Vad är PorteuX?
PorteuX är en lätt, portabel och modulär Linuxdistribution som bygger på Slackware och har hämtat inspiration från liknande projekt som Slax och Porteus. Målet med PorteuX är att ge användaren ett snabbt och flexibelt system som kan köras direkt från USB-minne eller annan flyttbar lagring, utan att det lämnar några spår på värddatorn. Systemet är konstruerat för att vara oföränderligt, vilket innebär att du alltid startar från ett rent grundsystem – perfekt för felsökning, testning, eller för dig som vill ha ett pålitligt och lättanvänt Linux med full kontroll.

PorteuX 2.1 – nu med Linux 6.15 och NTFS3 som standard

Nu har version 2.1 av PorteuX släppts. Den här uppdateringen kommer två månader efter version 2.0 och är en av de första Linuxdistributionerna som använder Linux 6.15. En stor nyhet är att drivrutinen NTFS3 ersätter den äldre NTFS-3G för att hantera NTFS-partitioner, vilket ger bättre prestanda. Dock bör användare vara medvetna om att symboliska länkar (symlinks) på NTFS-enheter kan behöva återskapas.

Förbättringar i PorteuX 2.1:

• Stöd för komprimering via zstd och lz4 har lagts till i kärnans zram-hantering, vilket kan förbättra systemets effektivitet.
• Systeminformation visas tydligare i Openbox-miljöns högerklicksmeny.
• Volymknappar fungerar nu globalt i LXDE-versionen.
• Optimerade Elementary-ikoner i MATE- och Xfce-varianterna.
• FFmpeg har nu stöd för hårdvaruacceleration på AMD GPU:er via AMF.

Ytterligare nyheter:

• I LXDE kan man nu stänga fönster från aktivitetsfältet med mittenklick.
• Paketet bc har flyttats till kärnmoduler eftersom det krävs i vissa skript.
• I KDE Plasma-versionen är skrivbordsikoner aktiverade som standard.
• Openbox öppnar numera nya fönster i mitten av skärmen.

Uppdaterade skrivbordsmiljöer i version 2.1:

• KDE Plasma 6.3.5
• GNOME 48.2
• Cinnamon 6.4.10

Alla utgåvor levereras dessutom med den senaste NVIDIA 575-drivrutinen, vilket innebär förbättrad grafikprestanda och bättre hårdvarustöd.

Stabilitetsförbättringar och buggfixar:

• Fel där vissa moduler felaktigt tolkades som korrupta har rättats till.
• Installationsprogrammet fungerar nu korrekt oavsett språk.
• Problem i Openbox-sessionen med sudo.py och PipeWire är åtgärdade.
• Xfce visar nu korrekt hårdvaruinformation, inklusive NVIDIA GPU:er.
• Fönster öppnas nu som förväntat i LXQt.
• Buggar i Whisker-menyn och qps i LXQt är också lösta.

Flera andra programvarupaket har uppdaterats eller tagits bort. För en fullständig lista över ändringar samt nedladdning av systemet i olika skrivbordsmiljöer (KDE Plasma, GNOME, Xfce, Cinnamon, MATE, LXQt och LXDE), besök projektets GitHub-sida. PorteuX 2.1 finns tillgänglig i varianter baserade på både Slackware Stable och Slackware Current.

Om du är en användare som värdesätter öppen källkod, integritet och mjukvarufrihet framför bred hårdvarukompatibilitet, finns det goda nyheter: GNU Linux-libre har släppt version 6.15 av sin kärna. Det är en specialversion av Linuxkärnan, rensad från all kod som kräver proprietär eller sluten mjukvara – något som gör den unik i sitt slag.

Att använda GNU Linux-libre handlar inte bara om ideologi – det handlar om kontroll, transparens och säkerhet. Du vet exakt vad ditt system gör, och det finns inga dolda binärblobbar eller firmware med okänd funktion.

Vad är nytt i GNU Linux-libre 6.15?

Version 6.15 bygger på den officiella Linux 6.15-kärnan, men har anpassats för att passa fri programvaras principer. Några av nyheterna är:

• All kod som försöker ladda in sluten firmware har tagits bort.
• Verktygen som rensar kärnan från icke-fri kod har uppdaterats så att de hanterar de senaste drivrutinerna och modulerna.
• Förbättringar i prestanda och säkerhet från den officiella kärnan har behållits, så länge de inte kräver icke-fri programvara.

Resultatet är en kärna som lever upp till Free Software Foundations definition av frihet, där varje rad kod är öppen och granskbar.

Varför välja en helt fri kärna?

Det finns flera fördelar med att köra GNU Linux-libre:

• Transparens – Du vet exakt vilken kod som körs i systemet.
• Säkerhet – Inga dolda komponenter som inte går att inspektera.
• Etisk konsekvens – Du använder bara programvara som respekterar användarens fri- och rättigheter.

Det är därför helt fria Linuxdistributioner som Trisquel, Parabola och PureOS använder just denna kärna. Den passar också utmärkt för myndigheter, organisationer eller enskilda som vill bygga säkra och självständiga system.

Men vad händer med hårdvaran?

Det är sant att vissa komponenter, som vissa Wi-Fi-kort eller grafikkort, inte fungerar utan sluten firmware. GNU Linux-libre prioriterar principfast frihet framför bred hårdvarustöd. Det betyder att användaren ibland behöver välja sin utrustning med omsorg – eller leva med vissa begränsningar. För den som tycker att frihet är viktigare än bekvämlighet är det ett rimligt och medvetet val.

Säkerhet i ett fritt ekosystem

Fri programvara ger dig kontroll – men det betyder inte att du är skyddad från alla hot. Angripare utvecklar hela tiden nya metoder, och även Linuxanvändare är måltavlor. Ett aktuellt exempel är ”ClickFix”, ett webbläsarbaserat angrepp som riktar sig mot Linux-skrivbord genom social ingenjörskonst. Det visar att säkerhet inte bara handlar om vad du kör – utan också om hur du använder det.

Slutsats

GNU Linux-libre 6.15 är ett viktigt steg för alla som vill ha ett operativsystem som respekterar deras frihet fullt ut. Det kanske inte fungerar med all hårdvara ute i handeln, men det erbjuder något många andra kärnor inte kan: fullständig insyn, fullständig kontroll och ett etiskt ramverk att bygga vidare på.

Om du värdesätter frihet mer än ”plug and play”, då är det här kärnan för dig.

En ny och sofistikerad attack mot mjukvarans leveranskedja har avslöjats av säkerhetsforskningsgruppen Checkmarx Zero. Angreppet riktar sig mot både Python- och JavaScript-utvecklare genom paket som distribuerats via PyPI och NPM. Genom att utnyttja felstavningar och namnförvirring har angriparna lyckats sprida skadlig kod med förmåga att ta kontroll över både Windows- och Linuxsystem – inklusive möjligheten till fjärråtkomst, datastöld och långvarig närvaro i komprometterade miljöer.

Så fungerar attacken: namnförvirring och typosquatting

Forskarna, ledda av Ariel Harush, identifierade en attack där falska paket laddades upp till PyPI med namn som starkt påminde om det populära Python-paketet colorama samt NPM-paketet colorizr. Metoden kallas typosquatting – att lura användare att installera fel paket genom små stavfel eller namnförväxling.

Det ovanliga i denna kampanj är att angriparna använde ett paketnamn från ett ekosystem (NPM) för att rikta sig mot användare i ett annat (PyPI), vilket tyder på en avancerad och målmedveten taktik.

Windows: skadeprogram med uthållighet och förmåga att undgå upptäckt

På Windows-sidan innehöll de skadliga paketen körbara filer och skript som hämtades och aktiverades vid installation. Vissa av dessa kopplades till GitHub-kontot github.com/s7bhme.

De skadliga funktionerna omfattade bland annat:

• Insamling av miljövariabler från Windows-registret (kan innehålla känslig information).
• Användning av Windows Task Scheduler för att skapa flera schemalagda uppgifter med olika skadeprogram.
• Detektion av säkerhetsprogram och dynamisk anpassning av beteende för att undvika upptäckt.
• Utskick av stulen data till externa servrar.

Linux: avancerade bakdörrar med krypterad kommunikation

För Linux analyserade forskarna bland annat paketen Colorizator och coloraiz. Dessa innehöll Base64-kodad skadlig kod som gömts i init-filer. När denna kod kördes skedde följande:

1. En RSA-nyckel skrevs till /tmp/pub.pem.
2. Ett skript laddades ned från gsocket.io/y, som installerade verktyget gs-netcat för krypterade bakdörrar.
3. Utdata från gs-netcat krypterades, base64-kodades och skickades till Pastebin via API.
4. Tillfälliga filer raderades för att dölja spår.

Det nedladdade skriptet kunde:

• Upprätthålla närvaro via systemd, crontab, shell-profiler och rc.local.
• Kamouflera sig som systemprocesser (exempelvis kworker, kswapd0).
• Kommunicera med angripare via Discord, Telegram och egna webhookar.
• Stjäla information och upprätta långvarig fjärrstyrning.

Tecken på intrång (Indicators of Compromise, IoC)

Attribution och misstanke om flera angripare

Initialt antog forskarna att samma aktör låg bakom både Windows- och Linux-varianterna, men analysen visade på skillnader i teknik, infrastruktur och metoder. Det är därför möjligt att flera oberoende grupper har använt liknande angreppssätt.

Rekommenderade skyddsåtgärder

Även om de skadliga paketen har tagits bort från publika källor, är hotbilden inte över. Checkmarx rekommenderar att organisationer:

• Granskar alla kodbaser och beroenden för misstänkta paketnamn.
• Söker igenom privata paketregister (t.ex. Artifactory, Nexus) och blockerar skadliga paket.
• Säkerställer att dessa paket inte finns i utvecklings- eller testmiljöer.
• Automatiserar upptäckt och blockering via Threat Intelligence-lösningar där det är möjligt.

Slutsats

Denna kampanj visar tydligt hur sårbar mjukvarans leveranskedja kan vara, särskilt i miljöer där öppen källkod och automatiserade installationer är vanliga. Genom att utnyttja enkla men effektiva metoder som typosquatting och ekosystemförvirring, lyckas angripare plantera kraftfull och svårupptäckt skadlig kod.

Det är avgörande att utvecklare, DevOps-teams och säkerhetsansvariga stärker sina rutiner för kontroll av beroenden och aktivt övervakar ekosystemen för denna typ av hot.

Linux.se presenterar här 100 vanliga kommandon i Linux och Unix (inklusive macOS, FreeBSD, OpenBSD m.fl.) som kan vara bra att kunna.
Länken i den högra kolumnen går till vår wiki. Alla manualsidor finns ännu inte på plats, eftersom linux.se är ett ideellt hobbyprojekt – arbetet görs när tid och lust finns.

Observera! Det finns skillnader mellan olika Unix-dialekter, så alla kommandon nedan fungerar kanske inte på annat än Linux.
Vissa kommandon kan till och med vara unika för specifika distributioner – särskilt sådana som rör pakethantering och liknande verktyg.

En liknande lista finns även i vår wiki, där man kan sortera kommandona efter användarnivå.

WireGuard Easy är ett webbaserat administrationsgränssnitt för att hantera din egen WireGuard-VPN-server. Nu är version 15.0 här – och det är en total omskrivning av projektet från grunden. Den nya versionen fokuserar på användarvänlighet, modern design och bättre säkerhet – utan att kompromissa med kontroll för avancerade användare.

Vad är nytt i WireGuard Easy 15.0?

Här är några av de viktigaste nyheterna:

• Ny UI: Snyggare, snabbare och mobilanpassat användargränssnitt
• IPv6-stöd: Fullt stöd för globala och lokala IPv6-adresser
• 2FA: Tvåfaktorsautentisering via TOTP (t.ex. Google Authenticator)
• SQLite-baserad konfiguration: All data lagras i en enda databasfil
• Ny API-struktur: Bättre stöd för skript och tredjepartsintegrationer
• CLI-förbättringar: Nya kommandon för backup, återställning och hjälp
• Ny licens: Projektet har bytt till AGPL-3.0 för att skydda öppenheten
• Docker-krav: Lokal installation utan Docker stöds inte längre
• ARMv6 stöds ej: Raspberry Pi Zero (och liknande) stöds inte längre

Den här uppdateringen gör WireGuard Easy enklare att installera, säkrare att använda, och mer framtidssäker.

Så installerar du WireGuard Easy 15.0 på en Linux-server med Docker

Förutsättningar

Du behöver:

• En Linux-server (t.ex. Ubuntu 20.04 eller senare)
• Root- eller sudo-åtkomst
• Öppen port 51820/UDP
• Installerad Docker och Docker Compose

Steg 1 – Installera Docker

Om Docker inte redan är installerat:

sudo apt update
sudo apt install -y docker.io docker-compose
sudo systemctl enable docker --now

Steg 2 – Skapa katalog och config

mkdir ~/wireguard-easy
cd ~/wireguard-easy
nano docker-compose.yml

Klistra in detta innehåll:

version: "3"

services:
  wireguard-easy:
    container_name: wireguard-easy
    image: weejewel/wg-easy:15
    restart: unless-stopped
    environment:
      - WG_HOST=din.server.ip.eller.doman.se
      - PASSWORD=starktlösenord
    volumes:
      - ./wg-data:/etc/wireguard
      - /lib/modules:/lib/modules:ro
    ports:
      - "51820:51820/udp"
      - "51821:51821/tcp"
    cap_add:
      - NET_ADMIN
      - SYS_MODULE
    sysctls:
      - net.ipv4.ip_forward=1
      - net.ipv6.conf.all.forwarding=1

OBS: Byt ut WG_HOST till din riktiga IP eller domän, och välj ett säkert PASSWORD.

Steg 3 – Starta WireGuard Easy

docker-compose up -d

Steg 4 – Logga in

Gå till din webbläsare och öppna:

http://din.server.ip:51821

Använd lösenordet du angav i docker-compose.yml för att logga in.

Steg 5 – Lägg till klienter och konfigurera

I webbgränssnittet kan du:

• Lägga till nya klienter (peers)
• Generera QR-koder
• Aktivera 2FA för administratörsinloggning
• Tilldela IPv4/IPv6-adresser
• Ladda ner klientkonfigurationer
• Se anslutningsstatus i realtid

Säkerhetstips

• Kör WireGuard Easy bakom en reverse proxy med HTTPS (t.ex. Caddy, Traefik eller Nginx)
• Aktivera tvåfaktorsautentisering i inställningarna
• Öppna endast nödvändiga portar i din brandvägg
• Ta regelbunden backup på wg-data/wg-easy.db

Avslutande ord

WireGuard Easy 15.0 är ett stort steg framåt för alla som vill köra sin egen VPN utan att kompromissa med säkerhet, prestanda eller användarvänlighet. Den nya arkitekturen gör det dessutom lättare att underhålla och automatisera.

GNOME-projektet har släppt version 48.2 av sitt skrivbordsmiljöpaket – en uppdatering som finjusterar flera viktiga delar av systemet, inklusive GNOME Shell, Nautilus, Epiphany, Mutter och Inställningar.

Det här är den andra underhållsutgåvan i GNOME 48-serien, med fokus på förbättringar och buggfixar snarare än stora nya funktioner. Bland nyheterna hittar vi två nya bakgrundsbilder som hyllar Pride-månaden samt bättre hantering av fönster som återställs till rätt bildskärm – något som tidigare kunde bli fel om man använde flera skärmar.

Bättre inställningspaneler och lösenordsgenerator

Inställningsappen har fått en rad förbättringar. Den visar nu flera NVIDIA-GPU:er korrekt i systeminformationen och lösenordsgeneratorn har förbättrats – den använder nu EFF:s ordlistor för att skapa säkrare lösenfraser. Även strömsparläget har fått en ny ikon som passar bättre in i det grafiska temat.

Andra små förbättringar i inställningarna inkluderar att vissa inställningsgrupper döljs automatiskt om de inte behövs, och att panelen för aviseringar inte längre kraschar om man ändrar appinställningar upprepade gånger.

Stabilare webbläsare och bättre e-postintegration

GNOME:s egen webbläsare, Epiphany, har fått buggfixar för krascher som kunde uppstå när man öppnade inkognitofönster eller nedladdade filer. Autentiseringen i GNOME Online Accounts fungerar nu bättre med IMAP-mejl.

Förbättrad filhantering och geststyrning

Filer (tidigare Nautilus) laddar nu kataloger snabbare även innan miniatyrbilder är klara, och hanterar mediefiler bättre – särskilt när det gäller innehåll som körs i containrar.

Mutter, som ansvarar för fönsterhantering i GNOME, har fått förbättrad hantering av touchpadgester, vilket gör skrivbordet mer responsivt vid multitouch-användning.

Kartor som tänker ett steg längre

GNOME Maps har också putsats till. Om du startar en ny rutt rensas nu gammal information automatiskt, och gränssnittet har uppdaterats med tydligare typsnitt. En irriterande detalj har också rättats till – kartan visar inte längre platsinformation av misstag när du försöker dra runt kartan.

Finns snart i din Linux-distribution

GNOME 48.2 kommer att dyka upp som uppdatering i många populära Linuxdistributioner inom kort. Samtidigt har även en uppdatering till GNOME 47-serien (version 47.7) släppts för dem som fortfarande använder den.

Sverige är djupt beroende av amerikanska techjättar som Microsoft, Google och Amazon. Experter varnar för att landet kan lamslås på 30 dagar om USA stänger av tillgången till deras molntjänster. Danmark, Norge och Tyskland har redan börjat planera för digital självständighet – med satsningar på öppen källkod och alternativa system. I Sverige saknas ett nationellt direktiv, men myndigheter som Arbetsförmedlingen och nätverk som Esam agerar på eget initiativ. Hotet är inte teoretiskt – Internationella brottmålsdomstolen uppges nyligen ha fått ett mejlkonto stängt av Microsoft. Forskare på Rise testar nu hur långt man kan komma med helt oberoende teknik. Målet är inte att kapa allt, utan att stå starkare vid kris.

Sverige är ett av världens mest digitaliserade länder, med stor tillit till amerikanska molntjänster som Microsoft, Google och Amazon. Men den digitala sårbarheten är betydande. Om relationerna med USA skulle försämras, eller om vi hamnar i onåd hos någon framtida amerikansk administration, kan vår digitala infrastruktur snabbt slås ut. All data i molnet kan bli otillgänglig – eller förlorad.

Det väcker en viktig fråga: Hur beroende ska vi vara av utländska techjättar? USA är förvisso en allierad, men presidenter som Donald Trump har visat att politiska beslut snabbt kan påverka teknikflöden och åtkomst. Sverige måste därför börja ta ansvar för sin digitala självständighet.

Vi borde också tänka längre. Om Sverige skulle hamna i konflikt med exempelvis Ryssland behöver vi kunna övervaka stora ytor, upprätthålla kommunikation och skydda känslig infrastruktur – även utan tillgång till ny teknik.

Samtidigt slänger vi enorma mängder fullt fungerande elektronik. Mobiltelefoner, datorer och annan utrustning kasseras för att de inte längre stödjer de senaste versionerna av Windows eller macOS. Men i ett krisläge kan just den tekniken bli avgörande.

Sverige borde inrätta en myndighet med uppdraget att utforska och utveckla hur vi kan återanvända gammal teknik – inte som nostalgi, utan som en del av vår säkerhetspolitik. En Samsung S10 kan kanske användas som kameraövervakning ute skogen eller drönarsystem. En äldre dator med Intel i7-processor kan kanske fungera som router i ett radiosystem för alternativ kommunikation. Jag vet inte. Men en smart återbruk av den teknik som idag kasseras , tanken bör väckas och någon måste fundera ut hur.

Poängen är inte att förlita sig på gammal teknik, utan att ha en plan B – och C. När världen blir allt mer osäker måste vi kunna klara oss utan att vara helt beroende av leveranser från USA och Kina.

Vi måste ha kontroll över den hårdvara och mjukvara vi använder. I ett allvarligt läge får vi inte riskera att våra system ”ringer hem” till utländska servrar och avslöjar känslig information.

Det är hög tid att bygga upp digital resiliens – precis som vi rustar det militära försvaret. För när krisen kommer, måste vi kunna kommunicera, samordna och agera – med den teknik vi redan har.

https://www.dn.se/sverige/varningen-microsoft-kan-stanga-ner-sverige

Den 22 maj 2025 markerade ett viktigt datum i cybersäkerhetens historia. Då avslöjade säkerhetsforskaren Sean Heelan att OpenAIs senaste AI-modell, ChatGPT o3, upptäckt en allvarlig och tidigare okänd sårbarhet i Linuxkärnans implementation av SMB-protokollet. Felet, nu registrerat som CVE-2025-37899, är en så kallad fjärrstyrd 0-dagars sårbarhet – ett av de mest kritiska säkerhetsproblemen ett system kan ha. En patch har redan släppts och integrerats i samtliga aktivt underhållna Linuxgrenar.

Men det verkliga nyhetsvärdet ligger inte bara i själva sårbarheten – utan i hur den hittades.

Från kodanalys till banbrytande upptäckt

Heelan använde AI-modellen i ett experimentellt syfte: han ville se om o3 kunde hjälpa till att identifiera kända buggar i SMB-koden, som används för nätverksfildelning via kernel-tjänsten ksmbd. Han matade modellen med utvalda delar av Linuxkärnans SMB-relaterade kod, i block om några tusen rader, för att hålla sig inom modellens kontextgränser.

Redan då imponerade o3 – den identifierade en tidigare känd sårbarhet (CVE-2025-37778) betydligt oftare än andra modeller, med träffsäkerhet som matchade eller överträffade mänskliga säkerhetsanalytiker. Men det verkligt sensationella kom när modellen även upptäckte ett helt nytt fel som ingen tidigare dokumenterat: ett use-after-free-fel i hanteringen av SMB-kommandot LOGOFF.

Ett klassiskt race condition – svår att hitta, lätt att utnyttja

Felet låg i hur flera trådar kunde komma åt samma datastruktur utan tillräcklig synkronisering. När en användare loggade ut frigjordes ett minnesobjekt, men andra trådar kunde fortfarande nå det och därmed skapa ett race condition. Detta öppnade för potentiell minneskorruption och möjligheten att exekvera kod med kärnprivilegier – ett mycket allvarligt säkerhetshot.

Detta är exakt den typ av komplexa samtidighetsproblem som ofta undgår mänskliga granskare vid kodrevision – särskilt i stora, invecklade kodbaser som Linuxkärnan. Och här var det alltså en AI-modell som på egen hand såg igenom det hela.

En ny typ av samarbete

Upptäckten rapporterades omedelbart och åtgärdades snabbt av Linuxutvecklarna. Men kanske viktigare än den enskilda buggen är vad detta visar om framtiden: att AI och människa tillsammans kan uppnå något som tidigare varit otänkbart.

Att en språkmodell tränad på kod inte bara kan förstå syntax, utan även analysera flöden, identifiera sårbarheter och skriva tydliga buggrapporter – det markerar en ny era för utveckling och säkerhet.

Heelan noterade att o3 inte bara presterade bättre än tidigare modeller som Claude Sonnet 3.7, utan att den även skrev rapporter som liknade de från erfarna säkerhetsanalytiker: fokuserade, tydliga och relevanta.

Slutsats: början på något större

Det här kan mycket väl vara första gången en AI-modell på egen hand upptäckt och bidragit till att åtgärda en verklig sårbarhet i Linuxkärnan – något som tidigare ansetts vara ett av de mest avancerade områdena inom mjukvarusäkerhet.

Det innebär inte att AI ersätter människor – men det visar tydligt hur AI redan idag kan förstärka mänsklig förmåga och bidra till en säkrare digital värld.

Med sådana framsteg i ryggen kan vi stå inför ett nytt skifte i hur kod skrivs, granskas och säkras. Och om detta bara är början, återstår det att se hur långt vi kan nå – tillsammans med maskinerna.

https://linuxiac.com/chatgpt-o3-model-found-remote-zeroday-in-linux-kernel-code

Microsoft har nu öppnat källkoden för Windows Subsystem for Linux (WSL), ett drag som välkomnats av utvecklarsamhället och markerar en milstolpe i projektets historia. Det allra första ärendet på WSL:s GitHub – som ställde den enkla frågan ”Kommer detta bli öppen källkod?” – har därmed fått sitt svar, nästan ett decennium senare.

Från experiment till kärnteknik

WSL lanserades första gången 2016 som ett sätt för utvecklare att köra Linux-kommandon direkt i Windows, utan att behöva använda virtuella maskiner eller dubbelstart. Den ursprungliga versionen fungerade som ett kompatibilitetslager inom Windows-kärnan.

För att förbättra prestanda och kompatibilitet med Linux-program, släppte Microsoft 2019 WSL 2. Den versionen introducerade en riktig Linux-kärna som körs i en lättvikts virtuell maskin – ett stort tekniskt steg framåt.

Mot ett fristående ekosystem

När stödet för grafiska Linux-appar (via WSLg), GPU-acceleration och systemd lades till, blev det tydligt att WSL behövde vidareutvecklas fristående från Windows. År 2021 bröts WSL ut till ett eget projekt, med en separat kodbas som först släpptes i Microsoft Store under version 0.47.1.

Denna nya distributionsmodell gjorde det möjligt att uppdatera WSL oberoende av Windows-versionen. År 2022 kom den första stabila versionen, och i Windows 11 version 24H2 migrerades användare från det inbyggda WSL till det nya fristående paketet. För att underlätta övergången behöll Microsoft wsl.exe som verktyg för att ladda ner och installera den senaste versionen.

WSL 2.0 – nya funktioner för utvecklare

Med version 2.0.0 tog Microsoft ytterligare ett steg genom att införa stöd för speglat nätverk, DNS-tunnel, proxykonfiguration, stöd för session 0 (används av vissa tjänster) och brandväggsintegration. Det har gjort WSL till ett ännu mer kraftfullt verktyg för utvecklare som vill arbeta i en Linux-miljö utan att lämna Windows.

Källkoden tillgänglig på GitHub

Nu har alltså Microsoft publicerat källkoden till WSL-projektet på GitHub. Det innebär att vem som helst kan bygga sin egen version från källkod, bidra med förbättringar eller rapportera fel direkt i projektet.

Pierre Boulay från Microsoft uttrycker optimism över detta steg:

”Vi har sett hur mycket communityn har gjort för WSL utan källkod. Nu ser vi fram emot vad som kan hända när utvecklare kan bidra direkt.”

Inte allt är öppet – ännu

Det är dock viktigt att notera att vissa komponenter fortfarande inte är öppen källkod:

• Lxcore.sys – kärndrivrutinen som används i WSL 1
• P9rdr.sys och p9np.dll – ansvariga för filsystemets omdirigering mellan Windows och Linux (via \\wsl.localhost)

Dessa delar är fortfarande integrerade i Windows och omfattas inte av det öppna WSL-projektet – åtminstone inte i nuläget.

Ett öppnare Windows för utvecklare

Att WSL nu är öppen källkod stärker Microsofts satsning på att skapa en mer utvecklarvänlig plattform. Med detta steg tas ytterligare ett kliv mot att brygga gapet mellan Windows och Linux – inte bara tekniskt, utan även kulturellt. För open source-entusiaster och utvecklare är detta en viktig seger.

Självklart! Här är ett stycke som du kan infoga i artikeln – direkt efter rubriken eller i anslutning till faktarutan – för att enkelt förklara hur man installerar WSL i Windows 11:

Så installerar du WSL i Windows 11

Att komma igång med WSL är enkelt – i Windows 11 är allt redan förberett. Du behöver bara öppna PowerShell som administratör och skriva följande kommando:

wsl --install

Detta laddar ner och installerar alla nödvändiga komponenter samt Ubuntu som standard-Linuxdistribution. När installationen är klar startar du Linux genom att helt enkelt skriva wsl i startmenyn eller terminalen. Du kan även installera andra distributioner som Debian, Fedora eller Kali via Microsoft Store.

https://github.com/microsoft/WSL/releases/tag/2.5.7

Nyheter i Alpine Linux 3.22

Den nya versionen bygger på Linux 6.12 LTS, vilket innebär förbättrat hårdvarustöd och långsiktig stabilitet. Några av de viktigaste nyheterna är:

• Stöd för skrivbordsmiljöer: GNOME 48, KDE Plasma 6.3 och LXQt 2.2
• Byter ut gummiboot mot systemd-efistub som ny EFI-bootlösning
• Många uppdaterade utvecklingsverktyg och komponenter
• Brett stöd för olika arkitekturer: x86_64, ARM64, ARMv7, LoongArch64, ppc64le, s390x med flera

Nytt boot-system: systemd-efistub ersätter gummiboot

Tidigare använde Alpine gummiboot/systemd-boot som standardlösning för EFI-boot, men från och med version 3.22 ersätts den av systemd-efistub. Det innebär att systemet nu direkt kan starta upp Linuxkärnan via UEFI – utan ett separat bootloaderprogram. Detta sker utan att Alpine inför systemd i sig – Alpine fortsätter använda OpenRC som sitt init-system.

För användare som inte manuellt ändrat inställningen efistub_file i /etc/kernel-hooks.d/secureboot.conf krävs ingen åtgärd. Den gamla gummiboot-efistub-varianten finns kvar i testgrenen men underhålls inte längre.

Vad är nytt under huven? – Viktiga komponenter

Alpine Linux 3.22 innehåller uppdaterade versioner av flera viktiga system- och utvecklingsverktyg. Här är några exempel – och vad de används till:

• Docker 28: Verktyg för att köra applikationer i isolerade containrar. Alpine är en favorit som basbild tack vare sin lilla storlek. Version 28 ger förbättrad prestanda och nätverkshantering.
• Node.js 22.16 LTS: JavaScript-miljö för att bygga snabba webb- och API-appar. Används ofta i backendutveckling och mikrotjänster.
• Rust 1.87: Ett minnessäkert och snabbt systemprogrammeringsspråk som ofta används för att bygga kommandoradsverktyg och operativsystemsnära programvara.
• Go 1.24: Ett språk från Google för snabba CLI-verktyg och nätverksprogram. Känt för sin enkelhet, stabilitet och snabba kompilering.
• Ruby 3.4: Dynamiskt språk som ofta används i webbutveckling (t.ex. med Ruby on Rails). Den nya versionen förbättrar prestanda och hantering av resurser.
• LLVM 20: Ett ramverk för att bygga kompilatorer. Används i många språk, inklusive Rust och Clang (C/C++).
• nginx 1.28: En mycket snabb och lätt webbserver som även fungerar som reverse proxy och load balancer.
• Dovecot 2.4: IMAP/POP3-server för e-post, användbar i egna mailservrar.
• Xen 4.20: En hypervisor för att köra virtuella maskiner, t.ex. i molndrift.
• Crystal 1.16: Ett kompilerat språk med Ruby-lik syntax men med prestanda likt C.
• BIRD 3.1: En kraftfull routingdaemon som används i avancerade nätverksmiljöer, t.ex. ISP:er och datacenter.

Skrivbordsmiljöer: GNOME 48, KDE Plasma 6.3, LXQt 2.2

Alpine kommer som standard utan grafiskt gränssnitt, men 3.22 ger nu stöd för moderna skrivbordsmiljöer för den som bygger en stationär arbetsmiljö:

GNOME 48

Ett grafiskt skrivbord som fokuserar på enkelhet och produktivitet. Ingår:

• GNOME Shell: Ger ett rent skrivbord med översiktsläge och applåda.
• Mutter: Fönsterhanterare som sköter placering, animation och visning av fönster.
• Standardappar: Filer (Nautilus), Terminal, Kalender, Webbläsare, Inställningar.
• Wayland-stöd: GNOME är ledande i övergången till det moderna grafiska protokollet Wayland.

Passar den som vill ha en sammanhållen, mobil-liknande upplevelse med minimal konfiguration.

KDE Plasma 6.3

En funktionsrik och mycket anpassningsbar miljö. Ingår:

• Plasma Desktop: Fullt konfigurerbart skrivbord med paneler och widgets.
• KWin: Kraftfull fönsterhanterare med stöd för avancerade effekter.
• Systeminställningar: Omfattande konfigurationsverktyg för hela miljön.
• KDE Gear-appar: Dolphin (filhanterare), Konsole (terminal), Okular (PDF), KMail, med flera.

Perfekt för avancerade användare som vill justera allt till sin smak.

LXQt 2.2

En lättviktig men ändå modern skrivbordsmiljö byggd med Qt, idealisk för äldre eller resurssvaga system. Ingår:

• PCManFM-Qt: Snabb filhanterare.
• lxqt-panel: Panel med systemfack, klocka och startmeny.
• Openbox (ofta): Som fönsterhanterare.
• lxqt-config: Enkel konfiguration av systemet.

Fungerar mycket bra på Raspberry Pi, netbooks och äldre datorer där resurser är begränsade.

Tillgänglighet och installation

Alpine Linux 3.22 finns nu tillgänglig för nedladdning i flera format:

• Standard, Extended, Netboot
• Raspberry Pi, Generic ARM, Mini RootFS

Stöd ges för följande arkitekturer:
x86_64, AArch64 (ARM64), ARMv7, x86 (32-bit), ppc64le, s390x (IBM z), LoongArch64

Ladda ner från: https://alpinelinux.org/downloads

För att uppgradera ett befintligt system kör du:

apk upgrade --available

Sammanfattning

Med version 3.22 visar Alpine Linux att man kan kombinera låg resursförbrukning med moderna funktioner. Med ett uppdaterat mjukvarustack, bättre stöd för EFI-boot, och tillgång till moderna skrivbordsmiljöer är Alpine ett starkt alternativ både som serversystem, containerbas och arbetsstation. Den är idealisk för användare som prioriterar kontroll, säkerhet och effektivitet framför färdigpaketerade lösningar.

GNOME-projektet har nu släppt version 48.2 av sin skrivbordsmiljö – en underhållsuppdatering i GNOME 48-serien (kodnamn ”Bengaluru”) som finputsar upplevelsen med många förbättringar och åtgärdade fel.

Dessutom har GNOME Shell fått stöd för att korrekt återställa kaklade eller maximerade fönster till rätt skärm, och det går nu att använda vissa ogenomskinliga grafikformat som ersättning för skärmutmatning. Ett fel som hindrade körning av terminalkommandon från ”Kör”-dialogen har också rättats.

Inställningsappen (GNOME Control Center) har fått flera förbättringar. Panelen ”Om” visar nu korrekta GPU-namn för NVIDIA-användare med flera grafikkort. Lösenordsgeneratorn använder nu EFF:s ordlistor för säkrare lösenfraser, och logiken för att skapa lösenord har förbättrats. Dessutom har energisparläget fått en ny ikon, och vissa paneler döljs automatiskt om de inte innehåller någon information. Buggar som kunde få appinställningarna att krascha när man justerade aviseringar flera gånger har också fixats.

Webbläsaren Epiphany (GNOME Web) har fått två viktiga kraschfixar: en som uppstod när man öppnade ett inkognitofönster och en annan vid öppning av nedladdade filer. Stödet för IMAP-konton i GNOME Online Accounts har förbättrats, och fönsterhanteraren Mutter tolkar nu gester från pekplattan mer tillförlitligt.

Filer (Nautilus) är nu bättre på att ladda kataloger innan miniatyrbilder är klara, och hanterar metadata i containerfiler smidigare. Samtidigt ser gnome-settings-daemon till att ljusstyrkan hanteras bättre från start och att signalen för bakgrundsbelysning skickas korrekt.

I GNOME Maps rensas tidigare ruttinformation när man söker efter en ny väg, så att inte gammal data ligger kvar. Kartstilen har uppdaterats med Adwaita Sans-teckensnittet, och platsinformation visas inte längre när man börjar dra i kartan via markörer eller etiketter.

GNOME 48.2 kommer snart att rullas ut till de stabila paketrepositories i flera Linux-distributioner. Samtidigt har GNOME 47-serien fått sin egen uppdatering i form av GNOME 47.7, med liknande förbättringar för de som ännu inte gått över till version 48.