Ruby 4.0 markerar ett av de största kliven i språkets historia, där fokus ligger på isolering, parallellism och prestanda utan att kompromissa med Rubys välkända läsbarhet. Med ny teknik som Ruby Box, en helt ny JIT-kompilator och ett kraftigt förbättrat stöd för parallell exekvering visar Ruby att språket är redo att möta moderna krav – samtidigt som det fortsätter att sätta utvecklarens upplevelse i centrum.
När Ruby 4.0 nu har släppts markerar det mer än bara ännu en versionssiffra. Det är ett tydligt tecken på att ett av världens mest omtyckta programmeringsspråk fortsätter att utvecklas – både tekniskt och filosofiskt – i en tid där krav på prestanda, parallellism och säkerhet är högre än någonsin. Ruby har länge varit känt för sin läsbarhet och sin glädjeprincip: programmering ska vara roligt. Med Ruby 4.0 försöker utvecklarna bevisa att man inte längre behöver välja mellan elegans och råstyrka.
Ruby Box – isolering utan containrar
Den kanske mest nyskapande nyheten är Ruby Box, en experimentell teknik för isolering inuti samma Ruby-process. Genom att starta Ruby med miljövariabeln RUBY_BOX=1 kan man skapa separata ”lådor” där klasser, moduler, globala variabler, monkey patches och till och med inlästa bibliotek hålls helt åtskilda. Det gör det möjligt att köra testfall som använder aggressiva monkey patches utan att påverka andra tester, köra flera versioner av samma webbapplikation parallellt vid blue-green-driftsättning eller testa nya beroenden i realtid genom att jämföra beteende och svar. Allt detta sker utan containrar eller separata processer – isoleringen sker direkt i Ruby-motorn.
ZJIT – nästa generations prestandasatsning
Ruby 4.0 introducerar också ZJIT, en ny experimentell just-in-time-kompilator som är tänkt att på sikt ersätta YJIT. ZJIT är skriven i Rust och använder större kompileringsenheter samt en modern SSA-baserad mellanrepresentation. Resultatet är redan nu snabbare än den traditionella tolken, även om den fortfarande ligger efter YJIT. Utvecklarna är tydliga med att ZJIT ännu inte är redo för produktion, men ambitionen är att den ska vara både snabbare än YJIT och stabil nog för skarp drift i Ruby 4.1. För den nyfikne kan ZJIT aktiveras med flaggan –zjit.
Ractor tar ett steg mot mognad
Parallell programmering har länge varit en svag punkt i Ruby, men Ractor-modellen fortsätter att utvecklas. I Ruby 4.0 introduceras klassen Ractor::Port, som ersätter tidigare mer svårbegripliga API:er som Ractor.yield och Ractor#take. Kommunikation mellan parallella delar av ett program blir tydligare och mer robust. Samtidigt har interna datastrukturer förbättrats för att minska låsning kring globala resurser, minska delad intern data och förbättra CPU-cache-beteende. Tillsammans ger detta märkbart bättre parallell prestanda, och målet är att Ractor snart ska lämna sin experimentella status helt.
Små språkliga förändringar med stor effekt
Ruby 4.0 innehåller också flera språkliga justeringar som gör vardagen trevligare för utvecklare. Logiska operatorer som && och || kan nu stå i början av en rad och fortsätta föregående uttryck, vilket gör flerradiga villkor mer lättlästa. Beteendet för *nil har gjorts mer konsekvent och anropar inte längre nil.to_a, i linje med hur **nil redan fungerar. Felmeddelanden vid fel antal argument är tydligare och innehåller både bättre bakspårning och kodutdrag. Unicode-stödet har uppdaterats till version 17.0, inklusive nya emoji.
Ett snabbare och renare Ruby under huven
Bakom kulisserna har Ruby 4.0 fått omfattande prestandaförbättringar. Objekt skapas snabbare, särskilt när nyckelordsargument används. Garbage collectorn arbetar effektivare, intern åtkomst till instansvariabler har optimerats och många gamla låsningar i heta kodvägar har tagits bort. Standardbiblioteket har samtidigt städats upp: vissa komponenter har flyttats eller uppdaterats, andra – som delar av CGI-biblioteket – levereras inte längre fullt ut som standard.
Framåtblick
Ruby 4.0 är inte bara en inkrementell uppdatering utan ett tydligt ställningstagande. Språket vill fortsätta vara uttrycksfullt och lättläst, men samtidigt möta moderna krav på prestanda, parallellism och isolering. Med Ruby Box, ZJIT och ett allt mer moget Ractor-system visar Ruby att det går att förnya sig utan att förlora sin identitet. För utvecklare innebär det en tydlig signal: Ruby är långt ifrån färdigt – det har precis växlat upp.
Fresh – när terminaln möter det moderna kodverktyget
Terminaln har länge varit utvecklarens snabbaste verktyg – men också ett av de mest avskalade. Med Fresh utmanas den bilden. Den nya öppna textredigeraren kombinerar terminalns effektivitet med moderna funktioner som annars hör hemma i grafiska IDE:er. Resultatet är ett kraftfullt kodverktyg som körs helt i textläge, men ändå erbjuder en strukturerad, visuell och förvånansvärt bekväm utvecklingsmiljö.
Fresh – när terminaln möter det moderna kodverktyget
I takt med att allt fler utvecklare söker snabbare, lättare och mer fokuserade arbetsflöden har intresset för terminalbaserade verktyg fått en tydlig renässans. Samtidigt vill få ge upp de bekvämligheter som moderna utvecklingsmiljöer erbjuder. Här kliver Fresh in – en ny öppen källkodsbaserad textredigerare som försöker förena två världar som länge setts som motsatser: den klassiska terminaln och den grafiska kodeditorn.
Fresh är en så kallad TUI-editor (Text-based User Interface), skriven i programmeringsspråket Rust. Det innebär att hela programmet körs i ett vanligt terminalfönster, utan att använda grafiska ramverk som GTK eller Qt. Trots detta lyckas Fresh leverera en upplevelse som ligger mycket nära den man förknippar med moderna grafiska program.
Ett grafiskt tänk – helt i textläge
Vid första anblick kan Fresh nästan uppfattas som en traditionell grafisk editor. Den innehåller menyer, paneler, delade vyer, filutforskare och en integrerad terminal, allt uppbyggt med terminalns egna möjligheter. Musstöd finns från start, tillsammans med snabbkommandon, kontextmenyer och en kommandopalett där användaren kan söka efter funktioner på samma sätt som i moderna IDE:er.
I stället för att arbeta direkt med filer använder Fresh buffertar. Flera filer och terminalsessioner kan vara öppna samtidigt och visas sida vid sida i horisontella eller vertikala split-vyer. En permanent statusrad längst ner visar relevant information som filnamn, markörposition och aktuell Git-branch.
Kraftfull redigering utan begränsningar
Trots sitt terminalbaserade format saknar Fresh inte avancerade redigeringsfunktioner. Programmet erbjuder stöd för flera markörer, avancerade textmarkeringar samt obegränsad ångra- och gör om-funktionalitet. All redigering sparas i en fullständig historik, vilket gör att användaren tryggt kan experimentera utan risk att förlora arbete.
Navigeringen förbättras ytterligare genom positionshistorik och inbyggt stöd för Language Server Protocol. Detta gör det möjligt att hoppa till definitioner, navigera mellan symboler och få kodintelligens som annars förknippas med fullskaliga grafiska utvecklingsmiljöer.
Filhantering utan att lämna editorn
Fresh innehåller en inbyggd filutforskare som låter användaren navigera i projektets katalogstruktur direkt i editorn. Den är helt anpassad för tangentbord, men fungerar även med mus. Som standard respekteras .gitignore-filer, vilket hjälper till att hålla fokus på relevanta filer i projektet. Filer kan öppnas, bytas och skapas utan att man behöver lämna editorn eller använda externa verktyg.
Terminaln som en integrerad del av arbetsflödet
En av de mest utmärkande funktionerna i Fresh är den inbyggda terminalemulatorn. Terminaler öppnas som vanliga buffertar och kan delas upp i flera flikar. Användaren kan växla mellan inmatningsläge och scroll-läge, söka i terminalutdata och kopiera text med samma kommandon som används i redigeraren.
En särskilt ovanlig funktion är att terminalsessioner kan bevaras mellan omstarter. Pågående processer och hela scrollback-historiken finns kvar, vilket suddar ut gränsen mellan editor och kommandoskal.
Kodintelligens med resurskontroll
Fresh har inbyggt stöd för Language Server Protocol och erbjuder diagnostik, kodkomplettering och symbolinformation i realtid. Rust, JavaScript, TypeScript och Python fungerar direkt, medan ytterligare språk kan konfigureras manuellt via en JSON-baserad inställningsfil.
En detalj som särskiljer Fresh från många andra editorer är möjligheten att sätta gränser för CPU- och minnesanvändning hos språkservrar. Detta förhindrar att resurskrävande LSP-processer påverkar systemets prestanda negativt.
Ett pluginsystem byggt för framtiden
Fresh är konstruerat med utbyggbarhet i fokus. Redigeraren använder ett pluginsystem baserat på TypeScript, vilket gör det relativt lätt att skapa egna tillägg. Flera plugins följer med som standard, bland annat för att markera TODO-kommentarer och utföra Git-baserade sökningar.
För C- och C++-utveckling finns även ett särskilt Clangd-hjälpplugin. Plattformsspecifika detaljer, till exempel för macOS, är tydligt dokumenterade för att underlätta installation och användning.
Samlad och tydlig konfiguration
All konfiguration i Fresh sker via en enda config.json-fil som lagras på ett standardiserat sätt beroende på operativsystem. I denna fil styrs allt från teman och tangentbindningar till språkservrar, plugins och resursbegränsningar. Tanken är att ge användaren full kontroll utan att sprida inställningar över flera filer.
Stöd för alla större operativsystem
Fresh är officiellt stödd på Linux, macOS och Windows. För den som vill prova finns färdiga binärer, men även installationsalternativ via Homebrew, Arch User Repository, .deb- och .rpm-paket, npm, crates.io eller manuell kompilering från källkod. På Windows fungerar Fresh i moderna terminaler, och det går även att köra via WSL för en mer Linux-lik upplevelse.
Terminalns nästa steg
Fresh visar tydligt att terminalbaserade verktyg inte längre behöver vara spartanska eller svåranvända. Genom att kombinera hög prestanda, moderna gränssnittsidéer och ett tydligt fokus på utvecklarens arbetsflöde pekar Fresh mot en framtid där terminaln inte är ett alternativ till grafiska verktyg – utan ett fullvärdigt hem för dem.
Linux.se:s åsikt
Efter att ha testat Fresh är helhetsintrycket mycket lovande, även om den senaste versionen ännu inte verkar finnas tillgänglig som .deb-paket. Känslan för tankarna tillbaka till DOS-eran, fast i en modern tappning.
För den som i dag snabbt vill redigera filer direkt på en server är alternativen oftast nano eller emacs/vi. Både emacs och vi är kraftfulla verktyg, men de har också en relativt hög inlärningströskel, vilket kan avskräcka många användare.
En funktion som skulle vara mycket uppskattad i framtida versioner av Fresh är stöd för emacs-liknande Ctrl-kommandon. För användare som har dessa tangentkombinationer djupt inpräntade i muskelminnet är det svårt att ”lära gamla hundar att sitta”. Dessutom kan Ctrl-kommandon i vissa situationer vara snabbare och mer effektiva, exempelvis vid sparande och navigering.
Trots detta framstår Fresh som ett tydligt positivt tillskott. Det fyller ett tomrum mellan enkla terminalredigerare och mer komplexa redigeringsmiljöer, och har potential att bli ett naturligt val för modern server- och terminalbaserad utveckling.
Läs mer på :
https://sinelaw.github.io/fresh
- Typ: Öppen källkod, TUI (Text-based UI) i terminal
- Språk: Rust
- Gränssnitt: Paneler, split-vyer, filutforskare, musstöd
- Utvecklarstöd: LSP (diagnostik, completion, symboler)
- Extra: Inbyggd terminal som buffert med flikar och scroll-läge
- Utbyggbart: Pluginsystem (TypeScript) och central config.json
- Plattformar: Linux, macOS, Windows (även via WSL)
”Jag ville bara lösa ett problem” – Linus Torvalds om Linux, Git och livet som envis ingenjör
Han sitter ensam i ett ljuddämpat hemmakontor med ljusgröna väggar, en katt i knät och ett gåband han slutat använda – ändå är det härifrån en av världens viktigaste tekniska revolutioner har styrts. Utan storslagna visioner eller femårsplaner har den envisa ingenjören Linus Torvalds, skaparen av Linux och Git, förändrat hur internet fungerar, hur vi skriver kod – och hur miljarder människor använder teknik varje dag.
Tänk dig teknikens mäktigaste kontrollrum. Du föreställer dig kanske en futuristisk bunker full av blinkande skärmar, serverracks och avancerad utrustning.
När TED-curatorn Chris Anderson visade bilden av Linus Torvalds arbetsplats brast publiken ut i skratt.
På scenen: ett helt vanligt rum. Ett skrivbord, en suddigt synlig dator, beige väggar i en ljusgrön färg som enligt Torvalds ofta används på mentalsjukhus. Under skrivbordet tronar ett gåband.
”Det är det mest intressanta i mitt kontor,” säger han, ”och jag använder det inte ens längre.”
Den mannen – som sitter i morgonrock och jobbar i tystnad – styr utvecklingen av ett operativsystem som driver allt från superdatorer till Android-telefoner och internetservrar. En och en halv miljard aktiva Android-enheter, enligt Torvalds själv.
Hur hamnade vi här? Hur blev en ensam ingenjör i tystnaden arkitekten bakom någonting som förändrade allt?
I början var det bara ett sidoprojekt
När Torvalds 1991 som 21-årig student i Helsingfors började skriva Linux-kärnan, var det inte för att leda ett globalt rörelse – utan för att ha roligt.
”Jag startade inte Linux som ett samarbetsprojekt. Det var ett av många projekt jag gjorde åt mig själv. Jag behövde resultatet – och jag älskade att programmera.”
Han hade ingen plan, ingen vision, inget kommersiellt mål. Han delade det efter ett halvår, mest med orden: ”Kolla vad jag byggt! Kommentera gärna.”
Det var inte ens ”öppen källkod” i modern bemärkelse.
Men han fick svar.
Folk började testa. Komma med idéer. Sen kod.
”Innan någon ens skickade kod hade jag mitt ’wow’-ögonblick: folk tittar på min kod – och ger mig idéer!”
Samma man som erkänner att han ”egentligen inte tycker om andra människor” beskriver det här som något av det största han varit med om.
Envisheten – mer än intelligensen – var nyckeln
När Chris Anderson frågar om Torvalds var ”barn-geniet, skolans stjärna eller mega-nörden”, tvekar han inte.
”Jag var typisk nörd. Jag var mer intresserad av Rubiks kub än av min bror.”
Hans syster brukade förbereda honom på familjeträffar: ”Okej, den där heter så, den där jobbar med det…” för att underlätta det sociala samspelet.
Inte exceptionellt smart, enligt honom själv. Men något annat utmärkte honom:
”Jag kan inte släppa saker.”
Han stannar kvar. I ett problem. I ett projekt. I ett mönster.
Och det är exakt därför Linux fungerar.
Kodens skönhet: när specialfall försvinner
Torvalds visar i intervjun två varianter på en enkel datastruktur – en länkad lista. Den ena har en if-sats i slutet. Den andra saknar den.
Funktionen är densamma. Skillnaden? Den ena kräver ett specialfall. Den andra behandlar alla fall lika.
”God smak handlar om att se mönstret och skriva om det så specialfallen försvinner och blir normalfallet.”
Det här är populärvetenskapens kärna: den eleganta förenklingen. Någon som ser det andra inte ser – men inte för att de är visionära. Utan för att de vägrar ge sig tills det sitter perfekt.
Git – skapat för att han inte ville hantera tusentals människor
När Linux växte till tusentals utvecklare behövdes versionshantering. Existerande verktyg räckte inte.
”Jag hatade CVS av hela mitt hjärta.”
Han kunde inte effektivt skala sin arbetsmetod till tusentals bidragsgivare.
Så han byggde Git.
”Git är mitt andra stora projekt – skapat åt mig för att hantera mitt första.”
Idag är Git standardsystemet för nästan all mjukvaruutveckling globalt.
”Jag är ingen visionär. Jag är ingenjör.”
Torvalds erkänner att han känner sig obekväm på TED.
”Här pratar alla om visioner. Jag har ingen femårsplan. Jag tittar på marken och fixar hålet i vägen innan jag ramlar ner i det.”
Världen behöver drömmare, säger han – men han hör inte till dem. Han är mer som Edison än Tesla.
Edison beskylldes ofta för att vara tråkig. Tesla var idésprutan. Men vem förändrade världen mest?
”Jag tror jag är mer som Edison. Geni är en procent inspiration och 99 procent hårt arbete.”
Öppen källkod – varför det fungerar i tekniken (men kanske inte i politiken)
Torvalds tror öppen källkod fungerade så bra för mjukvara eftersom kod är binär:
”Kod fungerar – eller fungerar inte. Det ger mindre utrymme för dispyter.”
Han är skeptisk till öppna system i politik, där verkligheten sällan är svartvit. Däremot ser han en återkomst av öppenhet inom forskning – via öppna databaser, arXiv och Wikipedia.
”Blir du arg när Google tjänar miljarder på Linux?”
Det korta svaret: Nej.
”Utan att släppa taget hade Linux aldrig blivit vad det är. Och jag klarar mig bra.”
Han har offrat viss anonymitet och tvingats hålla föredrag (trots att han ogillar det). Men han ångrar inte sitt beslut.
Så vad lär vi oss av Linus Torvalds?
Att du inte måste vilja förändra världen för att göra det.
Ibland räcker det att:
- älska det du gör,
- vara envis nog att aldrig släppa taget,
- se elegans där andra ser komplexitet,
- och inte distraheras av visioner när det finns ett hål framför fötterna.
Torvalds sitter fortfarande i sin tystnad. Ibland med en katt i knät. Hörandes spinnandet, inte fläktarna.
”Jag tittar inte på stjärnorna.
Jag lagar hålet i vägen framför mig.”
Och genom att göra just det – med extrem envishet, teknisk klarhet och nästan total ignorans för vad världen tycker – blev Linus Torvalds en av de mest inflytelserika människorna i den digitala tidsåldern.
Publicerad i teknik & vetenskap — baserad på TED-intervju med Linus Torvalds
Fakta: Linus Torvalds – ingenjören som förändrade världen
- Namn: Linus Benedict Torvalds
- Född: 28 december 1969, Helsingfors, Finland
- Känd för: Skapare av Linux-kärnan (1991) och Git (2005)
- Linux i världen: Driver majoriteten av världens servrar, superdatorer, molnplattformar och alla Android-enheter.
- Git i världen: Standardverktyget för versionshantering av kod – används av utvecklare och företag globalt.
- Påverkan: Har möjliggjort öppen källkod i industriell skala och förändrat hur mjukvara utvecklas, delas och förbättras.
- Roll: Tekniskt ledarskap snarare än chefskap – känd för fokus på kodkvalitet, enkelhet och ”god smak” i design.
- Filosofi: Ser sig inte som visionär, utan som ingenjör som löser konkreta problem steg för steg – ”fixar hålet i vägen framför sig”.
GNU Binutils 2.45 – Stort lyft för RISC-V och nya funktioner för flera arkitekturer
GNU-projektet har släppt version 2.45 av GNU Binutils, en samling viktiga kommandoradsverktyg för lågnivåprogrammering. Binutils används för att skapa, analysera och manipulera objektfiler (mellanformatet som kompilatorer producerar innan det blir körbara program), bibliotek och färdiga exekverbara filer.
Tillsammans med GCC (GNU Compiler Collection – GNU:s samling av kompilatorer), glibc (GNU C Library – standardbibliotek för C-språket) och GDB (GNU Debugger – felsökningsverktyg) utgör Binutils kärnan i den öppna GNU-verktygskedjan som driver stora delar av Linux-världen.
Den nya versionen innehåller både grundläggande förbättringar och omfattande stöd för nya processorinstruktioner i arkitekturer som RISC-V, Arm v9.6, LoongArch och x86.
Mer pålitliga stackspårningar med SFrame
En av de mest tekniskt betydelsefulla nyheterna är förbättringarna i SFrame, ett format för att lagra komprimerad information om funktionsanrop och returadresser.
När ett program kraschar eller behöver analyseras kan utvecklare använda stack traces (anropsstackar) för att se exakt var i koden något gick fel. Med SFrame i version 2 blir denna information mer kompakt och samtidigt mer exakt, vilket särskilt gynnar verktyg som körs utanför själva processen (till exempel felsökningsverktyg som analyserar kärndumpar).
I och med version 2.45:
- GAS (GNU Assembler – översättare från assemblerkod till maskinkod) genererar nu SFrame-sektioner med SHT_GNU_SFRAME-typen och flaggan SFRAME_F_FDE_FUNC_START_PCREL som standard.
- IBM\:s s390x-plattform (64-bitars version av stordatorarkitekturen System/390) får för första gången möjlighet att generera SFrame direkt från CFI-direktiv (Call Frame Information – metadata som beskriver hur stackramar byggs upp och återställs).
Nya verktyg direkt i assemblerkoden
Utvecklare får även två nya direktiv:
- .errif – kastar ett felmeddelande vid ett visst villkor.
- .warnif – ger en varning vid ett visst villkor.
Villkoren utvärderas först när filen är helt assemblerad, vilket gör det möjligt att samla in mer kontext innan felmeddelandet visas. Detta är användbart i stora kodbaser eller firmwareprojekt.
RISC-V tar flera steg framåt
RISC-V är en öppen processorinstruktionsuppsättning (ISA – Instruction Set Architecture) som kan användas royaltyfritt av tillverkare. Den växer snabbt i betydelse, och Binutils 2.45 bygger ut stödet rejält:
- Stöd för Privileged Specification v1.13 – den del av RISC-V-specifikationen som reglerar hur operativsystem och hårdvara kommunicerar på låg nivå.
- Tre nya profiler (20, 22 och 23) som definierar färdiga kombinationer av instruktionstillägg.
- Nytt direktiv .bfloat16 – hantering av 16-bitars flyttal i formatet Brain Floating Point, populärt i maskininlärning.
- Stöd för en lång lista av standardtillägg som exempelvis:
sha– hårdvaruacceleration för SHA-kryptografi.zce– komprimerade instruktioner för inbyggda system.smrnmi– säker maskinvaruhantering av icke-maskerbara avbrott.- Stöd för leverantörsspecifika tillägg, bland annat från:
- T-Head (Alibaba Groups processordivision):
xtheadvdot– specialinstruktioner för vektorberäkningar. - MIPS: instruktioner som förbättrar minnesoperationer och kontrollflöde.
En viktig förändring är också att $x-mappningssymboler nu ersätts med \$x för att bättre ange vilken ISA de tillhör. Detta kan kräva att viss äldre RISC-V-kod byggs om.
Arm v9.6 – försprång till framtida CPU-funktioner
För Arm tillkommer flaggan -march=armv9.6-a i assemblern. Den aktiverar redan nu stöd för kommande instruktioner som väntas i kommersiella processorer från slutet av 2025 och framåt.
Några exempel:
- +sme2p2 – nästa generation av Scalable Matrix Extension, för maskininlärning och vektorberäkningar.
- +ssve-aes – effektivare AES-kryptering med Scalable Vector Extension (SVE).
- +f8f32mm – snabbare matrismultiplikation med 8-bitars och 32-bitars flyttal.
x86 och LoongArch – små men viktiga uppdateringar
På x86-sidan:
- Stöd för Zhaoxin PadLock XMODX – en uppsättning kryptografiska instruktioner i vissa kinesiska x86-processorer.
- Borttagning av stöd för 256-bitars varianten av AVX10.2-avrundningsinstruktioner – eftersom alla berörda CPU\:er redan stöder 512-bitarsvarianten.
För LoongArch (en kinesisk processorarkitektur):
- Nya alias för vissa 32-bitars instruktionsvarianter.
- Förbättrade varningar när
.align-direktiv eller matematiska uttryck riskerar att ge fel (till exempel negativa skiftningar eller division med noll).
Slutsats
GNU Binutils 2.45 är en ovanligt stor uppdatering – särskilt för dem som utvecklar kod nära hårdvaran. Den stärker debugmöjligheterna, inför nya verktyg i själva assemblern och ger utvecklare tillgång till nästa generations processorfunktioner redan idag.
För RISC-V betyder det här ett bredare och mer komplett verktygsstöd, för Arm öppnar det dörren till framtida vektor- och krypteringsförbättringar, och för både x86 och LoongArch handlar det om små men värdefulla optimeringar
https://www.gnu.org/software/binutils
as, ld, objdump, readelf) för objektfiler, bibliotek och länkningssteg..cfi_*) som beskriver stackramar; kan nu syntetiseras till SFrame på s390x.-menable-sysreg-checking av).sha (SHA-accel), zce (compressed embedded), ssqosid/ssnpm/smnpm/smmpm/sspm/supm (privilege mgmt/QoS), ssccfg, svvptc (virt/ptc), zilsd/zclsd (load/store dags), smrnmi (RM-NMI) m.fl.xtheadvdot (vektordot-ops). MIPS: xmipscbop, xmipscmov, xmipsexectl, xmipslsp (kontroll/mem-primitiver).-march=armv9.6-a aktiverar bl.a. +sme2p2 (SME v2p2), +ssve-aes (SVE-optimerad AES), +f8f16mm/+f8f32mm (FP8-matrismul), +sve2p2, m.fl. för pre-silicon-validering.rdcntvl.w, rdcntvh.w, rdcntid.w) och striktare uttrycksdiagnostik.readelf --sections och objdump --sframe där stöds.
Källa :
https://linuxiac.com/gnu-binutils-2-45-expands-risc-v-support
