Linux Mint bygger på Ubuntu, som i sin tur bygger på Debian.

Linux Mint är den distribution som liknar Windows mest, vilket gör att inlärningskurvan blir inte lika brant som än till exempel på Ubuntu.

Man kan säga att Linux Mint påminner mest om Windows 7. Det är lätt att hitta det man vill komma åt, och som standard är LibreOffice förinstallerat.

Det finns gott om inställningar för hur skrivbordsmiljön ska se ut.
Testet genomfördes i en virtuell maskin under VMware. Maskinen hade tilldelats 4 GB RAM och två processorkärnor.

Testet har inte genomförts på särskilt klen hårdvara, så det är svårt att bedöma hur bra systemet flyter på sådana datorer. Men å andra sidan är inte 2 kärnor och 4 GB RAM att betrakta som ”klen” hårdvara år 2025, särskilt inte när en standarddator i butik oftast har 16 GB RAM. Jag testade Linux Mint på en äldre HP-laptop – och den flöt på riktigt fint även där.

Som standard ingår små gula ”anteckningslappar” för den som vill ha digitala kom ihåg-lappar.

Jag prövade att lägga till den skrivare jag hade i nätverket, och det fungerade bra. Dock kan Linux ibland vara lite knepigt med skrivare – särskilt sådana vars tillverkare använder egna skrivspråk och inte PCL eller Postscript. Epson har dock blivit riktigt duktiga på att tillhandahålla drivrutiner för Linux. Det hade ändå varit att föredra med automatisk detektering, som det ofta är med bättre modeller från t.ex. HP.

En ”appbutik” finns också, under namnet Programhanteraren, där man hittar vanliga Linux-program som GIMP, Blender, Telegram, Audacity med flera.

Det är inte Windows

Linux Mint är dock inte Windows – även om det efterliknar Windows i utseende. Allt du brukar göra på din Windows-dator kommer inte att fungera under Linux. Därför måste man ha klart för sig vilka behov man har, innan man glatt installerar Linux Mint och sedan försöker köra något fakturingsprogram som bara finns för Windows.

S/

Slutsats

När Windows 10 når ”end of life” i höst kanske du har köpt en ny dator som ersätter din gamla. Men med Linux Mint kan du installera ett modernt system på den gamla datorn och använda den till exempel som surfdator. Du vill kanske inte slänga fullt fungerande hårdvara – och då är Linux Mint ett alldeles utmärkt alternativ, särskilt för surfning, ordbehandling och andra vardagsuppgifter.

Det mesta vi gör med datorn år 2025 handlar ändå om att använda den som en terminal mot internet. Runt 2010 hade folk ofta hårddiskarna fulla med nedladdade filmer från The Pirate Bay – idag streamar vi samma innehåll på våra smarta TV-apparater.

Man ska komma ihåg att 15 år gammal hårdvara – alltså en dator från 2010 – inte är dålig idag. Däremot var 15 år gammal hårdvara år 2010 (dvs. en dator från 1995) i stort sett oanvändbar. Utvecklingen har helt enkelt inte varit lika brant mellan 2010 och 2025 som den var mellan 1995 och 2010 – åtminstone inte på hårdvarusidan.

SLUT

KDE-projektet har nu släppt betaversionen av KDE Plasma 6.4 för allmän testning. Den här kommande versionen av skrivbordsmiljön bjuder på en rad spännande nyheter och förbättringar – både när det gäller utseende och funktionalitet.

En av de största nyheterna är att man nu kan skapa egna tile-layouts för varje enskilt virtuellt skrivbord, vilket ger bättre kontroll över fönsterplaceringen. Fönsterhanteraren KWin får också stöd för X11 igen (KWin-X11), och tematmotorn Aurorae gör comeback för dem som gillar att anpassa sina fönsterdekorationer.

Andra nya funktioner inkluderar möjligheten att styra om ett fönster ska ha titelrad och ram direkt via Task Manager-menyn, samt att man nu kan stänga av systemfältikoner för program som inte har en sådan inställning själva.

Sökverktyget KRunner har blivit smartare och visar nu mer relevanta resultat. Det finns även förbättrat stöd för färgkoder, ett nytt fönster för att välja tangentbordsgenvägar via portalsystemet, och det går nu att påbörja systemuppdateringar direkt från notifieringar. Dessutom kan man dubbelklicka för att aktivera ljudteman.

Plasma 6.4 innehåller också förbättrad hantering av aviseringar – vissa kan nu sparas i historiken – och det går att justera längden på effekten ”Fade Desktop” vid skrivbordsväxling. Menyredigeraren (KMenuEdit) har fått en modernare design, och Plasma System Monitor visar nu en särskild lista för bakgrundsprocesser.

Bland de mer praktiska nyheterna finns att nyinstallerade appar markeras i applikationsmenyn Kickoff, samt att man kan ställa in systemet så att filer som dras och släpps på samma disk flyttas direkt, utan bekräftelsedialog.

Den färdiga versionen av KDE Plasma 6.4 planeras att släppas den 17 juni 2025, men stabila utgåvor för utvecklare och distributörer blir tillgängliga redan 12 juni så att de hinner integreras i olika Linuxdistributioner.

För den som är nyfiken går det att testa betaversionen redan nu via exempelvis openSUSE Tumbleweed eller KDE neon. Tänk dock på att detta är en tidig version av programvaran som inte är avsedd för dagligt bruk eller produktionsmiljöer.

Att förstå nätverksportar är en grundläggande färdighet inom IT, särskilt om du arbetar med Linux, nätverk, DevOps eller cybersäkerhet. Kunskap om portar visar att du förstår hur nätverkskommunikation fungerar, hur tjänster exponeras, och hur man identifierar samt åtgärdar säkerhetsrisker. Det är därför vanligt att portrelaterade frågor dyker upp i tekniska intervjuer.

Den här artikeln går igenom de 25 vanligaste nätverksportarna du bör känna till, samt deras syfte, protokoll och relevans i verkliga system.

Vad är en nätverksport?

En nätverksport är ett logiskt nummer som används av datorer för att särskilja olika tjänster på samma IP-adress. Portar möjliggör att flera program kan kommunicera samtidigt utan konflikt. De är inte fysiska objekt, utan en del av det underliggande nätverksprotokollet TCP/IP.

Varje port representeras av ett nummer mellan 0 och 65535. Dessa är uppdelade i tre huvudkategorier:

• Välkända portar (0–1023): används av operativsystemets kärntjänster.
• Registrerade portar (1024–49151): används av vanliga program och tjänster.
• Dynamiska eller privata portar (49152–65535): används tillfälligt av klienter för nätverkskommunikation.

Därför ställs portfrågor vid intervjuer

Frågor om portar avslöjar om du:

• Vet vilka tjänster som använder vilka portar.
• Känner till skillnaden mellan TCP och UDP.
• Förstår hur man felsöker nätverksanslutningar.
• Har insikt i hur öppen kommunikation kan innebära säkerhetsrisker.

Det är också ett sätt att testa din praktiska erfarenhet, eftersom portkunskap är något man ofta använder i dagligt arbete.

Viktiga portnummer och deras syften

Här följer en lista över 25 vanliga portar och vad de används till:

• Port 20 (TCP): FTP (Data) – överför filinnehåll i aktivt läge.
• Port 21 (TCP): FTP (Kontroll) – styrkommando för FTP-anslutningar.
• Port 22 (TCP): SSH – säker fjärrinloggning och filöverföring.
• Port 23 (TCP): Telnet – osäker fjärrinloggning, används sällan i dag.
• Port 25 (TCP): SMTP – skickar e-post.
• Port 53 (TCP/UDP): DNS – översätter domännamn till IP-adresser.
• Port 67 (UDP): DHCP-server – tilldelar IP-adresser till klienter.
• Port 68 (UDP): DHCP-klient – tar emot nätverksinställningar.
• Port 80 (TCP): HTTP – vanlig, okrypterad webbtrafik.
• Port 110 (TCP): POP3 – äldre metod för e-posthämtning.
• Port 123 (UDP): NTP – synkroniserar tid mellan system.
• Port 135 (TCP): RPC – används av Windows för tjänstkommunikation.
• Port 137–139 (UDP/TCP): NetBIOS – namn- och fildelning i äldre Windows-nätverk.
• Port 143 (TCP): IMAP – modern metod för att läsa e-post.
• Port 161 (UDP): SNMP – övervakar nätverksenheter som routrar och switchar.
• Port 389 (TCP/UDP): LDAP – autentisering och katalogtjänster, används ofta med Active Directory.
• Port 443 (TCP): HTTPS – säker webbläsartrafik över SSL/TLS.
• Port 445 (TCP): SMB över TCP – fildelning i moderna Windows-nätverk.
• Port 465 (TCP): SMTPS – äldre metod för att skicka e-post över SSL.
• Port 514 (UDP): Syslog – fjärrloggning av systemmeddelanden.
• Port 993 (TCP): IMAPS – säker e-posthämtning med IMAP.
• Port 995 (TCP): POP3S – säker e-posthämtning med POP3.
• Port 3306 (TCP): MySQL – databasport för MySQL.
• Port 5432 (TCP): PostgreSQL – öppen källkodsdatabas.
• Port 5900 (TCP): VNC – fjärrstyrning av grafiska skrivbord.
• Port 6379 (TCP): Redis – snabb in-memory databas.
• Port 8080 (TCP): HTTP-alternativ – används ofta av applikationsservrar eller proxyer.
• Port 8443 (TCP): HTTPS-alternativ – används för säker webbåtkomst till särskilda webbtjänster.

Så här kontrollerar du öppna portar i Linux

Att känna till portar är en sak, men att kunna analysera dem i praktiken är lika viktigt. I Linux används följande verktyg:

1. ss – modern ersättare till netstat

Kommando:

sudo ss -tulpn

Flaggor:

• -t visar TCP.
• -u visar UDP.
• -l visar lyssnande portar.
• -p visar processen som öppnat porten.
• -n visar IP- och portnummer i numerisk form.

2. netstat – äldre men fortfarande användbart

Kommando:

sudo netstat -tulpn

Liknande flaggor som ss. Används främst i äldre system där ss saknas.

3. nmap – portskanning

Kommando:

nmap -sT localhost

Detta skannar lokala portar via fulla TCP-anslutningar. Kan även användas mot andra IP-adresser.

Portar och säkerhet

Många attacker börjar med en portskanning. Genom att identifiera öppna portar letar angripare efter sårbara tjänster. Därför är det viktigt att hålla bara nödvändiga portar öppna.

Exempel:

• Port 23 (Telnet) bör undvikas helt eftersom data överförs i klartext.
• Port 445 (SMB) har ofta varit mål för ransomware.

Skyddsåtgärder inkluderar:

• Att inaktivera onödiga tjänster och därmed deras portar.
• Att använda en brandvägg som ufw, iptables eller firewalld.
• Att säkra tjänster med kryptering – t.ex. SSH i stället för Telnet.

Exempel – blockera port 23 med ufw:

sudo ufw deny 23

Eller med firewalld:

sudo firewall-cmd --zone=public --remove-port=23/tcp --permanent
sudo firewall-cmd --reload

Sammanfattning

Portkunskap är mer än att memorera siffror. Det handlar om att förstå nätverkstjänsters struktur, veta hur man felsöker problem och kunna bygga säkra system. Att kunna koppla portnummer till vanliga tjänster som SSH, HTTP, DNS och SMTP är grundläggande, men lika viktigt är förmågan att analysera och säkra dessa portar i praktiken.

Genom att behärska dessa 25 portar, verktygen ss, netstat och nmap, samt förstå grundläggande säkerhetstänk, står du bättre rustad inför både tekniska intervjuer och det dagliga arbetet som systemadministratör eller nätverkstekniker.

https://www.tecmint.com/linux-network-ports

Ubuntu är ett kraftfullt och användarvänligt operativsystem, men precis som alla andra system kan det bli segare med tiden. Orsakerna är ofta tillfälliga filer, loggar, cache och spår av gamla program som tillsammans saktar ner datorn och fyller upp lagringsutrymmet.

Här får du 15 praktiska tips för att fräscha upp Ubuntu och ge det nytt liv – oavsett om du kör på äldre hårdvara eller bara vill ha snabbare respons.

1. Välj en lättare Ubuntu-variant

Ubuntu finns i flera olika versioner. Om du tycker att systemet känns trögt, kan du testa en mer resurssnål variant som Xubuntu (med XFCE) eller Lubuntu (med LXQt). De är perfekta för äldre datorer eller för dig som bara vill ha ett snabbare skrivbord.

sudo apt install xubuntu-desktop  
sudo apt install lubuntu-desktop

2. Håll systemet uppdaterat

Att köra en föråldrad version av Ubuntu kan leda till både säkerhetsproblem och försämrad prestanda. Se till att du har de senaste uppdateringarna installerade:

sudo apt update && sudo apt upgrade  
sudo do-release-upgrade

Det är särskilt klokt att hålla sig till en LTS-version (Long Term Support), som får säkerhetsuppdateringar i fem år.

3. Stäng av program som startar i bakgrunden

Många program startar automatiskt när du loggar in – och det påverkar både hastighet och minnesanvändning. Öppna uppstartsinställningarna med:

gnome-session-properties

Där kan du ta bort onödiga tjänster och program som du inte behöver direkt vid start.

4. Minska användningen av swap

Ubuntu börjar använda växlingsminnet (swap) ganska tidigt, vilket kan göra systemet långsammare eftersom det är betydligt segare än RAM. Du kan minska detta beteende:

1. Öppna filen /etc/sysctl.conf
2. Lägg till raden: vm.swappiness=10
3. Verkställ med:

sudo sysctl -p

5. Byt ut tunga program mot lättare alternativ

Om du kör med äldre hårdvara kan tunga program slöa ner systemet. Det finns snabba alternativ till de vanligaste programmen:

6. Snabbare programstart med Preload

Preload är en smart liten tjänst som håller koll på vilka program du oftast använder – och förladdar dem i bakgrunden för snabbare start.

Installera det så här:

sudo apt install preload

7. Testa en minimalistisk fönsterhanterare

Om du vill gå ännu längre och ha ett extremt snabbt system kan du byta hela skrivbordsmiljön mot en fönsterhanterare, t.ex. i3 eller Openbox. De är lätta, snabba och idealiska för dig som gillar att jobba med tangentbordet.

sudo apt install i3  
sudo apt install openbox

8. Stäng av visuella effekter

Snygga övergångar och animationer kan se trevliga ut – men de tar resurser. I GNOME kan du stänga av animationer under Inställningar → Tillgänglighet. Andra skrivbordsmiljöer har liknande alternativ.

9. Rensa upp gamla filer

Över tid samlas mycket skräpfiler i systemet. Ett bra verktyg för att ta bort dessa är BleachBit, som fungerar ungefär som CCleaner för Linux:

sudo apt install bleachbit

Starta det och markera det du vill rensa bort – till exempel cache, temporära filer och loggar.

10. Ta bort onödiga program

Ubuntu kommer med en hel del förinstallerade program som du kanske aldrig använder. Att rensa bort dessa kan frigöra både utrymme och minne.

Till exempel:

sudo apt remove --purge libreoffice*

11. Se till att TRIM är aktivt (för SSD-användare)

TRIM hjälper SSD-diskar att hålla prestandan uppe över tid. I de flesta fall är det redan aktiverat i Ubuntu, men du kan säkerställa det manuellt:

sudo apt install fstrim  
sudo fstrim /

12. Optimera strömanvändningen med TLP

TLP är ett smart verktyg som automatiskt justerar hur mycket energi datorn använder, vilket i sin tur förbättrar både prestanda och batteritid:

sudo apt install tlp  
sudo tlp start

13. Byt till en snabbare DNS

Webbsidor kan laddas långsamt om du använder en trög DNS-server. Du kan byta till exempelvis:

• Google DNS: 8.8.8.8, 8.8.4.4
• Cloudflare DNS: 1.1.1.1, 1.0.0.1

Ändra detta i nätverksinställningarna under din aktuella anslutning.

Läs mer i vår Wiki hur man DNS i ubuntu : Ändra DNS Ubuntu

14. Stäng av swap helt (om du har tillräckligt med RAM)

Om du har mycket minne (t.ex. 16 GB eller mer) kan du klara dig utan swap:

sudo swapoff -a  
sudo nano /etc/fstab

Leta upp raden för swap och sätt ett # framför för att kommentera bort den.

15. Testa en annan kärna (t.ex. Liquorix)

Standardkärnan i Ubuntu passar inte alltid alla datorer. Du kan testa en alternativ kärna som Liquorix, som är optimerad för låg latens och hög prestanda – särskilt bra för spel eller ljudproduktion.

curl -s 'https://liquorix.net/install-liquorix.sh' | sudo bash

Avslutande tankar

Ubuntu är ett flexibelt operativsystem som går att anpassa i det oändliga. Med lite finjusteringar kan du få även gamla datorer att kännas snabba igen. Alla tips passar inte alla, men testa gärna några i taget och känn efter vad som gör skillnad för just dig.

Och viktigast av allt – glöm inte att göra en säkerhetskopia innan du gör stora förändringar i systemet!

https://www.tecmint.com/speed-up-ubuntu/#google_vignette

Microsoft slutar stödja CPU:er före 8:e gen av intel core, medan Linux slopar 80486-stöd efter 30 år. 486 användes med MS-DOS och OS/2. Generation efter 486 kallades inte 586 eftersom siffror inte kunde varumärkesskyddas – därför valde Intel namnet ”Pentium”. Företaget NexGen hade dock en CPU som hette 586, och deras teknik togs senare över av AMD.

Linuxutvecklarna har beslutat att städa bort gammal kod som stödjer föråldrad hårdvara, i syfte att förenkla och modernisera stödet för x86-arkitekturen.

Processorer i Intel 80486-serien (i486) hör till datorhistorien vid det här laget – de lanserades under tidigt 1990-tal. Trots detta har Linuxkärnan fortfarande haft stöd för dessa gamla CPU:er. Men nu ser det ut som att detta stöd äntligen är på väg bort.

Under en nylig diskussion på Linuxutvecklarnas e-postlista skrev Linus Torvalds själv att det nog är dags att lämna i486 bakom sig – han menade att det inte finns någon mening med att lägga utvecklingstid på hårdvara som ingen längre använder.

Det dröjde inte länge innan förslaget konkretiserades. Redan nästa dag publicerade Ingo Molnar, en av de mest erfarna kärnutvecklarna, ett paket med 15 patchar som föreslår att Linuxkärnan slutar stödja processorer som saknar moderna instruktioner som TSC (Time-Stamp Counter) och CMPXCHG8B (CX8). Det innebär i praktiken att både i486 och de allra tidigaste Pentium-modellerna (före t.ex. Windows 95-eran) rensas ut.

Molnar påpekade att det gamla stödet inte bara är oanvänt – det orsakar också buggar och problem som tar tid att felsöka. Hans förslag innebär bland annat:

• Stöd för äldre CPU-modeller som i486, tidiga Pentium, WinChip och Elan tas bort.
• Nischade moderkort som RDC321x och AMD:s 486-baserade plattformar stöds inte längre.
• Den gamla FPU-emulatorn (math-emu/) tas bort, liksom uppstartsflaggan no387.
• Funktioner som TSC och CX8 blir krav – reservlösningar för CPU:er som saknar dessa försvinner.

Totalt rensas över 14 000 rader kod bort från cirka 80 filer. Efter den här städningen blir kärnan både mindre och enklare att underhålla.

Om förändringarna godkänns blir detta den största rensningen av gammalt CPU-stöd sedan Linux 3.8 tog bort i386-stöd 2012. Diskussioner om att ta bort i486 har förts i flera år, men först nu har det blivit ett konkret initiativ efter att Torvalds satte fart på processen.

Men vad betyder det här i praktiken? För nästan alla – absolut ingenting. De sista i486-processorerna tillverkades redan 2007, och nästan ingen kör moderna Linuxkärnor på sådan uråldrig hårdvara. För retroentusiaster eller specialanvändare finns fortfarande gamla långtidsstödjande kärnor eller emulatorer som alternativ.

https://linuxiac.com/linux-kernel-to-drop-support-for-legacy-i486-and-early-586-cpus

Den senaste uppdateringen introducerar också ett nytt verktyg för att städa upp banor samt flera förbättringar och buggfixar – särskilt för Linux-användare.

Inkscape 1.4.2 är nu tillgänglig och markerar den första underhållsutgåvan i 1.4-serien av detta kraftfulla, plattformsoberoende program för vektorgrafik i öppet format (SVG). Programmet fungerar på Linux, Windows och macOS.

Bland nyheterna finns ett nytt startfönster, ett tillägg som förenklar rensning av banor genom att ta bort överflödiga eller närliggande noder, samt ett första steg mot stöd för filer från Vectornator och Linearity Curve. Även importen av .afdesign-filer (Affinity Designer) har förbättrats avsevärt.

Linux-användare får extra glädje av denna version, som bland annat löser krascher vid drag-och-släpp med Snap-versionen, förbättrar funktionaliteten i KDE Plasma med Wayland, och rättar till ett problem med exportdialogen i Snap-paketet.

Inkscape 1.4.2 erbjuder även förbättrad export till DXF12 med färg, bevarar färginformation i POLYLINE-objekt vid import av DXF-filer, stödjer negativa värden för utfall i tryckmärken, och hanterar klippningar i PDF-filer bättre än tidigare.

Utöver detta har rutnätsverktyget justerats för att rita med inverterad y-axel, tipsen i statusfältet om stödlinjer förklarar nu hur man redigerar dem, irrelevanta inställningar i dialogen för justering och fördelning visas inte längre, och färger i asiatiska mönster kan numera ändras.

Andra förbättringar inkluderar rättelser i manualen (man-sidan), uppdaterat stöd för Python 3.14, korrigering av vissa tangentbordsgenvägar, ny dokumentation för hur man lägger till ikoner till tillägg, samt att kommandot --export-page=all nu exporterar samtliga sidor som förväntat.

Programmet hanterar nu även färgpaletter i .ase-format med LAB-färgrymd, återställer saknade parenteser i verktygstipsen för kalligrafiverktyget, undviker deformation av cirklar i formbyggaren, och respekterar kantutjämning vid skapande av bitmapkopior.

Vill du prova den nya versionen? Inkscape 1.4.2 kan laddas ner som AppImage från den officiella webbplatsen – ett portabelt format som fungerar direkt på de flesta GNU/Linux-distributioner utan behov av installation.

Om du någon gång har försökt köra ett Windows-program på Linux har du säkert stött på Wine. Det är ett kraftfullt kompatibilitetslager som översätter Windows-funktioner till Linux-kompatibla motsvarigheter – utan att behöva köra en virtuell maskin eller installera Windows. Oavsett om du vill spela gamla klassiker, köra affärsprogram eller felsöka en Windows-applikation är Wine ett av de mest användbara verktygen du kan ha i din Linux-verktygslåda.

Nu är Wine 10.7 ute – och den kommer med flera välkomna förbättringar.

Nytt i Wine 10.7

Snabbare minnesspårning med user-fault-fd

En av de mest intressanta nyheterna i den här versionen är att Wine nu utnyttjar Linuxkärnans user-fault-fd-funktionalitet. Det används för att förbättra så kallad write-watch, vilket är ett sätt att hålla koll på vilka minnesområden ett program skriver till.

Varför är det viktigt? Många moderna applikationer – särskilt .NET-program och spel – använder denna funktion för just-in-time-kompilering och garbage collection. Med stödet i Wine kan dessa program köras snabbare och med lägre systempåverkan.

Bättre stöd för HDR och avancerad grafik

Wine 10.7 utökar stödet för avancerade bildformat i komponenten WindowsCodecs. Den hanterar nu flyttalsbaserade bildformat bättre, vilket förbättrar kompatibiliteten med högupplösta och högdynamiska texturer (HDR). Detta kommer främst till nytta i grafiktunga applikationer och spel.

Förbättrad felsökning med ny PDB-backend

Utvecklare som använder Visual Studio eller WinDbg tillsammans med Wine får nu kortare laddningstider vid felsökning. Den nya PDB-backenden kan läsa in mer metadata – som typinformation och radnummer – vilket förbättrar hanteringen av symbolfiler och gör debuggningsarbetet snabbare och mer tillförlitligt.

14 buggar åtgärdade

Flera konkreta problem har lösts i den här versionen, bland annat:

• Varningsfönster i PokerStars som försvann tidigare ligger nu kvar
• Den klassiska ”Skicka till…”-menyn i Winamp fungerar igen
• Tangentbordsinmatning som förlorades i Wines virtuella skrivbordsläge är åtgärdad

Så installerar du Wine 10.7

Ubuntu (20.04, 22.04, 24.04 och nyare)

WineHQ erbjuder färska paket via sitt eget PPA. Följ dessa steg för att installera den senaste stabila versionen:

sudo dpkg --add-architecture i386
sudo mkdir -pm755 /etc/apt/keyrings
sudo wget -O /etc/apt/keyrings/winehq-archive.key https://dl.winehq.org/wine-builds/winehq.key
sudo wget -NP /etc/apt/sources.list.d/ https://dl.winehq.org/wine-builds/ubuntu/dists/$(lsb_release -cs)/winehq-$(lsb_release -cs).sources

sudo apt update
sudo apt install --install-recommends winehq-stable

Tips: Om $(lsb_release -cs) inte fungerar automatiskt kan du ersätta det med exempelvis focal, jammy eller noble beroende på Ubuntu-version.

Kontrollera att installationen lyckades:

wine --version

Fedora (38, 39 och nyare)

På Fedora kan du lägga till WineHQ:s repo och installera därifrån:

sudo dnf config-manager --add-repo https://dl.winehq.org/wine-builds/fedora/$(rpm -E %fedora)/winehq.repo
sudo dnf install winehq-stable

Kontrollera versionen:

wine --version

För Fedora Silverblue eller andra ostree-baserade varianter rekommenderas Flatpak-versionen istället.

Sammanfattning

Wine 10.7 är en gedigen uppdatering som förbättrar både prestanda och kompatibilitet. Särskilt användare av .NET-applikationer, moderna spel och utvecklingsverktyg kommer att märka skillnad. Om du använder Wine regelbundet, eller funderat på att börja, är detta ett bra tillfälle att uppgradera till den senaste versionen.

Källkod och mer information hittar du på WineHQ:s officiella GitLab-sida.

https://linuxiac.com/wine-10-7-released-with-improved-write-watch-performance

Flatpak är ett system för att paketera och köra Linux-appar i isolerade miljöer, oberoende av distribution. Det gör det möjligt att installera och uppdatera applikationer utan att de påverkar resten av systemet, vilket ökar säkerheten och förenklar distribution av programvara – särskilt på skrivbordssidan.

Nu har version 1.16.1 släppts – en underhållsuppdatering i 1.16-serien, men med flera förbättringar som gör skillnad både för vanliga användare och systemadministratörer.

Föräldrakontroll som gör uppdateringar smidigare

En viktig nyhet i denna version är att barnkonton nu som standard tillåts uppdatera redan installerade appar när föräldrakontroll är aktiverad. Detta gör att säkerhets- och buggfixuppdateringar kan installeras automatiskt, utan att en vuxen behöver godkänna varje enskild uppdatering. Det här beteendet kan anpassas med hjälp av polkit-policyregler, för den som behöver mer finjusterad kontroll.

Snabbare och effektivare kommandon

Flatpak 1.16.1 introducerar flera optimeringar som märks i vardagsanvändning:

• flatpak prune --dry-run har blivit snabbare genom att det inte längre räknar ut mängden diskutrymme som skulle kunna frigöras.
• flatpak permission-reset skriver endast ändringar, vilket minskar onödigt skrivande och förbättrar prestandan.
• Tydligare felmeddelanden visas nu när felaktiga parametrar anges, till exempel med flatpak-spawn --sandbox-a11y-own-name.

Tekniska förbättringar

För mer avancerade användare innehåller versionen flera tekniska förbättringar:

• /dev/udmabuf kan nu användas tillsammans med --device=dri, vilket förbättrar stöd för vissa grafikfunktioner.
• Flatpak använder nu instans-ID istället för topprocessens PID i systemd-scopes, vilket gör det enklare att identifiera appinstanser.
• Stöd har lagts till för att läsa TLS-certifikat från /etc/containers/certs.d vid användning av OCI-register.
• Dokumentationen har förbättrats, vilket underlättar för både användare och utvecklare.

Åtgärdade fel

Uppdateringen innehåller också flera viktiga buggfixar:

• Ett minnesläckage som uppstod vid installation av extra-data har åtgärdats.
• flatpak-portal har stabiliserats genom att reducera onödig flertrådning som kunde leda till krascher.
• Kompilering med -Ddefault_library=static fungerar nu som avsett.
• Felmeddelanden som tidigare visades dubbelt vid transaktionsfel visas nu bara en gång.
• Autocomplete för flatpak search inkluderar nu alla tillgängliga alternativ.

Uppdatera via din distribution

Flatpak 1.16.1 kan laddas ner från projektets GitHub-sida, men det rekommenderas att du uppdaterar via din Linuxdistributions programvaruförråd. På så sätt får du en version som är testad och integrerad med ditt system.

Utvecklarna rekommenderar att både enskilda användare och distributioner uppgraderar till 1.16.1 så snart som möjligt.

En välkänd cyberkriminell grupp vid namn Outlaw, även kallad Dota, har intensifierat sina attacker mot Linux-servrar i en global kampanj. Gruppen utnyttjar svaga eller standardinställda SSH-lösenord för att få åtkomst till servrar, där de installerar skadlig kod och använder systemen för kryptovalutabrytning.

Attackerna har bekräftats i flera länder, inklusive USA, Tyskland, Italien, Brasilien, Kanada, Thailand och Taiwan.

Utnyttjar svaga SSH-lösenord

Gruppens huvudsakliga metod är att logga in via SSH på Linux-servrar där lösenorden är svaga eller aldrig ändrats från standardinställningarna. Särskilt utsatta är administrativa konton som “suporte”, som ofta förekommer i färdigkonfigurerade miljöer.

Efter inloggning läggs en obehörig SSH-nyckel till för användaren “mdrfckr”, vilket ger angriparen permanent åtkomst till systemet utan att behöva lösenord igen.

Installation av botnät

När åtkomst väl erhållits installeras ett Perl-skript som laddar ner och packar upp ett arkiv med namnet dota.tar.gz. Denna kod placeras i en dold katalog med namnet .configrc5, där körbara filer som init0 och b/run återfinns.

Den skadliga programvaran är avsiktligt förvirrad (obfuskerad) för att undvika upptäckt och har mekanismer för att överleva omstarter. Kommunikation sker via IRC, vilket möjliggör fjärrstyrning av systemet för bland annat DDoS-attacker, vidare spridning, samt nedladdning av fler skadliga filer.

Kryptovalutabrytning med XMRig

En av de främsta målsättningarna med attackerna är att använda servrarnas resurser till att bryta Monero (XMR), en anonym kryptovaluta. Angriparna använder en modifierad version av brytprogrammet XMRig, maskerad som systemprocessen kswapd0. Detta gör att programmet kan arbeta i bakgrunden utan att väcka misstankar.

Resultatet är ofta kraftig prestandapåverkan. Många systemadministratörer märker inte attacken förrän systemet blivit långsamt eller instabilt.

Skyddsåtgärder

För att minska risken för denna typ av intrång bör Linux-administratörer vidta följande åtgärder:

• Inaktivera lösenordsbaserad SSH-inloggning och använd nyckelbaserad autentisering.
• Begränsa SSH-åtkomst till specifika IP-adresser och överväg att använda en icke-standardport.
• Övervaka systemresurser för ovanligt hög CPU-användning eller okända processer.
• Installera säkerhetsuppdateringar regelbundet för både operativsystem och kärna.

Sammanfattning

Outlaws angrepp visar tydligt att även Linux-servrar, som ofta anses vara säkrare än andra system, är sårbara om de inte konfigureras och övervakas korrekt. Genom att utnyttja bristande säkerhet kan angriparna obemärkt använda servrar som verktyg för ekonomisk vinning och vidare attacker.

En säker servermiljö kräver goda rutiner, proaktivt säkerhetsarbete och kontinuerlig bevakning. Utan detta är risken stor att infrastrukturen kapas – och används av kriminella aktörer likt Outlaw.

Källa till artikel :

Om du någon gång har behövt installera om Windows, testa en Linux-distribution eller fixa en krånglande dator, har du förmodligen använt Rufus. Det är ett litet men kraftfullt verktyg som gör det busenkelt att skapa startbara USB-minnen – och nu har det blivit ännu bättre.

I april 2025 släpptes Rufus 4.7, och den här versionen innehåller flera spännande nyheter som gör livet lättare för både vanliga användare och IT-proffs.

Vad är Rufus?

Kort sagt: Rufus gör USB-minnen startbara. Du laddar ner en ISO-fil (till exempel för Windows, Ubuntu eller något verktyg som GParted), väljer din USB-enhet, klickar på ”Start”, och vips – du har ett färdigt USB-minne som kan användas för att installera eller reparera ett operativsystem.

Det som gör Rufus så populärt är att det:

• är gratis och öppet,
• fungerar med både BIOS och UEFI,
• stödjer persistent storage för Linux live-system,
• och är blixtsnabbt jämfört med många konkurrenter.

Det fungerar också i lite knepigare situationer, till exempel om du jobbar med äldre datorer eller vill kringgå säkerhetsfunktioner som Secure Boot.

Vad är nytt i version 4.7?

Med Rufus 4.7 får vi flera förbättringar, både när det gäller funktionalitet och säkerhet:

Bättre säkerhet med DBX-stöd

Rufus kan nu automatiskt hämta uppdaterade DBX-filer (UEFI:s lista över blockerade signaturer) från den officiella UEFI-källan. Det innebär att du kan skapa USB-minnen som är mer i linje med moderna säkerhetskrav.

Stöd för ztsd-komprimering

Det nya stödet för ztsd-komprimerade avbildningar gör att Rufus kan hantera vissa typer av ISO- och IMG-filer ännu snabbare och effektivare.

Smartare diskhantering

Du kan nu utesluta specifika diskar från listan i Rufus genom att ange deras GPT GUID. Perfekt om du vill undvika att råka välja en fel enhet och skriva över något viktigt.

Buggfixar och optimeringar

Version 4.7 åtgärdar bland annat en allvarlig sårbarhet (CVE-2025-26624) kopplad till cfgmgr32.dll, förbättrar minneshantering och identifierar VHD-filer som är för stora för målenheten. Dessutom har stödet för 32-bitars ARM tagits bort, medan ARM64 fortfarande stöds fullt ut. FreeDOS och Grub4DOS har även de uppdaterats.

Slutsats

Rufus 4.7 är ett solklart val för alla som vill skapa startbara USB-enheter på ett säkert, snabbt och enkelt sätt. Det är fortfarande ett av de mest pålitliga verktygen där ute – och med de senaste förbättringarna har det blivit ännu bättre.

https://rufus.ie/sv

Om du använder Linux eller Unix-baserade system med Bash har du säkert hört talas om konfigurationsfilerna .bashrc och .bash_profile. De ser snarlika ut – men spelar helt olika roller beroende på hur skalet startas.

Att förstå dessa två filer är nyckeln till en stabil och anpassad terminalmiljö. Här förklarar vi vad som är vad, hur de används och hur du sätter upp din Bash-konfiguration på bästa sätt.

Vad är skillnaden?

.bash_profile körs när du loggar in – till exempel via SSH eller en textkonsol. Den används för att sätta upp din miljö vid inloggning:

• miljövariabler
• sökvägar (PATH)
• startkommandon

.bashrc körs varje gång du öppnar ett nytt terminalfönster eller manuellt startar Bash. Den är tänkt för:

• alias
• promptinställningar
• funktioner
• interaktiva verktyg

Exempel: när används vilken?

• Loggar du in via SSH? → .bash_profile
• Öppnar du GNOME Terminal? → .bashrc
• Kör du bash i en terminal? → .bashrc
• Startar du datorn och loggar in grafiskt? → det beror på miljön (mer om det nedan)

Bästa praxis: låt .bash_profile köra .bashrc

För att slippa duplicera kod och få samma konfiguration oavsett hur Bash startas, kan du lägga till detta i din .bash_profile:

if [ -r ~/.bashrc ]; then
  . ~/.bashrc
fi

Vill du att .profile också laddas (t.ex. för grafiska inloggningar), lägg till:

if [ -r ~/.profile ]; then
  . ~/.profile
fi

För extra kontroll, t.ex. att bara ladda .bashrc i interaktiva skal:

case "$-" in
  *i*) [ -r ~/.bashrc ] && . ~/.bashrc ;;
esac

Vad är /etc/bash.bashrc?

Det är en systemomfattande fil som Bash kör för alla användare. Här kan administratörer sätta gemensamma sökvägar, alias eller andra inställningar som ska gälla oavsett användarkonto.

Använd den om du vill att alla användare ska ha t.ex. samma PATH eller standardalias som ll.

Grafiska miljöer: ett specialfall

När du loggar in via ett skrivbord som GNOME, KDE eller Xfce kan det hända att .bash_profile eller .bashrc inte körs automatiskt. I vissa fall laddas .profile, i andra inte alls.

Det gör att miljövariabler du sätter i .bash_profile kanske inte gäller i t.ex. terminalen inne i din skrivbordsmiljö – om inte .bashrc eller .profile laddas korrekt.

Lösning: testa i din miljö och flytta miljövariabler till .profile eller .pam_environment vid behov.

Sammanfattning

Bonus: testa själv

Vill du se exakt vad som körs? Lägg in något så enkelt som:

echo "Kör .bashrc" >> ~/bashlog.txt

i respektive fil, logga in på olika sätt, och kolla vad som skrivs ut i bashlog.txt.

Slutsats

Genom att förstå när .bashrc och .bash_profile används kan du skapa en smidig och konsekvent terminalmiljö – både för dig själv och andra användare.

Exempelscript

~/.bash_profile (för inloggningssessioner)

# ~/.bash_profile – Körs vid inloggning (t.ex. via SSH eller tty)

# Ladda ~/.profile om den finns (vanlig i grafiska miljöer)
if [ -r ~/.profile ]; then
  . ~/.profile
fi

# Om skalet är interaktivt (har en prompt), ladda .bashrc
# Det ger dig alias, färgade listningar m.m. även vid inloggning
case "$-" in
  *i*)
    if [ -r ~/.bashrc ]; then
      . ~/.bashrc
    fi
    ;;
esac

# Lägg till ~/bin i PATH om det inte redan finns
# Praktiskt om du har egna skript i hemkatalogen
if [[ ":$PATH:" != *":$HOME/bin:"* ]]; then
  export PATH="$HOME/bin:$PATH"
fi

~/.bashrc (för alla interaktiva terminalsessioner)

# ~/.bashrc – Körs i alla interaktiva terminalsessioner

# Anpassa prompten (PS1)
# Visar användarnamn, värdnamn och aktuell katalog i grönt
PS1='\[\e[1;32m\]\u@\h:\w\$\[\e[0m\] '

# Alias – smidiga genvägar till vanliga kommandon
alias ll='ls -lah --color=auto'   # Färgkodad lång listning
alias grep='grep --color=auto'   # Färg i grep-resultat
alias cls='clear'                # Rensa terminalen
alias ..='cd ..'                 # Gå upp en nivå
alias ...='cd ../..'             # Gå upp två nivåer

# Ersätt 'rm' med säkrare variant – flytta till papperskorg
# Kräver att 'trash-cli' är installerat
alias rm='trash-put'

# Egen funktion för att uppdatera systemet snabbt
# (Gäller Debian/Ubuntu-baserade system – byt vid behov)
update-system() {
  echo "Uppdaterar systemet..."
  sudo apt update && sudo apt upgrade -y
}

# Lägg till lokal katalog (~/.local/bin) i PATH
# Används ofta för Python-paket installerade med pip
if [[ ":$PATH:" != *":$HOME/.local/bin:"* ]]; then
  export PATH="$HOME/.local/bin:$PATH"
fi

# Miljövariabler

export EDITOR=nano               # Standardredigerare = nano
export HISTCONTROL=ignoredups:erasedups  # Ta bort upprepade kommandon i historik
export HISTSIZE=10000            # Antal rader som sparas i RAM
export HISTFILESIZE=20000        

Tips för användning:

• Lägg filerna i din hemkatalog: ~/.bash_profile och ~/.bashrc
• Kör source ~/.bashrc för att läsa in ändringar direkt
• Installera trash-cli med sudo apt install trash-cli om du vill använda ”säker rm”
• Anpassa update-system om du använder t.ex. Arch (sudo pacman -Syu) eller Fedora (sudo dnf upgrade)

Linux Mint-teamet har avslöjat att nästa version av deras populära Linuxdistribution, Linux Mint 22.2, kommer att gå under kodnamnet ”Zara”. Samtidigt presenterades även kodnamnet för nästa utgåva av Linux Mint Debian Edition – LMDE 7, som kommer att heta ”Gigi”.

Det förväntas att Linux Mint 22.2 lanseras någon gång under juni eller juli 2025. Versionen kommer troligen att fortsätta använda Linuxkärnan 6.8, precis som föregångarna Mint 22 och 22.1. Däremot kommer det vara möjligt för användare att installera en nyare kärna, till exempel Linux 6.11 som följer med Ubuntu 24.04.2 LTS, om så önskas.

Precis som tidigare versioner i Mint 22-serien bygger även Zara på Ubuntu 24.04 LTS (Noble Numbat).

Trots att Zara till stor del kommer att ha samma utseende och känsla som Mint 22.1 ”Xia”, planerar utvecklingsteamet en liten uppdatering av det förvalda temat Mint-Y. Genom att lägga till en svag blå ton i det annars grå gränssnittet vill man skapa ett mer metalliskt och modernt intryck.

Projektledaren Clement Lefebvre förklarar att ”rent grått” är neutralt, men genom att justera färgtonen med blått kan man ge det en kallare och mer samtida känsla. Han tillägger att denna typ av färgförändring blivit vanligare i moderna gränssnitt – något som inte var fallet för ett decennium sedan – och att gamla färgval idag lätt kan kännas föråldrade.

Utöver dessa visuella förbättringar kommer Mint 22.2 också att introducera stöd för accentfärger i XDG Desktop Portal XApp. Det innebär att appar som använder Flatpak och libAdwaita automatiskt kan anpassa sin accentfärg efter det aktuella GTK-temat. Denna funktion kommer att vara tillgänglig i alla Mint-smaker: Cinnamon, MATE och Xfce.

Slutligen har man även lagt till stöd för libAdwaita-stilmallar i både Mint-Y och det klassiska Mint-X-temat, vilket förbättrar integrationen med modernare GTK4-applikationer.

Raspberry Pi Foundation har släppt en ny version av sitt operativsystem Raspberry Pi OS. Denna uppdatering innehåller flera förbättringar under huven – men också konkreta nyheter som gör systemet enklare och smidigare att använda, särskilt för användare med pekskärm eller som kör Wayland-sessioner.

Detta blir sannolikt den sista versionen baserad på Debian Bookworm, eftersom Debian Trixie förväntas släppas senare under året.

Förbättrad användarupplevelse

Ny och tydligare skärmlåsning

Skärmlåset har uppdaterats med ett anpassat gränssnitt som ger användaren tydligare återkoppling. Tidigare visades bara en vit tom skärm med swaylock. Nu ser du en lösenordsruta och mer information. Du låser skärmen med Ctrl+Alt+L eller via ”Lås skärm” i avstängningsmenyn.

Separat autologin för terminal och skrivbord

Tidigare var både skrivbordet och terminalen (TTY) inloggade automatiskt vid autologin – något som kunde kringgå skärmlåset. Nu är autologin för skrivbord och konsol uppdelad, vilket förbättrar säkerheten. Inställningarna hanteras via raspi-config eller Raspberry Pi Configuration.

Ny skrivare-app

Det tidigare, något klumpiga programmet system-config-printer har ersatts av en ny fristående skrivare-app. Den bygger på komponenter från GNOME:s kontrollcenter men har ett tydligare och mer intuitivt gränssnitt. Appen finns under Inställningar > Skrivare.

Förbättrat pekskärmsstöd i Wayland

Pekskärmsanvändare kan nu själva välja hur skärmen ska fungera:

• Mus-emulering: Möjliggör t.ex. dubbelklick
• Äkta pekläge: Bättre geststöd men dubbeltryck fungerar inte

Inställningen görs i Screen Configuration-appen under Touchscreen > Mode. För att navigera effektivt i filhanteraren i pekläge kan du aktivera ”Öppna filer med enkelklick”, eller trycka och hålla för att få fram snabbmenyn.

Förbättrat virtuellt tangentbord

Squeekboard – det inbyggda virtuella tangentbordet – fungerar nu bättre på system med flera skärmar. Du kan välja på vilken skärm det ska visas, via fliken Display i Raspberry Pi Configuration.

Tekniska uppdateringar

• Uppdaterad Labwc Wayland-fönsterhanterare (v0.8.1)
• Ny Linux 6.12 LTS-kärna med förbättrat hårdvarustöd
• Snabbare uppstart tack vare optimeringar i wf-panel-pi
• zenity ersatt med lättare verktyget zenoty som minskar starttiden

Andra förändringar

• uBlock Origin kan inte längre installeras i Chromium, så uBlock Origin Lite används nu som standard
• Många förbättringar och städning ”under huven” inför övergången till Debian Trixie
• Småfixar, översättningar och buggjusteringar genom hela systemet

Så uppdaterar du

Om du redan använder Raspberry Pi OS, kör följande i terminalen:

sudo apt update
sudo apt full-upgrade

Om du uppmanas att acceptera ändringar i konfigurationsfiler, svara ”Y”.

Installera från början?

Du kan hämta en färsk version från den officiella webbplatsen:
www.raspberrypi.com/software

Använd gärna Raspberry Pi Imager för att skapa ett nytt SD-kort – det är det enklaste sättet att komma igång.

Ubuntu 25.10, med kodnamnet Questing Quokka, har nu officiellt gått in i utvecklingsfasen. Från och med den 1 maj 2025 finns de första dagliga ISO-avbildningarna tillgängliga för nedladdning, vilket markerar starten på en sex månader lång utvecklingscykel. Den slutliga versionen planeras att släppas den 9 oktober 2025.

De tidiga byggena är baserade på den nyligen släppta Ubuntu 25.04 (Plucky Puffin) och innehåller samma grundläggande teknik, såsom:

• Linuxkärna 6.14 – Den centrala delen av operativsystemet som hanterar maskinvaran och tillhandahåller grundläggande funktioner som minneshantering och processhantering.
• GNOME 48 – Den grafiska skrivbordsmiljön som ger användargränssnittet i Ubuntu, inklusive menyer, fönsterhantering och inställningspaneler.

Vad kommer nytt i Ubuntu 25.10?

Under utvecklingsperioden kommer Ubuntu 25.10 att uppdateras kontinuerligt med modern och spännande teknik, bland annat:

• Mesa 25.1 – Ett grafikbibliotek som ansvarar för att hantera 2D- och 3D-rendering, särskilt för spel och grafiktunga program.
• Linuxkärna 6.17 – Nästa version av kärnan, med förbättrad prestanda, bättre hårdvarustöd och nya säkerhetsfunktioner.
• GNOME 49 – Nästa stora version av skrivbordsmiljön, som väntas ge ett mer polerat gränssnitt och bättre användarupplevelse.

Uppgraderad verktygskedja för utvecklare

Ubuntu 25.10 kommer också att innehålla en uppdaterad verktygskedja (toolchain), vilket är den samling av program som används för att kompilera och bygga mjukvara. Här är några av nyheterna:

• GCC 15 – Den senaste versionen av GNU Compiler Collection, en kraftfull kompilator som används för att översätta programmeringskod till körbara program.
• GNU Binutils 2.45 – Ett paket med verktyg för att hantera binära filer, till exempel att länka samman olika delar av programkod till en färdig applikation.
• Python 3.13 – Den nya versionen av det populära programmeringsspråket Python, som används både för systemadministration och mjukvaruutveckling.
• LLVM 20 – Ett alternativ till GCC som också används för att kompilera kod, med fokus på modularitet och modern arkitektur.
• Boost 1.88 – Ett bibliotek med avancerade funktioner för C++-programmering, ofta använt i komplexa applikationer.

Sudo-rs – framtidens sätt att bli superanvändare?

Ubuntu 25.10 blir troligtvis den första stora Linuxdistributionen som använder sudo-rs som standard. Det är en omskrivning av det klassiska kommandot sudo, men i programmeringsspråket Rust – vilket ger ökad säkerhet och stabilitet tack vare språkets strikta minneshantering.

Prova redan nu – men med försiktighet

Du kan ladda ner de dagliga ISO-byggena från Ubuntus officiella webbplats. Även de olika Ubuntu-varianterna, såsom Kubuntu, Xubuntu och Lubuntu, har fått sina dagliga versioner.

Viktigt: Dessa utgåvor är under utveckling och kan innehålla buggar. De är inte avsedda för daglig användning på produktionsmaskiner.

Vad händer framöver?

• Ubuntu Testing Weeks: Två testveckor är planerade – den 26 juni och den 21 augusti 2025 – där användare uppmuntras att testa systemet och rapportera fel.
• Betaversion: Släpps den 18 september 2025.
• Release Candidate (RC): Förväntas den 2 oktober 2025.
• Slutlig version: Ubuntu 25.10 släpps den 9 oktober 2025.

https://cdimage.ubuntu.com/daily-live/current

Steven Shiau, projektledare för Clonezilla Live, har släppt version 3.2.1-28 av detta kraftfulla verktyg för kloning och avbildning av hårddiskar och partitioner. Den nya versionen, med utgåvenamnet 20250504-plucky, är baserad på Ubuntu 25.04 ”Plucky Puffin” och inkluderar flera större förbättringar samt buggfixar.

Clonezilla Live 3.2.1-28 ersätter version 3.2.1-9 från två månader tidigare, och bygger nu på paketen i Ubuntu 25.04:s paketförråd (per den 4 maj 2025). Den uppdaterade kärnan i systemet är Linux 6.14.0-15.15, vilket ger bättre maskinvarustöd. Dessutom har kloningsmotorn Partclone uppgraderats till version 0.3.36, vilket ger bättre kompatibilitet, bland annat med Btrfs.

Nya funktioner och ändringar

Denna version innehåller flera nya paket som finns tillgängliga direkt i livesystemet:

• libfsapfs-utils – verktyg för att hantera Apple File System (APFS)
• usb-modeswitch – för att växla USB-enheters funktionstillstånd
• fscrypt – stöd för filsystemskryptering

En ny funktion är verktyget ocs-find-live-key, som tillsammans med ett uppdaterat ocs-put-log-usb kan lokalisera rätt USB-enhet och kopiera loggfiler även när Clonezilla körs i ”To RAM”-läge. Verktyget söker efter en USB-enhet som använder vFAT-filsystem och innehåller filen Clonezilla-Live-Version, och identifierar denna som Clonezilla Live-enheten.

Paketet ocs-live-repository har fått stöd för en ny parameter:
dev=///OCS_LIVE_USB
Denna gör det möjligt att använda själva Clonezilla Live-USB:n som bildarkiv – särskilt användbart i ”To RAM”-läge. Dock är vFAT ett begränsat filsystem och rekommenderas inte som bildarkiv. Istället bör man använda enhetens UUID eller LABEL vid angivning av lagringsplats.

Menyerna för att spara avbilder har också förbättrats, med tydligare dialogrutor och bekräftelser.

En annan viktig nyhet är ett nytt system som hanterar slumpmässig ordning på blockenheter. Detta kan aktiveras med uppstartsparametern:
ocs_1_cpu_udev
När denna används kommer endast en CPU att vara aktiv vid uppstart av udev i initramfs, vilket förhindrar att enheter dyker upp i olika ordning mellan uppstarter. Efter udev-uppstart aktiveras samtliga CPU-kärnor igen.

Sammanfattning

Clonezilla Live 3.2.1-28 är ett rejält lyft både när det gäller maskinvarustöd och funktioner, särskilt för användare som klonar system i avancerade miljöer eller kör från RAM. Den nya versionen finns tillgänglig för nedladdning på projektets officiella webbplats, antingen som ISO-avbild eller USB-paket i zip-format. Observera att Clonezilla Live endast fungerar på 64-bitarsmaskiner.

Kan laddas hem här ifrån :
https://sourceforge.net/projects/clonezilla/files/latest/download

Linux är i dag ryggraden i mycket av den digitala infrastrukturen – från servrar och superdatorer till smartphones och inbyggda system. Om utvecklingen av Linux stannade av och det försvann helt ur ekosystemet skulle effekterna bli omfattande. Nedan följer en strukturerad genomgång av tekniska, ekonomiska, praktiska samt samhälleliga/strategiska konsekvenser, med aktuella data och exempel.

1. Teknisk påverkan

Linux dominans i servrar och superdatorer

Linux har en dominerande ställning som operativsystem i serverhallar och högprestandasystem. Till exempel kör nästan två tredjedelar av världens servrar Linux (ca 62,7 % global marknadsandel). Inom webbhosting driver Linux omkring 70 % av alla webbservrar världen över, och andelen är ännu högre bland de mest trafikerade sajterna (över 96 % av topp-1 000 000 webbsajter kör Linux). På superdator-fronten är Linux helt dominerande – sedan november 2017 använder samtliga system på Top500-listan någon Linux-baserad OS-variant. I tabellen nedan sammanfattas Linux närvaro i olika miljöer:

Om Linux skulle försvinna akut innebär det att miljontals servrar och alla nuvarande superdatorer behöver ett nytt operativsystem. Den tekniska osäkerheten vore enorm – många av dessa system är kraftigt optimerade för Linux. Linux möjliggör t.ex. specialanpassning av kärnan för att maximera prestanda på superdatorer och servrar. Ingen annan plattform idag erbjuder samma grad av öppen modularitet, resurssnålhet och skräddarsydd prestanda. Utan Linux skulle man tvingas välja mindre ideala alternativ, vilket kan ge sämre prestanda eller stabilitet. Kritiska system som idag är beroende av Linux (t.ex. globala börshandelsplattformar och rymdapplikationer) skulle behöva genomgå omfattande portar av programvara och drivrutiner till nya OS, något som är tekniskt riskfyllt och tidskrävande.

Linux i inbyggda system och konsumentprodukter

Linux spelar även en central roll i inbyggda system, mobiltelefoner och IoT. Android, som bygger på Linux-kärnan, driver uppskattningsvis 82–85 % av världens smartphones. Utöver mobiltelefoner kör otaliga konsumentprodukter Linux “under huven”: smart-TV-apparater, routrar, NAS-enheter, bilars infotainmentsystem och smarta hem-prylar (ofta via anpassade distributioner som OpenWrt, Automotive Grade Linux, etc.). Linux popularitet i IoT beror på dess stabilitet och flexibilitet för anpassning. Om Linux plötsligt upphörde skulle Android-ekosystemet stanna av – inga fler säkerhetsuppdateringar eller nya versioner till miljarder enheter. Tillverkarna skulle tvingas byta ut kärnan mot ett alternativ (t.ex. ett helt nytt OS), vilket sannolikt leder till fragmentering och långa förseningar i uppdateringar. Smarta enheter och routrar, som ofta redan har begränsat stöd, skulle riskera att bli osäkra eller ej få framtida funktioner utan den kontinuerliga ström av patchar och förbättringar som Linux-communityt levererar. För konsumenterna kunde konsekvensen bli färre valmöjligheter (t.ex. om Android försvinner och endast proprietära mobil-OS återstår) och potentiellt högre kostnader när tillverkare måste investera i dyra alternativa plattformar (se ekonomiska effekter nedan).

Säkerhetskonsekvenser (patchar och sårbarheter)

Ett stopp i Linux-utvecklingen skulle medföra allvarliga säkerhetsproblem. I dagsläget åtgärdas sårbarheter i Linux ofta snabbt tack vare den öppna källkodens insyn och globala community. Öppenheten innebär att säkerhetshål kan upptäckas och fixas snabbare jämfört med slutna system. Om inga nya Linux-patchar släpps kommer kända sårbarheter att förbli ouppdaterade, vilket öppnar upp för attacker mot många system över tid. Till exempel skulle kritiska kernelbuggar (som tidigare snabbt täppts till) kunna utnyttjas fritt om ingen officiell instans längre underhåller koden. Detta gäller inte bara Linux-kärnan utan även viktiga komponenter i GNU/Linux-systemet. Företag och användare skulle stå inför dilemmat att antingen fortsätta på en osäker plattform eller försöka migrera till annat OS under press.

Dessutom har Linux och öppen källkod traditionellt gett användare transparens och kontroll över säkerheten – man kan själv inspektera och åtgärda koden vid behov. I ett scenario utan Linux lutar ekosystemet mer mot proprietära lösningar där säkerhetsbrister ibland döljs eller patchar dröjer bakom stängda dörrar. Sammantaget skulle en stagnation av Linux lämna ett enormt antal enheter och servrar sårbara, och vi skulle förlora den proaktiva säkerhetskultur som det öppna samarbetet möjliggjort.

Effekter på öppen källkods-utveckling och samarbete

Linux-projektet är ett av historiens största samarbetsprojekt inom mjukvara. Kärnan uppdateras i rasande takt – ca 8 ändringar per timme integrerades i genomsnitt i Linux under en period – tack vare bidrag från tusentals utvecklare världen över. Under en 15-månadersperiod bidrog över 5 000 individuella utvecklare från nästan 500 olika företag med kod till Linux-kärnan. Om Linux försvinner skulle detta ekosystem av samarbete splittras. Många avancerade utvecklare och företag (Intel, IBM, Red Hat, m.fl.) som idag kanaliserar innovation in i Linux skulle behöva lägga om sina insatser. Vi skulle sannolikt se försök att forka den sista Linux-versionen, men utan Linus Torvalds’ och kärnteamets koordination riskerar det att leda till fragmentering (olika inofficiella varianter) istället för ett gemensamt projekt.

Konsekvensen blir troligen en inbromsning av innovationstakten i OS-utveckling. En rad stora öppna projekt – från containerteknik (Docker/Kubernetes) till datasystem (Hadoop, Kafka) – är dessutom byggda för Linux-miljö. Dessa skulle behöva anpassas till andra plattformar, vilket hämmar utvecklingen och spridningen av ny teknik. Öppen källkods-rörelsen i stort skulle ta en hård smäll: Linux har varit ett bevis på styrkan i globalt samarbete och en katalysator för många andra projekt. Dess frånfälle kunde leda till färre storskaliga samarbeten i framtiden ifall förtroendet för open source får sig en törn. Sammanfattningsvis utgör Linux kärnan (bildligt och bokstavligt) i dagens tekniska ekosystem – att förlora den skulle skapa ett tomrum som är svårt att fylla rent tekniskt.

2. Ekonomiska effekter

Branscher och företag beroende av Linux

Många branscher har kritiska beroenden av Linux. Här är några exempel:

• Molntjänster: Stora molnleverantörer som Amazon Web Services, Google Cloud och Microsoft Azure bygger sina datacenter på Linux. Över 90 % av molninfrastrukturen globalt drivs av Linux, och ca 92 % av alla virtuella maskiner hos dessa leverantörer kör Linux-baserade OS. Även Microsoft har rapporterat att en majoritet av Azure-instanserna numera är Linux. 95 % av Fortune 500-företagen använder Linux för cloud, virtualisering eller datacenter. Om Linux försvinner påverkas således praktiskt taget alla större företag som förlitar sig på molnet – från e-handel till streamingtjänster – eftersom underliggande plattform behöver bytas ut eller licensieras om.
• Telekom: Telekomindustrin (t.ex. mobiloperatörer och nätverksleverantörer) använder i stor utsträckning Linux i allt från mobilnätens core-servrar till inbyggda system i basstationer och nätverksroutrar. Anledningen är prestanda och stabilitet samt möjligheten att skräddarsy OS:et efter behov. Om Linux inte längre vidareutvecklas skulle telekomföretag behöva portera sin infrastruktur till alternativ (många telekom-system är anpassade Linux-kärnor), med risk för driftstörningar. Dessutom kan det kräva ny specialskriven mjukvara och nya leverantörsavtal, vilket ökar kostnaderna i en bransch som hanterar samhällskritisk kommunikation.
• Finans och affärssystem: Banker, börser och finansinstitut förlitar sig tungt på Linux för sina servrar – bl.a. kör flera stora börser Linux för handelssystemen tack vare dess låga latens och höga driftsäkerhet. Även många företags-ERP- och databasservrar körs på Linux. En plötslig död för Linux innebär att dessa institutioner måste migrera känsliga system till ett annat OS, vilket både innebär hög risk och potentiellt enorma kostnader (för testning, omcertifiering av säkerhet, etc.). Finanssektorn värdesätter stabilitet, och osäkerheten kring en ny plattform skulle kunna bromsa tekniska framsteg eller leda till ökade utgifter för att köpa dyra proprietära lösningar som anses säkra nog.

Andra sektorer som offentlig förvaltning, hälso- och sjukvård, forskning och utbildning påverkas också ekonomiskt, eftersom de ofta driver Linux-servrar för olika ändamål (webb, e-post, databaser, m.m.). Summan av kardemumman är att otaliga företag och branscher världen över skulle behöva lägga om sin IT-strategi. Detta medför inte bara teknisk osäkerhet utan också ekonomisk: beslut om investeringar i nya system, potentiell nedtid under byten, och i vissa fall förlorade affärsmöjligheter om man inte kan anpassa sig snabbt nog.

Kostnader för migrering till andra system

Att migrera från Linux till ett annat operativsystem på bred front vore förenat med betydande kostnader. Linux popularitet har delvis drivits av Total Cost of Ownership-fördelar – licensfritt användande och lägre hårdvarukrav – jämfört med många proprietära alternativ. Om Linux försvinner skulle organisationer ställas inför kostnader på flera plan:

• Direkta licenskostnader: En flytt till kommersiella OS (som Windows Server eller Unix-varianter) innebär att licensavgifter måste betalas per server eller per kärna. I molnmiljö kan detta exempelvis motsvara ~$0,046 per vCPU-timme extra för Windows-licensen****, utöver ordinarie driftkostnad. På årsbasis blir det ca $400 per vCPU, vilket för en serverpark med tusentals kärnor är enorma belopp. Linux har inga sådana avgifter – ”Unlike Linux, which is free, a Windows license incurs an additional cost on top of the VM price” – så detta skulle direkt öka IT-budgetarna för företag och myndigheter.
• Omdirigering av utvecklingsresurser: Mycket programvara är utvecklad specifikt för Linux eller med Linux som primär miljö. En migrering kräver portering av applikationer (ändra kod, byta skript som antagit Linuxverktyg, etc.) samt omlärning för personal. Den tid och arbetskraft som läggs på att hantera detta är en indirekt kostnad – utvecklare och adminstratörer måste fokusera på migrering istället för nyutveckling. Till exempel rapporterades det att en större plattforms-migrering i offentlig sektor (stadens München som bytte operativsystem) kostade tiotals miljoner euro i arbetsinsats över flera år. Likaså skulle varje större företag behöva investera stora summor i projektteam för att byta ut Linux-baserade system.
• Infrastruktur och kompatibilitet: Vissa specialiserade Linux-miljöer kanske inte har en direkt motsvarighet i andra OS. Detta kan tvinga fram inköp av ny hårdvara eller mellanlager. T.ex. drivrutiner för viss serverhårdvara eller IoT-kretsar finns idag endast för Linux; att byta OS kan kräva att man byter ut fungerande hårdvara för att få stöd, alternativt finansierar utveckling av nya drivrutiner för den valda plattformen. Båda alternativen innebär merkostnader.
• Potentiell nedtid och osäkerhet: Under migreringsarbetet finns risk för störningar i tjänster, vilket ekonomiskt kan slå hårt (bortfall av intäkter, avtalsviten, förlorat förtroende hos kunder). Företag kan behöva köra dubbla system parallellt under en övergångsperiod, vilket dubblar driftkostnader temporärt.

Sammanfattningsvis skulle en global migrering bort från Linux vara oerhört kostsam. Även om exakta siffror varierar per organisation pekar erfarenheter på att det rör sig om många miljarder dollar totalt sett, med allt från licenser, konsulttimmar till hårdvaruuppgraderingar inräknat.

Licensberoende och ökade programvarukostnader

En av Linux styrkor är att det är fri och öppen källkod, vilket gör användare obundna av licensvillkor och leverantörer. Om Linux försvinner ökar beroendet av kommersiella leverantörer dramatiskt. Ekonomiskt medför detta flera nackdelar:

• Ökat beroende av licensierade OS: Företag skulle i högre grad bli utlämnade till prissättning och villkor från aktörer som Microsoft, IBM/Oracle (för UNIX) m.fl. Det kan leda till prishöjningar över tid, i synnerhet om konkurrensen minskar. (Linux har fungerat som en gratis konkurrent som pressat priser; utan den finns risk för oligopol.) Kostnader för mjukvarulicenser och supportavtal skulle ta en större andel av IT-budgeten än idag.
• Leverantörsinlåsning: Med färre alternativ på marknaden riskerar kunder att fastna i kommersiell inlåsning, där byte av plattform i framtiden blir svårt eller dyrt. Som Elastx VD noterar är en stor fördel med open source just att undvika sådan inlåsning – “Linux, Kubernetes och andra starka open source-projekt gör att du själv kan välja om du vill köra en tjänst on-prem eller som en molntjänst hos ett flertal leverantörer”. Utan Linux försvagas förhandlingspositionen för kunder gentemot leverantörer, vilket i längden kan driva upp kostnader ytterligare.
• Högre kostnad för innovation: I dagsläget kan företag dra nytta av Linux utan att betala licens, och istället lägga pengar på anpassning/innovation. Om de tvingas köpa dyra OS-licenser kanske mindre budget finns för att utveckla nya funktioner eller tjänster. Detta är en opportunity cost som är svår att mäta men reell – särskilt för startups och mindre aktörer som idag kan basera sin IT på kostnadsfri Linux och fokusera resurserna på sin kärnverksamhet.
• Kostnad för konsumenter: För konsumentnära produkter skulle bortfallet av Linux antagligen innebära att tillverkare behöver köpa eller utveckla egna OS för t.ex. smarta prylar. Dessa kostnader kan komma att vältras över på konsumenterna i form av dyrare produkter eller abonnemang. Exempelvis är Linux en anledning att smarta hem-enheter och wifi-routrar kunnat bli så billiga – tillverkaren slipper utveckla ett OS från grunden eller betala per-enhet licens. I ett Linux-fritt scenario kanske vissa lågprisprodukter inte längre är lönsamma att tillverka, vilket minskar konkurrensen och pressar upp priser.

Kort sagt: Linux bortfall skulle flytta kostnadskurvan uppåt genom hela IT-industrin. Både direkta IT-budgetar och indirekta kostnader för slutanvändare skulle öka, på ett sätt som bromsar innovation och gynnar ett fåtal stora leverantörer ekonomiskt.

3. Praktisk påverkan

Konsumentprodukter och vardaglig teknik

På konsumentsidan skulle effekterna märkas i vår digitala vardag. Android-telefoner är det tydligaste exemplet – utan aktiv Linux-utveckling stannar Androids vidareutveckling eftersom dess kärna är Linux-baserad. Miljarder befintliga enheter skulle kanske fungera ett tag till, men de skulle inte få kritiska säkerhetsuppdateringar eller nya Androidversioner, vilket snabbt leder till en osäker och föråldrad mobilpark globalt. I förlängningen kan det betyda att Apple/iOS tar en ännu större dominans på smartphone-marknaden, då Android-ekosystemet undermineras. Alternativt kan Google tvingas skynda fram en ersättare (t.ex. sitt experimentella system Fuchsia), men under tiden råder stor ovisshet för tillverkare och konsumenter.

Andra smarta enheter i hemmet skulle också påverkas: Många hemroutrar och IoT-prylar kör anpassade Linux-system. Dessa är ofta redan eftersatta vad gäller uppdateringar; om den underliggande plattformen dessutom saknar support blir säkerhetsriskerna akut större. Användare kunde märka fler incidenter med hackade kameror, osäkra hemnätverk etc. Dessutom kan vissa funktioner sluta fungera om molntjänster stängs ned p.g.a. osäkra Linux-servrar.

För PC-användare som kör Linux skrivbords-OS (även om de är en mindre del av totalen) innebär det förstås en abrupt stopp – de får byta till Windows eller macOS. Viktigare är kanske att många konsumentprodukter interagerar med Linux-servrar i bakgrunden (streaming, sociala medier, spelservrar). Eventuella störningar i dessa bakomliggande system (t.ex. om speltillverkare tvingas migrera sina Linux-servrar och det går snett) kan ge avbrott i tjänster som vanliga användare märker av.

I praktiken skulle konsumentledet märka av mer instabilitet och långsammare utvecklingstakt i digitala tjänster. Nya produkter kanske försenas eftersom ekosystemet är i gungning. Under en övergångsperiod kan även säkerhetsincidenter öka, tills alternativa plattformar mognat och lappat de luckor som uppstått.

Molntjänster och infrastruktur

Moderna molntjänster som AWS, Google Cloud och Azure är starkt kopplade till Linux, både internt och för kunder. Om Linux försvinner behöver dessa aktörer omarbeta sin infrastruktur från grunden. Mycket av kontrollplanen och automationsverktygen hos molnleverantörerna kör idag på Linux. Ett exempel: Amazon AWS utvecklade en egen Linux-distribution (Amazon Linux) optimerad för sin miljö; Azure använder en specialanpassad Linux-kärna för sitt nätverk; Google’s interna servrar kör en variant av Linux. Utan Linux skulle de möjligen ersätta det med ett annat Unix-liknande system, men det skulle kräva enorma investeringar och testning.

Kunder hos molntjänsterna påverkas också direkt. Majoriteten av applikationer som driftas i molnet är byggda för Linux-miljö. Allt från webbappar på LAMP-stack (Linux/Apache/MySQL/PHP) till moderna container-baserade mikrotjänster förutsätter Linux. Visserligen erbjuder molnleverantörer Windows-servrar, men många cloud-native teknologier (Docker containers, Kubernetes orchestration) har Linux som standard. Även om Windows-containrar existerar är de inte lika utbredda eller effektiva för många scenarion. En konsekvens blir att DevOps-processer och deployments krånglar – verktyg och CI/CD-pipelines är inställda på Linux-noder och måste byggas om för nya miljöer.

Det är troligt att stora molnaktörer skulle försöka mildra detta genom att exempelvis satsa på BSD-system som bas eller intensifiera utvecklingen av egna operativsystem. Men under överskådlig tid skulle molnmarknaden lida av instabilitet. Kanske tvingas vissa företag tillfälligt backa från molnet och köra mer on-premises med andra system, vilket kan försena projekt och öka kostnader (ironiskt nog tvärtemot trenden att flytta till molnet).

För tjänster som vi tar för givna – som Netflix streaming, Facebooks plattform, Amazons e-handel – innebär det stora tekniska omställningar bakom kulisserna. Även här är risken att användare upplever mer störningar eller långsammare introduktion av nya features medan infrastrukturen byts ut. Molnens elasticitet och kostnadseffektivitet kan också försämras om man inte längre kan köra lika många tunna Linux-baserade VM:ar per fysisk server (t.ex. Windows VM kräver mer resurser och licenskostnad). Summan blir att både leverantörer och kunder får en mer komplex och kostsam drift, med möjliga följdeffekter på tjänsternas pris och prestanda.

Möjliga alternativ till Linux

Vilka alternativ finns om Linux skulle tvingas bort? Det finns egentligen tre huvudsakliga vägar: använda en annan öppen Unix-liknande plattform (t.ex. BSD), gå tillbaka till de gamla kommersiella Unix-systemen, eller flytta allt till Windows-ekosystemet. Var och en av dessa har för- och nackdelar som sammanfattas nedan:

BSD-alternativen skulle kunna ta över en del där öppenhet krävs – t.ex. kanske vissa Linux-distributioner och communityn byter fokus till BSD. FreeBSD har god prestanda i nätverk och används av stora aktörer för specifika ändamål (exempelvis använder Netflix FreeBSD för sina CDN-servrar). OpenBSD är känt för säkerhet. Men inget BSD-system har drivrutins- och hårdvarustöd i närheten av Linux, särskilt för konsumentenheter. Att gå över till BSD skulle innebära att många komponenter (ex. drivrutiner, container-funktionalitet) måste utvecklas från grunden eller portas – en stor insats som tar tid.

Kommersiell UNIX (som var standard innan Linux slog igenom) skulle kunna vara ett kortsiktigt alternativ för vissa stormaskins- och databasmiljöer. Exempelvis kör fortfarande en del banker IBMs AIX på stordatorer. Dessa system är stabila men har stagnerat och är extremt kostsamma per instans. De lämpar sig knappast för att ersätta Linux i volym (t.ex. webbservrar eller moln) på grund av kostnad och skalbarhet. Dessutom finns kompetensen för de systemen numera hos en krympande skara specialister.

Windows är det mest allmänna alternativet och skulle troligen se en explosionsartad ökning i användning om Linux försvann, eftersom det körs på standard-PC-servrar och stöds av en jätte som Microsoft. Mycket går att göra i Windows som man idag gör i Linux, men långt ifrån allt på samma sätt. Vi kan förvänta oss att Microsoft skulle försöka täcka upp tomrummet – kanske lansera speciella versioner för tidigare Linux-marknader (t.ex. HPC eller nätverksutrustning). Trots det finns det områden där Windows saknar meritlista, t.ex. topprestanda för superdatorer eller möjligheten att köra på ytterst små inbyggda enheter med begränsad hårdvara. Effektivitet är också en fråga: många Linux-servrar är skräddarsydda med minimala fotavtryck, medan Windows är mer monolitiskt. I skalbara miljöer som stora datacenter kan skillnaden i resurskrav bli kostsam, samt administrationsmässigt att automatisera utan Linuxverktyg.

Som helhet finns inget självklart ersättande ekosystem som utan vidare kan ta över Linux roll rakt av. Mest sannolikt är en kombination av ovan alternativ beroende på användningsfall: kanske Windows ökar starkt på företags-IT-sidan, medan BSD anammas av open source-samhället för att försöka behålla någon öppet utvecklad serverplattform. Men att döma av Linux unika ställning idag skulle övergången bli kaotisk och fylld av ineffektivitet medan ekosystemet omstruktureras.

4. Samhälleliga och strategiska effekter

Digital suveränitet och geopolitik

Linux och öppen källkod har inte bara tekniska och ekonomiska implikationer, utan även strategiska. Många länder och organisationer ser idag öppen programvara som en nyckel till digital suveränitet – möjligheten att kontrollera sin egen IT-infrastruktur utan att vara utlämnad till andra nationers företag. Om Linux försvinner skulle mycket av den möjligheten undergrävas, eftersom alternativen i hög grad är kommersiella plattformar dominerade av ett fåtal aktörer (framförallt amerikanska såsom Microsoft, eller i viss mån kinesiska).

Konsekvenser för geopolitiken kan bli att länder försöker skynda på utveckling av egna operativsystem. Exempelvis har Kina sedan länge arbetat på Linux-varianter som Kylin/NeoKylin för att ersätta Windows inom stat och försvar. Utan Linux som bas måste de antingen utgå från något som *BSD eller bygga helt egna kärnor, vilket är ett enormt projekt. Under mellantiden skulle de behöva falla tillbaka på kommersiella alternativ och därmed öka beroendet av utländska företag – raka motsatsen till deras nuvarande strategi. Samma sak gäller EU och andra som vill värna egen kontroll: man tappar ett verktyg (open source) för att undvika att all data hamnar på plattformar utom egen kontroll. En expertkommentar på området lyder: “En stor fördel med open source är att det kan förebygga teknisk inlåsning… [Det] gör att du själv kan välja om du vill köra en tjänst on-prem eller hos ett flertal leverantörer”. Linux har varit exakt ett sådant öppet alternativ som gett länder, myndigheter och företag förhandlingsmakt mot proprietära lösningar.

Ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv innebär avsaknad av Linux att fler kritiska system drivs av slutna plattformar som kontrolleras av enskilda leverantörer (ofta under jurisdiktioner som kanske inte delas av användaren). Till exempel, om europeiska myndigheter måste köra allting på Windows Server och Azure i brist på Linux-baserade system, innebär det ett geopolitiskt beroende av USA-baserade företag. Detta kan bli problematiskt vid diplomatiska spänningar eller om leverantören beslutar något ensidigt. Med Linux kunde man alltid välja att drifta själv, forka koden vid behov, och ingen extern part hade full kontroll. Den strategiska handlingsfriheten krymper utan ett öppet OS-alternativ.

Vidare kan standardisering och öppna format ta skada. Linux och GNU-verktygskedjan har främjat öppna standarder och interoperabilitet. Om ekosystemet blir mer fragmenterat mellan olika proprietära system kan det uppstå mer slutna silos, där data och system inte samverkar lika smidigt. Det strider mot många regeringars digitaliseringsmål om öppen data och systemoberoende.

Sammanfattningsvis skulle Linux frånfälle kunna rubba maktbalansen i IT-sektorn ytterligare mot några få dominerande företag och försvåra för länder att ha full kontroll över sina digitala infrastrukturer. Vi skulle se intensifierade försök att skapa inhemska alternativ, men under överskådlig tid ökar beroendet av storföretagen, med allt vad det innebär av strategiska risker.

Utbildning och forskning

Inom utbildning och forskning är Linux högt värderat som både verktyg och pedagogiskt hjälpmedel. På universitet världen över används Linux-servrar för forskning inom t.ex. superberäkningar, AI-utveckling, bioinformatik och mycket annat. Att det är öppet och gratis gör det lätt för akademiska institutioner att sätta upp kraftfulla beräkningskluster utan dyra licenser. Faktum är att Linux driver samtliga av världens topp-500 superdatorer, vilka ofta används för forskningsändamål. Om Linux inte längre fanns, skulle forskare behöva lägga om en stor del av sin datorkapacitet. Antingen tvingas de använda proprietära system (med licenskostnader som deras anslag kanske inte täcker) eller så får de förlita sig på betydligt mindre mogna alternativ. I vilket fall riskerar det att bromsa forskningstakten, särskilt i datadrivna fält, eftersom mycket tid skulle gå åt till teknisk anpassning snarare än forskning.

Dessutom är Linux en hörnsten i datavetenskaplig utbildning. Studenter lär sig om operativsystem via Linux-kärnans källkod, de lär sig programmering i Unix-liknande miljöer, och många högskolekurser använder Linux-servrar för labs. En stor andel av professionella utvecklare (47 % enligt en undersökning) föredrar att arbeta i Linux-miljö, vilket återspeglar hur vanligt det är som kunskapskrav. Om Linux upphör skulle läroplaner behöva skrivas om – kanske lär man ut mer Windows-administration eller något BSD, men tillgängligheten att experimentera fritt med ett fullskaligt OS (som Linux möjliggjort) minskar.

I forskningsprojekt där mjukvara utvecklas som öppen källkod (vilket är vanligt inom t.ex. bioinformatik och klimatmodellering) skulle samarbeten försvåras om man inte har en gemensam öppen plattform. Vissa projekt kunde bli bundna till speciella plattformar, vilket gör det svårare för andra att replikera resultat – reproducerbarhet i forskning kan alltså påverkas negativt.

Även på grundskole- och gymnasienivå har många länder introducerat elever till programmering via Raspberry Pi eller liknande enkortsdatorer som kör Linux. Hela den rörelsen för att sprida datorkunskap skulle få sig en törn om inte Linux finns som lågbudget-alternativ.

Sammantaget riskerar vi en situation där IT-kompetensen brett i samhället minskar på sikt, eftersom färre har chansen att lära sig på en öppen plattform. Istället kan kunskap bli mer kopplad till specifika verktyg från dominerande leverantörer, vilket är mindre önskvärt ur utbildningssynpunkt. Forskning och innovation, som till stor del byggt på öppna ekosystem, skulle behöva finna nya vägar – möjligen med förseningar och mer stängda samarbeten som följd.

Sammanfattning

Konsekvenserna av ett Linux-försvinnande skulle vara drastiska på alla plan. Tekniskt sett står vi inför ett vakuum i servrar, superdatorer och en myriad av enheter – ingen enkel ersättare finns för den roll Linux spelar i dag. Ekonomiskt skulle kostnader skjuta i höjden för både företag och konsumenter, när gratis öppna lösningar ersätts av licensierade alternativ och dyr migrering. Praktiskt skulle användare möta en mer fragmenterad och troligen mindre stabil digital vardag under en övergångsperiod. Strategiskt skulle världen bli mer beroende av några få kommersiella aktörer, med minskad digital suveränitet som följd, samtidigt som utbildning och forskning skulle förlora ett av sina viktigaste verktyg.

Det hypotetiska scenariot understryker hur djupt integrerat Linux är i det globala IT-ekosystemet. De senaste decenniernas utveckling – från internetboom till mobilrevolution och molnomställning – har till stor del skett på axlarna av Linux och öppen källkod. Om Linux plötsligt försvann skulle mycket behöva byggas upp från grunden igen, och världen skulle under lång tid framöver känna av svallvågorna av denna förändring.

Källor: De belagda uppgifterna i rapporten har hämtats från aktuella, trovärdiga källor. Bland annat visar statistik att Linux dominerar superdatorer, servrar och smartphones, och analyser från branschaktörer belyser Linux avgörande roll för säkerhet, molninfrastruktur samt företagslandskapet. Dessa källor och fler refereras löpande ovan för att styrka de påstådda konsekvenserna.

Oracle Linux 9.5 är den senaste versionen av Oracles egna Linuxdistribution, baserad på Red Hat Enterprise Linux men med tillägg och förbättringar som riktar sig särskilt till företag och molnmiljöer. Systemet kombinerar stabilitet, hög prestanda och långsiktigt stöd med möjligheten att välja mellan två olika kärnor: Red Hat-kompatibla ”Red Hat Compatible Kernel” och Oracles egen Unbreakable Enterprise Kernel (UEK).

Oracle Linux är helt gratis att ladda ner och använda, och kräver ingen licens för att få tillgång till uppdateringar. Det gör det till ett attraktivt alternativ för både traditionella datacenter, molntjänster och virtualiserade miljöer.

Med version 9.5 introduceras också UEK 8, den senaste generationen av Oracles optimerade Linuxkärna – designad för att klara av dagens tunga arbetslaster, databaser, och molnbaserade applikationer.

Nyheter i Unbreakable Enterprise Kernel 8

Enligt Oracle är detta den mest avancerade UEK-versionen hittills. Bland de främsta förbättringarna märks en helt ny minneshanteringsstruktur, förbättrad I/O, effektivare nätverksfunktioner och utökad säkerhet.

Mer effektiv minneshantering

UEK 8 introducerar folios, en ny datastruktur som ersätter det äldre systemet för hur kärnan hanterar minnessidor. Resultatet är lägre overhead och mycket bättre skalbarhet, vilket är avgörande för miljöer med hög belastning – som t.ex. stora databasservrar.

Kärnan använder nu även Maple Tree, en ny intern datastruktur som ersätter äldre Red-Black-träd i hanteringen av virtuellt minne. Det leder till snabbare åtkomst, bättre utnyttjande av CPU-cache och i slutändan jämnare prestanda.

Optimerad för Arm och moln

För de som använder Oracle Cloud Infrastructure med Arm-baserade Ampere-processorer, erbjuder UEK 8 ökad flexibilitet. Nu kan man välja mellan en standardkärna med 4K sidstorlek, eller en ny variant med 64K sidor – vilket är särskilt värdefullt i beräkningsintensiva miljöer som kräver mycket sammanhängande minne.

Förbättrade filsystem och I/O

Fil- och lagringssystem har också förbättrats kraftigt. Det moderna I/O-gränssnittet io_uring har fått stöd för mer effektiva skrivoperationer till XFS, och direkt skrivning fungerar nu parallellt i både XFS och Ext4. Dessutom har Btrfs blivit bättre på att hantera stora datamängder och komprimerad data.

En särskilt intressant nyhet för systemadministratörer är XFS Online Repair, som nu testas som teknikförhandsvisning. Denna funktion gör det möjligt att identifiera och åtgärda fel i filsystemet i realtid – utan att behöva starta om systemet. Detta kan minska driftstopp vid problem med filsystemet drastiskt.

Nya nätverks- och säkerhetsfunktioner

På nätverkssidan introduceras BIG TCP, som förbättrar IPv6-prestanda genom att minska antalet paket och därmed latens – särskilt relevant i moderna datacenter.

Kernel-funktionaliteten Berkeley Packet Filter (BPF) har fått en ny minneshanterare, vilket gör det både säkrare och effektivare att köra programkod direkt i kärnan, t.ex. för övervakning eller nätverksanalys.

Säkerheten förbättras också med stöd för Intel SGX (Software Guard Extensions), som nu tillåter dynamisk hantering av skyddade minnesområden – s.k. enclaves. Detta är särskilt användbart för känsliga arbetslaster i både moln- och lokala installationer.

Sammanfattning

Oracle Linux 9.5 med UEK 8 erbjuder en kraftfull, säker och framtidssäker plattform för verksamheter som ställer höga krav på tillgänglighet och prestanda. Med förbättrad minneshantering, optimerade filsystem, stöd för moderna arkitekturer och ny teknik för felsökning och säkerhet, tar Oracle ett tydligt kliv framåt i sin roll som leverantör av företagsanpassad öppen källkod.

För att börja använda UEK 8 krävs Oracle Linux 9.5. Kärnan installeras från det officiella programvaruförrådet ol9_UEKR8, som kan aktiveras med Oracle Linux-standardverktyg.

Oracles information

https://linuxiac.com/oracle-releases-unbreakable-enterprise-kernel-8