• KDE Linux närmar sig beta – kan snart starta Java- och DOS-program automatiskt

    KDE Linux närmar sig sin första betaversion och har nu slutfört 83 procent av det planerade arbetet. Bland nyheterna finns automatisk installation av stöd för Java- och DOS-program, förbättrad säkerhet, snabbare uppstart och bättre grafikprestanda i virtuella maskiner.

    KDE Linux är ett nytt Linuxbaserat operativsystem som utvecklas av KDE-projektet, organisationen bakom skrivbordsmiljön KDE Plasma. Systemet är fortfarande under utveckling, men närmar sig nu en viktig milstolpe. Enligt projektets egen sammanställning är 83 procent av arbetet inför betaversionen färdigt.

    En av de största nyheterna är att KDE Linux automatiskt kan hjälpa användaren att installera den programmiljö som behövs för att öppna vissa typer av filer.

    Installerar rätt program vid behov

    Funktionen bygger på ett verktyg som kallas Package Compatibility Helper. När användaren försöker öppna en fil som inget installerat program kan hantera, söker verktyget efter en lämplig lösning.

    Användaren får därefter frågan om den programvara som behövs ska hämtas från Flathub, som är en stor distributionsplattform för Linuxprogram i Flatpak-format. Ingen installation genomförs utan användarens godkännande.

    Det innebär att användaren inte själv behöver känna till vilket stödpaket eller vilken programmiljö som krävs.

    Java-program startas med rätt körmiljö

    Java-program behöver en särskild körmiljö, en så kallad Java Runtime Environment, för att kunna startas. Om en sådan miljö saknas kan KDE Linux nu erbjuda sig att installera den automatiskt.

    När installationen är klar försöker systemet direkt starta Java-programmet igen.

    Det förenklar användningen av exempelvis äldre företagsprogram, administrativa verktyg och fristående Java-applikationer som distribueras som JAR-filer.

    DOS-program körs genom DOSBox

    Även gamla DOS-program får liknande behandling. När användaren försöker öppna en DOS-fil kan KDE Linux föreslå installation av DOSBox.

    DOSBox är ett program som efterliknar en äldre DOS-dator. Det används ofta för att köra klassiska spel, äldre nyttoprogram och annan programvara från tiden före moderna versioner av Windows.

    För användaren blir processen betydligt enklare än att manuellt installera och konfigurera en emulator.

    Kan byggas ut med fler filformat

    KDE uppger att kompatibilitetsfunktionen har utformats för att kunna byggas ut. I framtiden kan därför fler filtyper och programformat få samma automatiska hantering.

    Tekniken är dessutom relativt generell. Den skulle därför kunna användas även i andra avbildningsbaserade Linuxdistributioner som använder Flatpak för installation av program.

    Ett system som inte ändras hur som helst

    KDE Linux beskrivs som ett immutable, eller oföränderligt, operativsystem. Det betyder inte att systemet aldrig kan uppdateras. I stället innebär det att de centrala systemfilerna hanteras som en sammanhängande och kontrollerad systemavbildning.

    Användarens program installeras i stor utsträckning separat från själva operativsystemet, exempelvis genom Flatpak.

    Modellen kan göra systemet mer stabilt och minska risken för att installationer eller felaktiga ändringar skadar grundsystemet. Uppdateringar kan också testas och distribueras som kompletta systemversioner.

    Förstärkt säkerhet i Linuxkärnan

    Utvecklarna har även genomfört flera säkerhetsförbättringar i Linuxkärnan. En del av arbetet har inspirerats av säkerhetsprojektet SecureBlue.

    KDE Linux har dock endast infört sådana skärpningar som bedöms kunna förbättra säkerheten utan att skapa tydliga problem för vanliga användare.

    Onödiga hårdvarumoduler för så kallade watchdog-funktioner har också tagits bort. Sådana funktioner används för att automatiskt starta om datorer som har slutat svara, men många av modulerna behövs inte på vanliga stationära datorer.

    Genom att ta bort dem kan systemet starta något snabbare och använda en aning mindre processorkraft.

    Utskriftstjänsten startar först när den behövs

    Utskriftssystemet CUPS har också förändrats. Tjänsten använder nu så kallad socket activation.

    Det innebär att delar av utskriftssystemet inte behöver ligga aktiva i bakgrunden hela tiden. I stället startas de först när en användare eller ett program försöker skriva ut.

    Förändringen kan minska användningen av arbetsminne och andra systemresurser.

    Bättre stöd för mobilt bredband

    KDE Linux får även inbyggt stöd för WWAN-modem, alltså modem som används för mobila bredbandsanslutningar över exempelvis 4G- och 5G-nät.

    Det kan vara särskilt användbart i bärbara datorer som har ett inbyggt SIM-kortsfack och mobilmodem.

    Kernelmodulerna esp4 och esp6 har samtidigt återinförts. De används för IPsec-baserad nätverkskommunikation över IPv4 och IPv6. Modulerna hade tidigare tagits bort som skydd mot säkerhetsproblemet DirtyFrag, men finns nu åter i systemet efter nya bedömningar och anpassningar.

    Snabbare grafik i virtuella maskiner

    Paketet vulkan-virtio installeras nu som standard. Det kan förbättra grafikprestandan när KDE Linux körs i en virtuell maskin.

    Vulkan är ett modernt programmeringsgränssnitt för grafik. Med rätt virtuella grafikdrivrutiner kan systemet utnyttja värddatorns grafikhårdvara effektivare, vilket kan ge mjukare animationer och bättre prestanda i grafiskt krävande program.

    Flera mindre fel har rättats

    Utvecklarna har dessutom löst ett problem med synkroniseringen av Flatpak-program mellan befintliga installationer och nya systemavbildningar.

    Ett skript för automatisk energibesparing hos USB-enheter har också rättats. Skriptet kunde tidigare misslyckas om en ansluten mus, ett tangentbord eller en annan inmatningsenhet saknade produktnamn.

    Närmare en användbar testversion

    KDE Linux är ännu inte färdigt för normal användning på alla datorer. Att 83 procent av betaarbetet är slutfört betyder inte heller nödvändigtvis att lanseringen är omedelbart förestående. De återstående uppgifterna kan variera kraftigt i omfattning och komplexitet.

    Utvecklingen visar ändå tydligt vilken inriktning projektet har: ett modernt och säkert Linuxsystem där grundsystemet är skyddat, vanliga program installeras genom Flatpak och även äldre programformat kan startas utan komplicerad manuell konfiguration.

    Stödet för Java och DOS är därför mer än en bekvämlighetsfunktion. Det är ett exempel på hur framtidens Linuxsystem kan kombinera en låst och kontrollerad systemgrund med enkel åtkomst till både moderna och äldre program.

    https://blogs.kde.org/2026/08/03/this-month-in-kde-linux-july-2026

    > Teknisk fakta: KDE Linux
    • Utvecklingsstatus: 83 procent av arbetet inför betaversionen är slutfört.
    • Systemtyp: Avbildningsbaserat och oföränderligt Linuxsystem.
    • Skrivbordsmiljö: KDE Plasma.
    • Java-stöd: Kan automatiskt erbjuda installation av en Java Runtime Environment.
    • DOS-stöd: Kan installera DOSBox när användaren försöker starta ett DOS-program.
    • Programinstallation: Kompatibilitetsverktyget kan hämta lämplig programvara från Flathub efter användarens godkännande.
    • Säkerhet: Linuxkärnan har fått säkerhetshärdningar inspirerade av SecureBlue.
    • Utskrifter: CUPS använder socketaktivering och startas först när tjänsten behövs.
    • Mobilt bredband: Inbyggt stöd för WWAN-modem.
    • Virtuella maskiner: Vulkan-virtio är förinstallerat för förbättrad grafikprestanda.
    system@kde-linux:~$ beta-progress –status
    Resultat: 83 % färdigt

  • Xen 4.22 moderniserar virtualisering för x86 och Arm

    Xen 4.22 är nu släppt med flera förbättringar för moderna x86- och Arm-system. Den nya versionen får bland annat stöd för FRED, bättre skydd mot prestandaproblem, viloläge för virtuella Arm-maskiner och skärpta resursgränser i Xenstore.

    Den öppna hypervisorn Xen har släppts i version 4.22. Uppdateringen förbättrar hanteringen av avbrott på moderna x86-processorer, ger Arm-baserade virtuella maskiner stöd för viloläge och inför nya skydd mot gäster som förbrukar för mycket systemresurser.

    Xen är en så kallad typ 1-hypervisor. Det betyder att programvaran körs direkt ovanpå datorns hårdvara och skapar en grund där flera virtuella maskiner kan köras samtidigt.

    Till skillnad från virtualiseringsprogram som körs inuti ett vanligt operativsystem behöver Xen alltså inget underliggande Windows- eller Linux-system. Det gör tekniken lämplig för bland annat servrar, molntjänster, inbyggda system och miljöer där hög säkerhet och tydlig isolering mellan olika virtuella maskiner är viktigt.

    Med Xen 4.22 får projektet flera nya funktioner för moderna x86- och Arm-system.

    Modernare hantering av avbrott på x86

    En av de största nyheterna är stöd för FRED, en förkortning av Flexible Return and Event Delivery.

    Datorns processor måste hela tiden kunna avbryta det arbete som pågår. Det kan exempelvis ske när ett program gör ett systemanrop, när ett fel inträffar eller när ny information kommer från hårdvaran.

    På x86-plattformen har dessa mekanismer byggts ut under flera årtionden. Resultatet är ett kraftfullt men komplicerat system med många äldre delar som fortfarande måste stödjas.

    FRED är ett modernare försök att förenkla hur processorn hanterar systemanrop, undantag och avbrott. Genom att Xen nu stöder tekniken kan hypervisorn bättre utnyttja funktionerna i nyare x86-processorer.

    För vanliga användare innebär förändringen inte nödvändigtvis någon omedelbar och tydligt märkbar prestandaökning. På längre sikt kan tekniken däremot göra hanteringen av processorhändelser enklare, säkrare och lättare att underhålla.

    Skydd mot virtuella maskiner som låser processorbussen

    Xen 4.22 har även fått stöd för AMD Bus Lock Threshold.

    Vissa atomära processorinstruktioner kan under särskilda förhållanden låsa datorns processorbuss. Sådana låsningar kan behövas för att flera processorkärnor ska kunna arbeta med delade data utan att informationen skadas.

    Problemet är att upprepade busslåsningar kan påverka hela datorns prestanda. En felaktig eller illvillig virtuell maskin skulle därför kunna försämra prestandan även för andra virtuella maskiner på samma server.

    Med AMD Bus Lock Threshold kan Xen upptäcka och begränsa sådant beteende. Funktionen minskar därmed risken för att en enskild gäst påverkar resten av systemet.

    Arm-gäster kan försättas i viloläge

    På Arm-plattformen får virtuella maskiner nu stöd för att pausas och återupptas genom Power State Coordination Interface, PSCI.

    PSCI är ett standardiserat gränssnitt som används för att styra olika energilägen i Arm-baserade system. Med det nya stödet kan en virtuell Arm-maskin försättas i ett vilande tillstånd och senare fortsätta där den slutade.

    Funktionen är särskilt användbar i energikänsliga miljöer, till exempel inbyggda system, mobila plattformar och servrar där energiförbrukningen behöver anpassas efter belastningen.

    Xen har dessutom utökat stödet för Arm Firmware Framework for A-profile till version 1.2. Ramverket används för kommunikation mellan operativsystem, hypervisorer och säker firmware på moderna Arm-system.

    Fortsatt arbete med säkerhetskritiska Arm-system

    Arbetet med stöd för Armv8-R och dess Memory Protection Unit fortsätter.

    Armv8-R riktar sig främst till realtidssystem och säkerhetskritiska miljöer där förutsägbart beteende är viktigare än maximal generell prestanda. Det kan exempelvis handla om fordon, industriella styrsystem och annan utrustning där ett oväntat stopp kan få allvarliga konsekvenser.

    En Memory Protection Unit skiljer sig från den minneshantering som normalt används i persondatorer och servrar. Den är utformad för att skapa tydligt avgränsade minnesområden utan samma typ av avancerad virtuell minneshantering.

    Stödet är ännu inte färdigt, men visar att Xen-projektet vill bli mer användbart även utanför traditionella datacenter.

    RISC-V-stödet är fortfarande under utveckling

    Xen-projektet fortsätter också arbetet med RISC-V.

    RISC-V är en öppen processorarkitektur som blivit allt vanligare inom forskning, inbyggda system och specialutvecklade processorer. Till skillnad från många andra processorarkitekturer kan RISC-V användas och byggas ut utan traditionella licensavgifter.

    Stödet i Xen är dock fortfarande på ett tidigt stadium. Xen 4.22 kan därför ännu inte användas för allmän virtualisering av RISC-V-baserade gästsystem.

    Arbetet lägger däremot grunden för att Xen i framtiden ska kunna köra virtuella maskiner även på denna plattform.

    Xenstore får bättre skydd mot överbelastning

    En annan viktig förändring finns i Xenstore.

    Xenstore är en central tjänst som används av Xen-domäner för att utbyta inställningar och information. Den fungerar ungefär som en gemensam hierarkisk databas där hypervisorn och de virtuella maskinerna kan lagra och läsa konfigurationsvärden.

    I Xen 4.22 införs resurskvoter för varje domän. Det har även införts gränser för hur djupt så kallade bevakningar, eller watches, får byggas upp.

    Syftet är att förhindra att en enskild virtuell maskin använder orimligt mycket minne eller processorkraft i Xenstore. Förbättringen blir särskilt viktig på stora servrar där många virtuella maskiner körs samtidigt.

    Mikrokod kan levereras som en separat modul

    På x86-system kan uppdateringar av processorns mikrokod nu levereras som ett separat Multiboot-paket i CPIO-format.

    Mikrokod kan beskrivas som en låg nivå av programvara inuti processorn. Processortillverkare använder mikrokodsuppdateringar för att rätta fel och i vissa fall minska effekterna av säkerhetsproblem.

    Genom att kunna leverera mikrokoden som en separat startmodul blir det enklare att uppdatera den utan att behöva bygga in den direkt i andra delar av startsystemet.

    Verktyget xenpm har dessutom fått kommandot get-core-temp. Det kan visa temperaturen för enskilda processorkärnor på Intel-processorer som stöder funktionen.

    Utökade tester för funktionell säkerhet

    Xen 4.22 förbättrar även projektets arbete med funktionell säkerhet.

    Versionen innehåller QEMU-baserade verktyg för Software-in-the-Loop-testning. Det innebär att delar av ett system kan testas i en simulerad miljö utan att all fysisk hårdvara behöver finnas tillgänglig.

    Testmiljön kan bland annat användas för att återskapa fel, simulera olika gränssnitt och kontrollera att systemet reagerar på ett förutsägbart sätt.

    Projektet har också lagt till verktyg för kodtäckning. Dessa kan mäta hur stor del av programkoden som faktiskt testas. Stödet sträcker sig från enklare mätningar till Modified Condition/Decision Coverage, en mer avancerad metod som används i säkerhetskritiska system.

    Äldre gränssnitt fortsätter att tas bort

    Utvecklarna har även fortsatt att rensa bort föråldrade gränssnitt och komponenter.

    Sådant arbete ger sällan stora rubriker, men är viktigt för ett långlivat projekt som Xen. När gammal kod tas bort blir systemet enklare att underhålla, och risken minskar för att oanvända funktioner innehåller säkerhetsproblem.

    Xen 4.22 är därför inte bara en version med nya funktioner. Uppdateringen fortsätter också arbetet med att göra hypervisorn mer robust, skalbar och anpassad för moderna processorplattformar.

    Fakta: Vad är en hypervisor?

    En hypervisor är den programvara som skapar och hanterar virtuella datorer.

    Xen är en typ 1-hypervisor och körs direkt på den fysiska hårdvaran. Varje virtuellt operativsystem körs i en egen isolerad domän.

    Den första och mest privilegierade domänen kallas vanligtvis Dom0. Den ansvarar bland annat för administration och åtkomst till fysisk hårdvara. Övriga virtuella maskiner körs normalt som mindre privilegierade gästdomäner, ofta kallade DomU.

    https://wiki.xenproject.org/wiki/Xen_Project_4.22_Release_Notes

    TEKNISKA FAKTA: XEN 4.22
    Programvara: Xen Hypervisor
    Version: 4.22
    Typ: Öppen typ 1-hypervisor
    Arkitekturer: x86, Arm och pågående stöd för RISC-V
    Nyhet för x86: Stöd för Flexible Return and Event Delivery, FRED
    AMD-stöd: AMD Bus Lock Threshold
    Arm-funktion: Viloläge och återupptagning av gäster via PSCI
    Xenstore: Resurskvoter per domän och begränsat bevakningsdjup
    Mikrokod: Kan levereras som en separat Multiboot-modul i CPIO-format
    Temperatur: xenpm get-core-temp visar kärntemperatur på kompatibla Intel-processorer
    Licens: GPL och andra fria licenser beroende på komponent
    > Xen 4.22 förbättrar virtualisering, resurshantering och funktionell säkerhet.
  • Ubuntu 26.04 LTS får modernare stöd för virtuella datorer

    Canonical inför en valfri virtualiseringsstack i Ubuntu 26.04 LTS. Den gör det möjligt att använda nyare versioner av QEMU, libvirt och tillhörande firmware utan att behöva lämna den stabila LTS-versionen.

    Canonical inför en ny valfri virtualiseringsmiljö i Ubuntu 26.04 LTS. Den gör det möjligt att använda nyare versioner av bland annat QEMU, libvirt, EDK2 och SeaBIOS utan att behöva lämna den stabila LTS-versionen av Ubuntu.

    Ny teknik på en stabil grund

    Ubuntu LTS är utvecklat för datorer och servrar som behöver vara stabila under lång tid. En nackdel med detta är att vissa program och systemkomponenter kan hinna bli äldre innan nästa LTS-version släpps.

    Sedan tidigare använder Ubuntu så kallade HWE-kärnor, Hardware Enablement, för att ge en LTS-version stöd för nyare hårdvara. Nu utvidgas samma princip till de program och komponenter som används för virtualisering.

    Den nya virtualiseringsstacken innehåller bland annat qemu-hwe, libvirt-hwe, edk2-hwe och seabios-hwe.

    QEMU används för att köra och emulera virtuella datorer. Libvirt används för att skapa och administrera virtuella maskiner. EDK2 innehåller bland annat OVMF, som fungerar som virtuell UEFI-firmware, medan SeaBIOS erbjuder traditionellt BIOS-stöd.

    Det innebär att själva operativsystemet kan ligga kvar på Ubuntu 26.04 LTS, samtidigt som virtualiseringsmiljön får tillgång till modernare teknik.

    Uppdateras var sjätte månad

    Under de första två åren efter lanseringen av Ubuntu 26.04 LTS planerar Canonical att uppdatera virtualiseringsstacken ungefär var sjätte månad.

    De nya versionerna kommer först att testas i Ubuntus kortlivade mellanversioner. När de har provats och bedömts som tillräckligt stabila kan de senare göras tillgängliga för Ubuntu 26.04 LTS genom HWE-paketen.

    På så sätt kan en organisation använda en stabil LTS-installation och samtidigt få modernare virtualiseringsteknik.

    Förbättrat skydd för virtuella datorer

    Ubuntu 26.04 LTS har stöd för säkerhetsteknikerna AMD SEV-SNP och Intel TDX.

    Teknikerna används för så kallad konfidentiell databehandling. Syftet är att skydda informationen i en virtuell dator även när den behandlas i arbetsminnet.

    Vanligtvis skyddas känslig information genom kryptering när den lagras på en hårddisk eller skickas över ett nätverk. När informationen används måste den däremot normalt dekrypteras.

    Med tekniker som SEV-SNP och TDX kan minnet i den virtuella datorn skyddas bättre mot andra delar av systemet, inklusive värddatorn och dess administratörer.

    Det kan vara viktigt för myndigheter, reglerade verksamheter, molntjänster, behandling av känsliga personuppgifter och konfidentiell AI-bearbetning.

    Flera funktioner inom området är fortfarande under utveckling. Den nya HWE-modellen gör det lättare att införa förbättringar i Ubuntu 26.04 LTS efter hand som de blir tillgängliga.

    Den nya stacken är valfri

    Vanliga installationer av Ubuntu 26.04 LTS fortsätter att använda de ordinarie virtualiseringspaketen.

    En administratör måste själv välja att installera HWE-varianterna. Det betyder att befintliga system inte automatiskt byter till nyare versioner av QEMU, libvirt eller firmware.

    Det minskar risken för oväntade förändringar i redan fungerande servermiljöer.

    Ett verktyg håller ihop installationen

    Canonical tillhandahåller även verktyget ubuntu_virt_helper. Det hjälper administratören att hantera virtualiseringsstacken som en sammanhängande enhet.

    QEMU, libvirt och den virtuella datorns firmware är beroende av varandra. Om bara en komponent uppgraderas kan resultatet bli en blandning av versioner som inte är testade tillsammans.

    Verktyget ska därför minska risken för ofullständiga eller inkonsekventa kombinationer av paket.

    Mindre behov av att uppgradera hela servern

    Tidigare har organisationer som behövt den senaste virtualiseringstekniken ofta haft två alternativ: att uppgradera värdservrarna till en kortlivad Ubuntu-version eller att vänta på nästa LTS-utgåva.

    Den nya virtualiseringsstacken erbjuder en mellanväg.

    Servern kan fortsätta använda Ubuntu 26.04 LTS som stabil grund, medan virtualiseringsprogrammen uppdateras i snabbare takt. Det kan ge stöd för nya processorer, bättre säkerhetsfunktioner och modernare virtuella maskiner utan att hela operativsystemet behöver bytas ut.

    För verksamheter som driver många virtuella servrar kan detta innebära både enklare underhåll och snabbare tillgång till ny teknik.

    https://canonical.com/blog/ubuntu-virtualization-hwe-stack-confidential-computing

    > TEKNISK FAKTARUTA

    Distribution: Ubuntu 26.04 LTS

    Funktion: Valfri HWE-stack för virtualisering

    HWE: Hardware Enablement

    Paket: qemu-hwe, libvirt-hwe, edk2-hwe och seabios-hwe

    Virtuell UEFI: OVMF via EDK2

    Uppdateringsintervall: Ungefär var sjätte månad under de första två åren

    Säkerhetsteknik: AMD SEV-SNP och Intel TDX

    Hanteringsverktyg: ubuntu_virt_helper

    Installation: HWE-stacken är valfri och aktiveras inte automatiskt

    Syfte: Att ge Ubuntu 26.04 LTS tillgång till modernare virtualiseringsteknik utan att hela operativsystemet behöver uppgraderas till en kortlivad Ubuntu-version.

  • Azure Linux 4.0: Microsofts egen Linux går nu att testa – men inte i skarp drift

    Microsoft har gjort Azure Linux 4.0 enklare att testa genom att släppa nedladdningsbara ISO-avbilder via GitHub. Distributionen är byggd för moln, containrar och servermiljöer snarare än vanliga skrivbord, och versionen är fortfarande en publik förhandsversion som inte är avsedd för skarp drift.

    För tjugo år sedan hade meningen ”Microsoft släpper en egen Linuxdistribution” nästan låtit som ett skämt. Microsoft var länge ett företag starkt förknippat med Windows, och Linux sågs ofta som något som hörde hemma i en helt annan värld. Men IT-världen förändras snabbt, och i dag är Linux en självklar del av moln, servrar, containrar och modern infrastruktur.

    Nu har Microsoft gjort Azure Linux 4.0 mer lättillgänglig för den som vill prova. Distributionen finns inte längre bara som färdiga avbilder för Azure, utan även som nedladdningsbara ISO-filer via projektets GitHub-sida. Det betyder att det går att installera Azure Linux lokalt i en virtuell maskin och testa systemet utan att behöva använda Azure Marketplace eller ha tillgång till en företagsmiljö i Microsofts moln.

    Det är en viktig skillnad. Azure Marketplace riktar sig främst till användare som redan arbetar i Azure, medan ISO-filerna gör det möjligt för fler nyfikna att starta, installera och undersöka Microsofts Linuxsystem på egen hand.

    Ingen Linux för skrivbordet

    Den som förväntar sig en ny konkurrent till Ubuntu, Linux Mint eller Fedora Workstation lär dock bli besviken. Azure Linux 4.0 är inte byggt för vanliga skrivbordsanvändare.

    Efter installation möts man av ett minimalt, serverliknande Linuxsystem. Det finns inget grafiskt skrivbord, ingen färdig kontorsmiljö och inget försök att vara ett allmänt operativsystem för hemmadatorn. I stället handlar det om en avskalad miljö för moln, servrar, containrar och virtuella maskiner.

    Med andra ord: Azure Linux är inte tänkt för den som vill surfa, skriva dokument eller redigera bilder. Det är ett verktyg för infrastruktur.

    Byggt för molnet

    Azure Linux är nära kopplat till Microsofts molnplattform Azure. Syftet är att erbjuda en Linuxmiljö som Microsoft själv kan underhålla, kontrollera och optimera för sina egna tjänster.

    Det gör distributionen intressant ur ett större perspektiv. Microsoft använder inte längre Linux bara som något som kunder råkar köra i Azure. Företaget bygger och underhåller nu även en egen Linuxdistribution för specifika ändamål.

    Azure Linux 4.0 är Fedora-inspirerat och använder RPM-paket samt DNF, vilket gör att användare med erfarenhet av Fedora, Red Hat eller andra RPM-baserade system känner igen sig. Med DNF går det att söka efter paket, installera program, undersöka förråd och hantera uppdateringar.

    Samtidigt ska Azure Linux inte blandas ihop med Fedora. Det här är ingen Fedora-remix och ingen skrivbordsdistribution. Det är ett Microsoft-underhållet system med ett tydligt mål: Azure, containrar, virtuella maskiner och molnbaserade arbetslaster.

    Begränsat programutbud

    Programutbudet är, åtminstone i nuläget, ganska begränsat. Det är väntat, eftersom distributionen inte försöker vara ett komplett allroundsystem. De aktiva programförråden består främst av serverorienterade paket.

    Standardförråden är inriktade på själva bassystemet och Microsofts egna komponenter. För den som är van vid stora Linuxdistributioner med tusentals lättillgängliga paket kan Azure Linux därför kännas ganska tomt.

    Det är dock inte nödvändigtvis en nackdel. I server- och molnsammanhang är ett litet system ofta en fördel. Färre paket kan innebära mindre angreppsyta, enklare underhåll och bättre kontroll över vad som faktiskt finns installerat.

    Fortfarande en förhandsversion

    Det viktigaste att känna till är att Azure Linux 4.0 ännu inte är färdigt för produktionsbruk. Microsoft beskriver versionen som en publik förhandsversion, avsedd för testning och utvärdering.

    Att ISO-filer nu finns att ladda ner ändrar inte detta. Det gör bara systemet enklare att prova utanför Azure. Den som vill experimentera, bygga testmiljöer eller se vart Microsoft är på väg med Linux kan göra det redan nu. Men för driftkritiska system bör man vänta tills Microsoft markerar versionen som stabil.

    Även installationsprogrammet visar att systemet fortfarande har en bit kvar. Den textbaserade installationen fungerar, men upplevs bitvis som kantig och inte helt intuitiv. Det är inget ovanligt för en teknisk förhandsversion, men det förstärker bilden av att Azure Linux 4.0 ännu främst är till för nyfikna testare och utvecklare.

    Ett tecken på hur mycket Linux har förändrat Microsoft

    Azure Linux 4.0 är kanske inte spännande för den genomsnittliga datoranvändaren. Det är inte ett system man installerar på familjens laptop. Men som tekniskt vägval är det intressant.

    Microsoft har gått från att se Linux som en konkurrent till att bygga stora delar av sin molninfrastruktur kring Linux. Azure Linux är ett tydligt exempel på den förändringen. Det visar också hur viktig Linuxvärlden har blivit för modern IT-drift.

    För användare som vill prova systemet är den nya tillgången till ISO-filer ett välkommet steg. Nu går det att installera Azure Linux lokalt, testa kommandoraden, undersöka pakethanteringen och se hur Microsofts egen Linuxdistribution fungerar i praktiken.

    Men slutsatsen är tydlig: Azure Linux 4.0 är inte en ny Linux för skrivbordet. Det är ett minimalt, molnfokuserat serversystem från Microsoft – intressant att testa, men ännu inte redo för skarp drift.

    https://github.com/microsoft/azurelinux

    Teknisk faktaruta: Azure Linux 4.0

    Utvecklare: Microsoft

    Version: Azure Linux 4.0

    Status: Publik förhandsversion

    Produktionsklar: Nej, avsedd för test och utvärdering

    Typ av system: Minimal server- och molninriktad Linuxdistribution

    Målområde: Azure, containrar, virtuella maskiner och molninfrastruktur

    Skrivbordsmiljö: Ingen grafisk skrivbordsmiljö ingår som standard

    Pakethantering: RPM-baserad med DNF

    Standardförråd: azurelinux-base och azurelinux-microsoft

    Tillgänglighet: Azure-avbilder, containeravbilder och nedladdningsbara ISO-filer via GitHub

    Sammanfattning: Azure Linux 4.0 är inte en Linuxdistribution för vanliga skrivbordsanvändare, utan ett avskalat system byggt för Microsofts molnplattform och serverbaserade arbetslaster.

  • Kali Linux 2026.2 är här – verktygslådan för IT-säkerhet har blivit vassare

    Kali Linux 2026.2 är här med nya skrivbordsmiljöer, fler säkerhetsverktyg och snabbare virtuella maskiner. Den populära Linuxdistributionen, som används av säkerhetsexperter och etiska hackare, har fått uppdateringar som gör systemet både modernare och mer effektivt – samtidigt som Kali NetHunter fortsätter att växa på mobila enheter.

    Kali Linux 2026.2 har nu släppts av Offensive Security. Det är den senaste versionen av den välkända Linuxdistributionen som används av säkerhetsexperter, IT-tekniker, studenter och etiska hackare över hela världen.

    Kali Linux kan beskrivas som en specialbyggd verktygslåda för IT-säkerhet. I stället för att vara ett vanligt skrivbordsoperativsystem för kontorsarbete, spel eller vardagssurf, är Kali gjort för att testa nätverk, analysera system och hitta säkerhetsbrister innan angripare gör det.

    Den nya versionen, Kali Linux 2026.2, innehåller uppdaterade skrivbordsmiljöer, nya säkerhetsverktyg, snabbare virtuella maskiner och flera förbättringar för mobila säkerhetstester.

    Vad är Kali Linux?

    Kali Linux bygger på Debian, en av de mest etablerade Linuxdistributionerna. Skillnaden är att Kali levereras med en stor samling verktyg för säkerhetsarbete.

    Det kan handla om att testa lösenordssäkerhet, analysera nätverkstrafik, kontrollera webbservrar, undersöka misstänkta dokument eller leta efter svagheter i ett system. Därför används Kali ofta inom penetrationstestning, där man på ett kontrollerat och lagligt sätt försöker hitta brister i ett IT-system.

    Kali Linux är alltså inte ett verktyg för att “hacka vem som helst”, utan ett system som framför allt används för försvar, utbildning och säkerhetstestning.

    Nya skrivbord – men Xfce är fortfarande standard

    I Kali Linux 2026.2 har skrivbordsmiljöerna GNOME och KDE Plasma uppdaterats till nyare versioner.

    En skrivbordsmiljö är det grafiska gränssnittet som användaren ser: menyer, fönster, paneler, filhanterare och inställningar. Det är ungefär som skillnaden mellan olika utseenden och arbetssätt i ett operativsystem.

    Kali Linux använder fortfarande Xfce som standard. Xfce är känt för att vara snabbt, resurssnålt och pålitligt. Det passar bra för Kali, eftersom många användare kör systemet i virtuella maskiner, på äldre datorer eller i miljöer där man vill spara resurser.

    GNOME 50 ger bättre prestanda, snabbare filhantering och förbättrade tillgänglighetsfunktioner. KDE Plasma 6.6 har också förbättrats, bland annat med bättre stöd för pekskärmar, skärmtangentbord och funktioner som gör systemet lättare att använda för fler grupper av användare.

    En intressant nyhet i KDE:s skärmdumpsverktyg Spectacle är att det kan känna igen text i bilder. Det betyder att man kan ta en skärmbild och sedan plocka ut texten ur bilden, ungefär som OCR-funktioner i dokumentappar.

    Linux-kärnan 6.19

    Kali Linux 2026.2 använder Linux-kärnan 6.19. Kärnan är den centrala delen av operativsystemet. Den fungerar som länken mellan programmen och datorns hårdvara.

    Man kan jämföra kärnan med motorn i en bil. Användaren ser oftast inte själva motorn, men allt annat är beroende av att den fungerar. Kärnan styr bland annat minne, processer, nätverk, USB-enheter, grafik och lagring.

    Utvecklarna har valt att hålla sig till Linux 6.19 i denna version för att undvika problem med vissa Nvidia-drivrutiner. För den som vill testa nyare teknik finns Linux 7.0 tillgänglig via mer experimentella paketkällor.

    Nio nya verktyg

    Kali är känt för sina många säkerhetsverktyg, och i version 2026.2 har nio nya verktyg lagts till.

    Bland nyheterna finns verktyg för att analysera Office-dokument, hantera shell-anslutningar, förenkla arbete i kommandoraden, samla in öppen information från internet och testa lösenordssäkerhet.

    Ett exempel är oletools, som kan användas för att undersöka Microsoft Office-dokument. Det är viktigt eftersom skadlig kod ibland sprids via dokument som ser oskyldiga ut.

    Ett annat exempel är tookie-osint, ett verktyg för OSINT. OSINT står för Open Source Intelligence och betyder att man samlar information från öppna källor, till exempel webbplatser och sociala medier. Det används både av säkerhetsexperter, journalister och utredare.

    Verktyget uro används för att rensa upp listor med webbadresser. Det kan låta enkelt, men vid säkerhetstester av webbplatser kan man snabbt få tusentals URL:er. Då behövs verktyg som gör materialet mer hanterbart.

    Snabbare Kali i virtuella maskiner

    En av de mer praktiska förbättringarna gäller virtuella maskiner.

    Många kör Kali Linux i en virtuell maskin, alltså som en dator inuti datorn. Det är vanligt eftersom man då kan testa Kali utan att installera det direkt på sin vanliga dator.

    Tidigare följde mycket grafikfirmware med även i VM-versionerna. Firmware är små program som hjälper operativsystemet att prata med hårdvara. Problemet är att grafikfirmware för Nvidia, AMD och Intel har blivit mycket stort.

    I Kali Linux 2026.2 tas denna grafikfirmware bort från färdiga VM-avbilder. Det gör systemet lättare och snabbare att starta. För många VM-användare behövs ändå inte sådan firmware, eftersom den virtuella maskinen inte använder datorns grafikkort på samma sätt som ett system installerat direkt på hårdvaran.

    Resultatet blir mindre startfiler och snabbare uppstart.

    Nytt sätt att hantera paketkällor

    Kali Linux byter också till ett modernare format för APT-källor.

    APT är systemet som används för att installera och uppdatera program i Debian, Ubuntu, Kali och flera andra Linuxdistributioner. Paketkällorna talar om för systemet var det ska hämta program och uppdateringar.

    Tidigare låg informationen normalt i filen:

    /etc/apt/sources.list
    

    På nya Kali-installationer används i stället:

    /etc/apt/sources.list.d/kali.sources
    

    För vanliga användare märks detta troligen inte så mycket direkt. Men det är en modernisering som följer utvecklingen i Debianvärlden.

    Viktigt att starta om efter vissa uppdateringar

    Kali-utvecklarna varnar också för att vissa paket kräver omstart efter uppgradering. Det gäller bland annat polkit och xrdp.

    Polkit används för behörigheter i Linux, till exempel när grafiska program behöver administratörsrättigheter. Xrdp används för fjärrskrivbord, alltså när man ansluter till Kali på distans via Remote Desktop Protocol.

    Om dessa uppdateras utan att systemet startas om kan vissa funktioner sluta fungera korrekt. Därför är det klokt att starta om datorn efter en större Kali-uppgradering.

    Kali NetHunter – Kali i mobilen

    Kali Linux finns inte bara för vanliga datorer. Det finns också Kali NetHunter, som är en mobil version för Android-baserade enheter.

    I Kali Linux 2026.2 har NetHunter fått flera förbättringar. Appen startar snabbare, buggar har rättats och stödet för trådlösa tester har förbättrats.

    En ny funktion gäller EvilTwin-tester. Det handlar om att skapa en falsk Wi-Fi-accesspunkt för att testa hur användare och system reagerar på misstänkta nätverk. Sådana tester används i säkerhetsarbete för att förstå och minska risker.

    Stödet för fler telefoner har också byggts ut. Det gäller bland annat modeller från Google Pixel, OnePlus, Samsung, Xiaomi, Sony, LG och Fairphone.

    Hur uppgraderar man?

    Den som redan använder Kali Linux 2026.1 behöver inte installera om systemet. Det räcker att uppdatera via terminalen:

    sudo apt update && sudo apt full-upgrade
    

    Efter uppgraderingen bör systemet startas om.

    Nya installationsfiler finns för vanliga datorer, ARM-enheter, virtuella maskiner, molnplattformar, WSL och mobila plattformar.

    Sammanfattning

    Kali Linux 2026.2 är ingen revolution, men det är en viktig uppdatering. Den gör systemet modernare, snabbare och mer användbart.

    De största nyheterna är uppdaterade skrivbordsmiljöer, nio nya säkerhetsverktyg, snabbare virtuella maskiner, nytt APT-format och förbättringar i Kali NetHunter.

    För säkerhetsintresserade, tekniker och studenter är Kali Linux fortfarande en av de mest kompletta verktygslådorna för att lära sig mer om IT-säkerhet och för att testa system på ett lagligt och kontrollerat sätt.

    https://www.kali.org

    Läs mer om Kali Linux i vår wiki

    https://wiki.linux.se/Kali_Linux#Senaste_Version_%3A

    Teknisk fakta: Kali Linux 2026.2

    Distribution: Kali Linux

    Version: 2026.2

    Bas: Debian GNU/Linux

    Användningsområde: IT-säkerhet, penetrationstestning och etisk hackning

    Linux-kärna: 6.19

    Standard skrivbordsmiljö: Xfce 4.20

    Övriga skrivbordsmiljöer: GNOME 50 och KDE Plasma 6.6

    Nya verktyg: arsenal-ng, hydra-gtk, legba, oletools, penelope, shell-gpt, tailscale, tookie-osint och uro

    Paketkällor: Nytt DEB822-format via /etc/apt/sources.list.d/kali.sources

    Plattformar: 64-bit, ARM, VM, Cloud, WSL och mobila enheter

  • Proxmox VE 9.2: smartare lastbalansering och starkare nätverk för moderna datacenter

    Proxmox VE 9.2 är en av de större uppdateringarna av den öppna virtualiseringsplattformen på senare tid. Med dynamisk lastbalansering, utökat SDN-stöd, enklare hantering av anpassade CPU-modeller och en modern grund baserad på Debian 13.5 tar Proxmox ytterligare ett steg mot att bli ett fullvärdigt alternativ för både företagsmiljöer, datacenter och avancerade hemmalabb. Uppdateringen gör det lättare att fördela resurser smartare, bygga mer flexibla nätverk och genomföra underhåll utan onödiga driftstörningar.

    Proxmox Virtual Environment 9.2 är här och innebär ett tydligt steg mot mer automatiserad och flexibel drift av virtuella servrar. Den nya versionen bygger på Debian 13.5 ”Trixie” och innehåller bland annat dynamisk lastbalansering, utökat stöd för mjukvarudefinierade nätverk, enklare hantering av anpassade CPU-modeller och förbättrade verktyg för underhåll av kluster.

    För företag, drifttekniker och entusiaster som kör egna virtualiseringsmiljöer innebär detta att Proxmox VE blir bättre på att själv fördela arbetslast, hantera komplexa nätverk och minska risken för störningar vid planerat underhåll.

    Vad är Proxmox VE?

    Proxmox VE är en öppen plattform för virtualisering. Med den kan man köra virtuella maskiner och containrar på servrar, ungefär som med VMware ESXi, Microsoft Hyper-V eller andra virtualiseringslösningar. Skillnaden är att Proxmox bygger på öppen källkod och kombinerar flera tekniker i ett gemensamt webbgränssnitt.

    I praktiken kan en administratör skapa virtuella servrar, hantera lagring, konfigurera nätverk, sätta upp kluster och använda hög tillgänglighet utan att behöva flera separata system.

    Proxmox VE används både i hemmalabb, småföretag och större driftmiljöer där man vill ha kontroll över sin egen infrastruktur utan att vara låst till en proprietär plattform.

    Dynamisk lastbalansering – Proxmox blir mer självgående

    Den största nyheten i Proxmox VE 9.2 är den nya dynamiska lastbalanseraren. Den bygger vidare på klustrets resursplanerare, Cluster Resource Scheduler, och gör att Proxmox kan fatta smartare beslut om var virtuella maskiner och containrar bör placeras.

    Tidigare kunde placering av arbetslaster i högre grad bygga på mer statiska regler. Med den nya dynamiska modellen kan systemet väga in aktuell belastning på noder och gäster. Det betyder att Proxmox kan se hur mycket resurser som faktiskt används i klustret och använda den informationen när nya gäster placeras eller flyttas.

    Detta är särskilt viktigt i större miljöer där vissa servrar riskerar att bli hårt belastade medan andra har gott om lediga resurser. En bättre fördelning kan ge jämnare prestanda, bättre utnyttjande av hårdvaran och mindre behov av manuella ingrepp.

    Automatisk migrering av HA-gäster

    En annan viktig del av den nya lastbalanseringen är att Proxmox VE 9.2 kan migrera gäster som hanteras av HA-stacken, alltså High Availability. HA används för att hålla viktiga tjänster tillgängliga även om en server i klustret får problem.

    Med den nya funktionen kan Proxmox automatiskt flytta HA-hanterade virtuella maskiner eller containrar förm/view_messages.php att minska obalans mellan klustrets noder. Det sker samtidigt som systemet respekterar de regler administratören själv har satt upp.

    Det innebär att man kan kombinera automation med kontroll. Administratören kan ange hur känslig lastbalanseraren ska vara och vilka parametrar som ska styra beteendet. På så sätt kan man undvika både överbelastade servrar och onödigt aggressiva flyttar.

    Utökat SDN-stöd – nätverket blir mer flexibelt

    Proxmox VE 9.2 innehåller också stora förbättringar inom SDN, Software-Defined Networking. SDN innebär att nätverkets logik hanteras i mjukvara i stället för att allt måste konfigureras manuellt i fysisk nätverksutrustning.

    I den nya versionen får Proxmox inbyggt stöd för WireGuard och BGP i SDN-stacken. WireGuard är en modern VPN-teknik som ofta används för säkra tunnlar mellan system. BGP används främst för routing i större nätverk och datacenter.

    Dessutom tillkommer stöd för BGP/EVPN-filtrering med route maps och prefix lists. Det gör att administratörer kan styra vilka rutter som får spridas och hur trafiken ska hanteras i mer avancerade nätverksmiljöer.

    Proxmox VE 9.2 får även stöd för OSPF route redistribution i fabric-nätverk, fler inställningar för EVPN-kontroller och IPv6-underlay för EVPN. Det här är funktioner som främst riktar sig till mer avancerade miljöer, men de visar tydligt att Proxmox fortsätter att växa som datacenterplattform.

    Anpassade CPU-modeller direkt i webbgränssnittet

    En annan nyhet är hantering av anpassade CPU-modeller direkt från Proxmox webbgränssnitt. Funktionen finns under Datacenter och gör att administratörer kan skapa, ändra och ta bort egna CPU-profiler.

    Detta är användbart när vissa virtuella maskiner behöver specifika CPU-funktioner. Det kan handla om kompatibilitet, prestandaoptimering eller särskilda krav från programvara som körs i den virtuella maskinen.

    Proxmox VE 9.2 innehåller också en CPU flags selector. Den visar vilka CPU-flaggor som stöds på olika noder i klustret. Det gör det lättare att upptäcka om en viss CPU-inställning fungerar överallt i klustret eller om den riskerar att skapa kompatibilitetsproblem.

    Det är särskilt viktigt i kluster där servrarna inte har exakt samma processormodell. Om en virtuell maskin flyttas mellan olika noder behöver CPU-funktionerna vara kompatibla, annars kan migrering eller drift påverkas.

    HA Arm och Disarm förenklar underhåll

    Planerat underhåll i ett kluster kan vara känsligt. Om man startar om noder, byter hårdvara eller gör större ändringar vill man inte att HA-systemet ska tolka allt som ett fel och börja flytta resurser i onödan.

    Därför introducerar Proxmox VE 9.2 funktionen HA Arm/Disarm. Den gör att administratörer kan pausa HA Manager i hela klustret under ett underhållsfönster.

    När HA disarmas bevaras resursernas tillstånd. När underhållet är klart kan HA arm:as igen, och resurserna återgår till sitt tidigare tillstånd och sin normala hantering.

    Detta minskar risken för oönskade åtgärder, som exempelvis fencing eller automatiska flyttar, när administratören redan vet att det pågår planerat arbete.

    Ny teknisk grund: Debian 13.5 och Linux 7.0

    Proxmox VE 9.2 bygger på Debian 13.5 ”Trixie”. Det innebär att plattformen får en modernare bas med uppdaterade paket och nyare systemkomponenter.

    Som standard används Linux-kärnan 7.0. För virtuella maskiner ingår QEMU 11.0, medan containrar hanteras med LXC 7.0. Lagringssidan har uppdaterats med ZFS 2.4.

    Även Ceph-stödet har uppdaterats. Ceph Tentacle 20.2 finns nu som stabilt alternativ vid sidan av Ceph Squid 19.2. Ceph används ofta för distribuerad lagring i kluster, där flera servrar tillsammans bildar ett gemensamt lagringssystem.

    Varför är detta viktigt?

    Proxmox VE 9.2 handlar inte bara om nya versionsnummer. Det viktiga är att plattformen blir bättre på att hantera verkliga driftmiljöer där belastning, nätverk, lagring och underhåll måste fungera tillsammans.

    Den dynamiska lastbalanseraren gör att klustret kan använda sina resurser mer effektivt. SDN-förbättringarna gör Proxmox mer användbart i avancerade nätverk. CPU-hanteringen förenklar specialanpassade virtuella maskiner. HA Arm/Disarm gör underhåll mindre riskabelt.

    Tillsammans gör detta Proxmox VE 9.2 till en mer mogen plattform för både mindre installationer och större infrastrukturer.

    Tillgänglighet och uppgradering

    Proxmox VE 9.2 finns tillgänglig som ISO-avbildning från Proxmox webbplats. Den kan installeras direkt på fysisk serverhårdvara eller ovanpå en befintlig Debian-installation.

    Befintliga installationer kan uppgraderas via det vanliga APT-pakethanteringssystemet. För företag erbjuder Proxmox även supportabonnemang med tillgång till stabila uppdateringar och professionell support.

    Faktaruta: Proxmox VE 9.2

    OmrådeNyhet
    BasDebian 13.5 ”Trixie”
    KernelLinux 7.0
    VirtualiseringQEMU 11.0
    ContainrarLXC 7.0
    LagringZFS 2.4
    CephCeph Tentacle 20.2 och Ceph Squid 19.2
    HuvudnyhetDynamisk lastbalansering
    NätverkUtökat SDN-stöd med WireGuard, BGP och EVPN-förbättringar
    HAKlusteromfattande Arm/Disarm-funktion
    CPUHantering av anpassade CPU-modeller i webbgränssnittet

    Sammanfattning

    Proxmox VE 9.2 är en viktig uppdatering för alla som använder Proxmox i kluster eller mer avancerade virtualiseringsmiljöer. Den nya dynamiska lastbalanseraren gör att resurserna kan användas smartare, medan förbättrat SDN-stöd och enklare CPU-hantering ger bättre kontroll över komplexa miljöer.

    För hemmalabb är uppdateringen intressant. För företag och driftmiljöer är den ännu mer betydelsefull. Proxmox tar ännu ett steg mot att vara ett fullvärdigt öppet alternativ för modern datacenterdrift.

    https://www.proxmox.com/en/about/company-details/press-releases/proxmox-virtual-environment-9-2

    Teknisk faktaruta: Proxmox VE 9.2

    Plattform Proxmox Virtual Environment 9.2
    Basdistribution Debian 13.5 “Trixie”
    Linux-kärna Linux 7.0
    Virtualisering QEMU 11.0 för virtuella maskiner
    Containrar LXC 7.0
    Lagring ZFS 2.4 samt stöd för Ceph Squid 19.2 och Ceph Tentacle 20.2
    Huvudnyhet Dynamisk lastbalansering i kluster
    HA-funktioner Automatisk migrering av HA-gäster samt Arm/Disarm för klusterunderhåll
    Nätverk Utökat SDN-stöd med WireGuard, BGP, EVPN, OSPF-redistribution och IPv6-underlay
    CPU-hantering Anpassade CPU-modeller och CPU flags selector direkt i webbgränssnittet
  • Microsoft bygger om Azure Linux – version 4 tar steget mot Fedora

    Microsoft tar nästa steg i sin Linuxsatsning. Den kommande Azure Linux 4 får en tydligare Fedora-baserad grund, med standardiserade RPM-verktyg och paketkällor hämtade från Fedora-ekosystemet. För Microsoft innebär det en mer etablerad byggmodell för molnplattformen Azure – samtidigt som distributionen fortsatt anpassas för säkerhet, drift och storskaliga arbetslaster i Microsofts egen infrastruktur.

    Microsofts egen Linuxdistribution Azure Linux är på väg in i en ny fas. I utvecklingsgrenen för Azure Linux 4 bekräftas nu att distributionen får en tydligare koppling till Fedora. Det innebär inte att Azure Linux blir en vanlig Fedora-installation, men grunden för pakethantering, byggsystem och källkod hämtas nu i större utsträckning från Fedora-ekosystemet.

    Azure Linux, som tidigare hette CBL-Mariner, används av Microsoft för molnrelaterade arbetslaster i Azure. Det handlar bland annat om virtuella maskiner, containrar och system som körs direkt på fysisk hårdvara. Distributionen är alltså inte i första hand tänkt som ett vanligt skrivbords-Linux för hemmabruk, utan som ett specialiserat operativsystem för Microsofts molninfrastruktur.

    Den stora nyheten i Azure Linux 4 är att Microsoft beskriver systemet som en öppen Linuxdistribution byggd och optimerad för Azure, med källor hämtade från Fedora Linux. Det är ett tydligt teknikskifte jämfört med tidigare versioner.

    Vad betyder Fedora-baserad?

    När man säger att Azure Linux 4 blir Fedora-baserad betyder det inte nödvändigtvis att den blir identisk med Fedora. Fedora är en välkänd Linuxdistribution som fungerar som teknisk föregångare till Red Hat Enterprise Linux. Den använder RPM-paket och verktyg som rpmbuild, mock och Koji för att bygga och hantera programvara.

    Microsoft verkar nu vilja använda samma typ av paketeringsmodell och byggkedja. Det gör att Azure Linux 4 får en mer standardiserad grund, samtidigt som Microsoft kan lägga till egna anpassningar för Azure.

    Man kan se det som att Microsoft bygger ett specialfordon på en redan etablerad teknisk plattform. Motorn och många grundkomponenter kommer från Fedora-världen, men fordonet trimmas och anpassas för Microsofts egna molnvägar.

    RPM fortsätter vara grunden

    Azure Linux 4 fortsätter att vara en RPM-baserad distribution. RPM är ett paketformat som används av bland annat Fedora, Red Hat Enterprise Linux, AlmaLinux, Rocky Linux och openSUSE.

    Det betyder att Azure Linux ligger närmare Red Hat/Fedora-världen än Debian/Ubuntu-världen. Där Ubuntu använder DEB-paket och verktyg som apt, använder Fedora- och RHEL-familjen RPM-paket och verktyg som dnf, rpm och olika byggsystem för RPM-paket.

    För Microsoft innebär det här sannolikt en enklare väg till ett moget ekosystem för paketering, säkerhetsuppdateringar och automatiserade byggen.

    TOML-filer och överlagringar

    I utvecklingsmodellen för Azure Linux 4 används TOML-filer för att beskriva systemets konfiguration. TOML är ett textbaserat format som ofta används för inställningsfiler eftersom det är relativt lättläst både för människor och program.

    Microsoft använder också så kallade overlays, eller överlagringar, ovanpå Fedoras paketeringskällor. Det betyder att man utgår från Fedoras befintliga paketbeskrivningar och sedan lägger till Azure-specifika ändringar där det behövs.

    En viktig poäng är att Microsoft säger sig vilja hålla dessa ändringar begränsade. Det minskar risken för att Azure Linux glider för långt bort från Fedora och blir svår att underhålla.

    Mer öppenhet i byggprocessen

    En annan intressant detalj är att RPM-specfiler genereras automatiskt genom att Azure Linux överlagringar appliceras på Fedoras paketeringskällor. Dessa filer checkas sedan in i arkivet för transparens och granskning.

    Det är viktigt ur ett säkerhets- och revisionsperspektiv. När en distribution används i molninfrastruktur måste det gå att förstå exakt hur paket har byggts, vilka ändringar som gjorts och var koden kommer ifrån.

    Genom att använda etablerade verktyg som mock, rpmbuild och Koji får Microsoft också en byggmiljö som många Linuxutvecklare redan känner igen.

    Varför gör Microsoft detta?

    Det finns flera tänkbara skäl. Ett är att Fedora redan har ett stort och aktivt paketeringsekosystem. Genom att bygga närmare Fedora kan Microsoft dra nytta av befintligt arbete i stället för att underhålla allt själv.

    Ett annat skäl är standardisering. Om Azure Linux använder mer välkända RPM-verktyg blir det lättare för utvecklare, säkerhetsgranskare och drifttekniker att förstå hur systemet fungerar.

    Samtidigt vill Microsoft behålla kontroll över sådant som är särskilt viktigt för Azure: säkerhet, efterlevnad av regler, molnintegration, kärnutveckling, livscykelhantering och drift i stor skala.

    Inte färdig för nedladdning ännu

    Azure Linux 4 är fortfarande under utveckling och är ännu inte tillgänglig som färdig nedladdning. Microsoft rekommenderar därför användare att fortsätta använda Azure Linux 3 tills vidare.

    Det innebär att Azure Linux 4 just nu främst är intressant för utvecklare, systemadministratörer och andra som följer Microsofts Linuxarbete på nära håll.

    Microsoft och Linux – från motståndare till storanvändare

    Att Microsoft utvecklar en egen Linuxdistribution är i sig ett tydligt tecken på hur mycket teknikvärlden har förändrats. För många år sedan sågs Microsoft och Linux ofta som motpoler. I dag använder Microsoft Linux i stor skala i sin molnplattform, bidrar till öppen källkod och utvecklar egna Linuxbaserade system.

    Azure Linux 4 visar att Microsoft inte bara använder Linux, utan också arbetar allt mer systematiskt med Linux som en central del av sin infrastruktur.

    Sammanfattning

    Azure Linux 4 markerar ett viktigt steg för Microsofts Linuxstrategi. Genom att bygga närmare Fedora får distributionen en mer etablerad RPM-baserad grund, samtidigt som Microsoft behåller möjligheten att göra egna Azure-anpassningar.

    För vanliga användare märks förändringen kanske inte direkt. Men för utvecklare, molnarkitekter och Linuxadministratörer är det en tydlig signal: Microsoft fortsätter att satsa tungt på Linux, men vill göra det med mer standardiserade verktyg och närmare koppling till ett stort öppet ekosystem.

    https://pagure.io/fesco/issue/3409

    Teknisk faktaruta: Azure Linux 4

    Namn: Azure Linux 4

    Utvecklare: Microsoft

    Tidigare namn: CBL-Mariner

    Typ: Linuxdistribution optimerad för Microsoft Azure

    Ny grund: Källor hämtade från Fedora Linux

    Paketformat: RPM

    Byggverktyg: mock, rpmbuild och Koji

    Konfiguration: TOML-filer och Azure-specifika overlays

    Målområde: Virtuella maskiner, containrar, bare-metal och molndrift

    Status: Under utveckling, inte färdig för vanlig nedladdning

    Rekommenderad version tills vidare: Azure Linux 3

  • Visa IP-adress vid inloggning i Ubuntu 24.04 (textläge)

    När du loggar in i Ubuntu 24.04 i textläge kan det vara ovärderligt att se datorns IP-adress direkt på inloggningsskärmen, särskilt vid fjärradministration, användning av virtuella maskiner och felsökning. I den här guiden går vi steg för steg igenom hur du visar IP-adressen vid TTY-inloggning med en robust systemd-lösning, samt några enklare alternativ om du vill visa adressen först efter inloggning.

    Om du loggar in i Ubuntu 24.04 i textläge (TTY, alltså utan grafiskt skrivbord) kan det vara väldigt praktiskt att direkt se maskinens IP-adress på inloggningsskärmen. Det här går att fixa på flera sätt. Nedan får du en tydlig steg-för-steg-guide med tre metoder, där den första är “rätt” och robust för moderna Ubuntu (systemd), och de andra är alternativ.

    Förutsättningar

    Du behöver kunna logga in som en användare med sudo-rättigheter.

    Du kommer att redigera någon konfigurationsfil och sedan testa genom att växla till textläge eller starta om.

    Metod 1: Visa IP i “login-banner” via systemd (rekommenderad)

    Ubuntu 24.04 använder systemd och agetty för TTY-inloggning. Vi kan lägga in ett dynamiskt meddelande som körs när TTY:n startar, så IP-adressen syns innan du loggar in.

    Steg 1: Skapa ett litet skript som skriver ut IP-adressen

    Skapa filen:

    /usr/local/bin/tty-ip-banner.sh

    Innehåll:

    #!/usr/bin/env bash
    set -e
    
    # Försök hitta en "primär" IPv4-adress (ej loopback).
    IPV4=$(ip -4 -o addr show scope global up | awk '{print $4}' | cut -d/ -f1 | head -n 1)
    
    # Om ingen IPv4 hittas, visa något ändå.
    if [ -z "${IPV4:-}" ]; then
      IPV4="(ingen IPv4 hittad ännu)"
    fi
    
    echo
    echo "IP-adress: $IPV4"
    echo
    

    Spara filen.

    Steg 2: Gör skriptet körbart

    sudo chmod +x /usr/local/bin/tty-ip-banner.sh
    

    Steg 3: Skapa en systemd drop-in för getty på tty1

    Vi lägger till ett “ExecStartPre” som körs innan själva login-programmet.

    Skapa katalogen:

    sudo mkdir -p /etc/systemd/system/getty@tty1.service.d
    

    Skapa filen:

    /etc/systemd/system/getty@tty1.service.d/ip-banner.conf

    Innehåll:

    [Service]
    ExecStartPre=/usr/local/bin/tty-ip-banner.sh
    

    Steg 4: Ladda om systemd och starta om getty

    sudo systemctl daemon-reload
    sudo systemctl restart getty@tty1.service
    

    Steg 5: Testa i textläge

    Byt till tty1:

    Tryck Ctrl + Alt + F1 (ibland F3F6 beroende på maskin)

    Du ska nu se “IP-adress: …” ovanför inloggningsprompten.

    Om du vill ha detta på fler TTY, upprepa för tty2, tty3 osv genom att skapa motsvarande drop-in-mappar, till exempel getty@tty2.service.d.

    Metod 2: Visa IP via /etc/issue (enkel men mindre flexibel)

    Ubuntu visar ofta innehållet i /etc/issue före login. Problemet är att /etc/issue är statisk text om du inte bygger en uppdateringsmekanism.

    Steg 1: Skapa ett script som genererar /etc/issue dynamiskt

    Skapa:

    /usr/local/bin/update-issue-with-ip.sh

    #!/usr/bin/env bash
    set -e
    
    IPV4=$(ip -4 -o addr show scope global up | awk '{print $4}' | cut -d/ -f1 | head -n 1)
    [ -z "${IPV4:-}" ] && IPV4="(ingen IPv4 hittad ännu)"
    
    cat > /etc/issue <<EOF
    Ubuntu 24.04 LTS
    
    IP-adress: $IPV4
    
    \\n
    EOF
    

    Gör den körbar:

    sudo chmod +x /usr/local/bin/update-issue-with-ip.sh
    

    Steg 2: Kör scriptet manuellt för att testa

    sudo /usr/local/bin/update-issue-with-ip.sh
    

    Byt till en TTY och se om det visas.

    För att detta ska uppdateras automatiskt krävs att du kör scriptet vid boot och gärna när nätet kommer upp, annars kan IP saknas om nätet inte är klart.

    Metod 3: Visa IP efter inloggning (om “vid login” duger som direkt efter)

    Om du kan nöja dig med att IP visas så fort du loggat in (direkt efter att du skrivit lösenord), är detta enklast och ofta “good enough”.

    Steg 1: Lägg till en utskrift i /etc/profile.d

    Skapa filen:

    /etc/profile.d/show-ip.sh

    IPV4=$(ip -4 -o addr show scope global up | awk '{print $4}' | cut -d/ -f1 | head -n 1)
    if [ -n "$IPV4" ]; then
      echo "IP-adress: $IPV4"
    fi
    

    Klart. Nästa gång någon loggar in i terminalen syns IP direkt.

    Felsökning

    Om du får “ingen IPv4 hittad ännu” på inloggningsskärmen kan det bero på att nätverket inte hunnit upp innan getty startar.

    En snabb kontroll efter inloggning:

    ip -4 addr
    

    Om du använder Wi-Fi kan anslutningen komma senare än för kabel, särskilt om maskinen väntar på inloggning innan den kopplar upp.

    I sådana fall är Metod 3 säkrast, eller så bygger du Metod 1 vidare så att den väntar en kort stund på nätet (exempelvis loopar i 1–3 sekunder), men det är en balans så att inloggningen inte känns seg.

    Rekommendation

    Vill du se IP innan du ens loggar in i TTY: använd Metod 1.

    Vill du ha enklast möjliga: Metod 3.

    FAKTARUTA: Visa IP-adress vid TTY-inloggning i Ubuntu 24.04
    Syfte: Visa serverns IP-adress direkt på inloggningsskärmen i textläge (TTY) – praktiskt för VM, fjärradministration och felsökning.
    Rekommenderad metod (systemd): Skapa ett skript som skriver ut IP och koppla det till getty@tty1 via en systemd drop-in.
    Kontrollera IP manuellt:
    ip -4 addr
    Vanlig orsak om IP saknas: Nätverket hinner inte bli klart innan TTY startar (ofta vid Wi-Fi). Då kan “visa efter inloggning” vara säkrare.
    Tips: Vill du visa både IPv4 och IPv6, eller flera nätverkskort (t.ex. ens18, eth0) kan skriptet byggas ut.
  • QEMU 10.2 släppt – smartare uppdateringar och snabbare virtualisering

    QEMU 10.2 är här – och med den kommer ett rejält kliv mot smidigare virtualisering. Den nya versionen introducerar live-uppdateringar via migreringsläget cpr-exec, vilket kan minska resursåtgången och korta ned eller helt eliminera avbrott när virtuella maskiner uppdateras. Samtidigt bjuder releasen på prestandalyft med io_uring, förbättrad emulering för flera arkitekturer som ARM, RISC-V och PowerPC, samt nya möjligheter för både utvecklare och driftmiljöer.

    Den öppna emulatorn och virtualiseringsplattformen QEMU har nått version 10.2, och det är en uppdatering som tydligt stärker projektets position inom modern virtualisering och emulering. Med över 2300 ändringar från 188 utvecklare är detta en av de mest innehållsrika utgåvorna på senare år.

    Uppdatera virtuella maskiner utan avbrott

    Den största nyheten i QEMU 10.2 är stödet för live-uppdateringar. Ett nytt migreringsläge, kallat cpr-exec, gör det möjligt att uppdatera QEMU medan virtuella maskiner fortsätter att köra.

    Detta innebär:

    • Lägre resursförbrukning vid uppdateringar
    • Minskad eller helt utebliven nedtid
    • Möjlighet att återanvända befintliga tillstånd och nätverksanslutningar

    För servermiljöer, molntjänster och kritiska system är detta ett stort steg mot mer tillförlitlig drift.

    Prestandaförbättringar i grunden

    QEMU 10.2 byter nu till io_uring i huvudloopen, en modern Linux-teknik för asynkron in- och utdata. I praktiken betyder det effektivare I/O-hantering och bättre prestanda, särskilt vid hög belastning eller många samtidiga virtuella maskiner.

    Bredare och djupare arkitekturstöd

    Utgåvan innehåller omfattande förbättringar för flera processorarkitekturer:

    • ARM
      QEMU 10.2 introducerar en ny kortmodell, amd-versal2-virt, samt förbättringar för befintliga kort som AST2600, AST2700, AST1030 och xlnx-zynqmp. Dessutom tillkommer stöd för flera nya CPU-funktioner, bland annat FEAT_SCTLR2, FEAT_LSE128 och FEAT_RME_GPC2, vilket gör ARM-emuleringen mer korrekt och framtidssäker.
    • HPPA
      Ett tydligt historiskt tillskott är emulering av arbetsstationen HP 715/64, tillsammans med stöd för NCR 53c710 SCSI-kontroller och HP LASI multi-I/O-kretsen. Detta är värdefullt för bevarande och forskning kring äldre UNIX-system.
    • PowerPC
      Nya maskiner och CPU:er som PowerNV11 och PPE42 stöds nu, och pSeries-system får FADUMP-stöd, vilket underlättar felsökning efter systemkrascher.
    • RISC-V
      Arkitekturen fortsätter att mogna med ett stort antal buggfixar och förbättringar i emuleringen av olika komponenter.
    • s390x och LoongArch
      Här märks prestandaförbättringar för virtio-pci via irqfd samt utökad funktionalitet i TCG-läget, bland annat kring avbrottshantering och sidtabellsvandring.

    Förbättringar för värdsystem och utvecklare

    QEMU 10.2 innehåller även flera praktiska nyheter:

    • 9pfs delat filsystem för FreeBSD-värdar
    • RPMB-emulering för eMMC-enheter, viktigt för säker lagring
    • Många förbättringar i user-mode-emulering, vilket underlättar testning av program för andra arkitekturer

    Samtidigt höjs kravet på Rust – minsta stödda version är nu 1.83 – vilket speglar QEMU:s ökande användning av moderna programmeringsspråk och verktyg.

    Ett tydligt steg framåt

    QEMU 10.2 är mer än en vanlig versionsuppdatering. Den kombinerar praktiska förbättringar för daglig drift med långsiktiga satsningar på prestanda, arkitekturstöd och underhållbar kod. Resultatet är en stabilare, snabbare och mer flexibel plattform för allt från utveckling och testning till produktion och forskning.

    https://www.qemu.org

    Undrar du vad QEMU är för något? Kolla i vår wiki: https://wiki.linux.se/index.php/QEMU

    FAKTARUTA: QEMU 10.2
    • Version: 10.2.0 (stabil release)
    • Största nyheten: Live update via migreringsläget cpr-exec (lägre resursanvändning vid uppdatering, möjlighet att återanvända state/anslutningar)
    • Prestanda: Huvudloopen använder io_uring för bättre I/O
    • FreeBSD-värdar: 9pfs delat filsystem stöds
    • User-mode emulering: Många fixar och förbättringar
    • ARM: Ny board amd-versal2-virt + uppdateringar för AST2600/AST2700/AST1030 och xlnx-zynqmp
    • HPPA: Emulering av HP 715/64 + NCR 53c710 SCSI och HP LASI multi-I/O
    • PowerPC: Stöd för PowerNV11/PPE42 + FADUMP för pSeries
    • Övrigt: RPMB-emulering för eMMC-modell
    • Utveckling: 2300+ commits från 188 authors
    • Rust-krav: Minsta stödda Rust är 1.83
  • Proxmox VE 9.0 – Ny era för virtualisering med Debian 13 och förbättrad mobilhantering

    Proxmox har släppt Virtual Environment 9.0, den senaste versionen av sin kraftfulla, fria och öppna plattform för virtualisering – redan installerad på över 1,6 miljoner värdar världen över. Uppdateringen kommer bara fyra månader efter version 8.4 och levererar en rad efterlängtade förbättringar.

    Den nya versionen bygger på kommande Debian 13 “Trixie”, vilket ger modernare paket, utökad enhetskompatibilitet och ytterligare säkerhetshärdning. Som standard används nu Linux-kärnan 6.14, och flera centrala komponenter har fått större uppgraderingar:

    • ZFS 2.3.3 – möjliggör tillägg av enheter till befintliga RAIDZ-pooler med minimal driftstörning
    • QEMU 10.0.2 – för bättre prestanda och kompatibilitet
    • LXC 6.0.4 – förbättrad containerhantering
    • Ceph Squid 19.2.3 – stabilare och snabbare lagringskluster

    Nyhet: Snapshots på LVM – även i delad lagring

    En av de mest efterlängtade funktionerna är här: snapshots för virtuella maskiner på thick-provisioned LVM-delad lagring, inklusive iSCSI och Fibre Channel-SAN. Proxmox använder en smart volymkedjemodell, där en underordnad volym enbart sparar skillnader från sin föräldersnapshot.

    Samma teknik fungerar nu även för Directory, NFS och CIFS, vilket ger ett enhetligt, leverantörsoberoende sätt att hantera snapshots – utan att behöva förlita sig på klustrade filsystem eller proprietära lösningar.

    Nätverk: SDN Fabrics och smartare routing

    Proxmox introducerar nu SDN Fabrics för att förenkla designen av avancerade nätverkstopologier, som exempelvis tvålagers spine-leaf-arkitekturer med multipath och automatisk NIC-failover.

    SDN-stacken stöder nu även dynamisk routing via OpenFabric och OSPF, vilket underlättar implementation av EVPN-underlay eller full-mesh Ceph-nätverk.

    High Availability med mer precision

    HA-kluster har fått Resource Affinity Rules, vilket gör det möjligt att finjustera hur arbetsbelastningar placeras. Du kan till exempel låta en databas och dess applikationsserver köras på samma nod för lägsta möjliga latens – eller sprida redundanta tjänster över flera noder för maximal driftsäkerhet.

    Helt ny mobilupplevelse

    Det mobila gränssnittet är helt omarbetat med Rust-baserade Yew och det nya Proxmox widget toolkit. Nu kan du snabbt få en överblick över tjänster, starta och stoppa virtuella maskiner och göra grundläggande konfigurationer – direkt från mobilen, oavsett webbläsare.

    Proxmox VE 9.0 kan laddas ner från den officiella webbplatsen. ISO-filen innehåller alla funktioner och är redo för installation på bare-metal-servrar. För befintliga användare som vill uppgradera från version 8.4 finns en detaljerad uppgraderingsguide i den officiella dokumentationen.

    https://www.proxmox.com/en/downloads

    Proxmox Virtual Environment – Fakta

    Beskrivning:
    Proxmox Virtual Environment (VE) är en fri och öppen plattform för virtualisering, baserad på Debian GNU/Linux. Den kombinerar KVM för full virtualisering och LXC för containerbaserad virtualisering, med ett webbgränssnitt för enkel hantering av virtuella maskiner, containers, lagring och nätverk.

    Historia:
    • Första versionen lanserades 2008 av det österrikiska företaget Proxmox Server Solutions GmbH.
    • Bygger på Debian som bas, med anpassade kärnor och optimeringar för virtualisering.
    • Har vuxit till över 1,6 miljoner installationer globalt.

    Huvudfunktioner och teknik:
    • KVM – Kernel-based Virtual Machine (virtualisering med hårdvaruacceleration).
    • LXC – Linux Containers (lättviktscontainers som delar kärna men isolerar processer och resurser).
    • ZFS – Zettabyte File System (avancerat filsystem med inbyggd volymhantering, snapshots och dataskydd).
    • Ceph – Distribuerat lagringssystem för objekt-, block- och filåtkomst.
    • LVM – Logical Volume Manager (flexibel partitionering och volymhantering).
    • iSCSI – Internet Small Computer System Interface (blocklagring över nätverk).
    • NFS – Network File System (delning av filer över nätverk, främst för Unix/Linux).
    • CIFS – Common Internet File System (fildelning över nätverk, används bl.a. av Windows/Samba).
    • SDN – Software Defined Networking (nätverk styrt via programvara, mer flexibelt än traditionell hårdvarukonfiguration).
    • OSPF – Open Shortest Path First (dynamiskt routingprotokoll för IP-nätverk).
    • EVPN – Ethernet VPN (Layer 2/3 VPN för nätverksvirtualisering och datacenteranslutningar).

    Senaste version (9.0) – Nyheter:
    • Baserad på Debian 13 “Trixie” med Linux-kärnan 6.14.
    • Snapshots för LVM, även på delad lagring (iSCSI, Fibre Channel).
    • SDN Fabrics med stöd för OpenFabric och OSPF.
    • Förbättrad HA-hantering med Resource Affinity Rules.
    • Omarbetat mobilt gränssnitt byggt på Rust (Yew).

    Officiell webbplats: proxmox.com

    https://linuxiac.com/proxmox-ve-9-0-launches-with-debian-13-under-the-hood

  • Incus 6.2 Container och VM hantare släppt

    Incus är ett avancerat verktyg för hantering av systemcontainrar och virtuella maskiner. Det erbjuder säker, skalbar och intuitiv användning med stöd för flera lagrings- och nätverkslösningar. Incus tillhandahåller omfattande dokumentation och ett enhetligt API för både lokal och fjärranvändning.

    Introduktion till Incus

    Incus är ett modernt verktyg för att hantera både systemcontainrar och virtuella maskiner, och ger en användarupplevelse liknande den man får hos offentliga molntjänster. Det möjliggör enkel integration och användning av containrar och virtuella maskiner med delad lagring och nätverk.

    Incus använder bilder från olika Linux-distributioner och är utformat för att vara flexibelt och skalbart för olika behov. Det stödjer flera lagrings- och nätverkslösningar och kan installeras på allt från en enkel laptop eller molninstans till omfattande serverrack.

    Funktioner och Användning

    Incus erbjuder verktyg för att hantera instanser via kommandorad, REST API eller tredjepartsverktyg. Det har ett enhetligt REST API för både lokal och fjärranvändning. Projektet startades som ett communitydrivet alternativ till Canonicals LXD av Aleksa Sarai och underhålls nu av många av de ursprungliga LXD-utvecklarna.

    Kom igång med Incus

    För att börja använda Incus kan du testa det online och följa en installationsguide för att sätta upp det lokalt.

    Containrar och Virtuella Maskiner

    Incus stödjer både systemcontainrar och virtuella maskiner. En systemcontainer simulerar ett fullt operativsystem med hjälp av värdsystemets kärna, medan en virtuell maskin använder värdsystemets hårdvara men har sin egen kärna. Detta möjliggör körning av olika operativsystem.

    Viktiga Funktioner

    • API: Ett säkert, intuitivt och skalbart kärn-API.
    • Händelsehantering: Loggning och hantering av livscykelhändelser.
    • Fjärranvändning: Samma API för både lokal och nätverksåtkomst.
    • Projektstöd: Hantering av bilder och profiler inom projekt.
    • Backup och Export: Säkerhetskopiering, återställning, snapshots och migrering av instanser.

    Tillgänglighet och Installation

    Incus fungerar på de flesta moderna Linux-distributioner. Även om Incus själva inte tillhandahåller paket, finns de tillgängliga i flera distributioner och tredjepartsförråd. Det finns även en klient för Windows och macOS som kan ansluta till en Linux-baserad Incus-server.

    Support och Utgåvor

    Incus har två typer av utgåvor: LTS-utgåvor med långsiktigt stöd och funktionsutgåvor som släpps månatligen med nya funktioner och buggfixar. Kommersiell support kan erhållas från Zabbly.

    Språk, Licensiering och Bidrag

    Incus är skrivet i Go och är fri programvara under Apache 2-licensen. Källkoden finns på GitHub och det krävs inga juridiska avtal för att bidra, men commits måste vara signerade enligt DCO (Developer Certificate of Ownership).

    Nyheter i Incus 6.2

    Incus 6.2 introducerar omfattande dokumentation för flera moduler, inklusive detaljer om bildbegränsningar, kärnbegränsningar för instanser, USB- och Unix-enheter, nätverkszoner och diskhantering. Dessa dokument är utformade för att hjälpa användare att bättre förstå och använda Incus fulla kapacitet.

    Den nya versionen utökar YAML-stöd för nyckelskapande i lagringshinkar och volymer, vilket gör konfigurationshantering mer strömlinjeformad. Användare kan nu även anpassa kolumner i listor för lagrings- och nätverksgränssnitt, vilket ger en mer skräddarsydd vy.

    Incus 6.2 inkluderar också nya funktioner för förbättrad nätverksrouting, som LogicalRouterSNATAdd och LogicalRouterDNATSNATAdd. Ett nytt kommando, incus top, har introducerats för att låta användare övervaka resursanvändning och systemprestanda i realtid.

    Övriga Förbättringar

    • Bugfixar: Förbättrad stabilitet genom att åtgärda runtime-fel och justeringar för migrationsstatus och 32-bitars arkitekturkompatibilitet.
    • Effektivitet: Uppdaterade beroenden och mindre justeringar i kodstruktur och argumentordning för bättre effektivitet.
    • Installation: Incus-agentens installationsplats har flyttats till en skrivbar plats för ökad säkerhet och underhåll.
    • Access API: Ny implementation av access API för förbättrade säkerhetsprotokoll och användarhantering.
    • Konsolloggar: Förbättrad hantering av konsolloggar för enklare spårning och diagnos av problem inom containermiljöer.

    Mer information finns här

    https://linuxcontainers.org

Etikett: virtuella maskiner

  • KDE Linux närmar sig beta – kan snart starta Java- och DOS-program automatiskt

    KDE Linux närmar sig sin första betaversion och har nu slutfört 83 procent av det planerade arbetet. Bland nyheterna finns automatisk installation av stöd för Java- och DOS-program, förbättrad säkerhet, snabbare uppstart och bättre grafikprestanda i virtuella maskiner. KDE Linux är ett nytt Linuxbaserat operativsystem som utvecklas av KDE-projektet, organisationen bakom skrivbordsmiljön KDE Plasma. Systemet…

  • Xen 4.22 moderniserar virtualisering för x86 och Arm

    Xen 4.22 är nu släppt med flera förbättringar för moderna x86- och Arm-system. Den nya versionen får bland annat stöd för FRED, bättre skydd mot prestandaproblem, viloläge för virtuella Arm-maskiner och skärpta resursgränser i Xenstore. Den öppna hypervisorn Xen har släppts i version 4.22. Uppdateringen förbättrar hanteringen av avbrott på moderna x86-processorer, ger Arm-baserade virtuella…

  • Ubuntu 26.04 LTS får modernare stöd för virtuella datorer

    Canonical inför en valfri virtualiseringsstack i Ubuntu 26.04 LTS. Den gör det möjligt att använda nyare versioner av QEMU, libvirt och tillhörande firmware utan att behöva lämna den stabila LTS-versionen. Canonical inför en ny valfri virtualiseringsmiljö i Ubuntu 26.04 LTS. Den gör det möjligt att använda nyare versioner av bland annat QEMU, libvirt, EDK2 och…

  • Azure Linux 4.0: Microsofts egen Linux går nu att testa – men inte i skarp drift

    Microsoft har gjort Azure Linux 4.0 enklare att testa genom att släppa nedladdningsbara ISO-avbilder via GitHub. Distributionen är byggd för moln, containrar och servermiljöer snarare än vanliga skrivbord, och versionen är fortfarande en publik förhandsversion som inte är avsedd för skarp drift. För tjugo år sedan hade meningen ”Microsoft släpper en egen Linuxdistribution” nästan låtit…

  • Kali Linux 2026.2 är här – verktygslådan för IT-säkerhet har blivit vassare

    Kali Linux 2026.2 är här med nya skrivbordsmiljöer, fler säkerhetsverktyg och snabbare virtuella maskiner. Den populära Linuxdistributionen, som används av säkerhetsexperter och etiska hackare, har fått uppdateringar som gör systemet både modernare och mer effektivt – samtidigt som Kali NetHunter fortsätter att växa på mobila enheter. Kali Linux 2026.2 har nu släppts av Offensive Security.…

  • Proxmox VE 9.2: smartare lastbalansering och starkare nätverk för moderna datacenter

    Proxmox VE 9.2 är en av de större uppdateringarna av den öppna virtualiseringsplattformen på senare tid. Med dynamisk lastbalansering, utökat SDN-stöd, enklare hantering av anpassade CPU-modeller och en modern grund baserad på Debian 13.5 tar Proxmox ytterligare ett steg mot att bli ett fullvärdigt alternativ för både företagsmiljöer, datacenter och avancerade hemmalabb. Uppdateringen gör det…

  • Microsoft bygger om Azure Linux – version 4 tar steget mot Fedora

    Microsoft tar nästa steg i sin Linuxsatsning. Den kommande Azure Linux 4 får en tydligare Fedora-baserad grund, med standardiserade RPM-verktyg och paketkällor hämtade från Fedora-ekosystemet. För Microsoft innebär det en mer etablerad byggmodell för molnplattformen Azure – samtidigt som distributionen fortsatt anpassas för säkerhet, drift och storskaliga arbetslaster i Microsofts egen infrastruktur. Microsofts egen Linuxdistribution…

  • Visa IP-adress vid inloggning i Ubuntu 24.04 (textläge)

    När du loggar in i Ubuntu 24.04 i textläge kan det vara ovärderligt att se datorns IP-adress direkt på inloggningsskärmen, särskilt vid fjärradministration, användning av virtuella maskiner och felsökning. I den här guiden går vi steg för steg igenom hur du visar IP-adressen vid TTY-inloggning med en robust systemd-lösning, samt några enklare alternativ om du…

  • QEMU 10.2 släppt – smartare uppdateringar och snabbare virtualisering

    QEMU 10.2 är här – och med den kommer ett rejält kliv mot smidigare virtualisering. Den nya versionen introducerar live-uppdateringar via migreringsläget cpr-exec, vilket kan minska resursåtgången och korta ned eller helt eliminera avbrott när virtuella maskiner uppdateras. Samtidigt bjuder releasen på prestandalyft med io_uring, förbättrad emulering för flera arkitekturer som ARM, RISC-V och PowerPC,…

  • Proxmox VE 9.0 – Ny era för virtualisering med Debian 13 och förbättrad mobilhantering

    Proxmox har släppt Virtual Environment 9.0, den senaste versionen av sin kraftfulla, fria och öppna plattform för virtualisering – redan installerad på över 1,6 miljoner värdar världen över. Uppdateringen kommer bara fyra månader efter version 8.4 och levererar en rad efterlängtade förbättringar. Den nya versionen bygger på kommande Debian 13 “Trixie”, vilket ger modernare paket,…

  • Incus 6.2 Container och VM hantare släppt

    Introduktion till Incus Incus är ett modernt verktyg för att hantera både systemcontainrar och virtuella maskiner, och ger en användarupplevelse liknande den man får hos offentliga molntjänster. Det möjliggör enkel integration och användning av containrar och virtuella maskiner med delad lagring och nätverk. Incus använder bilder från olika Linux-distributioner och är utformat för att vara…