Kan flera Linux-kärnor dela på en enda server utan virtualisering? ByteDance, företaget bakom TikTok, tror det. Med sitt nya projekt Parker vill de ta ett koncept som länge funnits i stordatorvärlden – partitionering – och göra det möjligt på vanliga x86-servrar. Resultatet kan bli snabbare och mer flexibla system, men också nya risker.
Vad är det som är nytt?
ByteDance, mest känt för TikTok, har lagt fram ett förslag som kan förändra hur stora datorer används. Projektet kallas Parker och handlar om att låta flera Linux-kärnor köras samtidigt på samma fysiska dator – men utan att använda klassiska virtualiseringslösningar som VMware eller KVM.
I stället delas själva hårdvaran upp: vissa processorkärnor, minne och nätverkskort går till en kärna, medan andra kärnor får sina egna resurser.
Så här fungerar Parker
Allt börjar med en Boot Kernel, som tar kontroll över datorn vid start. Den delar upp resurserna och tilldelar dem till olika Application Kernels.
Efter det körs varje kärna helt självständigt, utan att de pratar med varandra. Det gör att de inte stör varandra – och kan ge mycket bättre prestanda på riktigt stora servrar.
Varför är detta intressant?
Moderna servrar kan ha hundratals processorkärnor. Att få dessa att jobba effektivt är inte alltid lätt. Parker skulle kunna:
- Förbättra skalbarhet – varje kärna jobbar för sig själv.
- Ge flexibilitet – olika kärnor kan ha olika inställningar och optimeringar beroende på arbetsuppgift.
- Låta företag köra olika system samtidigt på samma maskin, utan att bygga upp en stor virtualiseringslösning.
Men det finns risker
Allt är inte guld och gröna skogar. Parker har ingen hypervisor som övervakar kärnorna. Det betyder att en bugg i en av kärnorna kan få hela datorn att krascha.
En expert från Intel, Dave Hansen, varnade dessutom för att vissa systemkommandon – som normalt påverkar hela maskinen – kan skapa konflikter mellan kärnorna.
Vad händer nu?
Förslaget är än så länge bara på experimentstadiet. Linux-utvecklare världen över diskuterar just nu om Parker är ett genialiskt steg framåt – eller bara ännu ett misslyckat försök som kommer glömmas bort.
Sammanfattning
Parker är ett djärvt försök att köra flera Linux-kärnor parallellt, utan virtualisering. Om det lyckas kan det ge snabbare, mer flexibla servrar – men också innebära nya risker för stabilitet och säkerhet.
Framtiden får utvisa om Parker blir verklighet eller bara stannar som en spännande idé på ritbordet.
Parker – teknisk faktaruta
- Typ: Partitionerad Linux-kärna (utan hypervisor)
- Syfte: Köra flera Linux-kärnor samtidigt på samma maskin
- Primärt mål: Stora x86-servrar med mycket högt kärnantal
- Resurser per instans: Dedikerade CPU-kärnor, minnesregioner och PCIe-enheter
- IO-krav: Egen NVMe/NIC per kärna (ingen delning)
- Arkitektur: Boot Kernel delar ut resurser → Application Kernels
- Kommunikation: Ingen – instanserna delar inget (”share-nothing”)
- Gränssnitt:
kernfsför konfiguration - Start av sekundära:
kexectill reserverade minnesområden - Förberedelser: CPU offline, CMA-minnesreserv, unbind av PCI-enheter
- Fördel: Lägre overhead och potentiellt bättre skalbarhet
- Risk/Begränsning: Samma säkerhetsdomän (ingen hypervisor-isolering)
- Kända invändningar: Systemomfattande instruktioner (t.ex.
WBINVD) kan påverka alla
