• Moxnox 1.0 – ett nytt operativsystem som förenar Windows NT och Unix

    Vad händer om man tar några av de bästa idéerna från Windows NT, kombinerar dem med Unix och bygger ett helt nytt operativsystem från grunden? Det är precis vad utvecklaren Mark Harmstone har gjort. Resultatet heter Moxnox, och nu har version 1.0 släppts som öppen källkod.

    När man talar om operativsystem handlar diskussionen nästan alltid om Windows, Linux eller macOS. Men bakom dessa välkända namn finns en värld av experimentella system där programmerare försöker hitta nya sätt att få datorer att fungera.

    Ett av de senaste exemplen är Moxnox 1.0, som släpptes den 26 oktober 2026.

    Bakom projektet står den brittiske programmeraren Mark Harmstone, som tidigare gjort sig känd genom WinBtrfs, en drivrutin som gör det möjligt för Windows att läsa och skriva till Linux-filsystemet Btrfs.

    Sedan 2022 har han arbetat med Moxnox som ett hobbyprojekt. Det som började som ett tekniskt experiment har nu vuxit till ett operativsystem med omkring 130 000 rader C++-kod.

    Men Moxnox är varken ännu en Linuxdistribution eller en kopia av Windows.

    Windows under huven – Unix på utsidan

    För att förstå vad som gör Moxnox speciellt behöver vi titta på hur ett operativsystem egentligen fungerar.

    I centrum finns operativsystemets kärna, ofta kallad kernel. Den ansvarar för grundläggande funktioner som att hantera minne, kommunicera med hårdvara och fördela processortid mellan olika program.

    Windows bygger på en kärnarkitektur som har sitt ursprung i Windows NT, medan Linux använder en annan konstruktion.

    Moxnox hämtar inspiration från Windows NT:s sätt att låta program kommunicera med operativsystemet genom så kallade systemanrop.

    Samtidigt använder det många av de principer som gjort Unix och Linux populära bland programmerare och systemadministratörer.

    Det innebär exempelvis att katalogstrukturen påminner om Linux, med en rotkatalog som heter / och sökvägar som /bin i stället för Windows enhetsbokstäver som C:\.

    Systemet stöder dessutom Unix-funktioner som fork(), som gör det möjligt för ett program att skapa en ny process genom att kopiera en befintlig.

    Man kan beskriva Moxnox som ett försök att förena två olika operativsystemfilosofier, utan att behöva använda vare sig Windows eller Linux som grund.

    Windows-program fungerar inte – trots EXE-filer

    En intressant detalj är att Moxnox använder samma grundläggande programformat som Windows.

    Körbara program lagras i formatet Portable Executable, förkortat PE, och har filändelsen .exe. Programbibliotek använder .dll.

    Linux använder normalt ELF-formatet för sina körbara program.

    Det betyder däremot inte att man kan installera Microsoft Office eller andra vanliga Windowsprogram i Moxnox.

    Moxnox kan i dagsläget inte köra vanliga Windowsprogram.

    Anledningen är att de programmeringsgränssnitt och systembibliotek som Windowsprogram förväntar sig ännu inte finns på plats.

    En framtida möjlighet skulle kunna vara att använda delar av Wine-projektet för att skapa denna kompatibilitet, men något sådant stöd är ännu inte färdigt.

    Moxnox skiljer sig därmed från ReactOS, vars ambition är att återskapa Windows kompatibilitet.

    Linuxanvändare kommer att känna igen sig

    Trots sin Windowsinspirerade teknikmiljö erbjuder Moxnox en ganska välbekant upplevelse för den som är van vid Unix eller Linux.

    Flera populära program har redan anpassats till systemet.

    Här finns bland annat Bash, GNU Coreutils, Git, Python, Perl, Vim, Nano, OpenSSH och OpenSSL.

    Även viktiga utvecklingsverktyg som GCC, LLVM och Rust har porterats, även om det fortfarande finns begränsningar. GCC finns exempelvis endast för x86-64.

    Att programmen har porterats innebär att deras källkod har anpassats och kompilerats för det nya operativsystemet. Man kan alltså inte bara kopiera över ett vanligt Linuxprogram och förvänta sig att det fungerar.

    En annan teknisk milstolpe är att Moxnox har blivit self-hosting.

    Det innebär att operativsystemet har kommit så långt att det kan användas för att kompilera sin egen källkod.

    Det är en betydande prestation för ett hobbyprojekt, även om vissa stora program, bland annat GCC och Rust, ännu inte kan byggas direkt inifrån systemet.

    Btrfs är hjärtat i filhanteringen

    Valet av filsystem är knappast någon överraskning.

    Mark Harmstone har lång erfarenhet av Btrfs genom arbetet med WinBtrfs, och Moxnox använder därför Btrfs för lagringen.

    Btrfs är ett modernt filsystem som bland annat erbjuder kontrollsummor för dataintegritet, ögonblicksbilder och avancerade lagringsfunktioner.

    Men här kommer en viktig varning.

    Moxnox egen Btrfs-implementation är fortfarande experimentell och har inte genomgått omfattande tester.

    Utvecklaren avråder uttryckligen från att använda den tillsammans med filsystem som innehåller värdefulla data.

    Den som vill experimentera bör därför använda en virtuell disk eller en separat lagringsenhet utan viktig information.

    Fungerar även på ARM och Raspberry Pi 5

    Moxnox stöder två olika processorarkitekturer: x86-64, som används i de flesta moderna PC-datorer, och ARM64, som bland annat förekommer i enkortsdatorer och vissa bärbara datorer.

    För vanliga PC-datorer krävs stöd för instruktionsuppsättningen x86-64-v3. Det innebär att en del äldre 64-bitarsprocessorer inte kan användas.

    På ARM-sidan krävs ARMv8.1 eller senare.

    Det gör att även Raspberry Pi 5 kan köra Moxnox, förutsatt att den använder lämplig UEFI-firmware.

    Systemet har redan drivrutiner för bland annat NVMe, SATA, USB-lagring, SD-kort och vissa nätverkskort från Realtek.

    Stödet för kringutrustning är dock långt ifrån lika omfattande som i Linux eller Windows.

    Glöm skrivbordet – här är det terminalen som gäller

    Den som förväntar sig ett grafiskt skrivbord med fönster, ikoner och muspekare kommer att bli besviken.

    Moxnox 1.0 saknar nämligen en grafisk skrivbordsmiljö.

    Systemet arbetar framför allt med textbaserade gränssnitt och kommandoraden. Det finns grundläggande stöd för bildskärmsutmatning, men ännu inget färdigt grafiskt användargränssnitt.

    Det är med andra ord ett operativsystem som i första hand riktar sig till programmerare, operativsystemsentusiaster och personer som tycker om att experimentera med datorernas mer grundläggande funktioner.

    Det saknas dessutom flera saker som vi normalt tar för givna.

    Exempelvis finns ännu inget fullständigt säkerhetssystem, inget riktigt fleranvändarstöd och inget ordentligt stöd för olika tangentbordslayouter eller tidszoner.

    Även prestandan behöver förbättras, framför allt när det gäller minneshantering och nätverkskommunikation.

    Moxnox är därför inte ett system som man bör använda som sin huvudsakliga arbetsmiljö.

    Så kan du prova Moxnox själv

    För den som är nyfiken finns färdiga diskavbilder för både x86-64 och ARM64 att ladda ner.

    Det enklaste sättet att testa operativsystemet är med QEMU, en programvara som kan emulera och virtualisera datorer.

    På så vis kan man starta Moxnox i en virtuell miljö utan att behöva installera det på datorns riktiga hårddisk.

    Det går också att installera systemet på fysisk hårdvara, men då krävs viss erfarenhet av partitionering, filsystem och uppstart via UEFI.

    Källkoden och installationsanvisningarna finns på projektets GitHub-sida:

    Projekt: https://github.com/maharmstone/moxnox

    Ladda ner Moxnox 1.0: https://github.com/maharmstone/moxnox/releases/tag/v1.0

    Varför behövs ännu ett operativsystem?

    Det är kanske den mest intressanta frågan.

    Världen lider knappast brist på operativsystem. Linux är etablerat inom servrar och utveckling, Windows dominerar fortfarande stora delar av PC-marknaden och macOS har sin självklara plats i Apples ekosystem.

    Men Moxnox handlar inte i första hand om att konkurrera med dessa system.

    Det handlar snarare om att utforska alternativa tekniska lösningar och visa att det går att kombinera idéer som traditionellt hör hemma i olika operativsystem.

    Windows NT:s arkitektur har flera tekniska egenskaper som sällan uppmärksammas utanför Windowsvärlden. Genom att kombinera dessa med Unix programmeringsmodell visar Harmstone hur ett annorlunda operativsystem skulle kunna se ut.

    Och kanske är det just därför Moxnox är intressant.

    Inte för att det kommer att ersätta Windows eller Linux nästa år, utan för att det påminner oss om att operativsystem inte behöver byggas på samma sätt som de alltid har gjort.

    Moxnox 1.0 är ännu inte ett färdigt alternativ för vanliga datoranvändare. Men som tekniskt experiment visar det hur mycket som faktiskt går att åstadkomma när någon bestämmer sig för att bygga sitt eget operativsystem från grunden.

    ● ● ●

    > FAKTA: MOXNOX 1.0_

    System: Moxnox 1.0

    Utvecklare: Mark Harmstone

    Typ: Fristående operativsystem med öppen källkod

    Projektstart: 2022

    Programspråk: C++ (cirka 130 000 kodrader)

    Arkitektur: Windows NT-inspirerade systemanrop och Unix/POSIX-miljö

    Processorstöd: x86-64-v3 och ARM64 (ARMv8.1+)

    Filsystem: Btrfs

    Programformat: Windows PE (.exe och .dll)

    Gränssnitt: Textbaserad terminal, inget grafiskt skrivbord

    Programvara: Bash, GCC, LLVM, Git, Python, Perl, Rust, Vim, Nano och OpenSSH

    Hårdvara: NVMe, SATA, USB, SD-kort och utvalda nätverkskort

    Raspberry Pi 5: Stöds med lämplig UEFI-firmware

    Windowsprogram: Kan inte köras direkt

    Status: Experimentellt hobbyprojekt

    [!] VARNING: Moxnox är inte avsett för produktionsbruk. Använd endast testdiskar utan viktiga data.

    root@moxnox:~$ GitHub / Källkod

    root@moxnox:~$ Ladda ner Moxnox 1.0

  • Linux 6.19 är här – stabil evolution och siktet inställt på 7.0

    Linux 6.19 markerar ännu ett steg i Linux-kärnans långsiktiga och stabila utveckling. Utan dramatiska förändringar men med en mängd tekniska förbättringar under ytan stärker den nya versionen prestanda, säkerhet och hårdvarustöd i allt från servrar och molnplattformar till inbyggda system och persondatorer. Samtidigt har Linus Torvalds bekräftat att nästa utgåva blir Linux 7.0 – inte som ett avsteg i utvecklingen, utan som en naturlig omnumrering i ett projekt som fortsätter att växa.

    Linux-kärnan fortsätter sin lugna men obevekliga utveckling. Med version 6.19 får vi en uppdatering som inte innehåller några dramatiska kursändringar, men som ändå förbättrar prestanda, säkerhet och skalbarhet på en lång rad områden. I sitt release-meddelande passade Linus Torvalds dessutom på att bekräfta att nästa version blir Linux 7.0, mest för att versionsnumren i 6-serien helt enkelt har blivit för stora och svåröverskådliga.

    Poängen är viktig: 7.0 innebär ingen ny utvecklingsmodell eller ”omstart” av Linux. Det är samma stabila, stegvisa förbättringar som tidigare – bara med ett renare versionsnummer.

    En av de mer intressanta nyheterna i Linux 6.19 handlar om minneshantering. Kärnan får nu stöd för AMD:s teknik för smart cache-injektion, vilket gör att vissa I/O-enheter kan placera data direkt i processorns L3-cache i stället för att gå via arbetsminnet. Det minskar fördröjningar och kan ge tydliga prestandavinster i system med höga dataflöden. På Intelsidan införs stöd för Linear Address-Space Separation, LASS, som stärker gränsen mellan kernelminne och användarutrymme och därmed minskar risken för spekulativa sidokanalsattacker.

    Arkitekturstödet har också utvecklats vidare. För IBM:s s390-plattform introduceras ett nytt gränssnitt för minnes-hotplug, samtidigt som stödet för gamla 31-bitars binärer tas bort. Plattformen får även stackskydd tack vare förbättringar i den kommande GCC 16-kompilatorn. På 64-bitars Arm-system har Linux nu stöd för MPAM, Arm Memory System Resource Partitioning and Monitoring, vilket gör det möjligt att övervaka och styra hur olika processer använder minnesresurser. Det är särskilt relevant i datacenter och realtidssystem.

    I kärnans inre mekanik märks flera förändringar som framför allt gynnar utvecklare och containerplattformar. Ett nytt systemanrop, listns(), gör det effektivare för användarutrymme att lista existerande namespaces. Samtidigt har referensräkningen för namespaces förbättrats för att förhindra att borttagna resurser ”återuppstår”. Signalhanteringen har också blivit mer informativ: processer som använder pidfd kan nu avgöra vilken signal som orsakade att en annan process avslutades med en core-dump. BPF-systemet har dessutom fått nya funktioner, bland annat stöd för indirekta hopp på x86.

    Lagring och filsystem har fått flera konkreta förbättringar. FUSE har nu bättre stöd för buffrade läsningar med stora minnessidor, och iomap-lagret kan spåra delvis uppdaterade folios för effektivare läsningar. Det virtuella filsystemet har utökats med återkallbara katalogdelegationer, något som förbättrar NFS-hantering. Btrfs har fått ett särskilt nedstängningsläge som låter pågående operationer avslutas kontrollerat samtidigt som nya blockeras, och ext4 kan nu hantera filsystem med blockstorlekar som är större än systemets sidstorlek.

    På hårdvarusidan har stödet breddats ytterligare. Nya drivrutiner har lagts till för bland annat Realtek-systemtimers, Intels minnes- och I/O-hubbar samt flera nya nätverkskort, både trådbundna och trådlösa. Det gör att Linux fortsätter att fungera väl även på helt ny hårdvara.

    Nätverksstacken har fått tydliga prestandalyft. En större förändring i hur TCP-sändning låses har resulterat i betydligt högre genomströmning under tung belastning. Dessutom kan sockets nu markeras som undantagna från globala minnesgränser, medan begränsningar i stället tillämpas inom containrar. Det ger både bättre prestanda och bättre isolering i moderna molnmiljöer.

    Även säkerheten har stärkts. Linux 6.19 innehåller nya kryptografiska hashfunktioner i form av SHA-3 och BLAKE2b, tillsammans med tillhörande dokumentation. Säkerhetsmoduler informeras nu när memfd-filer skapas, vilket gör det möjligt att fatta policybeslut om dessa filer i realtid. SELinux har redan stöd för detta. Därutöver förbättras hanteringen av transparenta huge pages för enhetsminne, och zram har optimerats med effektivare skrivbuntning.

    För virtualisering och containrar har guest_memfd() fått stöd för NUMA-policyer, vilket ger bättre kontroll över var minne allokeras i virtuella miljöer. Stödet för konfidentiell databehandling har också byggts ut, bland annat med kryptering och autentisering av PCIe-länkar samt ett nytt konfidentiellt VMBus-läge för Hyper-V. Det här är viktiga steg för säkra moln och isolerade arbetslaster.

    Slutligen finns även små förbättringar som märks direkt i vardagen. En ny konsolfont, Terminus 10×18, har lagts till för att göra text mer lättläst på skärmar med mellanhög upplösning – en detalj som uppskattas av alla som arbetar i textkonsolen.

    Linux 6.19 finns redan att ladda ner från kernel.org, och användare av rullande distributioner kommer att få uppdateringen först. För övriga distributioner dyker den upp successivt under de kommande veckorna. Samtidigt kan Linux-världen se fram emot nästa steg: Linux 7.0, ett nytt versionsnummer för samma långsiktigt stabila utveckling.

    https://kernel.org

    TEKNISK FAKTARUTA: LINUX KERNEL 6.19
    Status
    Stabil release
    Nästa versionssteg
    Linux 7.0 (numreringsbyte, ej ny utvecklingsfas)
    CPU & minne
    AMD: Smart Data Cache Injection (I/O → L3 cache)
    Intel: LASS (starkare separation kernel/user)
    Arkitekturer
    s390: nytt gränssnitt för memory hotplug, 31-bitars binärer bort, stack-protector (GCC 16)
    arm64: MPAM-stöd (resurspartitionering/monitorering)
    Kärn-API & internsystem
    listns(): effektivare listning av namespaces
    Förbättrad namespace-refcount & pidfd-signalinfo
    BPF: indirekta hopp via särskild map-typ (x86), dynptr för strukturerad fil-läsning
    Filsystem & block-I/O
    FUSE: bättre buffrade läsningar med stora folios
    iomap: spårar delvis uppdaterade folios
    VFS/NFS: “recallable directory delegations”
    Btrfs: shutdown state (slutför pågående, stoppar nya)
    ext4: stöd för blockstorlek > page size
    Nätverk
    TCP: omarbetad transmit locking → högre throughput under last
    Sockets: kan undantas global minnesbudget, policy i containrar
    Säkerhet & krypto
    SHA-3 & BLAKE2b i kryptobiblioteket
    LSM-notifiering vid memfd-create (SELinux-stöd)
    Virtualisering & “confidential computing”
    guest_memfd(): NUMA-policyer
    PCIe: link-kryptering + enhetsautentisering
    Hyper-V: confidential VMBus
    Övrigt
    THP för device-private memory
    zram: writeback batching
    Ny konsolfont: Terminus 10×18
  • Linux Kernel 6.19rc1

    Linux-kärnan tar nästa steg framåt. Med den första testversionen av Linux 6.19 ute för allmän prövning inleds nu en ny utvecklingscykel där fokus ligger på stabilitet, modern hårdvara och framtidens teknikval. Bland nyheterna märks förbättrat stöd för grafik och ljud, tydliga framsteg för Rust i kärnan och en planerad slutlig release i början av februari 2026.

    Linux-världen rör sig i sin egen takt, men när Linus Torvalds själv trycker på startknappen för en ny kärnversion märks det direkt. Nu har Linux kernel 6.19 nått sin första viktiga milstolpe: Release Candidate 1 (rc1) är släppt och redo för testning.

    Det innebär att utvecklingen av nästa stora Linux-version nu är inne i sin mest intensiva fas.

    Vad är egentligen en “Release Candidate”?

    När Linux-kärnan utvecklas sker det i tydliga cykler. Först kommer en merge window – en period på ungefär två veckor då ny kod tillåts att slås samman i huvudgrenen. När den stängs släpps rc1, den första versionen som allmänheten kan testa.

    Från och med nu handlar det inte om att lägga till nya funktioner, utan om att testa, justera och stabilisera det som redan har kommit med. Om allt går enligt plan släpps runt sju eller åtta RC-versioner innan den slutliga versionen.

    För Linux 6.19 pekar det på en slutlig release i början av februari 2026.

    Ett ovanligt merge-fönster – och ett ovanligt rc1-släpp

    Linus Torvalds beskriver själv detta merge-fönster som lite speciellt. Många kärnutvecklare var på resande fot under den årliga Linux Maintainer Summit, och dessutom släpptes rc1 vid en något ovanlig tidpunkt – en söndagseftermiddag i Linus egen tidszon.

    Det fick till följd att vissa sena pull requests helt enkelt… missade tåget.

    “Teaching moment, or random capricious acts? You be the judge.”
    – Linus Torvalds, med sin typiska torra humor

    Budskapet är tydligt: Linux-utvecklingen är strikt tidsstyrd, och även världens mest inflytelserika open source-projekt gör inga undantag.

    Vad är nytt i Linux 6.19?

    Trots det något ovanliga upplägget ser den stora bilden “helt normal” ut, enligt Linus själv. Och innehållet är som vanligt omfattande.

    Förbättrat ljud- och grafikstöd

    Linux 6.19 bjuder på flera nyheter för modern hårdvara:

    • Ljudstöd för Intel Nova Lake S
    • En generisk SoundWire SCDA-drivrutin med regmap-stöd
    • DRM Color Pipeline API, ett viktigt steg för bättre färghantering i grafikstacken
    • Inledande stöd för Intel Xe3P-grafik
    • hwmon-stöd för AMD Steam Decks APU, vilket förbättrar temperatur- och sensormonitorering

    Kärnan finslipas

    Utöver drivrutiner innehåller Linux 6.19 många förbättringar “under huven”:

    • Nya objtool-funktioner för bättre analys av låg-nivå-kod
    • Ett nytt klp-build-skript som gör det enklare att skapa livepatch-moduler från vanliga patchfiler
    • Filsystem kan nu öka minsta writeback-chunk, vilket kan ge bättre prestanda vid diskintensiva arbetslaster
    • En ny Terminus 10×18 bitmap-konsolfont, framtagen för bättre läsbarhet på moderna högupplösta laptops

    Det är inga rubrikskapande funktioner för gemene användare – men exakt den typ av förbättringar som gör Linux stabilt, snabbt och långlivat.


    Rust i Linux – från experiment till verklighet

    En av de mest intressanta delarna av Linux 6.19 handlar inte om hårdvara, utan om programmeringsspråk.

    För första gången ser det ut som att Linux-kärnan kommer att innehålla fungerande drivrutiner skrivna helt i Rust.

    “The ‘mainly preparation and infrastructure’ phase is starting to become ‘actual driver and subsystems development’.”
    – Linus Torvalds

    Rust har länge lyfts fram som ett säkrare alternativ till C, särskilt när det gäller minneshantering. Att språket nu används för riktiga drivrutiner – inte bara experiment – markerar ett viktigt skifte i Linux-kärnans utveckling.

    Det betyder inte att C försvinner. Men det betyder att framtida Linux-kod kan bli robustare, säkrare och lättare att underhålla.

    En klassisk Linux-release – i bästa bemärkelse

    Som så ofta består ungefär hälften av alla ändringar i rc1 av drivrutiner: grafik, nätverk, media och ljud dominerar. Resten är spritt över arkitekturer, verktyg, dokumentation, schemaläggare, minneshantering och nätverksstacken.

    Med andra ord: inget revolutionerande – men väldigt mycket evolution.

    Linux 6.19 är ännu ett steg i den långsamma, metodiska utvecklingen av världens mest använda operativsystemskärna. Och nu börjar resan på allvar.

    Vad händer nu?

    • Testning av rc-versioner under hösten och vintern
    • Felrapporter från användare och distributioner
    • Slutlig release i början av februari 2026

    För de flesta användare märks Linux bäst när det inte märks alls. Och just därför är ett stabilt rc1-tecken ofta det bästa betyget en ny kernel kan få.

    https://kernel.org

    Fakta: Linux Kernel 6.19-rc1
    Status: Första Release Candidate (rc1) – testversion för tidig utvärdering.
    Varför rc1 är viktig: Merge-fönstret är stängt och fokus skiftar från nya funktioner till stabilitet, buggrättning och regressionsjakt inför slutlig release.
    Förväntad stabil release: Tidigt februari 2026 (beror på antal rc-släpp).
    Utvalda nyheter (ur rc1-omgången):
    • Förbättringar för ljud och grafik i flera delar av stacken
    • Tidigt stöd för nyare Intel-grafikgenerationer och uppdateringar i DRM-området
    • Sensor-/övervakningsstöd (hwmon) för AMD Steam Deck APU
    • Verktygs- och byggförbättringar, bland annat kring objtool och livepatch-flöden
    • Ny Terminus 10×18-konsolfont för bättre läsbarhet på moderna skärmar
    Rust i kärnan: 6.19 utvecklingscykel pekar mot fler drivrutiner och subsystemarbete i Rust, där fokus flyttas från infrastruktur till faktiska drivrutiner.
    För vem passar rc1? Utvecklare, distro-byggare och entusiaster som vill testa ny kärna och rapportera buggar. För produktion rekommenderas normalt stabil release.

Etikett: systemkärna

  • Moxnox 1.0 – ett nytt operativsystem som förenar Windows NT och Unix

    Vad händer om man tar några av de bästa idéerna från Windows NT, kombinerar dem med Unix och bygger ett helt nytt operativsystem från grunden? Det är precis vad utvecklaren Mark Harmstone har gjort. Resultatet heter Moxnox, och nu har version 1.0 släppts som öppen källkod. När man talar om operativsystem handlar diskussionen nästan alltid…

  • Linux 6.19 är här – stabil evolution och siktet inställt på 7.0

    Linux 6.19 markerar ännu ett steg i Linux-kärnans långsiktiga och stabila utveckling. Utan dramatiska förändringar men med en mängd tekniska förbättringar under ytan stärker den nya versionen prestanda, säkerhet och hårdvarustöd i allt från servrar och molnplattformar till inbyggda system och persondatorer. Samtidigt har Linus Torvalds bekräftat att nästa utgåva blir Linux 7.0 – inte…

  • Linux Kernel 6.19rc1

    Linux-kärnan tar nästa steg framåt. Med den första testversionen av Linux 6.19 ute för allmän prövning inleds nu en ny utvecklingscykel där fokus ligger på stabilitet, modern hårdvara och framtidens teknikval. Bland nyheterna märks förbättrat stöd för grafik och ljud, tydliga framsteg för Rust i kärnan och en planerad slutlig release i början av februari…