• OpenShot 4.0 gör videoredigering mer komplett – nu med skärminspelning och lokal AI

    OpenShot 4.0 är en av de största uppdateringarna hittills av det fria videoredigeringsprogrammet. Den nya versionen kan spela in skärm, webbkamera och ljud, har fått avancerade verktyg för färgkorrigering och kan med hjälp av AI följa personer och andra objekt i en film – utan att materialet behöver skickas till molnet.

    OpenShot är ett videoredigeringsprogram med öppen källkod som finns för Linux, Windows och macOS. Programmet har länge riktat sig till användare som vill ha ett relativt lättanvänt alternativ till mer avancerade videoredigeringsprogram.

    Med version 4.0 tar OpenShot ett tydligt steg mot att bli en mer komplett miljö för både inspelning och redigering.

    En av de största nyheterna är att man inte längre behöver använda ett separat program för att spela in datorskärmen. OpenShot kan nu spela in skärm, webbkamera, mikrofon och datorns eget ljud direkt från programmet.

    Skärmen och webbkameran spelas in separat

    Det speciella med den nya inspelningsfunktionen är att de olika källorna sparas var för sig.

    Om man exempelvis spelar in en demonstration på datorskärmen samtidigt som man använder mikrofon och webbkamera får man separata filer för skärmbilden, rösten, webbkameran och systemljudet.

    Det innebär att materialet går att bearbeta efteråt på ett betydligt friare sätt.

    Webbkamerans bild kan exempelvis flyttas eller beskäras utan att skärminspelningen påverkas. Mikrofonens ljudnivå kan ändras oberoende av ljudet från datorn och delar av inspelningen kan tas bort utan att allt behöver spelas in på nytt.

    Funktionen passar därför bland annat för instruktionsfilmer, presentationer, utbildningar, demonstrationer av programvara och videor för sociala medier.

    På Linux fungerar inspelningen både med det äldre fönstersystemet X11 och med Wayland, som numera används som standard i många moderna Linuxdistributioner. Under Wayland används PipeWire för själva inspelningen.

    Färger kan justeras betydligt mer exakt

    En annan stor nyhet är en särskild arbetsyta för färgbehandling, kallad Color View.

    Färgkorrigering handlar inte bara om att göra en film mer färgstark. Kameror, belysning och olika bildskärmar kan göra att färger och ljusnivåer blir fel.

    En film inspelad inomhus kan exempelvis få ett gulaktigt färgstick, medan en annan kamera kan ge betydligt kallare färger.

    OpenShot 4.0 innehåller därför verktyg för bland annat exponering, kontrast, färgtemperatur, färgton, högdagrar, skuggor, mättnad och färgintensitet.

    Det finns också färghjul som gör det möjligt att behandla mörka, mellanmörka och ljusa delar av bilden separat.

    Den som vill gå längre kan använda färgkurvor och så kallade LUT-filer.

    En LUT, Look-Up Table, är i praktiken en tabell som beskriver hur färger ska omvandlas. Tekniken används ofta inom professionell filmproduktion för att skapa ett bestämt visuellt uttryck eller för att få material från olika kameror att likna varandra.

    Mätinstrument visar vad som finns i bilden

    OpenShot har dessutom fått flera verktyg som normalt förknippas med mer avancerad videoredigering.

    Bland annat finns histogram, RGB Parade, Luma Waveform och Vectorscope.

    De fungerar ungefär som mätinstrument för bilden.

    Ett histogram visar hur ljusa och mörka bildens pixlar är, medan ett vectorscope hjälper användaren att analysera färger och färgmättnad.

    Det kan vara användbart eftersom det mänskliga ögat inte alltid är ett pålitligt mätinstrument. Hur en bild uppfattas påverkas exempelvis av bildskärmens inställningar och ljuset i rummet.

    Genom att använda mätvärden från själva videon går det därför att göra mer konsekventa korrigeringar.

    För den som inte vill arbeta med avancerade mätinstrument finns enklare snabbval som automatiskt kan öka kontrasten, ljusa upp skuggor eller göra färgerna varmare.

    AI kan följa ett objekt genom filmen

    En av de tekniskt mest intressanta nyheterna är funktionen Object Mask.

    Masker används inom videoredigering för att markera vissa delar av en bild.

    Vill man exempelvis göra bakgrunden suddig men behålla en person skarp måste redigeringsprogrammet veta vilka pixlar som tillhör personen och vilka som tillhör bakgrunden.

    Problemet är att personen kan röra sig.

    Tidigare kunde sådant arbete kräva att en användare manuellt justerade masken i ett stort antal bildrutor.

    OpenShot 4.0 kan i stället använda maskininlärning för att identifiera ett objekt och följa det genom videoklippet.

    Användaren markerar några punkter på objektet och några punkter i omgivningen. Programmet räknar därefter ut vilka delar av bilden som hör till objektet och försöker följa det när det rör sig.

    Masken kan sedan användas tillsammans med andra effekter.

    Man kan exempelvis göra bakgrunden oskarp, pixelera en person, ändra färgerna på ett enskilt objekt eller låta en effekt endast påverka bakgrunden.

    AI-behandlingen sker lokalt

    En viktig skillnad jämfört med många moderna AI-tjänster är att OpenShots bearbetning sker på den egna datorn.

    Programmet använder nedladdningsbara maskininlärningsmodeller, bland annat modeller baserade på YOLO, EfficientSAM och Cutie.

    Modellerna använder ONNX-formatet, som gör det möjligt att köra maskininlärningsmodeller lokalt i olika program och på olika operativsystem.

    Videomaterialet behöver alltså inte laddas upp till någon extern AI-tjänst.

    Det innebär både bättre integritet och att användaren inte behöver något särskilt AI-konto eller abonnemang.

    Hur snabbt bearbetningen går beror däremot på datorns prestanda.

    Tio nya effekter

    Totalt innehåller OpenShot 4.0 tio nya effekter.

    En av dem är Audio Visualization, som kan omvandla ljud till animerad grafik. Programmet kan exempelvis skapa vågformer, staplar, spektrumdiagram, partiklar och olika typer av ljudmätare.

    Beat Sync analyserar i stället energin i ljudet och gör det möjligt att skapa effekter som reagerar på musikens rytm.

    Det kan exempelvis användas för ljusblixtar eller färgförändringar som följer taktslagen.

    Bland de övriga nya effekterna finns Film Grain, som simulerar strukturen hos analog film, samt Denoise Image för att minska bildbrus.

    Shadow och Glow kan skapa skuggor och ljuseffekter runt exempelvis text och grafik.

    Med Displacement Map går det att deformera en bild med hjälp av en annan bild eller video. Tekniken kan bland annat användas för att simulera vatten, värmedaller, glas eller andra förvrängningar.

    Dessutom finns en ny Timer-effekt för animerade tidtagningar och nedräkningar.

    Tidslinjen har byggts om

    Även själva redigeringsmiljön har förändrats.

    OpenShot har under flera år arbetat med att ersätta äldre webbaserade komponenter i programmets tidslinje. I version 4.0 är tidslinjen helt byggd med Qt, det grafiska ramverk som används av stora delar av programmets övriga gränssnitt.

    Klipp, övergångar, nyckelbilder, spår, tidslinjaler och menyer hanteras nu direkt av Qt.

    Det ska bland annat ge mjukare zoomning, tydligare nyckelbilder och bättre respons när man arbetar med stora projekt.

    Även menyerna har organiserats om. Funktioner för exempelvis rörelse, ljud, hastighet och bildutseende har samlats i tydligare kategorier.

    Ett mer komplett verktyg

    OpenShot har traditionellt varit känt som ett förhållandevis lättillgängligt videoredigeringsprogram.

    Version 4.0 förändrar inte den grundidén, men flera av de nya funktionerna hämtar teknik som tidigare främst förknippats med betydligt mer avancerade videoprogram.

    Samtidigt är kanske den viktigaste nyheten inte någon enskild effekt.

    Genom att kombinera inspelning, redigering, färgbehandling och lokal AI i samma program minskar behovet av att växla mellan flera olika verktyg.

    För Linuxanvändare är stödet för Wayland, PipeWire, Qt 6 och moderna skrivbordsmiljöer dessutom särskilt betydelsefullt.

    OpenShot 4.0 finns till Linux, Windows och macOS och distribueras som fri programvara med öppen källkod.

    https://www.openshot.org/blog/2026/08/30/openshot-40-record-edit-color-like-never-before

    > FAKTA: OpenShot 4.0

    Program: OpenShot Video Editor

    Version: 4.0

    Licens: Öppen källkod

    Operativsystem: Linux, Windows och macOS

    Nyheter: Skärminspelning, webbkamera, färgkorrigering, lokal AI och ny Qt-tidslinje

    Linux: Stöd för X11, Wayland och PipeWire

    AI: Objektmaskering körs lokalt utan krav på molntjänst eller abonnemang

    $ openshot –version
    OpenShot 4.0

  • AI-robotar pressar Kernel.org – miljontals automatiska anrop varje dag

    Kernel.org, en av de viktigaste infrastrukturerna bakom utvecklingen av Linux, utsätts för miljontals automatiska förfrågningar varje dygn. En stor del tros komma från AI-relaterade insamlingsrobotar. Nu går omkring en femtedel av serverkapaciteten åt till att hantera trafiken.

    Linux utvecklas helt öppet. Källkod, ändringar, diskussioner och historik finns tillgängliga för vem som helst att läsa och ladda ner. Det är en av grundidéerna bakom öppen källkod.

    Men öppenheten har också fått en oväntad baksida.

    Kernel.org, som bland annat driver git.kernel.org och tillhandahåller en stor del av Linuxkärnans utvecklingshistorik, får i dag omkring sex miljoner förfrågningar per dygn som försöker öppna enskilda ändringar, så kallade commits.

    En mycket stor del av trafiken verkar komma från automatiserade insamlingsprogram.

    Konstantin Ryabitsev, som arbetar med Kernel.orgs infrastruktur, beskriver situationen som en ständig bakgrundsbelastning på servrarna.

    Enligt honom används omkring 14–16 processorkärnor kontinuerligt enbart till att omvandla Git-data till webbsidor åt automatiserade besökare.

    Totalt förfogar infrastrukturen över omkring 90 processorkärnor fördelade på fem geografiska platser.

    Det innebär att ungefär 20 procent av den samlade beräkningskapaciteten periodvis används för att hantera denna typ av trafik.

    Informationen finns redan att ladda ner

    Det märkliga är att nästan all information som robotarna försöker samla in redan går att hämta betydligt effektivare.

    Git är konstruerat för att hela kodarkiv ska kunna kopieras.

    Den som vill analysera Linuxkärnans utvecklingshistorik kan därför klona ett Git-arkiv och sedan arbeta med materialet lokalt.

    Även Linux Kernel Mailing List, LKML, och andra utvecklingsarkiv går att ladda ner.

    Trots det försöker många automatiserade system i stället öppna webbsidan för varje enskild kodändring.

    Det är ungefär som att vilja läsa ett uppslagsverk men, i stället för att hämta hela boken, ringa biblioteket och be personalen kopiera en enda sida åt gången – miljontals gånger.

    Problemet är att varje sådan webbsida måste skapas av servern.

    Git-datan ska hämtas, tolkas och omvandlas till HTML innan den skickas till besökaren.

    1,48 miljoner ändringar – och hundratals kopior

    Linuxkärnans huvudsakliga Git-arkiv innehåller omkring 1,48 miljoner commits.

    Men git.kernel.org innehåller dessutom hundratals så kallade forks, alltså utvecklingsgrenar och kopior som bygger på samma kodhistorik.

    Ryabitsev uppger att det finns omkring 922 sådana varianter.

    För Kernel.org är detta normalt inget större lagringsproblem eftersom samma Git-objekt kan återanvändas.

    För en webbrobot ser situationen annorlunda ut.

    Samma ändring kan förekomma under ett stort antal olika webbadresser i olika arkiv.

    Dessutom kan webbgränssnittet visa informationen på flera olika sätt: som vanlig webbsida, patch, diff, rå text och olika jämförelser mellan versioner.

    Resultatet blir ett närmast astronomiskt antal möjliga webbadresser.

    En dåligt konstruerad insamlingsrobot kan därför fortsätta följa länkar och begära nya sidor under mycket lång tid, trots att stora delar av informationen är identisk.

    Från tydliga robotar till förklädda webbläsare

    Till en början gick problemet relativt enkelt att hantera.

    Automatiserade robotar identifierade sig ofta genom sin så kallade user-agent, den text en webbläsare skickar till servern för att tala om vilket program den använder.

    Kernel.org kunde därför blockera de mest aggressiva robotarna.

    När robotarna började låtsas vara vanliga webbläsare gick administratörerna i stället över till att blockera IP-adresser.

    Även det fungerade ett tag.

    Servrar som skickade onormalt stora mängder förfrågningar kunde identifieras och spärras.

    Men även den metoden började så småningom förlora sin effekt.

    Trafiken började komma från vanliga hem

    Ett betydligt svårare problem uppstod när förfrågningarna började komma från mängder av vanliga bostads- och mobilnät.

    En enskild IP-adress kunde skicka några få anrop och sedan aldrig återkomma.

    Det gjorde traditionell IP-blockering nästan meningslös.

    Bakgrunden är marknaden för så kallade residential proxies.

    Genom sådana nätverk kan trafik skickas via vanliga internetanslutningar i hem, mobiltelefoner eller andra uppkopplade enheter.

    För en server kan trafiken därför se ut som om den kommer från helt vanliga användare.

    I vissa fall byggs proxyfunktioner in i appar och annan konsumentprogramvara. En användares internetanslutning kan då bli en del av ett kommersiellt proxynätverk.

    För Kernel.org innebär det att en automatiserad insamlingsrobot inte längre behöver komma från ett lättidentifierat datacenter.

    Den kan i stället dyka upp från tusentals eller miljontals olika konsumentanslutningar.

    Anubis skulle göra robotarna dyrare

    För att bromsa utvecklingen införde Kernel.org systemet Anubis.

    Principen bygger på så kallad proof-of-work.

    Innan en besökare får komma åt webbplatsen måste datorn utföra en mindre matematisk beräkning.

    För en människa som besöker enstaka sidor är kostnaden relativt liten.

    För en robot som vill hämta miljontals sidor kan samma beräkning däremot bli mycket kostsam.

    Till en början fungerade lösningen bra.

    Robotarna försvann i stor utsträckning.

    Men efter några månader började automatiserade system även lösa dessa beräkningsuppgifter.

    Kernel.org höjde då svårighetsgraden.

    Problemet var att även vanliga användare drabbades.

    På exempelvis en mobiltelefon kunde beräkningen ta flera sekunder och samtidigt belasta processorn så mycket att telefonen blev märkbart varm.

    Så småningom började även robotarna klara den högre svårighetsgraden.

    Två tredjedelar stoppas – resten fortsätter

    I dag stoppas omkring 66 procent av förfrågningarna redan vid Anubis-kontrollen.

    Men ungefär en tredjedel av trafiken klarar beräkningen och går vidare till själva git.kernel.org.

    Det innebär fortfarande miljontals förfrågningar.

    Det är svårt att med säkerhet skilja en automatiserad besökare från en människa när båda använder vanliga IP-adresser och beter sig som moderna webbläsare.

    Men enligt Kernel.orgs uppskattningar kan legitim mänsklig trafik utgöra så lite som omkring två procent av den totala belastningen på tjänsten.

    Ett typiskt exempel är gamla commits i övergivna utvecklingsgrenar. Det är osannolikt att tusentals människor samtidigt sitter och klickar sig igenom sådant material manuellt.

    Linuxkoden är attraktiv för AI

    En anledning till det stora intresset är att Linuxkärnans utvecklingshistorik är ett ovanligt värdefullt dataset.

    Här finns miljontals exempel på riktig programkod tillsammans med förändringar, kommentarer, diskussioner och utvecklingshistorik som sträcker sig långt tillbaka i tiden.

    Dessutom är en stor del av materialet skapat innan dagens generativa AI-system slog igenom.

    För företag som bygger eller tränar modeller för programmering är sådant material potentiellt mycket attraktivt.

    Det går däremot inte att avgöra exakt vilken organisation eller vilket ändamål som ligger bakom varje automatiserad förfrågan.

    Begreppet ”AI-crawler” används därför ofta som en samlingsbeteckning för den nya våg av aggressiva datainsamlare som blivit vanlig i takt med AI-boomen.

    Öppen information kan bli svårare att läsa på webben

    Kernel.org planerar nu ytterligare begränsningar.

    En möjlighet är att minska antalet webbadresser som automatiserade system kan följa.

    Vissa funktioner som kräver mycket serverkapacitet kan också komma att begränsas för anonyma besökare.

    Det betyder inte att Linux utvecklingsdata ska göras privat.

    Tvärtom betonar Kernel.org att källkod och historik även fortsättningsvis ska gå att ladda ner.

    Skillnaden är att den som vill samla in mycket stora datamängder kan behöva använda effektivare metoder, exempelvis Git, i stället för att begära miljontals individuellt genererade webbsidor.

    Ett växande problem för det öppna internet

    Kernel.org är långt ifrån ensamt.

    Webbplatser, arkiv, dokumentationsprojekt och olika open source-tjänster har under de senaste åren rapporterat kraftigt ökande belastning från automatiserade insamlingsrobotar.

    Problemet skapar en svår balansgång.

    Internet och öppen källkod bygger i stor utsträckning på att information ska vara tillgänglig.

    Samtidigt kostar varje serverförfrågan resurser i form av processorkraft, bandbredd och elektricitet.

    När en människa öppnar några sidor är kostnaden försumbar.

    När ett automatiserat system gör samma sak miljontals gånger förändras situationen helt.

    För Kernel.org har den skillnaden nu blivit mycket konkret: en betydande del av infrastrukturen arbetar dygnet runt med att skapa webbsidor åt automatiserade system – trots att samma information redan går att ladda ner betydligt effektivare.

    Det är ett exempel på en ny konflikt på nätet.

    Frågan är inte längre bara vem som får läsa offentlig information.

    Den handlar också om hur mycket resurser en maskin ska få använda för att läsa den.

    https://people.kernel.org/monsieuricon/creepy-crawlies

    > FAKTA: AI-TRAFIKEN MOT KERNEL.ORG

    Dagliga förfrågningar: cirka 6 miljoner

    Stoppas av Anubis: cirka 66 %

    Förfrågningar som tar sig igenom: cirka 33 %

    Beräknad legitim trafik: omkring 2 %

    Serverkapacitet: 90 CPU-kärnor på fem geografiskt distribuerade noder

    Kapacitet som används för scrapers: cirka 14–16 CPU-kärnor kontinuerligt

    Andel av total CPU-kapacitet: omkring 20 %

    Linux huvudarkiv: cirka 1,48 miljoner commits

    Forks på git.kernel.org: omkring 922

    root@kernel.org:~$ Problemet är inte att informationen är hemlig – den går redan att hämta via Git. Belastningen uppstår när automatiserade system begär miljontals individuellt renderade webbsidor.
  • Linux 7.3 närmar sig – första testversionen är släppt

    Linus Torvalds har släppt den första testversionen av Linux 7.3. Den kommande kärnan blir en ovanligt stor uppdatering med förbättrat stöd för moderna processorer, strömsparfunktioner och ARM-system. Om utvecklingen går enligt plan kan den färdiga versionen släppas den 18 eller 25 oktober 2026.

    Linuxkärnan är den del av ett Linux-system som arbetar närmast datorns hårdvara. Den sköter bland annat kommunikationen med processorn, arbetsminnet, lagringsenheter, grafikkort och nätverkskort. När en ny version av Linuxkärnan utvecklas handlar det därför ofta mindre om synliga förändringar på skrivbordet och mer om förbättringar under ytan.

    Nu har Linus Torvalds offentliggjort den första så kallade Release Candidate-versionen av Linux 7.3, betecknad Linux 7.3-rc1.

    En Release Candidate, eller RC, är en testversion som släpps när den stora perioden för att lägga till ny kod har avslutats. Därefter koncentrerar sig utvecklarna framför allt på att hitta och rätta fel.

    En ovanligt stor Linuxversion

    Linux 7.3 ser ut att bli en omfattande uppdatering.

    Linus Torvalds konstaterar att inget enskilt område egentligen sticker ut särskilt mycket, men att mängden kod som har kommit in är stor.

    ”Inget sticker egentligen ut – förutom att den är stor. Det är inte den största rc1-versionen vi någonsin haft, men den ligger definitivt högt upp, åtminstone sett till antalet ändringar.”

    En del av den stora kodmängden beror den här gången på AMD:s grafikdrivrutiner.

    Linuxkärnan innehåller mycket information som behövs för att kunna styra moderna grafikkretsar. I Linux 7.3 har bland annat stora mängder registerdefinitioner för AMD:s DCN6-teknik lagts till.

    Sådana filer kan innehålla tusentals definitioner över hur olika delar av grafikhårdvaran kan styras. Därför kan en relativt begränsad funktionell förändring resultera i väldigt stora mängder ny källkod.

    Torvalds beskriver själv detta som ännu en av de Linuxversioner där ett stort paket med AMD GPU-register får den totala kodmängden att växa kraftigt.

    Förbättringar för ARM och ACPI

    En av de mer tekniskt intressanta förändringarna i Linux 7.3 gäller hur kärnan hanterar avbrott, så kallade interrupts.

    Ett interrupt är ungefär datorhårdvarans sätt att säga:

    ”Jag behöver processorns uppmärksamhet.”

    Det kan exempelvis vara ett nätverkskort som har tagit emot ett datapaket, ett tangentbord där användaren har tryckt på en tangent eller en lagringsenhet som har avslutat en operation.

    Linuxkärnan innehåller därför en omfattande infrastruktur för att styra sådana avbrott.

    I Linux 7.3 uppdateras bland annat kärnans irqchip-kod i samband med ACPI.

    ACPI, Advanced Configuration and Power Interface, är en standard som operativsystem använder för att få information om datorns hårdvara samt för att kontrollera exempelvis energisparfunktioner och vilolägen.

    Förändringarna ska bland annat göra det möjligt att bättre hantera identifiering och startordning för GICv5 IWB på ARM-system som använder ACPI.

    GIC står för Generic Interrupt Controller och är den hårdvara som hanterar avbrott i många ARM-baserade system.

    För vanliga Linuxanvändare märks detta sannolikt inte direkt, men förbättringarna är viktiga när Linux används på allt fler ARM-servrar och andra avancerade ARM-baserade datorer.

    RISC-V-kod görs mer generell

    Även RISC-V påverkas av förändringarna.

    RISC-V är en öppen processorarkitektur som under de senaste åren fått allt större uppmärksamhet. Till skillnad från exempelvis x86 och ARM bygger själva instruktionsuppsättningen på en öppen standard.

    I Linux 7.3 gör utvecklarna om delar av koden för RISC-V:s interrupt-hantering.

    Kod som tidigare varit specifik för RISC-V flyttas till Linuxkärnans gemensamma ACPI-system för interrupts.

    Det kanske låter som en intern programmeringsdetalj, men sådana förändringar är viktiga för ett projekt av Linuxkärnans storlek. Genom att dela generell kod mellan flera processorarkitekturer minskar mängden duplicerad kod och framtida utveckling kan bli enklare.

    Det kan även minska risken för att samma funktion beter sig olika på olika processorplattformar.

    Intel och AMD får förbättrad processorstyrning

    Linux 7.3 innehåller också uppdateringar av kärnans cpufreq-system.

    Cpufreq används för att kontrollera processorns klockfrekvens och energiförbrukning.

    En modern processor kör normalt inte med maximal hastighet hela tiden. När datorn arbetar med enkla uppgifter kan processorns frekvens sänkas för att minska strömförbrukningen och värmeutvecklingen. När mer prestanda behövs kan hastigheten snabbt ökas igen.

    Två viktiga Linuxdrivrutiner inom området är:

    intel-pstate, som används för moderna Intel-processorer, och amd-pstate, som används för moderna AMD-processorer.

    Båda får förbättringar i Linux 7.3.

    Det kan på sikt ge bättre balans mellan prestanda och energiförbrukning på både bärbara och stationära datorer.

    Bättre stöd för energisparlägen

    Även drivrutinen intel_idle och Linux stöd för ACPI Processor Idle uppdateras.

    Här handlar flera av förändringarna om stöd för ACPI _LPI, där LPI står för Low Power Idle.

    Tekniken beskriver olika energisparlägen som processorn kan gå över till när den inte har något arbete att utföra.

    Ju djupare energisparläge som kan användas, desto mindre ström kan datorn förbruka. Samtidigt måste operativsystemet väga energibesparingen mot hur snabbt processorn behöver kunna vakna igen.

    Förbättrat stöd för dessa mekanismer kan därför vara särskilt betydelsefullt för bärbara datorer, servrar och andra system där strömförbrukningen är viktig.

    Nu börjar jakten på buggar

    Linux 7.3-rc1 innebär samtidigt att utvecklingen går in i en ny fas.

    Den stora så kallade merge window, där huvuddelen av ny funktionalitet tas in i kärnan, är avslutad. Under de kommande veckorna kommer nya Release Candidate-versioner framför allt att innehålla rättningar av problem som upptäcks under testerna.

    Traditionellt släpper Linus Torvalds en ny RC ungefär en gång i veckan.

    Om Linux 7.3 följer ett normalt utvecklingsförlopp med sju Release Candidates kan den färdiga kärnan därför komma 18 oktober 2026.

    Om det krävs en åttonde testversion flyttas den sannolika lanseringen istället till 25 oktober 2026.

    Exakt datum beror alltså på hur stabil kärnan visar sig vara under testperioden.

    Inte avsedd för produktionsdatorer

    Den som vill testa den nya kärnan redan nu kan hämta Linux 7.3-rc1 från Linus Torvalds Git-arkiv eller kernel.org.

    Men rc1 är framför allt avsedd för utvecklare och personer som aktivt vill testa den nya Linuxkärnan.

    Det är fortfarande en förhandsversion och fel kan förekomma.

    Den bör därför inte installeras på datorer eller servrar där stabil drift är viktig.

    För de flesta användare är det bättre att vänta tills Linux 7.3 är färdig – och därefter ytterligare tills den egna Linuxdistributionen har testat och paketerat kärnan.

    Linux 7.3 visar samtidigt hur utvecklingen av Linux ofta fungerar. De stora förändringarna är sällan spektakulära funktioner som användaren ser direkt på skärmen. Istället handlar det om tusentals mindre förbättringar av drivrutiner, processorstöd, energihantering och hårdvarukommunikation.

    Tillsammans gör de att Linux kan fortsätta fungera på nästa generations datorer.

    https://lkml.org/lkml/2026/8/30/688

    > FAKTA: Linux Kernel 7.3

    Version: Linux 7.3

    Aktuell version: 7.3-rc1

    Typ: Release Candidate

    Utvecklingsledare: Linus Torvalds

    Planerad slutversion: 18 eller 25 oktober 2026

    Nyheter: Förbättringar för ARM, ACPI, RISC-V, Intel P-State, AMD P-State och energisparfunktioner.

    Status: Testversion – bör inte användas på produktionssystem.

    root@linux:~$ uname -r
    7.3-rc1_
  • Multikernel Linux låter flera Linux-kärnor dela på samma dator

    Med Multikernel Linux kan flera fristående Linux-kärnor köras samtidigt på samma fysiska dator – utan virtuella maskiner eller en hypervisor. Den första offentliga versionen bygger på Linux 7.0 och visar lovande resultat, men tekniken befinner sig fortfarande på experimentstadiet.

    En vanlig Linux-dator kör en enda kärna som ansvarar för allt från processorer och minne till nätverk, lagring och anslutna enheter. Det spelar ingen roll om datorn har fyra eller hundra processorkärnor – alla resurser styrs normalt av samma Linux-kärna.

    Multikernel Linux tar ett helt annat grepp. I stället för att låta en enda kärna sköta hela datorn delas hårdvaran upp mellan flera självständiga Linux-kärnor. Varje kärna får sina egna processorkärnor, sitt eget minne och vid behov egna PCI-enheter.

    Den första offentliga versionen har fått beteckningen v7.0-mk2 och bygger på Linux 7.0. För närvarande stöds endast datorer med arkitekturen x86_64. Utvecklarnas lanseringsmeddelande finns i Linux-kärnans e-postarkiv.

    Som flera datorer inuti samma dator

    Det enklaste sättet att förstå tekniken är att tänka sig en stor fysisk server som delas upp i flera mindre datorer.

    En Linux-kärna fungerar som värd och förfogar över en pool med processorer, minne och enheter. Värdkärnan kan exempelvis ge fyra processorkärnor och två gigabyte minne till en andra Linux-kärna. En tredje kärna kan samtidigt få åtta processorkärnor, mer minne och direkt tillgång till ett nätverkskort eller en grafikprocessor.

    Varje Linux-kärna arbetar sedan självständigt med sin egen schemaläggare, nätverksstack och uppsättning processer.

    Det kan påminna om vanliga virtuella maskiner, men det finns en viktig skillnad: de extra Linux-kärnorna körs inte ovanpå en hypervisor som KVM, VMware eller Hyper-V. De arbetar direkt mot den tilldelade hårdvaran.

    Nya kärnor startas med en utökad variant av Linux befintliga kexec-funktion. Normalt används kexec för att starta en ny kärna utan att först gå genom datorns BIOS eller UEFI. I Multikernel har mekanismen byggts ut så att den nya kärnan kan startas bredvid värdkärnan i stället för att ersätta den.

    Resurserna kan flyttas

    Uppdelningen behöver inte vara permanent. En instans kan stängas av och lämna tillbaka sina processorkärnor, sitt minne och sina enheter till värdkärnan. Resurserna kan därefter användas för att starta en ny instans, möjligen med en annan version eller konfiguration av Linux-kärnan.

    Det öppnar för servrar där olika arbetsuppgifter får specialanpassade kärnor. En webbserver kan exempelvis använda en kärna optimerad för nätverkstrafik, medan en databas får en annan kärna med inställningar anpassade för lagring och minneshantering.

    Projektets verktyg Kerf används för att skapa instanser, tilldela resurser och starta kärnorna. Den som vill prova behöver själv kompilera kärnan med Multikernel-stödet aktiverat. Projektet har publicerat en komma igång-guide med bygg- och installationsanvisningar.

    Snabbare än KVM i vissa tester

    Utvecklarna har även jämfört Multikernel med en välkonfigurerad virtuell KVM-maskin. Testerna genomfördes på en server med två Intel Xeon Gold 5418Y-processorer. Båda miljöerna fick två processorkärnor, en gigabyte minne och samma kärnversion.

    Minneslatens och minnesbandbredd var i stort sett identiska. Det visar hur effektiv modern hårdvaruvirtualisering har blivit när processorn och minnet får arbeta utan många avbrott.

    Större skillnader syntes vid täta processbyten och kommunikation mellan processer:

    • Ett kontextbyte mellan två processer tog 1,37 mikrosekunder med Multikernel och 3,42 mikrosekunder i KVM.
    • Kommunikation genom en pipe tog 3,24 mikrosekunder med Multikernel och 7,06 mikrosekunder i KVM.
    • Kommunikation genom en lokal Unix-socket tog 4,81 mikrosekunder med Multikernel och 7,48 mikrosekunder i KVM.

    En mikrosekund är en miljondels sekund. Skillnaden är alltså omöjlig att märka vid en enstaka operation, men i servrar där miljontals processbyten och meddelanden sker varje sekund kan den sammanlagda effekten bli betydande.

    Varför blir den virtuella maskinen långsammare?

    En stor del av skillnaden beror på hur vilande virtuella processorer väcks.

    När en virtuell KVM-processor inte har något att göra lämnar den normalt den virtuella maskinen och överlämnar kontrollen till värdsystemet. När processorn behövs igen måste hypervisorn väcka den och återgå till den virtuella miljön. Denna övergång kostar lite tid.

    Multikernel-instansen styr sina fysiska processorkärnor direkt och behöver inte göra samma resa genom en hypervisor.

    KVM kan ställas in för att låta de virtuella processorerna vänta aktivt i stället för att somna. Då minskar en stor del av skillnaden, men processorkärnorna ser samtidigt fullt belastade ut och förbrukar mer energi. I projektets test ökade effektförbrukningen med upp till 19 watt.

    Resultaten betyder därför inte att Multikernel alltid är flera gånger snabbare än KVM. Skillnaden beror på arbetsbelastningen och hur den virtuella maskinen är konfigurerad. Testerna är dessutom genomförda och publicerade av Multikernel-projektet självt och bör betraktas som projektets egna resultat tills de har bekräftats genom fler oberoende tester. Den fullständiga jämförelsen mellan Multikernel och KVM beskriver både resultaten och kompromisserna kring strömförbrukning.

    Inte samma sak som containrar

    Containrar som Docker delar värdsystemets Linux-kärna. Det gör dem små och snabba, men innebär också att alla containrar är beroende av samma kärna.

    Virtuella maskiner kan köra var sin kärna och ger starkare avskiljning, men lägger till en hypervisor mellan operativsystemet och hårdvaran.

    Multikernel försöker kombinera delar av båda modellerna. Varje instans får en egen Linux-kärna, samtidigt som den körs direkt på tilldelad hårdvara. Om en kärna kraschar eller drabbas av ett problem är tanken att övriga kärnor ska kunna fortsätta arbeta.

    Det gör tekniken intressant för stora servrar, molntjänster, databaser, AI-system och andra miljöer där många processorkärnor ska utnyttjas med låg latens.

    Fortfarande ett experimentellt projekt

    Multikernel Linux är ännu inte en del av den officiella Linux-kärnan från kernel.org. Den första offentliga versionen ligger i projektets separata källkodsträd på GitHub.

    Stödet är än så länge begränsat till x86_64, även om gränssnitten har delats upp för att underlätta framtida stöd för andra processorarkitekturer. Det återstår också omfattande arbete med drivrutiner, säkerhet, stabilitet och verktyg innan tekniken kan betraktas som ett moget alternativ till etablerad virtualisering.

    Den första offentliga versionen är ändå ett viktigt steg. Multikernel visar att en kraftfull server inte nödvändigtvis måste välja mellan en enda stor Linux-kärna och traditionella virtuella maskiner. Det kan finnas en tredje väg: flera riktiga Linux-kärnor som arbetar sida vid sida direkt på samma hårdvara.

    > Teknisk fakta: Multikernel Linux

    Version:
    v7.0-mk2
    Bygger på:
    Linux 7.0
    Arkitektur:
    x86_64
    Princip:
    Flera självständiga Linux-kärnor körs samtidigt på samma dator.
    Virtualisering:
    Ingen hypervisor krävs.
    Resurser:
    Varje kärna kan tilldelas egna processorkärnor, eget minne och egna PCI-enheter.
    Startmetod:
    Utökad Linux kexec-funktion.
    Hantering:
    Kommandoradsverktyget Kerf.
    Fördel:
    Direkt tillgång till hårdvaran och låg latens utan traditionell virtualisering.
    Status:
    Experimentellt projekt och ännu inte en del av den officiella Linux-kärnan.

    [SYSTEM] Flera kärnor. En fysisk dator. Ingen hypervisor.

  • Ubuntu 26.04.1 LTS är här – nu har långtidssystemet blivit stabilare

    Ubuntu 26.04.1 LTS finns nu att hämta. Det är den första samlade uppdateringen av vårens Ubuntu 26.04 LTS och innehåller flera månaders säkerhetsuppdateringar och felrättningar. För den som redan använder Ubuntu 26.04 händer inget dramatiskt, men för nya installationer innebär den nya utgåvan en tryggare och mer färdig start.

    En putsad version – inte ett nytt operativsystem

    Versionsnumret 26.04.1 kan låta som om Canonical har lanserat ett nytt Ubuntu bara några månader efter Ubuntu 26.04. Så är det inte. Siffran efter den andra punkten visar att det handlar om en punktutgåva: en ny installationsavbildning där uppdateringar som redan har publicerats har samlats på ett ställe.

    Det kan jämföras med att ett nytryck av en bok innehåller rättade stavfel och förbättrade formuleringar, men fortfarande är samma bok. Ubuntu 26.04.1 bygger vidare på Ubuntu 26.04 LTS, har samma tekniska grund och använder fortfarande Linuxkärnan 7.0.

    Den stora vinsten märks vid en nyinstallation. Den som installerar från den ursprungliga ISO-filen från april behöver först installera systemet och därefter hämta flera månaders uppdateringar. Med 26.04.1 finns en stor del av dessa rättningar redan på installationsmediet. Det sparar både tid och datatrafik och minskar risken för att användaren börjar arbeta i ett ännu inte fullt uppdaterat system.

    Säkerhetsuppdateringar och många små förbättringar

    Ubuntu 26.04.1 innehåller säkerhetsuppdateringar som publicerades fram till och med den 25 augusti 2026. Dessutom har Canonical samlat ett stort antal rättningar för installation, skrivbordsmiljö, maskinvara, servrar och molnsystem.

    På skrivbordet har bland annat krascher i filhanteraren Nautilus rättats. Problem med muspekaren, fönsterhantering, pekskärmens dra-och-släpp-funktion och inkoppling av liknande bildskärmar har också fått korrigeringar. Stödet för vissa fingeravtrycksläsare, styrplattor och ljudkretsar har förbättrats. Även LibreOffice och flera centrala GNOME-komponenter har uppdaterats med nya felrättningsversioner.

    Var och en av dessa ändringar kan verka liten. Tillsammans är de ändå viktiga. Ett modernt operativsystem består av tusentals paket som ska fungera med ett mycket stort antal datorer och tillbehör. En punktutgåva handlar därför mindre om synliga nyheter och mer om att få helheten att fungera pålitligare.

    Den fullständiga listan över ändringar i Ubuntu 26.04.1 är omfattande. Canonical påpekar dessutom att sammanställningen huvudsakligen omfattar paketen i main och restricted. Ytterligare uppdateringar finns i programförråden universe och multiverse.

    Ubuntu 24.04-användare får vänta lite till

    Den första punktutgåvan av en ny LTS-version brukar vara startskottet för den breda uppgraderingen från föregående LTS-utgåva. Många försiktiga användare och organisationer väntar medvetet till dess, eftersom de första månadernas barnsjukdomar då har hunnit rättas.

    Den här gången öppnas dock inte den automatiska uppgraderingen från Ubuntu 24.04 LTS omedelbart. Enligt Canonicals lanseringsmeddelande ska uppgraderingen börja erbjudas via Uppdateringshanteraren ett par veckor efter lanseringen. Fördröjningen beror på planerade bakåtporteringar som ska rätta regressioner i en ny version av rust-coreutils.

    En regression är ett fel som innebär att något som tidigare fungerade slutar fungera efter en ändring. coreutils innehåller grundläggande kommandon för bland annat filer, mappar och textbehandling. Eftersom sådana verktyg används i stora delar av systemet är det klokt att rätta problemen innan miljontals datorer erbjuds uppgraderingen.

    Canonical anger att den som absolut vill uppgradera redan nu kan använda kommandot do-release-upgrade -d. För de flesta användare är det ändå rimligare att vänta tills den vanliga uppgraderingen visas automatiskt. Säkerhetskopiera alltid viktiga filer innan en större versionsuppgradering.

    Redan installerat Ubuntu 26.04 behöver inte installeras om

    Den som redan kör Ubuntu 26.04 LTS behöver varken hämta en ny ISO-fil eller installera om datorn. Ett fullständigt uppdaterat Ubuntu 26.04-system har redan fått samma paket och rättningar som ingår i 26.04.1.

    Den nya ISO-filen är alltså främst avsedd för nya installationer, ominstallationer och skapande av uppdaterade USB-minnen. Länkar vart du hämtar Ubuntu 26.04.1 finns i Linux.se på wiki

    Samtidigt har nya installationsavbildningar publicerats för flera officiella varianter, däribland Kubuntu, Xubuntu, Lubuntu, Ubuntu Budgie, Ubuntu Studio, Edubuntu, Ubuntu Kylin och Ubuntu Cinnamon. De använder andra skrivbordsmiljöer eller är anpassade för särskilda användningsområden, men delar stora delar av den tekniska grunden med Ubuntu.

    LTS betyder långsiktighet

    Förkortningen LTS står för Long Term Support, alltså långtidssupport. Ubuntu Desktop, Server, Cloud och Core får fem års vanligt underhåll räknat från lanseringen av Ubuntu 26.04 LTS i april 2026. Enligt de officiella versionsanteckningarna gäller den ordinarie supporten till april 2031. De officiella Ubuntu-varianterna har normalt tre års support, och längre säkerhetsunderhåll erbjuds genom Ubuntu Pro och ESM.

    Ubuntu 26.04.1 är därför ingen utgåva som lockar med ett helt nytt utseende eller spektakulära funktioner. Dess värde ligger i något mindre synligt men viktigare för ett långtidssystem: en mer genomarbetad installation, färre kända fel och en stabilare grund för de kommande åren.

    FAKTARUTA: Ubuntu 26.04.1 LTS

    Version: Ubuntu 26.04.1 LTS ”Resolute Raccoon”

    Typ: Första punktutgåvan till Ubuntu 26.04 LTS

    Innehåll: Samlade säkerhetsuppdateringar, felrättningar och uppdaterade installationsfiler.

    För nya installationer: Färre uppdateringar behöver hämtas direkt efter installationen.

    För befintliga användare: Ingen ominstallation behövs. Ett fullt uppdaterat Ubuntu 26.04 har redan samma rättningar.

    Ordinarie support: Till april 2031 för Ubuntu Desktop, Server, Cloud och Core.

  • Från hobbyprojekt till världens digitala ryggrad – Linux fyller 35 år

    Den 25 augusti 1991 berättade den då 21-årige studenten Linus Torvalds att han arbetade på ett fritt operativsystem. Projektet var enligt honom ”bara en hobby” och skulle inte bli särskilt stort. Trettiofem år senare finns Linux i allt från mobiltelefoner och trådlösa routrar till superdatorer, rymdsystem och världens största datacenter.

    När Linus Torvalds publicerade sitt meddelande i diskussionsgruppen comp.os.minix var internet fortfarande något som främst användes av universitet, forskare och teknikentusiaster. World Wide Web hade precis börjat ta form och de flesta hemdatorer var inte anslutna till något nätverk.

    Torvalds berättade att han arbetade på ett fritt system för datorer med Intels 386- och 486-processorer. Han hade redan fått kommandotolken Bash och kompilatorn GCC att fungera och ville veta vilka funktioner andra användare saknade i operativsystemet Minix.

    Han underströk samtidigt att projektet inte var professionellt, inte var portabelt och förmodligen aldrig skulle fungera med särskilt många typer av hårdvara.

    Det visade sig vara en av datorhistoriens mindre lyckade framtidsprognoser.

    Vad är egentligen Linux?

    Linux beskrivs ofta som ett operativsystem, men tekniskt sett är Linux själva kärnan – den del av systemet som arbetar närmast datorns hårdvara.

    Kärnan fördelar processortid, hanterar arbetsminnet, kommunicerar med hårddiskar och andra enheter samt ser till att program kan köras utan att störa varandra. Runt Linuxkärnan byggs sedan kompletta operativsystem med verktyg, skrivbordsmiljöer och program.

    Sådana system kallas Linuxdistributioner. Debian, Ubuntu, Fedora, Linux Mint, Arch Linux och openSUSE är några välkända exempel.

    Android använder också Linuxkärnan, även om resten av systemet skiljer sig tydligt från en traditionell Linuxdistribution för datorer.

    Den öppna utvecklingsmodellen förändrade allt

    En viktig förklaring till framgången är att Linux blev fri och öppen programvara. Källkoden är tillgänglig för den som vill studera, ändra och förbättra den.

    Det innebär inte att utvecklingen saknar regler. Ändringar granskas noggrant innan de godkänns, och utvecklingen är uppdelad mellan tusentals personer med ansvar för olika delar av kärnan.

    Modellen gör det möjligt för privatpersoner, universitet och konkurrerande företag att arbeta med samma tekniska grund. En förbättring som utvecklas för en server kan senare komma till nytta i en persondator, mobiltelefon eller inbyggd elektronisk produkt.

    Linux utveckling visar att mycket stora och komplicerade tekniska projekt kan skapas genom internationellt samarbete. Företag bidrar med pengar och utvecklare, medan frivilliga rapporterar fel, skriver dokumentation och utvecklar nya funktioner.

    Linux finns överallt – även när det inte syns

    Många människor använder Linux varje dag utan att känna till det. Systemet finns bland annat i:

    • Androidtelefoner och surfplattor
    • webbservrar och molntjänster
    • trådlösa routrar och nätverksutrustning
    • smart-tv-apparater och digitalboxar
    • industriella styrsystem
    • bilar och annan fordonselektronik
    • satelliter och forskningsutrustning
    • praktiskt taget hela den moderna superdatorvärlden

    När någon öppnar en webbsida, tittar på strömmande video eller sparar en fil i en molntjänst är sannolikheten stor att informationen någonstans på vägen behandlas av en Linuxbaserad server.

    Linux har blivit särskilt viktigt där stabilitet, säkerhet och möjligheten att anpassa systemet är avgörande. En tillverkare behöver inte vänta på att ett enskilt programvaruföretag ska lägga till en funktion. Företaget kan självt förändra koden eller anlita någon som gör det.

    Varför blev inte Linux lika stort på vanliga datorer?

    På servrar, superdatorer och inbyggda system har Linux en mycket stark ställning. På traditionella stationära och bärbara datorer är marknadsandelen betydligt mindre.

    Det beror inte nödvändigtvis på tekniska brister. Windows följer med de flesta nya persondatorer, och många användare fortsätter helt enkelt att använda det system som redan är installerat. Vissa kommersiella program och spel har dessutom länge saknat Linuxversioner.

    Situationen har dock förändrats. Moderna distributioner är enklare att installera, hårdvarustödet har förbättrats och allt fler program fungerar direkt i webbläsaren. Spelplattformen Steam och kompatibilitetslagret Proton har också gjort det möjligt att köra ett stort antal Windowsspel i Linux.

    För äldre datorer kan en lättare Linuxdistribution ge maskinen flera extra användbara år. Det minskar behovet av att köpa nytt och kan därmed även minska mängden elektronikavfall.

    Ett operativsystem som kan kontrolleras

    Linux handlar inte bara om kostnad. Fri programvara ger användaren möjlighet att undersöka vad systemet gör och att fortsätta använda eller utveckla det även om en leverantör ändrar strategi.

    Det är särskilt betydelsefullt för myndigheter, företag och organisationer som vill undvika att bli helt beroende av en enda tillverkare. Öppen källkod innebär inte automatiskt att ett system är säkert, men den gör det möjligt för oberoende experter att granska koden och upptäcka problem.

    Linux kan dessutom anpassas till nästan allt – från mycket små enkortsdatorer till enorma datorsystem med tusentals processorer.

    Linux har två födelsedagar

    Den 25 augusti firas dagen då Linus Torvalds offentliggjorde sitt projekt. Den första publikt tillgängliga versionen, Linux 0.01, publicerades däremot den 17 september 1991.

    Därför förekommer båda datumen som Linux födelsedag. Den 25 augusti markerar idéns presentation för omvärlden, medan den 17 september markerar den första offentliga utgåvan.

    Från studentprojekt till samhällsbärande teknik

    Det mest anmärkningsvärda med Linux är kanske inte hur stort systemet har blivit, utan att utvecklingen fortfarande fortsätter enligt samma grundidé: människor och organisationer över hela världen samarbetar kring en gemensam teknisk plattform.

    Det som började som ett studentprojekt för en begränsad typ av persondator har blivit en central del av det moderna informationssamhället.

    Linus Torvalds trodde inte att projektet skulle bli stort och professionellt. Trettiofem år senare hjälper Linux till att driva mobiltelefoner, internetservrar, forskningssystem och världens kraftfullaste datorer.

    Inte illa för något som började som ”bara en hobby”.

    Grattis på 35-årsdagen, Linux!

  • Rhythmbox 3.5.1 löser problem med ReplayGain och förbättrar stödet för FLAC

    Musikspelaren Rhythmbox har fått en mindre men viktig uppdatering. Version 3.5.1 rättar ett fel som kunde stoppa uppspelningen helt och förbättrar samtidigt kompatibiliteten med flera systemkomponenter.

    Rhythmbox är en musikspelare med öppen källkod som framför allt används i Linux och GNOME-baserade skrivbordsmiljöer. Programmet kan hantera lokala musiksamlingar, internetradio, poddsändningar och olika typer av musiktjänster.

    Den nya versionen Rhythmbox 3.5.1 är en underhållsuppdatering till den större version 3.5. Uppdateringen innehåller inga omfattande förändringar av programmets utseende, men löser flera problem som påverkat både användare och Linuxdistributioner.

    ReplayGain fungerar med den nya ljudmotorn

    Den viktigaste rättningen gäller insticksmodulen ReplayGain. Tekniken används för att jämna ut ljudnivån mellan olika låtar och album.

    Musikfiler kan vara mastrade med mycket olika ljudstyrka. Det innebär att en låt kan låta betydligt högre än nästa, även om användaren inte ändrar volymen. ReplayGain analyserar eller läser information om den upplevda ljudstyrkan och anpassar uppspelningen så att volymen blir jämnare.

    I Rhythmbox 3.5 infördes en ny motor för ljuduppspelningen. ReplayGain-modulen hade inte anpassats fullständigt till den nya lösningen, vilket kunde leda till att musiken inte började spela när funktionen var aktiverad.

    Problemet har nu rättats i Rhythmbox 3.5.1. Användare kan åter använda volymnormalisering utan att riskera att uppspelningen blockeras.

    Bättre kontroll av beroenden

    Rhythmbox är beroende av flera andra komponenter för att kunna byggas och köras. Bland dessa finns PyGObject, libpeas och girepository.

    Dessa fungerar ungefär som byggklossar. PyGObject gör det möjligt att använda GNOME-teknik från programmeringsspråket Python, medan libpeas används för att hantera insticksmoduler. Girepository innehåller information som gör att olika programmeringsspråk kan kommunicera med bibliotek som ursprungligen skrivits i C.

    Om versionerna av dessa komponenter inte passar ihop kan kompileringen misslyckas. Rhythmbox 3.5.1 förbättrar därför kontrollen av vilka kombinationer som är kompatibla. Uppdateringen hanterar bland annat ett byggfel som kunde uppstå när en ny version av PyGObject användes tillsammans med en äldre version av libpeas.

    För vanliga användare är förändringen nästan osynlig, men för utvecklare och de som paketerar Rhythmbox för olika Linuxdistributioner kan den göra installation och uppdatering betydligt enklare.

    Sångtexter i FLAC-filer från Bandcamp

    Version 3.5.1 utökar även stödet för sångtexter som finns inbäddade i FLAC-filer hämtade från Bandcamp.

    FLAC är ett ljudformat som komprimerar musiken utan att någon ljudinformation försvinner. Formatet kan också innehålla metadata, exempelvis artist, albumtitel, omslagsbild och sångtext.

    Med det nya stödet kan Rhythmbox läsa och visa texter som lagrats i FLAC-filer från Bandcamp. Det är en mindre förändring, men användbar för personer som köper och laddar ner musik från tjänsten.

    En liten men värdefull uppdatering

    Rhythmbox 3.5.1 innehåller dessutom uppdaterade översättningar till belarusiska och finska.

    Sammantaget är det en relativt liten version, men den rättar ett allvarligt uppspelningsproblem och gör programmet lättare att bygga med olika versioner av GNOME-komponenterna. Användare av Rhythmbox 3.5 rekommenderas därför att uppdatera när den nya versionen blir tillgänglig i den egna Linuxdistributionen.

    Rhythmbox kan även installeras som Flatpak från Flathub. En teknisk sammanställning av förändringarna finns i projektets versionsändring på GNOME GitLab.

    > TEKNISKA FAKTA: RHYTHMBOX 3.5.1

    Version: 3.5.1 Programtyp: Musikspelare och musikbibliotek Plattform: Linux och GNOME-baserade skrivbordsmiljöer Källkod: Öppen källkod Viktig rättning: ReplayGain fungerar nu med den nya motorn för ljuduppspelning Kompatibilitet: Förbättrad kontroll av PyGObject, libpeas och girepository FLAC-stöd: Kan läsa inbäddade sångtexter i FLAC-filer från Bandcamp Översättningar: Uppdaterad belarusisk och finsk översättning Installation: Finns som Flatpak via Flathub

    user@linux:~$ rhythmbox –version
    Rhythmbox 3.5.1_

  • PorteuX 2.8 pressar in Linux 7.2 och åtta skrivbordsmiljöer i ett litet, portabelt system

    Den Slackware-baserade Linuxdistributionen PorteuX har släppts i version 2.8. Trots sin ringa storlek erbjuder systemet allt från KDE Plasma och GNOME till COSMIC och Xfce. Under ytan finns flera tekniska förbättringar för bland annat spel, NTFS-diskar, VirtualBox och strömförbrukning.

    PorteuX är en Linuxdistribution för den som vill ha ett snabbt och portabelt operativsystem som inte kräver en traditionell installation. Systemet kan exempelvis startas från ett USB-minne och användas på olika datorer.

    Distributionen bygger på Slackware och är inspirerad av Slax och Porteus. Program och funktioner kan läggas till som moduler, samtidigt som bassystemet i stort sett hålls oföränderligt. Det minskar risken för att systemfiler skadas eller att en installation gradvis samlar på sig problem.

    Nu har PorteuX 2.8 släppts, ungefär två månader efter version 2.7.

    Linux 7.2 och åtta olika skrivbord

    PorteuX 2.8 använder Linuxkärnan 7.2 och finns i separata utgåvor med flera olika skrivbordsmiljöer:

    • KDE Plasma 6.7.4
    • GNOME 50.4
    • Xfce 4.20
    • LXQt 2.4
    • Cinnamon 6.6.9
    • COSMIC 1.6
    • MATE 1.28.2
    • LXDE 0.11.1

    Det gör att användaren kan välja mellan moderna och visuellt avancerade skrivbord eller betydligt lättare alternativ för äldre datorer.

    KDE Plasma, GNOME och COSMIC erbjuder en modern skrivbordsmiljö med många funktioner. LXDE, MATE och Xfce passar bättre på datorer med begränsat arbetsminne eller svagare processor.

    COSMIC-utgåvan har dessutom fått programmet COSMIC Monitor, medan GNOME-versionen har anpassats för att kunna köras utan systemd. PorteuX använder i stället den traditionella initlösning som kommer från Slackware.

    Xfce får modernare grafikhantering

    En av de mer intressanta förändringarna finns i Xfce-utgåvan. Där har den vanliga fönsterhanteraren xfwm4 ersatts med xfwm4-gl.

    xfwm4-gl är en vidareutveckling av Xfces fönsterhanterare som använder OpenGL för att rita och sätta samman fönstren på skärmen. Om OpenGL inte fungerar kan den automatiskt falla tillbaka till den äldre tekniken XRender.

    Enligt PorteuX-utvecklarna kan OpenGL-lösningen minska strömförbrukningen med omkring en tredjedel och samtidigt ge program ungefär tio procent fler bildrutor per sekund jämfört med XRender.

    Fönsterhanteraren har också fått adaptiv bildsynkronisering, automatisk avstängning av kompositorn när ett program körs i helskärm samt tydligare markering av inaktiva knappar i fönsterteman.

    Det kan ge jämnare grafik och bättre batteritid, särskilt på bärbara datorer.

    Wine och Proton kan användas på NTFS-diskar

    PorteuX 2.8 förbättrar även stödet för NTFS, det filsystem som normalt används av Windows.

    Linux har länge kunnat läsa och skriva på NTFS-formaterade diskar, men skillnader mellan Windows och Linux sätt att hantera filnamn kan orsaka problem. Den nya versionen tillåter kolon i filnamn på NTFS-partitioner.

    Förändringen är särskilt viktig för Wine och Proton. Wine används för att köra Windowsprogram i Linux, medan Proton framför allt används av Steam för att köra Windowsspel. Vissa av programmens filer kan innehålla tecken eller namnstrukturer som tidigare inte fungerade korrekt när de placerades på en NTFS-disk.

    Det blir därmed lättare att dela en spel- eller programdisk mellan Windows och Linux.

    PorteuX har också ändrat hanteringen av de två Linuxdrivrutinerna för NTFS. Både ntfs och ntfs3 kan nu användas, men den äldre ntfs-drivrutinen prioriteras när båda finns tillgängliga.

    Nytt filsystem bygger upp det portabla systemet

    Den nya versionen använder aufs-ng som standard. Det är ett så kallat union-filsystem som kan lägga flera separata filsystem eller moduler ovanpå varandra och visa dem som ett sammanhängande system.

    Tekniken är central för modulära Linuxdistributioner. PorteuX kan exempelvis ha ett skrivskyddat bassystem och sedan lägga användarens ändringar och extra program i separata lager. För användaren ser allt ändå ut som ett vanligt filsystem.

    Detta gör det möjligt att snabbt aktivera eller ta bort programmoduler utan att behöva installera om hela systemet.

    Förbättrat stöd för VirtualBox

    PorteuX 2.8 innehåller även paketet gcc15-compat. Det återställer en C++-symbol som försvann i samband med övergången till GCC 16.

    Förändringen förbättrar kompatibiliteten med program som VirtualBox, vilka annars kunde sluta fungera efter uppdateringen av kompilatorn.

    Stöd för delade VirtualBox-mappar har dessutom aktiverats direkt i Linuxkärnan. Den som testar PorteuX i en virtuell dator kan därför enklare dela filer mellan värddatorn och det virtuella systemet.

    Bättre loggning och uppstart

    En ny startparameter med namnet bootlog gör det möjligt att spara allt som systemets initrd skriver ut under uppstarten.

    Initrd är den lilla tillfälliga systemmiljö som startas innan det ordinarie Linuxsystemet är färdigt. Den ansvarar bland annat för att hitta diskar, läsa in drivrutiner och montera det riktiga filsystemet.

    En sparad startlogg kan vara mycket värdefull om PorteuX inte startar korrekt på en viss dator. I stället för att försöka hinna läsa felmeddelanden som snabbt försvinner från skärmen kan användaren eller utvecklarna studera loggen i efterhand.

    Fler prestandaförbättringar

    PorteuX 2.8 har stöd för Nvidias drivrutin 610.57.04 och innehåller även förbättringar av hur PipeWire och FFmpeg startas.

    PipeWire hanterar ljud och video i moderna Linuxsystem, medan FFmpeg används av ett stort antal program för att spela upp, konvertera och strömma ljud och video.

    Utvecklarna har också förbättrat bygg- och länkflaggorna, minskat storleken på flera moduler och aktiverat borttagning av oanvänd kod i Linuxkärnan. Varje enskild förändring kan verka liten, men tillsammans kan de ge ett mindre och snabbare system.

    PorteuX 2.8 visar att en liten, portabel Linuxdistribution inte behöver innebära gammal programvara eller få valmöjligheter. Med Linux 7.2, moderna skrivbordsmiljöer och förbättrat stöd för både spel och virtuella datorer riktar sig systemet till såväl experimenterande Linuxanvändare som personer som vill ge äldre datorer nytt liv.

    PorteuX 2.8 kan hämtas i de olika skrivbordsvarianterna från projektets officiella GitHub-sida.

  • AI hjälpte Linus Torvalds hitta Linuxbugg efter 18 omstarter

    Ett avrundningsfel på en enda kodrad gjorde delar av ett reserverat grafikminne tillgängligt för vanliga program. Resultatet blev skadade data och svart skärm. För att hitta orsaken tog Linus Torvalds hjälp av AI – men det krävdes 24 felsökningspatchar och 18 omstarter innan gåtan var löst.

    AI används i allt fler delar av programutvecklingen, och nu har tekniken även spelat en viktig roll vid felsökning av själva Linuxkärnan.

    Linux skapare Linus Torvalds berättar i en kodändring i Linuxkärnan hur AI hjälpte honom att hitta ett ovanligt svårupptäckt fel i grafikdrivrutinen Intel Xe. Han beskriver arbetet som en ”debug session from hell” – en felsökningssession från helvetet.

    Problemet drabbade Torvalds egen dator med en Intel Battlemage G21-grafikkrets och 16 GiB grafikminne. När datorn startades visades ingen vanlig inloggningsskärm. I stället möttes han av en svart skärm medan inloggningshanteraren GDM gång på gång försökte starta om skrivbordets grafikprocess.

    Datorn fungerade i övrigt, men grafiksystemet kom aldrig längre än till sitt första riktiga arbete.

    En gräns drogs åt fel håll

    Felet fanns i hanteringen av en del av grafikminnet som används för kompressionsdata, så kallad Flat CCS. CCS kan förenklat beskrivas som metadata som hjälper grafikkretsen att hålla reda på hur olika delar av grafikminnet är komprimerade.

    Detta område måste vara reserverat för grafikkretsens egen hårdvara. Operativsystemets vanliga minneshanterare får därför inte dela ut det till program eller använda det för exempelvis sidtabeller.

    Intel Xe-drivrutinen läste adressen där det reserverade CCS-området började. Adressen avrundades sedan uppåt till närmaste gräns på 128 KiB. Allt grafikminne under den avrundade adressen betraktades därefter som ledigt och användbart.

    Det låter kanske rimligt, men gränsen markerade var det användbara minnet slutade – inte var ett nytt ledigt område började. Genom att avrunda uppåt råkade drivrutinen därför lägga en liten del av det reserverade CCS-minnet i den fria minnespoolen.

    Man kan jämföra det med en lagerhylla där halva den sista hyllplatsen redan är reserverad. Om lagrets tillgängliga utrymme avrundas uppåt räknas hela hyllplatsen som ledig, trots att den reserverade delen fortfarande används.

    Två kilobyte räckte för att slå ut skrivbordet

    På Torvalds dator handlade överlappningen om endast två kibibyte. Eftersom minneshanteraren arbetar med hela minnessidor hamnade det reserverade området ändå på samma sida som minne vilket drivrutinen kunde dela ut.

    Vid varje kallstart råkade Mesa, den öppna grafikstacken som används av Linux, placera en viktig sidtabell på just denna minnessida. Sidtabeller fungerar ungefär som kartor som visar grafikkretsen var olika data finns i minnet.

    Samtidigt skrev grafikkretsens kompressionshårdvara sina metadata i den reserverade delen av sidan. Den behövde varken något vanligt program, någon bufferthantering eller en särskild GPU-instruktion för att göra det. Skrivningen skedde direkt i hårdvaran – till och med innan användarmiljön hade startat.

    När kompressionsinformationen skrevs förstördes delar av Mesas sidtabell. Därmed försvann den post som pekade på minnet där kompositörens kommandon låg. När skrivbordsmiljön skickade sitt första arbete till grafikkretsen kunde GPU:n inte längre hitta instruktionerna.

    Resultatet blev ett grafikfel, varefter GDM startade om kompositören. Samma sak upprepades och användaren blev kvar framför en svart skärm.

    En manuell omstart av GDM kunde däremot få systemet att fungera, eftersom den nya grafikprocessen fick sina sidtabeller placerade på en annan plats i minnet. Det gjorde felet ännu svårare att förstå: hårdvaran verkade fungera, och problemet kunde tillfälligt försvinna utan att någon kod hade ändrats.

    AI gjorde det tidskrävande arbetet

    För att hitta orsaken behövde Torvalds lägga till allt mer detaljerad diagnostik i drivrutinen. Sammanlagt krävdes 24 tillfälliga felsökningspatchar och 18 starter med olika versioner av Linuxkärnan.

    AI fick göra mycket av det repetitiva arbetet: lägga till ny felsökningskod, bearbeta den insamlade informationen och föreslå nästa kontroll. Torvalds styrde undersökningen och bestämde vilka spår som skulle följas.

    Enligt honom ville AI-systemet ge upp vid flera tillfällen. Det hävdade att problemet inte gick att lösa och föreslog att de i stället skulle sammanställa en rapport om vad som hade undersökts. Torvalds fortsatte dock att pressa fram nya tester.

    När AI:n fick tydliga instruktioner att fortsätta tog den fram ytterligare diagnostik och analyserade resultaten. Till slut kunde minnesskadan knytas till CCS-området och den felaktigt avrundade adressen.

    Torvalds lät även AI skriva den långa tekniska beskrivningen i den färdiga kodändringen.

    En rättning på en kodrad

    Själva lösningen var nästan komiskt liten. I stället för att avrunda gränsen uppåt ändrades koden så att den avrundades nedåt till den sidstorlek som minneshanteraren använder.

    På den berörda datorn innebar det att exakt en minnessida undantogs från den tillgängliga minnespoolen. När Torvalds därefter läste innehållet i den reserverade sidan kunde han se ett regelbundet mönster av kompressionsmetadata – ett tydligt bevis på vad som hade skrivit över sidtabellen.

    Drivrutinen innehöll redan en kontroll som var tänkt att upptäcka problemet. Den var dock utformad på ett sådant sätt att den felaktigt avrundade adressen kunde godkännas just i det fall som kontrollen skulle fånga. Dessutom var kontrollen endast aktiv när ett särskilt felsökningsalternativ för Intel Xe-drivrutinen hade aktiverats.

    Även den kontrollen har nu ersatts med en som faktiskt kan upptäcka om CCS-området kolliderar med ett annat reserverat minnesområde.

    AI som verktyg – inte ansvarig utvecklare

    Händelsen visar både möjligheterna och begränsningarna med AI-baserad programmering. AI:n löste inte självständigt problemet och var flera gånger beredd att ge upp. Däremot kunde den snabbt producera diagnostisk kod och gå igenom stora mängder teknisk information när en erfaren utvecklare styrde arbetet.

    Det ligger nära Torvalds tidigare hållning: Linuxprojektet ska varken vara ett AI-projekt eller ett anti-AI-projekt. AI bör behandlas som vilket utvecklingsverktyg som helst. Det är fortfarande människan som använder verktyget som ansvarar för kodens kvalitet, granskar resultatet och ser till att ändringen är korrekt.

    Felsökningen av Intel Xe-drivrutinen är ett tydligt exempel på detta samspel. AI:n stod för mycket av uthållighetsarbetet, men det krävdes mänsklig envishet, teknisk erfarenhet och 18 kernelstarter för att nå fram.

    Efter 24 felsökningspatchar visade sig hela problemet i praktiken handla om skillnaden mellan att avrunda uppåt och att avrunda nedåt. I Linuxkärnan kan en enda felaktig avrundning vara skillnaden mellan ett fungerande skrivbord och en helt svart skärm.

    Källor: Kodändringen i Linuxkärnan och diskussionen på DRM-utvecklarnas e-postlista.

    > SYSTEMINFORMATION: INTEL_XE_DEBUG

    FAKTA // Linuxbuggen som krävde 18 omstarter

    $ berörd_drivrutin
    Intel Xe, grafikdrivrutinen i Linuxkärnan.
    $ symptom
    Svart skärm när GDM upprepade gånger försökte starta om skrivbordets kompositör.
    $ testad_hårdvara
    Intel Battlemage G21 med 16 GiB grafikminne.
    $ orsak
    En minnesgräns avrundades uppåt. Därför kunde en del av grafikminnet som var reserverat för kompressionsdata delas ut som vanligt, användbart minne.
    $ konsekvens
    Grafikkretsens kompressionshårdvara skrev över delar av Mesas sidtabell. GPU:n kunde då inte hitta kompositörens instruktioner.
    $ felsökning
    24 felsökningspatchar och 18 omstarter av Linuxkärnan.
    $ ai_roll
    AI hjälpte till att skriva diagnostisk kod, analysera resultaten och dokumentera felet. Linus Torvalds styrde arbetet och avgjorde vilka tester som skulle genomföras.
    $ lösning
    Gränsen ändrades från uppåtrundning till nedåtrundning, så att det reserverade CCS-minnet inte längre kunde lämnas ut till andra användare.
    > STATUS: BUGG IDENTIFIERAD OCH RÄTTAD
    > SLUTLIG ÄNDRING: round_up() → round_down()

    > Läs kodändringen på GitHub

  • Apprise 1.13 blir slutstationen för 1.x-serien

    Apprise 1.13 har släppts med stöd för fler meddelandetjänster, krypterade Bark-notiser och rikare Telegram-meddelanden. Samtidigt markerar versionen slutet för Apprise 1.x. Nästa större utvecklingssteg blir Apprise 2.x, som kommer att innehålla förändringar som kan bryta befintliga integrationer.

    Apprise är ett verktyg med öppen källkod som gör det möjligt för ett program att skicka meddelanden genom ett stort antal olika tjänster. I stället för att utvecklaren behöver skriva en separat integration för exempelvis Telegram, e-post och andra meddelandetjänster kan Apprise fungera som ett gemensamt lager mellan programmet och mottagarna.

    Verktyget används bland annat i servrar, övervakningssystem och automatiserade skript. Ett program kan exempelvis använda Apprise för att meddela administratören när en säkerhetskopiering är klar, en hårddisk börjar rapportera fel eller en tjänst har slutat fungera.

    Tre nya meddelandetjänster

    Apprise 1.13 lägger till stöd för tjänsterna Pinglet, Trigv och Pingram. Pingram ersätter den tidigare integrationen med NotificationApi, som nu har tagits bort.

    För den vanliga användaren betyder detta att ännu fler meddelandetjänster kan anslutas genom samma system. För utvecklare minskar behovet av att själva underhålla flera olika API-integrationer.

    Det är en av Apprises viktigaste idéer: programmet som skapar meddelandet behöver inte känna till alla tekniska detaljer hos mottagartjänsten. Apprise översätter i stället meddelandet till ett format som den aktuella tjänsten förstår.

    Telegram får rikare meddelanden

    Telegram-integrationen har förbättrats med stöd för rikformaterade meddelanden. Det gör det möjligt att skicka mer lättlästa och strukturerade notifieringar än tidigare.

    Ett övervakningssystem kan exempelvis framhäva ett allvarligt fel, dela upp informationen i tydliga avsnitt eller skicka länkar som är enklare att öppna. Det kan verka som en mindre förändring, men tydlig formatering är viktig när många automatiska meddelanden skickas till samma kanal.

    Även Matrix har fått en förbättring. Långa meddelanden delas nu upp på ett bättre sätt, vilket minskar risken för att information kapas eller blir svår att läsa.

    Bark får kryptering med AES-GCM

    En annan viktig nyhet är att Bark-notiser nu kan skyddas med AES-GCM-kryptering.

    AES är en välkänd standard för symmetrisk kryptering. Det innebär att samma hemliga nyckel används för att kryptera och dekryptera informationen. GCM-läget skyddar inte bara innehållet från obehörig läsning, utan kan även upptäcka om den krypterade informationen har förändrats på vägen.

    För meddelanden som innehåller känslig information ger detta ett bättre skydd än att enbart förlita sig på transporten mellan avsändaren och tjänsten.

    Flera fel har rättats

    Version 1.13 innehåller också en rad rättningar. Webhooks för Microsoft Workflows med så kallad CU-dirigering ska nu fungera korrekt. Ett fel som hindrade vissa e-postbilagor som lagrades direkt i minnet har också åtgärdats.

    Utvecklarna har dessutom rättat problem med bland annat:

    • hantering av identitetsnummer för Splunk-entiteter
    • tolkning av felaktigt utformade URL-adresser
    • URL-koordinater för D-Bus och GLib
    • fler säkra sökvägstecken enligt RFC 3986
    • varningar i projektets automatiska tester

    Dokumentationen har samtidigt förbättrats. Kommandoradsverktygets hantering av bifogade filer förklaras tydligare, och information om proxyinställningar har lagts till i manualsidan. Projektet har även fått en italiensk översättning.

    Sista versionen i 1.x-serien

    Den största nyheten handlar egentligen inte om någon enskild funktion. Apprise 1.13 blir enligt utvecklaren den sista funktionsversionen i hela 1.x-serien.

    Den fortsatta utvecklingen flyttas till Apprise 2.x. Den nya huvudversionen kommer att innehålla förändringar som inte är fullt kompatibla med äldre installationer. Program som bäddar in Apprise kan därför sluta fungera om de automatiskt uppgraderar till version 2 utan att först anpassas.

    Utvecklare som behöver ligga kvar på den nuvarande serien rekommenderas därför att begränsa vilken version som får installeras:

    apprise>=1.0.0,<2.0.0
    

    Detta betyder att pakethanteraren får installera nya versioner inom 1.x-serien, men inte automatiskt byta till Apprise 2.0 eller senare.

    Säkerhetsstöd fortsätter

    Att Apprise 1.13 är den sista 1.x-versionen betyder inte att serien omedelbart överges. Utvecklaren räknar med att fortsätta publicera säkerhetsrättningar under ungefär ett till två år.

    På längre sikt blir Apprise 2.x däremot den rekommenderade grenen. Organisationer och utvecklare som använder Apprise bör därför kontrollera sina installationer, låsa versionsberoendet där det behövs och börja planera för en framtida övergång.

    Apprise 1.13 fungerar därmed både som en vanlig funktionsuppdatering och som en tydlig vägskylt inför framtiden. Versionen förbättrar dagens meddelanden, men gör det samtidigt klart att nästa stora steg kommer att kräva mer noggranna förberedelser.

    https://github.com/caronc/apprise/releases/tag/v1.13.0

    Apprise 1.13 – fakta

    Program: Apprise

    Version: 1.13

    Licens: Öppen källkod

    Användning: Skickar notifieringar genom många olika meddelandetjänster.

    Nya tjänster: Pinglet, Trigv och Pingram

    Nyheter: Telegram-meddelanden med rik formatering och AES-GCM-kryptering för Bark.

    Viktigt: Apprise 1.13 är den sista funktionsversionen i 1.x-serien.

    Rekommenderat versionskrav: apprise>=1.0.0,<2.0.0

  • OpenZFS 2.4.4 stärker datasäkerheten och får stöd för Linux 7.2

    OpenZFS 2.4.4 har släppts med stöd för Linuxkärnan 7.2, ett nytt verktyg för att rädda låsta lagringspooler och flera korrigeringar som minskar risken för datafel. Uppdateringen riktar sig främst till administratörer av servrar och större lagringssystem, men förbättringarna berör alla som använder ZFS för att skydda viktiga filer.

    OpenZFS är mer än ett traditionellt filsystem. Det fungerar samtidigt som filsystem, volymhanterare och ett avancerat skydd mot dataskador. I stället för att bara lagra filer på en disk kan OpenZFS kombinera flera hårddiskar till en gemensam lagringspool, kontrollera att informationen inte har förändrats och i många fall automatiskt reparera skadade data.

    Tekniken används därför ofta i filservrar, NAS-enheter, datacenter och system där stora mängder information måste lagras säkert under lång tid.

    Den nya versionen OpenZFS 2.4.4 är framför allt en underhållsuppdatering. Den innehåller inga dramatiska förändringar av hur systemet används, men många av förbättringarna handlar om sådant som är avgörande för ett lagringssystem: att data förblir korrekta och att lagringspooler går att återställa när något oväntat inträffar.

    Stöd för Linuxkärnan 7.2

    En av de största nyheterna är kompatibilitet med Linuxkärnan 7.2. OpenZFS har en ovanlig ställning i Linuxvärlden eftersom det inte ingår direkt i den officiella Linuxkärnan. ZFS-modulerna måste därför anpassas när kärnans interna gränssnitt förändras.

    I Linux 7.2 har bland annat OpenZFS kod för superblock anpassats till kärnans sget_fc()-gränssnitt. Ett superblock kan förenklat beskrivas som filsystemets övergripande innehållsförteckning. Där finns grundläggande information som operativsystemet behöver för att kunna montera och använda filsystemet.

    Den officiellt stödda Linuxversionen sträcker sig nu från kärna 4.18 till 7.2. OpenZFS fortsätter även att stödja FreeBSD, där version 13.3 och senare samt 14.0 och senare finns med bland de angivna plattformarna.

    Ny räddningsfunktion för blockerade lagringspooler

    Den kanske mest intressanta nyheten är kommandot zhack mmp reclaim. Det är avsett för ovanliga men besvärliga situationer där en ZFS-pool har lämnats i ett låst eller övergivet tillstånd av MMP-skyddet.

    MMP skyddar en lagringspool mot att öppnas för skrivning av flera datorer samtidigt. Om två servrar skulle skriva till samma pool utan att känna till varandras ändringar kan filsystemets struktur skadas. Det kan jämföras med att två personer samtidigt redigerar samma dokument utan någon samordning – men i det här fallet kan resultatet bli en skadad lagringspool i stället för några förlorade textrader.

    Skyddet försöker därför upptäcka om poolen redan används av en annan dator och stoppar importen om den ser tecken på aktivitet.

    Problemet uppstår om skyddet felaktigt tror att en annan dator fortfarande använder poolen. Det kan exempelvis inträffa efter ett avbrott eller ett misslyckat försök att ta kontroll över poolen. Det nya kommandot ger en administratör möjlighet att återta en sådan övergiven pool.

    OpenZFS har samtidigt blivit bättre på att skilja mellan ett misslyckat försök att göra anspråk på en så kallad uberblock och verklig aktivitet från en annan dator. En uberblock fungerar ungefär som en säker kontrollpunkt som beskriver ett giltigt tillstånd för hela lagringspoolen.

    Kontrollerna hoppar nu även över virtuella enheter som inte går att skriva till. Hanteringen av degraderade speglar, där någon disk är frånvarande, har också förbättrats.

    Flera viktiga fel i dedupliceringen rättas

    OpenZFS kan använda deduplicering för att undvika att identiska datablock lagras flera gånger. Om samma block förekommer på många platser sparas bara ett exemplar, medan filsystemet håller reda på vilka filer som använder det.

    Det kan minska lagringsbehovet kraftigt, men kräver en omfattande tabell som kallas DDT, Deduplication Table. Tabellen måste vara helt korrekt. Ett felaktigt referensvärde kan annars innebära att ett block tas bort trots att det fortfarande används.

    OpenZFS 2.4.4 rättar flera problem i denna del av systemet. Bland annat åtgärdas negativa tidsvärden och andra fel som kunde uppstå när gamla poster rensades. Låsningen under kontrollen av deduplicerade block har stärkts, och felaktig märkning av referensräkningen i DDT-loggen har korrigerats.

    För system som använder deduplicering är detta några av uppdateringens viktigaste förbättringar.

    Stabilare cache och säkrare filhantering

    L2ARC är OpenZFS sekundära läscache och används ofta för att komplettera arbetsminnet med en snabb SSD. Version 2.4.4 rättar ett fel i återuppbyggnaden av denna cache. Under den första genomgången begränsas återuppbyggnaden nu av den punkt till vilken nya cachedata faktiskt har skrivits.

    Ett fel som påverkade läsning av datablock som frigjorts efter kloning har också korrigerats. Dessutom begränsas antalet verifieringshändelser från Direct I/O, så att systemet inte överbelastas av en mycket stor mängd likartade meddelanden.

    På Linux rättas en möjlig oändlig loop i zfs_write() när systemet försökte arbeta med en minnesbuffert som inte kunde göras tillgänglig. Läsning genom mmap() utanför slutet av en fil har korrigerats, och tidsstämplarna för ändring uppdateras nu korrekt när fallocate() används för att göra en fil större.

    Pooler ska inte längre exporteras medan de används

    Kommandot zpool export används när en lagringspool ska kopplas bort från ett system, exempelvis för att flyttas till en annan server.

    OpenZFS 2.4.4 kontrollerar nu bättre om poolens ZFS-volymer fortfarande används. Om en zvol-enhet är upptagen av ett program eller en virtuell maskin avbryts exporten med felkoden EBUSY. Det är säkrare än att försöka fortsätta trots att poolen inte kan kopplas bort på ett korrekt sätt.

    En kapplöpningssituation mellan borttagningen av en lagringsenhet och exporten av poolen har också rättats.

    Säkrare överföring och krypterade säkerhetskopior

    OpenZFS innehåller funktionerna zfs send och zfs receive, som används för att överföra ögonblicksbilder och säkerhetskopior mellan lagringssystem.

    Den nya versionen rättar bland annat mottagning av delade stora block med ett kort avslutande datablock. Problem med zfs receive -x, återupptagna överföringar och en möjlig nullpekarkrasch i mottagningskoden har också åtgärdats.

    För delegerad administration tillkommer behörigheten send:encrypted. Den gör det möjligt att mer exakt bestämma vilka användare som får skicka krypterade dataset. En administratör kan därmed tillåta vissa former av ZFS-hantering utan att automatiskt ge användaren rätt att överföra krypterade data.

    En underhållsuppdatering med stor betydelse

    OpenZFS 2.4.4 innehåller även säkrare hantering av strängar och minne i biblioteket libzfs, bättre kontroll av enhetsbehörigheter och förbättrad automatisk expansion av pooler när partitionerade diskar får större kapacitet. Därtill kommer ett stort antal ändringar i byggsystem, tester, kontinuerlig integration och FreeBSD-stödet.

    För vanliga användare är de flesta förändringarna osynliga. Det är samtidigt ett gott tecken. Ett lagringssystem ska helst arbeta i bakgrunden, upptäcka problem innan de blir allvarliga och framför allt inte förlora några data.

    OpenZFS 2.4.4 är därför ingen revolutionerande version. Den är snarare ett omfattande servicearbete på en redan avancerad maskin – med nya verktyg för nödsituationer, stöd för kommande Linuxsystem och flera förstärkningar på de platser där små fel annars skulle kunna få stora konsekvenser.

    https://openzfs.org/wiki/Main_Page

  • Tails 7.11 löser problem med krypterad lagring

    Tails 7.11 har släppts med en viktig rättelse för Persistent Storage och en uppdaterad version av Tor Browser. Operativsystemet är utvecklat för människor som behöver skydda sin identitet och lämna så få digitala spår som möjligt efter sig.

    Snart kan vi ha företrädare för den bolsjevikiska ondskan som ministrar i Sveriges regering plus chat control. Fiende lägger pussel, behåll din bit.

    Tails är ett säkerhets- och integritetsinriktat operativsystem som vanligtvis körs direkt från ett USB-minne. När datorn stängs av försvinner normalt informationen från den aktuella sessionen.

    Systemet bygger på Linuxdistributionen Debian och leder internettrafiken genom Tor-nätverket. Tor skickar trafiken genom flera servrar innan den når sin slutdestination. Varje server känner bara till den föregående och den efterföljande delen av förbindelsen, vilket gör det betydligt svårare att koppla samman användaren med de webbplatser som besöks.

    Tails används bland annat av journalister, visselblåsare, människorättsaktivister och personer som arbetar i miljöer där elektronisk övervakning är ett allvarligt problem. Det kan även användas av vanliga datoranvändare som vill skydda känslig information eller minska mängden digitala spår.

    Viktig rättelse för Persistent Storage

    Den största rättelsen i Tails 7.11 gäller funktionen Persistent Storage. Ett fel kunde på vissa datorer förhindra att lagringsutrymmet aktiverades korrekt.

    Tails är annars konstruerat för att glömma nästan allt när datorn stängs av. Persistent Storage fungerar som ett undantag från den principen. Det är ett krypterat område på USB-minnet där användaren själv kan välja att spara exempelvis dokument, inställningar, nätverksuppgifter och kryptografiska nycklar.

    Informationen skyddas med ett lösenord och blir inte automatiskt tillgänglig när Tails startar. Användaren måste aktivt låsa upp lagringsutrymmet.

    Funktionen innebär en avvägning mellan bekvämlighet och säkerhet. Den gör det möjligt att behålla viktiga filer mellan olika arbetspass, men innebär samtidigt att information faktiskt lagras på USB-minnet. Ett starkt lösenord och säker hantering av minnet är därför viktigt.

    Tor Browser uppdateras

    Tails 7.11 innehåller Tor Browser 15.0.20. Eftersom webbläsaren är den huvudsakliga vägen ut på internet i Tails är uppdateringar av Tor Browser särskilt betydelsefulla.

    Tor Browser kombinerar Tor-nätverket med flera skydd som ska göra det svårare att identifiera och följa användaren. Webbläsaren försöker bland annat begränsa så kallad fingeravtryckning, där egenskaper hos webbläsaren och datorn kombineras för att känna igen en person utan vanliga spårningskakor.

    Tails ska dock inte betraktas som en osynlighetsmantel. Om användaren exempelvis loggar in på sitt vanliga konto avslöjas identiteten för tjänsten, även om internetanslutningens vanliga IP-adress är dold. Säkerheten beror därför både på tekniken och på hur systemet används.

    Befintliga användare bör uppgradera

    Den som redan använder Tails 7.0 eller senare kan uppgradera automatiskt till version 7.11. Det befintliga innehållet i Persistent Storage ska då behållas.

    Om den automatiska uppgraderingen misslyckas, eller om Tails inte längre startar efter uppdateringen, rekommenderar utvecklarna att användaren genomför en manuell uppgradering.

    Det är viktigt att skilja mellan en uppgradering och en ny installation. Den som har ett Tails-minne med Persistent Storage bör uppgradera systemet. En ny installation på samma USB-minne raderar det befintliga krypterade lagringsutrymmet och informationen som finns där.

    Viktiga filer bör alltid säkerhetskopieras innan en större uppgradering genomförs.

    Kan installeras på USB-minne eller användas i virtuell dator

    För nya användare finns Tails 7.11 som en färdig avbildning för installation på USB-minne. Det finns även en ISO-fil som kan användas för dvd-skivor och virtuella datorer.

    USB-versionen är det vanligaste alternativet eftersom operativsystemet då kan startas på olika kompatibla datorer utan att installeras på deras interna hårddiskar.

    Mer tekniska uppgifter finns i projektets ändringslogg och i den officiella informationen om Tails 7.11.

    > FAKTA: TAILS 7.11
    • Version: Tails 7.11
    • Webbläsare: Tor Browser 15.0.20
    • Uppgradering: Kan göras automatiskt från Tails 7.0 eller senare
    • Persistent Storage: Ska behållas vid en vanlig uppgradering
    • Installationsalternativ: USB-avbildning eller ISO-fil för dvd och virtuella datorer

    Integritet: Tails döljer normalt användarens vanliga IP-adress och försöker begränsa fingeravtryckning. Systemet gör däremot inte användaren automatiskt anonym om personen exempelvis loggar in på ett konto som avslöjar identiteten.

    VARNING: Gör inte en ny installation på samma USB-minne om det innehåller Persistent Storage. En ny installation raderar det krypterade lagringsutrymmet. Säkerhetskopiera viktiga filer före uppgraderingen.

    > Tails 7.11 – officiell information
    > Manuell uppgradering
    > Teknisk ändringslogg

  • WordPress 7.1 flyttar bildbehandlingen från servern till webbläsaren

    WordPress 7.1, med kodnamnet ”Mary Lou”, släpptes den 19 augusti 2026. Den nya versionen gör det enklare att skapa mobilanpassade webbplatser, redigera bilder och samarbeta kring innehåll. Samtidigt flyttas en del av det tunga arbetet från webbservern till användarens egen dator.

    WordPress driver en betydande del av världens webbplatser. När publiceringssystemet förändras påverkas därför inte bara webbutvecklare och stora mediehus, utan även föreningar, småföretag, kommuner och privatpersoner.

    I WordPress 7.1 ligger mycket av utvecklingen bakom kulisserna. Redigeraren har blivit mer isolerad, webbläsaren får ta ett större ansvar för bildbehandlingen och webbdesign kan anpassas för olika skärmstorlekar utan att redaktören behöver skriva egen kod.

    Mobilanpassning utan egen CSS

    En av de största nyheterna är möjligheten att ange olika utseenden för mobiltelefoner, surfplattor och datorer direkt i redigeraren.

    En rubrik kan exempelvis visas med stor text på en datorskärm men automatiskt bli mindre på en mobiltelefon. Marginaler, avstånd och andra egenskaper kan också anpassas efter skärmens storlek.

    Tidigare krävde sådana förändringar ofta särskilda CSS-regler. I WordPress 7.1 kan mycket av arbetet i stället utföras genom redigerarens grafiska gränssnitt. Temautvecklare kan dessutom definiera webbplatsens brytpunkter – alltså de skärmstorlekar där layouten ska förändras – i filen theme.json.

    Det gör avancerad responsiv design tillgänglig för fler, samtidigt som utvecklare fortfarande kan styra vilka val som ska erbjudas.

    Bilder behandlas innan de lämnar datorn

    En särskilt intressant förändring är att WordPress nu kan behandla bilder direkt i webbläsaren innan de laddas upp till servern.

    När en bild hämtad från en modern kamera eller mobiltelefon laddas upp behöver servern normalt skapa flera mindre versioner av den. Det kan kräva mycket arbetsminne och processorkraft. På enklare webbhotell kan resultatet bli att uppladdningen avbryts eller att WordPress visar ett PHP-relaterat minnesfel.

    WordPress 7.1 kan i stället använda en WebAssembly-version av bildbiblioteket libvips. WebAssembly är en teknik som gör det möjligt att köra avancerade program direkt i webbläsaren med hög hastighet.

    Bilden kan därmed komprimeras, skalas om och förberedas redan på användarens dator. Servern får mindre arbete och behöver inte ta emot en onödigt stor originalfil för att därefter skapa miniatyrbilder.

    Det är särskilt värdefullt för webbplatser som ligger på delade webbhotell eller servrar med begränsat arbetsminne.

    En samlad bildverkstad

    Bildredigeraren har också fått ett mer sammanhållet gränssnitt. Beskärning, spegling och rotation finns nu samlade i samma fönster. Det går att välja ett fritt eller bestämt bildförhållande och att rotera bilden med större precision.

    Även redigering av metadata har flyttats in i arbetsflödet. Det minskar behovet av att växla mellan flera olika vyer för att göra i ordning en bild före publicering.

    Stödet för moderna bildformat har samtidigt förbättrats. Bland nyheterna finns bättre hantering av AVIF, HEIC och så kallade HDR gain maps, som kan hjälpa kompatibla skärmar att återge ett större omfång mellan ljusa och mörka partier.

    I mediebiblioteket laddas fler bilder automatiskt när användaren rullar nedåt. Det kan upplevas som smidigare, men förändringen har också en baksida.

    En tillgänglighetsförbättring med ett viktigt undantag

    WordPress 7.1 innehåller 87 dokumenterade förbättringar och rättningar som berör tillgänglighet. Bland annat har tangentbordsnavigering, kontraster, fokusmarkeringar och verktygstips förbättrats.

    Samtidigt beskriver WordPress-projektet den oändliga rullningen i mediebiblioteket som en känd tillgänglighetsregression. När nytt innehåll hela tiden fylls på kan det bli svårare för personer som använder tangentbord eller skärmläsare att förstå var de befinner sig och att nå slutet av en lista.

    Funktionen kan stängas av för en enskild användare. En administratör eller utvecklare kan även avaktivera den centralt med filtret media_library_infinite_scrolling.

    Frågan är särskilt viktig för svenska myndigheter, kommuner och andra verksamheter som omfattas av lagkrav på digital tillgänglighet. En ny funktion är inte automatiskt en förbättring för alla användare.

    Kommentarer kan fästas vid enskilda ord

    Anteckningsfunktionen har byggts ut för redaktionellt samarbete. En kommentar kan nu kopplas till markerad text i stället för enbart till ett helt block.

    Det blir möjligt att diskutera en viss formulering utan att behöva beskriva var i texten ändringen ska göras. Anteckningarna kan innehålla formatering och länkar samt @omnämnanden för att uppmärksamma andra deltagare.

    Funktionen för WordPress närmare moderna ordbehandlings- och samarbetsverktyg, där flera personer kan granska samma dokument.

    Nya block för flikar och ljud

    Två nya block breddar möjligheterna att strukturera innehåll.

    Flikblocket kan dela upp information i klickbara flikar. Det kan exempelvis användas för produktinformation, instruktioner eller vanliga frågor. Eftersom innehållet samlas på en mindre yta kan en lång sida bli mer överskådlig.

    Spellisteblocket gör det möjligt att samla flera ljudfiler i en gemensam spelare. Det kan även visa ljudets vågform. Funktionen passar bland annat poddar, intervjuer, språkövningar och inspelade föreläsningar.

    Knappar och andra interaktiva element kan dessutom få separata utseenden beroende på om användaren håller muspekaren över dem, navigerar med tangentbordet eller aktivt trycker på dem.

    Redigeraren skiljs från administrationen

    Inläggsredigeraren körs nu alltid inuti en så kallad iframe. Det innebär förenklat att innehållet placeras i en egen, avgränsad webbsida inuti administrationsgränssnittet.

    Syftet är att hindra stilmallar från WordPress administration eller installerade tillägg från att oavsiktligt påverka innehållets utseende. Det som redaktören ser ska därmed bättre motsvara hur sidan faktiskt visas för besökaren.

    Förändringen gör redigeraren mer förutsägbar, men kan skapa kompatibilitetsproblem för äldre teman och tillägg som använder JavaScript eller CSS för att direkt påverka redigeraren. Sådana lösningar bör därför testas innan en webbplats uppgraderas.

    Fler möjligheter för utvecklare

    WordPress 7.1 introducerar ett publikt SVG Icon API. Teman och tillägg kan registrera egna ikonsamlingar som därefter blir tillgängliga i redigeraren.

    Även Abilities API, DataViews och DataForms har byggts ut. Dessutom tillkommer stöd för bland annat textskuggor, bakgrundsgradienter och minsta blockbredd.

    Sammanlagt omfattar WordPress 7.1 över 310 förändringar i själva kärnan, utöver ett stort antal förbättringar och rättningar från blockredigeraren Gutenberg.

    Några uppmärksammade funktioner nådde däremot inte slutversionen. Dit hör redigering i realtid, övergången till React 19 och den planerade panelen ”On This Day”.

    En uppdatering som bör provas först

    För vanliga redaktörer innebär WordPress 7.1 främst enklare responsiv design, bättre bildverktyg och fler möjligheter att samarbeta kring innehåll.

    För webbplatsägare kan den lokala bildbehandlingen minska belastningen på servern och göra stora bilduppladdningar mer tillförlitliga. För utvecklare innebär den permanenta iframe-lösningen samtidigt att äldre anpassningar kan behöva byggas om.

    Uppdateringen bör därför först provas i en testmiljö, särskilt på webbplatser som använder specialbyggda teman, sidbyggare eller äldre tillägg som ändrar redigeraren.

    Källor: Officiellt utgåvemeddelande · Versionsdokumentation · WordPress 7.1 Field Guide · Utvecklaröversikt · Tillgänglighetsrapport

  • Thunderbird 154 knyts närmare Microsoft 365 – och blir säkrare i vardagen

    Thunderbird 154 har släppts med bättre stöd för Microsoft 365, möjlighet att ligga kvar i systemfältet och flera förbättringar för e-post, kalender och adressböcker. Bakom de synliga nyheterna finns även viktiga rättningar som minskar risken för förlorade meddelanden och programkrascher.

    Thunderbird har länge varit ett populärt alternativ för den som vill samla sin e-post, kalender och sina kontakter i ett fristående program. Eftersom programmet är baserat på öppen källkod kan det användas med många olika leverantörer, utan att användaren behöver låsa sig till exempelvis Microsoft eller Google.

    I Thunderbird 154 tar programmet ett viktigt steg närmare Microsofts ekosystem. Stöd för Microsoft Graph har nu aktiverats, vilket förbättrar möjligheterna att ansluta Thunderbird till Microsoft 365.

    Microsoft Graph fungerar som en digital förbindelse

    Microsoft Graph är ett programmeringsgränssnitt som gör det möjligt för andra program att kommunicera med tjänster inom Microsoft 365. Det kan beskrivas som en gemensam digital förbindelse till bland annat e-post, kalendrar, kontakter och användarkonton.

    För Thunderbird innebär detta att programmet kan kommunicera med Microsofts tjänster genom en modernare och mer officiellt stödd metod. Det är särskilt betydelsefullt för företag och organisationer som använder Exchange Online och Microsoft 365 men samtidigt vill låta användarna arbeta i Thunderbird.

    Versionen innehåller även rättningar för Microsoft-konton. Exchange-konton kunde tidigare felaktigt rapportera upprepade inloggningsproblem under autentiseringen. Egna OAuth-inställningar för ett EWS-konto kunde dessutom skriva över inställningar som hörde till ett annat konto. Båda problemen ska nu vara åtgärdade.

    Thunderbird kan ligga kvar i systemfältet

    En mer synlig nyhet är möjligheten att låta Thunderbird fortsätta köras i datorns systemfält när det sista programfönstret stängs.

    Funktionen är valfri och måste aktiveras av användaren. När den är påslagen avslutas inte Thunderbird helt när fönstret stängs. Programmet ligger i stället kvar i bakgrunden och kan fortsätta bevaka inkommande e-post och kalenderhändelser.

    Detta är ett vanligt beteende i moderna kommunikationsprogram, men har tidigare saknats som en inbyggd möjlighet i Thunderbird. För den som vill få meddelanden utan att hela programfönstret behöver vara öppet kan det göra Thunderbird smidigare i den dagliga användningen.

    Sökresultat kan visas som en vanlig meddelandelista

    Den globala sökfunktionen har fått en ny inställning som gör att sökresultaten kan öppnas direkt i listläge. Det passar användare som föredrar att behandla ett sökresultat på samma sätt som innehållet i en vanlig e-postmapp.

    Hanteringen av bifogade e-postmeddelanden har också förbättrats. Meddelanden som bifogats i formatet message/rfc822 kan nu kopieras till en valfri mapp genom kommandot ”Kopiera till”. Det går även att dra det bifogade meddelandet direkt till en mapp i mappträdet.

    På macOS har Thunderbird dessutom fått möjlighet att förhandsgranska bilagor.

    Viktiga rättningar skyddar meddelanden

    Flera av förbättringarna märks inte direkt i gränssnittet, men kan vara desto viktigare.

    Ett allvarligt problem kunde uppstå när en IMAP-mapp flyttades till Lokala mappar. Om kopieringen misslyckades fanns det en risk att meddelanden ändå raderades från den ursprungliga platsen. Detta har rättats i Thunderbird 154.

    IMAP är tekniken som gör att e-postprogrammet och e-postservern kan hålla sina mappar synkroniserade. När ett meddelande flyttas måste programmet därför försäkra sig om att kopieringen verkligen lyckats innan originalet tas bort. Rättningen minskar risken för att meddelanden försvinner vid en misslyckad överföring.

    Ett annat fel gjorde att IMAP-bilagor kunde visas som tomma efter att ett filter automatiskt flyttat meddelandet till en annan mapp. Även detta problem är åtgärdat.

    Thunderbird ska inte heller längre visa nya aviseringar för meddelanden som redan markerats som lästa på en annan enhet.

    Flera orsaker till krascher har tagits bort

    Thunderbird 154 rättar ett antal situationer där programmet tidigare kunde krascha. Det kunde bland annat inträffa när användaren:

    • öppnade ett utkast eller en mall med felaktigt kodad text,
    • genomförde en sökning efter e-post på servern,
    • gick över till frånkopplat läge medan en IMAP-anslutning var aktiv,
    • flyttade en EWS-sökmapp till papperskorgen.

    Enskilda krascher kan låta som mindre problem, men i ett e-postprogram hanteras stora mängder information från många olika servrar. Ett enda felaktigt formaterat meddelande ska helst inte kunna få hela programmet att avslutas.

    Bättre hantering av krypterade meddelanden

    Thunderbird kan nu korrekt dekryptera CMS-meddelanden som använder formatet AuthEnvelopedData.

    CMS är en standard för kryptografiskt skyddade meddelanden och används bland annat för signerad och krypterad e-post. Förbättringen innebär därför bättre kompatibilitet med vissa system som skickar krypterade meddelanden i detta format.

    Även varningarna för externt innehåll har justerats. Thunderbird ska inte längre visa en varning när avsändaren redan omfattas av ett undantag som tillåter att exempelvis externa bilder hämtas.

    Kalender och kontakter blir mer pålitliga

    Kalenderdelen har fått flera rättningar. Den valda sorteringsordningen sparas nu när Thunderbird startas om, och avfärdade CalDAV-påminnelser ska inte längre hindra framtida påminnelser från att visas.

    Synkronisering mot CalDAV-servrar har dessutom förbättrats för servrar som skickar svar kodade med UTF-16. CalDAV är en öppen standard som används för att synkronisera kalendrar mellan olika program och tjänster.

    Meddelandet om att alla kalendrar är avstängda ska inte heller komma tillbaka efter att användaren har aktiverat en kalender.

    Adressböcker som synkroniseras genom CardDAV har också fått en rättning. Skrivskyddade adressböcker ska inte längre felaktigt behandlas som om de gick att redigera.

    För RSS-prenumerationer används nu publiceringsdatumet i stället för uppdateringsdatumet när det är lämpligt. Det ger en mer rättvisande tidsangivelse för artiklar i nyligen tillagda prenumerationer.

    En uppdatering med fokus på vardagsanvändning

    Thunderbird 154 innehåller ingen total ombyggnad av programmet. I stället handlar versionen om att förbättra samspelet med moderna tjänster och göra programmet mer pålitligt.

    Microsoft Graph-stödet är den strategiskt viktigaste nyheten eftersom det öppnar för bättre samverkan med Microsoft 365. Systemfältsläget är samtidigt den förändring som många vanliga användare förmodligen kommer att märka mest.

    Tillsammans med rättningarna för IMAP, kalender, kryptering och programkrascher gör detta Thunderbird 154 till en viktig stabilitetsuppdatering – särskilt för användare som hanterar flera konton och är beroende av att e-post och kalender fungerar hela arbetsdagen.

    https://www.thunderbird.net/sv-SE

    > FAKTARUTA: THUNDERBIRD 154
    • [ VERSION ] Thunderbird 154
    • [ PROGRAM ] E-post, kalender, kontakter och chatt
    • [ LICENS ] Öppen källkod
    • [ NYHET ] Microsoft Graph-stöd för Microsoft 365
    • [ SKRIVBORD ] Valfritt systemfältsläge
    • [ SÖKNING ] Resultat kan öppnas direkt i listläge
    • [ MACOS ] Förhandsvisning av bilagor
    • [ SÄKERHET ] Bättre stöd för CMS-krypterade meddelanden
    • [ RÄTTNINGAR ] Förbättringar för IMAP, CalDAV, CardDAV, EWS och RSS
    status: uppdatering tillgänglig_
  • GIMP 3.4 tar sikte på framtiden med nytt filformat och bättre Photoshop-stöd

    GIMP förbereder en av programmets största moderniseringar på många år. Den kommande versionen 3.4 får ett nytt och snabbare projektformat, bättre stöd för Photoshop-filer, naturligare färgblandning och fler möjligheter att redigera bilder utan att originalet förändras permanent.

    GIMP står inför en av sina största tekniska förändringar på många år. I den kommande versionen 3.4 arbetar utvecklarna med ett nytt projektformat, förbättrat stöd för Photoshop-filer och fler möjligheter att redigera bilder utan att originalet förändras permanent.

    Ett nytt projektformat ersätter gamla begränsningar

    Sedan 1997 har GIMP använt XCF som sitt huvudsakliga projektformat. En XCF-fil kan innehålla lager, masker, markeringar, hjälplinjer och andra delar som behövs för att fortsätta redigera en bild.

    Formatet har tjänat programmet väl, men det skapades under en tid då bildprojekt var betydligt mindre och enklare än i dag. När utvecklarna nu planerar funktioner som flersidiga dokument och avancerade animationer har det gamla binära formatet börjat visa sina begränsningar.

    Det nya projektformatet ska därför bygga på en struktur med komprimerade XML-filer. Enkelt uttryckt innebär det att projektet blir ett slags paket med flera mindre och tydligt organiserade delar.

    Den stora fördelen är att GIMP inte behöver skriva om hela projektfilen varje gång användaren sparar. Endast de delar som har förändrats behöver uppdateras. Det kan ge snabbare sparning, framför allt i stora projekt, och gör det även lättare att införa en pålitlig funktion för automatisk sparning.

    Formatet förbereder dessutom GIMP för planerade funktioner som flersidiga dokument och animationer.

    XCF kommer fortfarande att fungera

    Det gamla XCF-formatet ska inte försvinna. GIMP-utvecklarna betonar att bakåtkompatibilitet är viktig och att programmet även i framtiden ska kunna öppna äldre XCF-filer.

    Det är en imponerande kontinuitet. Projektfiler som skapades i slutet av 1990-talet kan fortfarande öppnas och visas korrekt i moderna versioner av GIMP.

    Nya funktioner kommer däremot, när det nya formatet är färdigutvecklat, endast att kunna sparas fullständigt i det nya projektformatet. XCF blir därmed främst ett format för kompatibilitet med äldre projekt.

    Digital färgblandning blir mer lik riktig målarfärg

    GIMP 3.4 får också stöd för så kallad spektral färgblandning i verktyget MyPaint Brush.

    Vanlig digital färgblandning utgår ofta från hur ljus kombineras på en bildskärm. Fysisk målarfärg fungerar annorlunda eftersom pigment absorberar och reflekterar olika våglängder av ljus.

    Spektral färgblandning försöker efterlikna hur verkliga pigment beter sig. När gult och blått blandas ska resultatet därför bli grönt, medan rött och gult ger en mer naturlig orange färg. Utan denna simulering kan digitala färger ibland ge oväntade, mörka eller smutsiga resultat.

    Funktionen aktiveras i inställningarna för MyPaint-penseln. Med ett särskilt pigmentreglage kan konstnären bestämma hur starkt den fysiska färgblandningen ska påverka resultatet.

    Fler ändringar kan göras utan att bilden förstörs

    En annan viktig utveckling är utökat stöd för icke-destruktiv redigering. Det betyder att en effekt inte skrivs fast i bildens pixlar. Effekten sparas i stället som en separat instruktion som kan ändras, stängas av eller tas bort senare.

    I GIMP 3.4 ska filter kunna användas icke-destruktivt även på lagermasker. Övertoningsverktyget får ett redigerbart läge där övertoningen placeras i lagrets filterlista. Användaren kan därefter flytta, förändra, dölja eller radera den.

    Även filter utan egna dialogrutor, exempelvis invertering av färger, ska kunna appliceras icke-destruktivt på grupper, textlager, länkade lager och vektorlager.

    Detta för GIMP närmare arbetsmetoderna i moderna professionella bildbehandlingsprogram, där användaren förväntas kunna gå tillbaka och justera tidigare beslut utan att behöva börja om.

    Photoshop-filer blir betydligt mer användbara

    Stödet för Adobes PSD-format förbättras på flera viktiga punkter. GIMP får bland annat möjlighet att läsa så kallade PSD Descriptors, ett format som moderna Photoshop-filer använder för att lagra avancerade egenskaper.

    Tack vare detta kan textlager från PSD-filer importeras som redigerbar text. Tidigare kunde sådan information förloras eller omvandlas till vanliga bildpunkter.

    Enfärgade former ska kunna importeras som vektorlager. Flera typer av justeringslager och moderna lagerstilar ska visas genom motsvarande funktioner i GIMPs bildmotor GEGL.

    Förbättringarna betyder inte att varje komplicerad Photoshop-fil automatiskt kommer att se exakt likadan ut i GIMP. PSD är ett omfattande format som till stor del styrs av Adobe. Men förändringarna kan göra det betydligt enklare att fortsätta arbeta med PSD-projekt utan tillgång till Photoshop.

    Filväljaren ska kännas hemma i operativsystemet

    GIMP har traditionellt använt GTK:s egen dialogruta för att öppna och spara filer. Den kan kännas främmande för användare av Windows, macOS och vissa Linuxmiljöer.

    Programmet ska nu i större utsträckning använda operativsystemets vanliga filväljare. En Windows-användare får därmed en dialogruta som ser ut och fungerar som andra Windows-program, medan motsvarande gäller i macOS och KDE.

    Även gränssnittet får flera mindre förbättringar. Lagerlåsens symboler uppdateras, sökfunktionen får en tydligare utformning och programmets 78 muspekarsymboler görs om till skalbar SVG-grafik. Det senare ger skarpare pekare på bildskärmar med hög upplösning.

    Många mindre förbättringar

    Utvecklarna arbetar också med en ny skärpefilterfunktion i GEGL, förbättrat stöd för Windows-formaten ICO, CUR och ANI samt bättre kompatibilitet med externa skript.

    Prestandan vid arbete på en roterad arbetsyta förbättras genom att det rutmönster som visar genomskinliga områden inte längre behöver roteras tillsammans med bilden. Textverktyget, metadataredigeraren och visningen av mönster får också flera användbarhetsförbättringar.

    Fortfarande under utveckling

    GIMP 3.4 är ännu inte en färdig version. Funktionerna håller på att utvecklas och kan förändras innan den slutliga utgåvan publiceras. Den första planerade testversionen i utvecklingsserien är GIMP 3.3.2, men när GIMP publicerade sin rapport den 16 augusti 2026 hade denna version ännu inte släppts.

    Utvecklingsarbetet visar ändå tydligt vart GIMP är på väg: större projekt, snabbare sparning, mer flexibel redigering och bättre samarbete med filer som skapats i Photoshop.

    För ett kostnadsfritt program med öppen källkod är det ett betydande tekniskt steg – och en viktig modernisering inför kommande generationer av GIMP.

    Källa: GIMP – Development Update, August 2026

    > FAKTA: GIMP 3.4_

    Program: GIMP – GNU Image Manipulation Program

    Licens: Fri och öppen källkod

    Status: Under utveckling

    Nytt projektformat: Ett komprimerat XML-baserat format som möjliggör snabbare sparning och framtida automatisk sparning.

    XCF: Det äldre projektformatet kommer fortfarande att kunna öppnas i framtida GIMP-versioner.

    Bildbehandling: Fler icke-destruktiva filter, redigerbara övertoningar och filter på lagermasker.

    Digitalt måleri: Spektral färgblandning i MyPaint Brush efterliknar hur verkliga färgpigment blandas.

    Photoshop-stöd: Redigerbara textlager, vektorlager, justeringslager och förbättrad import av moderna PSD-filer.

    Gränssnitt: Operativsystemets vanliga filväljare, skalbara SVG-pekare och flera användbarhetsförbättringar.

    Planerad testversion: GIMP 3.3.2

    Källa: GIMP Development Update, augusti 2026

  • Firefox 154 skyddar hemnätverket och ger användaren större kontroll över AI

    Mozilla skärper säkerheten i Firefox 154 genom att hindra webbplatser från att obemärkt kommunicera med routrar, skrivare och annan utrustning i det lokala nätverket. Uppdateringen ger även enklare kontroll över webbläsarens AI-funktioner, förbättrad hantering av kakor och PDF-filer samt flera nyheter för Windows, macOS, Linux och Android.

    En webbläsare kommunicerar inte bara med webbplatser ute på internet. Den kan även försöka nå utrustning som finns i det lokala nätverket, exempelvis skrivare, routrar, nätverksdiskar, övervakningskameror och smarta hem-produkter.

    Detta kan vara praktiskt, men innebär också en säkerhetsrisk. En skadlig eller manipulerad webbplats skulle i vissa situationer kunna försöka kartlägga eller kommunicera med enheter bakom användarens router.

    I Firefox 154 utökar Mozilla därför webbläsarens skydd för lokal nätverksåtkomst. Skyddet omfattar nu även kommunikation som använder WebSocket.

    Vad är WebSocket?

    Vanlig webbtrafik fungerar ofta genom att webbläsaren skickar en fråga till en server och får ett svar. WebSocket fungerar annorlunda. Tekniken skapar en mer långvarig och dubbelriktad förbindelse där både webbläsaren och servern kan skicka information när som helst.

    Det används bland annat för chattar, spel, övervakning, börskurser och andra tjänster som behöver uppdateras i realtid.

    Samma teknik kan emellertid också användas för att försöka kontakta tjänster i ett lokalt nätverk. Genom att låta skyddet för lokal nätverksåtkomst omfatta WebSocket minskar Firefox risken för att en vanlig webbsida i hemlighet försöker kommunicera med exempelvis en router, skrivare eller nätverkskamera.

    För de flesta användare sker förändringen i bakgrunden. Den är ändå viktig eftersom allt fler hushåll och arbetsplatser har uppkopplad utrustning som inte alltid är ordentligt skyddad.

    Bättre kontroll över kakor

    Firefox 154 förändrar även hur undantag för kakor och webbplatsdata fungerar.

    Användare som låter Firefox radera kakor när webbläsaren stängs kan nu skapa undantag för vissa webbplatser. Ett exempel kan vara en webbplats där användaren vill fortsätta vara inloggad mellan två besök.

    Tidigare kunde ett sådant undantag även påverka andra integritetsskydd. I Firefox 154 går det att behålla webbplatsens kakor utan att samtidigt undanta den från spårningsskydd eller andra begränsningar.

    Det ger en bättre balans mellan bekvämlighet och integritet. Användaren kan behålla en fungerande inloggning utan att ge webbplatsen större möjligheter att spåra besöken.

    Snabbare väg till AI-inställningarna

    Firefox får också en ny snabbåtgärd med namnet ”Manage AI” i adressfältet. Den leder direkt till AI-avsnittet i Firefox inställningar.

    Nyheten innebär inte att användaren måste använda AI-funktioner. Tanken är i stället att göra funktionerna lättare att hitta, kontrollera och stänga av.

    När webbläsare får allt fler AI-baserade funktioner blir det viktigt att användaren tydligt kan se vilka tjänster som är aktiverade. En lättillgänglig kontrollpanel kan därför vara minst lika viktig som själva AI-funktionerna.

    Mozilla börjar dessutom införa automatisk organisering av flikar i Smart Window. Firefox kan analysera vilka öppna flikar som hör ihop, föreslå grupper och ge grupperna passande namn.

    Funktionen rullas ut stegvis och kommer därför inte att visas för alla användare samtidigt.

    Firefox-profilen kan flyttas mellan olika operativsystem

    Mozilla utökar även funktionen för säkerhetskopiering av Firefox-profiler. På macOS går det nu att skapa en lokal säkerhetskopia som sedan kan återställas i Firefox på Windows, macOS eller Linux.

    En Firefox-profil kan innehålla bland annat bokmärken, inställningar och andra personliga anpassningar. Möjligheten att flytta profilen mellan olika operativsystem underlättar både datorbyten och övergångar från exempelvis Windows till Linux.

    Säkerhetskopian sparas lokalt, vilket kan vara intressant för användare som inte vill använda en molnbaserad synkroniseringstjänst.

    Tydligare textmarkering i PDF-filer

    Firefox har sedan länge en inbyggd PDF-läsare. I version 154 blir markerad text i PDF-dokument tydligare och mer lik textmarkering på vanliga webbsidor.

    Färgen följer dessutom operativsystemets tillgänglighetsinställningar. Det är särskilt värdefullt för personer som använder högkontrastläge eller andra visuella hjälpmedel.

    Mozilla har också rättat ett problem där PDF-dokument kunde få fel skala i förhandsgranskningen inför utskrift när alternativet ”Anpassa till sidbredd” användes.

    Bättre fullskärmsläge med vertikala flikar

    Användare av vertikala flikar får ett mer konsekvent fullskärmsläge. När Firefox går över till fullskärm försvinner sidofältet tillsammans med de andra verktygsfälten.

    För man muspekaren till skärmens kant visas gränssnittet igen. På så sätt kan hela skärmytan användas för en film, presentation eller webbsida utan att användaren förlorar snabb åtkomst till flikarna.

    Firefox View kommer samtidigt inte längre att visas automatiskt i verktygsfältet för nya profiler eller för användare som inte har öppnat funktionen på länge. Den finns fortfarande under ”Lista alla flikar” och kan läggas tillbaka permanent genom funktionen för anpassning av verktygsfältet.

    Små förbättringar för Windows och macOS

    I Windows går det nu att byta Firefox standardikon direkt i inställningarna. Funktionen fungerar ännu inte med Firefox-installationer som använder MSIX-formatet.

    Mozilla planerar att senare införa motsvarande stöd för MSIX, macOS och Linux.

    En hård omladdning av en webbsida, genom att hålla ned Skift samtidigt som uppdateringsknappen klickas, rensar nu även cachade webbplatsikoner. Det kan hjälpa när en webbplats har bytt ikon men Firefox fortfarande visar den gamla.

    På macOS har Mozilla förbättrat spolning och hopp mellan olika positioner i videor. Ett fel har också rättats där ett stängt Firefox-fönster ibland kunde lämna kvar ett osynligt fönster som fortsatte att fånga upp musklick.

    Fler förbättringar i Firefox för Android

    Android-versionen får stabilare automatiska översättningar på telefoner och surfplattor där flera systemspråk används.

    Sökningar bland bokmärken kan nu visa upp till 75 träffar per sökning. Vid nedladdning av en fil går det dessutom att ändra både filnamnet och var filen ska sparas innan nedladdningen startar.

    Det är små förändringar var för sig, men de gör mobilversionen mer användbar för personer som har många bokmärken eller ofta laddar ned dokument.

    Smartare användning av webbläsarens cache

    Bland de mer tekniska nyheterna finns stöd för HTTP-rubriken No-Vary-Search i Firefox diskcache.

    En webbadress kan innehålla olika parametrar efter ett frågetecken. Vissa parametrar förändrar innehållet på sidan, medan andra exempelvis bara används för statistik och marknadsföring.

    Med No-Vary-Search kan en webbserver tala om för Firefox att vissa parametrar inte påverkar det verkliga innehållet. Webbläsaren kan då återanvända en redan sparad kopia i stället för att hämta samma resurs igen.

    Det kan ge fler lyckade cacheträffar, minska onödig datatrafik och i vissa fall göra webbsidor snabbare.

    En uppdatering med fokus på kontroll

    Firefox 154 innehåller ingen enskild förändring som helt förändrar webbläsaren. Uppdateringen består i stället av många mindre förbättringar som tillsammans ger bättre säkerhet, integritet och användarkontroll.

    Skyddet av lokala nätverk är särskilt betydelsefullt i en tid då allt fler vardagsföremål är uppkopplade. Samtidigt visar de nya AI- och cookieinställningarna att Mozilla vill göra det tydligare för användaren vad webbläsaren får göra.

    Firefox 154 kan laddas ned från Mozillas servrar. Windows- och macOS-användare får uppdateringen automatiskt, medan Linuxversionen distribueras genom respektive Linuxdistributions paketförråd.

    > FAKTA: FIREFOX 154

    Utvecklare Mozilla
    Version Firefox 154
    Viktigaste nyheten Utökat skydd mot obehörig åtkomst till lokala nätverk via WebSocket.
    Integritet Webbplatser kan undantas från automatisk radering av kakor utan att undantas från spårningsskyddet.
    AI-kontroller Snabbåtgärden ”Manage AI” leder direkt till webbläsarens AI-inställningar.
    Säkerhetskopiering Lokala Firefox-profiler kan återställas mellan Windows, macOS och Linux.
    PDF Tydligare textmarkering och rättad skalning vid utskrift.
    Android Förbättrade översättningar, fler bokmärkesträffar och större kontroll över nedladdningar.
    Plattformar Linux, Windows, macOS och Android.

    > Hämta Firefox 154 från Mozilla_

  • Linux 7.2 är här – smartare resursfördelning, bättre lagring och stöd för ny hårdvara

    Linux 7.2 har släppts. Den nya kärnan innehåller förbättringar för allt från processorer och grafikkort till filsystem, nätverk och säkerhet. För vanliga användare handlar uppdateringen främst om bättre prestanda, stabilare hårdvarustöd och en teknisk grund för kommande Linuxdistributioner.

    Linuxkärnan är den del av operativsystemet som arbetar närmast datorns hårdvara. Den bestämmer bland annat hur processorns tid fördelas, hur minnet används och hur data skickas mellan program, hårddiskar och nätverk.

    En ny kärna förändrar därför sällan skrivbordets utseende. Det kommer inga nya ikoner eller bakgrundsbilder. Förbättringarna sker i stället under motorhuven – ungefär som när en bil får effektivare motorstyrning utan att karossen förändras.

    Den 16 augusti 2026 meddelade Linus Torvalds att Linux 7.2 var färdig. Trots ovanligt många sena rättningar kunde versionen släppas enligt den ursprungliga tidsplanen.

    Processorn får en bättre trafikledare

    En av de viktigaste nyheterna är cachemedveten lastbalansering.

    Moderna processorer innehåller många kärnor som ofta delar olika nivåer av cacheminne. Cacheminnet fungerar som en mycket snabb mellanlagring där processorn förvarar information som den snart kan behöva igen.

    Om en arbetsuppgift flyttas mellan olämpliga processorkärnor kan den behöva hämta samma information på nytt. Det tar längre tid och ökar trafiken till datorns arbetsminne.

    Linux 7.2 kan ta större hänsyn till hur processorns cacheminnen är organiserade när arbetsuppgifter fördelas. Målet är att behålla data nära den processorkärna som använder den och samtidigt undvika att flera tunga processer konkurrerar om samma resurser.

    Det betyder inte att alla datorer plötsligt blir dramatiskt snabbare. På servrar, arbetsstationer och datorer med många processorkärnor kan förbättringen däremot ge jämnare prestanda och ett effektivare utnyttjande av hårdvaran.

    Kärnans subsystem för växlingsminne har också förbättrats. Växlingsminne används när delar av arbetsminnets innehåll tillfälligt behöver flyttas till en lagringsenhet. Effektivare hantering kan göra stor skillnad när datorn har många program igång samtidigt eller börjar få ont om ledigt minne.

    Btrfs hanterar minnet i större stycken

    Filsystemet Btrfs använder nu stora så kallade folios som standard.

    Ett folio kan förenklat beskrivas som en grupp minnessidor som kärnan behandlar som en större enhet. Genom att arbeta med större sammanhängande block behöver systemet utföra färre små operationer. Det kan minska administrationen och förbättra prestandan vid vissa typer av filhantering.

    Även kärntråden khugepaged, som arbetar med transparenta stora minnessidor, får stöd för flera sidstorlekar. Systemet blir därmed mer flexibelt när mindre minnessidor ska slås samman till större block.

    Linux 7.2 innehåller dessutom förbättringar för en lång rad filsystem:

    • NTFS-drivrutinen som introducerades i Linux 7.1 har vidareutvecklats.
    • SMB får stöd för komprimerade filer.
    • EROFS får en backend för fscache.
    • Ceph-klienter kan återställas manuellt.
    • XFS-stödet för zonindelade lagringsenheter betraktas inte längre som experimentellt.
    • NFS kan använda en standardblockstorlek på 4 MB på system med minst 16 GB arbetsminne.

    För användaren kan detta innebära snabbare filöverföringar, bättre stöd för nätverkslagring och effektivare användning av moderna SSD-enheter och lagringsservrar.

    HDMI 2.1 tar ett steg framåt för AMD

    Grafikdrivrutinen AMDGPU får inledande stöd för HDMI 2.1 FRL, där FRL står för Fixed Rate Link. Tekniken ger betydligt högre överföringskapacitet än den äldre TMDS-metoden och behövs för vissa kombinationer av hög upplösning, hög uppdateringsfrekvens och stort färgdjup.

    Att stödet beskrivs som inledande är viktigt. Det innebär inte att samtliga HDMI 2.1-funktioner automatiskt fungerar med alla AMD-kort och bildskärmar. Men det är ett betydelsefullt steg mot bättre stöd för moderna skärmar och TV-apparater.

    Intel får samtidigt fortsatt utveckling av Xe-drivrutinen, bland annat inledande stöd för CRI-plattformen och nya modellnummer för processorfamiljen Panther Lake R.

    En planerad förändring av DRM-systemets GPU-schemaläggning fick däremot dras tillbaka precis före lanseringen. Den nya ”rättvisare” schemaläggaren orsakade prestandaproblem, och Linux 7.2 återgick därför till den tidigare FIFO-modellen. Förändringen finns alltså inte aktiverad i den slutliga versionen, trots att den nämndes bland nyheterna under utvecklingsperioden. Återställningen gjordes under kärnans sista testvecka.

    Det är också ett bra exempel på hur Linux utvecklas: en funktion kan vara tekniskt intressant men ändå plockas bort om tester visar att den inte är redo.

    Snabbare och mer flexibla nätverk

    Linux 7.2 innehåller flera nätverksförbättringar.

    MPTCP, eller Multipath TCP, kan nu signalera IPv6-adresser. Tekniken gör det möjligt för en anslutning att använda flera nätverksvägar. En mobil enhet skulle exempelvis kunna utnyttja både Wi-Fi och mobilnät inom samma anslutning.

    PPPoE får stöd för GRO och GSO. Dessa tekniker låter systemet behandla flera nätverkspaket tillsammans och kan därmed minska processorbelastningen. Det är särskilt relevant för routrar och bredbandsanslutningar där PPPoE fortfarande används.

    Kärnan får även stöd för TCP Authentication Option, förbättringar för nätverk över Thunderbolt och det Intel-utvecklade protokollet USB4STREAM.

    Säkerhet genom mindre och tydligare gränser

    Landlock, som låter program begränsa sina egna rättigheter, kan i Linux 7.2 även kontrollera användningen av UDP-socklar. Ett program kan därmed låsas in i en mer begränsad miljö och förhindras från att använda nätverket på oväntade sätt.

    IMA, Integrity Measurement Architecture, får möjlighet att mellanlagra mätdata utanför kärnan. IMA används för att kontrollera och dokumentera vilka program och filer som har laddats och är särskilt viktigt i säkerhetskritiska miljöer.

    Minneshanteraren får dessutom compilerassisterad, typbaserad uppdelning av kärnans slab-cache. Syftet är att separera olika typer av objekt tydligare. Det kan försvåra vissa angrepp där ett minnesfel annars skulle kunna utnyttjas för att påverka ett helt annat objekt i kärnan.

    Virtualiseringssystemet KVM får samtidigt stöd för fler säkerhetsfunktioner från både AMD och Intel, däribland Intel TDX. Tekniken är avsedd att skydda virtuella maskiner även från delar av den fysiska värdmiljön.

    Rust når IBM:s stordatorer

    Linuxprojektets försiktiga införande av programmeringsspråket Rust fortsätter. Linux 7.2 får Rust-stöd för IBM:s S/390-arkitektur, som används i moderna IBM-stordatorer.

    Rust-delen får också biblioteket zerocopy, som hjälper utvecklare att tolka och omvandla minnesdata utan onödiga kopieringar. Det kan ge både effektivare kod och bättre skydd mot vissa typer av minnesfel.

    Det betyder inte att Linuxkärnan håller på att skrivas om i Rust. Huvuddelen är fortfarande skriven i C. Rust används stegvis där dess hårdare minnessäkerhet kan vara en fördel, exempelvis i nya drivrutiner.

    Fler enheter fungerar direkt

    Som vanligt innehåller kärnan ett stort antal nya och uppdaterade drivrutiner. Linux 7.2 får bland annat stöd för Intel Lizard Peak 2, nätverksadaptern TP-Link TL-UB250 och den trådlösa handkontrollen HORI HORIPAD för Nintendo Switch.

    RAID0 och NVMe multipath får stöd för PCI P2PDMA, vilket gör det möjligt för PCI Express-enheter att överföra data direkt mellan varandra utan att all trafik behöver ta omvägen genom processorns vanliga minneshantering.

    Varje enskild drivrutin kan verka som en liten nyhet. Tillsammans är de en viktig förklaring till att Linux kan användas på allt från små enkortsdatorer till spelmaskiner, servrar och stordatorer.

    AI bidrar till en ny utvecklingstakt

    Utvecklingsperioden inför Linux 7.2 var ovanligt intensiv. Linus Torvalds har beskrivit den stora mängden rättningar som en del av en ”ny normal”. En bidragande orsak är att AI-baserade analysverktyg hittar fler möjliga fel och genererar fler felrapporter.

    Det ska inte förväxlas med att Linuxkärnan automatiskt skrivs av AI. Människor måste fortfarande granska rapporterna, bedöma om ett problem är verkligt, skriva rättningen och ta ansvar för att den fungerar.

    Fler upptäckta fel är i grunden positivt. Samtidigt ökar arbetsbelastningen för de utvecklare som måste sortera riktiga problem från dubbletter, falska varningar och mindre viktiga observationer.

    De sena återställningarna av grafikschemaläggningen visar samtidigt att projektet fortfarande prioriterar stabilitet framför prestige. Kod som inte är färdig får vänta på en senare version.

    Bör du installera Linux 7.2 direkt?

    Den som använder en vanlig Linuxdistribution bör normalt vänta tills Linux 7.2 erbjuds genom distributionens ordinarie paketförråd. Då har kärnan testats tillsammans med distributionens övriga komponenter och kan installeras med den vanliga uppdateringsfunktionen.

    Att själv hämta källkoden från kernel.org och kompilera kärnan är främst lämpligt för utvecklare, testare och avancerade användare som behöver stöd för mycket ny hårdvara.

    Linux 7.2 är ingen långtidsunderhållen LTS-version. Den kommer däremot att bli en viktig grund för kommande distributioner och väntas bland annat användas i Ubuntu 26.10.

    Utvecklingen stannar heller inte. Direkt efter lanseringen öppnas sammanslagningsfönstret för Linux 7.3. Den första testversionen väntas i slutet av augusti och den färdiga kärnan under hösten 2026.

    Linux 7.2 visar därmed vad en modern kärnuppdatering oftast handlar om: inte en enda revolutionerande funktion, utan hundratals förbättringar som tillsammans gör systemet snabbare, säkrare och bättre rustat för nästa generation av datorer.

    ● ● ●   linux-kernel-information
    $ uname -r
    7.2

    Teknisk fakta: Linux kernel 7.2

    Version:
    Linux 7.2
    Lanserad:
    16 augusti 2026
    Typ:
    Operativsystemskärna
    Utvecklare:
    Linus Torvalds och Linuxgemenskapen
    Licens:
    GNU GPL version 2
    Programspråk:
    C, Rust och assembler
    Arkitekturer:
    x86-64, ARM64, RISC-V, S/390 med flera
    Status:
    Stabil huvudversion, inte LTS
    Processor:
    Cachemedveten lastbalansering
    Grafik:
    Inledande HDMI 2.1 FRL-stöd för AMDGPU
    Filsystem:
    Förbättringar för Btrfs, NTFS, XFS, SMB, NFS, EROFS och Ceph
    Nätverk:
    MPTCP med IPv6, PPPoE GRO/GSO och TCP Authentication Option
    Säkerhet:
    Utökat Landlock-, IMA- och minnesskydd
    Installation:
    Rekommenderas via distributionens paketförråd

  • Debian fyller 33 år – operativsystemet som byggs av en världsomspännande gemenskap

    Den 16 augusti 1993 presenterade studenten Ian Murdock sin idé om en ny Linuxdistribution. Trettiotre år senare är Debian fortfarande ett av den fria programvaruvärldens viktigaste projekt – och utgör grunden för många av dagens mest använda Linuxsystem.

    När Ian Murdock grundade Debian 1993 var Linux fortfarande ett ungt projekt. Begreppet Linuxdistribution var förhållandevis nytt, och det var långt ifrån självklart hur ett komplett operativsystem baserat på Linux skulle organiseras och underhållas.

    Murdock ville skapa något mer genomtänkt än en samling program som satts ihop till ett installationspaket. Hans mål var ett komplett och stabilt operativsystem som utvecklades öppet, gemensamt och i nära samarbete med användarna.

    Visionen formulerades senare i det så kallade Debianmanifestet. Där beskrevs ett system som skulle följa idéerna bakom både Linux och GNU-projektet: programvaran skulle vara fri, utvecklingen öppen och projektets beslut fattas av en gemenskap snarare än av ett enskilt företag.

    Vad är egentligen en Linuxdistribution?

    Linux är i grunden namnet på operativsystemets kärna. Kärnan fungerar som en länk mellan datorns hårdvara och de program som användaren kör.

    För att få ett komplett operativsystem behövs dock betydligt mer. Det krävs bland annat installationsprogram, systemverktyg, skrivbordsmiljöer, drivrutiner, säkerhetsuppdateringar och program för allt från textredigering till webbsurfning.

    En Linuxdistribution samlar alla dessa delar i ett sammanhängande system. Debian blev tidigt känt för att organisera programmen i så kallade paket. Pakethanteringen gör det möjligt att installera, uppdatera och ta bort program utan att användaren själv behöver leta efter och sammanställa programkoden.

    Detta låter självklart i dag, men under Linux tidiga år var det en viktig teknisk och organisatorisk utmaning.

    Ett digitalt bygge med tusentals delar

    Ett modernt operativsystem består av ett mycket stort antal programkomponenter. Dessa utvecklas ofta av helt olika projekt och måste ändå fungera tillsammans.

    När exempelvis ett centralt bibliotek uppdateras kan förändringen påverka hundratals andra program. Debians utvecklare måste därför kontrollera beroenden, rätta fel och se till att säkerhetsuppdateringar kan distribueras utan att resten av systemet slutar fungera.

    Arbetet påminner om att underhålla en enorm maskin där varje kugghjul tillverkas av olika grupper runt om i världen. Debians uppgift är inte bara att samla delarna, utan också att testa att de passar ihop.

    Projektet har därför fått ett starkt rykte för stabilitet. Nya funktioner införs inte enbart för att de är nya. De ska också vara tillräckligt testade för att kunna användas i ett system som förväntas fungera under lång tid.

    Det är en viktig anledning till att Debian används på allt från persondatorer och servrar till molntjänster, inbyggda system och teknisk utrustning.

    Grunden till en hel familj av operativsystem

    Debians inflytande sträcker sig långt utanför projektets egna användare. Distributionens paketsystem och tekniska infrastruktur används som grund för en stor familj av andra Linuxdistributioner.

    Ubuntu är det mest kända exemplet, och Ubuntu har i sin tur blivit grund för ytterligare distributioner. På så sätt kan tekniskt arbete som utförs inom Debian spridas vidare till miljontals datorer, även när användarna inte själva kör Debian.

    Det innebär att en förbättring eller säkerhetsrättning i Debian kan få betydelse långt utanför projektets egna servrar och installationsfiler. Debian fungerar därför både som ett eget operativsystem och som en central byggsten i ett betydligt större Linuxekosystem.

    Ett projekt utan en ensam ägare

    En av Debians mest utmärkande egenskaper är organisationen. Distributionen styrs inte av ett enskilt kommersiellt företag. Den utvecklas huvudsakligen av frivilliga deltagare från många olika länder.

    Det betyder inte att Debian saknar regler eller ledning. Projektet har utvecklat egna demokratiska processer, tekniska riktlinjer och dokument som beskriver vilka principer distributionen ska följa. Bland dessa finns Debians sociala kontrakt och riktlinjerna för fri programvara.

    Modellen kan göra beslutsfattandet långsammare än i ett företag där ledningen snabbt kan bestämma riktning. Samtidigt gör den Debian mindre beroende av ett enskilt bolags ekonomi, ägare eller affärsstrategi.

    Företag kan byta inriktning, köpas upp eller lägga ned produkter. Ett internationellt gemenskapsprojekt kan i stället fortsätta så länge det finns människor som vill utveckla och använda det.

    Debian Day firas runt om i världen

    Den 16 augusti uppmärksammas varje år som Debian Day. Lokala användargrupper arrangerar möten, föredrag, installationsaktiviteter och informella sammankomster.

    Under 33-årsfirandet 2026 planeras minst 19 lokala Debianträffar på tre kontinenter. Evenemangen ger både erfarna utvecklare och nyfikna nybörjare möjlighet att träffas och utbyta kunskap.

    Firandet speglar hur projektet är uppbyggt. Debian är inte bara programkod som kan hämtas från internet. Det är också ett socialt nätverk av människor som dokumenterar, översätter, testar, rapporterar fel, underhåller programpaket och hjälper andra användare.

    En 33-åring som fortfarande formar Linuxvärlden

    Teknikvärlden förändras snabbt. Datorarkitekturer kommer och går, nya säkerhetshot uppstår och program som en gång var självklara ersätts av nya lösningar. Trots detta har Debian behållit mycket av sin ursprungliga identitet.

    Projektets betydelse ligger därför inte enbart i själva operativsystemet. Debian har också visat att en stor internationell gemenskap kan bygga och underhålla en tekniskt avancerad plattform under flera årtionden – utan att projektet behöver styras av ett enda företag.

    Trettiotre år efter Ian Murdocks första tillkännagivande är Debian fortfarande under aktiv utveckling. Det är både ett praktiskt operativsystem och ett långvarigt experiment i öppet samarbete.

    Och resultatet finns i dag i betydligt fler datorer, servrar och tekniska produkter än de flesta användare känner till.

    Ladda hem Debian och pröva

    Här hittar Ni länkar för att ladda hem
    https://wiki.linux.se/Debian

    Hur ni skapa en bootbar sticka med windows programmet Rufus.

    Hur Ni skapa en bootbara sticka med Rufus :

    Hur ni skapa en bootbar sticka med ventoy ( Kan ge komptibels problem med en del maskiner , flexiblare än rufus )

    Göra bootbara stickor med Ventoy

    Teknisk faktaruta: Debian GNU/Linux

    Grundades:
    16 augusti 1993
    Grundare:
    Ian Murdock
    Systemtyp:
    Fri Linuxdistribution
    Projektform:
    Internationellt gemenskapsprojekt
    Paketformat:
    .deb
    Pakethantering:
    dpkg och APT
    Användningsområden:
    Persondatorer, servrar, molntjänster och inbyggda system
    Kända efterföljare:
    Bland annat Ubuntu, Linux Mint och Raspberry Pi OS
    Födelsedag:
    Debian Day firas den 16 augusti
    Webbplats:
    www.debian.org
  • SparkyLinux 8.4 väcker liv i äldre 32-bitarsdatorer

    SparkyLinux 8.4 har släppts med Debian 13.6 som grund, uppdaterade program och flera olika skrivbordsmiljöer. Den nya versionen återinför dessutom stödet för 32-bitarsdatorer och kan därmed ge nytt liv åt äldre men fortfarande fungerande hårdvara.

    SparkyLinux 8.4 har lanserats som den senaste stabila versionen i distributionens 8-serie, som går under kodnamnet ”Seven Sisters”. Den nya versionen bygger på Debian 13.6 ”Trixie” och innehåller framför allt säkerhetsuppdateringar, nyare program samt ett oväntat återseende: installationsstöd för riktigt gamla 32-bitarsdatorer.

    SparkyLinux är ett Debianbaserat operativsystem som försöker kombinera stabilitet med ett stort urval av skrivbordsmiljöer. Användaren kan välja mellan allt från moderna och funktionsrika skrivbord till mycket resurssnåla varianter för äldre datorer.

    Debian fungerar som stabil grund

    Att SparkyLinux 8.4 bygger på Debian 13.6 innebär att distributionen använder Debians programpaket, säkerhetsuppdateringar och grundläggande systemkomponenter.

    Debian är känt för att prioritera stabilitet framför snabba och omfattande förändringar. SparkyLinux bygger vidare på denna grund men erbjuder egna verktyg, installationer och programförråd. Resultatet är ett system som kan vara lättare att komma igång med än en traditionell Debianinstallation.

    Standardkärnan i installations- och livesystemet är Linux 6.12.101 LTS. Förkortningen LTS betyder ”Long Term Support” och innebär att kärnan får säkerhets- och felrättningar under en längre period.

    Via SparkyLinux egna programförråd finns dessutom stöd för de nyare Linuxkärnorna 7.1.8 och 6.18.43 LTS. ARM64-utgåvorna använder Linux 6.18.39 LTS, medan versionen för 32-bitarsdatorer levereras med Linux 6.12.102 LTS.

    För vanliga användare finns det normalt ingen anledning att byta kärna manuellt. Möjligheten är främst intressant för den som har mycket ny hårdvara eller behöver stöd för en särskild komponent.

    32-bitarsversionen gör comeback

    Den största nyheten är att SparkyLinux åter erbjuder installationsavbilder för datorer med 32-bitarsprocessor.

    När Debian slutade tillhandahålla vissa 32-bitars live- och installationsavbilder följde SparkyLinux först efter. Utvecklarna har nu omprövat beslutet eftersom det fortfarande finns många fungerande datorer med äldre 32-bitarsprocessorer.

    Det betyder inte att en tjugo år gammal dator plötsligt blir lika snabb som en modern maskin. Begränsat arbetsminne, långsamma hårddiskar och äldre webbläsarkrav kan fortfarande skapa problem. Men för enklare uppgifter – exempelvis textbehandling, lokal musikuppspelning, utskrifter eller användning som reservdator – kan SparkyLinux ge äldre utrustning ett nytt liv.

    Återinfört 32-bitarsstöd kan även minska mängden fungerande elektronik som kasseras enbart för att nya operativsystem inte längre går att installera.

    Flera olika skrivbordsmiljöer

    SparkyLinux 8.4 finns i flera utgåvor:

    • KDE Plasma 6.3.6
    • Xfce 4.20
    • LXQt 2.1.0
    • MATE 1.26.0
    • MinimalGUI med Openbox 3.6.1
    • MinimalCLI med enbart textbaserad miljö

    KDE Plasma passar den som vill ha ett modernt och omfattande skrivbord med många inställningsmöjligheter. Xfce, LXQt och MATE kräver i regel mindre datorkraft och kan därför fungera bättre på äldre eller enklare datorer.

    MinimalGUI innehåller den resurssnåla fönsterhanteraren Openbox och ger användaren möjlighet att bygga upp systemet med endast de program som behövs. MinimalCLI saknar grafiskt skrivbord och lämpar sig bland annat för servrar, specialbyggen och avancerade användare.

    MinimalGUI och MinimalCLI finns även för ARM64, vilket gör dem användbara på exempelvis enkortsdatorer och andra ARM-baserade system.

    Uppdaterade internetprogram

    SparkyLinux 8.4 levereras med webbläsaren Firefox 140.13.0 ESR och e-postprogrammet Thunderbird 140.13.0 ESR. ESR-versionerna är avsedda för användare och organisationer som vill ha längre support och färre större förändringar.

    Den nyare Firefox 153.0.3 finns samtidigt tillgänglig genom SparkyLinux programförråd för den som föredrar den senaste vanliga versionen.

    I övrigt är SparkyLinux 8.4 en förhållandevis liten uppdatering. Tyngdpunkten ligger på säkerhetsrättningar, uppdaterade programpaket och fortsatt kompatibilitet med Debian 13.

    Befintliga användare behöver inte installera om

    Den som redan använder SparkyLinux 8 ”Seven Sisters” behöver inte hämta en ny installationsfil eller installera om datorn. Det räcker att uppdatera det befintliga systemet med SparkyLinux vanliga uppdateringsverktyg.

    Nya användare kan ladda ned installationsfiler från SparkyLinux officiella webbplats. Ytterligare information om versionen finns i den officiella lanseringsinformationen.

    SparkyLinux 8.4 är kanske inte en revolutionerande utgåva, men återkomsten för 32-bitarsdatorer gör den ovanligt intressant. När många systemutvecklare blickar framåt mot allt kraftfullare datorer väljer SparkyLinux samtidigt att hålla dörren öppen för den äldre hårdvara som fortfarande fungerar.

Författare: admin

  • OpenShot 4.0 gör videoredigering mer komplett – nu med skärminspelning och lokal AI

    OpenShot 4.0 är en av de största uppdateringarna hittills av det fria videoredigeringsprogrammet. Den nya versionen kan spela in skärm, webbkamera och ljud, har fått avancerade verktyg för färgkorrigering och kan med hjälp av AI följa personer och andra objekt i en film – utan att materialet behöver skickas till molnet. OpenShot är ett videoredigeringsprogram…

  • AI-robotar pressar Kernel.org – miljontals automatiska anrop varje dag

    Kernel.org, en av de viktigaste infrastrukturerna bakom utvecklingen av Linux, utsätts för miljontals automatiska förfrågningar varje dygn. En stor del tros komma från AI-relaterade insamlingsrobotar. Nu går omkring en femtedel av serverkapaciteten åt till att hantera trafiken. Linux utvecklas helt öppet. Källkod, ändringar, diskussioner och historik finns tillgängliga för vem som helst att läsa och…

  • Linux 7.3 närmar sig – första testversionen är släppt

    Linus Torvalds har släppt den första testversionen av Linux 7.3. Den kommande kärnan blir en ovanligt stor uppdatering med förbättrat stöd för moderna processorer, strömsparfunktioner och ARM-system. Om utvecklingen går enligt plan kan den färdiga versionen släppas den 18 eller 25 oktober 2026. Linuxkärnan är den del av ett Linux-system som arbetar närmast datorns hårdvara.…

  • Multikernel Linux låter flera Linux-kärnor dela på samma dator

    Med Multikernel Linux kan flera fristående Linux-kärnor köras samtidigt på samma fysiska dator – utan virtuella maskiner eller en hypervisor. Den första offentliga versionen bygger på Linux 7.0 och visar lovande resultat, men tekniken befinner sig fortfarande på experimentstadiet. En vanlig Linux-dator kör en enda kärna som ansvarar för allt från processorer och minne till…

  • Ubuntu 26.04.1 LTS är här – nu har långtidssystemet blivit stabilare

    Ubuntu 26.04.1 LTS finns nu att hämta. Det är den första samlade uppdateringen av vårens Ubuntu 26.04 LTS och innehåller flera månaders säkerhetsuppdateringar och felrättningar. För den som redan använder Ubuntu 26.04 händer inget dramatiskt, men för nya installationer innebär den nya utgåvan en tryggare och mer färdig start. En putsad version – inte ett…

  • Från hobbyprojekt till världens digitala ryggrad – Linux fyller 35 år

    Den 25 augusti 1991 berättade den då 21-årige studenten Linus Torvalds att han arbetade på ett fritt operativsystem. Projektet var enligt honom ”bara en hobby” och skulle inte bli särskilt stort. Trettiofem år senare finns Linux i allt från mobiltelefoner och trådlösa routrar till superdatorer, rymdsystem och världens största datacenter. När Linus Torvalds publicerade sitt…

  • Rhythmbox 3.5.1 löser problem med ReplayGain och förbättrar stödet för FLAC

    Musikspelaren Rhythmbox har fått en mindre men viktig uppdatering. Version 3.5.1 rättar ett fel som kunde stoppa uppspelningen helt och förbättrar samtidigt kompatibiliteten med flera systemkomponenter. Rhythmbox är en musikspelare med öppen källkod som framför allt används i Linux och GNOME-baserade skrivbordsmiljöer. Programmet kan hantera lokala musiksamlingar, internetradio, poddsändningar och olika typer av musiktjänster. Den…

  • PorteuX 2.8 pressar in Linux 7.2 och åtta skrivbordsmiljöer i ett litet, portabelt system

    Den Slackware-baserade Linuxdistributionen PorteuX har släppts i version 2.8. Trots sin ringa storlek erbjuder systemet allt från KDE Plasma och GNOME till COSMIC och Xfce. Under ytan finns flera tekniska förbättringar för bland annat spel, NTFS-diskar, VirtualBox och strömförbrukning. PorteuX är en Linuxdistribution för den som vill ha ett snabbt och portabelt operativsystem som inte…

  • AI hjälpte Linus Torvalds hitta Linuxbugg efter 18 omstarter

    Ett avrundningsfel på en enda kodrad gjorde delar av ett reserverat grafikminne tillgängligt för vanliga program. Resultatet blev skadade data och svart skärm. För att hitta orsaken tog Linus Torvalds hjälp av AI – men det krävdes 24 felsökningspatchar och 18 omstarter innan gåtan var löst. AI används i allt fler delar av programutvecklingen, och…

  • Apprise 1.13 blir slutstationen för 1.x-serien

    Apprise 1.13 har släppts med stöd för fler meddelandetjänster, krypterade Bark-notiser och rikare Telegram-meddelanden. Samtidigt markerar versionen slutet för Apprise 1.x. Nästa större utvecklingssteg blir Apprise 2.x, som kommer att innehålla förändringar som kan bryta befintliga integrationer. Apprise är ett verktyg med öppen källkod som gör det möjligt för ett program att skicka meddelanden genom…

  • OpenZFS 2.4.4 stärker datasäkerheten och får stöd för Linux 7.2

    OpenZFS 2.4.4 har släppts med stöd för Linuxkärnan 7.2, ett nytt verktyg för att rädda låsta lagringspooler och flera korrigeringar som minskar risken för datafel. Uppdateringen riktar sig främst till administratörer av servrar och större lagringssystem, men förbättringarna berör alla som använder ZFS för att skydda viktiga filer. OpenZFS är mer än ett traditionellt filsystem.…

  • Tails 7.11 löser problem med krypterad lagring

    Tails 7.11 har släppts med en viktig rättelse för Persistent Storage och en uppdaterad version av Tor Browser. Operativsystemet är utvecklat för människor som behöver skydda sin identitet och lämna så få digitala spår som möjligt efter sig. Tails är ett säkerhets- och integritetsinriktat operativsystem som vanligtvis körs direkt från ett USB-minne. När datorn stängs…

  • WordPress 7.1 flyttar bildbehandlingen från servern till webbläsaren

    WordPress 7.1, med kodnamnet ”Mary Lou”, släpptes den 19 augusti 2026. Den nya versionen gör det enklare att skapa mobilanpassade webbplatser, redigera bilder och samarbeta kring innehåll. Samtidigt flyttas en del av det tunga arbetet från webbservern till användarens egen dator. WordPress driver en betydande del av världens webbplatser. När publiceringssystemet förändras påverkas därför inte…

  • Thunderbird 154 knyts närmare Microsoft 365 – och blir säkrare i vardagen

    Thunderbird 154 har släppts med bättre stöd för Microsoft 365, möjlighet att ligga kvar i systemfältet och flera förbättringar för e-post, kalender och adressböcker. Bakom de synliga nyheterna finns även viktiga rättningar som minskar risken för förlorade meddelanden och programkrascher. Thunderbird har länge varit ett populärt alternativ för den som vill samla sin e-post, kalender…

  • GIMP 3.4 tar sikte på framtiden med nytt filformat och bättre Photoshop-stöd

    GIMP förbereder en av programmets största moderniseringar på många år. Den kommande versionen 3.4 får ett nytt och snabbare projektformat, bättre stöd för Photoshop-filer, naturligare färgblandning och fler möjligheter att redigera bilder utan att originalet förändras permanent. GIMP står inför en av sina största tekniska förändringar på många år. I den kommande versionen 3.4 arbetar…

  • Firefox 154 skyddar hemnätverket och ger användaren större kontroll över AI

    Mozilla skärper säkerheten i Firefox 154 genom att hindra webbplatser från att obemärkt kommunicera med routrar, skrivare och annan utrustning i det lokala nätverket. Uppdateringen ger även enklare kontroll över webbläsarens AI-funktioner, förbättrad hantering av kakor och PDF-filer samt flera nyheter för Windows, macOS, Linux och Android. En webbläsare kommunicerar inte bara med webbplatser ute…

  • Linux 7.2 är här – smartare resursfördelning, bättre lagring och stöd för ny hårdvara

    Linux 7.2 har släppts. Den nya kärnan innehåller förbättringar för allt från processorer och grafikkort till filsystem, nätverk och säkerhet. För vanliga användare handlar uppdateringen främst om bättre prestanda, stabilare hårdvarustöd och en teknisk grund för kommande Linuxdistributioner. Linuxkärnan är den del av operativsystemet som arbetar närmast datorns hårdvara. Den bestämmer bland annat hur processorns…

  • Debian fyller 33 år – operativsystemet som byggs av en världsomspännande gemenskap

    Den 16 augusti 1993 presenterade studenten Ian Murdock sin idé om en ny Linuxdistribution. Trettiotre år senare är Debian fortfarande ett av den fria programvaruvärldens viktigaste projekt – och utgör grunden för många av dagens mest använda Linuxsystem. När Ian Murdock grundade Debian 1993 var Linux fortfarande ett ungt projekt. Begreppet Linuxdistribution var förhållandevis nytt,…

  • SparkyLinux 8.4 väcker liv i äldre 32-bitarsdatorer

    SparkyLinux 8.4 har släppts med Debian 13.6 som grund, uppdaterade program och flera olika skrivbordsmiljöer. Den nya versionen återinför dessutom stödet för 32-bitarsdatorer och kan därmed ge nytt liv åt äldre men fortfarande fungerande hårdvara. SparkyLinux 8.4 har lanserats som den senaste stabila versionen i distributionens 8-serie, som går under kodnamnet ”Seven Sisters”. Den nya…