Expect är ett verktyg för att automatisera interaktiva kommandon och applikationer i Unix- och Linux-miljöer. Det är särskilt användbart för att hantera program som kräver användarinmatning under körning, exempelvis lösenord, användarnamn eller andra typer av inmatningar som normalt sett kräver manuell interaktion.

Expect använder följande viktiga parametrar:

• spawn: Startar ett kommando eller en process.
• expect: Väntar på ett specifikt mönster eller sträng från processen.
• send: Skickar en sträng eller kommando till den aktiva processen.
• interact: Överlåter kontrollen tillbaka till användaren efter automation.

Grundläggande syntax

Den grundläggande syntaxen för ett expect-skript ser ut så här:

#!/usr/bin/expect -f

spawn kommando
expect \"prompt\"
send \"svar\\r\"
interact

10 praktiska exempel på användning av expect

1. Automatiserad SSH-inloggning:

#!/usr/bin/expect -f
spawn ssh användare@server
expect \"password:\"
send \"dittlösenord\\r\"
interact

2. Automatiserad FTP-session:

#!/usr/bin/expect -f
spawn ftp ftp.server.com
expect \"Name\"
send \"användarnamn\\r\"
expect \"Password:\"
send \"lösenord\\r\"
expect \"ftp>\"
send \"put fil.txt\\r\"
send \"bye\\r\"

3. Automatiserad lösenordsändring:

#!/usr/bin/expect -f
spawn passwd användare
expect \"Current password:\"
send \"gammaltlösen\\r\"
expect \"New password:\"
send \"nyttlösen\\r\"
expect \"Retype new password:\"
send \"nyttlösen\\r\"

4. Automatisering av mysql-inloggning:

#!/usr/bin/expect -f
spawn mysql -u root -p
expect \"Enter password:\"
send \"lösenord\\r\"
interact

5. Automatisk hantering av sudo-kommandon:

#!/usr/bin/expect -f
spawn sudo apt update
expect \"password for\"
send \"dittlösenord\\r\"
interact

6. Fjärrkommandon via SSH:

#!/usr/bin/expect -f
spawn ssh användare@server \"ls -l\"
expect \"password:\"
send \"dittlösenord\\r\"
interact

7. Automatiserad SCP-filöverföring:

#!/usr/bin/expect -f
spawn scp fil.txt användare@server:/mapp
expect \"password:\"
send \"dittlösenord\\r\"
interact

8. Automatiserad interaktion med telnet:

#!/usr/bin/expect -f
spawn telnet server 23
expect \"login:\"
send \"användare\\r\"
expect \"Password:\"
send \"lösenord\\r\"
interact

9. Automatiserad hantering av interaktiva installationsscript:

#!/usr/bin/expect -f
spawn ./install.sh
expect \"Enter path\"
send \"/usr/local/app\\r\"
expect \"Confirm (y/n):\"
send \"y\\r\"
interact

10. Automatisering av git-kloning med autentisering:

#!/usr/bin/expect -f
spawn git clone https://github.com/användare/repo.git
expect \"Username\"
send \"användarnamn\\r\"
expect \"Password\"
send \"lösenord\\r\"
interact

Genom att använda expect kan du effektivisera och automatisera repetitiva och interaktiva arbetsuppgifter, vilket sparar både tid och resurser.

Här kan du läsa manualsida om expect(1) i vår wiki

https://wiki.linux.se/index.php/expect(1)

Linux stöder flera olika filsystem, där de vanligaste inkluderar ext4, ext3, ext2, XFS, Btrfs och vfat (FAT32). Valet av filsystem beror på prestanda, stabilitet, dataintegritet och användningsområde. Ext4 är idag standard på många Linux-distributioner och erbjuder bra balans mellan prestanda och stabilitet.

Fsck (”file system check”) är ett kommandoradsverktyg i Linux för att kontrollera och reparera filsystemets integritet på lagringsenheter som hårddiskar och SSD:er.

Moderna Linux-filsystem använder oftast journaling, vilket minskar behovet av fsck. Men ibland kan ändå filsystem skadas, exempelvis vid:

• Strömavbrott
• Hårdvaruproblem
• Felaktig avstängning av datorn (vanligaste orsaken)

Denna guide beskriver hur du effektivt använder fsck för att felsöka och reparera Linux-filsystem.

fsck – Kommando och viktiga alternativ Fsck fungerar som ett generellt gränssnitt mot specifika filsystemkontrollerare såsom fsck.ext4, fsck.vfat och fsck.ext2.

För att se tillgängliga filsystemkontrollerare på ditt Linux-system, använd:

$ which fsck
$ ls -l /usr/sbin/fsck*

Fsck finns redan installerat i alla Linux-distributioner. Här är några viktiga alternativ:

• -A: Kontrollerar och reparerar alla filsystem som listas i ”/etc/fstab”.
• -C: Visar en statusindikator under processen.
• -l: Låser filsystemet medan kontrollen pågår.
• -M: Hoppar över monterade filsystem.
• -N: Visar ändringar utan att utföra dem.
• -P: Kontrollerar flera filsystem samtidigt.
• -R: Hoppar över root-filsystemet (används ihop med -A).
• -r: Visar statistik för varje kontrollerad partition.
• -T: Döljer titelraden.
• -t: Kontrollerar specifika filsystemstyper.
• -V: Visar detaljer om det fsck gör.

Använda fsck för att reparera filsystem Viktigt: Filsystem måste avmonteras innan du kör fsck.

Reparera vanliga Linux-filsystem

1. Hitta partitionen med kommandon:

$ df
# eller
$ lsblk

För att reparera en partition, exempelvis /dev/sda4, avmontera den först:

$ umount /dev/sda4

Kör sedan fsck-kommandot:

$ sudo fsck /dev/sda4

Du kan också använda:

• -p för automatisk reparation
• -y för att automatiskt godkänna reparationer:

$ sudo fsck -y /dev/sda4

Efteråt kan du kontrollera resultatet med:

$ echo $?

Vanliga exit-koder från fsck:

• 0: Inga fel hittades
• 1: Felen har rättats
• 2: Omstart krävs
• 4: Felen kunde inte rättas
• 8: Operationellt fel
• 16: Felaktig användning av kommandot
• 32: Avbruten av användaren
• 128: Problem med delade bibliotek

Reparera Linux root-filsystemet Du kan reparera Linux-rootfilsystemet med följande metoder:

1. Tvinga fsck vid nästa uppstart: Skapa filen ”forcefsck” för att kontrollera filsystemet vid nästa uppstart:

$ sudo touch /forcefsck

Ta bort filen efter omstart för att undvika upprepning.

2. Kör fsck via Rescue Mode: Starta om datorn, håll ned ”SHIFT” för att visa GRUB-menyn och välj sedan ”Advanced Options for Ubuntu” och därefter fsck-alternativet.
3. Automatisera fsck med tune2fs: Aktivera kontroll vid nästa start med:

$ sudo tune2fs -c 1 /dev/sda3

Du kan även schemalägga regelbundna kontroller varje vecka eller månad:

$ sudo tune2fs -i 1w /dev/sda3   # varje vecka
$ sudo tune2fs -i 1m /dev/sda3   # varje månad

Kontrollera när senaste eller nästa schemalagda kontroll sker med:

$ sudo tune2fs -l /dev/sda3 | egrep -i 'check|mount'

Här är fem praktiska exempel på hur du använder kommandot fsck (File System Consistency Check) i Linux:

1. Kontrollera ett filsystem (utan reparation)
sudo fsck -n /dev/sda1

Flaggan -n innebär "no changes", vilket innebär att filsystemet kontrolleras utan att några reparationer görs.


2. Kontrollera och reparera ett filsystem automatiskt
sudo fsck -y /dev/sda1

Flaggan -y svarar automatiskt ”yes” på alla frågor om att utföra reparationer.


3. Kontrollera ett specifikt filsystemstyp (t.ex. ext4)
sudo fsck.ext4 -f /dev/sda1


Flaggan -f tvingar fram en kontroll även om filsystemet verkar rent.


4. Kör fsck vid nästa omstart
sudo touch /forcefsck
sudo reboot

Skapar en fil (/forcefsck) som instruerar systemet att köra fsck vid nästa uppstart.

5. Kontrollera alla filsystem listade i /etc/fstab
sudo fsck -AR
-A kontrollerar alla filsystem i /etc/fstab.
-R hoppar över kontroll av rotfilsystemet (/) om systemet redan är monterat med skrivskydd.


Viktigt:
Kom alltid ihåg att köra fsck på omonterade filsystem för att undvika dataförlust eller skador. Det är säkrast att starta från ett live-USB eller köra kommandot från recovery-läge.

Manual sida för fsck i vår wiki

Immich 1.129 har släppts med förbättringar som löser minnesproblem, möjliggör videouppspelning i minnen direkt i webbläsaren samt introducerar genvägar och QR-koder för enklare delning.

Immich är en självhostad lösning med öppen källkod för säkerhetskopiering av foton och videoklipp. Den nya versionen, Immich 1.129, fokuserar på att lösa tidigare problem och introducerar dessutom några användbara nya funktioner.

En av de största nyheterna är att videoklipp i ”minnen” nu kan spelas upp direkt i webbläsaren, vilket gör det enklare att återuppleva viktiga ögonblick utan att behöva byta app. Nya tangentbordsgenvägar (L och Shift+L) låter dig snabbt lägga till bilder och videor i album eller delade album, vilket underlättar arbetet avsevärt.

För iOS-användare innebär uppdateringen att bakgrundsmusiken inte längre pausas automatiskt när Immich-appen öppnas, vilket ger en bättre och smidigare användarupplevelse. Dessutom har delade länkar nu en praktisk QR-kod för att enkelt dela dina favoritbilder och videoklipp.

Den nyliga övergången till ett nytt system för minnen orsakade tyvärr en del buggar som frustrerade användare. Immich har nu tagit tag i dessa problem ordentligt. Denna uppdatering innehåller därför en kritisk migrering som:

• Automatiskt startar generering av nya minnen
• Raderar alla tidigare skapade minnen
• Återställer statusfältet för generering av minnen

Möjligheten att justera eller redigera minnen genom att lägga till eller ta bort innehåll är också på väg. Dessutom planerar utvecklarna att snart erbjuda möjligheten att dela minnen via separata länkar, liknande albumdelning. Man tittar även på att introducera platsbaserade minnen samt minnen baserade på specifika händelser eller datumintervall.

Det är även viktigt att notera att tidigare versioner av Immich ändrade minneshanteringen från en enkel databasfråga i realtid till ett schemalagt jobb varje natt. Detta jobb genererar minnen inför kommande datum och använder en metadatatabell för att hålla koll på vilka dagar som redan behandlats.

Som standard raderas minnen som inte markerats som favoriter automatiskt efter 30 dagar. Denna process kan också köras manuellt via administratörspanelen om så önskas. Tyvärr skapade två buggar problem under lanseringen av det nya minnessystemet i tidigare versioner:

• En ”off by one”-bugg gjorde att minnen genererades dubbelt för samma dag.
• Ett fel i beräkningen av ”för X år sedan” orsakade felaktiga tidsreferenser, särskilt för framtida datum eller dagar som inte är ”idag”.

Även om Immich 1.128 redan hade löst dessa problem sitter många användare fortfarande kvar med felaktiga minnen. Därför återställer version 1.129 alla minnen och låter appen generera dem på nytt från grunden, vilket säkerställer att tidigare problem inte återkommer.

https://github.com/immich-app/immich/tree/v1.129.0

Nyheten kommer ifrån

https://linuxiac.com/immich-1-129-photo-and-video-backup-solution-released

Garuda Linux är en populär Linuxdistribution baserad på Arch Linux, som är känd för sin säkerhet, prestanda och enkelhet. Utvecklarna bakom Garuda Linux har nu presenterat en ny utgåva som bygger på den nya och spännande skrivbordsmiljön COSMIC.

COSMIC utvecklas aktivt av Linux-hårdvaruleverantören System76 och skrivs helt från grunden i programmeringsspråket Rust. Då COSMIC fortfarande är under utveckling är Garuda COSMIC-utgåvan än så länge ganska grundläggande, med enbart standardpaketen från COSMIC ovanpå Garudas grundsystem. Utvecklarna meddelar dock att de gärna bygger vidare på utgåvan om det finns intresse och feedback från användarcommunityn.

Utöver COSMIC:s vanliga program och verktyg, såsom COSMIC Files, COSMIC Store, COSMIC Settings, COSMIC Terminal, COSMIC Text Editor och COSMIC Screenshot, har Garuda-teamet inkluderat sina egna verktyg som den nya välkomstappen Garuda Rani, FireDragon-webbläsaren, Garuda Settings Manager, Garuda Boot Repair, Garuda Network Assistant, Garuda System Maintenance, Garuda Chroot och Garuda Boot Options. COSMIC Media Player är dock inte inkluderad eftersom den ännu inte är fullt funktionsduglig.

Utvecklarna uppmanar användare som testar Garuda COSMIC att rapportera eventuella fel eller buggar direkt till System76, eftersom det är de som ansvarar för utvecklingen av COSMIC.

Den nya Garuda COSMIC-utgåvan finns nu tillgänglig att ladda ner från Garudas officiella webbplats och kan testas både på riktiga datorer och i virtuella maskiner.

Audacity är en populär, gratis och öppen källkodsprogramvara för ljudredigering och ljudinspelning. Den används brett för att skapa podcasts, musikproduktion, ljudboksinspelningar och ljudredigering för videoprojekt. Tack vare dess kraftfulla funktioner och användarvänlighet passar Audacity både nybörjare och mer erfarna användare.

Den senaste uppdateringen, Audacity 3.7.2, innehåller flera förbättringar och buggfixar, särskilt riktade mot användare av Ubuntu 22.04 LTS (Jammy Jellyfish). AppImage-paketet, som möjliggör enkel körning av programmet utan installation, har förbättrats för att åtgärda problem med laddningen av multimedia-biblioteket FFmpeg.

Några av de nya funktionerna inkluderar möjligheten att stänga av automatisk tempodetektering, en praktisk ”Hämta effekter”-knapp bredvid uppladdningsfunktionen för ljud, samt stöd för UUID-instanser. Det går nu också att ha separata realtidseffektinstanser för spår som har duplicerats, och effektinställningarna kan öppnas direkt efter att en effekt har lagts till.

Dessutom har Audacity-teamet förbättrat molnlagringens stabilitet och lagt till en varning som visas om användaren försöker spara projekt skapade med äldre versioner av Audacity, för att undvika kompatibilitetsproblem.

Bland de åtgärdade problemen finns krascher vid applicering av effekter på flera spår om något spår var tomt, kraschproblem relaterade till mixerfönstret, och grafiska problem vid hög zoomnivå. Användare som föredrar mörka teman kommer nu att se korrekt färg på etiketterna, och flera problem med områdesmarkering och inklistring av innehåll har också åtgärdats.

Funktionen ”Residue” för brusreducering har återinförts, och moduler förblir installerade mellan mindre uppdateringar av Audacity 3.7-serien, vilket förenklar underhållet.

Audacity 3.7.2 finns tillgängligt för nedladdning som AppImage från projektets GitHub-sida och kan köras direkt på nästan alla GNU/Linux-distributioner utan ytterligare installation.

Vad är XSS?
Cross-Site Scripting (XSS) är en typ av säkerhetssårbarhet som gör det möjligt för en angripare att injicera skadlig kod i webbplatser. Denna kod kan sedan exekveras i andra användares webbläsare, vilket kan leda till allt från stöld av inloggningsuppgifter till kapning av sessioner eller manipulering av webbplatsens innehåll. XSS är en av de vanligaste sårbarheterna på webben och kan vara svår att upptäcka och åtgärda utan rätt verktyg.

DalFox – Automatiserad XSS-detektering

DalFox är ett open-source-verktyg som automatiserar processen att identifiera XSS-sårbarheter. Med kraftfulla funktioner för testning och analys gör det sårbarhetsskanning enklare och mer effektiv. Verktyget är byggt för att spara tid, minska serverbelastningen och kan enkelt integreras i olika arbetsflöden, inklusive CI/CD-pipelines.

”DalFoxs styrka ligger i dess höga hastighet och flexibilitet. När jag utvecklade verktyget fokuserade jag på att minska onödiga förfrågningar, vilket gör tester snabbare och mer resurseffektiva. Detta är särskilt värdefullt i automatiserade miljöer som Shell Pipelines,” säger HyunHwan Lee, skaparen av DalFox.

Nyckelfunktioner i DalFox

• Flera skanningslägen – Kan användas för att analysera URL:er, läsa in filer, arbeta i pipelines och utföra serverbaserade tester.
• Avancerad analys – Identifierar olika typer av XSS, inklusive reflekterad, lagrad och DOM-baserad XSS. Dessutom har verktyget stöd för parameterutvinning och statisk analys.
• Anpassningsbarhet – Användare kan skapa egna payloads, använda externa ordlistor och integrera med API:er för mer skräddarsydda tester.
• Optimerad prestanda – Verktyget hanterar payloads effektivt, filtrerar bort ogiltiga tecken och använder parallellkodning för snabbare resultat.
• Detaljerad rapportering – Genererar rapporter i både JSON- och textformat, vilket gör det enkelt att analysera och dokumentera testresultat.

Framtidsplaner för DalFox

DalFox utvecklas kontinuerligt och har ambitionen att bli mer än bara ett testverktyg. ”Vi vill skapa en samarbetsplattform för att hitta och åtgärda XSS-sårbarheter. En funktion vi tittar på är ett interaktivt läge där användare kan analysera sårbarheter i dialogform. Detta kan innebära AI-integration för att göra verktyget ännu mer kraftfullt,” säger Lee.

Tillgänglighet

DalFox är ett gratis och öppet verktyg som finns tillgängligt på GitHub. Perfekt för säkerhetstestare, utvecklare och alla som vill förbättra säkerheten på webben.

Vad är FreeDOS?

FreeDOS är ett gratis och öppen källkod-baserat operativsystem som är kompatibelt med MS-DOS. Det utvecklades för att ge fortsatt stöd för DOS-program även efter att Microsoft upphörde med sitt officiella stöd för MS-DOS. FreeDOS kan användas för att köra äldre program, spel och verktyg som ursprungligen utvecklades för DOS. Det är särskilt populärt inom retrospel, industriella tillämpningar och systemadministration där äldre DOS-baserade program fortfarande behövs.

FreeDOS är ett självständigt operativsystem och kan installeras på riktig hårdvara eller köras i en virtuell miljö såsom QEMU, vilket gör det enkelt att använda på moderna datorer utan att behöva en dedikerad äldre maskin.

Kör FreeDOS på Linux med QEMU

FreeDOS är ett gratis och öppen källkod-baserat operativsystem som är kompatibelt med DOS. Det gör det möjligt att köra gamla DOS-program och spel på modern hårdvara. Även om Linux är kraftfullt och flexibelt kan det finnas tillfällen då du behöver köra DOS-baserade applikationer av kompatibilitetsskäl eller för nostalgins skull.

I denna guide visar jag hur du installerar och kör FreeDOS på en Linux-dator med hjälp av QEMU, en kraftfull och öppen källkodsbaserad emulator.

Vad är QEMU?

QEMU är en maskinemulator och virtualiserare som kan emulera en hel datorsystemmiljö, inklusive processor, minne och kringutrustning. Detta gör det möjligt att köra operativsystem och applikationer som är avsedda för andra arkitekturer.

QEMU är lättviktigt, snabbt och perfekt för att köra FreeDOS på Linux.

Varför använda FreeDOS?

FreeDOS är en modern implementation av DOS som är fullt kompatibel med klassiska DOS-program och spel.

Det är idealiskt för:

• Att köra äldre program och mjukvara.
• Att lära sig DOS och dess kommandon.
• Att testa gamla applikationer i en kontrollerad miljö.
• Att spela retrospel.

Steg 1: Installera QEMU på Linux

QEMU finns tillgängligt i de flesta Linux-distributioners pakethanterare. Installera det genom att köra följande kommandon baserat på din distribution:

För Ubuntu/Debian:

sudo apt update  
sudo apt install qemu qemu-kvm libvirt-daemon-system libvirt-clients bridge-utils virt-manager  

För Fedora:

sudo dnf install qemu qemu-kvm virt-manager libvirt libvirt-python libvirt-client virt-install virt-viewer  

För Arch Linux:

sudo pacman -S qemu qemu-arch-extra virt-manager libvirt  

Efter installationen, kontrollera att QEMU är korrekt installerat genom att köra:

qemu-system-x86_64 --version  

Steg 2: Installera FreeDOS med QEMU

1. Besök den officiella FreeDOS-webbplatsen och ladda ner den senaste ISO-filen (t.ex. FD14-LiveCD.zip). Spara filen i en katalog, exempelvis ~/Downloads.
2. Skapa en 2GB stor virtuell disk i qcow2-format (som stöder snapshots och är mer effektivt):

qemu-img create -f qcow2 freedos.img 2G

3. Extrahera ISO-filen och starta installationsprogrammet:

unzip FD14-LiveCD.zip
qemu-system-x86_64 -hda freedos.img -cdrom FD14LIVE.iso -boot d -m 512  

4. När den virtuella maskinen startar, välj Install to Harddisk och följ installationsstegen.
5. Efter installationen, starta FreeDOS från den virtuella disken:

qemu-system-i386 -m 64 -hda freedos.img -boot c  

Steg 3: Kör DOS-program i FreeDOS

När FreeDOS är igång kan du installera och köra DOS-program och spel. Till exempel, för att köra Doom:

1. Ladda ner spelfilerna (t.ex. doom1.zip).
2. Extrahera filerna till en katalog på din Linux-dator.
3. Montera katalogen i QEMU genom att lägga till den som en extra hårddisk:

qemu-system-x86_64 -hda freedos.img -hdb ~/Games/Doom -m 512  

4. Inuti FreeDOS, navigera till katalogen och starta spelet:

C:\> doom.exe  

Slutsats

Genom att följa denna guide har du nu installerat och kört FreeDOS på Linux med hjälp av QEMU. Nu kan du köra gamla DOS-program, spela klassiska spel eller experimentera med DOS-applikationer utan att behöva dedikerad hårdvara.

https://www.tecmint.com/install-freedos-on-linux

NVIDIA har nu lanserat den stabila versionen av sin 570-grafikdrivrutin för Linux, FreeBSD och Solaris. Den här uppdateringen innehåller flera förbättringar, inklusive stöd för VRR (Variable Refresh Rate) på system med flera skärmar. Dessutom har en ny conceal_vrr_caps-parameter lagts till, vilket möjliggör användning av funktioner som ULMB (Ultra Low Motion Blur) på vissa skärmar som annars inte är kompatibla med VRR.

Drivrutinen innehåller även stöd för att visa Dynamic Boost-status, 32-bitars kompatibilitet för NVIDIA GBM-backend och den nya conceal_vrr_caps-parametern i nvidia-modeset-modulen.

En annan nyhet är att drivrutinen nu stöder systemd suspend-then-hibernate, vilket förbättrar hanteringen av viloläge. Dessutom har stödet för containerbaserade miljöer som nvidia-container-toolkit och enroot förbättrats genom att visa alla drivrutinsfiler som används. Flera spel, bland annat Jones and the Great Circle, Assassin’s Creed Valhalla och Assassin’s Creed Mirage, fungerar nu bättre med den nya versionen.

nvidia-settings-kontrollpanelen har också uppdaterats. Den använder nu NVML istället för NV-CONTROL för att styra GPU-klockor och fläkthastighet i Wayland-miljöer. Dessutom är GPU-överklockning nu aktiverad som standard på grafikkort som stöder programmerbar klockkontroll.

Andra viktiga uppdateringar inkluderar stöd för VK_KHR_incremental_present-Vulkan-tillägget och att nvidia-drm fbdev=1 är aktiverat som standard. För nyare NVIDIA-grafikkort (Ada-generationen och senare) har en strömsparfunktion inaktiverats för ytor som skapas med DRM Dumb-Buffers API.

Drivrutinen har också förbättrad kompatibilitet med Linux 6.11 och Linux 6.12 LTS, samt åtgärdar ett antal buggar från tidigare versioner.

Den nya NVIDIA 570.124.04-drivrutinen finns nu tillgänglig för nedladdning som färdiga installationspaket för 64-bitars och AArch64 (ARM64) Linux-system, samt för 64-bitars FreeBSD och 32-bitars och 64-bitars Solaris-system.

https://www.nvidia.com/en-us/drivers/details/241275

Den senaste versionen av Clonezilla Live, 3.2.1, har nu släppts med flera uppdateringar och förbättringar. En av de största nyheterna är att stödet för 32-bitars system (i686/i686-pae) har tagits bort, eftersom Debian inte längre tillhandahåller de nödvändiga paketen i sina arkiv. Detta innebär att Clonezilla Live nu endast är tillgängligt för 64-bitars system.

Clonezilla Live är ett Debian-baserat, startbart live-system som används för att klona och skapa avbildningar av hårddiskar. I denna version har Linux-kärnan uppgraderats från 6.11 till 6.12 LTS, vilket ger bättre stöd för nyare hårdvara. Systemet är nu även baserat på den senaste versionen av Debian Sid per den 3 mars 2025.

Utöver borttagandet av 32-bitarsstöd innehåller Clonezilla Live 3.2.1 flera tekniska förbättringar. Verktygen lz4 och lz4mt har slagits ihop, och standardinställningen använder nu ”lz4 -T0”, vilket gör det enklare för användare att justera startparametrar. En ny funktion i expertläget gör det möjligt att kopiera Clonezillas loggfiler till USB-enheten, och flera nya paket har lagts till, såsom pmount, jc och util-linux-extra.

Andra förbättringar inkluderar:

• En förbättrad kontrollsummemekanism för säkerhet vid skapande av avbildningar.
• Alternativet ”-r” är nu inaktiverat som standard.
• Stöd för Btrfs har tagits bort, eftersom verktyget partclone inte hanterar det tillräckligt väl.
• Loggfiler lagras nu i /var/log/clonezilla/ istället för tidigare plats.

Flera kärnkomponenter har också uppdaterats till sina senaste versioner, bland annat Partclone 0.3.33, ezio 2.0.15, Memtest86+ 7.20 och live-boot 20250225.

Den nya versionen av Clonezilla Live kan laddas ner direkt från den officiella webbplatsen och används som tidigare genom att startas från ett USB-minne – utan att något behöver installeras på datorn.

Introduktion till GNU Binutils: En Nybörjarguide

GNU Binutils för Nybörjare: Kompilera, Länka och Felsöka Programvara

Vad är GNU Binutils?

GNU Binutils (förkortning av ”Binary Utilities”) är en uppsättning kommandoradsverktyg för att hantera objektfiler, körbara filer och binära data. Dessa verktyg används för uppgifter som att assemblra kod, länka bibliotek, disassemblra körbara filer och analysera kompilerade program.

Paketet Binutils innehåller några av de viktigaste verktygen i en utvecklares verktygslåda, såsom:

• as (assemblatorn)
• ld (länkaren)
• objdump (för att inspektera binärfiler)
• nm (för att lista symboler i objektfiler)
• readelf (för att läsa information om ELF-filer)
• strings (för att extrahera läsbar text från binärfiler)
• strip (för att ta bort onödig data från binärfiler)
• size (för att visa sektionernas storlekar)
• objcopy (för att kopiera och modifiera objektfiler)
• addr2line (för att koppla adresser till källkod)
• ar (för att skapa och hantera arkiv)

Fördelar

Om du sysslar med programmering (särskilt i språk som C eller C++) och systemadministration kommer du förr eller senare att stöta på GNU Binutils.

• För utvecklare: Binutils är ett måste för att kompilera och felsöka programvara.
• För systemadministratörer: Dessa verktyg hjälper till att analysera körbara filer för säkerhet och kompatibilitet.
• För de som sysslar med reverse engineering: Binutils gör det möjligt att inspektera och modifiera binärfiler.
• För hobbyister: Binutils hjälper dig att förstå hur körbara filer fungerar under ytan.
• Många populära utvecklingsmiljöer och operativsystem förlitar sig på Binutils i bakgrunden.
• Binutils är öppen källkod: Du kan använda, modifiera och distribuera dessa verktyg utan att oroa dig för licensavgifter.

Kort sagt kan förståelse för Binutils göra dig till en mer effektiv och skicklig programmerare eller systemadministratör.

Hur Man Använder GNU Binutils Verktyg

Låt oss gå igenom några av de viktigaste verktygen i GNU Binutils och hur de kan hjälpa dig.

1. as: GNU Assemblator

as konverterar assemblerkod till maskinkod.

Exempel:

as hello.s -o hello.o

Detta kompilerar en assembler-källfil (hello.s) till en objektfil (hello.o).

2. ld: GNU Länkare

ld länkar objektfiler för att skapa en körbar fil.

Exempel:

ld -o hello hello.o

Detta länkar hello.o till en körbar fil kallad hello.

3. objdump: Inspektera Körbara Filer

objdump visar detaljerad information om objektfiler och körbara filer.

Exempel:

objdump -d /bin/ls | less

Detta disassemblrar kommandot ls, vilket visar dess assemblerinstruktioner.

4. nm: Lista Symboler i en Binär

nm listar symboler (funktioner och variabler) i en objektfil eller körbar fil.

Exempel:

nm hello.o | head

Detta visar de första symbolerna i objektfilen hello.o.

5. readelf: Läs ELF-huvuden

readelf ger detaljerad information om ELF-filer (Executable and Linkable Format).

Exempel:

readelf -h /bin/ls

Detta visar ELF-huvudet för kommandot ls.

6. strings: Extrahera Läsbar Text från Binärfiler

Verktyget strings hittar och extraherar läsbar text från binärfiler.

Exempel:

strings /bin/ls | grep "Usage"

Detta söker efter användningsmeddelanden inuti binärfilen ls.

7. strip: Minska Binärfilens Storlek genom att Ta Bort Symboler

Kommandot strip tar bort onödiga symboler från körbara filer, vilket minskar deras storlek.

Exempel:

strip myprogram

Detta minimerar storleken på myprogram genom att ta bort felsökningssymboler.

8. size: Visa Sektioners Storlek

Verktyget size visar minnesanvändningen för olika sektioner i en objektfil.

Exempel:

size /bin/ls

Detta visar storleken på text-, data- och bss-segmenten (oinitierad data) för ls.

9. objcopy: Kopiera och Modifiera Objektfiler

Verktyget objcopy låter dig manipulera objektfiler.

Exempel:

objcopy --only-keep-debug myprogram myprogram.debug

Detta extraherar felsökningssymboler till en separat fil.

10. addr2line: Kartlägga Adresser till Källkod

Kommandot addr2line hjälper till att koppla en minnesadress till motsvarande rad i källkoden.

Exempel:

addr2line -e /bin/ls 0x4005a0

Detta visar vilken rad i ls-källkoden som motsvarar minnesadressen 0x4005a0.

11. ar: Arkivverktyget

Verktyget ar används för att skapa och hantera arkiv med objektfiler. Dessa arkiv, ofta kallade statiska bibliotek, kan länkas in i dina program för att återanvända kod.

Exempel:
Du kan skapa ett bibliotek med:

ar rcs libmylib.a file1.o file2.o

och sedan länka det till ditt program.

Praktiskt Exempel: Felsökning av ett Enkelt C-program

Som tidigare nämnts är GNU Binutils en samling binärverktyg som är avgörande för att arbeta med körbara filer, objektfiler och bibliotek i Linux. Dessa verktyg är användbara för felsökning, disassemblering och analys av binärfiler.

I följande exempel kommer vi att använda objdump, nm och readelf för att felsöka.

Översikt över Verktygen

• objdump: Disassemblerar binärfiler, visar objektfilsektioner och extraherar information från körbara filer.
• nm: Visar symboler (funktioner, variabler, etc.) från objektfiler.
• readelf: Visar detaljerad information om ELF-filer (Executable and Linkable Format).

Skapa ett Exempelprogram i C

Låt oss börja med att skriva ett enkelt C-program, kompilera det och sedan analysera det med Binutils.

Den senaste versionen av Mozilla Thunderbird, version 136, har nu släppts tillsammans med Mozilla Firefox 136. Denna uppdatering innehåller flera nya funktioner, förbättringar och buggfixar som gör e-postklienten ännu mer användarvänlig.

Ny ”Utseende”-panel för bättre anpassning

En av de största nyheterna i Thunderbird 136 är en ny ”Utseende”-sektion i inställningarna. Den gör det enklare att styra hur meddelanden visas och sorteras. Användare kan nu:

• Ställa in standardtrådning för nya mappar: Otrådad, Trådad (standard) eller Grupperad efter sortering.
• Välja hur meddelanden ska sorteras – exempelvis efter datum, avsändare, storlek, ämne eller prioritet.
• Definiera sorteringsordning – stigande (nya meddelanden längst ner) eller fallande (standard) (nya meddelanden högst upp).
• Tillämpa dessa inställningar på alla befintliga mappar, en specifik mapp eller en mapp och dess undermappar.

Automatiskt mörkt läge och bättre prestanda

Utöver den nya utseendepanelen introduceras en snabbväxling i meddelandehuvudet som låter användare snabbt anpassa e-postmeddelanden till mörkt läge.

Andra förbättringar inkluderar:

• Optimerad hantering av inaktiva databaser för bättre prestanda.
• Förbättrat stöd för HiDPI-skärmar, vilket ger skarpare grafik på högupplösta skärmar.
• Snabbare prestanda för användare med många mappar, särskilt vid justering av meddelandepaneler.

Åtgärdade buggar och förbättrad stabilitet

Flera buggar har fixats för att förbättra stabiliteten och funktionaliteten i Thunderbird. Några av de mest betydande förbättringarna gäller:

• Radering och hantering av bilagor i .EML-filer.
• Problem med att öppna .EML-filer i stora e-postprofiler.
• Felsökningar kopplade till Gmail-meddelanden, sökfunktioner och hantering av flera SMTP-servrar.

Ladda ner och uppdatera

Den nya versionen av Mozilla Thunderbird 136 kan laddas ner från den officiella webbplatsen. Användare som redan har Thunderbird kan uppdatera via menyn Om Mozilla Thunderbird.

Den här versionen introducerar även stöd för att automatiskt lägga till rutter till DNS-servrar och mildrar TunnelVision-attacker.

NetworkManager 1.52 har släppts idag som den senaste stabila versionen av denna populära open-source-programvara för att hantera nätverksanslutningar i Linux-baserade operativsystem.

Fem månader efter NetworkManager 1.50 introducerar denna nya version stöd för IPvlan-gränssnitt, möjligheten att manuellt konfigurera autentisering för LTE:s initiala EPS Bearer, stöd för ethtool FEC (Forward Error Correction)-läge och stöd för att automatiskt lägga till rutter till DNS-servrar via egenskaperna ipv4.routed-dns och ipv6.routed-dns.

NetworkManager 1.52 introducerar också en ny egenskap, ipv4.link-local=fallback, för att tilldela en IPv4-link-local-adress när ingen annan IPv4-konfiguration är satt. Dessutom har ipv4.shared-dhcp-range och ipv4.shared-dhcp-lease-time lagts till, vilket gör det möjligt att anpassa DHCP-intervallet och leasingtiden som erbjuds av DHCP-servern vid delad anslutningsmetod.

Utöver detta gör denna version det möjligt att specificera DNS-servrar med en URI-liknande syntax som stöder DNS over TLS (DoT)-namnservrar. Den lägger också till stöd för DHCPv4-alternativet ”IPv6-only preferred” (RFC 8925), vilket indikerar att en värd kan fungera i ett IPv6-exklusivt läge och avstå från att hämta en IPv4-adress om nätverket erbjuder IPv6-anslutning.

Bland andra anmärkningsvärda ändringar inkluderar NetworkManager 1.52 stöd för att använda Dnsconfd-plugin för konfiguration av det systemomfattande DNS-cacheminnet, lagring av interaktiv historik i $XDG_CACHE_HOME/nmcli-history istället för ~/.nmcli-history, samt en ny ”shared”-metod för IPv6-konfiguration i den textbaserade gränssnittet nmtui.

Vidare har stöd lagts till för att initrd-generatorn ska förstå alternativet rd.net.dns för att konfigurera globala namnservrar. Två nya nycklar, ”resolve-mode” och ”certification-authority”, har lagts till i konfigurationssektionen global-dns. Dessutom har stöd för OCI i nm-cloud-setup lagts till. Däremot har stödet för dhcpcanon DHCP-klienten och möjligheten att bygga med Autotools tagits bort.

Flera buggar har åtgärdats i denna release, inklusive en bugg som hindrade aktivering av portar på bond- och brygggränssnitt, en bugg som förhindrade aktivering av OVS-gränssnitt, ett problem med att skapa MTPCP-slutpunkter för IPv4 med DAD och IPv6-tentativa adresser, samt en bugg som hindrade vissa VPN-rutter från att läggas till i tabellen specificerad i ipv4/6.routing-table. Detta gör det möjligt att använda policy routing för att mildra TunnelVision-attacker.

NetworkManager 1.52 finns tillgänglig för nedladdning från dess GitLab-sida om du vill kompilera den från källkod, men det rekommenderas att vänta tills den når de stabila programvaruförråden i din GNU/Linux-distribution innan du uppdaterar din installation.

Armbian är en optimerad och lättviktig Linux-distribution baserad på Debian och Ubuntu, speciellt framtagen för ARM-baserade enheter. Den är designad för att ge stabilitet, prestanda och bred hårdvarukompatibilitet på en mängd enkortsdatorer (SBCs), såsom Raspberry Pi, Odroid, Rockchip, Allwinner och många fler. Armbian är känd för sitt låga resursutnyttjande, omfattande drivrutinsstöd och en kraftfull verktygssamling som gör det enkelt att hantera och anpassa systemet.

Nu har Armbian 25.2 släppts – en större uppdatering som förbättrar funktionaliteten, utökar stödet för fler enheter och optimerar prestandan ytterligare.

Nyheter i Armbian 25.2

Denna uppdatering kommer knappt tre månader efter Armbian 24.11 och innehåller nu den långsiktigt stödjande Linux 6.12 LTS-kärnan för de flesta enheter. Dessutom introduceras stöd för flera nya kort, inklusive Rock 2A och 2F, NanoPi R3S, Retroid Pocket RP5, RPMini, Rock 5T, GenBook, MKS-PI, SKIPR, Armsom CM5, NextThing C.H.I.P och Magicsee C400 Plus.

Utöver detta har Rockchip 3588 fått flera förbättringar, såsom uppdaterade HDMI-drivrutiner, åtgärdade USB3-problem och förbättrat stöd för Bluetooth. En annan stor nyhet är att flera populära verktyg som AdGuardHome, Pi-Hole, Home Assistant, Utime Kuma, NetData, Grafana, Cockpit (med KVM-hantering) och NextCloud nu kan installeras direkt via armbian-config.

Förbättrad infrastruktur och snabbare nedladdningar

För att förbättra åtkomsten till Armbian globalt har projektet utökat sin serverinfrastruktur med nya speglar i Amsterdam, Wien och Nürnberg. CDN-nätverket (Content Delivery Network) har också uppgraderats för att säkerställa bättre tillgänglighet för användare i utsatta regioner. Dessutom har torrent-nedladdningar optimerats genom att spegla GitHub-filer på Armbians egna servrar, vilket gör det snabbare och enklare att ladda ner operativsystemet.

Förbättringar för befintliga enheter

Armbian 25.2 innehåller också flera förbättringar för redan stödda enheter och systemkretsar, bland annat för:

• Rock S0, NanoPi R6S, Radxa E20C, BananaPi BPI-F3, Banana Pi BPI-CM4, Banana Pi BPI-M4 Zero
• BIGTREETECH Pi 2/CB2, youyeetoo R1, Radxa Zero, Allwinner A10, Avaota-A1, CoolPi CM5, Rockchip 64
• Odroid XU4, JetHome JetHub D2, Raspberry Pi 5, Raspberry Pi Compute Module 5

Vill du veta mer? På Armbians officiella webbplats hittar du den fullständiga ändringsloggen och kan ladda ner den senaste versionen för en mängd ARM-baserade enheter, inklusive de flesta Raspberry Pi-modeller.

Linux Mint-teamet arbetar på en ny design för Cinnamon-appmenyn; Mint 22.1 dominerar med 70 % av de senaste nedladdningarna, följt av LMDE 6 med 14 %.

Linux Mint har släppt sitt månatliga nyhetsbrev, och den här gången finns det spännande uppdateringar att dela med sig av. För det första har teamet arbetat hårt med att skriva om sajtens backend och flytta den till en containerbaserad infrastruktur.

Det här gör ingen större skillnad för slutanvändarna eftersom frontenden förblir densamma, men det är bra att projektet hänger med i moderna trender.

Nu till de stora nyheterna som kommer att glädja alla Mint-användare – en redesign av Cinnamon-appmenyn (med en utökad sidopanel) är på gång. Och de tidiga resultaten ser riktigt lovande ut!

Även om detaljerna fortfarande är ganska sparsamma vid det här laget, antyder de första skärmdumparna en moderniserad layout som ser mycket lovande ut.

Låt oss nu gå vidare till något intressant, särskilt för dem som gillar att följa statistik. Mint-projektet har avslöjat intressanta insikter om nedladdningar under de senaste sju dagarna, vilket återspeglar användarnas operativsystemval. Mer specifikt:

• Cinnamon: Cirka 60 % av alla nedladdningar
• Xfce och MATE: Vardera runt 20 %

När det gäller fördelningen per version ligger Linux Mint 22.1 i topp med hela 70 %, följt av LMDE 6 med 14 %, Mint 22 med 8 % och Mint 21.3 med cirka 8 %.

Så, vilka är de viktigaste slutsatserna? Kort sagt bekräftar statistiken att många användare fortsätter att föredra de senaste versionerna, men de visar också att LMDE blir alltmer populärt bland dem som föredrar en Debian-baserad variant.

Som jag har sagt många gånger tidigare skulle det vara fantastiskt om Linux Mint i framtiden bytte från den nuvarande Ubuntu-baserade varianten till en Debian-baserad. Men det är förstås bara min åsikt.

Slutligen, om du har följt tidigare tillkännagivanden, vet du att Linux Mint 22.x inte kommer att ha en EDGE-release. Istället, när Linux Mint 22.2 lanseras (troligtvis runt mitten av året), kommer distributionen att gå vidare med en HWE-kärna (Hardware Enablement), vilket ger förbättrat stöd för nyare hårdvara.

För mer information, se tillkännagivandet på Mints blogg.

https://linuxiac.com/linux-mint-cinnamon-menu-is-getting-a-makeover

Cryptomator – Kryptera dina filer enkelt och säkert i molnet

Cryptomator är en mjukvara som gör det enkelt att kryptera filer innan de laddas upp till en molntjänst. Med programmet kan du skapa skyddade valv där du lagrar dina filer. Varje valv låses med ett eget lösenord och kan rymma hur många filer och mappar du vill.

Varje fil krypteras separat, vilket innebär att om du ändrar en fil, laddas endast den uppdaterade versionen upp – istället för att hela valvet måste synkroniseras.

Cryptomator är helt gratis och bygger på öppen källkod.

Funktioner:

• Fungerar med de flesta molntjänster såsom Dropbox, Google Drive, OneDrive, ownCloud, Nextcloud och andra tjänster som synkroniserar filer lokalt.
• Klientbaserad säkerhet: Du behöver inget konto, och ingen data delas med någon extern tjänst.
• Användarvänlig och transparent: Programmet skapar en virtuell enhet där du kan arbeta med dina filer precis som på en vanlig USB-enhet.
• Stark kryptering: Använder AES-256-bitars kryptering för att skydda dina filer.
• Kryptering av filnamn: Filernas namn blir oläsliga för utomstående.
• Dold mappstruktur: Ingen kan se hur filerna och mapparna är organiserade.
• Flera separata valv: Du kan skapa flera krypterade valv, var och en med ett unikt lösenord.
• Säker och pålitlig: Programmet har utvecklats genom tusentals uppdateringar för att maximera säkerheten.
• Avancerade säkerhetsfunktioner: Använder scrypt för att göra lösenordsattacker svårare, samt kryptografiskt säkra slumpmässiga nummer för nycklar och identifiering.
• Ingen enskild felpunkt (SPOF): Varje fil lagrar sin egen krypteringsinformation, vilket gör att enskilda filer kan hanteras utan att påverka hela valvet.
• Kompatibelt med flera operativsystem: Cryptomator fungerar på Windows, macOS och Linux.

https://cryptomator.org

VeraCrypt – Kraftfull diskkryptering

VeraCrypt är ett gratis och öppet krypteringsprogram som bygger vidare på TrueCrypt. Det fungerar på Linux, Windows, macOS och FreeBSD och skyddar filer genom on-the-fly-kryptering, vilket innebär att data krypteras automatiskt vid lagring och dekrypteras vid läsning – utan att sparas i okrypterad form.

Huvudfunktioner:

• Stöd för molnlagring och externa enheter
• AES-256-bitars kryptering och andra starka algoritmer
• Filnamn och mappstruktur krypteras
• Parallell kryptering för multi-core processorer
• Stöd för säkerhetstoken och smartkort
• Kan läsa och konvertera TrueCrypt-volymer

VeraCrypt ger hög säkerhet utan extra RAM-krav och erbjuder anpassningsbara säkerhetsinställningar. Dock är snabbast prestanda och pipelining endast tillgängligt på Windows.

https://veracrypt.fr/en/Home.html

Läs mer på https://www.linuxlinks.com/best-free-open-source-linux-file-encryption-tools/

Arbetet med att införa Rust i Linux-kärnan har både mött motstånd och gjort framsteg den senaste tiden. Konflikten mellan förespråkare av Rust och C har blivit allt mer påtaglig, och Linus Torvalds beskrev den under Open Source Summit Europe 2024 som en strid med ”nästan religiösa undertoner.”

Motstånd från kernel-maintainers

Ett av de största hindren är att många av de erfarna Linux-utvecklarna är vana vid C och saknar kunskap om Rust. Dan Williams från Intels Linux-arkitektteam påpekade vid Linux Plumbers 2024 att dessa utvecklare är trygga med C och därför inte vet hur de ska granska eller felsöka Rust-kod. Samtidigt har Rust-utvecklare svårt att arbeta med Linux-kärnans grundläggande C-kod.

Debatten trappades upp när en patch föreslogs i januari för att möjliggöra DMA (Direct Memory Access) för Rust-drivrutiner. Det skulle göra det enklare för Rust att hantera in- och utmatning av data. Men den erfarne Linux-maintainern Christoph Hellwig var tydlig i sitt avståndstagande och skrev: ”Ingen Rust-kod i kernel/dma, tack.”

När Miguel Ojeda, ledaren för Rust for Linux-projektet, bad om ett alternativt förslag svarade Hellwig att Rust-utvecklarna borde hålla sina ändringar i sin egen kod istället för att ”göra livet svårare för andra.” Han betonade också att han inte vill arbeta med ett projekt som blandar programmeringsspråk, eftersom det skapar underhållsproblem.

Rust-utvecklare erbjuder lösningar

För att hantera oron föreslog Red Hat-utvecklaren Danilo Krummrich att Rust-koden för DMA-hantering skulle läggas som en separat modul underhålld av Rust-utvecklare. Detta skulle göra det möjligt att abstrahera C-API:erna utan att påverka kärnans kodbas.

Men Hellwig var fortsatt kritisk och menade att han inte ville ha ytterligare en underhållare eller att Rust skulle ”sprida sig som en cancer” i kärnan. Det ordvalet väckte starka reaktioner, eftersom termen tidigare använts för att attackera Linux i kommersiella sammanhang.

Linux-utvecklaren Ted T’so menade dock att Hellwig hade en poäng – problemet är inte Rust i sig, utan att det kräver tid och resurser som många maintainers inte har.

Frustration och hårda ord

Asahi Linux-utvecklaren Hector Martin gick längre och uppmanade Linus Torvalds att ingripa för att lösa ”Rust-drivrutinsröran.” När det inte skedde, tog Martin till sociala medier för att pressa fram ett beslut.

Torvalds reagerade skarpt och menade att Martin borde ifrågasätta sin egen inställning istället för att försöka tvinga fram förändringar genom offentlig kritik. Han betonade att Linux-kärnan har en etablerad process för förändringar och att sociala medier inte är rätt forum för att driva utvecklingen framåt.

Efter den konflikten valde Martin att lämna sitt arbete med Apple/ARM-plattformen för Linux och uttryckte sin besvikelse över hur utvecklingen av kärnan hanteras.

En väg framåt för Rust i Linux

En möjlig lösning har föreslagits av realtidsutvecklaren Steven Rostedt, som jämförde situationen med realtidsstödet i Linux, vilket tog 20 år att bli en del av kärnan. Han föreslog att Rust-utvecklarna kan hålla sin kod utanför kärnans kodbas tills den är mer mogen och kan integreras utan att störa befintliga system.

Som ett steg i den riktningen publicerade Miguel Ojeda en policy för Rust i Linux, där det slås fast att varje subsystem själv kan avgöra om de vill använda Rust eller inte. Han betonade också att Rust-koden kan brytas temporärt om C-maintainers behöver göra akuta ändringar.

Rust gör framsteg i Linux-kärnan

Trots motståndet fortsätter Rust långsamt att få en plats i Linux. Med Linux 6.13, som släpptes i januari 2025, infördes betydande förbättringar för Rust, inklusive stöd för moduler, bindings och spårningshändelser.

Greg Kroah-Hartman, som ansvarar för stabila Linux-utgåvor, menade att Rust nu nått en brytpunkt där vi kan förvänta oss fler Rust-drivrutiner framöver. Han konstaterade att Rust-utvecklarna bevisat många skeptiker fel genom att leverera fungerande kod.

Trots de hårda diskussionerna ser Rust ut att fortsätta sin väg in i Linux, långsamt men stabilt.

Läs hela artikel på Engelska :

https://thenewstack.io/rust-integration-in-linux-kernel-faces-challenges-but-shows-progress

Det har kommit till vår kännedom att finns mindre seriösa aktörer som försöker sälja på Linux USB för väldig höga belopp. Här får du tipset gratis hur bygger gratis USB sticka.

För att göra detta, behöver du en tom USB sticka eller en sticka där du kan offra innehållet på. En 128 GB USB kostar 79:- på Amazon.se och då ingår frakten.

Att skapa en Ubuntu-USB-sticka från Windows med Rufus är enkelt och tar bara några minuter. Följ dessa steg:

Steg 1: Ladda ner nödvändiga filer

1. Ladda ner Ubuntu ISO-filen
   • Gå till wiki.Linux.se ubuntu hemsida och ladda ner den senaste versionen en Svensk ftp spegel.
2. Ladda ner och installera Rufus
   • Gå till Rufus officiella webbplats och ladda ner den senaste versionen av programmet.
   • Kör rufus.exe (installation behövs inte).

Steg 2: Förbered USB-minnet

1. Sätt i ett USB-minne (minst 8GB, helst 16GB eller mer).
2. Öppna Rufus – det ska automatiskt identifiera din USB-sticka.
3. Välj ISO-filen:
   • Klicka på ”Välj” och navigera till den nedladdade Ubuntu ISO-filen.
4. Ställ in parametrar:
   • Starttyp: ”Disk eller ISO-avbildning”
   • Partitionsschema:
     • ”MBR” om datorn använder BIOS eller UEFI med Legacy-läge Det här gäller äldre datorer.
     • ”GPT” om datorn använder UEFI
   • Filsystem: ”FAT32”
   • Klusterstorlek: Lämna standardvärdet.

Steg 3: Skapa USB-stickan

1. Klicka på ”Start”.
2. Om Rufus frågar om du vill skriva i ISO-läge eller DD-läge, välj ISO-läge.
3. Vänta tills processen är klar (det kan ta några minuter).
4. När den är färdig, klicka på ”Stäng” och mata ut USB-stickan.

Steg 4: Starta från USB och installera Ubuntu

1. Sätt in USB-stickan i datorn där du vill installera Ubuntu.
2. Starta om datorn och tryck på Boot-menytangenten (ofta F12, F2, ESC eller DEL, beroende på tillverkare).
3. Välj din USB-enhet i startmenyn.
4. Ubuntu startas – du kan antingen testa utan att installera eller installera direkt.

Tips: Felsökning

• USB-stickan visas inte i Rufus → Testa en annan USB-port eller USB-stickan.
• Datorn startar inte från USB → Kontrollera BIOS-inställningarna och aktivera ”USB Boot” samt ställ in rätt startordning.
• Felmeddelande vid installation → Prova att skapa USB-stickan i DD-läge istället.

Nu har du en färdig bootbar Ubuntu-USB-sticka! 🚀

Önskar annan distrubtion, är bara ladda ner den iso filen ifrån länkar finns i vår wiki och bygga den med rufus.

Om du vill ha installtionshjälp så finns mer information på vår support sida.