• QEMU 11.0 är här – snabbare, smartare och redo för framtidens processorer

    QEMU 11.0 är här och tar ett rejält kliv framåt för både virtualisering och emulering. Med stöd för nästa generations processorer, förbättringar för flera stora arkitekturer och en rad prestandaoptimeringar stärker den nya versionen sin roll som ett centralt verktyg för utvecklare och systemadministratörer.

    Den öppna plattformen QEMU, som används för att emulera datorer och köra virtuella maskiner, har nu släppts i version 11.0. Det är en stor uppdatering som inte bara förbättrar prestandan, utan också förbereder QEMU för nästa generation av processorer och systemarkitekturer.

    För utvecklare, testare och systemadministratörer innebär det att ännu fler typer av hårdvara kan efterliknas mer exakt och i många fall snabbare än tidigare.

    Ett viktigt steg mot framtidens chip

    En av de mest intressanta nyheterna i QEMU 11.0 är stödet för en ny CPU-modell för Intel Diamond Rapids, en kommande processorarkitektur från Intel. Det gör att utvecklare redan nu kan börja testa mjukvara i miljöer som efterliknar framtidens serverplattformar.

    Samtidigt introduceras en ny ”nitro”-accelerator som gör det möjligt att köra Nitro Enclaves mer direkt. Det handlar om skyddade körmiljöer för känsliga arbetslaster, något som blir allt viktigare i takt med att säkerhet och isolering får större betydelse i molninfrastruktur.

    Version 11.0 innehåller också stöd för CET-virtualisering på KVM, stöd för native context drivers i virtio-gpu och stöd för LAN-konfigurationskommandon i den simulerade BMC-miljön.

    Bredare stöd för flera arkitekturer

    QEMU är känt för sitt breda hårdvarustöd, och i version 11.0 har flera arkitekturer fått stora förbättringar.

    För RISC-V läggs stöd till för Zilsd- och Zclsd-extensionerna, liksom för ZALASR och Smpmpmt. Det gör emuleringen mer komplett och mer användbar för utvecklare som arbetar med den snabbt växande öppna processorarkitekturen.

    Även ARM får ett rejält lyft. Här handlar det bland annat om möjligheten att köra binärer som använder den äldre OABI-standarden, stöd för ARMv9-funktionerna FEAT_ASID2 och FEAT_E2H0, samt SMMUv3 IOMMU-acceleration. QEMU får också stöd för att TCG kan emulera processorer med SME men utan SVE.

    Dessutom har ARM-stödet fått nya egenskaper som ”virtio-mmio-transports”, vilket gör att gästen inte längre behöver presenteras för oanvända virtio-mmio-transporter, samt ”kvm-psci-version”, som låter användaren ange vilken PSCI-version KVM ska exponera för gästen.

    HPPA får oväntat mycket uppmärksamhet

    Ett av de mer överraskande områdena i QEMU 11.0 är hur mycket arbete som lagts på HPPA, alltså Hewlett-Packards äldre PA-RISC-arkitektur. Den får nu stöd för den 64-bitars A400-servern, för 64-bitars PAT-firmwaretillägget i SeaBIOS-hppa v22 och för processorer med 40- och 44-bitars fysiskt adressutrymme i SeaBIOS-hppa v23.

    I SeaBIOS-hppa v24 tillkommer dessutom full Astro PCI-initialisering.

    QEMU 11.0 förbättrar också det kommande stödet för 64-bitars HP-UX, lägger till initialt stöd för multicell-maskiner, ger stöd för emulering av 64-bitars CPU:er med 40- och 44-bitars fysisk adressrymd, och introducerar både 64-bitars GDB-stöd och TOC-stöd på 64-bitars maskiner.

    Det här är kanske inte den mest uppmärksammade arkitekturen i dag, men det visar hur QEMU både blickar framåt och samtidigt bevarar möjligheten att arbeta med äldre systemmiljöer.

    Fler förbättringar under huven

    Andra nyheter i QEMU 11.0 är stöd för alla tillgängliga CSRs i ”info registers”, dokumentation för ”riscv-aia”-acceleration, stöd för MIPS P8700-processorn och möjlighet att starta från virtio-blk-pci-enheter på IBM zSystems och LinuxONE, alltså s390x-plattformen.

    WHPX har fått snabbare och bättre emuleringskod samt stöd för x2apic och vapic. MSHV kräver nu Linux-kärna 6.19. Samtidigt har dirty sync-processen optimerats för ojusterade ramblock med KVM, och NFS-blockdrivrutinen har fått stöd för libnfs v6.

    Förbättringar även för användarlägesemulering

    Även user-mode-emuleringen har uppdaterats i QEMU 11.0. Bland nyheterna finns stöd för termios2, inklusive ioctl-anropen TCGETS2, TCSETS2, TCSETSW2 och TCSETSF2. Dessutom förbättras utskriften för mremap() i strace, statx()-systemanropet har uppdaterats, och Windows får stöd för funktionen guest-network-get-route.

    Därför spelar den här uppdateringen roll

    QEMU 11.0 är inte bara ännu en ny version. Det är en tydlig signal om hur viktig emulering och virtualisering har blivit i dagens datorvärld. När utvecklare behöver testa för ny hårdvara innan den ens finns på marknaden, när äldre system måste bevaras, eller när virtuella miljöer ska efterlikna riktig hårdvara så exakt som möjligt, spelar verktyg som QEMU en central roll.

    Med version 11.0 tar projektet ännu ett steg mot att bli mer framtidssäkert, mer flexibelt och mer användbart över ett brett spektrum av plattformar.

    https://www.qemu.org

    Teknisk faktaruta: QEMU 11.0

    Version:
    QEMU 11.0
    Typ:
    Open source-emulator och virtualiseringsplattform
    Ny CPU-modell:
    Stöd för Intel Diamond Rapids
    Ny accelerator:
    ”nitro” för native körning av Nitro Enclaves
    KVM:
    Stöd för CET-virtualisering och optimerad dirty sync
    ARM:
    Stöd för OABI, FEAT_ASID2, FEAT_E2H0, SMMUv3 IOMMU och SME utan SVE via TCG
    RISC-V:
    Stöd för Zilsd, Zclsd, ZALASR och Smpmpmt
    HPPA:
    Utökat 64-bitarsstöd, bättre HP-UX-stöd, multicell-stöd och 64-bitars GDB
    Övrigt stöd:
    MIPS P8700, virtio-blk-pci-boot på s390x, libnfs v6
    User-mode:
    termios2-stöd, bättre mremap()-utdata, uppdaterad statx(), guest-network-get-route för Windows
  • Första intrycket av Debian 13.0 – från VMware till äldre hårdvara

    Debian är känt som en stabil och flexibel Linux-distribution, ofta använd som grund för andra populära system som Ubuntu. Med version 13.0 är det tydligt att utvecklarna fortsätter att balansera på den svåra linjen mellan kraftfullt och lättillgängligt. Jag har testat den både i en virtuell miljö på toppmodern hårdvara och på en äldre laptop – två scenarier som ger helt olika perspektiv.

    Installation och första upplevelser

    För det första testet valde jag Debian 13 Netinstall, en ISO-fil på cirka 700 MB. Den är smidig att ladda ner, men kräver att det mesta av systemet hämtas via internet under installationen. För den som har begränsad uppkoppling, särskilt på landsbygden där 5G fortfarande är en dröm, är det bättre att välja en komplett ISO med fler paket inkluderade från början.

    Installationen i VMware gick snabbt och problemfritt. På min Intel i9 med 32 GB RAM var hela processen avklarad på några minuter. Det är dock viktigt att komma ihåg att detta inte säger mycket om hur systemet känns på äldre datorer – här får VMware ett oförtjänt försprång genom att buffra resurser.

    Skrivbordsmiljöer: från Gnome till KDE Plasma

    Debian erbjuder flera skrivbordsmiljöer direkt vid installationen. Jag började med Gnome, men fann snabbt att Debians standardkonfiguration inte passade mina vanor. I Ubuntu är jag van vid att aktivitetsfältet ligger till vänster, medan Debian placerar det högst upp på skärmen. Resultatet? Mer musrörelser och mindre effektivitet.

    Lösningen blev att byta till KDE Plasma. Med sitt mer traditionella upplägg – menyn längst ner till vänster – kändes det som hemma, kanske på grund av mina år av Windows-användning. Plasma i Debian är både responsivt och anpassningsbart, vilket gör det lätt att forma miljön efter sina behov.

    Prestanda i VM

    Trots att den virtuella maskinen bara fick 2 GB RAM och 2 processorkärnor var prestandan överraskande bra. Att surfa i Firefox, redigera bilder i GIMP 3 och skriva i LibreOffice gick utan problem. Först vid mer resurskrävande uppgifter, som att streama SVT Play, märktes en viss tröghet.

    Test på äldre hårdvara

    För att få en mer rättvis bild installerade jag Debian 13 på en HP-laptop med första generationens Intel i7, 4 GB RAM och mekanisk hårddisk – BIOS daterat 2011. Installationen tog betydligt längre tid än i VM, drygt en timme, men gick i övrigt smidigt.

    Jag valde att installera alla tillgängliga fönsterhanterare för att kunna jämföra. Här stötte jag dock på en bugg: att byta mellan dem fungerade inte alltid som det skulle. Genom att växla till konsolläge och skapa en ny användare löste jag problemet.

    Plasma på Wayland vs. XFCE

    Första valet blev Plasma på Wayland, men prestandan var medioker – gränssnittet kändes segt och tungt. När jag istället loggade in med XFCE förändrades upplevelsen totalt. Systemet drog då endast runt 2 GB RAM och klarade att streama SVT utan märkbara fördröjningar. Även KDE fungerade, men hade längre laddningstider.

    Detta är en av Debians styrkor: möjligheten att själv välja skrivbordsmiljö och anpassa systemet efter hårdvaran. På äldre datorer är XFCE en klar vinnare.

    Hårddiskens betydelse

    Den mekaniska hårddisken var den största flaskhalsen i testet. För den som vill återbruka äldre datorer är det nästan alltid värt att byta till SSD – skillnaden i hastighet är dramatisk, särskilt vid start och programladdning.

    Slutsats

    Debian 13.0 är en imponerande uppdatering. Distributionen har blivit betydligt mer användarvänlig än förr, utan att tappa sin flexibilitet eller tekniska styrka. På modern hårdvara är den blixtsnabb, och med rätt skrivbordsmiljö fungerar den även utmärkt på äldre datorer.

    För nybörjare kan installationen av Netinstall-varianten kännas teknisk, men den som ger Debian en chans får ett system som kan skräddarsys från minimalistiskt till fullspäckat – och som är redo att tjäna i många år framöver.

Etikett: virtuell maskin

  • QEMU 11.0 är här – snabbare, smartare och redo för framtidens processorer

    QEMU 11.0 är här och tar ett rejält kliv framåt för både virtualisering och emulering. Med stöd för nästa generations processorer, förbättringar för flera stora arkitekturer och en rad prestandaoptimeringar stärker den nya versionen sin roll som ett centralt verktyg för utvecklare och systemadministratörer. Den öppna plattformen QEMU, som används för att emulera datorer och…

  • Första intrycket av Debian 13.0 – från VMware till äldre hårdvara

    Debian är känt som en stabil och flexibel Linux-distribution, ofta använd som grund för andra populära system som Ubuntu. Med version 13.0 är det tydligt att utvecklarna fortsätter att balansera på den svåra linjen mellan kraftfullt och lättillgängligt. Jag har testat den både i en virtuell miljö på toppmodern hårdvara och på en äldre laptop…