Vad händer om man tar några av de bästa idéerna från Windows NT, kombinerar dem med Unix och bygger ett helt nytt operativsystem från grunden? Det är precis vad utvecklaren Mark Harmstone har gjort. Resultatet heter Moxnox, och nu har version 1.0 släppts som öppen källkod.

När man talar om operativsystem handlar diskussionen nästan alltid om Windows, Linux eller macOS. Men bakom dessa välkända namn finns en värld av experimentella system där programmerare försöker hitta nya sätt att få datorer att fungera.

Ett av de senaste exemplen är Moxnox 1.0, som släpptes den 26 oktober 2026.

Bakom projektet står den brittiske programmeraren Mark Harmstone, som tidigare gjort sig känd genom WinBtrfs, en drivrutin som gör det möjligt för Windows att läsa och skriva till Linux-filsystemet Btrfs.

Sedan 2022 har han arbetat med Moxnox som ett hobbyprojekt. Det som började som ett tekniskt experiment har nu vuxit till ett operativsystem med omkring 130 000 rader C++-kod.

Men Moxnox är varken ännu en Linuxdistribution eller en kopia av Windows.

Windows under huven – Unix på utsidan

För att förstå vad som gör Moxnox speciellt behöver vi titta på hur ett operativsystem egentligen fungerar.

I centrum finns operativsystemets kärna, ofta kallad kernel. Den ansvarar för grundläggande funktioner som att hantera minne, kommunicera med hårdvara och fördela processortid mellan olika program.

Windows bygger på en kärnarkitektur som har sitt ursprung i Windows NT, medan Linux använder en annan konstruktion.

Moxnox hämtar inspiration från Windows NT:s sätt att låta program kommunicera med operativsystemet genom så kallade systemanrop.

Samtidigt använder det många av de principer som gjort Unix och Linux populära bland programmerare och systemadministratörer.

Det innebär exempelvis att katalogstrukturen påminner om Linux, med en rotkatalog som heter / och sökvägar som /bin i stället för Windows enhetsbokstäver som C:\.

Systemet stöder dessutom Unix-funktioner som fork(), som gör det möjligt för ett program att skapa en ny process genom att kopiera en befintlig.

Man kan beskriva Moxnox som ett försök att förena två olika operativsystemfilosofier, utan att behöva använda vare sig Windows eller Linux som grund.

Windows-program fungerar inte – trots EXE-filer

En intressant detalj är att Moxnox använder samma grundläggande programformat som Windows.

Körbara program lagras i formatet Portable Executable, förkortat PE, och har filändelsen .exe. Programbibliotek använder .dll.

Linux använder normalt ELF-formatet för sina körbara program.

Det betyder däremot inte att man kan installera Microsoft Office eller andra vanliga Windowsprogram i Moxnox.

Moxnox kan i dagsläget inte köra vanliga Windowsprogram.

Anledningen är att de programmeringsgränssnitt och systembibliotek som Windowsprogram förväntar sig ännu inte finns på plats.

En framtida möjlighet skulle kunna vara att använda delar av Wine-projektet för att skapa denna kompatibilitet, men något sådant stöd är ännu inte färdigt.

Moxnox skiljer sig därmed från ReactOS, vars ambition är att återskapa Windows kompatibilitet.

Linuxanvändare kommer att känna igen sig

Trots sin Windowsinspirerade teknikmiljö erbjuder Moxnox en ganska välbekant upplevelse för den som är van vid Unix eller Linux.

Flera populära program har redan anpassats till systemet.

Här finns bland annat Bash, GNU Coreutils, Git, Python, Perl, Vim, Nano, OpenSSH och OpenSSL.

Även viktiga utvecklingsverktyg som GCC, LLVM och Rust har porterats, även om det fortfarande finns begränsningar. GCC finns exempelvis endast för x86-64.

Att programmen har porterats innebär att deras källkod har anpassats och kompilerats för det nya operativsystemet. Man kan alltså inte bara kopiera över ett vanligt Linuxprogram och förvänta sig att det fungerar.

En annan teknisk milstolpe är att Moxnox har blivit self-hosting.

Det innebär att operativsystemet har kommit så långt att det kan användas för att kompilera sin egen källkod.

Det är en betydande prestation för ett hobbyprojekt, även om vissa stora program, bland annat GCC och Rust, ännu inte kan byggas direkt inifrån systemet.

Btrfs är hjärtat i filhanteringen

Valet av filsystem är knappast någon överraskning.

Mark Harmstone har lång erfarenhet av Btrfs genom arbetet med WinBtrfs, och Moxnox använder därför Btrfs för lagringen.

Btrfs är ett modernt filsystem som bland annat erbjuder kontrollsummor för dataintegritet, ögonblicksbilder och avancerade lagringsfunktioner.

Men här kommer en viktig varning.

Moxnox egen Btrfs-implementation är fortfarande experimentell och har inte genomgått omfattande tester.

Utvecklaren avråder uttryckligen från att använda den tillsammans med filsystem som innehåller värdefulla data.

Den som vill experimentera bör därför använda en virtuell disk eller en separat lagringsenhet utan viktig information.

Fungerar även på ARM och Raspberry Pi 5

Moxnox stöder två olika processorarkitekturer: x86-64, som används i de flesta moderna PC-datorer, och ARM64, som bland annat förekommer i enkortsdatorer och vissa bärbara datorer.

För vanliga PC-datorer krävs stöd för instruktionsuppsättningen x86-64-v3. Det innebär att en del äldre 64-bitarsprocessorer inte kan användas.

På ARM-sidan krävs ARMv8.1 eller senare.

Det gör att även Raspberry Pi 5 kan köra Moxnox, förutsatt att den använder lämplig UEFI-firmware.

Systemet har redan drivrutiner för bland annat NVMe, SATA, USB-lagring, SD-kort och vissa nätverkskort från Realtek.

Stödet för kringutrustning är dock långt ifrån lika omfattande som i Linux eller Windows.

Glöm skrivbordet – här är det terminalen som gäller

Den som förväntar sig ett grafiskt skrivbord med fönster, ikoner och muspekare kommer att bli besviken.

Moxnox 1.0 saknar nämligen en grafisk skrivbordsmiljö.

Systemet arbetar framför allt med textbaserade gränssnitt och kommandoraden. Det finns grundläggande stöd för bildskärmsutmatning, men ännu inget färdigt grafiskt användargränssnitt.

Det är med andra ord ett operativsystem som i första hand riktar sig till programmerare, operativsystemsentusiaster och personer som tycker om att experimentera med datorernas mer grundläggande funktioner.

Det saknas dessutom flera saker som vi normalt tar för givna.

Exempelvis finns ännu inget fullständigt säkerhetssystem, inget riktigt fleranvändarstöd och inget ordentligt stöd för olika tangentbordslayouter eller tidszoner.

Även prestandan behöver förbättras, framför allt när det gäller minneshantering och nätverkskommunikation.

Moxnox är därför inte ett system som man bör använda som sin huvudsakliga arbetsmiljö.

Så kan du prova Moxnox själv

För den som är nyfiken finns färdiga diskavbilder för både x86-64 och ARM64 att ladda ner.

Det enklaste sättet att testa operativsystemet är med QEMU, en programvara som kan emulera och virtualisera datorer.

På så vis kan man starta Moxnox i en virtuell miljö utan att behöva installera det på datorns riktiga hårddisk.

Det går också att installera systemet på fysisk hårdvara, men då krävs viss erfarenhet av partitionering, filsystem och uppstart via UEFI.

Källkoden och installationsanvisningarna finns på projektets GitHub-sida:

Projekt: https://github.com/maharmstone/moxnox

Ladda ner Moxnox 1.0: https://github.com/maharmstone/moxnox/releases/tag/v1.0

Varför behövs ännu ett operativsystem?

Det är kanske den mest intressanta frågan.

Världen lider knappast brist på operativsystem. Linux är etablerat inom servrar och utveckling, Windows dominerar fortfarande stora delar av PC-marknaden och macOS har sin självklara plats i Apples ekosystem.

Men Moxnox handlar inte i första hand om att konkurrera med dessa system.

Det handlar snarare om att utforska alternativa tekniska lösningar och visa att det går att kombinera idéer som traditionellt hör hemma i olika operativsystem.

Windows NT:s arkitektur har flera tekniska egenskaper som sällan uppmärksammas utanför Windowsvärlden. Genom att kombinera dessa med Unix programmeringsmodell visar Harmstone hur ett annorlunda operativsystem skulle kunna se ut.

Och kanske är det just därför Moxnox är intressant.

Inte för att det kommer att ersätta Windows eller Linux nästa år, utan för att det påminner oss om att operativsystem inte behöver byggas på samma sätt som de alltid har gjort.

Moxnox 1.0 är ännu inte ett färdigt alternativ för vanliga datoranvändare. Men som tekniskt experiment visar det hur mycket som faktiskt går att åstadkomma när någon bestämmer sig för att bygga sitt eget operativsystem från grunden.