• QEMU 11.0 är här – snabbare, smartare och redo för framtidens processorer

    QEMU 11.0 är här och tar ett rejält kliv framåt för både virtualisering och emulering. Med stöd för nästa generations processorer, förbättringar för flera stora arkitekturer och en rad prestandaoptimeringar stärker den nya versionen sin roll som ett centralt verktyg för utvecklare och systemadministratörer.

    Den öppna plattformen QEMU, som används för att emulera datorer och köra virtuella maskiner, har nu släppts i version 11.0. Det är en stor uppdatering som inte bara förbättrar prestandan, utan också förbereder QEMU för nästa generation av processorer och systemarkitekturer.

    För utvecklare, testare och systemadministratörer innebär det att ännu fler typer av hårdvara kan efterliknas mer exakt och i många fall snabbare än tidigare.

    Ett viktigt steg mot framtidens chip

    En av de mest intressanta nyheterna i QEMU 11.0 är stödet för en ny CPU-modell för Intel Diamond Rapids, en kommande processorarkitektur från Intel. Det gör att utvecklare redan nu kan börja testa mjukvara i miljöer som efterliknar framtidens serverplattformar.

    Samtidigt introduceras en ny ”nitro”-accelerator som gör det möjligt att köra Nitro Enclaves mer direkt. Det handlar om skyddade körmiljöer för känsliga arbetslaster, något som blir allt viktigare i takt med att säkerhet och isolering får större betydelse i molninfrastruktur.

    Version 11.0 innehåller också stöd för CET-virtualisering på KVM, stöd för native context drivers i virtio-gpu och stöd för LAN-konfigurationskommandon i den simulerade BMC-miljön.

    Bredare stöd för flera arkitekturer

    QEMU är känt för sitt breda hårdvarustöd, och i version 11.0 har flera arkitekturer fått stora förbättringar.

    För RISC-V läggs stöd till för Zilsd- och Zclsd-extensionerna, liksom för ZALASR och Smpmpmt. Det gör emuleringen mer komplett och mer användbar för utvecklare som arbetar med den snabbt växande öppna processorarkitekturen.

    Även ARM får ett rejält lyft. Här handlar det bland annat om möjligheten att köra binärer som använder den äldre OABI-standarden, stöd för ARMv9-funktionerna FEAT_ASID2 och FEAT_E2H0, samt SMMUv3 IOMMU-acceleration. QEMU får också stöd för att TCG kan emulera processorer med SME men utan SVE.

    Dessutom har ARM-stödet fått nya egenskaper som ”virtio-mmio-transports”, vilket gör att gästen inte längre behöver presenteras för oanvända virtio-mmio-transporter, samt ”kvm-psci-version”, som låter användaren ange vilken PSCI-version KVM ska exponera för gästen.

    HPPA får oväntat mycket uppmärksamhet

    Ett av de mer överraskande områdena i QEMU 11.0 är hur mycket arbete som lagts på HPPA, alltså Hewlett-Packards äldre PA-RISC-arkitektur. Den får nu stöd för den 64-bitars A400-servern, för 64-bitars PAT-firmwaretillägget i SeaBIOS-hppa v22 och för processorer med 40- och 44-bitars fysiskt adressutrymme i SeaBIOS-hppa v23.

    I SeaBIOS-hppa v24 tillkommer dessutom full Astro PCI-initialisering.

    QEMU 11.0 förbättrar också det kommande stödet för 64-bitars HP-UX, lägger till initialt stöd för multicell-maskiner, ger stöd för emulering av 64-bitars CPU:er med 40- och 44-bitars fysisk adressrymd, och introducerar både 64-bitars GDB-stöd och TOC-stöd på 64-bitars maskiner.

    Det här är kanske inte den mest uppmärksammade arkitekturen i dag, men det visar hur QEMU både blickar framåt och samtidigt bevarar möjligheten att arbeta med äldre systemmiljöer.

    Fler förbättringar under huven

    Andra nyheter i QEMU 11.0 är stöd för alla tillgängliga CSRs i ”info registers”, dokumentation för ”riscv-aia”-acceleration, stöd för MIPS P8700-processorn och möjlighet att starta från virtio-blk-pci-enheter på IBM zSystems och LinuxONE, alltså s390x-plattformen.

    WHPX har fått snabbare och bättre emuleringskod samt stöd för x2apic och vapic. MSHV kräver nu Linux-kärna 6.19. Samtidigt har dirty sync-processen optimerats för ojusterade ramblock med KVM, och NFS-blockdrivrutinen har fått stöd för libnfs v6.

    Förbättringar även för användarlägesemulering

    Även user-mode-emuleringen har uppdaterats i QEMU 11.0. Bland nyheterna finns stöd för termios2, inklusive ioctl-anropen TCGETS2, TCSETS2, TCSETSW2 och TCSETSF2. Dessutom förbättras utskriften för mremap() i strace, statx()-systemanropet har uppdaterats, och Windows får stöd för funktionen guest-network-get-route.

    Därför spelar den här uppdateringen roll

    QEMU 11.0 är inte bara ännu en ny version. Det är en tydlig signal om hur viktig emulering och virtualisering har blivit i dagens datorvärld. När utvecklare behöver testa för ny hårdvara innan den ens finns på marknaden, när äldre system måste bevaras, eller när virtuella miljöer ska efterlikna riktig hårdvara så exakt som möjligt, spelar verktyg som QEMU en central roll.

    Med version 11.0 tar projektet ännu ett steg mot att bli mer framtidssäkert, mer flexibelt och mer användbart över ett brett spektrum av plattformar.

    https://www.qemu.org

    Teknisk faktaruta: QEMU 11.0

    Version:
    QEMU 11.0
    Typ:
    Open source-emulator och virtualiseringsplattform
    Ny CPU-modell:
    Stöd för Intel Diamond Rapids
    Ny accelerator:
    ”nitro” för native körning av Nitro Enclaves
    KVM:
    Stöd för CET-virtualisering och optimerad dirty sync
    ARM:
    Stöd för OABI, FEAT_ASID2, FEAT_E2H0, SMMUv3 IOMMU och SME utan SVE via TCG
    RISC-V:
    Stöd för Zilsd, Zclsd, ZALASR och Smpmpmt
    HPPA:
    Utökat 64-bitarsstöd, bättre HP-UX-stöd, multicell-stöd och 64-bitars GDB
    Övrigt stöd:
    MIPS P8700, virtio-blk-pci-boot på s390x, libnfs v6
    User-mode:
    termios2-stöd, bättre mremap()-utdata, uppdaterad statx(), guest-network-get-route för Windows
  • Linus möter Linus

    När Linux-skaparen Linus Torvalds kliver in hos Linus Tech Tips för att bygga en dator tillsammans med sin YouTube-namne uppstår ett sällsynt möte mellan två techvärldar. Resultatet blir ett samtal om pålitlig hårdvara, öppen källkod, AI-hype, livsfilosofi – och varför världens mest inflytelserika programmerare vägrar använda datorer utan ECC-minne.

    När Linus Torvalds, skaparen av Linux och Git, kliver in i studion hos Linus Sebastian från Linus Tech Tips blir det både PC-bygge, filosofi om tillförlitlig hårdvara – och en rätt skoningslös syn på AI-hypen.

    ”Fake Linus” möter originalet

    Mötet mellan de två Linus inleds med en blinkning till Highlander – ”there can be only one” – men ganska snabbt står det klart att de hellre bygger en dator tillsammans än symboliskt ”halshugger” varandra.
    Torvalds, ofta beskriven som mannen bakom Linux-kärnan och Git, är märkbart obekväm med idolstatusen. När Sebastian ber om en autograf skriver Torvalds skämtsamt ”to fake Linus from the real one”, men understryker att han troligen inte ens kommer att se videon – han blir för självkritisk av att se sig själv.
    Sociala medier använder han inte alls. För familjen är det sms som gäller, för alla andra är det e-post. Båda avslöjar också att deras efternamn är ”påhittade”: Torvalds farfar hittade på familjenamnet, och Sebastian berättar att även hans namn saknar traditionell släktlinje bakom sig. En oväntad gemensam nämnare mellan två helt olika techprofiler.

    En arbetsmaskin, inte en trofé-PC

    Syftet med inspelningen är att bygga en ny Linux-dator åt Torvalds. Grunden blir en AMD Threadripper 9960X med 24 kärnor – kraftfull, men medvetet inte extremaste tänkbara modell.
    Torvalds förklarar att han vill ha en dator som är tyst, pålitlig och snabb nog – men inte ”galen” eller extrem i någon riktning. Det här är inte en showpiece, utan ett arbetsverktyg.
    Även om han inte längre skriver särskilt mycket kod själv, kompilerar han fortfarande Linux-kärnan ofta. Mellan varje kodmerge kompilerar han hela kärnan med alla moduler, som en del av sin testprocess. Då skalar antalet CPU-kärnor faktiskt på riktigt – inte bara i syntetiska benchmarkresultat.

    ECC-minne: tillförlitlighet före allt

    När minnet kommer på tal blir Torvalds ovanligt kategorisk. För honom är ECC-minne (Error Correcting Code) inte en nischfunktion, utan en grundförutsättning om man bryr sig om tillförlitlighet.
    Han berättar om en tidigare dator där han tvingades köra utan ECC. I nästan två år fungerade allt utan problem, tills märkliga kraschloggar, oops-meddelanden och segmenteringsfel började dyka upp. Först misstänkte han buggar i Linux-kärnan, och lade dagar på att felsöka.
    Till slut visade det sig vara hårdvaran – RAM-minnet – som betedde sig fel.
    Slutsatsen för Torvalds är tydlig: utan ECC får du förr eller senare bitfel. Frågan är inte om, utan när. Han säger rakt ut att han inte längre rör datorer utan ECC-minne.
    Samtidigt kritiserar han hårdvarumarknadsföring som hävdar att viss DDR har ”inbyggd ECC”, fast det bara gäller internt på minneskretsarna och inte hela vägen mellan minnesmodul och CPU. Utan end-to-end-kontroll tycker han att det är vilseledande marknadsföring.

    ”Internet är min backup”

    Lagringsdelen i bygget är nedtonad jämfört med vad man kan vänta sig av en high-endmaskin. När Linus Tech Tips-gänget påminner om att han tidigare haft 4 TB lagring men bara använt några hundra megabyte skrattar Torvalds och förklarar sin ”backupstrategi”: om något är värt att sparas, kommer internet att spara det.
    Kod, mejl, mailinglistor, arkiv – mycket av det som varit viktigt i hans yrkesliv finns redan speglat på servrar och i repos världen över. Någon NAS-entusiast är han alltså inte.

    Tyst luftkylning, inga gurglande pumpar

    Chassit som väljs är Fractal Torrent, en luftig låda med stora frontfläktar och tydlig skandinavisk känsla. Det passar Torvalds prioriteringar: bra luftflöde, ordentlig kylning och så låg ljudnivå som möjligt.
    På kylsidan blir det en Noctua-luftkylare. Vattenkylning avfärdar han vänligt men bestämt. Han ser flera problem: risk för läckor, organismer som växer i vätskan, gurglande pumpljud och fler felkällor än med enkel luftkylning.
    En tung luftkylare med stor fläkt som bara ”brusar” i bakgrunden är för honom betydligt mer attraktiv än ett avancerat vätskeloop som kan låta konstigt, kräver mer underhåll och känns mindre förutsägbart.

    Djur, familj och varför fiskar är ”pests”

    När samtalet glider in på husdjur blir tonen både varm och syrligt humoristisk. Katter och hundar beskriver Torvalds inte som ”husdjur”, utan som familjemedlemmar. Han började med katter, men tycker att hundar nästan knyter ännu starkare band.
    Andra smådjur – som råttor – får också beröm: smarta, sociala och trevliga. Den stora nackdelen är den korta livslängden, något som hans dotter tog så hårt att hon vägrade skaffa råttor igen.
    Sämst betyg får akvarier och fiskar. Dem beskriver han mer som skadedjur än sällskap, och har svårt att förstå fascinationen för akvarium – om än med en glimt i ögat.

    Linux, Git och miljardbolagen ovanpå

    När publiken får ställa frågor lyfts hans två mest kända projekt: Linux och Git. Vilket är han mest stolt över?
    Svaret kommer utan tvekan: Linux.
    Git utvecklades som ett verktyg han tvingades skapa när Linux-projektet behövde ett bättre versionshanteringssystem. Han jobbade intensivt med Git i ungefär sex månader, därefter hittade han någon annan som kunde ta över ansvaret. Själv ser han Git mer som en lösning på ett konkret problem i Linux-flödet än som sitt ”livsverk”.
    Samtidigt är han tydligt nöjd med designen. Git är, enligt honom, överlägset de system som fanns innan. Och både Linux och Git har blivit plattformar för miljardbolag – något han ser som ett kvitto på att hans arbete varit meningsfullt snarare än orättvist utnyttjat.
    Att GitHub, den största Git-plattformen, ägs av Microsoft tycker han är historiskt märkligt men också lite komiskt. Särskilt eftersom Microsofts moln idag till stor del kör Linux. Den gamla ”Linux vs Windows”-fiendskapen har bytts mot ett mer pragmatiskt samspel.

    Ingen dramatisk uppgörelse med Linux – bara många varma bad

    En annan återkommande fråga är om han någonsin varit nära att sluta med Linux. Här blir svaret både lugnande och avslöjande.
    Nej, han har aldrig varit nära att ”lägga av” på riktigt. Däremot har det funnits många stunder där han bara känt sig färdig för dagen: tekniska återvändsgränder, jobbiga diskussioner, människor som tar energi. Då går han ofta därifrån, tar ett varmt bad och läser en bok.
    Skillnaden är att han alltid vet att han kommer tillbaka nästa dag med nytt huvud. Tekniska problem stressar honom inte särskilt – teknik går att laga. Det är människor som är svåra, konstaterar han torrt.
    Han upprepar också att han inte vill bli den som klamrar sig fast vid projektet bara för att han ”alltid gjort det”. Finner han någon som är bättre lämpad hoppas han att han verkligen kliver åt sidan, inte bara säger att han ska göra det.

    ”Vad händer om du dör?” – Linux är större än sin skapare

    En tittarfråga formuleras brutalt rakt: vad händer med Linux om han plötsligt dör?
    Torvalds påpekar att den klassiska formuleringen brukar vara ”om du blir påkörd av en buss”, men svarar ändå seriöst. Linuxkärnan är sedan länge ett massivt samarbetsprojekt: runt tusen personer medverkar i varje release, och nya versioner släpps ungefär var nionde vecka.
    I praktiken innebär det att Linux sedan många år är större än sin grundare. Torvalds har fortfarande en central roll, men utvecklingen står inte och faller med honom. Skulle han plötsligt försvinna, skulle projektet med största sannolikhet fortsätta – med ny ledning och en del turbulens, men inte kollapsa.

    AI: verktyg, hype och en oundviklig krasch

    Mot slutet kommer samtalet in på generativ AI. Är det en bubbla eller en genuin revolution?
    Torvalds svar: både och.
    Han ser AI som en viktig teknisk utveckling som på sikt kommer att förändra hur många kvalificerade jobb utförs. Men han är samtidigt djupt skeptisk till den ekonomiska hysterin, marknadsföringen och överdrifterna kring tekniken. Han tror att vi kommer att få se en rejäl krasch i AI-sektorn – och att den blir ful.
    När fokus hamnar på kodgenerering menar han att AI kan bli ett användbart verktyg, särskilt för att komma igång, skriva boilerplate och underlätta för nybörjare. Men han varnar för att ”vibekodad” programvara blir en mardröm att underhålla.
    Programmerare försvinner inte, men deras roll förändras: någon måste fortfarande förstå, granska och ta ansvar för slutresultatet.
    Frågan om AI-modeller tränade på andras arbete – bilder, text, kod – möter han med en kall realism. Det här händer redan, säger han, och det kommer inte att rullas tillbaka. Verkligheten får man förhålla sig till, inte önska ogjord.

    För många Linuxdistro? Både problem och styrka

    Vid installationen av Fedora passar Torvalds på att resonera kring Linuxvärldens eviga fragmentering. Är det en styrka eller en svaghet att det finns så många distributioner?
    För kommersiell mjukvara är det uppenbart ett problem: istället för en tydlig plattform finns flera snarlika men inkompatibla varianter. Det höjer både tröskeln och kostnaderna för den som vill utveckla för Linux.
    Samtidigt menar han att just den här ”vilda västern”-miljön är en del av varför open source funkar så bra. Friheten att skapa nya distar, testa idéer och nörda ner sig i detaljer har drivit fram innovation och engagemang.
    Att han själv använder Fedora handlar framför allt om praktiska skäl. Fedora ligger nära kernelutvecklingen, gör det relativt lätt att ersätta just kärnan, och försöker inte aktivt låsa in användaren i ett visst workflow.

    En lågmäld ikon som bara vill ha en tyst, pålitlig dator

    När datorn till slut startar, minnet känns igen, Fedora installerar utan dramatik och fläktarna bara susar svagt, är det egentligen precis så Torvalds vill ha det.
    Inga RGB-regnbågar, inga extrema överklockningar, inga onödiga risker. Bara en kraftfull, tyst och stabil maskin som klarar att bygga Linux-kärnor dag efter dag utan att säga ifrån.
    Kvar efter videon finns bilden av en märkligt jordnära techikon: en man som förändrat världen genom en kärna och ett versionshanteringssystem, men som helst sitter hemma, läser mejl, bygger konstiga gitarrpedaler, tar varma bad – och vägrar använda datorer utan ECC-minne.

    Linux kärnan betydelse

    Linux-kärnan har i det tysta blivit den bärande infrastrukturen för en stor del av vår digitala värld. I konsumentledet finns Linux i nästan all vardagsteknik: Android dominerar smartphonemarknaden med omkring 72 % global marknadsandel, och även de stora smart-tv-plattformarna – Samsungs Tizen, LG:s webOS och Android TV/Google TV – bygger på Linux. Samma sak gäller för miljontals wifi-routrar och en växande flora av spelhårdvara, inte minst Valves Steam Deck.

    I företags- och servervärlden är överläget ännu tydligare. Mer än 90 % av alla moln-workloads hos jättar som AWS, Google Cloud och Microsoft Azure körs på Linux, och omkring 96 % av världens mest trafikerade webbservrar drivs av Linuxbaserade system. På superdatormarknaden är dominansen total – samtliga av världens 500 kraftfullaste superdatorer använder Linux, ett kvitto på kärnans kapacitet att skalas upp till extrema nivåer.

    Även i den snabbt växande IoT-sektorn håller Linux ställningarna. Över två tredjedelar av alla uppkopplade enheter använder någon form av Linuxdistribution, liksom ett stort antal industrirobotar, medicintekniska apparater och annan avancerad inbyggd elektronik. Offentlig sektor och myndigheter lutar sig i hög grad mot Linux för kritiska system; bland användarna finns allt från NASA och USA:s försvarsdepartement till flera europeiska myndigheter.

    Att Linux lyckats bli så genomgripande handlar om tre centrala faktorer: den öppna källkoden som gör det möjligt att fritt granska, använda och anpassa systemet; den modulära arkitekturen som låter utvecklare skräddarsy lösningar för allt från mikrokontrollers till superdatorer; och den välkända driftsäkerheten som gör Linux till ett naturligt val när stabilitet är avgörande.

    I dag fungerar Linux-kärnan därför som en gemensam, ofta helt osynlig nämnare i nästan varje teknikdomän – från fickformat elektronik till global molninfrastruktur. Den syns sällan, men världen skulle bokstavligen inte fungera likadant utan den.

    Artikeln ovan bygger på transkriptionen från det inbäddade YouTube-klippet, med undantag för det sista stycket som är en komplettering för att visa vilken betydelse Linux-kärnan har i dag.

    Länk till det inbäddade Youtube klippet : https://www.youtube.com/watch?v=mfv0V1SxbNA

    Fakta: Linus Tech Tips & Linus Torvalds

    Linus Tech Tips (Linus Sebastian)

    • Kanadensisk teknikprofil och grundare av Linus Tech Tips.
    • Känd för detaljerade PC-byggen, tester och teknikreportage på YouTube.
    • Driver företaget Linus Media Group med flera olika teknikkanaler.
    • Fokuserar på konsumentnära teknik: datorer, hårdvara, nätverk och prylar.

    Linus Torvalds

    • Finsk-amerikansk mjukvaruutvecklare.
    • Skapare och huvudarkitekt bakom Linux-kärnan.
    • Initierade även versionshanteringssystemet Git.
    • Arbetar fortfarande med att leda utvecklingen av Linux-kärnan.

Etikett: Processor

  • QEMU 11.0 är här – snabbare, smartare och redo för framtidens processorer

    QEMU 11.0 är här och tar ett rejält kliv framåt för både virtualisering och emulering. Med stöd för nästa generations processorer, förbättringar för flera stora arkitekturer och en rad prestandaoptimeringar stärker den nya versionen sin roll som ett centralt verktyg för utvecklare och systemadministratörer. Den öppna plattformen QEMU, som används för att emulera datorer och…

  • Linus möter Linus

    När Linux-skaparen Linus Torvalds kliver in hos Linus Tech Tips för att bygga en dator tillsammans med sin YouTube-namne uppstår ett sällsynt möte mellan två techvärldar. Resultatet blir ett samtal om pålitlig hårdvara, öppen källkod, AI-hype, livsfilosofi – och varför världens mest inflytelserika programmerare vägrar använda datorer utan ECC-minne. När Linus Torvalds, skaparen av Linux…