Darktable, det fria och öppna verktyget för att hantera och redigera RAW-bilder, har nu nått version 5.2. Den nya versionen erbjuder flera funktionella nyheter för fotografer som arbetar med avancerad bildbehandling, samt stöd för ännu fler kameramodeller.

Bland de mest intressanta nyheterna märks möjligheten att visa en ögonblicksbild (snapshot) sida vid sida med den bild du arbetar med. En ny modul för att importera rastermasker har tillkommit, och exportfunktionen har förbättrats så att du nu kan exportera en eller flera bilder med flera olika förinställningar i ett enda svep.

En annan viktig ändring är att den så kallade Sigmoid-modulen nu är standardval för tonmappning vid nya installationer. Dessutom har metadatahanteringen blivit mer flexibel – du kan nu lägga till och hantera valfria taggar som stöds av exiv2. Förinställningar kan dessutom grupperas i undermenyer för bättre överblick.

Gränssnittet har fått en del förbättringar också. Till exempel har zoomreglaget ersatts med ett snurrhjul, och du kan nu använda Ctrl+klick i färgbalansmodulen (Color Balance RGB) för att plocka upp den faktiska färgen direkt från bilden – vanligt klick används fortfarande för att hämta motsatt färg.

Den här versionen utökar även stödet för RAW-filer i hög upplösning från OM System (14-bitars ORF-filer) och justerar beskärningsdata för flera äldre kameror, däribland Canon EOS 5D Mark II, Fujifilm FinePix X100 och Samsung EX1. Färgmatrisen för Sony ILCE-1M2 har också uppdaterats.

Listan över kameror som nu stöds inkluderar bland annat:

• Canon EOS R5 C
• Fujifilm GFX100RF och GFX100S II (komprimerade RAW)
• Nikon COOLPIX P1100 och Nikon Z5_2
• OM System OM-3
• Olympus SP510UZ
• Phase One IQ150 och P40+
• Sigma BF (DNG)

Dessutom har flera Panasonic- och Sony-kameror lagts till, exempelvis Panasonic DC-G9M2 och Sony ZV-E10M2.

Nya vitbalansförinställningar har lagts till för vissa modeller, inklusive Fujifilm GFX100 II och Panasonic DC-S9. Förbättrade brusprofiler finns nu också tillgängliga för kameror från bland annat Leica, Sony och OM System.

Andra ändringar i version 5.2 är att modulerna för nivåjustering och kontrast/mättnad/ljusstyrka har tagits bort, stöd för Cineon- och DPX-bildformat har lagts till, och maskvisningen i mörkrumsläget har förbättrats. Även brusreducering och dithering ger nu bättre resultat. Exportmodulen till Piwigo har dessutom fått stöd för automatisk inloggning.

Darktable 5.2 finns att ladda ner som en AppImage-fil från projektets webbplats – en smidig lösning som fungerar på de flesta Linux-distributioner utan att något behöver installeras.

Ubuntu använder idag Snap som standardformat för många program, inklusive Thunderbird. Snap är ett containerbaserat paketsystem som isolerar applikationer från resten av systemet. Det ökar säkerheten, men kan också medföra vissa nackdelar:

• Program startar långsammare
• Filåtkomst utanför hemkatalogen begränsas
• Thunderbird via Snap kan kännas seg vid t.ex. bilagor, indexering och filhantering

Den här artikeln visar hur du avinstallerar Snap-versionen av Thunderbird och ersätter den med den traditionella .deb-versionen, som installeras direkt via APT från Mozillas officiella PPA.

Steg 1: Säkerhetskopiera din Thunderbird-data (om du använder Snap)

Innan du tar bort Snap-versionen av Thunderbird, säkerhetskopiera dina användardata:

cp -a ~/snap/thunderbird/common/.thunderbird ~/thunderbird-snap-backup

Detta skapar en backup av din profil med e-post, konton och inställningar i hemkatalogen. Du kan återställa den senare.

Steg 2: Ta bort Snap-versionen av Thunderbird

Avinstallera Snap-versionen med:

sudo snap remove thunderbird

Steg 3: Blockera framtida Snap-installation via APT

Ubuntu:s vanliga apt install thunderbird försöker installera Snap i bakgrunden. För att förhindra det, skapa en APT-prioriteringsregel:

echo 'Package: thunderbird
Pin: release o=Ubuntu*
Pin-Priority: -1' | sudo tee /etc/apt/preferences.d/no-thunderbird-snap

Steg 4: Lägg till Mozilla-teams PPA

Mozilla-teamet underhåller en .deb-version av Thunderbird som installeras via en PPA:

sudo add-apt-repository ppa:mozillateam/ppa
sudo apt update

Steg 5: Prioritera .deb-versionen i APT

För att säkerställa att framtida uppdateringar kommer från rätt källa:

echo '
Package: thunderbird*
Pin: release o=LP-PPA-mozillateam
Pin-Priority: 1001
' | sudo tee /etc/apt/preferences.d/mozilla-thunderbird

Steg 6: Installera Thunderbird från .deb

Nu kan du installera Thunderbird som vanligt .deb-paket:

sudo apt install thunderbird-locale-sv

Kontrollera att rätt version används

För att kontrollera att Snap-versionen inte längre används:

which thunderbird

Det ska ge /usr/bin/thunderbird (inte /snap/bin/thunderbird).

För att se var paketet kommer ifrån:

apt policy thunderbird

Det ska visa ppa:mozillateam som källa.

(Valfritt) Flytta användardata från Snap-versionen

Om du vill återställa tidigare data:

cp -a ~/thunderbird-snap-backup/* ~/.thunderbird/

Starta Thunderbird, så bör dina konton, e-post och inställningar vara intakta.

Nedanstående Bash-skript installerar .deb-versionen i stället för Snap.

nano installera-thunderbird.sh

Klistra in koden nedan

chmod +x installera-thunderbird.sh
./installera-thunderbird.sh

#!/bin/bash

set -e

echo "Tar bort Snap-versionen av Thunderbird (om installerad)..."
sudo snap remove thunderbird || true

echo "Lägger till Mozilla-teamets PPA..."
sudo add-apt-repository -y ppa:mozillateam/ppa
sudo apt update

echo "Skapar apt-preferensfil för att föredra PPA och blockera Snap..."
sudo tee /etc/apt/preferences.d/mozillateam.pref > /dev/null <<EOF
Package: *
Pin: release o=LP-PPA-mozillateam
Pin-Priority: 1001
EOF

sudo tee /etc/apt/preferences.d/no-thunderbird-snap.pref > /dev/null <<EOF
Package: thunderbird
Pin: release o=Ubuntu*
Pin-Priority: -1
EOF

echo "Installerar Thunderbird från deb-paket..."
sudo apt install -y thunderbird

echo "Installerar svensk språkmodul..."
sudo apt install -y thunderbird-locale-sv

echo "Försöker sätta svenska som gränssnittsspråk..."
thunderbird --headless --setDefaultLocale sv-SE || echo "Kunde inte sätta språk via CLI, gör det manuellt i inställningarna."

echo "Klart. Du kan nu starta Thunderbird från meny eller terminal."

Version 8.5 av GNU Nano är nu ute, med kodnamnet Sigourney. Den här uppdateringen innehåller flera förbättringar av både användarvänlighet och funktionalitet – särskilt för dig som ofta redigerar text i terminalen.

Sparade ankare och förbättrad positionhantering

En av de mest välkomna nyheterna är att Nano nu kan spara och återställa ankare (markörpositioner) om flaggan --positionlog används. Ankare sparas när du stänger en fil och laddas automatiskt in igen vid nästa öppning – även om de ligger på första raden. Dessutom har utseendet på ankare ändrats så att de syns tydligare, och man får nu en visuell indikation i miniraden när markören står på en rad med ett ankare.

Tangentbordsgenvägar justerade

Tangentkombinationerna ^O^Q och ^X^Q får nu Nano att avsluta med felstatus (exit-kod 2), vilket gör det enklare att upptäcka oavsiktliga avslut i skriptmiljöer.
^L centrerar nu bara markören istället för att cykla mellan positioner – det jobbet har istället flyttats till M-%, som nu används för att växla mellan tidigare positioner. Dessutom har hjälpen städats upp så att varje genväg visas tydligt endast en gång.

Förbättrad syntaxfärgning

Syntaxmarkering fungerar nu mer tillförlitligt i olika språk- och lokalinställningar. Dessutom visas hårda mellanslag (non-breaking spaces) nu med ljusgrå bakgrund, vilket gör dem enklare att upptäcka i kod eller text.

Odokumenterade funktioner och nya alternativ

Nano accepterar nu det nya, ännu odokumenterade alternativet --whitespace (eller --whitespacedisplay), vilket tyder på att visuell hantering av mellanrum kommer att byggas ut – även om detaljerna ännu är höljda i dunkel.

Mindre men viktiga förbättringar

• Kompilering har förbättrats för olika konfigurationer (t.ex. --enable-tiny, --disable-histories, --disable-utf8, Cygwin-kompilering).
• Tangentbindningar är nu mer konsekventa, och menyerna har justerats så att hjälplistor inte kapas.
• Historiken över markörpositioner sparar nu även rad 1, kolumn 1, vilket tidigare inte skedde.
• Källkoden har städats rejält: onödiga variabler har tagits bort, kod har förenklats och flera interna förbättringar har gjorts för bättre läsbarhet och underhåll.

Utvecklarens arbete

Benno Schulenberg – huvudutvecklaren bakom Nano – har ensam stått bakom över 40 förändringar i denna version. Bland annat har han förbättrat dokumentationen, förenklat kodlogik, uppdaterat licensrader, och gjort ett flertal småfixar och städningar i hela projektet.

Ladda hem här

Vilka ändringar som har gjorts

Orange Pi RV2 markerar ett stort kliv framåt för öppen hårdvara. Den erbjuder en kombination av modern RISC‑V‑arkitektur, AI-accelerering utan behov av en separat NPU, god energieffektivitet och ett rikt utbud av anslutningar – till ett överraskande lågt pris.

Med en prislapp runt ca 600:- ( Priset är ifrån AliExpress svensk moms inte medräknad ) för 4 GB-modellen, vänder sig RV2 till utvecklare, hobbyister, studenter och teknikentusiaster som vill utforska RISC‑V eller bygga energieffektiva edge-lösningar, utan att kompromissa på prestanda.

RISC‑V – En öppen arkitektur med framtiden för sig

RISC‑V är en öppen processorarkitektur som har fått stor uppmärksamhet för sin flexibilitet och låga kostnad. Till skillnad från Arm och x86 är den helt royaltyfri, vilket gör den idealisk för experiment, innovation och anpassade lösningar.

Stödet för RISC‑V i Linuxvärlden växer snabbt. Debian, Ubuntu, Fedora och openSUSE erbjuder redan stöd för riscv64. Det gör det möjligt att köra moderna och säkra operativsystem på hårdvara som Orange Pi RV2.

Installera och komma igång

Att installera ett operativsystem är enkelt. Du laddar ner en Ubuntu-avbild från OrangePi:s webbplats, skriver den till ett microSD‑kort och startar upp. Efter anslutning av skärm (HDMI), tangentbord, mus och strömförsörjning startar datorn direkt in i GNOME 46 på Ubuntu 24.04 – utan att man behöver konfigurera Bluetooth, Wi‑Fi eller grafikdrivrutiner.

Skrivbordet är snabbt och responsivt – till och med när systemet körs från microSD.

Imponerande teknik utan NPU

RV2 bygger på Ky X1 SoC, en åttakärnig CPU med inbyggd AI-acceleration. Den erbjuder:

• 2 TOPS INT8 AI-kapacitet direkt i CPU-läge
• Ingen extern NPU krävs – vilket förenklar modellhantering och minskar utvecklingstid
• Fullt stöd för lokala DeepSeek-R1-distilleringsmodeller, vilket möjliggör offline AI-beräkning på enheten

Tack vare detta kan utvecklare snabbt komma igång med AI-lösningar utan att kompilera om modeller för en extern accelerator. Den låga komplexiteten öppnar dörrar för både prototyper och färdiga produkter.

Energieffektivitet i fokus

Ky X1 är inte bara kraftfull – den är också energieffektiv. I motsvarande scenarier drar den bara 80 % av strömmen jämfört med ARM Cortex‑A55. Det gör den till ett starkt alternativ för batteridrivna system, IoT och smarta enheter.

Dock blir processorn varm vid belastning. Med en omgivningstemperatur på 22 °C låg CPU-temperaturen i vila på cirka 53 °C. För kontinuerlig användning rekommenderas passiv kylfläns eller aktiv fläkt.

Tekniska data för Orange Pi RV2

Lagring och prestanda

Orange Pi RV2 har både microSD-plats och eMMC-stöd. I tester visade sig eMMC‑modulen ge betydligt bättre prestanda än microSD, både i I/O och läshastighet (testat med hdparm). Det finns dessutom två PCIe M.2 M‑Key‑platser för att koppla in snabba NVMe-enheter – utan behov av specialadaptrar.

Sammanfattning

Orange Pi RV2 är ett spännande tillskott till det snabbt växande ekosystemet av RISC‑V‑baserade datorer. Den erbjuder mycket för pengarna: AI‑kapacitet direkt i CPU:n, låg strömförbrukning, gott om gränssnitt och stöd för moderna Linuxdistributioner.

För under 600 kronor får du en maskin som lämpar sig för:

• AI‑utveckling
• Edge computing
• IoT
• Utbildning i öppen hårdvara
• Allmän Linux-användning på RISC‑V

Om du är nyfiken på RISC‑V och söker ett kraftfullt men prisvärt alternativ till Raspberry Pi – då är Orange Pi RV2 ett givet val.

Kompatibla Linuxdistributioner

Tack vare det växande stödet för RISC‑V (riscv64) fungerar flera Linuxdistributioner redan idag med Orange Pi RV2:

• Ubuntu (OrangePi Edition) – Rekommenderad av tillverkaren. En Ubuntu 24.04‑baserad avbild med GNOME 46 finns tillgänglig på Orange Pi:s webbplats. Fungerar direkt med Wi‑Fi, Bluetooth, HDMI och eMMC.
• Debian (unstable/sid) – Har officiellt riscv64‑stöd. Kan installeras på RV2 med anpassad bootloader och kernel. Kräver viss manuell konfigurering.
• Fedora – Fedora Workstation för riscv64 fungerar, men kräver anpassning av kernel och device tree för Ky X1‑processorn. Bäst stöd i Fedora 40 och senare.
• openSUSE Tumbleweed – Har riscv64-avbilder och kan köras på RV2 med viss modifiering. Inte plug-and-play, men fungerar för avancerade användare.
• Armbian – Armbian har stöd för många Orange Pi‑modeller, men ännu inte för RV2. Communityn diskuterar RISC‑V‑stöd, så det kan komma i framtiden.
• Buildroot / Yocto – För den som bygger egna inbyggda system finns möjlighet att använda minimal Linux via Buildroot eller Yocto. Kräver expertkunskaper.

Kort sagt: Orange Pi RV2 fungerar bäst med Ubuntu från tillverkaren, men även Debian, Fedora och openSUSE kan köras av mer tekniskt erfarna användare.

Komme klara streaming dåligt

Orange Pi RV2 fungerar bra för enkel webbsurf, nyheter, e-post och YouTube i 480p–720p. Ljud via Bluetooth fungerar direkt. Däremot saknas hårdvaruacceleration och stöd för *DRM, vilket gör att Netflix och liknande inte fungerar. För enkel användning duger den, men för HD-streaming eller tunga webbappar är en x86-dator (t.ex. Intel N100) bättre.

* DRM (Digital Rights Management) är teknik som används för att skydda upphovsrättsskyddat innehåll, t.ex. filmer och musik, från att kopieras eller spelas upp utan tillstånd.

Linux.se: Vi har ännu inte haft möjlighet att testa den här datorn, men den är definitivt intressant – till exempel som ett alternativ till Raspberry Pi 5. Bland annat har den plats för två M.2-enheter, något som kräver tilläggsmodul på Raspberry Pi 5.

Någon svensk importör av den här datorn verkar inte finnas i dagsläget. Den går dock att köpa via AliExpress för cirka 600 kronor, exklusive moms och eventuell tull. Man bör dock vara medveten om att RISC-V är en relativt ny teknik.
En kvalificerad gissning är att de barnsjukdomar som exempelvis påverkar streaming kommer att lösas när tekniken får mogna. Maskinen är strömsnål och kan till exempel användas för att bygga en bärbar NAS eller andra energieffektiva lösningar.

I en tid då många WordPress-plugins bygger på freemium-modellen – där grundfunktionen är fri men avgörande delar är låsta bakom betalvägg – är det viktigt att uppmärksamma projekt som verkligen är fri och öppen källkod (FOSS). Här listas fem kraftfulla WordPress-plugins som inte bara är kostnadsfria utan också helt öppna, vilket gör dem idealiska för användare som värnar om transparens, säkerhet och självbestämmande i sin webbmiljö.

1. Two Factor – säkerhet med tvåfaktorsautentisering

Two Factor är ett officiellt plugin från WordPress.org som introducerar tvåfaktorsautentisering (2FA) direkt i användarpanelen. Det ger stöd för flera autentiseringsmetoder: e-postkod, TOTP (engångskod via appar) och FIDO U2F (säkerhetsnycklar). Det finns även stöd för återställningskoder.

Pluginet är helt integrerat i WordPress-gränssnittet och erbjuder filter och inställningar för att anpassa hur autentiseringen fungerar. Two Factor är ett enkelt men effektivt säkerhetstillägg, och ses av många som en funktion som borde vara standard i WordPress-kärnan.

https://github.com/WordPress/two-factor

2. Paid Memberships Pro – hantering av medlemskap

Paid Memberships Pro (PMPro) är ett kraftfullt verktyg för att skapa och administrera medlemskap – både gratis och betalda – direkt i WordPress. Det möjliggör skapandet av olika medlemsnivåer med anpassad varaktighet (månatlig, årlig, livstid) och innehållsbegränsningar baserat på nivå.

Pluginet har inbyggt stöd för betalning via PayPal, Stripe och andra alternativ, samt integrationer med e-posttjänster som Mailchimp och MailPoet. Det stödjer också skydd mot spam (Cloudflare Turnstile, Google reCAPTCHA, Akismet) och erbjuder omfattande designmöjligheter samt anpassningsbara e-postmallar.

Kodbasen är helt öppen, inklusive premiumfunktioner som kan användas fritt även om support och automatiska uppdateringar är kopplade till betalda planer.

https://github.com/strangerstudios/paid-memberships-pro

3. SimpleTOC – innehållsförteckning utan onödigt skräp

SimpleTOC är ett lättviktigt plugin för innehållsförteckning (TOC) anpassat för Gutenberg-blockredigeraren. Det genererar en stilren, sökmotorvänlig TOC utan beroenden till extra JavaScript eller CSS – perfekt för längre artiklar och inlägg.

Pluginet erbjuder alternativ för att anpassa rubrikdjup, layout (numrerad lista, punktlista eller indrag), blockbredd och etiketter. Det följer WordPress-temats färger, men kan enkelt anpassas via blockinställningarna. SEO-funktionalitet och tillgänglighetsanpassningar ingår som standard.

https://github.com/mtoensing/SimpleTOC

4. WordPress Popular Posts – visa populära inlägg smart

För att lyfta fram populärt innehåll på en webbplats är WordPress Popular Posts ett mångsidigt plugin som visar listor över mest lästa inlägg. Dessa listor kan filtreras på posttyp, tidsintervall, kategori eller språk och visas i flera instanser via kortkoder eller block.

https://github.com/cabrerahector/wordpress-popular-posts

5. Redirection – hantera URL-ompekningar professionellt

Vid migrering av en webbplats eller ändring av länkar är Redirection ett oumbärligt plugin. Det möjliggör skapandet, hanteringen och övervakningen av ompekningar (301, 302 etc.) och innehåller stöd för importer/exports via CSV, automatisk upptäckt av länkändringar och avancerade regelverk baserade på t.ex. användaragent, referens eller inloggningsstatus.

Redirection erbjuder också stöd för regex, hantering av query-parametrar, export till .htaccess eller Nginx-regler, samt loggning av alla ompekningar. Loggar kan visa datum, webbläsare, referens och HTTP-status för fullständig överblick.

https://github.com/johngodley/redirection

Sammanfattning

Dessa fem plugins representerar en kombination av säkerhet, funktionalitet, prestanda och respekt för användarens frihet. De bygger alla på öppen källkod utan inlåsning, vilket gör dem särskilt lämpliga för webbplatser som vill följa FOSS-principer – oavsett om det handlar om en blogg, en medlemssida eller en större informationsplattform.

Data till innehållet ovan kommer delvis ifrån

Danmark har nyligen meddelat att man kommer att ersätta Microsoft Office med LibreOffice och på sikt även Windows med Linux i den offentliga sektorn. Beslutet är del av en bredare satsning på digital suveränitet – ett begrepp som får allt större betydelse inom EU, men som ännu är relativt okänt i Sverige.

Digitaliseringsminister Caroline Stage lyfte fram att det inte bara handlar om teknikval, utan om att ta kontroll över den offentliga sektorns digitala infrastruktur. Att välja öppen källkod är ett sätt för Danmark att minska sitt beroende av utländska teknikjättar – framför allt amerikanska aktörer som Microsoft, Amazon och Google.

Danmarks två största städer, Köpenhamn och Århus, har redan tagit de första stegen mot att fasa ut Microsofts produkter. Regeringens besked innebär att detta nu blir en nationell linje.

Varför är detta viktigt?

Beslutet handlar inte bara om pengar eller tekniska preferenser – utan om vem som äger, styr och har tillgång till vår data. Inom EU ser man med ökande oro på hur beroendet av amerikanska molntjänster kan bli en geopolitisk sårbarhet.

Ett uppmärksammat exempel är när Internationella brottmålsdomstolen (ICC), med säte i Nederländerna, utfärdade en arresteringsorder mot Israels premiärminister. Som svar införde USA:s dåvarande president Donald Trump sanktioner mot ICC, vilket enligt rapporter ledde till att Microsoft stängde av ICC:s chefsåklagare från sina e-postkonton.

Sådana händelser visar hur känsligt det är när offentlig data och kommunikation hanteras av företag under utländsk jurisdiktion.

Vad betyder detta för Sverige?

Sverige står inför liknande utmaningar. Myndigheter, kommuner och regioner är idag djupt integrerade i proprietära system från leverantörer som Microsoft. Samtidigt växer intresset för öppen källkod och självständig drift – både av säkerhetsskäl och för att främja innovation och konkurrens.

Om Danmark kan visa att det går att ersätta Microsoft med LibreOffice och Linux utan att tappa i funktionalitet, kan det bana väg för liknande beslut i Sverige.

Kanske är det dags att ställa frågan:
Ska även vi börja ta digitalt självbestämmande på allvar?

https://www.zdnet.com/article/why-denmark-is-dumping-microsoft-office-and-windows-for-libreoffice-and-linux

Om Docker Desktop

Docker Desktop är den officiella utvecklingsmiljön för Docker på Windows, macOS och numera även Linux. Verktyget lanserades för att göra det enklare för utvecklare att köra och bygga containrar lokalt utan att behöva installera Docker manuellt eller hantera komplexa beroenden. Genom åren har Docker Desktop utvecklats från att vara ett enkelt GUI-gränssnitt ovanpå Docker Engine till en kraftfull plattform för lokal containerutveckling, CI/CD, DevOps och AI-integration. Det har blivit ett centralt verktyg i många moderna utvecklingsflöden och stöds officiellt av Docker Inc.

Nyheter i version 4.42

Den nya versionen av Docker Desktop, 4.42, bjuder på flera viktiga förbättringar – däribland fullt stöd för IPv6, ett integrerat MCP Toolkit och förbättrade AI-funktioner.

En av de mest efterlängtade nyheterna är möjligheten att använda IPv6 direkt i Docker. Användare kan nu välja mellan tre nätverkslägen: både IPv4 och IPv6 (standard), endast IPv4 eller endast IPv6. Det ger större flexibilitet, särskilt i miljöer där moderna nätverkskrav gäller.

En annan stor nyhet är att MCP Toolkit – som tidigare krävde separat installation – nu är inbyggt i Docker Desktop. Det innebär att servrar som GitHub, MongoDB och HashiCorp kan köras direkt via gränssnittet. Dessa servrar kan dessutom kopplas till AI-drivna verktyg som Claude Desktop, Cursor, Continue.dev och Dockers egen agent ”Gordon”.

För utvecklare som föredrar terminalen finns nu nya kommandon under docker mcp som gör det enkelt att hantera servrar, klienter, inställningar och hemligheter från kommandoraden.

Även Docker Model Runner har fått en rejäl uppgradering. Den stöder nu fler plattformar – inklusive Windows-enheter med Qualcomm-processorer – och använder en ny version av inferensmotorn llama.cpp, vilket gör AI-modellkörningar snabbare och mer kraftfulla. Model Runner går numera också att installera direkt i Docker Engine Community Edition på Linux, vilket gör det enklare att använda AI i automatiska testflöden och CI/CD-pipelines.

För att göra det lättare att komma igång har Docker-appen fått nya flikar för att hantera lokala modeller, bläddra i AI-modeller från Docker Hub och följa modellens aktivitet i realtid.

En annan nyhet är kommandot docker model package, som låter utvecklare konvertera modeller i GGUF-format till standardiserade OCI-artefakter. Dessa kan sedan laddas upp till registries som Docker Hub – både publika och privata – vilket gör det enklare att dela och distribuera AI-modeller.

Slutligen har nätverkshanteringen förbättrats med en smartare DNS-funktion som automatiskt anpassar sig efter datorns nätverksmiljö och filtrerar bort ogiltiga DNS-typer. Det minskar risken för nätverksproblem, särskilt i miljöer som bara använder IPv4 eller IPv6.

Alla dessa nätverksinställningar är nu samlade under Inställningar > Resurser > Nätverk i Docker Desktop och kan styras centralt, vilket gör dem extra användbara för team med avancerade nätverkskrav.

Docker Desktop 4.42 kan laddas ner för Windows (både x86_64 och ARM), macOS (Intel och Apple Silicon) samt Linux-distributioner som använder APT, RPM eller tillhör Arch-familjen.

https://linuxiac.com/docker-desktop-4-42-ships-with-native-ipv6-mcp-toolkit-integration

När du startar din Linux-dator och möts av en grafisk inloggningsruta, är det en så kallad display manager (DM) du ser. Den ansvarar för att visa inloggningsskärmen, ta emot ditt lösenord och logga in dig på rätt skrivbordsmiljö.

Men vad gör egentligen en display manager – och varför är den viktig? I den här guiden får du lära dig vad en DM är, hur den fungerar, vilka alternativ som finns, hur man byter mellan dem, och hur man felsöker om något går snett.

Vad är en display manager?

En display manager är ett program som hanterar grafisk inloggning i Linux. Den startas automatiskt när systemet har laddats klart och visar då en grafisk ruta där du kan logga in.

När du skriver in dina uppgifter, ser DM till att rätt skrivbordsmiljö startas – t.ex. GNOME, KDE eller Xfce. Den fungerar som en brygga mellan uppstarten och det grafiska användargränssnittet.

Utan en DM hamnar du i ett textläge, där du måste logga in och starta skrivbordet manuellt med kommandon som startx.

Hur display managers relaterar till Wayland och X11

För att visa grafik använder Linux antingen X11 (Xorg) eller det nyare Wayland. Båda är så kallade display-servrar – de fungerar som ett mellanlager som tar emot ritkommandon från program och visar dem på skärmen.

• X11 är det äldre systemet, med brett stöd men gammal arkitektur.
• Wayland är modernare, med fokus på säkerhet, effektivitet och enklare kod, men inte alla program eller drivrutiner stöder det ännu fullt ut.

Display managern har som roll att starta rätt display-server – alltså antingen X11 eller Wayland – innan skrivbordet laddas.

Exempel:

• GDM har stöd för båda, och startar oftast Wayland om det fungerar.
• LightDM använder vanligtvis X11, men kan konfigureras att stödja Wayland.
• SDDM har stöd för båda men följer skrivbordets inställningar.

Kort sagt: din display manager väljer om du startar på X11 eller Wayland.

Varför spelar display managers roll?

En DM gör mer än att bara visa en inloggningsruta. Den:

• Visar inloggningsgränssnittet
• Kontrollerar användarnamn och lösenord
• Startar din skrivbordsmiljö
• Möjliggör användarväxling
• Hanterar användarsessioner

Olika display managers

GDM – Standard för GNOME. Stabil, modern, stöder både X11 och Wayland men är relativt tung.
LightDM – Lätt och snabb. Fungerar med många skrivbord. Lätt att anpassa. Bra för äldre datorer.
SDDM – Används med KDE. Byggd i Qt, ser modern ut men använder mer resurser än LightDM.
LXDM – Minimal display manager för LXDE. Startar snabbt, få funktioner.
XDM – Mycket enkel och grundläggande. Passar för minimalistiska system.

Hur display managers passar in i uppstarten

Moderna Linuxsystem använder systemd, som styr uppstartssekvensen. När systemet når ”graphical.target” startar den DM som är aktiverad.

Om ingen DM är aktiv eller om den kraschar, visas en textinloggning i stället.

Installera eller byta display manager

Arch Linux:

sudo pacman -S gdm
sudo systemctl enable gdm.service
sudo systemctl disable lightdm.service

Debian/Ubuntu:

sudo apt install gdm3
sudo dpkg-reconfigure gdm3
sudo systemctl enable gdm3.service

Fedora/RHEL:

sudo dnf install gdm
sudo systemctl enable gdm.service

Avinstallera:

sudo pacman -Rns [paketnamn]
sudo apt remove [paketnamn]
sudo dnf remove [paketnamn]

Vanliga problem och lösningar

• Inloggningsloop: Radera ~/.Xauthority och ~/.ICEauthority
• Svart skärm: Kontrollera grafikdrivrutiner
• Visa loggar: systemctl status gdm eller journalctl -u gdm
• Byt DM: dpkg-reconfigure lightdm
• Textläge: sudo systemctl set-default multi-user.target

Stäng av display manager (för textläge)

Tillfälligt:

sudo systemctl stop gdm

Permanent:

sudo systemctl disable gdm
sudo systemctl set-default multi-user.target

Återgå till grafiskt läge:

sudo systemctl set-default graphical.target

Sammanfattning

• En display manager visar din grafiska inloggning
• Den startar X11 eller Wayland beroende på inställning
• Du kan installera, byta eller ta bort den
• Populära DM: GDM, LightDM, SDDM, LXDM, XDM
• Vid problem kan du växla DM eller starta i textläge

Skrivbordsmiljöer och deras koppling till display managers

En display manager ansvarar för själva inloggningen, men det är skrivbordsmiljön (Desktop Environment, DE) som styr hur din arbetsmiljö ser ut efter att du loggat in – alltså paneler, menyer, fönsterhantering och appar.

Olika skrivbordsmiljöer föredrar olika display managers som standard:

• GNOME använder oftast GDM
• KDE Plasma använder SDDM
• Xfce, MATE och LXDE använder ofta LightDM
• LXQt kan använda SDDM eller LightDM
• Minimalistiska installationer kan använda XDM eller inget alls (startx)

Du kan kombinera valfri skrivbordsmiljö med valfri DM – det går exempelvis bra att använda KDE med LightDM eller GNOME med SDDM – men vissa funktioner (som sessionval eller tema-anpassning) fungerar bäst med “matchande” DM och DE.

Tips: Om du är osäker, välj en lätt och flexibel DM som LightDM – den fungerar med nästan alla skrivbord och kräver lite resurser.

https://ostechnix.com/linux-display-managers

Vad är PorteuX?
PorteuX är en lätt, portabel och modulär Linuxdistribution som bygger på Slackware och har hämtat inspiration från liknande projekt som Slax och Porteus. Målet med PorteuX är att ge användaren ett snabbt och flexibelt system som kan köras direkt från USB-minne eller annan flyttbar lagring, utan att det lämnar några spår på värddatorn. Systemet är konstruerat för att vara oföränderligt, vilket innebär att du alltid startar från ett rent grundsystem – perfekt för felsökning, testning, eller för dig som vill ha ett pålitligt och lättanvänt Linux med full kontroll.

PorteuX 2.1 – nu med Linux 6.15 och NTFS3 som standard

Nu har version 2.1 av PorteuX släppts. Den här uppdateringen kommer två månader efter version 2.0 och är en av de första Linuxdistributionerna som använder Linux 6.15. En stor nyhet är att drivrutinen NTFS3 ersätter den äldre NTFS-3G för att hantera NTFS-partitioner, vilket ger bättre prestanda. Dock bör användare vara medvetna om att symboliska länkar (symlinks) på NTFS-enheter kan behöva återskapas.

Förbättringar i PorteuX 2.1:

• Stöd för komprimering via zstd och lz4 har lagts till i kärnans zram-hantering, vilket kan förbättra systemets effektivitet.
• Systeminformation visas tydligare i Openbox-miljöns högerklicksmeny.
• Volymknappar fungerar nu globalt i LXDE-versionen.
• Optimerade Elementary-ikoner i MATE- och Xfce-varianterna.
• FFmpeg har nu stöd för hårdvaruacceleration på AMD GPU:er via AMF.

Ytterligare nyheter:

• I LXDE kan man nu stänga fönster från aktivitetsfältet med mittenklick.
• Paketet bc har flyttats till kärnmoduler eftersom det krävs i vissa skript.
• I KDE Plasma-versionen är skrivbordsikoner aktiverade som standard.
• Openbox öppnar numera nya fönster i mitten av skärmen.

Uppdaterade skrivbordsmiljöer i version 2.1:

• KDE Plasma 6.3.5
• GNOME 48.2
• Cinnamon 6.4.10

Alla utgåvor levereras dessutom med den senaste NVIDIA 575-drivrutinen, vilket innebär förbättrad grafikprestanda och bättre hårdvarustöd.

Stabilitetsförbättringar och buggfixar:

• Fel där vissa moduler felaktigt tolkades som korrupta har rättats till.
• Installationsprogrammet fungerar nu korrekt oavsett språk.
• Problem i Openbox-sessionen med sudo.py och PipeWire är åtgärdade.
• Xfce visar nu korrekt hårdvaruinformation, inklusive NVIDIA GPU:er.
• Fönster öppnas nu som förväntat i LXQt.
• Buggar i Whisker-menyn och qps i LXQt är också lösta.

Flera andra programvarupaket har uppdaterats eller tagits bort. För en fullständig lista över ändringar samt nedladdning av systemet i olika skrivbordsmiljöer (KDE Plasma, GNOME, Xfce, Cinnamon, MATE, LXQt och LXDE), besök projektets GitHub-sida. PorteuX 2.1 finns tillgänglig i varianter baserade på både Slackware Stable och Slackware Current.

Om du är en användare som värdesätter öppen källkod, integritet och mjukvarufrihet framför bred hårdvarukompatibilitet, finns det goda nyheter: GNU Linux-libre har släppt version 6.15 av sin kärna. Det är en specialversion av Linuxkärnan, rensad från all kod som kräver proprietär eller sluten mjukvara – något som gör den unik i sitt slag.

Att använda GNU Linux-libre handlar inte bara om ideologi – det handlar om kontroll, transparens och säkerhet. Du vet exakt vad ditt system gör, och det finns inga dolda binärblobbar eller firmware med okänd funktion.

Vad är nytt i GNU Linux-libre 6.15?

Version 6.15 bygger på den officiella Linux 6.15-kärnan, men har anpassats för att passa fri programvaras principer. Några av nyheterna är:

• All kod som försöker ladda in sluten firmware har tagits bort.
• Verktygen som rensar kärnan från icke-fri kod har uppdaterats så att de hanterar de senaste drivrutinerna och modulerna.
• Förbättringar i prestanda och säkerhet från den officiella kärnan har behållits, så länge de inte kräver icke-fri programvara.

Resultatet är en kärna som lever upp till Free Software Foundations definition av frihet, där varje rad kod är öppen och granskbar.

Varför välja en helt fri kärna?

Det finns flera fördelar med att köra GNU Linux-libre:

• Transparens – Du vet exakt vilken kod som körs i systemet.
• Säkerhet – Inga dolda komponenter som inte går att inspektera.
• Etisk konsekvens – Du använder bara programvara som respekterar användarens fri- och rättigheter.

Det är därför helt fria Linuxdistributioner som Trisquel, Parabola och PureOS använder just denna kärna. Den passar också utmärkt för myndigheter, organisationer eller enskilda som vill bygga säkra och självständiga system.

Men vad händer med hårdvaran?

Det är sant att vissa komponenter, som vissa Wi-Fi-kort eller grafikkort, inte fungerar utan sluten firmware. GNU Linux-libre prioriterar principfast frihet framför bred hårdvarustöd. Det betyder att användaren ibland behöver välja sin utrustning med omsorg – eller leva med vissa begränsningar. För den som tycker att frihet är viktigare än bekvämlighet är det ett rimligt och medvetet val.

Säkerhet i ett fritt ekosystem

Fri programvara ger dig kontroll – men det betyder inte att du är skyddad från alla hot. Angripare utvecklar hela tiden nya metoder, och även Linuxanvändare är måltavlor. Ett aktuellt exempel är ”ClickFix”, ett webbläsarbaserat angrepp som riktar sig mot Linux-skrivbord genom social ingenjörskonst. Det visar att säkerhet inte bara handlar om vad du kör – utan också om hur du använder det.

Slutsats

GNU Linux-libre 6.15 är ett viktigt steg för alla som vill ha ett operativsystem som respekterar deras frihet fullt ut. Det kanske inte fungerar med all hårdvara ute i handeln, men det erbjuder något många andra kärnor inte kan: fullständig insyn, fullständig kontroll och ett etiskt ramverk att bygga vidare på.

Om du värdesätter frihet mer än ”plug and play”, då är det här kärnan för dig.

En ny och sofistikerad attack mot mjukvarans leveranskedja har avslöjats av säkerhetsforskningsgruppen Checkmarx Zero. Angreppet riktar sig mot både Python- och JavaScript-utvecklare genom paket som distribuerats via PyPI och NPM. Genom att utnyttja felstavningar och namnförvirring har angriparna lyckats sprida skadlig kod med förmåga att ta kontroll över både Windows- och Linuxsystem – inklusive möjligheten till fjärråtkomst, datastöld och långvarig närvaro i komprometterade miljöer.

Så fungerar attacken: namnförvirring och typosquatting

Forskarna, ledda av Ariel Harush, identifierade en attack där falska paket laddades upp till PyPI med namn som starkt påminde om det populära Python-paketet colorama samt NPM-paketet colorizr. Metoden kallas typosquatting – att lura användare att installera fel paket genom små stavfel eller namnförväxling.

Det ovanliga i denna kampanj är att angriparna använde ett paketnamn från ett ekosystem (NPM) för att rikta sig mot användare i ett annat (PyPI), vilket tyder på en avancerad och målmedveten taktik.

Windows: skadeprogram med uthållighet och förmåga att undgå upptäckt

På Windows-sidan innehöll de skadliga paketen körbara filer och skript som hämtades och aktiverades vid installation. Vissa av dessa kopplades till GitHub-kontot github.com/s7bhme.

De skadliga funktionerna omfattade bland annat:

• Insamling av miljövariabler från Windows-registret (kan innehålla känslig information).
• Användning av Windows Task Scheduler för att skapa flera schemalagda uppgifter med olika skadeprogram.
• Detektion av säkerhetsprogram och dynamisk anpassning av beteende för att undvika upptäckt.
• Utskick av stulen data till externa servrar.

Linux: avancerade bakdörrar med krypterad kommunikation

För Linux analyserade forskarna bland annat paketen Colorizator och coloraiz. Dessa innehöll Base64-kodad skadlig kod som gömts i init-filer. När denna kod kördes skedde följande:

1. En RSA-nyckel skrevs till /tmp/pub.pem.
2. Ett skript laddades ned från gsocket.io/y, som installerade verktyget gs-netcat för krypterade bakdörrar.
3. Utdata från gs-netcat krypterades, base64-kodades och skickades till Pastebin via API.
4. Tillfälliga filer raderades för att dölja spår.

Det nedladdade skriptet kunde:

• Upprätthålla närvaro via systemd, crontab, shell-profiler och rc.local.
• Kamouflera sig som systemprocesser (exempelvis kworker, kswapd0).
• Kommunicera med angripare via Discord, Telegram och egna webhookar.
• Stjäla information och upprätta långvarig fjärrstyrning.

Tecken på intrång (Indicators of Compromise, IoC)

Attribution och misstanke om flera angripare

Initialt antog forskarna att samma aktör låg bakom både Windows- och Linux-varianterna, men analysen visade på skillnader i teknik, infrastruktur och metoder. Det är därför möjligt att flera oberoende grupper har använt liknande angreppssätt.

Rekommenderade skyddsåtgärder

Även om de skadliga paketen har tagits bort från publika källor, är hotbilden inte över. Checkmarx rekommenderar att organisationer:

• Granskar alla kodbaser och beroenden för misstänkta paketnamn.
• Söker igenom privata paketregister (t.ex. Artifactory, Nexus) och blockerar skadliga paket.
• Säkerställer att dessa paket inte finns i utvecklings- eller testmiljöer.
• Automatiserar upptäckt och blockering via Threat Intelligence-lösningar där det är möjligt.

Slutsats

Denna kampanj visar tydligt hur sårbar mjukvarans leveranskedja kan vara, särskilt i miljöer där öppen källkod och automatiserade installationer är vanliga. Genom att utnyttja enkla men effektiva metoder som typosquatting och ekosystemförvirring, lyckas angripare plantera kraftfull och svårupptäckt skadlig kod.

Det är avgörande att utvecklare, DevOps-teams och säkerhetsansvariga stärker sina rutiner för kontroll av beroenden och aktivt övervakar ekosystemen för denna typ av hot.