• Debian 13.7 släppt – över 100 säkerhetsproblem rättas

    Debian 13 har fått sin sjunde större underhållsuppdatering. Debian 13.7 innehåller 107 säkerhetsuppdateringar och rättningar för ytterligare 106 paket. För den som redan använder Debian 13 behövs ingen ominstallation – en vanlig systemuppdatering räcker.

    Debian är känt för att förändras försiktigt. I stället för att hela tiden introducera stora nyheter lägger utvecklarna mycket arbete på att hålla den stabila versionen säker och välfungerande.

    Debian 13.7 är ett tydligt exempel på detta.

    Versionen är en så kallad point release, eller underhållsversion, av Debian 13 ”Trixie”. Det innebär att det fortfarande är samma Debian 13 som tidigare, men installationsmedierna och ett stort antal programpaket har uppdaterats med de rättningar som kommit sedan den föregående utgåvan.

    Totalt ingår 107 säkerhetsrelaterade uppdateringar och korrigeringar för 106 andra paket.

    Du behöver inte installera om Debian

    För den som redan kör Debian 13 är Debian 13.7 egentligen mindre dramatiskt än versionsnumret kan antyda.

    Har datorn uppdaterats regelbundet har många av säkerhetsrättningarna redan installerats.

    Det räcker normalt att köra:

    sudo apt update
    sudo apt upgrade
    

    Efter uppdateringen har systemet i praktiken fått samma programuppdateringar som ingår i Debian 13.7.

    Den nya versionen är därför framför allt viktig för den som ska installera Debian på en ny dator eller server, eftersom installationsfilerna nu redan innehåller de senaste korrigeringarna.

    Nyare kärna i installationsprogrammet

    Debians installationsprogram har byggts om inför version 13.7 och använder nu Linux-kärnans 6.12.107+deb13 ABI.

    Det betyder bland annat att installationsprogrammet har fått de senaste drivrutins-, stabilitets- och säkerhetsrättningarna som Debian inkluderat i sin Linux 6.12-kärna.

    Det kan vara särskilt betydelsefullt på nyare datorer där stöd för lagringsenheter, nätverkskort och annan hårdvara ibland förbättras genom kärnuppdateringar.

    Debians paket för Linux säkerhetsgranskning, audit, har dessutom fått stöd för 64-bitars RISC-V.

    RISC-V är en öppen processorarkitektur som på senare år fått allt större betydelse inom allt från små inbyggda system till servrar och utvecklingsdatorer.

    Cinnamon får tillbaka sina tillägg

    Användare av skrivbordsmiljön Cinnamon får också en konkret förbättring.

    Ett problem som kunde hindra Cinnamon från att hämta och uppdatera sina så kallade spices har åtgärdats.

    Spices är samlingsnamnet för bland annat:

    • applets
    • desklets
    • teman
    • tillägg

    Det handlar alltså om de små komponenter som gör det möjligt att anpassa Cinnamon-skrivbordet med extra funktioner och annat utseende.

    Viktiga rättningar i glibc

    En av de mer centrala komponenterna som uppdaterats är glibc, GNU C Library.

    glibc används av en mycket stor del av programmen i ett Linux-system och fungerar som ett slags brygga mellan programmen och själva operativsystemet.

    I Debian 13.7 rättas bland annat problem som kan orsaka buffer overflow och buffer underflow.

    En buffer overflow innebär förenklat att ett program försöker skriva mer information till ett minnesområde än vad som får plats där. Sådana fel kan leda till krascher och i värsta fall användas för att angripa ett system.

    glibc har dessutom fått kompatibilitet med headerfiler för kommande Linux 7.0, vilket gör det enklare för utvecklare och paketbyggare att förbereda programvara för framtida kärnversioner.

    Flera Debian-paket har därför byggts om mot den nya versionen av glibc.

    QEMU får många säkerhetsrättningar

    Virtualiseringsprogrammet QEMU får också en omfattande uppdatering.

    QEMU används bland annat för att köra virtuella datorer och är en viktig komponent i många server- och molnmiljöer.

    Den nya Debian-versionen innehåller en senare stabil QEMU-version tillsammans med rättningar för flera typer av säkerhetsproblem, bland annat:

    • buffer overflow
    • use-after-free
    • läsning och skrivning utanför tillåtna minnesområden
    • problem som kan påverka Secure Boot

    Den typen av sårbarheter är särskilt viktiga att rätta på servrar där virtuella maskiner används för att separera olika system och användare från varandra.

    Många bildproblem rättas i ImageMagick

    Även ImageMagick får ett stort antal säkerhetsrättningar.

    ImageMagick används för automatisk bearbetning och konvertering av bilder och finns bakom många webbplatser och serversystem.

    Problemen som åtgärdas omfattar bland annat minnesläckor, buffer overflow, use-after-free, överbelastningsattacker och möjligheten att kringgå vissa säkerhetspolicyer.

    Bildbibliotek är särskilt intressanta ur säkerhetssynpunkt eftersom en angripare ibland bara behöver få ett system att öppna en specialkonstruerad bildfil för att försöka utnyttja en sårbarhet.

    dnsmasq, libvirt och Incus uppdateras

    Flera vanliga server- och nätverkskomponenter får också säkerhetsrättningar.

    dnsmasq, som bland annat kan fungera som DNS- och DHCP-server, får korrigeringar för buffer overflow och läsning utanför tillåtna minnesområden.

    Virtualiseringsplattformen libvirt får bland annat rättningar för problem som skulle kunna leda till informationsläckage eller utökade behörigheter.

    Även container- och virtualiseringsplattformen Incus uppdateras. Där rättas bland annat problem med sökvägshantering och otillräckliga behörighetskontroller.

    Python och Perl får omfattande uppdateringar

    Två av de vanligaste programmeringsspråken i Linux-världen påverkas också.

    Perl får en större samling säkerhetsrättningar, medan Python 3.13 uppdateras för att rätta både säkerhetsproblem och vanliga programfel.

    Eftersom både Python och Perl används i mängder av administrativa verktyg, webbapplikationer och automatiseringssystem kan sådana uppdateringar påverka betydligt fler program än vad paketnamnen först antyder.

    Firefox, Chromium, Docker och PostgreSQL

    Debian 13.7 samlar dessutom redan publicerade säkerhetsuppdateringar för en lång rad populära program och komponenter.

    Bland dem finns:

    Firefox ESR, Chromium, Flatpak, GIMP, Wireshark, PostgreSQL 17, Docker, OpenJDK, WebKitGTK och ZFS.

    Även bibliotek kopplade till OpenSSH har uppdaterats.

    Det visar samtidigt varför regelbundna uppdateringar är viktiga även på Linux. Ett modernt operativsystem består av tusentals olika komponenter, och säkerheten beror på att hela kedjan hålls uppdaterad.

    Nya tidszonsdata

    Även paketet tzdata har uppdaterats.

    Det kanske låter som en liten detalj, men tidszonsdatabasen används av operativsystem och program för att veta vilken lokal tid som gäller på olika platser i världen.

    När länder eller regioner ändrar regler för exempelvis sommartid måste databasen uppdateras.

    Den nya versionen innehåller bland annat förändringar som berör Alberta i Kanada och Marocko.

    Felaktiga tidszonsdata kan annars orsaka problem med allt från kalenderbokningar till loggfiler, säkerhetscertifikat och schemalagda serverjobb.

    Sex processorarkitekturer stöds

    Den som vill installera Debian 13.7 från början kan ladda ner nya netinst-avbilder.

    Netinst är en relativt liten installationsfil som installerar ett grundläggande Debian-system och hämtar resten av paketen från internet under installationen.

    Debian 13.7 finns för sex arkitekturer:

    • AMD64 / x86
    • ARM64
    • ARMHF
    • PPC64EL
    • RISC-V 64
    • S390x

    Det breda arkitekturstödet är fortfarande en av Debians stora styrkor. Samma distribution kan användas på allt från vanliga PC-datorer till ARM-servrar, RISC-V-system och IBM-stordatorer.

    Live-versioner för vanliga PC-datorer

    För AMD64 ( x86 ) finns dessutom nya Live-avbilder.

    Med en Live-version går det att starta Debian direkt från exempelvis ett USB-minne utan att först installera systemet på hårddisken.

    De finns med flera olika skrivbordsmiljöer:

    GNOME, KDE Plasma, LXDE, Xfce, Cinnamon och MATE.

    Det är ett enkelt sätt att prova Debian och kontrollera att exempelvis Wi-Fi, grafik och ljud fungerar innan installationen.

    Säkerhet snarare än nya funktioner

    Debian 13.7 är inte en version som kommer med ett helt nytt skrivbord eller stora förändringar av hur Debian fungerar.

    Det är heller inte meningen.

    Debians stabila utgåva är byggd kring tanken att systemet ska förändras så lite som möjligt samtidigt som säkerhetsproblem och allvarliga programfel rättas.

    Just därför är en uppdatering med över hundra säkerhetsrättningar betydelsefull.

    För befintliga användare är rekommendationen enkel: fortsätt att uppdatera Debian regelbundet.

    För den som ska göra en ny installation innebär Debian 13.7 framför allt att man får ett färskare installationsmedium där flera månaders säkerhets- och stabilitetsuppdateringar redan finns på plats.

    https://wiki.linux.se/Debian

    > FAKTA: DEBIAN 13.7
    Version: Debian 13.7 ”Trixie”
    Typ: Underhålls- och säkerhetsuppdatering
    Säkerhetsuppdateringar: 107
    Övriga rättningar: 106 paket
    Linux-kärna i installationsprogrammet: 6.12.107+deb13
    Arkitekturer: amd64, arm64, armhf, ppc64el, riscv64 och s390x
    Live-versioner: GNOME, KDE Plasma, LXDE, Xfce, Cinnamon och MATE
    Uppgradering: Ingen ominstallation krävs
    > Uppdatera systemet:
    sudo apt update
    sudo apt upgrade
  • Tails 7.11 löser problem med krypterad lagring

    Tails 7.11 har släppts med en viktig rättelse för Persistent Storage och en uppdaterad version av Tor Browser. Operativsystemet är utvecklat för människor som behöver skydda sin identitet och lämna så få digitala spår som möjligt efter sig.

    Snart kan vi ha företrädare för den bolsjevikiska ondskan som ministrar i Sveriges regering plus chat control. Fiende lägger pussel, behåll din bit.

    Tails är ett säkerhets- och integritetsinriktat operativsystem som vanligtvis körs direkt från ett USB-minne. När datorn stängs av försvinner normalt informationen från den aktuella sessionen.

    Systemet bygger på Linuxdistributionen Debian och leder internettrafiken genom Tor-nätverket. Tor skickar trafiken genom flera servrar innan den når sin slutdestination. Varje server känner bara till den föregående och den efterföljande delen av förbindelsen, vilket gör det betydligt svårare att koppla samman användaren med de webbplatser som besöks.

    Tails används bland annat av journalister, visselblåsare, människorättsaktivister och personer som arbetar i miljöer där elektronisk övervakning är ett allvarligt problem. Det kan även användas av vanliga datoranvändare som vill skydda känslig information eller minska mängden digitala spår.

    Viktig rättelse för Persistent Storage

    Den största rättelsen i Tails 7.11 gäller funktionen Persistent Storage. Ett fel kunde på vissa datorer förhindra att lagringsutrymmet aktiverades korrekt.

    Tails är annars konstruerat för att glömma nästan allt när datorn stängs av. Persistent Storage fungerar som ett undantag från den principen. Det är ett krypterat område på USB-minnet där användaren själv kan välja att spara exempelvis dokument, inställningar, nätverksuppgifter och kryptografiska nycklar.

    Informationen skyddas med ett lösenord och blir inte automatiskt tillgänglig när Tails startar. Användaren måste aktivt låsa upp lagringsutrymmet.

    Funktionen innebär en avvägning mellan bekvämlighet och säkerhet. Den gör det möjligt att behålla viktiga filer mellan olika arbetspass, men innebär samtidigt att information faktiskt lagras på USB-minnet. Ett starkt lösenord och säker hantering av minnet är därför viktigt.

    Tor Browser uppdateras

    Tails 7.11 innehåller Tor Browser 15.0.20. Eftersom webbläsaren är den huvudsakliga vägen ut på internet i Tails är uppdateringar av Tor Browser särskilt betydelsefulla.

    Tor Browser kombinerar Tor-nätverket med flera skydd som ska göra det svårare att identifiera och följa användaren. Webbläsaren försöker bland annat begränsa så kallad fingeravtryckning, där egenskaper hos webbläsaren och datorn kombineras för att känna igen en person utan vanliga spårningskakor.

    Tails ska dock inte betraktas som en osynlighetsmantel. Om användaren exempelvis loggar in på sitt vanliga konto avslöjas identiteten för tjänsten, även om internetanslutningens vanliga IP-adress är dold. Säkerheten beror därför både på tekniken och på hur systemet används.

    Befintliga användare bör uppgradera

    Den som redan använder Tails 7.0 eller senare kan uppgradera automatiskt till version 7.11. Det befintliga innehållet i Persistent Storage ska då behållas.

    Om den automatiska uppgraderingen misslyckas, eller om Tails inte längre startar efter uppdateringen, rekommenderar utvecklarna att användaren genomför en manuell uppgradering.

    Det är viktigt att skilja mellan en uppgradering och en ny installation. Den som har ett Tails-minne med Persistent Storage bör uppgradera systemet. En ny installation på samma USB-minne raderar det befintliga krypterade lagringsutrymmet och informationen som finns där.

    Viktiga filer bör alltid säkerhetskopieras innan en större uppgradering genomförs.

    Kan installeras på USB-minne eller användas i virtuell dator

    För nya användare finns Tails 7.11 som en färdig avbildning för installation på USB-minne. Det finns även en ISO-fil som kan användas för dvd-skivor och virtuella datorer.

    USB-versionen är det vanligaste alternativet eftersom operativsystemet då kan startas på olika kompatibla datorer utan att installeras på deras interna hårddiskar.

    Mer tekniska uppgifter finns i projektets ändringslogg och i den officiella informationen om Tails 7.11.

    > FAKTA: TAILS 7.11
    • Version: Tails 7.11
    • Webbläsare: Tor Browser 15.0.20
    • Uppgradering: Kan göras automatiskt från Tails 7.0 eller senare
    • Persistent Storage: Ska behållas vid en vanlig uppgradering
    • Installationsalternativ: USB-avbildning eller ISO-fil för dvd och virtuella datorer

    Integritet: Tails döljer normalt användarens vanliga IP-adress och försöker begränsa fingeravtryckning. Systemet gör däremot inte användaren automatiskt anonym om personen exempelvis loggar in på ett konto som avslöjar identiteten.

    VARNING: Gör inte en ny installation på samma USB-minne om det innehåller Persistent Storage. En ny installation raderar det krypterade lagringsutrymmet. Säkerhetskopiera viktiga filer före uppgraderingen.

    > Tails 7.11 – officiell information
    > Manuell uppgradering
    > Teknisk ändringslogg

  • Rsync 3.5 släppt – rättar 33 säkerhetsproblem

    Rsync 3.5 har släppts med rättningar för 33 säkerhetsproblem, däribland en kritisk sårbarhet som kunde användas för att kringgå serverns åtkomstkontroller. Uppdateringen innehåller dessutom omfattande förstärkningar av programmets hantering av sökvägar, symboliska länkar, krypterade anslutningar och rsync-servrar.

    Rsync 3.5 har släppts med omfattande säkerhetsförbättringar. Den nya versionen rättar sammanlagt 33 säkerhetsproblem, varav ett klassas som kritiskt och flera som allvarliga.

    Rsync används för att kopiera och synkronisera filer både lokalt och mellan datorer. Programmet förekommer även i många skript, säkerhetskopieringslösningar och servermiljöer. Säkerhetsproblemen i version 3.5 är framför allt resultatet av en omfattande granskning av programmets sökvägshantering och daemonprotokoll.

    Kritisk sårbarhet i proxyprotokollet

    Den allvarligaste sårbarheten har beteckningen CVE-2026-53791 och klassas som kritisk.

    Problemet berör rsync-servrar där inställningen proxy protocol = true används. En klient som anslöt direkt till servern kunde skicka ett manipulerat PROXY-huvud och därigenom förfalska sin ursprungliga IP-adress. Detta kunde användas för att kringgå värdbaserade åtkomstregler.

    I rsync 3.5 godtas en vidarebefordrad adress endast när anslutningen kommer från en uttryckligen angiven och betrodd proxyserver.

    Som en ytterligare säkerhetsåtgärd kommer en server som har proxy protocol = true, men saknar inställningen proxy protocol hosts, nu att neka samtliga anslutningar. Rsync varnar dessutom för konfigurationsfelet när daemonen startas.

    Förstärkt skydd mot sökvägsattacker

    Många av de rättade sårbarheterna handlar om symboliska länkar och otillräckligt skyddade sökvägar. Under vissa omständigheter kunde en angripare få rsync att läsa, skriva eller radera filer utanför den avsedda katalogen.

    Rsync 3.5 inför därför en säkrare metod för att behandla sökvägar komponent för komponent. Bland annat har skyddet förbättrats för följande funktioner:

    • Filterfiler och listor som anges med exempelvis --filter och --files-from.
    • Loggfiler samt filer som används av --write-batch och --read-batch.
    • Mottagarkataloger och temporära kataloger.
    • Alternativen --partial-dir, --backup-dir och --link-dest.
    • Radering av källfiler med --remove-source-files.
    • Bevarande av ACL-rättigheter och utökade attribut.
    • Begränsade rsync-konton som använder verktyget rrsync.

    En särskilt viktig rättning gäller sökvägar som skickas av en ansluten klient. Tidigare kunde symboliska länkar i en rsync-modul under vissa förhållanden styra --partial-dir eller --backup-dir utanför modulens rotkatalog. Dessa sökvägar begränsas nu till det tillåtna området.

    Skydd mot överbelastning och minnesfel

    Version 3.5 rättar även flera problem som kunde användas för att överbelasta eller krascha en rsync-server.

    En angripare kunde bland annat skapa särskilt utformade kedjor med identiska svaga kontrollsummor och därigenom orsaka en kvadratisk ökning av processorbelastningen. Sökningen genom sådana kedjor begränsas nu.

    Andra rättningar omfattar bland annat:

    • Begränsning av antalet Zstandard-trådar som en klient kan begära från en daemon.
    • En tidsgräns för klienter som påbörjar en anslutning men sedan skickar data extremt långsamt.
    • Kontroller mot flera heltalsöverskridningar.
    • Rättningar av skrivningar utanför tilldelat minne.
    • Begränsningar för mängden data som kan skickas i proxyhuvuden och utökade filattribut.

    Standardgränsen för komprimeringstrådar i daemonläge har stärkts så att en fjärrklient inte längre kan starta hundratals trådar genom en enda anslutning.

    hosts deny misslyckas nu säkert

    En sårbarhet i hanteringen av hosts deny kunde tidigare leda till att en klient tilläts ansluta om ett värdnamn i nekandelistan inte gick att slå upp.

    Rsync 3.5 ändrar beteendet så att ett misslyckat namnuppslag i en sådan regel leder till att anslutningen nekas. Programmet använder därmed principen ”fail closed” i stället för att släppa igenom klienten.

    Även tolkningen av vissa regler under auth users har rättats. Gruppnamn som innehöll mellanslag kunde tidigare göra att en nekningsregel eller en regel för skrivskydd inte tillämpades som avsett.

    Säkrare krypterade anslutningar

    Skriptet rsync-ssl, som används för att köra rsync över en krypterad TLS-anslutning, får en viktig säkerhetsförbättring.

    När stunnel användes kontrollerade tidigare versioner inte alltid att servercertifikatet var utfärdat av en betrodd certifikatutfärdare eller att certifikatet tillhörde det begärda värdnamnet. En angripare med möjlighet att påverka nätverkstrafiken kunde därför i vissa situationer utge sig för att vara rsync-servern.

    I rsync 3.5 kräver stunnel-läget korrekt certifikatkontroll och matchning av värdnamnet. Den äldre, osäkra hanteringen kan endast aktiveras genom ett uttryckligt undantag.

    Klienten har även fått skydd mot en skadlig motpart som försöker ändra eller stänga av klientens tidsgräns för in- och utmatning.

    Filnamn kan inte längre manipulera loggar

    Kontrolltecken i filnamn kodas numera innan de skrivs till loggfiler. Det förhindrar att manipulerade filnamn används för att infoga falska loggrader eller skicka terminalkommandon när en administratör öppnar loggen.

    Utvecklarna har också stängt en möjlighet att kringgå --safe-links i kombination med säkerhetskopiering. Osäkra symboliska länkar ska därmed inte längre kunna följa med till säkerhetskopieringsområdet via en alternativ kodväg.

    Vissa ändringar kan påverka befintliga skript

    Den striktare säkerhetsmodellen medför även några beteendeförändringar.

    En mottagare som inte körs i daemonläge följer nu endast en symbolisk länk som används som målkatalog om länken ägs av root eller av den användare som kör rsync. Syftet är att förhindra att en annan lokal användare byter ut målkatalogen och styr filerna till en annan plats.

    Administratörer som använder symboliska länkar, egna proxyinställningar, rrsync eller avancerade alternativ för säkerhetskopiering bör därför testa sina befintliga skript efter uppgraderingen.

    Uppgradering rekommenderas

    På grund av antalet säkerhetsproblem och deras allvarlighetsgrad bör användare och administratörer uppgradera till rsync 3.5 så snart versionen blir tillgänglig i den aktuella Linuxdistributionens paketförråd.

    Exakt vilka äldre versioner som påverkas varierar mellan sårbarheterna. Det är därför inte korrekt att utgå från att samtliga problem berör alla tidigare rsync-versioner. Distributioner kan dessutom välja att föra tillbaka säkerhetsrättningarna till äldre paketversioner.

    Den installerade versionen kan kontrolleras med:

    rsync --version
    

    Serveradministratörer bör särskilt granska installationer där rsync körs som daemon, med höga behörigheter eller genom begränsade SSH-konton.

    Mer information finns i de officiella versionsanteckningarna för rsync 3.5.

    > TEKNISK FAKTARUTA: RSYNC 3.5
    VERSION: 3.5.0
    SLÄPPT: 13 augusti 2026
    SÄKERHETSFEL: 33
    HÖGSTA ALLVARLIGHET: Kritisk
    KRITISK SÅRBARHET: CVE-2026-53791
    BERÖR: Klient, daemon, rrsync, rsync-ssl och sökvägshantering
    root@linux:~$ rsync –version
    REKOMMENDATION: Uppgradera till rsync 3.5 eller ett distributionspaket där säkerhetsrättningarna har förts tillbaka.
  • Wireshark 4.6.8 släppt – nätverkets digitala mikroskop blir säkrare

    Wireshark 4.6.8 är en omfattande underhållsuppdatering som rättar ett stort antal säkerhetsproblem, programkrascher och avkodningsfel. Uppdateringen är särskilt viktig för användare som analyserar nätverkstrafik eller öppnar paketfiler från andra källor.

    Wireshark brukar beskrivas som ett digitalt mikroskop för datornätverk. Programmet kan fånga upp och visa de datapaket som färdas mellan datorer, servrar, routrar, mobiltelefoner och andra nätverksanslutna enheter.

    För en nätverkstekniker kan Wireshark exempelvis avslöja varför en anslutning är långsam, varför en tjänst inte svarar eller om en dator skickar trafik till en oväntad server. Programmet används även inom utbildning, systemutveckling, felsökning och IT-säkerhet.

    Nu har Wireshark 4.6.8 släppts som den senaste stabila underhållsversionen i 4.6-serien.

    Många säkerhetsproblem har rättats

    Den nya versionen rättar 28 rapporterade säkerhetsproblem. De flesta kan få Wireshark eller det tillhörande verktyget Sharkd att krascha när programmet försöker tolka särskilt utformad eller skadad nätverkstrafik.

    Problemen finns i flera så kallade protokolldissektorer. En dissektor är den del av Wireshark som känner igen och plockar isär ett visst nätverksprotokoll. Den fungerar ungefär som en översättare som omvandlar den råa dataströmmen till begriplig information.

    Rättningar har bland annat gjorts för protokoll som:

    • RDP, som används för fjärrstyrning av Windowsdatorer
    • SSH, som används för säkra fjärranslutningar
    • Kerberos, som hanterar autentisering i många företagsnätverk
    • Bluetooth ATT, HFP och AVRCP
    • H.245, som förekommer inom video- och telefonkommunikation
    • RRC, som används i mobilnät
    • CMS och olika X.509-protokoll för certifikat och kryptografisk information

    Det betyder inte nödvändigtvis att den vanliga nätverkstrafiken är osäker. Problemet uppstår när Wireshark själv ska analysera data som är felaktigt konstruerad. En angripare skulle exempelvis kunna skapa en manipulerad paketfil som får analysprogrammet att krascha när filen öppnas.

    Även sparade paketfiler kan orsaka problem

    Wireshark kan inte bara följa nätverkstrafik i realtid. Programmet kan också öppna tidigare inspelade paketfiler. Sådana filer används ofta när nätverksproblem ska undersökas i efterhand eller skickas vidare till en annan tekniker.

    Version 4.6.8 rättar krascher i flera filtolkar, däribland dem för pcapng, BUSMASTER, Endace ERF, Tektronix K12xx, Catapult DCT2000 och 3GPP-telefonloggar.

    Pcapng är särskilt betydelsefullt eftersom det är ett av de vanligaste formaten för sparad nätverkstrafik. En manipulerad eller skadad fil ska inte kunna få analysverktyget att oväntat avslutas.

    Användare bör därför behandla okända paketfiler på samma försiktiga sätt som andra filer från obekanta kMånga säkerhetsproblem har rättatsällor och se till att Wireshark hålls uppdaterat.

    Farliga minnesfel och oändligt djupa datastrukturer

    Utvecklarna har även åtgärdat flera mer tekniska minnesfel. Ett av dem var ett så kallat stackbufferöverflöde i skrivfunktionen för K12/RF5-filer. Ett annat kunde orsaka en läsning utanför det tilldelade minnesområdet när programmet behandlade avkortade Ethernetpaket med VLAN-information i BLF-filer.

    Wireshark kunde dessutom få slut på stackminne när programmet försökte läsa NetLog-data i JSON-format med extremt många nästlade nivåer.

    Det kan jämföras med att öppna en låda som innehåller en ny låda, som i sin tur innehåller ännu en låda. Om processen fortsätter tillräckligt länge kan programmet till slut få slut på det arbetsutrymme som används för att hålla reda på alla öppnade nivåer.

    Även en segmenteringskraMånga säkerhetsproblem har rättatssch som kunde uppstå när inställningen ”Analyze TCP sequence numbers” slogs av eller på har rättats.

    Bättre avkodning av 5G-trafik

    Flera fel i analysen av 5G NAS har korrigerats. NAS står för Non-Access Stratum och används för signalering mellan en mobil enhet och mobilnätets centrala funktioner.

    Wireshark kunde tidigare visa felaktig information för vissa informationsfält, bland annat sådana som rör nätverkssegment, säkerhetsfunktioner, registreringsväntetider och andra delar av kommunikationen i 5G-nät.

    För de flesta vanliga användare har dessa ändringar liten praktisk betydelse. För utvecklare, telekomtekniker och forskare kan däremot ett felaktigt avkodat fält leda till att ett nätverksproblem misstolkas.

    Inga nya protokoll – men många förbättringar

    Wireshark 4.6.8 introducerar inga helt nya protokoll. I stället har stödet för ett stort antal befintliga protokoll förbättrats. Bland dessa finns ASN.1 BER, Bluetooth, GTPv2, Kerberos, KNX/IP, NAS-5GS, Rlogin, SSH och flera X.509-relaterade protokoll.

    Det gör version 4.6.8 till en typisk underhållsuppdatering. Den innehåller få synliga nyheter men gör programmet stabilare, säkrare och mer tillförlitligt vid verklig nätverksanalys.

    Ändrad sökväg för externa hjälpprogram

    Utvecklarna har också dokumenterat en förändring som egentligen infördes redan i Wireshark 4.6.0.

    På Unixliknande system söker Wireshark nu normalt efter externa extcap-program under katalogen:

    /usr/libexec/wireshark/extcap

    Extcap används för att ansluta externa källor för paketinsamling till Wireshark. Linuxdistributioner och tredjepartspaket som installerar sådana verktyg kan därför behöva ändra sina installationssökvägar.

    Sökvägen kan fortfarande åsidosättas med miljövariabeln WIRESHARK_EXTCAP_DIR. Förändringen gäller inte på samma sätt för den officiella programpaketeringen för macOS, och vissa Linuxdistributioner utan en särskild libexec-katalog kan fortsätta använda tidigare sökvägar.

    Linuxanvändare kan behöva vänta

    Wireshark 4.6.8 finns att hämta som installationspaket för Windows och macOS samt som källkod. Linuxanvändare rekommenderas normalt att installera uppdateringen genom den egna distributionens pakethanterare.

    Det kan därför dröja innan versionen dyker upp i alla Linuxdistributioners programförråd. Användare som regelbundet öppnar paketfiler från externa källor eller arbetar professionellt med nätverksanalys bör uppdatera så snart en lämplig version finns tillgänglig.

    En fullständig lista över rättningarna finns i Wiresharks officiella versionsinformation för 4.6.8.

    > TEKNISKA FAKTA: WIRESHARK 4.6.8

    Program: Wireshark

    Version: 4.6.8

    Programtyp: Nätverks- och protokollanalysator

    Licens: GNU General Public License version 2

    Plattformar: Linux, Windows, macOS och andra Unixliknande system

    Säkerhetsrättningar: 28 rapporterade säkerhetsproblem

    Nya protokoll: Inga

    Uppdaterade protokoll: Bland annat SSH, Kerberos, Bluetooth, GTPv2, NAS-5GS, RRC och X.509

    Uppdaterade format: Bland annat pcapng, BLF, BUSMASTER, Endace ERF och Tektronix K12xx

    Viktig ändring: Extcap-program söks normalt under /usr/libexec/wireshark/extcap på Unixliknande system

    Projektets webbplats: wireshark.org

  • SCTPhantom – 18 år gammal Linux-bugg kan ge angripare rootåtkomst

    En 18 år gammal sårbarhet i Linuxkärnans SCTP-kod kan ge lokala angripare fullständig rootåtkomst. Säkerhetsforskarna bakom upptäckten har även visat att felet under vissa förutsättningar kan användas för att ta sig ur en container och angripa värdsystemet.

    Sårbarheten har fått namnet SCTPhantom och registrerats som CVE-2026-64564. Den finns i Linuxkärnans stöd för nätverksprotokollet SCTP och uppges ha introducerats redan i Linux 2.6.25, som lanserades våren 2008.

    Det innebär att felet har kunnat följa med genom nästan två decennier av utveckling, trots att miljontals rader kod har granskats, ändrats och förbättrats under tiden.

    Vad är SCTP?

    SCTP står för Stream Control Transmission Protocol och är, precis som TCP och UDP, ett protokoll för att överföra information över nätverk.

    En viktig skillnad är att SCTP kan använda flera nätverksadresser inom samma anslutning. Om en server har flera nätverkskort eller internetförbindelser kan trafiken fortsätta över en annan väg om den första slutar fungera. Funktionen används bland annat inom telekommunikation och andra system där hög tillgänglighet är viktig.

    SCTP kan dessutom lägga till och ta bort IP-adresser medan en anslutning pågår. Det är just i denna dynamiska adresshantering som SCTPhantom finns.

    En borttagen nätverksväg som fortfarande används

    Linuxkärnan håller reda på de olika nätverksvägar som hör till en SCTP-anslutning. Sårbarheten gör det möjligt att skicka en särskilt konstruerad serie SCTP-kommandon som först tar bort en sådan nätverksväg och därefter försöker använda den igen.

    Problemet är att kärnan fortfarande har kvar en pekare till det borttagna objektet.

    Det kan jämföras med att ett företag river en byggnad men glömmer att ta bort adressen ur sitt register. När samma mark senare används till något annat fortsätter företagets personal att skicka instruktioner till den gamla adressen. Instruktionerna riskerar då att påverka något helt annat än det ursprungligen var tänkt.

    Inom programmering kallas detta för use-after-free. Ett område i minnet har frigjorts, men programmet fortsätter ändå att använda en gammal hänvisning till området.

    I ett vanligt program kan ett sådant fel leda till att programmet kraschar. När felet finns i operativsystemets kärna blir konsekvenserna betydligt allvarligare. Kärnan har tillgång till hela datorns minne, all hårdvara och samtliga användarkonton.

    En angripare som lyckas kontrollera hur det frigjorda minnet återanvänds kan därför i vissa fall manipulera kärnan och ge sin egen process högsta möjliga behörighet: root.

    Fungerade på flera Linuxdistributioner

    Forskarna vid Tencents Zhuque Lab lyckades utnyttja sårbarheten och erhålla rootåtkomst på flera olika system. Bland de testade miljöerna fanns:

    • Debian 13 med Linux 6.12.95
    • Ubuntu 24.04 med Linux 6.8.0-134
    • Rocky Linux 9 och RHEL 9-baserade system med leverantörens 5.14-kärna
    • ett OpenCloudOS-baserat system med Linux 6.6.119
    • en testmiljö med Linux 7.2-rc2

    Resultaten visar att sårbarheten inte är begränsad till en enskild Linuxdistribution eller kärngeneration.

    Det betyder däremot inte att vem som helst kan angripa samtliga Linuxdatorer direkt över internet. För den demonstrerade lokala attacken måste angriparen redan kunna köra kod på datorn eller i en miljö som har tillgång till den sårbara SCTP-funktionen.

    Därför kan en container inte alltid skydda värddatorn

    En container kan se ut som en separat dator, men den använder i själva verket samma Linuxkärna som värdsystemet. Tekniker som namnrymder, Linux capabilities och seccomp begränsar vad processerna i containern får göra, men det finns ingen separat kärna mellan containern och värddatorn.

    Om en angripare hittar ett exploaterbart fel i själva kärnan kan gränsen mellan containern och värdsystemet därför kringgås.

    Tencent genomförde åtta försök att utnyttja SCTPhantom från en container. I sex av försöken fick forskarna rootåtkomst på värddatorn. De två misslyckade försöken stannade vid minneshanteringen utan att krascha kärnan.

    Testcontainern använde en standardskapad seccomp-profil och hade varken CAP_NET_ADMIN eller CAP_SYS_ADMIN, två kraftfulla rättigheter som normalt inte bör ges till okända containrar.

    Resultatet innebär dock inte att alla Linuxcontainrar automatiskt går att bryta sig ur. Risken påverkas bland annat av:

    • om SCTP finns installerat och kan aktiveras
    • vilka typer av nätverkssocklar containern får skapa
    • hur användarnamnrymder är konfigurerade
    • containerns seccomp-regler
    • tilldelade Linux capabilities
    • säkerhetssystem som AppArmor och SELinux

    Containerns körmiljö, version och exakta konfiguration påverkar alltså om attacken över huvud taget är möjlig.

    En liten rättning stoppar ett komplicerat angrepp

    Det intressanta med SCTPhantom är skillnaden mellan sårbarhetens komplexitet och rättningens storlek.

    Attacken kräver avancerad manipulation av kärnans minne. Själva programfelet kan däremot stoppas genom en relativt liten ändring: Linuxkärnan tillåts inte längre ta bort den SCTP-transport som fortfarande används för att behandla det aktuella ASCONF-meddelandet.

    Därmed uppstår inte längre den kvarlämnade pekare som attacken bygger på.

    Enligt Linuxkärnans CVE-information är de första korrigerade versionerna i berörda stabila utvecklingsgrenar:

    • Linux 6.6.148
    • Linux 6.12.101
    • Linux 6.18.42
    • Linux 7.1.6
    • Linux 7.2-rc5 i huvudgrenen

    Linuxdistributioner använder emellertid ofta egna kärnpaket. En leverantör kan flytta över säkerhetsrättningen till en äldre kärna utan att ändra kärnans huvudsakliga versionsnummer. Därför går det inte alltid att avgöra om en dator är skyddad genom att enbart kontrollera resultatet från uname -r.

    Debian 13 ”Trixie” fick exempelvis rättningen genom säkerhetskärnan 6.12.101-1. Vid publiceringen markerade Debians säkerhetsspårare fortfarande de dåvarande kärnpaketen för Debian 12 och Debian 11 som sårbara.

    Vad bör Linuxanvändare göra?

    Det viktigaste är att installera de säkerhetsuppdateringar som tillhandahålls av den aktuella Linuxdistributionen och därefter starta om datorn så att den nya kärnan verkligen används.

    Administratörer bör särskilt kontrollera servrar där flera användare kan köra program, system som kör containrar och miljöer där opålitlig kod behandlas.

    Om SCTP inte används kan avstängning av SCTP-modulen minska angreppsytan i väntan på en uppdatering. Det bör dock ses som en tillfällig skyddsåtgärd och inte som en ersättning för att installera en korrigerad kärna.

    SCTPhantom visar samtidigt varför även gammal och till synes stabil kod behöver fortsätta granskas. Ett litet misstag i minneshanteringen kan ligga dolt i närmare två decennier – och förvandlas från en bortglömd pekare till en huvudnyckel för hela systemet.

    https://nvd.nist.gov/vuln/detail/CVE-2026-64564

  • WordPress 7.0.3 täpper till tolv säkerhetshål – uppdatera omgående

    WordPress 7.0.3 har släppts med rättningar av tolv säkerhetsproblem. Flera av sårbarheterna kan utnyttjas för att köra skadlig kod, komma åt skyddad information eller skaffa utökade rättigheter. Eftersom detta är en viktig säkerhetsuppdatering rekommenderas alla webbplatsägare att installera den omgående.

    WordPress 7.0.3 har släppts med rättningar av tolv säkerhetsproblem. Flera av sårbarheterna kan användas för att köra skadlig kod, komma åt skyddad information eller skaffa utökade rättigheter. Den allvarligaste bristen finns på inloggningssidan och kan i vissa situationer leda till att PHP-kod körs på webbservern.

    En säkerhetsuppdatering utan nya finesser

    WordPress 7.0.3 är framför allt en säkerhetsutgåva. Det innebär att fokus inte ligger på nya funktioner eller ett förändrat utseende. I stället har utvecklarna förstärkt de delar av systemet där en angripare skulle kunna ta sig förbi WordPress skyddsmekanismer.

    En säkerhetsuppdatering kan liknas vid att en låssmed byter ut flera bristfälliga lås i en byggnad. Huset ser likadant ut efter arbetet, men det har blivit betydligt svårare för obehöriga att ta sig in.

    WordPress rekommenderar därför att alla webbplatser uppdateras så snart som möjligt.

    Allvarlig brist på inloggningssidan

    Det mest uppmärksammade säkerhetsproblemet är en så kallad reflekterad cross-site scripting-sårbarhet, förkortad XSS, på WordPress inloggningssida.

    En reflekterad XSS-attack innebär vanligtvis att skadlig kod placeras i en särskilt utformad webbadress. Om någon öppnar länken kan koden köras i personens webbläsare som om den kom från den riktiga webbplatsen.

    Det som gör denna sårbarhet särskilt allvarlig är att inget WordPress-konto krävs för att inleda attacken. Bristen beskrivs som ”pre-auth”, vilket betyder att den kan utnyttjas innan angriparen har loggat in.

    I vissa situationer skulle sårbarheten kunna ingå i en attackkedja som slutligen leder till att PHP-kod körs på webbservern. Det kan ge angriparen betydligt större kontroll än en vanlig XSS-attack.

    Sårbarheten har registrerats som CVE-2026-64638 och GHSA-52p2-r8wf-jcrf.

    Flera lagrade XSS-sårbarheter

    Uppdateringen rättar även flera lagrade XSS-sårbarheter. Vid en sådan attack sparas den skadliga koden i WordPress databas, exempelvis som en del av ett inlägg. Koden kan sedan aktiveras när en administratör eller besökare öppnar den berörda sidan.

    Flera av bristerna kunde utnyttjas av användare med rollen medarbetare eller högre. Det innebär att angriparen redan måste ha ett konto med vissa rättigheter. Risken är ändå betydande på webbplatser där många personer kan skriva eller redigera innehåll.

    Sårbarheter har bland annat rättats i:

    • inställningarna för emojier,
    • blocket för inläggsinnehåll,
    • funktionen för snabbredigering på webbplatser med många användare,
    • blocket som visar publiceringsdatum.

    Dessutom har ett problem åtgärdats där en användare med rollen författare eller högre kunde kringgå WordPress filter för säker CSS och lägga in otillåten stilmallskod.

    CSS används normalt för att bestämma hur en webbplats ser ut. Skadlig CSS kan exempelvis användas för att dölja knappar, lägga innehåll ovanpå andra element eller vilseleda en användare att klicka på fel plats.

    Multisite och registrering av nya webbplatser

    WordPress 7.0.3 rättar också ett problem med utökade rättigheter i Multisite-installationer.

    Multisite gör det möjligt att driva flera webbplatser från en gemensam WordPress-installation. På nätverk där användarregistrering var aktiverad kunde en användare under vissa omständigheter skapa en ny webbplats trots att personen egentligen inte skulle ha den behörigheten.

    Detta är framför allt relevant för större organisationer, webbhotell, föreningar och utbildningsverksamheter som driver många WordPress-webbplatser i samma installation.

    Skyddade kommentarer kunde avslöjas

    En annan sårbarhet fanns i blocket ”Senaste kommentarer”. Det kunde visa kommentarer från lösenordsskyddade inlägg och därmed avslöja information som inte var avsedd för alla besökare.

    Ett lösenordsskyddat inlägg ska normalt fungera som ett avgränsat rum där endast personer med rätt lösenord kan läsa innehållet. Om kommentarer från inlägget ändå visas på en offentlig del av webbplatsen uppstår en informationsläcka.

    Uppdateringen rättar även två närliggande problem:

    • möjligheten att kartlägga adresserna till inlägg,
    • exponering av interna anteckningar i kommentarsflöden.

    Sådan information behöver inte vara farlig i sig, men kan hjälpa en angripare att kartlägga webbplatsen och förbereda en mer riktad attack.

    WordPress kunde kontakta interna nätverksadresser

    En server-side request forgery-sårbarhet, förkortad SSRF, har också åtgärdats i WordPress kontroll av webbadresser.

    Vid en SSRF-attack luras webbservern att skicka en förfrågan till en adress som angriparen själv kanske inte kan nå. Servern används då som en mellanhand.

    I detta fall kunde WordPress kontroll av webbadresser kringgås så att förfrågningar skickades till så kallade link-local-adresser. Sådana adresser används bland annat för intern kommunikation i lokala nätverk och molnmiljöer.

    Det kan jämföras med att någon utanför ett företag lyckas övertala en anställd på insidan att hämta information från ett internt rum. Angriparen kommer inte själv in i rummet, men försöker använda någon som redan befinner sig där.

    Även bekräftelse av e-post kunde kringgås

    Utgåvan rättar dessutom en brist i processen för att bekräfta e-postadresser. En angripare kunde under vissa förutsättningar kringgå den kontroll som ska säkerställa att en användare verkligen har tillgång till den angivna adressen.

    E-postbekräftelse används ofta som ett extra kontrollsteg vid registrering eller ändring av kontouppgifter. Om kontrollen kan hoppas över försvagas skyddet mot falska eller kapade konton.

    Äldre versioner får vissa rättningar

    WordPress säkerhetsteam arbetar med att föra tillbaka nödvändiga rättningar till äldre versioner, för närvarande ända tillbaka till WordPress 4.7.

    Det betyder dock inte att gamla WordPress-versioner har fullt stöd. WordPress betonar att endast den senaste huvudversionen är aktivt underhållen. En äldre installation kan därför fortfarande sakna andra felrättningar, förbättringar och kompatibilitetsuppdateringar.

    Säkerhetsrättningarna till äldre grenar publiceras efter hand som de blir klara. Den som använder en gammal version bör därför inte utgå från att webbplatsen redan är skyddad.

    Även WordPress 7.1 RC2 innehåller de säkerhetsrättningar som är tillämpliga. RC står för ”Release Candidate” och betyder att versionen är avsedd för testning inför den slutliga utgåvan. Den bör normalt inte användas på en skarp webbplats.

    Så uppdaterar du WordPress

    Den enklaste metoden är att logga in i WordPress administrationspanel och välja:

    Panel → Uppdateringar → Uppdatera nu

    Det går också att hämta WordPress 7.0.3 från WordPress.org och genomföra uppdateringen manuellt. Skriv wp core update i bash, om du har wp cli.

    Webbplatser som tillåter automatiska bakgrundsuppdateringar ska normalt få säkerhetsuppdateringen automatiskt. Det är ändå klokt att logga in och kontrollera vilken version som faktiskt är installerad.

    Innan en manuell uppdatering bör man säkerhetskopiera både databasen och webbplatsens filer. Efter uppdateringen bör man kontrollera att webbplatsen, administrationspanelen, kontaktformulär och andra viktiga funktioner fortfarande fungerar.

    Mer information finns på WordPress dokumentationssida för version 7.0.3.

    Vänta inte med säkerhetsuppdateringen

    Alla säkerhetshål är inte lika lätta att utnyttja. Vissa kräver ett befintligt användarkonto, särskilda inställningar eller en komplicerad kedja av flera brister. Det är ändå olämpligt att vänta.

    När en säkerhetsuppdatering har publicerats kan angripare jämföra den nya och den gamla källkoden för att se exakt vad som har förändrats. På så sätt kan de ofta förstå hur sårbarheterna fungerar och börja söka efter webbplatser som ännu inte har uppdaterats.

    WordPress 7.0.3 bör därför installeras omgående – särskilt eftersom en av sårbarheterna kan angripas utan föregående inloggning och i värsta fall bidra till att kod körs på servern.

    > FAKTA: WORDPRESS 7.0.3

    • Typ: Säkerhetsuppdatering
    • Antal rättade säkerhetsproblem: 12
    • Allvarlig brist: XSS på inloggningssidan
    • Övriga problem: SSRF, informationsläckor och utökade rättigheter
    • Rekommendation: Uppdatera WordPress omgående
    • Äldre versioner: Vissa rättningar förs tillbaka till version 4.7

    > Uppdatera via:
    Panel → Uppdateringar → Uppdatera nu

  • Firefox 153.0.3 förbättrar smarta funktioner och löser flera störande fel

    Mozilla har släppt Firefox 153.0.3, en mindre men innehållsrik uppdatering som förbättrar webbläsarens nya smarta funktioner och rättar flera problem med bland annat medieuppspelning, sidopaneler, utvecklarverktyg och uppdateringar i Windows.

    Firefox 153.0.3 kommer ungefär en vecka efter version 153.0.1. Uppdateringen innehåller framför allt felrättningar, men Mozilla har även gjort vissa förbättringar av de nya smarta funktioner som stegvis aktiveras för Firefox-användare runt om i världen.

    Stabilare uppspelning av ljud och video

    Ett av de mer märkbara problemen som nu har åtgärdats kunde göra att ljud och video slutade spela eller fastnade när användaren försökte hoppa framåt eller bakåt i ett medieklipp.

    Felet drabbade främst webbplatser som laddar mediefiler genom så kallade Blob-URL:er. Den tekniken används när innehåll skapas eller bearbetas direkt i webbläsaren, exempelvis av videospelare, redigeringsverktyg och vissa strömningstjänster.

    Mozilla har även rättat återkommande krascher i utvecklarverktygets Inspector. Krascherna kunde uppstå på webbsidor där ett webbläsartillägg använde ett innehållsskript för att lägga till händelselyssnare på sidan.

    Sidopanelerna fungerar bättre med företagspolicyer

    Firefox innehåller sidopaneler för bland annat bokmärken och webbhistorik. I vissa företagsmiljöer kunde dessa paneler inte öppnas om sidofältet var dolt och lösenordshanteraren samtidigt hade stängts av genom en administrativ företagspolicy.

    Problemet är nu löst. Det är särskilt relevant för organisationer där webbläsarens funktioner styrs centralt av en IT-avdelning.

    VPN-erbjudande visades i fel regioner

    Uppdateringen rättar också ett fel som gjorde att vissa användare fick se ett erbjudande om att uppgradera till Mozilla VPN trots att tjänsten inte var tillgänglig i deras land eller region.

    Firefox ska efter uppdateringen bättre kunna avgöra var tjänsten erbjuds och endast visa informationen för berörda användare.

    Smart Window visar fler relevanta förslag

    Mozilla fortsätter samtidigt att utveckla funktionerna i Smart Window, som gradvis görs tillgängliga för fler användare.

    Förslagslistan har utökats för att kunna visa fler träffar. Det ska göra det enklare att hitta tidigare besökta webbplatser och snabbt växla till flikar som redan är öppna.

    Den inbyggda assistenten har också förändrats. I stället för att enbart skicka användaren vidare till en vanlig sökmotor kan den nu besvara vissa frågor direkt med hjälp av webbsökresultat från söktjänsten Exa.

    Det innebär att användaren i fler situationer kan få ett sammanfattat svar utan att först behöva öppna och läsa flera olika sökresultat.

    Två viktiga rättningar för Windows

    Firefox 153.0.3 innehåller dessutom två särskilda rättningar för Windows.

    Den första gäller uppdateringssystemet. En Firefox-installation kunde tidigare skadas om programmet startades medan en ofullständig uppdatering fortfarande höll på att installeras.

    Den andra rättningen gäller internetgenvägar som dras från Firefox till skrivbordet. Dessa genvägar kunde felaktigt markeras som osäkra, vilket gjorde att Windows visade en säkerhetsvarning varje gång användaren försökte öppna dem.

    Så installerar du uppdateringen

    Firefox 153.0.3 finns för 64-bitars- och AArch64-baserade GNU/Linux-system samt för macOS och Windows. Mozilla tillhandahåller även programmets källkod för den som själv vill kompilera webbläsaren.

    Linux-användare som har installerat Firefox från distributionens vanliga programförråd eller från Mozillas DEB-förråd bör installera uppdateringen genom systemets pakethanterare.

    Användare som kör Firefox som Flatpak-program kan i stället hämta den nya versionen från Flathub.

    För de flesta användare installeras Firefox-uppdateringar automatiskt. Det går även att kontrollera versionsnumret och söka efter uppdateringar genom att öppna Firefox-menyn och välja Hjälp → Om Firefox.

    https://www.firefox.com/sv-SE/thanks

    > FAKTA: FIREFOX 153.0.3

    Utvecklare: Mozilla

    Version: Firefox 153.0.3

    Typ: Webbläsare med öppen källkod

    Viktiga rättningar: Problem med ljud och video, sidopaneler, utvecklarverktyg och uppdateringar i Windows.

    Smart Window: Visar fler förslag från historiken och öppna flikar samt kan ge direkta svar med hjälp av webbsökningar.

    System: GNU/Linux, macOS och Windows

    Installation: Via Firefox automatiska uppdatering, Linux-distributionens pakethanterare eller Flatpak.

  • Stor säkerhetsuppdatering för Debian 13 täpper till 68 sårbarheter

    Debianprojektet har släppt en omfattande säkerhetsuppdatering för Debian 13 ”Trixie”. Uppdateringen rättar 68 säkerhetsproblem i Linuxkärnan, däribland brister som kan orsaka systemkrascher, informationsläckor och i vissa fall ge en angripare fullständig kontroll över datorn.

    Den nya uppdateringen publicerades den 31 juli 2026 och gäller Linuxkärnan 6.12 LTS, som används i Debian 13. Alla användare rekommenderas att installera uppdateringen så snart som möjligt.

    Säkerhetsuppdateringen kommer bara tio dagar efter Debians föregående kärnuppdatering. Den gången rättades 12 sårbarheter. Den nya uppdateringen är betydligt större och omfattar totalt 68 identifierade säkerhetsproblem.

    Vad är Linuxkärnan?

    Linuxkärnan är den centrala delen av operativsystemet. Den fungerar som en länk mellan datorns programvara och dess maskinvara.

    Kärnan hanterar bland annat:

    • processor och arbetsminne
    • hårddiskar och filsystem
    • nätverksanslutningar
    • USB-enheter
    • grafikkort
    • virtuella maskiner
    • användarnas behörigheter

    Ett säkerhetsfel i kärnan kan därför få större konsekvenser än ett fel i ett vanligt program. Om en angripare lyckas utnyttja en kärnsårbarhet kan personen i värsta fall få administratörsbehörighet och ta kontroll över hela systemet.

    Många mindre fel – men några är allvarliga

    De flesta av de 68 sårbarheterna är relativt begränsade och påverkar särskilda drivrutiner, nätverksfunktioner eller filsystem. Bland problemen finns fel som kan leda till felaktig minneshantering, åtkomst utanför tillåtna minnesområden och försök att använda minne som redan har frigjorts.

    Sådana tekniska fel kan bland annat orsaka:

    • systemkrascher
    • överbelastning av datorns resurser
    • informationsläckor
    • obehörig åtkomst
    • höjda användarbehörigheter

    En sårbarhet behöver inte vara enkel att utnyttja för att vara farlig. Många säkerhetsangrepp bygger på att flera mindre brister kombineras för att kringgå systemets skydd.

    Nätverksfel kan orsaka fjärrangrepp

    En av de allvarligaste sårbarheterna är CVE-2026-64530. Problemet finns i Linuxkärnans system för trafikstyrning, som används för att kontrollera och prioritera nätverkstrafik.

    Sårbarheten är ett så kallat use-after-free-fel. Det innebär att kärnan under vissa omständigheter försöker använda ett minnesområde efter att det redan har frigjorts.

    Felet kan orsaka en fjärrutlöst överbelastningsattack, så kallad denial-of-service. Det finns dessutom en möjlig risk för att sårbarheten skulle kunna användas för att köra skadlig kod på den angripna datorn.

    Open vSwitch-fel kan ge rootbehörighet

    Ett annat allvarligt problem är CVE-2026-64531, även kallat OVSwrap. Sårbarheten finns i datapath-funktionen för Open vSwitch.

    Open vSwitch är en virtuell nätverksswitch som ofta används i servrar, molnplattformar, containermiljöer och virtualiserade system.

    En lokal användare som lyckas utnyttja sårbarheten kan höja sina behörigheter och få tillgång till systemets rootkonto. Root är den högsta behörighetsnivån i Linux och ger i praktiken fullständig kontroll över operativsystemet.

    Sårbarheten är framför allt relevant för servrar och system där flera användare, virtuella maskiner eller containrar delar samma maskin.

    Manipulerade NTFS-diskar kan krascha systemet

    Två andra sårbarheter, CVE-2026-64532 och CVE-2026-64533, finns i Linuxkärnans NTFS3-drivrutin.

    NTFS är det filsystem som normalt används av moderna Windowsinstallationer. Linux kan läsa och skriva till NTFS-formaterade hårddiskar och USB-minnen med hjälp av särskilda drivrutiner.

    Sårbarheterna kan utlösas när systemet monterar ett särskilt manipulerat NTFS-filsystem. En angripare skulle exempelvis kunna förbereda ett USB-minne eller en avbildningsfil som får datorn att krascha när innehållet öppnas.

    Felen kan även orsaka minnesskador eller läckage av information från systemets minne.

    Även lagring och virtuella maskiner påverkas

    Uppdateringen rättar också två fel i NVMe over TCP, en teknik som gör det möjligt att använda snabba NVMe-lagringsenheter över ett nätverk.

    Sårbarheterna CVE-2026-64534 och CVE-2026-64535 kan orsaka överbelastning och göra att tjänsten eller hela systemet slutar fungera.

    Dessutom rättas CVE-2026-53365, som finns i virtio-vsock. Funktionen används för kommunikation mellan en fysisk värddator och virtuella maskiner.

    En virtuell gästmaskin kan under vissa förhållanden skicka stora meddelanden utan att resurserna frigörs korrekt. Med tiden kan värddatorns resurser förbrukas, vilket kan leda till kraftigt försämrad prestanda eller systemstopp.

    Uppdatera Debian 13 så snart som möjligt

    Alla som använder Debian 13 ”Trixie” bör installera de senaste uppdateringarna. Det gäller både skrivbordsdatorer, bärbara datorer och servrar.

    Öppna en terminal och kör:

    sudo apt update
    sudo apt full-upgrade
    

    När den nya kärnan har installerats måste datorn startas om:

    sudo reboot
    

    Uppdateringen installerar Linuxkärnan 6.12.100-1.

    Efter omstarten går det att kontrollera vilken kärna som används med:

    uname -r
    

    Det är viktigt att komma ihåg att en ny kärna inte börjar användas direkt efter installationen. Den aktiveras först när datorn har startats om.

    Regelbundna uppdateringar är det viktigaste skyddet

    Det finns inga uppgifter om att alla de rättade sårbarheterna aktivt utnyttjas i omfattande attacker. När tekniska detaljer om säkerhetsfel blir offentliga ökar dock risken för att angripare utvecklar metoder för att utnyttja dem.

    Att regelbundet installera säkerhetsuppdateringar är därför ett av de enklaste och mest effektiva sätten att skydda ett Linuxsystem.

    För Debian 13-användare är rekommendationen tydlig: installera uppdateringen och starta om datorn så snart det är praktiskt möjligt.

    https://lists.debian.org/debian-security-announce/2026/msg00316.html

    root@debian:~# säkerhetsrapport

    [ SYSTEM ] Debian 13 “Trixie”

    [ KERNEL ] Linux 6.12 LTS

    [ UPPDATERAD VERSION ] 6.12.100-1

    [ PUBLICERAD ] 31 juli 2026

    [ SÅRBARHETER ] 68 rättade säkerhetsproblem

    [ RISKER ] Privilegiehöjning, informationsläckor, minnesfel och överbelastningsattacker

    [ ALLVARLIGA FEL ] CVE-2026-64530 och CVE-2026-64531

    [ PÅVERKADE OMRÅDEN ] Nätverk, Open vSwitch, NTFS3, NVMe over TCP och virtio-vsock

    sudo apt update sudo apt full-upgrade sudo reboot

    [ VARNING ] Den nya kärnan börjar användas först efter omstart.

    root@debian:~# uname -r

  • FreeRDP 3.28 har släppts

    FreeRDP gör det möjligt att styra en dator på distans, nästan som om man satt framför den. I version 3.28 ligger fokus på säkrare anslutningar, färre krascher och bättre stöd för flera plattformar. Uppdateringen rättar flera sårbarheter, väcker liv i klienten för iPhone och iPad och förbättrar funktioner i Android, Windows och macOS.

    FreeRDP är en fri och öppen implementation av Microsofts Remote Desktop Protocol, vanligtvis förkortat RDP. Tekniken används för att ansluta till en annan dator över ett nätverk och arbeta med den på distans.

    Det kan exempelvis handla om att en Linuxanvändare behöver ansluta till en Windowsdator, att en administratör arbetar med en server eller att en användare vill nå sin arbetsdator hemifrån.

    När en RDP-anslutning upprättas skickas bilden från fjärrdatorn till användarens skärm. Tangentbord och mus skickar samtidigt kommandon tillbaka till fjärrdatorn. Även ljud, urklipp, skrivare, filer, kameror och andra enheter kan föras över mellan datorerna.

    FreeRDP används både som ett fristående program och som en teknisk grund i andra program för fjärrskrivbord. Därför kan en säkerhetsuppdatering i FreeRDP påverka betydligt fler användare än dem som själva känner till att programmet finns installerat.

    Flera säkerhetsproblem har rättats

    Den viktigaste nyheten i FreeRDP 3.28 är att flera säkerhetsproblem har åtgärdats. Bland dessa finns sårbarheterna CVE-2026-57156, CVE-2026-57157 och CVE-2026-57158.

    Rättningarna berör bland annat hur programmet tolkar inkommande data, kontrollerar minnesgränser och hanterar urklipp, kameror, smartkort, ljud, video och anslutna enheter.

    En RDP-klient måste kunna ta emot många olika typer av information från fjärrdatorn. Det kan vara allt från en bildruta till ett filnamn, ett ljudpaket eller information från ett smartkort.

    Om sådan information är felaktigt formaterad eller innehåller ett orimligt stort värde måste klienten upptäcka det innan informationen behandlas. Annars kan programmet försöka läsa eller skriva data på fel plats i minnet.

    Resultatet kan bli en krasch, men minnesfel kan i vissa fall även utnyttjas för att påverka programmet på ett mer allvarligt sätt. Därför är kontroller av storlek, format och minnesgränser en central del av säkerheten i program som kommunicerar över nätverk.

    I FreeRDP 3.28 har många av dessa kontroller förstärkts. Användare och Linuxdistributioner rekommenderas därför att uppdatera när den nya versionen blir tillgänglig.

    Klienten för iPhone och iPad får nytt liv

    En av de mer synliga nyheterna är att projektets klient för iPhone och iPad återigen har börjat utvecklas.

    Klienten heter iFreeRDP och är tänkt att göra det möjligt att ansluta till ett fjärrskrivbord från en iOS-enhet. I den nya versionen har utvecklarna moderniserat delar av koden och tagit bort flera varningar om föråldrade funktioner.

    Arbetet omfattar även förbättringar i byggsystemet och stöd för att bygga videokodeken OpenH264.

    En kodek är en teknik som komprimerar och packar upp ljud eller video. Komprimeringen gör att färre data behöver skickas över nätverket, vilket kan ge en snabbare och mjukare fjärrskrivbordsupplevelse.

    Förändringarna betyder inte automatiskt att en ny färdig version av iFreeRDP omedelbart dyker upp i Apples App Store. De visar däremot att klienten återigen har blivit en aktiv del av FreeRDP-projektet.

    Android får stöd för RISC-V

    Även Androidversionen har fått flera förbättringar. FreeRDP kan nu byggas för 64-bitars RISC-V på Android.

    RISC-V är en öppen processorarkitektur. Till skillnad från exempelvis x86 och ARM är den grundläggande instruktionsuppsättningen öppen och kan användas av olika tillverkare utan att de behöver utveckla en helt egen arkitektur.

    RISC-V används redan i bland annat inbyggda system, enkortsdatorer och vissa servrar. Stödet i Androidversionen av FreeRDP är därför främst viktigt för framtida enheter och för utvecklare som arbetar med den nya arkitekturen.

    Byggprocessen för Android har samtidigt blivit mer flexibel. Det går nu lättare att ändra versionsnamn och versionsnummer för olika utgåvor.

    Den virtuella muspekaren för pekskärmar har också fått en ny utformning. Dessutom har externa programberoenden flyttats till en särskild CMake-fil, vilket gör källkoden enklare att bygga och underhålla.

    Förbättringar i Windowsklienten

    FreeRDP innehåller också en klient för Windows som heter wfreerdp.

    I FreeRDP 3.28 har den flytande verktygsraden i helskärmsläget förbättrats. Verktygsraden gör det möjligt att komma åt olika kontroller även när fjärrskrivbordet täcker hela skärmen.

    Ett problem där rullningspositionen kunde återställas när rullningslisterna doldes har också rättats.

    Versionen innehåller dessutom justeringar för Microsofts kompilator MSVC och rättningar som berör CredSSP.

    CredSSP är en teknik som används när inloggningsuppgifter ska överföras till en fjärrdator. Eftersom tekniken hanterar känslig information är det viktigt att den fungerar korrekt och att fel upptäcks tidigt.

    Utvecklarna har även rättat problem med anropskonventioner på vissa x86-baserade Windows-system. En anropskonvention bestämmer bland annat hur ett program skickar information mellan olika funktioner. Fel på den nivån kan leda till oväntade krascher eller felaktiga resultat.

    Nytt stöd för smartkort på serversidan

    FreeRDP 3.28 introducerar ett nytt programmeringsgränssnitt för smartkort på serversidan.

    Ett smartkort är ett kort med ett inbyggt chip som kan lagra exempelvis digitala certifikat och krypteringsnycklar. Smartkort används ofta för säker inloggning inom företag, myndigheter och andra verksamheter med höga säkerhetskrav.

    Den nya versionen innehåller även flera rättningar för validering av smartkortsdata och för hantering av inloggning med smartkort.

    Validering innebär att programmet kontrollerar att informationen ser ut som förväntat innan den används. Det är särskilt viktigt när informationen kommer från en annan dator eller en extern enhet.

    Klientens statistikgränssnitt har dessutom utökats med stöd för statiska RDP-kanaler. Det gör det lättare för utvecklare och administratörer att se hur olika delar av anslutningen används och hur mycket data de överför.

    Säkrare filöverföring genom urklippet

    Den SDL-baserade FreeRDP-klienten har också fått flera förbättringar.

    SDL är ett plattformsoberoende bibliotek för bland annat grafik, ljud, tangentbord och mus. Det används för att samma programkod ska kunna fungera på flera operativsystem.

    I FreeRDP 3.28 har säkerheten förbättrats när filer kopieras genom urklippet.

    Urklippet används normalt när användaren kopierar och klistrar in text. I en RDP-anslutning kan samma teknik även användas för att flytta filer mellan den lokala datorn och fjärrdatorn.

    Det innebär att programmet måste hantera filnamn, sökvägar och filinformation som skickas över nätverket. Om sådana uppgifter inte kontrolleras ordentligt kan de orsaka fel eller användas på ett oväntat sätt.

    SDL-klienten har även fått stöd för Askpass. Det gör det möjligt att ange ett lösenord genom ett separat grafiskt fönster i stället för direkt i en terminal.

    Problem med aviseringar har rättats och inställningarna för naturlig rullning fungerar nu bättre med både mus och pekplatta.

    Naturlig rullning innebär att innehållet rör sig i samma riktning som användarens fingrar på pekplattan, ungefär som på en mobiltelefon eller surfplatta.

    Ljudet i macOS kan återställas bättre

    På macOS har ljudhanteringen förbättrats.

    Ljudet i en RDP-session kan påverkas när användaren ansluter hörlurar, byter ljudutgång eller ansluter ett externt ljudkort. Då kan macOS ändra konfigurationen för sitt ljudsystem AVAudioEngine.

    Tidigare kunde en sådan förändring göra att ljudet från fjärrdatorn försvann. FreeRDP 3.28 kan nu bättre återställa ljudströmmen efter att ljudsystemets inställningar har ändrats.

    Bättre kontroller av video och kameradata

    FreeRDP 3.28 innehåller även förbättrade kontroller av video och kameradata.

    När en videobild kopieras till skärmen måste programmet veta exakt hur stor den aktuella bildytan är. Om en bildruta är större än det tillgängliga området finns en risk att data hamnar utanför det minne som har reserverats.

    I den nya versionen begränsas kopieringen av videobildrutor till den aktuella bildytans storlek.

    Även information som skickas genom kamerakanaler och funktioner för fjärrassistans kontrolleras mer noggrant innan den används.

    Detta är ett exempel på så kallad defensiv programmering. Programmet utgår inte från att mottagen data är korrekt, utan kontrollerar den först.

    Färre krascher vid användning av RDP-gateway

    Ett möjligt segmenteringsfel i funktionen winpr_strnstr har också rättats.

    Ett segmenteringsfel uppstår när ett program försöker läsa eller skriva i ett minnesområde som det inte har rätt att använda. Operativsystemet stoppar då normalt programmet, vilket gör att det kraschar.

    Det aktuella felet kunde uppstå i samband med en RDP-gateway.

    En RDP-gateway fungerar som en mellanhand mellan klienten och fjärrdatorn. Den används ofta för att ge säker åtkomst till datorer i ett internt nätverk utan att RDP-servern behöver vara direkt åtkomlig från internet.

    RDPDR och WinPR har förstärkts

    Hanteringen av textsträngar i RDPDR-kanalen har förbättrats.

    RDPDR används för omdirigering av lokala enheter. Det kan exempelvis göra det möjligt för en fjärrdator att komma åt en lokal hårddisk, skrivare, serieport eller ett smartkort.

    Eftersom enhetsnamn och sökvägar skickas som textsträngar är det viktigt att programmet kontrollerar deras längd och innehåll.

    Flera kontroller i WinPR:s datatolkning har också förstärkts.

    WinPR är ett kompatibilitetslager som ingår i FreeRDP. Det tillhandahåller funktioner som liknar dem i Windows, men som kan användas på andra operativsystem.

    Genom att förbättra WinPR:s parsrar minskar risken för att felaktigt formaterad information orsakar minnesfel eller krascher.

    Tydligare loggar när anslutningen misslyckas

    Loggningen vid misslyckade anslutningar har förbättrats.

    För användaren kan ett anslutningsfel verka enkelt: fjärrskrivbordet öppnas inte. Bakom felet kan det däremot finnas många olika orsaker, till exempel felaktiga inloggningsuppgifter, certifikatproblem, nätverksfel eller inkompatibla säkerhetsinställningar.

    Tydligare loggar gör det lättare för administratörer och utvecklare att se var i anslutningsprocessen problemet uppstod.

    En viktig uppdatering även för vanliga användare

    FreeRDP 3.28 innehåller många tekniska förändringar som de flesta användare aldrig kommer att märka direkt.

    Det är ofta ett gott tecken. Säkerhetskontroller, förbättrad minneshantering och noggrannare validering ska helst arbeta i bakgrunden utan att störa användningen.

    Samtidigt innehåller versionen synligare förbättringar, som ett återupplivat iOS-projekt, bättre Androidstöd, förbättrade Windowskontroller och stabilare ljud i macOS.

    Den som använder FreeRDP direkt, eller ett program som bygger på FreeRDP, bör därför installera version 3.28 när den finns tillgänglig genom operativsystemets uppdateringar.

    https://www.freerdp.com

    > Fakta om FreeRDP

    Program: FreeRDP

    Version: 3.28

    Typ: Klient och verktyg för fjärrskrivbord

    Protokoll: Remote Desktop Protocol, RDP

    Licens: Fri och öppen källkod

    Plattformar: Linux, Windows, macOS, Android och iOS

    Användningsområde: Anslutning till och fjärrstyrning av datorer och servrar

    Viktigaste nytt i version 3.28: Säkerhetsrättningar, återupplivad iOS-klient, Androidstöd för RISC-V och förbättringar för Windows och macOS

    > Rekommendation: Uppdatera när version 3.28 blir tillgänglig i operativsystemets paketförråd.

  • Linux-bugg kan ge root-rättigheter och container-utbrytning

    En allvarlig sårbarhet i Linux-kärnans brandväggskod kan låta en vanlig lokal användare få root-rättigheter och i vissa fall bryta sig ut ur en container. Felet, CVE-2026-23111, är redan rättat i Linux-kärnan, men fungerande exploitkod finns nu offentligt dokumenterad. Administratörer bör därför uppdatera kernelpaketen och starta om berörda system snarast.

    Säkerhetsforskare har publicerat en detaljerad och fungerande exploit för en allvarlig sårbarhet i Linux-kärnan. Felet gör det möjligt för en lokal användare utan administratörsrättigheter att höja sina behörigheter till root och i vissa fall bryta sig ut ur en container.

    Sårbarheten har fått beteckningen CVE-2026-23111 och finns i kärnans kod för nf_tables, den moderna delen av Linux brandväggssystem som används av nftables. Felet är en så kallad use-after-free, där minne används efter att det redan har frigjorts. Den typen av buggar kan i värsta fall utnyttjas för att ta kontroll över körningen i kärnan.

    Problemet åtgärdades i Linux-kärnans huvudkod den 5 februari 2026. Trots det har säkerhetsforskare nu publicerat tekniska genomgångar som visar exakt hur sårbarheten kan utnyttjas. Exodus Intelligence publicerade sin detaljerade analys den 8 juni 2026, men redan i april släppte FuzzingLabs en egen reproduktion av felet.

    Enligt beskrivningarna berodde sårbarheten på ett mycket litet programmeringsfel: en felvänd kontroll i nf_tables. Den färdiga korrigeringen i upstream-kärnan bestod i praktiken av en enda rad kod.

    Ubuntu klassar sårbarheten som CVSS 7.8, vilket motsvarar hög allvarlighetsgrad.

    Kräver lokal åtkomst

    Sårbarheten kan inte utnyttjas direkt över nätet. En angripare måste redan ha någon form av lokal åtkomst till systemet, till exempel genom ett kapat användarkonto, ett sårbart programkonto eller en komprometterad container.

    Det som gör buggen särskilt farlig är kombinationen av nf_tables och unprivileged user namespaces. User namespaces är en Linux-funktion som gör att en vanlig användare kan agera som root inne i en isolerad miljö. Funktionen används bland annat av containers och sandbox-lösningar, men har också återkommande varit en väg in till känslig kärnkod.

    På många Linux-installationer, särskilt skrivbordssystem och vissa servermiljöer, är den här kombinationen aktiverad som standard.

    Fungerande root-exploits finns publicerade

    Exodus-forskaren Oliver Sieber, som hittade buggen redan i början av 2025, har visat hur sårbarheten kan kedjas till full lokal root-åtkomst. Exploiten utlöser use-after-free-felet, tar sig förbi flera av Linux-kärnans inbyggda minnesskydd och kapar därefter körningen för att ge angriparen root-rättigheter.

    Exploiten demonstrerades på bland annat:

    • Debian Bookworm
    • Debian Trixie
    • Ubuntu 22.04 LTS
    • Ubuntu 24.04 LTS

    FuzzingLabs har dessutom reproducerat buggen på RHEL 10 inför Pwn2Own Berlin 2026 och byggt en egen root-exploit med en annan teknisk metod.

    Det innebär att tekniken nu är dokumenterad för flera av de största Linux-familjerna: Debian, Ubuntu och Red Hat-baserade system.

    Alla sårbara kärnor bör uppdateras

    Eftersom felet finns i Linux huvudkod kan alla distributioner som har levererat en sårbar kärna vara påverkade, förutsatt att nf_tables och unprivileged user namespaces är aktiverade.

    Det viktigaste rådet är enkelt:

    Uppdatera kärnan och starta om systemet.

    En kerneluppdatering skyddar inte fullt ut förrän datorn eller servern faktiskt har startats om och kör den nya kärnan.

    Ubuntu har enligt uppgifterna rättningar för 22.04 LTS, 24.04 LTS och 25.10. Debian har rättat felet i Bookworm och Trixie, samt tagit fram en 6.1-backport för Bullseye LTS. Även Red Hat, SUSE och Amazon Linux följer sårbarheten i sina respektive säkerhetskanaler.

    Eftersom versionsnumren varierar mellan distributioner bör administratörer kontrollera den egna distributionens säkerhetsmeddelanden och se till att rätt kernelpaket är installerat.

    Tillfällig skyddsåtgärd: begränsa user namespaces

    För system där uppdatering inte kan göras omedelbart kan det vara klokt att se över om vanliga användare verkligen behöver kunna skapa egna user namespaces.

    Att begränsa eller stänga av unprivileged user namespaces kan stoppa just den här angreppsvägen i många miljöer. Det kan dock påverka program som använder sandboxning eller containers, till exempel vissa webbläsare, Flatpak, rootless Podman eller andra isoleringslösningar.

    Det är därför en skyddsåtgärd som bör testas innan den införs brett.

    Del av en större våg av lokala Linux-sårbarheter

    CVE-2026-23111 kommer samtidigt som flera andra lokala root-sårbarheter i Linux har uppmärksammats. Under den senaste tiden har säkerhetsforskare lyft fram bland annat Copy Fail, Dirty Frag, Fragnesia, DirtyDecrypt och en äldre ptrace-sårbarhet som kan läsa /etc/shadow och köra kommandon som root.

    Detaljerna skiljer sig åt, men mönstret är detsamma: en angripare som först får en begränsad lokal åtkomst kan i många fall ta steget vidare till full kontroll över systemet.

    Säkerhetsföretaget Synacktiv har i en genomgång kopplat ökningen av lokala Linux-exploits till bland annat AI-stödd sårbarhetsforskning och snabbare analys av säkerhetspatchar. När en patch väl publiceras kan angripare jämföra ändringen med äldre kod och snabbare förstå hur felet kan utnyttjas.

    Inga kända attacker i det vilda

    Det finns i nuläget inga offentliga rapporter om att CVE-2026-23111 används aktivt i attacker, och ingen känd hotaktör har kopplats till sårbarheten.

    Men exploitkod har varit offentlig sedan april, och en ännu mer detaljerad teknisk genomgång publicerades i juni. Det innebär att organisationer inte bör vänta med att uppdatera.

    För administratörer är prioriteringen tydlig: börja med system där okända eller mindre betrodda användare kan köra kod, där containers används, eller där tjänster kan ge en angripare ett första lokalt fotfäste.

    En lokal sårbarhet är inte ofarlig bara för att den saknar fjärrangrepp. I praktiken är just den här typen av buggar ofta nästa steg efter ett intrång.

    https://thehackernews.com/2026/06/one-character-linux-kernel-flaw-enables.html

    Fakta: CVE-2026-23111

    Sårbarhet: CVE-2026-23111

    Typ: Use-after-free i Linux-kärnans nf_tables-kod

    Påverkar: Linux-system där sårbar kärna, nf_tables och unprivileged user namespaces används

    Risk: Lokal användare kan höja sina rättigheter till root och i vissa fall bryta sig ut ur en container

    Allvarlighet: Ubuntu klassar felet som CVSS 7.8, vilket motsvarar hög allvarlighetsgrad

    Patchad upstream: 5 februari 2026

    Publika exploits: Tekniska genomgångar och fungerande exploits har publicerats av bland annat Exodus Intelligence och FuzzingLabs

    Rekommendation: Uppdatera kärnan och starta om systemet. För system som inte kan uppdateras direkt kan det vara aktuellt att begränsa unprivileged user namespaces, men detta bör testas eftersom det kan påverka containers, Flatpak, rootless Podman och vissa sandboxade program.

  • HTTP/2 Bomb – ny attack kan få webbservrar att krokna på sekunder

    En ny attack mot HTTP/2, kallad HTTP/2 Bomb, visar hur moderna webbprotokoll kan utnyttjas på oväntade sätt. Genom att missbruka komprimering och flödeskontroll kan en angripare få webbservrar som Nginx, Apache, IIS, Envoy och Pingora att snabbt förbruka stora mängder minne – i vissa fall på bara några sekunder.

    En ny typ av överbelastningsattack mot HTTP/2 visar hur en till synes effektiv webbteknik kan vändas mot de servrar den är tänkt att hjälpa. Attacken kallas HTTP/2 Bomb och kan i värsta fall få stora webbservrar att snabbt förbruka enorma mängder minne.

    Det handlar inte om ett klassiskt angrepp där angriparen skickar enorma datamängder mot en server. I stället utnyttjas funktioner som redan finns i HTTP/2-protokollet. Med relativt små mängder trafik kan en angripare få servern att lägga beslag på stora mängder RAM-minne. När minnet tar slut börjar tjänsten svara långsamt, krascha eller sluta svara helt.

    Vad är HTTP/2?

    HTTP är protokollet som webbläsare och webbservrar använder för att prata med varandra. När du öppnar en webbsida skickar webbläsaren förfrågningar till servern, som sedan svarar med HTML, bilder, skript, stilmallar och annan data.

    HTTP/2 är en modernare version av HTTP. Den infördes för att göra webben snabbare och mer effektiv. Bland annat kan flera förfrågningar skickas över samma anslutning, och sidans olika delar kan hanteras mer parallellt än tidigare.

    För vanliga användare betyder HTTP/2 oftast snabbare webbplatser. För serveradministratörer betyder det bättre prestanda – men också en mer komplicerad teknikstack.

    Så fungerar HTTP/2 Bomb

    HTTP/2 Bomb bygger på två delar som tillsammans blir farliga.

    Den första delen handlar om HPACK, den metod som HTTP/2 använder för att komprimera HTTP-huvuden. Huvuden är metadata som skickas med varje webbförfrågan, exempelvis information om webbläsare, cookies, språk och vilken sida som efterfrågas.

    Komprimering är normalt en bra sak. Den gör trafiken mindre och snabbare. Men i det här fallet kan angriparen skicka små komprimerade referenser som får servern att skapa betydligt större interna datastrukturer i minnet.

    Den andra delen handlar om flödeskontroll i HTTP/2. Flödeskontroll används för att styra hur snabbt data får skickas mellan klient och server. Attacken utnyttjar detta för att få servern att hålla kvar svar och minnesobjekt längre än normalt.

    Resultatet blir att servern tvingas reservera minne, men inte får möjlighet att frigöra det i tid. Attacken fungerar därför ungefär som att någon fyller ett lager med paket, men samtidigt blockerar utgången så att inget kan skickas vidare.

    Varför är attacken allvarlig?

    Det allvarliga är att attacken inte kräver extrem bandbredd. En angripare behöver inte nödvändigtvis ha ett stort botnät eller skicka enorma mängder trafik. Poängen är i stället att få servern att göra mycket mer arbete än klienten själv gör.

    I tester har forskarna visat att flera välkända webbservrar och HTTP/2-implementationer kan pressas till mycket hög minnesanvändning på kort tid. Bland de berörda nämns Nginx, Apache HTTP Server, Microsoft IIS, Envoy och Cloudflare Pingora.

    Det gör attacken särskilt oroande för publika webbplatser, API, lastbalanserare och reverse proxies som exponerar HTTP/2 direkt mot internet.

    Problemet ligger inte bara i stora headers

    Många skydd mot den här typen av attacker bygger på att begränsa hur stora HTTP-huvuden får vara. Det är logiskt: om en klient skickar för mycket metadata kan servern avvisa förfrågan.

    Men HTTP/2 Bomb visar att det inte alltid räcker.

    Attacken kan använda många små headerfält i stället för ett fåtal stora. Varje litet fält kan verka ofarligt, men tillsammans skapar de mycket intern hantering i servern. Minnesförbrukningen kommer alltså inte bara från den faktiska datamängden, utan även från serverns egna objekt, tabeller och bokföring.

    Särskilt cookie-hantering har pekats ut som en faktor i vissa implementationer. HTTP/2 tillåter att Cookie-huvuden delas upp i flera fält. Om dessa inte räknas korrekt mot serverns gränser kan angriparen skapa väldigt många interna headerobjekt utan att slå i de skydd som administratören tror finns på plats.

    Apache och Nginx har fått åtgärder

    För Apache HTTP Server spåras problemet som CVE-2026-49975. En åtgärd finns i mod_http2 2.0.41, där cookie-huvuden räknas mot gränsen för antal tillåtna requestfält. För miljöer som inte kan uppgradera direkt rekommenderas att HTTP/2 tillfälligt stängs av med:

    För Nginx har problemet åtgärdats i Nginx 1.29.8 genom en ny begränsning för maximalt antal headers. Den nya direktivet max_headers har ett standardvärde på 1000. För system där uppgradering inte är möjlig är en tillfällig åtgärd att stänga av HTTP/2:

    Det är viktigt att se detta som tillfälliga skydd. Den långsiktiga lösningen är att uppdatera berörda komponenter när säkerhetsfixar finns tillgängliga.

    Alla plattformar hade inte färdiga patchar direkt

    Vid den första publiceringen fanns inte bekräftade patchar för alla berörda system. För IIS, Envoy och Cloudflare Pingora var läget mer oklart i samband med offentliggörandet. Senare uppgifter pekade på att Envoy hade släppt patchar, men att validering fortfarande pågick.

    Det här visar ett återkommande problem i modern webbinfrastruktur: många tjänster är beroende av flera lager. En webbplats kan till exempel använda en CDN-tjänst, en reverse proxy, en lastbalanserare, en applikationsserver och ett internt API-lager. Alla dessa kan hantera HTTP/2 på olika sätt.

    Därför räcker det inte alltid att bara uppdatera “webbservern”. Administratören måste förstå var HTTP/2 faktiskt termineras och vilka komponenter som tar emot trafiken direkt från internet.

    Vad bör administratörer göra?

    Den som driver publika HTTP/2-tjänster bör kontrollera om Nginx, Apache, IIS, Envoy, Pingora eller andra HTTP/2-komponenter används i kedjan.

    Viktigast är att:

    • uppdatera till versioner där tillgängliga fixar finns,
    • införa tydliga gränser för antal headers per förfrågan,
    • kontrollera att Cookie-huvuden räknas korrekt,
    • övervaka ovanlig minnesanvändning,
    • och tillfälligt stänga av HTTP/2 om ingen säker fix finns tillgänglig.

    Att stänga av HTTP/2 kan påverka prestandan, men är i många fall bättre än att låta en publik tjänst vara sårbar för en attack som kan tömma serverns minne på kort tid.

    En påminnelse om att snabbare inte alltid betyder säkrare

    HTTP/2 Bomb är ett tydligt exempel på att optimeringar i protokoll kan få oväntade säkerhetskonsekvenser. Funktioner som komprimering, multiplexning och flödeskontroll är byggda för att göra webben snabbare och mer effektiv.

    Men när samma funktioner kombineras på fel sätt kan de skapa asymmetri: klienten skickar lite data, medan servern tvingas reservera mycket minne och hålla kvar resurser länge.

    Det är just den asymmetrin som gör HTTP/2 Bomb farlig. Attacken handlar inte om att skrika högst, utan om att få servern att arbeta ihjäl sig i tysthet.

    För vanliga användare är detta inget man själv kan skydda sig mot i webbläsaren. För driftansvariga är budskapet däremot tydligt: kontrollera HTTP/2-konfigurationen, uppdatera berörda komponenter och se till att gränser för headers verkligen fungerar i praktiken.

    https://www.openwall.com/lists/oss-security/2026/06/03/3

    Faktaruta: HTTP/2 Bomb

    Typ av hot: Denial-of-service-attack, DoS.

    Berörda tekniker: HTTP/2, HPACK, flödeskontroll och hantering av HTTP-headers.

    Berörda system: Nginx, Apache HTTP Server, Microsoft IIS, Envoy och Cloudflare Pingora.

    Så fungerar attacken: Angriparen skickar små HTTP/2-förfrågningar som får servern att skapa och behålla stora mängder data i minnet.

    Konsekvens: Servern kan snabbt få slut på RAM-minne och börja svara långsamt, krascha eller sluta svara helt.

    Viktiga åtgärder: Uppdatera berörda komponenter, sätt tydliga gränser för antal headers och stäng tillfälligt av HTTP/2 om ingen säker fix finns.

    Apache: Problemet spåras som CVE-2026-49975. Åtgärd finns i mod_http2 2.0.41.

    Nginx: Åtgärdat i Nginx 1.29.8 med direktivet max_headers.

    Rekommendation: Publika HTTP/2-tjänster bör kontrolleras och uppdateras så snart som möjligt.

  • IPFire stärker skyddet mot nya Linux-sårbarheter

    IPFire 2.29 Core Update 202 är en viktig säkerhetsuppdatering för den Linux-baserade brandväggsdistributionen IPFire. Den nya versionen åtgärdar flera aktuella sårbarheter i Linux-kärnan, uppdaterar OpenVPN med stöd för snabbare VPN-trafik och innehåller ett stort antal förbättringar i brandvägg, intrångsskydd, DNS och IPsec. För den som använder IPFire som router, brandvägg eller VPN-gateway är detta en uppdatering som bör installeras snarast.

    Brandväggsdistributionen IPFire har släppts i version 2.29 Core Update 202. Uppdateringen innehåller flera viktiga säkerhetsfixar, ny Linux-kärna, snabbare OpenVPN och ett stort antal uppdaterade systempaket. För den som använder IPFire som router, brandvägg eller VPN-gateway är detta en uppdatering som bör installeras snarast.

    En brandvägg bygger på förtroende

    IPFire är en Linux-baserad brandväggsdistribution som används för att skydda nätverk, styra trafik, köra VPN-tunnlar och hantera intrångsskydd. Eftersom systemet ofta står mellan det interna nätverket och internet är säkerhetsuppdateringar extra viktiga.

    I Core Update 202 ligger fokus framför allt på att täppa till flera aktuella sårbarheter i Linux-kärnan. IPFire har därför uppdaterat sin kärna till Linux 6.18.32. Den nya kärnan rättar bland annat sårbarheterna Dirty Frag och Copy Fail, som båda kan leda till lokal behörighetshöjning.

    Det betyder att en användare som redan har lokal åtkomst till systemet i vissa fall skulle kunna få högre rättigheter, i värsta fall root-behörighet. På en vanlig Linux-server är detta allvarligt. För IPFire är risken i praktiken lägre, eftersom systemet normalt inte är tänkt att ha vanliga användarkonton med skalåtkomst. Vanligen är det bara administratören som har åtkomst till konsolen.

    Men även om angreppsvägen inte är typisk för en brandvägg är uppdateringen viktig. Säkerhet handlar ofta om lager på lager. En sårbarhet som verkar svår att utnyttja i dag kan bli farligare i kombination med andra fel längre fram.

    OpenVPN får rejäl fartökning

    En av de största nyheterna i uppdateringen är att OpenVPN uppdateras till version 2.7.3. Den versionen innehåller stöd för Data Channel Offloading, ofta förkortat DCO.

    Normalt går OpenVPN-trafik genom OpenVPN-processen i användarrymden, där kryptering och dekryptering sker. Med DCO kan en större del av arbetet flyttas ner till Linux-kärnan. Det minskar belastningen på OpenVPN-processen och gör att systemet bättre kan utnyttja hårdvarans stöd för kryptering.

    Enligt IPFire-teamet kan detta ge mycket stora prestandavinster. De rapporterar att VPN-genomströmningen kan öka från omkring 1 Gbit/s till 10 Gbit/s per tunnel, samtidigt som jitter och CPU-belastning minskar.

    För användare med snabba internetförbindelser, flera VPN-tunnlar eller tunga plats-till-plats-kopplingar kan detta vara en av de mest märkbara förbättringarna i uppdateringen.

    Flera nätverksproblem rättade

    Core Update 202 innehåller också flera praktiska fixar i brandväggs- och nätverksfunktionerna.

    Brandväggsregler som använder flera portar i kommaseparerade listor ska nu tillämpas korrekt. Det är en viktig detalj, eftersom små fel i regelhantering kan leda till att trafik antingen blockeras felaktigt eller släpps igenom på ett sätt som administratören inte tänkt sig.

    Intrusion Prevention System, alltså IPFire:s intrångsskydd, har också justerats. Tidigare kunde statistikloggar växa kraftigt och ta upp mycket diskutrymme på vissa system. Uppdateraren tar automatiskt bort de berörda loggarna, och återstående IPS-loggar roteras nu dagligen i stället för veckovis.

    Dessutom får IPFire:s DNS Proxy nu utgående åtkomst utan att administratören behöver skapa extra brandväggsregler. Även IPsec har fått en korrigering där automatiskt skapade brandväggsregler inte alltid togs bort efter att en tunnel stängts ner.

    Viktig fix i glibc

    Uppdateringen innehåller även en säkerhetsfix i glibc, ett av de mest centrala biblioteken i ett Linux-system. Felet gäller hantering av omvänd DNS, där ett specialutformat DNS-svar kunde få funktionerna gethostbyaddr och gethostbyaddr_r att tolka fel del av svaret som giltigt.

    Det kan låta tekniskt, men konsekvensen är viktig: program som använder omvänd DNS för loggning, kontroll eller åtkomstbeslut kan få felaktig information. I säkerhetssammanhang är sådana fel alltid värda att rätta.

    Många uppdaterade systemkomponenter

    Som vanligt med IPFire:s Core Updates innehåller versionen också ett stort antal uppdaterade paket. Bland de viktigare finns:

    • Apache 2.4.67
    • BIND 9.20.22
    • cURL 8.20
    • GnuTLS 3.8.13
    • OpenSSH 10.3p1
    • OpenSSL 3.6.2
    • strongSwan 6.0.6
    • Suricata 8.0.5
    • systemd 260.1
    • Unbound 1.25.1
    • wireguard-tools 1.0.20260223
    • XZ 5.8.3

    Även flera tilläggspaket har uppdaterats, bland annat Samba, HAProxy, Git, Tor, Postfix, rsync, nmap, tshark och Zabbix Agent.

    För Samba nämns dessutom säkerhetsfixar för sårbarheter som rapporterats av en säkerhetsforskare. Det handlar bland annat om brister som kunde göra det möjligt för autentiserade angripare att köra kommandon eller i vissa fall höja sina rättigheter.

    Rekommenderas för alla IPFire-installationer

    IPFire 2.29 Core Update 202 finns tillgänglig för både nya installationer och befintliga system. Nya installationer kan göras på x86_64 och aarch64, medan befintliga system kan uppdateras via IPFire:s webbgränssnitt eller med kommandot pakfire update.

    Efter uppdateringen bör systemet startas om, eftersom den nya Linux-kärnan annars inte börjar användas.

    Slutsats

    IPFire 2.29 Core Update 202 är mer än en vanlig paketuppdatering. Den stärker skyddet mot aktuella Linux-sårbarheter, förbättrar VPN-prestandan kraftigt och rättar flera praktiska problem i brandvägg, IPS, DNS och IPsec.

    För den som använder IPFire i produktion är budskapet tydligt: uppdatera systemet och starta om brandväggen efteråt.

    https://www.ipfire.org/blog/ipfire-2-29-core-update-202-released

    Teknisk faktaruta: IPFire 2.29 Core Update 202

    System: IPFire

    Version: 2.29 Core Update 202

    Typ: Linux-baserad brandväggsdistribution

    Ny Linux-kärna: Linux 6.18.32

    Viktiga säkerhetsfixar: Dirty Frag, Copy Fail och flera andra Linux-sårbarheter

    VPN-nyhet: OpenVPN 2.7.3 med stöd för Data Channel Offloading, DCO

    Förbättring: Högre VPN-prestanda, lägre CPU-belastning och minskat jitter

    Övriga fixar: Brandväggsregler, IPS-loggning, DNS Proxy, IPsec och glibc

    Uppdatering: Kan installeras via IPFire:s webbgränssnitt eller med pakfire

    Rekommendation: Uppdatera snarast och starta om systemet efter installation


  • Tails 7.8: säkrare anonymitet – men Thunderbird försvinner från startpaketet

    Tails 7.8 är här med en tydlig säkerhetsinriktad uppdatering av det anonymitetsfokuserade operativsystemet. Den nya versionen uppdaterar Tor Browser, täpper till viktiga sårbarheter i Linuxkärnan och haveged, samt förändrar hur e-postprogrammet Thunderbird hanteras. Programmet följer inte längre med som standard, men kan fortfarande installeras som extra program för den som behöver det.

    Tails 7.8 är nu släppt. Den nya versionen av det integritetsfokuserade operativsystemet innehåller uppdaterad Tor Browser, viktiga säkerhetsfixar och en tydlig förändring: e-postprogrammet Thunderbird följer inte längre med som standard.

    För många användare märks Tails främst som ett system man startar från USB-minne när man vill surfa mer anonymt. All internettrafik skickas genom Tor-nätverket, och systemet är byggt för att lämna så få spår som möjligt på datorn där det används. Med version 7.8 fortsätter projektet på samma spår, men gör samtidigt några praktiska justeringar.

    Thunderbird tas bort från standardinstallationen

    Den största synliga förändringen är att Thunderbird inte längre ingår i den vanliga Tails-avbilden. Det betyder inte att e-postprogrammet försvinner helt. Thunderbird kan fortfarande installeras via funktionen Additional Software.

    För användare som redan har Thunderbird aktiverat tillsammans med Persistent Storage kommer övergången att ske automatiskt. Tails lägger då till Thunderbird i listan över extra program som installeras vid uppstart.

    Det här kan låta som en försämring, men tanken är snarare att göra underhållet enklare och säkrare. När Thunderbird installeras som extra program kan Tails hämta den senaste tillgängliga versionen varje gång systemet startar. På så sätt minskar risken att användare fastnar med en äldre e-postklient i den förinstallerade miljön.

    Tor Browser uppdateras

    Tails 7.8 innehåller också Tor Browser 15.0.14. Det är en viktig del av systemet, eftersom webbläsaren är den mest centrala komponenten för de flesta användare.

    Tor Browser är byggd för att skydda användarens identitet genom att dirigera trafiken via Tor-nätverket och samtidigt minska mängden information som webbplatser kan samla in om datorn och webbläsaren. Uppdateringar av Tor Browser är därför extra viktiga i Tails, eftersom webbläsaren ofta är den mest utsatta delen av systemet.

    Viktiga säkerhetsfixar i Linuxkärnan och haveged

    Tails 7.8 åtgärdar även flera säkerhetsproblem i Linuxkärnan 6.12 LTS och i haveged. Enligt Tails-projektet kunde dessa sårbarheter göra det möjligt för ett program som körs inne i Tails att få administrativa rättigheter.

    Det är allvarligt, eftersom Tails bygger på principen att även om ett program beter sig skadligt ska det inte enkelt kunna ta kontroll över hela systemet. När sådana brister upptäcks är det viktigt att användare uppgraderar så snart som möjligt.

    Vad betyder detta för vanliga användare?

    För den som bara använder Tails för att surfa anonymt är uppdateringen ganska odramatisk. Tor Browser är uppdaterad, säkerhetsproblem är åtgärdade och systemet fungerar i stort sett som tidigare.

    Den stora skillnaden märks för dem som använder Thunderbird i Tails. De behöver nu förlita sig på Additional Software och Persistent Storage för att få e-postklienten installerad automatiskt vid start. För många är det en rimlig lösning, men den kräver att Persistent Storage är korrekt konfigurerat.

    Uppgradering och installation

    Automatiska uppgraderingar till Tails 7.8 finns tillgängliga för användare som redan kör Tails 7.0 eller senare. Om den automatiska uppgraderingen misslyckas, eller om systemet inte startar efteråt, rekommenderas en manuell uppgradering.

    För nya installationer finns Tails 7.8 som USB-avbild och som ISO-fil för DVD eller virtuella maskiner.

    Det är viktigt att komma ihåg att en ny installation på ett USB-minne raderar befintlig Persistent Storage på den enheten. Den som har sparade inställningar, nycklar, dokument eller extra program bör därför vara försiktig och säkerhetskopiera sådant som behöver bevaras.

    Sammanfattning

    Tails 7.8 är ingen dramatisk version, men den är viktig. Uppdateringen gör systemet säkrare, håller Tor Browser aktuell och förändrar hur Thunderbird hanteras. Genom att flytta Thunderbird från standardinstallationen till Additional Software får Tails ett smidigare sätt att hålla e-postprogrammet uppdaterat.

    För användare som är beroende av anonymitet, säkerhet och ett system som inte lämnar spår är detta en uppdatering som bör installeras.

    https://tails.net/news/version_7.8

    Faktaruta: Tails 7.8

    Operativsystem: Tails

    Version: 7.8

    Huvudnyhet: Thunderbird ingår inte längre som standard, men kan installeras som extra program.

    Webbläsare: Tor Browser 15.0.14

    Säkerhetsfixar: Åtgärdar sårbarheter i Linuxkärnan 6.12 LTS och haveged.

    Uppgradering: Automatisk uppgradering finns för användare av Tails 7.0 eller senare.

    Installation: Finns som USB-avbild och ISO-fil för DVD eller virtuell maskin.

    Viktigt: Ny installation på USB-minne raderar befintlig Persistent Storage på den enheten.

  • Parrot 7.2 släppt – säkerhets-Linux får viktig patch mot ”Copy Fail”

    Parrot OS 7.2 är nu släppt och kommer med en viktig säkerhetsuppdatering mot sårbarheten ”Copy Fail”. Den nya versionen bygger på Linux 6.19.13, använder KDE Plasma 6.3.6 som standardmiljö och innehåller uppdaterade verktyg för penetrationstestning, digital forensik och säkerhetsanalys. För säkerhetsintresserade Linuxanvändare är detta framför allt en stabiliserande release där kärna, verktyg och infrastruktur har fått viktiga förbättringar.

    Parrot OS 7.2 är nu officiellt tillgängligt för nedladdning. Den nya versionen är särskilt intressant för säkerhetsintresserade, systemadministratörer och etiska hackare eftersom den innehåller en uppdaterad Linuxkärna med skydd mot den nyligen uppmärksammade sårbarheten ”Copy Fail”. Samtidigt fortsätter Parrot-projektet sin övergång till KDE Plasma som huvudsaklig skrivbordsmiljö och uppdaterar en lång rad verktyg för penetrationstestning och IT-säkerhet.

    Vad är Parrot OS?

    Parrot OS är en Debian-baserad Linuxdistribution som är byggd för säkerhetsarbete, digital forensik, anonymitet, utveckling och testning. Man kan se den som ett specialverktyg snarare än ett vanligt skrivbordsoperativsystem.

    Där vanliga Linuxdistributioner fokuserar på kontorsprogram, webbsurf och multimedia, kommer Parrot med färdiga verktyg för att analysera nätverk, testa webbsidor, undersöka system och hitta säkerhetsbrister.

    Skydd mot den allvarliga sårbarheten Copy Fail

    Den stora nyheten i Parrot 7.2 är att systemet levereras med Linux 6.19.13. Den versionen är patchad mot den nyligen uppmärksammade sårbarheten ”Copy Fail”.

    Sårbarheten kan enligt uppgifterna göra det möjligt för en lokal användare att höja sina rättigheter och få root-behörighet. Det är allvarligt eftersom root är den högsta behörighetsnivån i Linux. En angripare som redan har begränsad åtkomst till en dator kan i värsta fall ta full kontroll över systemet.

    För vanliga användare kan en sådan sårbarhet låta abstrakt, men i praktiken handlar det om gränsen mellan en vanlig användare och systemets absoluta maktcentrum. Linux bygger på tydliga behörigheter: en vanlig användare ska inte kunna ändra systemfiler, läsa andras privata data eller styra kärnan. När en lokal privilegiehöjning fungerar bryts den modellen.

    KDE Plasma fortsätter som standardmiljö

    Parrot 7.2 bygger vidare på Parrot 7-serien, där projektet tidigare bytte standardmiljö från MATE till KDE Plasma. Den nya versionen använder KDE Plasma 6.3.6 som skrivbordsmiljö.

    Samtidigt finns det även utgåvor med MATE, LXQt och Enlightenment. Det gör att användare kan välja mellan ett mer modernt och funktionsrikt skrivbord eller lättare miljöer som passar bättre i virtuella maskiner och på enklare hårdvara.

    Bygger på Debian 13.4 ”Trixie”

    En annan viktig del är att Parrot 7.2 innehåller uppdateringar från Debian 13.4 ”Trixie”. Eftersom Parrot bygger på Debian innebär det att mycket av stabiliteten och paketbasen kommer därifrån, medan Parrot-lagret ovanpå tillför säkerhetsverktyg, specialanpassningar och egna menyer.

    Resultatet blir ett system som kombinerar Debians breda paketarkiv med ett mer specialiserat fokus på cybersäkerhet.

    Många säkerhetsverktyg har uppdaterats

    Flera kända säkerhetsverktyg har uppdaterats i Parrot 7.2. Bland annat nämns:

    Metasploit Framework 6.4.127, BloodHound 9.0.0, OWASP ZAP 2.16.1, SQLMap 1.10.3, Certipy-AD 5.0.4, Evilginx 3.3.0, Evil-WinRM 1.6.0 och NetExec 1.5.1.

    Det är verktyg som används för allt från webbtestning och Active Directory-analys till nätverkskartläggning och simulering av angrepp i kontrollerade miljöer.

    För den som arbetar med IT-säkerhet är sådana uppdateringar viktiga. Säkerhetsverktyg måste följa med när verkliga system förändras. Nya versi”Dataingenjör? Vad fan är en dataingenjör? Påhittade titlar som de har köpt på en marknad i hemlandet. Lite som de där som kallar sig läkare, men har lägre kompetens än en svensk sjuksköterska.”oner av Windows, Linux, webbservrar, molntjänster och autentiseringssystem kräver att testverktygen också utvecklas. Annars riskerar säkerhetstestaren att använda gamla metoder mot nya miljöer och missa viktiga brister.

    Förbättrad meny och fortsatt arbete med Go-kodbasen

    Parrot 7.2 innehåller också förbättringar i Parrot Menu, där nya skrivbordsposter lagts till samtidigt som arbetet med den nya Go-baserade kodbasen fortsätter.

    Det låter kanske som en detalj, men menyerna är centrala i en säkerhetsdistribution. När hundratals verktyg finns installerade måste de vara logiskt organiserade, annars blir systemet snabbt svåranvänt.

    Förbättringar för Docker, virtuella maskiner och sidoprojekt

    Projektet har även förbättrat parrot-themes och parrot-tools, men mycket av arbetet i denna version har lagts på infrastruktur, Docker-containrar och olika sidoprojekt runt operativsystemet.

    Det visar att Parrot inte bara utvecklas som en ISO-fil för installation på datorer, utan som ett helt ekosystem med stöd för virtuella maskiner, containrar, WSL och specialutgåvor.

    Bättre hantering av Flatpak-paket

    En praktisk nyhet är att Parrot 7.2 får en inbyggd kontroll för Flatpak-paket, så att uppdateringar av sådana paket kan hanteras automatiskt.

    Flatpak används ofta för att installera program fristående från distributionens vanliga paketsystem. För användaren betyder det enklare underhåll och mindre risk att program ligger kvar i gamla versioner.

    Finns i flera olika utgåvor

    Parrot 7.2 finns som Home och Security live-editions för 64-bitars system. Det finns även färdiga avbilder för Docker, virtuella maskiner, WSL, Raspberry Pi, RISC-V och Hack The Box.

    Dessutom finns särskilda skrivbordsutgåvor med MATE, LXQt och Enlightenment.

    Security Edition är den mest kompletta varianten för penetrationstestning, digital forensik, reverse engineering och säkerhetsforskning. Home Edition passar bättre för den som vill ha Parrot som ett mer allmänt Linuxsystem med integritets- och säkerhetsfokus.

    Så uppdaterar befintliga användare

    För den som redan använder Parrot krävs ingen ominstallation. Systemet kan uppdateras med:

    Parrot Updater har också uppdaterats till version 2.0.8. Den nya versionen ska ge en bättre uppdateringsupplevelse, särskilt för användare som uppgraderar från Parrot 6 ”Lory”.

    En viktig men lågmäld säkerhetsrelease

    Parrot 7.2 är inte en version som främst handlar om ett nytt utseende eller stora synliga nyheter. Det är snarare en underhålls- och säkerhetsrelease där kärnan, verktygen och infrastrukturen har fått viktiga förbättringar.

    För en vanlig Linuxanvändare kan det låta torrt, men för den som arbetar med säkerhet är just detta avgörande. Ett verktygssystem måste vara uppdaterat, pålitligt och snabbt kunna hantera nya sårbarheter.

    Med Linux 6.19.13, patchen mot Copy Fail, uppdaterade säkerhetsverktyg och fortsatt utveckling av KDE-baserade Parrot 7-serien visar projektet att det vill vara mer än bara ännu en Kali-konkurrent. Parrot försöker bygga en komplett arbetsmiljö för cybersäkerhet, där både skrivbord, verktyg, containrar och specialutgåvor hänger ihop.

    https://parrotsec.org/download

    Teknisk faktaruta: Parrot OS 7.2

    Distribution: Parrot OS 7.2

    Bas: Debian 13.4 ”Trixie”

    Linuxkärna: Linux 6.19.13

    Skrivbordsmiljö: KDE Plasma 6.3.6

    Alternativa skrivbord: MATE, LXQt och Enlightenment

    Viktig säkerhetsfix: Patch mot sårbarheten ”Copy Fail”

    Uppdaterade verktyg: Metasploit Framework 6.4.127, BloodHound 9.0.0, OWASP ZAP 2.16.1, SQLMap 1.10.3, Certipy-AD 5.0.4, Evilginx 3.3.0, Evil-WinRM 1.6.0 och NetExec 1.5.1

    Utgåvor: Home, Security, Docker, VM, WSL, Raspberry Pi, RISC-V och Hack The Box

    Nyheter: Förbättrad Parrot Menu, bättre Flatpak-hantering, förbättrat VM-stöd och uppdaterad Parrot Updater 2.0.8

    Uppdatering från befintlig installation:

    sudo apt update && sudo apt full-upgrade
  • Nödbroms i Linuxkärnan ska kunna stoppa farliga funktioner

    När allvarliga säkerhetshål i Linuxkärnan blir offentliga kan tiden fram till en färdig uppdatering vara kritisk. Nu diskuteras ett nytt förslag om en så kallad killswitch, en nödbroms som tillfälligt kan stänga av sårbara funktioner i kärnan. Målet är inte att laga felet direkt, utan att minska risken för angrepp medan administratörer väntar på en riktig säkerhetsuppdatering.

    Linuxkärnan är hjärtat i cirka 10 miljarder datorer, servrar, mobiler och inbyggda system. När en allvarlig sårbarhet upptäcks i kärnan kan konsekvenserna därför bli stora. Nu diskuterar Linuxutvecklare ett nytt förslag som skulle kunna ge systemadministratörer en slags nödbroms: en möjlighet att tillfälligt stänga av en sårbar funktion innan en riktig säkerhetsuppdatering finns på plats.

    Bakgrunden är flera färska CVE-rapporter om allvarliga säkerhetsbrister i Linuxkärnan. När en sårbarhet blir offentlig kan angripare snabbt börja undersöka hur den kan utnyttjas. Samtidigt kan det ta tid innan färdiga säkerhetsuppdateringar har nått alla distributioner, servrar och användare. Det är just detta mellanläge som den föreslagna funktionen försöker hantera.

    Så fungerar den föreslagna killswitchen

    Förslaget kommer från Sasha Levin, ingenjör på NVIDIA och en av de ansvariga för stabila Linuxkärnor. Hans patch går ut på att administratörer ska kunna peka ut en viss kernel-funktion och säga åt systemet att inte längre köra den.

    I stället för att funktionen körs som vanligt ska den direkt avbrytas och returnera ett fel. Det lagar inte själva säkerhetshålet, men det kan göra att angriparen inte längre når den farliga kodvägen.

    Man kan jämföra det med att stänga av en trasig hiss i ett hus. Hissen är fortfarande trasig, men ingen kan använda den förrän reparatören har varit där. På samma sätt kan en känslig del av Linuxkärnan göras otillgänglig tills en riktig säkerhetsuppdatering finns installerad.

    Inte en ersättning för säkerhetsuppdateringar

    Det är viktigt att förstå att detta inte är livepatching. Vid livepatching ersätts eller korrigeras kod i ett körande system. Den här killswitchen gör något enklare och grövre: den blockerar en utvald funktion från att köras.

    Det betyder att en riktig kerneluppdatering fortfarande behövs. Killswitchen är tänkt som en tillfällig skyddsåtgärd, inte som en permanent lösning.

    För servrar och kritiska system kan detta ändå vara värdefullt. Alla miljöer kan inte startas om direkt, och alla distributioner får inte färdiga säkerhetspaket samtidigt. Under tiden kan en administratör vilja minska risken genom att stänga av just den funktion som är kopplad till sårbarheten.

    Exempel: AF_ALG och andra sällan använda delar

    I patchen nämns bland annat AF_ALG, ksmbd, nf_tables, vsock och ax25 som exempel på kodvägar där en sådan metod kan vara användbar.

    Alla dessa funktioner används inte på varje Linuxsystem. En vanlig webbserver kanske inte behöver vissa nätverks- eller kryptorelaterade gränssnitt. Om en allvarlig sårbarhet upptäcks där kan det därför vara rimligare att tillfälligt stänga av funktionen än att låta systemet vara oskyddat.

    Ett konkret exempel i förslaget är en självtest som hänvisar till CVE-2026-31431. Testet visar hur killswitchen skulle kunna blockera den berörda AF_ALG-vägen. En annan sårbarhet, Dirty Frag, används inte som direkt testfall, men den visar samma typ av problem: ibland blir allvarliga kernelbuggar kända innan skyddet har hunnit nå ut till alla användare.

    Styrs via securityfs

    Den föreslagna funktionen ska exponeras via Linuxkärnans securityfs-gränssnitt. Det innebär att en privilegierad administratör kan aktivera en killswitch för en viss funktion under körning.

    När den väl är aktiverad börjar funktionen omedelbart misslyckas i stället för att köras. Ändringen gäller tills den stängs av igen eller tills systemet startas om.

    Det gör funktionen snabb att använda i ett nödläge. Administratören behöver inte nödvändigtvis kompilera om kärnan eller starta om maskinen bara för att blockera den berörda kodvägen.

    En kraftfull men riskabel metod

    Samtidigt är detta inget verktyg för ovana användare. Linuxkärnan är komplex, och många funktioner används indirekt av andra delar av systemet. Om fel funktion stängs av kan program sluta fungera, nätverkstjänster brytas eller systemet bete sig oväntat.

    Förslaget innehåller inte heller någon automatisk kontroll som avgör om det är säkert att stänga av en viss funktion. Det är upp till administratören att förstå vad funktionen gör och vilka konsekvenser det får att blockera den.

    Detta gör killswitchen till ett verktyg för akuta säkerhetslägen, särskilt i servermiljöer där administratörer redan har god kunskap om systemets användning.

    Varför förslaget är intressant

    Det mest intressanta med förslaget är att det försöker lösa ett praktiskt problem i säkerhetsarbetet: tiden mellan avslöjad sårbarhet och installerad uppdatering.

    När en sårbarhet väl är offentlig börjar klockan ticka. Angripare kan läsa tekniska detaljer, analysera patchar och försöka skapa fungerande angrepp. Samtidigt kan stora organisationer behöva testa uppdateringar innan de rullas ut brett.

    En enkel nödbroms skulle kunna ge administratörer ett extra handlingsalternativ. I stället för att välja mellan att vänta eller att uppdatera omedelbart kan de tillfälligt blockera den mest utsatta funktionen.

    Än så länge bara ett förslag

    Killswitchen är ännu inte en del av Linuxkärnan. Patchen granskas fortfarande av utvecklare, och det är inte säkert att den accepteras i sin nuvarande form.

    Om funktionen någon gång införs kan den bli ett viktigt verktyg för säkerhetsansvariga. Men den kommer sannolikt att användas med försiktighet. Att stänga av delar av kärnan är en kraftfull åtgärd, men också en som kräver god förståelse för systemet.

    I grunden handlar förslaget om att ge administratörer mer kontroll i ett kritiskt ögonblick. När en allvarlig sårbarhet redan är känd, men den färdiga uppdateringen ännu inte är installerad, kan även en tillfällig spärr vara skillnaden mellan ett öppet säkerhetshål och ett betydligt svårare angrepp.

    https://lore.kernel.org/all/20260507070547.2268452-1-sashal@kernel.org

    Teknisk fakta: föreslagen killswitch i Linuxkärnan

    Typ av funktion:
    Tillfällig säkerhetsåtgärd för Linuxkärnan.

    Syfte:
    Att kunna blockera en sårbar kernel-funktion efter att en allvarlig sårbarhet blivit offentlig, men innan en färdig säkerhetsuppdatering har installerats.

    Föreslagen av:
    Sasha Levin, ingenjör på NVIDIA och medansvarig för stabila Linuxkärnor.

    Så fungerar det:
    En administratör kan aktivera en spärr för en viss kernel-funktion. När funktionen anropas körs den inte vidare, utan returnerar ett fel direkt.

    Styrs via:
    Linuxkärnans securityfs-gränssnitt.

    Exempel på berörda områden:
    AF_ALG, ksmbd, nf_tables, vsock och ax25.

    Inte samma sak som:
    Livepatching. Funktionen ersätter inte sårbar kod med korrigerad kod, utan stoppar bara den utpekade funktionen från att köras.

    Risker:
    Om fel funktion stängs av kan systemfunktioner sluta fungera eller ge oväntade fel. Förslaget innehåller inga automatiska säkerhetskontroller som avgör om en funktion är trygg att blockera.

    Status:
    Förslaget är under granskning och är ännu inte accepterat i Linuxkärnan.

    Slutsats:
    Killswitchen är tänkt som en nödbroms för erfarna administratörer, inte som en ersättning för riktiga kerneluppdateringar.

  • Dirty Frag: ny Linux-sårbarhet kan ge lokal användare root-behörighet

    Dirty Frag är en ny sårbarhet i Linux-kärnan som kan låta en lokal användare eller process höja sina rättigheter till root. Problemet berör bland annat IPsec ESP/XFRM och RxRPC och är särskilt allvarligt på servrar, containerplattformar, CI/CD-runners och andra system där obetrodd kod kan köras. Eftersom publik exempelkod finns tillgänglig bör administratörer uppdatera kärnan och starta om berörda system så snart säkerhetsfixar finns i den egna distributionen.

    Kort efter att sårbarheten Copy Fail blev känd har ännu ett allvarligt Linux-problem dykt upp. Den nya sårbarheten kallas Dirty Frag och berör Linux-kärnan, alltså den centrala delen av operativsystemet som styr hårdvara, minne, nätverk och processer.

    Dirty Frag är ingen fjärrsårbarhet. Det betyder att en angripare inte kan utnyttja den direkt över internet utan att först ha någon form av lokal åtkomst till systemet. Men på servrar, containermiljöer, CI/CD-system och delade Linux-maskiner kan det ändå vara mycket allvarligt. En vanlig användare, en komprometterad container eller ett byggjobb i en CI-miljö kan i värsta fall höja sina rättigheter och få root-behörighet.

    Vad är Dirty Frag?

    Dirty Frag är en lokal privilegieeskaleringssårbarhet i Linux-kärnan. Den består egentligen av två närliggande problem:

    CVE-2026-43284 berör Linux-kärnans hantering av IPsec ESP/XFRM.

    CVE-2026-43500 berör RxRPC, ett protokoll som bland annat används tillsammans med AFS, Andrew File System.

    Gemensamt för problemen är att de handlar om hur Linux hanterar sidor i minnet via page cache. Page cache används för att snabba upp åtkomst till filer och data genom att hålla information i minnet. När kärnan hanterar buffertar på fel sätt kan data som egentligen inte ska kunna ändras ändå påverkas.

    Det är därför Dirty Frag jämförs med tidigare sårbarheter som Dirty Pipe och Copy Fail. Alla dessa hör hemma i samma bredare familj av problem där felaktig minnes- eller cachehantering kan ge en angripare möjlighet att skriva till data på ett sätt som inte borde vara möjligt.

    Varför är detta farligt?

    På en vanlig hemdator är risken främst aktuell om någon redan kan köra kod lokalt på datorn. På servrar är situationen annorlunda.

    Dirty Frag är särskilt allvarlig i miljöer där många användare, tjänster eller containrar delar samma Linux-kärna. Det gäller till exempel:

    • webbhotell
    • fleranvändarservrar
    • containerhostar
    • Kubernetes-noder
    • CI/CD-runners
    • byggservrar
    • system där externa eller mindre betrodda jobb får köras

    I sådana miljöer kan en användare eller process som egentligen ska vara begränsad till en låg behörighetsnivå försöka ta sig upp till root. Root är Linux-världens administratörskonto och har i praktiken full kontroll över systemet.

    Liknar Copy Fail, men är inte samma sak

    Dirty Frag påminner om Copy Fail genom att båda kan leda till lokal root-åtkomst. Men de utnyttjar inte samma kodvägar i kärnan.

    Copy Fail påverkade Linux-kärnans kryptodelar via algif_aead.

    Dirty Frag berör i stället nätverksrelaterade delar av kärnan, framför allt IPsec ESP/XFRM och RxRPC.

    Det gör att Dirty Frag är en separat sårbarhet, även om den tekniskt ligger nära samma typ av page-cache-problem som Copy Fail.

    IPsec, ESP och RxRPC – vad betyder det?

    IPsec är en teknik för att skydda nätverkstrafik, ofta i samband med VPN-lösningar. ESP står för Encapsulating Security Payload och är en del av IPsec som används för att kryptera och skydda datapaket.

    RxRPC är ett protokoll som bland annat används av AFS, ett distribuerat filsystem. Det är inte lika vanligt i vanliga skrivbordsmiljöer, men kan finnas i vissa server- och institutionsmiljöer.

    Problemet uppstår när Linux-kärnan hanterar vissa nätverkspaket och sidbaserade buffertar på ett sätt som gör att data kan ändras på plats, trots att bufferten inte borde betraktas som privat för just den operationen.

    Förenklat uttryckt: kärnan tror att den får skriva direkt i ett minnesområde, men minnesområdet kan i själva verket delas eller vara kopplat till annan data. Det kan öppna för manipulation av page cache och i förlängningen privilegieeskalering.

    Kan Dirty Frag användas för container escape?

    Den primära effekten är lokal privilegieeskalering på den sårbara värden. Men i containermiljöer kan problemet bli extra känsligt.

    Eftersom containrar delar kärna med värdsystemet kan en sårbarhet i kärnan ibland användas för att bryta sig ut ur containern. Canonical har pekat på att Dirty Frag är relevant i miljöer där containrar kör obetrodda arbetslaster. Det finns dock ingen offentlig container-escape-demonstration som bevisar ett sådant scenario.

    Trots det bör containerhostar, Kubernetes-noder och CI-system behandla Dirty Frag som en högprioriterad säkerhetsfråga.

    Vilka system påverkas?

    Dirty Frag berör flera stora Linuxdistributioner och serverplattformar. Bland de system som uppges vara påverkade finns bland annat Ubuntu, Debian, Red Hat Enterprise Linux, AlmaLinux, openSUSE, SUSE och OpenShift.

    Även moderna kärnversioner påverkas, inklusive Linux 7.0 före de korrigerade versionerna. Patchar har börjat dyka upp i nya kärnversioner och i distributionernas egna säkerhetsuppdateringar, men tillgången varierar mellan olika distributioner och versioner.

    För administratörer innebär det att man inte bara ska titta på den generella Linux-kärnans versionsnummer, utan också följa den egna distributionens säkerhetsråd. Distributioner bakportar ofta säkerhetsfixar till äldre kärnor utan att byta till en helt ny huvudversion.

    Så skyddar man sig

    Den rekommenderade lösningen är att installera en uppdaterad kärna från den egna distributionen och sedan starta om systemet. En kärnuppdatering börjar normalt inte skydda systemet fullt ut förrän maskinen faktiskt har startats om med den nya kärnan.

    Tillfälliga skyddsåtgärder kan vara att blockera de berörda modulerna om de inte används:

    Därefter kan initramfs behöva byggas om:

    Om modulerna redan är laddade kan de i vissa fall tas bort med:

    Men detta ska göras med försiktighet. Om systemet använder IPsec, strongSwan, Libreswan, AFS, RxRPC eller liknande funktioner kan blockeringen störa nätverk, VPN-anslutningar eller filsystem.

    Tillfällig åtgärd är inte samma sak som patch

    Att svartlista moduler kan minska attackytan, men det är ingen fullgod ersättning för en riktig säkerhetsuppdatering. Dessutom måste alla berörda delar hanteras. Om bara en av de sårbara komponenterna blockeras kan den andra fortfarande vara exploaterbar.

    Därför bör svartlistning främst ses som en tillfällig åtgärd för system där funktionerna inte används. Den långsiktiga lösningen är alltid att installera en korrigerad kärna.

    Viktigast för systemadministratörer

    Dirty Frag visar ännu en gång varför kärnuppdateringar är kritiska på Linuxsystem. Även om Linux har ett starkt säkerhetsrykte är kärnan mycket komplex, och små fel i minneshantering, nätverkskod eller cachelogik kan få stora konsekvenser.

    För vanliga användare är rådet enkelt: installera säkerhetsuppdateringar när de blir tillgängliga och starta om datorn.

    För administratörer är rådet mer brådskande: kontrollera vilka system som kör sårbara kärnor, prioritera servrar med flera användare eller obetrodda arbetslaster, uppdatera kärnan, starta om och använd tillfälliga mitigeringar där det är lämpligt.

    Dirty Frag är inte en fjärrattack, men i moderna Linuxmiljöer där containrar, automatiserade jobb och delade resurser är vanliga kan en lokal sårbarhet snabbt bli ett allvarligt hot.

    https://nvd.nist.gov/vuln/detail/CVE-2026-43284

    Teknisk faktaruta: Dirty Frag

    Namn: Dirty Frag

    Typ: Lokal privilegieeskalering i Linux-kärnan

    Risk: En lokal användare, container eller process kan i vissa fall höja sina rättigheter till root.

    Berörda områden: IPsec ESP/XFRM och RxRPC

    CVE-nummer: CVE-2026-43284 och CVE-2026-43500

    Påverkan: Servrar, containerhostar, Kubernetes-noder, CI/CD-runners och delade Linuxsystem är särskilt utsatta.

    Inte fjärrkörning: Dirty Frag kräver lokal kodkörning och är inte en direkt fjärrattack över internet.

    Rekommenderad åtgärd: Installera uppdaterad Linux-kärna från den egna distributionen och starta om systemet.

    Tillfällig mitigering: Blockera modulerna esp4, esp6 och rxrpc om de inte används.

    Varning: Att blockera dessa moduler kan påverka IPsec VPN, strongSwan, Libreswan, AFS och andra nätverksfunktioner.

  • Copy Fail: Linux-bugg kan ge vanliga användare root-behörighet

    En ny sårbarhet i Linux-kärnan, kallad Copy Fail, kan göra det möjligt för en vanlig lokal användare att skaffa sig fullständig kontroll över ett system. Felet, som har fått beteckningen CVE-2026-31431, är särskilt allvarligt för servrar, molnmiljöer och plattformar där flera användare eller processer delar samma maskin. En säkerhetsfix finns redan tillgänglig, men administratörer uppmanas att uppdatera och starta om sina system så snart som möjligt.

    En nyupptäckt sårbarhet i Linux-kärnan har fått säkerhetsvärlden att reagera. Felet kallas Copy Fail och har fått beteckningen CVE-2026-31431. Det gör det möjligt för en lokal, obehörig användare att i vissa fall ta full kontroll över ett Linux-system.

    Det handlar alltså inte om ett angrepp som kan göras direkt över internet utan tillgång till datorn. Men om en angripare redan kan köra kod på systemet, till exempel via ett kapat konto, skadlig programvara eller en sårbar applikation, kan felet användas för att höja behörigheten till root.

    Root är den högsta behörighetsnivån i Linux. Den som har root kan i praktiken göra vad som helst: läsa filer, ändra systeminställningar, installera program, skapa nya användare och stänga av säkerhetsfunktioner.

    Fyra byte räcker

    Det som gör Copy Fail särskilt uppseendeväckande är hur litet ingreppet kan vara. Enligt säkerhetsforskarna kan en lokal användare skriva fyra kontrollerade byte till sidcachen, eller page cache, för en fil som användaren kan läsa.

    Page cache är en del av Linux-systemets minne där filer tillfälligt lagras för att systemet ska bli snabbare. I stället för att läsa samma data från hårddisken om och om igen kan Linux hämta den från minnet. Det är normalt en osynlig men viktig prestandafunktion.

    I det här fallet kan angriparen utnyttja ett fel i hur kärnan hanterar kopiering och minne. Genom att påverka innehållet i sidcachen kan angriparen manipulera systemet på ett sätt som i slutänden kan ge root-behörighet.

    Allvarligt för servrar och molnmiljöer

    För vanliga hemanvändare är risken mindre, eftersom angriparen först behöver kunna köra kod lokalt på datorn. Men för miljöer där många användare eller processer delar samma system är hotet betydligt större.

    Särskilt utsatta är:

    • delade Linux-servrar
    • webbhotell och hostingplattformar
    • utvecklingsmiljöer
    • CI/CD-system och byggservrar
    • containerplattformar
    • molnservrar som kör kod från olika kunder eller projekt

    I sådana miljöer kan en till synes begränsad användare eller process bli en väg in till full systemkontroll.

    Offentlig exploit ökar pressen

    Sårbarheten offentliggjordes den 29 april 2026. Enligt uppgifterna finns det redan publik proof-of-concept-kod, alltså demonstrationskod som visar hur felet kan utnyttjas.

    Det gör situationen mer brådskande. När tekniska detaljer och fungerande exempel blir offentliga ökar risken att angripare snabbt bygger egna verktyg för att automatisera attacker.

    Copy Fail har bekräftats på flera stora Linux-distributioner, bland annat:

    • Ubuntu 24.04 LTS
    • Amazon Linux 2023
    • Red Hat Enterprise Linux 10.1
    • SUSE Linux Enterprise Server 16

    Felet ska ha sitt ursprung i en ändring i Linux-kärnan från 2017. Det innebär att den sårbara kodvägen kan ha funnits i många år innan den upptäcktes.

    Uppdatera och starta om

    Den goda nyheten är att en fix redan finns tillgänglig i Linux-kärnan. För administratörer och användare är rådet tydligt: installera de senaste säkerhetsuppdateringarna från den egna Linux-distributionen och starta sedan om systemet så att den nya kärnan faktiskt används.

    Som tillfällig skyddsåtgärd rekommenderar forskarna att den berörda kärnmodulen inaktiveras tills uppdateringar är installerade. För de flesta är dock den säkraste och enklaste vägen att använda distributionens vanliga uppdateringskanaler.

    Därför spelar det här roll

    Copy Fail visar hur sårbarheter i operativsystemets kärna kan få stora konsekvenser även om de inte går att utnyttja direkt på distans. I moderna IT-miljöer är lokal kodkörning ofta bara ett steg i en större attackkedja.

    En angripare som först får begränsad åtkomst kan använda en sådan här sårbarhet för att ta sig hela vägen till administratörsnivå. Därifrån kan intrånget bli betydligt svårare att upptäcka och stoppa.

    För Linux-administratörer är slutsatsen enkel: uppdatera kärnan, starta om systemet och kontrollera att den patchade versionen verkligen körs.

    Teknisk faktaruta

    Copy Fail – CVE-2026-31431

    Typ: Lokal privilegieeskalering i Linux-kärnan

    Påverkan: En lokal, obehörig användare kan i vissa fall få root-behörighet.

    Teknisk detalj: Angriparen kan skriva fyra kontrollerade byte till page cache för en läsbar fil.

    Riskmiljöer: Delade servrar, molnplattformar, CI/CD-system, containerhosts och utvecklingsmiljöer.

    Åtgärd: Installera senaste kerneluppdateringen från distributionens säkerhetskanal och starta om systemet.

    $ sudo apt update && sudo apt full-upgrade
    $ sudo reboot

  • IPFire 2.29 Core Update 200 – snabbare, säkrare och med egen domänblockering

    IPFire firar sin 200:e kärnuppdatering med en av sina mest betydelsefulla versioner hittills. Med Linux 6.18 LTS i grunden, omfattande säkerhetsuppdateringar och lanseringen av den egna domänblockeringslösningen IPFire DBL tar den öppna brandväggsplattformen ytterligare ett steg mot att bli en komplett DNS-baserad säkerhetslösning för både hem och företag.

    Den öppna och säkerhetsfokuserade Linux-distributionen IPFire har nått en milstolpe med lanseringen av Core Update 200. Uppdateringen introducerar Linux 6.18 LTS, förbättrad prestanda, omfattande säkerhetsfixar och en helt ny egen domänblockeringslösning.

    Detta är den 200:e kärnuppdateringen i projektets historia och markerar ett viktigt steg i utvecklingen av plattformen.

    Linux 6.18 LTS ger prestandalyft

    IPFire är nu baserad på Linux 6.18.7 LTS. Den nya långtidssupporterade kärnan innebär förbättrad stabilitet, högre nätverksprestanda och modernare paketfiltrering.

    Bland förbättringarna märks:

    • Ökad nätverksgenomströmning
    • Lägre latens
    • Uppdaterade säkerhetsmitigeringar för modern hårdvara
    • Förbättrade funktioner för paketfiltrering

    Stöd för filsystemet ReiserFS har däremot tagits bort i Linux. System som fortfarande använder detta måste installeras om med ett modernt filsystem för att kunna uppdateras.

    IPFire DBL – ny egen domänblockeringslista

    En av de största nyheterna är IPFire DBL (Domain Blocklist). Efter att den tidigare Shalla-listan avvecklades saknades en stabil källa för domänfiltrering. IPFire-projektet har därför utvecklat en egen communitydriven blocklista.

    IPFire DBL används i två delar av systemet:

    • URL Filter – blockerar domäner via webbproxy
    • Suricata – blockerar trafik genom djup paketinspektion av DNS, TLS, HTTP och QUIC

    Detta är ett första steg mot projektets långsiktiga mål: en fullt integrerad DNS-brandvägg som kan blockera reklam, skadlig kod och oönskat innehåll direkt på DNS-nivå.

    Förbättringar i Intrusion Prevention System

    Suricata har fått flera praktiska förbättringar:

    • Automatisk rensning av oanvända signaturer för att minska diskutrymme
    • Förbättrad rapportering med värdnamn i larm via DNS, HTTP, TLS och QUIC
    • Mer detaljerade e-post- och PDF-rapporter

    Detta ger administratörer bättre möjligheter att analysera och följa upp säkerhetshändelser.

    Uppdaterad VPN-hantering

    OpenVPN har uppdaterats till version 2.6.17 och konfigurationshanteringen har moderniserats.

    MTU-värdet skickas nu från servern istället för att vara hårdkodat i klientkonfigurationen. OTP-token pushas automatiskt om funktionen är aktiverad. Dessutom inkluderas inte längre CA-certifikatet separat i klientfilen eftersom det redan finns i PKCS12-behållaren, vilket förbättrar kompatibiliteten med exempelvis NetworkManager.

    Nätverks- och systemförbättringar

    Stöd för 802.11a/g har återinförts i den trådlösa delen. Problem med omfattande debug-loggning i hostapd har rättats till och PSK-värden med specialtecken stöds nu korrekt.

    DNS-proxyn Unbound startar nu en tråd per CPU-kärna istället för att vara enkeltrådad. Detta förväntas ge snabbare DNS-svar, särskilt på flerkärniga system.

    PPP-anslutningar skickar nu LCP keep-alive-paket endast när ingen trafik förekommer, vilket minskar onödig overhead på DSL- och mobiluppkopplingar.

    Omfattande säkerhetsuppdateringar

    Flera centrala komponenter har uppdaterats, bland annat:

    • OpenSSL 3.6.1 med ett flertal CVE-åtgärder
    • glibc med säkerhetsfixar
    • Apache HTTP Server 2.4.66
    • BIND 9.20.18
    • SQLite 3.51.100
    • Rust 1.92.0
    • ClamAV 1.5.1
    • Tor 0.4.8.21

    Totalt har ett mycket stort antal paket och tillägg uppdaterats.

    En viktig milstolpe

    Core Update 200 är mer än en vanlig versionsuppdatering. Den kombinerar en ny LTS-kärna, prestandaförbättringar, omfattande säkerhetsfixar och starten på ett ambitiöst DNS-brandväggsprojekt.

    IPFire stärker därmed sin position som en kraftfull och komplett brandväggslösning för både avancerade hemmanätverk och professionella miljöer.

    IPFire 2.29 Core Update 200 finns tillgänglig som ISO- och USB-avbildning för x86_64 och ARM64. Befintliga installationer kan uppdateras direkt via webbgränssnittet.

    https://www.ipfire.org/downloads/ipfire-2.29-core200

    Faktaruta: IPFire 2.29 Core Update 200
    Kärna: Linux 6.18.7 LTS
    Nyhet: IPFire DBL (Domain Blocklist) i URL Filter och Suricata
    IPS: Suricata städar oanvända signaturer och rapporter får mer värdnamnsinfo (DNS/HTTP/TLS/QUIC)
    VPN: OpenVPN-konfig moderniserad (MTU/OTP pushas, CA ej duplicerad i klientfil)
    DNS: Unbound kör en tråd per CPU-kärna
    Arkitektur: ISO/USB för x86_64 och ARM64, uppdatering möjlig för befintliga installationer
  • GNU Wget 2.2.1 – ett litet verktyg med stor betydelse för internet

    GNU Wget har i över två decennier varit ett av internets mest pålitliga arbetsredskap i bakgrunden. Med version 2.2.1 fortsätter det klassiska kommandoradsverktyget att utvecklas genom förbättrad kompatibilitet, ökad säkerhet och bättre kontroll över filhämtning – förändringar som kanske är osynliga för många, men avgörande för hur stora delar av internet fungerar i praktiken.

    GNU Wget 2.2.1 – ett litet verktyg med stor betydelse för internet

    I dag släpptes GNU Wget 2.2.1, den senaste stabila versionen av ett av internets mest långlivade och användbara kommandoradsverktyg. För den oinvigde kan Wget verka som ett smalt nischprogram, men i praktiken är det en grundpelare för allt från systemadministration och forskning till arkivering av webbinnehåll.

    Vad är egentligen Wget?

    Wget är ett fritt och öppet program som används för att hämta filer via de vanligaste internetprotokollen: HTTP, HTTPS, FTP och FTPS. Till skillnad från webbläsare är Wget helt textbaserat och designat för att fungera utan mänsklig inblandning, vilket gör det idealiskt för skript, servrar och automatiserade arbetsflöden.

    Det är just denna osynliga roll som gjort Wget så viktigt. När webbplatser speglas, forskningsdata laddas ner i stora mängder eller programvara byggs automatiskt i bakgrunden, är det ofta Wget som står för själva överföringen.

    Nyheter som stärker kompatibilitet och kontroll

    Version 2.2.1 innehåller flera förbättringar som kanske inte låter dramatiska, men som har stor praktisk betydelse. En ny flagga, –show-progress, förbättrar bakåtkompatibiliteten med äldre versioner av wget och underlättar användning i befintliga skript. Flaggan –no-clobber kan nu förhindra att befintliga filer trunkeras, vilket minskar risken för oavsiktlig dataförlust.

    Dessutom kan användaren med –no-use-server-timestamps välja att använda lokala tidsstämplar i stället för serverns, något som är särskilt viktigt vid spegling och långsiktig arkivering.

    Bättre felmeddelanden och modernare nätverk

    Utöver nya flaggor har utvecklarna förbättrat de meddelanden som visas när URL:er inte följs, vilket gör felsökning enklare. Stöd för prefixet no_ i konfigurationsalternativ ger tydligare och mer konsekventa inställningar.

    Stöd för libnghttp2 har också lagts till, vilket möjliggör tester med HTTP/2. Även om detta främst är relevant för utvecklare och testmiljöer visar det att Wget fortsätter att anpassas till ett modernare internet. Ett annat tillskott är möjligheten att sätta exitstatus till 8 vid HTTP-svaret 403 (Forbidden), något som gör det lättare för automatiserade system att tolka åtkomstfel.

    Säkerhet och stabilitet i fokus

    En central del av version 2.2.1 är de många buggfixarna. Bland annat har flera buffertöverskridningar åtgärdats, inklusive problem som potentiellt kunnat utnyttjas på distans. Regressioner i omdirigeringar och speglingsfunktioner har rättats till, liksom problem med filöverskrivning och prioritering av speglar vid användning av metalink.

    Även detaljer som HTTP/1.1-svar, byggproblem med WolfSSL, dokumentationsexempel och interna länkar har förbättrats, vilket bidrar till en mer robust helhet.

    Ett verktyg som fortsätter att leva

    GNU Wget är mer än bara ett nedladdningsprogram. Det stöder proxyservrar och cookies, persistenta HTTP-anslutningar, bakgrundskörning, lokala fil­tidsstämplar och översatta meddelanden. Det fungerar på de flesta Unix-liknande operativsystem och är djupt integrerat i många tekniska miljöer som användare sällan tänker på.

    Med version 2.2.1 visar Wget att även små och till synes färdiga verktyg kan fortsätta att utvecklas. Förbättringarna är kanske diskreta, men tillsammans gör de internet lite säkrare, stabilare och mer förutsägbart bakom kulisserna.

    https://www.gnu.org/software/wget

    Faktaruta: GNU Wget 2.2.1
    Vad: Kommandoradsverktyg för att hämta filer via HTTP/HTTPS/FTP/FTPS
    Ny version: 2.2.1
    Nytt & viktigt:
    • –show-progress (bättre bakåtkompatibilitet)
    • –no-clobber (förhindrar truncering/överskrivning)
    • –no-use-server-timestamps (använd lokala tidsstämplar)
    • Förbättrade felmeddelanden om varför URL:er inte följs
    • Stöd för no_-prefix i konfigurationsval
    • HTTP/2-teststöd via libnghttp2
    • Exitstatus 8 vid HTTP 403
    Fixar: Flera buggar och säkerhetsproblem, bl.a. buffertöverskridningar samt metalink-relaterade problem

Etikett: säkerhetsuppdatering

  • Debian 13.7 släppt – över 100 säkerhetsproblem rättas

    Debian 13 har fått sin sjunde större underhållsuppdatering. Debian 13.7 innehåller 107 säkerhetsuppdateringar och rättningar för ytterligare 106 paket. För den som redan använder Debian 13 behövs ingen ominstallation – en vanlig systemuppdatering räcker. Debian är känt för att förändras försiktigt. I stället för att hela tiden introducera stora nyheter lägger utvecklarna mycket arbete på…

  • Tails 7.11 löser problem med krypterad lagring

    Tails 7.11 har släppts med en viktig rättelse för Persistent Storage och en uppdaterad version av Tor Browser. Operativsystemet är utvecklat för människor som behöver skydda sin identitet och lämna så få digitala spår som möjligt efter sig. Tails är ett säkerhets- och integritetsinriktat operativsystem som vanligtvis körs direkt från ett USB-minne. När datorn stängs…

  • Rsync 3.5 släppt – rättar 33 säkerhetsproblem

    Rsync 3.5 har släppts med rättningar för 33 säkerhetsproblem, däribland en kritisk sårbarhet som kunde användas för att kringgå serverns åtkomstkontroller. Uppdateringen innehåller dessutom omfattande förstärkningar av programmets hantering av sökvägar, symboliska länkar, krypterade anslutningar och rsync-servrar. Rsync 3.5 har släppts med omfattande säkerhetsförbättringar. Den nya versionen rättar sammanlagt 33 säkerhetsproblem, varav ett klassas som…

  • Wireshark 4.6.8 släppt – nätverkets digitala mikroskop blir säkrare

    Wireshark 4.6.8 är en omfattande underhållsuppdatering som rättar ett stort antal säkerhetsproblem, programkrascher och avkodningsfel. Uppdateringen är särskilt viktig för användare som analyserar nätverkstrafik eller öppnar paketfiler från andra källor. Wireshark brukar beskrivas som ett digitalt mikroskop för datornätverk. Programmet kan fånga upp och visa de datapaket som färdas mellan datorer, servrar, routrar, mobiltelefoner och…

  • SCTPhantom – 18 år gammal Linux-bugg kan ge angripare rootåtkomst

    En 18 år gammal sårbarhet i Linuxkärnans SCTP-kod kan ge lokala angripare fullständig rootåtkomst. Säkerhetsforskarna bakom upptäckten har även visat att felet under vissa förutsättningar kan användas för att ta sig ur en container och angripa värdsystemet. Sårbarheten har fått namnet SCTPhantom och registrerats som CVE-2026-64564. Den finns i Linuxkärnans stöd för nätverksprotokollet SCTP och…

  • WordPress 7.0.3 täpper till tolv säkerhetshål – uppdatera omgående

    WordPress 7.0.3 har släppts med rättningar av tolv säkerhetsproblem. Flera av sårbarheterna kan utnyttjas för att köra skadlig kod, komma åt skyddad information eller skaffa utökade rättigheter. Eftersom detta är en viktig säkerhetsuppdatering rekommenderas alla webbplatsägare att installera den omgående. WordPress 7.0.3 har släppts med rättningar av tolv säkerhetsproblem. Flera av sårbarheterna kan användas för…

  • Firefox 153.0.3 förbättrar smarta funktioner och löser flera störande fel

    Mozilla har släppt Firefox 153.0.3, en mindre men innehållsrik uppdatering som förbättrar webbläsarens nya smarta funktioner och rättar flera problem med bland annat medieuppspelning, sidopaneler, utvecklarverktyg och uppdateringar i Windows. Firefox 153.0.3 kommer ungefär en vecka efter version 153.0.1. Uppdateringen innehåller framför allt felrättningar, men Mozilla har även gjort vissa förbättringar av de nya smarta…

  • Stor säkerhetsuppdatering för Debian 13 täpper till 68 sårbarheter

    Debianprojektet har släppt en omfattande säkerhetsuppdatering för Debian 13 ”Trixie”. Uppdateringen rättar 68 säkerhetsproblem i Linuxkärnan, däribland brister som kan orsaka systemkrascher, informationsläckor och i vissa fall ge en angripare fullständig kontroll över datorn. Den nya uppdateringen publicerades den 31 juli 2026 och gäller Linuxkärnan 6.12 LTS, som används i Debian 13. Alla användare rekommenderas…

  • FreeRDP 3.28 har släppts

    FreeRDP gör det möjligt att styra en dator på distans, nästan som om man satt framför den. I version 3.28 ligger fokus på säkrare anslutningar, färre krascher och bättre stöd för flera plattformar. Uppdateringen rättar flera sårbarheter, väcker liv i klienten för iPhone och iPad och förbättrar funktioner i Android, Windows och macOS. FreeRDP är…

  • Linux-bugg kan ge root-rättigheter och container-utbrytning

    En allvarlig sårbarhet i Linux-kärnans brandväggskod kan låta en vanlig lokal användare få root-rättigheter och i vissa fall bryta sig ut ur en container. Felet, CVE-2026-23111, är redan rättat i Linux-kärnan, men fungerande exploitkod finns nu offentligt dokumenterad. Administratörer bör därför uppdatera kernelpaketen och starta om berörda system snarast. Säkerhetsforskare har publicerat en detaljerad och…

  • HTTP/2 Bomb – ny attack kan få webbservrar att krokna på sekunder

    En ny attack mot HTTP/2, kallad HTTP/2 Bomb, visar hur moderna webbprotokoll kan utnyttjas på oväntade sätt. Genom att missbruka komprimering och flödeskontroll kan en angripare få webbservrar som Nginx, Apache, IIS, Envoy och Pingora att snabbt förbruka stora mängder minne – i vissa fall på bara några sekunder. En ny typ av överbelastningsattack mot…

  • IPFire stärker skyddet mot nya Linux-sårbarheter

    IPFire 2.29 Core Update 202 är en viktig säkerhetsuppdatering för den Linux-baserade brandväggsdistributionen IPFire. Den nya versionen åtgärdar flera aktuella sårbarheter i Linux-kärnan, uppdaterar OpenVPN med stöd för snabbare VPN-trafik och innehåller ett stort antal förbättringar i brandvägg, intrångsskydd, DNS och IPsec. För den som använder IPFire som router, brandvägg eller VPN-gateway är detta en…

  • Tails 7.8: säkrare anonymitet – men Thunderbird försvinner från startpaketet

    Tails 7.8 är här med en tydlig säkerhetsinriktad uppdatering av det anonymitetsfokuserade operativsystemet. Den nya versionen uppdaterar Tor Browser, täpper till viktiga sårbarheter i Linuxkärnan och haveged, samt förändrar hur e-postprogrammet Thunderbird hanteras. Programmet följer inte längre med som standard, men kan fortfarande installeras som extra program för den som behöver det. Tails 7.8 är…

  • Parrot 7.2 släppt – säkerhets-Linux får viktig patch mot ”Copy Fail”

    Parrot OS 7.2 är nu släppt och kommer med en viktig säkerhetsuppdatering mot sårbarheten ”Copy Fail”. Den nya versionen bygger på Linux 6.19.13, använder KDE Plasma 6.3.6 som standardmiljö och innehåller uppdaterade verktyg för penetrationstestning, digital forensik och säkerhetsanalys. För säkerhetsintresserade Linuxanvändare är detta framför allt en stabiliserande release där kärna, verktyg och infrastruktur har…

  • Nödbroms i Linuxkärnan ska kunna stoppa farliga funktioner

    När allvarliga säkerhetshål i Linuxkärnan blir offentliga kan tiden fram till en färdig uppdatering vara kritisk. Nu diskuteras ett nytt förslag om en så kallad killswitch, en nödbroms som tillfälligt kan stänga av sårbara funktioner i kärnan. Målet är inte att laga felet direkt, utan att minska risken för angrepp medan administratörer väntar på en…

  • Dirty Frag: ny Linux-sårbarhet kan ge lokal användare root-behörighet

    Dirty Frag är en ny sårbarhet i Linux-kärnan som kan låta en lokal användare eller process höja sina rättigheter till root. Problemet berör bland annat IPsec ESP/XFRM och RxRPC och är särskilt allvarligt på servrar, containerplattformar, CI/CD-runners och andra system där obetrodd kod kan köras. Eftersom publik exempelkod finns tillgänglig bör administratörer uppdatera kärnan och…

  • Copy Fail: Linux-bugg kan ge vanliga användare root-behörighet

    En ny sårbarhet i Linux-kärnan, kallad Copy Fail, kan göra det möjligt för en vanlig lokal användare att skaffa sig fullständig kontroll över ett system. Felet, som har fått beteckningen CVE-2026-31431, är särskilt allvarligt för servrar, molnmiljöer och plattformar där flera användare eller processer delar samma maskin. En säkerhetsfix finns redan tillgänglig, men administratörer uppmanas…

  • IPFire 2.29 Core Update 200 – snabbare, säkrare och med egen domänblockering

    IPFire firar sin 200:e kärnuppdatering med en av sina mest betydelsefulla versioner hittills. Med Linux 6.18 LTS i grunden, omfattande säkerhetsuppdateringar och lanseringen av den egna domänblockeringslösningen IPFire DBL tar den öppna brandväggsplattformen ytterligare ett steg mot att bli en komplett DNS-baserad säkerhetslösning för både hem och företag. Den öppna och säkerhetsfokuserade Linux-distributionen IPFire har…

  • GNU Wget 2.2.1 – ett litet verktyg med stor betydelse för internet

    GNU Wget har i över två decennier varit ett av internets mest pålitliga arbetsredskap i bakgrunden. Med version 2.2.1 fortsätter det klassiska kommandoradsverktyget att utvecklas genom förbättrad kompatibilitet, ökad säkerhet och bättre kontroll över filhämtning – förändringar som kanske är osynliga för många, men avgörande för hur stora delar av internet fungerar i praktiken. GNU…