• Lightpanda 1.0 är här – webbläsaren som inte behöver visa webbsidor

    En webbläsare som inte kan visa webbsidor på skärmen låter kanske som en ganska meningslös uppfinning. Men Lightpanda är byggd för en helt annan uppgift: att låta datorer och AI-system använda internet snabbt och resurssnålt. Nu har projektet nått version 1.0 och lämnat betastadiet efter två års utveckling.

    Den 2 oktober 2026 presenterades den första stabila versionen av Lightpanda. Bakom programmet ligger ett utvecklingsarbete som omfattar över 10 000 kodändringar och ett försök att tänka om kring vad en webbläsare egentligen behöver göra.

    Medan traditionella webbläsare som Chrome och Firefox är utvecklade för människor, är Lightpanda konstruerad för program som automatiskt ska kunna besöka och använda webbplatser.

    Resultatet är en webbläsare som enligt utvecklarnas egna tester kan vara upp till nio gånger snabbare än Chrome och använda omkring sexton gånger mindre arbetsminne vid vissa automatiserade arbetsuppgifter.

    Men hur fungerar egentligen en webbläsare utan bild?

    En webbläsare utan skärm

    När vi öppnar en webbplats i Firefox eller Chrome händer väldigt mycket bakom kulisserna.

    Webbläsaren laddar ner HTML-kod, hämtar bilder, tolkar stilmallar, kör JavaScript och räknar ut var alla knappar, texter och bilder ska placeras på skärmen.

    Det är en komplicerad process som kräver både processorkraft och arbetsminne.

    Men tänk om ingen människa ska titta på webbplatsen?

    Anta att ett program ska besöka 100 000 webbsidor för att kontrollera priser, samla in information eller undersöka om länkar fortfarande fungerar.

    Programmet behöver kanske läsa texter, trycka på knappar eller fylla i formulär. Däremot behöver det inte veta om en knapp är blå, om texten har ett vackert typsnitt eller hur en bild ser ut på skärmen.

    Det är just här Lightpanda kommer in.

    Lightpanda hoppar över den grafiska delen av webbläsaren och koncentrerar sig på själva innehållet och funktionerna.

    Den kan läsa webbsidor, köra JavaScript, hantera formulär och kommunicera med webbservrar. Men den saknar den avancerade grafikmotor som vanliga webbläsare använder för att rita upp sidorna.

    Det sparar resurser, särskilt när hundratals eller tusentals webbläsarprocesser måste arbeta samtidigt.

    Byggd från grunden – inte en bantad Chrome

    Det finns redan möjlighet att köra Chrome och Firefox utan synligt fönster. Tekniken kallas headless browsing, eller huvudlös webbläsning.

    Den används bland annat för automatiserad testning av webbplatser, datainsamling och olika serverbaserade tjänster.

    Problemet är att dessa webbläsare fortfarande innehåller stora delar av den teknik som behövs för grafisk presentation.

    Lightpandas utvecklare valde därför en annan väg.

    I stället för att modifiera Chromium eller någon annan befintlig webbläsare började de från början.

    Programmet är huvudsakligen skrivet i programmeringsspråket Zig, ett relativt nytt systemprogrammeringsspråk som är utvecklat med fokus på prestanda och kontroll över datorns resurser.

    För att köra JavaScript används däremot V8, samma JavaScriptmotor som ligger bakom Chrome och som även används av Node.js.

    Det innebär att Lightpanda kan använda en etablerad JavaScriptmotor samtidigt som övriga delar av webbläsaren är särskilt anpassade för automatisering.

    Från några tusen till 1,7 miljoner godkända tester

    En webbläsare behöver inte bara vara snabb. Den måste också förstå hur moderna webbplatser fungerar.

    Det har varit en av Lightpandas största utmaningar.

    I november 2024 klarade projektet endast 2 645 deltester i Web Platform Tests, en omfattande testsamling som används för att kontrollera hur väl webbläsare följer gemensamma webbstandarder.

    I version 1.0 är motsvarande siffra hela 1 739 845 godkända deltester.

    Som jämförelse klarade Chrome ungefär 2,18 miljoner deltester i september 2026.

    Lightpanda når därmed omkring 80 procent av Chromes antal godkända deltester.

    Siffrorna kräver dock viss försiktighet. Ett stort antal tester handlar om teckenkodning, och många av de tester Lightpanda inte klarar gäller grafik, CSS och SVG – funktioner som programmet medvetet inte försöker stödja.

    Det betyder alltså inte att Lightpanda fungerar på exakt 80 procent av alla webbplatser.

    Utvecklingen är ändå betydande.

    Lightpanda har fått stöd för flera tekniker som moderna webbplatser är beroende av, exempelvis Shadow DOM, IndexedDB, WebSockets och olika funktioner för att hantera formulär.

    Det gör att programmet kan använda betydligt fler webbplatser än tidigare.

    Varför är Lightpanda intressant för AI?

    En av de mest intressanta användningsområdena är artificiell intelligens.

    Dagens AI-system kan göra betydligt mer än att bara svara på frågor. De kan också använda verktyg, söka information och utföra arbetsuppgifter på internet.

    Sådana system kallas ofta AI-agenter.

    En AI-agent skulle exempelvis kunna få i uppdrag att undersöka vilka reservdelar som finns till en viss datormodell.

    För att lösa uppgiften kan agenten behöva besöka flera webbplatser, använda sökfunktioner, läsa produktspecifikationer och jämföra resultat.

    Med en traditionell webbläsare kräver varje besök att ett relativt stort program körs.

    Om tusentals AI-agenter gör liknande saker samtidigt kan resursförbrukningen bli enorm.

    Lightpanda erbjuder ett alternativ genom att enbart hantera de delar av webbläsningen som programmet faktiskt behöver.

    Det är också möjligt att styra Lightpanda genom välkända automatiseringsverktyg som Puppeteer, Playwright och Selenium.

    Därmed behöver utvecklare inte nödvändigtvis skriva om hela sina automatiseringssystem.

    Lightpanda har även en inbyggd MCP-server. MCP, Model Context Protocol, är ett sätt att låta AI-system kommunicera med externa verktyg och tjänster.

    Det gör Lightpanda särskilt intressant när en AI-agent behöver använda webben som en del av sitt arbete.

    Nio gånger snabbare och sexton gånger mindre minne

    Lightpandas utvecklare presenterar imponerande prestandasiffror.

    I ett av projektets tester jämfördes Lightpanda med Chrome i huvudlöst läge vid automatiserad hämtning av webbsidor.

    EgenskapLightpandaChrome
    Tid för 100 sidor5 sekunder46 sekunder
    Högsta minnesanvändning123 MBCirka 2 GB

    I just denna testmiljö var Lightpanda alltså ungefär nio gånger snabbare och använde omkring sexton gånger mindre minne.

    Det är stora skillnader, särskilt för företag som driver omfattande automatiserade system.

    Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att siffrorna kommer från projektets egna jämförelser och gäller en viss typ av arbetsbelastning.

    En komplicerad webbplats kan fungera annorlunda, och Lightpanda kan fortfarande stöta på funktioner som bara fungerar fullt ut i Chrome eller Firefox.

    Säkerheten har fått högre prioritet

    En webbläsare som automatiskt besöker okända webbplatser behöver också skydda datorn där den körs.

    Webbsidor kan innehålla JavaScript som försöker komma åt information eller resurser som programmet egentligen inte borde ha tillgång till.

    I Lightpanda 1.0 har säkerheten därför blivit en central del av utvecklingen.

    En viktig nyhet är att webbläsaren nu som standard tillämpar CORS, Cross-Origin Resource Sharing.

    Det är en säkerhetsmekanism som begränsar möjligheten för JavaScript från en webbplats att läsa information från andra webbplatser eller tjänster utan tillåtelse.

    Det är särskilt viktigt om Lightpanda körs på en server där det också finns interna databaser, administrativa gränssnitt eller andra känsliga tjänster.

    Andra förbättringar gäller hantering av cookies, skydd mot att inloggningsuppgifter följer med vid omdirigeringar och möjligheten att blockera trafik till privata nätverk.

    Detta gör inte Lightpanda immun mot säkerhetsproblem, men innebär att den fått flera av de skyddsmekanismer som förväntas av en modern webbläsare.

    Används redan för miljontals webbsidor

    Lightpanda är inte längre enbart ett experiment.

    Enligt utvecklarna används programmet redan i verkliga produktionsmiljöer av företag som arbetar med sökmotorer, AI-tjänster och automatiserad datainsamling.

    Vissa installationer hanterar över 30 miljoner webbsidor om dagen.

    För sådana verksamheter kan även ganska små besparingar i processortid och arbetsminne få stor betydelse.

    Om samma server kan hantera fler webbsidor på kortare tid kan behovet av ytterligare servrar minska.

    Det innebär i sin tur potentiellt lägre kostnader och mindre energiförbrukning.

    Kan Lightpanda ersätta Firefox eller Chrome?

    För vanliga datoranvändare är svaret nej.

    Lightpanda är inte byggd för att surfa på internet med tangentbord och mus. Den saknar den grafiska presentation som krävs för att visa en webbplats på samma sätt som Chrome eller Firefox.

    Den kan inte heller ta vanliga skärmbilder av hur en webbsida ser ut, eftersom den inte ritar upp sidan grafiskt.

    Däremot kan den lämna ut information i exempelvis HTML, Markdown eller en strukturerad beskrivning av sidans innehåll.

    Det gör den användbar för program som behöver förstå och hantera webbsidor utan att visa dem för en människa.

    Lightpanda ska därför snarare betraktas som ett specialiserat verktyg än som en konkurrent till vanliga webbläsare på skrivbordet.

    Fri programvara med öppen källkod

    Lightpanda distribueras med öppen källkod under licensen AGPL-3.0.

    Det innebär att utvecklare kan studera programkoden, använda den och vidareutveckla programmet enligt licensens villkor.

    Programmet finns tillgängligt för bland annat Linux och macOS, och kan installeras med färdiga programpaket.

    För Pythonutvecklare finns installation via pip, och för JavaScriptprojekt finns paket via npm.

    Den som vill undersöka programmet närmare hittar både källkod och dokumentation på projektets webbplats och GitHub.

    En webbläsare för ett internet där maskinerna blir fler

    Under internets första decennier var webbläsaren framför allt ett verktyg för människor.

    Vi öppnade en sida, läste innehållet och klickade oss vidare.

    Men i takt med att allt fler program och AI-system behöver använda webben förändras också kraven.

    En automatisk prisbevakare behöver inte snygga menyer. Ett sökindex behöver inte se bilderna på skärmen. En AI-agent behöver ofta inte heller en fullständig grafisk webbläsare för att förstå innehållet på en webbplats.

    Det är denna utveckling Lightpanda försöker dra nytta av.

    Lightpanda 1.0 visar att framtidens webbläsare inte nödvändigtvis behöver vara byggda för människor. De kan lika gärna vara specialiserade verktyg för datorer som kommunicerar med andra datorer.

    Och när miljontals webbsidor ska bearbetas automatiskt kan det vara betydligt viktigare att en webbläsare är snabb och resurssnål än att den kan visa en enda bild.


    Källor och vidare läsning

    > LIGHTPANDA 1.0
    Version: 1.0 (stabil)
    Typ: Headless webbläsare
    Utveckling: Över 2 år
    Kodändringar: Över 10 000
    Programspråk: Zig
    JavaScriptmotor: Google V8
    Licens: AGPL-3.0
    Plattform: Linux och macOS
    > PRESTANDA
    • Upp till 9 gånger snabbare än Chrome
    • Upp till 16 gånger lägre minnesanvändning
    • 1,74 miljoner godkända webbstandardtester
    • Ingen grafisk rendering
    > ANVÄNDNINGSOMRÅDEN
    • AI-agenter och MCP
    • Automatiserad webbsurfning
    • Web scraping och datainsamling
    • Automatiserad webbtestning
    • Puppeteer, Playwright och Selenium
    * Prestandauppgifterna kommer från utvecklarnas egna tester och varierar beroende på arbetsbelastning.
    root@linux:~# lightpanda.io _
  • Shelly 3.1.7 – en ny generation pakethantering för Linux

    Att installera och uppdatera program i Linux är något som de flesta användare tar för givet. Men bakom kulisserna arbetar avancerade system som ser till att programmen fungerar tillsammans. Nu har pakethanteraren Shelly fått en omfattande uppdatering som kan förändra hur program installeras och underhålls i Arch Linux.

    Vad är en pakethanterare?

    Den som använder Windows är ofta van vid att ladda ner installationsfiler från olika webbplatser. I Linux fungerar det vanligtvis annorlunda. Här används en så kallad pakethanterare, ett program som sköter installation, uppdatering och borttagning av programvara.

    En pakethanterare fungerar ungefär som en kombination av en appbutik och en systemadministratör. Den håller reda på vilka program som finns installerade, vilka andra komponenter de behöver och vilka uppdateringar som finns tillgängliga.

    I Arch Linux används traditionellt pakethanteraren Pacman. Shelly är ett alternativ som erbjuder ytterligare funktioner och möjligheten att hantera program från flera olika källor.

    Med version 3.1.7 tar Shelly ett stort tekniskt steg framåt.

    En helt ny motor under huven

    Den största nyheten är RLPM, en ny pakethanteringsmotor som har utvecklats i programmeringsspråket Zig.

    Tidigare har Shelly varit beroende av programbiblioteket libalpm, som även används av Arch Linux egen pakethanterare Pacman.

    Med RLPM får Shelly en egen motor som kan utföra pakethantering utan att vara beroende av detta bibliotek.

    Det innebär att Shelly själv kan hantera hela processen, från att kontrollera vilka program som finns tillgängliga till att ladda ner, installera och uppdatera dem.

    Den nya motorn kan bland annat:

    • Söka efter och hantera program i programförråd.
    • Kontrollera vilka andra program och bibliotek som behövs.
    • Ladda ner och verifiera installationspaket.
    • Installera, uppdatera och avinstallera program.
    • Upptäcka konflikter mellan filer och program.
    • Skydda paketdatabasen vid avbrutna uppdateringar.

    Det sistnämnda är särskilt viktigt. Om datorn exempelvis tappar strömmen under en uppdatering kan det annars uppstå problem med informationen om vilka program som finns installerade.

    RLPM innehåller mekanismer som ska göra sådana situationer lättare att hantera.

    Den nya motorn är dock inte aktiverad som standard. Shelly levereras fortfarande med stöd för den traditionella libalpm-motorn, vilket gör att användarna själva kan välja när de vill prova den nya tekniken.

    Säkrare installation av program från AUR

    En annan viktig förbättring gäller AUR, en förkortning av Arch User Repository.

    AUR är ett stort användardrivet programförråd där Arch Linux-användare delar instruktioner för att bygga och installera program som inte finns i distributionens officiella förråd.

    Det ger tillgång till ett mycket stort programutbud, men innebär också vissa risker.

    Till skillnad från vanliga färdigpaketerade program behöver AUR-program ofta byggas på användarens egen dator. Under processen kan ytterligare verktyg och bibliotek behöva installeras.

    I Shelly 3.1.7 kan denna byggprocess i stället genomföras i rena, isolerade miljöer.

    Det kan liknas vid att montera en maskin i en separat verkstad i stället för mitt i vardagsrummet. Verktygen och komponenterna som behövs hålls åtskilda från den övriga miljön.

    Fördelen är att byggprocessen blir mer kontrollerad och att tillfälliga byggberoenden inte behöver blandas med datorns ordinarie installation.

    Shelly kan dessutom dokumentera exakt vilka programversioner, programförråd och kontrollsummor som används under byggprocessen.

    Det gör det enklare att återskapa samma byggmiljö och kontrollera att programmet byggs med de komponenter som användaren har granskat.

    För den som vill undersöka installationsinstruktionerna innan ett AUR-program installeras finns också förbättrad information från säkerhetsgranskningsverktyget Atoll.

    Det är dock viktigt att komma ihåg att en isolerad byggmiljö inte automatiskt innebär att ett program är säkert. Användaren behöver fortfarande vara uppmärksam på vad som installeras.

    Bättre kontroll över Flatpak-program

    Flatpak har blivit ett populärt sätt att distribuera program till olika Linuxdistributioner.

    En av fördelarna är att programmen kan köras med begränsad åtkomst till resten av systemet. Ett program kan exempelvis få tillgång till internet, men inte automatiskt till alla användarens privata filer.

    Tidigare kunde informationen om dessa behörigheter vara ganska teknisk och svårtolkad.

    I den nya versionen presenterar Shelly behörigheterna på ett mer begripligt sätt.

    Användaren kan lättare se om ett program exempelvis har tillgång till nätverket, datorns anslutna enheter, filsystemet eller tjänster i den aktuella användarsessionen.

    Det gör det enklare att förstå vilka rättigheter ett program begär och vilka konsekvenser de kan få.

    AppImage får bättre stöd

    Shelly 3.1.7 innehåller också förbättringar för AppImage.

    AppImage är ett annat sätt att distribuera Linuxprogram. Tekniken påminner delvis om fristående program i Windows: i många fall räcker det att ladda ner en enda fil, ge den körbehörighet och starta programmet.

    En fördel är att programmet ofta kan användas utan någon traditionell installation.

    Men det finns också praktiska problem, exempelvis när en AppImage-fil flyttas till en annan katalog och programmets genväg slutar fungera.

    I den nya versionen har Shelly förbättrat hanteringen av installation, körbehörigheter, programgenvägar och flyttade eller återställda AppImage-filer.

    För användaren innebär det framför allt färre problem när program organiseras eller flyttas mellan olika kataloger.

    Ett mer lättanvänt skrivbordsprogram

    Alla förbättringar handlar inte om avancerad teknik.

    Shellys grafiska gränssnitt, som bygger på GTK, har också utvecklats.

    Bland annat har stödet för tangentbordsnavigering förbättrats, liksom tillgängligheten för personer som använder skärmläsare.

    Även flera översättningar har uppdaterats, däribland tyska, italienska, polska samt brasiliansk och europeisk portugisiska.

    Det gör programmet mer tillgängligt för en bredare användargrupp.

    Mindre onödigt innehåll

    Ytterligare en förändring är att Shelly nu kan delas upp i flera separata paket.

    Kommandoradsverktyget, Flatpak-stödet och aviseringstjänsten kan distribueras var för sig.

    Det innebär att den som exempelvis använder Shelly på en server utan grafiskt skrivbord inte behöver installera komponenter som bara är relevanta för en vanlig stationär dator.

    Även städningen av tillfälliga filer har förbättrats.

    När program byggs från AUR sparas ofta nedladdade källkoder, byggkataloger och färdiga installationspaket. Med tiden kan dessa filer uppta en betydande mängd lagringsutrymme.

    Den utökade funktionen --aur-cache kan nu rensa hela Shellys AUR-cache, inklusive källkod, byggfiler, paketarkiv och tillhörande metadata.

    Vad betyder uppdateringen för vanliga användare?

    För den som bara vill installera ett program och sedan använda det kommer Shelly 3.1.7 kanske inte att se särskilt annorlunda ut.

    Men bakom det välbekanta gränssnittet har betydande förändringar genomförts.

    Den nya pakethanteringsmotorn RLPM innebär framför allt att Shelly får större teknisk självständighet. Samtidigt bidrar isolerade AUR-byggen, tydligare Flatpak-behörigheter och förbättrat AppImage-stöd till en mer sammanhållen programhantering.

    Det är särskilt intressant eftersom Linuxvärlden länge har haft flera parallella metoder för att distribuera programvara.

    Traditionella paket, AUR, Flatpak och AppImage har sina respektive styrkor, men fungerar på ganska olika sätt.

    Shelly försöker samla dessa tekniker i ett gemensamt verktyg och göra dem enklare att hantera.

    Ett steg mot framtidens Linux

    Den kanske mest intressanta nyheten är inte någon enskild funktion, utan den långsiktiga utvecklingen.

    Genom att skapa en egen pakethanteringsmotor visar utvecklarna att det fortfarande finns utrymme för teknisk förnyelse även inom så grundläggande delar av Linux som programinstallation.

    Samtidigt är RLPM en ny implementation av en funktion som är central för operativsystemets stabilitet. Därför är det klokt att den etablerade motorn fortfarande används som standard medan den nya tekniken får mogna.

    Shelly 3.1.7 är därmed mer än en vanlig programuppdatering. Det är ett steg mot en mer självständig, flexibel och användarvänlig pakethanterare för Arch Linux och dess närbesläktade distributioner.


    Läs mer: Shellys officiella webbplats

    shelly@linux: ~

    FAKTARUTA: SHELLY 3.1.7

    • • Nyhet: RLPM – egen pakethanteringsmotor skriven i Zig
    • • Standardläge: libalpm används fortfarande som standard
    • • AUR: bygger paket i isolerade, rena byggmiljöer
    • • Säkerhet: stöd för låsta beroendeplaner och checksummor
    • • Flatpak: tydligare visning av behörigheter
    • • AppImage: förbättrad installation och skrivbordsintegration
    • • Tillgänglighet: bättre tangentbordsnavigering och skärmläsarstöd
    • • Paketering: CLI, Flatpak-backend och aviseringar kan installeras separat
    • • Städning: –aur-cache kan nu rensa hela AUR-cachen
    • • Plattform: Arch Linux och Arch-baserade distributioner
    $ shelly –version
    Shelly 3.1.7

  • CachyOS satsar på snabbare program och säkrare kod i augustiutgåvan

    CachyOS fortsätter att vässa sin prestandainriktade Linuxdistribution. I augustiutgåvan för 2026 har flera centrala verktyg skrivits om i de moderna programspråken Rust och Zig, samtidigt som installationen, uppdateringssystemet och stödet för handhållna datorer har förbättrats.

    CachyOS är en Arch Linux-baserad distribution som framför allt riktar sig till användare som vill ha ett snabbt och modernt system. Distributionen använder Arch Linux som grund, men kompletterar den med egna optimeringar, verktyg och förenklade installationslösningar.

    Augustiutgåvan är projektets femte utgåva under 2026. De största förändringarna syns inte nödvändigtvis på skrivbordet. Mycket av arbetet har i stället skett bakom kulisserna, där utvecklarna har bytt programspråk och byggt om flera viktiga komponenter.

    Pakethanteraren Shelly har skrivits om i Zig

    Den största förändringen gäller Shelly, CachyOS grafiska pakethanterare. Programmet har tidigare varit skrivet i C#, men har nu byggts om från grunden i programspråket Zig.

    C# körs normalt med hjälp av en så kallad hanterad exekveringsmiljö. Det innebär att ett extra programlager hjälper till med bland annat minneshantering och körning av koden. Lösningen förenklar utvecklingen, men kan samtidigt öka minnesförbrukningen och göra att ett program tar längre tid att starta.

    Zig kompileras i stället till en fristående maskinkodsfil som kan köras direkt av operativsystemet. Enligt CachyOS ger detta Shelly lägre minnesförbrukning och snabbare programstart. Hur stor skillnaden blir i praktiken beror dock både på datorns hårdvara och hur programmet används.

    Den nya versionen har även fått ett omarbetat gränssnitt. Paket kan visas som listor eller i ett rutnät, och nya användare möts av en introduktionsskärm första gången programmet startas.

    Shelly kan också visa innehållet i de byggfiler, så kallade PKGBUILD-filer, som används för paket från Arch User Repository, AUR. Det gör det lättare att granska vad som kommer att köras innan ett paket byggs och installeras. Även utdata från själva byggprocessen kan visas.

    En ny verktygssida innehåller funktioner för att synkronisera paketdatabasen, rensa paketcache och ta bort föräldralösa paket som inte längre behövs av något installerat program.

    Kommandoradsversionen av Shelly har samtidigt fått gemensam sökning i de vanliga programförråden och AUR. Den kan dessutom söka efter uppdateringar till vanliga paket, AUR-paket, AppImage-program och Flatpak-appar. Inställningar och säkerhetskopior kan exporteras och importeras i TOML-format.

    Flatpak-stödet installeras numera som ett valfritt paket. Användare som inte använder Flatpak behöver därför inte ha den delen av systemet installerad.

    Rust tar över fler systemverktyg

    Även CachyOS verktyg för hantering av Linuxkärnor har skrivits om. Den tidigare C++-baserade bakgrundskomponenten har ersatts med kod skriven i Rust och integrerats direkt i chwd-kernel.

    Rust har blivit populärt inom systemutveckling eftersom språket kan förhindra flera vanliga minnesfel redan när ett program kompileras. Det gör inte automatiskt ett program felfritt, men minskar risken för exempelvis felaktiga minnesreferenser och vissa typer av säkerhetsproblem.

    Verktyget chwd, som identifierar hårdvara och installerar lämpliga drivrutiner, har samtidigt fått bättre stöd för handhållna speldatorer. Identifieringen sker genom att datorns moderkortsnahttps://cachyos.org/blog/2608-august-release/?utm_source=chatgpt.commn jämförs med kända mönster.

    Utvecklarna har även förbättrat hanteringen av virtuella maskiner och situationer där informationen om moderkortet saknas. Det kan minska risken för att hårdvarudetekteringen misslyckas på ovanliga datorer eller i virtualiserade miljöer.

    Uppdateringssystemet får längre intervall

    Cachy-Update har uppgraderats till en nyare version av Arch-Update. Även programmets ikon och bakgrundsfunktion i systemfältet har skrivits om i Rust.

    En ny inställning kan både aktivera automatiska uppdateringskontroller och starta programmet i systemfältet. Hur många uppdateringar som visas per sida går också att konfigurera.

    Standardintervallet mellan kontrollerna har höjts till sex timmar. Färre kontroller minskar antalet onödiga nätverksanrop och belastningen på projektets servrar, samtidigt som intervallet fortfarande är tillräckligt kort för en distribution som uppdateras kontinuerligt.

    Snabbare vhttps://cachyos.org/blog/2608-august-release/?utm_source=chatgpt.comal av servrar

    CachyOS Welcome har fått ett omarbetat system för DNS-val. Programmet kan testa tillgängliga DNS-servrar och ska nu bli bättre på att välja den server som ger snabbast svar för användaren.

    DNS fungerar ungefär som internets telefonkatalog. När en användare skriver in ett domännamn måste datorn först fråga en DNS-server vilken IP-adress som hör till namnet. En snabb DNS-server kan därför göra att webbplatser och nätverkstjänster börjar ansluta något snabbare, även om den inte höjer själva bredbandshastigheten.

    Verktyget för val av nedladdningsservrar använder nu CachyOS egen spegelliste-API. Det ska förbättra rangordningen av regionala servrar och minska risken för att en gammal eller dåligt uppdaterad spegelserver väljs.

    Förberedelser för en serverutgåva

    Den textbaserade installationen har fått flera rättningar och omstruktureringar. Där finns nu också experimentellt stöd för installationsprofiler till den kommande CachyOS Server Edition.

    Det betyder inte att serverutgåvan är färdig. Installationsprofilerna är fortfarande experimentella, men visar att projektet vill bredda CachyOS från speldatorer och vanliga skrivbord till servrar.

    Den grafiska installationen har samtidigt anpassats för flera skrivbordsmiljöer. Hyprland använder nu noctalia-greeter i stället för SDDM, medan Cinnamon har bytt till lightdm-slick-greeter. GNOME och COSMIC har fått ytterligare komponenter som förbättrar nätverksupptäckt respektive bildskärmshantering.

    Noctalia har även anpassats för fönsterhanterarna Mango och Niri, medan Nord-temat har uppdaterats för KDE Plasma 6.7.

    Befintliga användare behöver inte installera om

    CachyOS använder en rullande utgivningsmodell. Systemet får därför nya programversioner genom vanliga uppdateringar i stället för att användaren regelbundet behöver installera en helt ny huvudversion.

    Befintliga användare behöver inte göra några manuella ändringar för augustiutgåvan. Systemet uppdateras som vanligt med:

    sudo pacman -Syu
    

    Nya installationsfiler finns för både vanliga datorer och handhållna enheter.

    Augustiutgåvan innehåller många förändringar som den vanliga användaren kanske inte omedelbart ser. Omskrivningen av centrala verktyg i Zig och Rust visar däremot en tydlig teknisk riktning: CachyOS vill minska onödig resursförbrukning, förbättra säkerheten och göra sina systemverktyg enklare att underhålla.

    https://cachyos.org/blog/2608-august-release/?utm_source=chatgpt.com

    > Teknisk faktaruta: CachyOS augusti 2026

    • Distribution: CachyOS
    • Grundsystem: Arch Linux
    • Utgivningsmodell: Rullande uppdateringar
    • Pakethanterare: Pacman och Shelly
    • Shelly: Omskriven från C# till Zig
    • Kärnhantering: Bakgrundskomponenten omskriven från C++ till Rust
    • Cachy-Update: Baserad på Arch-Update 4.x
    • Kontrollintervall: Uppdateringar kontrolleras var sjätte timme
    • Paketkällor: Officiella förråd, AUR, Flatpak och AppImage
    • Serverstöd: Experimentella installationsprofiler för CachyOS Server Edition
    • Utgåvor: Desktop Edition och Handheld Edition
    Uppdatera ett befintligt system:
    sudo pacman -Syu

    Befintliga användare behöver inte installera om systemet eller göra några manuella ändringar.

  • Phoenix – den klassiska X-servern återföds i modern tappning

    När de flesta har dödförklarat X11 och gått vidare till Wayland dyker ett oväntat projekt upp ur askan. Phoenix är en helt ny X-server, skriven från grunden i det moderna språket Zig, med ambitionen att visa att problemet aldrig var X11-protokollet – utan hur det byggdes. Med fokus på säkerhet, enkelhet och dagens faktiska behov utmanar Phoenix bilden av X som hopplöst föråldrat och väcker frågan: kan gamla idéer få nytt liv i en modern form?

    Phoenix – den klassiska X-servern återföds i modern tappning

    Under flera år har Wayland seglat upp som den självklara efterträdaren till det åldrande X11-systemet. Många stora Linuxdistributioner och skrivbordsmiljöer har redan lämnat Xorg bakom sig – eller är på god väg att göra det. Ändå fortsätter utvecklare att utforska alternativa vägar för X11. Nu har ett nytt och ovanligt ambitiöst projekt gjort entré: Phoenix.

    Ett X11-experiment som börjar från noll

    Till skillnad från de flesta andra X-relaterade projekt är Phoenix inte en vidareutveckling eller avknoppning av Xorg. Det är i stället en helt ny implementation av X11-protokollet, skriven från grunden i programmeringsspråket Zig. Utvecklarnas mål är att visa att X11 i sig inte nödvändigtvis är föråldrat – utan att problemen snarare ligger i decennier av tekniskt arv, speciallösningar och kompromisser i dagens implementationer.

    Fokus på det som faktiskt används

    Phoenix försöker inte stödja hela X11-standarden i detalj. I stället koncentrerar projektet sig på de funktioner som moderna applikationer verkligen behöver. Det innebär att många gamla och sällan använda delar av protokollet helt enkelt utelämnas. Samtidigt ska även äldre program, till exempel GTK2-baserade applikationer, fungera utan modifieringar. Resultatet är ett smalare men mer överskådligt system som är lättare att förstå, underhålla och vidareutveckla.

    Säkerhet som grundprincip

    En av de vanligaste invändningarna mot Xorg är dess svaga säkerhetsmodell. I klassisk X11-miljö kan program ofta läsa tangenttryckningar, spela in skärmen eller påverka andra program utan begränsningar. Phoenix angriper detta genom att isolera applikationer som standard. Åtkomst till känsliga funktioner, som globala kortkommandon eller skärminspelning, kräver uttryckliga tillstånd. För att inte bryta befintliga program returneras ofarlig låtsasdata vid obehöriga försök i stället för protokollfel.

    Inbyggd compositor och modern grafik

    Phoenix innehåller en egen compositor som ger flimmerfri rendering som standard. Det finns även stöd för att stänga av compositing för fullskärmsprogram, vilket kan minska latens och förbättra prestanda. Projektet är också designat med moderna skärmlösningar i åtanke, med prioritet på korrekt flerskärmsstöd, olika uppdateringsfrekvenser, variabel uppdateringsfrekvens och framtida HDR-stöd – utan att vara låst till en enda global framebuffer.

    Tidigt utvecklingsskede och tydliga begränsningar

    I dagsläget är Phoenix fortfarande experimentellt och inte redo för daglig användning. Det kan köra enklare hårdvaruaccelererade applikationer via GLX, EGL eller Vulkan, men endast i en nästlad miljö under en annan X-server. Projektet har heller inga ambitioner att ersätta Xorg rakt av. Stöd för gammal hårdvara, flera X11-skärmar, indirekt GLX och andra historiska specialfall är medvetet bortprioriterat.

    Relationen till Wayland

    Trots att Phoenix utgår från X11 finns Wayland med i framtidsplanerna. Utvecklarna undersöker möjligheter att köra Wayland-klienter direkt, använda brygglösningar mellan systemen eller till och med köra Phoenix nästlat under Wayland som ett alternativ till Xwayland. Exakt hur detta kommer att se ut är ännu oklart.

    Ett nytt liv för gamla idéer

    Phoenix är inte ett löfte om att X11 kommer tillbaka som dominerande grafiksystem på Linux. Däremot är det ett intressant experiment som ifrågasätter antagandet att gamla protokoll automatiskt är hopplösa. Genom att bygga från grunden med moderna verktyg och tydliga avgränsningar visar Phoenix att även välkända idéer kan få nytt liv – om de formas för dagens krav och verklighet.

    FAKTARUTA: PHOENIX
    TypNy X-server (X11), skriven från grunden
    SpråkZig
    KodbasInte Xorg-fork – ingen återanvändning av Xorg-kod
    MålModern, enklare och säkrare X11-implementation för nutida behov
    ProtokolfokusStöder främst funktioner moderna appar behöver (även vissa äldre, t.ex. GTK2)
    SäkerhetApp-isolering som standard; känsliga funktioner via tillstånd
    GrafikInbyggd compositor (tear-free); kan stänga av compositing för fullskärm
    SkärmarPrioriterar bra multi-monitor, olika Hz/VRR, framtida HDR-idéer
    StatusExperimentell; körs nästlat under annan X-server i nuläget
    WaylandLångsiktiga planer: möjliga bryggor/kompatibilitet, ev. alternativ till Xwayland

Etikett: Zig

  • Lightpanda 1.0 är här – webbläsaren som inte behöver visa webbsidor

    En webbläsare som inte kan visa webbsidor på skärmen låter kanske som en ganska meningslös uppfinning. Men Lightpanda är byggd för en helt annan uppgift: att låta datorer och AI-system använda internet snabbt och resurssnålt. Nu har projektet nått version 1.0 och lämnat betastadiet efter två års utveckling. Den 2 oktober 2026 presenterades den första…

  • Shelly 3.1.7 – en ny generation pakethantering för Linux

    Att installera och uppdatera program i Linux är något som de flesta användare tar för givet. Men bakom kulisserna arbetar avancerade system som ser till att programmen fungerar tillsammans. Nu har pakethanteraren Shelly fått en omfattande uppdatering som kan förändra hur program installeras och underhålls i Arch Linux. Vad är en pakethanterare? Den som använder…

  • CachyOS satsar på snabbare program och säkrare kod i augustiutgåvan

    CachyOS fortsätter att vässa sin prestandainriktade Linuxdistribution. I augustiutgåvan för 2026 har flera centrala verktyg skrivits om i de moderna programspråken Rust och Zig, samtidigt som installationen, uppdateringssystemet och stödet för handhållna datorer har förbättrats. CachyOS är en Arch Linux-baserad distribution som framför allt riktar sig till användare som vill ha ett snabbt och modernt…

  • Phoenix – den klassiska X-servern återföds i modern tappning

    När de flesta har dödförklarat X11 och gått vidare till Wayland dyker ett oväntat projekt upp ur askan. Phoenix är en helt ny X-server, skriven från grunden i det moderna språket Zig, med ambitionen att visa att problemet aldrig var X11-protokollet – utan hur det byggdes. Med fokus på säkerhet, enkelhet och dagens faktiska behov…