Microsoft utvecklar en grafisk konfigurator för Windows Subsystem for Linux (WSL) för att förenkla konfiguration och hantering av WSL-parametrar. Den nya konfiguratorn kommer att visa alla möjliga inställningar i kategorier och visa om de är användbara i det aktuella systemet, medan möjligheten att redigera .wslconfig-filen manuellt kommer att finnas kvar.

Nya standardinställningar inkluderar autoMemoryReclaim=dropCache för att returnera frigjort minne till Windows och dnsTunneling=true för DNS-tunnling i Windows 11. Experimentella funktioner som wsl –manage –set-sparse för att återlämna frigjort diskutrymme och ”networkingMode=mirrored” för nätverkspeglingsläget för att stödja IPv6 har också lagts till.

Microsoft Defender kommer att kunna övervaka WSL-miljöer med en ny plugin, och integration med Intune gör det möjligt att hantera inställningar. I framtiden planeras att Dev Home-konfiguratorn ska kunna användas för att hantera och starta WSL-miljöer.

Samtliga uppdateringar är tillgängliga via normala OS-uppdateringar.

OBS Studio 30.2 har lanserats i offentlig beta-testning och erbjuder flera nya funktioner, särskilt för Linux-användare. Dessa inkluderar stöd för den inbyggda NVENC-kodaren med NVENC AV1, delad texturstöd för NVENC, QuickSync och VA-API kodare, samt förbättrad RTMP/FLV multi-track ljud och video och HEVC-stöd för WebRTC. Den nya versionen introducerar även ett experimentellt ”Hybrid MP4” format som kombinerar felsäkerhet med snabbare åtkomsttider och bred kompatibilitet, samt stöd för kapitelmarkörer. Multitrack videoströmning är en annan ny funktion, för närvarande endast tillgänglig på Windows med NVIDIA GPU. Betaversionen är tillgänglig för Ubuntu 22.04 LTS, Ubuntu 24.04 LTS, Windows och macOS, men är inte lämplig för produktionsbruk.

Mer information här

En uppdatering som förbättrar användargränssnittet och åtgärdar buggar för KDE Plasma-skrivbordet och dess applikationer. Den nya versionen förbättrar renderingen av SVG-bilder på skärmar med fraktionell skalning, förnyar utseendet på små dialogrutor och kommandofält, och justerar färgerna på ikoner i mörka färgscheman. Uppdateringen löser också långvariga fördröjningar i filindexering och problem med popup-fönster i ”Hämta ny [sak]” och sökning i Kickoff-applikationsstartaren. Nästa uppdatering, KDE Frameworks 6.4, är planerad till den 12 juli 2024, medan KDE Plasma 6.1 med nya funktioner släpps den 18 juni 2024.

https://kde.org/announcements/frameworks/6/6.3.0

Denna artikel ger en omfattande guide om hur man installerar LOMP (Linux, OpenLiteSpeed, MySQL/MariaDB, PHP) på både Ubuntu 24.04 och RHEL (Red Hat Enterprise Linux). Vi kommer också att diskutera för- och nackdelar med att använda OpenLiteSpeed jämfört med Apache.

Innehållsförteckning

1. Introduktion till LOMP
2. Förberedelser
3. Installera OpenLiteSpeed

• Ubuntu 24.04
• RHEL

1. Konfigurera OpenLiteSpeed
2. Installera MySQL/MariaDB

• Ubuntu 24.04
• RHEL

1. Installera PHP

• Ubuntu 24.04
• RHEL

1. Konfigurera PHP med OpenLiteSpeed
2. Säkerställa installationen
3. Jämförelse mellan OpenLiteSpeed och Apache
4. Slutsats

1. Introduktion till LOMP

LOMP är en populär webbutvecklingsstack som består av Linux, OpenLiteSpeed, MySQL/MariaDB och PHP. Det är ett utmärkt alternativ till den mer kända LAMP-stacken som använder Apache istället för OpenLiteSpeed. OpenLiteSpeed är känt för sin höga prestanda och låga resursförbrukning, vilket gör det till ett attraktivt val för många utvecklare och systemadministratörer.

2. Förberedelser

Innan vi börjar med installationen, se till att din server är uppdaterad.

Ubuntu 24.04

Kör följande kommandon för att uppdatera ditt system:

sudo apt update
sudo apt upgrade

RHEL

För RHEL, använd följande kommando för att uppdatera systemet:

sudo yum update

3. Installera OpenLiteSpeed

Ubuntu 24.04

Steg 1: Lägg ladda hem OpenLiteSpeed

Ladda hem OpenLiteSpeed

wget https://openlitespeed.org/packages/openlitespeed-1.8.1-x86_64-linux.tgz 

 zcat openlitespeed-1.8.1-x86_64-linux.tgz | tar xvf -

Steg 2: Installera OpenLiteSpeed

cd openlitespeed

./install.sh

Steg 3: Starta OpenLiteSpeed

Efter installationen, starta OpenLiteSpeed-tjänsten.

sudo systemctl start lsws
sudo systemctl enable lsws

Steg 4: Verifiera installationen

Du kan verifiera att OpenLiteSpeed körs genom att besöka din serverns IP-adress på port 8088 (http://your_server_ip:8088).

RHEL

Steg 1: Lägg till OpenLiteSpeed repository

För att lägga till OpenLiteSpeed repository, kör följande kommando:

sudo rpm -Uvh http://rpms.litespeedtech.com/centos/litespeed-repo-1.1-1.el7.noarch.rpm

Steg 2: Installera OpenLiteSpeed

Nu kan vi installera OpenLiteSpeed med yum.

sudo yum install openlitespeed

Steg 3: Starta OpenLiteSpeed

Efter installationen, starta OpenLiteSpeed-tjänsten.

sudo systemctl start lsws
sudo systemctl enable lsws

Steg 4: Verifiera installationen

Du kan verifiera att OpenLiteSpeed körs genom att besöka din serverns IP-adress på port 8088 (http://your_server_ip:8088).

4. Konfigurera OpenLiteSpeed

Steg 1: Åtkomst till OpenLiteSpeed Admin Panel

OpenLiteSpeed har en webbaserad administratörspanel som körs på port 7080. För att logga in, måste vi först ställa in ett administratörslösenord.

sudo /usr/local/lsws/admin/misc/admpass.sh

Steg 2: Logga in på Admin Panel

Öppna din webbläsare och gå till http://your_server_ip:7080. Logga in med användarnamnet ”admin” och det lösenord du just skapade.

5. Installera MySQL/MariaDB

Ubuntu 24.04

Steg 1: Installera MySQL/MariaDB

Vi kommer att använda MariaDB, en populär gaffel av MySQL.

sudo apt install mariadb-server mariadb-client

Steg 2: Säkerställa MariaDB

Kör säkerhetsskriptet för MariaDB för att ställa in root-lösenordet och säkerställa databasen.

sudo mysql_secure_installation

Följ instruktionerna på skärmen för att ställa in root-lösenordet och ta bort onödiga användarkonton och databaser.

RHEL

Steg 1: Installera MySQL/MariaDB

Installera MariaDB-servern med följande kommando:

sudo yum install mariadb-server mariadb

Steg 2: Starta och aktivera MariaDB

Starta MariaDB-tjänsten och aktivera den vid uppstart.

sudo systemctl start mariadb
sudo systemctl enable mariadb

Steg 3: Säkerställa MariaDB

Kör säkerhetsskriptet för MariaDB.

sudo mysql_secure_installation

Följ instruktionerna på skärmen för att ställa in root-lösenordet och ta bort onödiga användarkonton och databaser.

6. Installera PHP

Ubuntu 24.04

Steg 1: Lägg till PHP repository

Lägg till repository som innehåller de senaste versionerna av PHP.

sudo add-apt-repository ppa:ondrej/php
sudo apt update

Steg 2: Installera PHP

Installera PHP och några vanliga tillägg.

sudo apt install lsphp82 lsphp82-mysql lsphp82-common lsphp82-opcache lsphp82-mcrypt lsphp82-curl lsphp82-gd

RHEL

Steg 1: Lägg till EPEL och Remi repository

För att få tillgång till de senaste PHP-paketen, lägg till EPEL och Remi repository.

sudo yum install epel-release
sudo yum install http://rpms.remirepo.net/enterprise/remi-release-7.rpm

Steg 2: Aktivera Remi repository

Aktivera Remi repository för PHP 8.2.

sudo yum-config-manager --enable remi-php82

Steg 3: Installera PHP

Installera PHP och några vanliga tillägg.

sudo yum install lsphp82 lsphp82-mysqlnd lsphp82-common lsphp82-opcache lsphp82-curl lsphp82-gd

7. Konfigurera PHP med OpenLiteSpeed

Steg 1: Konfigurera PHP

Vi måste berätta för OpenLiteSpeed att använda vår PHP-installation. Detta görs genom adminpanelen.

1. Logga in på OpenLiteSpeed Admin Panel.
2. Gå till ”Server Configuration” -> ”External App” och skapa en ny ”LiteSpeed SAPI App”.
3. Konfigurera den med följande inställningar:

• Name: lsphp
• Address: uds://tmp/lshttpd/lsphp.sock
• Notes: LiteSpeed PHP
• Max Connections: 35
• Environment: PHP_LSAPI_CHILDREN=35
• Initial Request Timeout (secs): 60
• Retry Timeout (secs): 0
• Command: /usr/local/lsws/lsphp82/bin/lsphp

1. Gå till ”Script Handler” och skapa en ny skripthanterare för PHP.

• Suffixes: php
• Handler Type: LiteSpeed SAPI
• Handler Name: lsphp

Steg 2: Testa PHP

Skapa en PHP-fil för att verifiera installationen.

echo "<?php phpinfo(); ?>" | sudo tee /usr/local/lsws/Example/html/phpinfo.php

Öppna din webbläsare och gå till http://your_server_ip:8088/phpinfo.php för att se PHP-konfigurationssidan.

8. Säkerställa installationen

Steg 1: Säkerhet och brandvägg

Se till att endast nödvändiga portar är öppna i din brandvägg.

Ubuntu 24.04

sudo ufw allow 22/tcp
sudo ufw allow 80/tcp
sudo ufw allow 443/tcp
sudo ufw enable

RHEL

sudo firewall-cmd --permanent --add-service=http
sudo firewall-cmd --permanent --add-service=https
sudo firewall-cmd --reload

Steg 2: SSL/TLS Certifikat

Installera ett SSL/TLS-certifikat för att säkra din

webbplats. Ett gratis alternativ är Let’s Encrypt.

1. Installera certbot.

Ubuntu 24.04

sudo apt install certbot

RHEL

sudo yum install certbot

2. Hämta och installera certifikatet.

   sudo certbot certonly --standalone -d your_domain

3. Konfigurera OpenLiteSpeed att använda SSL-certifikatet via adminpanelen.

9. Jämförelse mellan OpenLiteSpeed och Apache

Fördelar med OpenLiteSpeed

1. Prestanda: OpenLiteSpeed är känt för sin höga prestanda och låga resursförbrukning, särskilt under höga trafikbelastningar.
2. Inbyggd caching: OpenLiteSpeed har inbyggd sidcaching som kan avsevärt förbättra laddningstider.
3. Säkerhet: OpenLiteSpeed erbjuder en mängd säkerhetsfunktioner inklusive DDoS-skydd, IP-geoblockering och mer.
4. Modern arkitektur: OpenLiteSpeed är designat för att hantera HTTP/2 och QUIC utan extra moduler.

Nackdelar med OpenLiteSpeed

1. Kompatibilitet: OpenLiteSpeed har färre moduler och tredjepartsintegrationer jämfört med Apache.
2. Administrativt gränssnitt: Adminpanelen kan vara mindre intuitiv och användarvänlig för nya användare.
3. Support och dokumentation: OpenLiteSpeed har mindre omfattande support och dokumentation jämfört med Apache.

Fördelar med Apache

1. Moduler och tillägg: Apache har ett stort antal moduler och tillägg som kan utöka dess funktionalitet.
2. Flexibilitet: Apache kan konfigureras att fungera i en mängd olika miljöer och scenarier.
3. Dokumentation och community: Apache har en omfattande dokumentation och ett stort användarcommunity.

Nackdelar med Apache

1. Prestanda: Apache kan ha sämre prestanda jämfört med OpenLiteSpeed under höga trafikbelastningar.
2. Resursförbrukning: Apache kan kräva mer resurser jämfört med OpenLiteSpeed.

10. Slutsats

Att installera och konfigurera LOMP-stacken på både Ubuntu 24.04 och RHEL kan verka komplicerat, men med rätt instruktioner kan det göras relativt enkelt. OpenLiteSpeed erbjuder flera fördelar jämfört med Apache, särskilt när det gäller prestanda och resurseffektivitet. Beroende på dina specifika behov kan valet mellan OpenLiteSpeed och Apache variera, men med denna guide bör du ha en solid grund för att komma igång med din LOMP-installation.

Genom att följa denna guide har du nu en fullt fungerande LOMP-stack på din Ubuntu 24.04- eller RHEL-server. Du är redo att börja utveckla och distribuera dina webbapplikationer med en kraftfull och effektiv servermiljö.

Introduktion

Linux är känt för sina kraftfulla och flexibla kommandoradsverktyg, och ett av de paket som erbjuder en mängd sådana verktyg är psmisc. Detta paket innehåller flera små men användbara verktyg som hjälper systemadministratörer och avancerade användare att hantera processer och systemresurser. I denna artikel kommer vi att fokusera på hur man installerar psmisc och hur man använder kommandot fuser, inklusive flera exempel för att illustrera dess användbarhet.

Installation av psmisc

Innan vi går vidare till detaljerna om fuser, låt oss börja med att installera psmisc-paketet. Installationsproceduren kan variera beroende på din Linux-distribution.

För Debian-baserade system (Ubuntu, etc.)

1. Uppdatera paketlistan

   sudo apt-get update

2. Installera psmisc

   sudo apt-get install psmisc

För Red Hat-baserade system (Fedora, CentOS, etc.)

1. Uppdatera paketlistan

   sudo yum check-update

2. Installera psmisc

   sudo yum install psmisc

Efter att ha installerat psmisc-paketet har du nu tillgång till flera verktyg, inklusive fuser, killall, pstree, peekfd och prtstat.

Användning av fuser

fuser är ett kraftfullt verktyg som används för att identifiera vilka processer som använder en specifik fil, ett filsystem eller en socket. Detta kan vara särskilt användbart när du behöver veta vilka processer som har åtkomst till en fil som du försöker ta bort eller avmontera.

Grundläggande syntax

Den grundläggande syntaxen för fuser är:

fuser [alternativ] fil

Vanliga alternativ

• -a: Visar alla filer som specificerats på kommandoraden. Som standard visas endast filer som används av minst en process.
• -i: Frågar användaren om bekräftelse innan en process dödas.
• -k: Dödar processer som använder den specificerade filen.
• -m: Namnet anger en fil på ett monterat filsystem eller en blockenhet som är monterad. Alla processer som har tillgång till filer på det filsystemet listas.
• -n: Utrymmestyp. Använd det specificerade utrymmet istället för standardutrymmet fil. Tillgängliga utrymmestyper är file, udp, och tcp.
• -s: Tyst läge. Endast felmeddelanden visas.
• -u: Lägg till användarnamnet för processens ägare till varje PID.

Exempel på användning av fuser

Exempel 1: Identifiera processer som använder en fil

Antag att vi har en fil /tmp/testfil.txt och vi vill veta vilka processer som för närvarande använder denna fil.

fuser /tmp/testfil.txt

Utdata kan se ut så här:

/tmp/testfil.txt:  1234

Detta betyder att processen med PID 1234 använder filen /tmp/testfil.txt.

Exempel 2: Visa användar-ID för processer

För att visa användar-ID:n för de processer som använder en fil, använd -u alternativet.

fuser -u /tmp/testfil.txt

Utdata kan se ut så här:

/tmp/testfil.txt:  1234(user1)

Här ser vi att processen med PID 1234 som använder filen /tmp/testfil.txt ägs av användaren user1.

Exempel 3: Identifiera processer som använder en katalog

För att identifiera alla processer som använder en specifik katalog, använd följande kommando:

fuser /tmp

Utdata kan visa något liknande:

/tmp:  1234  5678  9012

Detta betyder att processerna med PID:erna 1234, 5678 och 9012 använder katalogen /tmp.

Exempel 4: Döda alla processer som använder en fil

Ibland kan du behöva döda alla processer som använder en specifik fil, exempelvis om du försöker avmontera ett filsystem men får ett felmeddelande om att filen är i bruk.

fuser -k /tmp/testfil.txt

Detta kommando dödar alla processer som använder filen /tmp/testfil.txt.

Exempel 5: Identifiera processer som använder en TCP-port

För att identifiera vilka processer som använder en specifik TCP-port, exempelvis port 80, använd följande kommando:

fuser -n tcp 80

Utdata kan visa något liknande:

80/tcp:  2345  6789

Detta betyder att processerna med PID:erna 2345 och 6789 använder TCP-port 80.

Exempel 6: Döda alla processer som använder en TCP-port

Om du vill döda alla processer som använder en specifik TCP-port, exempelvis port 80, kan du använda följande kommando:

fuser -k -n tcp 80

Detta kommando kommer att döda alla processer som använder TCP-port 80.

Avancerade Användningar

Kombinera med andra kommandon

Du kan kombinera fuser med andra kommandon för att utföra mer komplexa uppgifter. Till exempel, om du vill döda alla processer som använder en specifik fil men också vill få bekräftelse innan varje process dödas, kan du använda -i alternativet:

fuser -ki /tmp/testfil.txt

Skriptning med fuser

fuser kan också användas i skript för att automatisera vissa uppgifter. Här är ett enkelt skript som kontrollerar om en viss fil används, och om så är fallet, dödar alla processer som använder den:

#!/bin/bash

FIL="/tmp/testfil.txt"

if fuser $FIL; then
  echo "$FIL används. Dödar processer..."
  fuser -k $FIL
else
  echo "$FIL används inte."
fi

Spara detta skript som check_and_kill.sh, gör det körbart med chmod +x check_and_kill.sh, och kör det sedan med ./check_and_kill.sh.

Slutsats

psmisc-paketet och dess fuser-kommando är ovärderliga verktyg för systemadministratörer och avancerade Linux-användare. Genom att kunna identifiera och hantera processer som använder specifika filer, kataloger eller nätverksportar, kan du få bättre kontroll över ditt system och lösa problem som kan uppstå när filer eller resurser är låsta av vissa processer.

Vi har täckt installationen av psmisc, grundläggande och avancerad användning av fuser, samt gett flera praktiska exempel. Med denna kunskap bör du nu vara väl rustad att använda

fuser för att effektivt hantera processer och systemresurser på din Linux-maskin.

Fler exempel och praktiska tillämpningar

För att ytterligare illustrera hur användbart fuser kan vara i olika situationer, låt oss utforska några fler scenarier och exempel.

Exempel 7: Identifiera processer som använder en nätverksanslutning

För att ta reda på vilka processer som använder en specifik nätverksanslutning, exempelvis en UDP-port, kan du använda -n udp-alternativet:

fuser -n udp 12345

Detta kommando listar alla processer som använder UDP-port 12345.

Exempel 8: Monitorera en fil kontinuerligt

Om du vill övervaka vilka processer som använder en fil kontinuerligt, kan du kombinera fuser med watch-kommandot:

watch -n 1 fuser /path/to/file

Detta kommando uppdaterar utdata var sekund och visar vilka processer som använder filen /path/to/file.

Exempel 9: Felsökning av filsystemmonteringar

Ibland kan du stöta på problem när du försöker avmontera ett filsystem eftersom det används av vissa processer. fuser kan hjälpa dig att identifiera och åtgärda detta problem.

umount /mnt/mydisk
# Output: umount: /mnt/mydisk: target is busy

# Använd fuser för att identifiera vilka processer som använder filsystemet
fuser -m /mnt/mydisk

# Output might be: /mnt/mydisk:  1234c  5678c

# Döda dessa processer
fuser -k -m /mnt/mydisk

# Försök avmontera igen
umount /mnt/mydisk

Genom att använda fuser på detta sätt kan du identifiera och döda de processer som hindrar avmontering av ett filsystem.

Exempel 10: Avancerad processkontroll

För mer avancerad processkontroll kan du använda fuser tillsammans med andra kommandon och skript. Följande skript identifierar alla processer som använder en viss fil och skickar ett specifikt signal till dessa processer:

#!/bin/bash

FIL="/path/to/file"
SIGNAL=SIGTERM

echo "Sänder $SIGNAL till alla processer som använder $FIL..."

for pid in $(fuser -u $FIL 2>/dev/null | awk '{print $1}'); do
  echo "Sänder $SIGNAL till PID $pid..."
  kill -$SIGNAL $pid
done

echo "Klart."

Detta skript är användbart när du vill skicka en specifik signal till processer, exempelvis för att avsluta dem graciöst istället för att tvångsdöda dem.

Sammanfattning

I denna artikel har vi täckt installationen av psmisc-paketet, grundläggande och avancerad användning av fuser, samt gett flera praktiska exempel för att illustrera dess användbarhet i olika situationer. Genom att bemästra fuser kan du effektivt övervaka och hantera processer som använder viktiga systemresurser, vilket kan hjälpa till att förbättra systemets stabilitet och prestanda.

Kom ihåg att fuser är ett mycket kraftfullt verktyg och bör användas med försiktighet, särskilt när du dödar processer som kan vara kritiska för systemets funktion. Alltid verifiera vilka processer som påverkas och säkerställ att du inte av misstag avslutar viktiga systemtjänster.

För vidare läsning och djupare förståelse, rekommenderas det att utforska fuser-manualen och experimentera med olika alternativ och scenarier i en säker testmiljö innan du använder kommandot på ett produktionssystem.

man fuser

Med denna kunskap i verktygslådan kan du nu ta full kontroll över processhantering och resursövervakning på din Linux-maskin. Lycka till!

Manualsidan för fuser i vår wiki

https://wiki.linux.se/index.php/Fuser

blendOS v4 har släppts: Arch Linux, nu oföränderlig, deklarativ och atomisk
Vi är stolta över att presentera blendOS v4, en revolutionerande version som gör blendOS till en mycket flexibel, oföränderlig och atomisk variant av Arch Linux. Till skillnad från andra oföränderliga Linuxdistributioner behåller blendOS flexibiliteten hos traditionella Linux-distributioner tack vare sin deklarativa natur. Vi fortsätter att stödja paket från Ubuntu, Fedora, Debian och andra distributioner, och erbjuder även stöd för Android-applikationer. Du kan välja vilken skrivbordsmiljö som helst från Arch Linux-repositorier eller AUR, eller använda någon av de förkonfigurerade miljöerna (inklusive KDE Plasma, MATE, XFCE och Budgie) via spårfunktionen i blendOS v4 (mer om detta senare).

Version 4 är den första helt deklarativa utgåvan av blendOS, vilket innebär att du kan välja vilka paket, kärnor eller drivrutiner som helst från Arch-repositorier/AUR på en basinstallation av Arch, samtidigt som du får förkonfigurerade spår för GNOME, KDE, XFCE, MATE och Budgie om du vill slippa besväret med att ställa in allt själv.
Till exempel kan du med denna konfiguration ha en blendOS-installation med GNOME, Firefox, Caddy-webbservern och Visual Studio Code.

Nu kan du använda vilken skrivbordsmiljö, kärna eller paket som helst från Arch-repositorier/AUR genom att ändra spårvariabeln till blendos-base och lägga till önskade paket för skrivbordsmiljön, kärnan eller andra paket till packages-listan i /system.yaml. På så sätt får du ett atomiskt Arch Linuxsystem med de paket du väljer. Alternativt kan du ersätta default-gnome med xfce, mate, plasma eller budgie.

Det GUI-baserade systemprogrammet och användarens CLI-verktyg låter dig skapa containrar för Ubuntu, Debian, Fedora och CentOS Stream. Genom att öppna en DEB-, RPM- eller APK-fil skapas automatiskt en container med rätt distribution och installerar paketet. Detta gör att du kan använda program från dessa distributioner, som också kan nås från värdskalet. Till exempel kan apt i en Debian-container som heter deb användas i värdskalet som apt.deb. Alla applikationer (både GUI och CLI) som körs i containrar ser ut och fungerar som inbyggda applikationer på värdsystemet och visas automatiskt i appgalleriet/startprogrammet om du använder en skrivbordsmiljö.

Stöd för Android-applikationer kan aktiveras genom System-appen, men det är endast kompatibelt med Wayland-skrivbordsmiljöer som GNOME och KDE Plasma.

Stort tack till Ray Vermey, vår QA-ledare, Asterisk & Jaoheah för dokumentation, infrastruktur och gemenskapsmoderation, Noa Himesaka för hjälp med testning och skapande av T2 (post-2018 Intel Macs) Linux-varianten av blendOS, SvGaming för dokumentation, skärmdumpar och bpkg, och sist men inte minst, Tobiyo Kuujikai, vår gemenskapsmoderator.

https://blendos.co

Den nya versionen av VLC, 3.0.21, har släppts drygt sju månader efter den tidigare versionen 3.0.20. Denna uppdatering innehåller flera nya funktioner och förbättringar, inklusive ett nytt AMD VQ Enhancer-filter och ett D3D11-alternativ för att använda NVIDIA TrueHDR, vilket möjliggör generering av HDR-innehåll från SDR-källor. Andra nyheter är Super Resolution-skalning för AMD GPU:er och stöd för HTTP content range-hantering enligt RFC 9110.

Det nya D3D11 HDR-alternativet tillåter också att HDR kan slås på och av för alla källor, oavsett skärm. VLC 3.0.21 förbättrar dessutom stödet för Opus ambisonic och förbättrar återgivningen av undertexter på Apple-plattformar, speciellt för asiatiska språk, genom att åtgärda font fallback-problem.

Flera buggar har också rättats till i denna version. Bland annat har problem med ASS-undertextåtergivning, Opus-dekodning i MP4, VA-API hårdvarudekodning med vissa drivrutiner och HLS-strömning i ljudläge åtgärdats.

Den nya versionen fixar även säkerhetsproblem som ett heltalsöverflöd i MMS-modulen, krascher vid användning av CAOpenGLLayer på Apple-plattformar och problem med UPnP URL-scheman. Dessutom har en regression på macOS som orsakade krascher när man använde ljudenheter med fler än nio kanaler rättats, samt diverse varningar, minnesläckor och potentiella krascher.

Under ytan innehåller VLC 3.0.21 uppdaterade komponenter som FFmpeg 4.4.4, dav1d 1.4.2 och libvpx 1.14.1.

Det här innebär
AMD VQ Enhancerfilter tekniken

AMD VQ Enhancer-filter är en teknik som förbättrar bildkvaliteten i spel och multimedia. Genom att använda avancerade algoritmer för kantutjämning, brusreducering och kontrasthöjning, kan filtret skärpa detaljer, minimera visuella artefakter och ge en mer levande bild. Detta resulterar i en mer uppslukande och realistisk visuell upplevelse, särskilt vid högre upplösningar. Tekniken är optimerad för AMD-grafikkort och är en del av företagets satsning på att leverera förstklassig bildbehandling och grafikprestanda.

Du kan ladda ner VLC 3.0.21 som källkod från den officiella webbplatsen om du vill kompilera den själv. Annars behöver du vänta tills den nya versionen finns tillgänglig i ditt Linux-distributions arkiv eller på Flathub och Snap Store.

Kan laddas hem i andra format ifrån

https://www.videolan.org/vlc/index.html

Innehåller bygger på data ifrån

I en tid då datasäkerhet och integritet är viktigare än någonsin, är kryptering av dina filer ett viktigt steg för att skydda din personliga information. En av de mest effektiva sätten att göra detta på Linux-system, inklusive Ubuntu, är att kryptera hemkatalogen. Denna artikel kommer att guida dig genom processen för att kryptera din hemkatalog i Ubuntu.

Varför Kryptera Hemkatalogen?

Att kryptera din hemkatalog innebär att dina personliga filer och inställningar lagras i ett krypterat format. Detta skyddar din data om din dator blir stulen eller obehöriga försöker komma åt dina filer. Krypteringen säkerställer att endast de med rätt lösenord kan dekryptera och läsa filerna.

Förberedelser

Innan du börjar kryptera din hemkatalog är det viktigt att säkerhetskopiera alla viktiga filer. Krypteringsprocessen kan potentiellt leda till dataförlust om något går fel, så en säkerhetskopia är alltid en bra försiktighetsåtgärd.

Steg 1: Installera Nödvändiga Paket

För att kryptera din hemkatalog i Ubuntu, behöver du paketet ecryptfs-utils. För att installera detta, öppna en terminal och kör följande kommando:

sudo apt update
sudo apt install ecryptfs-utils

Steg 2: Skapa en Ny Användare med Krypterad Hemkatalog

Om du vill skapa en ny användare med en krypterad hemkatalog, kan du använda följande kommando:

sudo adduser --encrypt-home ny_användare

Ersätt ny_användare med det önskade användarnamnet. Följ sedan anvisningarna för att ange lösenord och andra användaruppgifter.

Steg 3: Kryptera en Befintlig Användares Hemkatalog

För att kryptera hemkatalogen för en befintlig användare, använd detta kommando:

sudo ecryptfs-migrate-home -u befintlig_användare

Ersätt befintlig_användare med det aktuella användarnamnet. Observera att användaren måste logga ut under migreringen, så detta bör göras när användaren inte är inloggad.

Steg 4: Logga In Igen

Efter att hemkatalogen har krypterats, måste användaren logga in igen för att aktivera krypteringen. Vid inloggning kommer systemet att dekryptera hemkatalogen så att användaren kan komma åt sina filer som vanligt.

Steg 5: Verifiera Krypteringen

För att säkerställa att hemkatalogen har krypterats korrekt, kan du kontrollera om det finns en .ecryptfs-mapp i användarens hemkatalog:

ls -la /home/befintlig_användare/.ecryptfs

Om katalogen finns, har hemkatalogen krypterats framgångsrikt.

Sammanfattning

Genom att följa dessa steg kan du effektivt kryptera din hemkatalog i Ubuntu, vilket ger ett extra lager av säkerhet för dina personliga filer. Med kryptering på plats, kan du vara säker på att din data är skyddad, även om din dator hamnar i fel händer.

Kom ihåg att alltid säkerhetskopiera dina viktiga filer innan du påbörjar krypteringsprocessen. Och om du stöter på problem eller behöver ytterligare hjälp, tveka inte att söka efter mer information eller kontakta en expert. Kryptering är ett kraftfullt verktyg, men det kräver noggrann hantering för att säkerställa att din data förblir säker.

Idag är de Sveriges nationaldag , vi skall trona på minne ifrån fornstora dar och fira 1809 år regeringsrefom och Gustav Vasa kröning. Skit i samma vilket! Linux.se önska dej en trevlig ledig dag.

NVIDIA har släppt en ny version av sin Linux X64 (AMD64/EM64T) display driver som inkluderar flera viktiga förbättringar och fixar. Denna version innehåller uppdateringar som förbättrar drivrutinens stabilitet och funktionalitet på olika system. Här är en översikt av de viktigaste ändringarna och vilka grafikkort som stöds av denna drivrutin.

Viktiga Förbättringar och Fixar

1. GLX_EXT_buffer_age Extension:

• Temporärt inaktiverad på Xwayland för att åtgärda en bugg som kunde orsaka grafikkorrigering.
• Fixat en bugg som kunde orsaka korrigering när GLX_EXT_buffer_age extension används på X.org med PRIME render offloading.

1. nvidia-modprobe:

• Förbättrad förmåga att upptäcka om kärnmoduler redan är laddade, vilket löser ett problem som hindrade nvidia-persistenced från att sätta persistensläge på vissa system.

1. X Server och Grafikapplikationer:

• Fixat en bugg som kunde leda till att ytterligare X-skärmar tog över displayer som borde ha tilldelats en tidigare X-skärm enligt den givna X-konfigurationen.
• Åtgärdat en bugg som kunde orsaka att X-servern kraschar när grafikapplikationer begärde enkelbuffrade drawable medan vissa funktioner (som Vulkan-skärpning) är aktiverade.

1. Kernel Panic och Spinlock:

• Fixat en bugg som kunde leda till en kernel panic på grund av ett misslyckande att släppa en spinlock under vissa förhållanden.
• Åtgärdat en race condition som kunde leda till krascher när Xid-fel uppstår samtidigt på flera GPU:er.

Stöd för Grafikkort

Den nya drivrutinen stöder ett brett utbud av NVIDIA grafikkort, inklusive de senaste RTX-serierna och äldre modeller. Här är en sammanfattning av de stödda korten:

GeForce RTX 40 Series (Notebooks):

• RTX 4090, 4080, 4070, 4060, 4050 Laptop GPU

GeForce RTX 40 Series:

• RTX 4090, 4080 SUPER, 4080, 4070 Ti SUPER, 4070 Ti, 4070 SUPER, 4070, 4060 Ti, 4060

GeForce RTX 30 Series (Notebooks):

• RTX 3080 Ti, 3080, 3070 Ti, 3070, 3060, 3050 Ti, 3050 Laptop GPU

GeForce RTX 30 Series:

• RTX 3090 Ti, 3090, 3080 Ti, 3080, 3070 Ti, 3070, 3060 Ti, 3060, 3050

GeForce RTX 20 Series (Notebooks):

• RTX 2080 SUPER, 2080, 2070 SUPER, 2070, 2060, 2050

GeForce RTX 20 Series:

• RTX 2080 Ti, 2080 SUPER, 2080, 2070 SUPER, 2070, 2060 SUPER, 2060

GeForce MX Series (Notebooks):

• MX570, MX550, MX450, MX350, MX330, MX250, MX230, MX150, MX130, MX110

GeForce GTX 16 Series (Notebooks):

• GTX 1660 Ti, 1650 Ti, 1650

GeForce 16 Series:

• GTX 1660 SUPER, 1650 SUPER, 1660 Ti, 1660, 1650, 1630

GeForce 10 Series:

• GTX 1080 Ti, 1080, 1070 Ti, 1070, 1060, 1050 Ti, 1050, GT 1030, GT 1010

NVIDIA TITAN Series:

• TITAN RTX, TITAN V, TITAN Xp, TITAN X (Pascal), GTX TITAN X

NVIDIA RTX Series:

• RTX 6000 Ada Generation, RTX 5880 Ada Generation, RTX 5000 Ada Generation, RTX 4500 Ada Generation, RTX 4000 Ada Generation, RTX 4000 SFF Ada Generation, RTX 2000 Ada Generation, RTX 2000E Ada Generation, RTX A6000, RTX A5500, RTX A5000, RTX A4500, RTX A4000H, RTX A4000, RTX A2000 12GB, RTX A2000, RTX A1000, RTX A400, A800 40GB Active, T1000 8GB, T1000, T600, T400 4GB, T400, T400E

Quadro RTX Series:

• Quadro RTX 8000, 6000, 5000, 4000, 3000

Quadro Series:

• Quadro GV100, GP100, P6000, P5200, P5000, P4000, P2200, P2000, P1000, P620, P600, P400, M6000 24GB, M6000, M5000, M4000, M2000, K2200, K1200, K620

Quadro NVS Series:

• NVS 810

Installation

För att installera drivrutinen, ladda ner den och kör följande kommando som root:

sh ./NVIDIA-Linux-x86_64-550.90.07.run

Under en av de sista installationsstegen erbjuds du möjligheten att uppdatera din X-konfigurationsfil. Acceptera det erbjudandet, redigera din X-konfigurationsfil manuellt så att NVIDIA X-drivrutinen används, eller kör nvidia-xconfig.

Observera att vissa bärbara datorer och allt-i-ett-datorer med hybrid- eller Optimus-grafik kanske inte är kompatibla med NVIDIA Linux-drivrutinen om det inte finns något sätt att inaktivera den integrerade grafiken i hårdvaran.

För mer information, vänligen konsultera systemets tillverkare eller den specifika dokumentationen för din distribution.

https://www.nvidia.com/Download/driverResults.aspx/226768/en-us