• StarBook Horizon – en Linux-dator byggd för kontroll och integritet

    En bärbar dator utan proprietär firmware, med Linux som förstahandsval och tydligt fokus på integritet låter för många som en dröm i en allt mer sluten datorvärld. StarBook Horizon från brittiska StarLabs är ett nischat men ambitiöst försök att skapa en modern vardagsdator för användare som vill ha kontroll över sin hårdvara – även om valet innebär vissa praktiska kompromisser.

    StarBook Horizon – en Linux-dator byggd för kontroll och integritet

    När bärbara datorer blir allt mer slutna och svåra att granska växer intresset för alternativ som sätter användaren i centrum. StarBook Horizon är ett tydligt exempel på denna motrörelse: en modern Linux-laptop som prioriterar öppenhet, säkerhet och långsiktig användbarhet framför marknadsföringsdrivna kompromisser.

    Öppen firmware i praktiken

    En av de mest utmärkande egenskaperna hos StarBook Horizon är användningen av Coreboot som firmware. Till skillnad från traditionell BIOS eller UEFI är Coreboot öppen källkod, vilket innebär att startprocessen kan granskas, förstås och förbättras av både utvecklare och säkerhetsforskare. För användaren betyder detta snabbare uppstart, färre okända bakgrundsfunktioner och större förtroende för systemet.

    Datorn levereras dessutom med Intel Management Engine avaktiverad, en komponent som länge kritiserats eftersom den körs utanför användarens kontroll. Tillsammans med stöd för TPM 2.0 och Secure Boot skapas en säkerhetsmodell som är ovanligt transparent för en konsumentdator.

    Prestanda anpassad för vardagsarbete

    StarBook Horizon är utrustad med en strömsnål Intel Alder Lake i3-N305-processor med åtta kärnor. Det är inte en maskin för tungt spelande eller avancerad 3D-grafik, men den är väl anpassad för det arbete som många faktiskt utför dagligen: programmering, kontorsarbete, webbutveckling och lättare kreativt arbete.

    Med 32 GB LPDDR5-minne och en 2 TB PCIe-SSD finns gott om resurser för parallella arbetsflöden, virtuella maskiner och stora projekt. Den låga effektförbrukningen bidrar samtidigt till längre batteritid och ett svalare, tystare system.

    Skärmen som arbetsyta

    Den 13,4 tum stora IPS-skärmen har ett bildförhållande på 3:2, vilket ger mer vertikalt utrymme än traditionella 16:9-paneler. För text, kod och dokument innebär detta mindre scrollande och bättre överblick. Den höga upplösningen på 2520 × 1680 pixlar och en uppdateringsfrekvens på 90 Hz ger både skärpa och ett mjukt visuellt intryck.

    Att skärmen dessutom levereras med ett förinstallerat integritetsskydd visar att datorn är tänkt för arbete även i offentliga miljöer, där insyn annars kan vara ett problem.

    Detaljer som speglar en filosofi

    StarBook Horizon innehåller flera designval som sällan får stora rubriker men som märks i vardagen. En fysisk lucka för webbkameran eliminerar behovet av tejp. En hårdvarubaserad avstängning för trådlös kommunikation ger omedelbar kontroll. Batteriet är användarutbytbart, något som blivit ovanligt i tunna laptops men som är avgörande för livslängden.

    Kylsystemet är dimensionerat för låg ljudnivå, med möjlighet att helt stänga av fläkten vid lättare arbetsbelastning. Resultatet är en dator som kan användas i tysta miljöer utan störande ljud.

    Linux som förstahandsval

    Till skillnad från många datorer där Linux betraktas som ett efterhandsval levereras StarBook Horizon med Linux från början. Användaren kan välja mellan flera etablerade distributioner, från nybörjarvänliga system till mer säkerhetsfokuserade alternativ. Hårdvara, drivrutiner och strömhantering är anpassade för Linux, vilket ger en stabilare och mer förutsägbar upplevelse.

    Begränsningar och praktiska nackdelar

    Trots sina tekniska och ideologiska styrkor har StarBook Horizon också tydliga nackdelar som är viktiga att känna till. Datorn säljs inte med svenskt tangentbord, vilket kan vara ett reellt hinder för användare som skriver mycket på svenska eller är vana vid nordisk layout. Eftersom den säljs direkt från England kan leverans, garantiärenden och service bli mer omständliga än hos etablerade tillverkare med lokal närvaro i Sverige.

    Skulle något gå sönder finns det dessutom en risk att reservdelar är svåra att få tag i eller tar lång tid att levereras. StarLabs är ett relativt litet och udda märke, vilket gör köpet mer nischat och mindre bekymmersfritt än att välja en laptop från de stora, välkända aktörerna med utbyggda serviceorganisationer.

    Ett alternativ i en sluten marknad

    StarBook Horizon är inte den billigaste bärbara datorn på marknaden, men den representerar något annat än maximal prestanda per krona. Den visar att det finns en efterfrågan på datorer som är byggda för att förstås, kontrolleras och användas under lång tid.

    I en tid där många digitala produkter blir allt mer ogenomskinliga framstår StarBook Horizon som ett tydligt exempel på hur teknisk utveckling kan kombineras med öppenhet, integritet och användarfrihet – även om det sker till priset av vissa praktiska kompromisser.

    https://se.starlabs.systems

    StarBook Horizon — Fakta
    • Tillverkare: StarLabs (Storbritannien)
    • Formfaktor: 13,4-tums bärbar dator
    • Chassi: 6061 aluminium, sandblästrad
    • Processor: Intel Alder Lake i3-N305
    • Kärnor / Trådar: 8 / 8
    • TDP: 7 W
    • Grafik: Intel UHD Graphics
    • Minne: 32 GB LPDDR5 4800 MT/s (fastlött)
    • Lagring: 2 TB PCIe Gen3 M.2 2280 SSD
    • Skärm: 2520 × 1680, IPS, 3:2, 90 Hz
    • Ljusstyrka: 500 cd/m²
    • Integritet: Privacy-filter, kameraskydd, Wi-Fi kill switch
    • Firmware: Coreboot, Intel ME avaktiverad
    • Anslutningar: USB-C, USB-A, HDMI 2.1, 3,5 mm
    • Trådlöst: Wi-Fi 6E, Bluetooth 5.3
    • Batteri: 45 Wh, utbytbart
    • Operativsystem: Linux (valbar distribution)
    • Tangentbord: Ej svenskt
    • Pris: ca 1 058 USD
  • Ubuntu 25.04 når slutet av sin livscykel – därför spelar det roll

    Ubuntu 25.04 Plucky Puffin går mot End of Life den 15 januari 2026 – ett datum som i praktiken betyder att säkerhetsuppdateringar och underhåll upphör. För den som fortfarande kör versionen handlar det inte om att datorn slutar fungera över en natt, utan om att riskerna ökar när nya sårbarheter lämnas ofixade. Här är vad EOL innebär, varför Ubuntu släpper kortlivade versioner och hur du tar dig vidare utan att tappa säkerhetskollen.

    Ubuntu 25.04 når slutet av sin livscykel – därför spelar det roll

    Ubuntu 25.04, med kodnamnet Plucky Puffin, närmar sig sitt slutdatum den 15 januari 2026. Det markerar slutet på den nio månader långa supportperiod som gäller för alla Ubuntu-utgåvor som inte är långtidssupport (LTS). För många användare kan ett sådant datum kännas abstrakt, men bakom begreppet End of Life döljer sig viktiga konsekvenser för säkerhet, stabilitet och framtida användning.

    Vad var Ubuntu 25.04 för typ av release?

    När Ubuntu 25.04 släpptes den 17 april 2025 var den aldrig tänkt att leva länge. Den tillhör kategorin interim releases, versioner som fungerar som tekniska förtrupper inför nästa större LTS-version. Här introduceras nyare komponenter, uppdaterade skrivbordsmiljöer och förändringar i systemets grund som ännu inte är redo att “frysas” för långvarig support.

    Denna modell gör att Ubuntu kan utvecklas snabbt utan att riskera den stabilitet som företag och myndigheter kräver av LTS-utgåvorna.

    Vad betyder End of Life i praktiken?

    När en Ubuntu-version når EOL upphör allt officiellt underhåll. Det innebär att inga fler säkerhetsuppdateringar, buggfixar eller paketuppdateringar släpps. Säkerhetsbrister som upptäcks efter detta datum lämnas öppna, och system som fortsätter köras blir gradvis mer sårbara för attacker och kompatibilitetsproblem.

    Det handlar alltså inte om att systemet slutar fungera över en natt, utan om att risknivån långsamt men säkert ökar.

    Varför uppgraderingar är en central del av Ubuntu-filosofin

    Ubuntu är byggt kring idén om kontinuerlig förnyelse. Kortlivade versioner som 25.04 ger utvecklare och avancerade användare möjlighet att testa framtidens teknik i skarpt läge, medan mer konservativa miljöer lutar sig mot LTS-utgåvor med fem års support.

    Den här balansen mellan innovation och stabilitet är en av anledningarna till att Ubuntu fått så stort genomslag, både på skrivbordet och i datacenter. Bakom modellen står Canonical, som samordnar utveckling, säkerhetsarbete och dokumentation.

    Nästa steg för användare av Ubuntu 25.04

    Den officiellt stödda uppgraderingsvägen från Ubuntu 25.04 går till Ubuntu 25.10, Questing Quokka. Den versionen får fortsatt säkerhetsunderhåll och utvalda buggfixar. Uppgraderingen kan göras direkt i systemet, utan ominstallation, förutsatt att man följer rekommenderade förberedelser.

    För den som vill ha längre trygghet kan nästa LTS-utgåva vara ett alternativ, men då krävs oftast ett extra steg i uppgraderingskedjan.

    En påminnelse om mjukvarans livscykel

    Ubuntu 25.04:s begränsade livslängd är inte en svaghet, utan en del av ett medvetet ekosystem. Programvara lever, utvecklas och pensioneras. Att hålla sitt system uppdaterat är därför inte bara en teknisk detalj, utan en grundförutsättning för säker och hållbar datoranvändning.

    För användare av Ubuntu 25.04 är budskapet tydligt: planera uppgraderingen före mitten av januari 2026 för att undvika att stå kvar på ett system som världen har gått vidare från.

    Faktaruta: Vad Ubuntu 25.04 (Plucky Puffin) bjöd på
    Skrivbord & upplevelse
    • GNOME 48 med triple buffering för mjukare animationer.
    • HDR-inställningar och nya funktioner som Wellbeing (skärmtids-/välmåendeverktyg).
    • Läge för bevarad batterihälsa (begränsar laddning för längre livslängd).
    • Ny modern PDF-läsare: Papers som standard.
    System & under huven
    • Linux-kärna 6.14 för nyare hårdvarustöd och plattformsförbättringar.
    • APT 3.0 (uppdaterad pakethantering).
    • Nytt “devpack” (Spring) som breddar verktygskedjor för utvecklare.
    Installerare & dual-boot
    • Smidigare installation och boot-upplevelse.
    • Bättre stöd för installation bredvid andra OS, inklusive förbättrad hantering av BitLocker-scenarion.
    • Vassare avancerad partitionering vid behov.
    Säkerhet & plattform
    • Stöd för confidential computing med AMD SEV-SNP.
    • Förbättringar kopplade till AI-prestanda på Intel GPU:er (silicon enablement).
  • Gentoo 2025: Ekonomisk stabilitet och ett steg bort från GitHub

    Gentoo sammanfattar 2025 som ett år av stabil ekonomi och ökande fokus på självständighet: projektet vill flytta speglingar och bidragsflöden från GitHub till den ideellt drivna Codeberg-plattformen, delvis som reaktion på tryck mot mer proprietära verktyg. Samtidigt visar årsrapporten att verksamheten främst bärs av små donationer och att kostnaderna i första hand går till drift och hosting, medan övergången till SPI fortsätter.

    Det välkända Linux-projektet Gentoo avslutade 2025 med att publicera en omfattande årsrapport. Rapporten visar ett projekt i relativt god ekonomisk balans – men också ett Gentoo som tydligt markerar sin vilja att ta kontroll över sin tekniska framtid. Två frågor sticker särskilt ut: pengar och plattformar.

    Ett tydligt avståndstagande från GitHub

    En av de mest uppmärksammade punkterna i rapporten är Gentoo-ledningens planerade flytt bort från GitHub. I stället vill projektet flytta speglar av sina kodförråd och arbetsflöden för bidrag till Codeberg, en kodplattform baserad på Forgejo och driven av en ideell organisation i Berlin.

    Bakgrunden är i första hand ideologisk men också praktisk. Gentoo uttrycker oro över GitHubs ökande fokus på proprietära tjänster, särskilt den AI-baserade kodassistenten GitHub Copilot. Enligt Gentoo finns det en växande press att använda dessa tjänster, något som strider mot projektets långvariga filosofi om fria verktyg och användarens självbestämmande.

    Gentoo sammanfattar själva beslutet med formuleringen ”Goodbye GitHub, welcome Codeberg”, och ser flytten som ett sätt att skydda både utvecklare och bidragsgivare från att bli beroende av slutna ekosystem.

    Varför Codeberg?

    Codeberg är inte bara ett tekniskt alternativ utan också ett värdebaserat sådant. Plattformen bygger på Forgejo, en fri mjukvarufork av Gitea, och drivs av en ideell organisation snarare än ett vinstdrivande bolag. För Gentoo innebär detta större kontroll över utvecklingsmiljön och mindre risk för framtida påtvingade förändringar.

    I en tid då många öppna projekt brottas med beroenden till kommersiella molnplattformar är Gentoo långt ifrån ensamma om att vilja gå sin egen väg.

    Ekonomin: små donationer bär projektet

    Årsrapporten visar att Gentoo Foundation hade en total inkomst på 12 066 USD under räkenskapsåret som avslutades den 30 juni 2025. Mer än 80 procent av dessa pengar kom från individuella donationer, vilket tydligt visar att projektet främst bärs av sitt community snarare än av stora företagsintressen.

    Samtidigt pågår en övergång av Gentoo:s finansiella infrastruktur till Software in the Public Interest, SPI. Under samma period tog SPI emot 8 471 USD öronmärkta för Gentoo, även här till största delen från små individuella bidrag.

    Utgifter: servrar före administration

    På utgiftssidan gick den största posten, 8 332 USD, till programverksamhet såsom drift och hosting. Administrativa kostnader för bokföring och allmän förvaltning uppgick till 1 724 USD, medan kostnader för insamling låg på 905 USD.

    Sammantaget visar siffrorna ett projekt där merparten av resurserna fortfarande går direkt till den tekniska infrastrukturen.

    Ett Gentoo som vill stå på egna ben

    Gentoo:s årsrapport för 2025 ger bilden av ett projekt som både är försiktigt och principfast. Ekonomin är stabil men blygsam, och beslutet att lämna GitHub handlar mindre om teknik och mer om långsiktiga värderingar.

    I en värld där öppen källkod allt oftare utvecklas på kommersiella villkor markerar Gentoo tydligt att frihet, både teknisk och organisatorisk, fortfarande är värd att försvara.

    https://www.gentoo.org

    $ teknisk_faktaruta –gentoo-2025
    Teknisk faktaruta: Gentoo 2025
    Kort bakgrund: Gentoo beskriver 2025 som ett år med stabil ekonomi och ett tydligare fokus på oberoende verktyg. En central punkt är planer på att flytta speglingar och bidragsflöden från GitHub till Codeberg (Forgejo-baserat), delvis som reaktion på upplevt tryck mot mer proprietära tjänster.
    Planerad plattformsflytt: GitHub → Codeberg (Forgejo-baserad forge, ideellt driven i Berlin)
    Motiv (enligt rapporttexten): motstånd mot funktioner som kan driva på användning av proprietära verktyg (t.ex. Copilot-relaterat)
    Gentoo Foundation (FY 2025, slut 30 juni 2025): intäkter 12 066 USD; >80% från individuella donationer
    SPI-kanalen: 8 471 USD under samma period, huvudsakligen småbidrag
    Utgifter: program/hosting 8 332 USD; administration 1 724 USD; insamling 905 USD
  • När ett musklick blir en stridsfråga i Linuxvärlden

    Ett förslag från utvecklare kopplade till Mozilla och GNOME kan komma att ändra ett av de mest inarbetade beteendena i Unix- och Linuxvärlden: inklistring av text med musens mittenknapp. Det som för vissa ses som en modernisering uppfattas av andra som ett angrepp på en över 30 år gammal arbetsmetod som blivit djupt integrerad i hur systemen används.

    Vissa förändringsförslag i teknikvärlden väcker starkare reaktioner än väntat. Ett aktuellt exempel är en pågående diskussion inom Mozilla och GNOME som kan förändra hur mittenknappen på musen fungerar i Linux och andra Unix-liknande system.

    Mozilla föreslår att standardbeteendet i Firefox ska ändras så att ett klick med mittenknappen inte längre automatiskt klistrar in text. Skälet är att funktionen upplevs som förvirrande och leder till oavsiktliga inklistringar, särskilt för användare som inte känner till mekanismen.

    Samtidigt diskuteras ett närliggande förslag inom GNOME: en ändring av standardinställningen i GTK som styr om inklistring från primärmarkeringen är aktiverad. Även detta förslag är fortfarande under granskning.

    Vad är primärmarkering – och varför spelar den roll?

    I klassiska Unix-miljöer, med rötter i X Window System, finns två separata textmekanismer. När du markerar text hamnar den automatiskt i en särskild buffert, den så kallade primärmarkeringen, som klistras in med mittenknappen. Detta existerar parallellt med det vanliga urklippet som används via kopiera- och klistra in-kommandon.

    Detta var ett medvetet designval som gjorde snabb textöverföring extremt effektiv, särskilt mellan terminaler, kodredigerare och andra verktyg där tempo och precision är viktigt.

    Muskelminne och arbetsflöden

    För många Linux- och Unix-användare är mittenklicks-inklistring inte en udda funktion utan ett inövat arbetssätt. Markera, klicka, klart. Inga menyer, inga kortkommandon. För utvecklare och systemadministratörer är detta ofta djupt rotat muskelminne.

    Att ändra standardbeteendet upplevs därför inte som en liten justering, utan som ett ingrepp i etablerade arbetsflöden som fungerat i årtionden.

    En teknisk fråga med kulturell laddning

    Primärmarkeringen har funnits i över 30 år och ses av många som en del av Unix- och Linux-systemens identitet. Kritiker menar att problemet inte är funktionen i sig, utan bristande kunskap om hur den fungerar, och att lösningen borde vara bättre information eller tydligare inställningar, inte att ta bort beteendet som standard.

    Det har också påpekats att funktionen redan går att stänga av för den som inte vill använda den.

    Läget just nu

    Förslagen från både Mozilla och GNOME är fortfarande öppna och inga beslut är fattade. Diskussionen pågår, och motståndet från användare och granskare visar att frågan rör mer än bara ett enskilt musklick.

    Det handlar om hur mycket man kan förändra utan att bryta med den tradition och de arbetssätt som gjort Unix-liknande system attraktiva från början.

    Läs mer här



  • Manjaro 26 “Anh-Linh” – ett stort kliv mot framtidens Linux-skrivbord

    Manjaro 26 “Anh-Linh” är här och markerar ett tydligt steg in i nästa fas för Linux på skrivbordet. Med Wayland som standard, stora uppdateringar av GNOME och KDE Plasma samt en moderniserad grafik- och kärnbas satsar Manjaro på bättre prestanda, högre säkerhet och stöd för framtidens hårdvara – samtidigt som alternativ finns kvar för användare med äldre system.

    Manjaro Linux har släppt version 26 med kodnamnet Anh-Linh. Det är en av de mest omfattande uppdateringarna i distributionens historia och markerar ett tydligt teknikskifte. Fokus ligger på moderna skrivbordsmiljöer, uppdaterad grafikstack och Wayland som förvald sessionshanterare.

    Wayland blir standard

    Den största förändringen är att både GNOME 49 och KDE Plasma 6.5 nu använder Wayland som standard. Wayland ersätter gradvis X11 och erbjuder förbättrad säkerhet, smidigare grafikrendering och bättre stöd för moderna skärmar, pekinmatning och energieffektivitet.

    För de flesta användare innebär detta ett snabbare och stabilare system. Samtidigt uppmanas användare som är beroende av äldre X11-baserade arbetsflöden eller specifik hårdvara att kontrollera projektets kända problem innan omstart. För maximal kompatibilitet rekommenderas fortsatt användning av XFCE-utgåvan.

    GNOME 49 – prestanda, HDR och bättre appar

    GNOME-utgåvan i Manjaro 26 bygger på GNOME 49-serien och innehåller många förbättringar jämfört med den ursprungliga höstversionen.

    Kalender-appen har fått ett omarbetat gränssnitt som bättre anpassar sig till olika fönsterstorlekar och gör det möjligt att dölja sidopanelen på små skärmar. Programvarubutiken GNOME Software har optimerats kraftigt och hanterar nu stora Flatpak-förråd som Flathub med betydligt lägre minnesanvändning och snabbare respons.

    GNOME 49 introducerar även ett nytt bibliotek av bakgrundsbilder anpassade för HDR-skärmar och Display-P3-färgrymden. Detta möjliggörs av förbättrad färghantering i fönsterhanteraren Mutter samt ett snabbare bildladdningssystem. Även GNOME:s inbyggda fjärrskrivbord har utökats med fler funktioner för distansåtkomst.

    Plasma 6.5 – putsade detaljer och nya funktioner

    Plasma-utgåvan levereras med Plasma 6.5, KDE Frameworks 6.21 och KDE Gear 25.12. Fokus ligger på användarupplevelse och efterfrågade förbättringar.

    Fönster med Breeze-tema har nu rundade hörn på alla sidor, med möjlighet att stänga av funktionen för den som föredrar raka kanter. Ett nytt system för automatisk växling mellan ljust och mörkt tema baserat på tid på dygnet har införts, inklusive stöd för att även byta bakgrund.

    Inställningarna för Flatpak-behörigheter har byggts ut till en generell sida för applikationsbehörigheter där man kan styra åtkomst till exempelvis skärmdumpar och fjärrstyrning. Plasma har även förbättrat sin inbyggda RDP-server med urklippsdelning och stöd för vanliga användarkonton. Dessutom går det nu att försätta systemet i viloläge direkt från inloggningsskärmen.

    XFCE 4.20 – klassiskt men förfinat

    XFCE-utgåvan uppdateras till version 4.20 och fortsätter att vara ett attraktivt val för äldre eller resurssvag hårdvara.

    Thunar-filhanteraren har fått stöd för färgmarkering av filer samt rekursiv sökning. Panelen kan nu konfigureras i pixlar i stället för procent och kan hållas ovanför fönster så att maximerade program inte trycker undan den. Kontrollcentret har samlats i ett gemensamt fönster med fler inställningar för bland annat utseende, filhantering och flera skärmar.

    NVIDIA-drivrutiner och grafikstöd

    Manjaro 26 levereras med NVIDIA-drivrutin version 590.48 från NVIDIA. Denna version avslutar stödet för äldre Maxwell- och Pascal-baserade grafikkort. Endast Turing-generationen och nyare stöds fullt ut i 590-serien.

    Användare med äldre NVIDIA-kort riskerar att systemet inte laddar grafikdrivrutinen korrekt om inga alternativa paket väljs. Det rekommenderas därför starkt att ta del av dokumenterade lösningar innan uppdatering.

    Uppdaterad mjukvarubas och kärnor

    Under huven innehåller Manjaro 26 ett brett urval uppdateringar. Linux-kärna 6.18 används som standard och ger tillgång till de senaste drivrutinerna. För äldre hårdvara finns fortsatt stöd genom 6.12 LTS och 6.6 LTS.

    Bland större paketuppdateringar märks Mesa 25.3.2, Firefox 146, LibreOffice 25.8.4 samt uppdateringar av ljud- och mediastacken med GStreamer, ALSA och WirePlumber. Den nya COSMIC-skrivbordsmiljön finns nu i stabil version 1.0.1 och Budgie samt Cinnamon har också uppdaterats.

    Sammanfattning

    Manjaro 26 Anh-Linh är ett tydligt steg mot framtidens Linux-skrivbord. Med Wayland som standard, moderna skrivbordsmiljöer, uppdaterad kärna och ett tydligt fokus på prestanda och grafik placerar sig Manjaro i framkant bland rullande Linux-distributioner.

    Nya ISO-avbilder finns tillgängliga för KDE, GNOME och XFCE och är avsedda för nyinstallationer. Befintliga användare kan uppgradera direkt via systemets vanliga uppdateringsverktyg.

    FAKTARUTA: Manjaro 26 “Anh-Linh”
    Version: 26.0
    Kodnamn: Anh-Linh
    Skrivbord (nytt): KDE Plasma 6.5 och GNOME 49
    Standard-session: Wayland (KDE & GNOME)
    X11: Rekommenderat att läsa “known issues” om du är beroende av X11; XFCE-utgåvan är säkrast för äldre arbetsflöden
    NVIDIA: Drivrutin 590.48 (590xx-serien) – äldre Maxwell/Pascal kan kräva alternativa paket
    Kernel (standard): Linux 6.18
    LTS-alternativ: 6.12 LTS och 6.6 LTS
    Basuppdateringar: Mesa 25.3.2, Firefox 146, LibreOffice 25.8.4
    Multimedia/ljud: GStreamer 1.26.10, ALSA 1.2.15, WirePlumber 0.5.13
  • Icecast 2.5 – små förbättringar med stor betydelse

    Icecast är tillbaka med version 2.5 – en efterlängtad uppdatering av den populära streamingservern som driver allt från internetradiostationer till ideella ljudprojekt världen över. Även om förändringarna inte är revolutionerande efter den långa tiden sedan förra stabila släppet, bjuder Icecast 2.5 på flera välkomna förbättringar: ett modernare webbgränssnitt med experimentellt mörkt läge, mer detaljerad realtidsinformation för administratörer samt tekniska justeringar som gör servern stabilare och bättre anpassad för dagens proxy- och molnmiljöer.

    Icecast är sedan länge en trotjänare inom internetradio och ljudströmning. Tack vare sin lättviktiga design, flexibilitet och breda kompatibilitet används Icecast av allt från ideella närradiostationer och community-projekt till enskilda streamers. Servern hanterar ljudformat som MP3, Ogg Vorbis, Opus och AAC och fungerar med klienter och källprogramvara på i princip alla plattformar.

    Efter en ovanligt lång paus sedan senaste stabila versionen är Icecast 2.5 nu här. För den som väntat sig en dramatisk omdaning kan uppdateringen kännas försiktig – men den innehåller flera viktiga förbättringar som stärker både användarupplevelse och teknisk stabilitet.

    Förbättrat webbgränssnitt och experimentellt mörkt läge

    Den mest synliga förändringen i Icecast 2.5 är uppdateringarna av webbgränssnittet. Här har fokus legat på bättre användbarhet och ett modernare visuellt intryck. En nyhet som sticker ut är införandet av ett experimentellt mörkt läge, något som länge efterfrågats av administratörer som ofta arbetar i webbpanelen under längre pass eller i mörka miljöer.

    Även om mörkt läge fortfarande är märkt som experimentellt visar det att projektet tar steg mot ett mer samtida gränssnitt, utan att för den skull bryta med Icecasts tradition av enkelhet.

    Mer informativa händelser i realtid

    Icecasts händelsesystem har fått en välkommen uppdatering. I version 2.5 inkluderas nu lyssnarantal i källhändelser, vilket ger mer detaljerad realtidsinformation till system som använder Icecasts event-notifieringar.

    Detta är särskilt värdefullt för externa övervakningslösningar, loggningssystem och integrationer som behöver veta exakt hur en ström används i varje ögonblick.

    Bättre stöd för moderna servermiljöer

    På protokollnivå har Icecast 2.5 förbättrats för att fungera bättre i moderna driftsmiljöer. Stöd för X-Forwarded-For via virtuella sockets gör att servern nu kan hantera klienternas riktiga IP-adresser korrekt när Icecast körs bakom reverse proxies eller lastbalanserare.

    Detta är en viktig förbättring för molnbaserade installationer och mer avancerade nätverksuppsättningar, där korrekt klientinformation är avgörande för statistik, loggning och säkerhet.

    Stabilare TLS och mer detaljerat API

    Hanteringen av TLS-klienter under hög buffertbelastning har justerats i Icecast 2.5. Resultatet är bättre stabilitet och mer förutsägbart beteende i krävande streaming-scenarier, till exempel vid många samtidiga lyssnare.

    Samtidigt har Icecast-API:t utökats med mer detaljerad information om anslutna klienter. Det ger bättre insyn i serverns tillstånd och användning, utan att befintliga arbetsflöden eller integrationer behöver ändras.

    Små ändringar som stärker helheten

    Utöver de mer synliga nyheterna innehåller Icecast 2.5 även ett antal mindre buggfixar och städningar i CI- och bygginfrastrukturen. Sådana förändringar märks sällan direkt av slutanvändare, men de bidrar till ett mer robust och långsiktigt hållbart projekt.

    Sammanfattning

    Icecast 2.5 är ingen dramatisk nystart, utan snarare en genomtänkt och stabil vidareutveckling. För befintliga användare innebär uppdateringen ett modernare webbgränssnitt, bättre realtidsdata och förbättrad stabilitet i komplexa miljöer.

    Det är en uppdatering som passar Icecasts roll perfekt: ett pålitligt verktyg som ska kunna leverera ljud dygnet runt, år efter år.

    https://icecast.org

    FAKTARUTA: ICECAST 2.5
    Typ: Streaming media server (ljud)
    Vanlig användning: Internetradio, community-sändningar, privata streams
    Ljudformat: MP3, Ogg Vorbis, Opus, AAC
    Nyheter i 2.5
    • Förbättrad webbpanel med användbarhets- och designlyft
    • Experimentellt mörkt läge i webbgränssnittet
    • Event-systemet: lyssnarantal ingår i source-events för bättre realtidsdata
    • Stöd för X-Forwarded-For via virtuella sockets (bättre bakom proxy/load balancer)
    • Justeringar för TLS-klienter under hög buffertbelastning (stabilare drift)
    • Mer detaljerad klientdata i API:t (bättre observability)
    • Mindre fixar samt städning i CI- och bygginfrastruktur
    Tips: Kör Icecast bakom reverse proxy? Kontrollera X-Forwarded-For-inställningar och loggning.
  • Pebble Round 2 – den tunna smartklockans återkomst i öppen tappning

    Pebble Round 2 markerar en ovanlig återkomst i smartklockevärlden. I stället för att jaga fler sensorer och kortare uppdateringscykler satsar Pebble på det som en gång gjorde märket populärt: en alltid synlig skärm, batteritid som mäts i veckor och ett öppet system som användaren själv kan forma. Med modern hårdvara, extremt tunn design och öppen källkod vill Pebble Round 2 visa att bärbar teknik inte måste vara påträngande för att vara smart.

    När Eric Migicovsky, grundaren av Pebble, 2025 återvände till smartklockevärlden genom sitt nya bolag Core Devices, var det tydligt att målet inte var att konkurrera med dagens funktionsspäckade sportklockor. I stället handlade det om att återuppliva en annan idé om bärbar teknik: enkel, strömsnål och mänsklig. Pebble Round 2 är det tydligaste uttrycket för den visionen.

    Den nya modellen är en modern nytolkning av Pebble Time Round – klockan som en gång blev känd som världens tunnaste smartwatch. Trots att nästan ett decennium har passerat är grundfilosofin densamma: alltid synlig information, lång batteritid och ett öppet mjukvaruekosystem.

    Skärmen som gör mindre – och vinner på det

    Pebble Round 2 använder en 1,3-tums färgskärm med e-papper som täcker hela urtavlan. Upplösningen är 260 × 260 pixlar vid 283 DPI, vilket innebär ungefär dubbelt så många pixlar som originalmodellen. Till skillnad från OLED- och LCD-skärmar sänder e-papper inte ut ljus, utan reflekterar omgivningen – ungefär som vanligt papper.

    Resultatet är en skärm som alltid kan vara påslagen utan att dränera batteriet och som är särskilt lättläst i starkt solljus. För mörka miljöer finns en diskret bakgrundsbelysning. Det är en teknik som prioriterar läsbarhet och energieffektivitet framför färgmättnad och animationer.

    Energi som räcker i veckor, inte timmar

    En av de största skillnaderna mellan Pebble Round 2 och många moderna smartklockor är batteritiden. Den är uppskattad till upp till två veckor på en enda laddning. Det är möjligt tack vare den strömsnåla skärmen, effektiv Bluetooth-hårdvara och en mjukvara som inte ständigt kör bakgrundsprocesser.

    Trots detta är klockan bara 8,1 millimeter tjock. Den kombinationen – lång batteritid och extremt tunn design – är ovanlig i dagens smartklockevärld och visar hur mycket energidesign påverkar användarupplevelsen.

    Fysiska knappar i en pekskärmsvärld

    Pebble Round 2 har fyra fysiska knappar som är tänkta att vara det primära sättet att styra klockan. Pekskärm finns, men är helt valfri. Det gör att klockan går att använda exakt och konsekvent även med handskar, regn eller kalla fingrar – något som ofta glöms bort i dagens design.

    Vibrationer hanteras av en linjär resonansaktuator, vilket ger tydligare och mer distinkta notifieringar än traditionella vibrationsmotorer. Klockan är dessutom vattentålig med en målsättning på 30 meters klassning, vilket räcker för vardag, regn och handtvätt.

    Hälsodata utan prestationshets

    I stället för avancerade träningsfunktioner fokuserar Pebble Round 2 på grundläggande hälsodata. Med hjälp av accelerometer och magnetometer kan den räkna steg och registrera sömn, men den saknar pulsmätare, GPS och träningsprogram.

    Detta är ett medvetet val. Pebble Round 2 är inte tänkt som ett träningsinstrument, utan som ett verktyg för vardagsmedvetenhet – en klocka som ger information utan att kräva ständig uppmärksamhet.

    Rösten som nytt gränssnitt

    En nyhet jämfört med äldre Pebble-modeller är de dubbla mikrofonerna. De möjliggör röstinmatning, till exempel för att interagera med AI-tjänster eller svara på meddelanden med tal. Funktionen fungerar i dagsläget på Android, medan stöd för iOS i EU är på väg.

    Det pekar mot en framtid där smartklockor i allt högre grad fungerar som diskreta gränssnitt till större system, snarare än som fristående minidatorer.

    Design, storlekar och material

    Pebble Round 2 har en boett i rostfritt stål och erbjuds i tre färger: matt svart, borstat silver och polerat roséguld. Den finns i fyra varianter beroende på färg och armbandsbredd: 14 eller 20 millimeter.

    Varje klocka levereras med ett silikonarmband med snabbfäste samt Pebbles laddningsdongel. Snabbfästena gör att alla standardarmband i rätt bredd kan användas, och Pebble planerar även läderarmband som tillbehör.

    Öppen källkod som grundprincip

    Mjukvaran är en av Pebble Round 2:s mest särpräglade egenskaper. Klockan kör PebbleOS, som numera är helt öppen källkod. Operativsystemet, mobilapparna och utvecklingsverktygen är öppna för granskning och vidareutveckling.

    Pebble Appstore innehåller redan över 15 000 appar och urtavlor som är kompatibla med den nya hårdvaran. En uppdaterad SDK är på väg för att utvecklare ska kunna anpassa sina appar till den större skärmen.

    Snabb utveckling genom återanvändning

    Utvecklingen av Pebble Round 2 har gått snabbt tack vare återanvändning av beprövade lösningar. Elektroniken bygger på Pebble Time 2, den mekaniska designen på Pebble Time Round och mjukvaran på öppen källkod. Enligt företaget tog det bara några dagar att få PebbleOS att fungera på den nya hårdvaran.

    Klockan befinner sig nu i design verification test-fasen och fullt fungerande exemplar har redan visats upp.

    Pris, lansering och framtid

    Pebble Round 2 kostar 2500:- ( eller $199 ) och kan förhandsbokas nu, med planerad leverans i maj. Lanseringen ger även tidigare förhandsbokare av Pebble Time 2 möjlighet att byta till Round 2.

    Pebble Round 2 visar att teknisk utveckling inte alltid handlar om fler sensorer och högre prestanda. I stället påminner den om att begränsningar – rätt valda – kan leda till produkter som är mer uthålliga, mer begripliga och i längden mer användbara.

    Orginal information på Engleska

    Klocktillverkarens information

    https://repebble.com/blog/pebble-round-2-the-most-stylish-pebble-ever

    FAKTARUTA
    Pebble Round 2
    • Skärm: 1,3" färg-e-paper, 260×260 px, 283 DPI (≈2× pixlar vs Pebble Time Round)
    • Alltid på: Ja + bakgrundsbelysning
    • Batteri: upp till 2 veckor (uppskattat)
    • Styrning: 4 knappar + pekskärm (valfri)
    • Vibration: linjär resonansaktuator (LRA)
    • Vattentålighet: mål 30 m
    • Sensorer: accelerometer + magnetometer
    • Hälsa: steg & sömn (grundläggande)
    • Mikrofoner: dubbla, för röstinmatning/svar (Android nu, iOS i EU på väg)
    • Material: rostfri stålram
    • Tjocklek: 8,1 mm
    • Armband: 14 mm eller 20 mm (måste matcha modell), quick-release, silikonband ingår
    • Varianter: Matt svart (20 mm), Borstat silver (14/20 mm), Polerat roséguld (14 mm)
    • Pris: 199 USD (förhandsbokning)
    • Leverans: start i maj (planerat)
    • Kompatibilitet: Android + iOS
    PebbleOS
    • Öppen källkod: OS, appar och SDK är open source
    • Ekosystem: tusentals urtavlor & appar i Pebble Appstore
    • Moddbarhet: bygg egen firmware, skapa appar, anpassa watchfaces
    • Utveckling: SDK-uppdatering på väg för större Round 2-skärm
  • iMac 2011 – en oväntat kompetent allt-i-ett-dator

    Stilren, tyst och förvånansvärt kompetent – iMac 2011 är ett exempel på hur äldre Apple-hårdvara fortfarande kan leverera i vardagen. Med SSD och full HD-skärm klarar den utan problem surf, film och enklare kontorsarbete.

    Här tittar vi närmare på en iMac från 2011, närmare bestämt 21,5-tumsmodellen (iMac12,1). Datorn kombinerar skärm och dator i ett enda chassi och erbjuder en full HD-upplöst skärm, förvånansvärt bra inbyggt ljud och en kompakt, lättplacerad konstruktion.

    Exemplaret som testats är utrustat med en Intel Core i5-2400S, 4 GB RAM och har uppgraderats med en SSD-disk. Vid första anblick kan maskinen uppfattas som omodern och begränsad, men i praktiken visar den sig fortfarande fungera väl för många vardagliga behov.

    Prestanda i praktiken

    Processorn bygger på Intels Sandy Bridge-arkitektur som lanserades 2011. Även om den är långt ifrån modern topprestanda räcker den gott och väl för surf, e-post, enklare kontorsarbete och videostreaming. Tack vare SSD-uppgraderingen upplevs systemet som betydligt snabbare än vad åldern antyder, med korta starttider och god respons i daglig användning.

    Datorn klarar utan problem att spela upp strömmat material från exempelvis SVT Play, vilket gör den fullt användbar som vardagsdator eller enklare mediadator.

    Skärm och ljudupplevelse

    En av iMacens största styrkor är helheten. Den 21,5 tum stora skärmen med upplösningen 1920 × 1080 ger en behaglig arbetsyta för både surf, textarbete och film. Färgåtergivningen är god och skärmen fungerar fortfarande mycket bra för normal användning.

    Ljudet är dessutom överraskande bra för att komma från en dator. De inbyggda högtalarna räcker gott för nyheter, film och musik, utan att externa högtalare är nödvändiga.

    En dator för tajt ekonomi

    Den här iMac-modellen är inte avsedd för tunga arbetsuppgifter som modern videoredigering eller krävande spel. Däremot fungerar den utmärkt som surfdator för den som har en begränsad budget. Som allt-i-ett-dator tar den dessutom relativt lite plats jämfört med en traditionell stationär dator med separat skärm och högtalare.

    För den som vill ha en stabil, tystgående (med rätt åtgärder) och lättplacerad dator för vardagsbruk kan detta fortfarande vara ett rimligt och prisvärt val.

    Som begagnad bör den kosta någonstans runt några hundralappar. Ofta slängs de här maskinerna eftersom Apple inte längre ger officiellt stöd, och med lite tur – och ett vänligt ord – går det ibland att få tag på en helt gratis.

    Nackdelar och praktiska kompromisser

    En nackdel med just detta exemplar är att fläktarna tenderar att gå på högt varvtal efter SSD-ombyggnaden. Det beror på att Apples originalhårddiskar använder egna temperatursensorer. När dessa saknas tolkar systemet det som överhettning.

    Det går dock att åtgärda på flera sätt:

    • genom att bygga om eller ersätta sensorerna
    • eller genom att installera macOS och använda mjukvara i macOS för att styra fläktarna

    Det innebär dock en del extra arbete för att få maskinen riktigt tyst, vilket är värt att ha i åtanke.

    Kort fakta om iMac12,1

    • Lanseringsår: 2011
    • Modell: 21,5 tum
    • Processor: Intel Core i5 eller i7 (Sandy Bridge)
    • Grafik: AMD Radeon HD 6750M eller 6770M
    • Senaste officiellt stödda operativsystem: macOS High Sierra 10.13

    Sammanfattning

    iMac 2011 visar tydligt att äldre hårdvara inte automatiskt är obrukbar. Med rätt uppgraderingar – framför allt SSD – kan den fortfarande fylla en tydlig funktion. För surf, streaming och enklare arbete är den fullt tillräcklig och ett bra exempel på hur Apples datorer kan leva vidare långt efter att de försvunnit från butikshyllorna.

    FAKTA: iMac12,1 (21,5") – 2011
    Lanseringsår: 2011
    Modell: 21,5 tum (1920 × 1080)
    Processor: Intel Core i5/i7 (Sandy Bridge)
    Grafik: AMD Radeon HD 6750M / 6770M
    Uppgradering i exemplet: SSD (ger tydligt snabbare respons)
    Senaste officiella macOS: High Sierra 10.13
    Notis: Vid SSD-byte kan fläktarna gå på högvarv om temperatursensorerna saknas. Detta kan lösas via sensorlösning eller fläktstyrning i macOS.
  • FreeCAD – fri ingenjörskonst i 3D

    FreeCAD är ett modernt, fritt och öppet 3D-CAD-program som visar att avancerade ingenjörsverktyg inte behöver vara vare sig dyra eller proprietära. Med fokus på parametrisk modellering, teknisk precision och ett brett användningsområde inom allt från maskinkonstruktion till arkitektur och 3D-utskrift har FreeCAD utvecklats till ett kraftfullt alternativ till kommersiella CAD-system – byggt av och för en global gemenskap.

    FreeCAD – fri ingenjörskonst i 3D

    FreeCAD är ett kraftfullt, fritt och öppet 3D-CAD-program licensierat under LGPL. Programmet är i första hand inriktat på maskinteknik och produktutveckling, men tack vare sin generella uppbyggnad används det även inom arkitektur, hållfasthetsberäkningar, 3D-utskrift och många andra tekniska områden.

    Till skillnad från många kommersiella CAD-lösningar är FreeCAD helt fri programvara. Det innebär att användaren inte bara får använda programmet utan också studera, anpassa och vidareutveckla det efter egna behov.

    Parametrisk modellering – grunden i FreeCAD

    FreeCAD är en parametrisk modellare. Det betyder att varje objekt bygger på mått, relationer och regler snarare än på statisk geometri. Om ett värde ändras, till exempel längden på en axel eller diametern på ett hål, uppdateras hela modellen automatiskt.

    Detta arbetssätt är centralt inom ingenjörsarbete där konstruktioner ofta måste anpassas, optimeras och återanvändas. Parametrisk modellering minskar risken för fel och gör det möjligt att snabbt ta fram flera varianter av samma grundkonstruktion.

    Ett brett användningsområde inom teknik och design

    Även om FreeCAD främst riktar sig till mekanisk konstruktion används det i dag inom många olika tekniska discipliner. Programmet lämpar sig väl för arkitektur och BIM-arbete, tekniska ritningar i 2D, simuleringar och analyser samt förberedelser inför 3D-utskrift.

    FreeCAD räknas därför till flera närliggande programkategorier, såsom CAD, CAE, CAx, PLM och BIM. Denna bredd är ovanlig, särskilt för ett öppet och kostnadsfritt verktyg.

    Modulär arkitektur och utbyggbarhet

    En av FreeCADs stora styrkor är dess modulära arkitektur. Funktionaliteten är uppdelad i så kallade arbetsbänkar, där varje arbetsbänk är anpassad för ett visst arbetsflöde, till exempel mekanisk design, arkitektur eller CAM-beredning.

    Denna uppdelning gör det möjligt att lägga till ny funktionalitet utan att ändra programmets kärna. Användare och utvecklare kan skapa egna tillägg, vilket har lett till ett växande ekosystem av specialiserade verktyg.

    Byggt på etablerade open source-bibliotek

    FreeCAD bygger på flera välkända öppna bibliotek inom vetenskaplig och teknisk programvara. Kärnan för geometriberäkningar utgörs av Open Cascade Technology, medan 3D-grafiken hanteras med Coin3D. Användargränssnittet bygger på Qt, och Python används för skriptning och automatisering.

    Tack vare detta kan FreeCAD inte bara användas som ett fristående program, utan även fungera som ett bibliotek i andra applikationer och arbetsflöden.

    Tydligt fokus på teknisk precision

    FreeCAD är inte avsett för frihandsritning i 2D eller för animation och visuell effektskapande. Programmet fokuserar i stället på exakta, måttstyrda modeller som kan användas för tillverkning, analys och dokumentation.

    Trots detta gör programmets flexibilitet att det ofta används även utanför sitt ursprungliga fokus, särskilt i forsknings- och utbildningssammanhang.

    Samma funktionalitet på alla plattformar

    FreeCAD är plattformsoberoende och fungerar på Linux, Windows och macOS. Användargränssnitt och funktioner är i stort sett identiska oavsett operativsystem, vilket underlättar samarbete mellan användare med olika tekniska miljöer.

    Ett projekt som drivs av gemenskapen

    Utvecklingen av FreeCAD började redan 2001 och har sedan dess drivits framåt av en internationell gemenskap av utvecklare och användare. De flesta bidrar ideellt, och arbetet sker öppet via forum och kodarkiv.

    Diskussioner, idéer och beslut formas gemensamt, och vem som helst kan delta genom att bidra med kod, dokumentation, översättningar eller tester.

    FreeCAD Project Association

    Sedan 2021 stöds projektet även av FreeCAD Project Association, en ideell organisation som samlar in donationer och resurser för att stödja utvecklingen, skydda gemenskapen och representera projektet gentemot företag och institutioner.

    Organisationen bidrar till att skapa stabila förutsättningar för FreeCADs långsiktiga utveckling, utan att göra avkall på programmets öppna och fria natur.

    Fri programvara för framtidens ingenjörsarbete

    FreeCAD visar att avancerade ingenjörsverktyg inte måste vara dyra eller låsta bakom proprietära licenser. Med sin öppna utvecklingsmodell, tekniska precision och breda användbarhet är FreeCAD både ett kraftfullt CAD-verktyg och ett exempel på vad fri programvara kan åstadkomma inom avancerad teknik.

    https://www.freecad.org/downloads.php?lang=eng

    Faktaruta: FreeCAD

    Typ: Fri och öppen 3D-CAD (parametrisk modellering)
    Licens: LGPL
    Inriktning: Maskinteknik och produktdesign, men även arkitektur, analys och 3D-print

    Plattformar:
    • Linux/Unix
    • Windows
    • macOS

    Viktiga funktioner:
    • Parametrisk 3D-modellering (mått och relationer styr modellen)
    • Skissning i 2D för att skapa 3D-geometri (Sketch-baserade arbetsflöden)
    • 2D-produktionsritningar och dokumentation (drawing/workbench-stöd)
    • Modulära “workbenches” och tillägg (utbyggbart utan att ändra kärnan)
    • Stöd för arkitektur/BIM-arbetsflöden (beroende på arbetsbänk/tillägg)
    • Finita element/CAE-flöden (FEM) för teknisk analys (beroende på modul)
    • Förberedelser för 3D-utskrift (exportformat och arbetsflöden för tillverkning)
    • Python-skriptning och automatisering (makron, egna verktyg och pipelines)

    Bygger på: OCCT (CAD-kärna), Coin3D (3D-grafik), Qt (gränssnitt), Python (skriptning)

  • Micro 2.0.15 – terminalredigeraren som gör comeback

    Efter nästan ett års tystnad är den populära terminalbaserade textredigeraren Micro tillbaka med version 2.0.15. Uppdateringen fokuserar på förbättrad syntaxmarkering, stabilare redigering och ett mognare plugin-system, och markerar ett tydligt steg framåt för ett verktyg som vill kombinera enkelhet med kraften hos moderna kodredigerare – helt i terminalen.

    Efter en längre paus är den terminalbaserade textredigeraren Micro tillbaka med version 2.0.15. Det är den första nya utgåvan sedan version 2.0.14 från augusti 2024 och markerar ett tydligt steg framåt för projektet, både tekniskt och användarmässigt.

    Micro är utformad för att vara lätt att använda direkt, samtidigt som den erbjuder funktioner som annars ofta förknippas med fullskaliga grafiska textredigerare. Med intuitiva tangentkommandon, musstöd och modern funktionalitet har Micro blivit ett populärt alternativ för användare som vill arbeta effektivt i terminalen utan att behöva lära sig komplexa kommandospråk.

    Stora förbättringar i syntaxmarkering

    Den största nyheten i Micro 2.0.15 är de omfattande förbättringarna av syntaxmarkeringen. Stöd har utökats eller förfinats för många språk och filformat, bland annat Rust, Java, Swift, Haskell, OpenSCAD, Meson, PRQL, nftables, Fish shell, Groovy och Ruby. Även JavaScript-varianter som .cjs samt olika assembly- och C++-specialfall har fått bättre hantering.

    Utöver nya språk har flera problem från tidigare versioner rättats till, exempelvis felaktig tolkning av nyckelord, kommentarer och strängliteraler som uppstod efter tidigare ändringar i syntaxreglerna.

    Förbättrad redigering och navigering

    Även själva redigeringsfunktionerna har blivit mer konsekventa. Kommandon för att kopiera, klippa ut, ta bort och duplicera text fungerar nu bättre i alla situationer, inklusive specialfall som den sista raden i en fil.

    Navigeringen har också utvecklats. Nya funktioner för page up och page down beter sig nu mer som i nano, markören kan positioneras mer logiskt i förhållande till den synliga delen av dokumentet och arbetet med flera markörer samtidigt har förbättrats. Samtidigt har många regressioner åtgärdats, till exempel problem med scrollning, delade vyer, fönsterstorlekar och markörplacering.

    Stabilitet, säkerhet och plugins

    På stabilitetssidan har Micro blivit säkrare vid filhantering. Sparfunktionen är mer robust, onödiga säkerhetskopior skapas inte längre för oförändrade filer och sparning med förhöjda rättigheter fungerar bättre. Viktigt är också att risken för dataförlust har minskat vid arbete med delade buffertar.

    Plugin-systemet har utvecklats med nya callbacks och utökade API:er, samtidigt som gränsen mellan inbyggda och externa plugins blivit tydligare. För ökad säkerhet kan plugins inte längre ändra centrala konfigurationsfiler utan uttryckligt tillstånd från användaren.

    Byggstöd och framtid

    Slutligen har stödet för korskompilering förbättrats. Windows ARM64 stöds nu officiellt och alla byggen är helt statiska med CGO avstängt. Det gör Micro enklare att distribuera och mer pålitlig i olika miljöer.

    Snabba tangentkommandon i Micro

    KommandoFunktion
    Ctrl + SSpara fil
    Ctrl + QAvsluta Micro
    Ctrl + OÖppna fil
    Ctrl + FSök i dokument
    Ctrl + RSök och ersätt
    Ctrl + CKopiera
    Ctrl + XKlipp ut
    Ctrl + VKlistra in
    Ctrl + ZÅngra
    Ctrl + YGör om
    Ctrl + KKlipp ut aktuell rad
    Ctrl + DDuplicera rad eller markering
    Alt + ← / →Hoppa ordvis
    Ctrl + ← / →Byt flik
    Ctrl + \Dela vy
    Ctrl + WStäng aktuell vy
    Page Up / Page DownBläddra sida för sida

    Micro 2.0.15 visar tydligt att projektet är tillbaka på banan. Med förbättrad syntaxmarkering, stabilare beteende och ett mer moget plugin-system befäster Micro sin roll som ett modernt och lättillgängligt verktyg för effektiv textredigering i terminalen.

    Exempel på installation i praktiken

    På Ubuntu och Debian kan Micro installeras på flera sätt, och här är ett sammanhängande exempel som visar hur det går till i praktiken. Det vanligaste sättet är att använda den inbyggda pakethanteraren. Man börjar då med att uppdatera paketlistan och installerar sedan redigeraren direkt från programförråden genom att köra kommandona:

    sudo apt update
    sudo apt install micro
    

    Efter detta kan Micro startas genom att skriva micro följt av ett filnamn i terminalen.

    Vill man istället installera den senaste versionen från utvecklarna själva kan man använda Micros officiella installationsskript. Först laddas skriptet ner och görs körbart, därefter körs det för att hämta den färdiga binären:

    wget https://getmic.ro
    chmod +x getmic.ro
    ./getmic.ro
    sudo mv micro /usr/local/bin/
    

    När binären har flyttats till /usr/local/bin är Micro tillgänglig systemövergripande.

    Ett tredje alternativ är att använda Snap, vilket ger automatiska uppdateringar. Installationen görs då med ett enda kommando:

    sudo snap install micro --classic
    

    Samtliga metoder leder till samma resultat: Micro är installerat och redo att användas direkt i terminalen.

    https://github.com/zyedidia/micro/releases/tag/v2.0.15

    Faktaruta: Vad är nytt i Micro 2.0.15?
    Större lyft för syntaxmarkering: Fler och bättre regler för många språk/format (t.ex. Rust, Java, Swift, Haskell, Ruby, Groovy, Fish, nftables, PRQL) samt fler JavaScript-varianter som .cjs.
    Färre feltolkningar: Fixar för nyckelord, kommentarer och literaler som tidigare kunde ge fel färgsättning eller trasiga regler.
    Mer konsekvent redigering: Åtgärdar specialfall för kopiera/klipp/ta bort/duplicera, bland annat problem runt sista raden i filer.
    Smidigare navigering: Nya markör- och sidbläddringsbeteenden (inspirerat av nano), förbättrad markörplacering i synlig vy och bättre multicursor.
    Stabilare scroll och vyer: Fixar regressioner kring scrollning, vyjustering, split-resize och markörplacering.
    Säkrare sparning: Robustare skrivning, färre onödiga backups, förbättrad sparning med höjda rättigheter och skydd mot dataförlust vid delade buffertar.
    Plugin-systemet stramas upp: Nya callbacks och utökade API:er, tydligare gräns mellan inbyggda och externa plugins – plus att plugins inte får ändra kärnkonfig utan tillstånd.
    Bättre byggstöd: Förbättrad korskompilering (inkl. Windows ARM64) och byggen som är helt statiska med CGO avstängt.
  • GNU Wget 2.2.1 – ett litet verktyg med stor betydelse för internet

    GNU Wget har i över två decennier varit ett av internets mest pålitliga arbetsredskap i bakgrunden. Med version 2.2.1 fortsätter det klassiska kommandoradsverktyget att utvecklas genom förbättrad kompatibilitet, ökad säkerhet och bättre kontroll över filhämtning – förändringar som kanske är osynliga för många, men avgörande för hur stora delar av internet fungerar i praktiken.

    GNU Wget 2.2.1 – ett litet verktyg med stor betydelse för internet

    I dag släpptes GNU Wget 2.2.1, den senaste stabila versionen av ett av internets mest långlivade och användbara kommandoradsverktyg. För den oinvigde kan Wget verka som ett smalt nischprogram, men i praktiken är det en grundpelare för allt från systemadministration och forskning till arkivering av webbinnehåll.

    Vad är egentligen Wget?

    Wget är ett fritt och öppet program som används för att hämta filer via de vanligaste internetprotokollen: HTTP, HTTPS, FTP och FTPS. Till skillnad från webbläsare är Wget helt textbaserat och designat för att fungera utan mänsklig inblandning, vilket gör det idealiskt för skript, servrar och automatiserade arbetsflöden.

    Det är just denna osynliga roll som gjort Wget så viktigt. När webbplatser speglas, forskningsdata laddas ner i stora mängder eller programvara byggs automatiskt i bakgrunden, är det ofta Wget som står för själva överföringen.

    Nyheter som stärker kompatibilitet och kontroll

    Version 2.2.1 innehåller flera förbättringar som kanske inte låter dramatiska, men som har stor praktisk betydelse. En ny flagga, –show-progress, förbättrar bakåtkompatibiliteten med äldre versioner av wget och underlättar användning i befintliga skript. Flaggan –no-clobber kan nu förhindra att befintliga filer trunkeras, vilket minskar risken för oavsiktlig dataförlust.

    Dessutom kan användaren med –no-use-server-timestamps välja att använda lokala tidsstämplar i stället för serverns, något som är särskilt viktigt vid spegling och långsiktig arkivering.

    Bättre felmeddelanden och modernare nätverk

    Utöver nya flaggor har utvecklarna förbättrat de meddelanden som visas när URL:er inte följs, vilket gör felsökning enklare. Stöd för prefixet no_ i konfigurationsalternativ ger tydligare och mer konsekventa inställningar.

    Stöd för libnghttp2 har också lagts till, vilket möjliggör tester med HTTP/2. Även om detta främst är relevant för utvecklare och testmiljöer visar det att Wget fortsätter att anpassas till ett modernare internet. Ett annat tillskott är möjligheten att sätta exitstatus till 8 vid HTTP-svaret 403 (Forbidden), något som gör det lättare för automatiserade system att tolka åtkomstfel.

    Säkerhet och stabilitet i fokus

    En central del av version 2.2.1 är de många buggfixarna. Bland annat har flera buffertöverskridningar åtgärdats, inklusive problem som potentiellt kunnat utnyttjas på distans. Regressioner i omdirigeringar och speglingsfunktioner har rättats till, liksom problem med filöverskrivning och prioritering av speglar vid användning av metalink.

    Även detaljer som HTTP/1.1-svar, byggproblem med WolfSSL, dokumentationsexempel och interna länkar har förbättrats, vilket bidrar till en mer robust helhet.

    Ett verktyg som fortsätter att leva

    GNU Wget är mer än bara ett nedladdningsprogram. Det stöder proxyservrar och cookies, persistenta HTTP-anslutningar, bakgrundskörning, lokala fil­tidsstämplar och översatta meddelanden. Det fungerar på de flesta Unix-liknande operativsystem och är djupt integrerat i många tekniska miljöer som användare sällan tänker på.

    Med version 2.2.1 visar Wget att även små och till synes färdiga verktyg kan fortsätta att utvecklas. Förbättringarna är kanske diskreta, men tillsammans gör de internet lite säkrare, stabilare och mer förutsägbart bakom kulisserna.

    https://www.gnu.org/software/wget

    Faktaruta: GNU Wget 2.2.1
    Vad: Kommandoradsverktyg för att hämta filer via HTTP/HTTPS/FTP/FTPS
    Ny version: 2.2.1
    Nytt & viktigt:
    • –show-progress (bättre bakåtkompatibilitet)
    • –no-clobber (förhindrar truncering/överskrivning)
    • –no-use-server-timestamps (använd lokala tidsstämplar)
    • Förbättrade felmeddelanden om varför URL:er inte följs
    • Stöd för no_-prefix i konfigurationsval
    • HTTP/2-teststöd via libnghttp2
    • Exitstatus 8 vid HTTP 403
    Fixar: Flera buggar och säkerhetsproblem, bl.a. buffertöverskridningar samt metalink-relaterade problem
  • KDE:s Haruna 1.7 – smartare spellistor, jämnare ljud och bättre stabilitet

    Haruna 1.7 är en uppdatering som inte ropar efter uppmärksamhet, men som märks desto mer i praktiken. Med smartare spellistehantering, jämnare ljudnivåer och flera efterlängtade stabilitetsförbättringar fortsätter KDE:s Qt-baserade mediaspelare att finslipas till ett allt mer pålitligt vardagsverktyg.

    KDE:s Haruna 1.7 – smartare spellistor, jämnare ljud och bättre stabilitet

    Den Qt-baserade mediaspelaren Haruna, utvecklad inom KDE-ekosystemet och byggd ovanpå uppspelningsmotorn MPV, har släppts i version 1.7. Uppdateringen fokuserar inte på stora visuella förändringar, utan på förbättringar som märks i daglig användning – särskilt för den som hanterar många ljud- och videofiler.

    Spellistor som faktiskt skalar

    Den tydligaste nyheten i Haruna 1.7 är ett kraftigt förbättrat stöd för spellistor. Användaren kan nu sortera och gruppera innehåll på mer avancerade sätt, vilket gör stora samlingar betydligt mer överskådliga. För den som använder Haruna som musikspelare snarare än enbart videospelare är detta ett viktigt steg.

    Spelaren kommer dessutom ihåg vilken spellista som var aktiv vid senaste avslut och återställer den automatiskt vid nästa start. Det kan låta som en liten detalj, men i praktiken minskar det friktionen för alla som arbetar med återkommande uppspelningsköer.

    Replay Gain ger jämnare ljudnivå

    På ljudsidan introduceras stöd för replay gain. Tekniken gör det möjligt att normalisera upplevd volym mellan olika ljudfiler, så att exempelvis äldre och nyare inspelningar låter ungefär lika starka. Resultatet blir färre tillfällen där man behöver justera volymen manuellt mellan låtar eller avsnitt.

    Även MPRIS-integrationen har justerats. Miniatyrbilder sätts nu endast för ljudfiler, vilket gör att skrivbordsmiljöer och aktivitetsfält kan visa en levande förhandsvisning av videofönstret istället för statisk omslagsgrafik.

    Små gränssnittsjusteringar med stor effekt

    Bland de mindre, men märkbara, förbättringarna finns en nedskalad spelikon i den kompakta spellistevyn, vilket ger ett renare och mindre plottrigt intryck. Ett nytt alternativ i snabbmenyn gör det också möjligt att öppna filer direkt i Hana, KDE:s miniatyrbildsgenerator, för den som har den installerad.

    Buggrättningar som förbättrar vardagen

    Utöver nya funktioner innehåller Haruna 1.7 flera viktiga stabilitetsfixar. Problem med att databasmappen inte skapades korrekt är lösta, verktygstips i tidslinjen uppdateras nu korrekt när filer byts, och borttagning av anpassade kommandon fungerar åter som tänkt. Även hanteringen av senast öppnad URL har förbättrats och sparas nu korrekt mellan sessioner.

    En mogen uppdatering snarare än en revolution

    Haruna 1.7 är ingen dramatisk omgörning, men just därför är den intressant. Uppdateringen visar hur ett öppet källkodsprojekt kan förfinas genom att ta bort små irritationsmoment, förbättra arbetsflöden och lägga till funktioner som faktiskt används. För KDE-användare – och för alla som uppskattar en lätt, MPV-baserad mediaspelare – är detta ett tydligt steg framåt i vardagsanvändning.

    FAKTA: KDE:s Haruna 1.7
    • Vad är det? Qt-baserad mediaspelare i KDE-ekosystemet, byggd ovanpå MPV.
    • Största nyheten Förbättrad spellistehantering: avancerad sortering och gruppering.
    • Smidighet Återställer senast aktiva spellistan vid uppstart.
    • Ljud Replay Gain-inställningar för jämnare volym mellan spår.
    • MPRIS Miniatyrbilder sätts bara för ljudfiler – video får live-förhandsvisning i aktivitetsfältet.
    • UI Mindre play-ikon i kompakt spellistevy.
    • Stabilitet Fixar bl.a. databasmapp, seekbar-tooltips, borttagning av egna kommandon och sparad senaste URL.
  • MacBook Air 13” (Tidig 2015) – gammal Apple-dator, nytt liv

    När Apple slutar uppdatera sina datorer betyder det inte att de slutar fungera. MacBook Air 13” från tidigt 2015 är ett tydligt exempel på hur en till synes föråldrad dator fortfarande kan fylla en viktig roll – om man vågar titta bortom macOS. Med rätt operativsystem och rimliga förväntningar kan en gammal premiummaskin få nytt liv och fortsätta vara ett fullt dugligt verktyg i en allt mer molnbaserad vardag.

    MacBook Air 13 tum från tidigt 2015 är en dator som Apple sedan länge har slutat stödja. Det går fortfarande att köra macOS på den, men när operativsystemet inte längre får säkerhetsuppdateringar börjar vardagen snabbt bli krånglig. Många väljer därför att köpa nytt – och resultatet blir att fullt fungerande datorer hamnar i byrålådor eller på återvinningen.

    Det är synd, för MacBook Air är ett tydligt exempel på Apples klassiska styrka: hårdvara av hög kvalitet. Chassit är byggt i aluminium, datorn är tunn, lätt och smidig att bära med sig, och den använder den magnetiska MagSafe 2-kontakten som minskar risken att datorn flyger i golvet om man råkar snubbla på sladden. Som anteckningsdator eller resedator är den fortfarande mycket trevlig att använda.

    Det här specifika exemplaret är utrustat med en Intel i5-5250U, 8 GB RAM och en SSD på 128 GB. På pappret kan det låta blygsamt i dagens mått, men i praktiken motsvarar prestandan ungefär en modern lågprisdator. Skillnaden är att många nya budgetdatorer är byggda helt i plast, medan MacBook Air är en välbyggd premiummaskin som fortfarande känns gedigen i handen.

    Vad ska man kontrollera innan köp?

    Om man får tag på en sådan här dator finns det framför allt en sak att kontrollera: batteriet. Ett känt problem hos äldre Apple-datorer är att batterier kan börja svälla med åldern. Ett svullet batteri ska tas på största allvar – det kan innebära brandrisk och bör bytas snarast.

    Även laddaren är värd att tänka på. Originalladdare är relativt dyra, och även om det finns billigare tredjepartslösningar bör man vara försiktig. En dåligt konstruerad nätadapter kan bli varm, fungera instabilt eller i värsta fall innebära en säkerhetsrisk.

    Ett nytt liv med Linux

    Som Linux-maskin visar MacBook Air från 2015 sin verkliga styrka. Jag installerade Ubuntu 24.04, och efter installationen fungerade nästan allt direkt. Det enda som krävde lite extra arbete var att installera drivrutiner för Broadcom BCM4360 wifi nätverkskortet. När det väl var löst fungerade systemet helt problemfritt.

    Skärmen har en upplösning på 1440 × 900, vilket inte är Full HD, men för kontorsarbete, surf och skrivande fungerar den utmärkt.

    Med Ubuntu får man direkt tillgång till LibreOffice för dokument, Firefox för webben och möjlighet att installera Chrome om man föredrar det. För e-post finns Thunderbird för den som inte vill använda webbaserad mejl. Det täcker behoven för de allra flesta.

    Fortfarande relevant i en molnbaserad värld

    I en tid där mycket av vårt digitala liv sker i webbläsaren – via molntjänster, webbappar och e-post – räcker den här datorn långt. För studier, anteckningar, administration och vardagsbruk klarar den uppgiften utan problem.

    MacBook Air 13” från tidigt 2015 är ett bra exempel på hur äldre kvalitetsdatorer inte behöver vara elektronikskrot. Med rätt operativsystem kan de fortsätta vara användbara, energieffektiva och fullt relevanta – långt efter att tillverkaren har gått vidare.

    Vad är den egentligen värd?

    Vad ska man då betala för en MacBook Air 13” från tidigt 2015? Det är faktiskt svårt att ge ett entydigt svar. I min värld är värdet relativt begränsat: några hundralappar utan laddare, och möjligen ytterligare några hundra kronor om originalladdare ingår.

    Anledningen är enkel. Datorn klarar inte att köra ett modernt, fullt supporterat macOS, vilket innebär tydliga begränsningar för den som vill använda den i Apples ekosystem. Utan alternativa operativsystem, som Linux, blir användningsområdet därför ganska smalt för en mac användare.

    Samtidigt ska man inte bortse från marknadens psykologi. Apple-produkter är – och har länge varit – något av ett hypefenomen. Det gör att även mycket gamla Apple-datorer ibland säljs för förvånansvärt höga priser, trots att de tekniskt sett är föråldrade.

    Resultatet blir en märklig situation: en dator som i praktiken är värd relativt lite, men som på andrahandsmarknaden ändå kan kosta betydligt mer än vad prestanda och officiellt stöd egentligen motiverar. För den som vet vad man gör och är villig att installera Linux kan det ändå vara ett fynd – men för den som vill ha ”en Mac” i traditionell mening är värdet betydligt mer begränsat.

    MacBookAir7,2 — Faktaruta
    Modell
    MacBook Air 13" (Early 2015)
    Lanserad
    2015 (ca 10 år gammal 2025)
    Skärm
    13,3" — 1440 × 900 (16:10), ej Retina
    Trådlöst nät (Wi-Fi)
    802.11a/b/g/n/ac (2,4/5 GHz), Broadcom BCM4360
    Bluetooth
    Bluetooth 4.0
    Senaste macOS-stöd
    macOS Monterey (12)
    Tips: Passar bra för lättare surf/terminal och fungerar ofta fint med Linux.
  • Winux: Linux som ser ut – och beter sig – som Windows

    Winux är en ny Linuxdistribution som väcker uppmärksamhet genom att inte bara inspireras av Windows – utan genom att nästan helt efterlikna det. Med ett skrivbord som är förvillande likt Windows 11 och ett tydligt fokus på igenkänning snarare än förnyelse vill Winux sänka tröskeln för användare som är nyfikna på Linux men ogärna lämnar det bekanta bakom sig. Frågan är bara om total imitation verkligen är rätt väg framåt för ett öppet operativsystem.

    Är total imitation en genväg till fri programvara, eller en återvändsgränd?

    Det sägs ofta att Linuxvärlden rör sig snabbt, men sällan överraskar. Ändå dyker det då och då upp projekt som lyckas väcka både nyfikenhet och debatt. Winux är ett sådant exempel – en Ubuntu-baserad Linuxdistribution som inte bara liknar Windows, utan medvetet försöker vara Windows i allt utom namnet.

    Idén är långt ifrån ny. Redan för omkring 20 år sedan försökte Lindows, som senare bytte namn till Linspire efter juridiskt tryck från Microsoft, locka Windows-användare genom att erbjuda en nästan identisk upplevelse, fast byggd på Linux. Winux plockar upp samma tråd, men i en tid då Linux är betydligt mer moget och tekniskt konkurrenskraftigt på skrivbordet.

    Inte subtilt – utan bokstavligt

    Många moderna Linuxdistributioner försöker vara en mjuk landningsbana för nya användare. Zorin OS är ett välkänt exempel. Där finns tydliga likheter med Windows, men fortfarande en egen Linuxidentitet.

    Winux väljer en helt annan väg. Här handlar det inte om inspiration utan om direkt imitation. Standard­skrivbordet efter installationen är så likt Microsoft Windows 11 att man lätt tror att man tittar på fel skärmdump. I själva verket är det KDE Plasma 5.27, kraftigt modifierat med teman, ikoner, paneler och beteenden som nästan exakt speglar Windows.

    Till och med inloggningsskärmen använder Windows-logotypen. Det är ett val som inte bara känns överdrivet, utan också väcker frågor om var gränsen går – både estetiskt och juridiskt.

    Vad är Winux egentligen?

    Winux är i grunden en Linuxdistribution med ett mycket tydligt mål: att göra övergången från Windows till Linux så friktionsfri som möjligt. Inga nya arbetsflöden, inga oväntade gränssnitt. Allt ska kännas bekant från första stund.

    Den aktuella stabila versionen, Winux 11.25.12, bygger på Ubuntu 24.04 LTS (Noble Numbat) och använder Linuxkärnan 6.14. Det ger en stabil och modern grund, även om ytan ser allt annat än traditionellt Linuxaktig ut.

    Windowsprogram på Linux – på riktigt

    En central del av Winux är WinBoat, ett relativt nytt verktyg som kör ett komplett Windows-system i en container med hjälp av Docker och KVM. Windowsprogrammen visas sedan direkt på Linux­skrivbordet via RDP, som om de vore inbyggda applikationer.

    Tekniskt är detta imponerande, men det har ett pris. WinBoat kräver minst 32 GB diskutrymme, vilket gör Winux mindre lämpat för äldre datorer och små virtuella maskiner. Eftersom Docker installeras automatiskt blir systemet också mer resurskrävande och komplext än många andra Linuxdistributioner.

    Programval som säger mycket

    Standardmjukvaran i Winux avslöjar tydligt vilken målgrupp man siktar på. Förvald webbläsare är Microsoft Edge, och Google Chrome är också förinstallerat. Firefox, som annars är standard i många Linuxdistributioner, saknas märkligt nog från start, även om den enkelt kan installeras i efterhand.

    För kontorsarbete ingår ONLYOFFICE 9.2, media spelas upp med VLC 3.0.20 och e-post hanteras via Thunderbird ESR. Programhantering sker genom KDE:s Discover, och både Snap och Flatpak fungerar direkt efter installation.

    Gratis – men inte helt

    Precis som Zorin OS använder Winux en delvis kommersiell modell. Basversionen är gratis, men för ca 200 sek kan man låsa upp extra funktioner via det egna verktyget PowerTools.

    Bland dessa funktioner finns ett ännu mer Windows-likt skrivbord och kontrollpanel, ett integrerat Android-undersystem med grafikacceleration, grafisk OneDrive-klient i filhanteraren, Copilot- och ChatGPT-integration samt mer avancerade systemverktyg och extra skrivbordsförbättringar.

    Resultatet är en hybrid mellan fri programvara och kommersiell produkt, något som inte alla Linuxanvändare uppskattar men som kan vara attraktivt för nybörjare.

    Tung installation men stabil drift

    Installationen sker med Calamares, men tar ovanligt mycket diskutrymme i anspråk. En standardinstallation landar på cirka 18 GB, vilket är mycket i Linuxsammanhang. Som jämförelse ryms ett Debian-system med KDE på mindre än hälften av detta.

    I praktiken fungerar dock systemet stabilt och smidigt, mycket tack vare Ubuntu som underliggande plattform.

    Är imitation rätt väg?

    Winux delar användare i två läger. För vissa är den kompromisslösa Windows-likheten precis det som behövs för att våga ta steget till Linux. För andra känns det som att man missar hela poängen med fri och öppen programvara genom att klä den i någon annans kostym.

    Winux är knappast för alla. Men för distro­hoppare, nyfikna användare eller personer som verkligen saknar Windows-känslan kan det vara ett intressant experiment. Om distributionen kommer att få samma genomslag som Zorin OS återstår att se.

    En sak är dock säker: Linux fortsätter att överraska – ibland genom att se ut exakt som sin största konkurrent.

    https://winuxos.org

    Youtube film om Winux

    Fakta: Winux Linux
    Typ: Ubuntu-baserad Linuxdistribution som efterliknar Windows-upplevelsen
    Utseende: KDE Plasma 5.27, kraftigt temad för att likna Windows 11
    Version (enligt artikeln): Winux 11.25.12
    Bas: Ubuntu 24.04.3 LTS (“Noble Numbat”)
    Kärna (enligt artikeln): Linux 6.14
    Windows-appar: WinBoat (Windows i container via Docker + KVM, appar visas via RDP)
    Krav (WinBoat): minst 32 GB diskutrymme
    Pakethantering: KDE Discover + stöd för Snap och Flatpak
    Förinstallerat (urval): Microsoft Edge, Google Chrome, ONLYOFFICE, VLC, Thunderbird ESR
    Installation: Calamares, cirka 18 GB standardinstall (enligt artikeln)
    Pris/affärsmodell: gratis basversion + PowerTools-nyckel 19,99 USD för extra funktioner
  • Fish Shell 4.3 – när kommandoraden blir smartare, snyggare och mer förutsägbar

    Fish Shell 4.3 är en uppdatering som vid första anblick kan verka försiktig, men som i praktiken förändrar hur skalet upplevs i det dagliga arbetet. Istället för stora, uppseendeväckande nyheter har utvecklarna fokuserat på att göra befintliga funktioner tydligare, smartare och mer konsekventa. Resultatet är ett kommandoskal som känns mer förutsägbart, lättare att konfigurera och bättre anpassat till moderna terminaler. För både vana användare och nyfikna nybörjare markerar version 4.3 ett steg mot en mer genomtänkt och harmonisk terminalupplevelse.

    Kommandoraden är för många ett arbetsredskap snarare än ett användargränssnitt. Ändå är det just där som Fish Shell, Friendly Interactive SHell, skiljer sig från mängden. Med version 4.3 tar Fish ännu ett steg mot att göra terminalen både mer begriplig och mer intelligent, utan att tumma på kraften under huven.
    Den här versionen är inte en dramatisk omvälvning, utan snarare en noggrant avvägd evolution: bättre standardbeteenden, renare konfigurationer och en terminalupplevelse som anpassar sig efter användaren, inte tvärtom.

    Mindre magi, mer kontroll: nya konfigurationsprinciper

    En av de största förändringarna märks först knappt alls. Tidigare använde Fish så kallade universella variabler för färger, teman och tangentbindningar. De var praktiska men också svåröverskådliga.
    I Fish 4.3 ändras detta i grunden. Standardvariabler som fish_color_* och fish_key_bindings sätts nu globalt i stället för universellt. Vid första starten efter uppgradering gör Fish en engångsmigrering som fryser ditt nuvarande tema och dina tangentbindningar till filer i ~/.config/fish/conf.d/.
    Utvecklarna rekommenderar därefter att man tar bort dessa automatiskt skapade filer och istället hanterar allt direkt i config.fish. Resultatet blir en mer förutsägbar, lättläst och versionshanterbar konfiguration. Det går fortfarande att använda universella variabler, men då medvetet och med vetskapen om att de inte lämpar sig lika väl för dynamiska teman.

    Ett nytt språk – bokstavligen

    Fish 4.3 introducerar ett nytt kommando i skriptspråket: status language. Det kan låta trivialt, men det löser ett gammalt problem. Nu kan man se vilket språk Fish använder för sina meddelanden och ändra språket utan att behöva manipulera globala miljövariabler. Detta är särskilt användbart i skript, testmiljöer och dokumentation där man vill ha konsekventa och reproducerbara utdata.

    Smartare kompletteringar – även bakom kulisserna

    Fish är känt för sina intelligenta kompletteringar, och här har version 4.3 förfinat detaljerna. commandline –cursor fungerar nu korrekt även i icke-interaktiva sessioner. Kompletteringar hanterar sökvägar som innehåller = eller : betydligt bättre. Skiftlägesokänslig prefixmatchning gör att fler träffar hittas snabbare, och autosuggestioner kan nu radbrytas mjukt i stället för att kapas abrupt.
    För användare på Cygwin och MSYS har Fish dessutom blivit bättre på att matcha körbara filer mot rätt metadata, vilket ger mer konsekvent beteende över plattformar.

    Redigering med filsystemsförståelse

    Även tangentbordsarbetet har förbättrats. Ctrl-W tar nu bort escaped spaces när man raderar delar av en sökväg. Nya sökvägsmedvetna redigeringsfunktioner gör det enklare att navigera och justera långa filstigar direkt på kommandoraden. Det är små förbättringar som snabbt blir oumbärliga för den som arbetar mycket i terminalen.

    Teman som anpassar sig efter ljus och mörker

    En modern terminal växlar ofta mellan ljus och mörk bakgrund. Fish 4.3 möter detta genom att låta teman definiera separata sektioner för ljusa och mörka färgscheman. Flera av Fish standardteman har redan uppdaterats för detta. Resultatet är ett skal som ser rätt ut oavsett om du arbetar mitt i natten eller i fullt dagsljus.

    Djupare terminalintegration – utan att vara i vägen

    Fish fortsätter att förbättra sin integration med avancerade terminalfunktioner. OSC-signalerna för promptgränser är nu mer konsekventa, den aktuella arbetskatalogen rapporteras korrekt och fokusrapportering är aktiverad som standard. En ny funktionsflagga gör det dessutom möjligt att stänga av terminalsärlösningar när de inte behövs, vilket ger bättre kontroll i specialmiljöer.

    Stabilitet och puts: färre krascher, färre överraskningar

    Slutligen adresserar Fish 4.3 en rad regressionsproblem från tidigare versioner. Det gäller bland annat krascher kopplade till färgvariabler, problem med Unicode-autosuggestioner, emoji-bredd på macOS, kantfall vid flerradig inmatning och kompletteringsproblem på system utan glibc. Inget av detta är spektakulärt, men allt bidrar till ett skal som helt enkelt känns mer pålitligt.

    Sammanfattning

    Fish Shell 4.3 är ett tydligt exempel på mogen programutveckling. Fokus ligger inte på uppseendeväckande nyheter utan på tydligare konfiguration, bättre standardbeteenden, modern terminalanpassning och många små förbättringar som gör stor skillnad i vardagen. För den som lever i terminalen är detta en uppdatering som inte ropar, men som stillsamt visar att det bara fungerar.

    https://fishshell.com

    Faktaruta: Fish Shell 4.3

    Version: 4.3
    Typ: Interaktivt Unix-skal
    Mål: Förbättrad användarvänlighet utan att offra kraft

    Viktiga nyheter:
    – Standardvariabler för teman och tangentbindningar är nu globala istället för universella
    – Engångsmigrering fryser befintligt tema till conf.d-filer vid uppgradering
    – Nya kommandot status language styr språk för Fish-meddelanden
    – Förbättrade och mer träffsäkra kompletteringar, även i icke-interaktiva lägen
    – Teman kan reagera dynamiskt på ljusa och mörka terminaler
    – Fördjupad terminalintegration med tydligare promptgränser och fokusrapportering

    Plattformar: Linux, macOS, *BSD, Cygwin/MSYS
    Licens: GPLv2
    Webbplats: https://fishshell.com
  • Parrot OS 7.0 “Echo” – ett stort steg för etisk hacking

    Den välkända Linuxdistributionen Parrot OS, som används världen över för etisk hacking och penetrationstestning, har släppt en ny huvudversion. Parrot 7.0 med kodnamnet Echo markerar ett tydligt teknikskifte med ny Debian-bas, modernare systemkomponenter och ett växande fokus på artificiell intelligens inom cybersäkerhet. Uppdateringen riktar sig både till professionella säkerhetsexperter och avancerade användare som vill ligga steget före i en snabbt föränderlig hotbild.

    Utvecklarna bakom den Debian-baserade Linuxdistributionen Parrot OS har nu lanserat Parrot 7.0 med kodnamnet Echo. Det är en större uppdatering som innebär både ny teknisk grund och ett tydligare fokus på framtidens säkerhetsutmaningar, inklusive artificiell intelligens.

    Ny bas med Debian 13 och Linux 6.12 LTS

    Parrot 7.0 bygger på Debian 13 ”Trixie” och använder Linuxkärnan 6.12 LTS. Det ger förbättrat hårdvarustöd, högre stabilitet och längre livslängd i säkerhetsuppdateringar. För användare som arbetar med penetrationstestning och forensik innebär detta ett mer pålitligt system, oavsett om det körs på moderna bärbara datorer, servrar eller alternativa arkitekturer som RISC-V.

    KDE Plasma blir standard

    En av de största förändringarna är att KDE Plasma nu är standard­skrivbordsmiljö. Den körs på Wayland och har justerats för att vara så lättviktig som möjligt. Detta är särskilt viktigt i live-miljöer och virtuella maskiner där resurser ofta är begränsade. Hela systemet har dessutom fått ett klassiskt terminalgrönt färgtema som ger god läsbarhet och en tydlig koppling till traditionella säkerhetsmiljöer.

    Fler och modernare säkerhetsverktyg

    Parrot 7.0 innehåller ett stort antal nya verktyg som speglar hur hotbilden har förändrats. Bland nyheterna finns verktyg för attacker mot samarbetsplattformar, förbättrad nätverksrekognosering, Active Directory-analys, brandväggstunnling och automatisk skanning efter hemligheter som API-nycklar och lösenord i kodbaser.

    Metapaketet parrot-tools har också uppdaterats och installerar nu betydligt fler verktyg direkt, vilket gör systemet redo att användas utan omfattande efterarbete.

    AI får en egen kategori

    För första gången introduceras en särskild kategori för AI-verktyg i Parrot Security-utgåvan. Här ingår bland annat HexStrike AI, som använder artificiell intelligens för penetrationstestning och säkerhetsanalys.

    Utvecklarna betonar dock att AI inte ses som en mirakellösning. Enligt dem kommer den verkliga AI-revolutionen inom cybersäkerhet först när rätt strategier och verktyg finns på plats för att säkra stora språkmodeller och AI-drivna system, snarare än att enbart automatisera attacker.

    Tekniska förbättringar bakom kulisserna

    Parrot 7.0 innehåller även flera tekniska nyheter. Uppdateringsverktyget Parrot Updater har skrivits om i Rust och fått ett grafiskt gränssnitt. Docker- och WSL-avbilderna har uppdaterats, och ett nytt skript gör det möjligt att konvertera en befintlig Debian-installation direkt till Parrot. Dessutom finns nu färdigbyggda system för Raspberry Pi, virtuella maskiner, Docker och RISC-V.

    Uppgradering eller nyinstallation

    Befintliga Parrot 6-användare kan uppgradera till version 7.0 och behålla MATE som standard­skrivbord. Samtidigt rekommenderar utvecklarna en ren installation för bästa stabilitet och prestanda, särskilt för dem som kommer från äldre Parrot-versioner.

    Slutligen…

    Parrot OS 7.0 “Echo” är en tydlig milstolpe för distributionen. Med ny Debian-bas, modern grafikstack, ett kraftigt utökat verktygsutbud och ett genomtänkt AI-fokus stärker Parrot sin roll som en av de mest avancerade plattformarna för etisk hacking och penetrationstestning. För både professionella säkerhetsexperter och avancerade entusiaster är detta en release som markerar riktningen framåt.

    https://parrotsec.org/download

    FAKTARUTA: Parrot OS 7.0 “Echo”
    Typ: Debian-baserad Linuxdistribution för etisk hacking och penetrationstestning
    Kodnamn: Echo
    Bas: Debian 13 “Trixie”
    Kärna: Linux 6.12 LTS
    Standard-skrivbord: KDE Plasma på Wayland (optimerad för att vara lättviktig)
    Stil: Klassiskt “terminalgrönt” tema genom hela systemet
    Nya verktyg (exempel): ConvoC2, AutoRecon, evil-winrm-py, BloodHound.py, TruffleHog, Chisel, PKINITtools
    Ny kategori: “AI Tools” i Security-utgåvan (bl.a. HexStrike AI)
    Övrigt: Parrot Updater omskriven i Rust med GUI, uppdaterade Docker/WSL-images, RISC-V-rootfs
  • Debian gör loong64 till officiellt stödd arkitektur i Debian 14

    När Debian officiellt gör loong64 till en fullt stödd arkitektur tas ett historiskt steg för både projektet och den kinesiska processorplattformen LoongArch. Efter mer än två års arbete i Debian Ports är loong64 nu på väg in i huvudutgåvan Debian 14 Forky, där den kommer att omfattas av samma byggsystem, säkerhetsuppdateringar och långsiktiga stöd som Debians övriga arkitekturer. Beslutet markerar inte bara teknisk mognad, utan också Debians fortsatta ambition att stödja öppna och alternativa hårdvaruplattformar på global nivå.

    Efter drygt två års arbete har Debian officiellt befordrat arkitekturen loong64 från Debian Ports till fullvärdig, stödd arkitektur. Om det återstående integrationsarbetet fortlöper enligt plan kommer loong64 att ingå i den kommande versionen Debian 14, med kodnamnet Forky.

    Beskedet offentliggjordes på e-postlistan debian-devel-announce. Med officiell status följer loong64 nu samma bygg-, release- och säkerhetsprocesser som Debians övriga huvudarkitekturer.

    Vad är loong64

    Loong64 är 64-bitarsvarianten av instruktionsuppsättningen LoongArch, som utvecklas av det kinesiska företaget Loongson. Arkitekturen är framtagen som ett alternativ till etablerade plattformar som x86 och ARM, med fokus på teknologisk självständighet.

    Genom Debians officiella stöd får LoongArch-baserade system tillgång till ett stort, väletablerat ekosystem av fri programvara.

    Så gick uppstarten till

    Arbetet med loong64 inleddes i Debian Ports, där nya och experimentella arkitekturer utvecklas. För att komma igång krävdes ett manuellt grundarbete. Totalt byggdes och importerades 112 paket, vilket var tillräckligt för att skapa en fungerande chroot-miljö och sätta den första automatiska byggservern, en så kallad buildd, i drift.

    Redan under sin första natt byggde och laddade denna enda buildd upp omkring 300 nya paket, ett tydligt tecken på att infrastrukturen fungerar väl.

    Vad händer härnäst

    Den pågående bootstrap-fasen, där hela Debians paketarkiv successivt byggs för den nya arkitekturen, beräknas ta ungefär en vecka. Tidsåtgången beror på om fler byggservrar kopplas in, vilket i så fall skulle öka byggtakten avsevärt.

    När arkivet nått tillräcklig täckning kommer loong64 att behandlas som vilken annan officiell Debian-arkitektur som helst. Det innebär deltagande i alla release-milstolpar, tillgång till officiell installerare samt långsiktigt säkerhets- och underhållsstöd under hela Debian 14:s livscykel.

    Varför detta är betydelsefullt

    Att loong64 nu får officiell status är viktigt både tekniskt och strategiskt. För Debian innebär det ökad arkitekturmångfald och en förstärkt roll som global och hårdvaruneutral Linux-distribution. För LoongArch-plattformen betyder det tillgång till tusentals färdigpaketerade program och ett stort internationellt utvecklar- och användarsamfund.

    Sammanfattning

    Befordran av loong64 från Debian Ports till officiellt stöd visar hur ett öppet projekt kan utveckla och integrera helt nya processorarkitekturer på produktionsnivå. Om allt går enligt plan blir Debian 14 Forky den första Debian-utgåvan där LoongArch får samma status som etablerade arkitekturer som x86, ARM och RISC-V.

    Faktaruta: LoongArch (loong64 i Debian)

    LoongArch är en RISC-instruktionsuppsättning (ISA) från Loongson. I Debian kallas 64-bitarsvarianten loong64 (motsvarar LA64) och är nu på väg in som officiellt stödd arkitektur i Debian 14.

    Fördelar

    • Fristående ISA (inte x86/ARM) som ger en alternativ CPU-plattform med egen utvecklingslinje.
    • Uppströms Linux-stöd (LoongArch kom in som ny arkitektur i Linux 5.19), vilket ger bättre långsiktighet än “out-of-tree”-patchar.
    • Stöd i verktygskedjan: GCC har LoongArch-stöd sedan 12.1, och Rust-plattformen för loongarch-linux anger Linux 5.19 som miniminivå.
    • Debian-stöd innebär automatiska byggbyggen (buildd), säkerhetsflöden och vanliga release-milstolpar.

    CPU:er som använder LoongArch (exempel)

    • Loongson 3A5000 (desktop/”general purpose”, LA464-kärnor).
    • Loongson 3C5000 (server, 16 LA464-kärnor).
    • Loongson 3A6000 (finns bl.a. som industrial-grade-variant, LA664-mikroarkitektur).
    • Nyare serverfamilj 3C6000/derivat har visats offentligt i medier (serverfokus, många kärnor).
    • Nyare “terminal/mobil/industri”-kretsar som 2K3000 och 3B6000M har nämnts av Loongson/press (inbyggt/edge/laptop-inriktning).

    Bra att känna till

    • LoongArch finns i flera varianter: LA32R, LA32S och LA64.
    • Program måste vara kompilerade för loong64/LA64 (binärkompatibilitet med x86/ARM finns inte).
    • Ekosystemet växer snabbt, men täckningen kan variera per distro och paket beroende på portningsstatus.

    Källor (urval): Debian-annonseringen om loong64 som officiell arkitektur, Linux-kärnans LoongArch-dokumentation (v5.19), GCC/nyhetsnotiser om LoongArch-stöd, samt Loongsons produktsidor för 3A5000/3C5000/3A6000 och press om 3C6000/2K3000/3B6000M.

  • QNX tar steget mot skrivbordet – ett realtids-OS blir självbärande för utvecklare

    QNX tar ett ovanligt kliv från det dolda till det synliga. Med lanseringen av en självhostad Developer Desktop för QNX 8.0 kan utvecklare för första gången arbeta i en fullständig skrivbordsmiljö och bygga sina program direkt på operativsystemet. Satsningen markerar ett tydligt skifte för QNX – från strikt inbyggt realtids-OS till en mer öppen och utvecklarvänlig plattform.

    Det realtidsoperativsystem som i decennier har dolt sig bakom bilars instrumentpaneler, industristyrsystem och medicinteknik tar nu ett ovanligt kliv ut i rampljuset. QNX har lanserat sin första Self-Hosted Developer Desktop för QNX 8.0 – en fullfjädrad skrivbordsmiljö där utvecklare kan bygga, testa och köra program direkt på QNX.
    Det kan låta som en självklarhet för Linux- och BSD-användare, men för QNX-världen är detta ett stort skifte. Historiskt har QNX-utveckling nästan alltid inneburit korskompilering: man skriver och bygger sin kod på Linux eller Windows för att sedan överföra den till ett QNX-system. Med den nya Developer Desktop förändras detta i grunden.

    Ett skrivbord på ett realtids-OS

    Kärnan i nyheten är ett komplett skrivbord baserat på XFCE som körs ovanpå Wayland, direkt på QNX 8.0. Resultatet är ett lättviktigt men välbekant grafiskt gränssnitt som påminner mer om en traditionell Linux-desktop än om ett klassiskt inbyggt system.
    För nya utvecklare sänker detta tröskeln rejält. För erfarna QNX-utvecklare innebär det mindre friktion i vardagen, och för alla som portar Linux-program till QNX blir skillnaden tydlig.

    Inget mer ”bygg här, testa där”

    Den kanske viktigaste nyheten är självhostad kompilering. I stället för att bygga binärer på ett annat operativsystem kan utvecklaren nu skriva kod, kompilera den, köra och felsöka samt testa grafik, bibliotek och beroenden helt och hållet inne i QNX.
    Miljön levereras med ett brett urval verktyg som många utvecklare redan känner igen: GCC och Clang, Python, Make och CMake, Git samt editorer som Geany, Emacs, Neovim och Vim. Därutöver finns terminal, webbläsare och filhanteraren Thunar, vilket ger ett komplett och självbärande arbetsflöde utan att lämna operativsystemet.

    Öppen källkod möter industrirealtid

    En stor del av styrkan i den nya Desktop-miljön kommer från QNX satsning på öppna portar. Miljön är förladdad med många av de paket som finns på QNX Open-source Dashboard, som i dagsläget innehåller över 1 400 portar, varav mer än 600 är unika projekt.
    Detta gör det betydligt enklare att porta Linux-bibliotek, grafiska verktyg baserade på GTK, OpenGL ES-applikationer och Python-program. QNX rör sig här tydligt närmare det öppna ekosystem som länge varit Linux-världens styrka, utan att kompromissa med realtidsegenskaperna.

    Virtuell maskin i dag – mer i morgon

    Den första versionen levereras som en QEMU-image och stöds officiellt på Ubuntu 22.04 och 24.04 LTS. Med en gratis QNX-licens kan utvecklare ladda ner bilden via QNX Software Center och komma igång redan i dag.
    Detta är dock bara början. Enligt QNX egen färdplan väntar QEMU-bilder för Windows och macOS, nativa x86-installationer, en dedikerad Raspberry Pi-version, förbättrad dokumentation, stöd för CI-flöden samt fler exempelprojekt och högre stabilitet.

    Varför detta är större än det låter

    QNX har länge varit känt som ett extremt pålitligt men relativt slutet system, perfekt för bilar, tåg och industriella styrsystem men mindre lockande för nya utvecklare. Med Developer Desktop tar QNX ett tydligt steg mot att bli mer tillgängligt, mer experimentvänligt och mer relevant även utanför traditionell embedded-utveckling.
    Att kunna köra ett modernt skrivbord, en webbläsare och en komplett utvecklingsmiljö på ett realtids-OS är inte bara praktiskt utan också ett tydligt ställningstagande. QNX vill inte längre bara vara osynlig infrastruktur, utan en plattform där utvecklare faktiskt vill arbeta.

    https://devblog.qnx.com/qnx-self-hosted-developer-desktop-initial-release

    FAKTARUTA: QNX Self-Hosted Developer Desktop (QNX 8.0)
    Vad är det?
    En självhostad utvecklingsmiljö som körs direkt på QNX 8.0, så att du kan bygga och testa mjukvara utan korskompilering.
    Skrivbordsmiljö
    XFCE på Wayland.
    Utvecklingsverktyg
    GCC, Clang, Python, Make, CMake, Git (m.fl.).
    Editorer/IDEs
    Geany, Emacs, Neovim, Vim.
    Ingår också
    Webbläsare, terminal, Thunar filhanterare samt exempelprojekt i C, C++, Python, GTK och OpenGL ES.
    Distribution (första släppet)
    QEMU-image.
    Stödda värdar
    Ubuntu 22.04 LTS och 24.04 LTS.
    På väg enligt roadmap
    QEMU för Windows/macOS, nativa x86-images och en Raspberry Pi-build.
  • Phoenix – den klassiska X-servern återföds i modern tappning

    När de flesta har dödförklarat X11 och gått vidare till Wayland dyker ett oväntat projekt upp ur askan. Phoenix är en helt ny X-server, skriven från grunden i det moderna språket Zig, med ambitionen att visa att problemet aldrig var X11-protokollet – utan hur det byggdes. Med fokus på säkerhet, enkelhet och dagens faktiska behov utmanar Phoenix bilden av X som hopplöst föråldrat och väcker frågan: kan gamla idéer få nytt liv i en modern form?

    Phoenix – den klassiska X-servern återföds i modern tappning

    Under flera år har Wayland seglat upp som den självklara efterträdaren till det åldrande X11-systemet. Många stora Linuxdistributioner och skrivbordsmiljöer har redan lämnat Xorg bakom sig – eller är på god väg att göra det. Ändå fortsätter utvecklare att utforska alternativa vägar för X11. Nu har ett nytt och ovanligt ambitiöst projekt gjort entré: Phoenix.

    Ett X11-experiment som börjar från noll

    Till skillnad från de flesta andra X-relaterade projekt är Phoenix inte en vidareutveckling eller avknoppning av Xorg. Det är i stället en helt ny implementation av X11-protokollet, skriven från grunden i programmeringsspråket Zig. Utvecklarnas mål är att visa att X11 i sig inte nödvändigtvis är föråldrat – utan att problemen snarare ligger i decennier av tekniskt arv, speciallösningar och kompromisser i dagens implementationer.

    Fokus på det som faktiskt används

    Phoenix försöker inte stödja hela X11-standarden i detalj. I stället koncentrerar projektet sig på de funktioner som moderna applikationer verkligen behöver. Det innebär att många gamla och sällan använda delar av protokollet helt enkelt utelämnas. Samtidigt ska även äldre program, till exempel GTK2-baserade applikationer, fungera utan modifieringar. Resultatet är ett smalare men mer överskådligt system som är lättare att förstå, underhålla och vidareutveckla.

    Säkerhet som grundprincip

    En av de vanligaste invändningarna mot Xorg är dess svaga säkerhetsmodell. I klassisk X11-miljö kan program ofta läsa tangenttryckningar, spela in skärmen eller påverka andra program utan begränsningar. Phoenix angriper detta genom att isolera applikationer som standard. Åtkomst till känsliga funktioner, som globala kortkommandon eller skärminspelning, kräver uttryckliga tillstånd. För att inte bryta befintliga program returneras ofarlig låtsasdata vid obehöriga försök i stället för protokollfel.

    Inbyggd compositor och modern grafik

    Phoenix innehåller en egen compositor som ger flimmerfri rendering som standard. Det finns även stöd för att stänga av compositing för fullskärmsprogram, vilket kan minska latens och förbättra prestanda. Projektet är också designat med moderna skärmlösningar i åtanke, med prioritet på korrekt flerskärmsstöd, olika uppdateringsfrekvenser, variabel uppdateringsfrekvens och framtida HDR-stöd – utan att vara låst till en enda global framebuffer.

    Tidigt utvecklingsskede och tydliga begränsningar

    I dagsläget är Phoenix fortfarande experimentellt och inte redo för daglig användning. Det kan köra enklare hårdvaruaccelererade applikationer via GLX, EGL eller Vulkan, men endast i en nästlad miljö under en annan X-server. Projektet har heller inga ambitioner att ersätta Xorg rakt av. Stöd för gammal hårdvara, flera X11-skärmar, indirekt GLX och andra historiska specialfall är medvetet bortprioriterat.

    Relationen till Wayland

    Trots att Phoenix utgår från X11 finns Wayland med i framtidsplanerna. Utvecklarna undersöker möjligheter att köra Wayland-klienter direkt, använda brygglösningar mellan systemen eller till och med köra Phoenix nästlat under Wayland som ett alternativ till Xwayland. Exakt hur detta kommer att se ut är ännu oklart.

    Ett nytt liv för gamla idéer

    Phoenix är inte ett löfte om att X11 kommer tillbaka som dominerande grafiksystem på Linux. Däremot är det ett intressant experiment som ifrågasätter antagandet att gamla protokoll automatiskt är hopplösa. Genom att bygga från grunden med moderna verktyg och tydliga avgränsningar visar Phoenix att även välkända idéer kan få nytt liv – om de formas för dagens krav och verklighet.

    FAKTARUTA: PHOENIX
    TypNy X-server (X11), skriven från grunden
    SpråkZig
    KodbasInte Xorg-fork – ingen återanvändning av Xorg-kod
    MålModern, enklare och säkrare X11-implementation för nutida behov
    ProtokolfokusStöder främst funktioner moderna appar behöver (även vissa äldre, t.ex. GTK2)
    SäkerhetApp-isolering som standard; känsliga funktioner via tillstånd
    GrafikInbyggd compositor (tear-free); kan stänga av compositing för fullskärm
    SkärmarPrioriterar bra multi-monitor, olika Hz/VRR, framtida HDR-idéer
    StatusExperimentell; körs nästlat under annan X-server i nuläget
    WaylandLångsiktiga planer: möjliga bryggor/kompatibilitet, ev. alternativ till Xwayland
  • Vilken laptop är bäst för Linux?

    Att välja rätt laptop för Linux är inte så enkelt som att bara titta på varumärket. Hårdvarustöd, firmware, Secure Boot och processorarkitektur spelar stor roll för hur bra systemet faktiskt fungerar i praktiken. Den här texten går igenom vilka datorer som brukar fungera bäst med Linux, vad man bör undvika och vad man ska tänka på vid köp av både nya och begagnade maskiner.

    Tyvärr går det inte att säga att alla Lenovo- eller HP-datorer är bra Linux-laptops – så enkelt är det inte. Frågan är betydligt mer komplex än så.

    Vill man vara 100 % säker på att datorn fungerar perfekt med Linux direkt ur lådan, bör man köpa en dator som säljs med Linux förinstallerat. Här är Dell ett föredöme, eftersom de erbjuder flera modeller som levereras med Ubuntu direkt från fabrik.

    Annars brukar HP EliteBook och Lenovo ThinkPad vara säkra kort. Företagsdatorer är generellt bra Linux-maskiner, eftersom de ofta använder beprövad och välstödd hårdvara.

    Vad bör man undvika?

    Man bör undvika datorer med udda hårdvara, till exempel så kallade ARM-baserade datorer med Snapdragon-CPU. ARM-plattformen saknar traditionellt BIOS som finns på x86-baserade datorer, vilket innebär att varje Linux-distribution ofta måste specialanpassas för just den hårdvaran.

    Linux är visserligen mycket stort på ARM-sidan inom servervärlden, eftersom ARM ger mycket beräkningskraft per watt, men på konsumentlaptops är stödet fortfarande begränsat.

    Begagnat då?

    Jag skulle vilja påstå att Intel-baserade Macar är väldigt bra Linux-maskiner, även om de nu börjar bli till åren. Däremot bör man vara försiktig med Apple Silicon, alltså Apples egna ARM-baserade processorer. Det händer mycket på den fronten, men det tar tid innan allt fungerar fullt ut.

    På begagnatmarknaden är följande modeller ofta bra val för Linux:


    Dell XPS
    HP ZBook
    HP EliteBook
    Lenovo ThinkPad
    Intel baserade Macbook

    Övrigt att tänka på

    Ibland kan det hända att exempelvis Ubuntu inte går att boota på viss hårdvara, medan Debian fungerar utan problem. Vissa datorer tillåter inte att man stänger av Secure Boot, och då kan det ibland vara omöjligt att installera Linux alls.

    Vad kan man få hjälp?

    En rekommendation är att undvika de stora elkedjorna när det gäller Linux. De är oftast duktiga på att plocka ner varan från hyllan och sälja den, men de saknar ofta djupare kunskap om datorer och hur de fungerar, särskilt tillsammans med Linux.

    Tyvärr känner jag inte till så många som säljer Linux-datorer över disk. Datorhjälp i Stockholm säljer begagnade datorer, men de beställs hem specifikt för varje kund.

    Ute i landet är det ofta ännu sämre med kunskapen om Linux och vad som fungerar bra tillsammans med olika datorer.

Författare: admin

  • StarBook Horizon – en Linux-dator byggd för kontroll och integritet

    En bärbar dator utan proprietär firmware, med Linux som förstahandsval och tydligt fokus på integritet låter för många som en dröm i en allt mer sluten datorvärld. StarBook Horizon från brittiska StarLabs är ett nischat men ambitiöst försök att skapa en modern vardagsdator för användare som vill ha kontroll över sin hårdvara – även om…

  • Ubuntu 25.04 når slutet av sin livscykel – därför spelar det roll

    Ubuntu 25.04 Plucky Puffin går mot End of Life den 15 januari 2026 – ett datum som i praktiken betyder att säkerhetsuppdateringar och underhåll upphör. För den som fortfarande kör versionen handlar det inte om att datorn slutar fungera över en natt, utan om att riskerna ökar när nya sårbarheter lämnas ofixade. Här är vad…

  • Gentoo 2025: Ekonomisk stabilitet och ett steg bort från GitHub

    Gentoo sammanfattar 2025 som ett år av stabil ekonomi och ökande fokus på självständighet: projektet vill flytta speglingar och bidragsflöden från GitHub till den ideellt drivna Codeberg-plattformen, delvis som reaktion på tryck mot mer proprietära verktyg. Samtidigt visar årsrapporten att verksamheten främst bärs av små donationer och att kostnaderna i första hand går till drift…

  • När ett musklick blir en stridsfråga i Linuxvärlden

    Ett förslag från utvecklare kopplade till Mozilla och GNOME kan komma att ändra ett av de mest inarbetade beteendena i Unix- och Linuxvärlden: inklistring av text med musens mittenknapp. Det som för vissa ses som en modernisering uppfattas av andra som ett angrepp på en över 30 år gammal arbetsmetod som blivit djupt integrerad i…

  • Manjaro 26 “Anh-Linh” – ett stort kliv mot framtidens Linux-skrivbord

    Manjaro 26 “Anh-Linh” är här och markerar ett tydligt steg in i nästa fas för Linux på skrivbordet. Med Wayland som standard, stora uppdateringar av GNOME och KDE Plasma samt en moderniserad grafik- och kärnbas satsar Manjaro på bättre prestanda, högre säkerhet och stöd för framtidens hårdvara – samtidigt som alternativ finns kvar för användare…

  • Icecast 2.5 – små förbättringar med stor betydelse

    Icecast är tillbaka med version 2.5 – en efterlängtad uppdatering av den populära streamingservern som driver allt från internetradiostationer till ideella ljudprojekt världen över. Även om förändringarna inte är revolutionerande efter den långa tiden sedan förra stabila släppet, bjuder Icecast 2.5 på flera välkomna förbättringar: ett modernare webbgränssnitt med experimentellt mörkt läge, mer detaljerad realtidsinformation…

  • Pebble Round 2 – den tunna smartklockans återkomst i öppen tappning

    Pebble Round 2 markerar en ovanlig återkomst i smartklockevärlden. I stället för att jaga fler sensorer och kortare uppdateringscykler satsar Pebble på det som en gång gjorde märket populärt: en alltid synlig skärm, batteritid som mäts i veckor och ett öppet system som användaren själv kan forma. Med modern hårdvara, extremt tunn design och öppen…

  • iMac 2011 – en oväntat kompetent allt-i-ett-dator

    Stilren, tyst och förvånansvärt kompetent – iMac 2011 är ett exempel på hur äldre Apple-hårdvara fortfarande kan leverera i vardagen. Med SSD och full HD-skärm klarar den utan problem surf, film och enklare kontorsarbete. Här tittar vi närmare på en iMac från 2011, närmare bestämt 21,5-tumsmodellen (iMac12,1). Datorn kombinerar skärm och dator i ett enda…

  • FreeCAD – fri ingenjörskonst i 3D

    FreeCAD är ett modernt, fritt och öppet 3D-CAD-program som visar att avancerade ingenjörsverktyg inte behöver vara vare sig dyra eller proprietära. Med fokus på parametrisk modellering, teknisk precision och ett brett användningsområde inom allt från maskinkonstruktion till arkitektur och 3D-utskrift har FreeCAD utvecklats till ett kraftfullt alternativ till kommersiella CAD-system – byggt av och för…

  • Micro 2.0.15 – terminalredigeraren som gör comeback

    Efter nästan ett års tystnad är den populära terminalbaserade textredigeraren Micro tillbaka med version 2.0.15. Uppdateringen fokuserar på förbättrad syntaxmarkering, stabilare redigering och ett mognare plugin-system, och markerar ett tydligt steg framåt för ett verktyg som vill kombinera enkelhet med kraften hos moderna kodredigerare – helt i terminalen. Efter en längre paus är den terminalbaserade…

  • GNU Wget 2.2.1 – ett litet verktyg med stor betydelse för internet

    GNU Wget har i över två decennier varit ett av internets mest pålitliga arbetsredskap i bakgrunden. Med version 2.2.1 fortsätter det klassiska kommandoradsverktyget att utvecklas genom förbättrad kompatibilitet, ökad säkerhet och bättre kontroll över filhämtning – förändringar som kanske är osynliga för många, men avgörande för hur stora delar av internet fungerar i praktiken. GNU…

  • KDE:s Haruna 1.7 – smartare spellistor, jämnare ljud och bättre stabilitet

    Haruna 1.7 är en uppdatering som inte ropar efter uppmärksamhet, men som märks desto mer i praktiken. Med smartare spellistehantering, jämnare ljudnivåer och flera efterlängtade stabilitetsförbättringar fortsätter KDE:s Qt-baserade mediaspelare att finslipas till ett allt mer pålitligt vardagsverktyg. KDE:s Haruna 1.7 – smartare spellistor, jämnare ljud och bättre stabilitet Den Qt-baserade mediaspelaren Haruna, utvecklad inom…

  • MacBook Air 13” (Tidig 2015) – gammal Apple-dator, nytt liv

    När Apple slutar uppdatera sina datorer betyder det inte att de slutar fungera. MacBook Air 13” från tidigt 2015 är ett tydligt exempel på hur en till synes föråldrad dator fortfarande kan fylla en viktig roll – om man vågar titta bortom macOS. Med rätt operativsystem och rimliga förväntningar kan en gammal premiummaskin få nytt…

  • Winux: Linux som ser ut – och beter sig – som Windows

    Winux är en ny Linuxdistribution som väcker uppmärksamhet genom att inte bara inspireras av Windows – utan genom att nästan helt efterlikna det. Med ett skrivbord som är förvillande likt Windows 11 och ett tydligt fokus på igenkänning snarare än förnyelse vill Winux sänka tröskeln för användare som är nyfikna på Linux men ogärna lämnar…

  • Fish Shell 4.3 – när kommandoraden blir smartare, snyggare och mer förutsägbar

    Fish Shell 4.3 är en uppdatering som vid första anblick kan verka försiktig, men som i praktiken förändrar hur skalet upplevs i det dagliga arbetet. Istället för stora, uppseendeväckande nyheter har utvecklarna fokuserat på att göra befintliga funktioner tydligare, smartare och mer konsekventa. Resultatet är ett kommandoskal som känns mer förutsägbart, lättare att konfigurera och…

  • Parrot OS 7.0 “Echo” – ett stort steg för etisk hacking

    Den välkända Linuxdistributionen Parrot OS, som används världen över för etisk hacking och penetrationstestning, har släppt en ny huvudversion. Parrot 7.0 med kodnamnet Echo markerar ett tydligt teknikskifte med ny Debian-bas, modernare systemkomponenter och ett växande fokus på artificiell intelligens inom cybersäkerhet. Uppdateringen riktar sig både till professionella säkerhetsexperter och avancerade användare som vill ligga…

  • Debian gör loong64 till officiellt stödd arkitektur i Debian 14

    När Debian officiellt gör loong64 till en fullt stödd arkitektur tas ett historiskt steg för både projektet och den kinesiska processorplattformen LoongArch. Efter mer än två års arbete i Debian Ports är loong64 nu på väg in i huvudutgåvan Debian 14 Forky, där den kommer att omfattas av samma byggsystem, säkerhetsuppdateringar och långsiktiga stöd som…

  • QNX tar steget mot skrivbordet – ett realtids-OS blir självbärande för utvecklare

    QNX tar ett ovanligt kliv från det dolda till det synliga. Med lanseringen av en självhostad Developer Desktop för QNX 8.0 kan utvecklare för första gången arbeta i en fullständig skrivbordsmiljö och bygga sina program direkt på operativsystemet. Satsningen markerar ett tydligt skifte för QNX – från strikt inbyggt realtids-OS till en mer öppen och…

  • Phoenix – den klassiska X-servern återföds i modern tappning

    När de flesta har dödförklarat X11 och gått vidare till Wayland dyker ett oväntat projekt upp ur askan. Phoenix är en helt ny X-server, skriven från grunden i det moderna språket Zig, med ambitionen att visa att problemet aldrig var X11-protokollet – utan hur det byggdes. Med fokus på säkerhet, enkelhet och dagens faktiska behov…

  • Vilken laptop är bäst för Linux?

    Att välja rätt laptop för Linux är inte så enkelt som att bara titta på varumärket. Hårdvarustöd, firmware, Secure Boot och processorarkitektur spelar stor roll för hur bra systemet faktiskt fungerar i praktiken. Den här texten går igenom vilka datorer som brukar fungera bäst med Linux, vad man bör undvika och vad man ska tänka…