Artificiell intelligens håller på att bli ett vardagsverktyg i utvecklingen av Linux. Enligt Linus Torvalds är AI-assisterade felrättningar nu så vanliga att de knappast behöver nämnas särskilt. Inom en del av kärnan finns dessutom ett lovande tecken: felen rättas snabbare än nya fel rapporteras.

Linuxkärnan är den centrala delen av operativsystemet Linux. Den sköter bland annat kontakten med hårdvaran, fördelar processorns arbetstid och håller ordning på minnet. Den arbetar i bakgrunden i allt från servrar och mobiltelefoner till inbyggda system.

När något går fel här kan följderna bli större än när ett vanligt program kraschar. Därför är arbetet med att hitta och rätta buggar en viktig del av utvecklingen. Nu tycks AI ha blivit ett allt vanligare hjälpmedel i det arbetet.

I samband med lanseringen av Linux 7.4-rc2 den 8 november beskriver Linus Torvalds hur en stor del av det senaste underhållsarbetet har varit kopplat till AI-assisterade rättningar. Han antyder också att detta börjar bli så självklart att han kan sluta påpeka det i varje versionsmeddelande.

Beteckningen rc2 betyder att det handlar om den andra utgåvekandidaten: en testversion på vägen mot en färdig utgåva.

Det mest intressanta är kanske inte hur många rättningar som får hjälp av AI, utan om verktygen förändrar balansen mellan nya och åtgärdade fel.

Torvalds lyfter fram en positiv rapport från Alexei Starovoitov, en av de ansvariga för kärnans BPF-delsystem. BPF är en teknik som bland annat används för att övervaka system och hantera nätverkstrafik. Där uppges takten på felrättningarna nu vara högre än takten på nya felrapporter.

Man kan jämföra det med en verkstad. Om tio trasiga apparater kommer in varje dag och personalen hinner laga åtta växer kön. Om verkstaden i stället lagar tolv kan den också börja arbeta bort sådant som har väntat länge.

På samma sätt kan en högre rättningstakt ge Linuxutvecklarna möjlighet att minska högen av gamla fel. Det förutsätter förstås att utvecklingen håller i sig. Torvalds är också noga med att inte beskriva framstegen inom BPF som ett resultat för hela Linuxkärnan.

AI-assisterad felrättning betyder inte heller automatiskt att en AI självständigt hittar, skriver och godkänner en ändring. Stödet kan finnas i olika delar av arbetet, exempelvis när misstänkt kod undersöks eller en möjlig lösning tas fram. Torvalds anger inte vilka AI-verktyg som har använts eller exakt vilka rättningar de har bidragit till.

Hans kommentarer ger heller inget stöd för att AI-genererad kod skulle få passera utan den vanliga granskningen. Ett föreslaget ingrepp måste fortfarande bedömas: löser det problemet, och kan det orsaka ett nytt någon annanstans?

Den ovanligt stora utvecklingsomgången ska dessutom inte enbart tillskrivas AI. Torvalds kopplar en stor del av omfattningen i den första utgåvekandidaten till automatiserade ändringar med verktyget Coccinelle. Automatisering och generativ AI är inte samma sak.

Det lovande i utvecklingen är alltså möjligheten att ge människor bättre hjälp med ett krävande underhållsarbete. Om erfarenheterna från BPF kan upprepas på fler håll kan mer tid frigöras för att åtgärda gamla problem. För användarna skulle vinsten märkas som stabilare system och färre fel – även om AI-arbetet bakom förbättringarna förblir osynligt.