Datorer som inte längre klarar Windows 11 eller som har fallit utanför Apples stöd behöver inte vara uttjänta. Det ideella medborgarinitiativet OKIT samlar in äldre datorer, installerar Linux och skänker dem vidare till personer som fortfarande kan ha nytta av dem. Nu har projektet öppnat sin webbplats där besökare kan se vilka datorer som finns tillgängliga.
Mängder av fullt fungerande datorer byts varje år ut eftersom de inte längre kan köra de senaste versionerna av Windows eller macOS. Hårdvaran kan fortfarande fungera, men när operativsystemet inte längre stöds blir datorn betydligt mindre attraktiv för sin tidigare ägare.
Det är sådana datorer som OKIT försöker ge ett nytt liv.
Projektet tar emot datorer som privatpersoner, företag och organisationer inte längre behöver. Tidigare data raderas, datorerna kontrolleras och de maskiner som bedöms som användbara får Linux installerat innan de skänks vidare.
Från mycket långsamma datorer till helt användbara maskiner
Den som tittar på datorerna hos OKIT ska inte förvänta sig en samling moderna premiumdatorer. Prestandan varierar kraftigt.
En del maskiner är gamla och långsamma modeller med mekaniska hårddiskar. De kan ändå fungera för enklare uppgifter som ordbehandling, e-post, internetradio och lättare webbsurfning.
Andra datorer är betydligt mer användbara och kan exempelvis vara utrustade med Core i5-processor, mer arbetsminne och SSD.
På webbplatsen finns exempelvis en äldre Acer Aspire V5-531 som uttryckligen beskrivs som mycket långsam och fortfarande använder en mekanisk hårddisk. Samtidigt finns modeller som ASUS S551LN med Core i5, 8 GB RAM och SSD.
Det är alltså viktigt att läsa beskrivningen av varje enskild dator och välja en maskin som passar det man tänker använda den till.
Linux i stället för Windows
OKIT installerar i första hand Linux Mint, Ubuntu eller Debian.
Linux Mint är normalt förstahandsvalet eftersom skrivbordsmiljön på många sätt påminner om Windows och därför brukar vara förhållandevis lätt att komma igång med för den som aldrig tidigare har använt Linux.
Om Linux Mint inte fungerar bra på den aktuella hårdvaran kan Ubuntu eller Debian användas i stället.
För en äldre dator kan detta göra stor skillnad. En maskin som inte längre är lämplig för ett modernt Windows-system kan fortfarande fungera bra för exempelvis Firefox, Google Chrome, LibreOffice, GIMP, e-post och videouppspelning.
Det betyder däremot inte att en Linuxdator automatiskt kan ersätta en Windows- eller Mac-dator i alla situationer. Program som kräver Windows eller macOS fungerar inte nödvändigtvis, och exempelvis BankID erbjuder inte någon vanlig Linuxversion för datorn. Mobilt BankID kan däremot användas tillsammans med webbtjänster som körs i webbläsaren.
Datorerna skänks bort
Grundprincipen bakom OKIT är enkel: projektet får datorer till skänks och skänker dem sedan vidare.
Datorerna säljs alltså inte.
På OKIT.se kan besökaren se vilka datorer som finns, läsa deras specifikationer och få en uppfattning om vad respektive maskin lämpar sig för. Webbplatsen befinner sig fortfarande i en uppstarts- och testfas, och reservationsfunktionen är enligt informationen på webbplatsen ännu inte helt öppnad för ordinarie utlämning.
När systemet används är tanken att den som är intresserad ska kunna paxa en dator, lämna sina kontaktuppgifter och därefter få information om hur datorn kan hämtas.
Hämtas i Västra Stockholm
Det finns dock en viktig begränsning: datorerna skickas inte över hela Sverige.
De måste hämtas på plats i Västra Stockholm, och eftersom verksamheten drivs ideellt sker utlämningen under begränsade tider. OKIT uppger att utlämningen huvudsakligen sker under helger.
Den som bor långt från Stockholm behöver därför själv kunna ordna hämtning.
Det är också bra att kontrollera vad som följer med datorn. Många av de bärbara datorerna saknar nätadapter, och batterierna kan vara slitna eftersom flera av maskinerna är 10–15 år gamla.
En gammal dator behöver inte vara elektronikskrot
OKIT visar samtidigt på ett större problem inom datorbranschen.
En dator kan vara tekniskt fungerande även om tillverkaren av operativsystemet inte längre vill eller kan stödja hårdvaran. För den som behöver spela de senaste spelen eller använda tung professionell programvara är en tio eller femton år gammal dator sällan ett realistiskt alternativ.
Men kraven är helt annorlunda för någon som främst behöver skriva dokument, läsa e-post, surfa på nätet eller titta på exempelvis SVT Play.
I sådana fall kan Linux förlänga datorns användbara livslängd betydligt.
Det är också själva grundidén bakom OKIT: en gammal dator behöver inte vara värdelös bara för att den inte längre passar Windows 11 eller den senaste versionen av macOS.
Ibland kan det räcka med ett nytt operativsystem – och gärna en SSD – för att en dator som annars hade riskerat att bli elektronikskrot ska kunna göra nytta i flera år till.
Mer information och aktuella datorer finns på OKIT.se.
> FAKTA: OKIT
Webbplats: Okit.se
Vad är OKIT?
Ett medborgarinitiativ som samlar in äldre datorer och ger dem ett nytt liv med Linux.
Vilka datorer?
Bland annat datorer som inte klarar Windows 11 eller som inte längre stöds av nya versioner av macOS.
Operativsystem:
Linux Mint, Ubuntu eller Debian. Linux Mint används ofta eftersom gränssnittet påminner om Windows.
Prestanda:
Allt från mycket långsamma äldre datorer med mekanisk hårddisk till betydligt bättre maskiner med SSD.
Pris:
Datorerna skänks bort gratis.
Utlämning:
Datorerna hämtas i Västra Stockholm under särskilda utlämningstider.
Syfte:
Att minska elektronikavfall och låta fungerande datorer fortsätta göra nytta.
Mozilla har släppt Firefox 156 med flera förbättringar under huven. Den inbyggda PDF-läsaren kan nu starta upp till 45 procent snabbare, samtidigt som webbläsaren använder mindre resurser vid visning av stora bilder och får flera förbättringar för Android, multimedia och företagsmiljöer.
Mozilla har släppt Firefox 156, och den här gången ligger mycket av fokus på prestanda och effektivare användning av datorns resurser. Bland nyheterna finns en betydligt snabbare PDF-läsare, lägre minnes- och processoranvändning för stora bilder och flera förbättringar för Android.
Den kanske mest märkbara förändringen finns i Firefox inbyggda PDF-läsare. Enligt Mozilla kan den nu starta upp till 45 procent snabbare än tidigare.
För den som ofta öppnar manualer, fakturor, rapporter eller andra PDF-dokument direkt i webbläsaren kan skillnaden därför bli påtaglig. Firefox behöver inte starta ett separat PDF-program, utan dokumentet visas direkt i en vanlig flik.
Stora bilder kräve mindre av datorn
Firefox 156 har också blivit effektivare på att hantera stora JPEG-bilder.
Moderna digitalkameror och mobiltelefoner kan skapa bilder med mycket hög upplösning. När en sådan bild visas på en webbsida behöver webbläsaren ofta skala ned den till en betydligt mindre storlek.
Tidigare kunde även en bild som såg liten ut på skärmen kräva relativt mycket arbetsminne och processorkraft eftersom webbläsaren fortfarande behövde behandla den stora ursprungsbilden.
Firefox 156 har förbättrat denna haOm man skalar bort vad slöddret i miljonprogrammet har röstat på, så hade Tidö vunnit. Men trojanerna håller på att ta över Sverige.ntering och ska därför använda mindre minne och mindre processorkraft när stora JPEG-bilder visas nedskalade.
Det kan framför allt märkas på äldre datorer eller system med begränsat arbetsminne.
Firefox fortsätter att förbättras på Android
Android-versionen får också flera förändringar.
När Firefox spelar upp exempelvis musik, radio eller video kan mediaspelaren i Androids notifieringsfält nu visa knappar för föregående och nästa, tillsammans med en tidslinje där användaren kan hoppa framåt eller bakåt i innehållet.
På telefoner och surfplattor med Android 14 eller senare använder Firefox dessutom Androids vanliga delningsmeny.
Firefox-specifika funktioner finns ändå kvar, exempelvis möjligheten att skicka en flik till en annan enhet eller skanna en QR-kod.
Bättre videosamtal på Windows ARM
Firefox 156 innehåller även en förbättring för datorer som kör Windows på ARM-processorer.
Vid WebRTC-baserade videosamtal kan webbläsaren nu använda hårdvaruaccelererad H.264-avkodning.
Det innebär att grafik- eller videohårdvaran kan göra en större del av arbetet i stället för att processorn behöver avkoda videoströmmen i mjukvara.
Resultatet kan bli lägre processorbelastning, bättre batteritid och jämnare videosamtal.
Problem med ljud och Picture-in-Picture rättas
Mozilla har även åtgärdat ett problem med FLAC-ljud med hög samplingsfrekvens i MP4-filer. Sådant ljud kunde tidigare misslyckas med uppspelningen på vissa webbplatser.
Även Picture-in-Picture, där en video kan visas i ett litet flytande fönster ovanpå andra program, har förbättrats.
Undertexter visas nu korrekt även om användaren aktiverar dem efter att Picture-in-Picture-fönstret redan har öppnats.
Flera irriterande småfel försvinner
Alla förbättringar i en webbläsare handlar inte om nya funktioner. Firefox 156 innehåller också ett antal rättningar av problem som användare kunnat stöta på i vardagen.
Ett fel gjorde exempelvis att en bild som drogs inuti vissa avancerade textredigerare kunde ersättas av en lång textsträng i stället för att flyttas.
Mozilla har också rättat problem med sökfältet i Firefox Split View och med bokmärkesmappar där innehållet i vissa situationer kunde hamna utanför den mapp användaren flyttade.
För Windows-användare har ett fel med automatiskt döljande aktivitetsfält också korrigerats.
DNS over HTTPS kunde stoppa webbplatser
En mer tekniskt intressant rättning gäller DNS over HTTPS, ofta förkortat DoH.
DNS fungerar ungefär som internets telefonkatalog och översätter exempelvis ett domännamn till den IP-adress som datorn behöver för att hitta servern.
DNS over HTTPS krypterar dessa förfrågningar så att de inte lika enkelt kan avlyssnas eller manipuleras på vägen.
I vissa situationer kunde Firefox dock få problem att ansluta till webbplatser när DoH var aktiverat och destinationen saknade stöd för HTTPS. Detta ska nu vara korrigerat.
Fler möjligheter för företag och organisationer
Firefox används även i företag, skolor och andra organisationer där administratörer centralt kan bestämma hur webbläsaren ska fungera.
Firefox 156 utökar dessa så kallade enterprise policies.
Policyn för Firefox startsida får bland annat stöd för inställningen Widgets, vilket gör det möjligt för administratörer att styra vilka produktivitetsfunktioner som ska visas på sidan för nya flikar.
Dessutom får SitePolicies en inställning kallad DisableServiceWorkers.
Service Workers är små program som webbplatser kan köra i bakgrunden i webbläsaren. De används bland annat för webbappar, push-notiser, cachelagring och funktioner som fungerar även när internetanslutningen är dålig.
I en företagsmiljö kan administratören nu blockera Service Workers för specifika webbplatser.
Mozilla ökar utvecklingstakten
Firefox 156 kommer bara omkring två veckor efter Firefox 155.
Mozilla arbetar med en snabbare utgivningstakt där nya versioner av webbläsaren kan komma med ungefär två veckors mellanrum. Det innebär att förbättringar och felrättningar kan nå användarna snabbare än med längre versionscykler.
Samtidigt innebär det att versionsnumret på Firefox kommer att öka betydligt snabbare än tidigare.
Så får du Firefox 156
Firefox 156 finns för Linux, Windows och macOS.
Windows- och macOS-användare får normalt den nya versionen automatiskt genom Firefox uppdateringsfunktion.
På Linux beror det på hur Firefox installerades. Användare som installerat webbläsaren via sin Linuxdistribution får normalt versionen när distributionens paketansvariga har gjort den tillgänglig i programförråden.
Firefox 156 är alltså ingen version fylld med stora visuella förändringar. I stället handlar uppdateringen främst om sådant som ofta betyder mer i längden: snabbare PDF-visning, effektivare minnesanvändning, bättre multimedia och ett stort antal mindre felrättningar.
För användare med lite äldre datorer är framför allt den minskade resursförbrukningen intressant. När en webbläsare både använder mindre minne och gör mindre arbete på processorn kan det bidra till att även äldre datorer känns snabbare i vanlig webbanvändning.
Navidrome 0.64 har släppts med stöd för Jellyfin-kompatibla musikappar, snabbare spellistor, smartare sortering och en helt omarbetad hantering av albumomslag. För den som föredrar att lagra och strömma sin egen musik i stället för att vara beroende av Spotify, Apple Music eller andra kommersiella tjänster är uppdateringen särskilt intressant.
Navidrome är en öppen källkodsbaserad musikserver som kan köras på exempelvis en Linux-server, NAS eller liten hemdator. Musiken lagras lokalt på den egna utrustningen, medan Navidrome organiserar biblioteket och gör det möjligt att strömma musiken till datorer, telefoner och andra enheter.
Med Navidrome 0.64 tar projektet flera steg mot att fungera tillsammans med ännu fler musikappar.
Jellyfin-appar kan ansluta till Navidrome
Den största nyheten är ett experimentellt stöd för Jellyfin Music API.
Jellyfin är precis som Navidrome en självhostad medieplattform, men används inte bara för musik utan även för exempelvis filmer och TV-serier. Runt Jellyfin har det vuxit fram ett stort antal klientprogram.
Navidromes nya stöd innebär att musikappar som normalt är utvecklade för Jellyfin i framtiden även kan användas tillsammans med Navidrome.
Bland apparna som nämns finns Finamp och Jellify.
Funktionen är fortfarande experimentell och därför avstängd som standard. Den som vill prova den måste aktivera den i Navidromes konfiguration.
Det här kan på sikt bli en viktig förändring. En självhostad server är nämligen bara så användbar som de appar som kan ansluta till den. Genom att stödja fler etablerade gränssnitt kan Navidrome bli kompatibelt med betydligt fler klienter utan att varje app behöver utvecklas specifikt för Navidrome.
Ny hantering av albumomslag
En annan större förändring finns bakom kulisserna.
Navidrome har fått en omarbetad pipeline för albumomslag och annan grafik.
Tidigare kunde hämtning och bearbetning av omslagsbilder påverka hur snabbt innehållet visades. I den nya versionen sker större delar av arbetet i bakgrunden.
När ett albumomslag ännu inte hunnit laddas visas först en suddig lågupplöst version. Den ersätts sedan automatiskt av den fullständiga bilden.
Tekniken är vanlig på moderna webbplatser och gör att sidan upplevs som snabbare, eftersom användaren inte behöver vänta på att alla stora bilder ska laddas innan innehållet visas.
Navidrome har dessutom blivit försiktigare när externa tjänster används för att hitta albumomslag. Förfrågningarna begränsas och systemet försöker inte lika ofta hämta bilder som tidigare saknats.
Det minskar både onödig nätverkstrafik och belastningen på externa bildtjänster.
Favoritmarkera spellistor
Även webbgränssnittet har fått flera förbättringar.
Spellistor kan nu markeras som favoriter. Det går därefter att filtrera listan så att bara favoritspellistor visas.
För personer med många spellistor är det en liten men praktisk förändring. Funktionen gör det exempelvis enklare att hålla ett stort arkiv samtidigt som de mest använda listorna finns lättillgängliga.
Det har dessutom lagts till nya kommandon för Refresh Metadata, alltså att uppdatera metadata för artister och album.
Det kan vara användbart när informationen i musikfilerna har ändrats utan att själva ljudfilerna flyttats.
Nya teman
Navidrome har också fått fler visuella teman.
De nya alternativen heter Catppuccin Mocha och Catppuccin Frappé.
Catppuccin är ett populärt färgtema inom Linux- och utvecklarvärlden och finns bland annat för terminalprogram, textredigerare och skrivbordsmiljöer.
Det tidigare Macchiato-temat har samtidigt uppdaterats så att färgerna bättre överensstämmer med den officiella Catppuccin-paletten.
Användaren kan dessutom välja vilken del av Navidrome som ska visas direkt efter inloggning. Förutom tidigare alternativ kan bland annat Artister, Låtar, Spellistor och Radio användas som startsida.
Snabbare för stora musiksamlingar
Har man några hundra album spelar prestanda kanske inte särskilt stor roll.
Men Navidrome används även av personer med bibliotek som innehåller tiotusentals eller hundratusentals låtar.
Därför har utvecklarna lagt mycket arbete på databasen.
Import av stora spellistor har enligt projektet blivit betydligt snabbare. Filtrering efter genre och artist har också byggts om så att databasen kan använda indexerade relationstabeller.
Det låter tekniskt, men resultatet är enkelt: databasen behöver söka igenom mindre information för varje fråga.
Det kan göra stor skillnad när musikbiblioteket växer.
Track 2 kommer före Track 10
Navidrome 0.64 introducerar dessutom något som kallas natural sorting, eller naturlig sortering.
Datorer sorterar traditionellt text tecken för tecken. Därför kan en lista bli:
Track 1 Track 10 Track 11 Track 2 Track 3
För en människa känns det naturligare med:
Track 1 Track 2 Track 3 Track 10 Track 11
Den nya funktionen gör just detta.
Naturlig sortering måste dock aktiveras manuellt genom inställningen EnableNaturalSorting.
Fler verktyg för administratörer
Även den som administrerar Navidrome från kommandoraden får flera nya verktyg.
Det finns bland annat nya kommandon för att undersöka och uppdatera albumomslag.
Verktygen missing list och missing fix kan hjälpa till när musikfiler har flyttats och Navidromes databas därför pekar mot gamla sökvägar.
Dessutom finns nya funktioner för att kontrollera och reparera sökindex.
Kommandot doctor kan användas för att hitta problem, medan sökindex kan byggas om om databasen blivit skadad.
För personer som driver stora Navidrome-installationer kan sådana verktyg vara minst lika viktiga som förbättringarna i webbgränssnittet.
Smartare transcoding
När musik skickas från servern till en spelare behöver ljudet ibland konverteras till ett annat format. Detta kallas transcoding.
Navidrome har nu blivit bättre på att undvika onödigt arbete.
Om musikfilen redan använder det format som klienten kräver behöver servern inte längre koda om filen en extra gång.
Det sparar processorresurser och kan dessutom ge snabbare uppspelning.
Transkodade FLAC-strömmar som skickas genom pipes går nu också att söka i, vilket gör det möjligt att hoppa framåt och bakåt i låten.
Flera problem med avbrutna transkodade strömmar har samtidigt rättats, liksom felaktig rapportering av MIME-typ för AAC-ljud.
Viktig databasändring
Den kanske viktigaste tekniska förändringen är samtidigt en som vanliga användare knappast kommer att märka.
Navidrome flyttar i version 0.64 alla interna ID-nummer till ett gemensamt 128-bitars Base62-format.
ID-numren används internt för att identifiera exempelvis låtar, album, artister och spellistor.
Eftersom ändringen påverkar samtliga tabeller i databasen behöver Navidrome genomföra en omfattande migrering vid uppgraderingen.
Därför rekommenderar utvecklarna uttryckligen att man säkerhetskopierar Navidromes databas innan uppgraderingen.
Det är särskilt viktigt för större installationer där databasen innehåller många spellistor, användarkonton och annan information som inte enkelt kan återskapas genom att bara läsa in musikfilerna igen.
Ett allt mer komplett alternativ till kommersiella musiktjänster
Navidrome 0.64 innehåller kanske ingen enskild funktion som förändrar hur vi lyssnar på musik.
Men tillsammans visar förändringarna hur mogen den självhostade musikvärlden börjar bli.
För några år sedan innebar en egen musikserver ofta ett ganska tekniskt system med begränsat appstöd. I dag finns webbspelare, mobilappar, fjärråtkomst, automatiska albumomslag, transkodning och gränssnitt som på många sätt liknar kommersiella streamingtjänster.
Skillnaden är att musikbiblioteket fortfarande ligger på din egen server.
Navidromes nya Jellyfin-stöd kan dessutom göra gränsen mellan olika öppna medieplattformar ännu mindre tydlig.
För användare som vill behålla kontrollen över sin musiksamling, samtidigt som de vill ha bekvämligheten hos en modern streamingtjänst, blir Navidrome därmed ett allt mer intressant alternativ.
Raspberry Pi har länge varit favoritvalet för billiga hemmaservrar och hobbyprojekt. Men i takt med att priserna har stigit kan en gammal bärbar dator vara ett både billigare och kraftfullare alternativ. Med bättre kompatibilitet, inbyggd lagring och fler anslutningar kan en tio år gammal laptop få nytt liv som filserver, Docker-maskin, Home Assistant-server eller litet hemmalabb.
Raspberry Pi har länge varit ett självklart val för den som vill experimentera med Linux, nätverk, hemautomation och egna servrar. De små enkortsdatorerna är kompakta, strömsnåla och har gjort det möjligt för mängder av entusiaster att bygga avancerade projekt för relativt lite pengar.
Men för den som framför allt vill bygga en hemmaserver är Raspberry Pi inte längre alltid det mest ekonomiska eller praktiska valet.
En gammal bärbar dator som redan står oanvänd i ett skåp kan i många fall vara både snabbare, enklare att använda och bättre utrustad.
En gammal laptop innehåller redan nästan allt
Det som gör äldre bärbara datorer intressanta som servrar är att de är kompletta datorer från början.
En vanlig laptop innehåller redan:
processor
arbetsminne
hårddisk eller SSD
nätverkskort
USB-portar
bildskärm
tangentbord
styrplatta
nätadapter
För en Raspberry Pi behöver flera av dessa delar ofta köpas separat. Förutom själva datorn kan man exempelvis behöva nätadapter, chassi, kylning, minneskort och ibland en SSD eller NVMe-adapter.
Har man redan en äldre bärbar dator blir startkostnaden däremot i praktiken noll kronor.
x86 ger bättre kompatibilitet
En av de största skillnaderna ligger i processorarkitekturen.
Raspberry Pi använder ARM-processorer, medan de flesta äldre PC-datorer använder Intel- eller AMD-processorer baserade på x86-64.
ARM har blivit betydligt bättre understött under senare år, men många serverprogram och virtualiseringsplattformar har fortfarande sitt starkaste stöd på x86.
Det gäller särskilt om man vill experimentera med:
virtuella maskiner
Docker-containrar
NAS-programvara
brandväggar
databaser
webbservrar
Home Assistant
utvecklingsmiljöer
olika Linux-distributioner
En äldre PC kan exempelvis köra vanliga versioner av Debian, Ubuntu Server eller Proxmox utan att man behöver leta efter särskilda ARM-versioner.
Det gör ofta en gammal laptop enklare att använda som generell testserver.
Mer processorkraft än man kanske tror
En tio eller femton år gammal bärbar dator kan verka föråldrad jämfört med dagens maskiner, men som server är kraven ofta betydligt lägre än på en modern arbetsdator.
En äldre Intel Core i5 eller Core i7 kan utan större problem räcka för exempelvis en webbserver, filserver, DNS-server eller ett antal Docker-containrar.
Även virtualisering kan fungera förvånansvärt bra.
Har datorn exempelvis 8 eller 16 GB RAM kan man köra flera mindre virtuella Linux-servrar samtidigt.
Det betyder att en gammal laptop kan fungera som ett litet hemmalabb där man experimenterar med nätverk och serversystem utan att behöva köpa särskild serverhårdvara.
SSD är en stor fördel
Lagringen är ytterligare ett område där en vanlig dator ofta har ett försprång.
Raspberry Pi har traditionellt startat från microSD-kort. Det fungerar bra för många enklare projekt, men minneskort har begränsad livslängd när de utsätts för många skrivningar.
Serverprogram kan skriva betydande mängder data genom exempelvis:
loggfiler
databaser
cache
systemuppdateringar
Docker-containrar
Därför är SSD-lagring normalt ett betydligt bättre alternativ.
Många äldre laptops har redan en SATA-SSD, och modeller som ursprungligen levererades med mekanisk hårddisk kan ofta uppgraderas billigt.
Vissa äldre datorer har dessutom plats för ytterligare en 2,5-tumsdisk.
Det kan vara praktiskt om datorn ska användas som exempelvis filserver eller backupserver.
Inbyggd skärm är ett oväntat bra felsökningsverktyg
Servrar körs normalt utan bildskärm och administreras över nätverket med exempelvis SSH.
Men den som experimenterat med servrar vet att nätverket ibland slutar fungera.
Det kan räcka med en felaktig IP-konfiguration, brandväggsregel eller uppdatering för att SSH-anslutningen ska försvinna.
På en Raspberry Pi innebär det ofta att man måste leta fram skärm, tangentbord och eventuellt adapterkablar.
En laptop har redan allt detta inbyggt.
Om nätverket havererar öppnar man helt enkelt locket och felsöker direkt på datorn.
För ett experimentellt hemmalabb är det en ganska stor fördel.
Det finns också nackdelar
En gammal laptop är dock inte perfekt som server.
Den första frågan är energiförbrukningen.
En Raspberry Pi kan ofta arbeta med några få watts effekt medan en äldre bärbar PC kan förbruka betydligt mer.
Skillnaden kan bli märkbar om datorn ska vara igång dygnet runt under flera år.
Det är därför klokt att mäta den verkliga energiförbrukningen med en elmätare.
En äldre laptop som ligger kring exempelvis 10–15 watt i tomgång kan fortfarande vara mycket rimlig som hemmaserver. En gammal speldator som drar 60–100 watt i vila är betydligt mindre attraktiv.
Batteriet kräver också eftertanke
Laptopbatteriet kan vid första anblicken verka vara en perfekt reservkraftlösning.
Om strömmen försvinner fortsätter servern trots allt att fungera en stund.
Problemet är att gamla litiumbatterier kan försämras med tiden.
Om datorn ska stå inkopplad dygnet runt bör batteriets skick därför kontrolleras regelbundet.
På vissa datorer går det att ställa in en maximal laddningsnivå på exempelvis 70 eller 80 procent. Det minskar belastningen på batteriet.
Har datorn ett löstagbart och mycket gammalt batteri kan det i vissa fall vara bättre att helt enkelt ta bort det.
Svullna eller skadade batterier ska inte användas.
Stäng inte automatiskt locket
Det kan också vara frestande att stänga laptopens lock när datorn används som server.
Det är inte alltid en bra idé.
På vissa modeller sitter luftintag eller ventilationsöppningar nära tangentbordet, skärmen eller gångjärnen. Ett stängt lock kan då försämra kylningen.
Dessutom kan värmen från datorn påverka bildskärmen och batteriet.
En gammal laptop som ska arbeta kontinuerligt bör därför placeras så att luft kan cirkulera ordentligt.
När Raspberry Pi fortfarande är bättre
Raspberry Pi har samtidigt egenskaper som en vanlig laptop saknar.
Den viktigaste är GPIO-anslutningarna.
De gör det möjligt att direkt koppla in:
sensorer
reläer
lysdioder
knappar
motorstyrningar
elektronikmoduler
För robotik, elektronik och hemautomation är Raspberry Pi därför fortfarande mycket användbar.
Den är också betydligt mindre och kan dra mycket lite ström.
För projekt som ska monteras permanent på en vägg, i ett apparatskåp eller tillsammans med elektronik är en liten enkortsdator ofta betydligt smidigare.
Och för riktigt enkla sensorprojekt behövs ibland inte ens en Raspberry Pi. Mikrokontroller som ESP32 eller Raspberry Pi Pico kan vara både billigare och ännu mer strömsnåla.
Återbruk kan vara det smartaste alternativet
Det kanske mest intressanta argumentet för gamla laptops handlar dock inte om prestanda.
Det handlar om återbruk.
En dator kan vara för gammal för moderna versioner av Windows men fortfarande ha mer än tillräckligt med kapacitet för att köra Linux och serverprogram.
Genom att installera exempelvis Debian eller Ubuntu Server kan en maskin som annars skulle ha blivit elektronikskrot få flera års extra livslängd.
Den kan användas som:
filserver
backupserver
webbserver
Home Assistant-server
Pi-hole
mediaserver
Docker-server
utvecklingsserver
nätverksmonitor
VPN-server
experimentplattform för Linux
Det behöver alltså inte alltid köpas ny hårdvara för att bygga ett hemmalabb.
I många fall står den lämpligaste servern redan hemma i garderoben.
Slutsats
Raspberry Pi är fortfarande en fantastisk plattform för elektronik, utbildning och strömsnåla projekt.
Men när uppgiften huvudsakligen handlar om att köra serverprogram är en gammal bärbar PC ofta ett minst lika intressant alternativ.
Man får vanligtvis kraftfullare processor, mer RAM, bättre lagringsmöjligheter, fler anslutningar och betydligt bredare kompatibilitet med serverprogram.
Dessutom finns skärm och tangentbord redan på plats när något behöver felsökas.
För den som har en tio år gammal laptop liggande kan det därför vara värt att tänka en extra gång innan den lämnas till återvinningen.
Den kanske inte längre är någon särskilt modern persondator.
Men den kan fortfarande bli en utmärkt liten server.
> FAKTARUTA: GAMMAL LAPTOP SOM HEMMASERVER
En äldre bärbar dator kan ofta fungera utmärkt som NAS, filserver,
Docker-server eller mindre hemmalabb.
Processor: Äldre Intel Core i3/i5/i7 eller motsvarande AMD räcker långt.
Minne: 4 GB fungerar för enklare tjänster, 8 GB eller mer rekommenderas.
Lagring: SSD är att föredra framför både hårddisk och microSD-kort.
Nätverk: Gigabit Ethernet är bäst för NAS och filserver.
Operativsystem: Debian, Ubuntu Server eller annan Linux-distribution passar bra.
Virtualisering: Proxmox kan vara ett alternativ om processorn har stöd för virtualisering.
Docker: Passar bra för exempelvis webbserver, Pi-hole, Home Assistant och andra tjänster.
Fördel: Skärm och tangentbord finns redan inbyggda för felsökning.
Tänk på: Kontrollera kylning, energiförbrukning och batteriets skick vid drift dygnet runt.
> Tips: Har datorn plats för två lagringsenheter kan den ena användas
för Linux och den andra för filer eller säkerhetskopior.
Kan en fullvärdig Linuxkärna köras på en dator med bara 16 MB arbetsminne? YuzukiNeko visar att svaret är ja. Den lilla enkortsdatorn bygger på en 64-bitars RISC-V-processor och är ungefär lika stor som en Raspberry Pi Pico.
När vi i dag tänker på en Linuxdator föreställer vi oss kanske en vanlig PC eller en Raspberry Pi med flera gigabyte arbetsminne. Men Linux behöver inte alls kräva så kraftfull hårdvara.
Det lilla utvecklingskortet YuzukiNeko visar hur långt åt andra hållet man kan gå.
Kortet mäter bara omkring 51 × 21 millimeter. Trots det finns här en 64-bitars processor som arbetar med omkring 1 GHz, anslutning för minneskort och bildskärmar – och möjlighet att starta Linux.
Det placerar YuzukiNeko i ett spännande gränsland mellan en mikrokontroller och en traditionell enkortsdator.
RISC-V är processorns språk
I centrum sitter systemkretsen Allwinner F101. Den innehåller en T-Head XuanTie C907, en 64-bitars processorkärna som använder processorarkitekturen RISC-V.
RISC-V kan enklast beskrivas som regelboken som bestämmer vilka instruktioner en processor förstår.
Intel- och AMD-datorer använder huvudsakligen x86-arkitekturen, medan mobiltelefoner och många enkortsdatorer använder ARM. RISC-V är ett yngre alternativ med en viktig skillnad: instruktionsarkitekturen är öppen och kan användas utan samma typ av licensmodell som flera etablerade processorarkitekturer.
Det har gjort RISC-V allt mer intressant för allt från små mikrokontroller till betydligt kraftfullare datorer.
Processorn i YuzukiNeko kan köras i upp till cirka 1,008 GHz. Det är inte särskilt imponerande jämfört med en modern PC, men för den typ av arbetsuppgifter kortet är konstruerat för kan det vara fullt tillräckligt.
Linux med bara 16 MB RAM
Den kanske mest fascinerande siffran är inte processorns klockfrekvens utan mängden arbetsminne.
YuzukiNeko har 8 eller 16 MB PSRAM.
Inte gigabyte – megabyte.
En modern dator med 16 GB RAM har alltså ungefär tusen gånger mer arbetsminne än 16 MB-versionen av YuzukiNeko.
Att försöka starta ett modernt skrivbord med exempelvis KDE Plasma eller GNOME på YuzukiNeko vore därför helt orealistiskt. En modern webbläsare kan ensam använda hundratals megabyte eller flera gigabyte minne.
Men Linux är inte samma sak som ett grafiskt skrivbord.
Själva operativsystemet kan byggas mycket mindre.
Man tar bara med det som behövs
YuzukiNeko har demonstrerats med Linux 7.2 och Buildroot.
Buildroot är ett verktyg för att skapa små Linuxsystem för inbyggda datorer. I stället för att installera en stor Linuxdistribution med tusentals program och bibliotek bygger man ett system som bara innehåller de delar som apparaten faktiskt behöver.
Om datorn exempelvis ska styra en display behöver den inte LibreOffice, en webbläsare och hundratals andra program.
Den behöver Linuxkärnan, rätt drivrutiner, ett litet grundsystem och programmet som utför själva uppgiften.
Det är lite som att packa inför en resa med en mycket liten väska. Man kan inte ta med hela garderoben – men om man vet exakt vad man ska göra kan man ta med precis det som behövs.
Det är så Linux kan fungera även med mycket små resurser.
Mer dator än mikrokontroller
Utseendet gör det naturligt att jämföra YuzukiNeko med Raspberry Pi Pico, men under ytan är skillnaderna stora.
Raspberry Pi Pico är ett mikrokontrollerkort. Sådana kort är utmärkta för att exempelvis läsa sensorer, styra motorer, blinka lysdioder och reagera snabbt på elektriska signaler.
YuzukiNeko befinner sig närmare en traditionell dator.
Med Linux får utvecklaren bland annat filsystem, processer, Unixverktyg och en stor mängd existerande programvara och bibliotek.
Det betyder inte att Linux alltid är bättre. En mikrokontroller kan starta nästan omedelbart, använda mycket lite energi och ge mycket exakt kontroll över hårdvaran.
Det handlar snarare om två olika verktyg.
YuzukiNeko är intressant när man vill ha den lilla datorns format men samtidigt behöver funktioner från ett riktigt operativsystem.
Gjord för att prata med bildskärmar
Allwinner F101 avslöjar också vilken sorts produkter kretsen kan vara tänkt för.
Den har ovanligt omfattande stöd för bildskärmar för att vara en så liten och billig krets.
Här finns bland annat MIPI DSI, LVDS och RGB888. MIPI DSI kan driva bildskärmar med upp till 1280 × 800 pixlar vid 60 Hz, medan LVDS kan nå 1366 × 768 vid 60 Hz.
Det finns även en enklare G2D-grafikaccelerator.
Det gör kretsen intressant för sådant som kontrollpaneler, informationsskärmar, mätinstrument och små terminaler.
Tänk exempelvis på displayen på en maskin, ett passagesystem eller en liten informationspanel. Där behövs inte prestandan hos en vanlig PC, men det kan ändå vara praktiskt att ha Linux under skalet.
Ett helt system på några kvadratcentimeter
Kortet har dessutom stöd för microSD, så lagringsutrymmet behöver inte begränsas av den inbyggda flashkretsen.
Den inbyggda SPI NOR-flashen är på 128 Mbit, alltså 16 MB.
USB-C används både för anslutning och strömförsörjning, och runt kortets kanter finns två rader med 20 anslutningar som kan användas för kommunikation med annan elektronik.
Systemkretsen erbjuder dessutom gränssnitt som SPI, UART, I²C, SDIO och I²S/PCM samt en inbyggd ljud-DAC.
Resultatet är en förvånansvärt komplett liten dator.
Linux är inte det enda alternativet
YuzukiNeko kan även användas med Zephyr.
Zephyr är ett realtidsoperativsystem som framför allt riktar sig mot inbyggda system. Det är betydligt mindre än Linux och lämpar sig för situationer där förutsägbara svarstider och nära kontroll över hårdvaran är viktigare än funktionerna hos ett större operativsystem.
Samma hårdvara kan alltså användas på två ganska olika sätt.
Det gör också YuzukiNeko intressant som experimentplattform för den som vill studera skillnaderna mellan Linux och ett realtidsoperativsystem.
Hårdvaran går att studera
YuzukiNeko är dessutom ett open source-projekt.
Konstruktionsmaterial som kretsschema, kortlayout, Gerber-filer, 3D-modell och komponentlista har publicerats.
Det är betydelsefullt eftersom kortet då inte behöver vara en svart låda. Den tekniskt intresserade kan studera hur datorn är konstruerad och i princip använda konstruktionen som utgångspunkt för egna projekt.
Hur billig kan en Linuxdator bli?
Allwinner F101 är också intressant ur ett ekonomiskt perspektiv.
Enligt CNX Software har själva systemkretsen uppgetts kosta omkring 18 kinesiska yuan, motsvarande ungefär 2,70 amerikanska dollar.
Det betyder inte att YuzukiNeko går att köpa för det priset. Ett färdigt kort behöver minne, kretskort, kontakter, spänningsreglering och andra komponenter.
YuzukiNeko var dessutom inte en vanlig kommersiellt tillgänglig produkt när projektet presenterades.
Men det låga priset på processorn visar hur billiga 64-bitars RISC-V-system börjar bli.
En glimt av en annan sorts Linuxdator
YuzukiNeko kommer knappast att ersätta en vanlig Raspberry Pi.
Det är heller inte särskilt intressant att fråga om den kan användas som vanlig skrivbordsdator. Med maximalt 16 MB RAM är svaret i praktiken nej.
Det intressanta är i stället att Linux kan pressas ned till en dator som nästan har samma fysiska format som ett mikrokontrollerkort.
En sådan dator behöver inte ha ett skrivbord, tangentbord eller ens en traditionell bildskärm. Den kan sitta dold bakom en liten kontrollpanel och ägna hela sitt liv åt en enda uppgift.
Det är också där RISC-V kan få en stor roll.
När processorer blir billigare och mindre samtidigt som Linuxstödet förbättras öppnas ett område mellan den enkla mikrokontrollern och den betydligt kraftfullare enkortsdatorn.
YuzukiNeko är ett litet kort, men det illustrerar en betydligt större utveckling: Linux och RISC-V är på väg in i allt mindre och billigare datorer.
Nästa stora version av KDE Plasma börjar ta form. Plasma 6.8 får bland annat ett nytt temasystem, bättre säkerhetskopiering, snabbare fjärrskrivbord, förbättrad grafik och flera nyheter för Wayland.
KDE Plasma 6.8 planeras att släppas den 14 oktober 2026. Betaversionen finns redan ute för testning, vilket betyder att funktionerna nu börjar bli tillräckligt färdiga för att ge en tydlig bild av vad som kommer i den färdiga versionen.
Det handlar inte om någon total ombyggnad av Plasma. I stället ligger mycket av arbetet på att förbättra sådant som redan finns: grafik, fjärrstyrning, tillgänglighet, säkerhetskopiering och integrationen med Wayland.
Union ska ge KDE ett mer enhetligt utseende
En av de mer intressanta nyheterna är KDE nya temasystem Union.
I ett Linux-skrivbord används flera olika tekniker för att skapa programmens gränssnitt. Traditionella KDE-program som Dolphin och Kate använder ofta QtWidgets, medan nyare delar av Plasma och många moderna program använder QtQuick.
Problemet är att olika tekniker inte alltid reagerar exakt likadant på teman och grafiska inställningar.
Union är tänkt att minska dessa skillnader och göra det lättare att skapa ett mer konsekvent utseende i hela KDE-miljön.
I Plasma 6.8 fungerar Union nu både med QtWidgets- och QtQuick-program.
Tekniken är fortfarande under utveckling och KDE beskriver den som en technology preview. Den som vill testa kan välja det nya alternativet Breeze (Union) under:
Systeminställningar → Färger och teman → Programstil
Behind the scenes, KWin now supports the Wayland commit_timing protocol. Plasma 6.8 also brings many crash fixes, including ones for logout, malformed D-Bus shortcut requests, and a problem where a bad XWayland configuration file could stop KWin from starting XWayland.
Man bör dock räkna med vissa grafiska fel eftersom tekniken ännu inte är färdig.
Säkerhetskopiering blir en officiell del av Plasma
Programmet Kup blir nu officiellt en del av KDE Plasma.
Kup är ett verktyg för automatiska säkerhetskopior. Användaren kan exempelvis ställa in att hemkatalogen regelbundet ska kopieras till en extern hårddisk eller en nätverksserver.
När Kup nu inkluderas i Plasma kommer programmet också att följa KDE normala utvecklings- och utgivningscykel.
KDE hoppas dessutom att fler Linuxdistributioner ska börja installera Kup som standard.
Det kan göra säkerhetskopiering betydligt mer lättillgängligt för vanliga användare. I stället för att installera och konfigurera ett separat backup-program finns funktionerna direkt i skrivbordsmiljön.
Fjärrskrivbord blir betydligt bättre
Plasma har under de senaste versionerna fått allt bättre stöd för fjärrstyrning genom RDP, samma protokollfamilj som bland annat används av Microsoft Remote Desktop.
I Plasma 6.8 förbättras detta på flera områden.
Urklipp kan nu delas i båda riktningarna. Det betyder att text eller andra kompatibla data kan kopieras på den lokala datorn och klistras in på fjärrdatorn – och tvärtom.
Det tillkommer också ett nytt fjärrskrivbordsläge där datorns fysiska skärmar låses när en fjärranslutning görs.
Den fjärranslutna användaren får i stället en virtuell skärm.
Det är särskilt användbart på datorer som används både lokalt och för fjärradministration eftersom personen vid datorn inte automatiskt behöver se vad fjärranvändaren gör.
Bildkvaliteten kan dessutom anpassas efter nätverkets tillgängliga bandbredd.
KDE har också gjort flera förändringar för att minska fördröjningen vid skärmdelning och fjärrskrivbord.
Triple buffering aktiveras för NVIDIA
En annan förändring gäller triple buffering.
Tekniken innebär förenklat att grafikkortet arbetar med tre bildbuffertar i stället för två. Det kan göra att skrivbordets animationer och bildväxling upplevs jämnare när datorn är hårt belastad.
Tidigare har KDE varit försiktigt med att aktivera funktionen på NVIDIA-grafikkort eftersom vissa drivrutiner och kombinationer av hårdvara kunde orsaka problem.
I Plasma 6.8 bedömer KDE att dessa problem har lösts tillräckligt bra.
Triple buffering kommer därför att vara aktiverat som standard även på NVIDIA-system.
För användaren kan resultatet framför allt märkas som jämnare animationer och färre små hack i gränssnittet.
Fler hjälpmedel för användare med funktionsnedsättningar
Tillgängligheten förbättras också.
Plasma får bland annat en inbyggd funktion för dwell clicking.
Det innebär att systemet automatiskt kan registrera ett musklick när pekaren hålls stilla över en viss punkt under en bestämd tid.
Funktionen är användbar för personer som har svårt att använda en vanlig musknapp men ändå kan styra pekaren.
Skärmläsare får dessutom möjlighet att fråga KWin vilket fönster som befinner sig under muspekaren.
Det gör det lättare för hjälpmedelsprogram att förstå vad som visas på skärmen.
Mittenknappen får automatiskt rullningsläge
Även vanlig musanvändning förändras.
Plasmas funktion för rullning med musens mittenknapp fungerar nu som ett växlingsläge.
Man klickar en gång på mittenknappen för att starta automatisk rullning och klickar igen för att avsluta den.
Tidigare behövde knappen hållas nedtryckt.
Det liknar den funktion för automatisk rullning som länge funnits i flera webbläsare.
Urklipp och skärmtangentbord förbättras
KDE urklippshanterare får flera mindre förbättringar.
Inställningar för kopierade bilder och så kallade MIME-åtgärder har gjorts tydligare.
Åtgärdsknapparna i urklippshistoriken visas dessutom först när muspekaren placeras över ett objekt eller när objektet får tangentbordsfokus.
Det ger mer utrymme för själva innehållet, särskilt när längre textstycken finns sparade i urklippet.
Även skärmtangentbordet förbättras.
På inloggnings- och låsskärmen ska knappen Visa skärmtangentbord alltid öppna tangentbordet, oavsett andra inställningar.
Widgeten för inmatningsmetoder har också byggts om och ger bättre kontroll över när skärmtangentbordet ska visas.
Det går exempelvis att öppna tangentbordet manuellt även när ett äldre XWayland-program används.
Små förändringar som märks i vardagen
Plasma 6.8 innehåller också många mindre förbättringar.
Programstartaren Kickoff anpassar nu sin bredd bättre så att poster i sidomenyn inte lika lätt behöver rullas.
Sidan Snabbinställningar i Systeminställningar visar dessutom ett antal standardsidor direkt.
Tidigare kunde sidan upplevas som nästan tom innan Plasma hade hunnit lära sig vilka inställningar användaren ofta öppnar.
Widgeten för ström och batteri använder nu siffror med fast bredd för batteriprocenten. Det innebär att gränssnittet inte flyttar sig när exempelvis 99 % ändras till 100 %.
Tangentbordsnavigeringen i den digitala klockan har också förbättrats.
Kalenderhändelser kan dessutom visa sina beskrivningar direkt utan att användaren först måste hålla muspekaren över dem.
HDR och grafik blir effektivare
Ett stort utvecklingsområde inom KDE är grafikhanteraren KWin.
Plasma 6.8 förbättrar både prestanda och energieffektivitet för helskärmsinnehåll på Intel- och NVIDIA-grafik när funktioner som HDR, ICC-färgprofiler eller Night Light används.
Det kan bland annat minska onödigt arbete i grafikprocessorn och därmed i vissa situationer även sänka energiförbrukningen.
KWin får också stöd för HDR-material som använder överföringsfunktionen HLG – Hybrid Log-Gamma.
HLG används bland annat inom TV- och videoproduktion och är konstruerat för att fungera både med HDR- och traditionella bildsystem.
Bättre skärminspelning
Program som använder KDE KPipeWire, däribland Spectacle, får också förbättringar.
Skärminspelningar ska kunna få bättre bildkvalitet.
KDE har dessutom optimerat flera av SVG-filerna som används av standardtemat Breeze.
Det minskar mängden grafikminne, VRAM, som behövs för att visa skrivbordet.
På moderna datorer är skillnaden kanske inte dramatisk, men lägre minnesanvändning är särskilt intressant på äldre datorer och system med integrerad grafik.
Wayland fortsätter att utvecklas
Bakom kulisserna innehåller Plasma 6.8 ytterligare förbättringar för Wayland.
KWin får bland annat stöd för Wayland-protokollet commit_timing.
Protokollet gör det möjligt för program och grafiksystemet att bättre samordna när nya bildrutor ska presenteras.
Det är ytterligare en liten byggsten i arbetet med att minska fördröjningar och skapa jämnare grafik i Wayland-miljöer.
KDE har under flera år successivt flyttat allt mer fokus från det äldre X11-systemet till Wayland, och Plasma 6.8 fortsätter den utvecklingen.
Många stabilitetsproblem rättas
Som vanligt innehåller versionen dessutom en lång rad felrättningar.
Bland annat har KDE arbetat med krascher som kunde inträffa vid utloggning och problem som kunde orsakas av felaktiga D-Bus-anrop.
Ett särskilt fel kunde göra att en trasig konfigurationsfil för XWayland hindrade KWin från att starta XWayland över huvud taget.
Även detta har rättats.
Plasma 6 börjar mogna
KDE Plasma 6.8 verkar framför allt bli en version där flera tekniker som introducerats under Plasma 6-generationen börjar mogna.
Wayland-integrationen fortsätter förbättras, fjärrskrivbordet blir mer användbart och säkerhetskopiering blir en tydligare del av själva skrivbordsmiljön.
Samtidigt arbetar KDE vidare med områden som HDR, tillgänglighet och effektivare grafik.
För vanliga användare är det kanske inte en enskild funktion som förändrar hela skrivbordet.
Men summan av många mindre förbättringar kan göra Plasma både snabbare, stabilare och enklare att använda – vilket ofta är precis vad man vill ha från en mogen skrivbordsmiljö.
Planerad lansering: 14 oktober 2026 Skrivbordsmiljö: KDE Plasma Grafiksystem: Wayland / KWin Nytt temasystem: Union (förhandsversion) Säkerhetskopiering: Kup blir en officiell del av Plasma Fjärrskrivbord: Förbättrat RDP-stöd och lägre fördröjning NVIDIA: Triple buffering aktiveras som standard HDR: Förbättringar samt stöd för HLG Skärminspelning: Förbättrad bildkvalitet via KPipeWire Tillgänglighet: Inbyggd dwell clicking och förbättrat skärmläsarstöd Wayland: Stöd för commit_timing-protokollet
Debian 13 har fått sin sjunde större underhållsuppdatering. Debian 13.7 innehåller 107 säkerhetsuppdateringar och rättningar för ytterligare 106 paket. För den som redan använder Debian 13 behövs ingen ominstallation – en vanlig systemuppdatering räcker.
Debian är känt för att förändras försiktigt. I stället för att hela tiden introducera stora nyheter lägger utvecklarna mycket arbete på att hålla den stabila versionen säker och välfungerande.
Debian 13.7 är ett tydligt exempel på detta.
Versionen är en så kallad point release, eller underhållsversion, av Debian 13 ”Trixie”. Det innebär att det fortfarande är samma Debian 13 som tidigare, men installationsmedierna och ett stort antal programpaket har uppdaterats med de rättningar som kommit sedan den föregående utgåvan.
Totalt ingår 107 säkerhetsrelaterade uppdateringar och korrigeringar för 106 andra paket.
Du behöver inte installera om Debian
För den som redan kör Debian 13 är Debian 13.7 egentligen mindre dramatiskt än versionsnumret kan antyda.
Har datorn uppdaterats regelbundet har många av säkerhetsrättningarna redan installerats.
Det räcker normalt att köra:
sudo apt update
sudo apt upgrade
Efter uppdateringen har systemet i praktiken fått samma programuppdateringar som ingår i Debian 13.7.
Den nya versionen är därför framför allt viktig för den som ska installera Debian på en ny dator eller server, eftersom installationsfilerna nu redan innehåller de senaste korrigeringarna.
Nyare kärna i installationsprogrammet
Debians installationsprogram har byggts om inför version 13.7 och använder nu Linux-kärnans 6.12.107+deb13 ABI.
Det betyder bland annat att installationsprogrammet har fått de senaste drivrutins-, stabilitets- och säkerhetsrättningarna som Debian inkluderat i sin Linux 6.12-kärna.
Det kan vara särskilt betydelsefullt på nyare datorer där stöd för lagringsenheter, nätverkskort och annan hårdvara ibland förbättras genom kärnuppdateringar.
Debians paket för Linux säkerhetsgranskning, audit, har dessutom fått stöd för 64-bitars RISC-V.
RISC-V är en öppen processorarkitektur som på senare år fått allt större betydelse inom allt från små inbyggda system till servrar och utvecklingsdatorer.
Cinnamon får tillbaka sina tillägg
Användare av skrivbordsmiljön Cinnamon får också en konkret förbättring.
Ett problem som kunde hindra Cinnamon från att hämta och uppdatera sina så kallade spices har åtgärdats.
Spices är samlingsnamnet för bland annat:
applets
desklets
teman
tillägg
Det handlar alltså om de små komponenter som gör det möjligt att anpassa Cinnamon-skrivbordet med extra funktioner och annat utseende.
Viktiga rättningar i glibc
En av de mer centrala komponenterna som uppdaterats är glibc, GNU C Library.
glibc används av en mycket stor del av programmen i ett Linux-system och fungerar som ett slags brygga mellan programmen och själva operativsystemet.
I Debian 13.7 rättas bland annat problem som kan orsaka buffer overflow och buffer underflow.
En buffer overflow innebär förenklat att ett program försöker skriva mer information till ett minnesområde än vad som får plats där. Sådana fel kan leda till krascher och i värsta fall användas för att angripa ett system.
glibc har dessutom fått kompatibilitet med headerfiler för kommande Linux 7.0, vilket gör det enklare för utvecklare och paketbyggare att förbereda programvara för framtida kärnversioner.
Flera Debian-paket har därför byggts om mot den nya versionen av glibc.
QEMU får många säkerhetsrättningar
Virtualiseringsprogrammet QEMU får också en omfattande uppdatering.
QEMU används bland annat för att köra virtuella datorer och är en viktig komponent i många server- och molnmiljöer.
Den nya Debian-versionen innehåller en senare stabil QEMU-version tillsammans med rättningar för flera typer av säkerhetsproblem, bland annat:
buffer overflow
use-after-free
läsning och skrivning utanför tillåtna minnesområden
problem som kan påverka Secure Boot
Den typen av sårbarheter är särskilt viktiga att rätta på servrar där virtuella maskiner används för att separera olika system och användare från varandra.
Många bildproblem rättas i ImageMagick
Även ImageMagick får ett stort antal säkerhetsrättningar.
ImageMagick används för automatisk bearbetning och konvertering av bilder och finns bakom många webbplatser och serversystem.
Problemen som åtgärdas omfattar bland annat minnesläckor, buffer overflow, use-after-free, överbelastningsattacker och möjligheten att kringgå vissa säkerhetspolicyer.
Bildbibliotek är särskilt intressanta ur säkerhetssynpunkt eftersom en angripare ibland bara behöver få ett system att öppna en specialkonstruerad bildfil för att försöka utnyttja en sårbarhet.
dnsmasq, libvirt och Incus uppdateras
Flera vanliga server- och nätverkskomponenter får också säkerhetsrättningar.
dnsmasq, som bland annat kan fungera som DNS- och DHCP-server, får korrigeringar för buffer overflow och läsning utanför tillåtna minnesområden.
Virtualiseringsplattformen libvirt får bland annat rättningar för problem som skulle kunna leda till informationsläckage eller utökade behörigheter.
Även container- och virtualiseringsplattformen Incus uppdateras. Där rättas bland annat problem med sökvägshantering och otillräckliga behörighetskontroller.
Python och Perl får omfattande uppdateringar
Två av de vanligaste programmeringsspråken i Linux-världen påverkas också.
Perl får en större samling säkerhetsrättningar, medan Python 3.13 uppdateras för att rätta både säkerhetsproblem och vanliga programfel.
Eftersom både Python och Perl används i mängder av administrativa verktyg, webbapplikationer och automatiseringssystem kan sådana uppdateringar påverka betydligt fler program än vad paketnamnen först antyder.
Firefox, Chromium, Docker och PostgreSQL
Debian 13.7 samlar dessutom redan publicerade säkerhetsuppdateringar för en lång rad populära program och komponenter.
Även bibliotek kopplade till OpenSSH har uppdaterats.
Det visar samtidigt varför regelbundna uppdateringar är viktiga även på Linux. Ett modernt operativsystem består av tusentals olika komponenter, och säkerheten beror på att hela kedjan hålls uppdaterad.
Nya tidszonsdata
Även paketet tzdata har uppdaterats.
Det kanske låter som en liten detalj, men tidszonsdatabasen används av operativsystem och program för att veta vilken lokal tid som gäller på olika platser i världen.
När länder eller regioner ändrar regler för exempelvis sommartid måste databasen uppdateras.
Den nya versionen innehåller bland annat förändringar som berör Alberta i Kanada och Marocko.
Felaktiga tidszonsdata kan annars orsaka problem med allt från kalenderbokningar till loggfiler, säkerhetscertifikat och schemalagda serverjobb.
Sex processorarkitekturer stöds
Den som vill installera Debian 13.7 från början kan ladda ner nya netinst-avbilder.
Netinst är en relativt liten installationsfil som installerar ett grundläggande Debian-system och hämtar resten av paketen från internet under installationen.
Debian 13.7 finns för sex arkitekturer:
AMD64 / x86
ARM64
ARMHF
PPC64EL
RISC-V 64
S390x
Det breda arkitekturstödet är fortfarande en av Debians stora styrkor. Samma distribution kan användas på allt från vanliga PC-datorer till ARM-servrar, RISC-V-system och IBM-stordatorer.
Live-versioner för vanliga PC-datorer
För AMD64 ( x86 ) finns dessutom nya Live-avbilder.
Med en Live-version går det att starta Debian direkt från exempelvis ett USB-minne utan att först installera systemet på hårddisken.
De finns med flera olika skrivbordsmiljöer:
GNOME, KDE Plasma, LXDE, Xfce, Cinnamon och MATE.
Det är ett enkelt sätt att prova Debian och kontrollera att exempelvis Wi-Fi, grafik och ljud fungerar innan installationen.
Säkerhet snarare än nya funktioner
Debian 13.7 är inte en version som kommer med ett helt nytt skrivbord eller stora förändringar av hur Debian fungerar.
Det är heller inte meningen.
Debians stabila utgåva är byggd kring tanken att systemet ska förändras så lite som möjligt samtidigt som säkerhetsproblem och allvarliga programfel rättas.
Just därför är en uppdatering med över hundra säkerhetsrättningar betydelsefull.
För befintliga användare är rekommendationen enkel: fortsätt att uppdatera Debian regelbundet.
För den som ska göra en ny installation innebär Debian 13.7 framför allt att man får ett färskare installationsmedium där flera månaders säkerhets- och stabilitetsuppdateringar redan finns på plats.
Jellyfin 12.0 är här med stora förbättringar under huven och ett modernare gränssnitt. Den fria mediaservern får bland annat snabbare databashantering, FFmpeg 8.1, bättre stöd för böcker och serier samt flera viktiga säkerhetsfixar.
Jellyfin 12.0 är här, och bakom versionsnumret döljer sig betydligt mer än en vanlig uppdatering. Den fria mediaservern har fått en snabbare databas, ett modernare gränssnitt, bättre stöd för böcker och serier samt en ny version av den viktiga mediemotorn FFmpeg.
För den som använder Jellyfin som ett eget alternativ till exempelvis Netflix, Plex eller andra strömningstjänster innebär version 12 framför allt att systemet blir snabbare, mer flexibelt och bättre rustat för stora mediebibliotek.
Jellyfin är fri och öppen källkod och körs på den egna datorn eller servern. Filmer, TV-serier, musik, ljudböcker och annat material lagras alltså hemma hos användaren istället för hos en extern streamingtjänst.
Versionsnumret blir enklare
En av de mest synliga förändringarna är faktiskt själva namnet på versionen.
Det som tidigare skulle ha kallats Jellyfin 10.12 heter nu istället Jellyfin 12.0.
Projektet har alltså tagit bort den första delen av versionsnumret. Jellyfin 10.11 blir den sista serien som använder den gamla modellen.
För vanliga användare spelar detta ingen större roll, men det gör versionsnumren betydligt lättare att förstå. När Jellyfin framöver tar ett större steg kommer även den första siffran i versionsnumret att ändras.
Databasen har byggts om
En av de viktigaste förändringarna märks inte direkt på skärmen.
Jellyfin använder en databas för att hålla reda på vilka filmer, avsnitt, låtar och andra objekt som finns i biblioteket. Där lagras också information om exempelvis spellistor, samlingar och vad användaren redan har tittat på.
I äldre versioner kunde Jellyfin behöva läsa eller skriva om stora mängder information även när bara en liten del hade förändrats.
Man kan jämföra det med att skriva om en hel adressbok bara för att ett enda telefonnummer har ändrats.
I Jellyfin 12.0 hanteras istället många poster mer individuellt.
Det betyder att servern kan ändra ett objekt i en stor spellista utan att behöva bearbeta hela listan på nytt.
För användare med små bibliotek är skillnaden kanske inte dramatisk. Men på servrar med tusentals filmer, låtar eller TV-avsnitt kan förändringen ge tydligt bättre prestanda.
Även funktioner som ”Fortsätt titta” och ”Nästa avsnitt” har optimerats.
1080p och 4K av samma TV-avsnitt
Jellyfin har sedan tidigare kunnat förstå att två filmfiler egentligen är olika versioner av samma film.
Nu fungerar detta även för TV-serier.
En användare kan exempelvis ha både en 1080p-version och en 4K-version av samma avsnitt utan att Jellyfin behöver visa dem som två separata avsnitt.
Istället grupperas de tillsammans.
Det är särskilt praktiskt på servrar där olika enheter har olika kapacitet. En äldre TV kanske fungerar bäst med 1080p medan en modern TV kan spela upp 4K.
Jellyfin kan dessutom komma ihåg vilken version användaren senast tittade på.
Böcker och serier får större plats
Jellyfin har traditionellt varit starkast på film, TV och musik.
I version 12 får även digitala böcker, ljudböcker och serier betydligt mer uppmärksamhet.
Flera funktioner som tidigare krävde tillägget Bookshelf finns nu direkt i Jellyfin.
Servern kan bland annat läsa information ur EPUB-böcker och digitala seriearkiv, skapa omslagsbilder och läsa metadata som titel, författare, serie och kapitel.
Jellyfin kan också läsa sidantal från vissa PDF-filer och seriearkiv samt hitta kapitel i ljudböcker.
Det gör att Jellyfin börjar fungera mer som ett sammanhållet digitalt bibliotek och inte enbart som en film- och musikserver.
Det gamla Bookshelf-tillägget håller därför på att fasas ut.
Modern blir standard
Jellyfins webbgränssnitt har under en tid funnits i två varianter.
Det nyare gränssnittet kallades tidigare experimentellt, men i Jellyfin 12.0 blir det standard och får namnet Modern.
Det äldre gränssnittet finns kvar under namnet Legacy.
Modern är framför allt anpassat för dagens datorer och mobiltelefoner, med nyare navigering och modernare presentation av biblioteken.
TV-apparater fortsätter däremot att använda det befintliga TV-gränssnittet.
Även böcker, foton, spellistor och andra bibliotekstyper har fått bättre presentation.
Smartare sökning och rekommendationer
Jellyfin 12.0 gör det också möjligt för tillägg att delta mer aktivt i sökning och rekommendationer.
En plugin kan exempelvis bidra med egna sökresultat.
På samma sätt kan olika bibliotek använda olika källor för rekommendationer.
Ett musikbibliotek kan exempelvis använda ListenBrainz för att föreslå musik.
Det gör systemet mer modulärt.
Istället för att Jellyfin själv måste innehålla alla funktioner kan externa tillägg komplettera servern med nya datakällor och funktioner.
FFmpeg 8.1 sköter arbetet bakom kulisserna
En mediaserver behöver kunna hantera många olika video- och ljudformat.
Här spelar FFmpeg en central roll.
FFmpeg är ett stort projekt med öppen källkod som används för att läsa, konvertera och strömma ljud och video. Det används inte bara av Jellyfin utan av en stor mängd andra program och tjänster.
Jellyfin 12.0 går över till FFmpeg 8.1.
Det innebär förbättringar inom bland annat hårdvaruaccelererad video, CUDA, OpenCL, HDR och Dolby Vision.
Även AV1 får bättre stöd.
AV1 är ett relativt nytt videoformat som kan ge hög bildkvalitet med lägre bandbredd än äldre format.
För användaren kan förbättringarna betyda att fler videofiler kan spelas direkt utan att servern först måste konvertera dem.
Det minskar belastningen på serverns processor och grafikkort.
Bättre stöd för undertexter och TV-apparater
Undertexter är ett område som ofta orsakar problem i mediaservrar.
Olika format fungerar olika bra på olika enheter och ibland måste servern konvertera hela videoströmmen bara för att kunna visa textningen.
I Jellyfin 12.0 har undertextsystemet förbättrats, bland annat för VobSub och externa textningsfiler.
Även uppspelning på webOS, Tizen, Android TV och iOS har förbättrats.
Det finns dessutom bättre stöd för direktströmning av AV1 på TV-klienter.
Små förbättringar i webbspelaren
Webbspelaren har också fått flera mindre funktioner som tillsammans gör användningen smidigare.
Jellyfin kan exempelvis fråga om användaren fortfarande tittar efter en längre tids uppspelning.
Det går även att stega fram och tillbaka bildruta för bildruta med tangentbordet.
När användaren flyttar sig längs tidslinjen kan kapitelnamn visas.
Webbklienten sparar dessutom mer information lokalt i webbläsaren, vilket kan göra vissa sidor snabbare när de öppnas igen.
Säkerheten har skärpts
Jellyfin 12.0 innehåller också flera säkerhetsfixar.
Bland annat har utvecklarna rättat problem där specialkonstruerade anrop i vissa situationer skulle kunna användas för att försöka komma åt filer utanför avsedda kataloger.
Även flera problem med cross-site scripting, eller XSS, har åtgärdats.
XSS innebär förenklat att skadlig kod försöker få webbläsaren att köra innehåll som egentligen inte borde köras.
Säkerheten kring plugins, installationsguiden och föräldrakontroller har också förbättrats.
För en server som kan vara åtkomlig över internet är den typen av uppdateringar särskilt viktiga.
Ta backup före uppgraderingen
Jellyfin 12.0 är dock inte en version man bör installera helt utan förberedelser.
Databasens struktur förändras och information skrivs om vid den första starten.
Det betyder att användaren bör ta en fullständig säkerhetskopia av Jellyfins data och konfiguration innan uppgraderingen genomförs.
Servern måste dessutom redan köra Jellyfin 10.10.7 eller någon version i 10.11-serien.
Den som använder en äldre version måste alltså först uppgradera till en kompatibel mellanversion.
Efter uppgraderingen behöver Jellyfin också göra en fullständig genomsökning av biblioteket.
På mycket stora servrar kan detta ta tid.
Kontrollera användarnamnen
En mer ovanlig förändring gäller användarkonton.
Jellyfin behandlar nu stora och små bokstäver i användarnamn som samma sak.
Konton med namnen:
Anna
och
anna
betraktas därför inte längre som två olika användare.
Har servern sådana konton bör de döpas om före uppgraderingen.
Annars kan databasmigreringen få problem.
Gamla plugins kan sluta fungera
En större version innebär även förändringar för tillägg.
Plugins som byggts för Jellyfin 10.11 fungerar inte nödvändigtvis i Jellyfin 12.0.
Den som använder externa plugins bör därför kontrollera att det finns versioner som uttryckligen stöder Jellyfin 12.
Även riktigt gamla Jellyfin-klienter kan sluta fungera.
De gamla API-adresserna /emby/ och /mediabrowser/ har tagits bort, tillsammans med vissa äldre autentiseringsmetoder.
Mer än bara en kosmetisk uppdatering
Jellyfin 12.0 är alltså inte bara ett nytt gränssnitt ovanpå samma gamla server.
Mycket av arbetet har istället skett längst ner i systemet: i databasen, medieströmningen och de interna gränssnitten mellan server, klienter och plugins.
Det är just sådana förändringar som sällan syns på en skärmbild men som kan avgöra hur väl ett system fungerar när biblioteket växer från några hundra filmer till tiotusentals mediefiler.
För användaren märks resultatet som snabbare hantering, bättre stöd för fler typer av media och ett modernare gränssnitt.
För den som redan kör Jellyfin är rekommendationen däremot tydlig: behandla version 12 som en större systemuppgradering.
Ta backup, kontrollera plugins och låt Jellyfin arbeta färdigt med databasen och biblioteket innan servern tas i normal drift igen.
Program: Jellyfin Version: 12.0 Typ: Mediaserver / mediaströmning Licens: Fri och öppen källkod Plattformar: Linux, Windows, macOS, Docker m.fl. Mediamotor: FFmpeg 8.1 Nyheter: Snabbare databas, Modern UI som standard, bättre stöd för böcker och serier, flera versioner av TV-avsnitt samt förbättrad hårdvaruacceleration. Video: Förbättrat stöd för AV1, Dolby Vision, CUDA och OpenCL Viktigt vid uppgradering: Ta fullständig backup innan installation. Databasen migreras och en full biblioteksskanning krävs efter uppgraderingen. Webbplats:
jellyfin.org
Open CAD Studio är ett nytt CAD-program med öppen källkod som vill göra professionell ritning och modellering mer tillgänglig för Linux-användare. Programmet är byggt i Rust, har stöd för både 2D och 3D och kan dessutom öppna, redigera och spara DWG- och DXF-filer direkt.
CAD-program har länge varit ett område där Linux haft betydligt färre alternativ än Windows. Det finns visserligen etablerade lösningar för både 2D-ritning och 3D-modellering, men stöd för industristandarder som DWG har ofta varit en svag punkt.
Det är något som det nya projektet Open CAD Studio vill ändra på.
Open CAD Studio är ett nytt CAD-program med öppen källkod som utvecklas i programmeringsspråket Rust och distribueras under licensen GPL-3.0. Programmet finns för Linux, Windows och macOS, men kan även köras direkt i en modern webbläsare.
En av de mest intressanta egenskaperna är att programmet kan arbeta direkt med både DWG- och DXF-filer.
DWG direkt under Linux
DWG är ett av de viktigaste filformaten inom professionell CAD och används bland annat för tekniska ritningar, byggnadsritningar och konstruktion.
För Linux-användare har formatet länge varit problematiskt eftersom många öppna CAD-program antingen har begränsat DWG-stöd eller kräver att filerna först konverteras till ett annat format.
Open CAD Studio uppges kunna öppna, redigera och spara DWG och DXF direkt, utan att ritningen behöver skickas till någon extern konverteringstjänst.
Programmet kan dessutom spara till flera äldre DWG-versioner, från R14 till 2018. Det kan vara viktigt i företag och organisationer där äldre CAD-system fortfarande används.
Traditionell CAD-ritning i 2D
För vanlig teknisk ritning erbjuder Open CAD Studio många av de verktyg som CAD-användare förväntar sig.
Det går bland annat att arbeta med:
linjer och polylinjer
kurvor och splines
skraffering
lager
block
externa referenser
objektfästpunkter
spårning och positioneringshjälpmedel
Även funktioner för dokumentation finns med, exempelvis text, måttsättning, hänvisningslinjer, toleranser och tabeller.
Programmet har också stöd för paper space, layouter, viewports och olika plotinställningar, vilket gör det möjligt att skapa färdiga ritningsblad för utskrift.
Även 3D-modellering
Open CAD Studio är inte begränsat till tvådimensionella ritningar.
Programmet innehåller även funktioner för 3D solidmodellering.
Användaren kan skapa geometriska grundformer och sedan bygga mer avancerade modeller genom bland annat:
extrudering
rotation
sweep
loft
booleska operationer
Booleska operationer används för att exempelvis slå samman två solider eller skära bort en form från en annan.
3D-vyn kan visas både med ortografisk projektion och perspektiv.
OBJ-filer kan importeras och modeller kan exporteras till bland annat STL och STEP AP203.
STL används ofta inom 3D-utskrift, medan STEP är ett viktigt format för att överföra CAD-modeller mellan olika konstruktionsprogram.
Samma CAD-motor i webbläsaren
En ovanlig del av projektet är att Open CAD Studio även finns som webbapplikation.
Webbversionen körs direkt i webbläsaren och kräver varken installation eller användarkonto. Ritningar kan öppnas från den lokala datorn och sparas tillbaka till den igen.
Utvecklarna använder samma grundläggande redigeringsmotor för både webb- och skrivbordsversionen.
Grafiken renderas med hjälp av wgpu, ett modernt grafikbibliotek som kan använda datorns grafikkort för att accelerera både 2D- och 3D-visning.
Det innebär att mycket av CAD-programmets beräkningar och grafik kan hanteras effektivt även när programmet körs i en webbläsare.
Skrivbordsversionen har fler funktioner
Webbversionen är praktisk för att snabbt öppna och redigera en ritning, men skrivbordsversionen innehåller fler möjligheter.
Där finns bland annat stöd för:
filassociationer i operativsystemet
utskrift
PDF
plugins
kommandoskript
automatisering
körning utan grafiskt användargränssnitt
Den sistnämnda funktionen gör det möjligt att använda programmet i exempelvis automatiserade arbetsflöden och servrar.
Linux-version som AppImage
För Linux distribueras Open CAD Studio för närvarande som en x86-64 AppImage.
AppImage innebär att programmet normalt kan köras utan någon traditionell installation. Filen görs körbar och kan sedan startas direkt.
Det gör också distributionen relativt oberoende av vilken Linuxdistribution användaren kör.
Det finns dessutom versioner för Windows och för Mac-datorer med Apple Silicon.
Gränssnittet har översatts till 21 språk.
Rust blir allt vanligare i avancerade skrivbordsprogram
Att Open CAD Studio utvecklas i Rust är också intressant.
Rust har under de senaste åren blivit allt vanligare i systemnära programvara eftersom språket kombinerar hög prestanda med ett starkt skydd mot många typer av minnesfel.
Det gör Rust attraktivt för program som hanterar stora mängder komplex data, grafik och parallella beräkningar.
CAD-program är ett bra exempel på en sådan typ av programvara. En större ritning kan innehålla tusentals eller miljontals geometriska objekt som måste hanteras samtidigt.
Kan bli ett intressant CAD-alternativ för Linux
Det finns redan flera öppna CAD-program för Linux, exempelvis FreeCAD och LibreCAD, men Open CAD Studio försöker placera sig något annorlunda genom kombinationen av klassisk 2D-CAD, 3D-modellering och direkt stöd för DWG.
Om DWG-kompatibiliteten visar sig fungera bra även med komplicerade ritningar kan projektet bli särskilt intressant för Linux-användare som behöver samarbeta med företag som använder kommersiella CAD-system.
Samtidigt är Open CAD Studio fortfarande under aktiv utveckling.
Utvecklarna rekommenderar därför att användare alltid behåller säkerhetskopior av viktiga ritningar och inte förlitar sig på programmet som enda lagringsplats för produktionsmaterial.
Men projektet är ändå intressant.
Ett modernt CAD-program byggt i Rust, med GPL-licens, Linux-stöd, webbläsarversion och direkt hantering av DWG är något som länge saknats i Linuxvärlden.
Om utvecklingen fortsätter kan Open CAD Studio därför bli ett projekt väl värt att följa.
I ett EU där förslaget om Chat Control fortfarande är högaktuellt, och i ett Sverige där ett parti som en gång var med och byggde upp den inhemska underrättelseorganisationen IB åter kan få statsministerposten – Sveriges motsvarighet till Stasi i DDR – blir det allt viktigare att lämna så få digitala spår som möjligt efter sig på nätet.
Mot den bakgrunden känns Tails mer relevant än på länge. Tails 7.12 har nu släppts och markerar starten för ett betydligt snabbare uppdateringstempo. Framöver ska det integritetsinriktade operativsystemet få en ny version ungefär varannan vecka.
För den som vill använda en dator utan att lämna onödiga digitala spår finns det ett operativsystem som är byggt just för det ändamålet. Det heter Tails, vilket står för The Amnesic Incognito Live System.
Nu har projektet släppt Tails 7.12. Själva uppdateringen innehåller inte några dramatiska nya funktioner, men den markerar ändå en större förändring för projektet: Tails går över till en tvåveckorscykel för nya versioner.
Det innebär att användarna i fortsättningen kan räkna med betydligt tätare uppdateringar.
Ett operativsystem som försöker glömma
Till skillnad från vanliga Linuxdistributioner är Tails främst tänkt att köras direkt från ett USB-minne. När datorn startas från USB-minnet laddas operativsystemet utan att den vanliga installationen på datorns hårddisk behöver användas.
En viktig tanke bakom Tails är att systemet ska lämna så lite information som möjligt efter sig när datorn stängs av.
Internettrafiken skickas dessutom genom Tor-nätverket.
Tor skickar trafiken genom flera olika servrar innan den når sin slutliga destination. Syftet är att göra det betydligt svårare för exempelvis webbplatser eller nätverksoperatörer att se både vem användaren är och vilka webbplatser som besöks.
Det gör Tails användbart för bland annat journalister, människorättsaktivister, visselblåsare och personer som helt enkelt vill ha bättre kontroll över sin digitala integritet.
Firefox påverkar Tails utveckling
Att Tails nu börjar släppa nya versioner varannan vecka hänger ihop med förändringar längre ner i mjukvarukedjan.
Webbläsaren i Tails är Tor Browser, som i sin tur bygger på teknik från Mozilla Firefox.
När Firefox får nya versioner behöver Tor Browser så småningom anpassas till förändringarna. Därefter behöver även Tails uppdateras för att kunna leverera den senaste versionen av Tor Browser.
När Firefox går mot en snabbare utgivningstakt får det därför konsekvenser även för projekt som bygger vidare på webbläsaren.
Tails har därför valt att följa samma rytm.
För användarna innebär det framför allt att säkerhetsfixar och webbläsaruppdateringar kan nå systemet snabbare.
Tor Browser 15.0.21 ingår
I Tails 7.12 uppdateras Tor Browser till version 15.0.21.
Tor Browser är en av de viktigaste komponenterna i Tails eftersom webbläsaren är konfigurerad för att använda Tor-nätverket och innehåller flera funktioner som ska minska möjligheterna att spåra användaren.
I ett vanligt operativsystem kan en webbläsare avslöja förvånansvärt mycket information. Skärmupplösning, installerade funktioner, språk, tidszon och andra tekniska egenskaper kan tillsammans bilda ett slags digitalt fingeravtryck.
Tor Browser försöker därför göra användarnas webbläsare så lika varandra som möjligt. Ju mindre en enskild dator sticker ut från mängden, desto svårare blir det att identifiera just den användaren.
Bitcoin-plånboken Electrum uppdateras
Tails innehåller även Bitcoin-plånboken Electrum.
I den nya versionen uppdateras programmet från Electrum 4.7.2 till Electrum 4.8.1.
Electrum är en så kallad lätt Bitcoin-plånbok. Den behöver inte ladda ner hela Bitcoins blockkedja, vilket annars handlar om mycket stora datamängder.
I stället använder programmet externa servrar för delar av kommunikationen med Bitcoin-nätverket.
Att en kryptovalutaplånbok finns med i Tails kan verka ovanligt, men den passar in i systemets övergripande inriktning på integritet och verktyg som kan användas utan en traditionell bankinfrastruktur.
Bättre stöd för nyare datorer
Tails 7.12 innehåller också uppdaterade firmwarepaket.
Firmware är den mjukvara som fungerar som ett slags mellanlager mellan datorns operativsystem och olika hårdvarukomponenter.
Det kan exempelvis handla om:
trådlösa nätverkskort
grafikkort
Bluetooth
styrkretsar
annan inbyggd hårdvara.
För en distribution som Tails är detta extra viktigt.
Eftersom systemet ofta startas på datorer där det aldrig tidigare har installerats måste det kunna känna igen så mycket hårdvara som möjligt direkt vid uppstart.
Nyare firmware kan därför förbättra möjligheten att använda exempelvis moderna Wi-Fi-kort och grafikprocessorer utan extra installationer.
Permanent lagring trots ett system som ska glömma
Tails är konstruerat för att glömma information när datorn stängs av. Men användaren kan samtidigt skapa något som kallas Persistent Storage på USB-minnet.
Där kan viss information sparas mellan sessionerna, exempelvis dokument, inställningar och andra filer som användaren vill behålla.
Den som redan använder Tails 7.0 eller senare kan automatiskt uppgradera till Tails 7.12 och samtidigt behålla sin Persistent Storage.
Om den automatiska uppgraderingen inte fungerar finns även möjlighet att genomföra uppdateringen manuellt.
Det är däremot viktigt att skilja på en uppgradering och en helt ny installation.
En ny installation på samma USB-minne kan radera den befintliga Persistent Storage och därmed information som finns lagrad där.
USB är fortfarande huvudalternativet
För nya användare erbjuder Tails-projektet framför allt en avbildning som kan skrivas till ett USB-minne.
Det finns även en ISO-avbildning för användning med exempelvis DVD-skivor och virtuella maskiner.
USB-alternativet är dock det normala sättet att använda systemet.
Man kan exempelvis bära med sig ett Tails-USB och starta en kompatibel dator från det när ett mer integritetsorienterat system behövs.
När datorn sedan stängs av försvinner informationen som endast har funnits i arbetsminnet.
Snabbare uppdateringar blir allt viktigare
Övergången till en ny version varannan vecka kan vid första anblicken verka som en administrativ förändring.
Men för ett system vars främsta uppgift är integritet och säkerhet är utgivningstakten viktig.
Webbläsare är några av de mest komplexa programmen på en modern dator och nya säkerhetsproblem upptäcks regelbundet. När Firefox uppdateras behöver Tor Browser följa efter och därefter behöver Tails kunna leverera den nya webbläsaren till sina användare.
Med kortare tid mellan Tails-versionerna minskar också tiden mellan att en viktig komponent uppdateras och att den når människor som använder operativsystemet.
Tails 7.12 är därför kanske inte den mest spektakulära versionen sett till nya funktioner. Den stora nyheten är i stället tempot: ett operativsystem byggt för anonymitet och integritet börjar nu röra sig betydligt snabbare.
Audacity 4.0 är här – och den klassiska ljudredigeraren har fått betydligt mer än ett nytt utseende. Ett nytt gränssnitt, ett förändrat sätt att arbeta med ljudklipp och ett nytt projektformat gör version 4.0 till ett av de största teknikskiftena i programmets historia.
Audacity har under många år varit ett av de mest kända fria programmen för ljudredigering. Det används av allt från poddare och musiker till skolor, föreningar och privatpersoner som vill spela in eller redigera ljud utan att köpa dyr programvara.
Med Audacity 4.0 har utvecklarna gjort något betydligt större än att bara lägga till några nya funktioner. Stora delar av programmet har byggts om, både på ytan och under huven.
Ett helt nytt gränssnitt
Den mest uppenbara förändringen möter användaren direkt när Audacity startas.
Det gamla gränssnittet från Audacity 3-serien har ersatts av ett nytt som bygger på ramverket Qt. Qt används av många moderna program och gör det bland annat enklare att skapa gränssnitt som fungerar bra på olika operativsystem och skärmupplösningar.
För användaren innebär det bland annat bättre stöd för HiDPI-skärmar. På moderna bildskärmar med hög upplösning ska knappar, text och andra grafiska element därför kunna visas skarpare och i rätt storlek.
Men det nya gränssnittet handlar också om flexibilitet.
Verktygsfält och paneler kan flyttas, dockas, döljas eller placeras som fristående fönster. På så sätt kan användaren bygga upp Audacity efter sitt eget arbetssätt.
Dessa layouter kan sparas som så kallade Workspaces.
Audacity levereras med arbetsytorna Modern, Classic och Music, men användaren kan också skapa egna. Det går dessutom att välja mellan ljust, mörkt och högkontrasttema samt anpassa bland annat accent- och spårfärger.
Ljudklippen står i centrum
Den kanske viktigaste förändringen finns dock inte i färgerna eller knapparna.
Audacity 4.0 förändrar själva modellen för hur ljud redigeras.
Tidigare har mycket av arbetet kretsat kring markeringar på tidslinjen och olika verktygslägen. I den nya versionen behandlas ljudklippen mer som självständiga objekt.
Ett klipp kan exempelvis väljas genom att klicka på dess rubrik. Flera klipp kan markeras samtidigt och sedan flyttas, trimmas eller tidssträckas tillsammans.
Det gör arbetssättet mer likt det som används i många moderna program för musik- och videoproduktion.
Klipp kan dessutom grupperas. Om flera ljudklipp hör ihop kan de därmed fortsätta följa varandra när de flyttas, kopieras, klistras in eller dupliceras.
Friare mellan mono och stereo
Även reglerna för var ett ljudklipp får placeras har blivit mindre strikta.
Klipp kan flyttas mellan mono- och stereospår, och om ett klipp dras ovanpå ett annat kan det nya klippet ersätta den del som överlappar.
Tidigare kunde sådana operationer stoppas av programmets sätt att organisera ljudet.
Det kan låta som en liten detalj, men vid större projekt kan det göra stor skillnad. Ju färre gånger användaren behöver omorganisera projektet för att programmet ska acceptera en redigering, desto mer kan fokus ligga på själva ljudet.
Det gamla verktygssystemet försvinner
Audacity har länge haft separata verktyg för bland annat markering, envelope-redigering och ritning av enskilda ljudsamplingar.
I Audacity 4.0 försvinner de gamla lägena Select, Envelope, Draw och Multi-tool.
I stället försöker programmet förstå vad användaren vill göra beroende på var muspekaren befinner sig och vilket objekt som redigeras.
Det brukar kallas ett kontextkänsligt gränssnitt.
Tanken är att användaren inte först ska behöva välja rätt verktyg och därefter utföra åtgärden. Programmet anpassar i stället funktionen efter situationen.
För den som använt Audacity i många år kan det kräva viss tillvänjning, men för nya användare kan det göra programmet mer intuitivt.
Enklare att dela upp ljud
Även funktionen för att dela ljudklipp har byggts om.
Genom att hålla ned tangenten S aktiveras delningsverktyget. Därifrån går det bland annat att dela ett klipp, klippa bort den uppdelade delen, radera den eller flytta materialet till ett nytt spår.
Audacity kan även dela ljud automatiskt vid tysta partier.
Det kan exempelvis vara användbart efter en längre inspelning där flera intervjuer, låtar eller andra ljudsekvenser finns i samma fil.
Klipp och klistra blir smartare
Även vanlig kopiering och inklistring har fått mer intelligens.
Om det inte finns något lämpligt ljudspår kan Audacity automatiskt skapa ett. Programmet kan dessutom anpassa kompatibla kanaluppsättningar.
Det blir även möjligt att klistra in ljudfiler direkt från operativsystemets urklipp.
Samtidigt har funktioner för justering förbättrats. Hjälplinjer visar hur klipp ligger i förhållande till varandra och ljudet kan fästas mot exakta samplingar eller andra valda positioner.
Uppspelningen behöver inte längre stoppa arbetet
Vid ljudredigering är det vanligt att man lyssnar på samma avsnitt många gånger.
Audacity 4.0 försöker göra detta arbetsflöde smidigare.
Uppspelningsmarkören fortsätter att vara synlig när användaren navigerar runt i projektet och kan dras till en ny position. Det går även att hoppa till en annan del av ljudet medan uppspelningen fortsätter.
Även inspelningen har blivit friare.
En ny inspelning kan startas var som helst på tidslinjen och skapar då ett nytt klipp på den valda positionen. Användaren behöver alltså inte först flytta befintligt ljud för att skapa plats.
Inspelningssystemet har byggts om
Flera mer avancerade funktioner för inspelning har också anpassats till Audacitys nya arkitektur.
Det gäller bland annat Punch and Roll, lead-in-inspelning, latenskompensation, mjukvarumedhörning och övervakning av ljudingångar för enskilda spår.
Även Audio Setup har utvecklats.
Audacity kan använda operativsystemets standardenheter, uppdatera listan över tillgängliga ljudenheter och automatiskt följa förändringar som görs i operativsystemet.
Det finns också stöd för egen kanaluppsättning.
En särskilt intressant förändring för Windows-användare är att de officiella byggena av Audacity 4.0 innehåller stöd för ASIO för både uppspelning och inspelning.
ASIO används ofta tillsammans med externa ljudkort och professionell ljudutrustning eftersom tekniken kan ge låg fördröjning mellan dator och ljudenhet.
Effekterna flyttar också till Qt
De inbyggda effekterna, ljudgeneratorerna och analysverktygen har fått nya Qt-baserade gränssnitt.
Audacity fortsätter samtidigt att fungera som värd för externa plugin-system.
VST3 och Nyquist stöds på de plattformar där de är tillgängliga. Linux får stöd för LV2 och på macOS används Apples Audio Units.
Om ett plugin saknar ett eget grafiskt gränssnitt kan Audacity dessutom skapa ett grundläggande gränssnitt med de kontroller som behövs.
Nytt filformat: AUP4
En så omfattande förändring av programmet kräver också förändringar av projektfilerna.
Audacity 4.0 introducerar därför formatet .aup4.
Projekt från Audacity 3 använder i stället formatet .aup3.
Gamla .aup3-projekt kan öppnas i Audacity 4.0 och konverteras till det nya formatet. Originalfilen lämnas kvar, vilket är viktigt eftersom ett projekt som väl konverterats till .aup4 inte kan sparas tillbaka som .aup3.
Även betydligt äldre .aup-projekt kan fortfarande importeras.
Det nya projektformatet kan dessutom lagra mer information än tidigare, exempelvis förhandsbilder och uppgifter om klippens utseende och egenskaper.
Allt från Audacity 3 finns ännu inte kvar
Det finns samtidigt en viktig nackdel med en så omfattande omskrivning: alla gamla funktioner har ännu inte hunnit flyttas över.
Bland det som för närvarande saknas finns Time Tracks, Note- och MIDI-spår, Mixer, Macro Manager, scripting pipe samt stöd för VAMP- och LADSPA-pluginer.
Även funktionen Play-at-Speed saknas.
Utvecklarna uppger att arbete pågår med att återinföra en del av funktionerna i kommande versioner.
Audacity-teamet varnar även för att vissa funktioner för export, rendering, analys och effekter som fanns i Audacity 3 ännu inte finns tillgängliga i Audacity 4.0.
Det innebär att användare med avancerade arbetsflöden bör kontrollera vilka funktioner de är beroende av innan de helt går över till den nya versionen.
Mer än en kosmetisk uppdatering
Audacity 4.0 är alltså betydligt mer än Audacity 3 med modernare knappar.
Projektet försöker förändra hur användaren tänker kring ljudredigering: från separata verktyg och relativt rigida spår till ett mer objektbaserat arbetssätt där ljudklippen själva står i centrum.
För den vane Audacity-användaren innebär det att vissa gamla arbetsvanor måste läras om. Samtidigt lägger förändringarna grunden för ett Audacity som bättre liknar moderna redigeringsmiljöer och som kan utvecklas vidare under många år.
Om utvecklarna lyckas återinföra de funktioner som fortfarande saknas kan Audacity 4-serien därför bli ett betydligt större generationsskifte än versionsnumret först antyder.
Audacity 4.0 finns för Linux, macOS och Windows och distribueras tillsammans med programmets öppna källkod via Audacity-projektets officiella kanaler.
> Program: Audacity > Version: 4.0 > Typ: Ljudinspelning och ljudredigering > Licens: Fri och öppen källkod > Plattformar: Linux, macOS och Windows > Gränssnitt: Qt > Projektformat: .aup4 > Äldre projekt: .aup3 och .aup kan importeras > HiDPI: Ja > Workspaces: Modern, Classic, Music och egna layouter > Pluginstöd: VST3, Nyquist, LV2 (Linux) och Audio Units (macOS) > ASIO: Stöd i officiella Windows-versioner > Ny redigeringsmodell: Klippbaserad och kontextkänslig
Linux From Scratch 13.1 har släppts med en rejält uppdaterad grund, bland annat GCC 16.2, Binutils 2.47, Glibc 2.44 och Linuxkärnan 7.1.8. För den som verkligen vill förstå hur ett Linuxsystem byggs upp från grunden är LFS fortfarande ett av de mest lärorika projekten i Linuxvärlden.
Att installera Linux brukar i dag vara ganska enkelt. Man laddar ner Ubuntu, Fedora, Linux Mint eller någon annan distribution, skriver den till ett USB-minne och följer installationsprogrammet.
Men vad händer egentligen bakom kulisserna? Hur byggs ett Linux-system upp från de allra första komponenterna?
Det är precis den frågan som Linux From Scratch, förkortat LFS, försöker besvara. Nu har projektet släppt Linux From Scratch 13.1, med en kraftigt uppdaterad verktygskedja, ny Linuxkärna och ett stort antal uppdaterade systemkomponenter.
Linux – utan färdig distribution
Linux From Scratch är egentligen inte en Linuxdistribution i traditionell mening.
I stället är det en omfattande handbok som steg för steg beskriver hur man själv bygger ett komplett Linux-system från källkod.
Man börjar alltså inte med ett färdigt Ubuntu- eller Debian-system som ska installeras. I stället kompilerar man själv de program och bibliotek som tillsammans bildar grunden för ett fungerande Linux-system.
Det gör LFS till något av en praktisk utbildning i hur Linux fungerar.
Under arbetets gång får man bland annat lära sig hur kompilatorn, standardbiblioteket, skalet, systemverktygen och Linuxkärnan hänger ihop.
Stor uppdatering av verktygskedjan
Den kanske viktigaste förändringen i Linux From Scratch 13.1 är uppdateringen av den så kallade toolchain, alltså den grundläggande verktygskedja som används för att bygga resten av systemet.
Den består bland annat av:
GCC 16.2.0
GNU Binutils 2.47
Glibc 2.44
GCC är GNU-projektets kompilatorsamling och används för att översätta exempelvis C- och C++-kod till körbara program.
Binutils innehåller flera grundläggande verktyg som används vid kompilering och länkning av program, medan Glibc är GNU:s implementation av det standardbibliotek som stora delar av ett vanligt Linux-system använder.
Tillsammans utgör dessa komponenter en central del av grunden för Linuxsystemet.
När de uppdateras påverkar det därför i praktiken nästan allt som byggs senare i processen.
Linux 7.1.8 används som kärna
Även Linuxkärnan har fått en ordentlig uppdatering.
Linux From Scratch 13.1 använder Linux 7.1.8.
Kärnan är den del av operativsystemet som bland annat sköter kommunikationen mellan program och hårdvara. Den hanterar exempelvis minne, processer, lagringsenheter, nätverk och drivrutiner.
I ett vanligt Linuxsystem märker användaren sällan kärnan direkt, men utan den fungerar ingenting annat.
För den som bygger Linux From Scratch blir kärnans roll betydligt tydligare eftersom man själv måste konfigurera och bygga den.
46 paket har uppdaterats eller lagts till
Sedan den föregående stabila versionen har totalt 46 paket uppdaterats eller lagts till.
Utvecklarna uppger också att mer än 200 ändringar har skickats in till LFS-boken sedan den förra stabila utgåvan.
Det handlar inte bara om nya programversioner.
Instruktioner, förklaringar och korrigeringar har också arbetats in i dokumentationen.
Det är en viktig del av Linux From Scratch eftersom själva dokumentationen i praktiken är projektets produkt.
Flera säkerhetsuppdateringar
Version 13.1 innehåller även uppdateringar av ett antal paket där säkerhetsproblem har åtgärdats.
Bland komponenterna finns:
Glibc
Coreutils
Expat
Perl
Python
systemd
XZ
Vim
Det visar också varför nya LFS-versioner behövs trots att grundprinciperna bakom projektet förändras ganska långsamt.
Ett modernt Linuxsystem består av mängder av komponenter som kontinuerligt behöver uppdateras på grund av nya funktioner, kompatibilitetsproblem och säkerhetsbrister.
Vad lär man sig av Linux From Scratch?
Den stora poängen med Linux From Scratch är egentligen inte att skapa den mest praktiska Linuxdistributionen för vardagsanvändning.
Det finns betydligt enklare sätt att få en fungerande Linuxdator.
Värdet ligger i stället i själva byggprocessen.
När man följer LFS får man en betydligt djupare förståelse för exempelvis:
hur ett Linuxsystem startar,
hur program kompileras och länkas,
vilka bibliotek ett grundsystem behöver,
hur katalogstrukturen i Linux är uppbyggd,
hur användare och rättigheter fungerar,
hur kärnan byggs,
och hur systemets olika verktyg är beroende av varandra.
Det gör projektet särskilt intressant för systemadministratörer, utvecklare, Linuxentusiaster och andra som vill förstå operativsystemet på en lägre nivå.
Man bygger först ett tillfälligt system
En av de mer intressanta delarna av Linux From Scratch är att man inte bara börjar kompilera program direkt till det slutliga systemet.
Först byggs en tillfällig verktygskedja.
Anledningen är att man vill separera det nya Linuxsystemet från den Linuxdistribution som används för att bygga det.
När den tillfälliga miljön är färdig används den sedan för att bygga de slutliga komponenterna.
Resultatet blir ett system som i så stor utsträckning som möjligt är byggt av sina egna verktyg och bibliotek.
Det är också här Linux From Scratch blir betydligt mer avancerat än att bara kompilera några program från källkod.
BLFS 13.1 kommer senare
Den här gången släpps dock inte Beyond Linux From Scratch 13.1, BLFS, samtidigt som grundsystemet.
BLFS är fortsättningen på Linux From Scratch.
Medan LFS koncentrerar sig på att bygga ett grundläggande Linuxsystem beskriver BLFS hur man installerar mycket av den programvara som krävs för att göra systemet mer användbart i praktiken.
Det kan exempelvis handla om nätverksprogram, grafiska bibliotek, skrivbordsmiljöer och vanliga användarprogram.
Utvecklarna uppger dock att BLFS 13.1 är mycket nära färdigställande.
Av de mer än 1 000 paket som finns med i BLFS har över 99 procent byggts och testats tillsammans med Linux From Scratch 13.1.
En slutlig version väntas därför följa inom kort.
Linux som byggsats
Linux From Scratch kan beskrivas som en avancerad byggsats för den som vill förstå hur Linux faktiskt är konstruerat.
För vanliga användare är det knappast ett alternativ till exempelvis Linux Mint, Ubuntu eller Fedora. Att bygga systemet kräver både tid, tålamod och en hel del tekniskt arbete.
Men för den som vill gå från att bara använda Linux till att faktiskt förstå hur ett Linuxsystem byggs upp är LFS fortfarande ett av de mest intressanta projekten inom Linuxvärlden.
Med Linux From Scratch 13.1 har byggsatsen nu fått en moderniserad grund med GCC 16.2, Binutils 2.47, Glibc 2.44 och Linuxkärnan 7.1.8.
Och för den riktigt nyfikne återstår egentligen bara en fråga:
Hur långt ner i Linux kan man gå innan man till slut måste bygga allting själv?
Mozilla släpper Firefox 155 med förbättrad nätverkshantering, starkare integritetsskydd, bättre PDF-funktioner och flera nyheter för webbutvecklare. Samtidigt står Firefox 156 redan på tur, med lägre resursförbrukning och effektivare videohantering som några av de viktigaste förbättringarna.
Mozilla fortsätter sin snabba utvecklingstakt av Firefox. Den 1 september 2026 släpps Firefox 155, och även om många av förändringarna sker långt under den grafiska ytan finns det flera nyheter som faktiskt kan märkas i den dagliga användningen.
Bland annat får webbläsaren smartare nätverksanslutningar, bättre kontroll över spårare, förbättrad PDF-utskrift och flera förändringar som gör Firefox säkrare och stabilare.
Samtidigt är Mozilla redan på väg mot Firefox 156, där fokus bland annat ligger på lägre processor- och minnesanvändning.
Smartare anslutning kan göra webben snabbare
En av de tekniskt mest intressanta nyheterna i Firefox 155 är stöd för Happy Eyeballs version 3.
Namnet låter kanske märkligt, men tekniken löser ett mycket konkret problem.
Dagens internet använder två huvudsakliga versioner av internetprotokollet: IPv4 och det modernare IPv6. En dator kan ofta nå samma webbserver med båda protokollen. Problemet uppstår när exempelvis IPv6 ser ut att fungera men anslutningen i praktiken är långsam eller trasig.
En webbläsare som envist väntar på IPv6 kan då fördröja hela sidladdningen.
Happy Eyeballs försöker i stället avgöra vilken anslutningsväg som fungerar bäst och snabbast. Firefox kan därför prova IPv4 och IPv6 på ett intelligent sätt och använda den väg som först ger en fungerande anslutning.
För användaren innebär det i bästa fall bara en sak:
webbsidan börjar laddas snabbare.
Det är framför allt på nätverk med bristfällig IPv6-konfiguration som skillnaden kan bli märkbar.
Firefox får även QUIC version 2
Firefox 155 fortsätter också utvecklingen av HTTP/3 genom stöd för QUIC version 2.
QUIC är transportprotokollet som ligger bakom HTTP/3 och är utvecklat för det moderna internet. Till skillnad från traditionell HTTP över TCP använder HTTP/3 QUIC ovanpå UDP.
En av fördelarna är att enstaka problem i nätverket inte behöver bromsa all kommunikation mellan webbläsaren och webbservern lika mycket som tidigare.
För den vanliga användaren behöver orden HTTP/3, UDP och QUIC egentligen inte betyda särskilt mycket. Det viktiga är vad tekniken försöker åstadkomma:
snabbare och robustare kommunikation mellan webbläsare och webbservrar.
Firefox visar tydligare hur många spårare som stoppas
Integritet har länge varit ett av Firefox främsta försäljningsargument.
Firefox 155 gör webbläsarens spårningsskydd något mer synligt genom att kunna visa hur många spårare som blockerats direkt i anslutning till adressfältet.
Webbplatser innehåller ofta resurser från andra företag än den webbplats man faktiskt besöker. Det kan exempelvis handla om annonsnätverk, statistiksystem, sociala medier och olika former av profileringstjänster.
Firefox Enhanced Tracking Protection försöker stoppa många av dessa.
Att användaren tydligare kan se resultatet gör en annars ganska osynlig säkerhetsfunktion lättare att förstå.
Webbsidor får inte längre öppna e-postprogram hur som helst
Firefox 155 skärper också hanteringen av så kallade mailto:-länkar.
En mailto:-länk används för att öppna datorns e-postprogram och skapa ett nytt meddelande. Tidigare har webbplatser i vissa situationer kunnat försöka aktivera sådana länkar automatiskt.
Nu kräver Firefox att öppningen sker som resultat av en uttrycklig användarhandling, exempelvis att användaren faktiskt klickar på länken.
Det kan tyckas vara en liten förändring, men principen är viktig.
En webbplats ska inte kunna börja starta externa program på datorn utan att användaren själv gjort något.
Skydd mot extrem CSS
Mozilla inför dessutom en gräns för hur djupt CSS-kod får nästlas.
CSS används för att bestämma hur webbsidor ser ut. Moderna versioner av språket tillåter allt mer avancerade strukturer, bland annat nästlade regler och funktioner.
Men extremt djupa konstruktioner kan också orsaka problem.
Firefox 155 sätter därför gränsen vid 75 nivåer av nästlade block och funktioner.
Vanliga webbplatser kommer aldrig i närheten av denna gräns. Syftet är snarare att förhindra att felaktig eller avsiktligt konstruerad CSS får webbläsaren att konsumera orimliga mängder resurser eller krascha.
Bättre utskrift av PDF-filer
Den inbyggda PDF-läsaren får också en praktisk förbättring.
Om ett PDF-dokument är mindre än det valda pappersformatet går det nu att förstora dokumentet vid utskrift genom att ange en skalning på mer än 100 procent.
Det är framför allt användbart för exempelvis äldre inskannade dokument, etiketter, formulär och andra PDF-filer där dokumentets ursprungliga format inte matchar skrivarpapperet.
Det är ingen revolutionerande funktion, men precis den typ av vardagsförbättring som kan göra en stor skillnad när den behövs.
Viktig rättning för Linux-användare
Firefox 155 innehåller också flera felrättningar.
En av de mer intressanta gäller Linux-system där Firefox efter långa webbläsarsessioner i vissa fall kunde hindra datorn från att gå ner i viloläge.
Det problemet ska nu vara åtgärdat.
Mozilla har dessutom rättat ett problem där text kunde försvinna när användaren skrev i Microsoft 365 Word Online och vissa andra webbapplikationer under Linux med vissa tangentbordslayouter.
För Linux-användare är dessa förändringar sannolikt betydligt viktigare än flera av de synligare nyheterna.
Nintendo Switch Pro-kontroller får bättre stöd
Windows-versionen får samtidigt stöd för Nintendo Switch Pro Controller och kompatibla tredjepartskontroller.
Det kan framför allt få betydelse för spel som körs direkt i webbläsaren.
Webbläsaren har under många år utvecklats från ett program för dokument och länkar till en komplett applikationsplattform. Tekniker som WebGL, WebGPU, WebAssembly och Gamepad API gör att avancerade spel och program numera kan köras direkt på en webbsida.
Bättre stöd för spelkontroller är ytterligare ett steg i den utvecklingen.
Stora nyheter för webbutvecklare
Under huven innehåller Firefox 155 en lång rad förändringar av webbplattformen.
CSS får exempelvis den nya funktionen progress(), som kan beräkna hur långt ett värde befinner sig mellan en start- och slutpunkt.
Även funktionen alpha() stöds, vilket gör det enklare att manipulera genomskinligheten hos färger.
En annan viktig förändring gäller attr().
Tidigare har användningsområdet varit relativt begränsat, men Firefox 155 låter utvecklare använda HTML-attribut som värden i betydligt fler CSS-egenskaper.
Det innebär att vissa funktioner som tidigare krävde JavaScript i framtiden kan lösas direkt med CSS.
Firefox börjar också använda namnet font-width som standardiserad beteckning för det som tidigare huvudsakligen kallades font-stretch.
Firefox anpassar sig till Webkit-CSS
En något oväntad förändring är stöd för den icke-standardiserade pseudoselektorn:
::-webkit-scrollbar
Den utvecklades ursprungligen för WebKit-baserade webbläsare och används fortfarande av många webbplatser för att ändra utseendet på rullningslister.
Att Firefox implementerar stöd för den visar ett återkommande problem på webben.
När tillräckligt många webbplatser börjar använda en webbläsarspecifik funktion kan andra webbläsare i praktiken tvingas implementera samma funktion för att webbplatserna ska fungera korrekt.
Det är ett bra exempel på skillnaden mellan webbstandarder på papperet och den webb som faktiskt existerar.
WebAssembly blir effektivare
Firefox 155 får dessutom stöd för WebAssembly Compact Import Section.
WebAssembly, ofta förkortat Wasm, är ett binärt format som gör det möjligt att köra mycket effektiv kod direkt i webbläsaren.
Det används bland annat för avancerade webbapplikationer, spel, emulatorer, grafikprogram och programvara som ursprungligen skrivits i språk som C eller C++.
Den nya Compact Import Section kan minska storleken på WebAssembly-moduler som innehåller många importer.
Skillnaden är främst relevant för utvecklare, men mindre programfiler betyder i förlängningen också mindre data att överföra och snabbare laddning.
Android-versionen förbättras
Firefox 155 innehåller även flera nyheter för Android.
När användaren håller ned en genväg i verktygsfältet finns nu ett alternativ för att direkt redigera genvägens inställningar.
Autofyllningsdialoger kan dessutom stängas när fokus flyttas från det aktuella fältet.
En annan förändring gäller privat surfning. Om ett Firefox-tillägg öppnar en ny flik medan användaren befinner sig i privat läge kan den nya fliken nu också öppnas som privat.
Det minskar risken för att användaren oavsiktligt lämnar den privata webbläsarsessionen.
Firefox 156 står redan på tur
Mozilla arbetar med mycket korta utvecklingscykler, vilket innebär att nästa version redan är långt gången när en ny stabil version släpps.
Firefox 156 är planerad till 15 september 2026, bara två veckor efter Firefox 155.
Och här kan några av de mest intressanta förbättringarna vara sådant som användaren aldrig direkt ser.
Lägre CPU- och minnesförbrukning
Firefox 156 ska hantera mycket stora JPEG-bilder effektivare när de visas nedskalade på en webbsida.
I stället för att behandla hela bilden i full storlek när den ändå ska visas betydligt mindre kan webbläsaren arbeta smartare med bildinformationen.
Det kan minska både processorbelastningen och minnesanvändningen.
Det är särskilt betydelsefullt eftersom moderna digitalkameror och mobiltelefoner kan skapa mycket stora bilder. En JPEG-fil kan vara relativt liten på lagringsmediet samtidigt som den expanderar till hundratals megabyte när den avkodas till rå bilddata i minnet.
PDF-läsaren kan starta betydligt snabbare
Den inbyggda PDF-läsaren ska också få en rejäl prestandaförbättring.
Enligt uppgifterna inför Firefox 156 förändringar som i vissa situationer kan göra PDF-visaren upp till omkring 45 procent snabbare att starta.
Firefox använder den öppna PDF.js-tekniken för att visa PDF-dokument direkt i webbläsaren.
Det innebär att användaren normalt inte behöver installera Adobe Reader eller något annat separat PDF-program för att öppna vanliga dokument från webben.
Grafikkortet får göra mer av jobbet vid videosamtal
Firefox 156 ska även bli effektivare vid WebRTC-baserade videosamtal.
WebRTC är tekniken bakom många video- och ljudtjänster som körs direkt i webbläsaren.
När AV1-video används ska Firefox i större utsträckning kunna använda hårdvaruavkodning i stället för att låta processorn göra arbetet i mjukvara.
Skillnaden kan vara betydande.
En modern grafikprocessor innehåller specialiserade kretsar för att avkoda video. De kan utföra arbetet med betydligt lägre energiförbrukning än när samma uppgift körs som vanlig programkod på processorn.
Resultatet kan bli:
lägre CPU-belastning
lägre strömförbrukning
mindre värmeutveckling
bättre batteritid på bärbara datorer
mjukare videosamtal
Förutsättningen är naturligtvis att datorns hårdvara faktiskt stöder AV1-avkodning.
Android får bättre mediakontroller
Firefox 156 för Android väntas dessutom få modernare medieaviseringar.
När musik eller video spelas ska aviseringen kunna innehålla knappar för föregående och nästa spår samt en tidslinje där användaren kan hoppa framåt och bakåt.
Firefox ska också använda Androids vanliga delningsdialog på Android 14 och senare.
Det ger bättre integration med operativsystemet och gör att Firefox beter sig mer som andra moderna Android-appar.
Två versioner med mycket arbete under ytan
Firefox 155 är inte en version där hela webbläsaren får ett nytt utseende eller där en enda spektakulär funktion dominerar.
I stället visar den hur moderna webbläsare utvecklas.
Små förbättringar sker samtidigt i nätverksprotokoll, integritetsskydd, PDF-hantering, grafik, JavaScript, CSS, WebAssembly och utvecklingsverktyg.
Mycket av arbetet märks knappt när allt fungerar som det ska.
Men det är också poängen.
En bra webbläsare ska helst inte kräva användarens uppmärksamhet. Den ska ansluta till rätt server så snabbt som möjligt, använda datorns resurser effektivt, stoppa oönskad spårning och visa dagens allt mer avancerade webbapplikationer korrekt.
Med Firefox 155 – och de prestandaförbättringar som väntar runt hörnet i Firefox 156 – fortsätter Mozilla att finslipa just dessa delar av webbläsaren.
Firefox 155 och 156 – fakta
Firefox 155
Släppt: 1 september 2026
Happy Eyeballs v3 för snabbare nätverksanslutningar
Stöd för QUIC v2 och HTTP/3
Tydligare information om blockerade spårare
Bättre PDF-utskrift med skalning över 100 procent
Stöd för Nintendo Switch Pro Controller i Windows
Nya CSS-funktioner som progress() och alpha()
Förbättrat stöd för WebAssembly
Felrättningar för bland annat Linux
Firefox 156
Planerad lansering: 15 september 2026
Lägre CPU- och minnesanvändning för stora JPEG-bilder
PDF-visaren kan starta upp till 45 procent snabbare
OpenShot 4.0 är en av de största uppdateringarna hittills av det fria videoredigeringsprogrammet. Den nya versionen kan spela in skärm, webbkamera och ljud, har fått avancerade verktyg för färgkorrigering och kan med hjälp av AI följa personer och andra objekt i en film – utan att materialet behöver skickas till molnet.
OpenShot är ett videoredigeringsprogram med öppen källkod som finns för Linux, Windows och macOS. Programmet har länge riktat sig till användare som vill ha ett relativt lättanvänt alternativ till mer avancerade videoredigeringsprogram.
Med version 4.0 tar OpenShot ett tydligt steg mot att bli en mer komplett miljö för både inspelning och redigering.
En av de största nyheterna är att man inte längre behöver använda ett separat program för att spela in datorskärmen. OpenShot kan nu spela in skärm, webbkamera, mikrofon och datorns eget ljud direkt från programmet.
Skärmen och webbkameran spelas in separat
Det speciella med den nya inspelningsfunktionen är att de olika källorna sparas var för sig.
Om man exempelvis spelar in en demonstration på datorskärmen samtidigt som man använder mikrofon och webbkamera får man separata filer för skärmbilden, rösten, webbkameran och systemljudet.
Det innebär att materialet går att bearbeta efteråt på ett betydligt friare sätt.
Webbkamerans bild kan exempelvis flyttas eller beskäras utan att skärminspelningen påverkas. Mikrofonens ljudnivå kan ändras oberoende av ljudet från datorn och delar av inspelningen kan tas bort utan att allt behöver spelas in på nytt.
Funktionen passar därför bland annat för instruktionsfilmer, presentationer, utbildningar, demonstrationer av programvara och videor för sociala medier.
På Linux fungerar inspelningen både med det äldre fönstersystemet X11 och med Wayland, som numera används som standard i många moderna Linuxdistributioner. Under Wayland används PipeWire för själva inspelningen.
Färger kan justeras betydligt mer exakt
En annan stor nyhet är en särskild arbetsyta för färgbehandling, kallad Color View.
Färgkorrigering handlar inte bara om att göra en film mer färgstark. Kameror, belysning och olika bildskärmar kan göra att färger och ljusnivåer blir fel.
En film inspelad inomhus kan exempelvis få ett gulaktigt färgstick, medan en annan kamera kan ge betydligt kallare färger.
OpenShot 4.0 innehåller därför verktyg för bland annat exponering, kontrast, färgtemperatur, färgton, högdagrar, skuggor, mättnad och färgintensitet.
Det finns också färghjul som gör det möjligt att behandla mörka, mellanmörka och ljusa delar av bilden separat.
Den som vill gå längre kan använda färgkurvor och så kallade LUT-filer.
En LUT, Look-Up Table, är i praktiken en tabell som beskriver hur färger ska omvandlas. Tekniken används ofta inom professionell filmproduktion för att skapa ett bestämt visuellt uttryck eller för att få material från olika kameror att likna varandra.
Mätinstrument visar vad som finns i bilden
OpenShot har dessutom fått flera verktyg som normalt förknippas med mer avancerad videoredigering.
Bland annat finns histogram, RGB Parade, Luma Waveform och Vectorscope.
De fungerar ungefär som mätinstrument för bilden.
Ett histogram visar hur ljusa och mörka bildens pixlar är, medan ett vectorscope hjälper användaren att analysera färger och färgmättnad.
Det kan vara användbart eftersom det mänskliga ögat inte alltid är ett pålitligt mätinstrument. Hur en bild uppfattas påverkas exempelvis av bildskärmens inställningar och ljuset i rummet.
Genom att använda mätvärden från själva videon går det därför att göra mer konsekventa korrigeringar.
För den som inte vill arbeta med avancerade mätinstrument finns enklare snabbval som automatiskt kan öka kontrasten, ljusa upp skuggor eller göra färgerna varmare.
AI kan följa ett objekt genom filmen
En av de tekniskt mest intressanta nyheterna är funktionen Object Mask.
Masker används inom videoredigering för att markera vissa delar av en bild.
Vill man exempelvis göra bakgrunden suddig men behålla en person skarp måste redigeringsprogrammet veta vilka pixlar som tillhör personen och vilka som tillhör bakgrunden.
Problemet är att personen kan röra sig.
Tidigare kunde sådant arbete kräva att en användare manuellt justerade masken i ett stort antal bildrutor.
OpenShot 4.0 kan i stället använda maskininlärning för att identifiera ett objekt och följa det genom videoklippet.
Användaren markerar några punkter på objektet och några punkter i omgivningen. Programmet räknar därefter ut vilka delar av bilden som hör till objektet och försöker följa det när det rör sig.
Masken kan sedan användas tillsammans med andra effekter.
Man kan exempelvis göra bakgrunden oskarp, pixelera en person, ändra färgerna på ett enskilt objekt eller låta en effekt endast påverka bakgrunden.
AI-behandlingen sker lokalt
En viktig skillnad jämfört med många moderna AI-tjänster är att OpenShots bearbetning sker på den egna datorn.
Programmet använder nedladdningsbara maskininlärningsmodeller, bland annat modeller baserade på YOLO, EfficientSAM och Cutie.
Modellerna använder ONNX-formatet, som gör det möjligt att köra maskininlärningsmodeller lokalt i olika program och på olika operativsystem.
Videomaterialet behöver alltså inte laddas upp till någon extern AI-tjänst.
Det innebär både bättre integritet och att användaren inte behöver något särskilt AI-konto eller abonnemang.
Hur snabbt bearbetningen går beror däremot på datorns prestanda.
Tio nya effekter
Totalt innehåller OpenShot 4.0 tio nya effekter.
En av dem är Audio Visualization, som kan omvandla ljud till animerad grafik. Programmet kan exempelvis skapa vågformer, staplar, spektrumdiagram, partiklar och olika typer av ljudmätare.
Beat Sync analyserar i stället energin i ljudet och gör det möjligt att skapa effekter som reagerar på musikens rytm.
Det kan exempelvis användas för ljusblixtar eller färgförändringar som följer taktslagen.
Bland de övriga nya effekterna finns Film Grain, som simulerar strukturen hos analog film, samt Denoise Image för att minska bildbrus.
Shadow och Glow kan skapa skuggor och ljuseffekter runt exempelvis text och grafik.
Med Displacement Map går det att deformera en bild med hjälp av en annan bild eller video. Tekniken kan bland annat användas för att simulera vatten, värmedaller, glas eller andra förvrängningar.
Dessutom finns en ny Timer-effekt för animerade tidtagningar och nedräkningar.
Tidslinjen har byggts om
Även själva redigeringsmiljön har förändrats.
OpenShot har under flera år arbetat med att ersätta äldre webbaserade komponenter i programmets tidslinje. I version 4.0 är tidslinjen helt byggd med Qt, det grafiska ramverk som används av stora delar av programmets övriga gränssnitt.
Klipp, övergångar, nyckelbilder, spår, tidslinjaler och menyer hanteras nu direkt av Qt.
Det ska bland annat ge mjukare zoomning, tydligare nyckelbilder och bättre respons när man arbetar med stora projekt.
Även menyerna har organiserats om. Funktioner för exempelvis rörelse, ljud, hastighet och bildutseende har samlats i tydligare kategorier.
Ett mer komplett verktyg
OpenShot har traditionellt varit känt som ett förhållandevis lättillgängligt videoredigeringsprogram.
Version 4.0 förändrar inte den grundidén, men flera av de nya funktionerna hämtar teknik som tidigare främst förknippats med betydligt mer avancerade videoprogram.
Samtidigt är kanske den viktigaste nyheten inte någon enskild effekt.
Genom att kombinera inspelning, redigering, färgbehandling och lokal AI i samma program minskar behovet av att växla mellan flera olika verktyg.
För Linuxanvändare är stödet för Wayland, PipeWire, Qt 6 och moderna skrivbordsmiljöer dessutom särskilt betydelsefullt.
OpenShot 4.0 finns till Linux, Windows och macOS och distribueras som fri programvara med öppen källkod.
Kernel.org, en av de viktigaste infrastrukturerna bakom utvecklingen av Linux, utsätts för miljontals automatiska förfrågningar varje dygn. En stor del tros komma från AI-relaterade insamlingsrobotar. Nu går omkring en femtedel av serverkapaciteten åt till att hantera trafiken.
Linux utvecklas helt öppet. Källkod, ändringar, diskussioner och historik finns tillgängliga för vem som helst att läsa och ladda ner. Det är en av grundidéerna bakom öppen källkod.
Men öppenheten har också fått en oväntad baksida.
Kernel.org, som bland annat driver git.kernel.org och tillhandahåller en stor del av Linuxkärnans utvecklingshistorik, får i dag omkring sex miljoner förfrågningar per dygn som försöker öppna enskilda ändringar, så kallade commits.
En mycket stor del av trafiken verkar komma från automatiserade insamlingsprogram.
Konstantin Ryabitsev, som arbetar med Kernel.orgs infrastruktur, beskriver situationen som en ständig bakgrundsbelastning på servrarna.
Enligt honom används omkring 14–16 processorkärnor kontinuerligt enbart till att omvandla Git-data till webbsidor åt automatiserade besökare.
Totalt förfogar infrastrukturen över omkring 90 processorkärnor fördelade på fem geografiska platser.
Det innebär att ungefär 20 procent av den samlade beräkningskapaciteten periodvis används för att hantera denna typ av trafik.
Informationen finns redan att ladda ner
Det märkliga är att nästan all information som robotarna försöker samla in redan går att hämta betydligt effektivare.
Git är konstruerat för att hela kodarkiv ska kunna kopieras.
Den som vill analysera Linuxkärnans utvecklingshistorik kan därför klona ett Git-arkiv och sedan arbeta med materialet lokalt.
Även Linux Kernel Mailing List, LKML, och andra utvecklingsarkiv går att ladda ner.
Trots det försöker många automatiserade system i stället öppna webbsidan för varje enskild kodändring.
Det är ungefär som att vilja läsa ett uppslagsverk men, i stället för att hämta hela boken, ringa biblioteket och be personalen kopiera en enda sida åt gången – miljontals gånger.
Problemet är att varje sådan webbsida måste skapas av servern.
Git-datan ska hämtas, tolkas och omvandlas till HTML innan den skickas till besökaren.
1,48 miljoner ändringar – och hundratals kopior
Linuxkärnans huvudsakliga Git-arkiv innehåller omkring 1,48 miljoner commits.
Men git.kernel.org innehåller dessutom hundratals så kallade forks, alltså utvecklingsgrenar och kopior som bygger på samma kodhistorik.
Ryabitsev uppger att det finns omkring 922 sådana varianter.
För Kernel.org är detta normalt inget större lagringsproblem eftersom samma Git-objekt kan återanvändas.
För en webbrobot ser situationen annorlunda ut.
Samma ändring kan förekomma under ett stort antal olika webbadresser i olika arkiv.
Dessutom kan webbgränssnittet visa informationen på flera olika sätt: som vanlig webbsida, patch, diff, rå text och olika jämförelser mellan versioner.
Resultatet blir ett närmast astronomiskt antal möjliga webbadresser.
En dåligt konstruerad insamlingsrobot kan därför fortsätta följa länkar och begära nya sidor under mycket lång tid, trots att stora delar av informationen är identisk.
Från tydliga robotar till förklädda webbläsare
Till en början gick problemet relativt enkelt att hantera.
Automatiserade robotar identifierade sig ofta genom sin så kallade user-agent, den text en webbläsare skickar till servern för att tala om vilket program den använder.
Kernel.org kunde därför blockera de mest aggressiva robotarna.
När robotarna började låtsas vara vanliga webbläsare gick administratörerna i stället över till att blockera IP-adresser.
Även det fungerade ett tag.
Servrar som skickade onormalt stora mängder förfrågningar kunde identifieras och spärras.
Men även den metoden började så småningom förlora sin effekt.
Trafiken började komma från vanliga hem
Ett betydligt svårare problem uppstod när förfrågningarna började komma från mängder av vanliga bostads- och mobilnät.
En enskild IP-adress kunde skicka några få anrop och sedan aldrig återkomma.
Det gjorde traditionell IP-blockering nästan meningslös.
Bakgrunden är marknaden för så kallade residential proxies.
Genom sådana nätverk kan trafik skickas via vanliga internetanslutningar i hem, mobiltelefoner eller andra uppkopplade enheter.
För en server kan trafiken därför se ut som om den kommer från helt vanliga användare.
I vissa fall byggs proxyfunktioner in i appar och annan konsumentprogramvara. En användares internetanslutning kan då bli en del av ett kommersiellt proxynätverk.
För Kernel.org innebär det att en automatiserad insamlingsrobot inte längre behöver komma från ett lättidentifierat datacenter.
Den kan i stället dyka upp från tusentals eller miljontals olika konsumentanslutningar.
Anubis skulle göra robotarna dyrare
För att bromsa utvecklingen införde Kernel.org systemet Anubis.
Principen bygger på så kallad proof-of-work.
Innan en besökare får komma åt webbplatsen måste datorn utföra en mindre matematisk beräkning.
För en människa som besöker enstaka sidor är kostnaden relativt liten.
För en robot som vill hämta miljontals sidor kan samma beräkning däremot bli mycket kostsam.
Till en början fungerade lösningen bra.
Robotarna försvann i stor utsträckning.
Men efter några månader började automatiserade system även lösa dessa beräkningsuppgifter.
Kernel.org höjde då svårighetsgraden.
Problemet var att även vanliga användare drabbades.
På exempelvis en mobiltelefon kunde beräkningen ta flera sekunder och samtidigt belasta processorn så mycket att telefonen blev märkbart varm.
Så småningom började även robotarna klara den högre svårighetsgraden.
Två tredjedelar stoppas – resten fortsätter
I dag stoppas omkring 66 procent av förfrågningarna redan vid Anubis-kontrollen.
Men ungefär en tredjedel av trafiken klarar beräkningen och går vidare till själva git.kernel.org.
Det innebär fortfarande miljontals förfrågningar.
Det är svårt att med säkerhet skilja en automatiserad besökare från en människa när båda använder vanliga IP-adresser och beter sig som moderna webbläsare.
Men enligt Kernel.orgs uppskattningar kan legitim mänsklig trafik utgöra så lite som omkring två procent av den totala belastningen på tjänsten.
Ett typiskt exempel är gamla commits i övergivna utvecklingsgrenar. Det är osannolikt att tusentals människor samtidigt sitter och klickar sig igenom sådant material manuellt.
Linuxkoden är attraktiv för AI
En anledning till det stora intresset är att Linuxkärnans utvecklingshistorik är ett ovanligt värdefullt dataset.
Här finns miljontals exempel på riktig programkod tillsammans med förändringar, kommentarer, diskussioner och utvecklingshistorik som sträcker sig långt tillbaka i tiden.
Dessutom är en stor del av materialet skapat innan dagens generativa AI-system slog igenom.
För företag som bygger eller tränar modeller för programmering är sådant material potentiellt mycket attraktivt.
Det går däremot inte att avgöra exakt vilken organisation eller vilket ändamål som ligger bakom varje automatiserad förfrågan.
Begreppet ”AI-crawler” används därför ofta som en samlingsbeteckning för den nya våg av aggressiva datainsamlare som blivit vanlig i takt med AI-boomen.
Öppen information kan bli svårare att läsa på webben
Kernel.org planerar nu ytterligare begränsningar.
En möjlighet är att minska antalet webbadresser som automatiserade system kan följa.
Vissa funktioner som kräver mycket serverkapacitet kan också komma att begränsas för anonyma besökare.
Det betyder inte att Linux utvecklingsdata ska göras privat.
Tvärtom betonar Kernel.org att källkod och historik även fortsättningsvis ska gå att ladda ner.
Skillnaden är att den som vill samla in mycket stora datamängder kan behöva använda effektivare metoder, exempelvis Git, i stället för att begära miljontals individuellt genererade webbsidor.
Ett växande problem för det öppna internet
Kernel.org är långt ifrån ensamt.
Webbplatser, arkiv, dokumentationsprojekt och olika open source-tjänster har under de senaste åren rapporterat kraftigt ökande belastning från automatiserade insamlingsrobotar.
Problemet skapar en svår balansgång.
Internet och öppen källkod bygger i stor utsträckning på att information ska vara tillgänglig.
Samtidigt kostar varje serverförfrågan resurser i form av processorkraft, bandbredd och elektricitet.
När en människa öppnar några sidor är kostnaden försumbar.
När ett automatiserat system gör samma sak miljontals gånger förändras situationen helt.
För Kernel.org har den skillnaden nu blivit mycket konkret: en betydande del av infrastrukturen arbetar dygnet runt med att skapa webbsidor åt automatiserade system – trots att samma information redan går att ladda ner betydligt effektivare.
Det är ett exempel på en ny konflikt på nätet.
Frågan är inte längre bara vem som får läsa offentlig information.
Den handlar också om hur mycket resurser en maskin ska få använda för att läsa den.
Serverkapacitet:
90 CPU-kärnor på fem geografiskt distribuerade noder
Kapacitet som används för scrapers:
cirka 14–16 CPU-kärnor kontinuerligt
Andel av total CPU-kapacitet:
omkring 20 %
Linux huvudarkiv:
cirka 1,48 miljoner commits
Forks på git.kernel.org:
omkring 922
root@kernel.org:~$ Problemet är inte att informationen är hemlig – den går redan att hämta via Git. Belastningen uppstår när automatiserade system begär miljontals individuellt renderade webbsidor.
Linus Torvalds har släppt den första testversionen av Linux 7.3. Den kommande kärnan blir en ovanligt stor uppdatering med förbättrat stöd för moderna processorer, strömsparfunktioner och ARM-system. Om utvecklingen går enligt plan kan den färdiga versionen släppas den 18 eller 25 oktober 2026.
Linuxkärnan är den del av ett Linux-system som arbetar närmast datorns hårdvara. Den sköter bland annat kommunikationen med processorn, arbetsminnet, lagringsenheter, grafikkort och nätverkskort. När en ny version av Linuxkärnan utvecklas handlar det därför ofta mindre om synliga förändringar på skrivbordet och mer om förbättringar under ytan.
Nu har Linus Torvalds offentliggjort den första så kallade Release Candidate-versionen av Linux 7.3, betecknad Linux 7.3-rc1.
En Release Candidate, eller RC, är en testversion som släpps när den stora perioden för att lägga till ny kod har avslutats. Därefter koncentrerar sig utvecklarna framför allt på att hitta och rätta fel.
En ovanligt stor Linuxversion
Linux 7.3 ser ut att bli en omfattande uppdatering.
Linus Torvalds konstaterar att inget enskilt område egentligen sticker ut särskilt mycket, men att mängden kod som har kommit in är stor.
”Inget sticker egentligen ut – förutom att den är stor. Det är inte den största rc1-versionen vi någonsin haft, men den ligger definitivt högt upp, åtminstone sett till antalet ändringar.”
En del av den stora kodmängden beror den här gången på AMD:s grafikdrivrutiner.
Linuxkärnan innehåller mycket information som behövs för att kunna styra moderna grafikkretsar. I Linux 7.3 har bland annat stora mängder registerdefinitioner för AMD:s DCN6-teknik lagts till.
Sådana filer kan innehålla tusentals definitioner över hur olika delar av grafikhårdvaran kan styras. Därför kan en relativt begränsad funktionell förändring resultera i väldigt stora mängder ny källkod.
Torvalds beskriver själv detta som ännu en av de Linuxversioner där ett stort paket med AMD GPU-register får den totala kodmängden att växa kraftigt.
Förbättringar för ARM och ACPI
En av de mer tekniskt intressanta förändringarna i Linux 7.3 gäller hur kärnan hanterar avbrott, så kallade interrupts.
Ett interrupt är ungefär datorhårdvarans sätt att säga:
”Jag behöver processorns uppmärksamhet.”
Det kan exempelvis vara ett nätverkskort som har tagit emot ett datapaket, ett tangentbord där användaren har tryckt på en tangent eller en lagringsenhet som har avslutat en operation.
Linuxkärnan innehåller därför en omfattande infrastruktur för att styra sådana avbrott.
I Linux 7.3 uppdateras bland annat kärnans irqchip-kod i samband med ACPI.
ACPI, Advanced Configuration and Power Interface, är en standard som operativsystem använder för att få information om datorns hårdvara samt för att kontrollera exempelvis energisparfunktioner och vilolägen.
Förändringarna ska bland annat göra det möjligt att bättre hantera identifiering och startordning för GICv5 IWB på ARM-system som använder ACPI.
GIC står för Generic Interrupt Controller och är den hårdvara som hanterar avbrott i många ARM-baserade system.
För vanliga Linuxanvändare märks detta sannolikt inte direkt, men förbättringarna är viktiga när Linux används på allt fler ARM-servrar och andra avancerade ARM-baserade datorer.
RISC-V-kod görs mer generell
Även RISC-V påverkas av förändringarna.
RISC-V är en öppen processorarkitektur som under de senaste åren fått allt större uppmärksamhet. Till skillnad från exempelvis x86 och ARM bygger själva instruktionsuppsättningen på en öppen standard.
I Linux 7.3 gör utvecklarna om delar av koden för RISC-V:s interrupt-hantering.
Kod som tidigare varit specifik för RISC-V flyttas till Linuxkärnans gemensamma ACPI-system för interrupts.
Det kanske låter som en intern programmeringsdetalj, men sådana förändringar är viktiga för ett projekt av Linuxkärnans storlek. Genom att dela generell kod mellan flera processorarkitekturer minskar mängden duplicerad kod och framtida utveckling kan bli enklare.
Det kan även minska risken för att samma funktion beter sig olika på olika processorplattformar.
Intel och AMD får förbättrad processorstyrning
Linux 7.3 innehåller också uppdateringar av kärnans cpufreq-system.
Cpufreq används för att kontrollera processorns klockfrekvens och energiförbrukning.
En modern processor kör normalt inte med maximal hastighet hela tiden. När datorn arbetar med enkla uppgifter kan processorns frekvens sänkas för att minska strömförbrukningen och värmeutvecklingen. När mer prestanda behövs kan hastigheten snabbt ökas igen.
Två viktiga Linuxdrivrutiner inom området är:
intel-pstate, som används för moderna Intel-processorer, och amd-pstate, som används för moderna AMD-processorer.
Båda får förbättringar i Linux 7.3.
Det kan på sikt ge bättre balans mellan prestanda och energiförbrukning på både bärbara och stationära datorer.
Bättre stöd för energisparlägen
Även drivrutinen intel_idle och Linux stöd för ACPI Processor Idle uppdateras.
Här handlar flera av förändringarna om stöd för ACPI _LPI, där LPI står för Low Power Idle.
Tekniken beskriver olika energisparlägen som processorn kan gå över till när den inte har något arbete att utföra.
Ju djupare energisparläge som kan användas, desto mindre ström kan datorn förbruka. Samtidigt måste operativsystemet väga energibesparingen mot hur snabbt processorn behöver kunna vakna igen.
Förbättrat stöd för dessa mekanismer kan därför vara särskilt betydelsefullt för bärbara datorer, servrar och andra system där strömförbrukningen är viktig.
Nu börjar jakten på buggar
Linux 7.3-rc1 innebär samtidigt att utvecklingen går in i en ny fas.
Den stora så kallade merge window, där huvuddelen av ny funktionalitet tas in i kärnan, är avslutad. Under de kommande veckorna kommer nya Release Candidate-versioner framför allt att innehålla rättningar av problem som upptäcks under testerna.
Traditionellt släpper Linus Torvalds en ny RC ungefär en gång i veckan.
Om Linux 7.3 följer ett normalt utvecklingsförlopp med sju Release Candidates kan den färdiga kärnan därför komma 18 oktober 2026.
Om det krävs en åttonde testversion flyttas den sannolika lanseringen istället till 25 oktober 2026.
Exakt datum beror alltså på hur stabil kärnan visar sig vara under testperioden.
Inte avsedd för produktionsdatorer
Den som vill testa den nya kärnan redan nu kan hämta Linux 7.3-rc1 från Linus Torvalds Git-arkiv eller kernel.org.
Men rc1 är framför allt avsedd för utvecklare och personer som aktivt vill testa den nya Linuxkärnan.
Det är fortfarande en förhandsversion och fel kan förekomma.
Den bör därför inte installeras på datorer eller servrar där stabil drift är viktig.
För de flesta användare är det bättre att vänta tills Linux 7.3 är färdig – och därefter ytterligare tills den egna Linuxdistributionen har testat och paketerat kärnan.
Linux 7.3 visar samtidigt hur utvecklingen av Linux ofta fungerar. De stora förändringarna är sällan spektakulära funktioner som användaren ser direkt på skärmen. Istället handlar det om tusentals mindre förbättringar av drivrutiner, processorstöd, energihantering och hårdvarukommunikation.
Tillsammans gör de att Linux kan fortsätta fungera på nästa generations datorer.
Den 25 augusti 1991 berättade den då 21-årige studenten Linus Torvalds att han arbetade på ett fritt operativsystem. Projektet var enligt honom ”bara en hobby” och skulle inte bli särskilt stort. Trettiofem år senare finns Linux i allt från mobiltelefoner och trådlösa routrar till superdatorer, rymdsystem och världens största datacenter.
När Linus Torvalds publicerade sitt meddelande i diskussionsgruppen comp.os.minix var internet fortfarande något som främst användes av universitet, forskare och teknikentusiaster. World Wide Web hade precis börjat ta form och de flesta hemdatorer var inte anslutna till något nätverk.
Torvalds berättade att han arbetade på ett fritt system för datorer med Intels 386- och 486-processorer. Han hade redan fått kommandotolken Bash och kompilatorn GCC att fungera och ville veta vilka funktioner andra användare saknade i operativsystemet Minix.
Han underströk samtidigt att projektet inte var professionellt, inte var portabelt och förmodligen aldrig skulle fungera med särskilt många typer av hårdvara.
Det visade sig vara en av datorhistoriens mindre lyckade framtidsprognoser.
Vad är egentligen Linux?
Linux beskrivs ofta som ett operativsystem, men tekniskt sett är Linux själva kärnan – den del av systemet som arbetar närmast datorns hårdvara.
Kärnan fördelar processortid, hanterar arbetsminnet, kommunicerar med hårddiskar och andra enheter samt ser till att program kan köras utan att störa varandra. Runt Linuxkärnan byggs sedan kompletta operativsystem med verktyg, skrivbordsmiljöer och program.
Sådana system kallas Linuxdistributioner. Debian, Ubuntu, Fedora, Linux Mint, Arch Linux och openSUSE är några välkända exempel.
Android använder också Linuxkärnan, även om resten av systemet skiljer sig tydligt från en traditionell Linuxdistribution för datorer.
Den öppna utvecklingsmodellen förändrade allt
En viktig förklaring till framgången är att Linux blev fri och öppen programvara. Källkoden är tillgänglig för den som vill studera, ändra och förbättra den.
Det innebär inte att utvecklingen saknar regler. Ändringar granskas noggrant innan de godkänns, och utvecklingen är uppdelad mellan tusentals personer med ansvar för olika delar av kärnan.
Modellen gör det möjligt för privatpersoner, universitet och konkurrerande företag att arbeta med samma tekniska grund. En förbättring som utvecklas för en server kan senare komma till nytta i en persondator, mobiltelefon eller inbyggd elektronisk produkt.
Linux utveckling visar att mycket stora och komplicerade tekniska projekt kan skapas genom internationellt samarbete. Företag bidrar med pengar och utvecklare, medan frivilliga rapporterar fel, skriver dokumentation och utvecklar nya funktioner.
Linux finns överallt – även när det inte syns
Många människor använder Linux varje dag utan att känna till det. Systemet finns bland annat i:
Androidtelefoner och surfplattor
webbservrar och molntjänster
trådlösa routrar och nätverksutrustning
smart-tv-apparater och digitalboxar
industriella styrsystem
bilar och annan fordonselektronik
satelliter och forskningsutrustning
praktiskt taget hela den moderna superdatorvärlden
När någon öppnar en webbsida, tittar på strömmande video eller sparar en fil i en molntjänst är sannolikheten stor att informationen någonstans på vägen behandlas av en Linuxbaserad server.
Linux har blivit särskilt viktigt där stabilitet, säkerhet och möjligheten att anpassa systemet är avgörande. En tillverkare behöver inte vänta på att ett enskilt programvaruföretag ska lägga till en funktion. Företaget kan självt förändra koden eller anlita någon som gör det.
Varför blev inte Linux lika stort på vanliga datorer?
På servrar, superdatorer och inbyggda system har Linux en mycket stark ställning. På traditionella stationära och bärbara datorer är marknadsandelen betydligt mindre.
Det beror inte nödvändigtvis på tekniska brister. Windows följer med de flesta nya persondatorer, och många användare fortsätter helt enkelt att använda det system som redan är installerat. Vissa kommersiella program och spel har dessutom länge saknat Linuxversioner.
Situationen har dock förändrats. Moderna distributioner är enklare att installera, hårdvarustödet har förbättrats och allt fler program fungerar direkt i webbläsaren. Spelplattformen Steam och kompatibilitetslagret Proton har också gjort det möjligt att köra ett stort antal Windowsspel i Linux.
För äldre datorer kan en lättare Linuxdistribution ge maskinen flera extra användbara år. Det minskar behovet av att köpa nytt och kan därmed även minska mängden elektronikavfall.
Ett operativsystem som kan kontrolleras
Linux handlar inte bara om kostnad. Fri programvara ger användaren möjlighet att undersöka vad systemet gör och att fortsätta använda eller utveckla det även om en leverantör ändrar strategi.
Det är särskilt betydelsefullt för myndigheter, företag och organisationer som vill undvika att bli helt beroende av en enda tillverkare. Öppen källkod innebär inte automatiskt att ett system är säkert, men den gör det möjligt för oberoende experter att granska koden och upptäcka problem.
Linux kan dessutom anpassas till nästan allt – från mycket små enkortsdatorer till enorma datorsystem med tusentals processorer.
Linux har två födelsedagar
Den 25 augusti firas dagen då Linus Torvalds offentliggjorde sitt projekt. Den första publikt tillgängliga versionen, Linux 0.01, publicerades däremot den 17 september 1991.
Därför förekommer båda datumen som Linux födelsedag. Den 25 augusti markerar idéns presentation för omvärlden, medan den 17 september markerar den första offentliga utgåvan.
Från studentprojekt till samhällsbärande teknik
Det mest anmärkningsvärda med Linux är kanske inte hur stort systemet har blivit, utan att utvecklingen fortfarande fortsätter enligt samma grundidé: människor och organisationer över hela världen samarbetar kring en gemensam teknisk plattform.
Det som började som ett studentprojekt för en begränsad typ av persondator har blivit en central del av det moderna informationssamhället.
Linus Torvalds trodde inte att projektet skulle bli stort och professionellt. Trettiofem år senare hjälper Linux till att driva mobiltelefoner, internetservrar, forskningssystem och världens kraftfullaste datorer.
Inte illa för något som började som ”bara en hobby”.
Thunderbird 154 har släppts med bättre stöd för Microsoft 365, möjlighet att ligga kvar i systemfältet och flera förbättringar för e-post, kalender och adressböcker. Bakom de synliga nyheterna finns även viktiga rättningar som minskar risken för förlorade meddelanden och programkrascher.
Thunderbird har länge varit ett populärt alternativ för den som vill samla sin e-post, kalender och sina kontakter i ett fristående program. Eftersom programmet är baserat på öppen källkod kan det användas med många olika leverantörer, utan att användaren behöver låsa sig till exempelvis Microsoft eller Google.
I Thunderbird 154 tar programmet ett viktigt steg närmare Microsofts ekosystem. Stöd för Microsoft Graph har nu aktiverats, vilket förbättrar möjligheterna att ansluta Thunderbird till Microsoft 365.
Microsoft Graph fungerar som en digital förbindelse
Microsoft Graph är ett programmeringsgränssnitt som gör det möjligt för andra program att kommunicera med tjänster inom Microsoft 365. Det kan beskrivas som en gemensam digital förbindelse till bland annat e-post, kalendrar, kontakter och användarkonton.
För Thunderbird innebär detta att programmet kan kommunicera med Microsofts tjänster genom en modernare och mer officiellt stödd metod. Det är särskilt betydelsefullt för företag och organisationer som använder Exchange Online och Microsoft 365 men samtidigt vill låta användarna arbeta i Thunderbird.
Versionen innehåller även rättningar för Microsoft-konton. Exchange-konton kunde tidigare felaktigt rapportera upprepade inloggningsproblem under autentiseringen. Egna OAuth-inställningar för ett EWS-konto kunde dessutom skriva över inställningar som hörde till ett annat konto. Båda problemen ska nu vara åtgärdade.
Thunderbird kan ligga kvar i systemfältet
En mer synlig nyhet är möjligheten att låta Thunderbird fortsätta köras i datorns systemfält när det sista programfönstret stängs.
Funktionen är valfri och måste aktiveras av användaren. När den är påslagen avslutas inte Thunderbird helt när fönstret stängs. Programmet ligger i stället kvar i bakgrunden och kan fortsätta bevaka inkommande e-post och kalenderhändelser.
Detta är ett vanligt beteende i moderna kommunikationsprogram, men har tidigare saknats som en inbyggd möjlighet i Thunderbird. För den som vill få meddelanden utan att hela programfönstret behöver vara öppet kan det göra Thunderbird smidigare i den dagliga användningen.
Sökresultat kan visas som en vanlig meddelandelista
Den globala sökfunktionen har fått en ny inställning som gör att sökresultaten kan öppnas direkt i listläge. Det passar användare som föredrar att behandla ett sökresultat på samma sätt som innehållet i en vanlig e-postmapp.
Hanteringen av bifogade e-postmeddelanden har också förbättrats. Meddelanden som bifogats i formatet message/rfc822 kan nu kopieras till en valfri mapp genom kommandot ”Kopiera till”. Det går även att dra det bifogade meddelandet direkt till en mapp i mappträdet.
På macOS har Thunderbird dessutom fått möjlighet att förhandsgranska bilagor.
Viktiga rättningar skyddar meddelanden
Flera av förbättringarna märks inte direkt i gränssnittet, men kan vara desto viktigare.
Ett allvarligt problem kunde uppstå när en IMAP-mapp flyttades till Lokala mappar. Om kopieringen misslyckades fanns det en risk att meddelanden ändå raderades från den ursprungliga platsen. Detta har rättats i Thunderbird 154.
IMAP är tekniken som gör att e-postprogrammet och e-postservern kan hålla sina mappar synkroniserade. När ett meddelande flyttas måste programmet därför försäkra sig om att kopieringen verkligen lyckats innan originalet tas bort. Rättningen minskar risken för att meddelanden försvinner vid en misslyckad överföring.
Ett annat fel gjorde att IMAP-bilagor kunde visas som tomma efter att ett filter automatiskt flyttat meddelandet till en annan mapp. Även detta problem är åtgärdat.
Thunderbird ska inte heller längre visa nya aviseringar för meddelanden som redan markerats som lästa på en annan enhet.
Flera orsaker till krascher har tagits bort
Thunderbird 154 rättar ett antal situationer där programmet tidigare kunde krascha. Det kunde bland annat inträffa när användaren:
öppnade ett utkast eller en mall med felaktigt kodad text,
genomförde en sökning efter e-post på servern,
gick över till frånkopplat läge medan en IMAP-anslutning var aktiv,
flyttade en EWS-sökmapp till papperskorgen.
Enskilda krascher kan låta som mindre problem, men i ett e-postprogram hanteras stora mängder information från många olika servrar. Ett enda felaktigt formaterat meddelande ska helst inte kunna få hela programmet att avslutas.
Bättre hantering av krypterade meddelanden
Thunderbird kan nu korrekt dekryptera CMS-meddelanden som använder formatet AuthEnvelopedData.
CMS är en standard för kryptografiskt skyddade meddelanden och används bland annat för signerad och krypterad e-post. Förbättringen innebär därför bättre kompatibilitet med vissa system som skickar krypterade meddelanden i detta format.
Även varningarna för externt innehåll har justerats. Thunderbird ska inte längre visa en varning när avsändaren redan omfattas av ett undantag som tillåter att exempelvis externa bilder hämtas.
Kalender och kontakter blir mer pålitliga
Kalenderdelen har fått flera rättningar. Den valda sorteringsordningen sparas nu när Thunderbird startas om, och avfärdade CalDAV-påminnelser ska inte längre hindra framtida påminnelser från att visas.
Synkronisering mot CalDAV-servrar har dessutom förbättrats för servrar som skickar svar kodade med UTF-16. CalDAV är en öppen standard som används för att synkronisera kalendrar mellan olika program och tjänster.
Meddelandet om att alla kalendrar är avstängda ska inte heller komma tillbaka efter att användaren har aktiverat en kalender.
Adressböcker som synkroniseras genom CardDAV har också fått en rättning. Skrivskyddade adressböcker ska inte längre felaktigt behandlas som om de gick att redigera.
För RSS-prenumerationer används nu publiceringsdatumet i stället för uppdateringsdatumet när det är lämpligt. Det ger en mer rättvisande tidsangivelse för artiklar i nyligen tillagda prenumerationer.
En uppdatering med fokus på vardagsanvändning
Thunderbird 154 innehåller ingen total ombyggnad av programmet. I stället handlar versionen om att förbättra samspelet med moderna tjänster och göra programmet mer pålitligt.
Microsoft Graph-stödet är den strategiskt viktigaste nyheten eftersom det öppnar för bättre samverkan med Microsoft 365. Systemfältsläget är samtidigt den förändring som många vanliga användare förmodligen kommer att märka mest.
Tillsammans med rättningarna för IMAP, kalender, kryptering och programkrascher gör detta Thunderbird 154 till en viktig stabilitetsuppdatering – särskilt för användare som hanterar flera konton och är beroende av att e-post och kalender fungerar hela arbetsdagen.
Den 16 augusti 1993 presenterade studenten Ian Murdock sin idé om en ny Linuxdistribution. Trettiotre år senare är Debian fortfarande ett av den fria programvaruvärldens viktigaste projekt – och utgör grunden för många av dagens mest använda Linuxsystem.
När Ian Murdock grundade Debian 1993 var Linux fortfarande ett ungt projekt. Begreppet Linuxdistribution var förhållandevis nytt, och det var långt ifrån självklart hur ett komplett operativsystem baserat på Linux skulle organiseras och underhållas.
Murdock ville skapa något mer genomtänkt än en samling program som satts ihop till ett installationspaket. Hans mål var ett komplett och stabilt operativsystem som utvecklades öppet, gemensamt och i nära samarbete med användarna.
Visionen formulerades senare i det så kallade Debianmanifestet. Där beskrevs ett system som skulle följa idéerna bakom både Linux och GNU-projektet: programvaran skulle vara fri, utvecklingen öppen och projektets beslut fattas av en gemenskap snarare än av ett enskilt företag.
Vad är egentligen en Linuxdistribution?
Linux är i grunden namnet på operativsystemets kärna. Kärnan fungerar som en länk mellan datorns hårdvara och de program som användaren kör.
För att få ett komplett operativsystem behövs dock betydligt mer. Det krävs bland annat installationsprogram, systemverktyg, skrivbordsmiljöer, drivrutiner, säkerhetsuppdateringar och program för allt från textredigering till webbsurfning.
En Linuxdistribution samlar alla dessa delar i ett sammanhängande system. Debian blev tidigt känt för att organisera programmen i så kallade paket. Pakethanteringen gör det möjligt att installera, uppdatera och ta bort program utan att användaren själv behöver leta efter och sammanställa programkoden.
Detta låter självklart i dag, men under Linux tidiga år var det en viktig teknisk och organisatorisk utmaning.
Ett digitalt bygge med tusentals delar
Ett modernt operativsystem består av ett mycket stort antal programkomponenter. Dessa utvecklas ofta av helt olika projekt och måste ändå fungera tillsammans.
När exempelvis ett centralt bibliotek uppdateras kan förändringen påverka hundratals andra program. Debians utvecklare måste därför kontrollera beroenden, rätta fel och se till att säkerhetsuppdateringar kan distribueras utan att resten av systemet slutar fungera.
Arbetet påminner om att underhålla en enorm maskin där varje kugghjul tillverkas av olika grupper runt om i världen. Debians uppgift är inte bara att samla delarna, utan också att testa att de passar ihop.
Projektet har därför fått ett starkt rykte för stabilitet. Nya funktioner införs inte enbart för att de är nya. De ska också vara tillräckligt testade för att kunna användas i ett system som förväntas fungera under lång tid.
Det är en viktig anledning till att Debian används på allt från persondatorer och servrar till molntjänster, inbyggda system och teknisk utrustning.
Grunden till en hel familj av operativsystem
Debians inflytande sträcker sig långt utanför projektets egna användare. Distributionens paketsystem och tekniska infrastruktur används som grund för en stor familj av andra Linuxdistributioner.
Ubuntu är det mest kända exemplet, och Ubuntu har i sin tur blivit grund för ytterligare distributioner. På så sätt kan tekniskt arbete som utförs inom Debian spridas vidare till miljontals datorer, även när användarna inte själva kör Debian.
Det innebär att en förbättring eller säkerhetsrättning i Debian kan få betydelse långt utanför projektets egna servrar och installationsfiler. Debian fungerar därför både som ett eget operativsystem och som en central byggsten i ett betydligt större Linuxekosystem.
Ett projekt utan en ensam ägare
En av Debians mest utmärkande egenskaper är organisationen. Distributionen styrs inte av ett enskilt kommersiellt företag. Den utvecklas huvudsakligen av frivilliga deltagare från många olika länder.
Det betyder inte att Debian saknar regler eller ledning. Projektet har utvecklat egna demokratiska processer, tekniska riktlinjer och dokument som beskriver vilka principer distributionen ska följa. Bland dessa finns Debians sociala kontrakt och riktlinjerna för fri programvara.
Modellen kan göra beslutsfattandet långsammare än i ett företag där ledningen snabbt kan bestämma riktning. Samtidigt gör den Debian mindre beroende av ett enskilt bolags ekonomi, ägare eller affärsstrategi.
Företag kan byta inriktning, köpas upp eller lägga ned produkter. Ett internationellt gemenskapsprojekt kan i stället fortsätta så länge det finns människor som vill utveckla och använda det.
Debian Day firas runt om i världen
Den 16 augusti uppmärksammas varje år som Debian Day. Lokala användargrupper arrangerar möten, föredrag, installationsaktiviteter och informella sammankomster.
Under 33-årsfirandet 2026 planeras minst 19 lokala Debianträffar på tre kontinenter. Evenemangen ger både erfarna utvecklare och nyfikna nybörjare möjlighet att träffas och utbyta kunskap.
Firandet speglar hur projektet är uppbyggt. Debian är inte bara programkod som kan hämtas från internet. Det är också ett socialt nätverk av människor som dokumenterar, översätter, testar, rapporterar fel, underhåller programpaket och hjälper andra användare.
En 33-åring som fortfarande formar Linuxvärlden
Teknikvärlden förändras snabbt. Datorarkitekturer kommer och går, nya säkerhetshot uppstår och program som en gång var självklara ersätts av nya lösningar. Trots detta har Debian behållit mycket av sin ursprungliga identitet.
Projektets betydelse ligger därför inte enbart i själva operativsystemet. Debian har också visat att en stor internationell gemenskap kan bygga och underhålla en tekniskt avancerad plattform under flera årtionden – utan att projektet behöver styras av ett enda företag.
Trettiotre år efter Ian Murdocks första tillkännagivande är Debian fortfarande under aktiv utveckling. Det är både ett praktiskt operativsystem och ett långvarigt experiment i öppet samarbete.
Och resultatet finns i dag i betydligt fler datorer, servrar och tekniska produkter än de flesta användare känner till.
Hur varm är processorn egentligen? Hur snabbt arbetar kärnorna, vad gör grafikkortet och börjar hårddisken visa tecken på problem? Det nya Linux-programmet HWall samlar både hårdvaruinformation och sensordata i ett och samma verktyg – och kan dessutom varna när något börjar bli för varmt eller belastat.
Linux har länge haft mängder av verktyg för den som vill hålla ett öga på datorns hälsa. Program som visar processorbelastning, minnesanvändning och temperaturer är inget nytt. Däremot är det betydligt ovanligare med ett enda program som både kan beskriva vilken hårdvara datorn innehåller och samtidigt följa sensorer i realtid.
Det är precis vad det nya open source-projektet HWall försöker göra.
Programmet är skrivet i programmeringsspråket Rust och utvecklat specifikt för Linux. Tanken är att ge användaren en samlad bild av datorns komponenter, temperaturer, fläktar, lagringsenheter, nätverk och andra mätvärden.
HWall finns både med ett grafiskt gränssnitt byggt med GTK 4 och som ett interaktivt terminalprogram.
Inspirerat av HWiNFO för Windows
Utvecklaren bakom HWall uppger att sättet att organisera sensorer i en hierarkisk struktur är inspirerat av HWiNFO64, ett populärt program för hårdvaruinformation och diagnostik under Windows.
Ambitionen verkar alltså vara större än att bara visa några grafer över processor- och minnesanvändning.
HWall försöker istället samla information från flera delar av Linux-systemet, bland annat Linux-kärnan, datorns firmware, installerade hårdvarudrivrutiner och vissa externa verktyg.
Resultatet kan bli en ganska detaljerad bild av vad som faktiskt händer inne i datorn.
Temperaturer, fläktar och spänningar
Beroende på vilken hårdvara datorn har kan HWall bland annat visa:
processortemperaturer
temperaturer på moderkortet
fläkthastigheter
elektriska spänningar
processorbelastning
klockfrekvenser
aktivitet på lagringsenheter
nätverkstrafik
effekt- och energivärden
Programmet håller dessutom reda på mer än bara det aktuella värdet.
För varje sensor kan HWall registrera nuvarande, lägsta, högsta och genomsnittliga värde, tillsammans med hur många mätningar som har genomförts.
Det gör det exempelvis möjligt att se att processorn för tillfället håller 55 grader, men tidigare under dagen varit uppe i 87 grader.
HWall skiljer också mellan sensorer som är aktuella, inaktuella, otillgängliga eller helt offline. Det är viktigt eftersom ett värde som visas på skärmen annars skulle kunna misstolkas som en färsk mätning trots att sensorn slutat rapportera.
Mäter hur snabbt processorn faktiskt arbetar
En särskilt intressant funktion finns på vissa x86-baserade datorer.
Moderna processorer ändrar hela tiden sin arbetshastighet beroende på belastning, temperatur och energisparfunktioner. Den frekvens som operativsystemet begär behöver därför inte alltid motsvara den frekvens som processorn faktiskt har arbetat med.
HWall kan på kompatibla system använda processorernas så kallade APERF- och MPERF-räknare för att uppskatta den effektiva frekvensen.
Det går både att visa ett genomsnitt och separata värden för varje logisk processor.
Det kan ge en mer realistisk bild av hur processorn verkligen arbetar än att enbart läsa den rapporterade klockfrekvensen.
Historik istället för bara ögonblicksbilder
En temperaturmätning säger egentligen ganska lite om man bara ser värdet just nu.
Är 80 grader normalt? Har temperaturen precis stigit? Har den legat där i flera timmar?
Därför lagrar HWall också historiska sensordata i minnet.
Standardinställningen är endast en minuts historik, men lagringen kan konfigureras för betydligt längre perioder – upp till 24 timmar.
Historiken kan visas som interaktiva diagram där användaren bland annat kan zooma, panorera, undersöka tidpunkter och välja specifika tidsperioder.
Det gör funktionen användbar vid exempelvis felsökning.
Om en dator plötsligt börjar gå långsamt kan man i efterhand undersöka om processortemperaturen steg kraftigt, om belastningen låg på 100 procent eller om någon annan sensor förändrades samtidigt.
Historiken kan även exporteras som CSV eller JSON Lines för vidare analys i andra program.
En mycket kort mätintervall kombinerad med lång historik innebär förstås att programmet måste lagra och bearbeta betydligt fler datapunkter, vilket i sin tur ökar användningen av processor och arbetsminne.
Kan varna innan problemen blir allvarliga
HWall kan också användas som ett enklare övervakningssystem.
För enskilda sensorer går det att sätta gränsvärden för när en varning eller ett kritiskt larm ska utlösas.
Det behöver inte innebära att ett larm aktiveras så fort processorn råkar passera exempelvis 90 grader under några sekunder.
Programmet har inställningar för bland annat varaktighet, hysteresis och cooldown.
Det innebär förenklat att ett värde kan behöva ligga över en viss gräns under en bestämd tid innan larmet aktiveras. På så sätt minskar risken för onödiga varningar vid korta temperatur- eller belastningstoppar.
När villkoren uppfylls kan HWall skicka en skrivbordsnotifikation.
Kartlägger datorns komponenter
HWall är samtidigt mer än ett sensorprogram.
Det kan skapa ett hårdvaruregister som bland annat omfattar:
processor
arbetsminne
grafikkort
lagringsenheter
nätverkskort
USB-enheter
PCI-enheter
batterier
firmware
vissa säkerhetsenheter
Med hjälp av externa verktyg kan ännu mer information hämtas.
SMART- och NVMe-data kan exempelvis ge information om SSD- och hårddiskars hälsa, varningsindikatorer och olika livstidsvärden.
Datorer med Nvidias proprietära Linux-drivrutin kan lämna ytterligare grafikkortsinformation via verktyget nvidia-smi.
HWall kan också använda dmidecode för att få fram mer information om bland annat moderkort, BIOS eller UEFI, processorsocklar, TPM och installerade minnesmoduler.
Vissa sådana uppgifter kan dock kräva högre behörighet i Linux.
Linux-kärnan avgör vad som går att läsa
Hur mycket information HWall faktiskt kan visa beror i hög grad på datorns hårdvara och Linux-stöd.
För många temperatur-, fläkt- och spänningssensorer använder Linux systemet hwmon. Sensorerna blir normalt tillgängliga genom filer under:
/sys/class/hwmon
HWall läser den information som Linux redan tillhandahåller där.
Programmet försöker däremot inte själv ladda sensordrivrutiner och kräver inte administratörsbehörighet för normal övervakning.
Det betyder att två datorer med HWall kan visa helt olika mängder information.
Resultatet beror bland annat på vilket moderkort som används, vilket sensorchip som sitter på kortet, vilken Linux-kärna som körs och om det finns en fungerande drivrutin.
Exempel på kärnmoduler som kan göra moderkortssensorer tillgängliga är nct6775, it87, asus-ec-sensors, asus_wmi_sensors, w83627ehf och f71882fg.
Om Linux inte kan läsa sensorn kan inte heller HWall trolla fram informationen.
HWall ändrar inte datorns hårdvara
En viktig detalj är att HWall är konstruerat som ett skrivskyddat övervakningsverktyg.
Programmet försöker inte förändra datorns inställningar.
Det styr alltså inte fläktarna, ändrar inte processorernas klockfrekvenser och justerar inte elektriska spänningar.
HWall koncentrerar sig istället på att identifiera, läsa och presentera den information som Linux och de externa hjälpverktygen redan kan tillhandahålla.
Det minskar också risken för att ett övervakningsprogram av misstag ändrar en känslig hårdvaruinställning.
Fungerar även helt i terminalen
För servrar och användare som föredrar kommandoraden finns också en terminalversion.
Den kan skapa vanliga läsbara rapporter, filtrera sensorer efter kategori, exportera information som JSON och kontinuerligt skicka sensordata som JSON Lines.
Det gör HWall potentiellt användbart även i automatiserade system.
Ett skript skulle exempelvis kunna läsa temperaturer från HWall och sedan lagra dem i en databas eller skicka dem vidare till ett separat övervakningssystem.
Terminalgränssnittet har dessutom flera interaktiva vyer, där användaren kan växla mellan hårdvaruinformation, sensorer eller en kombination av båda.
Har ett litet HTTP-API
En annan intressant möjlighet är HWall:s inbyggda HTTP-baserade JSON-API.
Genom CLI-kommandot serve kan programmet tillhandahålla exempelvis aktuella sensormätningar, en sammanställning av systemstatus eller datorns hårdvaruinventering via nätverket.
Servern kan bindas till en konfigurerbar lokal adress.
Det öppnar för flera användningsområden.
En Linux-dator skulle exempelvis kunna köra HWall i bakgrunden medan temperaturer och annan information visas på en separat dator, en webbpanel eller någon typ av lokal övervakningsskärm.
Fortfarande ett mycket ungt projekt
HWall befinner sig fortfarande i ett tidigt utvecklingsskede.
Det innebär att man inte bör förvänta sig samma mognad som hos verktyg som utvecklats under många år.
Vilken information som kan visas kommer dessutom alltid att begränsas av datorns firmware, Linux-kärnan, drivrutiner, behörigheter och vilka externa program som är installerade.
Utvecklaren rekommenderar också försiktighet med att köra flera lågnivåprogram för hårdvaruövervakning samtidigt.
Anledningen är att vissa drivrutiner kan behöva kommunicera med datorns firmware eller embedded controller varje gång ett sensorvärde läses. Om flera program gör sådana förfrågningar mycket ofta kan det i vissa system skapa problem.
Måste än så länge kompileras från källkod
HWall är ännu inte ett program som de flesta användare bara kan installera från distributionens vanliga paketförråd.
I nuläget finns inga färdiga officiella binärpaket eller distributionspaket.
Den som vill prova programmet behöver istället bygga det från källkoden.
Bland kraven finns Rust 1.92 eller senare, utvecklingsfiler för GTK 4.8, pkg-config och en vanlig C-kompilatormiljö.
Det placerar HWall i kategorin spännande projekt för Linux-entusiaster snarare än ett färdigt verktyg för den breda massan.
Men idén är intressant.
Linux har redan i dag nästan all information som behövs för avancerad hårdvaruövervakning. Problemet är ofta att informationen är utspridd mellan /sys, olika kommandoradsverktyg och separata grafiska program.
Om HWall lyckas samla dessa delar i ett stabilt och lättanvänt gränssnitt kan projektet på sikt bli ett intressant Linux-alternativ för användare som vill ha ungefär samma typ av detaljerade hårdvaruöverblick som program som HWiNFO erbjuder under Windows.
Nvidias Blackwell-arkitektur driver både enorma AI-system och grafikkort i vanliga datorer. Bakom namnet finns en ny generation kretsar som räknar med lägre precision, flyttar data i extrem hastighet och […]
I slutet av 1970-talet började persondatorn flytta ut från hobbyrummen och in i skolorna. Bell & Howells svarta version av Apple II Plus visar hur en vanlig hemdator anpassades […]
Den såg ut som en kraftig skrivmaskin och såldes som en programmerbar terminal. Men inuti Datapoint 2200 fanns en idé som kom att leva vidare i Intel 8008, Zilog […]
Data General/One lanserades 1984 och var en av de första bärbara datorerna som kombinerade batteridrift, IBM PC-kompatibilitet och en fullstor bildskärm. Den blev aldrig någon större försäljningsframgång, men dess […]
Långt innan Apple lanserade iPhone och Android blev världens vanligaste mobilplattform försökte IBM förena telefonen med datorn. Resultatet blev IBM Simon – en halvkilostung apparat med pekskärm, e-post, fax, […]
AMD EPYC 7302 är en kraftfull serverprocessor med 16 kärnor och 32 trådar, utvecklad för virtualisering, databaser och andra krävande arbetsuppgifter. Med Zen 2-arkitektur, 128 MB L3-cache, åttakanaligt DDR4-minne […]
LaserDisc var den stora, blanka videoskivan som lovade bättre bild, bättre ljud och snabbare åtkomst än VHS. Trots att formatet aldrig slog igenom på bred front blev det en […]
HP ProBook 430 G4 var en gång en modern och påkostad arbetsdator för företag. I dag har den hamnat i teknikens gränsland: fortfarande fullt användbar för kontorsarbete, men utan […]
Gevaert Automatic är en ovanlig mekanisk dubbel-8-kamera från tiden före Gevaerts sammanslagning med Agfa. Med fjäderdriven motor, utbytbart Steinheil-objektiv och filmhastigheter på upp till 32 bilder per sekund är […]
När IBM lanserade ThinkPad 701 år 1995 löste företaget problemet med små bärbara datorer på ett spektakulärt sätt. Datorns delade tangentbord vecklade automatiskt ut sig när locket öppnades och […]
Vi kommer hem till dig i Stockholm området och hjälper dig med dator, skrivare, kablar, TV, nätverk och annat tekniskt.
Vi arbetar med Linux, Windows och Mac.
The first Arch Linux ISO powered by kernel 7.1 is now available for download, bringing updated hardware support and the latest installation media. The post First Arch Linux ISO Powered by Linux Kernel 7.1 Is Now Available for Download appeared first on Linux Today.
KDE Plasma 6.8 adds resizable virtual screens and larger emojis, alongside desktop improvements designed to enhance usability and the overall user experience. The post KDE Plasma 6.8 Adds Resizable Virtual Screens and Larger Emojis appeared first on Linux Today.
Incus 7.3 introduces shared GPU acceleration alongside 13 security fixes, delivering improved hardware sharing, virtualization, and system security. The post Incus 7.3 Released with Shared GPU Acceleration and 13 Security Fixes appeared first on Linux Today.
Komodo 2.3 improves container search performance, making it faster to find and manage containers while building, deploying, and managing infrastructure. The post Komodo 2.3 Build and Deploy Tool Released with Faster Container Search appeared first on Linux Today.
4MLinux 52.0 arrives with improved support for legacy GPUs and the 6.18 LTS kernel, delivering updated hardware compatibility and system improvements. The post 4MLinux 52.0 Released with Better Support for Legacy GPUs, Linux Kernel 6.18 LTS appeared first on Linux Today.
AerynOS receives a major software refresh with kernel 7.1.5, COSMIC 1.5, and Mesa 26.1.6, bringing updated desktop, graphics, and hardware support. The post AerynOS Gets Linux Kernel 7.1.5, COSMIC 1.5, and Mesa 26.1.6 appeared first on Linux Today.
Shotcut 26.7 adds graphics adapter selection and a new Shake video filter, alongside improvements and fixes for the open-source video editor. The post Shotcut 26.7 Video Editor Adds Graphics Adapter for Linux, Shake Video Filter appeared first on Linux Today.
Arch Linux temporarily disables AUR package adoption in response to malicious package takeovers, introducing safeguards to protect users and repository integrity. The post Arch Linux Disables AUR Package Adoption Amid Malicious Takeovers appeared first on Linux Today.
GNU Nano 9.2 introduces a new terminal output check alongside fixes and refinements that improve reliability for users of the command-line text editor. The post GNU Nano 9.2 CLI Text Editor Released with New Terminal Output Check appeared first on Linux Today.
Prepare for your next system administrator interview with 15 practical questions and answers covering essential commands, troubleshooting, networking, and system management. The post 15 Linux Interview Questions and Answers for System Administrators appeared first on Linux Today.
In a bold move toward ultimate minimalism, developer Geir Isene has created Frame — the first X11 server for Linux written entirely in assembly language. The X server is one of those foundational pieces that most of us take for granted. It’s big, complex, and full of decades of legacy code. But what if someone… […]
Weston 16.0 released with major advances in HDR, color management, and Wayland protocol support. After about five months of development, the Weston project has officially released Weston 16.0, the reference Wayland compositor. This version brings important improvements that will help desktop environments like GNOME, KDE, and Enlightenment achieve better and more complete Wayland support. It’s… […]
GNOME OS is getting a dedicated “Test Center” that finally makes testing experimental apps and system components safe, simple, and reversible on image-based distributions. GNOME OS has always been that cool, slightly wild playground for people who live and breathe GNOME. It’s image-based, atomically updated, super secure… and until now, a bit of a pain… […]
Debian released important point updates for both its current stable and previous stable versions on July 11, with Debian 12 officially entering its Long Term Support phase. The Debian project released updated point versions for both its current stable release and the previous one on July 11, 2026. Debian 13.6 delivers 124 stability fixes and… […]
KDE Frameworks 6.28.0 Released with Android Calendar Plugin, New Barcode Support, and KIO Improvements. KDE has released Frameworks 6.28.0, the latest monthly update to its set of over 80 libraries that form the foundation of Plasma and most KDE applications. This release brings several useful new features along with the usual round of bug fixes… […]
System76 has officially released COSMIC 1.1.0, bringing a host of exciting improvements to their Rust-powered desktop environment. System76 has officially released COSMIC 1.1.0, the latest version of their exciting Rust-based desktop environment. This solid update brings many practical improvements across the board, making COSMIC even more polished and enjoyable to use. I have been following… […]
Shotcut 26.6 brings powerful High Dynamic Range preview, restored external monitor support, and several useful improvements. A new version of the popular free and open-source video editor Shotcut 26.6.25 is now available. This release brings excellent HDR (High Dynamic Range) preview and export capabilities, brings back the long-missing external monitor support using a system display,… […]
Here’s a quick rundown of the 10 quick tips after you finish installing a brand new Fedora 44 workstation edition. In this article, we will talk about a few post-install tips for Fedora 44 workstation edition. These are a good starting point if you are installing a fresh Fedora 44 workstation edition for all user… […]
Here’s are the quick steps on how you can upgrade to the Fedora 44 version. Fedora 44 is officially available for download and the upgrade channels are now available. This release brings the latest and greatest GNOME 50 desktop for workstation editions, refinements to KDE Plasma desktop and more updates. If you are trying to… […]
Canonical is bringing thoughtful, local-first AI to Ubuntu – enhancing accessibility, enabling intelligent agents, and keeping user privacy and open source values at the core. As we move through 2026, large language models (LLMs) and AI tools have become ubiquitous across the tech industry. Adoption varies widely – some projects dive in headfirst, while others… […]
Annons
Datorservice
Trasiga dator? Och bor i Stockholm?
Bromma Datorservice sedan 2007.
Varför ska du linuxifiera din dator? En 10–15 år gammal premiumdator är inte skräp. Den kan ofta användas i flera år till. Med Linux får du ett system som är mer oberoende av de stora teknikjättarna Google, Microsoft och Apple. Det starkaste argumentet för att köra Linux är att du kan använda din dator några […]
Men först: vad är Linux? Troligen använder du redan Linux utan att veta om det. Linux är en kärna, alltså en grundkomponent som ett operativsystem behöver för att kunna hantera filer, kommunicera med internet, styra hårdvara och mycket annat. Det som gör Linux speciellt är att det är släppt under en licens som gör att […]
Datorproblem kan vara både frustrerande och tidskrävande – men hjälp finns nära till hands. Hos Datorhjälp i Bromma får du personlig och kunnig support, oavsett om det gäller en trasig laptop, krånglande e-post eller installation av ny teknik i hemmet. Med butik på Orrspelsvägen 13 och möjlighet till hembesök över hela Stockholm hjälper våra erfarna […]
När datorn krånglar, Wi-Fi-uppkopplingen sviktar eller skrivaren vägrar fungera kan vardagen snabbt bli frustrerande. För boende kring Karlaplan finns nu möjlighet att få snabb och personlig datorhjälp direkt i hemmet – till ett förmånligt pris med RUT-avdrag. Allt fler hushåll runt Karlaplan väljer att få teknisk hjälp på plats i stället för att ta sig […]
När datorn krånglar, wifi slutar fungera eller den nya mobilen känns svår att förstå finns personlig hjälp att få i Bergshamra. Genom hembesök i lugn miljö och pedagogiskt stöd på plats blir tekniken enklare att hantera – dessutom till halva kostnaden tack vare RUT-avdraget. Bergshamra. När datorn låser sig, e-posten slutar fungera eller den nya […]
När datorn krånglar, wifi strular eller den nya mobilen känns svår att förstå finns personlig hjälp att få i Hässelby Strand. Genom hembesök i lugn miljö och pedagogiskt stöd på plats blir tekniken enklare att hantera – dessutom till halva kostnaden tack vare RUT-avdraget. Hässelby Strand. När datorn låser sig, e-posten slutar fungera eller den […]
När tekniken krånglar i vardagen – från datorer som låser sig till wifi som inte fungerar – finns personlig hjälp att få i Högdalen. Med hembesök i lugn och trygg miljö, pedagogiska förklaringar och möjlighet till halva kostnaden genom RUT-avdraget blir det enklare att få digitala problem lösta. Högdalen. När datorn fryser, e-posten slutar fungera […]
När datorn krånglar, Wi-Fi-uppkopplingen svajar eller skrivaren vägrar fungera kan vardagen snabbt bli både stressig och tidskrävande. För boende i Rågsved finns nu möjlighet att få snabb och personlig datorhjälp direkt i hemmet – till ett förmånligt pris med RUT-avdrag. När datorn krånglar, Wi-Fi-uppkopplingen svajar eller skrivaren vägrar fungera kan vardagen snabbt bli både stressig […]
När tekniken krånglar i vardagen – från strulande datorer och e-post till wifi som inte vill fungera – finns personlig hjälp att få i Vårberg. Med hembesök i lugn och ro och möjlighet till halva kostnaden via RUT-avdraget erbjuds ett tryggt och pedagogiskt stöd för den som vill få tekniken att fungera igen. Vårberg. När […]
När datorn krånglar, internetuppkopplingen svajar eller skrivaren vägrar fungera kan vardagen snabbt bli både stressig och tidskrävande. För boende i Norsborg finns nu möjlighet att få snabb och personlig datorhjälp direkt i hemmet – till ett förmånligt pris med RUT-avdrag. Allt fler hushåll i Norsborg väljer att få teknisk hjälp på plats i stället för […]
Dell Latitude E5540 är en äldre men fortfarande användbar bärbar företagsdator med Full HD-skärm, Intel Core i5-processor och 500 GB hårddisk. Den passar bra för exempelvis webbsurfning, e-post, ordbehandling och enklare vardagsanvändning. Dell Latitude E5540 – bärbar dator Dell Latitude E5540 är en äldre företagsdator som fortfarande passar bra för enklare vardagsanvändning, exempelvis webbsurfning, e-post, […]
En äldre och enkel bärbar dator för grundläggande användning. Acer Aspire V5-531 kör Debian 13 och passar för exempelvis webbsurfning, e-post, ordbehandling och enklare strömning som SVT Play. Acer Aspire V5-531 är en äldre men fullt fungerande bärbar dator som passar för enklare användning, exempelvis webbsurfning, e-post, ordbehandling och andra vardagliga uppgifter. Datorn har en […]
En äldre bärbar dator behöver inte vara uttjänt bara för att den inte längre klarar de senaste och mest krävande programmen. Den här Asus X551MA från mitten av 2010-talet har fått nytt liv med Debian och visar hur fri programvara kan göra enkel, åldrad hårdvara användbar igen. Med rätt anpassningar räcker datorn fortfarande gott för […]
Acer Aspire 5741G är en äldre bärbar dator som fortfarande klarar enklare vardagsuppgifter med Linux Mint 22.2 ”Zara”. Med en Intel Core i5-processor, separat NVIDIA GeForce GT 320M-grafik och en hårddisk på 320 GB passar den för ordbehandling, e-post, webbsurfning, film och enklare Linuxprojekt, även om mer arbetsminne och en SSD skulle göra den betydligt […]
ASUS S551LN är en äldre men välutrustad bärbar dator som fått nytt liv med Linux Mint 22.3 ”Zena” och en snabb Kingston SSD. Med en Intel Core i5-processor, 8 GB arbetsminne, NVIDIA GeForce 840M och USB 3.0 passar den fortfarande bra för webbsurfning, kontorsarbete, film och enklare bildbehandling. ASUS S551LN är en äldre bärbar dator […]
ASUS K53TK är en äldre bärbar dator som har fått nytt liv med Ubuntu 24.04.4 LTS och en snabb Crucial SSD på 240 GB. Med en fyrkärnig AMD A6-processor, 4 GB arbetsminne, dubbla Radeon-grafikkretsar och USB 3.0 passar den fortfarande för ordbehandling, webbsurfning, film och andra vardagliga uppgifter. ASUS K53TK är en äldre bärbar dator […]
Acer Aspire 5742 är en äldre bärbar dator som har fått nytt liv med en snabb Crucial SSD på 480 GB och Linux Mint 22.3 ”Zena”. Med en Intel Core i5-processor, 4 GB arbetsminne och gigabit Ethernet fungerar den fortfarande bra för ordbehandling, e-post, enklare webbsurfning, film och andra vardagliga uppgifter. Acer Aspire 5742 är […]
Acer Aspire 7750Z är en äldre bärbar dator med stor bildskärm, 4 GB arbetsminne och en mekanisk hårddisk på 500 GB. Med Linux Mint 22.3 ”Zena” installerat fungerar den fortfarande för ordbehandling, e-post, enklare webbsurfning, film och andra vardagliga uppgifter. Ett framtida byte till SSD skulle dessutom kunna göra datorn märkbart snabbare och mer responsiv. […]
Toshiba Satellite C850-1DW är en äldre bärbar dator som har fått nytt liv med en snabb Kingston SSD och Linux Mint 22.3 ”Zena”. Med en Intel Core i3-processor, 4 GB arbetsminne och flera praktiska anslutningar passar den fortfarande för ordbehandling, e-post, enklare webbsurfning, film och andra vardagliga uppgifter. Toshiba Satellite C850-1DW är en äldre bärbar […]
Lenovo IdeaPad 330-17IKB är en traditionell bärbar vardagsdator med en Intel Pentium-processor, 8 GB arbetsminne och en hårddisk på 1 TB. Datorn kör Ubuntu 24.04 LTS och passar för exempelvis ordbehandling, e-post, webbsurfning, filmuppspelning och enklare tekniska uppgifter. Lenovo IdeaPad 330-17IKB är en bärbar dator som kombinerar en stor bildskärm med en traditionell hårdvarukonstruktion. Den […]
Datorer som inte längre klarar Windows 11 eller som har fallit utanför Apples stöd behöver inte vara uttjänta. Det ideella medborgarinitiativet OKIT samlar in äldre datorer, installerar Linux och skänker dem vidare till personer som fortfarande kan ha nytta av dem. Nu har projektet öppnat sin webbplats där besökare kan se vilka datorer som finns…
Mozilla har släppt Firefox 156 med flera förbättringar under huven. Den inbyggda PDF-läsaren kan nu starta upp till 45 procent snabbare, samtidigt som webbläsaren använder mindre resurser vid visning av stora bilder och får flera förbättringar för Android, multimedia och företagsmiljöer. Mozilla har släppt Firefox 156, och den här gången ligger mycket av fokus på…
Navidrome 0.64 har släppts med stöd för Jellyfin-kompatibla musikappar, snabbare spellistor, smartare sortering och en helt omarbetad hantering av albumomslag. För den som föredrar att lagra och strömma sin egen musik i stället för att vara beroende av Spotify, Apple Music eller andra kommersiella tjänster är uppdateringen särskilt intressant. Navidrome är en öppen källkodsbaserad musikserver…
Raspberry Pi har länge varit favoritvalet för billiga hemmaservrar och hobbyprojekt. Men i takt med att priserna har stigit kan en gammal bärbar dator vara ett både billigare och kraftfullare alternativ. Med bättre kompatibilitet, inbyggd lagring och fler anslutningar kan en tio år gammal laptop få nytt liv som filserver, Docker-maskin, Home Assistant-server eller litet…
Kan en fullvärdig Linuxkärna köras på en dator med bara 16 MB arbetsminne? YuzukiNeko visar att svaret är ja. Den lilla enkortsdatorn bygger på en 64-bitars RISC-V-processor och är ungefär lika stor som en Raspberry Pi Pico. När vi i dag tänker på en Linuxdator föreställer vi oss kanske en vanlig PC eller en Raspberry…
Nästa stora version av KDE Plasma börjar ta form. Plasma 6.8 får bland annat ett nytt temasystem, bättre säkerhetskopiering, snabbare fjärrskrivbord, förbättrad grafik och flera nyheter för Wayland. KDE Plasma 6.8 planeras att släppas den 14 oktober 2026. Betaversionen finns redan ute för testning, vilket betyder att funktionerna nu börjar bli tillräckligt färdiga för att…
Debian 13 har fått sin sjunde större underhållsuppdatering. Debian 13.7 innehåller 107 säkerhetsuppdateringar och rättningar för ytterligare 106 paket. För den som redan använder Debian 13 behövs ingen ominstallation – en vanlig systemuppdatering räcker. Debian är känt för att förändras försiktigt. I stället för att hela tiden introducera stora nyheter lägger utvecklarna mycket arbete på…
Jellyfin 12.0 är här med stora förbättringar under huven och ett modernare gränssnitt. Den fria mediaservern får bland annat snabbare databashantering, FFmpeg 8.1, bättre stöd för böcker och serier samt flera viktiga säkerhetsfixar. Jellyfin 12.0 är här, och bakom versionsnumret döljer sig betydligt mer än en vanlig uppdatering. Den fria mediaservern har fått en snabbare…
Open CAD Studio är ett nytt CAD-program med öppen källkod som vill göra professionell ritning och modellering mer tillgänglig för Linux-användare. Programmet är byggt i Rust, har stöd för både 2D och 3D och kan dessutom öppna, redigera och spara DWG- och DXF-filer direkt. CAD-program har länge varit ett område där Linux haft betydligt färre…
I ett EU där förslaget om Chat Control fortfarande är högaktuellt, och i ett Sverige där ett parti som en gång var med och byggde upp den inhemska underrättelseorganisationen IB åter kan få statsministerposten – Sveriges motsvarighet till Stasi i DDR – blir det allt viktigare att lämna så få digitala spår som möjligt efter…
Audacity 4.0 är här – och den klassiska ljudredigeraren har fått betydligt mer än ett nytt utseende. Ett nytt gränssnitt, ett förändrat sätt att arbeta med ljudklipp och ett nytt projektformat gör version 4.0 till ett av de största teknikskiftena i programmets historia. Audacity har under många år varit ett av de mest kända fria…
Linux From Scratch 13.1 har släppts med en rejält uppdaterad grund, bland annat GCC 16.2, Binutils 2.47, Glibc 2.44 och Linuxkärnan 7.1.8. För den som verkligen vill förstå hur ett Linuxsystem byggs upp från grunden är LFS fortfarande ett av de mest lärorika projekten i Linuxvärlden. Att installera Linux brukar i dag vara ganska enkelt.…
Mozilla släpper Firefox 155 med förbättrad nätverkshantering, starkare integritetsskydd, bättre PDF-funktioner och flera nyheter för webbutvecklare. Samtidigt står Firefox 156 redan på tur, med lägre resursförbrukning och effektivare videohantering som några av de viktigaste förbättringarna. Mozilla fortsätter sin snabba utvecklingstakt av Firefox. Den 1 september 2026 släpps Firefox 155, och även om många av förändringarna…
OpenShot 4.0 är en av de största uppdateringarna hittills av det fria videoredigeringsprogrammet. Den nya versionen kan spela in skärm, webbkamera och ljud, har fått avancerade verktyg för färgkorrigering och kan med hjälp av AI följa personer och andra objekt i en film – utan att materialet behöver skickas till molnet. OpenShot är ett videoredigeringsprogram…
Kernel.org, en av de viktigaste infrastrukturerna bakom utvecklingen av Linux, utsätts för miljontals automatiska förfrågningar varje dygn. En stor del tros komma från AI-relaterade insamlingsrobotar. Nu går omkring en femtedel av serverkapaciteten åt till att hantera trafiken. Linux utvecklas helt öppet. Källkod, ändringar, diskussioner och historik finns tillgängliga för vem som helst att läsa och…
Linus Torvalds har släppt den första testversionen av Linux 7.3. Den kommande kärnan blir en ovanligt stor uppdatering med förbättrat stöd för moderna processorer, strömsparfunktioner och ARM-system. Om utvecklingen går enligt plan kan den färdiga versionen släppas den 18 eller 25 oktober 2026. Linuxkärnan är den del av ett Linux-system som arbetar närmast datorns hårdvara.…
Den 25 augusti 1991 berättade den då 21-årige studenten Linus Torvalds att han arbetade på ett fritt operativsystem. Projektet var enligt honom ”bara en hobby” och skulle inte bli särskilt stort. Trettiofem år senare finns Linux i allt från mobiltelefoner och trådlösa routrar till superdatorer, rymdsystem och världens största datacenter. När Linus Torvalds publicerade sitt…
Thunderbird 154 har släppts med bättre stöd för Microsoft 365, möjlighet att ligga kvar i systemfältet och flera förbättringar för e-post, kalender och adressböcker. Bakom de synliga nyheterna finns även viktiga rättningar som minskar risken för förlorade meddelanden och programkrascher. Thunderbird har länge varit ett populärt alternativ för den som vill samla sin e-post, kalender…
Den 16 augusti 1993 presenterade studenten Ian Murdock sin idé om en ny Linuxdistribution. Trettiotre år senare är Debian fortfarande ett av den fria programvaruvärldens viktigaste projekt – och utgör grunden för många av dagens mest använda Linuxsystem. När Ian Murdock grundade Debian 1993 var Linux fortfarande ett ungt projekt. Begreppet Linuxdistribution var förhållandevis nytt,…
Hur varm är processorn egentligen? Hur snabbt arbetar kärnorna, vad gör grafikkortet och börjar hårddisken visa tecken på problem? Det nya Linux-programmet HWall samlar både hårdvaruinformation och sensordata i ett och samma verktyg – och kan dessutom varna när något börjar bli för varmt eller belastat. Linux har länge haft mängder av verktyg för den…
