Linuxdistributionen IPFire har släppt en akut säkerhetsuppdatering för att åtgärda ett allvarligt säkerhetshål i Linuxkärnans TCP-hantering. Sårbarheten, CVE-2026-98432, kan under vissa omständigheter utnyttjas via nätverket och riskerar att orsaka systemkrascher eller ge angripare möjlighet att köra skadlig kod. Uppdateringen innehåller en ny Linuxkärna och kräver omstart för att säkerhetsrättningen ska börja gälla.
Brandväggssystemet IPFire har släppt en akut säkerhetsuppdatering som täpper till ett mycket allvarligt säkerhetshål i Linuxkärnan. Sårbarheten, som har fått beteckningen CVE-2026-98432, kan i värsta fall göra det möjligt för en angripare att ta kontroll över en Linuxbaserad dator via nätverket, utan att känna till något lösenord.
IPFire är en Linuxdistribution som är särskilt utvecklad för att fungera som brandvägg och router. Systemet används för att skydda datornätverk genom att kontrollera vilken trafik som får passera mellan internet och det lokala nätverket.
Till skillnad från en vanlig Linuxinstallation, där användaren arbetar med ett grafiskt skrivbord, är IPFire byggt för att arbeta i bakgrunden och övervaka nätverkstrafiken.
Men även en brandvägg behöver själv vara säker. Det är just därför den nya sårbarheten är särskilt bekymmersam.
Säkerhetshålet finns i Linuxkärnan
Problemet ligger inte i IPFires egen brandväggsprogramvara utan i Linuxkärnan, närmare bestämt i den del som hanterar nätverkskommunikation med TCP.
TCP, eller Transmission Control Protocol, är ett av internets viktigaste kommunikationsprotokoll. Det används bland annat när datorer ansluter till webbservrar, skickar e-post eller överför filer.
När två datorer upprättar en TCP-anslutning måste de först komma överens om att kommunikationen ska påbörjas. Den processen kallas för en TCP-handshake.
Det är under hanteringen av sådana anslutningar som säkerhetshålet kan uppstå.
Sårbarheten är av typen use-after-free, vilket innebär att ett program försöker använda ett område i arbetsminnet som redan har frigjorts.
Man kan jämföra det med att en person lämnar tillbaka nyckeln till ett hotellrum, men fortsätter att använda en gammal kopia av nyckeln. Under tiden kan rummet ha tilldelats någon annan.
I en dator kan motsvarande situation leda till att programmet läser felaktig information, kraschar eller i värsta fall manipuleras så att angriparens egen programkod körs.
I det aktuella fallet kan problemet utlösas genom särskilt utformad nätverkstrafik. Angriparen behöver inte nödvändigtvis ha något användarkonto på den angripna datorn.
Red Hat har klassificerat sårbarheten som kritisk, med 9,8 av 10 på CVSS-skalan. Red Hat Customer Portal+1
Varför är detta extra allvarligt för en brandvägg?
En brandvägg fungerar normalt som nätverkets första försvarslinje. Dess uppgift är att stoppa obehörig trafik innan den når datorerna bakom brandväggen.
Men om själva operativsystemet som kör brandväggen innehåller en sårbarhet i nätverkshanteringen kan situationen bli betydligt allvarligare.
En angripare kan under vissa förutsättningar försöka utnyttja felet genom att skicka speciellt konstruerade TCP-paket till en sårbar nätverkstjänst.
Det är viktigt att skilja på att trafik passerar genom en brandvägg och att brandväggen själv tar emot en TCP-anslutning. Enbart vidarebefordrad trafik innebär inte automatiskt att sårbarheten kan utnyttjas.
Om angreppet lyckas kan resultatet bli att systemet kraschar, att minnesinnehåll manipuleras eller att angriparen får möjlighet att köra kod med höga behörigheter.
Det sistnämnda är särskilt allvarligt eftersom Linuxkärnan arbetar med operativsystemets högsta behörighetsnivå.
IPFire Core Update 205 innehåller en ny Linuxkärna
För att snabbt få ut säkerhetsrättningen har utvecklarna bakom IPFire valt att släppa en begränsad uppdatering.
Den nya versionen, IPFire 2.29 Core Update 205, uppgraderar Linuxkärnan till version 6.18.60.
Till skillnad från vanliga uppdateringar, som ofta innehåller nya funktioner och uppdateringar av ett stort antal programpaket, innehåller den akuta utgåvan endast en uppdaterad kärna.
Förutom rättningen av CVE-2026-98432 innehåller kärnan även en korrigering av ett problem som kunde orsaka systemkrascher i en nätverksdrivrutin från Broadcom.
Att begränsa uppdateringens omfattning gör det möjligt att distribuera säkerhetsrättningen utan att invänta alla andra förändringar som ursprungligen planerats.
De mer omfattande förbättringarna har därför flyttats till Core Update 206, som redan finns tillgänglig för testning. Linuxiac+1
Datorn måste startas om
Det räcker inte att bara installera uppdateringen.
Linuxkärnan är den centrala delen av operativsystemet och ligger normalt kvar i arbetsminnet så länge datorn är igång.
När en ny kärna installeras fortsätter systemet därför att använda den gamla versionen fram till nästa omstart.
För att säkerhetsrättningen ska börja gälla måste brandväggen startas om efter installationen.
Uppdateringen kan installeras genom IPFires webbaserade administrationsgränssnitt eller med systemets pakethanterare Pakfire.
Administratörer bör därför planera en kort driftstörning och installera uppdateringen så snart som möjligt.
Problemet gäller inte bara IPFire
Även om IPFire nu uppmärksammas är säkerhetshålet inte begränsat till denna Linuxdistribution.
Felet finns i Linuxkärnans nätverkskod och kan därför påverka många andra Linuxbaserade system, exempelvis webbservrar, routrar och andra nätverksanslutna datorer.
Sårbarheten berör Linuxkärnor från version 4.4 och framåt inom de berörda kodgrenarna. Flera Linuxleverantörer har redan publicerat säkerhetsrättningar. Linux kernel IPv4 TCP use-after-free Issue+1
Det betyder däremot inte att alla Linuxinstallationer automatiskt är sårbara. Distributionerna kan själva ha lagt in säkerhetsrättningar i äldre kärnversioner, utan att ändra deras huvudsakliga versionsnummer.
Det viktiga är därför inte enbart vilken kärnversion datorn använder, utan också om distributionens säkerhetsuppdateringar har installerats.
En påminnelse om att även säkerhetssystem behöver uppdateras
Det aktuella säkerhetshålet illustrerar ett grundläggande problem inom IT-säkerhet: även programvara vars huvudsakliga uppgift är att skydda andra system kan själv innehålla allvarliga fel.
En brandvägg är alltså inte automatiskt säker bara för att den är en brandvägg.
För administratörer som använder IPFire är rekommendationen tydlig: installera Core Update 205 och starta om systemet så att den nya Linuxkärnan verkligen tas i bruk.
För övriga Linuxanvändare är rådet att följa säkerhetsinformationen från den egna distributionen och installera tillgängliga kärnuppdateringar.
CVE-2026-98432 visar hur ett till synes litet fel i operativsystemets minneshantering kan få mycket stora konsekvenser när det finns i en så central funktion som internets TCP-kommunikation.
[+] Säkerhetsrättning för TCP-hantering
[+] Åtgärdar krasch i Broadcom-drivrutin
[+] Installation via webbgränssnitt eller Pakfire
[!] Starta om för att aktivera ny Linuxkärna
Linux har fått en ny kärna. Den 18 oktober 2026 släpptes Linux 7.3, med förbättringar som kan göra allt från vanliga datorer till stora servrar effektivare. Bland nyheterna finns smartare fördelning av processorkraft, ett ovanligt filsystem som vägrar samarbeta och bättre stöd för modern hårdvara.
Linux utvecklas ständigt, även om förändringarna sällan märks direkt på skrivbordet. Med version 7.3 fortsätter utvecklingen av operativsystemets viktigaste komponent: Linuxkärnan.
Kärnan fungerar ungefär som datorns trafikledare. Den bestämmer vilka program som får använda processorn, hur arbetsminnet fördelas och hur datorn kommunicerar med hårddiskar, nätverk och annan hårdvara.
När kärnan blir effektivare kan därför hela systemet vinna på det, även om användaren aldrig ser själva förändringen.
Den här gången har utvecklingsarbetet dessutom slagit rekord. Linux 7.3 innehåller hela 18 765 kodändringar från 3 021 utvecklare, varav 807 bidrar till Linuxkärnan för första gången.
Det visar vilken enorm internationell samarbetsinsats Linux har blivit.
Smartare fördelning av processorkraft
En av de viktigaste förändringarna handlar om hur Linux fördelar processorns arbetstid.
En modern dator kör ofta hundratals processer samtidigt. Webbläsaren, skrivbordsmiljön, bakgrundstjänster och andra program konkurrerar om samma processorresurser.
Linux använder en så kallad schemaläggare för att avgöra vem som får köra och när.
I Linux 7.3 har delar av denna mekanism byggts om, framför allt när processer är organiserade i grupper, så kallade cgroups.
Förändringarna syftar till att fördela resurserna rättvisare och minska onödigt arbete i schemaläggningen. Detta är särskilt betydelsefullt för stora servrar som kör många olika program och tjänster samtidigt.
En annan nyhet är möjligheten att låta olika processgrupper använda egna schemaläggningsstrategier genom tekniken sched_ext och BPF.
Det innebär att en dator i framtiden kan bli ännu bättre på att anpassa sig efter olika arbetsuppgifter, exempelvis spel, databaser eller avancerade beräkningar.
Ett filsystem som vägrar göra någonting
En av de märkligaste nyheterna heter FailFS.
Normalt är ett filsystems uppgift att lagra filer och göra dem tillgängliga. FailFS gör i princip motsatsen: det är konstruerat för att avvisa filoperationer.
Det låter kanske som världens mest värdelösa filsystem, men det fyller faktiskt en viktig funktion.
I vissa situationer vill man köra program som inte ska ha tillgång till datorns vanliga filsystem. Det kan exempelvis handla om att isolera program som hanterar okänt eller potentiellt skadligt innehåll.
Genom att använda FailFS kan ett program placeras i en miljö där vanliga sökvägar till filer inte längre fungerar. Programmet kan då bara komma åt filer genom filreferenser som det uttryckligen har fått tillgång till.
Tillsammans med ett nytt systemanrop, fchroot(), får utvecklare ett nytt verktyg för att begränsa programmens åtkomst till filsystemet.
Det är framför allt intressant för säkerhetslösningar, sandlådor och program som behöver köras med mycket begränsade rättigheter.
Bättre filsystem och snabbare lagring
Linux 7.3 innehåller också flera förbättringar av hur data lagras och hanteras.
Det populära filsystemet Btrfs får prestandaförbättringar som kan göra vissa skrivoperationer betydligt snabbare. Även ext4, som används av många Linuxdistributioner, har optimerats.
OverlayFS, som bland annat används i containerteknik som Docker, får förbättrat stöd för att hantera användaridentiteter och filägarskap. Det kan förenkla hanteringen av containrar där användare och rättigheter skiljer sig mellan värdsystemet och containern.
Även Windows-kompatibiliteten förbättras. Linuxdrivrutinen NTFS3 får ett första stöd för så kallade alternativa dataströmmar, en funktion som Windows använder för att lagra ytterligare information kopplad till filer.
För nätverkslagring finns också nyheter. Linux inbyggda SMB-server, ksmbd, får bland annat stöd för funktioner som används av Apples säkerhetskopieringssystem Time Machine.
Dessutom förbättras möjligheterna till krypterad filöverföring över SMB-nätverk.
Bättre för spel och grafikkort
Den som använder Linux för spel kan också få nytta av version 7.3.
En förbättring gäller hanteringen av grafikminnet, särskilt på AMD-grafikkort med begränsad mängd VRAM.
När grafikminnet börjar ta slut måste systemet avgöra vilka data som ska ligga kvar och vilka som kan flyttas till datorns vanliga arbetsminne.
Linux 7.3 blir bättre på att prioritera denna hantering när flera program konkurrerar om grafikminnet.
Det kan minska problem med minnesbrist och förbättra prestandan i vissa situationer. Däremot innebär det inte automatiskt att alla spel får högre bildfrekvens.
Kärnan får också ytterligare stöd och förbättringar för grafikprocessorer från AMD och Intel, samt förberedelser för kommande processorgenerationer som AMD Zen 6 och Intel Nova Lake.
Smartare användning av arbetsminnet
En annan viktig förbättring riktar sig till datorer som kör virtuella maskiner.
En virtuell maskin är en dator som körs som ett program inuti en annan dator. Den kan exempelvis användas för att köra Windows inuti Linux eller för att driva flera separata servrar på samma fysiska maskin.
Problemet är att virtuella maskiner ofta reserverar stora mängder arbetsminne, även när de inte använder allt aktivt.
Linux 7.3 introducerar förbättrade möjligheter att registrera vilka minnessidor en virtuell maskin faktiskt använder.
Det kan hjälpa systemet att avgöra vilka delar av minnet som behöver finnas snabbt tillgängliga och vilka som kan flyttas till långsammare lagring.
På stora servrar kan sådan teknik bidra till effektivar
Artificiell intelligens blir allt vanligare inom programmering, men hur ska man hantera kod som skrivits med hjälp av AI? Frågan har skapat en intensiv debatt bland utvecklarna av Linux. Nu tar Linux skapare Linus Torvalds tydligt ställning: Det viktiga är inte vilka verktyg programmeraren använder, utan att personen förstår och tar ansvar för resultatet.
Linux är ett av världens viktigaste operativsystem. Det används i allt från mobiltelefoner och persondatorer till servrar, superdatorer och avancerad industriutrustning.
I centrum finns Linuxkärnan, den del av operativsystemet som sköter kommunikationen mellan datorns hårdvara och programvaran. Kärnan utvecklas av tusentals programmerare runt om i världen.
Nu står dessa utvecklare inför en ny utmaning: Hur ska de förhålla sig till artificiell intelligens som kan skriva, analysera och förbättra programkod?
AI har blivit programmerarens nya verktyg
Under senare år har AI-baserade programmeringsverktyg utvecklats snabbt. Program som Claude Code och GitHub Copilot kan hjälpa programmerare att hitta fel, föreslå förbättringar och till och med skriva hela avsnitt av programkod.
Det innebär att en programmerare inte längre behöver skriva varje instruktion för hand. I stället kan utvecklaren beskriva vad ett program ska göra och låta AI föreslå en lösning.
Men det finns problem.
AI kan producera kod som ser korrekt ut men innehåller svårupptäckta fel. Den kan också föreslå lösningar som fungerar i ett sammanhang men orsakar problem i ett annat.
För Linuxkärnan, där ett enda programmeringsfel kan påverka miljontals datorer, är kvalitet och säkerhet särskilt viktiga.
Linux införde en märkning av AI-assisterad kod
Tidigare under 2026 infördes en regel som innebar att utvecklare skulle ange när de använt avancerade AI-verktyg för att skapa en kodändring.
Märkningen kallades Assisted-by: och placerades i den information som följer med en ändring av Linuxkärnans källkod.
Tanken var att de ansvariga utvecklarna lättare skulle kunna identifiera AI-assisterade bidrag och granska dem med särskild uppmärksamhet.
Men systemet fungerade inte riktigt som avsett.
När utvecklaren Sasha Levin undersökte förändringarna inför Linux 7.3 visade det sig att endast omkring tio procent av de 18 533 registrerade kodändringarna hade en sådan märkning.
Samtidigt misstänks AI-verktyg användas betydligt oftare än så.
Vissa utvecklare kände inte till regeln. Andra valde att inte följa den. Därmed blev märk
> linux@kernel:~$ fakta
FAKTA: AI OCH LINUXKÄRNAN
> Vad är Linuxkärnan?
Operativsystemets kärna, som hanterar
datorns hårdvara, minne och processer.
> Vad är Assisted-by?
En märkning som visar att AI-verktyg
har använts vid utvecklingen av en
kodändring.
> Vad visar undersökningen?
Cirka 10 % av 18 533 kodändringar
inför Linux 7.3 hade AI-märkningen.
> Vad vill Linus Torvalds?
Att utvecklare bedöms utifrån kodens
kvalitet och sin förståelse, inte
vilka verktyg de använder.
> Vad händer nu?
Linuxutvecklarna diskuterar att ta bort
kravet på AI-märkning. Ansvaret för
koden ligger fortfarande hos människan.
Den populära Linuxbaserade brandväggen IPFire har fått en ny uppdatering. Version 2.29 Core Update 204 rättar ett besvärligt problem som drabbat VPN-användare, uppdaterar Linuxkärnan och innehåller en rad förbättringar som ska göra brandväggen både säkrare och stabilare.
Vad är IPFire?
IPFire är en Linuxbaserad brandvägg som används för att skydda datorer och nätverk mot obehörig åtkomst och olika typer av internetattacker. Systemet är baserat på öppen källkod och kan installeras på en vanlig dator eller särskild nätverksutrustning.
Till skillnad från en traditionell brandvägg i exempelvis Windows fungerar IPFire som en central skyddsmur mellan det lokala nätverket och internet. All nätverkstrafik kan passera genom brandväggen, där den kontrolleras enligt de säkerhetsregler som administratören har ställt in.
IPFire används bland annat i mindre företag, organisationer och av teknikintresserade privatpersoner som vill ha större kontroll över sina nätverk.
DNS-problem för VPN-användare rättas
Den viktigaste nyheten i Core Update 204 handlar om DNS, internets motsvarighet till en telefonkatalog.
När du exempelvis skriver in en webbadress i webbläsaren måste datorn först ta reda på vilken IP-adress webbservern har. Denna översättning utförs av en DNS-server.
I den föregående uppdateringen bytte IPFire ut sin tidigare DNS-programvara, Unbound, mot Knot Resolver. Bytet skulle bland annat ge snabbare namnuppslagningar och förbättrad driftsäkerhet.
Enligt utvecklarna har förändringen fått ett positivt mottagande. Flera användare har rapporterat snabbare DNS-svar och att tidigare problem försvunnit.
Men övergången medförde också ett oväntat fel.
Användare som anslöt till sina nätverk genom VPN-teknikerna IPsec, WireGuard eller OpenVPN kunde i vissa fall inte längre slå upp domännamn.
Problemet berodde på att Knot Resolver skickade sina DNS-svar med fel avsändaradress. Trots att VPN-anslutningen fungerade kunde klienterna därför inte hantera DNS-svaren korrekt.
Resultatet blev att internet och interna nätverkstjänster kunde uppfattas som otillgängliga, trots att själva VPN-tunneln fungerade.
Detta är nu åtgärdat i Core Update 204.
Lösningen krävde relativt omfattande ändringar i hur Knot Resolver hanterar nätverkskommunikation. IPFire-utvecklarna har även skickat sina förbättringar vidare till Knot Resolver-projektet, så att andra användare kan dra nytta av dem.
Ny Linuxkärna förbättrar säkerheten
En annan betydelsefull förändring är att IPFire nu använder Linuxkärnan 6.18.54.
Linuxkärnan är operativsystemets innersta del. Den ansvarar bland annat för kommunikationen mellan programvaran och datorns hårdvara, minneshantering och nätverkstrafik.
För en brandvägg är kärnan särskilt viktig eftersom den hanterar stora delar av nätverkskommunikationen.
Den uppdaterade kärnan innehåller ett antal rättningar från Linuxprojektet som ska bidra till bättre stabilitet och säkerhet.
Det betyder inte nödvändigtvis att användaren märker någon dramatisk skillnad i vardagen. Däremot är regelbundna kärnuppdateringar viktiga för att minska risken för säkerhetsbrister och andra problem.
WireGuard blir enklare att konfigurera
WireGuard är en modern VPN-teknik som blivit populär tack vare sin relativt enkla uppbyggnad och goda prestanda.
I tidigare IPFire-versioner kunde importen av WireGuard-konfigurationer misslyckas om en konfigurationsfil innehöll flera subnät separerade med mellanslag.
Ett subnät är en avgränsad del av ett större datornätverk. Det är vanligt att en VPN-anslutning behöver ge åtkomst till flera sådana nät.
Core Update 204 rättar importproblemet, vilket förenklar administrationen för användare med mer avancerade nätverkskonfigurationer.
Bättre skydd mot nätfiske
Uppdateringen innehåller även en nyhet för IPFires intrångsskydd, IPS (Intrusion Prevention System).
Ett IPS-system analyserar nätverkstrafiken och försöker identifiera misstänkta aktiviteter, exempelvis kända angreppsmönster och försök att utnyttja säkerhetshål.
IPFire erbjuder nu regeluppsättningen Advanced Phishing Protection, utvecklad av Julio Lira, som en tillgänglig regelkälla.
Reglerna är avsedda att förbättra möjligheterna att identifiera och stoppa viss trafik kopplad till nätfiske.
Nätfiske, eller phishing, innebär att angripare försöker lura människor att lämna ut exempelvis lösenord eller andra känsliga uppgifter, ofta genom falska webbplatser och meddelanden.
Skyddet ersätter inte användarens egen försiktighet, men kan fungera som ytterligare ett säkerhetslager i nätverket.
Flera viktiga program uppdateras
Utöver de större förändringarna innehåller Core Update 204 en omfattande uppdatering av systemets programvaror.
Bland de viktigare uppdateringarna finns:
Apache 2.4.68 – webbserverprogramvara som bland annat används för webbaserade tjänster.
Bash 5.3p15 – kommandotolk för administration och skript.
BIND 9.20.24 – programvara för DNS-tjänster.
cURL 8.21.0 – verktyg för kommunikation med olika internettjänster.
Knot Resolver 6.4.2 – DNS-resolvern som ersatt Unbound.
OpenSSH 10.4p1 – används för säker fjärradministration.
OpenSSL 3.6.5 – ett centralt bibliotek för krypterad kommunikation.
SQLite 3.53.3 – en lättviktig databasmotor.
systemd 261.1 – hanterar systemtjänster och andra delar av systemets drift.
Även ett stort antal andra bibliotek och systemkomponenter har fått nya versioner.
För användaren innebär detta framför allt att IPFire hålls uppdaterat med förbättringar och felrättningar från de olika programvaruprojekten.
Förbättrad övervakning av brandväggen
IPFire har också ett antal tilläggsprogram som kan installeras för att utöka funktionaliteten.
I den nya uppdateringen har flera av dessa förbättrats.
Övervakningsprogrammet Observium Agent kan nu rapportera status för Apache-webbservern. Det gör det enklare för administratörer att upptäcka om webbservertjänsten får problem.
Även Zabbix, ett populärt system för nätverks- och serverövervakning, har fått förbättrat stöd. Det kan nu samla in mätvärden från Knot Resolver.
Med sådana mätvärden kan en administratör lättare följa hur DNS-tjänsten fungerar och undersöka eventuella prestandaproblem.
Dessutom har ett problem med Avahi rättats. Tidigare kunde systemets avstängning fastna om Avahi-tjänsten inte kördes. Detta ska nu vara åtgärdat.
Bland de uppdaterade tilläggsprogrammen finns även ClamAV 1.5.3, FFmpeg 8.1.2, Git 2.55.0, HAProxy 3.4.2, Postfix 3.11.4, rsync 3.5.0 och Transmission 4.1.3.
Även RISC-V får förbättringar
En mindre uppmärksammad nyhet gäller processorarkitekturen RISC-V.
RISC-V är en öppen processorarkitektur som kan användas som alternativ till exempelvis x86 och ARM.
IPFire erbjuder experimentella versioner för RISC-V, och dessa har nu optimerats för processorer som kan utföra instruktioner i en annan ordning än den de ursprungligen kommer i.
Tekniken kallas out-of-order execution och kan förbättra processorns prestanda.
De nya optimeringarna är anpassade för modernare RISC-V-processorer, samtidigt som kompatibiliteten med den tidigare RVA22-nivån bibehålls.
Större förändringar väntar
IPFire-utvecklarna berättar också att arbetet med kommande versioner redan pågår.
Ett viktigt utvecklingsområde är förbättrad övervakning och rapportering.
Målet är att ge administratören en tydligare bild av vad som händer i brandväggen och hur trafiken rör sig genom nätverket.
Det kan exempelvis göra det enklare att analysera nätverkets belastning, upptäcka avvikelser och felsöka anslutningsproblem.
Utvecklarna har ännu inte presenterat någon tidsplan för när dessa förbättringar kommer att finnas tillgängliga.
Bör man uppdatera?
För den som redan använder IPFire 2.29 är Core Update 204 en viktig underhållsuppdatering.
Särskilt angelägen är den för installationer där IPsec, WireGuard eller OpenVPN används, eftersom den löser ett fel som kan förhindra DNS-uppslagningar via VPN.
Även användare som inte drabbats av detta problem har anledning att uppdatera, inte minst på grund av den nya Linuxkärnan och de många uppdaterade systemkomponenterna.
Som alltid vid uppdatering av en brandvägg är det klokt att först säkerhetskopiera konfigurationen och planera för ett eventuellt kortare driftavbrott.
Linux skapare Linus Torvalds har tagit hjälp av AI-verktyget Claude Code för att optimera Linuxkärnan. I ett experiment har han lyckats mer än tredubbla antalet läsoperationer per sekund genom att förändra hur operativsystemet hanterar arbetsminnet. Resultatet visar AI-teknikens möjligheter inom avancerad programmering, men väcker också frågor om tillförlitlighet och säkerhet.
När processorkärnorna konkurrerar om minnet
Linux används i allt från mobiltelefoner och persondatorer till servrar och superdatorer. I centrum finns Linuxkärnan, som bland annat ansvarar för datorns minne, processorer och lagringsenheter.
En viktig uppgift är att se till att program snabbt kan läsa information från filer.
För att undvika onödiga läsningar från hårddiskar och SSD-enheter sparar Linux ofta använd fildata i arbetsminnet. Tekniken kallas page cache, eller sidcache.
Det fungerar ungefär som att ha viktiga dokument liggande på skrivbordet i stället för att behöva gå till arkivskåpet varje gång man behöver läsa dem.
Men även när informationen redan finns i arbetsminnet måste Linux hålla reda på vilka delar av minnet som används.
Här uppstår ett problem.
När flera programtrådar samtidigt läser information från samma fil behöver kärnan normalt uppdatera referensräknare som håller reda på hur många som använder en viss minnessida.
Varje uppdatering går snabbt, men när många processorkärnor arbetar parallellt kan de börja konkurrera om samma räknare.
Det kan jämföras med att åtta personer vill läsa samma bok, men först måste skriva in sig i en gemensam liggare och sedan stryka sitt namn när de läst klart.
Själva läsningen går snabbt. Det är administrationen runt omkring som bromsar arbetet.
AI hjälper till att hitta en snabbare lösning
Linus Torvalds bestämde sig för att undersöka om denna administration kunde minskas.
Till sin hjälp använde han Claude Code, ett AI-baserat programmeringsverktyg utvecklat av företaget Anthropic.
Resultatet blev åtta ändringar, så kallade patchar, som påverkar hur Linuxkärnan läser information från sidcachen.
Den nya metoden bygger på en teknik som redan finns i Linux och kallas Read-Copy-Update, förkortat RCU.
RCU gör det möjligt att under vissa förutsättningar läsa information utan att först behöva öka en referensräknare.
I stället ser systemet till att minnet inte återanvänds förrän pågående läsoperationer har kunnat avslutas.
Det betyder att flera processorkärnor kan läsa samma information utan att hela tiden behöva uppdatera gemensamma räknare.
Resultatet blir mindre konkurrens mellan processorerna och därmed möjlighet till högre prestanda.
Från 10 till över 30 miljoner läsningar per sekund
För att undersöka hur stor skillnaden blev genomförde Torvalds tester på sin egen bärbara dator.
Datorn hade en Intel Core i7-8565U med fyra processorkärnor och åtta trådar.
I ett av testerna fick åtta trådar upprepade gånger läsa 16 byte från samma fil, som redan fanns i arbetsminnets cache.
Resultatet var anmärkningsvärt.
Test
Tidigare kod
Ny kod
8 trådar
10 miljoner/s
30–33 miljoner/s
4 trådar
9–12 miljoner/s
25–26 miljoner/s
1 tråd
8 miljoner/s
Nästan 9 miljoner/s
Med åtta trådar ökade kapaciteten alltså från omkring 10 miljoner läsoperationer per sekund till över 30 miljoner.
Det motsvarar en förbättring på drygt 200 procent.
Även med fyra trådar blev förbättringen betydande. Däremot var skillnaden ganska liten när endast en tråd användes.
Det visar att den stora vinsten framför allt kommer av att minska konkurrensen mellan processorkärnorna.
Det betyder däremot inte att Linux generellt har blivit tre gånger snabbare. Förbättringen gäller en mycket specifik typ av arbetsbelastning där flera trådar läser små mängder information från samma fil.
AI skrev både programkod och tester
Det kanske mest uppseendeväckande med experimentet är hur arbetet genomfördes.
I dokumentationen till ändringarna, daterad den 10 oktober 2026, berättar Torvalds öppet att han använt Claude Code för en stor del av utvecklingsarbetet.
AI-verktyget hjälpte till att skriva själva programkoden, skapa testprogrammen, granska lösningen och formulera ett första utkast till dokumentationen.
Torvalds påpekar samtidigt att arbetet genomfördes under hans ledning och att han själv utförde prestandamätningarna.
Det är särskilt intressant eftersom Linuxkärnan är ett av världens mest granskade programvaruprojekt.
Ett litet programmeringsfel i kärnan kan orsaka allt från försämrad prestanda till systemkrascher och säkerhetsproblem.
Att AI nu används för att utveckla kod på denna nivå visar hur långt tekniken har kommit.
Samtidigt är det viktigt att understryka att AI inte har fått fria händer att ändra Linux. Torvalds har styrt arbetet och ansvarat för att bedöma resultatet.
Snabbare kod kan också skapa nya problem
Trots de imponerande resultaten är den nya lösningen långt ifrån färdig.
Den förändrade minneshanteringen innebär bland annat att vissa minnessidor måste behållas längre innan de kan återanvändas.
Det kan öka belastningen på minnessystemet och försämra prestandan i andra situationer.
När informationen som ska läsas inte redan finns i sidcachen kan den nya metoden dessutom innebära extra arbete.
Torvalds pekar själv på flera områden som behöver undersökas, bland annat minnesallokering, kompatibilitet och risken för prestandaförsämringar.
Det finns också begränsningar i själva mätningarna.
Testerna genomfördes på en enda dator med filsystemet ext4, och vissa säkerhetsåtgärder i processorn var avstängda.
Det återstår därför att undersöka hur tekniken fungerar på andra processorer, med andra filsystem och under verkliga arbetsbelastningar.
När kommer förbättringen till Ubuntu och Debian?
För vanliga Linuxanvändare innebär experimentet ännu ingen direkt förändring.
Ändringarna finns i en särskild experimentell utvecklingsgren som heter noref-filemap-read-with-llm.
Den är baserad på Linux 7.3-rc6 med ytterligare korrigeringar, men ändringarna har inte införts i den ordinarie Linuxkärnan.
Det innebär att användare av exempelvis Ubuntu, Debian och Fedora inte automatiskt får del av förbättringen.
Om tekniken visar sig vara tillförlitlig skulle den på sikt kunna vara särskilt användbar i servrar och andra system där många processorkärnor samtidigt läser information från samma filer.
För en vanlig persondator som används till webbsurfning, e-post och ordbehandling är det däremot inte säkert att förbättringen skulle märkas.
Kan AI bli framtidens kärnprogrammerare?
Experimentet väcker en större fråga: Vilken roll kommer artificiell intelligens att spela i framtidens programvaruutveckling?
AI används redan för att skriva program, föreslå förbättringar och upptäcka fel. Men här handlar det om betydligt mer avancerad programmering.
Minneshantering i en operativsystemskärna är ett område där små misstag kan få mycket stora konsekvenser.
Att Claude Code har kunnat hjälpa Linus Torvalds att utveckla och testa en lösning på denna nivå är därför anmärkningsvärt.
Det visar att AI kan fungera som ett kraftfullt hjälpmedel även för mycket erfarna programmerare.
Samtidigt visar experimentet varför mänsklig kompetens fortfarande behövs.
AI kan generera programkod och föreslå tekniska lösningar, men någon måste förstå konsekvenserna, granska säkerheten och avgöra om resultatet verkligen är en förbättring.
Det mest intressanta är därför inte bara att en AI-assisterad kodändring lyckades tredubbla prestandan i ett specialiserat test, utan att AI har kunnat bidra till utvecklingsarbetet i själva hjärtat av Linux.
Om ändringarna någonsin blir en del av den officiella Linuxkärnan återstår att se. Men Torvalds experiment visar redan hur samarbetet mellan människa och artificiell intelligens kan öppna nya möjligheter inom avancerad programvaruutveckling.
root@linux:~# cat /proc/ai-performance
> LINUX KERNEL / AI-EXPERIMENT
UTVECKLARE: Linus Torvalds
AI-VERKTYG: Claude Code
TEKNIK: RCU / Page Cache
PROCESSOR: Intel Core i7-8565U
TRÅDAR: 8
TEST: Upprepad läsning av 16 byte
[ PRESTANDAMÄTNING ]
TIDIGARE KOD:
10 miljoner läsningar/s
EXPERIMENTELL KOD:
30–33 miljoner läsningar/s
>> UPP TILL 3,3x SNABBARE <<
STATUS: EXPERIMENTELL KOD
KERNEL: Linux 7.3-rc6 (testbas)
MAINLINE: EJ INFÖRD
DATUM: 2026-10-10
OBS: Resultatet gäller ett specifikt
prestandatest, inte Linux generellt.
Föreställ dig att din mobiltelefon, din TV, din router och stora delar av internet plötsligt måste byggas om från grunden. Inte därför att tekniken har försvunnit, utan därför att ingen längre får dela med sig av programkod.
Tänk dig att du var tvungen att åka tillbaka till 90-talet, där du bara kunde spela ”Snake” på din Nokia-telefon och där telefonens mjukvara var mer stängd än Nordkoreas gränser.
Eller tänk dig att du var tvungen att åka tillbaka till 70-talet, där du bara kunde se sovjetisk dockteater som Drutten och Krokodilen , eller knäppdårar som satt och lekte att de var vilse i en pannkaka som barnprogram. Det fanns bara statlig skit-TV att titta på. Att kunna välja valfritt innehåll på din smart-TV var bara att glömma.
Det låter kanske som ett tankeexperiment långt från vardagen. Men en stor del av den digitala värld vi använder varje dag bygger just på idén att programmerare, företag och universitet kan dela programkod med varandra.
Det är det som brukar kallas öppen källkod, eller open source.
De flesta tänker kanske först på Linux. Någon kanske föreställer sig en dator med ett lite ovanligt skrivbord och en terminal full av kommandon.
Men Linux på en vanlig PC är bara en liten del av historien.
Öppen källkod finns i mobiltelefoner, smart-TV-apparater, routrar, webbservrar, bilar, nätverksutrustning, datacenter och mängder av elektroniska apparater.
Ofta märker vi det inte alls.
Linux finns redan i din ficka
Den som använder en Androidtelefon använder i praktiken Linux varje dag.
Android bygger nämligen på Linuxkärnan.
Kärnan är den del av ett operativsystem som arbetar närmast själva hårdvaran. Den sköter exempelvis minnet, processorn, lagringen och kommunikationen mellan olika delar av datorn eller telefonen.
När du startar en app, ansluter till ett trådlöst nätverk eller tar ett fotografi finns det därför Linuxkod långt nere i systemet som hjälper till att få allt att fungera.
Det betyder inte att Android och Linux är samma sak. Android består av många fler delar, varav Google och andra företag har utvecklat en stor del.
Men längst ned i systemet finns Linux. Det är en ganska anmärkningsvärd utveckling.
Ett operativsystem som började som ett hobbyprojekt i början av 1990-talet kom så småningom att bli en av grundstenarna i världens mest använda mobilplattform.
TV:n är egentligen en dator
Den moderna TV-apparaten har också förändrats dramatiskt.
Förr tog en TV emot en signal och visade en bild. I dag är en smart-TV i praktiken en dator med stor bildskärm.
Den har processor, arbetsminne, lagring, nätverkskort, grafikkrets, appar och ofta en webbläsarmotor.
Och bakom kulisserna finns ofta Linux och andra open source-komponenter.
När du startar SVT Play, Netflix eller YouTube på en TV kan programvaran alltså vila på samma typ av teknisk grund som en webbserver eller en Androidtelefon.
För konsumenten spelar det kanske ingen större roll vilket operativsystem som finns inuti apparaten.
För tillverkaren spelar det desto större roll.
Att utveckla ett komplett operativsystem från början är ett mycket omfattande arbete.
Genom att använda Linux kan en TV-tillverkare börja med en redan fungerande kärna och koncentrera sig på det som gör den egna produkten speciell.
Routern i hallen innehåller mer programvara än man tror
Samma sak gäller den lilla routern som står hemma i hallen.
Den kanske ser ganska enkel ut, men den måste klara förvånansvärt mycket.
Den ska bland annat hantera:
trådlösa nätverk
Ethernet
IP-adresser
DNS
DHCP
brandvägg
IPv4
IPv6
webbgränssnitt för inställningar
Dessutom ska allt fungera stabilt dygnet runt.Det finns onda makte
Många routrar bygger därför på Linux och små open source-program som exempelvis BusyBox.
BusyBox kan beskrivas som en verktygslåda med många klassiska Unix-kommandon i ett mycket kompakt format. Det gör programmet användbart i små apparater där minne och lagringsutrymme är begränsade.
Så när internetanslutningen hemma fungerar som den ska kan en betydande del av arbetet utföras av öppen källkod utan att användaren någonsin ser det.
Internet byggdes inte av ett enda företag
Öppen källkod har kanske haft allra störst betydelse för internet.
När man besöker en webbplats ser man bilder, text, menyer och formulär.
Bakom sidan finns däremot ofta en lång kedja av program.
Servern kan köra Linux eller FreeBSD.
Webbservern kan vara Apache eller Nginx.
Webbplatsen kan vara skriven i PHP eller Python.
Informationen kan lagras i MariaDB, MySQL eller PostgreSQL.
Kommunikationen kan skyddas av kryptografiska bibliotek som bygger på öppen källkod.Det innebär att en mycket stor del av den moderna webben har kunnat byggas utan att varje företag först behövt köpa ett helt paket av proprietär serverprogramvara.
Det förändrade spelreglerna.
Plötsligt kunde en vanlig PDet finns onda makteC bli en server
Under 1980-talet och början av 1990-talet var Unix ofta förknippat med stora och dyra arbetsstationer från företag som Sun, HP och IBM.
Sedan kom Linux och de fria BSD-systemen.
Plötsligt kunde en ganska vanlig persondator fungera som en riktig Unix-liknande server.
En student kunde installera Linux eller FreeBSD och använda datorn som:
webbserver
e-postserver
DNS-server
router
brandvägg
filserver
databasserver
Det var betydelsefullt av två skäl. För det första blev tekniken billigare. För det andra blev den tillgänglig för människor som ville lära sig.
Man behövde inte längre arbeta på ett universitet eller ett stort företag för att få tillgång till ett avancerat fleranvändarsystem med nätverk, programmeringsverktyg och serverprogramvara.
En gammal PC hemma kunde bli ett komplett laboratorium för internet.
Det skapade en generation programmerare och systemadministratörer som kunde experimentera på egen hand.
FreeBSD – den mindre kända släktingen
Linux får ofta mest uppmärksamhet, men det finns andra fria Unix-liknande system som också har haft mycket stor betydelse.
Ett av de viktigaste är FreeBSD.
FreeBSD har sina historiska rötter i BSD, Berkeley Software Distribution, som utvecklades vid University of California, Berkeley.
BSD kom att spela en viktig roll i Unixhistorien och i utvecklingen av nätverksteknik.
Än i dag används FreeBSD och BSD-baserad teknik i servrar, lagringssystem, nätverksutrustning och konsumentprodukter.
BSD-systemen använder dessutom licenser som gör det relativt enkelt för företag att använda koden i egna kommersiella produkter.
Det har bidragit till att BSD-teknik ibland finns på platser där användaren aldrig ser namnet BSD.
Till och med Apple står på Unixgrund
Apple brukar knappast förknippas med öppen källkod på samma sätt som Linux.
Ändå finns där tydliga kopplingar.
macOS och iOS bygger på Darwin, som innehåller teknik med rötter i bland annat BSD och Unix.
Apple har naturligtvis utvecklat stora mängder egen programvara ovanpå denna grund.
Men det illustrerar en viktig poäng:
Öppen källkod och kommersiell programvara är inte motsatser.
De existerar ofta tillsammans. Ett företag kan använda öppen teknik längst ned i systemet och bygga en egen produkt ovanpå. Det är ungefär som att bygga ett hus.
Det är sällan ekonomiskt rimligt för varje byggföretag att börja med att uppfinna sitt eget tegel, sina egna skruvar och sin egen betong.
På samma sätt behöver inte varje teknikföretag skriva en egen nätverksstack, kompilator eller operativsystemkärna.
Molnet består också av vanliga datorer
Vi talar ofta om ”molnet” som om det vore någon abstrakt plats där information svävar omkring. I verkligheten består molnet av enorma mängder fysiska servrar i datacenter. Och en stor del av dessa servrar kör Linux.
När du använder en app i mobilen kan något ganska intressant därför hända. Telefonen kör Android ovanpå Linux. Den ansluter till en router som kanske också kör Linux. Trafiken passerar nätverksutrustning som kan innehålla öppen programvara. Till slut når den en server i ett datacenter som mycket väl också kör Linux. Linux kan alltså finnas i flera steg i samma kommunikation utan att användaren någonsin ser det.
En viktig anledning till internets snabba utveckling
På 1990-talet och 2000-talet blev en särskild kombination av program mycket vanlig på webbservrar:
Linux
Apache
MySQL
PHP
De fyra begynnelsebokstäverna gav namnet LAMP.
Det var en enkel men kraftfull idé. Man kunde bygga en komplett webbplattform utan att först betala stora licensavgifter. Det gjorde det möjligt för små företag, föreningar, studenter och privatpersoner att starta webbtjänster med mycket små ekonomiska resurser. En idé kunde provas på en gammal dator. Fungerade den kunde verksamheten växa.
Misslyckades den hade man åtminstone inte lagt stora summor på programlicenser. Detta bidrog till den snabba experimentlusta som kännetecknade internets utveckling.
Verktygen bakom programmen är också öppna
När man talar om öppen källkod är det lätt att bara tänka på färdiga program. Men minst lika viktiga är verktygen som används för att skapa program. Kompilatorn GCC har exempelvis spelat en central roll i utvecklingen av fria operativsystem.
LLVM har senare blivit en annan mycket viktig kompilatorplattform.
Programspråk som Python, PHP och Ruby har gjort programmering tillgänglig för miljontals människor.
Och Git har förändrat hur programmerare samarbetar. Git skapades ursprungligen för utvecklingen av Linuxkärnan. I dag används det av företag och utvecklare över hela världen.
Ett verktyg som skapades för ett öppet projekt blev alltså en standardteknik i stora delar av programvaruindustrin.
Databasen du använder utan att veta om det
En annan nästan osynlig open source-produkt är SQLite.
SQLite är en mycket liten databas som kan byggas direkt in i ett program. Den behöver ingen separat databasserver och är därför lämplig i mobiltelefoner, webbläsare och andra program.
Det gör SQLite till ett av de tydligaste exemplen på hur öppen källkod kan bli så framgångsrik att användaren slutar märka den.
Man kanske aldrig installerar SQLite själv. Man kanske aldrig ser dess namn. Ändå kan flera program på datorn eller telefonen använda den varje dag.
Öppen källkod handlar egentligen om att dela kunskap
Det är lätt att beskriva open source som ”gratis program”. Men priset är egentligen inte den mest intressanta delen. Det viktigaste är möjligheten att återanvända kunskap. Tänk dig att hundra företag behöver lösa samma tekniska problem.
Om alla arbetar helt isolerat måste samma problem lösas hundra gånger. Om de däremot kan samarbeta kring en gemensam grund behöver arbetet bara göras en gång. Sedan kan varje företag bygga vidare på resultatet.
Det innebär inte att alla företag måste dela allt. De kan fortfarande konkurrera med design, funktioner, tjänster och egna lösningar. Men den gemensamma grundtekniken behöver inte uppfinnas om och om igen.
Det är en av de viktigaste anledningarna till att öppen källkod har fått så stor betydelse.
Vad skulle hända om den försvann?
Det går förstås inte att veta exakt hur världen hade sett ut utan open source.
Mobiltelefoner hade förmodligen fortfarande funnits. Internet hade funnits. Smarta TV-apparater hade sannolikt också utvecklats. Men mycket hade blivit dyrare och mer omständligt. Fler företag hade behövt utveckla egna operativsystem.
Fler hade varit beroende av licenser från stora programvaruföretag.
Små företag hade haft högre kostnader för att starta nya tjänster.
Studenter och hobbyprogrammerare hade haft svårare att experimentera med avancerad teknik.Och en större del av den digitala infrastrukturen hade sannolikt kontrollerats av ett mindre antal företag.
Det betyder inte att öppen källkod alltid är bättre
Samtidigt ska man inte göra open source till någon universallösning. Öppen källkod kan innehålla buggar precis som annan programvara. Projekt kan överges.
Säkerhetsproblem kan finnas oupptäckta under lång tid.
Att källkoden är öppen betyder att den kan granskas.
Det betyder inte automatiskt att någon faktiskt har granskat varje rad.
Den verkliga styrkan ligger snarare i att ingen enskild aktör behöver ha fullständig kontroll över tekniken.
Koden kan studeras, förbättras, vidareutvecklas och i många fall leva vidare även om ett företag eller en ursprunglig utvecklare försvinner.
Den största framgången äDet finns onda makter att vi knappt märker den
Det kanske mest fascinerande med open source är att dess största framgång samtidigt gjort den nästan osynlig.
Ingen tänker på Linux när en smart-TV startar. Ingen funderar på BSD när en nätverksapparat skickar ett paket över internet. Ingen tänker på SQLite när telefonen sparar information. Ingen tänker på Git när ett företag publicerar en ny version av ett program.
Tekniken bara finns där. Och kanske är det just så man känner igen verkligt grundläggande infrastruktur. Vi tänker inte på elnätet varje gång vi tänder en lampa. Vi tänker inte på avloppssystemet varje gång vi öppnar en kran. På samma sätt tänker vi sällan på den enorma mängd öppen programvara som håller den digitala världen igång. Linux, FreeBSD, GNU och tusentals andra projekt skapade inte ensamma den moderna IT-världen. Men utan dem hade den sannolikt varit dyrare, mer sluten och betydligt svårare för vanliga människor att lära sig, förändra och bygga vidare på. Och kanske är det den viktigaste betydelsen av öppen källkod:
Den gjorde avancerad datorteknik till något fler människor kunde delta i – inte bara använda.
> FAKTARUTA: ÖPPEN KÄLLKOD_
> Linux
Finns i allt från Androidtelefoner och servrar till routrar,
smart-TV-apparater och annan elektronik.
> FreeBSD och BSD
Har haft stor betydelse för Unix, nätverksteknik, servrar,
lagringssystem och kommersiella produkter.
> Internet
En stor del av internet bygger på öppen källkod som Linux,
FreeBSD, Apache, Nginx, PHP, Python, PostgreSQL och MariaDB.
> Android
Android använder Linuxkärnan och har gjort Linux till en del
av vardagen för miljarder mobilanvändare.
> Utvecklingsverktyg
Git, GCC, LLVM och mängder av öppna bibliotek används varje dag
för att utveckla både fria och kommersiella program.
> Den stora skillnaden
Öppen källkod gör det möjligt att studera, förbättra och
återanvända teknik i stället för att uppfinna samma lösningar
om och om igen.
█
Linux From Scratch 13.1 har släppts med en rejält uppdaterad grund, bland annat GCC 16.2, Binutils 2.47, Glibc 2.44 och Linuxkärnan 7.1.8. För den som verkligen vill förstå hur ett Linuxsystem byggs upp från grunden är LFS fortfarande ett av de mest lärorika projekten i Linuxvärlden.
Att installera Linux brukar i dag vara ganska enkelt. Man laddar ner Ubuntu, Fedora, Linux Mint eller någon annan distribution, skriver den till ett USB-minne och följer installationsprogrammet.
Men vad händer egentligen bakom kulisserna? Hur byggs ett Linux-system upp från de allra första komponenterna?
Det är precis den frågan som Linux From Scratch, förkortat LFS, försöker besvara. Nu har projektet släppt Linux From Scratch 13.1, med en kraftigt uppdaterad verktygskedja, ny Linuxkärna och ett stort antal uppdaterade systemkomponenter.
Linux – utan färdig distribution
Linux From Scratch är egentligen inte en Linuxdistribution i traditionell mening.
I stället är det en omfattande handbok som steg för steg beskriver hur man själv bygger ett komplett Linux-system från källkod.
Man börjar alltså inte med ett färdigt Ubuntu- eller Debian-system som ska installeras. I stället kompilerar man själv de program och bibliotek som tillsammans bildar grunden för ett fungerande Linux-system.
Det gör LFS till något av en praktisk utbildning i hur Linux fungerar.
Under arbetets gång får man bland annat lära sig hur kompilatorn, standardbiblioteket, skalet, systemverktygen och Linuxkärnan hänger ihop.
Stor uppdatering av verktygskedjan
Den kanske viktigaste förändringen i Linux From Scratch 13.1 är uppdateringen av den så kallade toolchain, alltså den grundläggande verktygskedja som används för att bygga resten av systemet.
Den består bland annat av:
GCC 16.2.0
GNU Binutils 2.47
Glibc 2.44
GCC är GNU-projektets kompilatorsamling och används för att översätta exempelvis C- och C++-kod till körbara program.
Binutils innehåller flera grundläggande verktyg som används vid kompilering och länkning av program, medan Glibc är GNU:s implementation av det standardbibliotek som stora delar av ett vanligt Linux-system använder.
Tillsammans utgör dessa komponenter en central del av grunden för Linuxsystemet.
När de uppdateras påverkar det därför i praktiken nästan allt som byggs senare i processen.
Linux 7.1.8 används som kärna
Även Linuxkärnan har fått en ordentlig uppdatering.
Linux From Scratch 13.1 använder Linux 7.1.8.
Kärnan är den del av operativsystemet som bland annat sköter kommunikationen mellan program och hårdvara. Den hanterar exempelvis minne, processer, lagringsenheter, nätverk och drivrutiner.
I ett vanligt Linuxsystem märker användaren sällan kärnan direkt, men utan den fungerar ingenting annat.
För den som bygger Linux From Scratch blir kärnans roll betydligt tydligare eftersom man själv måste konfigurera och bygga den.
46 paket har uppdaterats eller lagts till
Sedan den föregående stabila versionen har totalt 46 paket uppdaterats eller lagts till.
Utvecklarna uppger också att mer än 200 ändringar har skickats in till LFS-boken sedan den förra stabila utgåvan.
Det handlar inte bara om nya programversioner.
Instruktioner, förklaringar och korrigeringar har också arbetats in i dokumentationen.
Det är en viktig del av Linux From Scratch eftersom själva dokumentationen i praktiken är projektets produkt.
Flera säkerhetsuppdateringar
Version 13.1 innehåller även uppdateringar av ett antal paket där säkerhetsproblem har åtgärdats.
Bland komponenterna finns:
Glibc
Coreutils
Expat
Perl
Python
systemd
XZ
Vim
Det visar också varför nya LFS-versioner behövs trots att grundprinciperna bakom projektet förändras ganska långsamt.
Ett modernt Linuxsystem består av mängder av komponenter som kontinuerligt behöver uppdateras på grund av nya funktioner, kompatibilitetsproblem och säkerhetsbrister.
Vad lär man sig av Linux From Scratch?
Den stora poängen med Linux From Scratch är egentligen inte att skapa den mest praktiska Linuxdistributionen för vardagsanvändning.
Det finns betydligt enklare sätt att få en fungerande Linuxdator.
Värdet ligger i stället i själva byggprocessen.
När man följer LFS får man en betydligt djupare förståelse för exempelvis:
hur ett Linuxsystem startar,
hur program kompileras och länkas,
vilka bibliotek ett grundsystem behöver,
hur katalogstrukturen i Linux är uppbyggd,
hur användare och rättigheter fungerar,
hur kärnan byggs,
och hur systemets olika verktyg är beroende av varandra.
Det gör projektet särskilt intressant för systemadministratörer, utvecklare, Linuxentusiaster och andra som vill förstå operativsystemet på en lägre nivå.
Man bygger först ett tillfälligt system
En av de mer intressanta delarna av Linux From Scratch är att man inte bara börjar kompilera program direkt till det slutliga systemet.
Först byggs en tillfällig verktygskedja.
Anledningen är att man vill separera det nya Linuxsystemet från den Linuxdistribution som används för att bygga det.
När den tillfälliga miljön är färdig används den sedan för att bygga de slutliga komponenterna.
Resultatet blir ett system som i så stor utsträckning som möjligt är byggt av sina egna verktyg och bibliotek.
Det är också här Linux From Scratch blir betydligt mer avancerat än att bara kompilera några program från källkod.
BLFS 13.1 kommer senare
Den här gången släpps dock inte Beyond Linux From Scratch 13.1, BLFS, samtidigt som grundsystemet.
BLFS är fortsättningen på Linux From Scratch.
Medan LFS koncentrerar sig på att bygga ett grundläggande Linuxsystem beskriver BLFS hur man installerar mycket av den programvara som krävs för att göra systemet mer användbart i praktiken.
Det kan exempelvis handla om nätverksprogram, grafiska bibliotek, skrivbordsmiljöer och vanliga användarprogram.
Utvecklarna uppger dock att BLFS 13.1 är mycket nära färdigställande.
Av de mer än 1 000 paket som finns med i BLFS har över 99 procent byggts och testats tillsammans med Linux From Scratch 13.1.
En slutlig version väntas därför följa inom kort.
Linux som byggsats
Linux From Scratch kan beskrivas som en avancerad byggsats för den som vill förstå hur Linux faktiskt är konstruerat.
För vanliga användare är det knappast ett alternativ till exempelvis Linux Mint, Ubuntu eller Fedora. Att bygga systemet kräver både tid, tålamod och en hel del tekniskt arbete.
Men för den som vill gå från att bara använda Linux till att faktiskt förstå hur ett Linuxsystem byggs upp är LFS fortfarande ett av de mest intressanta projekten inom Linuxvärlden.
Med Linux From Scratch 13.1 har byggsatsen nu fått en moderniserad grund med GCC 16.2, Binutils 2.47, Glibc 2.44 och Linuxkärnan 7.1.8.
Och för den riktigt nyfikne återstår egentligen bara en fråga:
Hur långt ner i Linux kan man gå innan man till slut måste bygga allting själv?
Kernel.org, en av de viktigaste infrastrukturerna bakom utvecklingen av Linux, utsätts för miljontals automatiska förfrågningar varje dygn. En stor del tros komma från AI-relaterade insamlingsrobotar. Nu går omkring en femtedel av serverkapaciteten åt till att hantera trafiken.
Linux utvecklas helt öppet. Källkod, ändringar, diskussioner och historik finns tillgängliga för vem som helst att läsa och ladda ner. Det är en av grundidéerna bakom öppen källkod.
Men öppenheten har också fått en oväntad baksida.
Kernel.org, som bland annat driver git.kernel.org och tillhandahåller en stor del av Linuxkärnans utvecklingshistorik, får i dag omkring sex miljoner förfrågningar per dygn som försöker öppna enskilda ändringar, så kallade commits.
En mycket stor del av trafiken verkar komma från automatiserade insamlingsprogram.
Konstantin Ryabitsev, som arbetar med Kernel.orgs infrastruktur, beskriver situationen som en ständig bakgrundsbelastning på servrarna.
Enligt honom används omkring 14–16 processorkärnor kontinuerligt enbart till att omvandla Git-data till webbsidor åt automatiserade besökare.
Totalt förfogar infrastrukturen över omkring 90 processorkärnor fördelade på fem geografiska platser.
Det innebär att ungefär 20 procent av den samlade beräkningskapaciteten periodvis används för att hantera denna typ av trafik.
Informationen finns redan att ladda ner
Det märkliga är att nästan all information som robotarna försöker samla in redan går att hämta betydligt effektivare.
Git är konstruerat för att hela kodarkiv ska kunna kopieras.
Den som vill analysera Linuxkärnans utvecklingshistorik kan därför klona ett Git-arkiv och sedan arbeta med materialet lokalt.
Även Linux Kernel Mailing List, LKML, och andra utvecklingsarkiv går att ladda ner.
Trots det försöker många automatiserade system i stället öppna webbsidan för varje enskild kodändring.
Det är ungefär som att vilja läsa ett uppslagsverk men, i stället för att hämta hela boken, ringa biblioteket och be personalen kopiera en enda sida åt gången – miljontals gånger.
Problemet är att varje sådan webbsida måste skapas av servern.
Git-datan ska hämtas, tolkas och omvandlas till HTML innan den skickas till besökaren.
1,48 miljoner ändringar – och hundratals kopior
Linuxkärnans huvudsakliga Git-arkiv innehåller omkring 1,48 miljoner commits.
Men git.kernel.org innehåller dessutom hundratals så kallade forks, alltså utvecklingsgrenar och kopior som bygger på samma kodhistorik.
Ryabitsev uppger att det finns omkring 922 sådana varianter.
För Kernel.org är detta normalt inget större lagringsproblem eftersom samma Git-objekt kan återanvändas.
För en webbrobot ser situationen annorlunda ut.
Samma ändring kan förekomma under ett stort antal olika webbadresser i olika arkiv.
Dessutom kan webbgränssnittet visa informationen på flera olika sätt: som vanlig webbsida, patch, diff, rå text och olika jämförelser mellan versioner.
Resultatet blir ett närmast astronomiskt antal möjliga webbadresser.
En dåligt konstruerad insamlingsrobot kan därför fortsätta följa länkar och begära nya sidor under mycket lång tid, trots att stora delar av informationen är identisk.
Från tydliga robotar till förklädda webbläsare
Till en början gick problemet relativt enkelt att hantera.
Automatiserade robotar identifierade sig ofta genom sin så kallade user-agent, den text en webbläsare skickar till servern för att tala om vilket program den använder.
Kernel.org kunde därför blockera de mest aggressiva robotarna.
När robotarna började låtsas vara vanliga webbläsare gick administratörerna i stället över till att blockera IP-adresser.
Även det fungerade ett tag.
Servrar som skickade onormalt stora mängder förfrågningar kunde identifieras och spärras.
Men även den metoden började så småningom förlora sin effekt.
Trafiken började komma från vanliga hem
Ett betydligt svårare problem uppstod när förfrågningarna började komma från mängder av vanliga bostads- och mobilnät.
En enskild IP-adress kunde skicka några få anrop och sedan aldrig återkomma.
Det gjorde traditionell IP-blockering nästan meningslös.
Bakgrunden är marknaden för så kallade residential proxies.
Genom sådana nätverk kan trafik skickas via vanliga internetanslutningar i hem, mobiltelefoner eller andra uppkopplade enheter.
För en server kan trafiken därför se ut som om den kommer från helt vanliga användare.
I vissa fall byggs proxyfunktioner in i appar och annan konsumentprogramvara. En användares internetanslutning kan då bli en del av ett kommersiellt proxynätverk.
För Kernel.org innebär det att en automatiserad insamlingsrobot inte längre behöver komma från ett lättidentifierat datacenter.
Den kan i stället dyka upp från tusentals eller miljontals olika konsumentanslutningar.
Anubis skulle göra robotarna dyrare
För att bromsa utvecklingen införde Kernel.org systemet Anubis.
Principen bygger på så kallad proof-of-work.
Innan en besökare får komma åt webbplatsen måste datorn utföra en mindre matematisk beräkning.
För en människa som besöker enstaka sidor är kostnaden relativt liten.
För en robot som vill hämta miljontals sidor kan samma beräkning däremot bli mycket kostsam.
Till en början fungerade lösningen bra.
Robotarna försvann i stor utsträckning.
Men efter några månader började automatiserade system även lösa dessa beräkningsuppgifter.
Kernel.org höjde då svårighetsgraden.
Problemet var att även vanliga användare drabbades.
På exempelvis en mobiltelefon kunde beräkningen ta flera sekunder och samtidigt belasta processorn så mycket att telefonen blev märkbart varm.
Så småningom började även robotarna klara den högre svårighetsgraden.
Två tredjedelar stoppas – resten fortsätter
I dag stoppas omkring 66 procent av förfrågningarna redan vid Anubis-kontrollen.
Men ungefär en tredjedel av trafiken klarar beräkningen och går vidare till själva git.kernel.org.
Det innebär fortfarande miljontals förfrågningar.
Det är svårt att med säkerhet skilja en automatiserad besökare från en människa när båda använder vanliga IP-adresser och beter sig som moderna webbläsare.
Men enligt Kernel.orgs uppskattningar kan legitim mänsklig trafik utgöra så lite som omkring två procent av den totala belastningen på tjänsten.
Ett typiskt exempel är gamla commits i övergivna utvecklingsgrenar. Det är osannolikt att tusentals människor samtidigt sitter och klickar sig igenom sådant material manuellt.
Linuxkoden är attraktiv för AI
En anledning till det stora intresset är att Linuxkärnans utvecklingshistorik är ett ovanligt värdefullt dataset.
Här finns miljontals exempel på riktig programkod tillsammans med förändringar, kommentarer, diskussioner och utvecklingshistorik som sträcker sig långt tillbaka i tiden.
Dessutom är en stor del av materialet skapat innan dagens generativa AI-system slog igenom.
För företag som bygger eller tränar modeller för programmering är sådant material potentiellt mycket attraktivt.
Det går däremot inte att avgöra exakt vilken organisation eller vilket ändamål som ligger bakom varje automatiserad förfrågan.
Begreppet ”AI-crawler” används därför ofta som en samlingsbeteckning för den nya våg av aggressiva datainsamlare som blivit vanlig i takt med AI-boomen.
Öppen information kan bli svårare att läsa på webben
Kernel.org planerar nu ytterligare begränsningar.
En möjlighet är att minska antalet webbadresser som automatiserade system kan följa.
Vissa funktioner som kräver mycket serverkapacitet kan också komma att begränsas för anonyma besökare.
Det betyder inte att Linux utvecklingsdata ska göras privat.
Tvärtom betonar Kernel.org att källkod och historik även fortsättningsvis ska gå att ladda ner.
Skillnaden är att den som vill samla in mycket stora datamängder kan behöva använda effektivare metoder, exempelvis Git, i stället för att begära miljontals individuellt genererade webbsidor.
Ett växande problem för det öppna internet
Kernel.org är långt ifrån ensamt.
Webbplatser, arkiv, dokumentationsprojekt och olika open source-tjänster har under de senaste åren rapporterat kraftigt ökande belastning från automatiserade insamlingsrobotar.
Problemet skapar en svår balansgång.
Internet och öppen källkod bygger i stor utsträckning på att information ska vara tillgänglig.
Samtidigt kostar varje serverförfrågan resurser i form av processorkraft, bandbredd och elektricitet.
När en människa öppnar några sidor är kostnaden försumbar.
När ett automatiserat system gör samma sak miljontals gånger förändras situationen helt.
För Kernel.org har den skillnaden nu blivit mycket konkret: en betydande del av infrastrukturen arbetar dygnet runt med att skapa webbsidor åt automatiserade system – trots att samma information redan går att ladda ner betydligt effektivare.
Det är ett exempel på en ny konflikt på nätet.
Frågan är inte längre bara vem som får läsa offentlig information.
Den handlar också om hur mycket resurser en maskin ska få använda för att läsa den.
Serverkapacitet:
90 CPU-kärnor på fem geografiskt distribuerade noder
Kapacitet som används för scrapers:
cirka 14–16 CPU-kärnor kontinuerligt
Andel av total CPU-kapacitet:
omkring 20 %
Linux huvudarkiv:
cirka 1,48 miljoner commits
Forks på git.kernel.org:
omkring 922
root@kernel.org:~$ Problemet är inte att informationen är hemlig – den går redan att hämta via Git. Belastningen uppstår när automatiserade system begär miljontals individuellt renderade webbsidor.
Den 25 augusti 1991 berättade den då 21-årige studenten Linus Torvalds att han arbetade på ett fritt operativsystem. Projektet var enligt honom ”bara en hobby” och skulle inte bli särskilt stort. Trettiofem år senare finns Linux i allt från mobiltelefoner och trådlösa routrar till superdatorer, rymdsystem och världens största datacenter.
När Linus Torvalds publicerade sitt meddelande i diskussionsgruppen comp.os.minix var internet fortfarande något som främst användes av universitet, forskare och teknikentusiaster. World Wide Web hade precis börjat ta form och de flesta hemdatorer var inte anslutna till något nätverk.
Torvalds berättade att han arbetade på ett fritt system för datorer med Intels 386- och 486-processorer. Han hade redan fått kommandotolken Bash och kompilatorn GCC att fungera och ville veta vilka funktioner andra användare saknade i operativsystemet Minix.
Han underströk samtidigt att projektet inte var professionellt, inte var portabelt och förmodligen aldrig skulle fungera med särskilt många typer av hårdvara.
Det visade sig vara en av datorhistoriens mindre lyckade framtidsprognoser.
Vad är egentligen Linux?
Linux beskrivs ofta som ett operativsystem, men tekniskt sett är Linux själva kärnan – den del av systemet som arbetar närmast datorns hårdvara.
Kärnan fördelar processortid, hanterar arbetsminnet, kommunicerar med hårddiskar och andra enheter samt ser till att program kan köras utan att störa varandra. Runt Linuxkärnan byggs sedan kompletta operativsystem med verktyg, skrivbordsmiljöer och program.
Sådana system kallas Linuxdistributioner. Debian, Ubuntu, Fedora, Linux Mint, Arch Linux och openSUSE är några välkända exempel.
Android använder också Linuxkärnan, även om resten av systemet skiljer sig tydligt från en traditionell Linuxdistribution för datorer.
Den öppna utvecklingsmodellen förändrade allt
En viktig förklaring till framgången är att Linux blev fri och öppen programvara. Källkoden är tillgänglig för den som vill studera, ändra och förbättra den.
Det innebär inte att utvecklingen saknar regler. Ändringar granskas noggrant innan de godkänns, och utvecklingen är uppdelad mellan tusentals personer med ansvar för olika delar av kärnan.
Modellen gör det möjligt för privatpersoner, universitet och konkurrerande företag att arbeta med samma tekniska grund. En förbättring som utvecklas för en server kan senare komma till nytta i en persondator, mobiltelefon eller inbyggd elektronisk produkt.
Linux utveckling visar att mycket stora och komplicerade tekniska projekt kan skapas genom internationellt samarbete. Företag bidrar med pengar och utvecklare, medan frivilliga rapporterar fel, skriver dokumentation och utvecklar nya funktioner.
Linux finns överallt – även när det inte syns
Många människor använder Linux varje dag utan att känna till det. Systemet finns bland annat i:
Androidtelefoner och surfplattor
webbservrar och molntjänster
trådlösa routrar och nätverksutrustning
smart-tv-apparater och digitalboxar
industriella styrsystem
bilar och annan fordonselektronik
satelliter och forskningsutrustning
praktiskt taget hela den moderna superdatorvärlden
När någon öppnar en webbsida, tittar på strömmande video eller sparar en fil i en molntjänst är sannolikheten stor att informationen någonstans på vägen behandlas av en Linuxbaserad server.
Linux har blivit särskilt viktigt där stabilitet, säkerhet och möjligheten att anpassa systemet är avgörande. En tillverkare behöver inte vänta på att ett enskilt programvaruföretag ska lägga till en funktion. Företaget kan självt förändra koden eller anlita någon som gör det.
Varför blev inte Linux lika stort på vanliga datorer?
På servrar, superdatorer och inbyggda system har Linux en mycket stark ställning. På traditionella stationära och bärbara datorer är marknadsandelen betydligt mindre.
Det beror inte nödvändigtvis på tekniska brister. Windows följer med de flesta nya persondatorer, och många användare fortsätter helt enkelt att använda det system som redan är installerat. Vissa kommersiella program och spel har dessutom länge saknat Linuxversioner.
Situationen har dock förändrats. Moderna distributioner är enklare att installera, hårdvarustödet har förbättrats och allt fler program fungerar direkt i webbläsaren. Spelplattformen Steam och kompatibilitetslagret Proton har också gjort det möjligt att köra ett stort antal Windowsspel i Linux.
För äldre datorer kan en lättare Linuxdistribution ge maskinen flera extra användbara år. Det minskar behovet av att köpa nytt och kan därmed även minska mängden elektronikavfall.
Ett operativsystem som kan kontrolleras
Linux handlar inte bara om kostnad. Fri programvara ger användaren möjlighet att undersöka vad systemet gör och att fortsätta använda eller utveckla det även om en leverantör ändrar strategi.
Det är särskilt betydelsefullt för myndigheter, företag och organisationer som vill undvika att bli helt beroende av en enda tillverkare. Öppen källkod innebär inte automatiskt att ett system är säkert, men den gör det möjligt för oberoende experter att granska koden och upptäcka problem.
Linux kan dessutom anpassas till nästan allt – från mycket små enkortsdatorer till enorma datorsystem med tusentals processorer.
Linux har två födelsedagar
Den 25 augusti firas dagen då Linus Torvalds offentliggjorde sitt projekt. Den första publikt tillgängliga versionen, Linux 0.01, publicerades däremot den 17 september 1991.
Därför förekommer båda datumen som Linux födelsedag. Den 25 augusti markerar idéns presentation för omvärlden, medan den 17 september markerar den första offentliga utgåvan.
Från studentprojekt till samhällsbärande teknik
Det mest anmärkningsvärda med Linux är kanske inte hur stort systemet har blivit, utan att utvecklingen fortfarande fortsätter enligt samma grundidé: människor och organisationer över hela världen samarbetar kring en gemensam teknisk plattform.
Det som började som ett studentprojekt för en begränsad typ av persondator har blivit en central del av det moderna informationssamhället.
Linus Torvalds trodde inte att projektet skulle bli stort och professionellt. Trettiofem år senare hjälper Linux till att driva mobiltelefoner, internetservrar, forskningssystem och världens kraftfullaste datorer.
Inte illa för något som började som ”bara en hobby”.
Ett avrundningsfel på en enda kodrad gjorde delar av ett reserverat grafikminne tillgängligt för vanliga program. Resultatet blev skadade data och svart skärm. För att hitta orsaken tog Linus Torvalds hjälp av AI – men det krävdes 24 felsökningspatchar och 18 omstarter innan gåtan var löst.
AI används i allt fler delar av programutvecklingen, och nu har tekniken även spelat en viktig roll vid felsökning av själva Linuxkärnan.
Linux skapare Linus Torvalds berättar i en kodändring i Linuxkärnan hur AI hjälpte honom att hitta ett ovanligt svårupptäckt fel i grafikdrivrutinen Intel Xe. Han beskriver arbetet som en ”debug session from hell” – en felsökningssession från helvetet.
Problemet drabbade Torvalds egen dator med en Intel Battlemage G21-grafikkrets och 16 GiB grafikminne. När datorn startades visades ingen vanlig inloggningsskärm. I stället möttes han av en svart skärm medan inloggningshanteraren GDM gång på gång försökte starta om skrivbordets grafikprocess.
Datorn fungerade i övrigt, men grafiksystemet kom aldrig längre än till sitt första riktiga arbete.
En gräns drogs åt fel håll
Felet fanns i hanteringen av en del av grafikminnet som används för kompressionsdata, så kallad Flat CCS. CCS kan förenklat beskrivas som metadata som hjälper grafikkretsen att hålla reda på hur olika delar av grafikminnet är komprimerade.
Detta område måste vara reserverat för grafikkretsens egen hårdvara. Operativsystemets vanliga minneshanterare får därför inte dela ut det till program eller använda det för exempelvis sidtabeller.
Intel Xe-drivrutinen läste adressen där det reserverade CCS-området började. Adressen avrundades sedan uppåt till närmaste gräns på 128 KiB. Allt grafikminne under den avrundade adressen betraktades därefter som ledigt och användbart.
Det låter kanske rimligt, men gränsen markerade var det användbara minnet slutade – inte var ett nytt ledigt område började. Genom att avrunda uppåt råkade drivrutinen därför lägga en liten del av det reserverade CCS-minnet i den fria minnespoolen.
Man kan jämföra det med en lagerhylla där halva den sista hyllplatsen redan är reserverad. Om lagrets tillgängliga utrymme avrundas uppåt räknas hela hyllplatsen som ledig, trots att den reserverade delen fortfarande används.
Två kilobyte räckte för att slå ut skrivbordet
På Torvalds dator handlade överlappningen om endast två kibibyte. Eftersom minneshanteraren arbetar med hela minnessidor hamnade det reserverade området ändå på samma sida som minne vilket drivrutinen kunde dela ut.
Vid varje kallstart råkade Mesa, den öppna grafikstacken som används av Linux, placera en viktig sidtabell på just denna minnessida. Sidtabeller fungerar ungefär som kartor som visar grafikkretsen var olika data finns i minnet.
Samtidigt skrev grafikkretsens kompressionshårdvara sina metadata i den reserverade delen av sidan. Den behövde varken något vanligt program, någon bufferthantering eller en särskild GPU-instruktion för att göra det. Skrivningen skedde direkt i hårdvaran – till och med innan användarmiljön hade startat.
När kompressionsinformationen skrevs förstördes delar av Mesas sidtabell. Därmed försvann den post som pekade på minnet där kompositörens kommandon låg. När skrivbordsmiljön skickade sitt första arbete till grafikkretsen kunde GPU:n inte längre hitta instruktionerna.
Resultatet blev ett grafikfel, varefter GDM startade om kompositören. Samma sak upprepades och användaren blev kvar framför en svart skärm.
En manuell omstart av GDM kunde däremot få systemet att fungera, eftersom den nya grafikprocessen fick sina sidtabeller placerade på en annan plats i minnet. Det gjorde felet ännu svårare att förstå: hårdvaran verkade fungera, och problemet kunde tillfälligt försvinna utan att någon kod hade ändrats.
AI gjorde det tidskrävande arbetet
För att hitta orsaken behövde Torvalds lägga till allt mer detaljerad diagnostik i drivrutinen. Sammanlagt krävdes 24 tillfälliga felsökningspatchar och 18 starter med olika versioner av Linuxkärnan.
AI fick göra mycket av det repetitiva arbetet: lägga till ny felsökningskod, bearbeta den insamlade informationen och föreslå nästa kontroll. Torvalds styrde undersökningen och bestämde vilka spår som skulle följas.
Enligt honom ville AI-systemet ge upp vid flera tillfällen. Det hävdade att problemet inte gick att lösa och föreslog att de i stället skulle sammanställa en rapport om vad som hade undersökts. Torvalds fortsatte dock att pressa fram nya tester.
När AI:n fick tydliga instruktioner att fortsätta tog den fram ytterligare diagnostik och analyserade resultaten. Till slut kunde minnesskadan knytas till CCS-området och den felaktigt avrundade adressen.
Torvalds lät även AI skriva den långa tekniska beskrivningen i den färdiga kodändringen.
En rättning på en kodrad
Själva lösningen var nästan komiskt liten. I stället för att avrunda gränsen uppåt ändrades koden så att den avrundades nedåt till den sidstorlek som minneshanteraren använder.
På den berörda datorn innebar det att exakt en minnessida undantogs från den tillgängliga minnespoolen. När Torvalds därefter läste innehållet i den reserverade sidan kunde han se ett regelbundet mönster av kompressionsmetadata – ett tydligt bevis på vad som hade skrivit över sidtabellen.
Drivrutinen innehöll redan en kontroll som var tänkt att upptäcka problemet. Den var dock utformad på ett sådant sätt att den felaktigt avrundade adressen kunde godkännas just i det fall som kontrollen skulle fånga. Dessutom var kontrollen endast aktiv när ett särskilt felsökningsalternativ för Intel Xe-drivrutinen hade aktiverats.
Även den kontrollen har nu ersatts med en som faktiskt kan upptäcka om CCS-området kolliderar med ett annat reserverat minnesområde.
AI som verktyg – inte ansvarig utvecklare
Händelsen visar både möjligheterna och begränsningarna med AI-baserad programmering. AI:n löste inte självständigt problemet och var flera gånger beredd att ge upp. Däremot kunde den snabbt producera diagnostisk kod och gå igenom stora mängder teknisk information när en erfaren utvecklare styrde arbetet.
Det ligger nära Torvalds tidigare hållning: Linuxprojektet ska varken vara ett AI-projekt eller ett anti-AI-projekt. AI bör behandlas som vilket utvecklingsverktyg som helst. Det är fortfarande människan som använder verktyget som ansvarar för kodens kvalitet, granskar resultatet och ser till att ändringen är korrekt.
Felsökningen av Intel Xe-drivrutinen är ett tydligt exempel på detta samspel. AI:n stod för mycket av uthållighetsarbetet, men det krävdes mänsklig envishet, teknisk erfarenhet och 18 kernelstarter för att nå fram.
Efter 24 felsökningspatchar visade sig hela problemet i praktiken handla om skillnaden mellan att avrunda uppåt och att avrunda nedåt. I Linuxkärnan kan en enda felaktig avrundning vara skillnaden mellan ett fungerande skrivbord och en helt svart skärm.
Svart skärm när GDM upprepade gånger försökte starta om skrivbordets kompositör.
$ testad_hårdvara
Intel Battlemage G21 med 16 GiB grafikminne.
$ orsak
En minnesgräns avrundades uppåt. Därför kunde en del av grafikminnet som var
reserverat för kompressionsdata delas ut som vanligt, användbart minne.
$ konsekvens
Grafikkretsens kompressionshårdvara skrev över delar av Mesas sidtabell.
GPU:n kunde då inte hitta kompositörens instruktioner.
$ felsökning
24 felsökningspatchar och 18 omstarter av Linuxkärnan.
$ ai_roll
AI hjälpte till att skriva diagnostisk kod, analysera resultaten och
dokumentera felet. Linus Torvalds styrde arbetet och avgjorde vilka tester
som skulle genomföras.
$ lösning
Gränsen ändrades från uppåtrundning till nedåtrundning, så att det
reserverade CCS-minnet inte längre kunde lämnas ut till andra användare.
OpenZFS 2.4.4 har släppts med stöd för Linuxkärnan 7.2, ett nytt verktyg för att rädda låsta lagringspooler och flera korrigeringar som minskar risken för datafel. Uppdateringen riktar sig främst till administratörer av servrar och större lagringssystem, men förbättringarna berör alla som använder ZFS för att skydda viktiga filer.
OpenZFS är mer än ett traditionellt filsystem. Det fungerar samtidigt som filsystem, volymhanterare och ett avancerat skydd mot dataskador. I stället för att bara lagra filer på en disk kan OpenZFS kombinera flera hårddiskar till en gemensam lagringspool, kontrollera att informationen inte har förändrats och i många fall automatiskt reparera skadade data.
Tekniken används därför ofta i filservrar, NAS-enheter, datacenter och system där stora mängder information måste lagras säkert under lång tid.
Den nya versionen OpenZFS 2.4.4 är framför allt en underhållsuppdatering. Den innehåller inga dramatiska förändringar av hur systemet används, men många av förbättringarna handlar om sådant som är avgörande för ett lagringssystem: att data förblir korrekta och att lagringspooler går att återställa när något oväntat inträffar.
Stöd för Linuxkärnan 7.2
En av de största nyheterna är kompatibilitet med Linuxkärnan 7.2. OpenZFS har en ovanlig ställning i Linuxvärlden eftersom det inte ingår direkt i den officiella Linuxkärnan. ZFS-modulerna måste därför anpassas när kärnans interna gränssnitt förändras.
I Linux 7.2 har bland annat OpenZFS kod för superblock anpassats till kärnans sget_fc()-gränssnitt. Ett superblock kan förenklat beskrivas som filsystemets övergripande innehållsförteckning. Där finns grundläggande information som operativsystemet behöver för att kunna montera och använda filsystemet.
Den officiellt stödda Linuxversionen sträcker sig nu från kärna 4.18 till 7.2. OpenZFS fortsätter även att stödja FreeBSD, där version 13.3 och senare samt 14.0 och senare finns med bland de angivna plattformarna.
Ny räddningsfunktion för blockerade lagringspooler
Den kanske mest intressanta nyheten är kommandot zhack mmp reclaim. Det är avsett för ovanliga men besvärliga situationer där en ZFS-pool har lämnats i ett låst eller övergivet tillstånd av MMP-skyddet.
MMP skyddar en lagringspool mot att öppnas för skrivning av flera datorer samtidigt. Om två servrar skulle skriva till samma pool utan att känna till varandras ändringar kan filsystemets struktur skadas. Det kan jämföras med att två personer samtidigt redigerar samma dokument utan någon samordning – men i det här fallet kan resultatet bli en skadad lagringspool i stället för några förlorade textrader.
Skyddet försöker därför upptäcka om poolen redan används av en annan dator och stoppar importen om den ser tecken på aktivitet.
Problemet uppstår om skyddet felaktigt tror att en annan dator fortfarande använder poolen. Det kan exempelvis inträffa efter ett avbrott eller ett misslyckat försök att ta kontroll över poolen. Det nya kommandot ger en administratör möjlighet att återta en sådan övergiven pool.
OpenZFS har samtidigt blivit bättre på att skilja mellan ett misslyckat försök att göra anspråk på en så kallad uberblock och verklig aktivitet från en annan dator. En uberblock fungerar ungefär som en säker kontrollpunkt som beskriver ett giltigt tillstånd för hela lagringspoolen.
Kontrollerna hoppar nu även över virtuella enheter som inte går att skriva till. Hanteringen av degraderade speglar, där någon disk är frånvarande, har också förbättrats.
Flera viktiga fel i dedupliceringen rättas
OpenZFS kan använda deduplicering för att undvika att identiska datablock lagras flera gånger. Om samma block förekommer på många platser sparas bara ett exemplar, medan filsystemet håller reda på vilka filer som använder det.
Det kan minska lagringsbehovet kraftigt, men kräver en omfattande tabell som kallas DDT, Deduplication Table. Tabellen måste vara helt korrekt. Ett felaktigt referensvärde kan annars innebära att ett block tas bort trots att det fortfarande används.
OpenZFS 2.4.4 rättar flera problem i denna del av systemet. Bland annat åtgärdas negativa tidsvärden och andra fel som kunde uppstå när gamla poster rensades. Låsningen under kontrollen av deduplicerade block har stärkts, och felaktig märkning av referensräkningen i DDT-loggen har korrigerats.
För system som använder deduplicering är detta några av uppdateringens viktigaste förbättringar.
Stabilare cache och säkrare filhantering
L2ARC är OpenZFS sekundära läscache och används ofta för att komplettera arbetsminnet med en snabb SSD. Version 2.4.4 rättar ett fel i återuppbyggnaden av denna cache. Under den första genomgången begränsas återuppbyggnaden nu av den punkt till vilken nya cachedata faktiskt har skrivits.
Ett fel som påverkade läsning av datablock som frigjorts efter kloning har också korrigerats. Dessutom begränsas antalet verifieringshändelser från Direct I/O, så att systemet inte överbelastas av en mycket stor mängd likartade meddelanden.
På Linux rättas en möjlig oändlig loop i zfs_write() när systemet försökte arbeta med en minnesbuffert som inte kunde göras tillgänglig. Läsning genom mmap() utanför slutet av en fil har korrigerats, och tidsstämplarna för ändring uppdateras nu korrekt när fallocate() används för att göra en fil större.
Pooler ska inte längre exporteras medan de används
Kommandot zpool export används när en lagringspool ska kopplas bort från ett system, exempelvis för att flyttas till en annan server.
OpenZFS 2.4.4 kontrollerar nu bättre om poolens ZFS-volymer fortfarande används. Om en zvol-enhet är upptagen av ett program eller en virtuell maskin avbryts exporten med felkoden EBUSY. Det är säkrare än att försöka fortsätta trots att poolen inte kan kopplas bort på ett korrekt sätt.
En kapplöpningssituation mellan borttagningen av en lagringsenhet och exporten av poolen har också rättats.
Säkrare överföring och krypterade säkerhetskopior
OpenZFS innehåller funktionerna zfs send och zfs receive, som används för att överföra ögonblicksbilder och säkerhetskopior mellan lagringssystem.
Den nya versionen rättar bland annat mottagning av delade stora block med ett kort avslutande datablock. Problem med zfs receive -x, återupptagna överföringar och en möjlig nullpekarkrasch i mottagningskoden har också åtgärdats.
För delegerad administration tillkommer behörigheten send:encrypted. Den gör det möjligt att mer exakt bestämma vilka användare som får skicka krypterade dataset. En administratör kan därmed tillåta vissa former av ZFS-hantering utan att automatiskt ge användaren rätt att överföra krypterade data.
En underhållsuppdatering med stor betydelse
OpenZFS 2.4.4 innehåller även säkrare hantering av strängar och minne i biblioteket libzfs, bättre kontroll av enhetsbehörigheter och förbättrad automatisk expansion av pooler när partitionerade diskar får större kapacitet. Därtill kommer ett stort antal ändringar i byggsystem, tester, kontinuerlig integration och FreeBSD-stödet.
För vanliga användare är de flesta förändringarna osynliga. Det är samtidigt ett gott tecken. Ett lagringssystem ska helst arbeta i bakgrunden, upptäcka problem innan de blir allvarliga och framför allt inte förlora några data.
OpenZFS 2.4.4 är därför ingen revolutionerande version. Den är snarare ett omfattande servicearbete på en redan avancerad maskin – med nya verktyg för nödsituationer, stöd för kommande Linuxsystem och flera förstärkningar på de platser där små fel annars skulle kunna få stora konsekvenser.
Linux 7.2 har släppts. Den nya kärnan innehåller förbättringar för allt från processorer och grafikkort till filsystem, nätverk och säkerhet. För vanliga användare handlar uppdateringen främst om bättre prestanda, stabilare hårdvarustöd och en teknisk grund för kommande Linuxdistributioner.
Linuxkärnan är den del av operativsystemet som arbetar närmast datorns hårdvara. Den bestämmer bland annat hur processorns tid fördelas, hur minnet används och hur data skickas mellan program, hårddiskar och nätverk.
En ny kärna förändrar därför sällan skrivbordets utseende. Det kommer inga nya ikoner eller bakgrundsbilder. Förbättringarna sker i stället under motorhuven – ungefär som när en bil får effektivare motorstyrning utan att karossen förändras.
Den 16 augusti 2026 meddelade Linus Torvalds att Linux 7.2 var färdig. Trots ovanligt många sena rättningar kunde versionen släppas enligt den ursprungliga tidsplanen.
Processorn får en bättre trafikledare
En av de viktigaste nyheterna är cachemedveten lastbalansering.
Moderna processorer innehåller många kärnor som ofta delar olika nivåer av cacheminne. Cacheminnet fungerar som en mycket snabb mellanlagring där processorn förvarar information som den snart kan behöva igen.
Om en arbetsuppgift flyttas mellan olämpliga processorkärnor kan den behöva hämta samma information på nytt. Det tar längre tid och ökar trafiken till datorns arbetsminne.
Linux 7.2 kan ta större hänsyn till hur processorns cacheminnen är organiserade när arbetsuppgifter fördelas. Målet är att behålla data nära den processorkärna som använder den och samtidigt undvika att flera tunga processer konkurrerar om samma resurser.
Det betyder inte att alla datorer plötsligt blir dramatiskt snabbare. På servrar, arbetsstationer och datorer med många processorkärnor kan förbättringen däremot ge jämnare prestanda och ett effektivare utnyttjande av hårdvaran.
Kärnans subsystem för växlingsminne har också förbättrats. Växlingsminne används när delar av arbetsminnets innehåll tillfälligt behöver flyttas till en lagringsenhet. Effektivare hantering kan göra stor skillnad när datorn har många program igång samtidigt eller börjar få ont om ledigt minne.
Btrfs hanterar minnet i större stycken
Filsystemet Btrfs använder nu stora så kallade folios som standard.
Ett folio kan förenklat beskrivas som en grupp minnessidor som kärnan behandlar som en större enhet. Genom att arbeta med större sammanhängande block behöver systemet utföra färre små operationer. Det kan minska administrationen och förbättra prestandan vid vissa typer av filhantering.
Även kärntråden khugepaged, som arbetar med transparenta stora minnessidor, får stöd för flera sidstorlekar. Systemet blir därmed mer flexibelt när mindre minnessidor ska slås samman till större block.
Linux 7.2 innehåller dessutom förbättringar för en lång rad filsystem:
NTFS-drivrutinen som introducerades i Linux 7.1 har vidareutvecklats.
SMB får stöd för komprimerade filer.
EROFS får en backend för fscache.
Ceph-klienter kan återställas manuellt.
XFS-stödet för zonindelade lagringsenheter betraktas inte längre som experimentellt.
NFS kan använda en standardblockstorlek på 4 MB på system med minst 16 GB arbetsminne.
För användaren kan detta innebära snabbare filöverföringar, bättre stöd för nätverkslagring och effektivare användning av moderna SSD-enheter och lagringsservrar.
HDMI 2.1 tar ett steg framåt för AMD
Grafikdrivrutinen AMDGPU får inledande stöd för HDMI 2.1 FRL, där FRL står för Fixed Rate Link. Tekniken ger betydligt högre överföringskapacitet än den äldre TMDS-metoden och behövs för vissa kombinationer av hög upplösning, hög uppdateringsfrekvens och stort färgdjup.
Att stödet beskrivs som inledande är viktigt. Det innebär inte att samtliga HDMI 2.1-funktioner automatiskt fungerar med alla AMD-kort och bildskärmar. Men det är ett betydelsefullt steg mot bättre stöd för moderna skärmar och TV-apparater.
Intel får samtidigt fortsatt utveckling av Xe-drivrutinen, bland annat inledande stöd för CRI-plattformen och nya modellnummer för processorfamiljen Panther Lake R.
En planerad förändring av DRM-systemets GPU-schemaläggning fick däremot dras tillbaka precis före lanseringen. Den nya ”rättvisare” schemaläggaren orsakade prestandaproblem, och Linux 7.2 återgick därför till den tidigare FIFO-modellen. Förändringen finns alltså inte aktiverad i den slutliga versionen, trots att den nämndes bland nyheterna under utvecklingsperioden. Återställningen gjordes under kärnans sista testvecka.
Det är också ett bra exempel på hur Linux utvecklas: en funktion kan vara tekniskt intressant men ändå plockas bort om tester visar att den inte är redo.
Snabbare och mer flexibla nätverk
Linux 7.2 innehåller flera nätverksförbättringar.
MPTCP, eller Multipath TCP, kan nu signalera IPv6-adresser. Tekniken gör det möjligt för en anslutning att använda flera nätverksvägar. En mobil enhet skulle exempelvis kunna utnyttja både Wi-Fi och mobilnät inom samma anslutning.
PPPoE får stöd för GRO och GSO. Dessa tekniker låter systemet behandla flera nätverkspaket tillsammans och kan därmed minska processorbelastningen. Det är särskilt relevant för routrar och bredbandsanslutningar där PPPoE fortfarande används.
Kärnan får även stöd för TCP Authentication Option, förbättringar för nätverk över Thunderbolt och det Intel-utvecklade protokollet USB4STREAM.
Säkerhet genom mindre och tydligare gränser
Landlock, som låter program begränsa sina egna rättigheter, kan i Linux 7.2 även kontrollera användningen av UDP-socklar. Ett program kan därmed låsas in i en mer begränsad miljö och förhindras från att använda nätverket på oväntade sätt.
IMA, Integrity Measurement Architecture, får möjlighet att mellanlagra mätdata utanför kärnan. IMA används för att kontrollera och dokumentera vilka program och filer som har laddats och är särskilt viktigt i säkerhetskritiska miljöer.
Minneshanteraren får dessutom compilerassisterad, typbaserad uppdelning av kärnans slab-cache. Syftet är att separera olika typer av objekt tydligare. Det kan försvåra vissa angrepp där ett minnesfel annars skulle kunna utnyttjas för att påverka ett helt annat objekt i kärnan.
Virtualiseringssystemet KVM får samtidigt stöd för fler säkerhetsfunktioner från både AMD och Intel, däribland Intel TDX. Tekniken är avsedd att skydda virtuella maskiner även från delar av den fysiska värdmiljön.
Rust når IBM:s stordatorer
Linuxprojektets försiktiga införande av programmeringsspråket Rust fortsätter. Linux 7.2 får Rust-stöd för IBM:s S/390-arkitektur, som används i moderna IBM-stordatorer.
Rust-delen får också biblioteket zerocopy, som hjälper utvecklare att tolka och omvandla minnesdata utan onödiga kopieringar. Det kan ge både effektivare kod och bättre skydd mot vissa typer av minnesfel.
Det betyder inte att Linuxkärnan håller på att skrivas om i Rust. Huvuddelen är fortfarande skriven i C. Rust används stegvis där dess hårdare minnessäkerhet kan vara en fördel, exempelvis i nya drivrutiner.
Fler enheter fungerar direkt
Som vanligt innehåller kärnan ett stort antal nya och uppdaterade drivrutiner. Linux 7.2 får bland annat stöd för Intel Lizard Peak 2, nätverksadaptern TP-Link TL-UB250 och den trådlösa handkontrollen HORI HORIPAD för Nintendo Switch.
RAID0 och NVMe multipath får stöd för PCI P2PDMA, vilket gör det möjligt för PCI Express-enheter att överföra data direkt mellan varandra utan att all trafik behöver ta omvägen genom processorns vanliga minneshantering.
Varje enskild drivrutin kan verka som en liten nyhet. Tillsammans är de en viktig förklaring till att Linux kan användas på allt från små enkortsdatorer till spelmaskiner, servrar och stordatorer.
AI bidrar till en ny utvecklingstakt
Utvecklingsperioden inför Linux 7.2 var ovanligt intensiv. Linus Torvalds har beskrivit den stora mängden rättningar som en del av en ”ny normal”. En bidragande orsak är att AI-baserade analysverktyg hittar fler möjliga fel och genererar fler felrapporter.
Det ska inte förväxlas med att Linuxkärnan automatiskt skrivs av AI. Människor måste fortfarande granska rapporterna, bedöma om ett problem är verkligt, skriva rättningen och ta ansvar för att den fungerar.
Fler upptäckta fel är i grunden positivt. Samtidigt ökar arbetsbelastningen för de utvecklare som måste sortera riktiga problem från dubbletter, falska varningar och mindre viktiga observationer.
De sena återställningarna av grafikschemaläggningen visar samtidigt att projektet fortfarande prioriterar stabilitet framför prestige. Kod som inte är färdig får vänta på en senare version.
Bör du installera Linux 7.2 direkt?
Den som använder en vanlig Linuxdistribution bör normalt vänta tills Linux 7.2 erbjuds genom distributionens ordinarie paketförråd. Då har kärnan testats tillsammans med distributionens övriga komponenter och kan installeras med den vanliga uppdateringsfunktionen.
Att själv hämta källkoden från kernel.org och kompilera kärnan är främst lämpligt för utvecklare, testare och avancerade användare som behöver stöd för mycket ny hårdvara.
Linux 7.2 är ingen långtidsunderhållen LTS-version. Den kommer däremot att bli en viktig grund för kommande distributioner och väntas bland annat användas i Ubuntu 26.10.
Utvecklingen stannar heller inte. Direkt efter lanseringen öppnas sammanslagningsfönstret för Linux 7.3. Den första testversionen väntas i slutet av augusti och den färdiga kärnan under hösten 2026.
Linux 7.2 visar därmed vad en modern kärnuppdatering oftast handlar om: inte en enda revolutionerande funktion, utan hundratals förbättringar som tillsammans gör systemet snabbare, säkrare och bättre rustat för nästa generation av datorer.
● ● ● linux-kernel-information
$ uname -r 7.2
Teknisk fakta: Linux kernel 7.2
Version:
Linux 7.2
Lanserad:
16 augusti 2026
Typ:
Operativsystemskärna
Utvecklare:
Linus Torvalds och Linuxgemenskapen
Licens:
GNU GPL version 2
Programspråk:
C, Rust och assembler
Arkitekturer:
x86-64, ARM64, RISC-V, S/390 med flera
Status:
Stabil huvudversion, inte LTS
Processor:
Cachemedveten lastbalansering
Grafik:
Inledande HDMI 2.1 FRL-stöd för AMDGPU
Filsystem:
Förbättringar för Btrfs, NTFS, XFS, SMB, NFS, EROFS och Ceph
Nätverk:
MPTCP med IPv6, PPPoE GRO/GSO och TCP Authentication Option
SparkyLinux 8.4 har släppts med Debian 13.6 som grund, uppdaterade program och flera olika skrivbordsmiljöer. Den nya versionen återinför dessutom stödet för 32-bitarsdatorer och kan därmed ge nytt liv åt äldre men fortfarande fungerande hårdvara.
SparkyLinux 8.4 har lanserats som den senaste stabila versionen i distributionens 8-serie, som går under kodnamnet ”Seven Sisters”. Den nya versionen bygger på Debian 13.6 ”Trixie” och innehåller framför allt säkerhetsuppdateringar, nyare program samt ett oväntat återseende: installationsstöd för riktigt gamla 32-bitarsdatorer.
SparkyLinux är ett Debianbaserat operativsystem som försöker kombinera stabilitet med ett stort urval av skrivbordsmiljöer. Användaren kan välja mellan allt från moderna och funktionsrika skrivbord till mycket resurssnåla varianter för äldre datorer.
Debian fungerar som stabil grund
Att SparkyLinux 8.4 bygger på Debian 13.6 innebär att distributionen använder Debians programpaket, säkerhetsuppdateringar och grundläggande systemkomponenter.
Debian är känt för att prioritera stabilitet framför snabba och omfattande förändringar. SparkyLinux bygger vidare på denna grund men erbjuder egna verktyg, installationer och programförråd. Resultatet är ett system som kan vara lättare att komma igång med än en traditionell Debianinstallation.
Standardkärnan i installations- och livesystemet är Linux 6.12.101 LTS. Förkortningen LTS betyder ”Long Term Support” och innebär att kärnan får säkerhets- och felrättningar under en längre period.
Via SparkyLinux egna programförråd finns dessutom stöd för de nyare Linuxkärnorna 7.1.8 och 6.18.43 LTS. ARM64-utgåvorna använder Linux 6.18.39 LTS, medan versionen för 32-bitarsdatorer levereras med Linux 6.12.102 LTS.
För vanliga användare finns det normalt ingen anledning att byta kärna manuellt. Möjligheten är främst intressant för den som har mycket ny hårdvara eller behöver stöd för en särskild komponent.
32-bitarsversionen gör comeback
Den största nyheten är att SparkyLinux åter erbjuder installationsavbilder för datorer med 32-bitarsprocessor.
När Debian slutade tillhandahålla vissa 32-bitars live- och installationsavbilder följde SparkyLinux först efter. Utvecklarna har nu omprövat beslutet eftersom det fortfarande finns många fungerande datorer med äldre 32-bitarsprocessorer.
Det betyder inte att en tjugo år gammal dator plötsligt blir lika snabb som en modern maskin. Begränsat arbetsminne, långsamma hårddiskar och äldre webbläsarkrav kan fortfarande skapa problem. Men för enklare uppgifter – exempelvis textbehandling, lokal musikuppspelning, utskrifter eller användning som reservdator – kan SparkyLinux ge äldre utrustning ett nytt liv.
Återinfört 32-bitarsstöd kan även minska mängden fungerande elektronik som kasseras enbart för att nya operativsystem inte längre går att installera.
Flera olika skrivbordsmiljöer
SparkyLinux 8.4 finns i flera utgåvor:
KDE Plasma 6.3.6
Xfce 4.20
LXQt 2.1.0
MATE 1.26.0
MinimalGUI med Openbox 3.6.1
MinimalCLI med enbart textbaserad miljö
KDE Plasma passar den som vill ha ett modernt och omfattande skrivbord med många inställningsmöjligheter. Xfce, LXQt och MATE kräver i regel mindre datorkraft och kan därför fungera bättre på äldre eller enklare datorer.
MinimalGUI innehåller den resurssnåla fönsterhanteraren Openbox och ger användaren möjlighet att bygga upp systemet med endast de program som behövs. MinimalCLI saknar grafiskt skrivbord och lämpar sig bland annat för servrar, specialbyggen och avancerade användare.
MinimalGUI och MinimalCLI finns även för ARM64, vilket gör dem användbara på exempelvis enkortsdatorer och andra ARM-baserade system.
Uppdaterade internetprogram
SparkyLinux 8.4 levereras med webbläsaren Firefox 140.13.0 ESR och e-postprogrammet Thunderbird 140.13.0 ESR. ESR-versionerna är avsedda för användare och organisationer som vill ha längre support och färre större förändringar.
Den nyare Firefox 153.0.3 finns samtidigt tillgänglig genom SparkyLinux programförråd för den som föredrar den senaste vanliga versionen.
I övrigt är SparkyLinux 8.4 en förhållandevis liten uppdatering. Tyngdpunkten ligger på säkerhetsrättningar, uppdaterade programpaket och fortsatt kompatibilitet med Debian 13.
Befintliga användare behöver inte installera om
Den som redan använder SparkyLinux 8 ”Seven Sisters” behöver inte hämta en ny installationsfil eller installera om datorn. Det räcker att uppdatera det befintliga systemet med SparkyLinux vanliga uppdateringsverktyg.
SparkyLinux 8.4 är kanske inte en revolutionerande utgåva, men återkomsten för 32-bitarsdatorer gör den ovanligt intressant. När många systemutvecklare blickar framåt mot allt kraftfullare datorer väljer SparkyLinux samtidigt att hålla dörren öppen för den äldre hårdvara som fortfarande fungerar.
Ett begränsat minnesfel i Linuxkärnan behöver inte ge en angripare särskilt stor kontroll. Men säkerhetsverktyget CopyKat visar hur till synes oskyldiga kärnobjekt kan användas som förstärkare – och hjälpa angriparen att ta kontroll över hela systemet.
Forskare vid IBM Research Europe och Vrije Universiteit Amsterdam har utvecklat CopyKat, ett automatiserat system som letar efter användbara byggstenar för avancerade attacker mot Linuxkärnan.
Under en 32 dagar lång analys hittade systemet 122 verifierade kärnobjekt som forskarna kallar Controllable-Copy Objects, förkortat CCO. Gemensamt för objekten är att de under rätt omständigheter kan förvandla ett begränsat minnesfel till en betydligt kraftfullare skrivoperation.
Forskarna visade att metoden fungerar i praktiken genom att konstruera åtta fullständiga attacker som gav rootbehörighet. Attackerna utgick från redan kända sårbarheter, bland annat use-after-free-fel, dubbla frigörningar av minne och skrivningar utanför ett tilldelat minnesområde. Resultaten presenterades vid USENIX Security ’26.
Från ett litet fel till full kontroll
Ett minnesfel i Linuxkärnan innebär inte automatiskt att en angripare kan skriva vad som helst var som helst. Felet kanske bara gör det möjligt att ändra några få byte, skriva utanför kanten på ett objekt eller använda ett minnesområde som redan har frigjorts.
För att nå rootåtkomst behöver angriparen därför ofta hitta en metod som förstärker den begränsade möjligheten.
Det är här de objekt som CopyKat letar efter kommer in i bilden.
Ett CCO är en datastruktur som har skapats i kärnans dynamiska minne och innehåller en pekare till ett annat minnesområde. Pekaren används senare av exempelvis memcpy eller memmove för att bestämma vart information ska kopieras.
Om en angripare kan ändra pekaren kan kärnans egen kopieringsfunktion luras att skriva angriparens data till en annan plats.
Det kan jämföras med att någon bara har möjlighet att ändra adressfältet på en fraktsedel. Personen kan inte själv flytta varorna, men genom att skriva dit en annan adress får den legitima transportören att leverera lasten till fel plats.
I Linuxkärnan kan den nya destinationen exempelvis vara en struktur som innehåller användarens UID och GID. Om dessa värden ändras till noll kan angriparens process få samma behörigheter som root.
Angrepp utan att kapa programmets väg
Traditionella attacker mot operativsystemets kärna försöker ofta ändra programmets kontrollflöde. Angriparen manipulerar exempelvis en funktionspekare eller returadress så att processorn börjar köra kod som angriparen har valt.
Moderna skydd som Control-Flow Integrity gör sådana angrepp svårare. De kontrollerar att programmet följer tillåtna vägar genom koden.
Dataorienterade attacker fungerar annorlunda. Kärnan fortsätter att köra sina vanliga funktioner i rätt ordning, men funktionerna arbetar med manipulerade uppgifter. Eftersom kontrollflödet inte behöver kapas kan attacken passera skydd som huvudsakligen övervakar vilka kodvägar som används.
CopyKat söker därför efter legitima kärnobjekt som kan missbrukas för att flytta data till en plats som angriparen väljer.
Tre analyssteg sållade fram objekten
Forskarna byggde CopyKat som en kedja av tre analyser.
I det första steget användes en modifierad version av fuzzverktyget Syzkaller tillsammans med en instrumenterad Linuxkärna. Systemet följde hur information från användarutrymmet flyttades genom kärnan och letade efter kopieringar där måladressen påverkades av en pekare lagrad i ett kärnobjekt.
Fuzzningen hittade 434 intressanta operationer. Av dessa var 386 anrop till memcpy, medan resterande huvudsakligen bestod av memmove och enklare skrivoperationer.
Den snabba analysen kunde även rapportera falska träffar. Kandidaterna granskades därför i ett andra steg med PANDA, en analysplattform som kan spela in och upprepa körningen av ett helt system. Där kontrollerades att data verkligen kom från användaren och att måladressen verkligen hämtades från det misstänkta objektet.
Slutligen användes plattformen S2E för så kallad concolic exekvering, en kombination av konkret och symbolisk programkörning. CopyKat ändrade objektets pekare och undersökte vilka villkor som måste vara uppfyllda för att kärnan fortfarande skulle nå fram till kopieringsoperationen.
Efter den stegvisa sållningen återstod 122 verifierade CCO-objekt. Av dessa fanns 52 i nätverkskoden, 31 i filsystemen och 12 bland drivrutinerna. Övriga hittades bland annat i kryptografi-, ljud-, minnes- och säkerhetskod. Analysen genomfördes på Linux 6.4.1, enligt forskarnas fullständiga rapport.
Åtta attacker slutade med rootåtkomst
För att visa att objekten inte bara var teoretiskt intressanta byggde forskarna åtta kompletta privilegieattacker utifrån fyra tidigare kända sårbarheter.
I demonstrationerna användes CCO-objekten för att styra skrivningar mot säkerhetskritiska delar av kärnminnet. Forskarna kunde bland annat ändra användaruppgifter eller manipulera inställningarna modprobe_path och core_pattern, vilka under vissa förutsättningar kan få kärnan att starta ett program med förhöjda rättigheter.
Sju av attackerna använde separata systemanrop för att skapa objektet och aktivera kopieringen. I det åttonde fallet skedde båda momenten inom samma systemanrop. Angriparen behövde då träffa ett mycket kort tidsfönster, vilket forskarna lyckades göra med flera trådar och en blockeringsmekanism baserad på FUSE.
Forskarna uppger samtidigt att exploateringen fortfarande krävde flera manuella och tekniskt avancerade moment. CopyKat skapar alltså inte automatiskt ett färdigt rootangrepp, men systemet kan minska det arbete som krävs för att hitta lämpliga objekt och förstå hur de måste manipuleras.
Inte 122 nya Linuxsårbarheter
Resultatet betyder inte att forskarna har hittat 122 nya säkerhetshål. CCO-objekten är vanliga delar av kärnan som normalt utför legitima uppgifter.
För att missbruka ett sådant objekt behöver angriparen redan ha tillgång till ett användbart minnesfel. Angriparen måste dessutom kunna placera ett lämpligt CCO nära det sårbara minnesområdet, ändra rätt pekare, uppfylla objektets övriga villkor och aktivera kopieringen vid rätt tidpunkt.
Undersökningen gjordes på Linux 6.4.1. Den visar därför inte att samtliga 122 objekt finns kvar eller fungerar på exakt samma sätt i alla nyare kärnversioner och distributioner.
Linuxanvändare behöver inte installera någon särskild nöduppdatering på grund av CopyKat. Däremot understryker forskningen betydelsen av att installera vanliga säkerhetsuppdateringar, eftersom ett till synes begränsat minnesfel kan vara mer användbart för en angripare än en första bedömning visar.
Den viktigaste följden av CopyKat kan bli hur säkerhetsforskare, distributioner och kärnutvecklare bedömer nya minnessårbarheter.
Ett fel som tidigare har klassats som svårt att utnyttja kan bli betydligt allvarligare om det går att kombinera med ett lämpligt CCO. Databasen över objekten kan därför användas för att prioritera sårbarheter och utveckla nya skydd mot dataorienterade attacker.
Forskarna inforhttps://www.usenix.org/conference/usenixsecurity26/technical-sessionsmerade Linuxutvecklaren Greg Kroah-Hartman före publiceringen. Bedömningen var att forskningen kunde publiceras utan embargo eftersom CopyKat beskriver en exploateringsteknik och inte en ny direkt sårbarhet. De åtta färdiga attackerna har inte offentliggjorts i vapenfärdig form.
CopyKat visar därmed hur säkerhetskapplöpningen förändras. När skydden mot traditionell kapning av kontrollflödet blir bättre söker angripare efter andra vägar. I stället för att få kärnan att köra främmande kod kan det räcka att lura dess befintliga kod att flytta rätt data till fel plats.
Canonical har börjat rulla ut Linux 7.0 till Ubuntu 24.04 LTS. Den nya HWE-kärnan ger bättre stöd för modern hårdvara och blir en viktig del av Ubuntu 24.04.5 LTS, som planeras att släppas den 27 augusti 2026.
En ny motor under huven
Linuxkärnan är den del av operativsystemet som arbetar närmast datorns hårdvara. Den sköter bland annat kommunikationen med processorn, arbetsminnet, lagringsenheterna, grafikkortet och nätverkskretsarna. När kärnan uppdateras syns därför sällan några stora förändringar på skrivbordet, men datorn kan få stöd för komponenter som tidigare fungerade dåligt – eller inte alls.
Det är ungefär som att behålla samma bil, men byta ut delar av motorn och elsystemet. Instrumentpanelen ser likadan ut, samtidigt som tekniken under huven blir modernare.
Ubuntu 24.04 LTS lanserades i april 2024 och bygger i sin ursprungliga form på Linux 6.8. Nu visar Ubuntus officiella paketarkiv att HWE-paketet för Ubuntu 24.04 har flyttats till Linux 7.0.
HWE håller en LTS-version modern
Förkortningen HWE står för Hardware Enablement, ungefär ”aktivering av hårdvarustöd”. Systemet finns för att lösa ett grundläggande problem med långtidsstödda Linuxdistributioner: operativsystemet ska vara stabilt i flera år, medan ny datorhårdvara lanseras hela tiden.
I stället för att tvinga användaren att byta hela Ubuntu-versionen hämtar Canonical nyare kärnor och delar av grafikstacken från senare Ubuntu-utgåvor. På så sätt kan Ubuntu 24.04 fortsätta vara en stabil LTS-version, men ändå lära sig att hantera nyare hårdvara.
En ny kärna kan bland annat innehålla:
drivrutiner för nyare processorer och styrkretsar,
förbättrat stöd för Wi-Fi, Bluetooth och nätverkskort,
uppdateringar för AMD-, Intel- och Nvidia-grafik,
bättre energihantering och viloläge på bärbara datorer,
korrigeringar för lagring, USB-enheter och annan kringutrustning.
Det betyder inte att varje dator automatiskt blir snabbare. Den största nyttan märks vanligen på relativt ny hårdvara eller på datorer där en tidigare kärna har haft problem med någon komponent.
Ubuntu 24.04.5 kommer den 27 augusti
Linux 7.0 blir en central del av Ubuntu 24.04.5 LTS, som enligt Ubuntus utgivningsplan ska släppas den 27 augusti 2026. Den nya punktutgåvan väntas även få en uppdaterad grafikstack med Mesa 26.
En punktutgåva är framför allt ett nytt och uppdaterat installationsmedium. Den samlar alla rättningar, säkerhetsuppdateringar och hårdvaruförbättringar som har tillkommit sedan den föregående installationsavbilden skapades. Den som installerar Ubuntu 24.04 på en ny dator efter den 27 augusti slipper därför börja med en gammal kärna och därefter hämta en stor mängd uppdateringar.
För den som redan kör Ubuntu 24.04 är 24.04.5 däremot ingen ny Ubuntu-version som måste installeras om från början. Samma innehåll levereras successivt genom den vanliga uppdateringsfunktionen. Ubuntu 24.04.4 använde Linux 6.17 i HWE-spåret; Linux 7.0 tar nu över som nästa steg i den rullande modellen. Canonical beskriver HWE-spåret som en fortlöpande uppdateringsmodell.
Alla installationer byter inte kärna automatiskt
Vanliga skrivbordsinstallationer av Ubuntu 24.04 följer normalt HWE-spåret och bör därför få Linux 7.0 som en vanlig systemuppdatering. Serverinstallationer ligger däremot normalt kvar på den ursprungliga GA-kärnan, Linux 6.8, om administratören inte aktivt väljer HWE. Vissa datorer kan dessutom använda ett separat OEM-spår med kärnor som är anpassade för den aktuella modellen.
Den installerade kärnan kontrolleras med:
uname -r
En fullt uppdaterad HWE-installation ska efter omstart visa ett versionsnummer som börjar med 7.0. Om datorn fortfarande använder en äldre kärna kan det bero på att uppdateringen ännu inte har nått den valda spegelservern, att HWE-paketet inte är installerat eller att datorn följer ett annat kärnspår.
Så installerar du uppdateringen
På en vanlig Ubuntu-dator räcker det normalt att använda Programuppdateraren. Samma sak kan göras i terminalen:
sudo apt update
sudo apt full-upgrade
sudo reboot
Om systemet inte redan följer HWE-spåret kan det installeras manuellt med det paket som Canonical anger för Ubuntu 24.04:
Det är klokt att säkerhetskopiera viktiga filer innan ett större kärnbyte, särskilt på arbetsdatorer och servrar med specialdrivrutiner. Äldre kärnor bör inte raderas omedelbart. Om den nya kärnan orsakar problem går det då ofta att välja den föregående versionen under ”Avancerade alternativ” i GRUB-menyn.
Inte samma sak som Ubuntu 26.04
Trots att Linux 7.0 kommer från Ubuntu 26.04 LTS förblir datorn på Ubuntu 24.04. Skrivbordsmiljön, programversionerna och den grundläggande systemmiljön byts inte ut på samma sätt som vid en full versionsuppgradering. HWE uppdaterar främst de delar som krävs för hårdvarustöd.
Ubuntu 24.04 LTS får ordinarie säkerhetsunderhåll till den 31 maj 2029, enligt de officiella versionsanteckningarna. Det finns därför ingen brådska att lämna 24.04 enbart för att 26.04 har släppts. Den vanliga uppgraderingen mellan LTS-versionerna erbjuds först efter den första punktutgåvan av Ubuntu 26.04, enligt Canonicals uppgraderingsdokumentation.
En försiktig modernisering
Linux 7.0 ger Ubuntu 24.04 LTS en teknisk förnyelse utan att ändra det välbekanta systemet ovanpå. För användare med nya datorer kan uppdateringen innebära bättre drivrutiner och färre kompatibilitetsproblem. På äldre, redan välfungerande maskiner blir skillnaden ofta mindre märkbar, men säkerhetsrättningar och framtida hårdvarustöd gör ändå uppdateringen viktig.
Det är själva idén med HWE: att låta en stabil långtidsversion åldras långsammare i en värld där datorhårdvaran fortsätter att utvecklas.
> FAKTA: Ubuntu 24.04.5 LTS
Distribution: Ubuntu 24.04 LTS – Noble Numbat
Ny kärna: Linux 7.0 HWE
Punktutgåva: Ubuntu 24.04.5 LTS
Planerat utgivningsdatum: 27 augusti 2026
Grafikstack: Mesa 26
Syfte: Bättre stöd för nyare datorhårdvara
Ordinarie stöd: Till den 31 maj 2029
Ominstallation krävs: Nej
> Uppdatera systemet:
sudo apt update
sudo apt full-upgrade
sudo reboot
> Kontrollera kärnversionen:
uname -r
Ubuntu 24.04 förblir Ubuntu 24.04 efter uppdateringen.
HWE uppdaterar främst kärnan och hårdvarustödet – det är inte en
fullständig uppgradering till Ubuntu 26.04.
En 18 år gammal sårbarhet i Linuxkärnans SCTP-kod kan ge lokala angripare fullständig rootåtkomst. Säkerhetsforskarna bakom upptäckten har även visat att felet under vissa förutsättningar kan användas för att ta sig ur en container och angripa värdsystemet.
Sårbarheten har fått namnet SCTPhantom och registrerats som CVE-2026-64564. Den finns i Linuxkärnans stöd för nätverksprotokollet SCTP och uppges ha introducerats redan i Linux 2.6.25, som lanserades våren 2008.
Det innebär att felet har kunnat följa med genom nästan två decennier av utveckling, trots att miljontals rader kod har granskats, ändrats och förbättrats under tiden.
Vad är SCTP?
SCTP står för Stream Control Transmission Protocol och är, precis som TCP och UDP, ett protokoll för att överföra information över nätverk.
En viktig skillnad är att SCTP kan använda flera nätverksadresser inom samma anslutning. Om en server har flera nätverkskort eller internetförbindelser kan trafiken fortsätta över en annan väg om den första slutar fungera. Funktionen används bland annat inom telekommunikation och andra system där hög tillgänglighet är viktig.
SCTP kan dessutom lägga till och ta bort IP-adresser medan en anslutning pågår. Det är just i denna dynamiska adresshantering som SCTPhantom finns.
En borttagen nätverksväg som fortfarande används
Linuxkärnan håller reda på de olika nätverksvägar som hör till en SCTP-anslutning. Sårbarheten gör det möjligt att skicka en särskilt konstruerad serie SCTP-kommandon som först tar bort en sådan nätverksväg och därefter försöker använda den igen.
Problemet är att kärnan fortfarande har kvar en pekare till det borttagna objektet.
Det kan jämföras med att ett företag river en byggnad men glömmer att ta bort adressen ur sitt register. När samma mark senare används till något annat fortsätter företagets personal att skicka instruktioner till den gamla adressen. Instruktionerna riskerar då att påverka något helt annat än det ursprungligen var tänkt.
Inom programmering kallas detta för use-after-free. Ett område i minnet har frigjorts, men programmet fortsätter ändå att använda en gammal hänvisning till området.
I ett vanligt program kan ett sådant fel leda till att programmet kraschar. När felet finns i operativsystemets kärna blir konsekvenserna betydligt allvarligare. Kärnan har tillgång till hela datorns minne, all hårdvara och samtliga användarkonton.
En angripare som lyckas kontrollera hur det frigjorda minnet återanvänds kan därför i vissa fall manipulera kärnan och ge sin egen process högsta möjliga behörighet: root.
Fungerade på flera Linuxdistributioner
Forskarna vid Tencents Zhuque Lab lyckades utnyttja sårbarheten och erhålla rootåtkomst på flera olika system. Bland de testade miljöerna fanns:
Debian 13 med Linux 6.12.95
Ubuntu 24.04 med Linux 6.8.0-134
Rocky Linux 9 och RHEL 9-baserade system med leverantörens 5.14-kärna
ett OpenCloudOS-baserat system med Linux 6.6.119
en testmiljö med Linux 7.2-rc2
Resultaten visar att sårbarheten inte är begränsad till en enskild Linuxdistribution eller kärngeneration.
Det betyder däremot inte att vem som helst kan angripa samtliga Linuxdatorer direkt över internet. För den demonstrerade lokala attacken måste angriparen redan kunna köra kod på datorn eller i en miljö som har tillgång till den sårbara SCTP-funktionen.
Därför kan en container inte alltid skydda värddatorn
En container kan se ut som en separat dator, men den använder i själva verket samma Linuxkärna som värdsystemet. Tekniker som namnrymder, Linux capabilities och seccomp begränsar vad processerna i containern får göra, men det finns ingen separat kärna mellan containern och värddatorn.
Om en angripare hittar ett exploaterbart fel i själva kärnan kan gränsen mellan containern och värdsystemet därför kringgås.
Tencent genomförde åtta försök att utnyttja SCTPhantom från en container. I sex av försöken fick forskarna rootåtkomst på värddatorn. De två misslyckade försöken stannade vid minneshanteringen utan att krascha kärnan.
Testcontainern använde en standardskapad seccomp-profil och hade varken CAP_NET_ADMIN eller CAP_SYS_ADMIN, två kraftfulla rättigheter som normalt inte bör ges till okända containrar.
Resultatet innebär dock inte att alla Linuxcontainrar automatiskt går att bryta sig ur. Risken påverkas bland annat av:
om SCTP finns installerat och kan aktiveras
vilka typer av nätverkssocklar containern får skapa
hur användarnamnrymder är konfigurerade
containerns seccomp-regler
tilldelade Linux capabilities
säkerhetssystem som AppArmor och SELinux
Containerns körmiljö, version och exakta konfiguration påverkar alltså om attacken över huvud taget är möjlig.
En liten rättning stoppar ett komplicerat angrepp
Det intressanta med SCTPhantom är skillnaden mellan sårbarhetens komplexitet och rättningens storlek.
Attacken kräver avancerad manipulation av kärnans minne. Själva programfelet kan däremot stoppas genom en relativt liten ändring: Linuxkärnan tillåts inte längre ta bort den SCTP-transport som fortfarande används för att behandla det aktuella ASCONF-meddelandet.
Därmed uppstår inte längre den kvarlämnade pekare som attacken bygger på.
Enligt Linuxkärnans CVE-information är de första korrigerade versionerna i berörda stabila utvecklingsgrenar:
Linux 6.6.148
Linux 6.12.101
Linux 6.18.42
Linux 7.1.6
Linux 7.2-rc5 i huvudgrenen
Linuxdistributioner använder emellertid ofta egna kärnpaket. En leverantör kan flytta över säkerhetsrättningen till en äldre kärna utan att ändra kärnans huvudsakliga versionsnummer. Därför går det inte alltid att avgöra om en dator är skyddad genom att enbart kontrollera resultatet från uname -r.
Debian 13 ”Trixie” fick exempelvis rättningen genom säkerhetskärnan 6.12.101-1. Vid publiceringen markerade Debians säkerhetsspårare fortfarande de dåvarande kärnpaketen för Debian 12 och Debian 11 som sårbara.
Vad bör Linuxanvändare göra?
Det viktigaste är att installera de säkerhetsuppdateringar som tillhandahålls av den aktuella Linuxdistributionen och därefter starta om datorn så att den nya kärnan verkligen används.
Administratörer bör särskilt kontrollera servrar där flera användare kan köra program, system som kör containrar och miljöer där opålitlig kod behandlas.
Om SCTP inte används kan avstängning av SCTP-modulen minska angreppsytan i väntan på en uppdatering. Det bör dock ses som en tillfällig skyddsåtgärd och inte som en ersättning för att installera en korrigerad kärna.
SCTPhantom visar samtidigt varför även gammal och till synes stabil kod behöver fortsätta granskas. Ett litet misstag i minneshanteringen kan ligga dolt i närmare två decennier – och förvandlas från en bortglömd pekare till en huvudnyckel för hela systemet.
Arch Linux har släppt sin installationsavbildning för augusti 2026 – den första som bygger på Linuxkärnan 7.1. Uppdateringen ger förbättrat hårdvarustöd, ett modernare installationsprogram och samtliga säkerhets- och paketuppdateringar från juli.
Arch Linux har släppt sin installationsavbildning för augusti 2026. Den stora nyheten är att detta är den första officiella Arch Linux-versionen som levereras med Linuxkärnan 7.1.
Den nya installationsfilen heter Arch Linux 2026.08.01 och innehåller även samtliga paketuppdateringar och säkerhetsrättningar som publicerades under juli.
Linuxkärnan är länken mellan hårdvara och program
Linuxkärnan är den centrala delen av operativsystemet. Den ansvarar bland annat för kommunikationen med datorns processor, minne, lagringsenheter, nätverkskort och annan hårdvara.
När en ny kärnversion lanseras innehåller den ofta förbättrade drivrutiner och stöd för fler komponenter. Linux 7.1 kan därför göra det lättare att installera Arch Linux på helt nya datorer vars hårdvara inte stöddes av äldre installationsfiler.
Samtidigt kan även äldre datorer dra nytta av uppdateringen. Vissa komponenter som tidigare inte identifierades korrekt kan nu fungera bättre tack vare förbättrade eller korrigerade drivrutiner.
Uppdaterat installationsprogram
Den nya Arch Linux-avbildningen innehåller även Archinstall 4.4. Archinstall är ett menybaserat installationsprogram som hjälper användaren att konfigurera systemet utan att behöva skriva samtliga installationskommandon manuellt.
Archinstall 4.4 innehåller flera nya funktioner. Bland annat går det nu att välja en skrivbordsmiljö baserad på fönsterhanteraren Niri och gränssnittet DankMaterialShell.
Installationsprogrammet har också fått stöd för att konfigurera Plymouth, som visar en grafisk startbild medan Linux startar. Användaren får en varning innan funktionen aktiveras, eftersom Plymouth kräver att starthanteraren konfigureras korrekt.
Enklare nätverksinställningar
Stödet för trådlösa nätverk har förbättrats. Det ska nu vara enklare att hitta och välja rätt Wi-Fi-nätverk under installationen.
Användaren kan dessutom välja att använda IWD som fristående nätverkslösning. IWD är ett verktyg för hantering av trådlösa anslutningar och utvecklas med fokus på enkelhet och låg resursförbrukning.
Språk och konsoltypsnitt samordnas
En annan förbättring är att installationsprogrammet automatiskt kan välja ett lämpligt typsnitt för textkonsolen när användaren väljer språk.
Det är särskilt betydelsefullt för språk som använder tecken vilka inte alltid visas korrekt med standardtypsnittet. Typsnittet kan även väljas manuellt från menyn för språk- och regioninställningar.
När konfigurationen är komplett och giltig kan Archinstall nu visa en tydligare installationssammanfattning. Det gör det lättare att kontrollera inställningarna innan partitionering och installation påbörjas.
Enklare att dela installationsloggar
Om installationen misslyckas kan loggfilen innehålla viktig information om vad som gick fel. Archinstall 4.4 har därför fått kommandot share-log, som kan överföra installationsloggen till tjänsten paste.rs.
Det gör det enklare att dela loggen med andra användare eller supportforum vid felsökning. Användaren bör dock alltid kontrollera att loggfilen inte innehåller känslig information innan den publiceras.
Förändrade skrivbordsprofiler
Installationsprofilerna har också justerats. Budgie-profilen har fått andra standardprogram för terminal och filhantering, medan skrivbordsmiljön Cutefish har tagits bort från installationsprogrammet.
Stödet för seatd har samtidigt förbättrats. När seatd väljs läggs användaren automatiskt till i den grupp som krävs för att få åtkomst till bland annat grafiska enheter och inmatningsenheter.
Installationsfilen behövs främst för nya system
Den nya ISO-filen är avsedd för personer som ska installera Arch Linux från början. Den kan skrivas till ett USB-minne och användas för att starta installationsmiljön.
Den som redan använder Arch Linux behöver normalt inte installera om systemet. Eftersom Arch Linux använder en löpande uppdateringsmodell får befintliga installationer samma paket och säkerhetsuppdateringar genom det vanliga kommandot:
sudo pacman -Syu
Arch Linux 2026.08.01 innebär alltså ingen traditionell ny systemversion. Det är i stället en uppdaterad ögonblicksbild av installationsmiljön, med en ny Linuxkärna, ett förbättrat installationsprogram och samtliga aktuella paket fram till början av augusti 2026.
Debianprojektet har släppt en omfattande säkerhetsuppdatering för Debian 13 ”Trixie”. Uppdateringen rättar 68 säkerhetsproblem i Linuxkärnan, däribland brister som kan orsaka systemkrascher, informationsläckor och i vissa fall ge en angripare fullständig kontroll över datorn.
Den nya uppdateringen publicerades den 31 juli 2026 och gäller Linuxkärnan 6.12 LTS, som används i Debian 13. Alla användare rekommenderas att installera uppdateringen så snart som möjligt.
Säkerhetsuppdateringen kommer bara tio dagar efter Debians föregående kärnuppdatering. Den gången rättades 12 sårbarheter. Den nya uppdateringen är betydligt större och omfattar totalt 68 identifierade säkerhetsproblem.
Vad är Linuxkärnan?
Linuxkärnan är den centrala delen av operativsystemet. Den fungerar som en länk mellan datorns programvara och dess maskinvara.
Kärnan hanterar bland annat:
processor och arbetsminne
hårddiskar och filsystem
nätverksanslutningar
USB-enheter
grafikkort
virtuella maskiner
användarnas behörigheter
Ett säkerhetsfel i kärnan kan därför få större konsekvenser än ett fel i ett vanligt program. Om en angripare lyckas utnyttja en kärnsårbarhet kan personen i värsta fall få administratörsbehörighet och ta kontroll över hela systemet.
Många mindre fel – men några är allvarliga
De flesta av de 68 sårbarheterna är relativt begränsade och påverkar särskilda drivrutiner, nätverksfunktioner eller filsystem. Bland problemen finns fel som kan leda till felaktig minneshantering, åtkomst utanför tillåtna minnesområden och försök att använda minne som redan har frigjorts.
Sådana tekniska fel kan bland annat orsaka:
systemkrascher
överbelastning av datorns resurser
informationsläckor
obehörig åtkomst
höjda användarbehörigheter
En sårbarhet behöver inte vara enkel att utnyttja för att vara farlig. Många säkerhetsangrepp bygger på att flera mindre brister kombineras för att kringgå systemets skydd.
Nätverksfel kan orsaka fjärrangrepp
En av de allvarligaste sårbarheterna är CVE-2026-64530. Problemet finns i Linuxkärnans system för trafikstyrning, som används för att kontrollera och prioritera nätverkstrafik.
Sårbarheten är ett så kallat use-after-free-fel. Det innebär att kärnan under vissa omständigheter försöker använda ett minnesområde efter att det redan har frigjorts.
Felet kan orsaka en fjärrutlöst överbelastningsattack, så kallad denial-of-service. Det finns dessutom en möjlig risk för att sårbarheten skulle kunna användas för att köra skadlig kod på den angripna datorn.
Open vSwitch-fel kan ge rootbehörighet
Ett annat allvarligt problem är CVE-2026-64531, även kallat OVSwrap. Sårbarheten finns i datapath-funktionen för Open vSwitch.
Open vSwitch är en virtuell nätverksswitch som ofta används i servrar, molnplattformar, containermiljöer och virtualiserade system.
En lokal användare som lyckas utnyttja sårbarheten kan höja sina behörigheter och få tillgång till systemets rootkonto. Root är den högsta behörighetsnivån i Linux och ger i praktiken fullständig kontroll över operativsystemet.
Sårbarheten är framför allt relevant för servrar och system där flera användare, virtuella maskiner eller containrar delar samma maskin.
Manipulerade NTFS-diskar kan krascha systemet
Två andra sårbarheter, CVE-2026-64532 och CVE-2026-64533, finns i Linuxkärnans NTFS3-drivrutin.
NTFS är det filsystem som normalt används av moderna Windowsinstallationer. Linux kan läsa och skriva till NTFS-formaterade hårddiskar och USB-minnen med hjälp av särskilda drivrutiner.
Sårbarheterna kan utlösas när systemet monterar ett särskilt manipulerat NTFS-filsystem. En angripare skulle exempelvis kunna förbereda ett USB-minne eller en avbildningsfil som får datorn att krascha när innehållet öppnas.
Felen kan även orsaka minnesskador eller läckage av information från systemets minne.
Även lagring och virtuella maskiner påverkas
Uppdateringen rättar också två fel i NVMe over TCP, en teknik som gör det möjligt att använda snabba NVMe-lagringsenheter över ett nätverk.
Sårbarheterna CVE-2026-64534 och CVE-2026-64535 kan orsaka överbelastning och göra att tjänsten eller hela systemet slutar fungera.
Dessutom rättas CVE-2026-53365, som finns i virtio-vsock. Funktionen används för kommunikation mellan en fysisk värddator och virtuella maskiner.
En virtuell gästmaskin kan under vissa förhållanden skicka stora meddelanden utan att resurserna frigörs korrekt. Med tiden kan värddatorns resurser förbrukas, vilket kan leda till kraftigt försämrad prestanda eller systemstopp.
Uppdatera Debian 13 så snart som möjligt
Alla som använder Debian 13 ”Trixie” bör installera de senaste uppdateringarna. Det gäller både skrivbordsdatorer, bärbara datorer och servrar.
Öppna en terminal och kör:
sudo apt update
sudo apt full-upgrade
När den nya kärnan har installerats måste datorn startas om:
sudo reboot
Uppdateringen installerar Linuxkärnan 6.12.100-1.
Efter omstarten går det att kontrollera vilken kärna som används med:
uname -r
Det är viktigt att komma ihåg att en ny kärna inte börjar användas direkt efter installationen. Den aktiveras först när datorn har startats om.
Regelbundna uppdateringar är det viktigaste skyddet
Det finns inga uppgifter om att alla de rättade sårbarheterna aktivt utnyttjas i omfattande attacker. När tekniska detaljer om säkerhetsfel blir offentliga ökar dock risken för att angripare utvecklar metoder för att utnyttja dem.
Att regelbundet installera säkerhetsuppdateringar är därför ett av de enklaste och mest effektiva sätten att skydda ett Linuxsystem.
För Debian 13-användare är rekommendationen tydlig: installera uppdateringen och starta om datorn så snart det är praktiskt möjligt.
Den nya installationsavbildningen AerynOS 2026.08 innehåller experimentellt stöd för OpenZFS, en moderniserad systemd-miljö och en ny generation versionshanterade programförråd. Samtidigt fortsätter Linuxdistributionen att utvecklas mot målet att en installation ska kunna uppdateras under lång tid utan att behöva installeras om.
AerynOS har publicerat en ny installationsavbildning med beteckningen AerynOS 2026.08. Den samlar de senaste förändringarna i distributionens programförråd, installationsverktyg, filsystemsstöd och skrivbordsmiljöer.
Den nya ISO-filen följer efter en större uppdatering av distributionens instabila programgren. Där introducerades bland annat Linuxkärnan 7.1.5, COSMIC Desktop 1.5 och grafikbiblioteket Mesa 26.1.6.
AerynOS 2026.08 innehåller dock mer än nya programversioner. Flera av förändringarna sker under ytan och är tänkta att göra operativsystemet stabilare, lättare att underhålla och enklare att vidareutveckla.
Experimentellt stöd för OpenZFS
En av de största nyheterna är experimentellt stöd för OpenZFS på separata datadiskar. Därmed kan användare hantera datadiskar formaterade med OpenZFS, Btrfs eller Bcachefs.
OpenZFS är ett avancerat filsystem som från början utvecklades för serversystem och stora lagringslösningar. Det kombinerar traditionell filhantering med funktioner som normalt förknippas med separata lagringsverktyg.
Bland funktionerna finns kontrollsummor som kan upptäcka skadade data, ögonblicksbilder som sparar ett tidigare tillstånd samt möjlighet att kombinera flera diskar i gemensamma lagringspooler.
Stödet i AerynOS gäller i nuläget användarhanterade datadiskar och ska betraktas som experimentellt. Funktionen har endast testats på ett begränsat antal enheter. Projektet efterlyser därför användare som kan prova OpenZFS på olika typer av hårdvara och rapportera sina erfarenheter.
Programförråden får versionshantering
AerynOS har även slutfört den andra fasen av projektets arbete med versionshanterade programförråd.
Ett programförråd är den källa som ett Linuxsystem använder för att hämta program, drivrutiner, systembibliotek och säkerhetsuppdateringar. Om strukturen i ett sådant förråd förändras på ett sätt som inte är kompatibelt med den tidigare versionen kan det annars krävas manuella åtgärder från användaren.
Den nya konstruktionen gör det möjligt för AerynOS pakethanterare Moss att uppdatera både sig själv och formatet på det lokala programförrådet. Det ska även fungera när förändringarna är så omfattande att det gamla och nya formatet egentligen inte är kompatibla med varandra.
För användaren innebär det att vanliga systemuppdateringar ska räcka. Någon särskild manuell migrering ska normalt inte behövas.
Detta är en viktig del av AerynOS långsiktiga idé om ett system som installeras en gång och därefter fortlöpande hålls aktuellt.
Konfigurationen för Moss har samtidigt flyttats till KDL, ett strukturerat konfigurationsformat som är tänkt att vara lättare att läsa och bearbeta än många traditionella konfigurationsfiler.
Nedladdade filer kontrolleras noggrannare
Moss har också fått fler kontroller av filer som lagras i pakethanterarens innehållsadresserade lagring.
I ett innehållsadresserat system identifieras en fil utifrån sitt faktiska innehåll, vanligtvis genom ett kryptografiskt kontrollvärde. Två identiska filer får därför samma identitet oavsett vad de heter eller varifrån de har hämtats.
De nya kontrollerna ska minska risken för att ofullständiga eller skadade filer används vid installationer och uppdateringar. Vissa Moss-operationer kan tillfälligt bli långsammare när filerna granskas, men i gengäld får systemet bättre garantier för att det lagrade materialet är korrekt.
Effektivare fillagring på XFS
Användare som installerat AerynOS på filsystemet XFS får nu inbyggd hantering av så kallade reflänkar.
En reflänk gör det möjligt att skapa flera filer som till en början använder samma lagrade data. Filerna kan ha olika namn, ägare och behörigheter, trots att innehållet inte behöver kopieras direkt.
En verklig kopia skapas först när någon av filerna förändras. Tekniken kallas ofta copy-on-write och kan både spara lagringsutrymme och göra kopiering snabbare.
På filsystem som saknar stöd för reflänkar, exempelvis ext4 och F2FS, fortsätter AerynOS i stället att använda hårda länkar när det är möjligt.
Stor omarbetning av systemd
AerynOS har genomfört en omfattande förändring av paketeringen av systemd, det centrala system som bland annat startar tjänster, hanterar enheter och organiserar systemets uppstartsprocess.
Distributionen har gått från systemd 257.13 till systemd 261.2 genom flera mellanliggande uppdateringar.
Ett viktigt resultat av arbetet är att tjänster som användaren själv har aktiverat eller stängt av inte längre ska få sitt tillstånd överskrivet när Moss installerar eller uppdaterar paket.
Flera delar av systemd distribueras nu dessutom som separata paket. Det gäller bland annat:
systemd-boot
systemd-coredump
systemd-homed
systemd-container
systemd-resolved
systemd-udev
Den mer uppdelade paketeringen gör det möjligt att anpassa installationer och installera endast de komponenter som faktiskt behövs.
Användare bör samtidigt vara uppmärksamma på att nätverkskort kan få nya namn efter nästa omstart. Ett nätverkskort som tidigare hette exempelvis eth0 kan i stället få ett förutsägbart namn som enp12s0.
Sådana namn bygger på nätverkskortets placering i datorn och ska minska risken för att olika nätverksenheter byter namn mellan omstarter.
Nya skrivbord hämtas under installationen
Installationsavbildningen innehåller den senaste Linuxkärnan i 7.1-serien och en uppdaterad GNOME-miljö för det startbara installationssystemet.
Själva installationen är nätverksbaserad. Det innebär att den senaste programvaran hämtas från AerynOS programförråd när operativsystemet installeras.
Användaren kan bland annat välja mellan KDE Plasma 6.7.3 och COSMIC Desktop 1.5.
COSMIC utvecklas av företaget System76 och är en modern skrivbordsmiljö byggd i programmeringsspråket Rust. KDE Plasma är en mer etablerad miljö med omfattande möjligheter att anpassa utseende och funktioner.
Bland de övriga uppdaterade komponenterna finns Firefox 153.0.1, Thunderbird 153.0.1, PHP 8.5.9, QEMU 11.0.3, Wine 11.14, SQLite 3.53.4 och NetworkManager 1.58.0.
Ny Nvidia-drivrutin behöver testas
Nvidia-drivrutinen 610.43.03 har lagts till i AerynOS programförråd. Projektet har redan genomfört tester tillsammans med användare och uppger att resultaten hittills varit positiva.
Drivrutinen innehåller bland annat förbättringar för Nvidias DLSS-teknik samt korrigeringar av problem som kan uppstå när datorer försätts i viloläge och senare väcks igen.
AerynOS efterlyser fortfarande fler användare med Nvidia-grafikkort som kan testa drivrutinen på olika hårdvarukombinationer.
Linuxkärnan uppdaterades efter säkerhetsproblem
Distributionens stabila kärna och spelkärna har uppdaterats till Linux 7.1.5. Den långtidssupporterade kärnan använder version 6.18.40.
Enligt projektet genomfördes kärnuppdateringarna efter en period med ovanligt många rapporterade säkerhetsproblem i Linuxkärnan. Situationen krävde snabba uppdateringar från utvecklargruppen.
Linuxkärnan är operativsystemets centrala del och ansvarar bland annat för minneshantering, processer, filsystem och kommunikationen med datorns hårdvara. Säkerhetsfel i kärnan kan därför påverka hela systemet.
YAML ska ersättas med KDL
AerynOS planerar även att ersätta det nuvarande YAML-formatet för paketbeskrivningar med ett nytt schema baserat på KDL.
Paketbeskrivningarna fungerar som recept och talar om hur program ska hämtas, byggas och paketeras för distributionen.
Utvecklarna betraktar numera YAML-formatet som en övergångslösning. Därför har de valt att inte lägga till fler större funktioner i det gamla formatet innan KDL-ersättaren är färdig.
Codeberg utvärderas som alternativ till GitHub
Projektet fortsätter samtidigt att undersöka Codeberg som ett möjligt alternativ till GitHub.
Codeberg är en ideellt driven plattform för lagring och utveckling av öppen källkod. Tjänsten bygger på Forgejo och finansieras huvudsakligen genom donationer och medlemskap.
Utvecklingen av AerynOS nya webbplats har redan flyttats till Codeberg. Webbplatsen byggs med Hugo och temat Hextra. Arbetet används samtidigt som ett praktiskt test av Codebergs samarbetsverktyg och integrationsmöjligheter.
Något beslut om att flytta hela AerynOS-projektet från GitHub har ännu inte presenterats.
Projektet öppnas för fler bidragsgivare
Under det senaste året har AerynOS hållit utvecklingen relativt kontrollerad för att kunna koncentrera arbetet på grundläggande verktyg och teknisk infrastruktur.
När systemet nu kan hantera större förändringar i programförrådens och filformatens struktur vill projektet stegvis öppna utvecklingen för fler deltagare.
Flera communityprojekt är redan på gång. Bland dem finns Gnist och Malm, två kommandoradsverktyg för att skapa, använda och dela teman för Wayland-baserade fönsterhanterare.
Ett annat projekt är Aerbox, som använder Moss systemmodell för att skapa isolerade containrar. Dessa kan ges kontrollerad åtkomst till exempelvis nätverk, ljud, lagringsenheter och annan hårdvara.
Befintliga installationer behöver inte installeras om
AerynOS 2026.08 är främst avsedd för nya installationer. Användare som redan har AerynOS behöver inte hämta ISO-filen eller installera om datorn.
Samma systemförändringar och programversioner distribueras genom den vanliga uppdateringsprocessen i Moss.
Den nya installationsavbildningen visar därmed tydligt vad AerynOS prioriterar: moderna filsystem, robusta uppdateringar, aktuella programversioner och ett system som ska kunna utvecklas under lång tid utan återkommande ominstallationer.
Debian 13.6 ”Trixie” har släppts med över 240 säkerhets- och stabilitetsuppdateringar. Utgåvan innehåller nya installationsavbilder, förbättrat stöd för Secure Boot och rättningar i välkända program som Apache, Curl, GIMP, LibreOffice, Python och QEMU.
Debianprojektet har släppt Debian 13.6, en ny underhållsversion av operativsystemet Debian 13 ”Trixie”. Uppdateringen innehåller sammanlagt 120 säkerhetsuppdateringar och 124 rättningar av fel och stabilitetsproblem.
För den som redan använder Debian 13 innebär lanseringen ingen dramatisk förändring. De flesta rättningarna har redan distribuerats löpande genom Debians vanliga uppdateringssystem. Debian 13.6 fungerar därför framför allt som en samlad och uppdaterad installationsversion.
Det betyder att den som installerar Debian på en ny dator slipper hämta lika många uppdateringar direkt efter installationen.
Vad är en punktutgåva?
Debian använder så kallade punktutgåvor för att regelbundet uppdatera installationsavbilderna för den stabila versionen av operativsystemet.
Debian 13.6 är alltså inte en helt ny version av Debian och innehåller inte något större teknikskifte. Den består främst av säkerhetsrättningar, korrigerade program och uppdaterade installationsfiler.
För befintliga användare räcker det normalt att uppdatera systemet:
sudo apt update
sudo apt full-upgrade
Det går också att använda ett grafiskt pakethanteringsprogram, exempelvis Synaptic.
Många välkända program har rättats
Uppdateringen berör ett stort antal program och systemkomponenter. Bland de paket som har fått korrigeringar finns Apache, Curl, GIMP, LibreOffice, Mesa, Postfix, Python 3.13, QEMU, Samba, Wireshark och XZ Utils.
Apache har fått rättningar för flera typer av säkerhetsproblem. Det handlar bland annat om minnesfel, buffertöverskridningar, överbelastningsattacker och brister som i vissa situationer skulle kunna ge obehörig åtkomst till filer.
Även Curl, som används av många program för att överföra data över internet, har fått flera säkerhetsuppdateringar. Rättningarna minskar bland annat risken för att lösenord, autentiseringstoken, kakor eller annan känslig information skickas till fel server.
Filhanteraren Dolphin har fått en rättning för en brist som kunde göra det möjligt att ta sig ut ur en begränsad programmiljö. GIMP har uppdaterats för att åtgärda heltalsfel som i värsta fall skulle kunna leda till minnesproblem.
Python 3.13 och den virtuella maskinhanteraren QEMU har också fått ett flertal säkerhetsrättningar.
Nyare Linuxkärna i installationsprogrammet
Debians installationsprogram har byggts om för den nya utgåvan och använder Linux ABI 6.12.94.
Det innebär inte nödvändigtvis att alla installerade system får exakt samma kärnversion, men den uppdaterade installationsmiljön innehåller nyare drivrutiner och rättningar. Det kan förbättra stödet för vissa datorer och minska risken för problem under installationen.
Debian 13.6 finns för flera processorarkitekturer, däribland:
AMD64 för vanliga 64-bitarsdatorer
ARM64
ARMhf
RISC-V 64-bit
PowerPC 64-bit Little Endian
IBM System z
Secure Boot får viktigare roll
En av de mer betydelsefulla förändringarna gäller Secure Boot, en säkerhetsfunktion som kontrollerar att endast godkänd programvara får starta tillsammans med datorn.
Paketet fwupd har uppdaterats till version 2.0.20. Programmet används för att installera uppdateringar till datorns fasta programvara, även kallad firmware.
Den nya versionen kan hantera uppdateringar av flera viktiga databaser och nycklar för Secure Boot, bland annat certifikatutfärdare, Key Exchange Keys och DBX-listan över återkallade komponenter.
Detta har blivit särskilt viktigt eftersom ett vanligt Microsoft-certifikat för UEFI Secure Boot utfärdades 2013 och nu har löpt ut. Certifikatet finns fortfarande installerat i många datorer.
I framtiden kan uppdaterade startkomponenter därför få problem på datorer vars firmware inte har fått nya certifikat. I värsta fall kan en dator vägra att starta Debian när Secure Boot är aktiverat.
Användare rekommenderas därför att installera tillgängliga firmware- och BIOS-uppdateringar från dator- eller moderkortstillverkaren.
På datorer som stöder Linux Vendor Firmware Service kan följande kommando visa tillgängliga firmwareuppdateringar:
fwupdmgr get-updates
GeoIP-databasen blir äldre
En ovanlig förändring gäller paketet geoip-database, som används av vissa program för att uppskatta vilket land eller område en IP-adress tillhör.
Debian har återgått till en databas från ungefär december 2019. Orsaken är att nyare GeoLite-databaser inte anses ha en licens som är förenlig med Debians riktlinjer för fri programvara.
Det innebär att program som använder den medföljande databasen kan visa föråldrad geografisk information. IP-adresser kan ha bytt ägare eller tilldelats andra nätverk sedan databasen skapades.
Organisationer och användare som behöver aktuella GeoIP-uppgifter rekommenderas därför att skaffa en egen licens och hämta databasen direkt från leverantören.
Nya installations- och liveavbilder
Debian 13.6 innehåller nya installationsavbilder för den som vill installera operativsystemet från början.
Den mindre netinst-avbilden innehåller ett grundläggande installationssystem och hämtar större delen av programvaran från internet. Den passar särskilt bra för servrar och för användare som själva vill bestämma vilka komponenter som ska installeras.
Det finns även liveavbilder för AMD64. De kan startas direkt från ett USB-minne och innehåller färdiga skrivbordsmiljöer som:
GNOME 48
KDE Plasma 6.3.6
Xfce 4.20
Cinnamon 6.4.10
LXQt 2.1
MATE 1.26.1
LXDE 0.11.1
Dessutom finns IceWM i den nya Junior-utgåvan.
En liveavbild gör det möjligt att prova Debian utan att först installera systemet på hårddisken.
Så kontrollerar du Debianversionen
Den installerade Debianversionen kan visas med följande kommando:
cat /etc/debian_version
Ett fullt uppdaterat Debian 13-system ska efter uppdateringen rapportera version 13.6.
Debian 12 närmar sig slutet på den vanliga supporten
Samtidigt har Debianprojektet släppt Debian 12.15, den femtonde och sista planerade punktutgåvan för Debian 12 ”Bookworm”.
Den innehåller 88 felrättningar och 97 säkerhetsuppdateringar.
Debian 12.15 markerar också slutet för den ordinarie supporten från Debians Release Team, Security Team och Backports Team. Vissa processorarkitekturer kommer även fortsättningsvis att få utvalda säkerhetsuppdateringar genom projektets LTS-program.
Användare rekommenderas ändå att börja planera en uppgradering till Debian 13 ”Trixie”, särskilt på datorer och servrar som är anslutna till internet.
Ingen dramatisk uppgradering – men en viktig sådan
Debian 13.6 innehåller inga stora visuella förändringar eller revolutionerande nyheter. Det är i stället en typisk underhållsutgåva där säkerhet, stabilitet och bättre installationsstöd står i centrum.
För befintliga användare är den viktigaste åtgärden att fortsätta installera systemets vanliga uppdateringar. För den som ska installera Debian på en ny dator är Debian 13.6 däremot det självklara valet, eftersom installationsavbilderna redan innehåller de senaste rättningarna.
Utgåvan visar också varför regelbundna uppdateringar är viktiga. Ett modernt Linuxsystem består av tusentals program och bibliotek. Även en till synes mindre punktuppdatering kan därför innehålla hundratals förbättringar som tillsammans gör systemet säkrare och mer tillförlitligt.
Nvidias Blackwell-arkitektur driver både enorma AI-system och grafikkort i vanliga datorer. Bakom namnet finns en ny generation kretsar som räknar med lägre precision, flyttar data i extrem hastighet och […]
I slutet av 1970-talet började persondatorn flytta ut från hobbyrummen och in i skolorna. Bell & Howells svarta version av Apple II Plus visar hur en vanlig hemdator anpassades […]
Den såg ut som en kraftig skrivmaskin och såldes som en programmerbar terminal. Men inuti Datapoint 2200 fanns en idé som kom att leva vidare i Intel 8008, Zilog […]
Data General/One lanserades 1984 och var en av de första bärbara datorerna som kombinerade batteridrift, IBM PC-kompatibilitet och en fullstor bildskärm. Den blev aldrig någon större försäljningsframgång, men dess […]
Långt innan Apple lanserade iPhone och Android blev världens vanligaste mobilplattform försökte IBM förena telefonen med datorn. Resultatet blev IBM Simon – en halvkilostung apparat med pekskärm, e-post, fax, […]
AMD EPYC 7302 är en kraftfull serverprocessor med 16 kärnor och 32 trådar, utvecklad för virtualisering, databaser och andra krävande arbetsuppgifter. Med Zen 2-arkitektur, 128 MB L3-cache, åttakanaligt DDR4-minne […]
LaserDisc var den stora, blanka videoskivan som lovade bättre bild, bättre ljud och snabbare åtkomst än VHS. Trots att formatet aldrig slog igenom på bred front blev det en […]
HP ProBook 430 G4 var en gång en modern och påkostad arbetsdator för företag. I dag har den hamnat i teknikens gränsland: fortfarande fullt användbar för kontorsarbete, men utan […]
Gevaert Automatic är en ovanlig mekanisk dubbel-8-kamera från tiden före Gevaerts sammanslagning med Agfa. Med fjäderdriven motor, utbytbart Steinheil-objektiv och filmhastigheter på upp till 32 bilder per sekund är […]
När IBM lanserade ThinkPad 701 år 1995 löste företaget problemet med små bärbara datorer på ett spektakulärt sätt. Datorns delade tangentbord vecklade automatiskt ut sig när locket öppnades och […]
Vi kommer hem till dig i Stockholm området och hjälper dig med dator, skrivare, kablar, TV, nätverk och annat tekniskt.
Vi arbetar med Linux, Windows och Mac.
Discover five essential Linux commands every system administrator should know for monitoring performance, troubleshooting issues, and managing servers. The post 5 Useful Linux Commands Every Sysadmin Should Use appeared first on Linux Today.
APT 3.3.5 improves dependency resolution by up to 20%, reduces page faults by 65%, and updates repository signing-key handling. The post APT 3.3.5 Released with Up to 20% Faster Dependency Resolution appeared first on Linux Today.
Armbian Imager 2.5 introduces first-boot profiles, a redesigned settings page, and improvements to simplify OS installation on ARM devices. The post Armbian Imager 2.5 Released with First-Boot Profiles, Revamped Settings Page appeared first on Linux Today.
Canonical revives Ubuntu Core Desktop, an immutable, Snap-based Linux desktop focused on security, reliability, gaming, and developer workflows. The post Canonical Plans to Revive Its Immutable Ubuntu Core Desktop Flavor appeared first on Linux Today.
System76 previews the 11-liter Thelio Prime Linux desktop with AMD Ryzen 9000 processors, optional NVIDIA graphics, and a November 18 launch. The post System76 Packs Serious Linux Power Into Its New 11-Liter Thelio Prime appeared first on Linux Today.
Mesa 26.2.6 delivers bug fixes for AMD, Intel, and Qualcomm graphics drivers, improving Vulkan compatibility, rendering stability, and Linux gaming. The post Mesa 26.2.6 Released with Fixes for RADV, ANV, Zink, RadeonSI, and Freedreno appeared first on Linux Today.
Yay 13.1 improves dependency resolution, package searches, repository handling, and Lua customization for Arch Linux users. The post Yay 13.1 AUR Helper Released with Faster Dependency Resolution, Improved Search appeared first on Linux Today.
Discover AEGIS by 100monkeys.ai, an open-source AI agent orchestrator offering isolated runtimes, secure tool access, and multi-agent workflows. The post AEGIS by 100monkeys.ai: Open-source Agent Orchestrator appeared first on Linux Today.
Explore why Linux has so many unfinished applications, the challenges facing open-source developers, and how incomplete projects affect desktop users. The post Linux Has Too Many Half-Finished Apps appeared first on Linux Today.
Hyprland 0.57 introduces new blur effects, workspace sharing, and improvements to the Wayland compositor for a more customizable Linux desktop. The post Hyprland 0.57 Released with New Blur Effects, Workspace Sharing appeared first on Linux Today.
Learn what’s new in the LibreOffice 26.8 release across Writer, Calc, Impress and the rest of the suite. LibreOffice 26.8 was released on 26 August 2026 for Windows, macOS and Linux. The updates are heavier on Writer than on Base or Draw, which is the usual pattern. The useful work is in how text is… […]
We round up the Fedora 45 workstation (upcoming) features, currently ongoing beta tests. Fedora Linux 45 Beta landed on 15 September 2026, and the final release is aimed at 20 October, with 27 October held as a fallback. This release brings the latest and greatest GNOME 51 on Workstation, KDE Plasma 6.7 on the Plasma… […]
We round up the best new features of GNOME 51 desktop environments. GNOME 51 brings a calmer, more practical desktop. One of the major highlights is smoother motion under load. Mutter’s reworked frame scheduling and screen frame delivery help animations stay smooth when the system is busy. Screen recording is faster too, because GNOME now… […]
In a bold move toward ultimate minimalism, developer Geir Isene has created Frame — the first X11 server for Linux written entirely in assembly language. The X server is one of those foundational pieces that most of us take for granted. It’s big, complex, and full of decades of legacy code. But what if someone… […]
Weston 16.0 released with major advances in HDR, color management, and Wayland protocol support. After about five months of development, the Weston project has officially released Weston 16.0, the reference Wayland compositor. This version brings important improvements that will help desktop environments like GNOME, KDE, and Enlightenment achieve better and more complete Wayland support. It’s… […]
GNOME OS is getting a dedicated “Test Center” that finally makes testing experimental apps and system components safe, simple, and reversible on image-based distributions. GNOME OS has always been that cool, slightly wild playground for people who live and breathe GNOME. It’s image-based, atomically updated, super secure… and until now, a bit of a pain… […]
Debian released important point updates for both its current stable and previous stable versions on July 11, with Debian 12 officially entering its Long Term Support phase. The Debian project released updated point versions for both its current stable release and the previous one on July 11, 2026. Debian 13.6 delivers 124 stability fixes and… […]
KDE Frameworks 6.28.0 Released with Android Calendar Plugin, New Barcode Support, and KIO Improvements. KDE has released Frameworks 6.28.0, the latest monthly update to its set of over 80 libraries that form the foundation of Plasma and most KDE applications. This release brings several useful new features along with the usual round of bug fixes… […]
System76 has officially released COSMIC 1.1.0, bringing a host of exciting improvements to their Rust-powered desktop environment. System76 has officially released COSMIC 1.1.0, the latest version of their exciting Rust-based desktop environment. This solid update brings many practical improvements across the board, making COSMIC even more polished and enjoyable to use. I have been following… […]
Shotcut 26.6 brings powerful High Dynamic Range preview, restored external monitor support, and several useful improvements. A new version of the popular free and open-source video editor Shotcut 26.6.25 is now available. This release brings excellent HDR (High Dynamic Range) preview and export capabilities, brings back the long-missing external monitor support using a system display,… […]
Annons
Datorservice
Trasiga dator? Och bor i Stockholm?
Bromma Datorservice sedan 2007.
Varför ska du linuxifiera din dator? En 10–15 år gammal premiumdator är inte skräp. Den kan ofta användas i flera år till. Med Linux får du ett system som är mer oberoende av de stora teknikjättarna Google, Microsoft och Apple. Det starkaste argumentet för att köra Linux är att du kan använda din dator några […]
Men först: vad är Linux? Troligen använder du redan Linux utan att veta om det. Linux är en kärna, alltså en grundkomponent som ett operativsystem behöver för att kunna hantera filer, kommunicera med internet, styra hårdvara och mycket annat. Det som gör Linux speciellt är att det är släppt under en licens som gör att […]
Datorproblem kan vara både frustrerande och tidskrävande – men hjälp finns nära till hands. Hos Datorhjälp i Bromma får du personlig och kunnig support, oavsett om det gäller en trasig laptop, krånglande e-post eller installation av ny teknik i hemmet. Med butik på Orrspelsvägen 13 och möjlighet till hembesök över hela Stockholm hjälper våra erfarna […]
När datorn krånglar, Wi-Fi-uppkopplingen sviktar eller skrivaren vägrar fungera kan vardagen snabbt bli frustrerande. För boende kring Karlaplan finns nu möjlighet att få snabb och personlig datorhjälp direkt i hemmet – till ett förmånligt pris med RUT-avdrag. Allt fler hushåll runt Karlaplan väljer att få teknisk hjälp på plats i stället för att ta sig […]
När datorn krånglar, wifi slutar fungera eller den nya mobilen känns svår att förstå finns personlig hjälp att få i Bergshamra. Genom hembesök i lugn miljö och pedagogiskt stöd på plats blir tekniken enklare att hantera – dessutom till halva kostnaden tack vare RUT-avdraget. Bergshamra. När datorn låser sig, e-posten slutar fungera eller den nya […]
När datorn krånglar, wifi strular eller den nya mobilen känns svår att förstå finns personlig hjälp att få i Hässelby Strand. Genom hembesök i lugn miljö och pedagogiskt stöd på plats blir tekniken enklare att hantera – dessutom till halva kostnaden tack vare RUT-avdraget. Hässelby Strand. När datorn låser sig, e-posten slutar fungera eller den […]
När tekniken krånglar i vardagen – från datorer som låser sig till wifi som inte fungerar – finns personlig hjälp att få i Högdalen. Med hembesök i lugn och trygg miljö, pedagogiska förklaringar och möjlighet till halva kostnaden genom RUT-avdraget blir det enklare att få digitala problem lösta. Högdalen. När datorn fryser, e-posten slutar fungera […]
När datorn krånglar, Wi-Fi-uppkopplingen svajar eller skrivaren vägrar fungera kan vardagen snabbt bli både stressig och tidskrävande. För boende i Rågsved finns nu möjlighet att få snabb och personlig datorhjälp direkt i hemmet – till ett förmånligt pris med RUT-avdrag. När datorn krånglar, Wi-Fi-uppkopplingen svajar eller skrivaren vägrar fungera kan vardagen snabbt bli både stressig […]
När tekniken krånglar i vardagen – från strulande datorer och e-post till wifi som inte vill fungera – finns personlig hjälp att få i Vårberg. Med hembesök i lugn och ro och möjlighet till halva kostnaden via RUT-avdraget erbjuds ett tryggt och pedagogiskt stöd för den som vill få tekniken att fungera igen. Vårberg. När […]
När datorn krånglar, internetuppkopplingen svajar eller skrivaren vägrar fungera kan vardagen snabbt bli både stressig och tidskrävande. För boende i Norsborg finns nu möjlighet att få snabb och personlig datorhjälp direkt i hemmet – till ett förmånligt pris med RUT-avdrag. Allt fler hushåll i Norsborg väljer att få teknisk hjälp på plats i stället för […]
HP 255 G7 är en bärbar dator som passar bra för vardaglig användning, kontorsarbete, webbsurfning, e-post, dokumenthantering och videovisning. Datorn är utrustad med en AMD Ryzen 5 2500U, med 4 kärnor och 8 trådar, samt 8 GB DDR4-minne. Lagringen består av en 256 GB SSD, vilket ger snabb uppstart och bra respons i både operativsystem […]
En tunn och stilren bärbar dator från ASUS med 15,6-tumsskärm, Intel Core i5-processor, snabb SSD-lagring och separat NVIDIA-grafikkort. ASUS S551LB tillhör tillverkarens Ultrabook-serie och är konstruerad för att kombinera ett relativt tunt format med användbar prestanda för vardagligt datorarbete. Datorn är utrustad med en Intel Core i5-4200U, en tvåkärnig processor med fyra trådar från Intels […]
En kraftfullare ThinkPad från Lenovo med fyrkärnig Intel Core i7-processor, 8 GB arbetsminne och en rymlig SSD på 480 GB. Lenovo ThinkPad Edge E540 är en robust bärbar dator med 15,6-tumsskärm som passar för både vardagliga uppgifter och lite mer avancerat datorarbete. Datorn är utrustad med en Intel Core i7-4702MQ, en fyrkärnig processor med åtta […]
En mångsidig bärbar dator från Lenovo med 15,6-tumsskärm, Intel Core i5-processor, 8 GB arbetsminne och snabb SSD-lagring. Lenovo Z50-70 är en bärbar dator som passar för vardagliga uppgifter som internetsurfning, e-post, ordbehandling och multimedia. Datorn är utrustad med en Intel Core i5-4200U-processor, 8 GB DDR3-arbetsminne och en 240 GB SSD från Kingston. SSD-enheten gör att […]
En smidig och lättanvänd bärbar dator från Lenovo med 14-tumsskärm, fyrkärnig Intel-processor och snabb SSD-lagring. Lenovo IdeaPad S130-14IGM är en kompakt bärbar dator som passar för vardagliga uppgifter som internetsurfning, e-post, ordbehandling och enklare kontorsarbete. Datorn är utrustad med en fyrkärnig Intel Pentium Silver N5000-processor, 4 GB DDR4-arbetsminne och en snabb 256 GB NVMe SSD. […]
En klassisk MacBook Pro från Apple med aluminiumchassi och 13,3-tumsskärm. Datorn är från 2009 och har en Intel Core 2 Duo-processor på 2,26 GHz, 4 GB arbetsminne och en hårddisk på 160 GB. Datorn levereras med Ubuntu 24.04 LTS, ett modernt Linuxbaserat operativsystem som fortfarande får säkerhetsuppdateringar. Det innebär att datorn kan fortsätta användas utan […]
ASUS TP500LA är en mångsidig bärbar dator som passar bra för webbsurfning, e-post, ordbehandling, kontorsarbete och annan vardagsanvändning. Datorn är utrustad med en Intel Core i5-4210U på 1,70 GHz, med 2 kärnor och 4 trådar, samt 8 GB DDR3-minne. Lagringen består av en 1 TB Western Digital HDD samt en extra 24 GB SanDisk SSD. […]
Dell Inspiron 1721 är en äldre men fullt användbar bärbar dator som passar bra för enklare vardagsuppgifter som webbsurfning, e-post, ordbehandling och enklare multimedia. Datorn är utrustad med en AMD Athlon 64 X2 TK-57 dubbelkärnig processor på 1,90 GHz samt 2 GB arbetsminne. Lagringen består av en 120 GB Kingston SSD, vilket ger snabbare uppstart […]
En äldre och enkel bärbar dator för grundläggande användning. Acer Aspire V5-531 kör Debian 13 och passar för exempelvis webbsurfning, e-post, ordbehandling och enklare strömning som SVT Play. Acer Aspire V5-531 är en äldre men fullt fungerande bärbar dator som passar för enklare användning, exempelvis webbsurfning, e-post, ordbehandling och andra vardagliga uppgifter. Datorn har en […]
En äldre bärbar dator behöver inte vara uttjänt bara för att den inte längre klarar de senaste och mest krävande programmen. Den här Asus X551MA från mitten av 2010-talet har fått nytt liv med Debian och visar hur fri programvara kan göra enkel, åldrad hårdvara användbar igen. Med rätt anpassningar räcker datorn fortfarande gott för […]
Linuxdistributionen IPFire har släppt en akut säkerhetsuppdatering för att åtgärda ett allvarligt säkerhetshål i Linuxkärnans TCP-hantering. Sårbarheten, CVE-2026-98432, kan under vissa omständigheter utnyttjas via nätverket och riskerar att orsaka systemkrascher eller ge angripare möjlighet att köra skadlig kod. Uppdateringen innehåller en ny Linuxkärna och kräver omstart för att säkerhetsrättningen ska börja gälla. Brandväggssystemet IPFire har…
Linux har fått en ny kärna. Den 18 oktober 2026 släpptes Linux 7.3, med förbättringar som kan göra allt från vanliga datorer till stora servrar effektivare. Bland nyheterna finns smartare fördelning av processorkraft, ett ovanligt filsystem som vägrar samarbeta och bättre stöd för modern hårdvara. Linux utvecklas ständigt, även om förändringarna sällan märks direkt på…
Artificiell intelligens blir allt vanligare inom programmering, men hur ska man hantera kod som skrivits med hjälp av AI? Frågan har skapat en intensiv debatt bland utvecklarna av Linux. Nu tar Linux skapare Linus Torvalds tydligt ställning: Det viktiga är inte vilka verktyg programmeraren använder, utan att personen förstår och tar ansvar för resultatet. Linux…
Den populära Linuxbaserade brandväggen IPFire har fått en ny uppdatering. Version 2.29 Core Update 204 rättar ett besvärligt problem som drabbat VPN-användare, uppdaterar Linuxkärnan och innehåller en rad förbättringar som ska göra brandväggen både säkrare och stabilare. Vad är IPFire? IPFire är en Linuxbaserad brandvägg som används för att skydda datorer och nätverk mot obehörig…
Linux skapare Linus Torvalds har tagit hjälp av AI-verktyget Claude Code för att optimera Linuxkärnan. I ett experiment har han lyckats mer än tredubbla antalet läsoperationer per sekund genom att förändra hur operativsystemet hanterar arbetsminnet. Resultatet visar AI-teknikens möjligheter inom avancerad programmering, men väcker också frågor om tillförlitlighet och säkerhet. När processorkärnorna konkurrerar om minnet…
Föreställ dig att din mobiltelefon, din TV, din router och stora delar av internet plötsligt måste byggas om från grunden. Inte därför att tekniken har försvunnit, utan därför att ingen längre får dela med sig av programkod. Tänk dig att du var tvungen att åka tillbaka till 90-talet, där du bara kunde spela ”Snake” på…
Linux From Scratch 13.1 har släppts med en rejält uppdaterad grund, bland annat GCC 16.2, Binutils 2.47, Glibc 2.44 och Linuxkärnan 7.1.8. För den som verkligen vill förstå hur ett Linuxsystem byggs upp från grunden är LFS fortfarande ett av de mest lärorika projekten i Linuxvärlden. Att installera Linux brukar i dag vara ganska enkelt.…
Kernel.org, en av de viktigaste infrastrukturerna bakom utvecklingen av Linux, utsätts för miljontals automatiska förfrågningar varje dygn. En stor del tros komma från AI-relaterade insamlingsrobotar. Nu går omkring en femtedel av serverkapaciteten åt till att hantera trafiken. Linux utvecklas helt öppet. Källkod, ändringar, diskussioner och historik finns tillgängliga för vem som helst att läsa och…
Den 25 augusti 1991 berättade den då 21-årige studenten Linus Torvalds att han arbetade på ett fritt operativsystem. Projektet var enligt honom ”bara en hobby” och skulle inte bli särskilt stort. Trettiofem år senare finns Linux i allt från mobiltelefoner och trådlösa routrar till superdatorer, rymdsystem och världens största datacenter. När Linus Torvalds publicerade sitt…
Ett avrundningsfel på en enda kodrad gjorde delar av ett reserverat grafikminne tillgängligt för vanliga program. Resultatet blev skadade data och svart skärm. För att hitta orsaken tog Linus Torvalds hjälp av AI – men det krävdes 24 felsökningspatchar och 18 omstarter innan gåtan var löst. AI används i allt fler delar av programutvecklingen, och…
OpenZFS 2.4.4 har släppts med stöd för Linuxkärnan 7.2, ett nytt verktyg för att rädda låsta lagringspooler och flera korrigeringar som minskar risken för datafel. Uppdateringen riktar sig främst till administratörer av servrar och större lagringssystem, men förbättringarna berör alla som använder ZFS för att skydda viktiga filer. OpenZFS är mer än ett traditionellt filsystem.…
Linux 7.2 har släppts. Den nya kärnan innehåller förbättringar för allt från processorer och grafikkort till filsystem, nätverk och säkerhet. För vanliga användare handlar uppdateringen främst om bättre prestanda, stabilare hårdvarustöd och en teknisk grund för kommande Linuxdistributioner. Linuxkärnan är den del av operativsystemet som arbetar närmast datorns hårdvara. Den bestämmer bland annat hur processorns…
SparkyLinux 8.4 har släppts med Debian 13.6 som grund, uppdaterade program och flera olika skrivbordsmiljöer. Den nya versionen återinför dessutom stödet för 32-bitarsdatorer och kan därmed ge nytt liv åt äldre men fortfarande fungerande hårdvara. SparkyLinux 8.4 har lanserats som den senaste stabila versionen i distributionens 8-serie, som går under kodnamnet ”Seven Sisters”. Den nya…
Ett begränsat minnesfel i Linuxkärnan behöver inte ge en angripare särskilt stor kontroll. Men säkerhetsverktyget CopyKat visar hur till synes oskyldiga kärnobjekt kan användas som förstärkare – och hjälpa angriparen att ta kontroll över hela systemet. Forskare vid IBM Research Europe och Vrije Universiteit Amsterdam har utvecklat CopyKat, ett automatiserat system som letar efter användbara…
Canonical har börjat rulla ut Linux 7.0 till Ubuntu 24.04 LTS. Den nya HWE-kärnan ger bättre stöd för modern hårdvara och blir en viktig del av Ubuntu 24.04.5 LTS, som planeras att släppas den 27 augusti 2026. En ny motor under huven Linuxkärnan är den del av operativsystemet som arbetar närmast datorns hårdvara. Den sköter…
En 18 år gammal sårbarhet i Linuxkärnans SCTP-kod kan ge lokala angripare fullständig rootåtkomst. Säkerhetsforskarna bakom upptäckten har även visat att felet under vissa förutsättningar kan användas för att ta sig ur en container och angripa värdsystemet. Sårbarheten har fått namnet SCTPhantom och registrerats som CVE-2026-64564. Den finns i Linuxkärnans stöd för nätverksprotokollet SCTP och…
Arch Linux har släppt sin installationsavbildning för augusti 2026 – den första som bygger på Linuxkärnan 7.1. Uppdateringen ger förbättrat hårdvarustöd, ett modernare installationsprogram och samtliga säkerhets- och paketuppdateringar från juli. Arch Linux har släppt sin installationsavbildning för augusti 2026. Den stora nyheten är att detta är den första officiella Arch Linux-versionen som levereras med…
Debianprojektet har släppt en omfattande säkerhetsuppdatering för Debian 13 ”Trixie”. Uppdateringen rättar 68 säkerhetsproblem i Linuxkärnan, däribland brister som kan orsaka systemkrascher, informationsläckor och i vissa fall ge en angripare fullständig kontroll över datorn. Den nya uppdateringen publicerades den 31 juli 2026 och gäller Linuxkärnan 6.12 LTS, som används i Debian 13. Alla användare rekommenderas…
Den nya installationsavbildningen AerynOS 2026.08 innehåller experimentellt stöd för OpenZFS, en moderniserad systemd-miljö och en ny generation versionshanterade programförråd. Samtidigt fortsätter Linuxdistributionen att utvecklas mot målet att en installation ska kunna uppdateras under lång tid utan att behöva installeras om. AerynOS har publicerat en ny installationsavbildning med beteckningen AerynOS 2026.08. Den samlar de senaste förändringarna…
Debian 13.6 ”Trixie” har släppts med över 240 säkerhets- och stabilitetsuppdateringar. Utgåvan innehåller nya installationsavbilder, förbättrat stöd för Secure Boot och rättningar i välkända program som Apache, Curl, GIMP, LibreOffice, Python och QEMU. Debianprojektet har släppt Debian 13.6, en ny underhållsversion av operativsystemet Debian 13 ”Trixie”. Uppdateringen innehåller sammanlagt 120 säkerhetsuppdateringar och 124 rättningar av…
