• Annons


    Annons

    Linuxfiera din dator – ge din gamla dator nytt liv

    Har du en äldre laptop, stationär dator eller iMac som blivit långsam eller inte längre får uppdateringar? Släng den inte.
    Många datorer som är 10–15 år gamla kan få nytt liv med Linux och fungera utmärkt för surf, e-post, bankärenden och streaming av YouTube, SVT Play och Disney+.

    Hos Datorhjälp vid Ålstens gårds spårvagnshållplats hjälper vi dig att Linuxfiera din dator.

    Sommarkampanj: Linuxinstallation för 499 kr inkl. moms
    Vi installerar Linux ( Ubuntu , Mint eller Debian ) och gör datorn redo att användas igen.

    Ett smart val för dig som vill spara pengar, minska elektronikavfall och fortsätta använda en dator som fortfarande har mycket kvar att ge.

    Hur får du hjälp?

    Välkommen till oss på Orrspelsvägen 13 i Bromma! Ta spårvagn 12 (Nockebybanan) från Alviks tunnelbanestation och kliv av vid Ålstens Gård – bara några steg från vår dörr. Vi hjälper dig att ge din dator nytt liv genom att installera Debian, Ubuntu , Debian, Linux Mint eller en annan Linux-distribution som passar just dina behov.

    Läs mer>>

    Öppettider
    Datorhjälp

    Tel 08 37 21 00


    E-post info@datorhjalp.se
    Hemsida : Datorhjälp.se
    Besöksadress: Orrspelsvägen 13, Bromma

  • NetBSD 11.0 tar steget in i RISC-V-världen

    NetBSD 11.0 är den nittonde stora versionen av det portabla Unix-systemet. Utgåvan introducerar stabilt stöd för 64-bitars RISC-V, förbättrad Linuxkompatibilitet, snabbare virtuella maskiner och ett stort antal nya drivrutiner.

    NetBSD 11.0 är här. Den nittonde stora versionen av det klassiska Unix-liknande operativsystemet bjuder bland annat på stöd för 64-bitars RISC-V, bättre kompatibilitet med Linuxprogram, snabbare virtuella maskiner och ett stort antal nya drivrutiner.

    NetBSD är framför allt känt för sin ovanligt breda hårdvarusupport. Projektets gamla slogan, ”Of course it runs NetBSD”, syftar på att systemet kan köras på allt från moderna servrar och persondatorer till äldre arbetsstationer och mer ovanliga processorarkitekturer.

    Med NetBSD 11.0 fortsätter projektet på samma linje.

    RISC-V blir en officiellt stödd plattform

    Den största nyheten är den första stabila NetBSD-versionen för 64-bitars RISC-V-system.

    RISC-V är en öppen processorarkitektur som på senare år har fått stor uppmärksamhet. Till skillnad från exempelvis x86 och Arm kan RISC-V användas utan att en tillverkare behöver licensiera själva instruktionsuppsättningen. Det gör arkitekturen intressant för allt från utbildning och forskning till servrar, inbyggda system och framtida persondatorer.

    NetBSDs nya RISC-V-port kan inledningsvis köras i den virtuella maskinen QEMU samt på datorer baserade på StarFive JH7110-kretsen. Det omfattar bland annat enkortsdatorerna StarFive VisionFive 2 och PINE64 STAR64.

    Systemet har stöd för exempelvis:

    • PCI- och PCI Express-enheter
    • VirtIO-baserade nätverkskort och lagringsenheter
    • virtualiserat ljud
    • hårdvarubaserade slumptalsgeneratorer
    • temperatursensorer
    • felsökning av kraschade kärnor

    Det finns även ett mer grundläggande stöd för Allwinner D1, en enklare RISC-V-krets som används i bland annat MangoPi MQ Pro och Allwinner Nezha.

    Stödet är ännu inte lika komplett som för NetBSDs mer etablerade plattformar, men markerar ändå ett viktigt steg för både NetBSD och RISC-V.

    Snapdragon X Elite får tidigt stöd

    Även Arm-plattformen har fått flera förbättringar.

    NetBSD 11.0 innehåller ett första stöd för Qualcomms Snapdragon X Elite och företagets Oryon-processorkärnor. Snapdragon X Elite används framför allt i nyare bärbara Windowsdatorer och är en av de Arm-baserade plattformar som konkurrerar med traditionella x86-processorer från Intel och AMD.

    Det nya stödet omfattar bland annat drivrutiner för batteri- och laddningsövervakning, GPIO-anslutningar och I2C-styrenheter.

    Versionen innehåller också NUMA-stöd för Arm-system som använder ACPI. NUMA innebär förenklat att ett system kan hålla reda på vilket minne som ligger närmast en viss processorkärna. Det kan ge bättre prestanda i större datorer med många processorer eller processorkärnor.

    Andra förbättringar omfattar stöd för Arms SCMI-protokoll för prestandastyrning, en ny USB-C PHY-drivrutin för Rockchip samt bättre stöd för NanoPi R4S.

    Raspberry Pi 5 får också förbättrat stöd för kringutrustning när datorn startas genom UEFI.

    Virtuella maskiner kan starta på millisekunder

    NetBSD 11.0 innehåller en särskild kärna med namnet MICROVM för 32- och 64-bitars x86-system.

    Den är utformad för små virtuella maskiner som ska kunna starta mycket snabbt. Kärnan använder bland annat PVH-start, VirtIO MMIO-enheter och flera optimeringar som minskar mängden arbete under uppstarten.

    Enligt NetBSD-projektet kan en sådan virtuell maskin starta på omkring tio millisekunder på en x86-processor från ungefär 2020.

    Det är intressant för bland annat molntjänster där små virtuella maskiner kan behöva startas och stoppas automatiskt beroende på belastningen. Ett möjligt användningsområde är så kallade mikrotjänster, där varje liten funktion körs i en separat och isolerad miljö.

    NetBSD kan nu även startas med PVH utan att Xen används. Det fungerar exempelvis tillsammans med QEMUs -kernel-alternativ.

    VirtIO-enheter kan dessutom beskrivas genom parametrar på kärnans kommandorad.

    Nya drivrutiner för QEMU och VMware

    En ny drivrutin med namnet viogpu ger stöd för virtuella grafikkort som tillhandahålls av QEMU.

    Det betyder att NetBSD kan använda en mer modern virtualiserad grafiklösning i stället för att enbart förlita sig på enklare emulerade grafikkort.

    Den nya pvscsi-drivrutinen ger samtidigt stöd för VMwares paravirtualiserade SCSI-styrenheter. Paravirtualisering innebär att gästsystemet vet att det körs i en virtuell maskin och kan kommunicera mer direkt med värdsystemet. Det ger ofta bättre prestanda än fullständig hårdvaruemulering.

    Fler Linuxprogram kan köras utan ändringar

    NetBSD har sedan länge ett kompatibilitetslager som gör det möjligt att köra program som ursprungligen har kompilerats för Linux.

    NetBSD 11.0 utökar detta lager med ett stort antal Linux-kompatibla systemanrop och gränssnitt.

    Bland nyheterna finns:

    • epoll
    • clone3
    • statx
    • inotify
    • renameat2
    • close_range
    • waitid
    • syncfs
    • readahead
    • POSIX-meddelandeköer
    • sync_file_range

    Ett systemanrop är den mekanism som ett program använder för att be operativsystemets kärna utföra en uppgift. Det kan exempelvis handla om att öppna en fil, skapa en process, använda nätverket eller läsa information om systemet.

    När ett Linuxprogram använder ett systemanrop som saknas i NetBSDs kompatibilitetslager går programmet normalt inte att köra. Genom att införa fler Linux-kompatibla systemanrop kan NetBSD därför hantera fler Linuxprogram utan att programmens källkod behöver ändras.

    Versionen får även stöd för memfd_create, som gör det möjligt att skapa en fil direkt i arbetsminnet utan att den behöver få ett vanligt filnamn på disken.

    Det virtuella filsystemet procfs har samtidigt kompletterats med information om System V IPC samt Linux-liknande sökvägar för processgränser.

    Anpassningar för C23 och nya POSIX

    NetBSD 11.0 innehåller även förbättringar för nyare programmeringsstandarder.

    Verktyget lint, som används för att analysera C-kod och hitta möjliga programmeringsfel, kan nu kontrollera kod skriven enligt C23-standarden. Det har även blivit bättre på att upptäcka heltalsöverskridningar.

    En heltalsöverskridning uppstår när ett tal blir större eller mindre än vad den aktuella datatypen kan lagra. Resultatet kan bli felaktiga beräkningar, programkrascher eller i värsta fall säkerhetsproblem.

    NetBSD får också ett nytt kommando med namnet c17. Det fungerar som ett standardiserat sätt att anropa en kompilator för ISO C17, vilket krävs av POSIX.1-2024.

    Snabbare kärna och bättre stöd för flera processorer

    Flera delar av operativsystemets kärna har optimerats.

    Låsningen kring så kallade pipes har förbättrats. En pipe används när ett program skickar data direkt till ett annat program, exempelvis i följande kommandorad:

    cat fil.txt | grep sökord
    

    Minskad låskonkurrens innebär att flera processorer eller processorkärnor i mindre utsträckning behöver vänta på varandra.

    DRM-systemet, som hanterar moderna grafikkort i kärnan, har också fått bättre skalning på datorer med flera processorkärnor.

    VirtIO-drivrutinerna är nu markerade som multiprocessorsäkra. De kan därmed köras utan att hålla NetBSD-kärnans globala lås, vilket kan förbättra prestandan i virtuella maskiner.

    Även ZFS har optimerats så att borttagning av filer går snabbare.

    På SPARC-, PowerPC- och MIPS-processorer har byteväxling förbättrats. Byteväxling används när data behöver omvandlas mellan olika ordningsföljder för byte, exempelvis mellan little endian och big endian.

    Snabbare reaktion på förlorade nätverkspaket

    Den inledande väntetiden innan ett TCP-paket skickas om har sänkts från tre sekunder till en sekund.

    TCP ser till att data kommer fram i rätt ordning och att förlorade paket skickas igen. Om ett paket försvinner väntar systemet en viss tid innan det försöker på nytt.

    En kortare inledande väntetid kan göra att nätverksanslutningar återhämtar sig snabbare när de första paketen förloras. Ändringen är tillåten enligt internetstandarden RFC 6298.

    Brandväggen kan filtrera på länklagret

    NetBSD Packet Filter, NPF, kan nu filtrera trafik på lager 2 i nätverksmodellen.

    Lager 2 omfattar bland annat Ethernet-ramar och MAC-adresser. Tidigare har brandväggar främst arbetat högre upp i nätverksstacken, exempelvis med IP-adresser och TCP- eller UDP-portar.

    NPF-regler kan även göras beroende av användare och grupper. Det gör det möjligt att exempelvis tillåta nätverkstrafik för ett visst användarkonto men blockera samma trafik för andra användare.

    Kärnan håller uppsikt över sig själv

    NetBSD 11.0 introducerar också en mekanism som kallas kernel heartbeat.

    Olika processorer och avbrottsnivåer kan använda mekanismen för att kontrollera att andra delar av kärnan fortfarande gör framsteg. Om någon del av systemet fastnar kan detta upptäckas snabbare.

    Funktionen kan vara värdefull vid felsökning av svåra problem där datorn verkar frysa utan att skapa någon tydlig felrapport.

    Stort antal nya drivrutiner

    Hårdvarustödet har utökats med en omfattande samling nya och förbättrade drivrutiner.

    Bland nyheterna finns stöd för:

    • Realtek RTL8126-nätverkskort med 5 Gbit/s
    • virtuella funktioner för NVIDIA Mellanox ConnectX-6
    • ASIX AX88179A USB-nätverkskort
    • USB Audio Class 2.0
    • tangentbord som använder I2C HID
    • nyare Androidtelefoner med USB-delning via NCM
    • fler fläkt-, sensor-, serie- och lagringsstyrenheter
    • fler styrenheter för industriell utrustning

    USB Audio Class 2.0 är särskilt relevant för modernare externa ljudkort och DAC-enheter som arbetar med högre samplingsfrekvenser och fler ljudkanaler än vad den äldre USB-ljudstandarden klarar.

    Bättre övervakning av AMD-processorer

    NetBSD kan nu läsa temperaturinformation från fler moderna AMD-processorer.

    Det omfattar bland annat:

    • Siena
    • Turin Classic
    • Turin Dense
    • Strix Point
    • Zen 5

    Verktyget cpuctl känner nu även igen Intels Meteor Lake- och Emerald Rapids-processorer.

    Dessutom finns stöd för nyare varianter av Intels TCO-watchdog. En watchdog är en säkerhetsmekanism som kan starta om en dator om operativsystemet slutar fungera och inte längre skickar regelbundna livstecken.

    Uppdaterade program i grundsystemet

    NetBSD levereras som ett komplett grundsystem där både kärnan och ett stort antal centrala verktyg utvecklas och distribueras tillsammans.

    I NetBSD 11.0 har många externa komponenter uppdaterats. Några exempel är:

    • GCC 12.5
    • GDB 15.1
    • Binutils 2.42
    • OpenSSL 3.5.7
    • OpenSSH 10.3
    • Postfix 3.11.2
    • X.Org Server 21.1.24
    • tmux 3.6b
    • Unbound 1.25.1
    • BIND 9.20.24
    • wpa_supplicant 2.11

    Viktiga förändringar inför uppgradering

    Den som uppgraderar från en tidigare NetBSD-version bör vara uppmärksam på några förändringar.

    Kompatibilitetsbiblioteken för 32- och 64-bitarsprogram har flyttats till separata installationsuppsättningar med namnen:

    • base32
    • base64
    • debug32
    • debug64

    HTML-versionerna av manualsidorna ligger numera i den separata uppsättningen manhtml.

    OpenSSH har dessutom tagit bort stödet för DSA-nycklar. DSA är en äldre typ av SSH-nyckel som inte längre betraktas som tillräckligt säker.

    System som har en specialanpassad SSH-konfiguration där DSA uttryckligen har aktiverats kan behöva ändras innan SSH-servern kan startas.

    På aarch64-system anges processorfrekvensen numera i megahertz i stället för i abstrakta prestandanivåer.

    Drivrutinen hdaudio har också fått ändrade namn och en annan ordning på vissa ljudmixerreglage. Det kan påverka skript och lokala inställningar som hänvisar till reglagen med deras gamla namn.

    Ett brett lyft för ett ovanligt portabelt system

    NetBSD 11.0 är inte en utgåva som enbart fokuserar på en viss datorplattform eller användargrupp.

    Versionen förbättrar stödet för allt från moderna Arm- och RISC-V-system till äldre processorarkitekturer, virtuella servrar, nätverksutrustning och traditionella x86-datorer.

    RISC-V-stödet är den mest synliga nyheten, men de utökade Linux-kompatibilitetsfunktionerna kan på sikt bli minst lika betydelsefulla. De gör det lättare att använda program som främst har utvecklats och testats för Linux.

    Tillsammans med snabbare virtualisering, fler drivrutiner och förbättrad multiprocessorprestanda visar NetBSD 11.0 att projektet fortfarande utvecklas aktivt – samtidigt som det håller fast vid sitt ursprungliga mål: att skapa ett rent, stabilt och portabelt Unix-system som kan köras på så många typer av datorer som möjligt.

    https://blog.netbsd.org/tnf/entry/netbsd_11_0_released

    Ladda hem Netbsd

    https://netbsd.org

    > TEKNISKA FAKTA: NETBSD 11.0

    Version: NetBSD 11.0

    Utgåva: Nittonde stora NetBSD-versionen

    Systemtyp: Unix-liknande operativsystem

    Ny processorplattform: 64-bitars RISC-V

    RISC-V-enheter: QEMU, StarFive VisionFive 2 och PINE64 STAR64

    Arm-stöd: Inledande stöd för Qualcomm Snapdragon X Elite och Oryon

    Virtualisering: Ny MICROVM-kärna för amd64 och i386

    Uppstartstid: Omkring 10 millisekunder för MICROVM på lämplig x86-hårdvara

    Linuxkompatibilitet: Bland annat epoll, clone3, statx, inotify och memfd_create

    Programmeringsstandarder: Förbättrat stöd för C23 och POSIX.1-2024

    Brandvägg: NPF med lager 2-filtrering och regler för användare och grupper

    Nätverk: TCP:s första omsändningstid sänkt från tre till en sekund

    Kompilator: GCC 12.5

    Kryptering: OpenSSL 3.5.7

    SSH: OpenSSH 10.3

    Licens: BSD-licens

  • Linux får över 10% på skrivbordsdatorer i Nordamerika

    Linux har passerat 10 procent av den uppmätta användningen på persondatorer i Nordamerika. Men siffran betyder inte att var tionde dator kör Linux – statistiken mäter webtrafik och påverkas även av hur operativsystem identifieras.

    Linux har nått en uppmärksammad milstolpe. Enligt Statcounters statistik för juli 2026 stod Linux för 10,65 procent av den uppmätta användningen på stationära och bärbara datorer i Nordamerika.

    Det är första gången Linux hamnar över tioprocentsgränsen i Statcounters nordamerikanska statistik. Resultatet är anmärkningsvärt för ett operativsystem som länge har haft en stark ställning på servrar, men en betydligt mindre andel av vanliga persondatorer.

    Siffran betyder dock inte automatiskt att var tionde dator i Nordamerika har Linux installerat. För att förstå resultatet behöver man först titta på hur statistiken samlas in.

    Nästan en fördubbling på en månad

    I juni 2026 uppmätte Statcounter Linux andel till 5,52 procent. En månad senare hade siffran alltså nästan fördubblats.

    Det kan vid första anblicken se ut som om miljontals användare plötsligt har övergett Windows och macOS. En sådan slutsats är dock sannolikt förhastad.

    I juni fanns nämligen även en kategori som kallades ”Unknown”, alltså okänt operativsystem. Den kategorin stod då för hela 9,24 procent av den uppmätta användningen. När andelen okända system senare minskade steg samtidigt Linux andel kraftigt.

    En möjlig förklaring är därför att en del Linuxtrafik tidigare inte kunde identifieras korrekt. Förändringar i webbläsare, analysmetoder eller klassificering kan ha gjort att fler Linuxsystem nu hamnar i rätt kategori.

    Det betyder inte att resultatet på 10,65 procent är fel. Däremot bör ökningen inte tolkas som att Linux nästan har fördubblat antalet användare på bara en månad.

    Statistiken mäter trafik – inte datorer

    Statcounter bygger sin statistik på sidvisningar från ett stort nätverk av webbplatser. Företaget uppger att nätverket omfattar över en miljon webbplatser och behandlar mer än tre miljarder sidvisningar varje månad.

    När en besökare öppnar en webbsida kan webbläsaren lämna information om bland annat operativsystem och enhetstyp. Statcounter sammanställer sedan dessa uppgifter.

    Det innebär att statistiken mäter andelen webbsidor som har besökts från olika operativsystem. Den räknar inte hur många datorer som har sålts, hur många Linuxinstallationer som finns eller hur många unika personer som använder Linux.

    En flitig Linuxanvändare som besöker tusen webbsidor påverkar därför statistiken mer än en Windowsanvändare som bara besöker tio.

    Statcounter uppdaterar dessutom sina uppgifter löpande. Resultaten kan korrigeras under en kvalitetssäkringsperiod på 45 dagar.

    Även Cloudflare ser en stark Linuxandel

    Statcounter är inte den enda stora aktören som visar en betydande Linuxanvändning i Nordamerika.

    Cloudflare Radar, som analyserar trafik genom Cloudflares omfattande globala nätverk, visar också en hög andel Linux när statistiken filtreras till HTTP-trafik från persondatorer i Nordamerika.

    De båda tjänsterna mäter dock olika saker.

    Statcounter analyserar sidvisningar på webbplatser som använder företagets analystjänst. Cloudflare studerar i stället de HTTP-förfrågningar som passerar genom företagets nätverk.

    Att två oberoende mätmetoder pekar mot en växande Linuxandel gör resultatet mer intressant. Samtidigt finns osäkerheter även i Cloudflares statistik.

    Linux används i stor omfattning på servrar, i automatiserade system, utvecklingsmiljöer och datorer utan vanlig bildskärm. Automatiserade program och så kallade headless-webbläsare kan därför påverka resultatet om trafiken inte tydligt klassificeras som mänsklig eller automatisk.

    Statistiken är alltså bäst lämpad för att visa trender – inte för att ge ett exakt svar på hur många människor som använder Linux hemma eller på arbetet.

    Linux har blivit enklare att använda

    Även om den kraftiga ökningen delvis kan bero på bättre identifiering finns det flera långsiktiga faktorer som talar för att Linux faktiskt har blivit vanligare på persondatorer.

    Moderna Linuxdistributioner som Linux Mint, Ubuntu, Fedora och debian är betydligt enklare att installera och använda än äldre Linuxsystem. För vanliga uppgifter som webbsurfning, e-post, videomöten, ordbehandling och strömmande medier behöver användaren sällan arbeta i terminalen.

    Stödet för modern hårdvara har också förbättrats. Grafik, trådlösa nätverk, Bluetooth, skrivare och energisparfunktioner fungerar i dag på betydligt fler datorer direkt efter installationen.

    Samtidigt har allt fler program flyttat in i webbläsaren. Tjänster för dokumenthantering, bokföring, kommunikation och administration fungerar därför ofta oberoende av vilket operativsystem användaren har.

    Spel har förändrat bilden av Linux

    Datorspel var länge ett av Linux största problem på persondatorer. Många populära Windows-spel saknade Linuxversioner och fungerade dåligt genom äldre kompatibilitetslösningar.

    Detta har förändrats genom Valve och kompatibilitetslagret Proton. Proton gör det möjligt att köra många Windows-spel direkt i Linux via Steam.

    Även grafikdrivrutinerna har förbättrats, samtidigt som grafikgränssnittet Vulkan har fått ett bredare stöd.

    Spelkonsolen Steam Deck har också haft stor betydelse. Den använder det Linuxbaserade systemet SteamOS och har visat att Linux kan fungera i en färdig konsumentprodukt utan att användaren behöver känna till några tekniska detaljer.

    Steam Deck behöver inte ensam ha skapat en stor ökning i marknadsandel. Däremot har enheten gjort Linux mer synligt och visat att operativsystemet kan erbjuda en genomarbetad spelupplevelse.

    Missnöje med Windows kan gynna alternativen

    Förändringar i Windows kan också ha fått fler användare att undersöka andra operativsystem.

    Windows 11 har hårdvarukrav som gör att många äldre, fullt fungerande datorer inte stöds officiellt. Microsoft har dessutom ökat integrationen med användarkonton, molntjänster, annonser, rekommendationer och insamling av diagnostiska uppgifter.

    Vissa användare upplever också att gränssnitt och inställningar förändras utan att de själva har bett om det.

    Linux erbjuder i stället större möjlighet att välja skrivbordsmiljö, uppdateringsmodell och vilka tjänster som ska vara installerade. För utvecklare, utbildningsverksamheter, integritetsmedvetna användare och organisationer som vill ha kontroll över sina datormiljöer kan detta vara attraktivt.

    Det går däremot inte att slå fast att just dessa faktorer ligger bakom Statcounters senaste siffror. Statistiken visar vilket operativsystem webtrafiken kommer från, men inte varför användaren valde det.

    Inte samma sak som tio procent av alla datorer

    Den mest korrekta slutsatsen är därför att Linux i juli 2026 stod för 10,65 procent av den skrivbordsrelaterade webbtrafik som Statcounter kunde mäta i Nordamerika.

    Det är inte samma sak som att Linux är installerat på exakt 10,65 procent av alla datorer i regionen.

    Trots denna viktiga skillnad är resultatet betydelsefullt. Linux har under lång tid betraktats som ett tekniskt starkt system som aldrig riktigt lyckats nå den breda konsumentmarknaden.

    Nu visar flera stora datakällor att Linux åtminstone har fått en tydligare och mer synlig plats på vanliga datorer.

    Om utvecklingen fortsätter återstår att se. Men för ett operativsystem som i årtionden har omgärdats av skämtet om ”året då Linux slår igenom på skrivbordet” är tioprocentsgränsen ändå en milstolpe värd att uppmärksamma.

    https://gs.statcounter.com/os-market-share/desktop/north-america#monthly-202505-202606

  • GNU Nano 9.2 förbättrar terminalkontrollen och återinför äldre kortkommandon

    GNU-projektet har släppt GNU Nano 9.2, en ny underhållsversion av den populära textredigeraren för Linux och andra Unix-liknande operativsystem. Versionen har fått kodnamnet ”Alquézar” och innehåller bland annat bättre kontroll av terminalmiljön, tydligare namn på multibuffertfunktionen och återställt stöd för äldre tangentkombinationer.

    GNU Nano är en liten och lättanvänd textredigerare som körs direkt i terminalen. Den används ofta för att snabbt redigera konfigurationsfiler, skript och andra textfiler på Linuxservrar och vanliga skrivbordssystem.

    Till skillnad från mer avancerade terminalredigerare som Vim och Emacs visar Nano de vanligaste kortkommandona längst ned på skärmen. Det gör programmet förhållandevis enkelt att börja använda, även för personer som inte är vana vid kommandoraden.

    Kontrollerar att terminalen kan visa Nano

    Den viktigaste nyheten i GNU Nano 9.2 är en ny kontroll som utförs när programmet startar.

    Nano vägrar nu att starta om programmets standardutmatning inte är ansluten till en terminal. Standardutmatning, ofta kallad stdout, är den kanal som ett program normalt använder för att skriva information på skärmen.

    För ett vanligt kommandoradsverktyg går det ofta bra att skicka utmatningen vidare till en fil eller till ett annat program. Nano är däremot ett interaktivt program som behöver kunna styra markören, uppdatera skärmen och läsa tangenttryckningar.

    Om utmatningen inte går till en riktig terminal kan Nano därför inte visa sitt gränssnitt på ett tillförlitligt sätt. Den nya kontrollen förhindrar att redigeraren startas i en miljö där den ändå inte kan fungera korrekt.

    Tydligare namn på multibuffertfunktionen

    GNU Nano 9.2 introducerar kommandoradsalternativet:

    nano --newbuffer
    

    Det nya alternativet är ett tydligare namn på det befintliga alternativet:

    nano --multibuffer
    

    Båda alternativen gör samma sak. När en ny fil läses in öppnas den i en separat buffert i stället för att ersätta den fil som redan visas.

    En buffert kan jämföras med ett öppet dokument eller en flik i en grafisk textredigerare. Genom att använda flera buffertar kan användaren arbeta med flera filer under samma Nano-session och växla mellan dem.

    Funktionen kan även aktiveras permanent i konfigurationsfilen nanorc:

    set newbuffer
    

    Den äldre inställningen fungerar fortfarande:

    set multibuffer
    

    Det innebär att befintliga konfigurationsfiler och skript inte behöver ändras. Det nya namnet är endast ett mer beskrivande alternativ.

    Äldre tangentkombinationer fungerar igen

    Version 9.2 återinför också stöd för de äldre tangentsekvenserna Ctrl+W, Ctrl+T samt Ctrl+/, Ctrl+T.

    Nano skriver normalt Ctrl-tangenten som ett taktecken. Kombinationen Ctrl+W visas därför som ^W.

    De återställda tangentsekvenserna användes tidigare för att gå från sökfunktionen, WhereIs, till funktionen GotoLine. Den senare används för att flytta markören direkt till en viss rad i dokumentet.

    Stödet förbättrar kompatibiliteten för användare som fortfarande använder äldre arbetsflöden eller har Nano-kommandon lagrade i muskelminnet.

    Det är däremot inte samma sak som den tidigare direkta växlingen med enbart Ctrl+T. Den funktionen har tagits bort.

    Sökvyn placeras mer naturligt

    När användaren söker efter text försöker Nano nu placera det aktuella området så långt åt vänster i terminalfönstret som möjligt.

    För vanliga textfiler märks förändringen kanske inte särskilt mycket. Den kan däremot göra stor skillnad vid redigering av långa rader, exempelvis i loggfiler, källkod eller konfigurationsfiler.

    Genom att minska onödig horisontell förskjutning blir det lättare att se sammanhanget kring sökresultatet.

    Stödet för gamla Mac-radbrytningar tas bort

    Nano kan inte längre läsa och skriva filer som använder det äldre Mac-formatet för radbrytningar.

    Moderna operativsystem använder huvudsakligen två olika sätt att markera slutet på en textrad:

    • Linux och andra Unix-liknande system använder tecknet LF.
    • Windows använder kombinationen CR och LF.

    Äldre versioner av Mac OS använde däremot en ensam CR-markering. Det formatet har varit föråldrat under lång tid och ska inte förväxlas med dagens macOS, som använder Unix-formatet LF.

    Borttagningen påverkar därför främst mycket gamla textfiler som skapades på klassiska Mac-system.

    Problem med säkerhetskopior har rättats

    När alternativet --backup används skapar Nano en säkerhetskopia av filen före redigeringen.

    I vissa situationer kunde tidigare versioner missa att skapa säkerhetskopian. En kopia kunde även få en felaktig tidsstämpel. Båda problemen har nu rättats.

    Korrigeringen är viktig eftersom säkerhetskopior ofta används som ett extra skydd vid redigering av systemfiler och andra viktiga dokument.

    Säkrare hantering av räddningsfiler

    Om Nano kraschar eller avslutas oväntat kan programmet skapa en fil med ändelsen .save. Filen innehåller osparade ändringar och kan användas för att försöka återställa arbetet.

    Nano ändrar inte längre automatiskt räddningsfilens rättigheter och ägare så att de motsvarar originalfilen.

    Förändringen minskar risken för att en automatiskt skapad räddningsfil får olämpliga behörigheter eller kopplas till fel användare, särskilt när Nano körs med utökade rättigheter.

    Fler tangenter kan anpassas

    Tangentkombinationerna Alt+Insert och Alt+Delete, som även kan skrivas som M-Ins och M-Del, har blivit möjliga att binda om.

    Det innebär att användare kan koppla kombinationerna till andra funktioner genom Nano-konfigurationen. Förändringen är framför allt användbar för personer som har egna tangentbordslayouter eller vill anpassa redigeraren efter ett särskilt arbetsflöde.

    En liten men praktisk uppdatering

    GNU Nano 9.2 är ingen omfattande funktionsversion. Uppdateringen fokuserar i stället på kompatibilitet, tydligare inställningar och korrigeringar av problem som kan uppstå i ovanliga situationer.

    Den nya terminalkontrollen förhindrar felaktiga starter, medan alternativet --newbuffer gör multibuffertfunktionen enklare att förstå. Samtidigt återkommer några äldre tangentsekvenser som fortfarande används av vana Nano-användare.

    GNU Nano 9.2 finns tillgänglig som källkod för den som vill kompilera programmet manuellt. Övriga användare kan invänta att versionen blir tillgänglig i den egna Linuxdistributionens paketförråd.

    https://www.nano-editor.org

    Nano är även kändo som pico

    $ GNU Nano 9.2 – tekniska fakta

    Version: GNU Nano 9.2

    Kodnamn: Alquézar

    Typ: Terminalbaserad textredigerare

    Licens: GNU General Public License

    • Nano startar inte om standardutmatningen inte är ansluten till en terminal.
    • --newbuffer har lagts till som ett tydligare namn för --multibuffer.
    • set newbuffer kan användas i konfigurationsfilen nanorc.
    • De äldre tangentsekvenserna Ctrl+W, Ctrl+T och Ctrl+/, Ctrl+T fungerar återigen.
    • Problem med uteblivna säkerhetskopior och felaktiga tidsstämplar har rättats.
    • Stödet för gamla Mac-filer med en ensam CR-radbrytning har tagits bort.
    • Alt+Insert och Alt+Delete kan nu bindas om.
    root@linux:~$ nano –newbuffer fil1.txt fil2.txt
    $ GNU Nano 9.2 – tekniska fakta

    Version: GNU Nano 9.2

    Kodnamn: Alquézar

    Typ: Terminalbaserad textredigerare

    Licens: GNU General Public License

    • Nano startar inte om standardutmatningen inte är ansluten till en terminal.
    • --newbuffer har lagts till som ett tydligare namn för --multibuffer.
    • set newbuffer kan användas i konfigurationsfilen nanorc.
    • De äldre tangentsekvenserna Ctrl+W, Ctrl+T och Ctrl+/, Ctrl+T fungerar återigen.
    • Problem med uteblivna säkerhetskopior och felaktiga tidsstämplar har rättats.
    • Stödet för gamla Mac-filer med en ensam CR-radbrytning har tagits bort.
    • Alt+Insert och Alt+Delete kan nu bindas om.
    root@linux:~$ nano –newbuffer fil1.txt fil2.txt
  • Xen 4.22 moderniserar virtualisering för x86 och Arm

    Xen 4.22 är nu släppt med flera förbättringar för moderna x86- och Arm-system. Den nya versionen får bland annat stöd för FRED, bättre skydd mot prestandaproblem, viloläge för virtuella Arm-maskiner och skärpta resursgränser i Xenstore.

    Den öppna hypervisorn Xen har släppts i version 4.22. Uppdateringen förbättrar hanteringen av avbrott på moderna x86-processorer, ger Arm-baserade virtuella maskiner stöd för viloläge och inför nya skydd mot gäster som förbrukar för mycket systemresurser.

    Xen är en så kallad typ 1-hypervisor. Det betyder att programvaran körs direkt ovanpå datorns hårdvara och skapar en grund där flera virtuella maskiner kan köras samtidigt.

    Till skillnad från virtualiseringsprogram som körs inuti ett vanligt operativsystem behöver Xen alltså inget underliggande Windows- eller Linux-system. Det gör tekniken lämplig för bland annat servrar, molntjänster, inbyggda system och miljöer där hög säkerhet och tydlig isolering mellan olika virtuella maskiner är viktigt.

    Med Xen 4.22 får projektet flera nya funktioner för moderna x86- och Arm-system.

    Modernare hantering av avbrott på x86

    En av de största nyheterna är stöd för FRED, en förkortning av Flexible Return and Event Delivery.

    Datorns processor måste hela tiden kunna avbryta det arbete som pågår. Det kan exempelvis ske när ett program gör ett systemanrop, när ett fel inträffar eller när ny information kommer från hårdvaran.

    På x86-plattformen har dessa mekanismer byggts ut under flera årtionden. Resultatet är ett kraftfullt men komplicerat system med många äldre delar som fortfarande måste stödjas.

    FRED är ett modernare försök att förenkla hur processorn hanterar systemanrop, undantag och avbrott. Genom att Xen nu stöder tekniken kan hypervisorn bättre utnyttja funktionerna i nyare x86-processorer.

    För vanliga användare innebär förändringen inte nödvändigtvis någon omedelbar och tydligt märkbar prestandaökning. På längre sikt kan tekniken däremot göra hanteringen av processorhändelser enklare, säkrare och lättare att underhålla.

    Skydd mot virtuella maskiner som låser processorbussen

    Xen 4.22 har även fått stöd för AMD Bus Lock Threshold.

    Vissa atomära processorinstruktioner kan under särskilda förhållanden låsa datorns processorbuss. Sådana låsningar kan behövas för att flera processorkärnor ska kunna arbeta med delade data utan att informationen skadas.

    Problemet är att upprepade busslåsningar kan påverka hela datorns prestanda. En felaktig eller illvillig virtuell maskin skulle därför kunna försämra prestandan även för andra virtuella maskiner på samma server.

    Med AMD Bus Lock Threshold kan Xen upptäcka och begränsa sådant beteende. Funktionen minskar därmed risken för att en enskild gäst påverkar resten av systemet.

    Arm-gäster kan försättas i viloläge

    På Arm-plattformen får virtuella maskiner nu stöd för att pausas och återupptas genom Power State Coordination Interface, PSCI.

    PSCI är ett standardiserat gränssnitt som används för att styra olika energilägen i Arm-baserade system. Med det nya stödet kan en virtuell Arm-maskin försättas i ett vilande tillstånd och senare fortsätta där den slutade.

    Funktionen är särskilt användbar i energikänsliga miljöer, till exempel inbyggda system, mobila plattformar och servrar där energiförbrukningen behöver anpassas efter belastningen.

    Xen har dessutom utökat stödet för Arm Firmware Framework for A-profile till version 1.2. Ramverket används för kommunikation mellan operativsystem, hypervisorer och säker firmware på moderna Arm-system.

    Fortsatt arbete med säkerhetskritiska Arm-system

    Arbetet med stöd för Armv8-R och dess Memory Protection Unit fortsätter.

    Armv8-R riktar sig främst till realtidssystem och säkerhetskritiska miljöer där förutsägbart beteende är viktigare än maximal generell prestanda. Det kan exempelvis handla om fordon, industriella styrsystem och annan utrustning där ett oväntat stopp kan få allvarliga konsekvenser.

    En Memory Protection Unit skiljer sig från den minneshantering som normalt används i persondatorer och servrar. Den är utformad för att skapa tydligt avgränsade minnesområden utan samma typ av avancerad virtuell minneshantering.

    Stödet är ännu inte färdigt, men visar att Xen-projektet vill bli mer användbart även utanför traditionella datacenter.

    RISC-V-stödet är fortfarande under utveckling

    Xen-projektet fortsätter också arbetet med RISC-V.

    RISC-V är en öppen processorarkitektur som blivit allt vanligare inom forskning, inbyggda system och specialutvecklade processorer. Till skillnad från många andra processorarkitekturer kan RISC-V användas och byggas ut utan traditionella licensavgifter.

    Stödet i Xen är dock fortfarande på ett tidigt stadium. Xen 4.22 kan därför ännu inte användas för allmän virtualisering av RISC-V-baserade gästsystem.

    Arbetet lägger däremot grunden för att Xen i framtiden ska kunna köra virtuella maskiner även på denna plattform.

    Xenstore får bättre skydd mot överbelastning

    En annan viktig förändring finns i Xenstore.

    Xenstore är en central tjänst som används av Xen-domäner för att utbyta inställningar och information. Den fungerar ungefär som en gemensam hierarkisk databas där hypervisorn och de virtuella maskinerna kan lagra och läsa konfigurationsvärden.

    I Xen 4.22 införs resurskvoter för varje domän. Det har även införts gränser för hur djupt så kallade bevakningar, eller watches, får byggas upp.

    Syftet är att förhindra att en enskild virtuell maskin använder orimligt mycket minne eller processorkraft i Xenstore. Förbättringen blir särskilt viktig på stora servrar där många virtuella maskiner körs samtidigt.

    Mikrokod kan levereras som en separat modul

    På x86-system kan uppdateringar av processorns mikrokod nu levereras som ett separat Multiboot-paket i CPIO-format.

    Mikrokod kan beskrivas som en låg nivå av programvara inuti processorn. Processortillverkare använder mikrokodsuppdateringar för att rätta fel och i vissa fall minska effekterna av säkerhetsproblem.

    Genom att kunna leverera mikrokoden som en separat startmodul blir det enklare att uppdatera den utan att behöva bygga in den direkt i andra delar av startsystemet.

    Verktyget xenpm har dessutom fått kommandot get-core-temp. Det kan visa temperaturen för enskilda processorkärnor på Intel-processorer som stöder funktionen.

    Utökade tester för funktionell säkerhet

    Xen 4.22 förbättrar även projektets arbete med funktionell säkerhet.

    Versionen innehåller QEMU-baserade verktyg för Software-in-the-Loop-testning. Det innebär att delar av ett system kan testas i en simulerad miljö utan att all fysisk hårdvara behöver finnas tillgänglig.

    Testmiljön kan bland annat användas för att återskapa fel, simulera olika gränssnitt och kontrollera att systemet reagerar på ett förutsägbart sätt.

    Projektet har också lagt till verktyg för kodtäckning. Dessa kan mäta hur stor del av programkoden som faktiskt testas. Stödet sträcker sig från enklare mätningar till Modified Condition/Decision Coverage, en mer avancerad metod som används i säkerhetskritiska system.

    Äldre gränssnitt fortsätter att tas bort

    Utvecklarna har även fortsatt att rensa bort föråldrade gränssnitt och komponenter.

    Sådant arbete ger sällan stora rubriker, men är viktigt för ett långlivat projekt som Xen. När gammal kod tas bort blir systemet enklare att underhålla, och risken minskar för att oanvända funktioner innehåller säkerhetsproblem.

    Xen 4.22 är därför inte bara en version med nya funktioner. Uppdateringen fortsätter också arbetet med att göra hypervisorn mer robust, skalbar och anpassad för moderna processorplattformar.

    Fakta: Vad är en hypervisor?

    En hypervisor är den programvara som skapar och hanterar virtuella datorer.

    Xen är en typ 1-hypervisor och körs direkt på den fysiska hårdvaran. Varje virtuellt operativsystem körs i en egen isolerad domän.

    Den första och mest privilegierade domänen kallas vanligtvis Dom0. Den ansvarar bland annat för administration och åtkomst till fysisk hårdvara. Övriga virtuella maskiner körs normalt som mindre privilegierade gästdomäner, ofta kallade DomU.

    https://wiki.xenproject.org/wiki/Xen_Project_4.22_Release_Notes

    TEKNISKA FAKTA: XEN 4.22
    Programvara: Xen Hypervisor
    Version: 4.22
    Typ: Öppen typ 1-hypervisor
    Arkitekturer: x86, Arm och pågående stöd för RISC-V
    Nyhet för x86: Stöd för Flexible Return and Event Delivery, FRED
    AMD-stöd: AMD Bus Lock Threshold
    Arm-funktion: Viloläge och återupptagning av gäster via PSCI
    Xenstore: Resurskvoter per domän och begränsat bevakningsdjup
    Mikrokod: Kan levereras som en separat Multiboot-modul i CPIO-format
    Temperatur: xenpm get-core-temp visar kärntemperatur på kompatibla Intel-processorer
    Licens: GPL och andra fria licenser beroende på komponent
    > Xen 4.22 förbättrar virtualisering, resurshantering och funktionell säkerhet.
  • GCC säger nej till betydande kod som skapats av AI

    Utvecklare får använda AI för att diskutera idéer, förstå källkod och göra efterforskningar. Men kod som helt eller delvis bygger på material från språkmodeller som ChatGPT, Gemini eller GitHub Copilot ska normalt inte tas emot som bidrag till GNU Compiler Collection.

    GCC Steering Committee, den grupp som leder utvecklingen av GNU Compiler Collection, har antagit en ny policy för användningen av artificiell intelligens och stora språkmodeller.

    GNU Compiler Collection, vanligtvis förkortat GCC, är en samling kompilatorer för bland annat programmeringsspråken C, C++, Fortran och Ada. Programvaran är en central del av många Linuxsystem och används för att omvandla programmerares källkod till körbara program.

    Den nya policyn innebär att GCC tills vidare kommer att avvisa bidrag som innehåller upphovsrättsligt betydande material som har skapats av en språkmodell.

    Det räcker inte att redigera AI-koden

    Reglerna omfattar inte bara kod som kopierats direkt från exempelvis ChatGPT eller GitHub Copilot. Även kod som senare har skrivits om, rättats eller förbättrats av en människa kan omfattas.

    Det avgörande är om den färdiga koden fortfarande bygger på material som ursprungligen skapades av en språkmodell.

    En utvecklare kan alltså inte låta en AI skapa en större funktion, städa upp koden manuellt och därefter behandla resultatet som ett helt självständigt arbete.

    När ett kodbidrag väl har sitt ursprung i AI-genererat material fortsätter det, enligt policyn, att räknas som härlett från detta material.

    AI får fortfarande användas som hjälpmedel

    Policyn innebär inte ett fullständigt förbud mot AI-verktyg.

    Utvecklare får fortfarande använda språkmodeller för att:

    • diskutera programmeringsidéer,
    • förstå befintlig källkod,
    • lära sig mer om ett obekant teknikområde,
    • undersöka möjliga lösningar,
    • genomföra allmän efterforskning.

    Begränsningen gäller när upphovsrättsligt betydande material från språkmodellen faktiskt hamnar i den kod som skickas in till GCC-projektet.

    En utvecklare kan exempelvis fråga en språkmodell hur en viss kompilatorteknik fungerar. Därefter kan utvecklaren själv konstruera och skriva en egen lösning. Det skiljer sig från att låta språkmodellen skapa själva implementationen och sedan använda den som grund för bidraget.

    Vad betyder upphovsrättsligt betydande?

    All kod är inte automatiskt tillräckligt originell eller omfattande för att skyddas av upphovsrätten.

    En mycket enkel ändring, som att rätta ett stavfel, byta ett variabelnamn eller justera en uppenbar felskrivning, kan vara juridiskt obetydlig. Mer omfattande funktioner, algoritmer och implementationer kan däremot betraktas som upphovsrättsligt betydande.

    Policyn innehåller därför vissa begränsade undantag.

    GCC:s ansvariga utvecklare kan acceptera triviala eller juridiskt obetydliga ändringar som har skapats med hjälp av en språkmodell. Ändringen måste fortfarande uppfylla projektets vanliga kvalitetskrav, och användningen av AI ska redovisas tydligt.

    Särskilda regler för testprogram

    AI-genererade testfall kan också behandlas annorlunda än kod som blir en permanent del av GCC.

    Ett testfall består ofta av ett mycket litet program som används för att återskapa ett fel eller kontrollera att kompilatorn beter sig på rätt sätt. Sådan kod är normalt inte en del av kompilatorns egen implementation.

    Därför kan även upphovsrättsligt betydande AI-genererade testfall i vissa situationer accepteras.

    Upphovsrätten är den stora frågan

    Bakgrunden till försiktigheten är osäkerheten kring hur språkmodeller har tränats och vilka rättigheter som gäller för materialet de producerar.

    En språkmodell kan ha tränats på stora mängder offentligt tillgänglig källkod. Det är inte alltid möjligt att avgöra om ett kodförslag är en helt ny konstruktion eller om det ligger nära kod som redan har skrivits av någon annan.

    För ett stort projekt som GCC kan detta skapa både juridiska och praktiska problem. Projektet måste kunna veta att den kod som tas emot får distribueras under GCC:s licens och att bidragsgivaren har rätt att lämna över den.

    En försiktighetsprincip för fri programvara

    Den nya policyn visar att AI kan användas som ett verktyg under utvecklingsarbetet, men att ansvaret fortfarande ligger hos människan.

    För GCC räcker det inte att en utvecklare förstår, granskar eller förbättrar den kod som en språkmodell har skapat. Om ett betydande kodbidrag bygger på AI-genererat material kan det fortfarande avvisas.

    Budskapet till utvecklare är därför tydligt: använd gärna AI för att lära, resonera och undersöka – men skriv den kod som ska skickas in till GCC själv.

    > FAKTA: GCC OCH AI-GENERERAD KOD

    GCC är en samling kompilatorer för bland annat C, C++, Fortran och Ada. GCC används i många Linuxdistributioner och andra fria operativsystem.

    GCC-projektets nya policy innebär att upphovsrättsligt betydande kod som har skapats av en språkmodell normalt inte accepteras som bidrag.

    Policyn gäller även kod som först har skapats av exempelvis ChatGPT, Gemini eller GitHub Copilot och därefter har skrivits om eller förbättrats av en människa.

    AI får fortfarande användas för att diskutera idéer, förstå befintlig kod, göra efterforskningar och lära sig mer om ett teknikområde.

    Triviala ändringar och vissa testfall kan i särskilda fall accepteras. Användningen av AI måste då redovisas tydligt.

  • GNU Binutils 2.47 gör utvecklarnas verktygslåda snabbare och mer flexibel

    GNU-projektet har släppt Binutils 2.47, en ny version av den viktiga verktygssamling som används för att bygga och analysera program i Linux. Uppdateringen ger bland annat bättre stöd för RISC-V, nya möjligheter vid felsökning och snabbare länkning av stora program.

    GNU-projektet har släppt GNU Binutils 2.47, en ny version av den verktygssamling som används för att bygga, länka och undersöka program på Linux och andra Unixliknande operativsystem.

    Binutils arbetar oftast i bakgrunden och märks därför sällan av vanliga datoranvändare. För programmerare, systemutvecklare och skapare av Linuxdistributioner är verktygen däremot mycket viktiga. De används tillsammans med bland annat kompilatorn GCC, standardbiblioteket glibc och felsökaren GDB.

    Vad är GNU Binutils?

    När en programmerare skriver ett program måste källkoden gå igenom flera steg innan den kan köras av datorn.

    Först översätts programkoden till maskinkod. Därefter måste olika delar av programmet kopplas samman till en färdig körbar fil. Binutils innehåller flera av de verktyg som behövs under denna process.

    Bland de mest kända verktygen finns:

    • as – omvandlar assemblerkod till objektfiler.
    • ld – länkar samman objektfiler och bibliotek till färdiga program.
    • objdump – visar information om innehållet i körbara filer och objektfiler.
    • readelf – granskar ELF-filer, som är det vanligaste formatet för körbara program i Linux.
    • ar – skapar och hanterar statiska programbibliotek.

    De flesta utvecklare använder inte alla dessa kommandon direkt. I stället anropas de automatiskt av kompilatorer och byggsystem.

    Enklare felsökning av program

    Både objdump och readelf har fått det nya alternativet:

    --debug-dir=DIR

    Det gör det möjligt att ange en särskild katalog där verktygen ska leta efter separata filer med felsökningsinformation.

    Felsökningsinformation innehåller exempelvis funktionsnamn, variabelnamn och kopplingar mellan maskinkod och programmets ursprungliga källkod. Informationen är mycket användbar när ett program kraschar eller beter sig fel.

    I många Linuxdistributioner lagras felsökningsinformationen separat från själva programmet. Det gör programfilerna mindre, samtidigt som utvecklare fortfarande kan installera den mer detaljerade informationen när den behövs.

    Med det nya alternativet blir det enklare att undersöka program när felsökningsfilerna ligger på en annan plats än normalt.

    Objdump kan visa globala variabler

    Verktyget objdump har även fått alternativet:

    --map-global-vars

    Det kan användas för att visa var globala variabler finns i en objektfil och vilken typ av information de innehåller.

    En global variabel är en variabel som kan användas av flera delar av ett program. Sådana variabler kan ibland göra program svårare att felsöka, eftersom innehållet kan ändras från många olika platser.

    Den nya funktionen kan därför hjälpa utvecklare att förstå hur ett program använder sitt minne och hur olika variabler är placerade i den färdiga programfilen.

    Objektfiler kan behandlas som ett bibliotek

    Länkaren har fått stöd för alternativen:

    --start-lib

    --end-lib

    De gör det möjligt att behandla en grupp objektfiler ungefär som om de låg i ett statiskt bibliotek.

    Ett statiskt bibliotek är normalt en samling färdigkompilerade objektfiler som har packats ihop i en arkivfil. Med de nya alternativen behöver utvecklaren inte alltid skapa en sådan arkivfil först.

    Det kan förenkla byggprocessen, särskilt i stora projekt där många mindre objektfiler ska kopplas samman.

    Länkaren tar då endast med de objektfiler som verkligen behövs, på ungefär samma sätt som när ett vanligt statiskt bibliotek används.

    Snabbare länkning kan ge större programfiler

    BFD-länkaren stöder nu optimeringsnivån:

    -O 0

    När denna nivå används slutar länkaren att slå samman innehållet i vissa sektioner som innehåller identiska eller liknande data.

    Normalt försöker länkaren minska storleken på det färdiga programmet genom att kombinera exempelvis identiska textsträngar eller annan återkommande information.

    Det arbetet kan dock ta tid, särskilt när mycket stora program ska byggas.

    Genom att använda -O 0 kan länkningen därför gå betydligt snabbare. Nackdelen är att det färdiga programmet kan bli större eftersom information som hade kunnat delas i stället sparas flera gånger.

    Det blir alltså en avvägning mellan byggtid och filstorlek.

    Funktionen kan vara särskilt användbar under utveckling, när ett program kompileras och länkas om många gånger. Inför en slutlig utgåva kan utvecklaren sedan välja en högre optimeringsnivå för att skapa en mindre programfil.

    Förbättrat stöd för RISC-V

    GNU Binutils 2.47 utökar även stödet för processorarkitekturen RISC-V.

    RISC-V är en öppen processorarkitektur. Till skillnad från flera traditionella processorplattformar kan den användas och vidareutvecklas utan att tillverkare behöver betala licensavgifter för själva instruktionsuppsättningen.

    Arkitekturen används bland annat i mikrokontroller, inbyggda system, forskningsprojekt, servrar och experimentella persondatorer.

    Den nya versionen av Binutils innehåller stöd för flera ytterligare RISC-V-utökningar, däribland:

    • zalasr 1.0
    • svrsw60t59b 1.0
    • zvabd 1.0
    • smpmpmt 1.0

    Stöd har också lagts till för flera instruktioner som utför vektoriella punktprodukter.

    Vektorberäkningar gör det möjligt för processorn att bearbeta flera tal samtidigt i stället för ett tal i taget. Det är särskilt användbart inom områden som bildbehandling, artificiell intelligens, vetenskapliga beräkningar och signalbehandling.

    Punktprodukter är en vanlig matematisk operation inom exempelvis maskininlärning. Bättre stöd för sådana instruktioner gör det möjligt för utvecklare att skapa program som mer effektivt utnyttjar moderna RISC-V-processorer.

    Äldre 32-bitars S/390 fasas ut

    Stödet för den 32-bitars IBM S/390-plattformen har nu markerats som föråldrat.

    Det innebär inte nödvändigtvis att stödet försvinner omedelbart, men det är en tydlig signal om att det kan tas bort i en framtida version.

    Den modernare 64-bitarsarkitekturen S/390x påverkas inte. Den fortsätter att stödjas och underhållas.

    S/390 och S/390x används främst i IBM:s stordatorsystem. Att den äldre 32-bitarsversionen fasas ut är därför ett naturligt steg när allt fler system använder 64-bitarsprocessorer och modernare programvara.

    En viktig uppdatering som arbetar i bakgrunden

    GNU Binutils 2.47 innehåller inga funktioner som vanliga datoranvändare kommer att se direkt på skrivbordet. Uppdateringen är ändå betydelsefull.

    Nästan alla program i en Linuxdistribution har vid något tillfälle passerat genom en assembler, länkare eller något annat verktyg från Binutils.

    Förbättringarna kan ge utvecklare snabbare byggprocesser, bättre möjligheter att undersöka programfiler och utökat stöd för nya processorinstruktioner.

    GNU Binutils 2.47 finns tillgänglig som källkod från GNU-projektets servrar. Användare av Linuxdistributioner med löpande uppdateringar kan räkna med att versionen dyker upp i pakethanteraren när distributionernas utvecklare har hunnit testa och paketera den.

    https://lists.gnu.org/archive/html/info-gnu/2026-07/msg00006.html

    Fakta: GNU Binutils 2.47

    • Utvecklare: GNU-projektet
    • ”`
    • Typ av programvara: Verktyg för assemblering, länkning och analys av binära filer
    • Viktiga verktyg: as, ld, objdump, readelf och ar
    • Nyheter: Förbättrad felsökning, nya länkaralternativ och snabbare länkning
    • Processorstöd: Utökat stöd för flera nya RISC-V-instruktioner
    • Utfasning: Stödet för 32-bitars IBM S/390 har markerats som föråldrat
    • Licens: Fri programvara inom GNU-projektet
    • ”`
  • Ubuntu 26.04 LTS får modernare stöd för virtuella datorer

    Canonical inför en valfri virtualiseringsstack i Ubuntu 26.04 LTS. Den gör det möjligt att använda nyare versioner av QEMU, libvirt och tillhörande firmware utan att behöva lämna den stabila LTS-versionen.

    Canonical inför en ny valfri virtualiseringsmiljö i Ubuntu 26.04 LTS. Den gör det möjligt att använda nyare versioner av bland annat QEMU, libvirt, EDK2 och SeaBIOS utan att behöva lämna den stabila LTS-versionen av Ubuntu.

    Ny teknik på en stabil grund

    Ubuntu LTS är utvecklat för datorer och servrar som behöver vara stabila under lång tid. En nackdel med detta är att vissa program och systemkomponenter kan hinna bli äldre innan nästa LTS-version släpps.

    Sedan tidigare använder Ubuntu så kallade HWE-kärnor, Hardware Enablement, för att ge en LTS-version stöd för nyare hårdvara. Nu utvidgas samma princip till de program och komponenter som används för virtualisering.

    Den nya virtualiseringsstacken innehåller bland annat qemu-hwe, libvirt-hwe, edk2-hwe och seabios-hwe.

    QEMU används för att köra och emulera virtuella datorer. Libvirt används för att skapa och administrera virtuella maskiner. EDK2 innehåller bland annat OVMF, som fungerar som virtuell UEFI-firmware, medan SeaBIOS erbjuder traditionellt BIOS-stöd.

    Det innebär att själva operativsystemet kan ligga kvar på Ubuntu 26.04 LTS, samtidigt som virtualiseringsmiljön får tillgång till modernare teknik.

    Uppdateras var sjätte månad

    Under de första två åren efter lanseringen av Ubuntu 26.04 LTS planerar Canonical att uppdatera virtualiseringsstacken ungefär var sjätte månad.

    De nya versionerna kommer först att testas i Ubuntus kortlivade mellanversioner. När de har provats och bedömts som tillräckligt stabila kan de senare göras tillgängliga för Ubuntu 26.04 LTS genom HWE-paketen.

    På så sätt kan en organisation använda en stabil LTS-installation och samtidigt få modernare virtualiseringsteknik.

    Förbättrat skydd för virtuella datorer

    Ubuntu 26.04 LTS har stöd för säkerhetsteknikerna AMD SEV-SNP och Intel TDX.

    Teknikerna används för så kallad konfidentiell databehandling. Syftet är att skydda informationen i en virtuell dator även när den behandlas i arbetsminnet.

    Vanligtvis skyddas känslig information genom kryptering när den lagras på en hårddisk eller skickas över ett nätverk. När informationen används måste den däremot normalt dekrypteras.

    Med tekniker som SEV-SNP och TDX kan minnet i den virtuella datorn skyddas bättre mot andra delar av systemet, inklusive värddatorn och dess administratörer.

    Det kan vara viktigt för myndigheter, reglerade verksamheter, molntjänster, behandling av känsliga personuppgifter och konfidentiell AI-bearbetning.

    Flera funktioner inom området är fortfarande under utveckling. Den nya HWE-modellen gör det lättare att införa förbättringar i Ubuntu 26.04 LTS efter hand som de blir tillgängliga.

    Den nya stacken är valfri

    Vanliga installationer av Ubuntu 26.04 LTS fortsätter att använda de ordinarie virtualiseringspaketen.

    En administratör måste själv välja att installera HWE-varianterna. Det betyder att befintliga system inte automatiskt byter till nyare versioner av QEMU, libvirt eller firmware.

    Det minskar risken för oväntade förändringar i redan fungerande servermiljöer.

    Ett verktyg håller ihop installationen

    Canonical tillhandahåller även verktyget ubuntu_virt_helper. Det hjälper administratören att hantera virtualiseringsstacken som en sammanhängande enhet.

    QEMU, libvirt och den virtuella datorns firmware är beroende av varandra. Om bara en komponent uppgraderas kan resultatet bli en blandning av versioner som inte är testade tillsammans.

    Verktyget ska därför minska risken för ofullständiga eller inkonsekventa kombinationer av paket.

    Mindre behov av att uppgradera hela servern

    Tidigare har organisationer som behövt den senaste virtualiseringstekniken ofta haft två alternativ: att uppgradera värdservrarna till en kortlivad Ubuntu-version eller att vänta på nästa LTS-utgåva.

    Den nya virtualiseringsstacken erbjuder en mellanväg.

    Servern kan fortsätta använda Ubuntu 26.04 LTS som stabil grund, medan virtualiseringsprogrammen uppdateras i snabbare takt. Det kan ge stöd för nya processorer, bättre säkerhetsfunktioner och modernare virtuella maskiner utan att hela operativsystemet behöver bytas ut.

    För verksamheter som driver många virtuella servrar kan detta innebära både enklare underhåll och snabbare tillgång till ny teknik.

    https://canonical.com/blog/ubuntu-virtualization-hwe-stack-confidential-computing

    > TEKNISK FAKTARUTA

    Distribution: Ubuntu 26.04 LTS

    Funktion: Valfri HWE-stack för virtualisering

    HWE: Hardware Enablement

    Paket: qemu-hwe, libvirt-hwe, edk2-hwe och seabios-hwe

    Virtuell UEFI: OVMF via EDK2

    Uppdateringsintervall: Ungefär var sjätte månad under de första två åren

    Säkerhetsteknik: AMD SEV-SNP och Intel TDX

    Hanteringsverktyg: ubuntu_virt_helper

    Installation: HWE-stacken är valfri och aktiveras inte automatiskt

    Syfte: Att ge Ubuntu 26.04 LTS tillgång till modernare virtualiseringsteknik utan att hela operativsystemet behöver uppgraderas till en kortlivad Ubuntu-version.

  • JOPDF – kostnadsfri PDF-redigering för Linux, Windows och macOS

    JOPDF är en kostnadsfri PDF-redigerare för Linux, Windows och macOS som gör det möjligt att ändra text och bilder direkt i PDF-filer. Programmet innehåller även verktyg för konvertering, komprimering, kommentarer, signering och sidhantering. Trots att JOPDF är gratis är det proprietär programvara och inte öppen källkod.

    Att läsa PDF-filer i Linux är sällan något problem. Det finns gott om program som kan öppna dokument, markera text och lägga till enklare kommentarer. Men den som vill ändra den befintliga texten eller byta ut bilder i en PDF-fil har betydligt färre kostnadsfria alternativ.

    PDF-redigeraren JOPDF försöker fylla den luckan. Programmet finns för Linux, Windows och macOS och erbjuder funktioner som annars ofta kräver en betald prenumeration.

    PDF-filer kan vara svåra att redigera

    PDF-formatet skapades för att dokument skulle se likadana ut oavsett dator, operativsystem eller skrivare. Det är en av anledningarna till att formatet används för exempelvis fakturor, blanketter, manualer och myndighetsdokument.

    Samtidigt gör denna fasta struktur att PDF-filer ofta är betydligt svårare att redigera än vanliga dokument från ordbehandlingsprogram.

    Många kostnadsfria PDF-program fungerar därför främst som läsare. De kan visa dokument och ibland lägga till markeringar, men de kan inte ändra det ursprungliga innehållet.

    JOPDF skiljer sig genom att användaren kan redigera befintlig text, bilder och länkar direkt i dokumentet.

    Ändra text och bilder

    I JOPDF går det att ändra textens innehåll och utseende. Användaren kan bland annat välja:

    • typsnitt
    • textstorlek
    • färg
    • formatering
    • placering

    Programmet kan även användas för att arbeta med bilder. Bilder kan läggas till, bytas ut, beskäras, roteras och storleksändras.

    Det kan vara användbart när ett äldre informationsblad behöver uppdateras, en logotyp ska ersättas eller ett felaktigt telefonnummer behöver rättas utan att hela dokumentet skapas om från början.

    Kommentarer, markeringar och signaturer

    Utöver direkt redigering innehåller JOPDF flera verktyg för granskning och dokumenthantering.

    Det går exempelvis att:

    • markera text
    • lägga till kommentarer
    • rita i dokumentet
    • infoga stämplar
    • fylla i formulär
    • lägga till elektroniska signaturer

    Sådana funktioner kan vara användbara när flera personer granskar ett dokument eller när en blankett ska fyllas i och skickas tillbaka digitalt.

    En elektronisk signatur i ett PDF-program är dock inte automatiskt samma sak som en juridiskt verifierad digital signatur. Säkerheten och bevisvärdet beror på vilken typ av signeringsmetod som används.

    Konvertering mellan olika filformat

    JOPDF kan även konvertera PDF-dokument till Microsoft Word-format. Det kan underlätta när innehållet behöver bearbetas mer omfattande i ett ordbehandlingsprogram.

    Programmet kan dessutom skapa PDF-filer från vanliga bildformat, bland annat:

    • JPG
    • PNG
    • HEIC

    Det innebär exempelvis att fotograferade dokument eller bilder från en mobiltelefon kan samlas i en PDF-fil.

    Resultatet vid konvertering från PDF till Word kan variera. Enkla dokument brukar vara lättare att återskapa än avancerade dokument med tabeller, flera spalter, ovanliga typsnitt eller komplicerad sidlayout.

    Verktyg för att organisera dokument

    JOPDF innehåller också flera funktioner för att hantera PDF-filens sidor.

    Användaren kan:

    • slå samman flera PDF-filer
    • dela upp ett dokument
    • ta bort sidor
    • rotera sidor
    • beskära sidor
    • ändra sidordningen
    • komprimera stora PDF-filer

    Sidorna kan flyttas med hjälp av dra-och-släpp, vilket gör det enklare att ordna om ett dokument visuellt.

    Komprimering kan vara användbart när en PDF-fil är för stor för att skickas med e-post eller laddas upp till en webbplats. En kraftig komprimering kan dock försämra kvaliteten på bilder och inskannad text.

    Lösenord och begränsningar

    Programmet kan lösenordsskydda PDF-filer. Det går även att ange begränsningar för kopiering, redigering och utskrift.

    Sådana begränsningar kan försvåra obehörig användning, men de bör inte ses som ett fullständigt skydd för mycket känslig information. Säkerheten beror bland annat på krypteringsmetoden och hur starkt lösenordet är.

    Dokumenten behandlas lokalt

    Enligt JOPDF behandlas dokumenten lokalt på användarens dator. De flesta redigeringsfunktionerna ska därför kunna användas utan att filerna laddas upp till en extern server.

    Det är en viktig skillnad jämfört med webbaserade PDF-tjänster, där dokumentet måste skickas över internet för att bearbetas.

    Lokal behandling kan ge bättre kontroll över känsliga dokument och gör det möjligt att arbeta utan internetanslutning. Vissa funktioner kan däremot fortfarande vara beroende av en aktiv internetuppkoppling.

    Gratis betyder inte öppen källkod

    JOPDF uppger att programmet är helt kostnadsfritt. Det ska inte krävas någon registrering eller prenumeration, och programmet ska inte lägga till vattenstämplar eller låsa vissa funktioner bakom en betalversion.

    Men kostnadsfritt är inte samma sak som fri programvara.

    JOPDF är ett proprietärt program, vilket innebär att källkoden inte är öppet tillgänglig. Licensen tillåter användaren att installera och använda programmet men begränsar bland annat:

    • modifiering
    • vidare distribution
    • bakåtkompilering
    • dekompilering
    • försök att återskapa programmets källkod

    Användaren får alltså använda programmet utan att betala, men får inte samma rättigheter som med programvara som distribueras under en fri eller öppen källkodslicens.

    Detta kan vara viktigt för Linux-användare som inte bara bedömer program efter pris och funktioner, utan även efter insyn, licensvillkor och möjligheten att granska källkoden.

    Finns som DEB-paket för Linux

    Linux-versionen distribueras som DEB-paket och finns för både AMD64 och ARM64.

    AMD64-versionen är avsedd för de flesta vanliga stationära och bärbara datorer med Intel- eller AMD-processor. ARM64-versionen kan användas på kompatibla datorer med ARM-baserade processorer.

    DEB-paket används främst av Debianbaserade Linuxdistributioner, exempelvis:

    • Debian
    • Ubuntu
    • Linux Mint

    JOPDF finns också för Windows och macOS. Programmet har ett liknande gränssnitt och ungefär samma funktioner på de tre operativsystemen.

    Ett intressant alternativ för avancerad PDF-redigering

    JOPDF kan vara ett intressant alternativ för användare som behöver mer än en vanlig PDF-läsare men som inte vill betala för Adobe Acrobat eller någon annan kommersiell PDF-svit.

    Programmet kombinerar redigering, konvertering, kommentarsverktyg, komprimering och sidhantering i en och samma skrivbordsapplikation.

    Samtidigt bör användaren känna till att programmet är proprietärt. Det är gratis att använda, men det är inte fri programvara och källkoden kan inte granskas eller förändras av användarna.

    För många är funktionerna och avsaknaden av abonnemang sannolikt det viktigaste. För andra kan den slutna källkoden vara ett avgörande skäl att i stället välja ett öppet alternativ.

    https://www.jopdf.com

    > TEKNISKA FAKTA: JOPDF
    Program: JOPDF
    Programtyp: PDF-redigerare
    Operativsystem: Linux, Windows och macOS
    Linuxpaket: DEB
    Arkitekturer: AMD64 och ARM64
    Pris: Kostnadsfritt
    Licens: Proprietär programvara
    Öppen källkod: Nej
    Registrering: Krävs inte
    Dokumenthantering: Behandlas huvudsakligen lokalt på datorn
    Funktioner: Redigering, konvertering, komprimering, kommentarer, signering och sidhantering
    $ status: redo_
  • Ventoy 1.1.17 gör multiboot ännu enklare – bättre Secure Boot och stöd för fler operativsystem

    Ventoy har släppts i version 1.1.17 med förbättrat stöd för Secure Boot, utökad kompatibilitet med fler operativsystem och flera viktiga felrättningar. Uppdateringen innehåller inga stora nya funktioner, men gör det populära multiboot-verktyget stabilare och mer tillförlitligt för både Linux-entusiaster och systemadministratörer.

    Den populära öppen källkods-lösningen Ventoy har uppdaterats till version 1.1.17. Även om det inte handlar om någon stor ny version innehåller uppdateringen flera förbättringar som gör verktyget stabilare, säkrare och kompatibelt med fler operativsystem.

    För den som ofta installerar Linux, testar olika operativsystem eller arbetar med felsökning är Ventoy ett av de mest uppskattade verktygen. Istället för att formatera ett USB-minne varje gång ett nytt installationsmedia ska skapas räcker det med att kopiera ISO-filer direkt till USB-minnet. När datorn startas visas en meny där användaren väljer vilket operativsystem som ska startas.

    Förbättrad Secure Boot

    Den största nyheten i Ventoy 1.1.17 är en optimering av stödet för Secure Boot.

    Secure Boot är en säkerhetsfunktion i moderna UEFI-baserade datorer. Funktionen kontrollerar att endast programvara med en godkänd digital signatur får starta under uppstarten. Syftet är att skydda datorn mot skadlig kod som försöker infektera systemet redan innan operativsystemet har laddats.

    Ventoy har sedan tidigare haft stöd för Secure Boot, men i version 1.1.17 har utvecklarna förbättrat processen så att uppstarten fungerar smidigare på fler datorer och med färre kompatibilitetsproblem.

    Stöd för fler operativsystem

    Version 1.1.17 utökar också listan över operativsystem som fungerar direkt med Ventoy.

    Två nya system har lagts till:

    • Athena OS – en Linux-distribution baserad på Arch Linux med fokus på cybersäkerhet, penetrationstestning och digital forensik.
    • EulerOS – ett Linux-baserat operativsystem utvecklat av Huawei och främst avsett för servrar och företagsmiljöer.

    För användare som arbetar med säkerhet, laboratoriemiljöer eller företagsservrar innebär detta att dessa system nu kan startas direkt från ett Ventoy-minne utan specialanpassningar.

    Flera kompatibilitetsproblem lösta

    Utöver de nya funktionerna innehåller uppdateringen flera viktiga felrättningar.

    Bland annat har utvecklarna åtgärdat:

    • problem där vissa versioner av UOS inte kunde starta,
    • ett startfel i den senaste versionen av GhostBSD,
    • ett fel som gjorde att Proxmox VE inte kunde starta efter installation när Ventoys GRUB2-läge användes.

    För användare som installerar virtualiseringsplattformar eller testar olika BSD-system innebär detta en betydligt smidigare upplevelse.

    Förbättringar under huven

    Även om de flesta användare aldrig märker dem direkt har flera tekniska förbättringar gjorts.

    Utvecklarna har bland annat:

    • rättat ett logiskt fel i funktionen disk_write,
    • infört mer detaljerad loggning vid Live Injection, vilket förenklar felsökning,
    • förbättrat installationsskriptet Ventoy2Disk.sh så att PATH-variabler hanteras korrekt,
    • löst problem med identifiering av fdisk på system som använder BusyBox,
    • uppdaterat ett antal språköversättningar.

    Dessa förändringar gör Ventoy mer robust, särskilt i automatiserade miljöer och på mindre Linux-system.

    Enkel uppgradering

    En uppskattad egenskap hos Ventoy är att programmet kan uppgraderas utan att USB-minnet behöver formateras.

    Det betyder att användaren normalt bara behöver uppdatera Ventoy-installationen. Alla ISO-filer som redan finns på USB-minnet ligger kvar och kan användas precis som tidigare, vilket sparar både tid och arbete.

    Ett verktyg som fortsätter utvecklas

    Ventoy har på bara några år blivit ett självklart verktyg för många Linux-användare, systemadministratörer och tekniker. Kombinationen av enkel användning, brett stöd för operativsystem och kontinuerliga förbättringar har gjort projektet till ett av de mest populära verktygen för att skapa multiboot-USB-minnen.

    Version 1.1.17 är kanske ingen revolutionerande uppdatering, men den visar att projektet fortsätter att utvecklas med fokus på stabilitet, kompatibilitet och användarvänlighet. För den som använder Ventoy regelbundet är det därför en uppdatering som är väl värd att installera.

    https://www.ventoy.net/en/index.html

    $ teknisk_faktaruta –ventoy-1.1.17
    Program: Ventoy
    Version: 1.1.17
    Typ: Verktyg för multiboot-USB
    Licens: Öppen källkod
    Plattformar: Linux och Windows
    Startmiljö: BIOS och UEFI
    Secure Boot: Förbättrad och optimerad hantering
    Nytt OS-stöd: Athena OS och vissa versioner av EulerOS
    Rättade startproblem: UOS, GhostBSD och Proxmox VE
    Övriga förbättringar: BusyBox, fdisk, PATH-hantering och utökad loggning
    Uppgradering: Befintliga ISO-filer kan ligga kvar på USB-minnet
    root@linux:~# ventoy –version
    Ventoy 1.1.17
  • wp2shell – fyller din webbplats med spam

    En allvarlig säkerhetsbrist i WordPress gjorde det möjligt för angripare att kringgå inloggningen och i värsta fall ta kontroll över hela webbplatsen. Sårbarheten, som kallas wp2shell, visar att ett starkt lösenord inte alltid räcker när felet finns i själva WordPress-kärnan.

    WordPress används till allt från personliga bloggar till företagswebbplatser, webbutiker och stora nyhetssajter. Systemets popularitet är en styrka, men den innebär också att en säkerhetsbrist snabbt kan bli intressant för angripare över hela världen.

    I juli 2026 publicerades säkerhetsuppdateringar för två allvarliga sårbarheter i själva WordPress-kärnan. Den farligaste angreppskedjan fick namnet wp2shell. Den kunde i vissa versioner användas utan giltigt användarnamn, utan lösenord och utan att webbplatsen hade något sårbart tillägg installerat.

    Angriparen behövde alltså inte först knäcka ett svagt lösenord. I stället kunde WordPress luras att ge en obehörig begäran större rättigheter än den skulle ha haft.

    WordPress publicerade version 7.0.2 den 17 juli 2026 och beskrev uppdateringen som så viktig att framtvingade automatiska uppdateringar aktiverades för berörda installationer. WordPress 6.9 rättades samtidigt genom version 6.9.5.

    WordPress är mer än en webbsida

    För en vanlig besökare kan WordPress se ut som ett program där en administratör loggar in, skriver ett inlägg och trycker på knappen ”Publicera”.

    Bakom den synliga administrationspanelen finns emellertid många andra funktioner. Mobilappar, redigeringsverktyg och externa publiceringssystem kan kommunicera med WordPress genom ett programmeringsgränssnitt som kallas REST API.

    Ett sådant gränssnitt kan exempelvis användas för att:

    • läsa offentliga inlägg,
    • hämta bilder och kategorier,
    • uppdatera innehåll,
    • skapa nya inlägg,
    • hantera användare.

    REST API är alltså inte ett säkerhetsproblem i sig. Det är en normal och viktig del av WordPress.

    Säkerheten bygger på att WordPress kontrollerar vem som skickar en begäran och om personen eller programmet har rätt att utföra den önskade åtgärden. Vem som helst får vanligtvis läsa offentliga inlägg, men endast en behörig användare ska kunna skapa administratörskonton eller installera programkod.

    Ett kuvert med flera blanketter

    WordPress REST API innehåller en så kallad batchfunktion. Med den kan ett program skicka flera API-anrop i samma paket.

    Det kan jämföras med att lämna ett kuvert med flera blanketter till en myndighet. Handläggaren öppnar kuvertet, granskar varje blankett och skickar den vidare till rätt avdelning.

    En blankett kanske ska till folkbokföringen, en annan till bygglovsenheten och en tredje till ekonomiavdelningen. Systemet måste hålla reda på vilken blankett som hör ihop med vilken kontroll och vilken handläggare.

    I de sårbara WordPress-versionerna kunde denna sortering komma ur takt.

    Om en felaktig begäran placerades på rätt ställe i paketet kunde WordPress blanda ihop de efterföljande begärandena med fel funktioner. En begäran kunde därmed behandlas av en annan del av systemet än den först hade kontrollerats för.

    Detta kallas ungefär för route confusion, eller sammanblandning av API-sökvägar.

    Problemet fanns i WordPress batchhantering och kombinerades med en SQL-injektionssårbarhet. WordPress beskriver säkerhetsfelet som en sammanblandning av REST API:s batchvägar och SQL-injektion som kunde leda till fjärrkörning av kod.

    När data förvandlas till instruktioner

    WordPress lagrar bland annat inlägg, användare och inställningar i en databas. För att hämta information ur databasen används språket SQL.

    Ett mycket förenklat kommando kan se ut så här:

    Hämta inlägget med nummer 10.

    Normalt ska information som en besökare skickar behandlas som data. Ett inmatat namn ska vara ett namn och ett inmatat nummer ska vara ett nummer.

    Vid en SQL-injektion lyckas angriparen få delar av sin inmatning att behandlas som instruktioner till databasen.

    Det kan liknas vid att någon fyller i följande på en blankett:

    Hämta kund nummer 10 – och lämna därefter ut hela arkivet.

    Ett säkert system ska förstå att allt som står i fältet bara är information. I ett sårbart system kan den extra texten i stället bli en instruktion.

    I wp2shell-angreppet kunde sammanblandningen i batchfunktionen göra att angriparens information nådde databasfunktionen utan den normala kontrollen. Därmed öppnades vägen för SQL-injektion.

    Från databasfel till administratör

    En SQL-injektion ger inte automatiskt full kontroll över en webbserver. Angreppet behövde därför genomföras i flera steg.

    Genom att manipulera de objekt som WordPress skapade från databasens sökresultat kunde angriparen få systemet att arbeta med förfalskad information. Funktioner för bland annat cachelagring, publicering och interna sparningar kunde sedan utnyttjas för att skriva tillbaka informationen till databasen.

    Angreppskedjan var komplicerad, men resultatet var enkelt att förstå: WordPress kunde under ett kort ögonblick luras att agera som en administratör.

    Under detta ögonblick kunde en tidigare nekad begäran om att skapa en ny användare behandlas på nytt. Den här gången trodde WordPress att begäran kom från en administratör.

    Angriparen kunde då skapa ett eget administratörskonto utan att känna till något befintligt lösenord.

    Det ursprungliga underlaget beskriver hur en anonym angripare kunde ta sig från en felaktigt behandlad batchbegäran till SQL-injektion, ett förfalskat administratörsläge och slutligen fjärrkörning av kod.

    Vad betyder wp2shell?

    Namnet wp2shell kan ungefär uttydas som:

    Från WordPress till ett kommandoskal.

    Ett kommandoskal, ofta kallat shell, gör det möjligt att köra kommandon i serverns operativsystem.

    Det är betydligt allvarligare än att en angripare bara kan publicera ett reklaminlägg. Med tillräcklig kontroll kan angriparen exempelvis:

    • skapa nya administratörer,
    • installera skadliga tillägg,
    • ändra WordPress-filer,
    • läsa känslig information,
    • placera ut bakdörrar,
    • ändra webbplatsens innehåll,
    • omdirigera besökare,
    • använda servern för fortsatta angrepp.

    Den här typen av sårbarhet kallas Remote Code Execution, förkortat RCE. På svenska brukar det beskrivas som fjärrkörning av kod.

    När angreppet kan startas innan angriparen har loggat in kallas det pre-authentication RCE.

    Reklaminlägget är ofta bara ett symtom

    En webbplatsägare kan först upptäcka intrånget genom att ett okänt reklaminlägg dyker upp på webbplatsen.

    Det är då lätt att tro att någon bara har kommit över lösenordet till ett redaktörskonto. Men reklaminlägget kan vara det synliga resultatet av ett betydligt allvarligare intrång.

    Efter att angriparen har skapat ett administratörskonto kan WordPress vanliga publiceringsfunktioner användas. Ett nytt inlägg kan exempelvis skapas genom den normala REST API-adressen:

    /wp-json/wp/v2/posts

    REST API är i det läget inte själva säkerhetsbristen. Det är det legitima publiceringsverktyg som angriparen använder efter att redan ha skaffat sig behörighet.

    Angriparen kan också ha skapat ett applikationslösenord, en giltig inloggningssession eller en bakdörr i en PHP-fil. Därför kan reklamen fortsätta att publiceras även om webbplatsägaren byter sitt vanliga lösenord.

    Ett nytt lösenord städar inte servern

    Att byta lösenord är alltid klokt efter ett misstänkt intrång, men det är inte tillräckligt.

    En angripare kan ha lämnat efter sig:

    • nya administratörskonton,
    • applikationslösenord,
    • aktiva inloggningscookies,
    • ändrade teman,
    • manipulerade tillägg,
    • skadliga PHP-filer,
    • schemalagda aktiviteter,
    • kod i databasen,
    • fristående bakdörrar.

    En säkerhetsuppdatering stänger den ursprungliga luckan, men tar inte automatiskt bort sådant som installerades före uppdateringen.

    Säkerhetsföretaget Wiz uppgav den 20 juli 2026 att sårbarheten redan utnyttjades mot internetanslutna WordPress-installationer. Bland observationerna fanns uppladdade skadliga tillägg och PHP-bakdörrar som kunde ge fortsatt åtkomst till servrarna.

    En webbplats som kan ha angripits bör därför betraktas som komprometterad tills den har undersökts och sanerats.

    Vilka versioner berördes?

    Den fullständiga wp2shell-kedjan berörde följande WordPress-versioner:

    WordPress-versionStatus
    6.9.0–6.9.4Sårbara för den fullständiga angreppskedjan
    6.9.5Säkerhetsrättad
    7.0.0–7.0.1Sårbara för den fullständiga angreppskedjan
    7.0.2Säkerhetsrättad

    WordPress 6.8.0–6.8.5 berördes av den separata SQL-injektionssårbarheten, men inte av hela RCE-kedjan. Den grenen rättades genom WordPress 6.8.6. Versioner före WordPress 6.8 uppgavs inte vara berörda av dessa två säkerhetsproblem.

    Så kan ett angrepp synas

    Ett misstänkt anrop i webbserverns accesslogg kan exempelvis rikta sig mot:

    /wp-json/batch/v1

    eller:

    /?rest_route=/batch/v1

    I vissa publika angreppsverktyg har texten wp2shell använts som User-Agent.

    En sådan text är inte ensam ett säkert bevis, eftersom en User-Agent enkelt kan ändras. Men misstanken stärks om trafiken samtidigt följs av exempelvis:

    • nya administratörskonton,
    • okända tillägg,
    • ändrade PHP-filer,
    • anrop till administrationspanelen,
    • nya publicerade inlägg,
    • webbserverprocesser som startar kommandoskal.

    I observerade angrepp har webbservern exempelvis skapat nya tilläggskataloger och startat skal för att köra kommandon på Linux-servern. Underlaget rekommenderar därför att man inte enbart letar efter ett bestämt filnamn, eftersom angriparen enkelt kan byta namn på sina filer. Beteendet är ofta en bättre indikator än namnet.

    Vad bör webbplatsägaren göra?

    Det första steget är att omedelbart kontrollera och uppdatera WordPress.

    Med WP-CLI kan versionen visas med:

    wp core version --allow-root

    WordPress kan uppdateras med:

    wp core update --allow-root

    En installation i 6.9-serien ska minst använda version 6.9.5. En installation i 7.0-serien ska minst använda version 7.0.2. WordPress rekommenderar att säkerhetsuppdateringarna installeras omedelbart.

    Därefter bör webbplatsens användarkonton, applikationslösenord, aktiva sessioner, tillägg, teman och filer granskas.

    WordPress kärnfiler kan kontrolleras mot officiella kontrollsummor:

    wp core verify-checksums --allow-root

    Tillägg från WordPress.org kan i många fall kontrolleras med:

    wp plugin verify-checksums --all --allow-root

    Det är också lämpligt att leta efter oväntade PHP-filer i uppladdningskatalogen:

    find wp-content/uploads -type f -iname '*.php'

    Okända administratörer ska undersökas. Applikationslösenord bör återkallas och WordPress säkerhetsnycklar kan bytas för att göra befintliga inloggningscookies ogiltiga.

    Vid ett bekräftat intrång är den säkraste lösningen ofta att återställa webbplatsen från en verifierat ren säkerhetskopia, installera om WordPress-kärnan och betrodda tillägg samt byta samtliga relevanta lösenord och nycklar.

    Säkerhet handlar om mer än lösenord

    wp2shell visar varför ett starkt lösenord inte är ett fullständigt skydd.

    Lösenordet skyddar den normala ingången till administrationspanelen. Men en allvarlig programvarusårbarhet kan innebära att angriparen hittar en helt annan väg in.

    Det kan jämföras med ett hus där ytterdörren har ett mycket avancerat lås, samtidigt som ett konstruktionsfel gör det möjligt att öppna en servicelucka från utsidan.

    Lösningen är därför både starka inloggningsuppgifter och väl underhållen programvara:

    • använd unika och starka lösenord,
    • aktivera tvåfaktorsautentisering,
    • håll WordPress uppdaterat,
    • uppdatera teman och tillägg,
    • ta regelbundna säkerhetskopior,
    • granska användarkonton,
    • övervaka loggar och filändringar,
    • ta bort programvara som inte används.

    Sammanfattning

    wp2shell var en allvarlig angreppskedja i själva WordPress-kärnan. Genom att kombinera en sammanblandning i REST API:s batchfunktion med SQL-injektion kunde en anonym angripare i vissa WordPress-versioner kringgå normala säkerhetskontroller.

    Angreppet kunde leda till att ett nytt administratörskonto skapades och att angriparen därefter installerade kod på webbservern.

    De främst berörda versionerna var WordPress 6.9.0–6.9.4 och WordPress 7.0.0–7.0.1. Problemen rättades den 17 juli 2026 genom WordPress 6.9.5 och 7.0.2.

    En uppdatering är nödvändig, men den är inte alltid tillräcklig. En redan angripen webbplats måste också undersökas efter okända användare, applikationslösenord, bakdörrar, förändrade filer och skadliga tillägg.

    Ett oväntat reklaminlägg kan med andra ord vara mer än vanligt skräppost. Det kan vara det första synliga tecknet på att någon redan har tagit sig förbi webbplatsens normala säkerhet.

    https://www.elastic.co/security-labs/wp2shell-wordpress-rce-detection-elastic-defend

    https://www.picussecurity.com/resource/blog/cve-2026-63030-and-cve-2026-60137-wp2shell-wordpress-rce-explained

    https://flawfence.com/blog/en/wp2shell-wordpress-rce-vulnerability-cve-2026-63030

    https://itbutler.sa/blog/wp2shell-how-to-detect-and-fix-the-wordpress-core-rce

    > FAKTA: wp2shell

    Namn: wp2shell

    Typ: Allvarlig säkerhetsbrist i WordPress-kärnan

    Angreppsmetod: REST API, felaktig hantering av batchanrop och SQL-injektion

    Risk: Angripare kan skapa administratörskonton, installera skadliga tillägg, publicera spam och köra kommandon på webbservern.

    Möjliga symtom:
    Webbplatsen får plötsligt många nya användarkonton med administratörsbehörighet. Andra tecken kan vara okända reklaminlägg, nya tillägg som ingen har installerat eller oväntade ändringar på webbplatsen.

    Sårbara versioner:
    WordPress 6.9.0–6.9.4
    WordPress 7.0.0–7.0.1

    Säkerhetsrättade versioner:
    WordPress 6.9.5
    WordPress 7.0.2

    Viktigt: Ett lösenordsbyte räcker inte om webbplatsen redan har blivit angripen. Kontrollera även användarkonton, applikationslösenord, tillägg, teman, filer och aktiva sessioner.

    > ÅTGÄRD: Uppdatera WordPress omedelbart och undersök webbplatsen efter tecken på intrång.
  • Codeberg säger nej till projekt som huvudsakligen skapats av AI

    Den ideella kodplattformen Codeberg förbjuder nu projekt som till största delen består av AI-genererad kod. Beslutet grundas på osäker upphovsrätt, säkerhetsrisker och svårigheten att avgöra vem som egentligen ansvarar för programvaran.

    Den ideella kodplattformen Codeberg inför nya regler för programvara som har skapats med hjälp av generativ artificiell intelligens. Projekt där merparten av källkoden har skrivits av AI-verktyg får inte längre lagras på plattformen.

    Codeberg är en tjänst för fri programvara och projekt med öppen källkod. Plattformen drivs utan vinstsyfte och bygger på programvaran Forgejo, som är ett öppet alternativ till bland annat GitHub.

    Den nya begränsningen har lagts till i Codebergs användarvillkor efter att frågan diskuterats och godkänts genom organisationens gemensamma beslutsprocess. Regeln omfattar kod som huvudsakligen har skapats av generativa AI-tjänster, exempelvis Claude och OpenAI Codex.

    Oklart vem som äger AI-skapad kod

    Ett av Codebergs viktigaste argument handlar om upphovsrätt.

    Generativa AI-system tränas på mycket stora mängder text och programkod. I många fall är det svårt att veta exakt vilket material som har använts vid träningen och vilka licenser som gäller för det ursprungliga materialet.

    Det skapar flera obesvarade frågor. Kan AI-genererad kod innehålla delar som liknar upphovsrättsskyddad kod? Vem bär ansvaret om sådan kod publiceras? Kan den som använder AI-verktyget verkligen ge programmet en giltig licens?

    Codeberg anser att den juridiska situationen fortfarande är för osäker för att plattformen ska tillåta projekt som till största delen består av AI-genererat innehåll.

    Risk för skadlig och osäker kod

    Codeberg lyfter även fram säkerheten.

    Ett generativt AI-system förstår inte programkod på samma sätt som en erfaren utvecklare. Systemet skapar i stället svar genom att beräkna vilka ord, symboler och kodrader som sannolikt bör följa efter varandra.

    Resultatet kan se korrekt och professionellt ut, trots att programmet innehåller allvarliga fel. Det kan exempelvis handla om säkerhetshål, felaktig hantering av lösenord eller kod som använder gamla och osäkra funktioner.

    AI-verktyg kan dessutom producera skadlig kod, antingen avsiktligt efter en instruktion eller oavsiktligt genom ett felaktigt förslag. Enligt Codeberg har dagens AI-tjänster inte tillräckligt starka skydd för att garantera att större automatiskt skapade projekt är säkra.

    I användarvillkoren skriver Codeberg att användare inte får dela projekt som huvudsakligen består av kod skriven av generativa AI-verktyg. Som skäl anges både den oklara upphovsrätten och risken för skadligt innehåll.

    All användning av AI förbjuds inte

    Den nya regeln innebär inte att utvecklare helt måste avstå från AI.

    Det är fortfarande tillåtet att använda AI som ett begränsat hjälpmedel. En programmerare kan exempelvis be ett AI-system att förklara ett felmeddelande, föreslå hur en enskild funktion kan förbättras eller hjälpa till att skriva dokumentation.

    Begränsningen gäller projekt där AI har producerat huvuddelen av själva källkoden.

    Gränsen är dock inte särskilt tydlig. Codeberg har inte angett någon exakt procentsats för hur stor del av ett projekt som får vara AI-genererad. Det framgår inte heller hur kod som har skapats gemensamt av människor och AI ska bedömas.

    Mänsklig granskning verkar inte räcka

    Reglernas formulering innehåller inget tydligt undantag för kod som först har skapats av AI och därefter granskats av en människa.

    Det innebär att ett projekt kan omfattas av förbudet även om utvecklaren har läst, testat och förstått varje kodrad. Den avgörande frågan verkar vara vem eller vad som ursprungligen skapade huvuddelen av koden.

    Detta kan bli svårt att hantera i praktiken. Modern programutveckling sker ofta i flera steg. En utvecklare kan låta AI skapa ett första förslag, ändra stora delar av det och sedan bygga vidare manuellt.

    När är koden då fortfarande AI-genererad? Codebergs regler ger ännu inget tydligt svar.

    Svårt att upptäcka AI-skriven kod

    Det finns i dag ingen helt pålitlig metod för att avgöra om ett program har skrivits av en människa eller av ett AI-system.

    Till skillnad från bilder och vanlig text innehåller programkod ofta fasta strukturer och återkommande lösningar. Två utvecklare kan därför skriva mycket liknande kod utan att någon har kopierat den andra.

    AI-genererad kod kan också redigeras, döpas om och blandas med mänskligt skriven kod. Efter tillräckligt många ändringar kan det vara nästan omöjligt att fastställa hur den första versionen skapades.

    Codeberg har ännu inte förklarat hur plattformen ska upptäcka regelbrott eller vilken typ av bevis som kommer att krävas.

    Det är därför möjligt att reglerna främst kommer att användas mot projekt som öppet beskriver sig som helt eller nästan helt AI-genererade.

    En annan väg än GitHub

    Codebergs beslut går i motsatt riktning jämfört med utvecklingen hos den kommersiella konkurrenten GitHub.

    GitHub har under de senaste åren byggt in allt fler AI-funktioner för programmerare. AI-assistenter kan föreslå kod, besvara frågor om projekt och i vissa fall arbeta mer självständigt med programmeringsuppgifter.

    Medan GitHub ser generativ AI som en central del av framtidens programutveckling väljer Codeberg alltså att dra en tydlig gräns.

    Skillnaden speglar två olika synsätt. Det ena betonar snabbare utveckling och automatisering. Det andra lägger större vikt vid upphovsrätt, säkerhet, mänsklig kontroll och möjligheten att förstå hur ett program har skapats.

    Kan påverka fler plattformar

    Codebergs beslut är ett av de tydligaste exemplen hittills på en kodplattform som begränsar AI-genererad programvara i sina användarvillkor.

    Plattformen nöjer sig inte med att rekommendera försiktighet eller kräva att AI-användning redovisas. Projekt som huvudsakligen har skapats av generativ AI måste i stället publiceras någon annanstans.

    Det återstår att se hur reglerna kommer att fungera i praktiken. Codeberg behöver bland annat avgöra vad ordet ”huvudsakligen” betyder, hur misstänkta projekt ska granskas och hur utvecklare ska kunna försvara sig mot felaktiga anklagelser.

    Beslutet visar samtidigt att frågan om AI-genererad kod inte bara är teknisk. Den handlar även om juridiskt ansvar, säkerhet, förtroende och vilken roll människor ska ha i framtidens programutveckling.

    https://codeberg.org/Codeberg/org/pulls/1253/commits/96fac426a32d1ba91ff879366d59bf1af54080c2

    Fakta: Codebergs nya AI-regel

    Plattform: Codeberg

    Inriktning: Ideell Git-plattform för fri programvara och projekt med öppen källkod.

    Ny regel: Projekt som huvudsakligen består av kod skapad med generativa AI-verktyg får inte längre publiceras på plattformen.

    Exempel på AI-verktyg: Claude och OpenAI Codex.

    Codebergs motivering: AI-genererad kod kan ha oklar upphovsrättslig status och innehålla säkerhetsproblem eller skadlig kod.

    Begränsad AI-hjälp: Det är fortfarande tillåtet att använda AI som hjälpmedel, så länge AI inte har skapat huvuddelen av projektets kod.

    Oklart: Codeberg har ännu inte förklarat exakt hur AI-genererad kod ska identifieras eller hur ordet ”huvudsakligen” ska bedömas.

  • Tails 7.10 får säkrare avstängning och ny videospelare

    Tails 7.10 har släppts med en säkrare avstängningsfunktion, den nya videospelaren Celluloid och en uppdaterad version av Tor Browser. Uppdateringen ska minska risken för dataförlust och göra det anonymitetsinriktade operativsystemet enklare och stabilare att använda.

    I en tid då övervakningen på internet ökar kan vi efter valet till och med få ett parti med ministerposter som har en mörk historia. För omkring 30 år sedan hjälpte samma parti aktivt sina politiska kamrater bakom järnridån genom att lämna information om svenska medborgare och Sveriges försvarsförmåga. Nu vill samma onda krafter även införa Chat Control – ett system som innebär omfattande övervakning av EU-medborgarnas privata kommunikation, Stasis våta dröm.

    Tails är ett operativsystem för personer som vill surfa mer anonymt och lämna så få digitala spår som möjligt efter sig. Nu har version 7.10 släppts med flera förbättringar, bland annat en säkrare avstängningsfunktion, en ny videospelare och en uppdaterad version av Tor Browser.

    Tails bygger på Linuxdistributionen Debian och skickar internettrafiken genom anonymitetsnätverket Tor. Systemet är främst utvecklat för att köras från ett USB-minne och är konstruerat för att inte spara information på datorn efter att den har stängts av.

    Säkrare avstängning minskar risken för dataförlust

    En av de största förändringarna i Tails 7.10 är att systemet nu använder GNOME:s vanliga metod för avstängning.

    Den nya processen är något långsammare än den tidigare, men minskar risken för att användaren av misstag förlorar information. Om ett program fortfarande är öppet eller ett dokument inte har sparats visas nu en varning innan datorn stängs av.

    Om användaren inte svarar fortsätter avstängningen automatiskt efter 60 sekunder.

    Den särskilda nödavstängningen finns fortfarande kvar. Den kan användas när datorn måste stängas av omedelbart, exempelvis i en situation där användaren snabbt behöver avbryta arbetet.

    Celluloid ersätter GNOME Videos

    Tails 7.10 byter också standardprogram för uppspelning av videofiler. GNOME Videos ersätts av Celluloid.

    Celluloid är ett modernt och relativt enkelt gränssnitt för mediaspelaren MPV. Enligt Tails utvecklare ger programmet en stabilare och mer lättanvänd upplevelse när lokalt sparade videofiler ska spelas upp.

    Av säkerhetsskäl får Celluloid inte ansluta till internet. Det innebär att programmet endast är avsett för videofiler som redan finns sparade på datorn eller USB-minnet.

    Videofiler som finns på internet bör i stället öppnas genom Tor Browser. Strömmande videoadresser, exempelvis IPTV- eller HLS-länkar, kan öppnas med VLC. VLC ingår inte som standard, men kan installeras genom funktionen Additional Software i Tails.

    Uppdaterad Tor Browser och nyare firmware

    Den nya versionen innehåller även Tor Browser 15.0.19. Tor Browser är den webbläsare som används för att ansluta till webben genom Tor-nätverket.

    Flera firmwarepaket har också uppdaterats. Firmware är den programvara som hjälper operativsystemet att kommunicera med exempelvis nätverkskort, grafikkort och annan hårdvara. Uppdaterad firmware kan ge bättre stöd för nyare datorer och åtgärda problem med viss utrustning.

    Automatisk uppgradering från Tails 7.0 och senare

    Den som redan använder Tails 7.0 eller en senare version kan normalt uppgradera automatiskt till Tails 7.10.

    Om den automatiska uppgraderingen misslyckas, eller om datorn inte startar korrekt efter uppdateringen, finns även en metod för manuell uppgradering.

    För nya installationer finns Tails 7.10 som en färdig USB-avbildning. Det finns även ISO-filer för den som vill använda Tails från en DVD-skiva eller i en virtuell maskin.

    Installera inte om Tails om du vill behålla dina filer

    Användare som har aktiverat Persistent Storage bör uppgradera sin befintliga Tails-installation i stället för att göra en helt ny installation.

    Persistent Storage är ett krypterat lagringsutrymme på USB-minnet där användaren kan spara exempelvis dokument, inställningar och extra program mellan omstarterna.

    En ny installation raderar det befintliga USB-minnet och därmed även innehållet i Persistent Storage. Därför är det viktigt att välja uppgradering när sparade uppgifter ska behållas.

    Tails 7.10 är ingen dramatisk omarbetning av operativsystemet, men förändringarna gör systemet mer användarvänligt och minskar risken för dataförlust. Samtidigt behåller Tails sitt tydliga fokus på anonymitet, säkerhet och begränsad åtkomst till nätverket.

    https://tails.net

    Teknisk fakta – Tails 7.10

    Operativsystem Tails
    Version 7.10
    Typ Säkerhets- och integritetsfokuserad Linuxdistribution
    Baserad på Debian GNU/Linux
    Nätverk Internettrafiken skickas genom Tor-nätverket
    Startmedium USB-minne
    Webbläsare Tor Browser
    Nyheter Säkrare avstängning och ny videospelare
    Lagring Sparar normalt inte information på datorns interna lagringsenhet
  • Acer Aspire 7730ZG – så kan ett soprumsfynd bli en användbar dator

    En Acer Aspire från 2008 borde vara hopplöst föråldrad – men med Linux Mint XFCE visade den sig fortfarande klara både moderna webbplatser och YouTube. Vi testade hur långt en nästan 18 år gammal dator faktiskt räcker i dag.

    På Linux.se brukar vi ibland lyfta fram äldre datorer som fortfarande går att återanvända. I våra samlingar hittade vi en Acer Aspire 7730ZG, en modell som lanserades under andra halvåret 2008.

    Datorn har en Intel Pentium Dual-Core Mobile T3400, 4 GB RAM och ett separat grafikchip från Nvidia. Skärmen har upplösningen 1440 × 900, och maskinen byggdes ursprungligen för Windows Vista.

    Hur fungerar det då att köra Linux på en sådan här gammal dator?

    Vi installerade Linux Mint 22.3 XFCE och blev förvånade över hur mycket datorn faktiskt klarade. Systemet startade utan problem. Datorn har en mekanisk hårddisk, så den känns inte lika snabb som en modern dator.

    Tänk på att en iPad från samma tidsperiod i dag är i stort sett obrukbar, eftersom det inte längre går att uppgradera operativsystemet och den övriga mjukvaran. Den här datorn är däremot byggd på PC-plattformen x86, vilket gör att den fortfarande går att uppgradera och använda för webbsurfning nästan 18 år senare.

    Vad klarar den inte?

    SVT Play fungerade till viss del. Det gick att starta innehållet, men videon hackade en del. Vi testade även YouTube, och där gick det faktiskt att titta på videor.

    Hittar du en sådan här dator i soprummet kan det alltså vara värt att ta hem den och installera Linux Mint. Det är ingen dator man bör betala några större summor för, men som återbruksdator kan den fortfarande vara användbar.

    Tekniska fakta

    Modell
    Acer Aspire 7730ZG
    Lanseringsår
    Andra halvåret 2008
    Processor
    Intel Pentium Dual-Core Mobile T3400
    Arbetsminne
    4 GB RAM
    Grafik
    Separat grafikchip från Nvidia
    Skärmupplösning
    1440 × 900 pixlar
    Ursprungligt operativsystem
    Windows Vista
    Testat operativsystem
    Linux Mint 22.3 XFCE
    Lagring vid testet
    Mekanisk hårddisk
    Webbsurfning
    Moderna webbplatser fungerar
    YouTube
    Fungerar för videovisning
    SVT Play
    Fungerar delvis, men videon kan hacka
  • Steam förbättrar stödet för Nvidia-grafikkort i Linux

    Valve har släppt en ny stabil uppdatering av Steam-klienten som förbättrar stödet för Linux, särskilt på datorer med Nvidia-grafikkort. Uppdateringen åtgärdar flera krascher och innehåller även förbättringar för Steam Input, Remote Play, Steam Workshop, SteamVR och spelöverlägget.

    Valve har släppt en ny stabil uppdatering av Steam-klienten. Uppdateringen innehåller flera förbättringar för Linux-användare, bland annat stabilare hårdvaruacceleration på datorer med grafikkort från Nvidia.

    Den nya versionen släpptes den 21 juli 2026 och innehåller även förbättringar för Steam Input, Remote Play, Steam Controller, SteamVR, spelöverlägget och Steam Workshop.

    Färre krascher i Linux

    En av de viktigaste nyheterna för Linux-användare är att Valve har åtgärdat en krasch i processen steamwebhelper. Problemet kunde uppstå när hårdvaruacceleration var aktiverad på datorer med Nvidia-grafikkort.

    steamwebhelper används bland annat för att visa Steams butik, bibliotek, användargränssnitt och annat webbaserat innehåll. När processen kraschar kan delar av Steam-klienten sluta fungera eller behöva startas om.

    Uppdateringen rättar dessutom ett fel som kunde få Steam att krascha när användaren startade en spelinspelning manuellt.

    Steam Workshop har byggts om

    Valve har även gjort om delar av systemet bakom Steam Workshop. Workshop används för att ladda ner modifieringar, banor, föremål och annat material som skapats av spelare.

    Det omarbetade systemet hanterar vilka prenumererade objekt som behöver uppdateras. Förändringen bör göra hanteringen av installerat Workshop-material mer tillförlitlig.

    Layouten för aviseringsinställningarna har också förbättrats, framför allt för språk där längre texter tidigare kunde göra gränssnittet svårläst.

    Remote Play får jämnare bild

    Steam Remote Play gör det möjligt att köra ett spel på en dator och strömma bilden till en annan dator, mobiltelefon, surfplatta eller kompatibel enhet.

    Efter uppdateringen går det att välja 59,94 bilder per sekund som bildfrekvensgräns. Detta är en vanlig bildfrekvens för vissa bildskärmar och videostandarder.

    Valve har också minskat risken för tappade bildrutor när bildfrekSteamVR gav felaktig kraschvarningvensen är inställd på automatiskt läge.

    Flera fel har rättats, bland annat problem med:

    • felaktiga muskoordinater vid strömning av enbart inmatning
    • svart bild när hårdvarukodning var avstängd
    • överbelastning av klientens videodekoder när obegränsad bandbredd användes

    Bättre stöd för handkontroller

    Steam Input är det område som fått flest förändringar i uppdateringen. Steam Input gör det möjligt att använda och konfigurera ett stort antal handkontroller, även i spel som ursprungligen saknar stöd för den aktuella kontrolltypen.

    Uppdateringen lägger bland annat till stöd för Turtle Beach-handkontroller avsedda för Nintendo Switch 2.

    Stödet har även förbättrats för Apex 5-kontrollen. Både trådbundna och trådlösa versioner av PDP Afterglow Wave Controller för Nintendo Switch stöds nu.

    Valve har dessutom rättat flera problem med den ursprungliga Steam Controller och dess inbyggda programvara.

    Ett fel kunde tidigare göra att skärmen för parkoppling av handkontroller öppnades mitt under en uppdatering av kontrollens firmware. Det problemet ska nu vara löst.

    Problem med spelöverlägget åtgärdat

    Steam Overlay är gränssnittet som kan öppnas ovanpå ett pSteamVR gav felaktig kraschvarningågående spel. Därifrån går det exempelvis att läsa meddelanden, öppna webbläsaren, ta skärmbilder och använda andra Steam-funktioner.

    I vissa situationer kunde överlägget behålla en koppling till spelets grafiksystem. Det kunde hindra ett spel från att starta korrekt efter att spelet försökt återställa grafikrenderingen efter ett fel i D3D12-enheten eller grafikdrivrutinen.

    Detta ovanliga men besvärliga problem har rättats i den nya versionen.

    SteamVR gav felaktig kraschvarning

    Valve har också åtgärdat ett fel där Steam kunde hävda att SteamVR hade kraschat vid den föregående körningen, trots att någon sådan krasch inte hade inträffat.

    Uppdateringen innehåller därutöver flera mindre rättningar för SteamVR och Steam Controller.

    Så uppdaterar du Steam

    Steam-klienten brukar uppdateras automatiskt. Det går även att söka efter uppdateringen manuellt:

    1. Öppna menyn Steam.
    2. Välj Sök efter uppdateringar för Steam-klienten.
    3. Klicka på Ladda ner om en ny version visas.
    4. När hämtningen är klar väljer du Tillämpa och starta om.

    Steam stängs då, installerar uppdateringen och startar automatiskt igen.

    Viktig uppdatering för Linux-spelare

    Uppdateringen innehåller inga stora förändringar som omedelbart förändrar hur Steam ser ut eller används. Däremot rättar den flera problem som kan påverka stabiliteten, särskilt på Linux-datorer med Nvidia-grafikkort.

    För Linux-spelare innebär förbättringarna för hårdvaruacceleration, spelinspelning och handkontroller att Steam bör fungera stabilare och med färre störningar.

    https://steamcommunity.com/games/593110/announcements/detail/669497052089026460

    TEKNISK FAKTARUTA

    Program: Steam Client

    Utvecklare: Valve

    Version: Stabil klientuppdatering

    Lanseringsdatum: 21 juli 2026

    Operativsystem: Linux, Windows och macOS

    Viktigaste Linux-förbättringen: Åtgärdar en krasch i steamwebhelper när hårdvaruacceleration används med Nvidia-grafikkort.

    Övriga förbättringar: Steam Input, Remote Play, Steam Workshop, SteamVR, spelinspelning, Steam Controller och spelöverlägget.

    Remote Play: Stöd för bildfrekvensen 59,94 FPS samt färre tappade bildrutor vid automatisk bildfrekvens.

    Uppdatering: Steam-menyn → Sök efter uppdateringar för Steam-klienten → Ladda ner → Tillämpa och starta om.

  • Thunderbird 153 får inbyggt stöd för Thundermail

    Thunderbird 153 är här med inbyggt stöd för Thundermail, enklare och säkrare inloggning via datorns vanliga webbläsare samt ett stort antal förbättringar för IMAP, Exchange, OpenPGP, bilagor och kalenderfunktioner. Uppdateringen rättar också flera problem som tidigare kunde orsaka krascher, felaktig synkronisering och i vissa fall skadade meddelandedatabaser.

    Mozilla har släppt Thunderbird 153, en ny version av det kostnadsfria programmet för e-post, kalender, kontakter och chatt. Uppdateringen innehåller både nya funktioner och ett stort antal rättningar som ska göra programmet stabilare och enklare att använda.

    En av de tydligaste förändringarna gäller inloggning med OAuth. När användaren ska logga in på exempelvis ett Google- eller Microsoft-konto öppnas nu datorns vanliga webbläsare. Tidigare skedde inloggningen i ett separat fönster inuti Thunderbird. Förändringen kan ge bättre kompatibilitet med moderna säkerhetslösningar och lösenordshanterare.

    Thundermail byggs in i programmet

    Thunderbird 153 får även inbyggt stöd för Thundermail, Thunderbirds egen abonnemangsbaserade e-posttjänst. Tidigare behövdes ett separat tillägg, men tjänsten kan nu hanteras direkt i Thunderbird.

    I vyn med samlade mappar visas dessutom en färgmarkering för varje e-postkonto. Genom att hålla muspekaren över markeringen kan användaren se vilket konto mappen tillhör. Det kan vara praktiskt för personer som hanterar flera e-postadresser samtidigt.

    Förbättrat stöd för krypterad e-post

    Thunderbird har länge haft stöd för OpenPGP, som används för att kryptera och signera e-postmeddelanden. I den nya versionen kan programmet dekryptera vissa meddelanden från Apple Mail där informationen om mottagarens krypteringsnyckel saknas eller är dold.

    Det ska också gå snabbare att öppna och dekryptera meddelanden som använder OpenPGP. Problem med uppdatering av krypteringsnycklar har rättats, och felmeddelandena vid import av ovanliga eller experimentella nycklar har förbättrats.

    Flera förbättringar för Microsoft Exchange

    Stödet för Exchange Web Services, EWS, har fått ett antal rättningar. EWS används för att ansluta Thunderbird till vissa Microsoft Exchange-servrar.

    Manuellt konfigurerade EWS-konton kan nu använda OAuth-inloggning. Aviseringar om nya meddelanden fungerar utan att användaren först behöver öppna mappen, och skickade meddelanden ska inte längre felaktigt visas som olästa.

    Även autentisering med NTLM har förbättrats. Knappen Svara alla visas återigen för meddelanden som har flera mottagare.

    Viktiga rättningar för IMAP-konton

    IMAP är den teknik som Thunderbird vanligtvis använder för att synkronisera e-post med en server. I Thunderbird 153 har Mozilla rättat ett allvarligt problem som i vissa fall kunde radera lokala filer för inkorgen och andra mappar när äldre IMAP-profiler flyttades eller uppgraderades.

    Taggar ska inte längre återkomma efter att de tagits bort. Det är åter möjligt att flytta eller radera flera markerade mappar samtidigt, och taggar behålls när mappar flyttas från lokal lagring till ett IMAP-konto.

    Bättre hantering av bilagor och nya meddelanden

    Flera irriterande problem vid skapandet av e-postmeddelanden har också rättats.

    Tangentkombinationen Ctrl+Enter ska nu skicka meddelandet i stället för att råka öppna en bilaga. E-postadresser kan återigen dras mellan olika skrivfönster och läggas till som mottagare.

    När användaren skapar ett meddelande med en PDF-fil som bilaga ska Thunderbird inte längre öppna PDF-filen av misstag. PDF-dokument som visas i en Thunderbird-flik kan nu sparas med Ctrl+S och rullas med mellanslagstangenten.

    Färre krascher och bättre stabilitet

    Thunderbird 153 innehåller även ett stort antal stabilitetsförbättringar. Krascher som kunde inträffa när programmet stängdes, när mappar kopierades eller flyttades och när funktionen Sök och ersätt alla användes har rättats.

    Ett problem med automatisk komprimering av e-postmappar kunde tidigare skada meddelandedatabasen och orsaka krascher under synkronisering. Även detta ska nu vara åtgärdat.

    Ytterligare rättningar gäller bland annat CardDAV-kontakter, NNTP-konton för diskussionsgrupper, placering av aviseringar på system med flera skärmar, SMTP-tidsgränser, meddelandefilter och regler för huvudlösenord.

    Kalendern har också förbättrats. Återkommande aktiviteter, mötesinbjudningar och kommentarer som importerats från ICS-filer ska nu hanteras mer korrekt.

    Sammantaget är Thunderbird 153 framför allt en uppdatering som förbättrar säkerhet, kompatibilitet och stabilitet. De största nyheterna är den inbyggda kopplingen till Thundermail och att OAuth-inloggning nu sker genom datorns vanliga webbläsare.

    https://www.thunderbird.net/en-US/thunderbird/153.0/releasenotes

    Tekniska fakta – Thunderbird 153

    • Program: Mozilla Thunderbird
    • Version: 153
    • Typ: E-post-, kalender-, kontakt- och chattprogram
    • Licens: Öppen källkod
    • Operativsystem: Linux, Windows och macOS
    • Ny funktion: Inbyggt stöd för Thundermail
    • Inloggning: OAuth öppnas i datorns vanliga webbläsare
    • Kryptering: Förbättrat stöd för OpenPGP
    • Kontotyper: IMAP, SMTP, EWS, CardDAV och NNTP
    • Övrigt: Förbättrad hantering av PDF-filer, bilagor, kalenderhändelser och aviseringar
  • IPFire byter DNS-motor – snabbare, säkrare och mer flexibel namnuppslagning

    IPFire 2.29 Core Update 203 innebär en av de största förändringarna på länge för den Linuxbaserade brandväggsdistributionen. Den tidigare DNS-tjänsten Unbound ersätts av Knot Resolver, vilket ger stöd för krypterade DNS-frågor, central blockering av skadliga domäner, lokala DNS-poster och bättre integration med DHCP. Uppdateringen innehåller även stöd för Wi-Fi på 6 GHz-bandet, säkrare drift i Amazon EC2 och ett stort antal uppdaterade systempaket.

    IPFire byter DNS-motor – snabbare, säkrare och mer flexibel namnuppslagning

    IPFire har släppt version 2.29 Core Update 203. Den största förändringen sker bakom kulisserna, där den tidigare DNS-tjänsten Unbound ersätts av Knot Resolver. Uppdateringen ger bland annat krypterade DNS-frågor, blockering av skadliga webbplatser, bättre stöd för lokala datornamn och möjlighet att använda trådlösa nätverk på 6 GHz-bandet.

    Vad gör egentligen en DNS-server?

    När du skriver in exempelvis linux.se i webbläsaren måste datorn först ta reda på vilken IP-adress som hör till webbplatsen. Denna uppslagning görs genom DNS, Domain Name System.

    DNS kan jämföras med internets telefonkatalog. Människor använder begripliga namn, medan datorerna kommunicerar med hjälp av numeriska IP-adresser.

    I ett vanligt nätverk skickas DNS-frågorna ofta genom routern eller brandväggen. Därför är DNS en central del av nätverkets funktion och säkerhet. Om DNS-tjänsten är långsam, manipulerad eller felkonfigurerad kan det påverka nästan all internettrafik.

    Unbound ersätts av Knot Resolver

    IPFire har under många år använt DNS-programmet Unbound. Det är en välkänd och beprövad DNS-resolver, men utvecklarna bakom IPFire vill kunna integrera DNS-funktionerna ännu djupare i brandväggssystemet.

    Därför ersätts Unbound nu av Knot Resolver.

    Knot Resolver har en modulär och programmerbar uppbyggnad. Det innebär att IPFire-utvecklarna enklare kan bygga in egna funktioner för exempelvis filtrering, DHCP, lokal namnuppslagning och krypterad kommunikation.

    Bytet är alltså inte bara en ersättning av ett program med ett annat. Stora delar av IPFires DNS-hantering har byggts om från grunden.

    Krypterade DNS-frågor med DNS över TLS

    En av de viktigaste nyheterna är stöd för krypterad vidarebefordran av DNS-frågor genom DNS over TLS.

    Traditionella DNS-frågor skickas ofta okrypterade. Det innebär att en internetoperatör eller någon som övervakar nätverkstrafiken i vissa fall kan se vilka domäner användaren försöker besöka.

    Med DNS over TLS skickas frågorna genom en krypterad förbindelse till den valda DNS-leverantören. Det gör det betydligt svårare för utomstående att läsa eller förändra DNS-trafiken på vägen.

    Krypteringen döljer däremot inte all internettrafik. Den skyddar framför allt själva DNS-uppslagningen mellan IPFire och den externa DNS-servern.

    DNS-brandvägg blockerar skadliga domäner

    Core Update 203 introducerar även en DNS-brandvägg.

    En vanlig brandvägg kontrollerar trafik utifrån exempelvis IP-adresser, portar och protokoll. En DNS-brandvägg kan i stället stoppa anslutningen redan när en dator försöker slå upp namnet på en blockerad domän.

    Det kan användas för att blockera:

    • webbplatser som sprider skadlig kod
    • nätfiske och bedrägerisidor
    • reklam- och spårningsdomäner
    • vuxeninnehåll eller andra kategorier
    • domäner som administratören själv har valt att blockera

    Eftersom filtreringen sker centralt i IPFire kan den skydda alla enheter i nätverket, även sådana där det är svårt att installera säkerhetsprogram. Det kan exempelvis vara smarta TV-apparater, nätverkskameror, spelkonsoler och andra uppkopplade produkter.

    Filterlistorna hämtas krypterat

    För att hålla DNS-brandväggens listor uppdaterade har IPFire utvecklat ett nytt program som heter zone-sync.

    Zone-sync är skrivet i programspråket C och hämtar filtrerings- och policydata genom en krypterad anslutning. Uppdateringarna kan överföras stegvis, vilket innebär att endast förändrad information behöver hämtas.

    Krypteringen minskar risken för att någon ska kunna läsa eller manipulera filterinformationen under överföringen.

    SafeSearch för hela nätverket

    Den nya DNS-lösningen kan även tvinga fram SafeSearch på större sökmotorer och på YouTube.

    SafeSearch används för att filtrera bort en del olämpligt eller vuxenklassat innehåll från sökresultaten. När funktionen aktiveras i IPFire gäller inställningen för hela nätverket.

    Det kan vara användbart i exempelvis:

    • hem med barn
    • skolor
    • bibliotek
    • föreningslokaler
    • arbetsplatser
    • offentliga trådlösa nätverk

    Eftersom inställningen hanteras av brandväggen behöver den inte göras separat på varje dator, telefon eller surfplatta.

    Lokala datornamn från DHCP

    IPFire kan nu integrera Knot Resolver med DHCP-tjänsten.

    DHCP är den funktion som automatiskt delar ut IP-adresser till enheter i nätverket. När en dator ansluter kan den exempelvis få adressen 192.168.1.25.

    Genom DHCP-integrationen kan IPFire även göra enhetens namn tillgängligt i det lokala DNS-systemet. En dator kan därmed nås med ett begripligt namn i stället för att användaren behöver komma ihåg dess IP-adress.

    Detta ersätter den tidigare bryggan mellan Unbound och DHCP, utan att den gamla funktionen går förlorad.

    Administratören kan också skapa egna lokala DNS-poster. En filserver skulle exempelvis kunna få namnet:

    server.lan

    Det är enklare att komma ihåg än en numerisk adress.

    Villkorlig vidarebefordran

    Knot Resolver ger även stöd för villkorlig vidarebefordran.

    Det innebär att DNS-frågor för vissa domäner kan skickas till en särskild DNS-server. Vanliga internetdomäner kan exempelvis skickas till en extern DNS-leverantör, medan frågor för företagets interna domän skickas till en lokal server.

    Detta är särskilt användbart i större nätverk, VPN-anslutningar och organisationer som använder egna interna domännamn.

    Det finns dock en viktig förändring för befintliga installationer. DNS-servrar för vidarebefordrade zoner kan inte längre anges med fullständiga domännamn. De måste i stället anges med IP-adresser.

    Administratörer som använder funktionen bör därför kontrollera sidan för DNS-vidarebefordran efter uppdateringen.

    DNS-cachen överlever omstarter

    En DNS-resolver sparar tidigare uppslagningar i en cache. Om flera användare försöker besöka samma webbplats behöver systemet då inte fråga externa DNS-servrar varje gång.

    I den nya lösningen är cachen beständig. Det innebär att den inte omedelbart försvinner när tjänsten eller brandväggen startas om.

    Resultatet kan bli snabbare namnuppslagningar efter en omstart och mindre belastning på externa DNS-servrar.

    Knot Resolver kan dessutom använda flera arbetsprocesser som delar på samma cache och statusinformation. Därmed kan flera processorkärnor användas utan att varje process behöver bygga upp en separat uppsättning sparade DNS-svar.

    Stöd för Wi-Fi på 6 GHz

    En annan stor nyhet är att IPFires funktion för trådlös åtkomstpunkt nu stöder 6 GHz-bandet.

    Detta frekvensområde används av Wi-Fi 6E och Wi-Fi 7 och kompletterar de äldre banden på 2,4 och 5 GHz.

    Den största fördelen är att 6 GHz-bandet fortfarande är relativt tomt. Det finns betydligt färre äldre produkter som konkurrerar om utrymmet, vilket kan ge mindre störningar och stabilare anslutningar.

    Det större frekvensutrymmet gör också att fler breda kanaler på 80 eller 160 MHz kan användas. Breda kanaler kan ge högre överföringshastighet, förutsatt att både åtkomstpunkten och klienten har stöd för tekniken.

    Till skillnad från delar av 5 GHz-bandet kräver 6 GHz normalt inte samma radarkontroll genom DFS. En åtkomstpunkt behöver därför inte vänta på att kontrollera om en radar använder kanalen och riskerar inte heller att tvingas byta kanal på grund av en upptäckt radarsignal.

    Uppdateringen rättar dessutom ett fel som kunde hindra den trådlösa åtkomstpunkten från att starta när en manuellt vald kanal kombinerades med 40 MHz kanalbredd.

    Säkrare drift i Amazon EC2

    IPFire kan köras som en virtuell brandvägg i Amazon Web Services.

    Core Update 203 lägger till stöd för IMDSv2, den nyare och säkrare metoden för att hämta information om en virtuell EC2-instans. IMDSv2 använder tillfälliga säkerhetstoken och ger ett bättre skydd mot vissa typer av attacker än den äldre IMDSv1-metoden.

    Stöd för IMDSv1 finns fortfarande kvar för äldre installationer.

    Uppdaterad mikrokod för Intel-processorer

    Uppdateringen innehåller även ny mikrokod för vissa Intel-processorer.

    Mikrokod kan beskrivas som en mycket låg nivå av programvara inuti processorn. Processortillverkaren kan använda mikrokodsuppdateringar för att korrigera fel och minska effekten av säkerhetsproblem utan att själva processorn behöver bytas ut.

    Den aktuella uppdateringen innehåller åtgärder kopplade till säkerhetsproblemet INTEL-SA-01420.

    Förbättringar för OpenVPN och loggning

    OpenVPN-gränssnittet har fått en tydligare ikon för nedladdning av klientkonfigurationer.

    För så kallade Roadwarrior-klienter med en statiskt tilldelad IP-adress visas nu även namnet på det tillhörande delnätet bredvid anslutningen. Det kan göra administrationen enklare när många VPN-användare finns registrerade.

    Systemets loggtjänst sysklogd kan åter lyssna på localhost. Det är bland annat användbart för program som körs i en avskild chroot-miljö men ändå behöver skicka loggmeddelanden till systemet.

    Ett problem med hanteringen av UTF-8 i Perl har också rättats. Det felet kunde göra att översättningar och andra texter med exempelvis svenska tecken visades felaktigt i webbgränssnittet.

    Många program har uppdaterats

    Som vanligt innehåller versionen även ett stort antal uppdaterade systempaket.

    Bland de viktigare märks:

    • BIND 9.20.23
    • Boost 1.90.0
    • GNU Coreutils 9.11
    • GRUB 2.14
    • OpenVPN 2.7.4
    • SQLite 3.53.1
    • strongSwan 6.0.7
    • Suricata 8.0.6
    • util-linux 2.42
    • Vim 9.2
    • Samba 4.24.2
    • Postfix 3.11.3
    • rsync 3.4.3
    • tmux 3.6b

    Suricata används för att upptäcka misstänkt nätverkstrafik och intrångsförsök, medan strongSwan används för IPsec-baserade VPN-anslutningar.

    Zabbix-agentens tillägg har också rättats för att bättre kunna tolka statusinformation från OpenVPN 2.7 och hantera fel vid pingkontroller.

    En ovanligt omfattande uppdatering

    Core Update 203 är mer omfattande än en vanlig samling paketuppdateringar.

    DNS är en grundläggande del av nästan all modern nätverkskommunikation. Att ersätta hela DNS-motorn påverkar därför många delar av systemet. IPFire-utvecklarna har behövt bygga nya moduler för DHCP, filtrering och lokal namnuppslagning samt utveckla zone-sync för säker överföring av DNS-zoner.

    För användaren innebär förändringen framför allt fler säkerhetsfunktioner och större kontroll över nätverkets DNS-trafik.

    Uppdatering och installation

    Befintliga IPFire-installationer kan uppdateras genom Pakfire i det webbaserade administrationsgränssnittet eller med motsvarande kommando i terminalen.

    Nya installationsavbilder finns för både x86_64 och aarch64. Det gör att IPFire kan installeras på vanliga Intel- och AMD-baserade datorer samt på kompatibla ARM-system.

    Den som redan använder DNS-vidarebefordran bör särskilt kontrollera sina inställningar. Poster som pekar på DNS-servrar med domännamn måste ändras så att de i stället använder IP-adresser.

    För övriga användare bör uppdateringen kunna installeras på normalt sätt genom IPFires vanliga uppdateringsfunktion.

    https://www.ipfire.org/downloads/ipfire-2.29-core203

    > TEKNISK FAKTA: IPFire 2.29 Core Update 203

    Distribution: IPFire

    Version: 2.29 Core Update 203

    Systemtyp: Linuxbaserad brandväggs- och routerdistribution

    DNS-resolver: Knot Resolver ersätter Unbound

    DNS-funktioner: DNS over TLS, DNS-brandvägg, SafeSearch, lokal DNS och villkorlig vidarebefordran

    DNS-cache: Beständig cache som överlever omstarter

    DHCP-integration: Lokala värdnamn från DHCP-leasing kan användas i DNS

    Trådlöst nätverk: Stöd för 6 GHz-bandet, Wi-Fi 6E och Wi-Fi 7

    Molnstöd: Amazon EC2 IMDSv2

    VPN: OpenVPN 2.7.4 och strongSwan 6.0.7

    Intrångsdetektering: Suricata 8.0.6

    Arkitekturer: x86_64 och aarch64

    Uppdatering: Via Pakfire i webbgränssnittet eller terminalen

    OBS: DNS-servrar för vidarebefordrade zoner måste anges med IP-adresser och inte med fullständiga domännamn.
  • Firefox 153 får HDR-video, PDF-sammanslagning och delning med QR-kod

    Firefox 153 är här med flera nyheter för både vanliga användare och webbutvecklare. Bland förbättringarna finns HDR-video i Windows, möjlighet att slå samman PDF-filer direkt i webbläsaren, delning av webbsidor med QR-kod och tydligare skydd för platsinformation och lokala filer.

    Mozilla har lanserat Firefox 153, en ny version av den öppna webbläsaren. Uppdateringen innehåller flera praktiska nyheter för vanliga användare, bland annat HDR-video i Windows, förbättrade PDF-verktyg, delning av webbsidor med QR-koder och tydligare varningar när en webbplats använder datorns position.

    Firefox 153 släpps även som en så kallad ESR-version, Extended Support Release. Det innebär att versionen får säkerhets- och stabilitetsuppdateringar under en längre tid och därför passar särskilt bra för företag, organisationer och användare som inte vill byta till en ny huvudversion lika ofta.

    HDR-video ger bättre bild i Windows

    En av de största nyheterna är stöd för HDR-video, High Dynamic Range, i Windows 10 och Windows 11. HDR kan ge ljusare högdagrar, djupare svärta och fler synliga detaljer i både mörka och ljusa delar av bilden.

    För att tekniken ska fungera krävs en HDR-kompatibel bildskärm och att HDR är aktiverat i Windows bildskärmsinställningar. I den första versionen fungerar stödet framför allt med grafikkort från AMD och Nvidia.

    Mozilla uppger att vissa HDR-filmer kan upplevas som ljusare i Firefox än i andra webbläsare. Bildkvaliteten och prestandan väntas förbättras i kommande versioner.

    Dela webbsidor med en QR-kod

    Firefox 153 gör det enklare att flytta en webbsida från datorn till en mobiltelefon eller surfplatta.

    Användaren kan högerklicka på en flik, välja att dela sidan och därefter skapa en QR-kod. När koden skannas med mobilens kamera öppnas samma webbadress på telefonen.

    Funktionen kan även användas för att lägga in webbadresser i trycksaker, presentationer, skyltar eller instruktioner utan att någon behöver skriva in en lång adress manuellt.

    Firefox kan slå samman PDF-filer

    Firefox har sedan tidigare en inbyggd PDF-läsare med enklare redigeringsfunktioner. I Firefox 153 utökas verktygen ytterligare.

    Det går nu att slå samman flera PDF-dokument genom att dra in en PDF-fil i sidopanelen för det dokument som redan är öppet. På så sätt kan flera dokument kombineras utan att användaren behöver installera ett separat PDF-program.

    Det går även att lägga till bilder som nya sidor i ett PDF-dokument. Funktionen kan exempelvis användas för att lägga in ett inskannat kvitto, ett fotografi eller en underskriven sida.

    Markering av text i PDF-dokument har också förbättrats. Den valda texten syns tydligare och färgen anpassas efter operativsystemets inställningar, exempelvis vid användning av hög kontrast.

    JPEG XL kan testas genom Firefox Labs

    Firefox 153 innehåller experimentellt stöd för bildformatet JPEG XL.

    JPEG XL är utvecklat för att ge bättre bildkvalitet och effektivare komprimering än flera äldre bildformat. Effektivare komprimering innebär att bilder kan ta mindre plats utan att lika mycket bildinformation går förlorad.

    Formatet är ännu inte aktiverat som standard. Den som vill testa det kan slå på funktionen genom Firefox Labs, där Mozilla samlar experimentella funktioner.

    Firefox Labs har samtidigt blivit enklare att öppna. Det räcker att skriva exempelvis ”labs” eller ”experiment” i adressfältet för att få fram en snabbåtgärd.

    Inbyggd färgväljare direkt från adressfältet

    Webbutvecklare, grafiker och andra som arbetar med färger kan nu snabbare öppna Firefox inbyggda färgväljare.

    Genom att skriva exempelvis ”pick color”, ”color picker” eller ”eyedropper” i adressfältet kan användaren starta verktyget och kopiera en färg direkt från en webbsida.

    Färgen kan därefter användas i exempelvis ett bildredigeringsprogram, ett webbprojekt eller ett dokument.

    Tydligare varning när positionen används

    Firefox 153 gör det lättare att se när en webbplats använder information om användarens geografiska position.

    När en webbplats har aktiv åtkomst till platsinformationen markeras positionssymbolen i adressfältet med röd färg. Symbolen visas nu även på sökresultatsidor, där den tidigare kunde vara dold.

    Förändringen gör det svårare för en webbplats att använda positionen utan att användaren tydligt märker det.

    Tillägg måste be om tillgång till lokala filer

    Webbläsartillägg får också striktare säkerhetsregler.

    Tidigare kunde en tillåtelse att läsa data på webbplatser i vissa fall även ge ett tillägg åtkomst till lokala filer. I Firefox 153 krävs i stället ett separat godkännande för att ett tillägg ska kunna läsa filer som finns på datorn.

    Behörigheten kan aktiveras eller återkallas genom inställningen ”Access local files on your computer”.

    Det ger användaren bättre kontroll över vilka tillägg som får komma åt dokument, bilder och andra filer som inte ligger på internet.

    Begränsningar för åtkomst till det lokala nätverket

    Firefox 153 aktiverar även begränsningar för åtkomst till det lokala nätverket som standard.

    En webbplats på internet ska därmed inte obehindrat kunna försöka kommunicera med exempelvis routrar, skrivare, kameror eller andra enheter i hemnätverket.

    Sådan åtkomst kan behövas för vissa legitima webbtjänster, men den kan också missbrukas. Genom att kräva tydligare kontroll minskar risken att skadliga webbplatser undersöker eller angriper enheter i det lokala nätverket.

    Stöd för europeiska webbcertifikat

    Firefox 153 kan verifiera och visa Qualified Website Authentication Certificates, QWAC.

    QWAC är en typ av webbcertifikat som används inom EU:s regelverk eIDAS. Syftet är att ge mer information om organisationen bakom en webbplats och stärka möjligheten att kontrollera webbplatsens identitet.

    För de flesta användare innebär förändringen ingen tydlig skillnad i den dagliga surfningen, men den kan få betydelse för myndigheter, banker, företag och andra verksamheter som omfattas av europeiska regler för elektronisk identifiering.

    Separera arbete, privatliv och olika konton

    Firefox 153 ESR lyfter även fram stöd för så kallade behållare, eller containers.

    Med behållare kan användaren dela upp surfningen i olika miljöer, exempelvis arbete, privat, shopping och bankärenden. Varje behållare har sina egna kakor och inloggningar.

    Det innebär exempelvis att en användare kan vara inloggad på två olika konton hos samma tjänst samtidigt, utan att behöva öppna en annan webbläsare.

    Separationen kan också minska möjligheten för annonsföretag och andra webbplatser att följa användaren mellan olika delar av surfningen.

    Förbättringar för webbutvecklare

    Firefox 153 innehåller dessutom många tekniska nyheter för utvecklare.

    Webbläsaren får bland annat begränsat stöd för ::-webkit-scrollbar, som används av många webbplatser för att anpassa rullningslister. Mozilla har dock valt att inte stödja alla utseendeinställningar, såsom egna färger och rundade hörn.

    Firefox får också stöd för bland annat:

    • nya funktioner för popup-rutor och informationsrutor
    • fler värden för placering och justering av text och grafik
    • import av textfiler direkt genom JavaScripts modulsystem
    • bättre kontroll över hur många rader som visas i JavaScripts felhistorik
    • utökade funktioner för bild-i-bild
    • mer information om språk, veckonummer, textriktning och tidsformat
    • förbättrade tester av ljud och video för WebRTC

    Utvecklarverktygen får även ett nytt lokalt läge där mappar på datorn kan kopplas till egna lokala webbadresser. Det gör det möjligt att testa vissa webbfunktioner utan att först starta en separat lokal webbserver.

    En viktig långtidsversion

    Firefox 153 släpps även som Firefox 153 ESR och kommer att få uppdateringar under ungefär 15 månader.

    Versionen ska på sikt ersätta Firefox 140 ESR och kommer under en övergångsperiod att finnas parallellt med både Firefox 140 ESR och den äldre Firefox 115 ESR-serien.

    För vanliga användare är QR-koderna och de förbättrade PDF-verktygen troligen de mest märkbara nyheterna. För företag och organisationer är de nya säkerhetsreglerna, certifikatstödet och den långa supportperioden minst lika viktiga.

    Sammantaget är Firefox 153 ingen fullständig ombyggnad av webbläsaren. Det är i stället en bred uppdatering med många mindre förbättringar som tillsammans gör Firefox mer användbar, säkrare och bättre anpassad för moderna bild-, video- och webbstandarder.

    https://ftp.mozilla.org/pub/firefox/releases/153.0/linux-x86_64/sv-SE

    TEKNISK FAKTARUTA: FIREFOX 153

    Webbläsare: Mozilla Firefox

    Version: Firefox 153

    Utgåva: Standardversion och ESR

    ESR: Extended Support Release med långvariga säkerhets- och stabilitetsuppdateringar

    Operativsystem: Linux, Windows och macOS

    HDR-video: Stöd i Windows 10 och Windows 11 med kompatibel HDR-skärm och grafikkort

    PDF-funktioner: Slå samman PDF-filer och lägg till bilder som nya sidor

    Delning: Skapa QR-koder för öppna webbsidor

    Bildformat: Experimentellt stöd för JPEG XL via Firefox Labs

    Säkerhet: Separat behörighet krävs för tillägg som vill läsa lokala filer

    Lokalt nätverk: Begränsningar för webbplatsers åtkomst till enheter i det lokala nätverket

    Platsinformation: Röd markering visas när en webbplats använder användarens position

    Certifikat: Stöd för Qualified Website Authentication Certificates, QWAC

    Utvecklarfunktioner: Textimport, Picture-in-Picture-API, Intl.LocaleInfo och Error.stackTraceLimit

    Licens: Öppen källkod

  • Ventoy , det nya sättet att göra bootbara USB stickor

    Med Ventoy kan du samla flera startbara ISO-filer på samma USB-minne och välja vilken du vill använda när datorn startar. Det gör programmet till ett smidigt alternativ till Rufus, särskilt för den som ofta installerar Linux, testar olika distributioner eller använder räddningsverktyg.

    I tidigare artiklar har vi visat hur man skapar startbara USB-minnen med programmet Rufus. Ett annat alternativ är Ventoy, som gör det enklare att använda flera installationsfiler på samma USB-minne.

    Med Rufus skriver man vanligtvis en ISO-fil till USB-minnet åt gången. Ventoy fungerar på ett annat sätt. Först installeras Ventoy på USB-minnet och därefter kan ISO-filerna kopieras direkt till minnet som vanliga filer.

    När datorn startas från USB-minnet visas en meny där du väljer vilken ISO-fil som ska startas.

    Det innebär att samma USB-minne kan innehålla flera Linuxdistributioner, installationsprogram, räddningsverktyg och andra startbara avbildningar. Du behöver alltså inte skapa om USB-minnet varje gång du vill använda en annan ISO-fil.

    Ventoy stöder dessutom fler avbildningsformat än ISO.

    Programmet finns för Windows och Linux samt som en startbar Live-CD.

    Så här gör du

    1. Ladda ner Ventoy för det operativsystem du använder.
    2. Anslut USB-minnet till datorn.
    3. Starta Ventoy och välj det USB-minne som ska användas.
    4. Välj vilken partitionstabell Ventoy ska använda:
      • GPT passar bäst för modernare datorer som använder UEFI.
      • MBR ger bättre kompatibilitet med äldre datorer och traditionell BIOS-start.
    5. Installera Ventoy på USB-minnet. Observera att USB-minnet normalt raderas när Ventoy installeras. Kontrollera därför att du inte har några viktiga filer kvar på minnet.
    6. När installationen är klar kopierar du de ISO-filer du vill använda direkt till USB-minnet.
    7. Starta om datorn och välj USB-minnet i datorns startmeny.

    Ventoy visar därefter en lista över filerna på USB-minnet. Välj den ISO-fil du vill starta och tryck på Enter.

    GPT eller MBR?

    GPT och MBR är två olika sätt att organisera partitionerna på ett lagringsmedium.

    GPT är det modernare alternativet och används främst tillsammans med UEFI. Det passar därför bra för nyare datorer.

    MBR är en äldre standard men fungerar ofta på både äldre BIOS-datorer och många nyare datorer. Om USB-minnet ska användas på många olika typer av datorer kan MBR därför ge bättre kompatibilitet.

    Är du osäker är MBR ofta det enklaste valet. Ska USB-minnet främst användas på moderna UEFI-datorer kan du välja GPT.

    Ladda ner Linux

    Linux.se – Ladda hem Linux hittar du länkar för nedladdning av olika Linuxdistributioner.

    När ISO-filerna har laddats ner behöver du bara kopiera dem till USB-minnet. Det gör Ventoy till ett praktiskt verktyg för den som ofta installerar, testar eller reparerar datorer.

    > TEKNISKA FAKTA: VENTOY

    Typ: Verktyg för att skapa startbara USB-minnen

    Licens: Öppen källkod

    Tillgängligt för: Windows, Linux och som startbar Live-CD

    Avbildningsformat: ISO, WIM, IMG, VHD, VHDX, EFI och VTOY

    Partitionstabeller: MBR och GPT

    Startlägen: Legacy BIOS och UEFI

    Secure Boot: Stöds på kompatibla UEFI-system

    Standardfilsystem: exFAT på huvudpartitionen

    Flera system: Flera startbara avbildningar kan sparas på samma USB-minne

    Uppdatering: Ventoy kan normalt uppdateras utan att ISO-filerna på USB-minnet raderas

    Tips: När Ventoy har installerats behöver du bara kopiera avbildningsfilerna till USB-minnet som vanliga filer. När datorn startas från minnet visas en meny där du väljer vilken avbildning som ska köras.

  • Därför lever 50 år gamla Unix-idéer kvar i moderna Linux

    Linux är ett modernt operativsystem, men många av dess viktigaste idéer utvecklades redan under Unix-eran på 1960- och 1970-talen. Det hierarkiska filsystemet, processhanteringen, kommandopipelines och möjligheten att flytta systemet mellan olika datorarkitekturer är principer som fortfarande präglar dagens Linuxdistributioner. Att de lever kvar efter mer än 50 år beror framför allt på att de fortfarande är enkla, flexibla och användbara.

    Linux brukar beskrivas som ett modernt operativsystem. Det används i allt från mobiltelefoner och persondatorer till superdatorer, webbservrar och inbyggda system. Trots detta bygger Linux på flera grundidéer som utvecklades redan under Unix barndom på 1960- och 1970-talen.

    Många av idéerna var banbrytande när de introducerades. I dag är de så självklara att de flesta användare knappt tänker på dem. Här är några av de viktigaste Unix-principerna som fortfarande präglar moderna Linuxdistributioner.

    Filsystemet är uppbyggt som ett träd

    En av Unix viktigaste innovationer var det hierarkiska filsystemet. När forskarna bakom Unix beskrev systemet i artikeln The Unix Time-Sharing System år 1974 var idén om ett sammanhängande katalogträd fortfarande relativt ny.

    I Linux börjar hela filsystemet i rotkatalogen:

    Under rotkatalogen finns kataloger som exempelvis:

    Dessa kan i sin tur innehålla fler kataloger och filer. Strukturen kan jämföras med ett träd där rotkatalogen är stammen och underkatalogerna är grenar.

    Till skillnad från DOS och Windows använder Linux normalt inte enhetsbokstäver som C: eller D:. I stället monteras olika lagringsenheter på valfria platser i samma katalogträd.

    En extern hårddisk kan exempelvis monteras under:

    En nätverksresurs kan monteras under:

    För användaren ser resurserna då ut som vanliga kataloger, även om de i verkligheten finns på olika hårddiskar, USB-minnen, servrar eller optiska skivor.

    Detta gör Linux filsystem både flexibelt och enhetligt.

    Flera processer kan köras samtidigt

    Unix konstruerades från början som ett fleranvändar- och multitaskingsystem. Flera program kunde därför köras samtidigt, även när användarna arbetade via enkla textterminaler.

    I Linux kallas ett program som körs för en process. Operativsystemet kan hantera tusentals processer samtidigt och fördela processortid och minne mellan dem.

    I ett kommandoskal kan ett program startas i bakgrunden genom att lägga till tecknet &:

    Skalet återgår då direkt till kommandoprompten medan programmet fortsätter att köras.

    Om ett program redan körs i förgrunden kan det tillfälligt stoppas genom att trycka:

    Därefter kan processen fortsätta i bakgrunden med kommandot:

    Det går även att visa skalets aktuella jobb:

    Och återföra ett bakgrundsjobb till förgrunden:

    Denna typ av jobbkontroll utvecklades när textterminaler var vanligare än grafiska skrivbord. Funktionen är fortfarande användbar vid arbete via terminal, SSH eller på servrar utan grafiskt gränssnitt.

    Små program kan kopplas ihop med pipelines

    En av Unix mest inflytelserika idéer är att program ska vara små, göra en tydligt avgränsad uppgift och kunna kombineras med andra program.

    Detta möjliggörs genom standardiserade kanaler för inmatning och utmatning:

    • standard input, normalt tangentbordet
    • standard output, normalt terminalen
    • standard error, där felmeddelanden visas

    Utmatningen från ett kommando kan sparas i en fil:

    Kommandot ps aux visar systemets processer. Tecknet > skickar resultatet till filen allprocs.txt i stället för till skärmen.

    En fil kan även användas som inmatning:

    Ännu viktigare är pipeline-tecknet:

    Det skickar utmatningen från ett kommando direkt till nästa kommando.

    Ett enkelt exempel är:

    Här skapar ps aux en lista över alla processer. Resultatet skickas till grep, som endast visar de rader som innehåller ordet firefox.

    Ett mer lekfullt exempel är:

    Programmet fortune skriver ut ett kort citat eller meddelande. Resultatet skickas sedan till lolcat, som visar texten i olika färger.

    Pipeline-principen gör det möjligt att skapa avancerade arbetsflöden genom att kombinera enkla verktyg. I stället för att varje program måste innehålla alla funktioner kan användaren bygga en lösning av flera mindre delar.

    C gjorde Unix flyttbart mellan olika datorer

    Tidiga operativsystem skrevs ofta nästan helt i assembler. Assemblerkod arbetar nära datorns processor och kan vara mycket effektiv, men den är samtidigt starkt bunden till en viss processorarkitektur.

    Ett program skrivet för en viss processor kunde därför inte utan vidare köras på en annan.

    Unix skrevs till stor del om i programspråket C, som utvecklades av Dennis Ritchie vid Bell Labs. Detta var ett avgörande steg.

    C är ett kompilerat högnivåspråk. Samma källkod kan i många fall kompileras för flera olika processorer, förutsatt att det finns en lämplig kompilator och att de maskinberoende delarna anpassas.

    Det gjorde Unix betydligt lättare att flytta, eller porta, till nya datorsystem.

    Samma grundidé gäller för Linux. Linuxkärnan och stora delar av operativsystemets grundläggande verktyg är skrivna i C. Därför kan Linux köras på många arkitekturer, bland annat:

    • x86 och x86-64
    • ARM
    • RISC-V
    • PowerPC
    • MIPS
    • IBM:s stordatorarkitekturer

    Portabiliteten är en viktig förklaring till att Linux finns i så många typer av produkter, från små routrar till världens kraftfullaste superdatorer.

    Användarna hjälper varandra

    Unix utvecklades vid Bell Labs, som tillhörde det amerikanska telebolaget AT&T. På grund av dåtidens konkurrensregler hade företaget begränsade möjligheter att sälja Unix som en vanlig kommersiell produkt.

    I stället distribuerades Unix till universitet och forskningsinstitutioner mot relativt låga avgifter. I många fall fick mottagarna även tillgång till källkoden.

    Däremot följde inte alltid någon traditionell kundsupport med systemet. Användarna fick därför själva lösa problem, rätta fel och utveckla förbättringar.

    Det växte fram användargrupper där forskare, studenter och systemadministratörer utbytte program, dokumentation och tekniska lösningar. En viktig organisation blev USENIX, som senare utvecklades till en betydande konferensorganisation inom datavetenskap.

    Vid University of California, Berkeley utvecklades BSD, Berkeley Software Distribution. BSD blev en egen Unix-gren och kom att påverka många senare operativsystem.

    Samma kultur lever kvar runt Linux. Supporten kommer ofta från flera olika håll:

    • distributionsprojektens dokumentation
    • webbforum
    • e-postlistor
    • lokala Linuxanvändargrupper
    • IRC och chattkanaler
    • webbplatser som Stack Exchange
    • diskussionsforum och sociala medier

    Linuxvärlden bygger fortfarande i stor utsträckning på att användare delar kunskap och hjälper varandra.

    Unix började på en relativt liten dator

    Linuxanvändare framhåller ofta att systemet kan ge äldre datorer ett nytt liv. Lätta Linuxdistributioner kan användas på maskiner som inte längre klarar moderna versioner av Windows.

    Även detta har en historisk koppling till Unix.

    Bell Labs hade tidigare deltagit i utvecklingen av Multics, ett mycket ambitiöst operativsystem som skulle erbjuda datorkraft som en samhällstjänst. Användare skulle kunna ansluta till centrala datorresurser ungefär på samma sätt som människor ansluter sig till el- eller telefonnätet.

    Projektet blev dyrt och försenat, och Bell Labs drog sig ur samarbetet.

    Ken Thompson och Dennis Ritchie började därefter utveckla ett mindre och enklare system. De använde en PDP-7 från Digital Equipment Corporation, en dator som redan då hade begränsade resurser jämfört med de stora stordatorsystemen.

    Unix växte alltså fram ur tanken att skapa ett användbart system med mindre och enklare hårdvara.

    På ett liknande sätt kan Linux i dag användas för att återbruka äldre datorer. En maskin som inte längre fungerar bra med ett tungt operativsystem kan fortfarande användas som exempelvis:

    • enkel arbetsstation
    • webbserver
    • filserver
    • internetradio
    • informationsskärm
    • brandvägg eller router
    • retrospelsdator
    • terminal för fjärranslutning

    Det betyder inte att alla moderna Linuxdistributioner är resurssnåla. Fullständiga skrivbordsmiljöer kan kräva relativt mycket minne och processorkraft. Däremot ger Linux användaren stora möjligheter att välja ett lättare skrivbord eller helt avstå från ett grafiskt gränssnitt.

    Unixfilosofin lever vidare

    Linux är inte Unix, men det är ett Unix-liknande operativsystem. Många av dess viktigaste egenskaper kommer direkt eller indirekt från de idéer som utvecklades vid Bell Labs för mer än ett halvt sekel sedan.

    Det hierarkiska filsystemet skapar en sammanhängande struktur för filer och enheter. Processmodellen gör det möjligt att köra många program samtidigt. Pipelines låter små verktyg samarbeta. Programspråket C gjorde systemen lättare att flytta mellan olika datorarkitekturer. Användargemenskaperna skapade en tradition av kunskapsdelning och gemensam utveckling.

    Dessa idéer lever inte kvar enbart av nostalgiska skäl. De finns kvar eftersom de fortfarande fungerar.

    Linux visar därmed att teknisk utveckling inte alltid innebär att allt gammalt måste ersättas. Ibland bygger framtidens system vidare på idéer som visade sig vara ovanligt hållbara.

    > FAKTA: UNIX-IDÉER I LINUX

    > Ursprung: Unix började utvecklas vid Bell Labs år 1969.

    > Linux: Linuxkärnan skapades av Linus Torvalds och publicerades första gången 1991.

    > Filsystem: Alla filer och lagringsenheter ingår i ett gemensamt katalogträd som börjar i rotkatalogen /.

    > Processer: Linux kan köra många program och användarsessioner samtidigt.

    > Pipelines: Tecknet | skickar resultatet från ett kommando vidare till ett annat.

    > Programspråk: Linuxkärnan och många grundläggande systemverktyg är huvudsakligen skrivna i C.

    > Arkitekturer: Linux kan köras på bland annat x86-64, ARM, RISC-V, PowerPC och stordatorer.

    > Grundprincip: Små program ska göra en tydlig uppgift och kunna kombineras med andra program.

    > Varför lever idéerna kvar? De är enkla, flexibla, portabla och fungerar fortfarande efter mer än 50 år.