När många äldre företagsdatorer blir överflödiga efter att Windows 10 går i graven 2025, väntar ett nytt liv för maskiner som HP EliteBook 820 G1. Den lilla 12-tumsdatorn, en gång en dyr affärspartner, visar sig vara oväntat kraftfull när den får nytt syre med Ubuntu 24.04 LTS. Med solid byggkvalitet, låg vikt och full Linux-kompatibilitet blir den ett lysande exempel på hur hållbarhet och prestanda kan mötas i återbrukets anda.
HP EliteBook 820 G1 klara inte Windows 11, men klara ubuntu utmärkt.
En företagsklassad trotjänare med nytt liv under Linux
Det finns få saker som känns så tillfredsställande som att ge en äldre dator ett nytt liv – särskilt när den fortfarande är byggd med precision och kvalitet. HP EliteBook 820 G1 är ett praktexempel på detta. Den släpptes ursprungligen som en premium-subnotebook för företagsvärlden, med fokus på säkerhet, hållbarhet och låg vikt. När den kom 2014 kostade den uppåt 17 000 kronor i topputförande. Idag går samma maskin att hitta för en bråkdel av priset – och med Ubuntu 24.04 LTS installerat visar den att den fortfarande har mycket att ge.
Design och byggkvalitet – Militärklassad magnesiumkänsla
EliteBook 820 G1 hör till den tid då HP:s affärsserie verkligen stod för kvalitet. Chassit är byggt i magnesium och aluminium, med en matt, silvergrå finish som står emot både repor och fingeravtryck. HP skryter med att modellen är testad enligt amerikansk militärstandard (MIL-STD-810), och det märks – den känns orubbligt stabil.
Trots den robusta konstruktionen väger datorn bara runt 1,5 kilo, vilket gör den smidig att bära med sig. De massiva metallgångjärnen håller skärmen stadigt på plats utan att vingla, och tangentbordet är spillsäkert och bakgrundsbelyst – perfekt för sena kodsessioner eller tågresor i svagt ljus.
Hårdvaran – Gammal i kalendern, men pigg med rätt mjukvara
Vår testmaskin (modell H5G14ET) är utrustad med en Intel Core i7-4600U (Haswell, 2 kärnor/4 trådar), 8 GB DDR3-minne och en 180 GB SSD. På papperet låter det ålderstiget – men Ubuntu 24.04 LTS, med sin moderna men resurssnåla GNOME-baserade miljö, gör underverk.
Start och respons
Tack vare SSD:n startar systemet på cirka 12 sekunder, och applikationer som Firefox, LibreOffice och VS Code öppnas nästan omedelbart. Jämfört med Windows 10, som många av dessa maskiner fortfarande kör, känns Ubuntu som att ge datorn en adrenalinspruta.
Energiförbrukning
Den energieffektiva U-processorn (15 W TDP) gör att fläkten sällan behöver gå igång vid lättare arbete. I kombination med Linux’ förbättrade strömsparfunktioner klarar datorn omkring 6–8 timmars batteritid vid kontorsbruk – fullt tillräckligt för en arbetsdag.
Grafik och skärm
Intel HD Graphics 4400 räcker gott för 2D-arbete, filmvisning och till och med enklare 3D-rendering eller spel via Steam Proton (t.ex. Portal 2). Skärmen på 12,5 tum med upplösningen 1366×768 är inte spektakulär, men fungerar utmärkt för terminalarbete, surf och dokumentredigering. Dess matta yta är dessutom perfekt för utomhusbruk – även om ljusstyrkan (cirka 210 cd/m²) kunde varit högre.
Ubuntu 24.04 LTS – Modern, snabb och säker
Ubuntu 24.04 LTS är en långtidsversion (support till 2029) med Linux 6.8-kärnan. Den stödjer all hårdvara i EliteBook 820 G1 direkt “out of the box” – Wi-Fi, Bluetooth, fingeravtrycksläsare, kamera och till och med den inbyggda 3G-modulen fungerar efter installation.
Fördelar med Ubuntu på äldre EliteBooks
Snabbare systemstart och mindre minnesåtgång än Windows
Automatiska säkerhetsuppdateringar via Canonical
Full drivrutinskompatibilitet utan manuell installation
Tusentals gratis program via Ubuntu Software Center
Terminalåtkomst för utvecklare och kraftanvändare – perfekt för SSH, Python, C eller webbprojekt
EliteBook-serien var känd för sina säkerhetsfunktioner, som TPM-chip, BIOS-skydd och fingeravtrycksläsare. Ubuntu utnyttjar dessa utan problem, vilket gör datorn lämplig även för mer säkerhetskänsliga miljöer.
Användningsområden 2025 – Mer än bara nostalgi
Att återanvända en EliteBook 820 G1 är inte bara miljösmart – det är också ekonomiskt och praktiskt. Med Ubuntu 24.04 kan maskinen fungera som:
Jobbsökar- eller studiedator – snabb, stabil och utan licenskostnader
Utvecklardator – perfekt för programmering i terminal, Emacs eller VS Code
Lättviktsserver – med SSD och Gigabit-nätverk kan den agera som lokal webb- eller SSH-server
Reselaptop – liten, tålig och med lång batteritid
Offline- och utbildningsmaskin – fungerar utmärkt för skolor och ideella organisationer
Att installera Ubuntu – några saker att tänka på
Vid första försöket kan installationen av Linux på HP EliteBook 820 G1 verka krånglig, särskilt om datorn inte hittar USB-stickan vid uppstart. Det beror ofta på BIOS-inställningar och hur installationsstickan är skapad. På HP-maskiner öppnas startmenyn genom att trycka ESC direkt efter uppstart och gå vidare till BIOS Setup (F10).
Gå till Advanced → Boot Options och säkerställ att UEFI är aktiverat (och eventuell Legacy/CSM är avstängt) samt att USB-boot är tillåtet. ( Man kan få exprimentera men dessa inställningar. )
Gå till Security → Secure Boot Configuration och stäng av Secure Boot.
Skapa sedan USB-stickan för UEFI (inte MBR/Legacy). I Rufus välj:
Partition scheme:GPT (för UEFI)
File system:FAT32
Target system:UEFI (non CSM)
Med dessa inställningar bootar EliteBooken normalt från USB och Ubuntu-installationen kan slutföras utan strul. Drivrutiner för Wi-Fi, ljud, kamera och tangentbord brukar fungera direkt efter första uppstarten.
Slutsats – Ett nytt liv under Ubuntu
HP EliteBook 820 G1 var en dyr affärsdator när den kom, men den är fortfarande byggd som en tank. Med Ubuntu 24.04 LTS installerat får den en andra ungdom – tyst, snabb och säker. Skärmen och upplösningen känns visserligen daterade, men helhetsintrycket är imponerande.
Att ge sådana datorer nytt liv är inte bara ett tekniskt experiment – det är en hållbarhetsinsats. Genom att återanvända datorer som dessa kan vi förlänga livslängden på kvalitetskomponenter, minska elektronikavfall och samtidigt ge fler människor tillgång till modern, säker datoranvändning.
Kort sagt: HP EliteBook 820 G1 + Ubuntu 24.04 LTS = En pålitlig, tyst och miljösmart följeslagare – redo för ytterligare fem års tjänst.
HP EliteBook 820 G1 — Faktablad (Ubuntu 24.04 LTS)
En robust 12,5-tums affärsdator som får nytt liv med Ubuntu 24.04 LTS. Solid byggkvalitet, låg vikt och full Linux-kompatibilitet gör den till ett hållbart val för återbruk.
Intel Dual-Band Wireless-N 7260, Bluetooth 4.0, WWAN (UMTS/HSPA+)
Portar
3× USB 3.0, VGA, DisplayPort, LAN, ljud, kortläsare
Vikt
≈ 1.5 kg
Batteritid
6–8 timmar (Ubuntu 24.04 LTS)
Operativsystem
Ubuntu 24.04 LTS (64-bit)
Kommentar: För att installera Ubuntu krävs att Secure Boot stängs av i BIOS och att USB-stickan är formaterad för UEFI (GPT).
Skapa enklast installationsstickan med Rufus och välj GPT + FAT32 + UEFI.
MX Linux är en användarvänlig, stabil och resurssnål Linuxdistribution som kombinerar Debians robusta grund med moderna verktyg och ett lättanvänt skrivbord.
Projektet drivs gemensamt av antiX- och MX-communityn och är känt för att ge nytt liv åt äldre datorer utan att tumma på prestanda eller funktionalitet. Med en välbalanserad blandning av traditionell design och moderna funktioner har MX Linux länge legat i topp på Distrowatchs popularitetslista – och nu är nästa stora version på väg.
MX Linux-teamet har nu släppt Release Candidate 1 (RC1) av sin kommande version MX Linux 25 “Infinity”, vilket markerar det sista stora teststeget innan den slutliga lanseringen. Denna version bygger på Debian 13 “Trixie”, men med MX Linux-teamets egna anpassningar, verktyg och användarvänliga förbättringar som gjort distributionen så populär bland både nybörjare och avancerade Linuxanvändare.
Bättre kryptering och modernare systemhantering
En av de viktigaste nyheterna i MX Linux 25 RC1 är införandet av systemd-cryptsetup i de systemd-baserade ISO-filerna. Denna förändring löser ett tidigare problem med krypterade /home-partitioner, vilket innebär en säkrare och mer tillförlitlig hantering av krypterad data vid uppstart.
Samtidigt fortsätter MX Linux att erbjuda sysvinit-varianter för användare som föredrar det klassiska init-systemet framför systemd. Dessa är tydligt märkta i filnamnen och visar MX-projektets tydliga filosofi om valfrihet – användaren ska kunna välja den lösning som passar bäst.
Kärnor och hårdvarustöd
Precis som tidigare versioner levereras MX Linux 25 med den långsiktigt stödda Linux 6.12 LTS-kärnan i standardutgåvorna, medan AHS (Advanced Hardware Support)-utgåvorna använder en Liquorix-optimerad 6.15-kärna för nyare hårdvara. Detta gör distributionen lika väl lämpad för gamla datorer som för moderna system med senaste grafikkort och processorer.
För användare av äldre Intel-grafik (Ivy Bridge/Sandy Bridge) innehåller RC1 dessutom en lösning för ett GRUB-visningsproblem, något som tidigare kunnat orsaka svart skärm vid uppstart.
Nya teman och modernare skrivbord
Utseendet har också fått sig en rejäl uppdatering. RC1 inkluderar de nya teman mx-ease och mx-matcha, som först introducerades i betaversionen. Dessutom har Conky-övervakaren fått nya standardkonfigurationer och ett smartare sätt att anpassa klockvisningen mellan 12- och 24-timmarsformat, beroende på användarens språkliga inställningar – något som den gamla Conky Manager inte kunde hantera.
Xfce 4.20-utgåvan har fått en uppdaterad Whisker-meny som nu använder det nya inställningsformatet, medan KDE Plasma 6.3.6-versionen har fått nya root actions och fler service-menyer i Dolphin-filhanteraren. Dessutom har det äldre strömsparverktyget TLP ersatts med power-profiles-daemon, vilket löser ett problem med KDE:s energihanteringswidget.
I Fluxbox 1.3.7-utgåvan har utvecklarna gjort flera estetiska förbättringar, inklusive en justerad standardtoolbar, nya stilar och Audacious som ny standardmusikspelare i stället för DeaDBeeF. En bugg som tidigare hindrade installationsfönstret från att visas på skrivbordet har också åtgärdats.
Förfinade MX-verktyg
MX Linux är känt för sina egenutvecklade systemverktyg, och i RC1 har flera av dessa fått rejäla förbättringar:
mx-updater hanterar nu “automatiska” uppdateringar mer pålitligt.
live-usb-maker har fått ett fungerande “update”-läge.
live-kernel-updater filtrerar nu bort Memtest från kärnlistan.
Nvidia-installer (ddm-mx) har förbättrats med Wayland-stöd och en fallback-funktion för Nvidias utvecklararkiv.
Installationsprogrammet har fått flera viktiga fixar, särskilt kring den nya replacer-funktionen.
Många MX-verktyg, bland annat service-manager, har fått buggrättningar och uppstädning.
Även .bashrc-filen har justerats för ett mer enhetligt skalbeteende.
För testare och entusiaster
Eftersom detta är en Release Candidate uppmanas testare att ge återkoppling till MX Linux-teamet, särskilt kring installationsprogrammet och filsystemen EXT4 och Btrfs. Loggfiler för rapportering (t.ex. minstall.log, ddm.log, live-remaster.log och mxpi.log) kan skickas in via MX-forumets RC1-feedbacktråd. Det medföljande verktyget quick-system-info samlar dessutom loggarna automatiskt för enklare felsökning.
Ladda ner och testa MX Linux 25 RC1
MX Linux 25 RC1 finns nu för nedladdning med tre skrivbordsmiljöer:
Xfce 4.20
KDE Plasma 6.3.6
Fluxbox 1.3.7
Varianter med både systemd och sysvinit finns tillgängliga, samt AHS-versioner för nyare hårdvara. Eftersom detta fortfarande är en förhandsversion rekommenderas den inte för produktionsmiljöer, men den är perfekt för testare och Linux-entusiaster som vill bidra till finslipningen inför den slutliga lanseringen.
MX Linux 25: En evolution, inte en revolution
MX Linux 25 RC1 visar att utvecklingsteamet fortsätter att förfina sin filosofi – stabilitet, valfrihet och prestanda utan att kompromissa med användarvänligheten. Med Debian 13 som grund, uppdaterade teman och en moderniserad verktygssvit är “Infinity” inte bara en ny version – det är ett steg framåt för ett av de mest respekterade Linux-projekten i världen.
Den nya versionen Tails 7.1 stärker anonymiteten på nätet ytterligare. Med en ny offline-startsida i Tor Browser, uppdaterade säkerhetsverktyg och förbättrad systemhantering fortsätter Tails att vara det självklara valet för användare som vill surfa, kommunicera och arbeta helt utan digitala spår.
Ny version av anonymitetsfokuserade Linux-systemet med förbättrad integritet och modernare komponenter
Introduktion
Den 26 oktober 2025 släpptes Tails 7.1, den första mindre uppdateringen i den nya 7.x-serien av det välkända anonymitetsorienterade operativsystemet Tails (The Amnesic Incognito Live System). Tails är baserat på Debian GNU/Linux och utvecklat för att skydda användare mot övervakning, censur och spårning genom att all internettrafik leds via Tor-nätverket.
Nyheter i Tails 7.1
Den mest märkbara förändringen i Tails 7.1 är att startsidan i Tor Browser nu är en offline-sida i stället för att automatiskt ladda Tails webbplats. Detta minskar mängden nätverkstrafik som skickas direkt vid start och stärker därmed anonymiteten.
En annan förbättring gäller Authentication Required-dialogen, som nu kan öppna appar som root även om inget lösenord satts i välkomstskärmen. Det gör det enklare att utföra administrativa uppgifter även i lösenordslöst läge.
Uppdaterade komponenter
Tails 7.1 innehåller flera uppdateringar av kärnprogram:
Tor Browser: 14.5.8
Tor-klient: 0.4.8.19
Mozilla Thunderbird: 140.3.0
Dessutom:
Paketet ifupdown har tagits bort (ersätts av NetworkManager).
Meddelandet “Your connection to Tor is not being managed by Tor Browser” visas inte längre i nya flikar.
Systemkrav och uppgraderingar
Tails 7.1 kräver nu minst 3 GB RAM för att fungera smidigt (tidigare 2 GB). Om datorn har mindre minne visas en varning vid start.
Uppgraderingen från Tails 7.0 → 7.1 sker automatiskt via den inbyggda uppdateringsfunktionen. Alternativt kan man ladda ner ISO- eller USB-avbilden direkt från tails.net.
Bakgrund – Tails 7.0
Tails 7.0, som släpptes 18 september 2025, var en stor uppdatering baserad på Debian 13 ”Trixie” och Linux 6.12 LTS. Den introducerade GNOME 48 som standardmiljö och flera visuella och funktionella förändringar:
GNOME Console ersatte den gamla terminalen
GNOME Loupe blev standardbildvisare
Root Terminal bytte namn till Root Console
Kleopatra togs bort från Favoriter-menyn
Den föråldrade Network Connection-inställningen togs bort från välkomstskärmen
Nedladdning och tillgänglighet
Tails 7.1 finns tillgänglig som ISO och USB-avbild för 64-bitars datorer. Systemet är ett live-OS – det körs direkt från USB och lämnar inga spår på hårddisken. Automatiska uppdateringar stöds direkt från version 7.0.
Tails 7.1 är en mindre men viktig uppdatering som förfinar både säkerheten och användarupplevelsen. Genom att införa en offline-startsida i Tor Browser och uppdatera flera kärnkomponenter stärker Tails sin roll som ett av de mest tillförlitliga systemen för anonymt och säkert surfande.
För användare som prioriterar sekretess, säkerhet och spårfrihet är Tails 7.1 ett självklart val 2025 och framåt.
Nyheter i 7.1: offline startsida i Tor Browser, förbättrad root-dialog, borttagen ifupdown,
döljer “Your connection to Tor is not being managed by Tor Browser” i nya flikar.
Ladda ner: tails.net
Canonical har släppt de första fungerande testversionerna av kommande Ubuntu 26.04 LTS “Resolute Raccoon”, vilket markerar starten på den sex månader långa utvecklingsresan mot nästa stora långtidsstöd (LTS)-utgåva av det populära Linux-systemet. De nya byggena, som nu finns tillgängliga för nedladdning, bygger på Ubuntu 25.10 och drivs av Linux-kärnan 6.17 och GNOME 49, men kommer successivt att uppdateras med framtidens teknik – inklusive Mesa 25.3, GNOME 50 och en nyare Linux-kärna.
Den 22 oktober 2025 markerar en milstolpe för Ubuntu-entusiaster världen över. Canonical har nu släppt de första fungerande dagliga ISO-byggena av kommande Ubuntu 26.04 LTS, med kodnamnet “Resolute Raccoon”. Efter flera veckor med trasiga testversioner finns nu äntligen en utgåva som går att starta, installera och experimentera med – perfekt för utvecklare, tidiga testare och nyfikna användare.
Bygger vidare på Ubuntu 25.10 “Questing Quokka”
De nya dagliga byggena är baserade på den nyligen släppta Ubuntu 25.10 “Questing Quokka”, som kom ut den 9 oktober 2025. Därför är Ubuntu 26.04 LTS just nu utrustad med Linux-kärnan 6.17 och använder den allra senaste versionen av GNOME 49-skrivbordet.
Under de kommande månaderna kommer systemet att uppdateras kontinuerligt. Testversionerna uppdateras ofta dagligen och speglar det pågående utvecklingsarbetet inför den slutliga LTS-utgåvan. Det innebär att nya komponenter från framtida Linux-teknologier gradvis kommer att införas, bland annat Mesa 25.3-grafikstacken, Linux-kärnan 6.19 och GNOME 50.
Vilken kärna får den slutliga versionen?
En central fråga inför varje Ubuntu-version är vilken Linux-kärna den slutligen ska använda. Även om 6.20-kärnan väntas vara tillgänglig lagom till april 2026, spekuleras det i att Canonical istället kommer att välja den långsiktigt underhållna versionen Linux 6.18 LTS. Det skulle ge Ubuntu 26.04 LTS en stabil och vältestad grund för långvarigt stöd – något som alltid varit kärnan i LTS-konceptet.
En klassisk utvecklingscykel
Precis som tidigare Ubuntu-versioner följer “Resolute Raccoon” en sex månader lång utvecklingscykel.
Tidiga dagliga byggen finns redan tillgängliga för testning.
Beta-versionen väntas i början av april 2026.
Release Candidate (RC) kommer ungefär en vecka före den slutliga utgåvan.
Den färdiga versionen av Ubuntu 26.04 LTS planeras till 23 april 2026.
När den lanseras kommer den att få säkerhets- och underhållsuppdateringar i hela fem år, fram till april 2031.
Tillgängligt för alla smaker
Som vanligt finns det inte bara Ubuntu som helhet, utan även de olika officiella smakerna som Kubuntu, Xubuntu, Lubuntu och fler. Alla har sina dagliga byggen tillgängliga för nedladdning, och de bygger för närvarande på samma skrivbordsmiljöer som användes i Ubuntu 25.10.
Testa – men med försiktighet
Det är viktigt att komma ihåg att dessa dagliga ISO-byggen är förhandsversioner. De kan innehålla buggar, trasiga paket eller funktioner som ännu inte fungerar som de ska. Därför rekommenderas det inte att installera dem på en produktionsmaskin. Däremot passar de perfekt för den som vill följa utvecklingen på nära håll eller hjälpa Canonical att hitta och rapportera fel.
Ubuntu – fortfarande hjärtat i det öppna ekosystemet
Med “Resolute Raccoon” tar Ubuntu ännu ett steg i sin roll som ett av världens mest inflytelserika operativsystem inom öppen källkod. Kombinationen av långsiktigt stöd, modern programvara och en aktiv gemenskap gör att Ubuntu fortsätter att vara det självklara valet för både servrar, skrivbord och molnmiljöer.
Kort sagt: Ubuntu 26.04 LTS “Resolute Raccoon” är på väg – och nu börjar den verkliga utvecklingsresan. Du kan ladda ner de dagliga byggena redan idag från den officiella Ubuntu-sidan. Men glöm inte: detta är bara början, och vägen till den färdiga versionen kommer att vara lika spännande som den är experimentell.
Vill du stötta utvecklingen av fri programvara? Köp en kaffe till en Linux-utvecklare på ko-fi.com.
Den som håller på med hemsidor, där är webappen wordpress den populäraste appen. Men även andra webappar som är skrivna i PHP kan behöva testas. Med egen testmiljö för LAMP kan man testa sina projekt. Har man till exempel en dator som inte klarar Windows 11, kan den bli en utmärkt NAS och testmiljö för webbappar skrivna i PHP eller annat språk.
Har du en gammal dator som du vill ge nytt liv? Du kan förvandla den till en webbtjänande server genom att installera en LAMP-stack – en kombination av Linux, Apache, MySQL/MariaDB och PHP[1]. Linux utgör operativsystemet, Apache agerar webbserver som levererar webbsidor, MySQL eller MariaDB sköter databasen där data lagras, och PHP är scriptspråket som binder samman allt för att skapa dynamiska webbsidor. I den här guiden går vi igenom, steg för steg, hur du installerar och konfigurerar en LAMP-stack på en Debian- eller Ubuntu-baserad server i hemmet – exempelvis en äldre dator du har stående.
Målgruppen är nybörjare med viss teknisk erfarenhet. Vi håller därför en lättförståelig, populärvetenskaplig ton samtidigt som vi säkerställer att allting blir tekniskt korrekt. Guiden täcker allt från installation av Apache, MySQL/MariaDB och PHP, till hur du får systemet att fungera i ditt lokala nätverk (LAN), vidare till att installera och konfigurera WordPress (ett populärt innehållshanteringssystem) och hur du kan administrera WordPress via kommandoraden med WP-CLI. Vi avslutar med grundläggande säkerhetsaspekter – såsom brandvägg, lösenordshantering och varför du inte bör exponera din hemserver direkt mot internet.
Översikt av innehåll:
Förberedelser: Vad du behöver och hur du förbereder servern och nätverket innan installation.
Installation av LAMP: Stegvis installation av Apache, MySQL/MariaDB och PHP på Debian/Ubuntu.
Installation av WordPress: Hur du laddar ner och konfigurerar WordPress på din LAMP-server.
WP-CLI: Användning av WordPress Command Line Interface för att administrera din WordPress-sajt via terminalen.
Säkerhet: Grundläggande åtgärder för att säkra din hemmaserver och WordPress-installation.
Avslutande tips: Några sista råd kring underhåll och vidare förbättringar.
Låt oss börja med att säkerställa att allting är på plats för installationen!
Förberedelser
Innan vi ger oss in på installationen, behöver du förbereda följande:
En dator med Linux (Debian eller Ubuntu Server): Installera gärna den senaste LTS-versionen av Ubuntu Server eller en stabil Debian-release på datorn du vill använda som server. Se till att systemet är uppdaterat (sudo apt update && sudo apt upgrade) och att du har administratörsrättigheter (sudo) på ett användarkonto.
Nätverksanslutning: Serverdatorn bör vara ansluten till ditt lokala nätverk, helst via kabel för stabilitet. Notera serverns lokala IP-adress (t.ex. 192.168.x.y) – du kan hitta den genom kommandot hostname -I eller via din routers gränssnitt. För att förenkla åtkomst inom hemnätverket kan du överväga att ge servern en statisk IP-adress på LAN: enklaste sättet är ofta att reservera en IP i routerns DHCP-inställningar baserat på serverns MAC-adress. Då får servern alltid samma adress på hemnätet, vilket underlättar när du ska ansluta till den.
Grundläggande kommandoradskunskaper: Vi kommer att använda terminalen flitigt för installation och konfiguration. Du bör kunna köra enkla Linux-kommandon och redigera konfigurationsfiler med en textredigerare som nano eller vim. Om servern är huvudlös (ingen skärm) kan du ansluta via SSH från en annan dator i nätverket.
Internetuppkoppling: För att ladda ner uppdateringar och programvara (Apache, MySQL, PHP, WordPress etc.) behöver servern internetåtkomst under installationen.
När ovanstående är ordnat är du redo att börja sätta upp din LAMP-stack!
Installation av LAMP
En LAMP-stack består av tre huvudsakliga komponenter att installera (utöver Linux som redan körs på din server): webbservern Apache, databasen MySQL/MariaDB och scriptspråket PHP. Vi går igenom installationen av dessa steg för steg på en Debian/Ubuntu-baserad distribution.
Installera Apache (webbserver)
Uppdatera paketindex: Öppna terminalen på din server och kör först en uppdatering av paketlistan:
sudo apt update
Installera Apache: Därefter installerar du Apache2 med apt:
sudo apt install apache2
På Ubuntu/Debian startar Apache automatiskt efter installationen och ställs in att köra vid uppstart. För säkerhets skull kan du kontrollera Apache-status:
sudo systemctl status apache2
Tjänsten bör visas som aktiv (running). Apache levereras med en standardsida (”It works!”) som du nu kan testa. Öppna en webbläsare på en klientdator i samma nätverk och navigera till http://<serverns-IP-adress> – du bör se Apaches välkomstsida som bekräftar att webbservern körs[3].
Aktivera Apache i brandväggen: Ubuntu har en inbyggd brandvägg (ufw). Tillåt HTTP- och HTTPS-trafik i brandväggen så att webbförfrågningar kan nå Apache:
sudo ufw allow ’Apache Full’ sudo ufw enable
Kommandot ’Apache Full’ öppnar port 80 (HTTP) och 443 (HTTPS) i brandväggen[4]. (OBS: Om ufw inte är installerat på Debian kan du antingen installera det eller använda annan brandväggslösning; på ett hemnätverk bakom en router kan du även välja att initialt lita på NAT:en, men det är bra att ha en lokal brandvägg som extra skydd.)
Installera MySQL/MariaDB (databas)
Installera databasservern: Kör följande kommando för att installera MySQL-server (i Ubuntu 20.04+ installeras i själva verket ofta MariaDB, en community-version av MySQL, men för enkelhet kallar vi den MySQL):
sudo apt install mysql-server
Under installationen kan du bli ombedd att sätta ett root-lösenord för MySQL (detta beror på distributionens version – vissa moderna Ubuntu-versioner sätter ingen root-lösenord och använder sockets-autentisering). Oavsett vilket, kommer vi strax att säkra installationen.
Starta och kontrollera MySQL: Precis som med Apache, kontrollera att databasservern är igång:
sudo systemctl start mysql # startar tjänsten om den ej redan är igång sudo systemctl enable mysql # ser till att den startar vid boot sudo systemctl status mysql # visar status
MySQL/MariaDB bör nu köras.
Säkra databasinstallationen: MySQL kommer med ett praktiskt script för grundläggande säkerhetshärdning. Kör:
sudo mysql_secure_installation
Detta guide-program frågar en serie frågor för att säkra din databasserver. Du kommer bland annat kunna: sätta eller uppdatera root-lösenordet (om det inte redan är satt), ta bort anonyma användarkonton, förhindra root-inloggning via fjärranslutning samt ta bort testdatabasen[5]. Acceptera att ta bort/inaktivera osäkra inställningar genom att svara Yes på frågorna. Efter att skriptet kört färdigt har du en grundsäkert konfigurerad MySQL/MariaDB-instans – kom ihåg det root-lösenord du eventuellt angav.
Installera PHP (scriptspråk)
Installera PHP och nödvändiga moduler: Installera PHP samt tillhörande Apache- och databaskopplingar med:
sudo apt install php libapache2-mod-php php-mysql
Paketet libapache2-mod-php kopplar samman PHP med Apache (så att Apache kan tolka .php-filer), och php-mysql tillåter PHP att prata med MySQL/MariaDB[6]. Utöver dessa grundläggande paket kan det vara klokt att installera några vanliga PHP-tillägg som WordPress och dess plugins kan behöva, t.ex. cURL, GD, mbstring, XML m.fl. Du kan installera flera på en gång:
(Ovanstående inkluderar vanliga tillägg; du kan alltid installera fler senare om något plugin kräver det.) När PHP och tilläggen är installerade, ladda om Apache så att eventuella nya moduler tas i bruk:
sudo systemctl restart apache2
Testa PHP (valfritt): För att verifiera att PHP fungerar med Apache kan du skapa en testfil. Kör t.ex.:
echo ”<?php phpinfo(); ?>” | sudo tee /var/www/html/info.php
Navigera sedan i webbläsaren till http://<serverns-IP>/info.php. Om du ser en sida med PHP-information (PHP-version och konfigurationsdetaljer) så fungerar PHP som det ska. Kom ihåg att ta bort testfilen senare av säkerhetsskäl (sudo rm /var/www/html/info.php), då den avslöjar detaljer om din PHP-konfiguration.
Brandvägg och lokal nätverksåtkomst
Efter att Apache, MySQL och PHP är installerade och körs, har du i princip en fungerande LAMP-server. Några viktiga punkter för att få allt att fungera smidigt på hemnätverket:
Brandvägg och portar: Vi aktiverade UFW-brandväggen och öppnade för ”Apache Full” tidigare, vilket innebär att din server tar emot trafik på port 80 (HTTP) och 443 (HTTPS). I ett hemmanätverk bakom en router är servern som standard inte tillgänglig utifrån internet (såvida du inte särskilt öppnar/forwardar portar på din router). För intern åtkomst inom LAN räcker det att brandväggen tillåter trafiken. Kontrollera att du kan nå Apache från en annan dator i nätverket via serverns IP-adress (som vi testade med välkomstsidan).
Lokal DNS (valfritt): Det kan bli lite omständligt att komma ihåg IP-adressen. Om du vill kan du på dina klientdatorer uppdatera deras hosts-fil så att t.ex. ett smidigt namn (som ”minserver.local”) pekar på serverns IP – eller använd din routers ev. funktion för lokala värdnamn. Detta är dock extra lyx; IP-adressen duger bra för att fortsätta installationen.
Statisk IP: Som nämnt bland förberedelserna, se till att serverns IP inte ändras över tid. Det bästa är att ställa in att den alltid får samma IP. Du kan antingen konfigurera detta i själva serverns nätverksinställningar (statisk IP via Netplan/DHCP override) eller mycket enkelt via routerns webbgränssnitt genom att binda serverns MAC-adress till en fast IP i DHCP (den enklaste lösningen enligt många). Detta förhindrar att servern plötsligt får en ny adress (vilket annars kan hända efter omstarter) och att dina bokmärken/inställningar till servern skulle sluta fungera.
Nu har vi en grundläggande LAMP-stack i drift. Dags att lägga till WordPress för att få en komplett hemsida!
Installation av WordPress
WordPress är ett av världens mest populära verktyg för att bygga webbplatser och bloggar. Vi kommer nu att installera WordPress på vår nya LAMP-server. Processen omfattar att skapa en databas åt WordPress, hämta själva WordPress-programvaran och konfigurera den.
Skapa en MySQL-databas för WordPress
WordPress behöver en egen databas att lagra all sin information i (inlägg, användare, inställningar, etc.). Vi använder MySQL/MariaDB som vi installerade för detta. Följande steg utförs i MySQL:s shell:
Logga in i MySQL: Kör sudo mysql -u root -p på servern för att logga in i MySQL prompten som root (administratör). Ange root-lösenordet du satte tidigare (om inget lösenord sattes, kör bara sudo mysql utan -p).
Skapa databas: När du fått MySQLs prompt (mysql>), skapa en ny databas som WordPress ska använda. Du kan kalla den vad du vill – i exemplet nedan används wordpress:
CREATE DATABASE wordpress;
Detta skapar en databas som heter ”wordpress”[9]. (Om du vill använda ett annat namn går det bra, notera det då för kommande steg.)
Skapa användare: För bättre säkerhet är det rekommenderat att inte låta WordPress använda root-kontot till databasen, utan skapa en dedikerad databas-användare. Skapa t.ex. en användare wordpressuser med ett lösenord:
CREATE USER ’wordpressuser’@’localhost’ IDENTIFIED BY ’ditt_lösenord’;
Byt ut ’ditt_lösenord’ mot ett starkt lösenord du väljer för databasanvändaren (minst 12 tecken, gärna slumpmässigt). Med detta kommando skapas en ny MySQL-användare wordpressuser som endast kan logga in från localhost (det vill säga från servern själv).
Ge användaren rättigheter: Nu ger vi den nya användaren fullständig åtkomst till den nya databasen:
GRANT ALL PRIVILEGES ON wordpress.* TO ’wordpressuser’@’localhost’;
Detta ger wordpressuser fulla rättigheter (ALL PRIVILEGES) på alla tabeller i databasen ”wordpress”. Det innebär att WordPress kan skapa tabeller, läsa, skriva och ändra data i databasen som behövs.
Spara ändringarna och avsluta: Inom MySQL behöver man uppdatera rättighetsinställningarna med:
FLUSH PRIVILEGES; EXIT;
FLUSH PRIVILEGES ser till att MySQL laddar in de nya användarrättigheterna utan omstart, och EXIT lämnar MySQL-prompten. Vi har nu en databas (wordpress) och en användare (wordpressuser) med tillhörande lösenord klara för WordPress att använda
Ladda ner och installera WordPress-filerna
Med databasen på plats är nästa steg att hämta WordPress-programvaran och placera den i webbserverns katalog.
Ladda ner WordPress: Gå till en temporär mapp, t.ex. /tmp, och ladda ner senaste WordPress-release (på svenska eller engelska – vi tar den engelska standardversionen här). Kör på servern:
cd /tmp curl -O https://wordpress.org/latest.tar.gz
Detta hämtar arkivfilen latest.tar.gz från WordPress officiella webbplats[13], som innehåller alla WordPress-filer.
Extrahera filer: Extrahera arkivet:
tar xzvf latest.tar.gz
Det skapar en katalog som heter wordpress/ med WordPress-filerna.
Flytta WordPress till webbplatsens rot: Apache serverar som standard filer från /var/www/html/. Vi flyttar nu över WordPress-filerna dit. Om du inte har andra webbplatser på servern kan vi lägga WordPress direkt i html-mappen:
sudo cp -a /tmp/wordpress/. /var/www/html/
Flaggan -a (archive) ser till att kopiera alla filer och behålla rättigheter. Slutet /. ser till att dolda filer också följer med. Efter denna kopiering ligger nu WordPress PHP-filer i /var/www/html, samma ställe som Apaches ”It works”-indexsida låg. Du kan ta bort den gamla index.html (Apache välkomstsidan) från /var/www/html för att inte den ska visas i stället för WordPress: sudo rm /var/www/html/index.html.
Ägarskap och rättigheter: För att WordPress senare ska kunna ladda upp filer, ändra inställningar och uppdatera själv, behöver webbservern (Apache) ägarskap till filerna. Apache kör som användaren www-data på Ubuntu/Debian. Sätt nu ägare för alla WordPress-filer till www-data:
sudo chown -R www-data:www-data /var/www/html
Detta ger webbservern kontroll över filerna[15]. Som ytterligare säkerhetsåtgärd kan man sätta strikta filrättigheter: t.ex. 750 för kataloger och 640 för filer, vilket hindrar obehöriga användare på systemet från att läsa/köra filerna. Exempel:
sudo find /var/www/html/ -type d -exec chmod 750 {} \; sudo find /var/www/html/ -type f -exec chmod 640 {} \;
(Detta är en rekommenderad utgångspunkt; WordPress bör fungera med dessa rättigheter, men vissa plugin kan kräva justeringar senare. Grundprincipen är att www-data ska ha access, men ingen annan behöver det.)
Konfigurationsfil (wp-config.php): WordPress behöver en konfigurationsfil med databasuppgifterna. Normalt kan detta göras genom installationsguiden i webbläsaren (nästa steg) – WordPress försöker då spara inställningarna åt dig. Tack vare att vi satt rätt ägarskap på filerna kan WordPress skapa filen själv. Om det av någon anledning inte lyckas, kan du manuellt skapa den genom att kopiera wp-config-sample.php till wp-config.php:
…och fylla i databasinformationen (DB_NAME, DB_USER, DB_PASSWORD) för wordpress-databasen och wordpressuser-användaren vi skapade[16]. Samt passa på att lägga till unika salter/nycklar för säkerhet (WordPress hemliga nycklar) enligt instruktion i filen – dessa kan genereras från WordPress.org:s hemliga nyckeltjänst. Om du istället låter webbinstallationsguiden hantera detta kan du hoppa över manuellt skapande; vi beskriver det nedan.
Slutför installationen via webbläsaren
Nu är alla filer på plats och databasen redo. Det är dags att köra WordPress berömda “fem-minuters installation” via webbgränssnittet:
Öppna installationssidan: På en dator i ditt nätverk, öppna webbläsaren och gå till http://<serverns-IP-adress>/ (eller om du satte ett värdnamn, använd det). Eftersom vi lade WordPress i webbrotkatalogen bör adressen visa WordPress installationsguide. Du blir först ombedd att välja språk för installationen. Välj exempelvis Svenska om du vill ha WordPress på svenska, eller fortsätt med engelska – det går alltid att ändra språk senare. Klicka “Fortsätt/Continue”.
Databasuppgifter: WordPress kommer sedan fråga efter databasnamn, användarnamn och lösenord. Ange de uppgifter du skapade tidigare:
Databasnamn:wordpress (om du valde det namnet, annars ditt egna namn)
Användarnamn:wordpressuser
Lösenord: det lösenord du satte för wordpressuser-kontot.
Databasserver:localhost (WordPress kör på samma server som databasen).
Tabellprefix: wp_ är standard och duger bra om du inte har speciella skäl att ändra.
Skicka iväg uppgifterna. WordPress kopplar nu upp mot databasen. Om allt är rätt ifyllt får du en bekräftelse och kan fortsätta.
Skapa administratörskonto: Nästa steg i guiden ber om information för sajtens grundkonfiguration:
Webbplatstitel: Namnet på din webbplats (t.ex. “Min Blogg”).
Administratörsanvändare: Ett administratörslogin för WordPress. Välj inte “admin” som användarnamn – ta något unikt.
Lösenord: Ett starkt lösenord för administratören föreslås automatiskt. Du kan använda det eller skriva ett eget, men se till att det är starkt (WordPress varnar om det är för svagt)[19].
Din e-postadress: Ange en e-post dit WordPress kan skicka återställningslänkar och notiser.
Sökmotorsynlighet: Du kan välja att avmarkera “Tillåt sökmotorer indexera denna sida” ifall du inte vill att din hemsida ska dyka upp på Google ännu (praktiskt för en testsajt på hemnätet). Denna inställning kan ändras senare.
Klicka sedan på “Installera WordPress” (Install WordPress). WordPress kommer nu att konfigurera klart allt i databasen.
Installation klar – logga in: Om inga fel uppstod möts du av en sida som säger att WordPress har installerats, och du kan klicka på “Logga in” för att gå till inloggningssidan (eller gå direkt till http://<server-IP>/wp-admin/). Logga in med det admin-användarnamn och lösenord du valde. Du tas då till WordPress administratörspanel (dashboard), där du kan börja skapa inlägg, sidor, ändra utseende etc.
Grattis! Du har nu en egen WordPress-sajt som körs på din hemmaserver. Men innan vi börjar använda den på allvar, låt oss titta på hur man kan sköta WordPress via terminalen med WP-CLI, samt hur man säkrar upp installationen.
WP-CLI – WordPress via terminalen
Att administrera WordPress via webbläsarens wp-admin-gränssnitt fungerar fint för det mesta. Men det finns ett kraftfullt verktyg för dig som inte räds terminalen: WP-CLI (WordPress Command Line Interface). WP-CLI låter dig hantera WordPress-sajten med kommandon direkt i terminalen, vilket kan vara både snabbare och smidigare för många uppgifter. Du kan till exempel uppdatera WordPress-kärnan, installera eller uppdatera plugins och teman, hantera användare, skapa inlägg med mera – allt utan att behöva klicka runt i webbläsaren. Detta är särskilt användbart om du administrerar flera sajter eller bara föredrar att automatisera och skripta saker.
Installation av WP-CLI
WP-CLI är ett fristående PHP-baserat verktyg. Så här installerar du det på din Ubuntu/Debian-server:
Hämta WP-CLI: Ladda ner WP-CLI som en PHP-arkivfil (.phar) till din server:
Detta laddar ner filen wp-cli.phar till din nuvarande katalog.
Testkör WP-CLI: Du kan nu prova köra verktyget med:
php wp-cli.phar –info
Om WP-CLI är nedladdat korrekt ser du information om miljön (PHP-version m.m.).
Gör WP-CLI körbar globalt: För att slippa skriva php wp-cli.phar varje gång, gör vi filen körbar och flyttar den till en katalog i PATH (så att den kan köras som ett vanligt kommando). Till exempel:
Detta flyttar filen och döper kommandot till wp (du kan välja annat namn om du vill)[23]. Testa nu med wp –info – du bör få liknande utskrift som tidigare, vilket bekräftar att installationen lyckades.
(Notera: På vissa distributioner kan WP-CLI finnas i pakethanteraren, men den metoden är inte alltid uppdaterad. Den officiella och rekommenderade vägen är som ovan att använda Phar-filen.)
Exempel på vad du kan göra med WP-CLI
Nu när WP-CLI är installerat, här är några vanliga administrationsuppgifter du kan utföra med det:
Uppdatera WordPress-kärnan: Istället för att logga in i wp-admin och klicka på uppdatering, kör bara:
wp core update && wp core update-db
Detta laddar ner och installerar senaste WordPress-versionen och uppdaterar databasen vid behov – allt i en handvändning.
Uppdatera plugins: Du kan uppdatera alla dina tillägg med ett enda kommando:
wp plugin update –all
Då hämtas och uppdateras samtliga installerade insticksprogram till senaste version. (Du kan också uppdatera ett enskilt plugin med wp plugin update plugin-namn om du vill.)
Installera och aktivera ett plugin eller tema: För att installera ett nytt plugin, till exempel cache-pluginet WP Super Cache, kör:
wp plugin install wp-super-cache –activate
Detta söker upp pluginet på WordPress plugin-katalog, laddar ner det och aktiverar det direkt. Du kan göra samma sak för teman med wp theme install tema-namn –activate.
Hantera användare och inlägg: WP-CLI låter dig även skapa nya användare, resetta lösenord, generera nya inlägg, exportera databasen, med mera. T.ex. för att skapa en ny användare:
wp user create johndoe [email protected] –role=author –user_pass=”MittLösen123″
skulle skapa en författaranvändare åt ”John Doe” med angivet lösenord.
Övrigt: Det finns kommando för i princip allt i WordPress: wp search-replace för att göra sök-och-ersätt i databasen (nyttigt vid t.ex. domänbyte), wp option update för att ändra inställningar, wp post list för att lista inlägg, osv. Du kan se alla tillgängliga kommandon med:
wp help
eller wp <subcommand> –help för detaljer om ett specifikt kommando.
Som du märker kan WP-CLI kraftigt förenkla underhållet. Det är helt frivilligt att använda – allt detta kan göras via det grafiska gränssnittet också – men för den tekniskt nyfikne är det ett utmärkt verktyg som sparar tid och ger mer kontroll.
(Säkerhetstips: När du använder WP-CLI på en produktionssajt som är åtkomlig från internet, tänk på att kommandon som uppdaterar saker sker direkt. Det är klokt att ta backup innan större uppdateringar, även om WP-CLI i sig inte är farligt.)*
Säkerhet
Nu har vi en fungerande WordPress-server i ditt hemnätverk. Innan vi nöjt lutar oss tillbaka är det viktigt att titta på grundläggande säkerhet. Att köra en server innebär ansvar att skydda den från obehörig åtkomst och attacker. Här är några viktiga säkerhetsaspekter och tips:
Brandvägg och åtkomstbegränsning: Vi har redan aktiverat UFW-brandväggen och öppnat nödvändiga portar för webbservern internt. För en hemmaserver som inte ska nås från internet räcker detta. Exponera inte din server mot internet i onödan. Om du inte absolut behöver fjärråtkomst utifrån, låt bli att öppna portforwarding på din router för port 80/443. En hemserver utan rätt skydd kan snabbt bli utsatt för intrångsförsök. I diskussioner på nätet avråder erfarna användare starkt från att ha en server direkt exponerad mot internet utan brandvägg – om din server inte har en avancerad brandväggskonfiguration, koppla bort den från direkt internet. Håll den bakom din router/NAT där den är skyddad. (Om du måste ge åtkomst utifrån, överväg att sätta upp en VPN, använda en reverse proxy-tjänst som Cloudflare Tunnel, eller åtminstone se till att HTTPS/SSL är använt och att du har extra autentisering.)
Starka lösenord överallt: Använd starka, unika lösenord för alla konton – det inkluderar MySQL-databasens användare, WordPress admin-konto, samt Linux-användare (särskilt om SSH är åtkomligt). Undvik enkla eller vanliga lösenord. WordPress gav en styrkeindikator för admin-lösenordet; följ den rekommendationen. Byt gärna ut standardanvändarnamnet “admin” till något annat för WordPress admin-kontot, ifall du råkat välja det.
Håll systemet uppdaterat: En av de viktigaste säkerhetsåtgärderna är att kontinuerligt uppdatera din programvara. Se till att din Ubuntu/Debian får säkerhetsuppdateringar (du kan köra sudo apt update && sudo apt upgrade manuellt regelbundet, eller aktivera automatiska säkerhetsuppdateringar). Detsamma gäller för WordPress och dess tillägg/teman – föråldrade plugins med kända sårbarheter är en vanlig angreppsvektor. Använd antingen WP-CLI eller WordPress inbyggda uppdateringsfunktion för att hålla allt up-to-date. Ett tips är att i WordPress-inställningarna aktivera automatiska uppdateringar för mindre release-versioner och plugins vid behov.
Säkerhet i WordPress: Överväg att installera ett säkerhetsplugin i WordPress som ytterligare skyddslager. Populära alternativ är t.ex. Wordfence eller Sucuri som kan skanna efter malware och blockera misstänkt trafik. Dessa kan hjälpa att upptäcka och stoppa attacker mot din sajt. Se också till att endast behövliga plugins är installerade och radera de du inte använder (färre plugins minskar potentiella sårbarheter).
Begränsa exponering på nätverket: Eftersom detta är en hemmaserver för internt bruk, se till att den endast är nåbar där det behövs. Du kan till exempel ställa in UFW-regler som begränsar port 80/443 så att de bara kan nås från din lokala subnät (t.ex. sudo ufw allow from 192.168.0.0/24 to any port 80 om ditt LAN är 192.168.0.x). Då blockeras även eventuell åtkomst från utanför nätverket. Om du har SSH igång, överväg att byta SSH-port från 22 till något annat, och använd nyckelbaserad inloggning för att förhindra lösenordsgissning.
SSL/TLS för webb: Även om sajten bara körs på LAN kan det vara bra att sätta upp HTTPS om du någon gång exponerar den. På internet skulle vi absolut rekommendera att skaffa ett Let’s Encrypt-certifikat för din domän (om du har en), eller åtminstone ett självsignerat certifikat för kryptering på LAN. HTTPS krypterar trafiken så att ingen utomstående kan avlyssna lösenord eller data som skickas.
Regelbundna backuper: Ta för vana att säkerhetskopiera din WordPress-databas och eventuella uppladdade filer. Eftersom detta är på en egen server kan du skripta en mysqldump av databasen då och då, eller använda ett WordPress-backupplugin. Spara backuperna på en annan enhet. Detta skyddar dig ifall något går fel (t.ex. en uppgradering som strular till det, hårddiskfel, eller om du råkar radera något av misstag).
Sammanfattningsvis handlar säkerhet om lager-på-lager: brandvägg, begränsad åtkomst, starka lösenord, uppdateringar och säkerhetskopior. Genom att följa dessa råd skyddar du din hemmaserver mot de vanligaste riskerna och kan tryggt experimentera vidare. Tänk på: om du någon gång öppnar servern mot internet, var extra noggrann med alla ovanstående punkter – internet är fullt av bottar som skannar efter sårbara servrar.
Avslutande tips
Du har nu en fullt fungerande LAMP-server med WordPress i ditt hemnätverk! Här är några avslutande tips för att ta ditt projekt vidare och hålla allting snurrande:
Lär känna WordPress och fortsätt anpassa: Logga in på WordPress och utforska dess adminpanel. Byt till ett tema du gillar, skapa några sidor/inlägg och prova installera något nytt plugin. Det finns massor av gratis teman och plugins att utforska för nästan alla behov. Kom dock ihåg att inte installera för många onödiga plugin – håll det till det du verkligen använder, både för prestanda och säkerhet.
Prestanda på hemservern: En äldre dator kan ha begränsad prestanda. Om du märker att sajten är långsam, fundera på att installera ett cache-plugin (t.ex. WP Super Cache vi nämnde) för att snabba upp sidladdningar genom att servera statiska sidor. Se också till att onödiga tjänster inte körs på servern och konsumerar resurser. För enstaka användare i ett LAN är dock prestandakravet oftast lågt.
Utforska fler möjligheter: Nu när din server är igång, kanske du vill köra fler tjänster på den? Du kan exempelvis sätta upp phpMyAdmin för enklare databashantering via webben (om än WP-CLI och MySQL-shell räcker långt), eller installera andra webbapplikationer vid sidan av WordPress (kom ihåg att då konfigurera Apache virtuella värdar för flera sajter). Din LAMP-server kan vara värd för flera projekt samtidigt. Varje sajt kan få sin egen databas och egen katalog under /var/www.
Underhåll är nyckeln: Som med alla system är regelbundet underhåll viktigt. Håll ett öga på uppdateringar både för servern och WordPress. Städa bort sådant du inte behöver. Och framför allt, fortsätt lära dig! Om något problem uppstår, konsultera loggfilerna (Apache loggar finns i /var/log/apache2/ och WordPress fel loggas ofta via PHP). Communityn för både WordPress och Linux är stor – det finns forum och guider för det mesta. Minns att nyckeln till en framgångsrik webbplats inte bara är själva uppsättningen, utan dessfortlöpande underhåll och förbättring[33]. Med andra ord, fortsätt pyssla om din server även efter att den är satt i drift.
Vi hoppas denna guide hjälpt dig komma igång med att installera LAMP-stack och WordPress på din hemmadator. Lycka till med ditt webbprojektexperiment och ha kul på vägen! Skulle något krångla, finns det många resurser online – och glöm inte att backup är din bästa vän när du experimenterar. Happy hosting!
Förklaring av vad de olika delkomponenterna gör
Apache: En populär webbserverprogramvara som körs på servern för att leverera webbsidor till besökarnas webbläsare. Apache tar emot förfrågningar från webbläsare och svarar med innehållet (t.ex. din WordPress-sida). I LAMP-stacken utgör Apache “webbserver”-delen.
Brandvägg: Ett säkerhetssystem som skyddar nätverk och datorer mot intrång genom att kontrollera vilken trafik som tillåts passerar. En brandvägg kan konfigureras att bara släppa igenom viss trafik (t.ex. webbtrafik på port 80/443 till din WordPress-server) och blockera obehöriga anslutningar.
Debian: En Linux-distribution (operativsystem) som främst används för servrar och infrastruktur. Debian är känt för stabilitet och öppen källkod. I det här sammanhanget kan Debian vara serverns operativsystem där du installerar LAMP-komponenterna och WordPress.
IP-adress: En unik sifferkombination som identifierar en enhet (dator, server m.m.) i ett nätverk[4]. Genom att använda serverns IP-adress kan andra datorer i hemmanätverket hitta fram till din WordPress-server och visa webbsidan.
LAMP: Akronym för Linux, Apache, MySQL, PHP[5]. Det är en paketlösning (s.k. tech stack) där Linux är operativsystemet, Apache är webbservern, MySQL är databashanteraren och PHP är programmeringsspråket. En LAMP-stack innehåller alltså allt som behövs för att driva en WordPress-webbplats på en lokal server.
LAN (Local Area Network): Ett lokalt nätverk som består av enheter inom ett begränsat område (t.ex. i hemmet). I ett hemmanätverk (LAN) är din WordPress-server ansluten till samma router som dina andra enheter, vilket gör att de kan kommunicera direkt med servern inom det lokala nätet.
Linux: Ett operativsystem med öppen källkod som är vanligt på servrar. Linux är grunden i LAMP-stacken (L:et står för Linux) och utgör serverns OS. Både Debian och Ubuntu är Linux-varianter; en av dem körs på serverdatorn för att du ska kunna installera Apache, MySQL, PHP och WordPress.
MySQL/MariaDB: Detta är databashanteringssystem som används för att lagra och hämta all information som hör till din webbplats – till exempel inlägg, användarkonton och inställningar. WordPress är byggt för att arbeta med databaser av den här typen. På moderna Linux-servrar installeras ofta MariaDB som ett alternativ till MySQL; de fungerar i princip likadant och är fullt kompatibla med WordPress. I en LAMP-stack utgör MySQL eller MariaDB den komponent som ansvarar för själva datalagringen.
PHP: Ett skriptspråk på serversidan som används för att skapa dynamiska webbsidor[9]. WordPress är skrivet i PHP, vilket innebär att PHP-kod körs på servern för att generera HTML-sidorna. När en användare besöker din WordPress-sida så tolkar PHP koden och bygger ihop sidan som sedan skickas till användarens webbläsare.
Port: Inom datanätverk avser en port ett nummer som fungerar som en kanal eller “adress” för en viss typ av trafik[10]. Till exempel använder webbtrafik vanligtvis port 80 för HTTP och port 443 för HTTPS. För att din WordPress-server ska vara åtkomlig i nätverket behöver rätt port öppnas (t.ex. port 80 så att hemsidan kan nås, och port 22 för SSH-fjärrinloggning), ofta i samarbete med brandväggen.
Root-användare: Det högsta administratörskontot i ett Linux-system (kallas även superuser) som har obegränsade rättigheter[11]. Root-användaren kan installera program, ändra systeminställningar och utföra alla kommandon. Av säkerhetsskäl loggar man vanligtvis inte in direkt som root; istället använder man ett normalt användarkonto och sudo-kommandot för att tillfälligt få root-behörighet vid administration av servern.
SSH (Secure Shell): Ett protokoll som används för att ansluta säkert till en annan dator över nätverket[12]. Via SSH kan du öppna en terminal till din server och köra kommandon på distans som om du satt vid den. I vårt sammanhang används SSH för att fjärrstyra Debian/Ubuntu-servern i hemmanätverket – till exempel för att installera paket eller hantera WordPress via kommandoraden.
Ubuntu: En av de mest populära Linux-distributionerna för datoranvändare, baserad på Debian[13]. Ubuntu finns i versioner för servrar och är känt för att vara användarvänligt. I det här sammanhanget kan Ubuntu (Server-edition) användas som operativsystem på din hemmaserver innan du installerar LAMP-paketet och WordPress.
WordPress: Ett mycket populärt publiceringsverktyg (Content Management System, CMS) för webben[14]. Med WordPress kan man enkelt skapa och hantera en hemsida eller blogg via ett webbgränssnitt. I vår situation installerar du WordPress på LAMP-servern i hemmanätverket, vilket låter dig driva en egen lokal webbplats och administrera innehållet genom WordPress kontrollpanel.
WP-CLI:WordPress Command Line Interface, ett verktyg som låter dig hantera WordPress-webbplatsen via kommandoraden[15]. Med WP-CLI kan du sköta många administrationsuppgifter direkt i terminalen – till exempel installera eller uppdatera WordPress, lägga till användare, hantera teman och insticksprogram – utan att behöva använda WordPress grafiska webbgränssnitt.
Detta projekt använder en klassisk LAMP-stack:
– Linux (Ubuntu/Debian)
– Apache som webbserver
– MySQL eller MariaDB som databas
– PHP som serversidespråk
WordPress installeras direkt i /var/www/html och kopplas till en dedikerad databas.
WP-CLI gör det möjligt att administrera sajten via terminalen.
Servern är endast tillgänglig inom hemnätverket (LAN) via statisk IP-adress.
Portar 80 (HTTP) och 443 (HTTPS) tillåts lokalt via ufw.
Perfekt för testning av egna webbappar, teman och plugins utan att publicera dem online.
OpenBSD 7.8 är här – och den säkra, minimalistiska BSD-favoriten tar ett stort kliv framåt. Med flertrådad TCP/IP-stack, stöd för Raspberry Pi 5 och förbättrad virtualisering fortsätter OpenBSD att leverera sitt signum: kompromisslös stabilitet, ren design och säkerhet på högsta nivå.
OpenBSD 7.8 – Ny version med flertrådad TCP/IP och stöd för Raspberry Pi 5
OpenBSD, operativsystemet med säkerhet som grundfilosofi, har nu nått version 7.8 – sex månader efter 7.7. Den nya versionen förfinar inte bara systemets välkända stabilitet, utan introducerar också flera betydelsefulla tekniska nyheter: flertrådad TCP/IP och officiellt stöd för Raspberry Pi 5.
Ett tryggt men inte alltid enkelt BSD
OpenBSD är känt för sin kompromisslösa säkerhetsmodell, tydliga filosofi och minimalistiska design – men också för en installation som kräver lite tålamod. Operativsystemet är inte riktat till nybörjare, och den som vill experimentera bör helst använda en separat dator snarare än att försöka dual-boota.
Med version 7.8 finns dock ett nytt och prisvärt sätt att prova: officiellt stöd för Raspberry Pi 5. Det innebär att vem som helst med en Pi 5 kan installera ett komplett BSD-system – förutsatt att man är redo att ansluta en seriell kabel.
“Added support for Raspberry Pi 5 (with console on serial port).”
Stödet fungerar via seriell port (RS-232), vilket kräver anslutning via GPIO-pinnarna. Det finns RS-232-HAT-kort för ändamålet, och vissa USB-till-RS-232-adaptrar kan fungera, men det är ingen garanti.
Än så länge finns några begränsningar:
Uppstart via PCIe-lagringskort fungerar inte på grund av saknat U-Boot-stöd.
Wi-Fi på Raspberry Pi 5 Model B ”d0” fungerar inte.
Den aktiva fläkten fungerar inte förrän pwm-drivrutinerna är färdigställda.
Trots dessa begränsningar markerar stödet för Pi 5 en viktig milstolpe: OpenBSD blir tillgängligt på fler ARM64-plattformar än någonsin tidigare, inklusive Apple Silicon Macs, Snapdragon Elite X-laptops och förbättrad strömhantering för ARM64-enheter.
Nyhet: Flertrådad TCP/IP
En av de mest intressanta nyheterna i OpenBSD 7.8 är att TCP/IP-stacken nu är flertrådad. Det innebär att nätverksdelen av operativsystemet kan utnyttja flera CPU-kärnor samtidigt – upp till åtta stycken – där varje anslutning hanteras av en egen kärna.
Detta är en betydande förändring för OpenBSD, som traditionellt prioriterat enkelhet och säkerhet framför rå prestanda. Nu börjar man öppna upp för bättre skalbarhet på moderna flerkärniga system, särskilt vid IPv6-trafik där beräkningsbehovet är större.
Virtualisering med AMD SEV
OpenBSD 7.8 innehåller även inbyggt stöd för AMD:s Secure Encrypted Virtualization (SEV). Denna teknik låter varje virtuell maskin kryptera sitt eget minne, vilket stärker isoleringen mellan gäster i en hypervisor-miljö.
Stödet omfattar både OpenBSD:s inbyggda hypervisor (VMM/VMD) och drift som gäst-OS under Linux KVM. Det betyder att OpenBSD nu både kan skapa och köra SEV-krypterade virtuella maskiner – en viktig förbättring för säkerhetsfokuserade servermiljöer.
Tmux får extra kärlek
Terminalmultiplexern tmux har länge varit en favorit bland systemadministratörer, och OpenBSD har haft stöd för det länge. Version 7.8 lyfter tmux till nästa nivå med 16 nya funktioner och buggfixar – inga revolutioner, men välkomna förbättringar för den som lever i terminalfönster dagligen.
Smidig uppgradering till 7.8
En av OpenBSD:s styrkor är den tydliga och tillförlitliga uppgraderingsprocessen. Systemet uppdateras alltid stegvis – en version i taget – vilket minimerar risken för problem.
Den rekommenderade proceduren är enkel:
Kör syspatch för att installera säkerhetsuppdateringar.
Kör pkg_add -u för att uppdatera alla installerade paket.
Kör fw_update för eventuell ny firmware.
Kör sysupgrade för att uppgradera hela systemet.
Vid uppgradering från 7.7 startar systemet automatiskt om utan att fråga – lite oväntat, men effektivt. Efteråt går det snabbt att komma igång igen, och alla program – inklusive Firefox och GNOME-komponenter – uppdateras utan problem.
Till skillnad från vissa andra BSD-system har OpenBSD-uppgraderingar visat sig vara pålitliga. FreeBSD och NetBSD har historiskt haft mer problem med sina in-place-uppdateringar.
Enkelhet framför allt
OpenBSD 7.8 har fortfarande inget Bluetooth-stöd – och det är ett medvetet beslut. Många i OpenBSD-gemenskapen ser Bluetooth som en onödig risk, och systemets renhet prioriteras framför trådlös bekvämlighet.
Trots sin återhållsamhet uppskattas OpenBSD alltmer för sin tydlighet och konsekvens. Där FreeBSD och NetBSD ibland känns som barocka konstruktioner, känns OpenBSD snarare modernistiskt: enkelt, robust och noggrant avvägt.
9front släpper sin egen “Release”
Samtidigt med OpenBSD 7.8 har även 9front-projektet, en vidareutveckling av Plan 9, släppt en ny version – kallad Release. Namnet är ingen slump: med sin typiskt skämtsamma ton låter 9front-utvecklarna oss nu läsa ett “Release release announcement”.
Den här gången hann 9front till och med släppa sin version elva dagar före OpenBSD 7.8 – och båda projekten delar konstverk av samma illustratör.
Slutsats
OpenBSD 7.8 är ingen revolution, men en välpolerad evolution. Med stöd för Raspberry Pi 5, flertrådad nätverksstack, SEV-kryptering och förbättrat tmux-stöd fortsätter systemet att leverera stabilitet, säkerhet och precision.
För användare som värdesätter kvalitet framför bekvämlighet, och som inte räds ett textbaserat gränssnitt, är OpenBSD 7.8 ett av de mest pålitliga operativsystemen som finns idag.
Licens: Främst ISC-licens (mycket tillåtande BSD-familj). Vissa komponenter använder andra BSD-liknande licenser. Projektets grafik (t.ex. maskoten “Puffy”) kan ha egna villkor.
Vad är OpenBSD? Ett komplett Unix-likt operativsystem (kärna + basverktyg) med fokus på korrekthet, säker standardkonfiguration och kodgranskning.
Skillnad mot Linux: Linux är i grunden en kärna som oftast kombineras med GNU-användarland till en distribution (t.ex. Debian, Fedora).
OpenBSD levereras som ett integrerat bas-OS från ett och samma projekt, med enhetliga beslut, egen pakethantering och återkommande släpp var ~6 månader.
Konsekvens: samma team ansvarar för hela basen – mindre fragmentering.
Filosofi: enkelhet och korrekthet prioriteras framför “flest funktioner”.
Varför vissa föredrar OpenBSD: förutsägbara uppgraderingar, tydlig dokumentation (man-sidor), säkra standardinställningar, stabil nätverksstack och verktyg som pf och tmux i basen.
Stödda plattformar (exempel): amd64 (x86-64), arm64 (t.ex. Raspberry Pi 5, vissa Apple Silicon-lägen), riscv64, i386 (äldre x86), armv7 (32-bitars ARM), powerpc-varianter m.fl. Stöd varierar mellan modeller och generationer.
Tips: kör bas-uppdateringar med syspatch, paket med pkg_add -u och systemuppgradering med sysupgrade.
Den fria och öppna nätverksanalysatorn Wireshark har fått en rejäl uppdatering. Version 4.6 släpptes nyligen och bjuder på mängder av förbättringar för både nätverkstekniker, säkerhetsforskare och vanliga entusiaster som vill förstå vad som händer på sitt nätverk.
Wireshark används världen över för att analysera nätverkstrafik i detalj, felsöka problem, utveckla protokoll och utbilda nya ingenjörer. Nu tar programmet ännu ett stort steg framåt.
Största nyheten: “Plots” och realtidskomprimering
En av de mest iögonfallande nyheterna är det nya ”Plots”-fönstret, som visar spridningsdiagram i realtid. Till skillnad från de klassiska I/O-graferna, som visar trafikmängd över tid, kan Plots-vyn användas för att visualisera samband mellan olika datapunkter. Funktionen stöder flera grafer samtidigt, markörer och automatisk rullning – något som är särskilt användbart vid prestandaanalys.
Samtidigt införs stöd för komprimering av live-inspelningar. Tidigare kunde Wireshark bara komprimera filer vid rotationspunkter (till exempel när en inspelning nådde en viss storlek), men nu kan data packas i realtid medan de skrivs till disk. Det sparar både lagringsutrymme och CPU-resurser vid långvariga inspelningar.
Dekryptering av NTP med Network Time Security
Wireshark 4.6 kan nu dekryptera NTP-paket (Network Time Protocol) som skyddas med den moderna standarden NTS – Network Time Security. Det innebär att användare som arbetar med tidskritiska system – till exempel i finans-, forsknings- eller industriella nätverk – kan granska tidsynkronisering med full insyn även när trafiken är krypterad.
Även stödet för MACsec-trafik (Media Access Control Security) har utökats. Analysatorn kan nu använda nycklar som genererats av MKA-dissektorn, eller fördefinierade PSK-nycklar i själva MACsec-inställningarna.
Standardiserad tidsformattering och nya dataenheter
Alla absoluta tidsfält som exporteras i JSON-format skrivs nu enligt ISO 8601-standarden med universell tid (UTC). Det innebär att Wireshark-data blir enklare att integrera med andra verktyg och databaser. Dessutom används nu SI-prefix (t.ex. kB, MB, Gbps) i TCP-strömgrafer för enhetlighet.
På Linux har man dessutom förbättrat fångstfiltren: BPF-uttryck som inbound, outbound och ifindex fungerar nu även vid själva inspelningen – inte bara i analysen i efterhand.
Bättre tabeller, kolumner och exportfunktioner
De populära fönstren Conversations och Endpoints har fått flera uppgraderingar. De kan nu visa protokollet DNP 3 (Distributed Network Protocol 3) och användaren kan välja om trafikmängder ska visas som exakta värden eller i människovänligt format (t.ex. 1,2 MB i stället för 1 234 567 bytes).
Kolumnsystemet har också förbättrats. Man kan nu visa värden i samma format som i paketdetaljerna, och numeriska uttryck i anpassade kolumner sorteras numeriskt i stället för alfabetiskt.
Exporten av data har blivit flexiblare – du kan till exempel skriva ut råa hex-data, kopiera tabeller som HTML med justerade kolumner, eller inkludera tidsstämplar i hex-dump-utskrifter.
Stöd för fler protokoll än någonsin
Wireshark 4.6 introducerar stöd för över 20 nya nätverksprotokoll, bland annat:
Dessutom stöds nu filformaten RIFF och TTL, samt det industriella kommunikationsprotokollet XCP – Universal Measurement and Calibration Protocol.
Förbättringar under huven
Version 4.6 bygger nu med Qt 6.9.3 och kräver libxml2 som beroende. Installationspaketen för macOS har blivit universella, vilket betyder att samma paket fungerar på både Intel- och Apple Silicon-datorer.
På Windows levereras programmet numera med Npcap 1.83 – den moderna ersättaren till WinPcap, som nu helt har slopats. AirPcap-stöd har också tagits bort.
Dessutom kan Wireshark nu läsa ut process- och metadata-information direkt från tcpdump på macOS, och färgtemat kan växlas mellan ljust och mörkt läge oberoende av systeminställning.
Wireshark Foundation – mer än bara ett program
Wireshark utvecklas och underhålls av Wireshark Foundation, en ideell organisation som arbetar för utbildning och forskning kring nätverksanalys. Organisationen erbjuder även officiell utbildning och certifiering för den som vill fördjupa sina kunskaper – något som blivit alltmer efterfrågat i takt med att nätverks- och säkerhetsyrken växer.
Sammanfattning: en kraftfullare verktygslåda för nätverksanalys
Wireshark 4.6 är inte bara en uppgradering – det är ett stort kliv framåt för hela nätverksanalysvärlden. Med stöd för moderna säkerhetsprotokoll, förbättrad prestanda, realtidskomprimering och en lång lista av nya dissektorer är verktyget mer komplett än någonsin.
För nätverksingenjörer, forskare och cybersäkerhetsexperter är det här en uppdatering väl värd att installera.
Ladda ner Wireshark 4.6 som källkod eller färdigt paket från den officiella webbplatsen: wireshark.org För Linux-användare finns även en Flatpak-version tillgänglig via Flathub.
Faktaruta · Wireshark 4.6
Typ: Större versionsgren (4.6.0) • Plattformar: Linux, macOS, Windows
Nyckelnyheter
Nytt Plots-fönster med spridningsdiagram, flera serier, markörer och autoskroll.
Komprimering av live-captures vid skrivning (även i TShark med --compress).
Dekryptering av NTP med NTS (Network Time Security).
Utökat MACsec-stöd: SAK från MKA-dissektorn eller PSK-lista i MACsec.
Absoluta tider i JSON (-T json) skrivs som ISO 8601 UTC; UTC-kolumner får suffix Z.
SI-prefix på axlar i TCP Stream Graph.
Linux: BPF-förlängningar inbound, outbound, ifindex kan användas vid fångst.
Conversations/Endpoints: välj exakta byte/rate-värden eller mänskligt läsbara.
Nytt menyval: Edit → Copy → as HTML; nytt View → Redissect Packets.
När en datormodell passerat tio år brukar den avfärdas som föråldrad, men HP ProBook 4530s är ett undantag. Med sin solida metallkonstruktion och uppgraderingsvänliga insida visar den att hållbar design lönar sig. Genom att installera Debian 13.1, den senaste versionen av det klassiska Linuxsystemet, kan denna trotjänare återfå sin snabbhet och bli en fullt modern arbetsdator – tyst, stabil och fri från licenskostnader.
När HP lanserade ProBook 4530s i början av 2010-talet var den en symbol för pålitlighet och hållbarhet i affärsvärlden. Med sin borstade aluminiumfinish, det spilltåliga tangentbordet och den solida konstruktionen blev den snabbt populär bland både studenter och kontorsanvändare. Trots att modellen i dag har mer än tio år på nacken är den långt ifrån föråldrad. Genom att installera Debian 13.1 kan den förvandlas till en snabb, stabil och fullt modern Linuxdator.
En genomtänkt konstruktion
ProBook 4530s byggdes under en tid då HP satsade på robusta, reparerbara datorer snarare än tunna och svårservade maskiner. Under locket finns en Intel Core i5-processor från den andra generationens Sandy Bridge-serie. Den fyrkärniga arkitekturen och stöd för hyper-threading gör att datorn fortfarande klarar moderna uppgifter, särskilt i kombination med en SSD i stället för den mekaniska hårddisk som var standard när datorn var ny.
Datorn levererades med upp till åtta gigabyte DDR3-minne, vilket fortfarande räcker gott för ett Linuxsystem. Skärmen är 15,6 tum och fanns i både HD- och HD+-utförande. Den integrerade grafiken, Intel HD Graphics 3000, stöds fullt ut i Linux, och de modeller som hade Radeon-grafik fungerar också bra med de öppna drivrutinerna.
ProBook 4530s har en rejäl uppsättning anslutningar – tre USB 2.0-portar, en USB 3.0-port, HDMI, VGA, Ethernet och kortläsare – vilket gör den praktisk även i dag, när många moderna datorer har färre portar.
Debian 13.1 – ett nytt operativsystem för en gammal trotjänare
Debian är känt som ett av världens mest stabila och långlivade Linuxsystem. Version 13.1, med kodnamnet Trixie, bygger på en modern Linuxkärna som erbjuder fullt stöd för äldre Intel-chipset och drivrutiner för trådlösa nätverkskort och grafikkretsar.
Installationen är enkel. Man laddar ner den så kallade “non-free”-utgåvan av Debian 13.1, som inkluderar de firmwarefiler som krävs för att datorns trådlösa nätverk ska fungera. Därefter skapar man ett startbart USB-minne och startar datorn genom att trycka på tangenten ESC följt av F9 vid uppstart. Installationsguiden känner igen det mesta av hårdvaran automatiskt. Efter första uppstarten räcker det att installera paket som firmware-linux-nonfree och firmware-iwlwifi för att allt ska fungera fullt ut.
Överraskande bra prestanda
När Debian 13.1 väl är installerat märker man snabbt hur mycket en modern Linuxdistribution kan väcka liv i äldre hårdvara. En ProBook 4530s med SSD startar systemet på under en halv minut och är fullt responsiv även med mer krävande skrivbordsmiljöer som GNOME.
För den som vill ha maximal snabbhet passar XFCE eller MATE särskilt bra. Dessa miljöer använder mindre minne och CPU-resurser, vilket ger både längre batteritid och svalare drift. I vila använder XFCE omkring 600 megabyte minne och ger en batteritid på fyra till fem timmar, vilket är imponerande för en dator av den här åldern.
Firefox, LibreOffice och enklare utvecklingsmiljöer som Geany eller VS Code fungerar utan problem. Det gör datorn fullt användbar för både skrivarbete, webbsurfning och programmering.
Full hårdvarukompatibilitet
En av Debians stora styrkor är dess breda drivrutinsstöd. Ljudkort, kamera, Ethernet, Wi-Fi och Bluetooth fungerar direkt efter installation. HDMI-utgången klarar full HD-upplösning, och pekplattan med Synaptics-stöd erbjuder multitouch-gester. Fingeravtrycksläsaren, som använder Validity-sensorer, har delvis stöd via paketet fprintd, men är inte alltid fullt stabil.
Suspend och Resume, alltså viloläge och återupptagning, fungerar stabilt. Den inbyggda kylningen regleras effektivt, vilket gör att datorn går tyst under normal användning.
En miljövänlig andra karriär
HP ProBook 4530s är byggd för att hålla. Den robusta metallkonstruktionen gör att den överlever långt längre än många moderna tunna datorer. I en tid när elektronikavfall är ett växande miljöproblem är återbruk ett enkelt sätt att bidra till hållbarhet. Att installera Debian 13.1 i stället för att skrota datorn innebär att den kan fortsätta användas i flera år till – utan licenskostnader, utan reklamprogram och med full kontroll över systemet.
En äldre ProBook lämpar sig väl för olika syften. Den fungerar utmärkt som kontorsdator, utbildningsmaskin eller enklare utvecklingsstation. Den kan även användas som lokal server, exempelvis för filsynkronisering eller webbhosting. Kombinationen av låg energiförbrukning, stabilitet och säkerhet gör den idealisk i sådana roller.
Optimering för bästa resultat
För att få ut maximal prestanda och batteritid kan man installera verktyget TLP, som automatiskt justerar strömförbrukningen. Med kommandot sudo apt install tlp powertop och därefter sudo systemctl enable tlp aktiveras energihanteringen automatiskt vid varje uppstart. För SSD-enheter bör man också aktivera veckovis trimning med sudo systemctl enable fstrim.timer, vilket förlänger diskens livslängd och bibehåller hastigheten.
Temperaturövervakning kan ske med paketet lm-sensors, som visar CPU-temperatur och fläkthastighet direkt i terminalen.
Linux.se åsikt
HP ProBook 4530s är ett tydligt exempel på hur äldre affärsdatorer kan få nytt liv med modern Linuxprogramvara. Trots att modellen lanserades under Windows 7-eran presterar den förvånansvärt bra med Debian 13.1. Kombinationen av stabilitet, låga systemkrav och långsiktigt stöd gör Debian till ett naturligt val för den som vill återanvända äldre hårdvara. Den som installerar Debian på en ProBook 4530s får en dator som klara vardags uppgifterna som att surfa nätet och betalar räkningar galant. Tangentbordet är bekvämt och välkonstruerat, och datorn klarar utan svårigheter att streama video från exempelvis SVT Play utan lagg. När Linux.se testar datorer för återbruk handlar det om att se vad de faktiskt kan användas till i praktiken.
.Vårt testexemplar är fortfarande utrustat med en traditionell hårddisk, vilket gör den något långsam vid uppstart. Men eftersom HP ProBook 4530s är lätt att uppgradera kan en SSD-installation snabbt förändra upplevelsen. Med en sådan uppgradering blir den en fullt duglig surfdator – särskilt för streaming och enklare kontorsarbete.
Med Debian 13.1 följer kontorssviten LibreOffice, vilket innebär att man får ett komplett kontorsprogram som kan läsa filer i formaten för Excel, Word och PowerPoint. Man kan även installera Thunderbird, och får då kanske marknadens bästa e-postklient – helt gratis.
Vårt exemplar har en skärm med 1366×768 upplösning, så kallad HD Ready. Det är ingen modern standard, men för den som minns tiden med svartvit tjock-tv känns bilden nästan som en lyxupplevelse.
Ac adaptern
HP ProBook 4530s använder en standard HP Smart nätadapter med 7,4 mm yttre kontakt (inte 6 mm som nyare modeller).
Här är de vanligaste partnummer (HP Spare Part Numbers) som passar:
HP 693711-001 – 65 W Smart AC Adapter (7,4 mm kontakt) HP 609939-001 – 90 W Smart AC Adapter (7,4 mm kontakt) HP 463958-001 – äldre 65 W adapter, fungerar också HP 693715-001 – 45 W Smart AC Adapter (också kompatibel, men långsammare laddning)
Specifikationer:
Kontakt: 7,4 mm ytterdiameter / 5,0 mm innerdiameter med nål i mitten Utspänning: 19,5 V Strömstyrka: 3,33 A (65 W) eller 4,62 A (90 W) Polaritetsstandard: Positiv i mitten (standard för HP)
Alla dessa partnummer fungerar för HP ProBook 4530s, men 693711-001 (65 W) är det vanligaste originalet. Observera: Fler partnummer fungerar – det viktigaste är att kontakten och strömstyrkan stämmer.
Clonezilla Live har släppts i version 3.3 med Linuxkärnan 6.16, förbättrat hårdvarustöd och flera nya verktyg. Den populära fria programvaran för diskkloning och systemåterställning får nu snabbare prestanda, bättre hantering av lagringsenheter och smartare funktioner för tidssynkronisering och automatisering.
Clonezilla Live, det fria och öppna programmet för att klona och säkerhetskopiera hårddiskar, har nu släppts i version 3.3. Den nya versionen innehåller flera förbättringar, nya verktyg och en uppdaterad Linuxkärna som ger bättre stöd för modern hårdvara.
Ny kärna och bättre hårdvarustöd
Clonezilla Live 3.3 bygger på Debian Sid från den 17 oktober 2025 och använder Linuxkärnan 6.16. Det innebär bredare kompatibilitet med nya datorer, fler drivrutiner och förbättrad stabilitet i nätverks- och lagringsfunktioner. Den nya kärnan gör att Clonezilla fungerar smidigare på moderna system och även på mer ovanlig hårdvara.
Nya och förbättrade verktyg
Version 3.3 introducerar flera nya hjälpprogram som förbättrar hur Clonezilla hanterar diskar, tidssynkronisering och systeminformation.
ocs-blkdev-sorter
Ett nytt verktyg som låter Clonezilla skapa ordnade alias för blockenheter i katalogen /dev/ocs-disks/. Det löser problemet med att Linux ibland byter plats på diskar mellan omstarter.
ocs-live-time-sync
Synkroniserar systemklockan automatiskt när internetanslutning finns. Om datorn är offline används BIOS-klockan för att sätta rätt tidszon. Detta gör att säkerhetskopior och loggar får korrekta tidsstämplar.
ocs-cmd-screen-sample
Gör det möjligt att köra Clonezilla-kommandon i program som screen eller tmux, så att sessionen kan fortsätta även om terminalfönstret stängs.
ocs-live-gen-ubrd
Låter användaren skapa en U-Boot-startbar Clonezilla-disk genom att kombinera en OCS-zipfil med en U-Boot-baserad råavbildning. Detta är särskilt användbart i inbyggda system och IoT-projekt.
ocs-blk-dev-info
Kan nu skriva ut detaljerad information om lagringsenheter i JSON-format, vilket underlättar integration med automatiserade skript och externa verktyg.
Förbättrad prestanda och tydligare utskrifter
De interna verktygen har optimerats för att svara snabbare. ocs-get-dev-info och ocs-blk-dev-info körs nu effektivare, och ocs-scan-disk visar sina resultat i ett mer lättläst format. Dessutom kan bildfiler nu innehålla parenteser i filnamnet utan felmeddelanden. Clonezilla sparar även hela kommandot för hur en avbild skapats i metadata, vilket underlättar felsökning och dokumentation.
Snabbare nätverksstart
Clonezilla startar nätverket snabbare tack vare den nya parametern ethdevice-link-timeout, som har sänkts från 15 till 7 sekunder. Det minskar väntetiden vid uppstart och gör att programmet snabbare kommer igång på datorer med nätverksanslutning. Dessutom används nu dhcpcd-base istället för det föråldrade dhclient.
Förbättrat språk- och tangentbordsstöd
Val av språk och tangentbord sker nu direkt i inloggningsskalet, vilket ger en smidigare startupplevelse. Clonezilla använder nu fbterm som standard, vilket ger bättre stöd för internationella tecken och fler språk. Programmet kan också automatiskt anpassa teckenstorleken i konsolen efter skärmstorlek, vilket gör texten lättare att läsa på olika bildskärmar.
Nya praktiska tillägg
Clonezilla Live 3.3 inkluderar nu paketen atd och cron (avstängda som standard), vilket öppnar för att kunna schemalägga uppgifter. Paketet upower har också lagts till, vilket är användbart för bärbara datorer. Dessutom har Clonezilla fått ett skydd mot att köra på system med LVM thin provisioning, vilket kan leda till dataskador – nu avbryts processen automatiskt i sådana fall.
Nya expertfunktioner
Avancerade användare får nu möjlighet att skapa och återställa avbilder av MTD-block och eMMC-enheter, som ofta används i inbyggda system. De nya parametrarna -smtd, -smmcb, -rmtd och -rmmcb används för att hantera dessa lagringsenheter.
Sammanfattning
Clonezilla Live 3.3 är en genomarbetad version som förbättrar både prestanda och användbarhet. De viktigaste nyheterna är:
Uppdaterad Linuxkärna 6.16
Bättre hårdvarustöd och snabbare uppstart
Nya verktyg för tid, diskar och systemintegration
Förbättrat språk- och tangentbordsstöd
Nya funktioner för experter och inbyggda system
Med dessa förbättringar fortsätter Clonezilla att vara ett av de mest pålitliga och flexibla verktygen för kloning, säkerhetskopiering och systemåterställning i Linuxvärlden.
När Windows 10 går i graven 2025 riskerar miljoner datorer att förpassas till elektronikskrot. Men bakom många av dessa maskiner döljer sig kraftfull och fullt fungerande hårdvara som bara behöver rätt mjukvara för att leva vidare. Ett utmärkt exempel är Lenovo ThinkPad Edge E540, en företagslaptop från mitten av 2010-talet som med Linux kan få en andra och till och med bättre karriär.
En kraftfull plattform från den tid då datorer byggdes för att hålla
ThinkPad Edge E540 lanserades omkring 2013 och byggdes med fokus på stabilitet och lång livslängd snarare än tunnhet och trend. Under skalet sitter en Intel Core i7-4702MQ, en fyrkärnig processor med åtta trådar och en turbofrekvens upp till 3,2 GHz. Trots sin ålder är det fortfarande en fullt kapabel CPU för dagens användning. Den bygger på Haswell-arkitekturen, känd för att kombinera hög prestanda med god energieffektivitet.
Processorn stöder alla viktiga moderna instruktioner, inklusive Intel AES-NI för kryptering, VT-x för virtualisering och Turbo Boost för tillfälliga hastighetshöjningar. Det betyder att datorn utan problem klarar allt från kontorsarbete och webbutveckling till lätt bildredigering och virtualiserade miljöer.
Grafik som räcker längre än man tror
Lenovo utrustade E540 med dubbla grafiklösningar: Intel HD Graphics 4600 för vardagsanvändning och ett diskret NVIDIA GeForce GT 740M-kort för mer grafikkrävande uppgifter. Kombinationen fungerar utmärkt i Linux tack vare mogna drivrutiner.
Den integrerade grafiken är energieffektiv och klarar utan problem 1080p-video, kontorsprogram och enklare spel. För tyngre grafik går det att aktivera NVIDIA-kortet, som med rätt drivrutin fortfarande levererar god prestanda i äldre 3D-spel och OpenGL-baserade applikationer. Linuxkärnan version 6 och senare känner automatiskt igen båda korten och växlar smidigt mellan dem.
Uppgraderingar som gör skillnad
E540 levererades med 8 GB DDR3-minne och en 1 TB mekanisk hårddisk. Det räckte 2013, men i dag är det uppgraderingsmöjligheterna som gör den verkligt intressant. Datorn har två minnesplatser och kan enkelt uppgraderas till 16 GB RAM. Byter man dessutom ut den långsamma hårddisken mot en Linux.se: Ännu en dator har räddats från återvinning. Denna Lenovo ThinkPad Edge E540 får nu ett nytt liv med Ubuntu 24.04 LTS som operativsystem. Trots sin ålder fungerar den utmärkt för vardagliga uppgifter som att betala räkningar, strömma SVT och andra kanaler – ett bevis på att hållbart återbruk och fri programvara kan förlänga livslängden på äldre teknik långt bortom vad många tror.SSD, förändras upplevelsen dramatiskt: systemet startar på sekunder, program öppnas blixtsnabbt och hela datorn känns ny.
Med en SSD och uppdaterat minne blir E540 en dator som utan problem kan konkurrera med moderna budgetlaptops — trots att den byggdes för över ett decennium sedan.
Skärm, ljud och anslutningar
Den 15,6 tum stora Full HD-skärmen med 1920×1080 pixlar håller fortfarande god kvalitet. Ljusstyrkan på 300 cd/m² ger skarpa bilder även i ljusa miljöer. Ljudet är märkbart bättre än genomsnittet för bärbara datorer i samma klass, tack vare Dolby Advanced Audio v2 och stereohögtalare.
E540 har dessutom allt som krävs för modern användning: Gigabit Ethernet, Wi-Fi 4, Bluetooth 4.0, HD-webbkamera, HDMI, VGA och flera USB 3.0-portar. Alla dessa komponenter stöds direkt av Linux utan behov av extra drivrutiner.
Energisnål trotjänare
Batteriet består av sex litiumjonceller och ger en driftstid på upp till sex timmar vid normal användning. Under Linux kan energiförbrukningen minskas ytterligare med verktyg som TLP och PowerTOP, vilka justerar CPU-frekvenser, avstänger oanvända bussar och optimerar drivrutiner för lägre effektförbrukning. Resultatet blir en tystare dator med längre batteritid än den hade under Windows 7 eller 10.
Linux ger nytt liv och bättre framtidssäkerhet
Det är när man installerar Linux som ThinkPad Edge E540 verkligen visar sin potential. Moderna distributioner som Linux Mint, Ubuntu, Fedora eller Debian 12 identifierar all hårdvara automatiskt. Installationen tar mindre än en halvtimme, och när systemet startar första gången fungerar allt: tangentbord, Wi-Fi, Bluetooth, kamera, ljud och grafikkort.
Den klassiska ThinkPad-tangentbordsupplevelsen gör dessutom datorn särskilt populär bland utvecklare och skribenter. Kombinerat med Linux blir det ett verktyg som känns mer responsivt och robust än många nyare, plastigare modeller.
Säkerhet och hållbarhet
En stor fördel med Linux är säkerheten. Där Windows 7 och 10 efter 2025 inte längre får uppdateringar, fortsätter Linux-distributionerna att leverera patchar i många år framöver. Ubuntu LTS stöds i fem år, och säkerhetsfixar släpps ofta inom timmar efter att en sårbarhet upptäcks. Dessutom finns funktioner som AppArmor och SELinux för avancerad isolering av processer.
Det betyder att Edge E540 inte bara får nytt liv – den blir också säkrare än när den var ny.
En dator med framtid – i återbrukets tecken
I en tid när elektronikåtervinning är en växande miljöfråga visar ThinkPad Edge E540 hur mycket som går att vinna på att återanvända i stället för att kassera. Med en enkel SSD-uppgradering och en lättviktig Linux-distribution kan en dator som tidigare körde Windows 7 fortsätta leverera i flera år till.
För studenter, skribenter, småföretagare eller hobbyutvecklare är E540 fortfarande ett utmärkt verktyg: snabb nog, robust byggd och helt fri från inlåsning till ett föråldrat operativsystem.
Slutord
Lenovo ThinkPad Edge E540 är ett bevis på att teknisk kvalitet och genomtänkt design står sig över tid. Med Linux som operativsystem förvandlas den från en pensionerad kontorsmaskin till en kraftfull och säker vardagsdator. Den kräver inga specialdrivrutiner, inga licenskostnader och ger dessutom en mjukare, snabbare och tystare upplevelse än många nya datorer i lågprissegmentet.
När världen rusar vidare mot nästa generations hårdvara påminner E540 oss om något viktigt: ibland är det mest hållbara alternativet att använda det vi redan har – och låta fri programvara ge tekniken ett nytt hjärta.
Linux.se åsikt Ännu en dator har räddats från elektronikåtervinning. Denna Lenovo ThinkPad Edge E540 får nu ett nytt liv med Ubuntu 24.04 LTS som operativsystem. Trots sin ålder fungerar den utmärkt för vardagliga uppgifter som att betala räkningar och strömma SVT samt andra kanaler – ett bevis på att hållbart återbruk och fri programvara kan förlänga livslängden på äldre teknik långt bortom vad många tror.
Just detta exemplar var ombyggd med SSD.
>>> Teknisk faktaruta — Lenovo ThinkPad Edge E540
(Rekommenderat OS: Ubuntu 24.04 LTS)
■ Processor : Intel Core i7-4702MQ (4C/8T, 2.2–3.2 GHz, Haswell, 6 MB cache, 37 W TDP)
■ Grafik : Intel HD Graphics 4600 + NVIDIA GeForce GT 740M (2 GB)
■ Minne : 8 GB DDR3-1600 (2× SO-DIMM, max 16 GB)
■ Lagring : 1 TB 2.5″ HDD @ 5400 rpm (rekommenderad uppgradering: 2.5″ SATA SSD)
■ Optisk enhet : DVD±RW
■ Skärm : 15.6″ (1920×1080, 16:9, ~300 cd/m², LED)
■ Nätverk : Gigabit Ethernet, Wi-Fi 4 (802.11n), Bluetooth 4.0
■ Kamera/Ljud : 720p webbkamera, inbyggd mikrofon, Dolby Advanced Audio v2
■ Portar : 2× USB 3.0, 1× USB 2.0, HDMI, VGA, RJ-45, ljud 3.5 mm, SD-kortläsare
■ Tangentbord : Numerisk del, Windows-tangent
■ Batteri : 6-cells Li-ion, upp till ~6 h
■ Mått/Vikt : 377 × 250 × 26.6 mm, ~2.44 kg
■ Säkerhet : Kensington-lås
■ Chassi : Clamshell, färg: svart
# Linux-noteringar
– Kernel 6.x stöder samtliga kärnkomponenter out-of-the-box.
– NVIDIA: använd proprietär drivrutin (t.ex. 470-series) för bästa 3D-prestanda.
– Energi: installera TLP för lägre förbrukning och svalare drift.
– Rekommenderad uppgradering: 16 GB RAM + 500 GB/1 TB SATA SSD.
PeaZip 10.7 tar det populära öppenkällkodsprogrammet för filkomprimering till nästa nivå. Den nya versionen introducerar bildminiatyrer på Linux, en integrerad bildvisare, förbättrad arkivhantering och ett rejält lyft under huven. Resultatet är ett snabbare, modernare och mer användarvänligt PeaZip – nu med bättre stöd för både säkerhet, prestanda och plattformsoberoende funktioner.
Nu visas bildminiatyrer på alla plattformar
En av de mest efterlängtade nyheterna är att bildminiatyrer nu fungerar i PeaZip på alla plattformar, inte bara i Windows-versionen. När du bläddrar bland filer i PeaZips inbyggda filhanterare visas nu små förhandsbilder av bilder – perfekt för den som hanterar foton eller grafikfiler.
Miniatyrerna genereras direkt i realtid och lagras inte på disk, vilket gör lösningen både snabb och integritetsvänlig. Ingen bilddata sparas lokalt. Du kan dessutom slå av och på funktionen när du vill, antingen via menyn “Organize” eller med tangentkombinationen Ctrl + Mellanslag.
Ny inbyggd bildvisare
PeaZip 10.7 introducerar också en helt ny bildvisare, som låter dig titta på bilder direkt i programmet utan att behöva öppna externa appar. Bland funktionerna finns zoom från 5 % till 1000 %, fullskärmsläge, navigering mellan bilder med piltangenter samt möjlighet att byta namn eller ta bort bilder direkt i visaren.
Tyngre redigering får dock fortfarande göras i huvudfönstret – PeaZip vill hålla visaren enkel, snabb och fokuserad på förhandsgranskning.
Smidigare hantering av arkiv
Arbetar du med komprimerade filer? Då märker du flera förbättringar: smoother förhandsgranskning av filer även inuti ovanligare format som .pkg och .zpaq, bättre felhantering vid uppackning, rättvis visning av kompressionsnivåer och möjlighet att behålla filer vid delvis misslyckad extrahering.
PeaZip kan nu öppna hela 242 olika filtyper som arkiv – ett imponerande antal för en gratis programvara.
Förbättringar för Linux och macOS
För Linux- och macOS-användare har utvecklarna lagt in flera kvalitetsförbättringar. ClamAV stöds nu bättre för malwareskanning, Quick Look fungerar direkt i “Open with”-menyn på macOS, och Dynamic Virtual Mode har blivit både snabbare och mer tillförlitligt.
Under huven: renare kod och bredare arkitekturstöd
Utvecklarna har gjort en omfattande städning i koden. Gamla delar har skrivits om för att förbättra läsbarhet och underhåll, och flera interna rutiner har flyttats till nya moduler. Kryptografiska och hash-relaterade funktioner använder nu rena Pascal-implementationer, vilket gör PeaZip mer kompatibelt med icke-x86-arkitekturer – till exempel ARM-baserade system.
Fixar och stabilitet
Version 10.7 löser dessutom ett antal gamla buggar, bland annat felaktig CRC-visning, fokusproblem på Linux- och BSD-skrivbord samt prestandaglapp i Qt6-filhanteraren vid stora filurval.
Tekniska detaljer
PeaZip 10.7 är kompilerad med Lazarus 4.2, men bakåtkompatibel med versionerna 3.x och 2.x. Kärnan i programmet bygger på Pea 1.27, och som vanligt publiceras SHA-256-kontroller för alla nedladdningspaket i filen SHA256.txt på GitHub – för dig som vill verifiera att filerna är äkta.
Översättningar och gemenskap
PeaZip finns nu på över 30 språk, och utvecklarna söker frivilliga som vill bidra till att översätta och hålla språken uppdaterade. Den som vill hjälpa till hittar språkfiler och resurser i projektets översättningsarkiv.
Sammanfattning
PeaZip 10.7 är ett stort steg framåt för ett redan välrenommerat verktyg. Med bildminiatyrer på Linux, integrerad bildvisare, förbättrad felhantering och djupare kodrening visar utvecklarna att PeaZip fortsätter utvecklas i en modern, säker och användarvänlig riktning – helt i linje med öppen källkodsanda.
Ett misstänkt intrång på den officiella webbplatsen för Linux-distributionen Xubuntu har väckt oro i open source-världen. Under flera timmar ska nedladdningsknappen på Xubuntu.org ha lett till en ZIP-fil innehållande en Windows-trojan istället för den riktiga installationen. Händelsen har fått experter att uppmana användare till försiktighet och att noggrant kontrollera sina nedladdningar.
Det är inte den typ av nyhet någon vill läsa om ett av de mest betrodda Linux-projekten, men enligt nya uppgifter kan den officiella webbplatsen för Xubuntu ha blivit utsatt för ett intrång som ledde till spridning av skadlig kod.
Ett oroande fynd på Reddit
Larmet kom från en användare på Reddit som upptäckte något mycket märkligt. När denne klickade på nedladdningsknappen på Xubuntu.org laddades inte det vanliga ISO-avbilden av operativsystemet ned, utan istället en ZIP-fil med namnet Xubuntu-Safe-Download.zip.
Inuti arkivet fanns en Windows-körbar fil som vid analys på VirusTotal identifierades som en trojan. För att lura användaren var filen maskerad som en officiell installerare och innehöll till och med ett falskt ”terms of service”-dokument för att ge ett seriöst intryck.
Så fungerade den misstänkta skadliga koden
Enligt analysen verkade programmet vara en så kallad crypto clipper – en typ av skadeprogram som övervakar datorns urklipp. När användaren kopierar en kryptovaluta-adress (till exempel för att skicka Bitcoin eller Ethereum) byts adressen automatiskt ut mot angriparens egen. Resultatet blir att pengarna hamnar på fel konto.
Hur länge låg den där?
Den skadliga länken uppges ha legat aktiv i omkring sex timmar innan Xubuntu-teamet tog bort den. I skrivande stund leder nedladdningslänken på webbplatsen ingenstans, utan skickar bara besökaren tillbaka till startsidan. Det stärker misstanken om att något faktiskt har hänt.
Än så länge har varken Xubuntu-projektet eller Canonical, företaget bakom Ubuntu, gått ut med någon officiell kommentar. Det är därför oklart hur intrånget skedde eller vilka servrar som påverkades.
Vad användare bör göra nu
Experter och community-medlemmar uppmanar alla som laddat ned något från Xubuntu.org under den misstänkta perioden att:
verifiera filernas integritet genom att kontrollera deras checksummor (till exempel SHA256),
radera misstänkta filer och köra en virussökning om man använder Windows,
endast ladda ned Xubuntu från officiella Ubuntu-servrar eller verifierade speglar (mirrors).
Diskussionen har även tagits upp på Ubuntu Discourse-forumen, men tråden är för närvarande låst för granskning av administratörer.
Så kollar du om en fil är skadlig
Det finns flera praktiska sätt att avgöra om en fil är säker eller inte.
Jämför checksummor. De officiella Xubuntu- och Ubuntu-avbilderna har alltid SHA256- eller MD5-summor publicerade på sina nedladdningssidor. Du kan kontrollera att din fil stämmer genom att köra:
sha256sum filnamn.iso
eller
md5sum filnamn.iso
Om kontrollsumman skiljer sig från den officiella är filen med största sannolikhet manipulerad.
Kontrollera GPG-signaturer. Vissa Linux-distributioner signerar sina ISO-filer med en kryptografisk nyckel. Kör:
gpg --verify filnamn.iso.gpg filnamn.iso
och kontrollera att nyckeln tillhör rätt projekt (Canonical eller Xubuntu-teamet).
Skanna filen på VirusTotal. Gå till https://www.virustotal.com, ladda upp filen eller klistra in dess hashvärde. Tjänsten kontrollerar den mot ett stort antal antivirusmotorer och rapporterar eventuella varningar.
Var uppmärksam på ovanliga namn. En officiell Linux-nedladdning kommer nästan alltid som en .iso-fil, aldrig som .zip eller .exe. Sådana filändelser är en tydlig varningssignal.
En del av ett växande mönster
Händelsen är tyvärr inte isolerad. Under de senaste månaderna har flera stora Linux-projekt drabbats av liknande säkerhetsincidenter:
Arch Linux AUR utsattes för ett paketkompromissangrepp.
Red Hat drabbades av ett intrång i sin GitLab-instans.
Fedora och Arch Linux har båda fått utstå DDoS-attacker som tillfälligt slog ut delar av deras infrastruktur.
Även om dessa attacker skiljer sig åt i både omfattning och motiv visar de en oroande trend: öppen källkod har blivit ett allt mer attraktivt mål för cyberangrepp.
Varför angripa öppen källkod?
Öppen källkod bygger på förtroende och transparens – egenskaper som också gör den sårbar. Genom att kompromettera koden eller de officiella distributionskanalerna kan angripare sprida skadlig kod till tusentals användare med ett enda felaktigt klick.
För användare betyder det att kontroll av källor, signaturer och checksummor blir viktigare än någonsin. För utvecklare är det en påminnelse om att även små projekt behöver säkerhetsrutiner på hög nivå.
Slutsats
Om rapporten stämmer är detta en allvarlig påminnelse om att ingen plattform är immun mot attacker, inte ens de mest etablerade Linux-distributionerna.
Tills ett officiellt uttalande kommer från Xubuntu-projektet gäller följande: ladda inte ned något från Xubuntu.org, vänta på bekräftad information via officiella Ubuntu-kanaler och håll dig uppdaterad.
Den öppna källkodens styrka är dess gemenskap – men det är också där dess största sårbarhet kan ligga.
Den populära bildredigeraren GIMP finns nu som officiell Snap-app för Linux. Det innebär smidigare installation, automatiska uppdateringar och ett nytt sätt att hantera tillägg via det nya gimp-plugins-gränssnittet. Med detta steg stärker GIMP sitt stöd för moderna paketeringsformat och gör det enklare för användare att alltid ha den senaste versionen – oavsett Linuxdistribution.
Den fria bildredigeraren GIMP tar ett stort steg framåt i Linuxvärlden. Programmet finns nu som en officiell Snap-app, vilket betyder att användare på Ubuntu och andra Snap-baserade distributioner får tillgång till enklare installationer, automatiska uppdateringar och förbättrad hantering av tillägg.
En ny era för GIMP på Linux
GIMP (GNU Image Manipulation Program) har länge varit en av de mest populära fria alternativen till kommersiella bildredigeringsprogram som Photoshop. Programmet finns redan som klassiskt paket, Flatpak och även i Windows Store, men nu har GIMP-teamet lagt till ännu ett modernt format i mixen: Snap.
“Vi lanserar ett nytt paketeringsformat för Linux, byggt direkt från vårt CI-system: .snap”, skriver utvecklarna i sitt officiella tillkännagivande.
Den nya Snap-versionen är resultatet av ett längre arbete av utvecklaren Bruno, som fokuserat på att göra GIMP mer tillgängligt oberoende av distribution. Snap-paketet byggs automatiskt via GIMP:s Continuous Integration-system, vilket betyder att nya versioner publiceras snabbare och med färre manuella steg.
Tekniska hinder – och hur GIMP löste dem
Att bygga Snap-paket visade sig dock inte helt trivialt. Snap använder Snapcraft, ett verktyg som i sin tur bygger på Canonicals containerteknik LXD. GIMP:s byggsystem på GNOME:s GitLab använder däremot Docker, vilket gjorde att utvecklarna fick anpassa sina skript för att köra Snapcraft i ett särskilt “destructive mode” via Docker-bilden snapcraft-rocks.
Resultatet är ett automatiserat och pålitligt byggflöde som vem som helst kan köra även lokalt. Koden för detta finns öppet tillgänglig i GIMP:s Git-repositorium.
Från Snapcrafters till officiell release
Tidigare underhölls GIMP:s Snap-version av det community-drivna projektet Snapcrafters, som länge ansvarat för många populära Snap-paket. Efter flera månaders samarbete har Snapcrafters nu officiellt överlämnat ägarskapet till GIMP-projektet självt.
“Vi är mycket tacksamma för Snapcrafters och särskilt Jon Seager, som hanterade det mesta av det administrativa arbetet under alla dessa år”, skriver GIMP-teamet.
Nyhet: gimp-plugins – ett nytt sätt att installera tillägg
En av de största nyheterna med den officiella Snap-versionen är införandet av gimp-plugins, en ny plug interface för utvecklare. Tidigare innehöll Snap-paketet några tredjepartsplugin direkt i paketet, men enligt GIMP:s policy ska officiella utgåvor vara “vanilla”, alltså helt utan extern kod.
Den nya gränssnittslösningen fungerar liknande Flatpak-extensioner eller MSIX-modifikationspaket i Windows. Den låter utvecklare distribuera sina plugins separat – utan att bryta Snaps strikta säkerhetsregler.
Två plugin-paket finns redan tillgängliga:
GMIC Snap – kraftfulla filter och effekter för GIMP
GIMP har dessutom publicerat en utförlig guide för Snap-plugins på sin utvecklarsida, för att uppmuntra fler att paketera sina tillägg korrekt.
Ladda ner GIMP som Snap redan idag
Den första officiella Snap-versionen är GIMP 3.0.6, framtagen i samarbete med Snapcrafters. Paketet finns nu på latest/stable-kanalen, och utvecklingsversionen – för de som vill testa nya funktioner – finns på preview/stable.
Precis som med Flatpak och Microsoft Store-versionerna kommer framtida Snap-utgåvor att släppas automatiskt på releasedagen.
(Observera: på grund av en bugg i Ubuntu App Center kan det vara nödvändigt att installera Snap-versionen manuellt via terminalen.)
Stöd utvecklingen
Som alltid uppmanar GIMP-projektet sina användare att bidra ekonomiskt för att stödja fortsatt utveckling av både programmet och dess paketeringar. Donera gärna via GIMP:s officiella webbplats – varje bidrag hjälper till att hålla detta fria bildredigeringsverktyg levande och i ständig förbättring.
Faktaruta · Tekniken bakom GIMP som Snap
Kort fakta
Format
Snap (byggt med Snapcraft)
Kanal
latest/stable · preview/stable
Policy
“Vanilla” paket (inga extra plugin i baspaketet)
Plugins
gimp-plugins interface (t.ex. GMIC, OpenVINO)
Bygg
CI via snapcraft (lxd/docker) med --destructive-mode
.deb vs Snap (Snapcraft)
Paketering: .deb byggs för Debian/Ubuntu med dpkg/apt. Snap definieras i snapcraft.yaml och byggs av Snapcraft.
Isolering: .deb körs “på systemet”. Snap körs i sandlåda (confinement) med uttalade plugs/slots.
Beroenden: .deb länkar mot systembibliotek. Snap medskickar det mesta (färre “dependecy hell”-problem).
Uppdateringar: .deb via distro-repo och releasecykel. Snap uppdateras automatiskt per kanal (stable/candidate/beta/edge).
Portabilitet: .deb fungerar på Debian-familjen. Snap är distro-agnostiskt (kräver Snapd).
Plugins: .deb brukar installera tilläggen i systemets sökvägar. Snap använder t.ex. gimp-plugins för säkra, separata plugin-paket.
Den fria Git-plattformen Forgejo har nått version 13.0, och med det kommer en rad förbättringar som stärker både säkerheten och användarupplevelsen. Den nya versionen introducerar inbyggda verktyg för moderering, globalt krav på tvåfaktorsinloggning och flera smarta uppdateringar för utvecklare och administratörer. Forgejo fortsätter därmed att befästa sin roll som ett öppet och självständigt alternativ till GitHub och GitLab.
Den fria och självhostade Git-plattformen Forgejo har nu släppt version 13.0 – och den bjuder på flera viktiga förbättringar inom säkerhet, moderering och användbarhet.
Forgejo är ett öppet alternativ till GitHub och GitLab, som låter organisationer driva sin egen kodplattform utan att förlita sig på stora molntjänster. Den används flitigt inom både företag och open source-projekt som vill ha full kontroll över sin kod, data och användarhantering.
Enklare moderering av innehåll
En av de största nyheterna i Forgejo 13.0 är ett inbyggt system för att rapportera innehåll, något som länge efterfrågats av administratörer som driver offentliga instanser.
Tidigare kunde användare bara rapportera problem genom externa kanaler. Nu finns ett smidigt rapporteringsflöde direkt i plattformen: användare kan anmäla olämpliga projekt, kommentarer, issues eller pull requests med ett klick.
Alla rapporter om samma objekt grupperas automatiskt, vilket gör det lättare för administratörer att granska och hantera rapporterat material. För offentliga instanser betyder det ett stort steg mot bättre community-hälsa och tryggare samarbetsmiljöer.
Globalt tvåfaktorskrav höjer säkerheten
Forgejo 13.0 tar också säkerheten på större allvar än någonsin. Administratörer kan nu tvinga fram tvåfaktorsautentisering (2FA) för alla användare – eller bara för administratörskonton.
Detta görs genom en ny inställning:
[security]
GLOBAL_TWO_FACTOR_REQUIREMENT = all
eller
GLOBAL_TWO_FACTOR_REQUIREMENT = admin
Med detta aktiverat måste alla berörda användare logga in med TOTP (Time-based One-Time Password) eller liknande teknik. Det minskar risken för intrång, särskilt i större organisationer eller öppna instanser.
Forgejo har också stärkt sin interna kryptering av hemligheter (så kallade “secrets”) i Forgejo Actions, det inbyggda automatiseringssystemet. Den nya versionen använder samma säkra krypteringsmodul som sedan tidigare skyddar 2FA-nycklar.
Bättre integritet: EXIF-data tas bort automatiskt
Ett smart och kanske oväntat tillskott handlar om integritet. Forgejo tar nu automatiskt bort EXIF-data – alltså metadata som sparas i bilder, ofta med information om kamera, GPS-koordinater eller enhet – när användare laddar upp profilbilder.
Detta förhindrar att känslig information sprids av misstag. Administratörer kan dessutom rensa redan uppladdade bilder med ett nytt kommando:
forgejo doctor avatar-strip-exif
Ett enkelt sätt att skydda användarnas personliga information – även i efterhand.
Förbättringar för utvecklare
Utvecklare får också sin beskärda del av nyheter:
Forgejo Actions visar nu alla tidigare körningar direkt i webbgränssnittet – perfekt för felsökning.
Workflow-filer kontrolleras automatiskt för vanliga fel, som stavfel eller ogiltiga variabler.
Commit-listor visar nu även tags, och releaser visar tidsstämplar på sina bilagor.
Markdown-redigeraren har fått snabbkommandon för fet och kursiv text.
Efter “force push”-ändringar visas nu byggstatusen (CI-status) direkt, vilket gör kodgranskning snabbare.
Små förbättringar, men tillsammans bidrar de till en mjukare utvecklarupplevelse.
Smidigare drift för administratörer
Administratörer som kör Forgejo i containers (t.ex. Docker eller Kubernetes) får det enklare tack vare uppdaterade miljövariabler för loggning. De nya namnen (LOGGER_<NAMN>_MODE) gör konfigurationen tydligare och enklare att hantera i större miljöer.
Tidsstyrda versioner och långsiktigt stöd
Forgejo följer nu en tidsbaserad release-cykel med nya versioner var tredje månad och LTS-versioner (Long-Term Support) varje år. Version 13.0 får stöd till januari 2026, vilket ger användare en stabil grund för långsiktiga installationer.
Migrering från Pagure
Sedan Fedora-projektet avslutade sitt stöd för Pagure i slutet av 2024, har Forgejo blivit ett naturligt alternativ. Den inbyggda migreringsfunktionen gör det möjligt att importera hela Pagure-miljöer – inklusive projekt, metadata och användare – direkt till Forgejo utan större handpåläggning.
Tillgänglighet
Forgejo 13.0 finns nu att ladda ner som binärfil eller container-image från den officiella webbplatsen. Innan man uppgraderar rekommenderas att läsa avsnittet om “breaking changes” och ta en fullständig säkerhetskopia enligt uppgraderingsguiden.
Sammanfattning
Forgejo 13.0 är en välavvägd uppdatering som stärker säkerheten, förenklar moderering och gör vardagen lättare både för utvecklare och administratörer.
Med globala säkerhetskrav, borttagning av känslig metadata och fler verktyg för felsökning fortsätter Forgejo att positionera sig som ett tryggt och modernt alternativ till de stora proprietära Git-plattformarna.
Självhostad Git-plattform (”git forge”) med fokus på säkerhet, moderering och förbättrat arbetsflöde.
Vad är Git?
Git är ett distribuerat versionshanteringssystem som används för att spåra ändringar i källkod.
Det låter flera utvecklare arbeta samtidigt på samma projekt utan att skriva över varandras ändringar.
Genom att spara varje version som en ”commit” kan man enkelt gå tillbaka, jämföra eller slå ihop kod.
Git används som grund för plattformar som Forgejo, GitHub och GitLab.
Version13.0 (stöd t.o.m. jan 2026)
TypPlattform för kodhostning: repo, issues, pull requests, releases
CI/CDForgejo Actions med förbättrad felsökning och statisk kontroll av workflow-filer
SäkerhetGlobalt 2FA-krav, starkare kryptering av Actions-hemligheter
IntegritetAutomatisk borttagning av EXIF-data i avatarer + CLI-städning
ModereringInbyggda anmälningar av innehåll (repo, issues, kommentarer, PRs)
AnvändbarhetTaggar i commitlistor, tidsstämplar på releasebilagor, CI-status efter force push
RedigeringSnabbkommandon för ** och * i Markdown-editorn
GNOME 49.1 är här – en punktrelease som gör större skillnad än siffrorna antyder. Med finputsningar i Mutter och GNOME Shell försvinner frysningar, fokusglapp och tröga fönsterdrag, samtidigt som inloggning, pekinteraktioner och tillgänglighet blir märkbart bättre. Kort sagt: 49 blir snabbare, smidigare och mer pålitligt i vardagen.
En månad efter den stora 49-lanseringen är första buggfixsläppet här. GNOME 49.1 kanske inte låter glamoröst – men det är precis den typen av uppdatering som gör att skrivbordet känns kvickare, stabilare och mer förutsägbart i vardagen. Och det märks framför allt i två hjärtkomponenter: Mutter (fönsterhanteraren) och GNOME Shell (själva skrivbordet).
Vad känns annorlunda?
Mindre friktion i varje klick
Fönster som lyder: Mutter finputsar drag och storleksändringar, tätar fokusglapp och tar bättre hand om multi-touch på X11. Resultatet är färre “hoppsa-klick” och färre fönster som fastnar i märkliga lägen.
Shell som inte fryser: GNOME Shell tar bort en rad visuella/bruksglitchar, som frysningar när du drar reglagen i snabbinställningarna på pekskärm och små hack i sök-animationer i översikten. Även inloggningsskärmen och skärmdumps-UI:t får accessibility-fixar.
Login som bara… loggar in
GDM 49.1 åtgärdar en låsning som kunde lämna GNOME Shell hängande vid inloggning och rättar till några kantfall kring användarlistor och Wayland-detektering. Tillsammans med Shell-fixarna betyder det: färre “svart skärm – vad händer?”-ögonblick.
Finlir i inställningarna
GNOME Control Center 49.1 polerar paneler för utseende, nätverk och användare. Små men välkomna förbättringar i tillgänglighet och formulärfeedback gör det enklare att skriva rätt – och förstå när något blev fel.
Under huven: grafik, inmatning och teman
GTK 4.20.2 backportar flera fixar: textskuggor renderas korrekt igen, Wayland-inmatning känns stramare och ett par krascher jämnas ut.
libadwaita 1.8.1 förbättrar pekstöd (t.ex. att välja i listor) och polishar komponenter som ComboRow/EntryRow, inklusive bättre beteende i höger-till-vänster-layouter.
gnome-remote-desktop 49.1 löser en långlivad bildkorruption på NVIDIA-GPU:er – en stor lättnad för den som fjärrstyr maskiner med dessa kort.
Tillgänglighet som märks mindre – för att fungera mer
Orca 49.3 vässar navigering i webb-innehåll, talhantering i GTK4-appar och minskar lagg vid stora flöden av tillgänglighetshändelser. Det är ett typiskt exempel på “många små fixar” som tillsammans ger ett lugnare tempo för användare med skärmläsare.
Appar i takt med plattformen
En rad nyckelmoduler följer med tåget – här är några höjdpunkter från listan:
Epiphany (49.1): adresseradsrads-beteende och Unicode-visning rättas; minneshantering putsas.
Nautilus (49.1): kraschfixar, bättre inklistring av stora bilder, tydligare markerade “klippta” filer.
GNOME Software (49.1): pålitligare sök efter tilläggspaket och säkrare uppdateringsnotiser.
VTE, GTK+ 3.24.51, pygobject m.fl.: stabilitets- och kompatibilitetsfixar.
(Fullständig modulmatrisen i din distro visar även uppdateringar för bl.a. at-spi2-core, gdm, gjs, gtkmm, libnotify, localsearch, tinysparql, zenity – och vad som inte ändrats denna runda.)
Vem bör uppgradera?
Kort svar: alla på GNOME 49. Den här punktreleasen riktar in sig på precis de saker som påverkar din dagliga rytm: fönsterdrag, fokus, inloggning, pekinteraktioner, små grafikdetaljer och tillgänglighet. Om du redan kör 49.0 kommer 49.1 att kännas som att växla från grusväg till nysopad asfalt.
När får jag den?
Uppdateringen rullar ut “distributionsvis”. Rullande distributioner pushar normalt snabbast, medan stabila utgåvor brukar ta in 49.1 via ordinarie uppdateringsflöde de kommande veckorna. Håll utkik efter systemuppdateringar – och läs distons release-notiser om du kör NVIDIA och fjärrskrivbord eller använder skärmläsare.
Små saker som gör stor skillnad
GNOME 49.1 handlar inte om nya stora funktioner. Det handlar om att allt det du redan gör – startar, söker, klickar, drar, loggar in – ska kännas pålitligt och mjukt. En punktversion som gör att resten av din dag flyter bättre.
Snabböversikt: viktiga komponenter som bumpats
Mutter 49.1 – fönsterdrag, fokus, multi-touch (X11), popuper & fullscreen-regler.
Summa summarum: GNOME 49.1 är den där putsduken som gör 49:an klarare. Inget fyrverkeri – bara ett mer harmoniskt skrivbord. Uppdatera när den dyker upp i din distro.
Släppt: Oktober 2025 · Typ: Första buggfixrelease till GNOME 49 ·
Fokus: Stabilitet, prestanda, tillgänglighet
Kärnkomponenter
Mutter 49.1 – stabilare flytt/storleksändring, fixar för fokus, multi-touch på X11, DND i X11, keyboard-driven resize, fullscreen-popup-regler, commit-timing-v1; robusthet mot felaktig geometri; läck- och kraschfixar.
GNOME Shell 49.1 – åtgärdar frysningar i snabbinställningar (touch), glitch i översiktssök, förbättrad a11y i login & skärmdump, bättre notifikationspolicy, uppdaterad keyboard-indikator och varningsdialoger.
GDM 49.1 – fix för inloggningslåsning, korrekt användarlistning, säkrare skydd mot felaktig radering, bättre migrering från initial setup, Wayland-detektering utan Xwayland-beroende.
När Microsoft satte punkt för Windows 10 tog Zorin OS chansen. På bara två dygn laddades den Ubuntu-baserade Linuxdistributionen ner över 100 000 gånger – och mer än 70 procent av användarna kom direkt från Windows. En oväntad framgång som visar att allt fler nu vågar lämna Microsofts värld för ett öppnare alternativ.
När Microsoft drog ur kontakten för Windows 10 den 14 oktober, fanns det ett nytt system som stod redo att ta emot de övergivna användarna. Samma dag släpptes Zorin OS 18 – och bara 48 timmar senare hade över 100 000 personer laddat ner det. En siffra som till och med fick Zorin-teamet själva att tappa hakan.
Men det mest anmärkningsvärda är inte antalet nedladdningar. Det är vilka som laddade ner: mer än 70 procent kom från Windows.
Det är ett tecken på att något håller på att hända i datorvärlden – något som för bara några år sedan hade setts som science fiction: vanliga Windows-användare börjar i allt större utsträckning vända blicken mot Linux.
Från underdog till användarfavorit
Zorin OS har länge varit ett namn som cirkulerat i skuggan av de stora Linux-distributionerna som Ubuntu och Mint. Men de senaste åren har den irländska distributionen seglat upp som ett av de mest användarvänliga alternativen för nybörjare – inte minst tack vare sitt snygga, välpolerade gränssnitt som påminner om Windows.
För den som tar steget från Microsofts värld känns Zorin OS familjär utan att vara en kopia. Startmenyn ligger där man förväntar sig, fönsterhanteringen känns bekant, och ändå finns den där mjuka känslan av frihet som Linuxanvändare brukar tala om.
Zorin OS är, helt enkelt, designad för att inte kännas främmande.
Rätt plats, rätt tid – och rätt budskap
Lanseringen av version 18 kom inte vid en slumpmässig tidpunkt. Att släppa ett nytt operativsystem just den dag Microsoft avslutade stödet för Windows 10 var nästan poetiskt planerat.
“Windows users, Zorin OS is ready to welcome you,” skrev utvecklarna i samband med lanseringen.
Och responsen talade för sig själv: över 100 000 nedladdningar på två dygn, vilket gör det till Zorin-projektets största lansering någonsin. I sociala medier firade utvecklarna milstolpen – men antydde också att nedladdningskurvan fortfarande pekar uppåt.
Windows 10:s fall – Linux stora chans
När Microsoft satte stopp för Windows 10 var det inte bara en teknisk förändring – det var en psykologisk. Miljontals användare stod inför valet att antingen köpa nya datorer med Windows 11, eller att hitta ett alternativ.
För många som suttit på äldre datorer, eller som ogillar Windows 11:s krav och reklamfyllda gränssnitt, har Linux plötsligt framstått som ett rimligt val.
Och Zorin OS 18 har lyckats paketera Linux på ett sätt som känns välkomnande snarare än avskräckande.
Är det äntligen året för Linux på skrivbordet?
Den frågan har ställts otaliga gånger. Varje gång en ny Linux-version lanseras med bättre stöd för drivrutiner, snyggare gränssnitt eller enklare installation, väcks hoppet på nytt.
Men även om “året för Linux på skrivbordet” kanske aldrig kommer i traditionell mening, så kan man ändå ana en förändring i användarnas attityder.
Linux behöver inte längre vara för entusiaster eller utvecklare – det kan vara för vem som helst som vill ha kontroll, stabilitet och integritet.
Ett uppvaknande för hela Linuxvärlden
Zorins framgång är inte bara en seger för ett enskilt projekt, utan ett tecken på att Linux som helhet har mognat. Det handlar inte längre om att imponera med terminalkommandon eller konfigurationsfiler – utan om att skapa en smidig, elegant upplevelse.
Och kanske är det just där som framtiden ligger: inte i att försöka konkurrera med Windows på dess egna villkor, utan i att visa hur bra det kan bli när man inte gör det.
Zorin OS 18 är beviset på att det finns ett sug efter alternativ – efter något nytt, men ändå bekant. När över 100 000 användare på två dygn bestämmer sig för att prova något annat än Windows, är det inte bara en tillfällig trend.
Det är ett tecken på en tyst revolution, en rörelse mot frihet, kontroll och teknik på användarens villkor.
Och kanske, bara kanske, är det så Linux vinner i längden – inte med buller och bång, utan genom att helt enkelt vara det bättre valet.
Eftersom Zorin OS 18 inte ville fungera under VMware är det svårt att skaffa sig en uppfattning om denna distribution. De stora distributionerna som Ubuntu, Debian och Fedora fungerar däremot i VMware. Men har man en dator över – varför inte prova? Se bara till att göra en backup på maskinen först.
Displayserver: Wayland som standard (fallback till X11)
Fönsterhantering: Mutter / GNOME Shell
Paketformat: DEB (Apt) + Flatpak förinstallerat
Installationsmedia: USB 4 GB (minimum 16 GB för Pro-utgåvor)
Skillnaden mellan Core och Pro
Zorin OS Core är den kostnadsfria standardversionen som innehåller hela den moderna GNOME-baserade skrivbordsmiljön, alla grundläggande verktyg samt stöd för Flatpak och Snap.
Zorin OS Pro är den kommersiella utgåvan som erbjuder extra skrivbordslayouter (som macOS- och Windows 11-stil), fler förinstallerade appar för kreativt och professionellt arbete, exklusiva bakgrunder, samt tillgång till direkt support från utvecklarna.
Funktionellt är systemkärnan densamma – skillnaden ligger i design, verktyg och tillgång till premiuminnehåll.
Free Software Foundation (FSF) tar nästa steg i kampen för digital frihet med sitt nya projekt Librephone. Målet är att skapa en framtid där mobiltelefoner inte längre styrs av stängda, proprietära system – utan där användaren har full kontroll över både hårdvara och programvara. Genom forskning, omvänd ingenjörskonst och öppna licenser vill FSF bana väg för den första riktigt fria mobilen.
Librephone: FSF:s vision om en helt fri mobiltelefon
Free Software Foundation (FSF) har presenterat nya detaljer om sitt ambitiösa projekt Librephone – ett initiativ som vill befria våra mobiltelefoner från alla former av proprietär programvara. Målet är inget mindre än att skapa en framtid där användaren verkligen äger och kontrollerar varje del av sin telefon, från operativsystemet hela vägen ner till den inbyggda firmware som styr hårdvaran.
Problemet med dagens mobiler Moderna smartphones är i grunden byggda på slutna komponenter. Många delar av telefonen – som Wi-Fi, Bluetooth och till och med själva startprocessen – styrs av så kallade blobs: binära filer utan tillgång till källkoden. De är nödvändiga för att enheten ska fungera, men eftersom ingen utanför tillverkarens väggar kan se eller ändra dem, utgör de ett stort hinder för friheten att förstå, modifiera och förbättra sin egen teknik.
Ett djupare angreppssätt än tidigare projekt Det finns redan frihetsinriktade mobilprojekt som PostmarketOS och Replicant, men de fokuserar mest på operativsystemnivån. FSF vill med Librephone gå betydligt längre – ända ner till hårdvarans innersta lager. Teamet planerar att forska på och dokumentera hur de slutna komponenterna fungerar, bland annat genom omvänd ingenjörskonst. Man börjar med befintliga chip och telefoner som redan har delvis öppet stöd, för att stegvis ersätta icke-fria delar med öppna och verifierbara alternativ.
Ingen ny telefon – ännu Librephone handlar inte om att bygga en helt ny mobiltelefon från grunden – åtminstone inte i nuläget. I stället vill FSF lägga den tekniska grunden för framtidens fria telefoner. All forskning och alla verktyg som utvecklas inom projektet kommer att publiceras under fria licenser, så att andra utvecklare och organisationer kan bygga vidare på resultaten.
Ett långsiktigt projekt FSF är tydliga med att detta är ett tålamodsprövande projekt. Att förstå och ersätta moderna mobilkomponenter är en process som kan ta flera år. Men organisationen ser det som ett nödvändigt steg för att långsiktigt uppnå verklig användarfrihet inom mobiltekniken.
En inbjudan till gemenskapen Librephone är ett öppet initiativ, och FSF uppmuntrar alla med intresse för fri programvara att bidra – oavsett om det handlar om donationer, volontärarbete eller tekniska insatser. Särskilt välkomnas personer med kunskaper inom firmwareanalys, inbyggda system och låg-nivå omvänd ingenjörskonst.
Med Librephone vill FSF väcka liv i en dröm många inom den fria mjukvarurörelsen har haft i decennier: en telefon som verkligen är fri i varje bit och byte – från kretskort till kod.
När Microsoft nu lägger locket på för Windows 10 lämnas miljontals användare utan säkerhetsuppdateringar. Många tror att den enda vägen framåt är Windows 11 – men det finns andra alternativ. I en tid då digital suveränitet blir allt viktigare kan det vara dags att ta tillbaka kontrollen över sina egna datorer.
I dag slutar Microsoft att stödja Windows 10 med säkerhetsuppdateringar. Men det finns alternativ – du behöver inte slänga din dator bara för att den inte stöder Windows 11.
När Microsoft nu avslutar stödet för Windows 10 står många inför frågan: måste vi verkligen gå över till Windows 11? I en tid då allt fler talar om digital suveränitet kräver Microsoft att användare skapar ett konto hos dem bara för att kunna använda deras operativsystem. Samtidigt växer beroendet av molntjänster från jättar som Microsoft och Google – men vad händer egentligen med vår personliga data där?
Vi vet att information används till allt från AI-träning till riktad marknadsföring. Om en AI tränas på fakturor, mejl och dokument som lagras i molnet – vem garanterar då att uppgifterna inte utnyttjas för kommersiella syften?
Utvecklingen påminner om bilbranschen: köper du en modern Volvo EX90, fylld med datorer och elektronik, är du beroende av auktoriserade tekniker. Den gamla Volvo 240:n kunde däremot lagas av vilken bymekaniker som helst. Samma sak håller nu på att hända med våra datorer – från verktyg vi själva kontrollerar till låsta system vi bara får använda på tillverkarens villkor.
Men vad använder de flesta egentligen sin dator till i dag? Att betala räkningar, läsa e-post och skriva några brev. För sådant krävs varken Windows 11 eller Apples senaste system.
Ett lättviktigt Linux-system, som Ubuntu eller Mint, fungerar utmärkt även på äldre datorer – utan tvångskonton, reklam eller dolda spionfunktioner.
Kanske är det nu vi ska säga farväl, inte bara till Windows 10, utan också till idén om att våra datorer måste kontrolleras av någon annan än oss själva. Kanske är det dags att säga hej till Linux.
Efter nästan tio år upphör Microsoft helt med säkerhetsuppdateringar och buggfixar för Windows 10.
Systemet fungerar fortsatt, men blir gradvis mer sårbart för nya hot.
Företag kan köpa Extended Security Updates (ESU) under en begränsad tid, men det är en tillfällig och
kostsam lösning. För privatpersoner är stödet slut.
Minnesnotis: Windows 10 gav många stabil drift — men också oväntade omstarter, envisa uppdateringar
och den klassiska blåskärmen. När epoken nu avslutas kan det vara läge att prova ett friare alternativ. Tips: Lättviktiga Linux-distributioner som Ubuntu eller Mint fungerar utmärkt på äldre datorer.
Den fria e-postklienten Thunderbird har fått en ny version – Thunderbird 144 – som fokuserar på stabilitet, säkerhet och förbättrad användarupplevelse. Uppdateringen rättar ett stort antal buggar, förbättrar hanteringen av krypterad e-post och ger Linux-användare en modernare teknisk grund genom en uppdaterad Flatpak-runtime baserad på Freedesktop SDK 24.08. Resultatet är en snabbare, säkrare och mer tillförlitlig e-postklient för både privatpersoner och företag.’
Den öppna e-postklienten Thunderbird fortsätter att utvecklas i snabb takt. Med version 144 finslipar Mozilla sitt välkända alternativ till Outlook och Apple Mail – och bjuder på en rad förbättringar som både användare och systemadministratörer lär uppskatta.
Det handlar inte om en revolution, utan snarare om en rejäl putsning: buggar rättas, säkerheten stärks, och Linux-versionen får en modernare teknisk grund. Men bakom dessa till synes små förändringar döljer sig mycket arbete som bidrar till att göra Thunderbird både snabbare, säkrare och mer pålitlig.
Stabilare, smartare och mer användarvänlig
Flera irriterande småfel har rättats till. Till exempel gick det tidigare inte att kopiera text ur vissa felmeddelanden – nu fungerar det som det ska. En bugg som hindrade tillgång till Fastmail-kalendrar via CalDAV är också löst, efter att en förändring i autentisering (OAuth) ställt till det.
För dem som använder krypterad e-post är en annan fix viktig: Delete-tangenten raderar inte längre bilagor i OpenPGP-meddelanden av misstag. Det kan låta trivialt, men för säkerhetsmedvetna användare är det en stor lättnad.
Thunderbird visar också nu avsändarens avatarer korrekt även i mer ovanliga adressformat, och nyskapade mappar syns direkt under sektionen “Senaste” – något som förenklar vardaglig e-posthantering.
Trådade konversationer och bättre ordning i inkorgen
En annan uppskattad förbättring rör sorteringen av trådade meddelanden. Tidigare kunde trådar med olästa meddelanden hamna högst upp oavsett konversation, vilket skapade oreda. Nu visas diskussionerna i rätt ordning igen.
Även Exchange-användare får anledning att le: den välkända “Svara alla”-knappen är tillbaka efter att ha försvunnit i tidigare versioner.
Säkerhet: tillbaka till rätt spår
Thunderbird 144 rättar till flera problem med digitala signaturer och kryptering. Bland annat fungerar nu hanteringen av OpenPGP v6 och PQC-nycklar, som är viktiga för framtida kvantsäker kommunikation.
Dessutom signeras alla rubriker korrekt i digitalt signerade mejl, vilket minskar risken för att meddelanden manipuleras. Stödet för S/MIME-certifikat har också förbättrats – särskilt vid testning av gamla eller ogiltiga certifikat och för användare med flera identiteter.
En lugnare kalender och färre krascher
Thunderbirds inbyggda kalender har fått en välbehövlig stabilitetskur. Påminnelser fungerar nu även för uppgifter utan slutdatum, och man kan kopiera händelser genom att dra och släppa i månadsvyn. Dessutom slipper man nu upprepade certifikatfel vid kalenderupptäckt – ett problem som tidigare kunde driva användare till vansinne.
Programmet hänger sig inte längre när det kontrollerar flera konton samtidigt, och flera sällsynta kraschscenarier har eliminerats.
Linux-användare får en modernare grund
För användare av Thunderbird som Flatpak på Linux innebär version 144 en viktig teknisk uppdatering: programmet bygger nu på den senaste Freedesktop SDK 24.08. Det betyder bättre kompatibilitet med moderna skrivbordsmiljöer, nyare grafikbibliotek och förbättrad stabilitet på system som använder GNOME, KDE eller andra moderna miljöer.
Det kan tyckas som en detalj, men det är en förutsättning för att Thunderbird ska kunna leva vidare i Linuxvärlden under lång tid framöver.
Små steg framåt – men i rätt riktning
Thunderbird 144 är inte en version som får rubriker för stora nyheter. Men den visar varför projektet fortfarande är relevant: det levererar tåliga förbättringar, högre säkerhet och en tryggare användarupplevelse utan att kompromissa med friheten som öppen källkod innebär.
I en tid när många e-postlösningar blir allt mer molnbundna och sluter sig inom kommersiella ekosystem, står Thunderbird kvar som ett öppet, självständigt och transparent alternativ – och med varje uppdatering blir det lite bättre.
Efter mer än två års väntan är Linux Mint Debian Edition 7, med kodnamnet ”Gigi”, här – en efterlängtad version som förenar stabiliteten hos Debian 13 ”Trixie” med användarvänligheten och elegansen från Linux Mint 22.2 ”Zara”. Med nytt fingeravtrycksverktyg, förfinat utseende, stöd för OEM-installationer och den moderna Linuxkärnan 6.12 LTS, markerar LMDE 7 ett viktigt steg framåt för alla som vill ha ett snabbt, säkert och långlivat Linuxsystem utan beroende av Ubuntu.
Efter mer än två år av väntan är den här: Linux Mint Debian Edition 7 “Gigi” – en ny version av det populära Linux Mint-systemet, men byggd direkt ovanpå Debian 13 “Trixie” i stället för Ubuntu. Det betyder att användarna nu får det bästa av två världar: den välkända användarvänligheten hos Mint, och den legendariska stabiliteten hos Debian.
Vad är LMDE egentligen?
LMDE står för Linux Mint Debian Edition. Det är en variant av Linux Mint som inte bygger på Ubuntu, utan direkt på Debian – ett av de äldsta och mest stabila Linux-operativsystemen. Tanken med LMDE är att ge samma upplevelse som den vanliga Linux Mint-versionen (som bygger på Ubuntu), men utan att vara beroende av Ubuntu i framtiden. Om Ubuntu någon gång skulle förändras drastiskt, kan Mint-teamet fortsätta utvecklingen baserat på Debian utan problem.
Den nya versionen LMDE 7 “Gigi” baseras på Debian 13 “Trixie”, vilket innebär att alla paket och systemkomponenter kommer från Debian-projektet. Detta är ett stort steg, eftersom det ger ett helt nytt fundament för systemet.
Under huven – ny kärna och modernare hårdvarustöd
Operativsystemets “hjärta” – Linuxkärnan – har uppgraderats till version 6.12 LTS. LTS betyder Long Term Support, alltså långsiktigt stöd. Det innebär att denna kärna kommer få säkerhets- och stabilitetsuppdateringar under flera år framöver. Version 6.12 ger bättre stöd för modern hårdvara, som nya processorer, grafikkort och trådlösa nätverkskort, vilket gör att systemet fungerar smidigare på nya datorer.
Ett förfinat skrivbord – Cinnamon 6.4.13
Användargränssnittet i LMDE 7 bygger på Cinnamon, Linux Mints eget skrivbordsmiljö-projekt. Cinnamon är känt för att vara både snyggt och lätt att förstå för den som kommer från Windows. I LMDE 7 används Cinnamon 6.4.13, som bland annat gör att teman (utseendet på fönster, knappar och menyer) fungerar bättre med moderna program skrivna för GTK4 och libAdwaita – två ramverk för att bygga grafiska Linux-appar.
Det klassiska Mint-Y-temat har också fått en uppfräschning. Färgerna har justerats mot kallare blåtoner, vilket ger ett modernare och mer enhetligt intryck.
Fingeravtryck och nyheter för användare
En av de mest intressanta nyheterna är introduktionen av Fingwit – ett verktyg för att använda fingeravtrycksläsare. Med Fingwit kan man logga in och bekräfta administrativa kommandon (så kallade sudo-operationer) med sitt fingeravtryck, om datorn har rätt hårdvara. Det är samma typ av funktion som många känner igen från moderna laptops och mobiltelefoner.
LMDE 7 har även fått stöd för OEM-installationer. OEM står för Original Equipment Manufacturer – alltså datortillverkare. Det betyder att datorer nu kan förinstalleras med LMDE 7, så att användaren själv bara behöver göra en enkel första uppstart med sina personliga inställningar. Detta öppnar dörren för att till exempel välgörenhetsprojekt och återbruksinitiativ kan leverera datorer med Mint färdiginstallerat – något som tidigare bara var möjligt med Ubuntu-baserade versioner.
Förbättrade verktyg och appar
Linux Mint är känt för sina smarta systemverktyg, och flera av dem har fått nya funktioner i LMDE 7:
Uppdateringshanteraren (Update Manager) visar nu en ”Starta om”-knapp när det behövs efter en uppdatering.
WebApp Manager gör det enklare att redigera beskrivningar av dina installerade webbappar. (Webbappar är genvägar som beter sig som riktiga program men egentligen öppnar en webbplats i en egen fönsterram.)
Miniatyrbilder (thumbnails) för ljudfiler som AIFF fungerar bättre.
Bildvisaren Xviewer har fått förbättrad färgkorrigering.
Det är små förbättringar, men de bidrar till en mer polerad helhetsupplevelse – vilket är ett av Linux Mints kännetecken.
Systemkrav och supporttid
För att köra LMDE 7 behövs minst:
2 GB RAM (men 4 GB rekommenderas för bekväm användning),
20 GB lagringsutrymme (100 GB rekommenderas).
Systemet finns bara i 64-bitarsversion, vilket är standard för moderna datorer.
Precis som Debian 13 kommer LMDE 7 “Gigi” att få uppdateringar och säkerhetsfixar fram till juni 2028. Det betyder att du kan räkna med tre års trygg drift utan att behöva byta version.
En mjuk övergång för befintliga användare
För den som redan använder LMDE 6 “Faye” finns det en enkel uppgraderingsväg till nya versionen. Mint-teamet har publicerat en steg-för-steg-guide som visar exakt hur man gör uppgraderingen utan att installera om systemet.
Slutsats: stabilitet möter användarvänlighet
LMDE 7 “Gigi” är inte bara en ny version – det är en milstolpe. Genom att flytta över till Debian 13 som grund blir Linux Mint mindre beroende av Ubuntu, samtidigt som man behåller allt som gör Mint så uppskattat: enkelheten, elegansen och de små detaljerna som får systemet att “bara fungera”.
För alla som vill ha ett snabbt, stabilt och snyggt Linux-system med fokus på användarupplevelse är LMDE 7 ett utmärkt val – särskilt för den som uppskattar tanken på att köra Linux Mint direkt på den solida Debian-grunden.
Namn: Linux Mint Debian Edition 7 Kodnamn: Gigi Utgivningsdatum: Oktober 2025 Utvecklare: Linux Mint Team Bas: Debian 13 “Trixie” Arkitektur: Endast 64-bit (x86_64)
Silent 700 från Texas Instruments markerade ett teknikhistoriskt genombrott – en portabel och nästintill ljudlös dataterminal som gjorde det möjligt att kommunicera med fjärrdatorer långt innan bärbara datorer existerade. […]
När Apple lanserade IIGS 1986 var det mer än en uppdatering – det var ett försök att ge den klassiska Apple II en ny framtid. Med 16-bitars teknik, färggrafik […]
När Texas Instruments lanserade TI-2500 Datamath 1972 förändrades allt. För första gången kunde man ersätta den klassiska räknestickan med en elektronisk kalkylator som fick plats i handen. Med sin […]
När HP lanserade HP-35 år 1972 revolutionerades vetenskapliga beräkningar. För första gången kunde forskare, ingenjörer och studenter utföra avancerad matematik direkt ur fickan – utan räknesticka eller stor skrivbordsdator. […]
Sony Ericsson J100 var mobiltelefonen som tog enkelhet till sin spets. När den lanserades 2006 var den ett avskalat alternativ i en tid då mobiler snabbt blev mer avancerade. […]
Sony Ericsson Z200 lanserades 2003 som en mobiltelefon där form gick före funktion. I stället för att konkurrera med teknik satsade den på färgglad design, utbytbara skal och enkel […]
När Dragon 32 lanserades 1982 sågs den som en lovande utmanare i den snabbt växande hemdatormarknaden. Med robust konstruktion och en kraftfull 8-bitars processor riktade den sig till både […]
ABC 80 blev på kort tid en ikon i svensk datorhistoria. När den lanserades 1978 markerade den starten på persondatorns genombrott i Sverige – utvecklad av svenska ingenjörer, byggd […]
När Atari lanserade STacy hösten 1989 var ambitionen tydlig: att ta den populära Atari ST från skrivbordet till väskan. Resultatet blev en av de första bärbara datorerna med fullt […]
Jupiter Ace var en unik hemmadator som lanserades 1982 och stack ut från mängden genom att använda programmeringsspråket Forth i stället för det betydligt vanligare BASIC. Med sin karakteristiskt […]
Vi kommer hem till dig i Stockholm området och hjälper dig med dator, skrivare, kablar, TV, nätverk och annat tekniskt.
Vi arbetar med Linux, Windows och Mac.
Discover how openSUSE Tumbleweed enhances user experience with GRUB2-BLS as the default bootloader for new installations. Upgrade your system today! The post openSUSE Tumbleweed Now Ships with GRUB2-BLS by Default for New Installs appeared first on Linux Today.
Discover Valve's latest innovations: Steam Machines, the Steam Controller, and the immersive Steam Frame VR Headset. Elevate your gaming experience today! The post Valve Announces Steam Machines, Steam Controller, and Steam Frame VR Headset appeared first on Linux Today.
Simplify your secure file transfers with SSH Pilot. Experience the ease of SSH as if it were FTP, enhancing your workflow and security effortlessly. The post Make SSH as Easy as FTP with SSH Pilot appeared first on Linux Today.
Discover why SUSE believes unified AI platforms outperform DIY enterprise builds, enhancing efficiency and innovation in your organization. The post Why SUSE Thinks Unified AI Platforms Will Beat DIY Enterprise Builds appeared first on Linux Today.
Discover the newly released Systemd-Free Nitrux 5.0 featuring the Hyprland Desktop and Linux 6.17. Experience a unique Linux environment today! The post Systemd-Free Nitrux 5.0 Officially Released with Hyprland Desktop, Linux 6.17 appeared first on Linux Today.
Discover the latest in Docker Engine 29, where Containerd becomes the default and experimental nftables support enhances your container management experience. The post Docker Engine 29: Containerd Becomes Default, Experimental nftables Support appeared first on Linux Today.
Discover the latest features in Sparky Linux 8.1, now with Plasma 6.3.6, LXQt 2.1, and Xfce 4.20. Upgrade your experience with enhanced performance and usability. The post Sparky Linux 8.1 Update Rolls Out with Plasma 6.3.6, LXQt 2.1, and Xfce 4.20 appeared first on Linux Today.
Discover the Radxa Cubie A7Z single board computer running Linux. Explore its efficient power consumption and performance for your next project. The post Radxa Cubie A7Z Single Board Computer Running Linux: Power Consumption appeared first on Linux Today.
Discover how to easily install Microsoft Teams, Slack, and Discord on your Linux desktop. Follow our step-by-step guide for seamless communication setup. The post How to Install Microsoft Teams, Slack, and Discord on Linux Desktop appeared first on Linux Today.
Discover the latest Linux kernel patch that allows users to cancel hibernation mid-process, enhancing system control and efficiency. Learn more now! The post New Linux Kernel Patch Lets You Cancel Hibernation Mid-Process appeared first on Linux Today.
GNOME 49.2 is now available as the second point release to the latest GNOME 49 desktop environment series with various bug fixes and improvements. The post GNOME 49.2 Released with Improved Handling of Tiled Monitors and Sticky Keys appeared first on 9to5Linux – do not reproduce this article without permission. This RSS feed is intended […]
The upcoming KDE Plasma 6.8 desktop environment will drop the Plasma X11 session and fully adopt the Plasma Wayland session. The post KDE Plasma 6.8 Desktop Environment to Drop the X11 Session and Go Wayland-Only appeared first on 9to5Linux – do not reproduce this article without permission. This RSS feed is intended for readers, not […]
Rocky Linux 10.1 Linux distribution is now available for download as a free alternative to Red Hat Enterprise Linux 10.1. Here’s what’s new! The post Rocky Linux 10.1 Arrives with Soft Reboots, XFS Enhancements, and More appeared first on 9to5Linux – do not reproduce this article without permission. This RSS feed is intended for readers, […]
Ultramarine 43 Linux distribution is now available for download based on Fedora Linux 43 and featuring Pinebook Pro support. Here’s what else is new! The post Fedora-Based Ultramarine 43 Is Now Available with Pinebook Pro Support appeared first on 9to5Linux – do not reproduce this article without permission. This RSS feed is intended for readers, […]
AlmaLinux OS 10.1 distribution is now available for download as a free alternative to Red Hat Enterprise Linux 10.1. Here’s what’s new! The post AlmaLinux OS 10.1 Officially Released with Support for the Btrfs File System appeared first on 9to5Linux – do not reproduce this article without permission. This RSS feed is intended for readers, […]
Raspberry Pi OS 2025-11-24 is now available for download with support for setting HiDPI scaling, updated Labwc Wayland compositor, and other changes. Here's what's new! The post New Raspberry Pi OS Release Supports Setting HiDPI Scaling, Updates Labwc appeared first on 9to5Linux – do not reproduce this article without permission. This RSS feed is intended […]
Raspberry Pi Imager 2.0 is now available for download with a new wizard UI, device detection, accessibility improvements, and more. Here's what's new! The post Raspberry Pi Imager 2.0 Released with Revamped UI and Device Detection appeared first on 9to5Linux – do not reproduce this article without permission. This RSS feed is intended for readers, […]
KeePassXC 2.7.11 open-source password manager is now available for download with various new features, improvements, and many bug fixes. Here's what's new! The post KeePassXC 2.7.11 Open-Source Password Manager Released with New Features appeared first on 9to5Linux – do not reproduce this article without permission. This RSS feed is intended for readers, not scrapers.
9to5Linux Weekly Roundup for November 23rd, 2025, brings news about Blender 5.0, Debian Libre, PHP 8.5, GIMP 3.2 Release Candidate, AlmaLinux OS 9.7, VKD3D-Proton 3.0, Finnix 251, Budgie 10.10 Developer Preview, and more. The post 9to5Linux Weekly Roundup: November 23rd, 2025 appeared first on 9to5Linux – do not reproduce this article without permission. This RSS feed […]
Calibre 8.15 open-source e-book management software is now available for download with various new features and bug fixes. Here's what's new! The post Calibre 8.15 Open-Source E-Book Manager Improves the Comments Editor appeared first on 9to5Linux – do not reproduce this article without permission. This RSS feed is intended for readers, not scrapers.
Here’s a quick rundown of the 10 quick tips after you finish installing a brand new Fedora 43 workstation edition. In this article, we will talk about a few post-install tips for Fedora 43 workstation edition. These are a good starting point if you are installing a fresh Fedora 43 workstation edition for all user… […]
Here’s are the quick steps on how you can upgrade to the Fedora 43 version. Fedora 43 is officially available for download and the upgrade channels are now available. This release brings the latest and greatest GNOME 49 desktop for workstation editions, refinements to KDE Plasma desktop and more updates. You can read our full… […]
We outline the list of new features of Xubuntu 25.10 release and additional updates for this version. Xubuntu 25.10: Core New Features Kernel and core updates Xubutnu 25.10 is based on the Ubuntu 25.10 Questing Quokka release. It is powered by Linux Kernel 6.17. This Kernel offers latest hardware and software updates. Linux kernel 6.17… […]
We round up the best new features of the Ubuntu 25.10 (“Questing Quokka”) release. Ubuntu 25.10, released on October 9, 2025 (supported until July 2026 for 9 months), is the final interim release before the next long term version of Ubuntu 26.04 LTS. This release prioritizes modernization through Rust-based components for improved security and new… […]
We round up the best new feature set of Fedora 43 workstation release (upcoming). Fedora 43 release is packed with enhancements and core updates. The release is currently going thru beta phase and the release is expected within few days. This page highlights key system-wide and self-contained changes that make Fedora 43 a release to… […]
Here’s a quick rundown of the best new features of the latest GNOME 49 desktop environment. GNOME 49, code named “Brescia” is released a while back on September 19, 2025. This release mostly focusses on the software stack updates, concentrated on the native applications and core updates. While it is not that of a fancy… […]
Here are the steps you need to upgrade your Fedora 41 workstation edition to Fedora 42. Fedora 42 is officially available for download and the upgrade channels are now available. This release brings the latest and greatest GNOME 48 desktop for workstation editions, refinements to KDE Plasma desktop, new Cosmic Spin and more. You may… […]
Here’s how you can upgrade to Debian 13 “Trixie” from Debian 12 “Bookworm”. Debian 13 “Trixie” is released on August 9, 2025 with many new features and updates. If you are running Debian 12 “bookworm”, you can plan to upgrade your desktop or server now. However, it is recommended that you wait until the first… […]
Here’s a quick tutorial on how you can connect your Ubuntu or Fedora Linux from macOS. Accessing your Linux machine (like Ubuntu or Fedora) from a Mac can be incredibly useful for development, server management, or just seamless productivity. While tools like SSH or VNC exist, using Remote Desktop Protocol (RDP) provides a full graphical… […]
A roundup of the key features of the latest Debian 13 release. After almost two years of development, Debian 13 “Trixie” is now available to download and upgrade from Debian 12. This critical release brings few major updates including latest packages across modules, Linux Kernel 6.12 LTS, modern desktop environments and more. Trixie will be… […]