgåva kommer med flera viktiga uppdateringar och nya funktioner som gör den ännu mer attraktiv för användare som söker en lättviktig men kapabel Linux-miljö.

Integrerad LAMP-server och Nytt Innehåll

En av de största nyheterna i 4MLinux 46 är integrationen av 4MServer-utgåvan direkt i huvuddistributionen. Detta innebär att användare nu kan sätta upp en mycket lättviktig HTTP/FTP-server baserad på BusyBox, Apache, MariaDB, PHP, Perl, Python och Ruby, utan att behöva ladda ner en separat ISO-fil. Detta gör 4MLinux till ett ännu mer mångsidigt verktyg, särskilt för de som behöver en snabb och effektiv serverlösning.

Nya Funktioner och Förbättringar

Denna release är byggd på Linux 6.6 LTS-kärnan och använder Mesa 24.0.4 som grafikmotor. Bland de nya funktionerna märks stöd för RAW-bildfiler från digitalkameror, något som gör det möjligt för fotografer och grafiska användare att arbeta med högupplösta bilder direkt i 4MLinux. Dessutom har stöd för Windows Enhanced Metafiles (EMF-bilder) inkluderats, vilket breddar distributionens användningsområden.

Nya applikationer som DVDAuthor, VCDImager och qv4l2 har också lagts till, vilket gör det enklare att arbeta med multimedia och bildhantering. Stödet för äldre ljudformat, som ofta återfinns på plattformar som Amiga och Commodore, har förbättrats, vilket gör att 4MLinux 46 fortsätter att vara relevant även för retroentusiaster.

Uppdaterade Applikationer och GTK 4-stöd

Med stöd för den senaste GTK 4-verktygssatsen har 4MLinux 46 förbättrad kompatibilitet med moderna applikationer, vilket säkerställer att användarna kan dra nytta av de senaste teknologierna inom Linux-världen. Standardprogrammen i denna version har också uppdaterats, med nya versioner av populära applikationer som LibreOffice 24.8, GIMP 2.10.38, Mozilla Firefox 124.0 och Google Chrome 128.0.6613.84, för att nämna några.

Nedladdning och Tillgänglighet

4MLinux 46 finns nu tillgänglig för nedladdning i både Full och Core-versioner från distributionens officiella webbplats. Som tidigare är 4MLinux endast tillgänglig för 64-bitars system och använder den lätta JWM (Joe’s Window Manager) som standard för det grafiska gränssnittet.

För de som söker en kompakt och snabb Linux-distribution med stöd för en rad moderna och klassiska applikationer är 4MLinux 46 ett utmärkt val. Mer information om denna release finns tillgänglig på distributionens officiella releasesida.

https://4mlinux-releases.blogspot.com

Kred till

JSON har blivit ett av de mest använda formaten för att överföra data, särskilt inom API:er och moderna databassystem. För att effektivt kunna manipulera och bearbeta JSON-data behöver man rätt verktyg, och jq är ett av de mest kraftfulla och flexibla alternativen som finns tillgängliga. I denna artikel kommer vi att gå igenom vad jq är, hur det används, samt presentera några alternativa verktyg som kan vara värda att överväga.

Vad är jq och vad används det till?

Jq är ett kommandoradsverktyg som används för att bearbeta och filtrera JSON-data. Det används ofta tillsammans med andra kommandon, som cURL, för att hantera data som hämtas från API:er. Till exempel kan du med hjälp av jq och cURL snabbt och enkelt hämta och filtrera information från Digitaloceans API.

Förutom att vara användbart för API-interaktioner, är jq också ett ovärderligt verktyg för att hantera stora JSON-filer. Många moderna databassystem, inklusive MongoDB, PostgreSQL och MySQL, använder JSON som ett sätt att lagra data. Genom att behärska jq får du inte bara bättre kontroll över din data, utan du blir också bättre rustad att förstå och arbeta med dessa databassystem.

Så installerar och använder du jq

Att komma igång med jq är enkelt. För att installera jq på en Linux-maskin, använder du följande kommando:

sudo apt install jq

När jq är installerat kan du använda det för att bearbeta JSON-data. Ett enkelt exempel är att hämta din IP-adress från ipinfo.io och skriva ut den i ett läsbart format:

curl https://ipinfo.io/ | jq '.'

Här används det mest grundläggande jq-filtret, punkt (.), som helt enkelt skriver ut JSON-datan i ett formaterat, läsbart format. Du kan också använda rörsymbolen (|) för att kombinera flera filter. Till exempel kan du filtrera ut enbart IP-adressen från samma JSON-svar:

curl https://ipinfo.io/ | jq '. | .ip'

Skapa en enkel nyhetsläsare med jq

Ett av de mest användbara sätten att använda jq är att skapa en enkel nyhetsläsare för att hämta data från API:er. Många webbplatser, inklusive Github, erbjuder API:er där du kan hämta information om projekt och deras senaste uppdateringar.

För att börja kan du använda cURL för att hämta information från ett Github-repository, till exempel Bitcoin-projektet:

curl https://api.github.com/repos/bitcoin/bitcoin/issues

För att enbart visa den första posten i flödet kan du använda jq så här:

curl https://api.github.com/repos/bitcoin/bitcoin/issues | jq '.[0]'

Detta kommando visar alla fält i den första posten från API:et. Du kan anpassa JSON-utdata genom att använda jq:s filter och skapa ett skräddarsytt JSON-objekt:

curl https://api.github.com/repos/bitcoin/bitcoin/issues | jq '.[0] | { title: .title }'

Vill du visa flera fält, kan du lägga till dessa med ett kommatecken:

curl https://api.github.com/repos/bitcoin/bitcoin/issues | jq '.[0] | {title: .title, url: .html_url, author: .user.login}'

Genom att ta bort indexet ”0” kan du applicera filtret på alla poster i flödet:

curl https://api.github.com/repos/bitcoin/bitcoin/issues | jq '.[] | {title: .title, url: .html_url, author: .user.login}'

För den som vill automatisera detta kan du skapa ett Bash-script som hämtar och visar den senaste informationen från ett specifikt Github-projekt.

Söka och läsa data från en JSON-databas

Jq är inte bara användbart för att hämta data från API:er; det är också ett kraftfullt verktyg för att hantera JSON-filer på din dator. Anta att du har en JSON-databas med följande struktur:

[
    {"id": 1, "name": "Ramces", "balance": 20},
    {"id": 2, "name": "Alice", "balance": 30},
    {"id": 3, "name": "Bob", "balance": 10},
    {"id": 4, "name": "Charlie", "balance": 20},
    {"id": 5, "name": "Maria", "balance": 50}
]

För att läsa den första posten i databasen använder du följande kommando:

jq '.[0]' database.json

Vill du lista alla namn i databasen, kan du använda detta kommando:

jq '.[] | .name' database.json

Jq har också inbyggda funktioner som låter dig filtrera data baserat på olika kriterier, till exempel längden på namnet:

jq '.[] | select((.name|length)>6)' database.json

Bearbeta JSON-databaser med jq

Jq erbjuder även funktioner som gör att du kan behandla JSON-data på ett sätt som påminner om kalkylblad. Till exempel kan du summera alla saldon i databasen:

jq '[.[] | .balance] | add' database.json

Du kan även lägga till villkor i dina filter, som att bara inkludera ett saldo om namnet är ”Alice”:

jq 'if .[1].name == "Alice" then [ .[] | .balance ] | add else "Second name is not Alice" end' database.json

Jq gör det möjligt att både ta bort och lägga till data temporärt eller permanent, vilket är särskilt användbart vid testning och filtrering.

Hantera icke-JSON-data med jq

En av jq:s mindre kända men mycket användbara funktioner är möjligheten att bearbeta data som inte är i JSON-format. Genom att använda ett särskilt ”slurpläge” kan jq konvertera textdata till JSON-arrayer:

echo '1 2' | jq -s .

När data har konverterats kan du använda index för att referera till och manipulera datan. Till exempel kan du addera två tal:

echo '1 2' | jq -s '.[0] + .[1]'

Du kan även skapa ett nytt JSON-objekt från text:

echo '6 "Mallory" 10' | jq -s '{"id": .[0], "name": .[1], "balance": .[2]}'

Om du bara vill ha ut råtext från jq, exempelvis för att använda det i ett skript, kan du använda flaggan -r:

jq -r '.[] | .name' database.json

Alternativa verktyg till jq

Även om jq är mycket populärt, finns det flera alternativa verktyg som kan vara värda att överväga beroende på dina behov.

• jaq: Skrivet i Rust, erbjuder jaq samma funktionalitet som jq men är upp till 30 gånger snabbare. Detta kan vara avgörande när du hanterar stora datamängder. Nackdelen är att jaq inte finns i de vanliga Linux-paketförråden, så du måste installera det manuellt.
• gojq: Ett annat alternativ är gojq, som är skrivet i Go. Det är lätt att installera på många plattformar och ger mer detaljerade felmeddelanden, vilket kan vara till stor hjälp för nybörjare. GoJq kan även hantera YAML-filer, vilket gör det användbart för Docker-användare. Dock saknar det några funktioner som finns i jq.
• fq: Fq är ett kraftfullt verktyg som kan hantera både text- och binärdata, inklusive JSON, YAML och HTML. Det har även en inbyggd hex-läsare, vilket gör det användbart för att analysera filers interna struktur. Fq är dock fortfarande under utveckling, så vissa funktioner kan komma att förändras.

Sammanfattning

Att lära sig jq är en utmärkt investering för alla som arbetar med JSON-data. Oavsett om du hämtar data från API:er, bearbetar stora JSON-filer eller manipulerar data i ett skript, ger jq dig verktygen du behöver för att arbeta effektivt och flexibelt. Genom att även utforska alternativa verktyg som jaq, gojq och fq, kan du hitta den lösning som bäst passar dina specifika behov.

Att behärska jq är bara början på din resa inom programmering och automatisering. Utforska vidare och lär dig hur du kan använda dessa färdigheter för att bygga kraftfulla och effektiva verktyg på din dator.

Kred till

https://www.maketecheasier.com/use-jq-process-json-linux/

Igår, den 25 augusti, fyllde Linux 33 år.

Det var den 25 augusti 1991 som den då 21-årige finske studenten Linus Torvalds gjorde ett historiskt inlägg på newsgroupen comp.os.minix. Han berättade att han arbetade på ett nytt, gratis operativsystem för 386(486) AT-kloner – ett projekt som han beskrev som en hobby.

Det är nu 33 år sedan detta tillkännagivande, och Linus kunde nog inte föreställa sig att hans lilla ”hobby” skulle växa till något så stort. Idag används Linux av miljontals människor världen över.

Hans ursprungliga meddelande löd:

”Hej alla Minix-användare – Jag utvecklar ett gratis operativsystem (bara som en hobby, kommer inte bli stort och professionellt som gnu) för 386(486) AT-kloner. Projektet har pågått sedan april och börjar nu bli klart. Jag tar gärna emot synpunkter på vad folk gillar/ogillar med Minix, eftersom mitt OS påminner om det i vissa avseenden (t.ex. filsystemets layout, av praktiska skäl). Jag har portat bash(1.08) och gcc(1.40), och det verkar fungera. Det betyder att jag kanske har något praktiskt klart om några månader, och jag vill gärna veta vilka funktioner folk helst vill ha. Alla förslag är välkomna, men jag kan inte lova att jag kommer implementera dem. Linus PS. Ja – det är helt fritt från Minix-kod och har ett multitrådat filsystem. Det är INTE portabelt (använder 386 task switching etc.), och det kommer förmodligen aldrig att stödja något annat än AT-hårddiskar, eftersom det är allt jag har :-(.”

Det visar att små projekt kan växa sig stora. 33 år senare finns Linux i våra telefoner, TV-apparater, bilar, routrar och superdatorer. Allt som går att koppla upp till internet innehåller oftast Linux.

För 33 år sedan visste knappt någon vad internet var, men idag är hela samhället uppkopplat. Personligen ryckte jag in i lumpen efter valet 1991. Jag kom i kontakt med Linux på en dataförening som fanns på Östermalm. De minidatorer som fanns då drog mycket ström och var dyra i drift för en förening, vilket gjorde att Linux började köras på överblivna PC delar istället.

Cred till

Arch Linux är vida känt för sin flexibilitet, enkelhet och kraft, men installationsprocessen har länge varit en utmaning, särskilt för nybörjare. Även för erfarna användare kan den manuella installationen vara tidskrävande och komplex. Här kommer Amelia in i bilden, ett nytt Bash-baserat installationsprogram som kombinerar automation med interaktivitet för att göra installationen av Arch Linux både snabbare och enklare, utan att kompromissa med användarkontrollen.

En Ny Tidsbesparare för Erfarna Användare

Amelia är utvecklad för att effektivisera installationsprocessen för Arch Linux, och med sina nästan 5 000 rader Bash-skript är den skapad med fokus på moderna GPT-plattformar. Genom att använda Discoverable Partitions Specification (DPS) kan Amelia automatiskt upptäcka och hantera partitioner, vilket eliminerar behovet av att manuellt redigera fstab-filen – en uppgift som ofta är både komplicerad och riskfylld.

Installationsprogrammet är utformat för att följa de senaste trenderna inom filsystem och systeminitialisering. Till exempel, när användare väljer att använda ext4 som filsystem, hoppar Amelia över det traditionella genfstab-kommandot och låter istället systemd:s inbyggda mekanismer hantera nödvändiga konfigurationer. Denna automatisering sträcker sig även till initramfs, där systemd ersätter den äldre kombinationen av base och udev, vilket ytterligare förenklar processen.

Kontroll och Interaktivitet i Fokus

Trots den omfattande automationen ger Amelia användarna full kontroll över installationen. Processen är mycket interaktiv, med menybaserade och färgkodade promptar som guidar användaren genom varje steg. För diskhantering använder Amelia cgdisk, vilket erbjuder en pseudo-GUI som balanserar användarvänlighet med funktionell kraft, och säkerställer att partitioneringen är både säker och enkel att genomföra.

Användare får också möjlighet att ta viktiga beslut under installationen, med krav på bekräftelse vid varje kritiskt moment. Detta säkerställer att användaren alltid är informerad och har full kontroll, vilket minskar risken för oönskade resultat.

Anpassning för Alla Behov

Amelia erbjuder ett detaljerat menysystem som låter användare anpassa sin installation. Från val av språk och tangentbordslayout till finjustering av systemet för specifika skrivbordsmiljöer som KDE Plasma, GNOME och Xfce, är Amelia utformad för att optimera prestandan efter användarens behov.

För de som vill gå ett steg längre finns avancerade alternativ som kärnval och hantering av EFI-boot, vilket gör det möjligt för användare att skräddarsy sina system efter egna preferenser. Installationsprogrammet utför också viktiga kontroller innan installationen påbörjas, såsom att verifiera UEFI-läge, internetanslutning och att systemklockan är korrekt inställd.

För Erfarna Användare

Det är viktigt att poängtera att Amelia är designad för avancerade användare. Även om installationsprogrammet automatiserar många av de komplexa delarna av installationen, krävs det att användaren har en god förståelse för Arch Linux och dess installation. Detta gäller särskilt för diskpartitioneringen, där en god förståelse för olika partitionstyper är avgörande.

Amelia är inte avsedd att guida nybörjare genom varje steg, utan är snarare ett verktyg för att spara tid för de som redan har erfarenhet av Arch Linux. Till exempel, när skribenten testade att snabbt installera Arch Linux med Xfce som skrivbordsmiljö, tog processen endast 15 minuter tack vare Amelia.

Slutsats

Amelia är ett kraftfullt verktyg för att installera Arch Linux, särskilt för erfarna användare som vill spara tid genom att automatisera stora delar av den manuella installationsprocessen. Även om det inte är designat för nybörjare, erbjuder Amelia en effektiv och kontrollerad installationsupplevelse som gör det möjligt för användare att snabbt och enkelt sätta upp sitt system.

För de som är intresserade av att använda Amelia, rekommenderas det att besöka dess GitLab-sida för mer information och för att komma igång med installationen. Amelia är ett värdefullt tillskott till verktygslådan för alla som regelbundet installerar Arch Linux och vill ha en snabbare och smidigare process.

All cred till

https://linuxiac.com/amelia-a-new-bash-powered-arch-linux-installer

I en värld där cybersäkerhet blir allt viktigare är det avgörande att skydda ditt system från potentiella hot och skadliga program. För Linux-användare finns det flera verktyg som kan bidra till att stärka systemets säkerhet, och ett av de mest användbara är Firejail. I denna artikel ska vi utforska vad Firejail är, dess huvudsakliga funktioner, och hur du kan installera och använda det på ditt Linux-system.

Vad är Firejail?

Firejail är ett säkerhetsverktyg som används för att köra applikationer i en isolerad miljö, eller en ”sandbox”. Detta innebär att programmet körs i en kontrollerad miljö där dess tillgång till systemresurser, såsom filer, nätverk och enheter, är kraftigt begränsad. Syftet med detta är att minimera skadorna om en applikation skulle komprometteras, till exempel genom en säkerhetsbrist.

Huvudfunktioner:

1. Sandboxing: Isolering av applikationer för att skydda systemet från skadliga aktiviteter.
2. Profilbaserad säkerhet: Möjlighet att använda fördefinierade profiler eller skapa egna för att definiera åtkomstbegränsningar.
3. Skydd mot säkerhetsproblem: Begränsar vad applikationer kan göra även om de skulle komprometteras.
4. Användarvänlighet: Enkelt att använda, kräver bara ett prefix i kommandot för att köra en applikation i en sandbox.

Installera Firejail på Linux

Firejail är tillgängligt för de flesta Linux-distributioner och kan enkelt installeras via systemets paketmanager. Här är en steg-för-steg-guide för att installera Firejail på några vanliga Linux-distributioner.

1. Ubuntu och Debian-baserade distributioner

För Ubuntu, Debian och deras derivat kan Firejail installeras direkt från de officiella paketarkiven:

sudo apt update
sudo apt install firejail

Efter installationen kan du verifiera att Firejail är installerat genom att köra följande kommando:

firejail --version

2. Fedora

På Fedora kan du installera Firejail med dnf:

sudo dnf install firejail

Precis som med Ubuntu och Debian kan du kontrollera installationen med:

firejail --version

3. Arch Linux

För Arch Linux och dess derivat, som Manjaro, kan Firejail installeras via pacman:

sudo pacman -S firejail

Kontrollera installationen med:

firejail --version

Använda Firejail

När Firejail är installerat är det enkelt att använda. För att köra en applikation i en sandboxad miljö lägger du bara till firejail före kommandot du vill köra. Här är några exempel:

• För att köra Firefox i en sandboxad miljö:

  firejail firefox

• För att köra VLC:

  firejail vlc

Kontrollera sandbox-status

Du kan också kontrollera om en applikation körs i en sandbox genom att använda kommandot firejail --list som visar alla aktiva sandboxes.

Skapa och anpassa profiler

Firejail använder profiler för att definiera vilka resurser en applikation har tillgång till. Profiler finns i /etc/firejail/, och du kan skapa egna profiler eller redigera befintliga för att anpassa säkerhetsinställningarna för specifika applikationer.

Slutsats

Firejail är ett kraftfullt verktyg för att förbättra säkerheten på ditt Linux-system genom att isolera applikationer och begränsa deras tillgång till systemresurser. Genom att installera och använda Firejail kan du minska risken för att ditt system äventyras av skadliga program eller säkerhetsbrister. Med enkla installationssteg och användarvänliga kommandon är det ett ovärderligt tillägg till alla Linux-användares säkerhetsverktyg.

Oavsett om du är en erfaren Linux-användare eller nybörjare, är det värt att utforska Firejail för att skydda ditt system och din data på ett effektivt sätt.

Nu har du läst artikel, nu kan du se videon

I säkerhetsvärlden kan Common Vulnerabilities and Exposures (CVE) säkerhetsbulletiner framstå som något att frukta. För Linux-användare är det dock en naturlig del av vardagen. Under Open Source Summit China i Hong Kong förklarade Greg Kroah-Hartman, underhållare av Linux stabila kärna, att Linux säkerhetsteam i genomsnitt utfärdar runt 60 CVE-säkerhetsbulletiner varje vecka. Detta kan låta skrämmande, men för Linux-användare är det egentligen inget att oroa sig för – så länge du håller ditt system uppdaterat.

Linux och CVE:er: En naturlig del av ekosystemet

Linux är ett operativsystem som driver stora delar av vår moderna värld. Det finns på allt från Android-telefoner till luftkonditioneringsenheter, servrar som driver webben, och till och med superdatorer. Därmed är det inte förvånande att det finns många sårbarheter som måste åtgärdas. CVE-systemet är utformat för att spåra dessa sårbarheter och identifiera de som verkligen utgör en säkerhetsrisk.

När det gäller Linux-CVE:er handlar det om allvarliga problem, som kan påverka systemets funktionalitet på ett fundamentalt sätt. Mindre problem, som förlorad data på grund av en bugg eller en dator som saktas ner, klassificeras inte som CVE:er. Det är de allvarliga sårbarheterna, som kan få en server att krascha, som fångar uppmärksamheten.

Linux tar ansvar för sina sårbarheter

I februari 2024 tog Linux-kärnans utvecklingsteam över ansvaret för att tilldela CVE:er för Linux-kärnan. Denna förändring kom som ett svar på nya lagkrav, särskilt från Europeiska unionen, som kräver att open source-projekt tar större ansvar för kända sårbarheter. Greg Kroah-Hartman förklarade att detta steg togs för att förbättra processen och för att säkerställa att Linux-utvecklarna har kontroll över hur sårbarheter hanteras inom deras ekosystem.

60 CVE:er i veckan – ska vi vara oroliga?

Vid första anblick kan det låta alarmerande att 60 nya CVE:er identifieras varje vecka. Men Kroah-Hartman påpekade att av de 38 miljoner kodrader som Linux-kärnan består av, använder de flesta användare bara en liten del. Till exempel använder en vanlig bärbar dator ungefär 1,5 miljoner kodrader, medan en smartphone kan använda upp till 4 miljoner. Detta innebär att de flesta CVE:er sannolikt inte påverkar just din specifika installation.

Det är också viktigt att förstå att olika system använder olika delar av Linux-kärnan, vilket gör att en sårbarhet kan vara kritisk i ett system men irrelevant i ett annat. Därför arbetar Linux-kärnteamet ständigt med att identifiera, åtgärda och distribuera patchar för de sårbarheter som upptäcks.

Håll ditt Linux-system säkert

Linux-kärnans säkerhetsteam agerar reaktivt på rapporterade sårbarheter. De söker inte aktivt efter buggar, utan svarar på inkommande rapporter, identifierar om ett säkerhetsproblem föreligger, och arbetar sedan med att snabbt åtgärda detta. När en fix är tillgänglig, inkluderas den i de veckovisa stabila kärnsläpparna, som görs tillgängliga för användarna så snart som möjligt.

För att hålla ditt system säkert rekommenderar Kroah-Hartman att alltid använda den senaste stabila eller långtidsstödda kärnan. Detta innebär att du regelbundet bör uppdatera din Linux-kärna, även om det kan kännas besvärligt.

Som Kroah-Hartman påpekade, har stora aktörer som Debian och Android bevisat att det är möjligt att hålla system säkra genom att kontinuerligt uppdatera kärnan. Debian, som driver över 80 % av världens servrar, och Android, som används av miljarder enheter, tar regelbundet in dessa stabila uppdateringar för att skydda sina system mot säkerhetsproblem.

Slutsats

Det stora antalet CVE:er som släpps varje vecka för Linux kan verka överväldigande, men det är inget att få panik över. Så länge du håller din Linux-kärna uppdaterad, är chansen stor att du inte påverkas av majoriteten av dessa sårbarheter. Genom att regelbundet uppdatera din kärna kan du säkerställa att ditt system är skyddat mot de senaste hoten och fortsätter att fungera smidigt i en ständigt föränderlig värld.

https://www.zdnet.com/article/the-linux-security-team-issues-60-cves-a-week-but-dont-stress-do-this-instead

NVIDIA har nyligen lanserat den stabila versionen av sin 560 grafikdrivrutin, en viktig milstolpe för användare av Linux, FreeBSD och Solaris. Denna nya drivrutin markerar en betydande förändring genom att de öppna GPU-kärnmodulerna nu används som standard på system som stöds. Detta inkluderar flera av NVIDIA:s moderna arkitekturer som Turing, Ampere, Ada Lovelace, Blackwell, Grace Hopper och Hopper.

En av de mest framträdande nyheterna i NVIDIA 560-serien är att nvidia-installer nu automatiskt väljer de öppna GPU-kärnmodulerna på kompatibla system. Detta är en stor fördel för användare som vill dra nytta av de senaste förbättringarna inom öppen källkod och grafisk prestanda. De öppna modulerna ger ökad flexibilitet och möjlighet till djupare integration med Linux-ekosystemet, vilket är särskilt viktigt för utvecklare och avancerade användare.

Förutom detta har drivrutinen utökats med flera nya funktioner och förbättringar. Bland annat stöds nu EGL_KHR_platform_x11 och EGL_EXT_platform_xcb-tillägg på Xwayland, vilket gör det möjligt för applikationer att fungera bättre i miljöer som använder Xwayland. NVIDIA har även introducerat en PipeWire-backend för NvFBC, vilket möjliggör skärmdelning på Wayland-kompositörer som stödjer XDG Desktop Portal.

En annan betydande uppdatering är införandet av DRM-KMS explicit synkronisering och VRR-stöd (Variable Refresh Rate) för Wayland, vilket förbättrar grafikupplevelsen på äldre GPU:er samt på bärbara datorer när de öppna GPU-kärnmodulerna används. För de som använder Vulkan är det nu möjligt att se Vulkan-relaterad information direkt i nvidia-settings kontrollpanel.

Den nya drivrutinen har också fokuserat på att lösa en rad buggar och problem som rapporterats av användare. Bland annat har problem med DVI-utgångar som inte fungerade med HDMI-skärmar, frysningar i KDE Plasma under Wayland, och skärmfrysningar vid användning av Wayland direkt scanout på system med flera skärmar, nu blivit åtgärdade. Dessutom har krascher och minnesproblem som drabbade vissa bärbara datorer hanterats.

NVIDIA har även åtgärdat problem som orsakade krascher vid återskapande av NvFBC-fångstsessioner samt buggar som påverkade installationen av drivrutinen på system med alternativa verktyg. Dessa förbättringar gör NVIDIA 560-serien till ett stabilt och kraftfullt val för användare som söker den bästa grafiska prestandan på sina Linux-, FreeBSD- och Solaris-system.

För de som är intresserade finns den nya NVIDIA 560.35.03 drivrutinen nu tillgänglig för nedladdning från den officiella webbplatsen, kompatibel med både 64-bitars och ARM64 (AARch64) Linux-system samt FreeBSD och Solaris.

Manjaro Linux, det populära Arch-baserade operativsystemet, fortsätter att imponera med sitt senaste utbud av uppdateringar. Den senaste versionen, som nyligen släpptes, markerar en viktig milstolpe för distributionen. Bland de mest anmärkningsvärda nyheterna är lanseringen av den efterlängtade COSMIC Desktop-miljön, nu tillgänglig för Manjaro-användare i sin första alfaversion.

En Ny Era med COSMIC Desktop

COSMIC Desktop, nu i version 1.0-alpha, representerar en betydande utveckling för användare som söker en mer anpassningsbar och strömlinjeformad skrivbordsmiljö. Denna nya miljö är utformad för att ge en effektivare användarupplevelse och möjliggör högre grad av personalisering än vad som traditionellt har varit möjligt med GNOME, som tidigare har dominerat Manjaros skrivbordserbjudanden.

För att testa COSMIC Desktop behöver användarna bara öppna Pamac, söka efter ”cosmic” och installera de tillgängliga paketen. Därefter kan de logga ut och välja COSMIC-sessionen från inloggningsskärmen för att utforska den nya miljön.

Omfattande Systemuppdateringar

Förutom introduktionen av COSMIC har Manjaro också genomfört betydande uppdateringar av sina kärnkomponenter. Den nya uppdateringen inkluderar en uppgradering av kärnan från version 4.19 till den experimentella 6.11.0 rc3, vilket ger förbättrad prestanda och stabilitet. Dessutom finns det nya realtidsversioner av kärnan, vilket säkerställer robust prestanda för kritiska applikationer, något som är särskilt viktigt för professionella användare.

Skrivbordsmiljöerna KDE och GNOME har också fått stora uppgraderingar. KDE Frameworks har nått version 6.5.0, vilket ger en ännu mer effektiv och smidig användarupplevelse. GNOME har uppdaterats till version 46.4, och för mobila enheter har Phosh-miljön uppgraderats till version 0.41.0, vilket förbättrar kompatibiliteten och användargränssnittet på mobila plattformar.

Förbättrad Applikationssupport och Ny Hårdvara

Manjaro fortsätter att förbättra sina applikationer med den senaste uppdateringen. Bland de mest framträdande är Mesa 24.1.6, som ger förbättrad grafikprestanda, tillsammans med nya versioner av Firefox (129) och Thunderbird (115.14.0), vilket ger en bättre upplevelse för webbsurfning och e-posthantering. Verktygen OpenGamepadUI och Inputplumber har också uppdaterats, vilket ger förbättrad enhetsinteraktion och kontroll.

Dessutom har Manjaro utökat sitt hårdvaruerbjudande med lanseringen av den nya ”Hero” gaming-laptopen. Denna bärbara dator levereras nu med Manjaro förinstallerat, vilket ger användarna en kraftfull kombination av hårdvara och mjukvara direkt ur lådan. Som en extra förmån för användarna har Manjaro inlett ett samarbete med Surfshark VPN, vilket ger nya användare tre extra månader gratis på deras VPN-tjänst.

Sammanfattning

Manjaros senaste uppdateringar visar på distributionens ständiga strävan att erbjuda sina användare de bästa verktygen och upplevelserna. Med lanseringen av COSMIC Desktop och de omfattande systemförbättringarna står det klart att Manjaro fortsätter att vara ett kraftfullt och flexibelt val för Linux-användare världen över. Oavsett om du är en ny användare eller en erfaren veteran, erbjuder denna senaste version av Manjaro något för alla.

Mer kan läsas här.

https://linuxiac.com/cosmic-desktop-landed-in-manjaro-linux

Efter mer än två års utveckling sedan version 0.4 släpptes, är WirePlumber 0.5 äntligen här, och med denna nya version kommer en rad nya funktioner och förbättringar. Bland dessa nya funktioner hittar vi Event Dispatcher, men i denna artikel kommer vi att fokusera på en annan mycket spännande nyhet: Smart Filter Policy.

WirePlumber är en kraftfull session manager för PipeWire, ett modernt multimedia-ljudsystem som blir alltmer populärt på Linux-system. WirePlumber fungerar som en brygga mellan användare och PipeWire, och hanterar olika uppgifter som automatisk anslutning av ljudenheter, strömhantering och hantering av sessioner. Sedan den första lanseringen har WirePlumber spelat en central roll i att göra PipeWire mer användarvänligt och anpassningsbart för både professionella och vardagliga användare.

Vad är ljudfilter?

Ljudfilter är bearbetningsenheter som omvandlar frekvenserna i en ljudsignal. Dessa filter kan användas i många olika sammanhang, och likt PulseAudio erbjuder PipeWire redan moduler som inkluderar de vanligaste ljudfiltren. Exempel på dessa är:

• Filter-Chain-modulen: Skapar ett ”pipeline”-filter från en kedja av andra filter, inklusive tredjepartsfilter från projekt som LADSPA eller LV2, samt inbyggda PipeWire-filter såsom equalizers och mixers.
• Echo-Cancel-modulen: Tar bort eko från inspelningsenheter genom att övervaka deras respektive uppspelningsenhet.
• Loopback-modulen: Vidarebefordrar ljudsignalen utan att ändra några frekvenser, vilket kan vara användbart för att dölja en specifik enhet.

Hur fungerar ljudfilter i PipeWire?

I PipeWire representeras ljudfilter som ett par av två noder: en virtuell klientnod och en virtuell enhetsnod. Detta upplägg gör att användare kan kontrollera och ändra den verkliga enheten som är kopplad till filterutgången samt den klient som skickar ljud till filteringången. Användarna kan använda verktyg som PulseAudio Volume Control eller WirePlumbers CLI-verktyg, wpctl, för att hantera dessa filter utan att behöva bekymra sig om tekniska detaljer.

Introduktion av Smart Filter Policy i WirePlumber 0.5

I tidigare versioner av WirePlumber behandlades ljudfilternoder som vanliga noder. Detta innebar att användaren manuellt behövde flytta filter när nya ljudenheter anslöts, om dessa enheter inte var standard. Dessutom behövde klientströmmen riktas mot det faktiska filtret istället för den riktiga enheten. Detta kunde bli krångligt, särskilt för filter som Echo-Cancel, som bara är användbart med högtalare och mikrofoner, men inte med ett headset.

För att lösa detta introducerar WirePlumber 0.5 den nya Smart Filter Policy. Denna funktion automatiserar processen att länka filter till specifika enheter, vilket gör att användare slipper manuellt ingripande varje gång de vill använda ett specifikt filter med en viss enhet.

Hur fungerar Smart Filter Policy?

Den smarta filterpolicyn styrs av en uppsättning egenskaper som kan ställas in i den virtuella enhetsnoden för ett ljudfilter. Dessa egenskaper inkluderar:

• filter.smart: Aktiverar den smarta filterpolicyn.
• filter.smart.name: Unikt namnidentifierare för filtret.
• filter.smart.before: Lista över filter som ska kedjas före detta filter.
• filter.smart.after: Lista över filter som ska kedjas efter detta filter.
• filter.smart.target: Egenskaper för det filterets slutmål.

Dessa egenskaper gör det möjligt att automatiskt och transparent kontrollera hur filter kedjas ihop och länkas till enheter. Till exempel, om du har tre utgångsfilter och två utgångsenheter, kan du instruera WirePlumber att kedja två filter och använda dem med en viss enhet, medan ett tredje filter bara används med en annan enhet.

Praktiska tillämpningar

En av de mest uppenbara fördelarna med den smarta filterpolicyn är att den gör det möjligt för spelare och andra användare att konfigurera sina system så att rätt filter (som ekodämpning eller brusreducering) bara aktiveras när de behövs. Spelet eller applikationen behöver inte veta vilken enhet som används eller vilka filter som är aktiverade, allt sker automatiskt och utan att användaren behöver ingripa.

Slutsats

Den smarta filterpolicyn i WirePlumber 0.5 är fortfarande experimentell och kan komma att förbättras ytterligare i framtiden. Men redan nu erbjuder den en smidig lösning för att hantera och automatisera användningen av ljudfilter, vilket gör livet enklare för användare som vill ha en sömlös upplevelse. Genom att automatisera filterkonfigurationer som tidigare krävde manuellt arbete, markerar denna funktion ett betydande steg framåt för WirePlumber och PipeWire.

Om du är nyfiken på att prova, rekommenderas att du leker med inställningarna och ger feedback till utvecklarna för ytterligare förbättringar.

https://www.collabora.com/news-and-blog/blog/2024/06/26/smart-audio-filters-with-wireplumber-0.5

Att skapa en krypterad image-fil och montera den som en hårddisk kan vara en användbar metod för att skydda känsliga data. På system som Ubuntu och Debian kan detta göras relativt enkelt med hjälp av verktyg som dd, losetup, cryptsetup, och mkfs. I denna artikel går vi igenom stegen för att skapa, kryptera och montera en image-fil, samt hur man säkert avmonterar och låser den.

1. Installera Nödvändiga Verktyg

För att komma igång behöver du installera några verktyg som inte alltid är förinstallerade. Öppna terminalen och kör följande kommandon för att uppdatera paketlistan och installera cryptsetup och lvm2:

sudo apt-get update
sudo apt-get install cryptsetup lvm2

Dessa verktyg är viktiga för att kunna skapa och hantera krypterade volymer på ditt system.

2. Skapa en Tom Image-fil

Nästa steg är att skapa en tom image-fil som kommer att fungera som en container för dina krypterade data. Detta görs med hjälp av dd, ett kraftfullt verktyg för att skapa och kopiera filstrukturer. Här skapar vi en 1 GB stor image-fil:

dd if=/dev/zero of=krypterad.img bs=1M count=1024

Detta kommando genererar en fil vid namn krypterad.img som är 1 GB stor, fylld med nollor.

3. Skapa en Loop-enhet

För att kunna hantera image-filen som om det vore en fysisk enhet måste vi koppla den till en loop-enhet. Detta gör vi med losetup:

sudo losetup /dev/loop0 krypterad.img

Nu behandlas image-filen som en loop-enhet (/dev/loop0), vilket gör att vi kan kryptera den med LUKS.

4. Kryptera Image-filen med LUKS

LUKS (Linux Unified Key Setup) är en standard för kryptering av hårddiskar på Linux. För att kryptera din image-fil använder du följande kommando:

sudo cryptsetup luksFormat /dev/loop0

När du kör detta kommando kommer du att bli ombedd att bekräfta krypteringen och ange ett lösenord. Detta lösenord kommer att användas för att låsa upp volymen i framtiden.

5. Lås upp och Öppna den Krypterade Volymen

Efter att ha krypterat volymen behöver du låsa upp den för att kunna använda den. Detta görs med cryptsetup open:

sudo cryptsetup open /dev/loop0 krypterad_volym

Här låser vi upp volymen och mappar den till ett namn (krypterad_volym) som vi kan referera till senare.

6. Skapa ett Filsystem på den Upplåsta Volymen

För att lagra data på volymen behöver vi skapa ett filsystem. I detta exempel använder vi ext4, men du kan välja vilket filsystem som passar dina behov:

sudo mkfs.ext4 /dev/mapper/krypterad_volym

Efter detta steg är din volym redo att användas som en vanlig hårddisk.

7. Montera den Krypterade Volymen

Nu kan du montera volymen till en katalog på ditt filsystem så att du kan börja lagra filer på den. Skapa en monteringspunkt och montera volymen:

sudo mkdir /mnt/krypterad_disk
sudo mount /dev/mapper/krypterad_volym /mnt/krypterad_disk

Volymen är nu monterad och du kan använda den precis som en vanlig hårddisk. All data som skrivs till denna volym kommer att vara krypterad.

8. Avmontera och Lås Volymen när du är Klar

När du är färdig med att använda volymen är det viktigt att du säkert avmonterar den och låser den krypterade imagen. Följ dessa steg:

sudo umount /mnt/krypterad_disk
sudo cryptsetup close krypterad_volym
sudo losetup -d /dev/loop0

Dessa kommandon säkerställer att volymen är avmonterad och att imagen är låst, vilket gör att ingen obehörig kan komma åt dina data utan att först låsa upp den krypterade imagen med rätt lösenord.

Slutsats

Att skapa och använda en krypterad image-fil på Ubuntu och Debian ger ett starkt skydd för känsliga data. Genom att följa stegen ovan kan du enkelt skapa en säker plats för dina filer, som du kan montera och använda vid behov, och som är skyddad från obehörig åtkomst. Det är ett effektivt sätt att hantera känslig information på ett säkert sätt.

Content Management Systems (CMS) är idag en hörnsten för att hantera och publicera innehåll på webbplatser. Genom att använda ett CMS kan användare enkelt uppdatera och underhålla en webbplats utan att behöva djupgående teknisk kunskap. Populära CMS-plattformar som WordPress, Joomla och Drupal har länge dominerat marknaden, men Neos CMS erbjuder ett kraftfullt alternativ med unika fördelar, särskilt för företag och avancerade användare.

I denna artikel guidar vi dig genom installationen av Neos CMS på tre olika Linux-distributioner: Ubuntu, Debian och Fedora. Vi kommer att använda LAMP-stacken (Linux, Apache, MySQL/MariaDB och PHP), Composer och ImageMagick för installationen, och vi säkrar webbplatsen med HTTPS via Certbot och Let’s Encrypt. Artikeln avslutas med en kort översikt över hur man installerar Neos CMS på dessa distributioner.

Vad är ett CMS?

Ett Content Management System (CMS) är en programvara som låter användare skapa, hantera och redigera webbplatsinnehåll utan att behöva kunna programmera. CMS:er används för att bygga allt från enkla bloggar till komplexa företagswebbplatser och erbjuder ofta ett användarvänligt gränssnitt för innehållshantering. Populära CMS inkluderar:

• WordPress: Användarvänligt med ett stort utbud av teman och plugins, idealiskt för både små bloggar och stora webbplatser.
• Joomla: Balans mellan användarvänlighet och komplexitet, bra för mer avancerade webbplatser.
• Drupal: Mycket kraftfullt och flexibelt, men kräver mer teknisk kunskap. Används ofta för komplexa webbplatser och intranät.

Introduktion till Neos CMS

Neos CMS skiljer sig från andra plattformar genom sin moderna och intuitiva redigeringsupplevelse, där innehåll kan redigeras direkt på sidan. Det är också mycket flexibelt för utvecklare, med stöd för anpassade innehållsmodeller och enkel integration med andra system. För företag som behöver en robust och flexibel CMS-lösning är Neos CMS ett utmärkt val.

Installation av Neos CMS på Ubuntu, Debian och Fedora

Nedan följer detaljerade instruktioner för hur du installerar Neos CMS på Ubuntu, Debian och Fedora. Varje distribution har sina egna förutsättningar och kommandon, men grundstegen förblir desamma.

Steg 1: Installera nödvändiga beroenden

För att börja installationen behöver du installera nödvändiga beroenden inklusive Apache, MariaDB/MySQL, PHP, Composer, Git och ImageMagick. Dessa paket är tillgängliga i distributionens förråd.

För Ubuntu och Debian:

Börja med att uppdatera paketlistan:

sudo apt update

Installera sedan alla nödvändiga paket:

sudo apt install apache2 mariadb-server composer git php php-cli php-common php-imap php-redis php-snmp php-xml php-zip php-imagick php-mbstring php-curl libapache2-mod-php php-mysql imagemagick

För Fedora:

Uppdatera systemet och installera nödvändiga paket med dnf:

sudo dnf update

Installera sedan paketen:

sudo dnf install httpd mariadb-server composer git php php-cli php-common php-imap php-redis php-snmp php-xml php-zip php-imagick php-mbstring php-curl php-mysqlnd ImageMagick

Steg 2: Konfigurera PHP och MariaDB/MySQL

Efter installationen måste vi konfigurera PHP och MariaDB (eller MySQL). Redigera PHP-konfigurationsfilen för att ställa in rätt tidszon och öka minnesgränsen.

För Ubuntu och Debian:

sudo nano /etc/php/8.3/apache2/php.ini

För Fedora:

sudo nano /etc/php.ini

Gör följande ändringar i filen:

date.timezone = Europe/Amsterdam
upload_max_filesize = 80M
memory_limit = 512M
max_execution_time = 360

Starta om Apache-webbservern för att tillämpa ändringarna:

För Ubuntu och Debian:

sudo systemctl restart apache2

För Fedora:

sudo systemctl restart httpd

Säkra MariaDB-installationen och skapa en databas och användare för Neos CMS:

sudo mariadb-secure-installation

Logga in på MariaDB och skapa databasen och användaren:

sudo mariadb -u root -p

CREATE DATABASE neosdb;
CREATE USER neos@localhost IDENTIFIED BY 'neospassword';
GRANT ALL PRIVILEGES ON neosdb.* TO neos@localhost;
FLUSH PRIVILEGES;
QUIT;

Steg 3: Ladda ner och installera Neos CMS

Ladda ner Neos CMS källkod från GitHub och installera de nödvändiga PHP-biblioteken med Composer:

git clone https://github.com/neos/neos-base-distribution.git /var/www/neos
cd /var/www/neos
composer install

Ställ sedan in korrekta filbehörigheter:

För Ubuntu och Debian:

sudo ./flow core:setfilepermissions www-data www-data
sudo chown -R www-data:www-data /var/www/neos

För Fedora:

sudo ./flow core:setfilepermissions apache apache
sudo chown -R apache:apache /var/www/neos

Steg 4: Konfigurera Apache (eller httpd) Virtual Host

Skapa en ny Apache Virtual Host för att köra Neos CMS. Börja med att aktivera nödvändiga moduler:

För Ubuntu och Debian:

sudo a2enmod rewrite ssl

För Fedora:

Aktivera modulerna i Apache-konfigurationsfilen om det behövs.

Skapa sedan en ny konfigurationsfil för Neos:

För Ubuntu och Debian:

sudo nano /etc/apache2/sites-available/neos.conf

För Fedora:

sudo nano /etc/httpd/conf.d/neos.conf

Lägg in följande konfiguration i filen och ersätt domännamnet med ditt eget:

<VirtualHost *:80>
    ServerName dittdomannamn.com
    ServerAdmin admin@dittdomannamn.com
    DocumentRoot /var/www/neos/Web
    <Directory /var/www/neos/Web>
        AllowOverride All
    </Directory>
    ErrorLog ${APACHE_LOG_DIR}/dittdomannamn.error.log
    CustomLog ${APACHE_LOG_DIR}/dittdomannamn.access.log combined
</VirtualHost>

Aktivera Virtual Host-konfigurationen och kontrollera att Apache-konfigurationen är korrekt:

För Ubuntu och Debian:

sudo a2ensite neos.conf
sudo apachectl configtest
sudo systemctl restart apache2

För Fedora:

sudo systemctl restart httpd

Säkring av Neos CMS med HTTPS

För att säkra din installation av Neos CMS med HTTPS använder vi Certbot och Let’s Encrypt. Installera först Certbot och dess Apache-plugin.

För Ubuntu och Debian:

sudo apt install certbot python3-certbot-apache

För Fedora:

sudo dnf install certbot python3-certbot-apache

Kör sedan Certbot för att generera SSL-certifikat:

sudo certbot --apache --agree-tos --redirect --hsts --staple-ocsp --email din@epostadress.com -d dittdomannamn.com

SSL-certifikaten kommer att placeras i katalogen /etc/letsencrypt/live/dittdomannamn.com, och din Neos CMS-webbplats kommer nu att vara säkrad med HTTPS.

Slutför installationen av Neos CMS

Med Neos CMS installerat och säkrat kan du nu slutföra installationen via terminalen. Först, konfigurera databasen:

cd /var/www/neos
sudo ./flow setup:database

Välj mysqli som databasdrivrutin och ange din databasinformation. Efter detta ställer du in bildhanteraren:

sudo ./flow setup:imagehandler

Migrera därefter databasen:

sudo ./flow doctrine:migrate

Skapa en administratörsanvändare:

sudo ./flow user:create --roles administrator

Slutligen, importera Neos.Demo-webbplatsen för att komma igång:

sudo flow:cache:flush
sudo ./flow site:import --package-key Neos.Demo

Nu kan du logga in på Neos CMS via din webbläsare genom att besöka https://dittdomannamn.com/login och använda de administratörsupp

gifter du skapade.

Sammanfattning

Du har nu lyckats installera och säkra Neos CMS på en server med Ubuntu, Debian eller Fedora. Med LAMP-stacken och HTTPS via Let’s Encrypt är din webbplats redo för produktion. Neos CMS erbjuder en kraftfull och flexibel plattform för att hantera ditt webbplatsinnehåll, med användarvänliga verktyg och avancerade funktioner som passar både små företag och stora organisationer. Oavsett vilken Linux-distribution du använder, ger Neos CMS dig möjlighet att skapa och hantera en professionell webbplats med full kontroll över innehållet och funktionaliteten.

Bilder och exempel finner ni på

https://www.howtoforge.com/how-to-install-neos-cms-on-ubuntu-24-04-server

I takt med att digitala hot blir alltmer sofistikerade, blir behovet av robusta säkerhetssystem på internetexponerade servrar allt viktigare. Ett effektivt verktyg för detta är Fail2ban, ett program som skyddar din server mot brute-force-attacker genom att analysera loggfiler och tillfälligt blockera IP-adresser som uppvisar misstänkta beteenden. Fail2ban är särskilt användbart på Debian-baserade system, där version 1.0.2 levereras som standard i den senaste utgåvan, Debian 12.

Installation och Grundläggande Användning

Fail2ban är förkonfigurerat på Debian med en aktiv sshd-jail, vilket innebär att SSH-inloggningar är skyddade från start. Detta grundskydd är ofta tillräckligt för många användare, men det är viktigt att verifiera att tjänsten faktiskt är aktiv. Detta görs enkelt genom att skicka kommandot fail2ban-client ping i terminalen; om tjänsten körs, kommer du få ett ”pong” som svar.

Viktiga Konfigurationer

Fail2ban arbetar genom så kallade ”jails” – konfigurationsblock som specificerar vilka loggfiler som ska övervakas, vilka filter som ska användas för att detektera misslyckade inloggningsförsök, och vilka åtgärder som ska vidtas när ett intrångsförsök upptäcks. Ett jail aktiveras inte automatiskt utan måste konfigureras och aktiveras av administratören.

Ett problem som kan uppstå med Debian 12 är att rsyslog-paketet, som hanterar loggning av systemhändelser, är markerat som valfritt. Det betyder att om det inte är installerat, så hanteras loggarna endast av systemd’s journald, vilket kan påverka Fail2ban:s förmåga att läsa dessa loggar. Om du inte använder rsyslog, bör du ange backend = systemd i Fail2ban:s konfigurationsfil för att säkerställa att loggarna kan läsas korrekt.

Aktivering och Anpassning av Jails

För att anpassa och aktivera ytterligare jails, bör du redigera eller skapa en fil med namnet jail.local i /etc/fail2ban/-katalogen. Detta tillvägagångssätt försäkrar att dina anpassningar inte skrivs över vid framtida uppdateringar av Fail2ban. Till exempel, för att aktivera ett jail för Pure-FTPd, skulle du lägga till nödvändiga rader i jail.local för att specificera de önskade inställningarna.

Efter att du har gjort dina ändringar, måste du ladda om Fail2ban-konfigurationen med kommandot systemctl reload fail2ban för att dina ändringar ska träda i kraft. Du kan sedan verifiera att dina jails är aktiva med fail2ban-client.

Installation av Fail2ban på Ubuntu

Även om Fail2ban är förkonfigurerat på Debian-system, kan Ubuntu-användare behöva installera och konfigurera Fail2ban manuellt för att uppnå samma skyddsnivå. Här följer en steg-för-steg-guide för att installera och konfigurera Fail2ban på Ubuntu.

Installation

1. Uppdatera ditt system:
   Innan du installerar nya paket är det alltid en bra idé att uppdatera systemets paketdatabas för att säkerställa att du får de senaste versionerna av alla program. Öppna terminalen och kör följande kommandon:

   sudo apt update
   sudo apt upgrade

2. Installera Fail2ban:
   Efter att ha uppdaterat systemet kan du installera Fail2ban med apt:

   sudo apt install fail2ban

Konfiguration

1. Kopiera standardkonfigurationsfilerna:
   För att undvika att dina anpassningar skrivs över vid framtida paketuppdateringar, bör du kopiera standardkonfigurationsfilerna och sedan redigera kopiorna:

   sudo cp /etc/fail2ban/jail.conf /etc/fail2ban/jail.local

2. Redigera jail.local:
   Öppna den nya jail.local-filen i en textredigerare. Du kan använda nano eller en annan redigerare som du föredrar:

   sudo nano /etc/fail2ban/jail.local

Här kan du göra nödvändiga anpassningar, som att aktivera eller konfigurera specifika jails. Du kan exempelvis ändra bantime, findtime, och maxretry inställningar för att anpassa hur Fail2ban hanterar blockeringar.

3. Aktivera och konfigurera specifika jails:
   Du kan aktivera specifika jails genom att ändra enabled från false till true i jail.local. Om du till exempel vill skydda SSH-servern, se till att sshd-jailen är aktiverad:

   [sshd]
   enabled = true

Starta och kontrollera Fail2ban

1. Starta Fail2ban-tjänsten:
   Efter att du har gjort ändringarna i konfigurationsfilen, starta om Fail2ban-tjänsten för att tillämpa dessa:

   sudo systemctl restart fail2ban

2. Kontrollera status för Fail2ban:
   Du kan kontrollera status för Fail2ban-tjänsten för att se till att den körs korrekt:

   sudo fail2ban-client status

Det här ger dig en översikt över vilka jails som är aktiva och någon grundläggande information om dem.

Genom att följa dessa steg har du effektivt installerat och konfigurerat Fail2ban på din Ubuntu-server. Detta hjälper till att skydda din server mot oönskade åtkomstförsök och stärka din server’s säkerhet. Regelbunden översyn och justering av dina Fail2ban-inställningar rekommenderas för att upprätthålla en optimal säkerhetsnivå.

Avslutningsvis

Fail2ban erbjuder en flexibel och kraftfull lösning för att skydda din Debian server mot oönskade intrångsförsök. Genom att förstå och använda dess konfigurationsmöjligheter kan du effektivt öka säkerheten på din server. Tänk på att regelbundet granska och anpassa dina Fail2ban-inställningar för att upprätthålla en hög säkerhetsnivå.

https://www.howtoforge.com/using-fail2ban-on-debian-12

Tails (The Amnesic Incognito Live System) är ett Debian-baserat operativsystem designat för att maximera användarens anonymitet och säkerhet. När det körs från en USB-sticka eller DVD, lämnar Tails inga spår på datorn det används på, eftersom all data försvinner när systemet stängs av. Operativsystemet använder Tor-nätverket för att dirigera all internettrafik, vilket gör användaren anonym och hjälper till att kringgå censur. Tails inkluderar också krypteringsverktyg för att säkra filer, e-post och meddelanden. Det är ett självständigt system som är idealiskt för användare som behöver skydda sin identitet och integritet när de är online.

I en nyligen släppt uppdatering har Tails, det Debian-baserade operativsystemet känt för sin fokus på användarprivatet och anonymitet, avancerat till version 6.6. Denna version bär med sig betydande förbättringar som syftar till att utöka funktionaliteten och säkerheten för dess användare.

Den mest framstående uppdateringen i Tails 6.6 är förbättrad hårdvarustöd som innefattar bättre kompatibilitet med nyare grafikkort och Wi-Fi-enheter. Detta är särskilt viktigt för användare som förlitar sig på Tails för att säkerställa sin anonymitet på olika typer av hårdvara.

Ett nytt felupptäckningssystem har också införts, vilket är aktivt vid den första uppstarten från en USB-sticka. Systemet är nu kapabelt att identifiera och informera om misslyckanden när systempartitionens storlek justeras, vilket tidigare kunde vara en störande faktor för nya användare.

En annan betydelsefull uppdatering är förbättringar i den Permanent Lagring-funktionen, vilket inkluderar förlängd väntetid till fyra minuter innan ett felmeddelande visas vid problem med upplåsning. Detta tillägg gör det mindre sannolikt att användare upplever avbrott i tillgången till deras lagrade data. Förbättrad stabilitet vid skapandet av lagringsutrymme efter den första installationen ger ytterligare robusthet till lagringsfunktionerna.

Tails 6.6 återinför även möjligheten att aktivera flera nätverksgränssnitt och förbättrar anslutningen till Tor-nätverket med standardbroar, vilket gör det enklare för användare att bibehålla sin anonymitet under varierande nätverksförhållanden. Tails Cloner har också blivit mer effektiv genom att avlägsna den tidigare 30 sekunders väntetiden som krävdes vid installation genom kloning.

Programvaruuppdateringar inkluderar den senaste versionen av Tor Browser, 13.5.2, och Mozilla Thunderbird, 115.14.0, som båda bidrar till en säkrare och mer pålitlig online-upplevelse.

Tails 6.6 står fortfarande på en stabil grund byggd på Debian GNU/Linux 12 ”Bookworm” och drivs av den långsiktigt stödda Linux-kärnan 6.1 LTS, vilken kommer att ha teknisk support fram till december 2026.

För användare som är intresserade av att uppdatera sina system eller ladda ner den senaste versionen, är Tails 6.6 tillgänglig på dess officiella webbplats som antingen en ISO-fil eller en USB-bild.

Med dessa uppgraderingar fortsätter Tails att vara en ledare inom säkra och anonyma operativsystem, vilket ger sina användare både de verktyg och förtroende de behöver för att navigera på internet utan att offra deras privatliv.

Här kan man ladda tails

Mer kan läsa här

Hestia-kontrollpanelen, även känd som HestiaCP, är ett kostnadsfritt och effektivt verktyg för webbhotellhantering som erbjuder gränssnitt både via webb och kommandorad. Detta gör det enklare för användare att hantera allt från domännamn och webbplatser till e-postkonton och DNS-zoner. Följande guide förklarar hur du installerar HestiaCP på Ubuntu 22.04 LTS och Debian 12 och tar dig igenom hela processen steg för steg.

Förberedelser

Innan installationen inleds är det viktigt att förbereda med följande:

• Serverkrav: En nyligen installerad Ubuntu eller Debian server med åtminstone 4 GB RAM.
• Domännamn: Ett giltigt domännamn som pekar mot serverns IP-adress.

Steg 1: Förbered din server

Uppdatera först din servers paketlista och uppgradera befintliga paket till den senaste versionen med kommandona:

sudo apt update
sudo apt upgrade -y

Ange sedan ett fullständigt kvalificerat domännamn (FQDN) som din servers värdnamn och verifiera ändringen:

sudo hostnamectl set-hostname yourdomain.com
hostnamectl

Installera nödvändiga beroenden med:

sudo apt install ca-certificates software-properties-common apt-transport-https gnupg wget unzip -y

Steg 2: Installera Hestia Control Panel

Ladda ner det senaste installationskriptet för HestiaCP från dess officiella GitHub-repositorium:

wget https://raw.githubusercontent.com/hestiacp/hestiacp/release/install/hst-install.sh

Kör sedan installationskriptet och följ instruktionerna som visas på skärmen:

bash hst-install.sh

Under installationen får du välja vilka mjukvarupaket som ska installeras, där standardinställningen inkluderar:

• Nginx som webb-/proxyserver
• Apache som backend-webbserver
• PHP-FPM för applikationsserver
• Bind för DNS-hantering
• Exim och SpamAssassin för e-post
• Dovecot för POP3/IMAP
• MariaDB som databasserver
• Vsftpd för FTP-tjänster
• Iptables och Fail2Ban för säkerhet

Du kommer också att ombedas att ange administrativa uppgifter och bekräfta installationen.

Steg 3: Logga in på Hestia-kontrollpanelen

När installationen är klar kommer du att få en URL, användarnamn och lösenord för att logga in. Du kan nå kontrollpanelen via:

https://yourdomain.com:8083
eller
https://server-ip:8083

Det är möjligt att du möts av en säkerhetsvarning då SSL-certifikatet är självsignerat; acceptera undantaget för att fortsätta.

Steg 4: Säkra din installation

Det är viktigt att direkt ändra det förinställda administratörslösenordet genom att navigera till:

Användare > Admin > Redigera > Ändra lösenord

För ytterligare säkerhet, aktivera SSL-certifikat för dina domäner under:

Webb > Din domän > Redigera > Aktivera Let’s Encrypt SSL

Håll även kontrollpanelen uppdaterad genom att regelbundet kontrollera nya uppdateringar under:

Inställningar > Uppdateringar > Kontrollera uppdateringar

Slutord

Med Hestia-kontrollpanelen kan du enkelt hantera ditt webbhotell med en användarvänlig och funktionell lösning. Genom att följa denna guide bör din server vara redo att sköta webbdomäner, e-post, databaser och mer. Kom ihåg att regelbunden underhållning och uppdatering är nyckeln till en säker och stabil servermiljö.

För mer information och bilder se

https://www.tecmint.com/install-hestia-control-panel-ubuntu-debian

Kom igång med Apache och Python WSGI på Ubuntu

Att driftsätta Python-webbapplikationer på en Apache-server kan låta komplicerat, men det behöver inte vara det. Med den här guiden får du en steg-för-steg instruktion om hur du enkelt kan konfigurera Apache med Python WSGI på Ubuntu, oavsett om du använder version 24.04, 23.04 eller tidigare versioner.

Steg 1: Grundläggande installationer

Innan du börjar, se till att ditt system är uppdaterat. Använd följande kommandon för att uppdatera paketlistan och uppgradera befintliga paket:

sudo apt update && sudo apt upgrade

När ditt system är uppdaterat, fortsätt med att installera Apache-webbservern och Python. Detta gör du genom följande kommando:

sudo apt install apache2 python3

Efter att Apache och Python är installerade behöver du också Python WSGI-modulen, som skapar en bro mellan din Python-applikation och Apache-webbservern:

sudo apt install libapache2-mod-wsgi-py3

Steg 2: Skapa en enkel Python-applikation

För att testa din setup, skapa en enkel Python-applikation. Börja med att skapa en mapp där din applikation ska bo:

sudo mkdir /var/www/html/myapp && cd /var/www/html/myapp

I den här mappen, skapa en fil som heter wsgi.py och fyll den med följande Python-kod:

def application(environ, start_response):
    status = '200 OK'
    output = b'Hello from Ubuntu Shell!'

    response_headers = [('Content-type', 'text/plain')]
    start_response(status, response_headers)
    return [output]

Denna enkla applikation kommer att skicka en hälsning när den nås via webben.

Steg 3: Konfigurera Apache för att betjäna din app

Nu när din applikation är klar att gå, måste du berätta för Apache hur den ska betjäna den. Detta görs genom att skapa en konfigurationsfil för Apache:

sudo nano /etc/apache2/conf-available/python-wsgi.conf

I den här filen, lägg till följande konfiguration:

WSGIScriptAlias /wsgi /var/www/html/myapp/wsgi.py

Detta instruerar Apache att dirigera trafik som kommer till /wsgi till din applikation. Aktivera sedan konfigurationen och starta om Apache:

sudo a2enconf python-wsgi
sudo systemctl restart apache2

Steg 4: Testa din Python-applikation

För att se din applikation i aktion, öppna en webbläsare och navigera till http://din-ip-adress/wsgi. Du bör välkomnas av meddelandet ”Hello from Ubuntu Shell!”

Sammanfattning

Grattis! Du har nu en fungerande Python-applikation på en Apache-server. Om du stöter på problem med att Apache inte laddar kan det bero på konflikter med andra tjänster som Nginx. Kontrollera och åtgärda dessa problem vid behov. Denna guide ger dig grunderna, men det finns mycket mer att utforska och anpassa för att dina applikationer ska fungera optimalt.

Texten ovan bygger på data ifrån

PHP (Hypertext Preprocessor) är ett populärt skriptspråk som primärt används för att skapa dynamiska webbsidor och webbapplikationer. Språket är serverbaserat, vilket innebär att koden exekveras på webbservern innan innehållet skickas till användarens webbläsare. PHP är känt för sin enkelhet och flexibilitet, vilket gör det till ett utmärkt val för både nybörjare och erfarna utvecklare. Det stöder ett brett spektrum av databaser och kan enkelt integreras med HTML, vilket gör det möjligt att skapa interaktiva och användarvänliga webbplatser. PHP är öppen källkod, vilket innebär att det är gratis att använda och har en stor, aktiv community som ständigt bidrar med verktyg, resurser och förbättringar.

Linux.se har nyligen påbörjat arbetet med att översätta PHP-manualen till svenska. Med cirka 5 000 funktioner i språket kommer detta att ta en stund. PHP är ett mycket använt språk för att skapa webbapplikationer (webbappar). Genom att göra manualen tillgänglig på svenska, blir språket mer tillgängligt för fler användargrupper.

Varför?
Varför översätter man PHP-manualen när de flesta kan engelska? Det är alltid lättare att tolka instruktioner på sitt modersmål än på engelska. Med dagens verktyg för automatisk översättning handlar arbetet mer om att kopiera och klistra in, så själva översättningsarbetet är inte det mest krävande. Utmaningen ligger snarare i att strukturera innehållet och säkerställa att översättningen blir korrekt och användarvänlig.

Översättning görs som ideellt arbete, och så tar det den tid det tar.

Fröet till översättningen ligger i vår Wiki här :

PHP Manual på Svenska

Om ni hittar fel eller har förslag om förbättringar så finns vårt kontakt formulär.

Linux-hårdvaruleverantören System76 har officiellt släppt den efterlängtade Pop!_OS 24.04 LTS, som nu är tillgänglig för allmänheten. Denna senaste uppdatering introducerar den helt nya COSMIC Alpha-skrivbordsmiljön, baserad på programmeringsspråket Rust, vilket markerar en betydande utveckling i företagets mjukvaruerbjudanden.

Pop!_OS 24.04 LTS, som är byggt på grundval av Ubuntu 24.04 LTS (Noble Numbat), bär med sig alla långtidsstödsfördelar som sin föregångare, men skiljer sig framför allt genom sin COSMIC-skrivbordsmiljö. Tidigare versioner av Pop!_OS hade en COSMIC-miljö som baserades på GNOME, men med denna uppdatering har System76 omformat skrivbordsupplevelsen från grunden.

COSMIC, nu ombyggd med Rust, lovar förbättrad stabilitet, effektivitet och användbarhet. Det moderna och snabbsvarande designsystemet syftar till att skapa en konsekvent och behaglig användarupplevelse. Nyheter i COSMIC inkluderar anpassningsbara paneler och dockor, förbättrade inställningar för utseende och teman, samt ett uppdaterat systemfack som förenklar hantering av anslutningar till Bluetooth och Wi-Fi, samt ljudinställningar.

De nya funktionerna sträcker sig vidare till COSMICs egna applikationer som inkluderar en filhanterare, textredigerare, appbutik, terminal och inställningskontroll. Användargränssnittet är utformat för effektivitet och inkluderar paneler, en applikationsstartare, ett appbibliotek, och en välkomstskärm. Den nya kompositören tillför funktioner som automatisk klinkning av fönster, snappning, stapling och klistriga fönster.

Förutom tekniska förbättringar, erbjuder den nya skrivbordsmiljön också omfattande stöd för NVIDIA-hybridgrafik, fraktionell skalning, Wayland-support med kompatibilitet för XWayland-appar, och variabel uppdateringsfrekvens. Det estetiska intrycket höjs ytterligare genom frostat glas-effekt över operativsystemets gränssnitt, förbättrad tillgänglighet och raffinerade animationer.

System76 betonar att COSMICs omfattande tema-system, som inkluderar delbara teman och alternativ för arbetsytans orientering, samt ett integrerat och lättillgängligt fönsterhanteringssystem, markerar en ny era för Linux-desktoppar. Skrivbordsmiljön är tillgänglig inte bara för Pop!_OS-användare utan även för andra Linux-distributioner såsom Fedora, openSUSE, Arch Linux, Serpent OS, och NixOS, och till och med för BSD- och Redox OS-plattformar.

Medan COSMIC för närvarande befinner sig i en alfautgåva och användare bör vänta sig vissa buggar och ofullständiga funktioner, arbetar System76 aktivt med att utveckla fler funktioner, inklusive pekskärmsstöd, för framtida uppdateringar. Intresserade användare kan ladda ner Pop!_OS 24.04 LTS från System76:s officiella webbplats för att testa de nya funktionerna, men bör notera att denna version bäst lämpar sig för testning snarare än för produktionsmiljöer.

https://system76.com/cosmic

Med bilder och allt annat ni behöver finner ni på

Parrot Security, ofta kallad ParrotOS eller bara Parrot, är en gratis och öppen källkodsbaserad Linux-distribution som bygger på Debian. Den är speciellt utformad för säkerhetsexperter, utvecklare och alla som värdesätter integritet. Med en omfattande uppsättning verktyg för IT-säkerhet och digital forensik erbjuder Parrot OS allt du behöver för att skydda din integritet online eller utveckla dina egna säkerhetsrelaterade program.

Olika Versioner av Parrot OS: Hitta den som Passar Dina Behov

Parrot OS finns i tre huvudsakliga versioner: Security, Home och HTB (Hack The Box). Varje version är utformad för att tillgodose specifika behov:

• Security Edition: Den här versionen är fullspäckad med avancerade verktyg för penetrationstester och säkerhetsbedömningar. Det är den perfekta lösningen för säkerhetsexperter och etiska hackare som behöver ett kraftfullt verktyg för sina dagliga uppgifter.
• Home Edition: Om du är ute efter en Linux-distribution för vardagligt bruk som också fokuserar på integritet och produktivitet, är Home Edition rätt val. Denna version är lättviktig men ändå kraftfull, med allt du behöver för att arbeta säkert och privat.
• HTB Edition: Denna version är speciellt framtagen för entusiaster av Hack The Box, en online-plattform för etisk hacking. HTB Edition inkluderar extra hackningsverktyg och resurser som är anpassade för denna typ av utmaningar.

Systemkrav: Är Din Dator Redo för Parrot OS?

Innan du börjar med installationen av ParrotOS, se till att din dator uppfyller följande minimikrav:

• Processor: 64-bitars processor
• RAM: Minst 2 GB (4 GB rekommenderas för bättre prestanda)
• Lagring: Minst 20 GB ledigt diskutrymme (40 GB eller mer rekommenderas för större installationer och verktyg)
• Grafik: Ett grafikkort som klarar en upplösning på minst 1024×768
• USB-minne: Används för att skapa installationsmedia

Med dessa systemkrav uppfyllda är du redo att installera ParrotOS på din dator.

Steg-för-Steg: Så Här Installerar Du ParrotOS Home Edition

Att installera ParrotOS är en enkel process, tack vare den användarvänliga installatören Calamares. Här är en steg-för-steg-guide för att hjälpa dig att komma igång med ParrotOS Home Edition, den senaste versionen:

1. Ladda ner Parrot OS
   Besök Parrot OS officiella nedladdningssida och välj den version som passar dina behov (Security, Home, eller HTB). Klicka på nedladdningslänken för att hämta ISO-filen till din dator.
2. Verifiera Nedladdningen
   För att säkerställa att ISO-filen är korrekt och inte korrupt, kör följande kommando i terminalen:

   sha256sum Parrot-home-6.1_amd64.iso

3. Skapa Bootbart USB-minne
   Sätt in ditt USB-minne i datorn och använd ett USB-skaparverktyg för att göra ISO-filen bootbar. Du kan också använda dd-kommandot i terminalen:

   sudo dd if=Parrot-home-6.1_amd64.iso of=/dev/sdX bs=4M status=progress && sync

Byt ut /dev/sdX med den korrekta sökvägen till ditt USB-minne, vilket du kan kontrollera med lsblk-kommandot.

4. Starta Installation från USB
   När ditt USB-minne är redo, starta om datorn och välj att boota från USB-enheten. Detta görs vanligtvis genom att trycka på F2, F12, eller Del-tangenten under uppstart, beroende på din datormodell.
5. Installera Parrot OS
   Efter att systemet har startat från USB-minnet, välj alternativet ”Try/Install” för att börja installationen. Du kommer att få en live-förhandsvisning av Parrot OS, där du kan utforska systemet innan du installerar det. När du är redo, klicka på ”Install Parrot”-knappen och följ installationsguiden för att slutföra processen.

Med dessa steg har du nu framgångsrikt installerat ParrotOS Home Edition på din dator. Parrot OS erbjuder en säker och effektiv miljö för både vardagligt bruk och specialiserade säkerhetsuppgifter, vilket gör det till ett utmärkt val för användare som värdesätter integritet och säkerhet.

Mer finns att läsa här och även bilder

https://www.tecmint.com/parrot-os-security-linux

Om du funderar på hur Tor fungera artikel finns här

Den digitala erans skuggor finns en dold värld känd som dark web, där .onion-webbplatser erbjuder en anonymitet som är svår att uppnå på det vanliga internet. Att skapa en .onion-webbplats kan vara motiverat av önskan att behålla en hög nivå av privatliv eller helt enkelt för att dela innehåll med en liten grupp vänner. Oavsett anledning krävs det specialkunskaper och verktyg för att dyka in i denna mystiska del av nätet.

Varför .Onion?

En .onion-adress är en del av Tor-nätverket och erbjuder starka anonymiseringsförmågor tack vare sin unika konfiguration där webbplatsens adress genereras som en slumpmässig sträng av tecken, vilket faktiskt är en kodad representation av webbplatsens offentliga nyckel.

Att Välja Rätt Webbserver

Innan du börjar med konfigurationen av din .onion-webbplats behöver du en pålitlig webbserver. Här är de mest populära alternativen:

• Apache2: Detta är det mest använda webbserveralternativet, ofta förinstallerat på Linux-baserade system som Ubuntu och RedHat. Det är enkelt att konfigurera och starta.
• Nginx: För de som behöver en snabb och effektiv server som klarar hög belastning, är Nginx ett utmärkt val, även om det kräver manuell installation.
• Python HTTP Server: Perfekt för utvecklare som vill testa saker snabbt utan att installera tunga programvaror, även om den inte rekommenderas för permanent drift.

Steg-för-Steg Installation av Apache2

För att få igång Apache2 på din Linux-distribution, följ dessa steg:

1. Installera Apache2 med sudo apt install apache2 på Debian-baserade system eller sudo dnf install httpd på RedHat-baserade system.
2. Aktivera Apache2 att auto-starta vid systemstart med sudo systemctl enable apache2 eller sudo systemctl enable httpd.service.

Rensa sedan /var/www/html och skapa en enkel index.html:

sudo rm -r /var/www/html/*
sudo touch /var/www/html/index.html

Använd en textredigerare som Nano eller Vim för att lägga till innehåll i din HTML-fil.

Driftsättning av Din .Onion Webbplats

När din webbserver är konfigurerad är nästa steg att installera och konfigurera Tor:

1. Installera Tor med kommandot sudo apt install tor eller motsvarande beroende på din distribution.
2. Redigera torrc-filen för att inkludera:

   HiddenServiceDir /var/lib/tor/hidden_service/
   HiddenServicePort 80 127.0.0.1:80

3. Starta om Tor för att tillämpa konfigurationerna.

Skapa en Anpassad .Onion-Adress

För att göra din .onion-adress mer igenkännbar kan du skapa en anpassad adress med hjälp av verktyget mkp224o. Genom att specificera önskade initialer och andra parametrar kan du generera en adress som reflekterar ditt varumärke eller personliga smak.

Exempelkommando:

./mkp224o jake -t 4 -v -n 4 -d custom_hostname

Detta genererar en anpassad .onion-adress som sparar alla nödvändiga filer i en mapp för enkel överföring till din Tor-server.

Sammanfattning

Att skapa en .onion-webbplats på dark web kan verka komplext, men med rätt verktyg och en steg-för-steg guide kan även nybörjare ta sig an uppgiften. Det är viktigt att komma ihåg att tillgången kan vara långsam och att du ibland kan behöva starta om både Tor och din webbserver för att lösa tillgänglighetsproblem.

Är du redo att dyka ner i dark web och skapa din egen dolda webbplats? Denna guide hjälper dig på vägen. Om du har frågor eller behöver ytterligare förtydliganden, tveka inte att kommentera nedan.

En utförligare artikel med text och bild hittas på

Den senaste versionen av Mozilla Firefox, den öppna, gratis och plattformsoberoende webbläsaren, har nu släppts och finns tillgänglig för nedladdning inför den officiella lanseringen den 6 augusti 2024. Firefox 129 är en mindre uppdatering, men den kommer med flera viktiga förbättringar och nya funktioner.

Förbättrad Lässtilm

En av de mest märkbara förbättringarna i Firefox 129 är uppdateringen av Lässtilm. Den tidigare ”Typkontroller”-menyn har ersatts av en ny ”Text och layout”-meny, som erbjuder fler alternativ för att justera teckenavstånd, ordavstånd och textjustering. Dessa nya inställningar gör läsupplevelsen mer tillgänglig och anpassningsbar för användarna. Dessutom har en ny ”Tema”-meny införts, som ger fler alternativ för kontrast och gråskalor. Användare kan nu välja egna färger för text, bakgrund och länkar, vilket ytterligare förbättrar läsupplevelsen.

HTTPS som standard

I ett steg mot ökad säkerhet har Firefox 129 ersatt HTTP med HTTPS som standardprotokoll i adressfältet för alla webbplatser utom lokala. Detta innebär att användare automatiskt kommer att använda den säkrare HTTPS-protokollet när de besöker webbplatser, vilket hjälper till att skydda deras data och integritet.

Autofyllningsfunktion och röststöd

Firefox 129 introducerar också autofyllningsfunktionen för adresser för användare i Frankrike och Tyskland. Dessutom har stöd lagts till för att hantera flera språk i samma dokument med macOS VoiceOver, vilket förbättrar tillgängligheten för användare som förlitar sig på skärmläsare.

Nyheter för webbutvecklare

För webbutvecklare erbjuder Firefox 129 flera nya funktioner. Denna version stöder nu förfrågningar om krypteringsnyckelsystemets konfiguration i mediaCapabilities.decodingInfo() API. Det finns också stöd för @starting-style, som gör det möjligt att definiera stilar för ett element när det först renderas, samt för den nya CSS-egenskapen transition-behavior.

Stöd för Float16 och textInput-händelser

Firefox 129 har utökat sitt stöd för typade arrayer med införandet av Float16Array. Dessutom har nya DataView-metoder för att läsa och ställa in Float16-värden lagts till, tillsammans med en ny Math.f16round()-metod för att avrunda tal till 16 bitar. Denna version inkluderar även stöd för textInput-händelsen, vilket ger utvecklare fler verktyg för att hantera användarinmatning.

Tillgänglighet

Mozilla kommer att officiellt lansera Firefox 129 den 6 augusti, tillsammans med versionerna Firefox 128.1 ESR och Firefox 115.14 ESR. Men för de som vill testa de nya funktionerna redan nu, finns de officiella binärfilerna för både 64-bitars och 32-bitars system tillgängliga för nedladdning från Mozillas nedladdningsserver. Det officiella DEB-paketet kan också installeras från Mozillas APT-förråd.

Sammanfattningsvis erbjuder Firefox 129 flera nya funktioner och förbättringar som gör webbläsaren säkrare och mer anpassningsbar, samtidigt som den ger utvecklare nya verktyg för att förbättra sina webbapplikationer.

Kred till :

I den digitala världen idag är behovet av säkra och effektiva kommunikationsvägar viktigare än någonsin. En VPN, eller Virtuellt Privat Nätverk, är teknologi som skapar en säker tunnel mellan enheter på internet, vilket möjliggör privat kommunikation över offentliga nätverk. Bland de många VPN-lösningarna på marknaden utmärker sig WireGuard för dess modernitet och effektivitet, särskilt för användare av Linux-baserade system.

Vad är WireGuard?

WireGuard är en relativt ny VPN-protokoll som integrerats direkt i Linux-kärnan, vilket ger den unika fördelar jämfört med äldre teknologier som IPsec och OpenVPN. Dess design är minimalistisk, vilket gör den lätt och snabb med minimal påverkan på systemresurser. Detta gör WireGuard idealiskt för allt från högpresterande servrar till små enkortsdatorer.

En av de största fördelarna med WireGuard är dess starka fokus på säkerhet. Protokollet använder state-of-the-art kryptografi och har genomgått flera oberoende säkerhetsgranskningar som bekräftar dess förmåga att skydda mot moderna cyberhot.

Installera och Konfigurera WireGuard på Linux

Installation av WireGuard varierar något beroende på vilken Linux-distribution du använder. För populära distributioner som Ubuntu, Debian, Fedora och Arch Linux, kan WireGuard och dess verktyg enkelt installeras via systemets pakethanterare:

• Ubuntu/Debian:

  sudo apt install wireguard wireguard-tools

• Fedora:

  sudo dnf install wireguard-tools

• Arch Linux:

  sudo pacman -S wireguard-tools

Efter installationen är nästa steg att konfigurera din WireGuard-server. Börja med att navigera till WireGuard-konfigurationskatalogen och ställ in behörigheterna så att endast root-användaren kan åtkomsta den:

cd /etc/wireguard
sudo umask 077

Skapa därefter nyckelpar för servern med kommandot:

sudo sh -c 'wg genkey | tee /etc/wireguard/server-private-key | wg pubkey > /etc/wireguard/server-public-key'

Använd en textredigerare för att skapa och konfigurera serverns konfigurationsfil, wg0.conf, med nödvändiga uppgifter såsom privat nyckel, IP-adress och portnummer. Denna fil kontrollerar även inställningar för nätverkstrafik och säkerhetsregler.

Aktivera och Testa WireGuard

När konfigurationen är klar aktiverar du IP-forwarding på servern för att tillåta internetdelning mellan anslutna enheter:

sudo nano /etc/sysctl.conf

Kommentera in net.ipv4.ip_forward=1 och aktivera ändringarna:

sudo sysctl -p

Med servern konfigurerad kan du nu ställa in klientenheter. För varje klient genereras ett unikt nyckelpar och en konfigurationsfil som specificerar serverns publika nyckel och IP-adress.

För att starta WireGuard på servern och klienterna, använd kommandot:

sudo wg-quick up wg0

Detta kommando etablerar en säker VPN-tunnel där data kan flöda säkert mellan anslutna enheter. För att verifiera att anslutningen fungerar kan du använda diagnostiska verktyg som ping eller traceroute för att mäta latens och paketförlust mellan noder.

Att sätta upp WireGuard på Linux är enkelt och erbjuder en robust lösning för alla som behöver en säker och effektiv VPN. Genom att följa dessa steg kan du snabbt få igång ett säkert nätverk som skyddar din digitala kommunikation.

Med bilder och hela kitet finns här

Under COVID-19-pandemin när många oroade sig för sina arbeten, blev videokonferenstjänsten Zoom en viktig lösning för att skapa en bro mellan hemmet och kontoret. Detta gjorde det möjligt för människor att fortsätta sitt arbete hemifrån, underlätta kommunikationen med kollegor och minska kostnaderna för arbetsplatser. Detta bidrog inte bara till ökad företagsvinst, utan anställda uppskattade också möjligheten att spendera mer tid med sina familjer.

Zoom har blivit ett viktigt verktyg för många som antingen fortsätter att arbeta hemifrån eller som helt har övergått till distansarbete. Om du behöver installera Zoom på en Linux-maskin, oavsett om det är Ubuntu eller någon annan distribution, här är en enkel guide för att göra detta.

Installera Zoom på Linux med Snap

Att installera Zoom på en Linux-dator kan enkelt göras genom Snap, som oftast redan är förkonfigurerat på Ubuntu-system. För att installera Zoom via Snap, öppna terminalen och kör följande kommando:

sudo snap install zoom-client

Detta är en av de enklaste metoderna, men om du föredrar att inte använda Snap finns det andra sätt att installera Zoom på, som beskrivs nedan.

Installera Zoom på Debian eller Ubuntu med ett DEB-paket

För att installera Zoom via ett DEB-paket, följ dessa steg:

1. Gå till Zooms nedladdningssida, välj ’Ubuntu’ som din Linux-version, och ladda ner den 64-bitars versionen.
2. När filen är nedladdad, kan du installera den antingen via terminalen eller grafiskt:

• Terminalmetoden: Öppna terminalen, gå till mappen där filen ligger (vanligtvis ~/Downloads/) och kör: cd ~/Downloads/ sudo dpkg -i zoom_amd64.deb
• Grafisk metod: Öppna filhanteraren, navigera till nedladdningsmappen, högerklicka på filen, välj ”Öppna med annat program” och välj sedan ”Programinstallation”. Klicka på ”Installera” för att påbörja installationen.

Installera Zoom på RedHat eller Fedora med ett RPM-paket

För de som använder RedHat- eller Fedora-baserade system kan Zoom installeras antingen via Snap eller genom att ladda ner ett RPM-paket från Zooms webbplats. När du har filen, använd terminalen för att installera den:

cd ~/Downloads/
sudo rpm -i zoom_x86_64.rpm

Installera Zoom på Arch eller Manjaro

För användare av Arch-baserade system som Manjaro, kan Zoom installeras direkt från AUR med hjälp av en AUR-hjälpare som Yay:

yay -S zoom

Uppdatera och avinstallera Zoom

Efter att ha installerat Zoom kan du enkelt hitta programmet i din applikationsmeny och öppna det. För att hålla Zoom uppdaterat, beroende på din installationsmetod, använd motsvarande kommando:

• Snap:

  sudo snap refresh zoom-client

• APT (för Debian-baserade system):

  sudo apt upgrade zoom

• DNF (för RHEL-baserade system):

  sudo dnf upgrade zoom

• Pacman (för Arch-baserade system):

  sudo pacman -Syyu zoom

För att avinstallera Zoom, använd motsvarande kommando beroende på hur du installerade det, exempelvis sudo snap remove zoom-client för Snap-installationer, sudo apt remove zoom för Debian-baserade system, etc.

Mer info med bilder finns här

Introduktion till Screaming Frog SEO Spider

Screaming Frog SEO Spider är ett avancerat och mångsidigt verktyg designat för att analysera och optimera webbplatser ur ett SEO-perspektiv. Det fungerar genom att ”krypa” genom webbsidor på ett liknande sätt som en sökmotor och samlar in data som kan användas för att förbättra webbplatsens synlighet och prestanda. Screaming Frog är känt för sin förmåga att snabbt skanna stora mängder webbinnehåll och leverera detaljerad information om olika SEO-element som länkar, metadata, svarskoder från servern, och mycket mer. Detta gör verktyget oumbärligt för SEO-specialister, marknadsförare och webbutvecklare som vill förstå och förbättra sina webbplatsers SEO-status.

Grundläggande Funktioner och Användningsområden

Screaming Frog erbjuder en rad kraftfulla funktioner som kan hjälpa till att identifiera och lösa vanliga problem på en webbplats, inklusive:

• Upptäckt av brutna länkar: Verktyget identifierar döda eller brutna länkar på en webbplats, vilket underlättar snabb åtgärd för att förbättra användarupplevelsen och SEO.
• Analys av omdirigeringar: Genom att spåra och granska omdirigeringar kan användare se till att de fungerar korrekt och inte skapar onödiga kedjor som kan skada sidans laddningstider.
• Granskning av metadata: Screaming Frog analyserar titlar och metataggar för att säkerställa att de är optimerade för sökmotorer och hjälper till att förbättra webbplatsens rankningar.
• Identifiering av dubblettinnehåll: Verktyget kan upptäcka duplicerade sidor eller innehåll, vilket är viktigt för att undvika straff från sökmotorer.
• Generering av XML-sitemaps: Det hjälper till att skapa uppdaterade sitemaps, vilket gör det enklare för sökmotorer att upptäcka och indexera webbsidor.

Installation och Användning

Installationen av Screaming Frog SEO Spider är enkel. För användare av Windows, macOS eller Linux-distributioner, inklusive Ubuntu och Fedora, kan programmet enkelt laddas ner från företagets officiella webbplats.

För installation på Linux distributioner som Ubuntu och Fedora, börjar du med att besöka nedladdningssidan för SEO Spider och välja rätt version för ditt system. När du har laddat ner filen, navigera till din nedladdningsmapp via terminalen och installera programmet med antingen apt eller rpm beroende på din distribution. Användare av Arch-baserade system som Manjaro kan installera verktyget via AUR.

När du har installerat verktyget är det bara att starta det och mata in URL:en för den webbplats du vill analysera. Screaming Frog börjar sedan krypa genom webbplatsen och samla in data som kan användas för att generera rapporter och utföra djupgående analyser.

Varför Använda Screaming Frog?

För SEO-experter erbjuder Screaming Frog en oöverträffad detaljnivå och insyn i webbplatsens struktur och SEO-prestanda. Det är särskilt värdefullt för större webbplatser där manuell granskning av varje sida skulle vara opraktisk. Även om det finns många andra SEO-verktyg tillgängliga, står Screaming Frog ut för sin grundlighet och flexibilitet.

Verktyget är inte bara användbart för SEO-specialister utan även för webbutvecklare och innehållsskapare som vill förstå hur deras arbete påverkar webbplatsens synlighet och användarvänlighet. Dessutom är dess förmåga att snabbt identifiera problem och möjligheter ett ovärderligt hjälpmedel i den snabbrörliga digitala marknadsföringsvärlden.

Slutsats

Screaming Frog SEO Spider är ett verktyg som erbjuder omfattande funktioner för att hjälpa till med optimering och underhåll av webbplatser. Oavsett om du är en erfaren SEO-specialist eller en webbutvecklare som strävar efter att förbättra din webbplats, är Screaming Frog ett värdefullt verktyg som kan bidra till att öka webbplatsens prestanda och sökmotorsynlighet. Dess förmåga att hantera både små och stora webbplatser gör det till ett måste i verktygslådan för alla som arbetar med webbinnehåll och digital marknadsföring.

Mer information om hur du installerar finns på…

Att säkerhetskopiera din dator är avgörande för att skydda dina data mot oväntade händelser som hårddiskkrascher eller skadlig programvara. För användare av Ubuntu 24.04 LTS finns en effektiv metod för att skapa en komplett image av systemet. Denna guide går igenom hur du skapar en fullständig image av din dator, vilket inkluderar alla partitioner och dolda partitioner. Detta är speciellt användbart för de som behöver en exakt kopia av sitt operativsystem för återställning eller kloning av maskiner.

Steg 1: Starta Ubuntu i Testläge

För att börja, starta din dator med en Ubuntu 24.04 LTS live-CD eller USB-sticka. Välj alternativet att ”testa” Ubuntu utan att installera det. Detta låter dig köra Ubuntu direkt från mediet, vilket är perfekt för underhållsuppgifter som systembackuper.

Steg 2: Installera SSHFS

Öppna en terminal direkt från live-sessionen. För att kunna kopiera säkerhetskopian över nätverket behöver du SSHFS, som låter dig montera en fjärransluten disk via SSH:

sudo apt install sshfs

Steg 3: Förbered Nätverksansluten Lagring

Förutsatt att din fjärrdator (med en tillräcklig mängd ledigt utrymme för säkerhetskopian) är tillgänglig via IP-adressen 192.168.69.69, utför följande kommandon:

mkdir /backup
sshfs ditt-användarnamn@192.168.69.69:/disk /backup

Detta skapar en mapp vid namn /backup och monterar den fjärranslutna disken till denna mapp.

Steg 4: Identifiera Huvuddisken

Använd kommandot lsblk för att visa alla tillgängliga blockenheter och identifiera din huvuddisk:

lsblk

Här kommer du att se din huvuddisk listad, t.ex betecknad med mmcblk0 för MMC-enhetstyper eller sda för hårddiskar.

Steg 5: Skapa Säkerhetskopian

För att skapa själva bilden av disken, använd dd-kommandot. Detta verktyg kopierar rådata från en enhet till en annan, vilket ger en exakt klon av startdisken:

sudo dd if=/dev/mmcblk0 of=/backup/min-backup.img

Spara filen direkt till den nätverksanslutna lagringen för enkel åtkomst och hantering. Kom ihåg att denna process kan ta lång tid, särskilt över Wi-Fi.

Sammanfattning

Att göra en komplett image av en dator är en omfattande men kritisk process för att säkerställa att du kan återställa eller duplicera ditt system vid behov. Även om denna process är resurskrävande med avseende på tid och lagringsutrymme, är det en investering i datasäkerhet som kan rädda viktiga data och systemfunktionalitet i framtiden.

Dolphin Emulator: En port till det förflutna med modern teknologi

Dolphin är en kraftfull och flexibel emulator som förnyar upplevelsen av att spela Nintendo GameCube och Wii-spel på moderna datorer. Med öppen källkod och ständiga uppdateringar ger Dolphin användarna möjlighet att njuta av dessa klassiska spel i HD-upplösning och med optimal prestanda. Emulatorn stödjer också multiplayer-spel och en bred kompatibilitet med olika kontrollenheter.

Nintendo GameCube: En ikon inom konsolhistorien

Lanserad i Japan år 2001 och kort därefter i Nordamerika och Europa, var Nintendo GameCube en revolution inom hemkonsolmarknaden. Med sin distinkta kubformade design och handtag för enkel bärbarhet, introducerade GameCube flera nyheter i spelvärlden. Konsolen var utrustad med en 485 MHz IBM PowerPC-processor, 40 MB totalt minne, och använde optiska skivor speciellt utformade för spelets lagring. Dessa tekniska specifikationer möjliggjorde avancerad grafik och gameplay för sin tid, vilket cementerade GameCubes plats i spelhistorien.

Nintendo Wii: En revolution av rörelsebaserad spelkontroll

Efterföljaren till GameCube, Nintendo Wii, lanserades 2006 och blev snabbt känd för sin innovativa användning av rörelsekänsliga kontroller. Wiis unika ”Wii Remote”, kombinerat med Nunchuk-tillbehöret, gav spelarna en ny nivå av interaktion genom gestbaserad styrning. Tekniskt sett kom Wii med en 729 MHz PowerPC-processor och 88 MB minne, vilket gav tillräcklig kraft för att hantera både klassiska och nyutvecklade spel. Wiis introduktion av motion gaming lockade en bredare publik, inklusive icke-traditionella spelare, vilket ledde till rekordförsäljning världen över.

Installation av Dolphin Emulator på Ubuntu 24.04

För de som önskar återuppleva GameCube- och Wii-eran, är installation av Dolphin Emulator på ett Ubuntu 24.04-system en enkel process. Genom att använda Flatpak, en modern pakethanteringslösning, kan användarna installera den senaste versionen av Dolphin med få kommandon:

1. Installera Flatpak via terminalen: sudo apt install flatpak.
2. Lägg till Flathub-repositoriet: flatpak remote-add --if-not-exists flathub https://dl.flathub.org/repo/flathub.flatpakrepo.
3. Installera Dolphin: flatpak install flathub org.DolphinEmu.dolphin-emu.

Användning och spelupplevelse

Efter installationen kan Dolphin Emulator enkelt startas från skrivbordsikonen. Användargränssnittet är intuitivt, med alternativ för att öppna spel, justera grafikinställningar och konfigurera kontroller. För spelare med mindre kraftfulla datorsystem kan grafikinställningarna anpassas för att minimera fördröjning och säkerställa en smidig spelupplevelse.

Avslutning

Dolphin Emulator förblir en viktig resurs för nostalgiska spelare och de som uppskattar klassiska Nintendo-spel. Genom att tillhandahålla tillgång till GameCube- och Wii-spelbiblioteken på modern hårdvara fortsätter Dolphin att vara en bro mellan spelhistoria och samtida teknologi. För ytterligare frågor eller support, erbjuder Dolphin-communityt omfattande guider och forum för att hjälpa nya användare.

För ungefär ett år sedan testade vi på Linux.se ZimaBord (https://www.linux.se/zimabord/), och nu undersöker vi närmare ZimaBlad. ZimaBlad finns i flera olika konfigurationer, men denna gång är det olika processorer, och man utrustar den med eget minne. Modellen som Linux.se har köpt kostar i grundutförande $80. Några förbättringar som har gjorts sedan ZimaBord är att den har en USB-C-utgång, som hanterar ström, data och bild.

Jag insåg att USB-C PD (Power Delivery) finns i olika konfigurationer efter att ha stött på problem med min ZimaBlad-enhet, som specifikt kräver 12V/3A. Detta är inte en standardinställning för de flesta laptopladdare. Inledningsvis trodde jag att det var ett fel på ZimaBlad när jag använde en USB-C-laddare från ASUS, men problemet låg inte hos enheten. Efter ett besök på tillverkarens hemsida förstod jag att ZimaBlad faktiskt behöver 12V/3A för att fungera korrekt. USB-C-tekniken tillåter att enheter förhandlar om önskad spänning, vilket kan sträcka sig från 5V upp till 20V. Dock erbjuder inte alla adaptrar dessa spänningar, och 12V är särskilt ovanligt för exempelvis laptopladdare. Efter några sökningar på Amazon hittade jag rätt adapter. Ett tips är att noggrant läsa den tekniska specifikationen för att se utgångsspänningen. Många tillverkare marknadsför sina laddare som kompatibla med olika enheter, men de nämner ofta inte tydligt om de faktiskt klarar av att leverera 12V/3A.

Datorn kommer i ett transprant plastchassi, där man först tar bort en plastkant och sedan lossar man på två skruvar för att komma åt kretskortet.

En annan trevlig egenskap är att ZimaBlad har två SATA-portar och en PCIe 2.0-port. Det är en teknik som är ungefär 8 år gammal. Celeron N3350 lanserades under tredje kvartalet 2016, och man utrustar datorn med minnet som SODIMM 16 GB DDR3L, så det är lite äldre teknik.

Vad ska man ha ZimaBlad till?

För den som vill bygga en egen NAS finns det gott om Linuxdistributioner som omvandlar din dator till en NAS.

Maskinens dimensioner är 107 mm i bredd, 80 mm i höjd och 23 mm i djup, och den väger 175 gram. Dessa mått gör den idealisk för inbyggnad i olika objekt.

Enheten är utrustad med 32 GB eMMC 5.1 och levereras med en förinstallerad version av någon Debian-variant. Personligen prioriterade jag inte denna, utan valde att installera Ubuntu 24.04 LTS istället.

Efter installationen av Ubuntu 24.04 LTS öppnade jag Firefox, besökte SVT Play och började streama. Maskinen hanterar problemfritt att streama från SVT via Firefox och klarar även av att köra 4K-video med 300% uppskalning. Detta specifika exemplar har 16 GB RAM, vilket kan verka mycket, men det eliminerar behovet av att använda swap och bidrar till en smidig användarupplevelse.

Trots att maskinen har passiv kylning, blir den väldigt varm efter 12 timmars oavbruten streaming. Den kan bli så varm att man nästan bränner sig. Eftersom det är en äldre generationens hårdvara, tenderar den att överhettas speciellt under videostreaming.

ZimaBlad liknar ZimaBord men har genomgått vissa förbättringar. Dock har ZimaBord två Ethernet-portar till skillnad från ZimaBlad. ZimaBlad saknar inbyggt WiFi, troligtvis för att hålla nere kostnaderna. Detta kan dock åtgärdas genom att använda ett USB WiFi-kort.

Teknisk data

TDP: 6 W
HDD: 2x SATA 6,0 Gb/s-portar
Intern lagring : 32 GB eMMC 5.1
LAN: 1x GbE LAN-port
USB: 2x USB 3.0
PCIe: 1x PCIe 2.0 x4
Display: 1x Mini-DisplayPort 1.2, stöd för 4K vid 60 Hz
Strömförsörjning: USB-C PD 3.0 (12V/3A)

Se tillverkaren hemsida för mer teknisk data.

Så för $80 plus RAM minne plus eventuell tull och moms får man en helt okej maskin. En Raspberry Pi 5 kostar över tusen kronor, och då får man inte ens möjlighet att koppla till SATA-diskar. Raspberry Pi 5 kan ta ström via USB-C men kan inte leverera bild och data. Man måste även komplettera Raspberry Pi 5 med SD-minne.

Hemsida :

https://www.zimaspace.com/products/blade-personal-nas

Betyg
Jag ger maskinen 4 pingviner som hemmaserver. Den har dock bara en Ethernet-port.

Som en ”stationär” dator med Ubuntu 24.04 LTS får den 4 pingviner. Möjligheten att utrusta maskinen med valfri mängd minne gör användarupplevelsen på ZimaBlad mer angenäm jämfört med ZimaBoard som såldes fast mängd minne.

Som streamingdator med Ubuntu 24.04 LTS tilldelas den 4 pingviner. Den förlorar dock en pingvin på grund av värmeutvecklingen. Trots detta klarar den uppgiften helt utmärkt och hanterar även höga upplösningar som 4K.

För pris och värde förtjänar maskinen 5 pingviner.
Maskinen får också 5 pingviner för dess USB-C-anslutning, möjligheten att konfigurera mängden RAM, och dess enkelhet. Den kan också använda USB både för strömförsörjning (PD) och för att sända bildsignal. Dess lilla storlek och smidighet, med en vikt på endast 175 gram, är ytterligare fördelar.