Rescuezilla 2.6 släppt – ny Ubuntu 24.10-baserad version med uppdaterat Secure Boot-stöd

Rescuezilla 2.6 är nu tillgänglig för nedladdning. Denna version bygger på Ubuntu 24.10 “Oracular Oriole” och introducerar uppdaterat stöd för nyare hårdvara samt förbättrad kompatibilitet med UEFI Secure Boot – inklusive SBAT-policyhantering för att säkerställa korrekt boot på moderna Windows 11-enheter.

Tekniska nyheter i Rescuezilla 2.6:

• Ny systembas: Ubuntu 24.10 (för bättre hårdvarustöd)
• Ny shim för UEFI Secure Boot (fixar “SBAT self-check failed” och “revoked UEFI bootloader”-problem)
• Byggmiljö uppgraderad till Ubuntu 24.04 LTS (Noble Numbat)
• Fixat diskidentifiering i 32-bitars Ubuntu 18.04-bygget (problem introducerat i 2.5 p.g.a. --merge i lsblk)
• Temporärt inaktiverad GPG-verifiering i 32-bitarsvarianten

Uppdaterade verktyg:

• partclone 0.3.33 – för diskavbildning och återställning
• Memtest86+ 7.00 – avancerat minnestestverktyg
• Nya och förbättrade översättningar i gränssnittet

Stödda avbildningsformat:

Rescuezilla kan skapa och återställa diskavbilder från:

• Clonezilla (.img)
• VirtualBox (.vdi)
• VMware (.vmdk)
• QEMU (.qcow2)
• Hyper-V (.vhdx)
• Råa diskavbilder (.dd/.img)
• Redo Rescue, Foxclone, FOG Project, Apart GTK
• FSArchiver (endast återställning)

Nedladdning och verifiering

Ladda ned ISO-filen från GitHub:
🔗 https://github.com/rescuezilla/rescuezilla/releases

Exempel på kontroll av SHA256-checksumma i Linux:

sha256sum rescuezilla-2.6-64bit.iso
# Jämför output med checksumman på GitHub-sidan

Exempel på kontroll i Windows (PowerShell):

Get-FileHash .\rescuezilla-2.6-64bit.iso -Algorithm SHA256

Skapa en bootbar USB

🔧 På Linux med dd:

Varning: Kontrollera att /dev/sdX är rätt USB-enhet! All data kommer att raderas.

sudo dd if=rescuezilla-2.6-64bit.iso of=/dev/sdX bs=4M status=progress && sync

🔧 På Windows med Rufus:

1. Ladda ned och starta Rufus.
2. Välj ISO-filen.
3. Välj din USB-enhet.
4. Använd:
   • Partitionsschema: GPT (för UEFI)
   • Mål: UEFI (non-CSM)
5. Starta skapandet.

Om du får ett meddelande om ”revoked UEFI bootloader” i Rufus, så är detta fixat i Rescuezilla 2.6 tack vare den nya shim-versionen.

https://github.com/rescuezilla/rescuezilla/releases/tag/2.6

Vill du ha tillgång till dina favoritlåtar och poddar direkt från din Ubuntu-dator? Då är Spotify ett självklart val – och det är enkelt att installera! I den här guiden visar jag två sätt att installera Spotify på Ubuntu 24.04 LTS: via APT (vilket jag rekommenderar) eller med Snap.

APT-metoden ger bättre prestanda och integreras snyggt med resten av systemet, medan Snap är enklare om du föredrar att klicka i grafiskt gränssnitt. Men Snap har vissa nackdelar, som långsammare uppstart, större diskutrymme och mindre kontroll över uppdateringar.

Metod 1: Installera Spotify via APT (rekommenderas)

Steg 1: Se till att Curl är installerat

Först behöver vi Curl, ett verktyg som används för att hämta filer via nätet. Om du inte redan har det, kör:

bashKopieraRedigerasudo apt install curl

Steg 2: Hämta Spotifys säkerhetsnyckel

För att Ubuntu ska lita på Spotifys paket behöver vi importera deras GPG-nyckel:

curl -sS https://download.spotify.com/debian/pubkey_C85668DF69375001.gpg | sudo gpg --dearmor --yes -o /etc/apt/trusted.gpg.d/spotify.gpg

Steg 3: Lägg till Spotifys programkälla

Nu lägger vi till Spotifys officiella programkälla till systemet:

echo "deb https://repository.spotify.com stable non-free" | sudo tee /etc/apt/sources.list.d/spotify.list

Steg 4: Uppdatera paketlistan

Låt Ubuntu hämta information om de nya paketen genom att köra:

sudo apt update

Steg 5: Installera Spotify

Allt är nu förberett! Installera Spotify med:

sudo apt install spotify-client

Steg 6: Starta Spotify

Nu kan du öppna Spotify via programmenyn, logga in eller skapa ett konto och börja lyssna.

Vill du avinstallera senare?

Kör bara:

sudo apt remove spotify-client

Metod 2: Installera Spotify via Snap (alternativt sätt)

Om du föredrar en snabbare, grafisk installation kan du använda Snap:

1. Öppna “App Center” i Ubuntu.
2. Sök efter ”Spotify”.
3. Klicka på “Installera”.
4. Ange ditt lösenord om du blir ombedd och vänta tills installationen är klar.
5. Nu kan du starta Spotify från menyn.

Avinstallera via App Center

Sök upp Spotify i App Center igen, klicka på pilen bredvid “Öppna” och välj “Avinstallera”.

Eller använd terminalen

Installera med:

sudo snap install spotify

Avinstallera med:

sudo snap remove spotify

Sammanfattning

Det är enkelt att få igång Spotify på Ubuntu 24.04 LTS. APT-metoden passar dig som vill ha bättre systemintegration och prestanda, medan Snap är smidigt om du vill installera snabbt med några klick.

Hoppas guiden hjälpte dig – lycka till och trevlig lyssning!

https://linuxiac.com/how-to-install-spotify-on-ubuntu-24-04-lts

Ubuntu börjar använda Rust som grund för systemverktyg och introducerar ett nytt verktyg, oxidizr, som gör det enkelt att testa och byta till de nya versionerna.

I åratal har Ubuntu – liksom de flesta andra Linux-distributioner – levererat de klassiska GNU Coreutils som standard. Det handlar om välkända kommandon som ls, cp, mv med flera, som länge varit en självklar del av det Unix-liknande ekosystemet.

Men nu är förändring på gång. Ett projekt som heter uutils har börjat skriva om dessa verktyg i programmeringsspråket Rust. Det är inte bara för att förbättra prestanda – även om det är en bonus – utan främst för att Rust är ett mycket säkrare språk. Det minskar risken för vanliga programmeringsfel, särskilt sådana som kan leda till allvarliga säkerhetsproblem i system som används av miljontals människor.

Ubuntu har nu meddelat att de planerar att börja använda de Rust-baserade verktygen som standard från och med version 25.10, och om allt fungerar som tänkt, även i den kommande långtidsversionen 26.04 LTS.

För att göra övergången smidig har Canonical, företaget bakom Ubuntu, utvecklat ett nytt kommandoradsverktyg som heter oxidizr. Det låter användaren enkelt växla mellan de klassiska verktygen och de nya Rust-versionerna. Genom något som kallas “experiment” kan man testa nya komponenter – som till exempel rust-coreutils eller sudo-rs – utan att riskera systemets stabilitet. Om något inte fungerar som det ska är det enkelt att backa tillbaka till den gamla versionen.

Det här är en del av en större trend – Rust blir allt mer populärt, och det är inte första gången språket dyker upp i viktiga systemdelar. Det har till exempel redan börjat användas i Linux-kärnan.

Ubuntu är nu en av de första stora distributionerna som på allvar börjar ta till sig Rust på systemnivå, och det är troligt att fler kommer att följa efter.

https://linuxiac.com/rust-takes-root-in-ubuntu-25-10

GNOME-projektet har idag släppt GNOME 48, den senaste stabila versionen av det populära skrivbordsmiljön för GNU/Linux. Den här stora uppdateringen innehåller en mängd nya funktioner, förbättrad prestanda och flera nya applikationer.

Höjdpunkter i GNOME 48

• Dynamisk trippelbuffring förbättrar prestandan på enklare grafikkort, som t.ex. Intel integrerad grafik och Raspberry Pi.
• Stöd för Waylands färghanteringsprotokoll – viktigt för färgkorrekt visning.
• HDR-stöd (High Dynamic Range) för bättre bildkvalitet.
• Nya Adwaita-typsnitt för ett fräschare utseende.
• En ny funktion för välmående, som håller koll på skärmtid och hjälper användare att ta pauser.

Nya verktyg och förbättringar

• Nytt kommandoradsverktyg: GNOME Display Control (gdctl) – visar och ställer in skärmkonfiguration.
• Centrering av nya fönster som standard.
• Tangentbordsövervakning för hjälpmedelsfunktioner (a11y).
• Styrning av ljusstyrka per skärm.
• OSD-notiser när hörlurar ansluts.
• ”Papers” blir ny standardapp för dokumentvisning.
• Aktivitetsöversikten kan nu öppnas med valfri Super-tangent.
• Notiser i GNOME Shell grupperas nu per app.
• Möjlighet att markera skärmar för ”lease” (t.ex. i virtualisering).

Förbättringar i appar

Nautilus (Filer):

• Ta bort bokmärken direkt från sökvägsfältet.
• Grundläggande enhetstester för filvyn.
• Miniatyrinfo laddas separat för snabbare prestanda.
• Förbättrad inläsning av kataloger och grid-val.

Inställningar (GNOME Control Center):

• Stöd för att begränsa batteriladdning.
• Ny strömsparfunktion via UPower och power-profiles-daemon.
• Förbättrad fingeravtrycksregistrering.
• Enpanelsläge – användbar för enklare inställningsfönster i distros.

GNOME Software (pakethanteraren):

• Nytt systemd-sysupdate-plugin (experimentellt).
• Snabbare inläsning av uppdateringar.
• Visar nedladdningsstorlek för beroenden.
• Förbättrad avinstallation av Snap-appar.
• Stöd för Flatpak-installation via flatpak+https-länkar.

Nya och uppdaterade appar

• Loupe (bildvisare): Fått stöd för att beskära, rotera och spegelvända bilder.
• GNOME Kalender: Förbättrat gränssnitt för händelser.
• GNOME Kalkylator: Ny omvandlingsfunktion för valutor.
• Decibels: Ny ljudspelare.
• GNOME Music: HiDPI-stöd för albumomslag.
• GNOME Remote Desktop: Stöd för zero-copy-rendering via Vulkan och VAAPI.
• GNOME Textredigerare: Sökfältet visas nu längst ned.
• GNOME Maps: Ny visuell markör för användarens plats.

Webbläsaren GNOME Web (Epiphany)

• Varnar när webbplatser hindras från att spara data.
• Förbättrad historikvy.
• Ny layout för sekretessrapport.
• Bättre navigering i adressfältets lista.
• Förenklad import av bokmärken och lösenord.

Tekniska förbättringar

• Förbättrat stöd för NVIDIA-grafik när det används som primär GPU.
• Bättre dma-buf-hantering i headless-lägen.
• Förbättrad bildfrekvens för externa skärmar på sekundära GPU:er i kopieringsläge.
• GDM (GNOME Display Manager) kräver inte längre Xwayland i Wayland-only-miljöer.

GNOME 48 kommer att vara standardmiljö i kommande Fedora Linux 42 och Ubuntu 25.04 (Plucky Puffin), men den släpps även snart i andra rolling release-distributioner.

Vill du läsa mer? Fullständiga versionsanteckningar finns på GNOME:s webbplats.

Blender är ett kraftfullt och kostnadsfritt 3D-program med öppen källkod, använt över hela världen för att skapa allt från animationer och spelgrafik till specialeffekter och 3D-modellering. Det fungerar på Windows, macOS och Linux, och används både av proffs och hobbyanvändare.

Nu är version 4.4 släppt – och det är en uppdatering som innehåller flera viktiga förbättringar, både för kreatörer och för dem som jobbar nära tekniken.

Vulkan gör entré

En av de största nyheterna i Blender 4.4 är att programmet nu använder Vulkan för att visa renderingsresultat från Cycles (renderingsmotorn). Tidigare användes OpenGL, men med den nya trådmodellen i Vulkan är prestandan lika bra – samtidigt som grunden nu är lagd för framtida grafikförbättringar.

Här är några av höjdpunkterna i denna version:

• Ny ”Plane Brush” – en mångsidig pensel som kombinerar egenskaperna från Flatten, Fill och Scrape, men med större kontroll och justeringsmöjligheter.
• Förbättrade kompositornoder, bland annat:
  • Stöd för heltal (integer) i nodanslutningar
  • En mer exakt ”Fast Gaussian”-oskärpa
  • En omarbetad Glare-node för snyggare ljuseffekter
• Stöd för H.265/HEVC – nu kan du rendera videor med den moderna och komprimeringseffektiva kodeken
• Ny funktion för att välja topologi, t.ex. alla 3-punkts- eller 5-punktsnoder i ett mesh

Grafik- och hårdvarustöd

Blender 4.4 håller sig uppdaterad med den senaste hårdvaran:

• Stöd för NVIDIA GeForce RTX 50×0-serien (Blackwell-arkitektur)
• Stöd för AMD RX 90×0-serien (RDNA4)
• För AMD-användare på Linux krävs nu ROCm 6.0
• HIP-RT (GPU-acceleration för AMD) är inte längre experimentellt

Förbättrad videohantering

Om du jobbar med videoredigering kommer du märka flera förbättringar:

• Stöd för 10- och 12-bitars färgdjup per kanal
• Rendera i BT.709-färgrymd för bättre färgnoggrannhet
• Mer exakt färgkonvertering (YUV till RGB)
• Snabbare förhandsvisning av HDR- och float-baserat material
• Du kan nu redigera textklipp direkt i förhandsvisningen

• Möjlighet att sortera tillgångar efter katalog istället för namn
• Text som kopieras från Blender fungerar nu bättre i andra Linux-program (X11)
• Ny funktion för att ta bort förhandsvisningar av tillgångar
• Snapping när du justerar nodstorlekar horisontellt – för snabbare och exaktare arbete i nodeditorn

Ladda ner Blender 4.4

Blender 4.4 är tillgängligt för Windows, macOS och Linux – och på Linux kan du köra det direkt utan installation tack vare den universella binären. Besök den officiella webbplatsen för att ladda ner senaste versionen:
👉 https://www.blender.org

GIMP 3.0 är här – med nytt gränssnitt, förbättrad färghantering och fler kraftfulla funktioner

Den populära bildredigeraren GIMP har nu släppts i sin efterlängtade version 3.0, med stora förbättringar i både design och funktionalitet.

Modernare och mer användarvänligt gränssnitt

GIMP 3.0 har uppdaterats till GTK3, vilket ger ett modernare utseende och bättre stöd för högupplösta skärmar (HiDPI). Det är nu möjligt att bläddra mellan verktygsfönster med mushjulet, och programmet har fått en ny startskärm och logotyp.

Förbättrad färghantering och stöd för fler filformat

En av de största nyheterna är förbättrad färghantering, vilket gör att GIMP nu hanterar färger mer exakt. Dessutom har stödet för olika filformat utökats – bland annat kan programmet nu läsa in lager från TIFF-filer skapade i Autodesk Sketchbook och hantera bilder i BMP-format med 64 bitar per pixel. Det finns även stöd för nya format som PSB och JPEG-XL.

Icke-destruktiv redigering och förbättrade filter

GIMP fortsätter att utvecklas mot en mer icke-destruktiv arbetsflöde. Nu kan filter användas på lagergrupper, och en ny funktion låter användare välja att automatiskt sammanfoga filter efter att de tillämpats. Dessutom kan filterversioner sparas direkt i GIMPs XCF-projektfiler.

Bättre plugin-stöd och ny skriptsyntax

För utvecklare av plugins och skript introduceras en stabil API, vilket gör det lättare att porta gamla tillägg från GIMP 2.10. En ny syntax för skript gör det enklare att använda filteregenskaper i kod.

Andra förbättringar

• Nya effekter som Inner Glow, Bevel och GEGL Styles-filter.
• Förbättrad exportfunktion – du kan spara bilder i olika format utan att påverka originalet.
• Ett uppdaterat justeringsverktyg och en smartare sökfunktion, där du kan se menystigen för alla alternativ.
• ”Lageruppsättningar” ersätter det gamla systemet med länkade lager, vilket ger mer flexibilitet.

Så installerar du GIMP 3.0

GIMP 3.0 kan installeras som Flatpak via Flathub och öppnas i GNOME Software eller KDE Discover. För dem som föredrar ett mer portabelt alternativ finns en AppImage-version, som kan köras utan installation på de flesta Linux-distributioner. För avancerade användare finns även källkoden tillgänglig för nedladdning och egen kompilation.

Officel hemsida : https://download.gimp.org/gimp/v3.0/linux/

Läs mer om alla nyheter i de officiella release-noterna!

Expect är ett verktyg för att automatisera interaktiva kommandon och applikationer i Unix- och Linux-miljöer. Det är särskilt användbart för att hantera program som kräver användarinmatning under körning, exempelvis lösenord, användarnamn eller andra typer av inmatningar som normalt sett kräver manuell interaktion.

Expect använder följande viktiga parametrar:

• spawn: Startar ett kommando eller en process.
• expect: Väntar på ett specifikt mönster eller sträng från processen.
• send: Skickar en sträng eller kommando till den aktiva processen.
• interact: Överlåter kontrollen tillbaka till användaren efter automation.

Grundläggande syntax

Den grundläggande syntaxen för ett expect-skript ser ut så här:

#!/usr/bin/expect -f

spawn kommando
expect \"prompt\"
send \"svar\\r\"
interact

10 praktiska exempel på användning av expect

1. Automatiserad SSH-inloggning:

#!/usr/bin/expect -f
spawn ssh användare@server
expect \"password:\"
send \"dittlösenord\\r\"
interact

2. Automatiserad FTP-session:

#!/usr/bin/expect -f
spawn ftp ftp.server.com
expect \"Name\"
send \"användarnamn\\r\"
expect \"Password:\"
send \"lösenord\\r\"
expect \"ftp>\"
send \"put fil.txt\\r\"
send \"bye\\r\"

3. Automatiserad lösenordsändring:

#!/usr/bin/expect -f
spawn passwd användare
expect \"Current password:\"
send \"gammaltlösen\\r\"
expect \"New password:\"
send \"nyttlösen\\r\"
expect \"Retype new password:\"
send \"nyttlösen\\r\"

4. Automatisering av mysql-inloggning:

#!/usr/bin/expect -f
spawn mysql -u root -p
expect \"Enter password:\"
send \"lösenord\\r\"
interact

5. Automatisk hantering av sudo-kommandon:

#!/usr/bin/expect -f
spawn sudo apt update
expect \"password for\"
send \"dittlösenord\\r\"
interact

6. Fjärrkommandon via SSH:

#!/usr/bin/expect -f
spawn ssh användare@server \"ls -l\"
expect \"password:\"
send \"dittlösenord\\r\"
interact

7. Automatiserad SCP-filöverföring:

#!/usr/bin/expect -f
spawn scp fil.txt användare@server:/mapp
expect \"password:\"
send \"dittlösenord\\r\"
interact

8. Automatiserad interaktion med telnet:

#!/usr/bin/expect -f
spawn telnet server 23
expect \"login:\"
send \"användare\\r\"
expect \"Password:\"
send \"lösenord\\r\"
interact

9. Automatiserad hantering av interaktiva installationsscript:

#!/usr/bin/expect -f
spawn ./install.sh
expect \"Enter path\"
send \"/usr/local/app\\r\"
expect \"Confirm (y/n):\"
send \"y\\r\"
interact

10. Automatisering av git-kloning med autentisering:

#!/usr/bin/expect -f
spawn git clone https://github.com/användare/repo.git
expect \"Username\"
send \"användarnamn\\r\"
expect \"Password\"
send \"lösenord\\r\"
interact

Genom att använda expect kan du effektivisera och automatisera repetitiva och interaktiva arbetsuppgifter, vilket sparar både tid och resurser.

Här kan du läsa manualsida om expect(1) i vår wiki

https://wiki.linux.se/index.php/expect(1)

Linux stöder flera olika filsystem, där de vanligaste inkluderar ext4, ext3, ext2, XFS, Btrfs och vfat (FAT32). Valet av filsystem beror på prestanda, stabilitet, dataintegritet och användningsområde. Ext4 är idag standard på många Linux-distributioner och erbjuder bra balans mellan prestanda och stabilitet.

Fsck (”file system check”) är ett kommandoradsverktyg i Linux för att kontrollera och reparera filsystemets integritet på lagringsenheter som hårddiskar och SSD:er.

Moderna Linux-filsystem använder oftast journaling, vilket minskar behovet av fsck. Men ibland kan ändå filsystem skadas, exempelvis vid:

• Strömavbrott
• Hårdvaruproblem
• Felaktig avstängning av datorn (vanligaste orsaken)

Denna guide beskriver hur du effektivt använder fsck för att felsöka och reparera Linux-filsystem.

fsck – Kommando och viktiga alternativ Fsck fungerar som ett generellt gränssnitt mot specifika filsystemkontrollerare såsom fsck.ext4, fsck.vfat och fsck.ext2.

För att se tillgängliga filsystemkontrollerare på ditt Linux-system, använd:

$ which fsck
$ ls -l /usr/sbin/fsck*

Fsck finns redan installerat i alla Linux-distributioner. Här är några viktiga alternativ:

• -A: Kontrollerar och reparerar alla filsystem som listas i ”/etc/fstab”.
• -C: Visar en statusindikator under processen.
• -l: Låser filsystemet medan kontrollen pågår.
• -M: Hoppar över monterade filsystem.
• -N: Visar ändringar utan att utföra dem.
• -P: Kontrollerar flera filsystem samtidigt.
• -R: Hoppar över root-filsystemet (används ihop med -A).
• -r: Visar statistik för varje kontrollerad partition.
• -T: Döljer titelraden.
• -t: Kontrollerar specifika filsystemstyper.
• -V: Visar detaljer om det fsck gör.

Använda fsck för att reparera filsystem Viktigt: Filsystem måste avmonteras innan du kör fsck.

Reparera vanliga Linux-filsystem

1. Hitta partitionen med kommandon:

$ df
# eller
$ lsblk

För att reparera en partition, exempelvis /dev/sda4, avmontera den först:

$ umount /dev/sda4

Kör sedan fsck-kommandot:

$ sudo fsck /dev/sda4

Du kan också använda:

• -p för automatisk reparation
• -y för att automatiskt godkänna reparationer:

$ sudo fsck -y /dev/sda4

Efteråt kan du kontrollera resultatet med:

$ echo $?

Vanliga exit-koder från fsck:

• 0: Inga fel hittades
• 1: Felen har rättats
• 2: Omstart krävs
• 4: Felen kunde inte rättas
• 8: Operationellt fel
• 16: Felaktig användning av kommandot
• 32: Avbruten av användaren
• 128: Problem med delade bibliotek

Reparera Linux root-filsystemet Du kan reparera Linux-rootfilsystemet med följande metoder:

1. Tvinga fsck vid nästa uppstart: Skapa filen ”forcefsck” för att kontrollera filsystemet vid nästa uppstart:

$ sudo touch /forcefsck

Ta bort filen efter omstart för att undvika upprepning.

2. Kör fsck via Rescue Mode: Starta om datorn, håll ned ”SHIFT” för att visa GRUB-menyn och välj sedan ”Advanced Options for Ubuntu” och därefter fsck-alternativet.
3. Automatisera fsck med tune2fs: Aktivera kontroll vid nästa start med:

$ sudo tune2fs -c 1 /dev/sda3

Du kan även schemalägga regelbundna kontroller varje vecka eller månad:

$ sudo tune2fs -i 1w /dev/sda3   # varje vecka
$ sudo tune2fs -i 1m /dev/sda3   # varje månad

Kontrollera när senaste eller nästa schemalagda kontroll sker med:

$ sudo tune2fs -l /dev/sda3 | egrep -i 'check|mount'

Här är fem praktiska exempel på hur du använder kommandot fsck (File System Consistency Check) i Linux:

1. Kontrollera ett filsystem (utan reparation)
sudo fsck -n /dev/sda1

Flaggan -n innebär "no changes", vilket innebär att filsystemet kontrolleras utan att några reparationer görs.


2. Kontrollera och reparera ett filsystem automatiskt
sudo fsck -y /dev/sda1

Flaggan -y svarar automatiskt ”yes” på alla frågor om att utföra reparationer.


3. Kontrollera ett specifikt filsystemstyp (t.ex. ext4)
sudo fsck.ext4 -f /dev/sda1


Flaggan -f tvingar fram en kontroll även om filsystemet verkar rent.


4. Kör fsck vid nästa omstart
sudo touch /forcefsck
sudo reboot

Skapar en fil (/forcefsck) som instruerar systemet att köra fsck vid nästa uppstart.

5. Kontrollera alla filsystem listade i /etc/fstab
sudo fsck -AR
-A kontrollerar alla filsystem i /etc/fstab.
-R hoppar över kontroll av rotfilsystemet (/) om systemet redan är monterat med skrivskydd.


Viktigt:
Kom alltid ihåg att köra fsck på omonterade filsystem för att undvika dataförlust eller skador. Det är säkrast att starta från ett live-USB eller köra kommandot från recovery-läge.

Manual sida för fsck i vår wiki

Immich 1.129 har släppts med förbättringar som löser minnesproblem, möjliggör videouppspelning i minnen direkt i webbläsaren samt introducerar genvägar och QR-koder för enklare delning.

Immich är en självhostad lösning med öppen källkod för säkerhetskopiering av foton och videoklipp. Den nya versionen, Immich 1.129, fokuserar på att lösa tidigare problem och introducerar dessutom några användbara nya funktioner.

En av de största nyheterna är att videoklipp i ”minnen” nu kan spelas upp direkt i webbläsaren, vilket gör det enklare att återuppleva viktiga ögonblick utan att behöva byta app. Nya tangentbordsgenvägar (L och Shift+L) låter dig snabbt lägga till bilder och videor i album eller delade album, vilket underlättar arbetet avsevärt.

För iOS-användare innebär uppdateringen att bakgrundsmusiken inte längre pausas automatiskt när Immich-appen öppnas, vilket ger en bättre och smidigare användarupplevelse. Dessutom har delade länkar nu en praktisk QR-kod för att enkelt dela dina favoritbilder och videoklipp.

Den nyliga övergången till ett nytt system för minnen orsakade tyvärr en del buggar som frustrerade användare. Immich har nu tagit tag i dessa problem ordentligt. Denna uppdatering innehåller därför en kritisk migrering som:

• Automatiskt startar generering av nya minnen
• Raderar alla tidigare skapade minnen
• Återställer statusfältet för generering av minnen

Möjligheten att justera eller redigera minnen genom att lägga till eller ta bort innehåll är också på väg. Dessutom planerar utvecklarna att snart erbjuda möjligheten att dela minnen via separata länkar, liknande albumdelning. Man tittar även på att introducera platsbaserade minnen samt minnen baserade på specifika händelser eller datumintervall.

Det är även viktigt att notera att tidigare versioner av Immich ändrade minneshanteringen från en enkel databasfråga i realtid till ett schemalagt jobb varje natt. Detta jobb genererar minnen inför kommande datum och använder en metadatatabell för att hålla koll på vilka dagar som redan behandlats.

Som standard raderas minnen som inte markerats som favoriter automatiskt efter 30 dagar. Denna process kan också köras manuellt via administratörspanelen om så önskas. Tyvärr skapade två buggar problem under lanseringen av det nya minnessystemet i tidigare versioner:

• En ”off by one”-bugg gjorde att minnen genererades dubbelt för samma dag.
• Ett fel i beräkningen av ”för X år sedan” orsakade felaktiga tidsreferenser, särskilt för framtida datum eller dagar som inte är ”idag”.

Även om Immich 1.128 redan hade löst dessa problem sitter många användare fortfarande kvar med felaktiga minnen. Därför återställer version 1.129 alla minnen och låter appen generera dem på nytt från grunden, vilket säkerställer att tidigare problem inte återkommer.

https://github.com/immich-app/immich/tree/v1.129.0

Nyheten kommer ifrån

https://linuxiac.com/immich-1-129-photo-and-video-backup-solution-released

Garuda Linux är en populär Linuxdistribution baserad på Arch Linux, som är känd för sin säkerhet, prestanda och enkelhet. Utvecklarna bakom Garuda Linux har nu presenterat en ny utgåva som bygger på den nya och spännande skrivbordsmiljön COSMIC.

COSMIC utvecklas aktivt av Linux-hårdvaruleverantören System76 och skrivs helt från grunden i programmeringsspråket Rust. Då COSMIC fortfarande är under utveckling är Garuda COSMIC-utgåvan än så länge ganska grundläggande, med enbart standardpaketen från COSMIC ovanpå Garudas grundsystem. Utvecklarna meddelar dock att de gärna bygger vidare på utgåvan om det finns intresse och feedback från användarcommunityn.

Utöver COSMIC:s vanliga program och verktyg, såsom COSMIC Files, COSMIC Store, COSMIC Settings, COSMIC Terminal, COSMIC Text Editor och COSMIC Screenshot, har Garuda-teamet inkluderat sina egna verktyg som den nya välkomstappen Garuda Rani, FireDragon-webbläsaren, Garuda Settings Manager, Garuda Boot Repair, Garuda Network Assistant, Garuda System Maintenance, Garuda Chroot och Garuda Boot Options. COSMIC Media Player är dock inte inkluderad eftersom den ännu inte är fullt funktionsduglig.

Utvecklarna uppmanar användare som testar Garuda COSMIC att rapportera eventuella fel eller buggar direkt till System76, eftersom det är de som ansvarar för utvecklingen av COSMIC.

Den nya Garuda COSMIC-utgåvan finns nu tillgänglig att ladda ner från Garudas officiella webbplats och kan testas både på riktiga datorer och i virtuella maskiner.

Audacity är en populär, gratis och öppen källkodsprogramvara för ljudredigering och ljudinspelning. Den används brett för att skapa podcasts, musikproduktion, ljudboksinspelningar och ljudredigering för videoprojekt. Tack vare dess kraftfulla funktioner och användarvänlighet passar Audacity både nybörjare och mer erfarna användare.

Den senaste uppdateringen, Audacity 3.7.2, innehåller flera förbättringar och buggfixar, särskilt riktade mot användare av Ubuntu 22.04 LTS (Jammy Jellyfish). AppImage-paketet, som möjliggör enkel körning av programmet utan installation, har förbättrats för att åtgärda problem med laddningen av multimedia-biblioteket FFmpeg.

Några av de nya funktionerna inkluderar möjligheten att stänga av automatisk tempodetektering, en praktisk ”Hämta effekter”-knapp bredvid uppladdningsfunktionen för ljud, samt stöd för UUID-instanser. Det går nu också att ha separata realtidseffektinstanser för spår som har duplicerats, och effektinställningarna kan öppnas direkt efter att en effekt har lagts till.

Dessutom har Audacity-teamet förbättrat molnlagringens stabilitet och lagt till en varning som visas om användaren försöker spara projekt skapade med äldre versioner av Audacity, för att undvika kompatibilitetsproblem.

Bland de åtgärdade problemen finns krascher vid applicering av effekter på flera spår om något spår var tomt, kraschproblem relaterade till mixerfönstret, och grafiska problem vid hög zoomnivå. Användare som föredrar mörka teman kommer nu att se korrekt färg på etiketterna, och flera problem med områdesmarkering och inklistring av innehåll har också åtgärdats.

Funktionen ”Residue” för brusreducering har återinförts, och moduler förblir installerade mellan mindre uppdateringar av Audacity 3.7-serien, vilket förenklar underhållet.

Audacity 3.7.2 finns tillgängligt för nedladdning som AppImage från projektets GitHub-sida och kan köras direkt på nästan alla GNU/Linux-distributioner utan ytterligare installation.

Vad är XSS?
Cross-Site Scripting (XSS) är en typ av säkerhetssårbarhet som gör det möjligt för en angripare att injicera skadlig kod i webbplatser. Denna kod kan sedan exekveras i andra användares webbläsare, vilket kan leda till allt från stöld av inloggningsuppgifter till kapning av sessioner eller manipulering av webbplatsens innehåll. XSS är en av de vanligaste sårbarheterna på webben och kan vara svår att upptäcka och åtgärda utan rätt verktyg.

DalFox – Automatiserad XSS-detektering

DalFox är ett open-source-verktyg som automatiserar processen att identifiera XSS-sårbarheter. Med kraftfulla funktioner för testning och analys gör det sårbarhetsskanning enklare och mer effektiv. Verktyget är byggt för att spara tid, minska serverbelastningen och kan enkelt integreras i olika arbetsflöden, inklusive CI/CD-pipelines.

”DalFoxs styrka ligger i dess höga hastighet och flexibilitet. När jag utvecklade verktyget fokuserade jag på att minska onödiga förfrågningar, vilket gör tester snabbare och mer resurseffektiva. Detta är särskilt värdefullt i automatiserade miljöer som Shell Pipelines,” säger HyunHwan Lee, skaparen av DalFox.

Nyckelfunktioner i DalFox

• Flera skanningslägen – Kan användas för att analysera URL:er, läsa in filer, arbeta i pipelines och utföra serverbaserade tester.
• Avancerad analys – Identifierar olika typer av XSS, inklusive reflekterad, lagrad och DOM-baserad XSS. Dessutom har verktyget stöd för parameterutvinning och statisk analys.
• Anpassningsbarhet – Användare kan skapa egna payloads, använda externa ordlistor och integrera med API:er för mer skräddarsydda tester.
• Optimerad prestanda – Verktyget hanterar payloads effektivt, filtrerar bort ogiltiga tecken och använder parallellkodning för snabbare resultat.
• Detaljerad rapportering – Genererar rapporter i både JSON- och textformat, vilket gör det enkelt att analysera och dokumentera testresultat.

Framtidsplaner för DalFox

DalFox utvecklas kontinuerligt och har ambitionen att bli mer än bara ett testverktyg. ”Vi vill skapa en samarbetsplattform för att hitta och åtgärda XSS-sårbarheter. En funktion vi tittar på är ett interaktivt läge där användare kan analysera sårbarheter i dialogform. Detta kan innebära AI-integration för att göra verktyget ännu mer kraftfullt,” säger Lee.

Tillgänglighet

DalFox är ett gratis och öppet verktyg som finns tillgängligt på GitHub. Perfekt för säkerhetstestare, utvecklare och alla som vill förbättra säkerheten på webben.

Vad är FreeDOS?

FreeDOS är ett gratis och öppen källkod-baserat operativsystem som är kompatibelt med MS-DOS. Det utvecklades för att ge fortsatt stöd för DOS-program även efter att Microsoft upphörde med sitt officiella stöd för MS-DOS. FreeDOS kan användas för att köra äldre program, spel och verktyg som ursprungligen utvecklades för DOS. Det är särskilt populärt inom retrospel, industriella tillämpningar och systemadministration där äldre DOS-baserade program fortfarande behövs.

FreeDOS är ett självständigt operativsystem och kan installeras på riktig hårdvara eller köras i en virtuell miljö såsom QEMU, vilket gör det enkelt att använda på moderna datorer utan att behöva en dedikerad äldre maskin.

Kör FreeDOS på Linux med QEMU

FreeDOS är ett gratis och öppen källkod-baserat operativsystem som är kompatibelt med DOS. Det gör det möjligt att köra gamla DOS-program och spel på modern hårdvara. Även om Linux är kraftfullt och flexibelt kan det finnas tillfällen då du behöver köra DOS-baserade applikationer av kompatibilitetsskäl eller för nostalgins skull.

I denna guide visar jag hur du installerar och kör FreeDOS på en Linux-dator med hjälp av QEMU, en kraftfull och öppen källkodsbaserad emulator.

Vad är QEMU?

QEMU är en maskinemulator och virtualiserare som kan emulera en hel datorsystemmiljö, inklusive processor, minne och kringutrustning. Detta gör det möjligt att köra operativsystem och applikationer som är avsedda för andra arkitekturer.

QEMU är lättviktigt, snabbt och perfekt för att köra FreeDOS på Linux.

Varför använda FreeDOS?

FreeDOS är en modern implementation av DOS som är fullt kompatibel med klassiska DOS-program och spel.

Det är idealiskt för:

• Att köra äldre program och mjukvara.
• Att lära sig DOS och dess kommandon.
• Att testa gamla applikationer i en kontrollerad miljö.
• Att spela retrospel.

Steg 1: Installera QEMU på Linux

QEMU finns tillgängligt i de flesta Linux-distributioners pakethanterare. Installera det genom att köra följande kommandon baserat på din distribution:

För Ubuntu/Debian:

sudo apt update  
sudo apt install qemu qemu-kvm libvirt-daemon-system libvirt-clients bridge-utils virt-manager  

För Fedora:

sudo dnf install qemu qemu-kvm virt-manager libvirt libvirt-python libvirt-client virt-install virt-viewer  

För Arch Linux:

sudo pacman -S qemu qemu-arch-extra virt-manager libvirt  

Efter installationen, kontrollera att QEMU är korrekt installerat genom att köra:

qemu-system-x86_64 --version  

Steg 2: Installera FreeDOS med QEMU

1. Besök den officiella FreeDOS-webbplatsen och ladda ner den senaste ISO-filen (t.ex. FD14-LiveCD.zip). Spara filen i en katalog, exempelvis ~/Downloads.
2. Skapa en 2GB stor virtuell disk i qcow2-format (som stöder snapshots och är mer effektivt):

qemu-img create -f qcow2 freedos.img 2G

3. Extrahera ISO-filen och starta installationsprogrammet:

unzip FD14-LiveCD.zip
qemu-system-x86_64 -hda freedos.img -cdrom FD14LIVE.iso -boot d -m 512  

4. När den virtuella maskinen startar, välj Install to Harddisk och följ installationsstegen.
5. Efter installationen, starta FreeDOS från den virtuella disken:

qemu-system-i386 -m 64 -hda freedos.img -boot c  

Steg 3: Kör DOS-program i FreeDOS

När FreeDOS är igång kan du installera och köra DOS-program och spel. Till exempel, för att köra Doom:

1. Ladda ner spelfilerna (t.ex. doom1.zip).
2. Extrahera filerna till en katalog på din Linux-dator.
3. Montera katalogen i QEMU genom att lägga till den som en extra hårddisk:

qemu-system-x86_64 -hda freedos.img -hdb ~/Games/Doom -m 512  

4. Inuti FreeDOS, navigera till katalogen och starta spelet:

C:\> doom.exe  

Slutsats

Genom att följa denna guide har du nu installerat och kört FreeDOS på Linux med hjälp av QEMU. Nu kan du köra gamla DOS-program, spela klassiska spel eller experimentera med DOS-applikationer utan att behöva dedikerad hårdvara.

https://www.tecmint.com/install-freedos-on-linux

NVIDIA har nu lanserat den stabila versionen av sin 570-grafikdrivrutin för Linux, FreeBSD och Solaris. Den här uppdateringen innehåller flera förbättringar, inklusive stöd för VRR (Variable Refresh Rate) på system med flera skärmar. Dessutom har en ny conceal_vrr_caps-parameter lagts till, vilket möjliggör användning av funktioner som ULMB (Ultra Low Motion Blur) på vissa skärmar som annars inte är kompatibla med VRR.

Drivrutinen innehåller även stöd för att visa Dynamic Boost-status, 32-bitars kompatibilitet för NVIDIA GBM-backend och den nya conceal_vrr_caps-parametern i nvidia-modeset-modulen.

En annan nyhet är att drivrutinen nu stöder systemd suspend-then-hibernate, vilket förbättrar hanteringen av viloläge. Dessutom har stödet för containerbaserade miljöer som nvidia-container-toolkit och enroot förbättrats genom att visa alla drivrutinsfiler som används. Flera spel, bland annat Jones and the Great Circle, Assassin’s Creed Valhalla och Assassin’s Creed Mirage, fungerar nu bättre med den nya versionen.

nvidia-settings-kontrollpanelen har också uppdaterats. Den använder nu NVML istället för NV-CONTROL för att styra GPU-klockor och fläkthastighet i Wayland-miljöer. Dessutom är GPU-överklockning nu aktiverad som standard på grafikkort som stöder programmerbar klockkontroll.

Andra viktiga uppdateringar inkluderar stöd för VK_KHR_incremental_present-Vulkan-tillägget och att nvidia-drm fbdev=1 är aktiverat som standard. För nyare NVIDIA-grafikkort (Ada-generationen och senare) har en strömsparfunktion inaktiverats för ytor som skapas med DRM Dumb-Buffers API.

Drivrutinen har också förbättrad kompatibilitet med Linux 6.11 och Linux 6.12 LTS, samt åtgärdar ett antal buggar från tidigare versioner.

Den nya NVIDIA 570.124.04-drivrutinen finns nu tillgänglig för nedladdning som färdiga installationspaket för 64-bitars och AArch64 (ARM64) Linux-system, samt för 64-bitars FreeBSD och 32-bitars och 64-bitars Solaris-system.

https://www.nvidia.com/en-us/drivers/details/241275

Den senaste versionen av Clonezilla Live, 3.2.1, har nu släppts med flera uppdateringar och förbättringar. En av de största nyheterna är att stödet för 32-bitars system (i686/i686-pae) har tagits bort, eftersom Debian inte längre tillhandahåller de nödvändiga paketen i sina arkiv. Detta innebär att Clonezilla Live nu endast är tillgängligt för 64-bitars system.

Clonezilla Live är ett Debian-baserat, startbart live-system som används för att klona och skapa avbildningar av hårddiskar. I denna version har Linux-kärnan uppgraderats från 6.11 till 6.12 LTS, vilket ger bättre stöd för nyare hårdvara. Systemet är nu även baserat på den senaste versionen av Debian Sid per den 3 mars 2025.

Utöver borttagandet av 32-bitarsstöd innehåller Clonezilla Live 3.2.1 flera tekniska förbättringar. Verktygen lz4 och lz4mt har slagits ihop, och standardinställningen använder nu ”lz4 -T0”, vilket gör det enklare för användare att justera startparametrar. En ny funktion i expertläget gör det möjligt att kopiera Clonezillas loggfiler till USB-enheten, och flera nya paket har lagts till, såsom pmount, jc och util-linux-extra.

Andra förbättringar inkluderar:

• En förbättrad kontrollsummemekanism för säkerhet vid skapande av avbildningar.
• Alternativet ”-r” är nu inaktiverat som standard.
• Stöd för Btrfs har tagits bort, eftersom verktyget partclone inte hanterar det tillräckligt väl.
• Loggfiler lagras nu i /var/log/clonezilla/ istället för tidigare plats.

Flera kärnkomponenter har också uppdaterats till sina senaste versioner, bland annat Partclone 0.3.33, ezio 2.0.15, Memtest86+ 7.20 och live-boot 20250225.

Den nya versionen av Clonezilla Live kan laddas ner direkt från den officiella webbplatsen och används som tidigare genom att startas från ett USB-minne – utan att något behöver installeras på datorn.

Introduktion till GNU Binutils: En Nybörjarguide

GNU Binutils för Nybörjare: Kompilera, Länka och Felsöka Programvara

Vad är GNU Binutils?

GNU Binutils (förkortning av ”Binary Utilities”) är en uppsättning kommandoradsverktyg för att hantera objektfiler, körbara filer och binära data. Dessa verktyg används för uppgifter som att assemblra kod, länka bibliotek, disassemblra körbara filer och analysera kompilerade program.

Paketet Binutils innehåller några av de viktigaste verktygen i en utvecklares verktygslåda, såsom:

• as (assemblatorn)
• ld (länkaren)
• objdump (för att inspektera binärfiler)
• nm (för att lista symboler i objektfiler)
• readelf (för att läsa information om ELF-filer)
• strings (för att extrahera läsbar text från binärfiler)
• strip (för att ta bort onödig data från binärfiler)
• size (för att visa sektionernas storlekar)
• objcopy (för att kopiera och modifiera objektfiler)
• addr2line (för att koppla adresser till källkod)
• ar (för att skapa och hantera arkiv)

Fördelar

Om du sysslar med programmering (särskilt i språk som C eller C++) och systemadministration kommer du förr eller senare att stöta på GNU Binutils.

• För utvecklare: Binutils är ett måste för att kompilera och felsöka programvara.
• För systemadministratörer: Dessa verktyg hjälper till att analysera körbara filer för säkerhet och kompatibilitet.
• För de som sysslar med reverse engineering: Binutils gör det möjligt att inspektera och modifiera binärfiler.
• För hobbyister: Binutils hjälper dig att förstå hur körbara filer fungerar under ytan.
• Många populära utvecklingsmiljöer och operativsystem förlitar sig på Binutils i bakgrunden.
• Binutils är öppen källkod: Du kan använda, modifiera och distribuera dessa verktyg utan att oroa dig för licensavgifter.

Kort sagt kan förståelse för Binutils göra dig till en mer effektiv och skicklig programmerare eller systemadministratör.

Hur Man Använder GNU Binutils Verktyg

Låt oss gå igenom några av de viktigaste verktygen i GNU Binutils och hur de kan hjälpa dig.

1. as: GNU Assemblator

as konverterar assemblerkod till maskinkod.

Exempel:

as hello.s -o hello.o

Detta kompilerar en assembler-källfil (hello.s) till en objektfil (hello.o).

2. ld: GNU Länkare

ld länkar objektfiler för att skapa en körbar fil.

Exempel:

ld -o hello hello.o

Detta länkar hello.o till en körbar fil kallad hello.

3. objdump: Inspektera Körbara Filer

objdump visar detaljerad information om objektfiler och körbara filer.

Exempel:

objdump -d /bin/ls | less

Detta disassemblrar kommandot ls, vilket visar dess assemblerinstruktioner.

4. nm: Lista Symboler i en Binär

nm listar symboler (funktioner och variabler) i en objektfil eller körbar fil.

Exempel:

nm hello.o | head

Detta visar de första symbolerna i objektfilen hello.o.

5. readelf: Läs ELF-huvuden

readelf ger detaljerad information om ELF-filer (Executable and Linkable Format).

Exempel:

readelf -h /bin/ls

Detta visar ELF-huvudet för kommandot ls.

6. strings: Extrahera Läsbar Text från Binärfiler

Verktyget strings hittar och extraherar läsbar text från binärfiler.

Exempel:

strings /bin/ls | grep "Usage"

Detta söker efter användningsmeddelanden inuti binärfilen ls.

7. strip: Minska Binärfilens Storlek genom att Ta Bort Symboler

Kommandot strip tar bort onödiga symboler från körbara filer, vilket minskar deras storlek.

Exempel:

strip myprogram

Detta minimerar storleken på myprogram genom att ta bort felsökningssymboler.

8. size: Visa Sektioners Storlek

Verktyget size visar minnesanvändningen för olika sektioner i en objektfil.

Exempel:

size /bin/ls

Detta visar storleken på text-, data- och bss-segmenten (oinitierad data) för ls.

9. objcopy: Kopiera och Modifiera Objektfiler

Verktyget objcopy låter dig manipulera objektfiler.

Exempel:

objcopy --only-keep-debug myprogram myprogram.debug

Detta extraherar felsökningssymboler till en separat fil.

10. addr2line: Kartlägga Adresser till Källkod

Kommandot addr2line hjälper till att koppla en minnesadress till motsvarande rad i källkoden.

Exempel:

addr2line -e /bin/ls 0x4005a0

Detta visar vilken rad i ls-källkoden som motsvarar minnesadressen 0x4005a0.

11. ar: Arkivverktyget

Verktyget ar används för att skapa och hantera arkiv med objektfiler. Dessa arkiv, ofta kallade statiska bibliotek, kan länkas in i dina program för att återanvända kod.

Exempel:
Du kan skapa ett bibliotek med:

ar rcs libmylib.a file1.o file2.o

och sedan länka det till ditt program.

Praktiskt Exempel: Felsökning av ett Enkelt C-program

Som tidigare nämnts är GNU Binutils en samling binärverktyg som är avgörande för att arbeta med körbara filer, objektfiler och bibliotek i Linux. Dessa verktyg är användbara för felsökning, disassemblering och analys av binärfiler.

I följande exempel kommer vi att använda objdump, nm och readelf för att felsöka.

Översikt över Verktygen

• objdump: Disassemblerar binärfiler, visar objektfilsektioner och extraherar information från körbara filer.
• nm: Visar symboler (funktioner, variabler, etc.) från objektfiler.
• readelf: Visar detaljerad information om ELF-filer (Executable and Linkable Format).

Skapa ett Exempelprogram i C

Låt oss börja med att skriva ett enkelt C-program, kompilera det och sedan analysera det med Binutils.

Den senaste versionen av Mozilla Thunderbird, version 136, har nu släppts tillsammans med Mozilla Firefox 136. Denna uppdatering innehåller flera nya funktioner, förbättringar och buggfixar som gör e-postklienten ännu mer användarvänlig.

Ny ”Utseende”-panel för bättre anpassning

En av de största nyheterna i Thunderbird 136 är en ny ”Utseende”-sektion i inställningarna. Den gör det enklare att styra hur meddelanden visas och sorteras. Användare kan nu:

• Ställa in standardtrådning för nya mappar: Otrådad, Trådad (standard) eller Grupperad efter sortering.
• Välja hur meddelanden ska sorteras – exempelvis efter datum, avsändare, storlek, ämne eller prioritet.
• Definiera sorteringsordning – stigande (nya meddelanden längst ner) eller fallande (standard) (nya meddelanden högst upp).
• Tillämpa dessa inställningar på alla befintliga mappar, en specifik mapp eller en mapp och dess undermappar.

Automatiskt mörkt läge och bättre prestanda

Utöver den nya utseendepanelen introduceras en snabbväxling i meddelandehuvudet som låter användare snabbt anpassa e-postmeddelanden till mörkt läge.

Andra förbättringar inkluderar:

• Optimerad hantering av inaktiva databaser för bättre prestanda.
• Förbättrat stöd för HiDPI-skärmar, vilket ger skarpare grafik på högupplösta skärmar.
• Snabbare prestanda för användare med många mappar, särskilt vid justering av meddelandepaneler.

Åtgärdade buggar och förbättrad stabilitet

Flera buggar har fixats för att förbättra stabiliteten och funktionaliteten i Thunderbird. Några av de mest betydande förbättringarna gäller:

• Radering och hantering av bilagor i .EML-filer.
• Problem med att öppna .EML-filer i stora e-postprofiler.
• Felsökningar kopplade till Gmail-meddelanden, sökfunktioner och hantering av flera SMTP-servrar.

Ladda ner och uppdatera

Den nya versionen av Mozilla Thunderbird 136 kan laddas ner från den officiella webbplatsen. Användare som redan har Thunderbird kan uppdatera via menyn Om Mozilla Thunderbird.