• PorteuX 2.8 pressar in Linux 7.2 och åtta skrivbordsmiljöer i ett litet, portabelt system

    Den Slackware-baserade Linuxdistributionen PorteuX har släppts i version 2.8. Trots sin ringa storlek erbjuder systemet allt från KDE Plasma och GNOME till COSMIC och Xfce. Under ytan finns flera tekniska förbättringar för bland annat spel, NTFS-diskar, VirtualBox och strömförbrukning.

    PorteuX är en Linuxdistribution för den som vill ha ett snabbt och portabelt operativsystem som inte kräver en traditionell installation. Systemet kan exempelvis startas från ett USB-minne och användas på olika datorer.

    Distributionen bygger på Slackware och är inspirerad av Slax och Porteus. Program och funktioner kan läggas till som moduler, samtidigt som bassystemet i stort sett hålls oföränderligt. Det minskar risken för att systemfiler skadas eller att en installation gradvis samlar på sig problem.

    Nu har PorteuX 2.8 släppts, ungefär två månader efter version 2.7.

    Linux 7.2 och åtta olika skrivbord

    PorteuX 2.8 använder Linuxkärnan 7.2 och finns i separata utgåvor med flera olika skrivbordsmiljöer:

    • KDE Plasma 6.7.4
    • GNOME 50.4
    • Xfce 4.20
    • LXQt 2.4
    • Cinnamon 6.6.9
    • COSMIC 1.6
    • MATE 1.28.2
    • LXDE 0.11.1

    Det gör att användaren kan välja mellan moderna och visuellt avancerade skrivbord eller betydligt lättare alternativ för äldre datorer.

    KDE Plasma, GNOME och COSMIC erbjuder en modern skrivbordsmiljö med många funktioner. LXDE, MATE och Xfce passar bättre på datorer med begränsat arbetsminne eller svagare processor.

    COSMIC-utgåvan har dessutom fått programmet COSMIC Monitor, medan GNOME-versionen har anpassats för att kunna köras utan systemd. PorteuX använder i stället den traditionella initlösning som kommer från Slackware.

    Xfce får modernare grafikhantering

    En av de mer intressanta förändringarna finns i Xfce-utgåvan. Där har den vanliga fönsterhanteraren xfwm4 ersatts med xfwm4-gl.

    xfwm4-gl är en vidareutveckling av Xfces fönsterhanterare som använder OpenGL för att rita och sätta samman fönstren på skärmen. Om OpenGL inte fungerar kan den automatiskt falla tillbaka till den äldre tekniken XRender.

    Enligt PorteuX-utvecklarna kan OpenGL-lösningen minska strömförbrukningen med omkring en tredjedel och samtidigt ge program ungefär tio procent fler bildrutor per sekund jämfört med XRender.

    Fönsterhanteraren har också fått adaptiv bildsynkronisering, automatisk avstängning av kompositorn när ett program körs i helskärm samt tydligare markering av inaktiva knappar i fönsterteman.

    Det kan ge jämnare grafik och bättre batteritid, särskilt på bärbara datorer.

    Wine och Proton kan användas på NTFS-diskar

    PorteuX 2.8 förbättrar även stödet för NTFS, det filsystem som normalt används av Windows.

    Linux har länge kunnat läsa och skriva på NTFS-formaterade diskar, men skillnader mellan Windows och Linux sätt att hantera filnamn kan orsaka problem. Den nya versionen tillåter kolon i filnamn på NTFS-partitioner.

    Förändringen är särskilt viktig för Wine och Proton. Wine används för att köra Windowsprogram i Linux, medan Proton framför allt används av Steam för att köra Windowsspel. Vissa av programmens filer kan innehålla tecken eller namnstrukturer som tidigare inte fungerade korrekt när de placerades på en NTFS-disk.

    Det blir därmed lättare att dela en spel- eller programdisk mellan Windows och Linux.

    PorteuX har också ändrat hanteringen av de två Linuxdrivrutinerna för NTFS. Både ntfs och ntfs3 kan nu användas, men den äldre ntfs-drivrutinen prioriteras när båda finns tillgängliga.

    Nytt filsystem bygger upp det portabla systemet

    Den nya versionen använder aufs-ng som standard. Det är ett så kallat union-filsystem som kan lägga flera separata filsystem eller moduler ovanpå varandra och visa dem som ett sammanhängande system.

    Tekniken är central för modulära Linuxdistributioner. PorteuX kan exempelvis ha ett skrivskyddat bassystem och sedan lägga användarens ändringar och extra program i separata lager. För användaren ser allt ändå ut som ett vanligt filsystem.

    Detta gör det möjligt att snabbt aktivera eller ta bort programmoduler utan att behöva installera om hela systemet.

    Förbättrat stöd för VirtualBox

    PorteuX 2.8 innehåller även paketet gcc15-compat. Det återställer en C++-symbol som försvann i samband med övergången till GCC 16.

    Förändringen förbättrar kompatibiliteten med program som VirtualBox, vilka annars kunde sluta fungera efter uppdateringen av kompilatorn.

    Stöd för delade VirtualBox-mappar har dessutom aktiverats direkt i Linuxkärnan. Den som testar PorteuX i en virtuell dator kan därför enklare dela filer mellan värddatorn och det virtuella systemet.

    Bättre loggning och uppstart

    En ny startparameter med namnet bootlog gör det möjligt att spara allt som systemets initrd skriver ut under uppstarten.

    Initrd är den lilla tillfälliga systemmiljö som startas innan det ordinarie Linuxsystemet är färdigt. Den ansvarar bland annat för att hitta diskar, läsa in drivrutiner och montera det riktiga filsystemet.

    En sparad startlogg kan vara mycket värdefull om PorteuX inte startar korrekt på en viss dator. I stället för att försöka hinna läsa felmeddelanden som snabbt försvinner från skärmen kan användaren eller utvecklarna studera loggen i efterhand.

    Fler prestandaförbättringar

    PorteuX 2.8 har stöd för Nvidias drivrutin 610.57.04 och innehåller även förbättringar av hur PipeWire och FFmpeg startas.

    PipeWire hanterar ljud och video i moderna Linuxsystem, medan FFmpeg används av ett stort antal program för att spela upp, konvertera och strömma ljud och video.

    Utvecklarna har också förbättrat bygg- och länkflaggorna, minskat storleken på flera moduler och aktiverat borttagning av oanvänd kod i Linuxkärnan. Varje enskild förändring kan verka liten, men tillsammans kan de ge ett mindre och snabbare system.

    PorteuX 2.8 visar att en liten, portabel Linuxdistribution inte behöver innebära gammal programvara eller få valmöjligheter. Med Linux 7.2, moderna skrivbordsmiljöer och förbättrat stöd för både spel och virtuella datorer riktar sig systemet till såväl experimenterande Linuxanvändare som personer som vill ge äldre datorer nytt liv.

    PorteuX 2.8 kan hämtas i de olika skrivbordsvarianterna från projektets officiella GitHub-sida.

  • OpenZFS 2.4.4 stärker datasäkerheten och får stöd för Linux 7.2

    OpenZFS 2.4.4 har släppts med stöd för Linuxkärnan 7.2, ett nytt verktyg för att rädda låsta lagringspooler och flera korrigeringar som minskar risken för datafel. Uppdateringen riktar sig främst till administratörer av servrar och större lagringssystem, men förbättringarna berör alla som använder ZFS för att skydda viktiga filer.

    OpenZFS är mer än ett traditionellt filsystem. Det fungerar samtidigt som filsystem, volymhanterare och ett avancerat skydd mot dataskador. I stället för att bara lagra filer på en disk kan OpenZFS kombinera flera hårddiskar till en gemensam lagringspool, kontrollera att informationen inte har förändrats och i många fall automatiskt reparera skadade data.

    Tekniken används därför ofta i filservrar, NAS-enheter, datacenter och system där stora mängder information måste lagras säkert under lång tid.

    Den nya versionen OpenZFS 2.4.4 är framför allt en underhållsuppdatering. Den innehåller inga dramatiska förändringar av hur systemet används, men många av förbättringarna handlar om sådant som är avgörande för ett lagringssystem: att data förblir korrekta och att lagringspooler går att återställa när något oväntat inträffar.

    Stöd för Linuxkärnan 7.2

    En av de största nyheterna är kompatibilitet med Linuxkärnan 7.2. OpenZFS har en ovanlig ställning i Linuxvärlden eftersom det inte ingår direkt i den officiella Linuxkärnan. ZFS-modulerna måste därför anpassas när kärnans interna gränssnitt förändras.

    I Linux 7.2 har bland annat OpenZFS kod för superblock anpassats till kärnans sget_fc()-gränssnitt. Ett superblock kan förenklat beskrivas som filsystemets övergripande innehållsförteckning. Där finns grundläggande information som operativsystemet behöver för att kunna montera och använda filsystemet.

    Den officiellt stödda Linuxversionen sträcker sig nu från kärna 4.18 till 7.2. OpenZFS fortsätter även att stödja FreeBSD, där version 13.3 och senare samt 14.0 och senare finns med bland de angivna plattformarna.

    Ny räddningsfunktion för blockerade lagringspooler

    Den kanske mest intressanta nyheten är kommandot zhack mmp reclaim. Det är avsett för ovanliga men besvärliga situationer där en ZFS-pool har lämnats i ett låst eller övergivet tillstånd av MMP-skyddet.

    MMP skyddar en lagringspool mot att öppnas för skrivning av flera datorer samtidigt. Om två servrar skulle skriva till samma pool utan att känna till varandras ändringar kan filsystemets struktur skadas. Det kan jämföras med att två personer samtidigt redigerar samma dokument utan någon samordning – men i det här fallet kan resultatet bli en skadad lagringspool i stället för några förlorade textrader.

    Skyddet försöker därför upptäcka om poolen redan används av en annan dator och stoppar importen om den ser tecken på aktivitet.

    Problemet uppstår om skyddet felaktigt tror att en annan dator fortfarande använder poolen. Det kan exempelvis inträffa efter ett avbrott eller ett misslyckat försök att ta kontroll över poolen. Det nya kommandot ger en administratör möjlighet att återta en sådan övergiven pool.

    OpenZFS har samtidigt blivit bättre på att skilja mellan ett misslyckat försök att göra anspråk på en så kallad uberblock och verklig aktivitet från en annan dator. En uberblock fungerar ungefär som en säker kontrollpunkt som beskriver ett giltigt tillstånd för hela lagringspoolen.

    Kontrollerna hoppar nu även över virtuella enheter som inte går att skriva till. Hanteringen av degraderade speglar, där någon disk är frånvarande, har också förbättrats.

    Flera viktiga fel i dedupliceringen rättas

    OpenZFS kan använda deduplicering för att undvika att identiska datablock lagras flera gånger. Om samma block förekommer på många platser sparas bara ett exemplar, medan filsystemet håller reda på vilka filer som använder det.

    Det kan minska lagringsbehovet kraftigt, men kräver en omfattande tabell som kallas DDT, Deduplication Table. Tabellen måste vara helt korrekt. Ett felaktigt referensvärde kan annars innebära att ett block tas bort trots att det fortfarande används.

    OpenZFS 2.4.4 rättar flera problem i denna del av systemet. Bland annat åtgärdas negativa tidsvärden och andra fel som kunde uppstå när gamla poster rensades. Låsningen under kontrollen av deduplicerade block har stärkts, och felaktig märkning av referensräkningen i DDT-loggen har korrigerats.

    För system som använder deduplicering är detta några av uppdateringens viktigaste förbättringar.

    Stabilare cache och säkrare filhantering

    L2ARC är OpenZFS sekundära läscache och används ofta för att komplettera arbetsminnet med en snabb SSD. Version 2.4.4 rättar ett fel i återuppbyggnaden av denna cache. Under den första genomgången begränsas återuppbyggnaden nu av den punkt till vilken nya cachedata faktiskt har skrivits.

    Ett fel som påverkade läsning av datablock som frigjorts efter kloning har också korrigerats. Dessutom begränsas antalet verifieringshändelser från Direct I/O, så att systemet inte överbelastas av en mycket stor mängd likartade meddelanden.

    På Linux rättas en möjlig oändlig loop i zfs_write() när systemet försökte arbeta med en minnesbuffert som inte kunde göras tillgänglig. Läsning genom mmap() utanför slutet av en fil har korrigerats, och tidsstämplarna för ändring uppdateras nu korrekt när fallocate() används för att göra en fil större.

    Pooler ska inte längre exporteras medan de används

    Kommandot zpool export används när en lagringspool ska kopplas bort från ett system, exempelvis för att flyttas till en annan server.

    OpenZFS 2.4.4 kontrollerar nu bättre om poolens ZFS-volymer fortfarande används. Om en zvol-enhet är upptagen av ett program eller en virtuell maskin avbryts exporten med felkoden EBUSY. Det är säkrare än att försöka fortsätta trots att poolen inte kan kopplas bort på ett korrekt sätt.

    En kapplöpningssituation mellan borttagningen av en lagringsenhet och exporten av poolen har också rättats.

    Säkrare överföring och krypterade säkerhetskopior

    OpenZFS innehåller funktionerna zfs send och zfs receive, som används för att överföra ögonblicksbilder och säkerhetskopior mellan lagringssystem.

    Den nya versionen rättar bland annat mottagning av delade stora block med ett kort avslutande datablock. Problem med zfs receive -x, återupptagna överföringar och en möjlig nullpekarkrasch i mottagningskoden har också åtgärdats.

    För delegerad administration tillkommer behörigheten send:encrypted. Den gör det möjligt att mer exakt bestämma vilka användare som får skicka krypterade dataset. En administratör kan därmed tillåta vissa former av ZFS-hantering utan att automatiskt ge användaren rätt att överföra krypterade data.

    En underhållsuppdatering med stor betydelse

    OpenZFS 2.4.4 innehåller även säkrare hantering av strängar och minne i biblioteket libzfs, bättre kontroll av enhetsbehörigheter och förbättrad automatisk expansion av pooler när partitionerade diskar får större kapacitet. Därtill kommer ett stort antal ändringar i byggsystem, tester, kontinuerlig integration och FreeBSD-stödet.

    För vanliga användare är de flesta förändringarna osynliga. Det är samtidigt ett gott tecken. Ett lagringssystem ska helst arbeta i bakgrunden, upptäcka problem innan de blir allvarliga och framför allt inte förlora några data.

    OpenZFS 2.4.4 är därför ingen revolutionerande version. Den är snarare ett omfattande servicearbete på en redan avancerad maskin – med nya verktyg för nödsituationer, stöd för kommande Linuxsystem och flera förstärkningar på de platser där små fel annars skulle kunna få stora konsekvenser.

    https://openzfs.org/wiki/Main_Page

  • Linux 7.2 är här – smartare resursfördelning, bättre lagring och stöd för ny hårdvara

    Linux 7.2 har släppts. Den nya kärnan innehåller förbättringar för allt från processorer och grafikkort till filsystem, nätverk och säkerhet. För vanliga användare handlar uppdateringen främst om bättre prestanda, stabilare hårdvarustöd och en teknisk grund för kommande Linuxdistributioner.

    Linuxkärnan är den del av operativsystemet som arbetar närmast datorns hårdvara. Den bestämmer bland annat hur processorns tid fördelas, hur minnet används och hur data skickas mellan program, hårddiskar och nätverk.

    En ny kärna förändrar därför sällan skrivbordets utseende. Det kommer inga nya ikoner eller bakgrundsbilder. Förbättringarna sker i stället under motorhuven – ungefär som när en bil får effektivare motorstyrning utan att karossen förändras.

    Den 16 augusti 2026 meddelade Linus Torvalds att Linux 7.2 var färdig. Trots ovanligt många sena rättningar kunde versionen släppas enligt den ursprungliga tidsplanen.

    Processorn får en bättre trafikledare

    En av de viktigaste nyheterna är cachemedveten lastbalansering.

    Moderna processorer innehåller många kärnor som ofta delar olika nivåer av cacheminne. Cacheminnet fungerar som en mycket snabb mellanlagring där processorn förvarar information som den snart kan behöva igen.

    Om en arbetsuppgift flyttas mellan olämpliga processorkärnor kan den behöva hämta samma information på nytt. Det tar längre tid och ökar trafiken till datorns arbetsminne.

    Linux 7.2 kan ta större hänsyn till hur processorns cacheminnen är organiserade när arbetsuppgifter fördelas. Målet är att behålla data nära den processorkärna som använder den och samtidigt undvika att flera tunga processer konkurrerar om samma resurser.

    Det betyder inte att alla datorer plötsligt blir dramatiskt snabbare. På servrar, arbetsstationer och datorer med många processorkärnor kan förbättringen däremot ge jämnare prestanda och ett effektivare utnyttjande av hårdvaran.

    Kärnans subsystem för växlingsminne har också förbättrats. Växlingsminne används när delar av arbetsminnets innehåll tillfälligt behöver flyttas till en lagringsenhet. Effektivare hantering kan göra stor skillnad när datorn har många program igång samtidigt eller börjar få ont om ledigt minne.

    Btrfs hanterar minnet i större stycken

    Filsystemet Btrfs använder nu stora så kallade folios som standard.

    Ett folio kan förenklat beskrivas som en grupp minnessidor som kärnan behandlar som en större enhet. Genom att arbeta med större sammanhängande block behöver systemet utföra färre små operationer. Det kan minska administrationen och förbättra prestandan vid vissa typer av filhantering.

    Även kärntråden khugepaged, som arbetar med transparenta stora minnessidor, får stöd för flera sidstorlekar. Systemet blir därmed mer flexibelt när mindre minnessidor ska slås samman till större block.

    Linux 7.2 innehåller dessutom förbättringar för en lång rad filsystem:

    • NTFS-drivrutinen som introducerades i Linux 7.1 har vidareutvecklats.
    • SMB får stöd för komprimerade filer.
    • EROFS får en backend för fscache.
    • Ceph-klienter kan återställas manuellt.
    • XFS-stödet för zonindelade lagringsenheter betraktas inte längre som experimentellt.
    • NFS kan använda en standardblockstorlek på 4 MB på system med minst 16 GB arbetsminne.

    För användaren kan detta innebära snabbare filöverföringar, bättre stöd för nätverkslagring och effektivare användning av moderna SSD-enheter och lagringsservrar.

    HDMI 2.1 tar ett steg framåt för AMD

    Grafikdrivrutinen AMDGPU får inledande stöd för HDMI 2.1 FRL, där FRL står för Fixed Rate Link. Tekniken ger betydligt högre överföringskapacitet än den äldre TMDS-metoden och behövs för vissa kombinationer av hög upplösning, hög uppdateringsfrekvens och stort färgdjup.

    Att stödet beskrivs som inledande är viktigt. Det innebär inte att samtliga HDMI 2.1-funktioner automatiskt fungerar med alla AMD-kort och bildskärmar. Men det är ett betydelsefullt steg mot bättre stöd för moderna skärmar och TV-apparater.

    Intel får samtidigt fortsatt utveckling av Xe-drivrutinen, bland annat inledande stöd för CRI-plattformen och nya modellnummer för processorfamiljen Panther Lake R.

    En planerad förändring av DRM-systemets GPU-schemaläggning fick däremot dras tillbaka precis före lanseringen. Den nya ”rättvisare” schemaläggaren orsakade prestandaproblem, och Linux 7.2 återgick därför till den tidigare FIFO-modellen. Förändringen finns alltså inte aktiverad i den slutliga versionen, trots att den nämndes bland nyheterna under utvecklingsperioden. Återställningen gjordes under kärnans sista testvecka.

    Det är också ett bra exempel på hur Linux utvecklas: en funktion kan vara tekniskt intressant men ändå plockas bort om tester visar att den inte är redo.

    Snabbare och mer flexibla nätverk

    Linux 7.2 innehåller flera nätverksförbättringar.

    MPTCP, eller Multipath TCP, kan nu signalera IPv6-adresser. Tekniken gör det möjligt för en anslutning att använda flera nätverksvägar. En mobil enhet skulle exempelvis kunna utnyttja både Wi-Fi och mobilnät inom samma anslutning.

    PPPoE får stöd för GRO och GSO. Dessa tekniker låter systemet behandla flera nätverkspaket tillsammans och kan därmed minska processorbelastningen. Det är särskilt relevant för routrar och bredbandsanslutningar där PPPoE fortfarande används.

    Kärnan får även stöd för TCP Authentication Option, förbättringar för nätverk över Thunderbolt och det Intel-utvecklade protokollet USB4STREAM.

    Säkerhet genom mindre och tydligare gränser

    Landlock, som låter program begränsa sina egna rättigheter, kan i Linux 7.2 även kontrollera användningen av UDP-socklar. Ett program kan därmed låsas in i en mer begränsad miljö och förhindras från att använda nätverket på oväntade sätt.

    IMA, Integrity Measurement Architecture, får möjlighet att mellanlagra mätdata utanför kärnan. IMA används för att kontrollera och dokumentera vilka program och filer som har laddats och är särskilt viktigt i säkerhetskritiska miljöer.

    Minneshanteraren får dessutom compilerassisterad, typbaserad uppdelning av kärnans slab-cache. Syftet är att separera olika typer av objekt tydligare. Det kan försvåra vissa angrepp där ett minnesfel annars skulle kunna utnyttjas för att påverka ett helt annat objekt i kärnan.

    Virtualiseringssystemet KVM får samtidigt stöd för fler säkerhetsfunktioner från både AMD och Intel, däribland Intel TDX. Tekniken är avsedd att skydda virtuella maskiner även från delar av den fysiska värdmiljön.

    Rust når IBM:s stordatorer

    Linuxprojektets försiktiga införande av programmeringsspråket Rust fortsätter. Linux 7.2 får Rust-stöd för IBM:s S/390-arkitektur, som används i moderna IBM-stordatorer.

    Rust-delen får också biblioteket zerocopy, som hjälper utvecklare att tolka och omvandla minnesdata utan onödiga kopieringar. Det kan ge både effektivare kod och bättre skydd mot vissa typer av minnesfel.

    Det betyder inte att Linuxkärnan håller på att skrivas om i Rust. Huvuddelen är fortfarande skriven i C. Rust används stegvis där dess hårdare minnessäkerhet kan vara en fördel, exempelvis i nya drivrutiner.

    Fler enheter fungerar direkt

    Som vanligt innehåller kärnan ett stort antal nya och uppdaterade drivrutiner. Linux 7.2 får bland annat stöd för Intel Lizard Peak 2, nätverksadaptern TP-Link TL-UB250 och den trådlösa handkontrollen HORI HORIPAD för Nintendo Switch.

    RAID0 och NVMe multipath får stöd för PCI P2PDMA, vilket gör det möjligt för PCI Express-enheter att överföra data direkt mellan varandra utan att all trafik behöver ta omvägen genom processorns vanliga minneshantering.

    Varje enskild drivrutin kan verka som en liten nyhet. Tillsammans är de en viktig förklaring till att Linux kan användas på allt från små enkortsdatorer till spelmaskiner, servrar och stordatorer.

    AI bidrar till en ny utvecklingstakt

    Utvecklingsperioden inför Linux 7.2 var ovanligt intensiv. Linus Torvalds har beskrivit den stora mängden rättningar som en del av en ”ny normal”. En bidragande orsak är att AI-baserade analysverktyg hittar fler möjliga fel och genererar fler felrapporter.

    Det ska inte förväxlas med att Linuxkärnan automatiskt skrivs av AI. Människor måste fortfarande granska rapporterna, bedöma om ett problem är verkligt, skriva rättningen och ta ansvar för att den fungerar.

    Fler upptäckta fel är i grunden positivt. Samtidigt ökar arbetsbelastningen för de utvecklare som måste sortera riktiga problem från dubbletter, falska varningar och mindre viktiga observationer.

    De sena återställningarna av grafikschemaläggningen visar samtidigt att projektet fortfarande prioriterar stabilitet framför prestige. Kod som inte är färdig får vänta på en senare version.

    Bör du installera Linux 7.2 direkt?

    Den som använder en vanlig Linuxdistribution bör normalt vänta tills Linux 7.2 erbjuds genom distributionens ordinarie paketförråd. Då har kärnan testats tillsammans med distributionens övriga komponenter och kan installeras med den vanliga uppdateringsfunktionen.

    Att själv hämta källkoden från kernel.org och kompilera kärnan är främst lämpligt för utvecklare, testare och avancerade användare som behöver stöd för mycket ny hårdvara.

    Linux 7.2 är ingen långtidsunderhållen LTS-version. Den kommer däremot att bli en viktig grund för kommande distributioner och väntas bland annat användas i Ubuntu 26.10.

    Utvecklingen stannar heller inte. Direkt efter lanseringen öppnas sammanslagningsfönstret för Linux 7.3. Den första testversionen väntas i slutet av augusti och den färdiga kärnan under hösten 2026.

    Linux 7.2 visar därmed vad en modern kärnuppdatering oftast handlar om: inte en enda revolutionerande funktion, utan hundratals förbättringar som tillsammans gör systemet snabbare, säkrare och bättre rustat för nästa generation av datorer.

    ● ● ●   linux-kernel-information
    $ uname -r
    7.2

    Teknisk fakta: Linux kernel 7.2

    Version:
    Linux 7.2
    Lanserad:
    16 augusti 2026
    Typ:
    Operativsystemskärna
    Utvecklare:
    Linus Torvalds och Linuxgemenskapen
    Licens:
    GNU GPL version 2
    Programspråk:
    C, Rust och assembler
    Arkitekturer:
    x86-64, ARM64, RISC-V, S/390 med flera
    Status:
    Stabil huvudversion, inte LTS
    Processor:
    Cachemedveten lastbalansering
    Grafik:
    Inledande HDMI 2.1 FRL-stöd för AMDGPU
    Filsystem:
    Förbättringar för Btrfs, NTFS, XFS, SMB, NFS, EROFS och Ceph
    Nätverk:
    MPTCP med IPv6, PPPoE GRO/GSO och TCP Authentication Option
    Säkerhet:
    Utökat Landlock-, IMA- och minnesskydd
    Installation:
    Rekommenderas via distributionens paketförråd

  • Linux startar på Atari Jaguar – spelkonsolen med bara 2 MB minne

    Atari Jaguar blev aldrig den försäljningssuccé som Atari hoppades på. Mer än 30 år senare har den omdiskuterade spelkonsolen ändå lyckats med något oväntat: att starta Linux direkt från en spelkassett.

    Linux har genom åren körts på allt från kraftfulla superdatorer och mobiltelefoner till routrar, mikrovågsugnar och gamla spelkonsoler. Nu har ytterligare en osannolik maskin lagts till på listan.

    Utvecklaren bakom namnet Cakehonolulu har lyckats starta Linux på Atari Jaguar, en spelkonsol som lanserades i Nordamerika i november 1993. Systemet kör en tidig version av Linuxkärnan 7.2 tillsammans med en mycket liten kommandotolk baserad på BusyBox.

    Resultatet är inte någon modern Linuxdator med skrivbord, webbläsare och nätverksanslutning. Det som visas är en enkel textbaserad kommandotolk. Men med tanke på konsolens extrema begränsningar är det ändå en imponerande teknisk bedrift.

    Atari satsade på ”64 bitar”

    När Atari Jaguar presenterades marknadsfördes den som världens första 64-bitars spelkonsol. Påståendet blev omdiskuterat eftersom maskinen egentligen bestod av flera olika processorer och kretsar med olika bitbredder.

    I centrum finns en Motorola 68000-processor, samma processorfamilj som användes i bland annat de första Macintosh-datorerna,Atari ST, Commodore Amiga, Sega Mega Drive och Neo Geo.

    Jaguar innehåller också två specialkretsar som Atari döpte till Tom och Jerry.

    Tom ansvarar främst för grafik, objektbehandling och bildöverföring, medan Jerry bland annat innehåller en digital signalprocessor, timers och funktioner för ljud och seriell kommunikation.

    Trots den påstådda 64-bitarsprestandan blev Atari Jaguar ett kommersiellt misslyckande. Konsolen fick svårt att konkurrera med bland annat Sega Saturn och den första Sony PlayStation. Inte heller tillbehöret Jaguar CD lyckades vända utvecklingen.

    En processor utan minneshantering

    Det första stora hindret för att starta Linux är Jaguars Motorola 68000-processor.

    Processorn saknar en så kallad Memory Management Unit, vanligtvis förkortad MMU. En sådan krets används av moderna operativsystem för att skapa virtuellt minne och hålla olika programs minnesområden åtskilda.

    Det är därför vanligt att säga att Linux kräver en MMU. Det är dock inte helt korrekt.

    Linux innehåller fortfarande stöd för system utan minneshanteringsenhet genom tekniken som ursprungligen utvecklades inom projektet uClinux. För Motorola 68000 kan Linux därför byggas i ett särskilt NOMMU-läge med en enklare och platt minnesmodell.

    Det innebär att programmen arbetar direkt mot datorns fysiska minne utan det skydd och den flexibilitet som virtuellt minne normalt ger.

    Det fungerar, men gör systemet betydligt känsligare för minnesfel och ställer särskilda krav på både program och kompilator.

    Bara 2 MB arbetsminne

    Nästa problem är minnet.

    Atari Jaguar har endast 2 MB RAM. Det är mindre arbetsminne än vad en enda vanlig bild från en modern mobilkamera kan kräva.

    Att kopiera både Linuxkärnan och ett komplett filsystem till arbetsminnet skulle därför snabbt fylla hela minnet.

    Lösningen blev att använda XIP, en förkortning av execute in place. Det betyder att delar av programkoden körs direkt från ROM-minnet i spelkassetten i stället för att först kopieras till RAM.

    Linuxkärnan delades därför upp i två delar.

    De skrivskyddade delarna, bland annat programkod och konstanta data, ligger kvar i spelkassettens ROM-minne. De delar som måste kunna ändras under körningen placeras i konsolens RAM.

    Det handlar bland annat om följande programsektioner:

    • .text innehåller körbar programkod.
    • .rodata innehåller skrivskyddade data.
    • .data innehåller föränderliga data med startvärden.
    • .bss innehåller föränderliga data som nollställs vid start.

    Genom att tala om för Linux var ROM och RAM finns kan kärnan själv hantera de nödvändiga flyttningarna mellan minnesområdena.

    Ljudkretsen blev Linux systemklocka

    Ett operativsystem behöver en regelbunden tidskälla.

    En timer skickar avbrott till processorn med jämna mellanrum och gör det möjligt för Linux att planera när olika processer ska få använda processorn. Utan en fungerande timer kan kärnans schemaläggare inte arbeta korrekt.

    Atari Jaguar saknar den typ av standardtimer som Linux normalt förväntar sig på en dator.

    Utvecklaren använde därför en av de timers som finns i Jerry-kretsen. Dessa var främst avsedda för ljud och signalbehandling men kan även skapa avbrott för Motorola-processorn.

    En krets som ursprungligen hjälpte spelutvecklare att skapa ljud används därmed som systemklocka för Linux.

    Först behövdes någon form av bildskärm

    När Linux anpassas till ny hårdvara måste utvecklaren kunna se kärnans meddelanden. Annars går det inte att veta om systemet har startat, hängt sig eller kraschat.

    I en vanlig dator skickas de första meddelandena ofta genom en seriell port.

    Jerry-kretsen har anslutningar för seriell sändning och mottagning, kallade TXD och RXD. Utvecklaren skrev därför en liten konsoldrivrutin som skickar ut tecken genom dessa anslutningar.

    På så sätt kunde Linux tidiga startmeddelanden läsas från en annan dator.

    Senare skrevs även en enkel konsoldrivrutin för Tom-kretsen. Den gör det möjligt att visa text på en bildskärm när Linux körs på en riktig Atari Jaguar och inte bara i en emulator.

    Kompilatorn skapade förbjudna minnesåtkomster

    När de första försöken gjordes kom inga startmeddelanden alls.

    Problemet visade sig ligga i den korskompilator för Motorola 68000 som följde med Ubuntu. Kompilatorn skapade instruktioner som försökte läsa data från felaktigt justerade minnesadresser.

    Nyare processorer kan ofta hantera sådana åtkomster automatiskt, men den ursprungliga Motorola 68000 kan inte göra det. Resultatet blev att processorn kraschade innan Linux hann skriva något på konsolen.

    Lösningen var att bygga en egen m68k-elf-kompilator särskilt anpassad för den ursprungliga 68000-processorn.

    Ytterligare ett problem var att processorns avbrottsvektorer normalt förväntas ligga vid minnesadress noll. Jaguars kassett-ROM börjar däremot vid adressen 0x80000.

    De nödvändiga vektorerna måste därför kopieras till början av RAM-minnet innan Linux kan hantera avbrott och fel korrekt.

    Efter dessa ändringar började Linux slutligen skriva ut sina startmeddelanden:

    Linux version 7.2.0-rc1+
    uClinux with CPU MC68000
    Flat model support
    

    BusyBox fick bli hela användarmiljön

    Att starta Linuxkärnan är bara halva arbetet. Kärnan måste även kunna starta ett användarprogram, vanligtvis processen init.

    På en vanlig Linuxdistribution startar init-processen flera systemtjänster och förbereder resten av användarmiljön. På Atari Jaguar finns inte minne för något sådant.

    Systemet byggdes därför med Buildroot och BusyBox.

    BusyBox samlar små versioner av många vanliga Unix-kommandon i ett enda program. Samma binärfil kan fungera som exempelvis sh, ls, cat eller echo, beroende på vilket namn den startas med.

    Vanligtvis skapas länkar för alla dessa kommandon. På Jaguar tog även den processen för mycket minne.

    Startskriptet förenklades därför till att direkt köra:

    #!/bin/busybox sh
    
    /bin/busybox sh
    

    Resultatet är en minimal kommandotolk utan något traditionellt Linuxsystem runt omkring.

    Det räcker ändå för att visa att både Linuxkärnan och ett användarprogram kan köras på maskinen.

    Inga vanliga ELF-program

    De flesta moderna Linuxprogram distribueras som ELF-filer. I system utan MMU används i stället ofta det enklare binärformatet FLAT.

    BusyBox byggdes därför som en FLAT-binär med hjälp av Buildroot och verktyget elf2flt.

    Även C-biblioteket behövde anpassas. Systemet använder det resurssnåla biblioteket uClibc, men dess normala minneshanterare behövde bytas mot alternativet malloc-simple.

    Mer avancerade minneshanterare sparar extra information för att kunna göra framtida minnesallokeringar snabbare. På en maskin med bara 2 MB RAM kan själva bokföringen använda en märkbar del av minnet.

    Den enklare minneshanteraren är mindre effektiv men kräver betydligt mindre utrymme.

    Ingen vanlig bootloader

    Datorer använder normalt en bootloader, exempelvis U-Boot eller GRUB, för att förbereda hårdvaran och läsa in operativsystemet.

    På Jaguar skulle en sådan bootloader ta värdefullt utrymme i både ROM och RAM.

    Linuxbilden placeras därför direkt på spelkassetten. När konsolen startar hoppar programmet i princip direkt till den adress där Linuxkärnan finns.

    För riktig hårdvara måste kärnbilden även innehålla Jaguars kassett-header och placeras på rätt fasta adresser i ROM-minnet.

    Den färdiga spelkassetten innehåller därmed Linuxkärnan, det minimala filsystemet och BusyBox.

    Vad kan man använda det till?

    I praktiken inte särskilt mycket.

    Användaren får en liten kommandotolk på en spelkonsol med 2 MB RAM, utan modernt nätverk, grafiskt skrivbord eller vanliga program.

    Ingen kommer sannolikt att ersätta sin vanliga dator med en Atari Jaguar som kör Linux.

    Projektet visar däremot hur anpassningsbar Linuxkärnan fortfarande är. Genom att återanvända ljudtimers, köra kod direkt från en spelkassett och bygga en extremt liten användarmiljö går det att starta Linux på hårdvara som aldrig konstruerades för något operativsystem av detta slag.

    Det är kanske inte praktiskt.

    Men inom retrodatorvärlden är det ofta just det som är poängen: att undersöka hur långt gammal hårdvara kan pressas och lära sig hur datorns mest grundläggande delar faktiskt fungerar.

    Den modifierade Linuxkällkoden har publicerats öppet i projektets GitHub-arkiv.

    https://cakehonolulu.github.io/linux-for-jaguar

    > TEKNISKA DATA: ATARI JAGUAR MED LINUX

    Lanseringsår: 1993

    Huvudprocessor: Motorola 68000

    Processorarkitektur: m68k

    Arbetsminne: 2 MB RAM

    Kassett-ROM: Upp till 6 MB

    ROM-adress: 0x80000

    Specialkretsar: Tom och Jerry

    Linuxkärna: Linux 7.2.0-rc1

    Minnesmodell: NOMMU / uClinux

    Körningsmetod: XIP, Execute In Place

    Användarmiljö: BusyBox och Buildroot

    Binärformat: FLAT, bFLT

    C-bibliotek: uClibc med malloc-simple

    Systemkonsol: Seriell utmatning via Jerry samt bildskärmskonsol via Tom

    Systemtimer: Timer i Jerry-kretsen

    Bootloader: Ingen traditionell bootloader

    Startmetod: Kärnan startas direkt från kassettens ROM

    Resultat: En minimal Linux-kommandotolk

  • Ubuntu 26.10 tar sina första steg – men det här är bara början

    Ubuntu 26.10 ”Stonking Stingray” har nu dykt upp i sin första tidiga testversion. Det är långt ifrån ett färdigt operativsystem, men för utvecklare, testare och Linuxintresserade ger den första snapshot-versionen en tydlig försmak av vad nästa Ubuntu-utgåva kan komma att bjuda på när den släpps hösten 2026.

    En första titt på nästa Ubuntu

    Ubuntu 26.10, med det färgstarka kodnamnet ”Stonking Stingray”, har nu tagit sina första offentliga steg. Canonical har släppt de första så kallade snapshot-avbilderna, alltså tidiga testversioner av operativsystemet som längre fram ska bli nästa stora Ubuntu-version efter Ubuntu 26.04 LTS.

    Inte ett färdigt system ännu

    För den vanliga användaren kan det låta som att Ubuntu 26.10 redan är färdigt, men så är det inte. Det här är snarare en tidig byggarbetsplats än ett färdigt hus. Grunden är lagd, men väggarna ska justeras, elen ska dras och inredningen är långt ifrån klar.

    Vad är en snapshot-version?

    En snapshot-version är till för utvecklare, testare och nyfikna entusiaster som vill se hur nästa version av Ubuntu växer fram. Den används för att hitta fel, testa nya programversioner och upptäcka problem innan den färdiga versionen når vanliga användare.

    Bygger på Ubuntu 26.04 LTS

    Ubuntu 26.10 bygger i detta tidiga skede till stor del på Ubuntu 26.04 LTS, som släpptes den 23 april 2026. Det är vanligt i början av en ny utvecklingscykel. Man tar den senaste stabila versionen som grund och börjar sedan steg för steg byta ut delar mot nyare komponenter.

    Linuxkärnan är systemets motor

    I den första snapshot-versionen används Linuxkärnan 7.0 och skrivbordsmiljön GNOME 50. Linuxkärnan kan beskrivas som operativsystemets motor. Det är den som sköter kontakten med datorns hårdvara, till exempel processor, minne, lagring, nätverk och grafikkort. GNOME är i sin tur den grafiska skrivbordsmiljön, alltså det användaren möter i form av fönster, menyer, inställningar och appar.

    Nyare teknik väntar under utvecklingen

    Under de kommande månaderna väntas Ubuntu 26.10 få ännu nyare teknik. Bland annat planeras GNOME 51, Linuxkärnan 7.2, grafikstacken Mesa 26.2 och kompilatorn GCC 16.1. För den som inte följer Linuxvärlden dagligen kan dessa namn låta tekniska, men de påverkar sådant som prestanda, hårdvarustöd, grafik, spel, energiförbrukning och möjligheten att köra modern programvara.

    Vägen fram till färdig version

    Den färdiga versionen av Ubuntu 26.10 är planerad till 15 oktober 2026. Innan dess kommer en betaversion den 24 september, vilket brukar vara den första versionen som är mer sammanhängande för bredare testning. Canonical planerar också två testveckor, den 2 juli och den 27 augusti, där användare kan hjälpa till att prova systemet och rapportera buggar.

    Bör bara testas på rätt plats

    Det är dock viktigt att förstå att den här första snapshot-versionen inte är avsedd för vardagsbruk. Den kan krascha, sakna funktioner eller innehålla fel som gör datorn svår att använda. Därför bör den bara installeras på en testdator eller i en virtuell maskin. Den som behöver en stabil dator för arbete, studier eller familjens vardagsanvändning bör hålla sig till Ubuntu 26.04 LTS.

    Alla ISO-filer finns inte ännu

    En annan detalj är att alla ISO-avbilder ännu inte finns tillgängliga. Bland annat saknas den vanliga 64-bitars Ubuntu Desktop-versionen för amd64 i den första omgången. Den väntas i stället komma med den andra snapshot-versionen, som är planerad till slutet av juni.

    En korttidsversion för den nyfikne

    Ubuntu 26.10 blir en så kallad interim-version. Det betyder att den bara får stöd i nio månader, fram till juni 2027. Den typen av Ubuntu-version passar främst användare som vill ha nyare programvara och funktioner. För den som prioriterar långsiktig stabilitet är LTS-versionerna, som Ubuntu 26.04 LTS, oftast ett bättre val.

    Öppen utveckling i praktiken

    Samtidigt är snapshot-versionerna viktiga. De visar hur öppen utveckling fungerar i praktiken. I stället för att allt sker bakom stängda dörrar kan användare och utvecklare följa processen, testa systemet och bidra med felrapporter. På så sätt blir den färdiga versionen bättre.

    En försmak av framtidens Linuxskrivbord

    Ubuntu 26.10 är alltså inte redo att ersätta dagens stabila system. Men den första snapshot-versionen markerar startskottet för nästa kapitel i Ubuntus utveckling. För den teknikintresserade är det en möjlighet att kika in i framtidens Linuxskrivbord redan nu.

    https://cdimage.ubuntu.com/ubuntu/releases/26.10/snapshot-1

    Teknisk faktaruta: Ubuntu 26.10 ”Stonking Stingray”

    Version: Ubuntu 26.10

    Kodnamn: Stonking Stingray

    Typ av version: Interim-version, alltså en korttidsversion mellan två LTS-utgåvor.

    Första snapshot: Tidig testversion för utvecklare, testare och nyfikna användare.

    Bygger inledningsvis på: Ubuntu 26.04 LTS ”Resolute Raccoon”.

    Linuxkärna i första snapshot: Linux 7.0

    Skrivbordsmiljö i första snapshot: GNOME 50

    Planerade nyare komponenter: GNOME 51, Linux 7.2, Mesa 26.2 och GCC 16.1.

    Planerad betaversion: 24 september 2026

    Planerat slutligt släpp: 15 oktober 2026

    Stödperiod: Cirka nio månader, fram till juni 2027.

    Rekommenderad användning: Testdator eller virtuell maskin. Bör inte användas på en viktig vardagsdator.

    Passar bäst för: Utvecklare, Linuxentusiaster och användare som vill testa kommande teknik innan den når stabila Ubuntu-versioner.

  • Ubuntu 26.10 “Stonking Stingray” officiellt annonserad – släpps den 15 oktober 2026

    Canonical har bekräftat att Ubuntu 26.10 får kodnamnet “Stonking Stingray” och planeras att släppas den 15 oktober 2026. Versionen väntas bjuda på flera viktiga förändringar, där ökad säkerhet i GRUB, GNOME 51 som standardskrivbord och Linux-kärnan 7.2 pekas ut som några av de största nyheterna.

    Canonical har nu officiellt bekräftat att nästa interimsversion av Ubuntu blir Ubuntu 26.10, med kodnamnet “Stonking Stingray”, och att den planerade lanseringen sker den 15 oktober 2026. Informationen har lagts till i företagets offentliga roadmap, vilket ger en första tydlig bild av vad användare kan vänta sig av höstens Ubuntu-utgåva.

    Ubuntu 26.10 ser ut att bli en release med fokus på både säkerhet och modernisering, där flera förändringar väntas påverka systemets uppstartsprocess, skrivbordsmiljö och kärna.

    Mindre GRUB-funktionalitet för ökad säkerhet

    En av de mest uppmärksammade förändringarna gäller de signerade GRUB-byggnationerna för Secure Boot. Enligt de uppgifter som nu cirkulerar väntas Canonical ta bort stöd för flera funktioner i syfte att minska GRUB:s attackyta.

    Det innebär sannolikt att stöd för följande som /boot-filsystem försvinner i signerade GRUB-byggnader:

    btrfs
    hfsplus
    xfs
    zfs

    Dessutom väntas stöd för JPEG- och PNG-bilder samt modulen part_apple tas bort. Samtidigt kommer vissa viktiga format att finnas kvar, bland annat:

    ext4
    FAT
    ISO9660
    squashfs för snaps

    Förändringen pekar tydligt mot en mer avskalad och säker bootkedja, där endast nödvändiga komponenter behålls.

    GNOME 51 väntas bli standard

    På skrivbordssidan är det mycket som talar för att GNOME 51 blir standardmiljö i Ubuntu 26.10. GNOME 51 är planerad att släppas den 16 september 2026, alltså ungefär en månad före Ubuntus egen lansering.

    Det ligger väl i linje med Canonicals vanliga utvecklingsmönster, där höstversionerna ofta inkluderar den senaste GNOME-utgåvan om tidplanen passar. Om så blir fallet kan användarna se fram emot ett uppdaterat skrivbord med förbättringar inom både användarupplevelse och prestanda.

    Linux-kärna 7.2 ser ut att följa med

    Även på kärnsidan ser Ubuntu 26.10 ut att bli en modern release. Mycket pekar på att distributionen kommer att levereras med Linux kernel 7.2.

    Bakgrunden är att Ubuntus Feature Freeze är satt till den 20 augusti 2026, vilket sammanfaller väl med Linux-kärnans utvecklingsschema. Canonical brukar normalt välja den senaste tillgängliga upstream-kärnan vid frysningen, vilket betyder att Ubuntu 26.10 eventuellt kan komma att använda en sen release candidate av Linux 7.2 snarare än den slutliga stabila versionen.

    Fokus på framtiden

    Med kodnamnet Stonking Stingray, en uppdaterad GNOME-version och en förväntad ny kärna ser Ubuntu 26.10 ut att bli en release som kombinerar nya funktioner med ett tydligt säkerhetsfokus. Särskilt förändringarna i GRUB visar att Canonical prioriterar hårdare kontroll över vilka komponenter som inkluderas i känsliga delar av systemet.

    Det återstår ännu några månader innan lanseringen, men redan nu framstår Ubuntu 26.10 som en viktig mellanversion för användare som vill ha det senaste från Linuxvärlden.

    Teknisk fakta: Ubuntu 26.10

    Version: Ubuntu 26.10

    Kodnamn: Stonking Stingray

    Lanseringsdatum: 15 oktober 2026

    Skrivbordsmiljö: GNOME 51 (förväntad)

    Kärna: Linux 7.2 (trolig)

    Feature Freeze: 20 augusti 2026

    GRUB-förändringar: Minskad funktionalitet i signerade Secure Boot-byggnader

    Filsystem som kan tas bort i GRUB: btrfs, hfsplus, xfs, zfs

    Stöd som blir kvar: ext4, FAT, ISO9660, squashfs

Etikett: Linux 7.2

  • PorteuX 2.8 pressar in Linux 7.2 och åtta skrivbordsmiljöer i ett litet, portabelt system

    Den Slackware-baserade Linuxdistributionen PorteuX har släppts i version 2.8. Trots sin ringa storlek erbjuder systemet allt från KDE Plasma och GNOME till COSMIC och Xfce. Under ytan finns flera tekniska förbättringar för bland annat spel, NTFS-diskar, VirtualBox och strömförbrukning. PorteuX är en Linuxdistribution för den som vill ha ett snabbt och portabelt operativsystem som inte…

  • OpenZFS 2.4.4 stärker datasäkerheten och får stöd för Linux 7.2

    OpenZFS 2.4.4 har släppts med stöd för Linuxkärnan 7.2, ett nytt verktyg för att rädda låsta lagringspooler och flera korrigeringar som minskar risken för datafel. Uppdateringen riktar sig främst till administratörer av servrar och större lagringssystem, men förbättringarna berör alla som använder ZFS för att skydda viktiga filer. OpenZFS är mer än ett traditionellt filsystem.…

  • Linux 7.2 är här – smartare resursfördelning, bättre lagring och stöd för ny hårdvara

    Linux 7.2 har släppts. Den nya kärnan innehåller förbättringar för allt från processorer och grafikkort till filsystem, nätverk och säkerhet. För vanliga användare handlar uppdateringen främst om bättre prestanda, stabilare hårdvarustöd och en teknisk grund för kommande Linuxdistributioner. Linuxkärnan är den del av operativsystemet som arbetar närmast datorns hårdvara. Den bestämmer bland annat hur processorns…

  • Linux startar på Atari Jaguar – spelkonsolen med bara 2 MB minne

    Atari Jaguar blev aldrig den försäljningssuccé som Atari hoppades på. Mer än 30 år senare har den omdiskuterade spelkonsolen ändå lyckats med något oväntat: att starta Linux direkt från en spelkassett. Linux har genom åren körts på allt från kraftfulla superdatorer och mobiltelefoner till routrar, mikrovågsugnar och gamla spelkonsoler. Nu har ytterligare en osannolik maskin…

  • Ubuntu 26.10 tar sina första steg – men det här är bara början

    Ubuntu 26.10 ”Stonking Stingray” har nu dykt upp i sin första tidiga testversion. Det är långt ifrån ett färdigt operativsystem, men för utvecklare, testare och Linuxintresserade ger den första snapshot-versionen en tydlig försmak av vad nästa Ubuntu-utgåva kan komma att bjuda på när den släpps hösten 2026. En första titt på nästa Ubuntu Ubuntu 26.10,…

  • Ubuntu 26.10 “Stonking Stingray” officiellt annonserad – släpps den 15 oktober 2026

    Canonical har bekräftat att Ubuntu 26.10 får kodnamnet “Stonking Stingray” och planeras att släppas den 15 oktober 2026. Versionen väntas bjuda på flera viktiga förändringar, där ökad säkerhet i GRUB, GNOME 51 som standardskrivbord och Linux-kärnan 7.2 pekas ut som några av de största nyheterna. Canonical har nu officiellt bekräftat att nästa interimsversion av Ubuntu…