MuseScore är en populär och gratis mjukvara för notskrift som används för att skapa, spela upp och skriva ut noter. Det är öppen källkod och tillgängligt för olika operativsystem, inklusive Windows, macOS och Linux. MuseScore är utformad för att vara ett användarvänligt och mångsidigt verktyg för musiker, musiklärare, kompositörer och hobbyanvändare. Här är några av dess viktigaste funktioner:

Funktioner i MuseScore

1. Notskrift:

• Möjliggör skapandet av professionellt utseende partitur.
• Stödjer en bred uppsättning notationsmöjligheter, inklusive standardnoter, ackord, texter, artikulationer, dynamik och mycket mer.

1. Användarvänligt Gränssnitt:

• Har ett intuitivt gränssnitt som gör det enkelt att lära sig och använda.
• Inkluderar en drag-and-drop-funktionalitet för att lägga till noter och symboler på partituret.

1. Spela Upp Musik:

• Inbyggd uppspelningsfunktion för att lyssna på komponerad musik.
• Möjlighet att ändra instrumentklanger och använda olika ljudbibliotek.

1. Importera och Exportera:

• Stödjer import och export av olika filformat, inklusive MIDI, MusicXML, och olika ljudformat.
• Användare kan också exportera partitur till PDF-format.

1. Anpassning:

• Möjlighet att anpassa layout och design av partitur.
• Användare kan skapa egna mallar för snabbt återskapande av önskad layout i nya projekt.

1. Plug-ins och Integration:

• Stöd för plug-ins för att utöka funktionaliteten.
• Möjlighet att integrera med andra mjukvaror och plattformar.

1. Community och Stöd:

• Aktiv community där användare kan dela partitur, tips och tekniker.
• Tillgång till online-handböcker, handledningar och forum för stöd.

Användningsområden

• Musikundervisning: Lärare kan använda MuseScore för att skapa övningar och arrangemang för studenter.
• Komposition: Kompositörer kan dra nytta av dess avancerade notationsfunktioner för att komponera musik.
• Arrangering och Orkestrering: Användbart för att arrangera musik för olika ensembler och orkestrar.
• Hobbyanvändning: Musikentusiaster kan använda MuseScore för att transkribera eller skapa musik som hobby.

MuseScore erbjuder en kostnadsfri och tillgänglig lösning för notskrift, vilket gör det till ett populärt val för personer inom en rad olika musikaliska discipliner och intressen.

Installera MuseScore med flatpak

sudo apt install flatpak

flatpak install https://dl.flathub.org/repo/appstream/org.musescore.MuseScore.flatpakref

Alla nyheter i musescore finns här

https://musescore.org/en/4.2

Här kan du ladda ner Musescore

https://musescore.org/en/download/musescore-x86_64.AppImage

Här är en lista av de 10 bästa programmeringsspråken 2023 på GitHub, rankade enligt pull-förfrågningar – ett förslag om att slå samman kodändringar till ett arkiv, vilket är ett tillförlitligt mått.

https://madnight.github.io/githut/#/pull_requests/2023/3

Darktable: En Kraftfull Öppen Källkods-Partner för Fotografer

I den digitala fotograferingens era, där bildredigering spelar en lika viktig roll som själva fotograferingen, har darktable framträtt som en betydande aktör. Detta öppen källkods-program för fotoredigering och hantering av fotobibliotek har vunnit hjärtan bland professionella och amatörfotografer över hela världen, tack vare dess omfattande funktioner och icke-destruktiva redigeringsmetod.

Vad är Darktable?

Darktable är ett gratis, öppen källkods-program utformat för att hantera och redigera RAW-bilder. Det skiljer sig från andra bildredigeringsprogram genom sin icke-destruktiva redigeringsprocess, som gör det möjligt för användare att experimentera med olika redigeringsalternativ utan att ändra den ursprungliga bilden. Programmet erbjuder ett komplett arbetsflöde för fotografer, från import och sortering till redigering och exportering av bilder.

Funktioner och Fördelar

Omfattande RAW-stöd

Darktable är specialiserat på att hantera RAW-format, som är det digitala motsvarigheten till en oprocessad film. Detta format behåller mer information än komprimerade format som JPEG, vilket ger fotografer större frihet i efterbehandlingen.

Icke-destruktiv Redigering

Varje ändring som görs i Darktable sparas som en uppsättning instruktioner. Det innebär att den ursprungliga bilden förblir oförändrad, och användaren kan när som helst återgå till ursprungstillståndet.

Modulbaserad Design

Darktable erbjuder en mängd redigeringsmoduler, var och en dedikerad till en specifik aspekt av bildbehandlingen. Detta inkluderar färgkorrigering, exponeringsjusteringar, skärpa, brusreducering och mycket mer.

Avancerad Färghantering

Med stöd för olika färgprofiler och -rymder, säkerställer Darktable att färgåtergivningen förblir konsekvent över olika enheter.

Hantering av Fotobibliotek

Förutom redigeringsverktyg erbjuder Darktable funktioner för att organisera, tagga och sortera bilder, vilket underlättar hantering av stora fotokollektioner.

Varför Välja Darktable?

Kostnadseffektivitet

Som ett öppen källkods-program är Darktable helt gratis, vilket gör det till ett attraktivt alternativ för fotografer som inte vill binda sig till dyra prenumerationsmodeller som ofta följer med kommersiell programvara.

Anpassningsbarhet

Med möjligheten att lägga till plugins och anpassa arbetsflöden, kan Darktable skräddarsys för att möta specifika behov och preferenser.

Plattformsoberoende

Darktable kan användas på flera operativsystem, inklusive Linux, macOS och Windows, vilket gör det tillgängligt för en bred användarbas.

Sammanfattning

Darktable representerar en ny era av tillgänglighet och anpassningsbarhet inom fotoredigering. Dess kraftfulla verktyg och användarvänliga gränssnitt gör det till ett utmärkt val för både professionella fotografer och hobbyfotografer. Genom att kombinera avancerade funktioner med flexibiliteten i ett öppen källkods-format, fortsätter Darktable att vara en ovärderlig resurs i den digitala fotograferingens värld.

Vad är nytt i 4.6.0 versionen?

Redigeringshistoriken sparas nu periodiskt automatiskt (var tionde sekund) medan du redigerar bilder i mörkrumsvyn. Det automatiska sparintervallet kan ändras (via en inställning) eller automatiskt spara kan inaktiveras helt (genom att ställa in intervallet till 0).

En ny bearbetningsmodul rgb-primärer har lagts till. Denna modul kan användas för ömtåliga färgkorrigeringar samt kreativ färggradering. Det gör att de röda, gröna och blå primärfärgerna kan flyttas runt med ”nyans” och ”renhet” kontroller.

Dessutom innehåller sigmoidmodulen nu en ny primärsektion, som kan användas för att på ett elegant sätt hantera svåra ljussituationer (t.ex. lysdioder) och justera bildens övergripande utseende. Att ändra dessa parametrar kan ge tilltalande solnedgångar, förbättrade hudtoner etc. Den här funktionen kan endast användas med sigmoids per-kanal-läge och är löst baserad på idéer från Troy Sobotkas AgX och relaterat arbete i Blender-communityt. Den medföljande ”släta” förinställningen bör ge en bra utgångspunkt för ytterligare korrigeringar med denna funktion.

När du arbetar med modulerna för flytande och retusch, visas nu alltid hela den obeskurna bilden, med valfri beskärning indikerad genom att visa en överlagd rektangel. Detta gör att beskurna delar av bilden kan användas utan att först behöva inaktivera beskärningsmodulen och återaktivera den när den är klar.

Vid panorering eller zoomning i mörkrumsvyn brukade en lågupplöst platshållare visas tills bilden var helt omräknat för den nyligen synliga regionen. Nu, om någon del av den föregående vyn fortfarande är synlig, kommer den delen omedelbart att visas i hög kvalitet, med endast resten av bilden som tillfälligt visas i låg kvalitet tills röret är färdigt.

Detta har uppnåtts som en del av en fullständig omarbetning av mörkrumsbildvisningen, som också har tagit bort några irriterande hopp när den lågupplösta platshållaren ersätts med omräknade bilddata, eller när du växlar mellan hel och beskuren vy (när beskärning, retuschering eller flytande moduler är (o)fokuserade).

Prestanda förbättringar

• OpenCL initieras nu i bakgrunden omedelbart efter lanseringen av darktable-gränssnittet, med framsteg som indikeras av en serie toast-meddelanden. Tidigare gjordes detta innan huvudgränssnittet lanserades, vilket kunde leda till betydande förseningar (ibland mer än en minut) mellan att användaren öppnade darktable och allt som visades på skärmen, vilket fick det att se ut som om darktable inte kunde starta. Observera att bearbetningen kommer att gå långsammare (eftersom darktable endast kommer att använda processorn) tills OpenCL är helt initierad.
• En OpenCL-kodsökväg har implementerats för linskorrigering med hjälp av inbäddad korrigeringsmetadata.
• Bildvisningshastigheten i kartvyn har ökats med 25 %.
• Exporthastigheten har förbättrats för JPEG 2000 och B&W TIFF-bilder.
• Den kromatiska aberrationsmodulen är nu cirka 10 % snabbare när den körs på processorn.

Så installera Ni Daktabel

Installation av Darktable på olika Linux-distributioner som Ubuntu, Debian, Mint och Fedora är en relativt enkel process. Nedan följer steg-för-steg instruktioner för varje distribution.

Ubuntu och Mint

På Ubuntu och Mint, som är baserade på Debian, kan du installera Darktable direkt från standardförråden. Öppna en terminal och kör följande kommand:

sudo apt update
sudo apt install darktable

Dessa kommandon kommer att uppdatera din paketlista och installera den senaste tillgängliga versionen av Darktable från Ubuntu/Mint-förråden.

Debian

På Debian kan du också installera Darktable från förråden. I en terminal, kör:

sudo apt update
sudo apt install darktable

Observera att versionen i Debian-förråden kan vara äldre än den som finns i Ubuntu/Mint, beroende på vilken version av Debian du använder.

Fedora

På Fedora använder du DNF, Fedoras pakethanterare, för att installera Darktable. Öppna en terminal och kör:

sudo dnf update
sudo dnf install darktable

Detta kommer att uppdatera dina paketförråd och installera Darktable.

Allmänna Tips

• PPA för Senaste Versionen: Om du vill ha den senaste versionen av Darktable på Ubuntu eller Mint, kan du överväga att lägga till en PPA (Personal Package Archive). Detta kan ge dig tillgång till nyare versioner än vad som finns i standardförråden.
• Flatpak eller Snap Paket: Darktable finns också tillgänglig som Flatpak eller Snap paket, vilket kan vara ett alternativ för att få den senaste versionen på vilken distribution som helst.
• Officiell Hemsida: För de senaste installationsinstruktionerna, besök Darktables officiella webbplats och deras dokumentationssektion.

Kom ihåg att efter installationen, kan du starta Darktable från din applikationsmeny eller genom att skriva darktable i terminalen.

https://www.darktable.org/

Installationsguide för Pure-FTPd på Ubuntu

FTP (File Transfer Protocol) är en av de äldsta och mest använda metoderna för att överföra filer mellan en klient och en server över ett nätverk. Pure-FTPd är en populär FTP-server som är känd för sin säkerhet och prestanda. I den här artikeln kommer vi att gå igenom stegen för att installera och konfigurera Pure-FTPd på en Ubuntu-server.

Steg 1: Uppdatera Systemet

Innan du påbörjar installationen är det viktigt att se till att ditt system är uppdaterat. Detta kan göras genom att öppna en terminal och köra följande kommando:

sudo apt update && sudo apt upgrade

Denna process kommer att se till att alla befintliga paket är uppdaterade till de senaste versionerna.

Steg 2: Installera Pure-FTPd

När systemet är uppdaterat är nästa steg att installera Pure-FTPd. Detta kan enkelt göras med apt, Ubuntus standardpaketmanager. Skriv in följande kommando i terminalen:

sudo apt install pure-ftpd

Detta kommando kommer att ladda ner och installera Pure-FTPd på din server.

Steg 3: Konfigurera Pure-FTPd

Efter att installationen är klar, är nästa steg att konfigurera din FTP-server. Pure-FTPd lagrar sina konfigurationsfiler i katalogen /etc/pure-ftpd/conf/. Här kan du göra ändringar för att anpassa servern efter dina behov, inklusive användarautentisering, portnummer och användarbegränsningar.

Steg 4: Skapa FTP-användare

För att din FTP-server ska vara användbar behöver du användare som kan ansluta till den. Du kan antingen använda befintliga systemanvändare eller skapa nya användare specifikt för FTP-åtkomst. För att skapa en ny användare, använd kommandot:

sudo adduser ftpuser

Byt ut ftpuser med det användarnamn du önskar.

Steg 5: Starta om Pure-FTPd

Efter att du har gjort dina konfigurationsändringar är det viktigt att starta om FTP-servern för att dina ändringar ska träda i kraft. Detta görs med följande kommando:

sudo service pure-ftpd restart

Steg 6: Öppna Portar i Brandväggen

Om din server har en aktiv brandvägg, som UFW, behöver du öppna de portar som FTP-servern använder. För standard FTP-trafik, öppna port 21:

sudo ufw allow 21

Om du använder FTP i passivt läge, bör du också öppna ett portintervall för dataöverföringar.

Steg 7: Testa FTP-servern

Slutligen är det dags att testa din FTP-server. Detta kan göras från en annan dator med en FTP-klient som FileZilla, eller direkt från terminalen med ftp kommandot:

ftp your_server_ip

Ersätt your_server_ip med din servers IP-adress eller domännamn.

Konfiguerar TLS säker dataöverföring

Att konfigurera TLS (Transport Layer Security) för säker dataöverföring på en Pure-FTPd-server är ett viktigt steg för att säkerställa att all data, inklusive känslig information som lösenord, är krypterad under överföring. Denna guide ger en detaljerad approach för att ställa in TLS på en Pure-FTPd-server som körs på Ubuntu eller liknande Linux-distributioner.

1. Generera TLS-certifikat

Först behöver du skapa ett TLS-certifikat. Om du redan har ett certifikat från en betrodd certifikatutfärdare (CA), kan du hoppa över detta steg. Annars kan du skapa ett självsignerat certifikat genom att följa dessa steg:

1. Installera OpenSSL (om det inte redan är installerat):

   sudo apt-get install openssl

2. Skapa en privat nyckel och ett certifikat:

   sudo openssl req -x509 -nodes -days 365 -newkey rsa:2048 -keyout /etc/ssl/private/pure-ftpd.pem -out /etc/ssl/private/pure-ftpd.pem

Under denna process kommer du att uppmanas att ange detaljer för certifikatet såsom land, stat, organisation, osv. Detta kommando skapar en enda fil som innehåller både den privata nyckeln och certifikatet.

3. Ställ in lämpliga behörigheter:

   sudo chmod 600 /etc/ssl/private/pure-ftpd.pem

2. Konfigurera Pure-FTPd för TLS

Nu behöver du konfigurera Pure-FTPd att använda TLS-certifikatet:

1. Redigera Pure-FTPd-konfigurationen:
   Öppna TLS-konfigurationsfilen för Pure-FTPd:

   sudo nano /etc/pure-ftpd/conf/TLS

2. Aktivera TLS:
   I denna fil, skriv in 1 för att aktivera TLS och spara sedan och stäng filen. Siffran 1 betyder att endast krypterade anslutningar är tillåtna. Du kan använda 2 för att tillåta både krypterade och okrypterade anslutningar.
3. Ange TLS-certifikatfilen:
   Se till att Pure-FTPd känner till platsen för ditt TLS-certifikat. Detta är vanligtvis redan inställt på /etc/ssl/private/pure-ftpd.pem.

3. Starta om Pure-FTPd

Efter att du har konfigurerat TLS, starta om Pure-FTPd för att tillämpa ändringarna:

sudo service pure-ftpd restart

4. Konfigurera brandväggen

Om din server har en brandvägg aktiverad, se till att den tillåter TLS-anslutningar:

sudo ufw allow 21
sudo ufw allow 990

Port 21 är för FTP, och port 990 är för implicit FTPS.

5. Testa TLS-anslutningen

För att testa din säkra FTP-anslutning, använd en FTP-klient som stöder TLS/SSL-kryptering, såsom FileZilla. Konfigurera klienten att använda FTP över TLS och anslut till din server.

Viktiga överväganden

• Certifikatets giltighet: Om du använder ett självsignerat certifikat, kom ihåg att klienter kommer att få en varning om att certifikatet inte är betrott. För en produktionsmiljö är det rådligt att använda ett certifikat från en betrodd CA.
• Säkerhetsinställningar: Se till att du använder starka krypteringar och överväg att inaktivera äldre, mindre säkra protokoll som SSLv3.
• Regelbundna uppdateringar: Håll din server och mjukvara uppdaterad för att säkerställa att du har de senaste säkerhetsuppdateringarna.

Genom att följa dessa steg kan du avsevärt förbättra säkerheten för dataöverföring på din

Sammanfattning

Att installera och konfigurera Pure-FTPd på Ubuntu är en enkel process som kan öka din server’s funktionalitet betydligt. Genom att följa dessa steg kan du säkert och effektivt sätta upp en FTP-server som uppfyller dina behov. Kom ihåg att alltid prioritera säkerheten och överväga att använda säkrare alternativ som SFTP för känslig dataöverföring.

Här kan linux bli ett alternativ fler och fler datorer är användbara , även en dator ifrån 2013 är inte idag värdelös även om Microsoft och Apple vill glömma den. Fler och fler tjänster körs på nätet , därav är vikten att vara kompatibel med Windows plattformen mindre och mindre.

Microsoft Corps (MSFT.O) plan att avsluta stödet för Windows 10 operativsystem kan resultera i att cirka 240 miljoner persondatorer (PC) kasseras, vilket potentiellt kan lägga till avfall från deponi, sa Canalys Research.

Elektronikavfallet från dessa datorer kan väga uppskattningsvis 480 miljoner kilo, vilket motsvarar 320 000 bilar.

Även om många datorer skulle kunna förbli funktionella i flera år efter slutet av OS-stödet, varnade Canalys att efterfrågan på enheter utan säkerhetsuppdateringar kan vara låg.

https://www.reuters.com/technology/microsoft-ending-support-windows-10-could-send-240-mln-pcs-landfills-report-2023-12-21/

Att packa filer i Linux kan göras med olika verktyg beroende på filformatet du önskar. Här är några exempel för att packa filer i bz2, tgz och zip format:

1. BZ2

För att packa filer i bz2-format använder du kommandot bzip2. Exempel:

• För att packa en enstaka fil:

  bzip2 filnamn

Detta kommer att skapa en fil med .bz2-ändelse.

• För att packa flera filer eller en katalog, använd tar kombinerat med bzip2:

  tar cjf arkivnamn.tar.bz2 filnamn1 filnamn2 katalognamn

Detta skapar en tar-fil komprimerad med bzip2.

2. TGZ (Tar GZip)

För att skapa en .tgz-fil (eller .tar.gz), som är en tar-arkiv komprimerad med gzip, använd följande kommando:

• För att packa en katalog eller flera filer:

  tar czf arkivnamn.tgz filnamn1 filnamn2 katalognamn

Detta skapar en tar-fil komprimerad med gzip.

3. ZIP

För att skapa en .zip-fil använder du kommandot zip. Exempel:

• För att packa en enstaka fil:

  zip arkivnamn.zip filnamn

• För att packa en katalog inklusive alla underkataloger:

  zip -r arkivnamn.zip katalognamn

Flagga -r står för ”rekursiv” och säkerställer att alla filer och underkataloger inkluderas.

Kom ihåg att byta ut filnamn, arkivnamn och katalognamn med dina faktiska fil- och katalognamn.

För att packa upp en .tar-fil i ett Unix-liknande operativsystem som Linux eller FreeBSD använder du tar-kommandot. Detta är ett mycket flexibelt verktyg som kan hantera olika komprimeringsformat. Här är de grundläggande stegen för att packa upp en .tar-fil:

Packa Upp en Standard .tar-fil

Om din fil är en vanlig .tar-fil (inte komprimerad), använd följande kommando:

tar -xf filnamn.tar

Här är -x flaggan för att extrahera innehållet och -f specifierar filnamnet.

Packa Upp en Komprimerad .tar-fil

Om filen är komprimerad (som .tar.gz eller .tar.bz2), behöver du inkludera en extra flagga för att hantera komprimeringen:

• För .tar.gz eller .tgz filer, använd:

  tar -xzf filnamn.tar.gz

Här är -z flaggan för att hantera gzip-komprimering.

• För .tar.bz2 filer, använd:

  tar -xjf filnamn.tar.bz2

-j flaggan är för bzip2-komprimering.

Specificera Målkatalog (Valfritt)

Om du vill extrahera filerna till en specifik katalog, använd -C flaggan följt av sökvägen till målkatalogen:

tar -xf filnamn.tar -C /önskad/målkatalog

Byt ut /önskad/målkatalog med sökvägen till den katalog där du vill att filerna ska extraheras.

Sammanfattning

Använd tar-kommandot med lämpliga flaggor beroende på filtypen. Kom ihåg att ersätta filnamn.tar med det faktiska filnamnet du arbetar med. Om du är osäker på filtypen kan du använda file filnamn.tar för att identifiera vilken typ av komprimering som används, om någon.

Så packar du upp en ZIP fil

För att packa upp en .tar-fil i ett Unix-liknande operativsystem som Linux eller FreeBSD använder du tar-kommandot. Detta är ett mycket flexibelt verktyg som kan hantera olika komprimeringsformat. Här är de grundläggande stegen för att packa upp en .tar-fil:

Packa Upp en Standard .tar-fil

Om din fil är en vanlig .tar-fil (inte komprimerad), använd följande kommando:

tar -xf filnamn.tar

Här är -x flaggan för att extrahera innehållet och -f specifierar filnamnet.

Packa Upp en Komprimerad .tar-fil

Om filen är komprimerad (som .tar.gz eller .tar.bz2), behöver du inkludera en extra flagga för att hantera komprimeringen:

• För .tar.gz eller .tgz filer, använd:

  tar -xzf filnamn.tar.gz

Här är -z flaggan för att hantera gzip-komprimering.

• För .tar.bz2 filer, använd:

  tar -xjf filnamn.tar.bz2

-j flaggan är för bzip2-komprimering.

Specificera Målkatalog (Valfritt)

Om du vill extrahera filerna till en specifik katalog, använd -C flaggan följt av sökvägen till målkatalogen:

tar -xf filnamn.tar -C /önskad/målkatalog

Byt ut /önskad/målkatalog med sökvägen till den katalog där du vill att filerna ska extraheras.

Sammanfattning

Använd tar-kommandot med lämpliga flaggor beroende på filtypen. Kom ihåg att ersätta filnamn.tar med det faktiska filnamnet du arbetar med. Om du är osäker på filtypen kan du använda file filnamn.tar för att identifiera vilken typ av komprimering som används, om någon.

För att lägga till en användare i Ubuntu via terminalen använder du kommandot adduser. Här är de grundläggande stegen:

1. Öppna Terminalen: Du kan öppna terminalen genom att söka efter ’Terminal’ i ditt Ubuntu-gränssnitt eller genom att trycka på Ctrl + Alt + T.
2. Använd adduser Kommandot: Skriv följande kommando i terminalen:

   sudo adduser [nytt_användarnamn]

Ersätt [nytt_användarnamn] med det namn du vill ge den nya användaren.

3. Ange och Bekräfta Lösenord: Efter att ha kört adduser-kommandot kommer systemet att be dig om att skapa ett lösenord för den nya användaren. Ange ett säkert lösenord och bekräfta det genom att ange det en gång till.
4. Fyll i Användarinformation: Systemet kan också be om ytterligare information om den nya användaren, såsom fullständigt namn, rumnummer, telefonnummer osv. Denna information är valfri och du kan helt enkelt trycka på Enter för att hoppa över dessa fält.
5. Bekräftelse: Slutligen kommer systemet att be dig bekräfta att informationen är korrekt. Skriv ’Y’ för ja och tryck på Enter.

När detta är gjort kommer den nya användaren att skapas i Ubuntu. Du kan också behöva lägga till användaren i vissa grupper beroende på vilka behörigheter du vill att de ska ha. Detta kan göras med usermod kommandot.

Så radera du en användare

För att radera en användare i Ubuntu via terminalen använder du kommandot deluser. Här är de grundläggande stegen:

1. Öppna Terminalen: Du kan öppna terminalen genom att trycka på Ctrl + Alt + T eller genom att söka efter ’Terminal’ i ditt Ubuntu-gränssnitt.
2. Använd deluser Kommandot: För att ta bort en användare, skriv följande kommando i terminalen:

   sudo deluser [användarnamn]

Ersätt [användarnamn] med namnet på den användare du vill ta bort.

Observera att detta tar bort användaren, men inte användarens hemkatalog och andra filer. Om du också vill ta bort användarens hemkatalog och mailspool, kan du använda flaggan --remove-home:

   sudo deluser --remove-home [användarnamn]

3. Bekräfta Raderingen: Du kan behöva ange ditt lösenord för att bekräfta åtgärden. Efter detta kommer användaren att raderas från systemet.

Om användaren ingår i några särskilda grupper, och du vill ta bort användaren från dessa grupper, kan du använda deluser kommandot igen med gruppnamnet. Till exempel:

sudo deluser [användarnamn] [gruppnamn]

Det är viktigt att vara försiktig när du använder dessa kommandon, eftersom det kan leda till förlust av data om du tar bort en användares hemkatalog. Se till att du har säkerhetskopierat alla viktiga data innan du genomför dessa åtgärder.

Tipsen gäller i stort alla linux distar.

En Guide till Olika Sätt att Köra Linux

Linux, känt för sin flexibilitet och öppenhet, kan köras på många olika sätt. Denna artikel utforskar de olika metoderna för att köra Linux, var och en med sina unika fördelar och användningsområden.

1. På Fysisk Hårdvara

Att installera Linux på en dator som primärt operativsystem är det mest traditionella sättet. Det ger full tillgång till hårdvaran, optimal prestanda och är idealiskt för de som behöver en pålitlig och kraftfull arbetsstation.

Dom flesta linux distrubtioner kan installera köras direkt på hårdvaran. Exempel är Ubuntu, Debian, Mint och fedora.

Fördelar: Full hårdvaruåtkomst, låg latens.
Nackdelar: Kräver en dedikerad dator.

Man kan köra Linux även på gamla hårdvara ifrån ca 2010 utan problem, det är maskiner som idag kasseras.

2. Virtuell Maskin (VM)

En virtuell maskin skapar en isolerad miljö inuti en befintlig dator. Populära verktyg som VMware, VirtualBox och KVM gör det möjligt att köra Linux parallellt med ditt huvudoperativsystem.

Fördelar: Flexibilitet, enkel säkerhetskopiering.
Nackdelar: Minskad prestanda jämfört med direkt hårdvara.

Om man önskar använda visa funktioner ur LAMP , exempelvis vill ha en test plattform för webapp eller liknade. Då kan man köra server version av distrubtion t.ex. Ubuntu server 22.04 LTS eller Debian.

Artikel om hur man installera Linux i VM

3. Virtuell Privat Server (VPS)

Linux på en VPS är idealiskt för webbserverar och onlineapplikationer. Dessa servrar är värdar i molnet och tillhandahålls av olika tjänsteleverantörer.

Fördelar: Global tillgänglighet, underhåll av leverantören.
Nackdelar: Återkommande kostnader, mindre hårdvarukontroll.

4. Dual Boot

Dual Boot-system tillåter användare att installera Linux vid sidan av ett annat operativsystem (som Windows), med möjlighet att välja vid uppstart.

Fördelar: Fullständig prestanda från varje system.
Nackdelar: Kräver omstart för att växla system.

5. Live USB

Linux kan köras från en bootbar USB-enhet utan att behöva installeras på datorns hårddisk. Det är ett bra sätt att testa eller använda Linux utan permanent installation.

Dom flesta linux distar kan idag köra som Live, det finns dock några som specialiserade på live t.ex Knoppix . Det här lösningen lämpar sej för den som vill testa linux eller behöver köra linux väldig temporärt.

Fördelar: Hög portabilitet, ingen installation nödvändig.
Nackdelar: Lägre prestanda än en fullständig installation.

6. Docker och Containers

Med verktyg som Docker kan Linux köras inuti containers. Detta skapar lätta, isolerade miljöer för olika applikationer och tjänster.

Fördelar: Resurseffektivitet, enkel hantering.
Nackdelar: Begränsad funktionalitet jämfört med en fullständig installation.

7. Cloud-baserade Linux miljöer

Många molntjänster som AWS, Google Cloud och Azure tillhandahåller Linux-baserade virtuella maskiner som kan konfigureras och användas för en rad olika ändamål.

Fördelar: Snabb uppstart, stor skalbarhet.
Nackdelar: Återkommande kostnader, beroende av internetanslutning.

Sammanfattning

Valet av hur man kör Linux beror på användarens behov och situation. Traditionell installation ger maximal kontroll och prestanda, medan virtuella maskiner och VPS erbjuder flexibilitet och tillgänglighet. Dual boot-lösningar är idealiska för de som behöver växla mellan olika operativsystem, medan Live USB erbjuder enkel testning och portabilitet. Containers och molnbaserade lösningar är utmärkta för utveckling och drift av applikationer, erbjuder skalbarhet och enkel tillgänglighet.

Oavsett ditt behov finns det en Linux-lösning som passar dig, och denna mångsidighet är en av anledningarna till att Linux fortsätter att vara ett populärt val för både personliga och professionella användare.

Manjaro Linux 23.1 är tillgänglig för nedladdning som den första stora uppdateringen i Manjaro Linux 23-serien som ger en nyare kärna, nyare skrivbordsmiljöer och uppdaterade komponenter till Arch Linux-baserade distro.

Manjaro 23.1 är här lite över tre månader efter Manjaro 23.0 och den drivs av den senaste och bästa Linux 6.6 LTS-kärnserien. Manjaro 23.0 levererades med Linux-kärnan 6.5, som nu nått slutet av den stödda livslängden, så den nya utgåvan bör ge ett extra lager av hårdvarustöd.

Manjaro 23.1, som kallas ”Vulkan”, levereras med de vanliga utgåvorna med skrivbordsmiljöerna Xfce, GNOME och KDE Plasma. Medan flaggskeppsutgåvan använder Xfce 4.18, har KDE Plasma- och GNOME-utgåvorna uppdaterats till de senaste KDE Plasma 5.27.10 LTS- och GNOME 45.2-utgåvorna.

Länkar för att ladda hem finns i vår wiki

https://wiki.linux.se/index.php/Manjaro

LibreOffice 7.6.4 Community och LibreOffice 7.5.9 Community är omedelbart tillgängliga från www.libreoffice.org/download för Windows (Intel/AMD/ARM-processorer), macOS (Apple Silicon och Intel-processorer) och Linux .

LibreOffice 7.6.4 Community är den mest avancerade versionen av kontorssviten och erbjuder det bästa när det gäller produktivitetsfunktioner och interoperabilitet med Microsoft Office proprietära format.

LibreOffice 7.5.9 Community är den mest noggrant testade versionen av sviten, för produktivitetstillämpningar i företagsmiljön, men har nu nått slutet av sin livslängd, så användare uppmanas att planera uppgraderingen till LibreOffice 7.6.4 Community, som har också testats och eftersökt tillräckligt för produktionsmiljöer.

För implementeringar i företagsklass rekommenderar TDF starkt LibreOffice Enterprise-familjen av applikationer från ekosystempartners – för stationära datorer, mobiler och moln – med ett stort antal dedikerade mervärdesfunktioner och andra fördelar som SLA (Service Level Agreements): www. libreoffice.org/download/libreoffice-in-business/.

LibreOffice 7.6 office suite-serien kommer att stödjas fram till den 12 juni 2024. Nästa planerade uppdatering, LibreOffice 7.6.5, är för närvarande planerad till sista veckan i februari 2024. Å andra sidan kommer LibreOffice 7.5-serien inte att få några uppdateringar längre, så du bör uppgradera till LibreOffice 7.6 så snart som möjligt.

https://www.libreoffice.org/download/download-libreoffice/

Svenska språkfilerna finner ni här

https://download.documentfoundation.org/libreoffice/stable/7.6.4/rpm/x86_64/LibreOffice_7.6.4_Linux_x86-64_rpm_langpack_sv.tar.gz

Att installera MariaDB på FreeBSD är en process som involverar flera steg. Här är en steg-för-steg guide:

Installera MariaDB på FreeBSD

Förberedelser

1. Uppdatera Systemet: Innan du börjar, se till att ditt FreeBSD-system är uppdaterat. Detta kan göras med följande kommand:

   pkg update && pkg upgrade

2. Säkerhetskopiera Viktiga Data: Om du har viktig data på systemet, se till att säkerhetskopiera den innan du fortsätter.

Installation

1. Installera MariaDB-servern: Använd FreeBSD’s pakethanteringssystem för att installera MariaDB. Det kan göras med följande kommand:

   pkg install mariadb105-server mariadb105-client

(Notera att versionen av MariaDB (mariadb105 i detta fall) kan variera beroende på FreeBSD-version och tillgängliga paket.)

2. Aktivera MariaDB: För att MariaDB ska starta automatiskt vid systemstart, lägg till följande rad i /etc/rc.conf:

   mysql_enable="YES"

Konfiguration och Start

1. Starta MariaDB-servern: Med MariaDB nu installerat, starta tjänsten med kommandot:

   service mysql-server start

2. Säker Konfiguration: Kör MariaDB:s säkra installationskript för att säkra din databas. Detta inkluderar att sätta ett lösenord för root-användaren, ta bort anonyma användare och testdatabaser. Kör:

   mysql_secure_installation

3. Logga in på MariaDB: För att kontrollera att allt fungerar, logga in på MariaDB som root-användaren:

   mysql -u root -p

Ytterligare Konfiguration

• Konfigurationsfil: Du kan anpassa MariaDB:s inställningar genom att redigera dess konfigurationsfil, vanligtvis belägen i /usr/local/etc/my.cnf.
• Skapa Databaser och Användare: Skapa nya databaser och användare enligt dina behov med CREATE DATABASE och CREATE USER SQL-kommandon i MariaDB:s prompt.

Underhåll och Hantering

• Backup och Återställning: Lär dig hur man tar backups av din MariaDB-databas och återställer dem vid behov.
• Uppdateringar och Övervakning: Håll systemet och MariaDB uppdaterade och övervaka dess prestanda och säkerhet.

Slutsats

Grattis! Du har nu en fungerande MariaDB-installation på ditt FreeBSD-system. Kom ihåg att regelbundet underhålla och uppdatera din databasserver för optimal prestanda och säkerhet.

Eftersom Ubuntu och mfl är närbesläktade med Debian så går de under samma .

Installation av MariaDB på Debian

1. Uppdatera Systemet:
   Först bör du uppdatera ditt system med de senaste paketen. Detta görs genom att öppna en terminal och köra följande kommandon:

   sudo apt update
   sudo apt upgrade

2. Installera MariaDB:
   Efter att systemet har uppdaterats, installera MariaDB-servern med följande kommando:

   sudo apt install mariadb-server

3. Starta och Aktivera MariaDB:
   När installationen är klar, starta MariaDB-tjänsten och se till att den startar vid systemstart:

   sudo systemctl start mariadb
   sudo systemctl enable mariadb

4. Säkerhetskonfiguration:
   Kör mysql_secure_installation för att säkra din databasserver. Detta steg innebär att sätta ett root-lösenord och ta bort anonyma användare, testdatabaser och fjärråtkomst till root-användaren.

   sudo mysql_secure_installation

5. Testa Installationen:
   Testa att din installation fungerar genom att logga in på MariaDB:

   mysql -u root -p

Installation av MariaDB på Fedora

1. Uppdatera Systemet:
   Liksom i Debian, börja med att uppdatera ditt Fedora-system:

   sudo dnf update

2. Installera MariaDB:
   Använd dnf för att installera MariaDB:

   sudo dnf install mariadb-server

3. Starta och Aktivera MariaDB:
   Starta MariaDB-tjänsten och aktivera den så att den startar vid boot:

   sudo systemctl start mariadb
   sudo systemctl enable mariadb

4. Säkerhetskonfiguration:
   Kör också mysql_secure_installation för att säkra din MariaDB-installation:

   sudo mysql_secure_installation

5. Testa Installationen:
   Slutligen, testa att MariaDB fungerar:

   mysql -u root -p

Genom att följa dessa steg bör du kunna installera och konfigurera MariaDB på både Debian och Fedora. Kom ihåg att även om stegen är likartade, kan det finnas små skillnader i kommandona beroende på din specifika version av operativsystemet.

För att t.ex skapa databaser, användare och göra backup med MariaDB / MySQL se vår wiki på https://wiki.linux.se/index.php/Kategori:Mysql

Sparky linux är en ytterligaren ”lättvikt” linuxdistrubtion baserad på debian.

Mer specifikt har Sparky 7.2 nu utökat sitt stöd till ARMHF- och ARM64-plattformar, med bilder redo att användas, vilket indikerar distributionens engagemang för ett bredare utbud av enheter.

Drivs av Linux-kärnan 6.1 LTS, Sparky 7.2 kommer baserad på de senaste Debian 12 ”Bookworm” och Sparky stabila repos från och med den 5 december, med den viktigaste höjdpunkten de tillagda ytterligare arkitekturerna.

Mer specifikt har Sparky 7.2 nu utökat sitt stöd till ARMHF– och ARM64-plattformar, med bilder redo att användas, vilket indikerar distributionens engagemang för ett bredare utbud av enheter.

– alla paket uppdaterade från Debians och Sparkys stabila repor från och med den 5 december 2023

– Linux kernel PC: 6.1.55 (6.6.4-sparky & 5.15.141-LTS-sparky in sparky repos)
– Linux kernel ARM: 6.1.58
– LibreOffice 7.4.7
– Calamares 3.2.61
– KDE Plasma 5.27.5
– LXQt 1.2.0
– MATE 1.26
– Xfce 4.18
– Openbox 3.6.1
– Firefox 115.5.0esr (120.0.1-sparky in sparky repos)
– Thunderbird 115.5.0
– VLC 3.0.20
– Exaile 4.1.3
– ARMHF & ARM64 images are ready and out too

Kan ladda hem här

Raspberry Pi Foundation släppte en ny version av sin Raspberry Pi OS-distribution för Raspberry Pi enkortsdatorer som förbättrar stödet för den senaste Raspberry Pi 5-modellen, ett nytt mörkt tema, uppdaterar olika appar och lägger till några nya funktioner.

Dessutom harmoniserar den här utgåvan GTK+2-temat med GTK+3-temat för att förbättra stödet för Qt-appar, möjliggör övervakning av temafiler i pixdecor-plugin för att ladda ändringar i farten, ökar omladdningen av temaändringar i farten , lägger till en tysk översättning till Utseendeinställningar och återställer genvägen till The Magpi-webbplatsen i huvudmenyn.

För den senaste Raspberry Pi 5-modellen lägger den nya Raspberry Pi OS-versionen till stöd för seriell portväxling i både rc_gui och raspi-config-verktygen, och uppdaterar både Mathematica och Scratch 3-apparna för att fungera på den nya Raspberry Pi-enkortsdatorn , såväl som på ARM 64-bitars installationer.

Bland andra ändringar lägger Raspberry Pi OS 2023-12-05 till stöd för att identifiera pekskärmar med unika strängar per enhet för att möjliggöra en korrekt koppling till skärmenheter, lägger till kompatibilitet med Raspberry Pi 1-skärmar, förbättrar Wayfire-rendering och lägger till gpiod binär verktyg och python3-venv i Raspberry Pi OS Lite-utgåvan.

Kan ladda hem här :

https://www.raspberrypi.com/software/operating-systems/

Artikel på Engelska om Raspberry PI OS

Med den här uppdateringen visar GNOME Shell nu inställningsdialogrutan först efter att ett tillägg har laddats. Dessutom åtgärdades ett prestandaproblem orsakat av upprepade signalläckor, och ett problem med att backspacet på skärmen fastnade åtgärdades också, tillsammans med pilnavigering i sökresultaten.

GNOME 45.2 uppdaterar också Mutter-fönstret och komposithanteraren för att förbättra stödet för surfplattor på X11 och för att inaktivera hårdvarumarkören när den hämmas av backend. En krasch och ett par andra buggar åtgärdades också i Mutter 45.2.

Nautilus-filhanteraren (filer) fick stöd för att upptäcka avmontering på vissa icke-inbyggda monteringar, stöd för att utöka typer och storlekar i dialogrutan Egenskaper, en fix för en krasch som inträffade vid visning av bildegenskaper, samt en krasch som inträffade när återansluter till en fjärrserver.

Loupe 45.2 bildvisare ingår också i GNOME 45.2-versionen med förbättrad ordning av bilder efter borttagning av bilder så att den inte längre förvirrar användare, förbättrade kortkommandon för att korrekt visa svepgester och möjligheten att visa en bild när den laddas om efter ett fel.

GNOME 45.2 kommer snart att ta sig in i de stabila programvaruförråden för olika populära GNU/Linux-distributioner, så se till att du uppdaterar dina installationer regelbundet. Nästa punktutgåva, GNOME 45.3, är för närvarande planerad till början av januari 2024, tillsammans med alfaversionen av GNOME 46.

Här kan du ladda ner källkoden tll 45.2

https://ftp.acc.umu.se/pub/GNOME/core/45/45.2/

Artikel på Engelska som beskriver mer ingående.

Peppermint OS är ett lättviktigt, användarvänligt Linux-baserat operativsystem som är känt för sin snabbhet och minimala systemkrav. Det är en idealisk lösning för äldre hårdvara eller för användare som söker en enkel, effektiv datorupplevelse.

Bakgrund och Utveckling

Peppermint OS utvecklades först 2010, med en ambition att skapa en hybridmiljö som kombinerade molnbaserade och lokala applikationer. Dess designfilosofi fokuserar på att ge användaren frihet att välja vilka applikationer de vill använda, vilket gör det till ett populärt val för dem som föredrar en skräddarsydd upplevelse.

Funktioner och Användarvänlighet

En av de mest framträdande funktionerna i Peppermint OS är dess integration av molnbaserade tjänster. Användare kan enkelt skapa genvägar till sina favoritwebbapplikationer, vilket gör det enkelt att arbeta både online och offline. Systemet använder LXDE-skrivbordsmiljön, som är känd för sin lättvikt och snabbhet, och kombinerar detta med andra element från Xfce och GNOME för att erbjuda en balanserad och effektiv användarupplevelse.

Systemkrav och Kompatibilitet

Peppermint OS är känt för sina låga systemkrav, vilket gör det till ett utmärkt val för äldre datorer eller system med begränsade resurser. Det kan köras på så lite som 512 MB RAM, även om 1 GB rekommenderas för en smidigare upplevelse. Det är också kompatibelt med de flesta hårdvaror och stöder ett brett utbud av nätverksdrivrutiner, vilket gör det tillgängligt för en stor användarbas.

Gemenskap och Support

Peppermint OS har en aktiv och välkomnande gemenskap. Det finns ett stort antal forum och användargrupper där nybörjare och erfarna användare kan dela tips, tricks och lösningar. Officiell support erbjuds också via deras webbplatser och forum, där utvecklarna ofta engagerar sig för att hjälpa användarna.

Framtiden för Peppermint OS

Framtiden för Peppermint OS ser ljus ut, med regelbundna uppdateringar som förbättrar systemets stabilitet och funktionalitet. Utvecklarna fortsätter att experimentera med nya idéer för att förbättra användarupplevelsen och säkerställa att operativsystemet förblir relevant och effektivt i en värld där teknik ständigt förändras.

Sammanfattning

Peppermint OS är ett utmärkt val för både nya och erfarna Linux-användare. Dess kombination av lättvikt, flexibilitet och användarvänlighet gör det till ett attraktivt alternativ för dem som söker en enkel men kraftfull datorupplevelse. Med en stark gemenskap och engagerade utvecklare, fortsätter Peppermint OS att växa och utvecklas, vilket bekräftar dess plats som ett pålitligt och anpassningsbart operativsystem.

Här kan du ladda hem den :

Ladda hem Peppermint OS

Artikel på Engelska som beskriver mer :

https://www.geeksmint.com/peppermint-os/

Armbian är ett lättviktsoperativsystem baserat på Debian och Ubuntu som är optimerat för ARM-baserade enheter som single-board-datorer (SBCs), exempelvis Raspberry Pi, Orange Pi, och andra liknande enheter. Det är känt för sin effektivitet, anpassningsbarhet och för att det stöder ett brett utbud av ARM-hårdvara. Armbian erbjuder en stabil grund för att köra serverapplikationer, utveckla programvara, eller för allmän användning i utbildning och hobbyprojekt.

Vi är glada över att kunna presentera den senaste Armbian-versionen, v23.11! Den här uppdateringen kommer med en uppsjö av förändringar, vilket gör Armbian-upplevelsen ännu bättre.

Här är de viktigaste höjdpunkterna i den här utgåvan!

Enkorts datorer med höjd nivå av support.

Vi är glada att inkludera följande kort i vår standardsupportnivå:

• Khadas VIM1S
• Khadas VIM4
• Texas Instruments TDA4VM
• Xiaomi Pad 5 Pro

Viktiga förbättringar i den här versionen

• Adresserar många buggar för förbättrad funktionalitet för Banana Pi CM4.
• Mainline Kernel för RK3588 med experimentellt HDMI-stöd.
• Fixade skärmhanterare på alla stationära datorer.
• Experimentellt EDK2/UEFI-stöd för RK3588-kort.
• Vi introducerar Ubuntu Mantic och Debian Trixie som dagliga bildbyggen.
• Förbättra kvalitetskontrollen genom automatiserade tester.

Höjdpunkter av genomförda åtgärder

Stängda Projekt
I den här versionen har vi framgångsrikt stängt flera projekt, inklusive byte av standardinloggningshanteraren, möjliggjort skapande av artefakter vid pull-begäran och lagt till stöd för Hikey 960. Dessutom har vi uppdaterat edge-kärnan till v6.6 och introducerat nya Armbian bakgrundsbilder. Stödet för olika kort som NanoPi R6S/R6C, TI SK-TDA4VM, Xiaomi-elish och fler har lagts till, vilket förbättrar utbudet av kompatibla enheter.

Stängda uppgifter

Många uppgifter har slutförts, allt från att ta bort leverantörsspecifika patchar till att lägga till stöd för olika kort som Tanix TX6, Inovato Quadra och Mekotronics R58X-Pro. Förbättringar har gjorts för specifika kärnor, som att rensa upp EOL-kärnor för Rockchip64, uppdatera kärnkonfigurationer för Waydroid- och Redroid-stöd och aktivera Bluetooth-stöd för VIM1S/VIM4.

Lösta buggar

Den här utgåvan tar upp olika buggar och problem, vilket säkerställer en smidigare användarupplevelse. Bugfixar inkluderar att lösa fel med specifika kommandon, fixa kompileringsproblem för olika kärnor, åtgärda skärmutdataproblem och förbättra hårdvarustödet för flera kort, som Orange Pi 3 LTS, LicheePi 4A och Khadas Vim1s.

https://docs.armbian.com/Release_Changelog/

Valve släppte idag en ny stabil Steam Client-uppdatering som ger olika förbättringar för Linux-spelare, såväl som ett par nya funktioner och många buggfixar.

• Fixat den nya kontrollpanelen som visas på verktyg/applikationer
• Fixat att öppna Big Picture Mode från systemfältet/aktivitetsfältet
• Fixad visning av tillgängligt diskutrymme i dialogrutan ”Lägg till en ny Steam-biblioteksmapp”.
• Fixade ett problem där upplåsning av Family View i klienten ibland inte låste upp kassan
• Fixade ett problem där mellansidesannonserna med kontrollerinformation kunde skalas felaktigt på Steam Deck eller andra små bildskärmar
• Fixade ett problem där VR-bara spel kunde visas med meddelandet ”Controller Required” tillsammans med inget controllerstöd

Stor bild

• Lägg tillbaka knapparna till mellansidesannonserna för spelstart istället för att lita på sidfotsknapparna
• Fixade flera layoutregressioner i snabbåtkomstmenyn, eula-dialoger och sidan för spelprestationer

Steam input

• Fixade att skrivbordets konfigurationssida var tom när du valde bort Steam Input
• Fixat för Steam Controller gyrosvarvhastighet och påskyndade gravitationskorrigeringen. Båda påverkade känslan av gyro till avböjningsläge.
• Fixade att vissa kontroller inte kunde klara den manuella kalibreringsfasen för stationära toleranser.
• Fixade enstaka ”ryck” i ”Gyro To…”-konverteringslägen som använde gravitationsaxeln (t.ex. Player Space, World Space, Laser Pointer-lägen)
• Förbättrat gyro till joystick avböjningsläges lågnivåbrus.
• Återinsatt horisontell haptik för alla nya ”Gyro To…”-lägen.
• Fast UI: ordning på Steam Deck Gyros kalibreringsavläsningar.
• Försök att fixa äldre Gyro ”Joystick”-läge – använd gravitationsorienteringen som hittas vid appväxling och subtrahera den från liveflödet.
• Lade till stöd för NACON Revolution 5 Pro-kontrollern
• Fix: Nintendo Joy-Con gyrosvarvhastigheter är nu korrekt kalibrerade för naturliga vinklar. Var tidigare på 80% verklig omsättningshastighet.
• Fix: ”Gyro till…”-lägen hoppar när du lägger till/tar bort åtgärdslager eller byter åtgärdsuppsättningar.
• Fix: Sony Dualshock accelerometeravläsning var felaktig vid den första anslutningen via bluetooth.

Linux

• Fast ångöverlagring som gjorde att renderingen stannade i vissa titlar (t.ex. Watch_Dogs)
• Fixat ångöverlägg som orsakade krascher i vissa titlar
• Fast dubbelklickshantering i steam overlay
• Fixade musklick i överlägget för CS2

https://steamcommunity.com/games/593110/announcements/detail/3895113407856183762