Linux operativsystem har blivit ett populärt val både för personligt och professionellt bruk, och dess förmåga att hantera utskriftsjobb spelar en viktig roll i dess dagliga användning. I denna artikel utforskar vi hur utskriftssystemet i Linux fungerar, och de olika komponenterna som gör det möjligt att skriva ut dokument smidigt och effektivt.

Utskriftsköer och Jobbhantering

I hjärtat av Linux utskriftssystem ligger utskriftsköerna. Varje skrivare som är konfigurerad på ett Linux-system har en egen kö där utskriftsjobb väntar på att bli bearbetade. Detta tillåter användare att skicka flera utskriftsjobb till skrivaren utan att behöva vänta på att varje jobb ska slutföras innan nästa skickas.

CUPS: Hjärnan i Systemet

Det vanligaste utskriftssystemet i Linux är Common UNIX Printing System (CUPS). Detta system ger omfattande stöd för att skriva ut både lokalt och över nätverk, och använder Internet Printing Protocol (IPP) för att hantera utskriftsjobb och köer.

Spooling och Drivrutiner

En central del av CUPS är utskriftsspoolaren. Denna komponent hanterar utskriftsköerna, tar emot jobb från användare och program, och skickar dem till rätt skrivare. Rätt drivrutiner är också avgörande för att skrivaren ska kunna bearbeta och skriva ut jobben korrekt.

Filter och Formatomvandling

Linux-utskriftssystemet använder olika filter och omvandlare för att bearbeta utskriftsjobb. Ett dokument i PDF-format kan exempelvis behöva omvandlas till ett skrivarspecifikt format innan utskrift.

Användargränssnitt och Verktyg

För att underlätta interaktionen med utskriftssystemet finns det grafiska användargränssnitt som GNOME:s eller KDE:s utskriftshantering, och kommandoradsverktyg som lp, lpr, och lpstat.

Nätverksutskrift

En viktig funktion i CUPS är stödet för nätverksutskrift, vilket möjliggör utskrift på skrivare som är anslutna till samma nätverk. Detta hanteras vanligtvis genom att konfigurera skrivaren med en IP-adress eller ett värdnamn.

Konfigurationsfiler

CUPS använder konfigurationsfiler för att styra systemets beteende och inställningar. Dessa filer kan anpassas för att justera utskriftskvalitet, pappersstorlek och säkerhetsinställningar.

Konfigurationsfiler i CUPS (Common UNIX Printing System) spelar en central roll i att definiera och styra hur utskriftstjänsterna fungerar. Dessa filer tillåter detaljerad anpassning av utskriftsserverns beteende, från hantering av skrivarköer till säkerhetsinställningar. Här är en översikt över hur konfigurationsfiler fungerar i CUPS:

Huvudsakliga Konfigurationsfiler

1. cupsd.conf: Detta är huvudkonfigurationsfilen för CUPS-daemonen (cupsd). Den innehåller inställningar för serverns beteende, nätverkslyssnande, loggningsnivåer, och tillgängligheten för administration via webbgränssnittet. Här kan du konfigurera aspekter som:

cupsd.conf är den huvudsakliga konfigurationsfilen för CUPS-daemonen (cupsd), vilken styr beteendet hos CUPS-utskriftsservern. Den innehåller inställningar som påverkar hur CUPS hanterar utskriftsjobb, interagerar med nätverket, administrerar behörigheter och säkerhet, samt andra operativa aspekter. Filen är vanligtvis lokaliserad i /etc/cups/-katalogen på Unix-liknande system. Nedan följer en beskrivning av några viktiga delar och direktiv i cupsd.conf:

Viktiga Direktiv och Deras Funktioner

1. Serverinställningar

• Port, Listen, Browsing: Dessa direktiv styr vilka portar och nätverksgränssnitt CUPS ska lyssna på och om nätverksbrowsing ska vara aktiverat för att upptäcka skrivare.

1. Loggningsinställningar

• LogLevel: Bestämmer detaljnivån för CUPS loggar. Det kan variera från debug för omfattande loggning till error för att endast logga fel.

1. Säkerhetsinställningar och Behörigheter

• Location: Definierar olika områden (t.ex. /admin) och deras tillhörande säkerhetspolicys.
• Order, Allow, Deny: Dessa används inom <Location>-block för att definiera åtkomstkontroller, såsom vilka IP-adresser eller användare som tillåts eller nekas åtkomst.

1. Jobb- och Skrivarköhantering

• MaxJobs, MaxCopies, MaxPrintingTime: Begränsar antalet samtidiga jobb, kopior per jobb och maximal tid för ett utskriftsjobb.

1. Användar- och Gruppbehörigheter

• SystemGroup: Anger vilken systemgrupp som har administrativa rättigheter till CUPS.

1. Skrivarupptäckt och Delning

• BrowseLocalProtocols, BrowseRemoteProtocols: Definierar protokoll som används för att upptäcka lokala och fjärrskrivare.
• SharePrinters: Anger om lokalt anslutna skrivare ska delas över nätverket.

Redigering och Hantering

• Redigering: För att ändra inställningar i cupsd.conf, bör du använda en textredigerare. Det är viktigt att vara försiktig och förstå konsekvenserna av ändringarna, eftersom felaktiga inställningar kan påverka utskriftstjänsternas funktionalitet.
• Tillämpa Ändringar: Efter att ha gjort ändringar i cupsd.conf, måste CUPS-tjänsten vanligtvis startas om för att de nya inställningarna ska träda i kraft.
• Säkerhetskopiering: Det är en god praxis att skapa en säkerhetskopia av cupsd.conf innan du gör ändringar, för att enkelt kunna återställa tidigare inställningar vid behov.

cupsd.conf erbjuder avancerade konfigurationsmöjligheter för att anpassa och säkra CUPS-utskriftsmiljön. Korrekt konfiguration av denna fil är avgörande för en smidig och säker utskriftsadministration.

• Vilka nätverksgränssnitt CUPS ska lyssna på.
• Skrivarköernas beteende och prioriteringar.

printers.conf är en central konfigurationsfil inom CUPS (Common UNIX Printing System), ett omfattande utskriftshanteringssystem som används i Unix-liknande operativsystem. Den här filen spelar en avgörande roll i hur CUPS hanterar och interagerar med skrivare. Belägen i /etc/cups/-katalogen, printers.conf lagrar detaljerad information om varje skrivare som är konfigurerad i systemet. Denna fil är vital för CUPS-funktionaliteten, då den innebär grunden för kommunikationen och styrningen av utskriftsprocesser.

Struktur och Innehåll

printers.conf består av flera sektioner, där varje sektion representerar en unik skrivare. Varje skrivare är definierad genom en uppsättning nyckel-värdepar som beskriver olika aspekter och inställningar för skrivaren. Dessa inkluderar:

• Name: Namnet på skrivaren. Detta är det identifierande namnet som användare och systemet använder för att referera till skrivaren.
• Location: Den fysiska platsen för skrivaren, vilket kan vara användbart i nätverksmiljöer eller större kontor.
• DeviceURI: Denna URI (Uniform Resource Identifier) beskriver skrivarens anslutningsmetod och plats. Det kan vara en lokal anslutning som USB, eller en nätverksanslutning.
• State: Visar den aktuella statusen för skrivaren, som kan vara ”idle” (ledig), ”processing” (bearbetar) eller ”stopped” (stoppad).
• MakeModel: Anger skrivarens märke och modell, vilket hjälper systemet att använda rätt drivrutiner och inställningar.
• PPD: Sökväg till skrivarens PostScript Printer Description-fil, som innehåller detaljer om skrivarens kapacitet och tillgängliga alternativ.

Hantering och Användning

Användare och administratörer interagerar vanligtvis inte direkt med printers.conf. Istället utförs konfiguration och hantering av skrivare via CUPS webbgränssnitt eller kommandoradsverktyg, som lpadmin. När en skrivare läggs till, ändras eller tas bort via dessa gränssnitt, uppdateras printers.conf automatiskt för att återspegla dessa ändringar.

Säkerhetsaspekter

Med tanke på dess centrala roll i utskriftshantering, är åtkomst till printers.conf strikt begränsad till administratörsanvändare. Detta är kritiskt för att upprätthålla systemets säkerhet och integritet, eftersom obehöriga ändringar i denna fil kan orsaka allvarliga funktionsstörningar eller säkerhetsrisker.

Bästa Praxis

• Säkerhetskopiering: Innan större ändringar görs i CUPS-konfigurationen, bör en säkerhetskopia av printers.conf skapas.
• Försiktighet vid Manuell Redigering: Även om det är möjligt att manuellt redigera printers.conf, bör detta undvikas om möjligt, eftersom felaktiga ändringar kan leda till problem.
• Användning av Webbgränssnittet: För de flesta administrativa uppgifter, inklusive att lägga till eller ta bort skrivare, är det rekommenderat att använda CUPS webbgränssnitt, vilket minskar risken för fel.

Avancerade Användningsfall

I mer avancerade utskriftsmiljöer, där skräddarsydda eller specialiserade utskriftslösningar krävs, kan printers.conf erbjuder en djupare nivå av anpassning. Experter kan modifiera specifika inställningar för att optimera prestanda, hantera utskriftsköer effektivare

Starta om CUPS

sudo systemctl restart cups

Kontroller status

systemctl status cups

Classes.conf

classes.conf är en konfigurationsfil i CUPS (Common UNIX Printing System) som används för att definiera och konfigurera skrivarklasser. En skrivarklass i CUPS är en grupp av en eller flera skrivare som kan hantera samma utskriftsjobb. Detta är användbart i miljöer där flera skrivare delar på utskriftsbelastningen eller där det finns behov av redundans. Här är en närmare beskrivning av classes.conf-filen och dess innehåll:

1. Syfte:
   classes.conf används för att gruppera enskilda skrivare i klasser. När en utskrift skickas till en skrivarklass, hanterar CUPS utskriften genom att skicka den till en av skrivarna i klassen. Detta kan vara användbart för att balansera utskriftslasten eller erbjuda högre tillgänglighet.
2. Struktur:
   Filen består av en eller flera klassdefinitioner. Varje klassdefinition innehåller information om klassens namn, dess medlemsskrivare och eventuella ytterligare inställningar. En typisk post i classes.conf kan se ut så här:

   <Class [klassnamn]>
   Info [beskrivande text om klassen]
   Location [plats för skrivarklassen]
   Member [namn på skrivare 1]
   Member [namn på skrivare 2]
   ...
   </Class>

Här är [klassnamn] namnet på skrivarklassen, och Member-raderna listar namnen på de skrivare som ingår i klassen.

3. Hantering:
   Klasser kan skapas och redigeras antingen genom att direkt redigera classes.conf-filen eller genom CUPS webbgränssnitt eller kommandoradsverktyg. Om du redigerar filen manuellt, är det viktigt att följa korrekt syntax och se till att filen inte innehåller några syntaxfel, eftersom detta kan påverka CUPS-funktionaliteten.
4. Säkerhet och Tillgänglighet:
   Precis som med andra CUPS-konfigurationsfiler, bör classes.conf hanteras och redigeras med försiktighet, helst av en erfaren systemadministratör. Det är också viktigt att säkerhetskopiera denna fil innan du gör några ändringar.
5. Uppdateringar och Återstart:
   När ändringar görs i classes.conf, kan det krävas att CUPS-tjänsten startas om för att de nya inställningarna ska träda i kraft.

Genom att använda skrivarklasser kan organisationer effektivt hantera sina utskriftsresurser, speciellt i större nätverk med många skrivare.

PPD-filer (PostScript Printer Description)

spelar en central roll i utskriftshanteringssystem, särskilt i CUPS (Common UNIX Printing System). De används för att beskriva egenskaperna och kapaciteterna hos en specifik skrivare eller utskriftsenhet. Här är en mer detaljerad beskrivning av hur PPD-filer fungerar:

1. Syfte och Innehåll: En PPD-fil innehåller information om skrivarens funktioner och inställningar, såsom dess upplösning, färgförmåga, pappersstorlekar, input- och output-bin, duplexkapacitet, minneskapacitet, och så vidare. Den definierar också de kommandon som används för att styra dessa funktioner när ett dokument skrivs ut.
2. Format och Struktur: PPD-filer är vanligtvis textfiler som följer en standardiserad formatstruktur. De innehåller en serie av märkta anvisningar och värden som beskriver skrivarens egenskaper och hur den ska hanteras av utskriftssystemet. Dessa anvisningar följer Adobe PostScript-språkstandarden.
3. Integration med Utskriftssystemet: När en skrivare installeras i ett system (t.ex. en Linux-dator med CUPS), väljs en lämplig PPD-fil som motsvarar skrivaren. Denna fil används sedan av utskriftssystemet för att korrekt hantera utskriftsjobb för den specifika skrivaren. Utskriftssystemet refererar till PPD-filen för att avgöra vilka alternativ som är tillgängliga och hur de ska implementeras för varje utskriftsjobb.
4. Skapande och Anpassning:
   Många skrivartillverkare tillhandahåller PPD-filer för sina produkter. Användare kan också skapa eller anpassa PPD-filer för specifika behov, även om detta kräver en god förståelse av skrivarens kapaciteter och PostScript-programmering.
5. Korsplattforms Kompatibilitet: PPD-filer används inte bara i UNIX- och Linux-miljöer utan också i andra operativsystem, som macOS, för att hantera PostScript- och icke-PostScript-skrivare. Detta gör dem till ett viktigt verktyg för korsplattforms utskriftshantering.
6. Uppdateringar och Förvaltning: Det är viktigt att hålla PPD-filer uppdaterade för att säkerställa att de korrekt återspeglar skrivarens aktuella funktioner och inställningar. I vissa fall kan uppdateringar av PPD-filer tillhandahållas av skrivartillverkaren för att lägga till nya funktioner eller korrigera problem.

Sammanfattningsvis är PPD-filer avgörande för att säkerställa att utskriftssystem korrekt och effektivt kan kommunicera med och hantera skrivare, och de möjliggör en detaljerad anpassning av utskriftsprocessen för att matcha de specifika egenskaperna hos varje enskild skrivarenhet.

client.conf

client.conf är en konfigurationsfil som används av CUPS (Common UNIX Printing System) på klientdatorer för att styra hur CUPS-klienter (som lp och lpr kommandon) interagerar med en CUPS-server. Denna fil är särskilt viktig i nätverksmiljöer där flera klienter ansluter till en eller flera CUPS-servrar. Här är en detaljerad beskrivning av client.conf och dess funktioner:

1. Syfte:
   client.conf tillhandahåller konfigurationsinställningar för CUPS-klienter på en användares maskin. Detta inkluderar inställningar som definierar vilken CUPS-server klienten ska ansluta till för utskriftsjobb.
2. Placering:
   Filen client.conf finns vanligtvis i /etc/cups/ på Linux-system eller i en användares hemkatalog under ~/.cups/ för användarspecifika inställningar. Om båda existerar, har inställningarna i användarens hemkatalog företräde.
3. Inställningar: De vanligaste inställningarna i client.conf inkluderar:

• ServerName: Anger hostnamnet eller IP-adressen till en CUPS-server som klienten ska ansluta till. Det kan vara en lokal maskin (localhost) eller en fjärrserver (server.example.com).
• Encryption: Bestämmer vilken typ av kryptering som ska användas vid kommunikation med CUPS-servern. Vanliga värden inkluderar IfRequested, Always, eller Never.
• ServerPort: Specificerar porten som ska användas för att ansluta till CUPS-servern. Standardvärdet är vanligtvis port 631.
• ErrorPolicy: Definierar hur klienten ska hantera fel vid kommunikation med servern.

1. Användning:
   client.conf används främst i nätverk där utskriftsjobb måste dirigeras till en specifik server, eller när särskilda nätverks- eller säkerhetsinställningar krävs. Det är särskilt användbart i stora organisationer eller utbildningsinstitutioner med centraliserade utskriftstjänster.
2. Redigering och Administration: Filen kan redigeras manuellt med en textredigerare av systemadministratörer eller användare med lämplig behörighet. Eftersom ändringar i client.conf kan påverka hur en dator interagerar med CUPS-servrar, bör ändringar göras försiktigt.
3. Uppdateringar och Återladdning: När ändringar görs i client.conf, behöver CUPS-klienter vanligtvis inte startas om, eftersom de läser in konfigurationsfilen när ett nytt utskriftsjobb initieras.

Genom att korrekt konfigurera client.conf kan användare och administratörer säkerställa att utskriftsjobb hanteras effektivt och säkert i ett nätverk, och att användare kan ansluta till rätt CUPS-server för sina utskriftsbehov.

Felsöka CUPS

Felsökning av CUPS (Common UNIX Printing System) kan involvera flera steg och verktyg, beroende på naturen av problemet. Här är en allmän guide för att felsöka CUPS:

1. Kontrollera Skrivarens Status

• Använd CUPS webbgränssnittet (vanligtvis tillgänglig på http://localhost:631) för att kontrollera statusen på skrivaren. Se efter om skrivaren är pausad, inaktiverad eller om det finns några felmeddelanden.
• Använd kommandot lpstat -p i terminalen för att kontrollera skrivarens status.

2. Kontrollera CUPS-Tjänstens Status

• Se till att CUPS-tjänsten körs genom att använda kommandot sudo systemctl status cups (för systemd-baserade system) eller motsvarande kommando för ditt system.

3. Granska Loggfiler

• CUPS loggar information och fel till olika loggfiler, vanligtvis placerade i /var/log/cups/. De viktigaste filerna är error_log och access_log.
• Öppna error_log med en textredigerare eller använd tail -f /var/log/cups/error_log för att följa loggen i realtid. Sök efter felmeddelanden eller varningar som kan ge ledtrådar om problemet.

4. Kontrollera Nätverksanslutning

• Om du använder en nätverksskrivare, kontrollera att nätverksanslutningen fungerar. Använd ping eller liknande verktyg för att säkerställa att skrivaren är nåbar över nätverket.

5. Kontrollera Skrivardrivrutiner och PPD-Filer

• Se till att rätt drivrutiner är installerade för skrivaren. För många skrivare krävs specifika PPD-filer för korrekt funktion.
• Om problemet uppstod efter en uppdatering, överväg att återgå till en tidigare version av drivrutinen eller PPD-filen.

6. Testa Utskrift från Kommandoraden

• Använd kommandon som lp eller lpr för att skicka utskriftsjobb direkt från terminalen. Detta kan hjälpa till att isolera problemet till antingen mjukvaran eller hårdvaran.

7. Återstarta CUPS-Tjänsten

• Ibland kan återstart av CUPS-tjänsten lösa problemet. Använd sudo systemctl restart cups eller motsvarande kommando.

8. Kontrollera Brandvägg och Säkerhetsinställningar

• Om du har en brandvägg aktiverad, se till att nödvändiga portar (vanligtvis 631) är öppna för CUPS-trafik.

9. Konsultera Dokumentation och Forum

• Läs igenom CUPS dokumentationen för specifika felmeddelanden eller problem.
• Sök i onlineforum eller användarcommunityn för liknande problem och lösningar.

10. Prova med en Annan Skrivare eller Dator

• Om möjligt, testa med en annan skrivare eller anslut till skrivaren från en annan dator för att avgöra om problemet är lokaliserat till en specifik enhet eller konfiguration.

Kom ihåg att felsökning kan vara en process av eliminering. Det är ofta nödvändigt att prova flera olika lösningar för att identifiera roten till problemet.

Avslutande Tankar

Utskriftssystemet i Linux är ett sofistikerat samspel av teknologier och processer som ger användare flexibilitet och effektivitet i deras utskriftsbehov. Dess förmåga att smidigt hantera allt från enkla dokumentutskrifter till komplexa nätverksutskriftsjobb gör det till en oumbärlig del av Linux-användarens verktygslåda.

Introduktion

Att bygga din egen Linuxkärna är en avancerad och utbildande process som ger insikt i systemets innersta funktioner. Den här artikeln går igenom stegen för att bygga en anpassad kärna på Ubuntu, från förberedelser till installation och efterföljande steg.

Förberedelser

Uppdatera och Uppgradera Systemet

Först och främst, se till att ditt Ubuntu-system är uppdaterat för att undvika kompatibilitetsproblem:

sudo apt update
sudo apt upgrade

Installera Nödvändiga Paket

För att bygga kärnan behöver du vissa verktyg och bibliotek:

sudo apt install build-essential libncurses-dev bison flex libssl-dev libelf-dev

Ladda Ner och Förbered källkoden till linux kärnan.

Hämta källkoden till kärnan.

Ladda ner källoden till linux kärnan från kernel.org eller använd git för att klona kärnans git-repositorium:

git clone https://git.kernel.org/pub/scm/linux/kernel/git/torvalds/linux.git

Konfigurera Kärnan

Använd make menuconfig

Kör make menuconfig för en interaktiv konfigurationsgränssnitt:

make menuconfig

Här kan du anpassa kärnans konfiguration efter dina behov. När du är klar, spara och avsluta.

Konfigurering av Linuxkärnan med make menuconfig: En Översikt

När det gäller att anpassa och bygga en Linuxkärna är make menuconfig ett kraftfullt och populärt verktyg. Denna textbaserade konfigurationsgränssnitt låter användare detaljerat anpassa sin kärna för att möta specifika krav och hårdvarupreferenser. Här är en djupgående titt på de olika alternativen och kategorierna som dyker upp i make menuconfig.

1. Processor Type and Features

Detta är avgörande för att optimera kärnans prestanda för specifik hårdvara.
När det gäller kompilering av Linux-kärnan är ”Processor Type and Features” en kritisk del av konfigurationsprocessen. Denna del innefattar inställningar och val som direkt påverkar hur kärnan kommer att interagera med och utnyttja den specifika processorn i systemet. Här är några nyckelpunkter:

1. Val av Processorarkitektur:
   Detta är en av de första och mest grundläggande stegen. Du måste ange vilken processorarkitektur kärnan ska kompileras för, till exempel x86, x86_64, ARM, etc. Detta påverkar vilken uppsättning av instruktioner och funktionalitet som kommer att inkluderas i den kompilerade kärnan.
2. Processorfamilj och Specifika Funktioner:
   Inom en given arkitektur kan du behöva specificera en mer specifik processorfamilj (till exempel Intel Core i7, AMD Ryzen, etc.). Detta optimerar kärnan för de specifika funktionerna och förmågorna hos den valda processorfamiljen.
3. Optimeringsnivåer:
   Kompilatorer som GCC tillåter olika optimeringsnivåer, som kan justeras beroende på processor. Vissa optimeringar kan förbättra prestandan för specifika processorfunktioner, som cacheminne och parallellbearbetning.
4. Instruktionsuppsättningar:
   Modernt processorer stöder olika utökade instruktionsuppsättningar som SSE, AVX (på x86/x86_64) eller NEON (på ARM). Aktivera stöd för dessa i kärnkonfigurationen kan förbättra prestanda för vissa operationer.
5. Multitrådning och Kärnor:
   Om din processor har flera kärnor eller stöd för multitrådning (som Hyper-Threading på Intel-processorer), kan det vara viktigt att konfigurera kärnan för att dra full nytta av dessa funktioner.
6. Advanced Power Management Features:
   Detta innefattar konfigurationer för energihantering och effektivitetsfunktioner som C-states och P-states, vilket är särskilt viktigt för bärbara datorer och energieffektiva system.
7. Virtualiseringsteknik:
   Om din processor har stöd för virtualiseringstekniker som Intel VT eller AMD-V, kan dessa alternativ aktiveras i kärnkonfigurationen för bättre prestanda och säkerhet i virtualiserade miljöer.
8. Kernel Security Features:
   Beroende på processorns förmågor kan vissa säkerhetsfunktioner som SMEP (Supervisor Mode Execution Protection) eller SMAP (Supervisor Mode Access Prevention) konfigureras för att förbättra systemets säkerhet.

Att noggrant välja dessa inställningar när du kompilerar Linux-kärnan kan göra en betydande skillnad i systemets prestanda, energieffektivitet och stabilitet.

2. Power Management Options

Här konfigureras inställningar för strömhantering och energisparlägen. Användare kan anpassa funktioner som ACPI och olika CPU-idle-inställningar, vilket är viktigt för energieffektivitet.

”Power Management Options” under kompilering av Linux-kärnan avser ett set av konfigurationsinställningar som hanterar hur operativsystemet ska interagera med och styra hårdvarans energiförbrukning. Dessa inställningar är avgörande för att optimera batteritid och energieffektivitet i bärbara datorer och andra energikänsliga enheter. Här är några nyckelaspekter av dessa alternativ:

1. CPU Frequency Scaling:
   Detta gör det möjligt för kärnan att dynamiskt justera processorns klockfrekvens beroende på systemets belastning. En lägre frekvens används under perioder med låg belastning för att spara energi, medan högre frekvenser används under tung belastning för bättre prestanda.
2. Idle Power Management:
   Detta omfattar tekniker som CPU Idle, som låter processorn gå in i olika vilolägen (såsom C-states) när den inte är aktiv. Djupare vilolägen sparar mer energi men kan ta längre tid att vakna upp från.
3. Power Management for Peripheral Devices:
   Inkluderar stöd för att hantera strömförbrukningen av periferienheter som hårddiskar och nätverkskort, till exempel genom att låta dem gå in i lågenergilägen när de inte används.
4. ACPI (Advanced Configuration and Power Interface) Support:
   ACPI är en standard för hårdvarugränssnitt som gör det möjligt för operativsystemet att kontrollera mängden ström som levereras till olika komponenter, vilket är centralt för avancerad energihantering.
5. Thermal Management:
   Detta inkluderar inställningar för att hantera systemets värmeutveckling, till exempel genom att justera fläkthastigheter eller minska processorns prestanda för att hålla temperaturen under kontroll.
6. Battery Management:
   För bärbara datorer, inkluderar detta funktioner för att övervaka och hantera batteristatus, som att ge information om batteriets hälsa och resterande batteritid.
7. Suspend and Hibernate:
   Stöd för energisparlägen som suspendering (där systemet står i ett lågströmläge men behåller data i RAM) och viloläge (där systemets tillstånd sparas till disk och strömmen stängs helt av).

Att noggrant konfigurera dessa alternativ under kärnans kompilering kan leda till betydande energibesparingar, särskilt i mobila eller batteridrivna enheter. Det kan dock kräva balansering mot prestandakrav, eftersom vissa energibesparande åtgärder kan minska systemets responsivitet eller prestanda.

3. Bus Options

När vi talar om ”Bus Options” på en teknisk nivå inom Linux, refererar vi till konfigurationsalternativ relaterade till olika bussar och gränssnitt som datorns hårdvarukomponenter använder för kommunikation. Dessa bussar kan inkludera PCI (Peripheral Component Interconnect), USB (Universal Serial Bus), I2C, och andra. Att förstå och korrekt konfigurera dessa bussoptioner är avgörande för optimal systemprestanda och hårdvarukompatibilitet.

Viktiga Aspekter av Bus Options i Linux

1. PCI/PCIe Konfiguration:

• PCI/PCIe (Peripheral Component Interconnect Express) Bus:
  Denna buss används av många hårdvarukomponenter som grafikkort, nätverkskort och lagringsenheter.
• Linux PCI-subsystem:
  Linux-kärnan innehåller ett robust PCI-subsystem som hanterar upptäckt och konfiguration av PCI-enheter. Detta inkluderar att tilldela resurser som I/O-områden, minnesområden och IRQs (Interrupt Requests).

2. USB Systemkonfiguration:

• USB-hantering:
  För att hantera USB-enheter, behöver Linux-kärnan stöd för USB-protokollet, vilket inkluderar att identifiera och hantera anslutna enheter.
• Modulärt Stöd:
  Linux-kärnan tillhandahåller modulärt stöd för olika USB-versioner (som USB 2.0, USB 3.0) och klasser (som lagringsenheter, human interface devices).

3. I2C och SPI Busar:

• I2C (Inter-Integrated Circuit) och SPI (Serial Peripheral Interface): Dessa är seriella bussar ofta använda för att ansluta låghastighetsperiferienheter till moderkort, sensorer, och små inbyggda system.
• Linux-stöd:
  Linux innehåller drivrutiner för att hantera kommunikation över dessa bussar, vilket är särskilt viktigt i inbyggda system och för IoT-enheter.

4. Konfiguration via Device Tree eller ACPI:

• Device Tree (för ARM-baserade system): En datastruktur som används för att beskriva hårdvarukomponenter och deras konfiguration i system utan ett BIOS/UEFI, såsom många ARM-baserade system.
• ACPI (för x86-baserade system): Används för att upptäcka och konfigurera hårdvaruenheter och hantera energiförbrukning.

5. Direkt Minnestillgång (DMA):

• DMA-konfigurationer:
  DMA tillåter hårdvaruenheter att direkt läsa från och skriva till huvudminnet, vilket ökar dataöverföringshastigheten och minskar CPU-belastningen.
• Linux DMA API:
  Linux-kärnan tillhandahåller API:er för att hantera DMA-överföringar, vilket är avgörande för högpresterande system.

6. Anpassning och Optimering:

• Kärnalternativ:
  Erfarna användare och systemadministratörer kan anpassa Linux-kärnans konfiguration för att aktivera eller inaktivera stöd för specifika bussar och gränssnitt, baserat på specifika systembehov och hårdvarukonfigurationer.

Sammanfattning

”Bus Options” i Linux innebär en djupgående konfiguration och förvaltning av olika bussgränssnitt och kommunikationsprotokoll mellan systemets komponenter. Korrekt konfiguration av dessa alternativ är avgörande för systemets stabilitet och prestanda, och det spelar en ännu större roll i specialiserade tillämpningar som inbyggda system och högpresterande beräkningsmiljöer. Genom att finjustera dessa inställningar kan man optimera kommunikation och dataöverföringar mellan olika enheter i ett Linux-system.

Denna kategori inkluderar konfigurationer för olika bussystem, såsom PCI, USB och I2C. Det är viktigt för att säkerställa korrekt kommunikation och funktionalitet för ansluten hårdvara.

4. Executable File Formats / Emulations

Stöd för olika exekverbara filformat och emuleringar hanteras här, vilket är viktigt för systemets kompatibilitet med olika program och tjänster.

5. Device Drivers

En omfattande kategori som täcker drivrutiner för allt från grafik och ljud till nätverk och lagringsenheter. Detta är kritiskt för att säkerställa att all hårdvara fungerar korrekt med kärnan.

6. File Systems

Inställningar för olika filsystem, både interna och nätverksbaserade, hanteras här. Detta inkluderar populära filsystem som ext4 och Btrfs, samt nätverksfiler som NFS och CIFS.

7. Kernel Features

Grundläggande kärninställningar, som schemaläggning och minneshantering, finns här. Dessa inställningar är avgörande för systemets övergripande stabilitet och prestanda.

1. Stöd för specifik hårdvara:
   Du kan välja att inkludera eller utesluta stöd för viss hårdvara beroende på systemets behov. Till exempel kan du aktivera drivrutiner för specifika nätverkskort, grafikkort, eller andra enheter.
2. Filsystem:
   Du kan välja vilka filsystem som ska stödjas av kärnan. Detta kan inkludera vanliga filsystem som ext4, NTFS, eller Btrfs.
3. Säkerhetsfunktioner:
   Linux-kärnan innehåller olika säkerhetsfunktioner som SELinux, AppArmor, och andra säkerhetsmoduler som kan konfigureras.
4. Prestandainställningar:
   Du kan aktivera eller inaktivera olika prestandaförbättringar som CPU- och minnesoptimeringar.
5. Nätverksfunktioner: Detta kan inkludera inställningar för TCP/IP-stacken, nätverkssäkerhet, och andra relaterade funktioner.
6. Modulstöd:
   Du kan välja om vissa funktioner ska byggas direkt in i kärnan eller om de ska vara laddningsbara moduler.
7. Avancerade funktioner:
   Sådana som virtualisering, krypteringsstöd, och filsystemssnapshots.

Varje funktion eller egenskap som du väljer att inkludera eller utesluta kommer att påverka kärnans storlek, prestanda och funktionalitet. Konfigurationen görs vanligtvis före kompileringen genom verktyg som make menuconfig, make xconfig, eller make oldconfig, vilka erbjuder en användargränssnitt för att göra dessa val.

8. Networking Support

Detta område täcker nätverksrelaterade funktioner, inklusive olika protokoll, trådlöst stöd och brandväggsfunktioner, vilket är avgörande för systemets anslutningsmöjligheter.

Nätverksmöjligheterna som kan inkluderas eller påverkas vid kompilering av Linux-kärnan är många och varierar beroende på specifika användningsfall och konfigurationsbehov. Här är några av de viktigaste aspekterna:

1. Nätverksdrivrutiner: Möjligheten att inkludera eller utesluta specifika nätverksdrivrutiner beroende på hårdvaran som används. Detta kan vara drivrutiner för Ethernet-kort, trådlösa adaptrar, Bluetooth-moduler med mera.
2. Protokollstöd: Linux-kärnan stöder en mängd nätverksprotokoll, som TCP/IP, UDP, ICMP, och många andra. Användaren kan välja vilka protokoll som ska inkluderas i kärnan.
3. Säkerhetsfunktioner: Konfigurationen av nätverkssäkerhetsfunktioner som SELinux, AppArmor, och nätverksbrandväggar som iptables/netfilter.
4. Virtualisering och container-teknologier: Stöd för virtualiseringslösningar som KVM (Kernel-based Virtual Machine) och container-teknologier som Docker kan konfigureras.
5. Prestandaoptimeringar: Möjlighet att optimera nätverksprestandan genom att aktivera eller inaktivera specifika kärnfunktioner som TCP stack tuning, packet filtering, och network scheduling.
6. Nätverksfiler och filsystem: Stöd för nätverksfiler och filsystem, såsom NFS (Network File System) eller SMB (Server Message Block).
7. Trådlösa inställningar: För trådlösa nätverk kan olika moduler och drivrutiner väljas eller konfigureras för att förbättra anslutningen eller säkerheten.
8. Advanced Networking Features: Stöd för avancerade nätverksfunktioner som QoS (Quality of Service), bonding (kombinering av flera nätverksanslutningar för ökad genomströmning eller redundans), och VLAN (Virtual Local Area Network).

Det är viktigt att notera att val av nätverksfunktioner och -inställningar bör matcha användarens behov och den hårdvara som används. En felaktig konfiguration kan leda till problem med nätverksanslutning eller systemstabilitet.

9. Security Options

Säkerhetsfunktioner såsom SELinux, AppArmor och andra säkerhetsmekanismer hanteras här, vilket är avgörande för att skydda systemet mot externa hot.

Säkerhetsalternativ i Kompilering av Linuxkärnan

När det kommer till att bygga en säker och robust Linuxkärna, är valet av säkerhetsinställningar avgörande. Under kompileringsprocessen med make menuconfig eller liknande konfigurationsverktyg, erbjuds användare en rad säkerhetsrelaterade alternativ för att förbättra systemets skydd mot olika hot och angrepp. Här är en översikt över de viktigaste säkerhetsalternativen som finns tillgängliga i Linuxkärnan.

1. SELinux (Security-Enhanced Linux)

SELinux är ett kraftfullt säkerhetssystem som tillhandahåller mekanismer för att stödja åtkomstkontrollens säkerhetspolicy. Det är en uppsättning kärnpatchar och verktyg som ger en robust mekanism för åtkomstkontroll.

2. AppArmor

Liknande SELinux, är AppArmor en säkerhetsmodul som använder ett profilbaserat system för att begränsa programbehörigheter och aktiviteter, vilket bidrar till att minska riskerna för säkerhetsöverträdelser.

3. Smack (Simplified Mandatory Access Control Kernel)

Smack är ett lättviktigt MAC-system som är designat för enklare administration. Det erbjuder grundläggande men effektiva åtkomstkontrollfunktioner för att förbättra systemets säkerhet.

4. TOMOYO Linux

Detta är en säkerhetsmodul som fokuserar på att övervaka och begränsa systemets beteende. Det hjälper till att hålla koll på och kontrollera programaktiviteter.

5. Yama

Yama är en säkerhetsmodul som tillhandahåller ytterligare säkerhetsfunktioner, som till exempel begränsningar för ptrace-systemanropet, vilket är viktigt för att skydda systemet mot vissa typer av attacker.

6. Auditing

Ett system för att logga olika systemaktiviteter, vilket är viktigt för att spåra och identifiera potentiella säkerhetsproblem och intrångsförsök.

7. Kernel Hardening Options

Dessa inställningar är avsedda att stärka kärnans motståndskraft mot olika typer av attacker, inklusive skydd mot buffer overflow och andra vanliga säkerhetsbrister.

8. Stack Protector

Denna funktion syftar till att förhindra stack overflow-attacker genom att använda metoder som canaries för att upptäcka och förhindra stack corruption.

9. Restricting Access to Kernel Logs

Genom att begränsa åtkomsten till kärnloggar kan man förhindra att känslig information läcker ut eller utnyttjas av obehöriga.

10. Executable and File Protections

Inställningar för att förhindra exekvering av oönskad eller skadlig kod och för att skydda filsystemet från obehöriga förändringar.

11. Control Groups (cgroups)

Även om de främst används för resurshantering, kan cgroups också användas för att begränsa och isolera systemresurser för olika processer eller användare, vilket kan ha säkerhetsfördelar.

Dessa säkerhetsalternativ i Linuxkärnan är avgörande för att bygga ett robust och säkert system. Valet och konfigurationen av dessa alternativ kräver dock en god förståelse av deras funktioner och potentiella påverkan på systemets beteende och prestanda. Att konfigurera dessa alternativ korrekt kan betydligt förbättra systemets säkerhet och motståndskraft mot olika typer av hot och angrepp.

10. Cryptographic API

Här konfigureras kryptografiska algoritmer och verktyg, vilket är viktigt för säker dataöverföring och lagring.

Cryptographic API i Linux-kärnan är ett ramverk som tillhandahåller kryptografiska funktioner till olika delar av kärnsystemet samt till moduler och drivrutiner som körs i kärnutrymmet. Den är utformad för att vara flexibel och stödja en mängd olika kryptografiska algoritmer och lägen. Här är några nyckelaspekter:

1. Algoritmer och Funktioner: API:et stöder en mängd olika kryptografiska algoritmer, inklusive symmetrisk kryptering (som AES och DES), hash-funktioner (som SHA-1 och SHA-256), och asymmetriska krypteringsalgoritmer (som RSA). Det inkluderar också stöd för kryptografiska primitiver som digitala signaturer och nyckelutbyte.
2. Modulär Design: API:et är utformat för att vara modulärt, vilket gör det möjligt för utvecklare att lägga till stöd för nya algoritmer eller ersätta befintliga implementationer med specialiserade, kanske mer effektiva, versioner. Detta är särskilt användbart för hårdvaruaccelererade kryptografiska operationer.
3. Användning inom Kärnan: API:et används av kärnan för olika säkerhetsfunktioner, som kryptering av filsystem (till exempel i eCryptfs och fscrypt), säker kommunikation (till exempel via IPsec och TLS i kärnutrymmet), och för att säkerställa integriteten hos kärnmoduler.
4. Kryptoakceleration: API:et kan dra nytta av hårdvarubaserad kryptoakceleration när sådan hårdvara finns tillgänglig. Detta innebär att vissa kryptografiska operationer kan utföras mycket snabbare än om de utfördes i ren programvara.
5. Användargränssnitt: Förutom att användas internt i kärnan, exponerar API:et också funktioner till användarläge via olika gränssnitt, såsom /dev/crypto, vilket gör det möjligt för användarprogram att dra nytta av kärnans kryptografiska kapaciteter.
6. Säkerhet och Underhåll: Eftersom kryptografi är central för många säkerhetsaspekter, genomgår API:et och dess implementationer rigorösa säkerhetsgranskningar och regelbundet underhåll för att säkerställa att de är fria från sårbarheter och prestandaproblem.

Cryptographic API i Linux-kärnan är alltså en kritisk komponent för att upprätthålla säkerheten och integriteten i Linux-system, och den fortsätter att utvecklas och förbättras med tiden för att möta nya säkerhetsutmaningar och tekniska framsteg.

11. Library Routines

Standardbibliotek och rutiner som används av kärnan konfigureras här, vilket är viktigt för grundläggande systemfunktioner.

Varje kategori i make menuconfig innehåller en mängd underkategorier och specifika alternativ. Användare kan navigera genom dessa alternativ, och välja eller avvälja dem baserat på sina behov. Det är viktigt att notera att vissa alternativ kan ha beroenden, vilket innebär att aktivering eller inaktivering av ett alternativ kan påverka tillgängligheten av andra. Slutresultatet av denna konfigurationsprocess är en skräddarsydd kärna, optimerad för användarens specifika system och behov.

Byggprocessen

Kompilera Kärnan

Kompilera din anpassade kärna:

make -j $(nproc)

Användningen av -j $(nproc) optimerar kompileringsprocessen genom att använda alla tillgängliga processorkärnor.

Installera Moduler och Kärnan

Efter kompilering, installera modulerna:

sudo make modules_install

Följt av installation av själva kärnan:

sudo make install

Uppdatera Bootloader och Starta Om

Uppdatera GRUB

För att inkludera den nya kärnan i startmenyn, uppdatera GRUB:

sudo update-grub

Starta Om Datorn

Starta om datorn och välj den nya kärnan från GRUB-menyn under uppstart.

Efter Installation

Testa din nya kärna genom att köra uname -r. Det är viktigt att vara medveten om att en anpassad kärna kanske inte får samma nivå av support och säkerhetsuppdateringar som standardkärnor.

Sammanfattning

Att bygga din egen kärna på Ubuntu ger dig möjlighet att skräddarsy ditt system för specifika användningsfall. Denna process är inte bara utbildande utan också givande för dem som vill fördjupa sin förståelse för Linux-system. Dock bör den närmas med försiktighet, särskilt om du planerar att använda kärnan i en produktionsmiljö.

Xberry pi är en Sinclair ZX Spectrum Next clone i raspberry pi 3 formfaktor, så man kan använda det chassi tillbehör som finns till raspberry pi så får man ZX Spectrum m/23. ZX Spectrum var en dator som många lärde sej programmera på i början på 1980 talet, maskinen har tillsammans med C64 nått en ”kultstatus”

-2MB RAM, 128MBIT Flash ROM
-RTC onboard with battery backup
-Header for ESP-8266-01 Module
–HDMI and VGA port
-Audio and EAR/MIC connectors
-1 Joystick port
-PS/2 port for Keyboard/Mouse
-Header for connect to Matrix Keyboard

Kan förbokas här :

https://zxrenew.co.uk/Xberry-Pi-No-Acrylic-case-Just-the-stand-offs-p607339333

OBS! Linux.se inte gjort någon bakgrunds kontroll av säljade sajt. Risken ligger på den som köper.

Får vi prestentera Acer Aspire 7750Z just det här exemplaret är utrusta med en Intel(R) Pentium(R) CPU B960 @ 2.20GHz, en 10 år gamla CPU i budget segmentet och skärmen är en 17,3” som bara är 1600×900 pixlar , en mekanisk hårddisk och 4 GB RAM. Maskinen såldes med Wiindows 7. Många rynka nog på näsan varför skriver man om sådan här gamla skräp maskin för.

Just därför, här har en vi dator en som redan för 10 år sedan var en budget maskin. Idag åker man till återvinningen med den. Men kanske återanvända den?

Valde att installera Ubuntu 22.04.3 , för att se vad duger en sådan maskin till Med Windows 10 var den extremt långsam.

Streaming testet

Börja med testa streamingen, satte den på SVT Play i Firefox , den klarade jobbet alldeles utmärkt. Det här väl ett grundläggade kritetrium idag, att en maskin skall klara streaming utan lagg.

Testade starta lite program som libreoffice och firefox den flyger inte fram, men det bero på den mekaniska hårddisken. Stoppa man in en SSD i den här maskinen så kommer den kännas snabb.

Maskinen är utrusta med DDR3 minne, lite förlegat, man bör kanske för någon 100 lapp kunna uturusta den i alla fall med 8 GB RAM istället.

På Cpu Bechmark får

Intel(R) Pentium(R) CPU B960 @ 2.20GHz : 961 poäng

Att jämföras med en annan jämn gamla CPU :

Intel(R) Core(TM) i7-4790K CPU @ 4.00GHz : 8063 poäng

Just den här exemplaret är utrustad med

CPU Intel(R) Pentium(R) CPU B960 @ 2.20GHz
MInne 4 GB RAM
HDD : Mekanisk hårddisk

Linux.se åsikt :
Byter man ut hårddissken till en SSD, så skulle maskinen vara en alldeles utmärkt dator i några år till, för surfning och ordbehandling, för vad en 256 GB SDD disk kostar. Dvs helt onödig att kassera något som går återanvända.

Just det här exemplaret kommer doneras till välgörande ändamål.

FreeBSD 14.0 är nu tillgängligt för arkitekturerna amd64, aarch64, i386, powerpc, powerpc64, powerpc64le, powerpcspe, armv7 och riscv64.

FreeBSD tillhandahåller sofistikerade funktioner inom nätverk, prestanda, säkerhet och kompatibilitet. Det fungerar som ett utmärkt val för en Internet- eller intranätserver. Den erbjuder robusta nätverkstjänster även under intensiv belastning och använder effektivt minne för att säkerställa responsiv prestanda för tusentals samtidiga användarprocesser.

Bland FreeBSD 14.0 nyheter
-OpenSSH har uppdaterats till version 9.5p1.
-OpenSSL har uppdaterats till version 3.0.12, en stor uppgradering från OpenSSL 1.1.1t i FreeBSD 13.2-RELEASE.
–Bhyve-hypervisorn stöder nu TPM– och GPU-passthrough.
-FreeBSD stöder upp till 1024 kärnor på amd64- och arm64-plattformarna.
-ZFS har uppgraderats till OpenZFS release 2.2, vilket ger betydande prestandaförbättringar.
-Det är nu möjligt att utföra bakgrundskontroller av filsystem på UFS-filsystem som körs med journaliserade mjuka uppdateringar.
-Experimentella ZFS-bilder är nu tillgängliga för AWS och Azure.
-Standardmekanismen för överbelastningskontroll för TCP är nu CUBIC.

Nerladdnings länkar hittar ni vår Wiki som vanligt.

https://wiki.linux.se/index.php/FreeBSD#Nerladdning

Caliber-utvecklaren Kovid Goyal tillkännagav idag lanseringen och allmän tillgänglighet av Caliber 7.0 som den senaste stabila versionen och en stor uppdatering av denna kraftfulla, gratis, öppen källkod och plattformsoberoende programvara för hantering av e-böcker.

Caliber 7.0 kommer mer än ett år efter Caliber 6.0 och introducerar möjligheten att lagra anteckningar som kan innehålla länkar, bilder, samt rik textformatering för författare, serier, förlag, taggar och relaterade element. Användare kommer att kunna söka, bläddra eller länka dessa anteckningar i appen eller exportera dem som fristående HTML-filer.

En annan intressant nyhet i Caliber 7.0 är stöd för så kallade ”Audio EPUB”-böcker som innehåller en förinspelad röst som läser texten. Caliber-utvecklaren Kovid Goyal noterar dock att den här funktionen kanske fungerar på Linux-system på grund av problem med patenterade codecs.

Den nya Caliber-utgåvan ger också en länge efterfrågad funktion, nämligen möjligheten att lagra ”data”-filer associerade med en bok och stöd för att hantera dessa filer automatiskt i appen. Användare kommer att kunna lägga till extra datafiler till en bok genom att välja boken, högerklicka på knappen ”Lägg till böcker” och sedan välja alternativet ”Lägg till datafiler till valda bokposter”.

Den nya Caliber-utgåvan ger också en länge efterfrågad funktion, nämligen möjligheten att lagra ”data”-filer associerade med en bok och stöd för att hantera dessa filer automatiskt i appen. Användare kommer att kunna lägga till extra datafiler till en bok genom att välja boken, högerklicka på knappen ”Lägg till böcker” och sedan välja alternativet ”Lägg till datafiler till valda bokposter”.

Sist men inte minst har Caliber fått sin egen privata papperskorg som kringgår operativsystemets papperskorgen. Detta gör det möjligt att enkelt återställa en bok och dess metadata efter en oavsiktlig radering med ett enda klick.
Papperskorgen låter dig också bläddra i nyligen raderade böcker.

Annat än det lägger Caliber 7.0 till stöd för HTML-bildkartor till e-bokvisaren, lägger till ett ”Visa objekt i valda böcker” för att hantera taggar och författare, och uppdaterar innehållsservern med en ny knapp för att återgå till bokinformationen sida på den översta nivån av kontroller och möjligheten att visa de tre senast tillagda böckerna i standardbiblioteket.

Det ger också stöd för nya nyhetskällor, inklusive Bookforum, Kirkus Reviews och Poetry Magazine, och förbättrar stödet för befintliga nyhetskällor, såsom Financial Times, National Geographic, Hamilton Spectator, MIT Tech Review, Bloomberg, Washington Post, Project Syndicate, Cumhuriyet, Foreign Affairs, Harvard Business Review och Wall Street Journal.

Naturligtvis har många buggar och problem lösts för bättre stabilitet och tillförlitlighet, så kolla in hela ändringsloggen för mer information. Under tiden kan du ladda ner Caliber 7.0 från den officiella webbplatsen som binära paket för 64-bitars och AArch64 (ARM64)-system som du kan köra på praktiskt taget vilken GNU/Linux-distribution som helst utan att installera någonting.

Kan laddas hem ifrån

https://calibre-ebook.com/download_linux

Mer om Calibre i vår Wiki :

https://wiki.linux.se/index.php/Calibre

Artikel ovan är maskin översatt med google ifrån

https://calibre-ebook.com/download_linux

I en annan oväntad händelseutveckling har den senaste Linux 6.6-kärnserien officiellt markerats som LTS (Long Term Support) på kernel.org-webbplatsen med en förväntad livslängd på minst tre år.

Linux 6.6-kärnan är på väg eller har redan landat i de stabila programvaruförråden för olika populära GNU/Linux-distributioner, inklusive Arch Linux, openSUSE Tumbleweed, Fedora Linux och andra. Även Ubuntu-användare kan nu installera det.

Den stora nyheten är att Linux-kärnunderhållarna har beslutat att göra Linux 6.6 till en LTS-gren som stöds fram till december 2026. Detta är mycket intressant eftersom den välkände Linux-kärnutvecklaren Greg Kroah-Hartman alltid har sagt att årets sista kärna kommer att vara LTS, och Linuxkärna 6.7 skulle vara det.

Verkligheten är att vi ännu inte vet om Linux-kärnan 6.7 kommer ut på gatorna den 31 december (nyårsafton), vilket skulle ha varit en stor nyårsöverraskning för alla Linux-användare, så kanske var det därför som kärnanhållare bestämde sig för att gå med Linux 6.6 istället för nästa LTS-gren.

Å andra sidan fanns det några färska rapporter om att det inte finns så många kärnunderhållare där ute som är villiga att underhålla LTS-kärngrenar i så många år och att långsiktigt stöd för Linux-kärnan kan minskas från sex år till två år . Samma rapporter angav också att Linux 4.14 inte kommer att ersättas av en ny LTS-kärna när den når slutet av livet i januari 2024.

Nåväl, det ser ut som att något hände där borta vid Linuxkärnans huvudkontor och nu har Linux 6.6 lagts till de befintliga kärngrenarna för långtidsstöd, nämligen Linux 6.1, Linux 5.15, Linux 5.10, Linux 5.4, Linux 4.19 och Linux 4.14 .

Orginal artikel ifrån
https://9to5linux.com/its-official-linux-kernel-6-6-will-be-lts-supported-until-december-2026

Wireshark är ett öppen källkodsverktyg för nätverksprotokollanalys, vilket ofta används för att felsöka och analysera datanätverk. Det är ett mycket kraftfullt verktyg som kan fånga och inspektera data som passerar genom ett nätverk. Med Wireshark kan användare se detaljerad information om nätverkstrafik i realtid eller från sparade datafiler.

Bland nyheterna :

Wireshark 4.2.0: Ändringar
Wireshark stöder mörkt läge på Windows.

-Sortering av paketlistor har förbättrats.
-Wireshark och TShark är nu bättre på att generera giltig UTF-8-utgång.
-En ny visningsfilterfunktion för filtrering av råbytes har lagts till.
-Visningsfilter autoslutförande är smartare när det gäller att inte föreslå ogiltig syntax.
-Verktyg › MAC-adressblock kan slå upp en MAC-adress i IEEE OUI-registret.
-Installationsmålet installerar inte längre utvecklingsrubriker som standard.
-Wireshark-installationen kan flyttas på Linux (och andra ELF-plattformar med stöd för relativa RPATH).
-Wireshark kan kompileras på Windows med MSYS2 och korskompileras för Windows med Linux.
-Verktyg › Browser (SSL Keylog) kan starta din webbläsare med miljövariabeln SSLKEYLOGFILE inställd på lämpligt värde.

Hemsida
https://www.wireshark.org/

Nerladdning :

Debian :

https://packages.qa.debian.org/w/wireshark.html

Ubuntu :
https://launchpad.net/ubuntu/+source/wireshark

Chat GPT har nog inte många låtit bli att lägga märke till och många är nog rädda för vad framtiden kan ge.

Jag bad Chat GPT skapa en script som skulle skapa en databas och användare. Den som är van Linux sysop hade slödjat ihop detta själv. Men eftersom min kunskapsnivå är lite lägre än en van linux sysop , så bad jag chat gtp göra jobbet.

skriv ett bash script som skapa en mysql databas, mysql användare och lösenord på givna parameterar

Det här fick jag ..

Cockpit Web Console: En Modern Lösning för Linux Serverhantering

I en värld där serveradministration ständigt utvecklas, har Cockpit Web Console framträtt som en banbrytande lösning för hantering av Linux servrar. Detta webbaserade administrationsgränssnitt är inte bara kraftfullt utan även utformat för att vara intuitivt och lättillgängligt, även för de som inte är vana vid kommandoradsbaserade verktyg.

Centraliserad Resursövervakning

En av de mest framträdande egenskaperna hos Cockpit är dess förmåga att övervaka systemresurser i realtid. Användare får en detaljerad överblick över CPU, minne och diskutnyttjande, vilket är avgörande för effektiv systemhantering.

Effektiv Tjänstehantering

Cockpit förenklar processen att hantera systemtjänster och applikationer. Användare kan enkelt starta, stoppa och konfigurera dessa tjänster direkt från webbgränssnittet, vilket sparar tid och minskar komplexiteten i systemadministrationen.

Logginspektion för Enklare Felsökning

Systemloggar spelar en central roll i övervakning och felsökning. Cockpit ger en tydlig och lättöverskådlig vy av dessa loggar, vilket underlättar identifiering av eventuella problem.

Användarvänlig Användarhantering

Hantering av användarkonton och behörigheter är enklare än någonsin med Cockpit. Detta verktyg tillhandahåller en användarvänlig plattform för att skapa och hantera användarkonton på servern.

Förenklad Uppdatering och Installation

Att hålla systemet uppdaterat och säkert är vitalt. Med Cockpit kan administratörer installera och uppdatera mjukvarupaket med några få klick, vilket effektiviserar underhållet av systemet.

Nätverkshantering på Dina Villkor

Cockpit erbjuder avancerade funktioner för nätverkshantering, inklusive konfigurering av brandväggar och nätverksgränssnitt. Detta ger en högre kontrollnivå över serverns nätverksinställningar.

Integrerad Terminalåtkomst

För mer avancerade användare innehåller Cockpit en inbäddad terminal, som ger direktåtkomst till serverns kommandorad för komplexa uppgifter.

Framtidssäker med Containerhantering

I takt med att användningen av Linux-containrar ökar, erbjuder Cockpit verktyg för att övervaka och hantera dessa. Detta gör det till en framtidssäker plattform som stöder både traditionella och moderna infrastrukturer.

Cockpit är inte bara ett kraftfullt verktyg för systemadministratörer, det är också anpassningsbart och resurssnålt. Detta gör det till ett idealiskt val för de som söker en balans mellan funktionalitet och användarvänlighet inom serveradministration. Med sin grafiska gränssnitt och enkel installation, revolutionerar Cockpit sättet vi hanterar Linux-servrar på.

Mer om denna webapp finner ni i vår wiki

https://wiki.linux.se/index.php/Cockpit_Web_Console

Artikel hur man installera Cookpit på Ubuntu 22.04 LTS

https://www.howtoforge.com/how-to-install-cockpit-web-console-on-ubuntu-22-04/

Att återställa root-lösenordet i MySQL & MariaDB är en process som involverar flera steg och kräver administratörsbehörigheter.

Först måste databastjänsten stoppas, varefter den startas upp igen med ett speciellt alternativ som tillåter åtkomst utan lösenord. Användaren måste sedan ansluta till databasen som root och utföra en serie SQL-kommandon för att uppdatera lösenordet.

Slutligen måste databastjänsten stoppas och startas om för att de nya ändringarna ska träda i kraft. Genom att följa dessa noggrant definierade steg kan användaren säkert återställa root-lösenordet och återställa tillgång till sin MariaDB-instans.

För att återställa root-lösenordet på MariaDB, följ dessa steg:

1. Stoppa databasservern med kommandot systemctl stop mariadb för SystemD eller /etc/init.d/mysqld stop för SysVinit.
2. Starta sedan om tjänsten med --skip-grant-tables genom att köra systemctl set-environment MYSQLD_OPTS="--skip-grant-tables" och systemctl start mariadb för SystemD, eller mysqld_safe --skip-grant-tables & för SysVinit.
3. Anslut till databasservern som root utan lösenord med kommandot mysql -u root.
4. Använd MariaDB-kommandotolken för att uppdatera lösenordet med:

USE mysql;
UPDATE user SET password=PASSWORD('YourNewPasswordHere') WHERE User='root' AND Host = 'localhost';
FLUSH PRIVILEGES;

Stoppa tjänsten, avsätt miljövariabeln och starta om tjänsten igen med:

För SystemD:
systemctl stop mariadb
systemctl unset-environment MYSQLD_OPTS
systemctl start mariadb

För SysVinit:

/etc/init.d/mysql stop
/etc/init.d/mysql start

En engelsk språkig artikel i ämnet :

Emacs är en familj av textredigerare som kännetecknas av sin kraftfullhet, anpassningsbarhet och tekniska komplexitet. Ursprungligen skapat på 1970-talet av Richard Stallman och Guy L. Steele Jr., har Emacs blivit synonymt med anpassningsbara redigeringsmiljöer, ofta kallad en ”extensible, customizable, self-documenting, real-time display editor.”

En av världens bäst textredigare som finns massor av varianter, nu med egen wikisida på https://wiki.linux.se/index.php/Emacs

I artikeln Så Installerar Du en LAMP-Server på en Virtuell Maskin med VirtualBox och Ubuntu Server 22.04 LTS så beskriv hur man installera ubuntu en i VM under VBOX. Vi skall i den här artikel spinna vidare på detta ämne. Visa hur du dela ut en mapp i din VM så t.ex en Windows host kan ansluta till den .

På ubuntu datorn:

sudo apt update
sudo apt install samba

Konfigurera Samba

Säkerhetskopiera den ursprungliga konfigurationsfilen:

sudo cp /etc/samba/smb.conf /etc/samba/smb.conf.backup

Redigera Samba-konfigurationsfilen:

sudo nano /etc/samba/smb.conf

Lägg till följande konfiguration i slutet av filen för att dela ut /var/www/html:

[html]
path = /var/www/html
browseable = yes
writable = yes
guest ok = yes
read only = no
force user = www-data

Spara och stäng filen (i nano: Ctrl-X, Y, Vagnretur).

Starta om Samba-tjänsten:

sudo systemctl restart smbd
sudo systemctl restart nmbd

Skapa en Samba-användare (valfritt):

sudo smbpasswd -a användarnamn

Skriv

ifconfig

root@m:/var/www/html# ifconfig
enp0s3: flags=4163 mtu 1500
inet 192.168.1.100 netmask 255.255.255.0 broadcast 192.168.1.255
inet6 fd9a:2418:6f6:319e:a00:27ff:fe58:fee2 prefixlen 64 scopeid 0x0
inet6 fe80::a00:27ff:fe58:fee2 prefixlen 64 scopeid 0x20
ether 08:00:27:58:fe:e2 txqueuelen 1000 (Ethernet)
RX packets 1141950 bytes 237643033 (237.6 MB)
RX errors 0 dropped 114732 overruns 0 frame 0
TX packets 63783 bytes 5183684 (5.1 MB)
TX errors 0 dropped 0 overruns 0 carrier 0 collisions 0

Det fetmarkerade är den ipv 4 adress din VM har. Du kommer behöva den senare för att ansluta din windows maskin till din ubuntu server.

På Windows-maskinen (Klient)

1. Öppna Utforkaren.
2. Anslut till Samba-servern:
   • Gå till Den här datorn ( Kul ikon på aktivitetsfälte i Windows 10 )
   • Klicka på Nätverk på vänster sidan
   • Välj en bokstav för den nätverksenhet du vill skapa.
   • I fältet Folder skriver du \\<ubuntu-serverns-ip>\html (ersätt <ubuntu-serverns-ip> med IP-adressen till din Ubuntu-server).
   • Kryssa i Reconnect at sign-in om du vill att enheten ska återanslutas automatiskt vid inloggning.
   • Klicka på Slutför.
3. Logga in:
   • Om du har ställt in en Samba-användare, ange användarnamnet och lösenordet när du blir tillfrågad.
   • Om du använder gäståtkomst, kan du bara trycka på Vagnretur.

Efter att du har anslutit, bör du kunna se och hantera filerna i /var/www/html mappen från din Windows-maskin. Om du stöter på problem, kontrollera Samba-loggfiler och Windows-nätverksinställningar för felsökning.

Om du har problem att ändra filer i A:\ kan du göra följande ändringar på ubuntu maskinen.

sudo chmod -R 777 /var/www/html

Ändra smb.conf till :

[html]
path = /var/www/html
browseable = yes
writable = yes
guest ok = yes
read only = no
force user = www-data
create mask = 0777
directory mask = 0777

Spara och avsluta

Starta om

sudo systemctl restart smbd
sudo systemctl restart nmbd

Nu kan du t.ex installera Visual Studio code på din värdmaskin och spara direkt på din lokal ”LAMP” server. Utmärkt när man t.ex skall testa kod. För den som håller på med WordPress kan vara ett tillfället testa olika plug in.

Introduktion:
Att installera en LAMP-stack – som står för Linux, Apache, MySQL och PHP – är en grundläggande färdighet för alla som vill skapa en webbserver. Med VirtualBox kan du enkelt skapa en virtuell miljö för att köra din LAMP-server. I den här artikeln kommer vi att gå igenom processen steg för steg för att installera LAMP på Ubuntu Server 22.04 LTS inuti en VirtualBox virtuell maskin.

Steg 1: Förbered VirtualBox:
Först och främst, se till att VirtualBox är installerat på din värdmaskin. VirtualBox är en kraftfull virtualiseringsprogramvara som är gratis och öppen källkod. Efter installation, starta programmet och skapa en ny virtuell maskin genom att klicka på ”Ny” och följ anvisningarna för att tilldela tillräckligt med resurser som RAM och lagringsutrymme.

Vi har valt VirtualBox, eftersom den finns till MacOs, Linux och Windows.

Steg 2: Installera Ubuntu Server:
Ladda ner den senaste versionen av Ubuntu Server 22.04 LTS från Ubuntus officiella webbplats. När du har laddat ner ISO filen, gå till inställningarna för din nyss skapade virtuella maskin i VirtualBox, montera ISO-filen som en virtuell skivenhet och starta maskinen. Ubuntu-installationsguiden kommer att leda dig genom processen. Kom ihåg att konfigurera nätverksinställningar, skapa användarkonton och, om nödvändigt, partitionera din virtuella hårddisk.

Notis : Här hittar du länkar du för att ladda ner Ubuntu 22.04 LTS Server

https://wiki.linux.se/index.php/Ubuntu#22.04_LTS

Jag bruka installera net-tools, dvs apt install net-tools för att kunna skriva ifconfig. Det görs när installationen av ubuntu är klar, är minimera det fönstret och sedan logga in via terminalen.

ssh x@192.168.1.100 ( 192.168.1.100 är din ip adress ) ( På linux och Mac gör man detta ifrån terminal. På Windows kan man behöva komplettera med program som putty.

Steg 3: Uppdatera Systemet:
När installationen är klar, logga in på din Ubuntu-server och öppna en terminal. Uppdatera paketlistorna och systemet med följande kommandon:

sudo apt update
sudo apt upgrade

Detta säkerställer att alla paket är uppdaterade till de senaste versionerna.

Steg 4: Installera Apache: Apache är den populära webbservermjukvaran som kommer att hantera HTTP-förfrågningar. Installera Apache med följande kommando:

sudo apt install apache2

Efter installationen, starta Apache och se till att den är inställd på att starta automatiskt när systemet bootar:

sudo systemctl start apache2
sudo systemctl enable apache2

Steg 5: Installera MySQL:
MySQL är det databashanteringssystem som kommer att lagra information för din webbplats. Installera MySQL-servern med:

sudo apt install mysql-server
sudo mysql_secure_installation

Följ instruktionerna för att skapa ett säkert root-lösenord och göra andra rekommenderade säkerhetsinställningar.

Steg 6: Installera PHP:
PHP är programmeringsspråket som kommer att behandla din kod och interagera med MySQL-databasen. Installera PHP och dess modul för Apache med:

sudo apt install php libapache2-mod-php php-mysql

Steg 7: Testa din LAMP-stack:
För att testa att allt fungerar, skapa en enkel PHP-infofil i Apaches rotkatalog ( Ubuntu har sin www rot som defualt på /var/www/html )

<?php phpinfo(); ?>

Spara filen som info.php och navigera sedan till http://<DinVMsIP>/info.php från en webbläsare. Om du ser en sida som listar PHP:s konfiguration och version, har du lyckats installera din LAMP-stack.

Sammanfattning:
Du har nu en fungerande LAMP-stack på en Ubuntu Server 22.04 LTS inuti en VirtualBox virtuell maskin. Denna miljö är idealisk för utveckling och testning av webbapplikationer. Genom att följa dessa steg kan du skapa en robust serverplattform som är redo för webbutveckling.

Linux.se kommentar , delar av innehållet ovan är producerat med Chat GPT 4. Några tips på vägen är använda redigera som pico om du är ovan med redigare som emacs eller vi.

Om du vill komma åt innehållet på din VM ifrån din värdmaskin, så kan du delar ut www roten i t.ex samba.

Idag har Linux Mint-projektledaren Clement Lefebvre bekräftat att Linux Mint 21.3 kommer att innehålla skrivbordsmiljön Cinnamon 6.0, som kommer med initialt stöd för Wayland visningsprotokollet. Det stämmer, Linux Mint 21.3 kommer att vara den första Linux Mint-utgåvan som erbjuder en Wayland-session, men i ett experimentellt tillstånd.

Standardsessionen kommer fortfarande att vara X11, men användare som vill prova Wayland kan göra det genom att välja sessionen ”Cinnamon on Wayland” från inloggningsskärmen. Bilden ovan visar Cinnamon som springer på Wayland.

”Wayland-sessionen kommer inte att vara lika stabil som standardsessionen. Den kommer att sakna funktioner och den kommer med sina egna begränsningar. Vi kommer inte att rekommendera det men du kommer att kunna ge det ett försök om du vill och det kommer att finnas där för intresserade människor om de vill ge oss feedback, säger Clement Lefebvre.

I relaterade nyheter meddelade Clement Lefebvre också idag att Linux Mint-teamet planerar att använda sitt ”Romeo” instabila programvarulager för att förse användare med avancerade funktioner som kommer att implementeras i framtida Linux Mint-utgåvor. På grund av denna förändring kommer Linux Mints instabila PPA att fasas ut.

Canonical avslöjade idag kodnamnet för nästa Ubuntu-version, Ubuntu 24.04 LTS, som ”Noble Numbat”, som är planerad att släppas nästa år den 25 april.

Ubuntu 24.04 LTS ”Noble Numbat” kommer att vara Canonicals 40:e Ubuntu-utgåva och tionde LTS (Long-Term Support)-utgåva, som får upp till 10 år av mjukvara och säkerhetsuppdateringar, fram till april 2034.

Från och med idag, den 26 oktober, är Noble Numbat officiellt öppen för utveckling och Canonical har redan publicerat releaseschemat för dem som är intresserade av dess sex månader långa utvecklingscykel.

Ubuntu 24.04 LTS ”Noble Numbat” kommer med största sannolikhet att drivas av en nyare Linux-kärnserie, och borde det vara Linux 6.8-kärnan, som borde vara ute någon gång i mars 2024.