• BleachBit 6.0.6 är här – snabbare städning och bättre skydd för din dator

    Med tiden samlar datorn på sig mängder av filer som vi sällan behöver. Webbläsare sparar tillfälliga data, program lämnar efter sig loggfiler och operativsystemet behåller rester från gamla installationer. BleachBit är ett verktyg som hjälper till att rensa bort sådant digitalt skräp. Nu har version 6.0.6 släppts, med snabbare filradering, stöd för fler program och flera viktiga förbättringar för Linux.

    Den 17 oktober 2026 presenterades BleachBit 6.0.6, en ny version av det fria städprogrammet som finns för Linux, Windows och macOS.

    BleachBit är ett program med öppen källkod som påminner om det välkända Windowsprogrammet CCleaner. Skillnaden är att BleachBit är fri programvara och dessutom fungerar på flera operativsystem.

    Den senaste versionen innehåller inga revolutionerande förändringar av användargränssnittet. I stället har utvecklarna koncentrerat sig på något som märks i praktiken: att göra programmet snabbare, mer tillförlitligt och bättre på att hitta onödiga filer.

    Varför behöver en dator städas?

    När du besöker en webbplats sparar webbläsaren ofta bilder, skript och andra filer lokalt på datorn.

    Detta kallas cachelagring och har ett viktigt syfte. Nästa gång du besöker samma webbplats behöver inte all information hämtas på nytt från internet.

    Men med tiden kan sådana filer bli gamla eller överflödiga.

    Även andra program använder tillfälliga filer. Bildredigeringsprogram kan lagra förhandsvisningar, utvecklingsverktyg skapar arbetsfiler och operativsystemet samlar på sig loggar och felsökningsinformation.

    Ibland handlar det om några megabyte, ibland om flera gigabyte.

    BleachBit undersöker olika platser på datorn där sådan information brukar finnas och erbjuder användaren möjlighet att radera den.

    Programmet kan också ta bort vissa spår av datoranvändning, exempelvis webbhistorik och cookies.

    Det är dock viktigt att skilja mellan städning och säkerhet. Att radera tillfälliga filer kan frigöra diskutrymme, men gör inte automatiskt datorn snabbare eller användaren anonym på internet.

    Betydligt snabbare filradering

    En av de största förbättringarna i BleachBit 6.0.6 gäller hastigheten.

    Utvecklarna har gått igenom hur programmet startar, söker efter filer och genomför raderingar.

    Tidigare kunde BleachBit läsa in flera programkomponenter redan vid uppstart, även om de inte behövdes.

    Nu används i större utsträckning en teknik som kallas lazy loading, vilket innebär att delar av programmet inte laddas förrän de faktiskt behövs.

    Det gör att programmet kan starta snabbare och använda sina resurser effektivare.

    Även sökningen efter onödiga filer har förbättrats.

    En särskilt intressant förändring gäller funktionen för att skriva över filer före radering.

    Tidigare arbetade BleachBit med datablock på 4 KiB, alltså 4 096 byte. I den nya versionen används i stället block på 512 KiB.

    Det innebär att programmet behandlar 128 gånger större datamängder per block.

    Genom att arbeta med större block kan antalet skrivoperationer minska, vilket förbättrar effektiviteten vid överskrivning av filer.

    Det betyder däremot inte att raderingen automatiskt blir 128 gånger snabbare. Den verkliga hastigheten beror bland annat på hårddiskens prestanda och vilket filsystem som används.

    Kan BleachBit verkligen radera filer permanent?

    BleachBit har funktioner för att skriva över filer i syfte att försvåra återställning.

    På traditionella mekaniska hårddiskar kan överskrivning vara ett sätt att minska möjligheten att återskapa raderad information.

    På moderna SSD-enheter är situationen mer komplicerad.

    SSD-diskar använder teknik som fördelar skrivningarna över olika minnesceller. Det innebär att en överskrivning inte nödvändigtvis träffar samma fysiska lagringsplats där informationen tidigare fanns.

    Även moderna filsystem kan göra att gamla dataversioner finns kvar i andra delar av lagringsmediet.

    BleachBits överskrivningsfunktion ska därför inte betraktas som en garanti för säker radering av känslig information på SSD-diskar.

    För sådan radering behövs metoder som är anpassade för lagringsenheten, exempelvis enhetens inbyggda Secure Erase-funktion eller korrekt hanterad heldiskkryptering.

    Bättre stöd för webbläsare

    Webbläsare är bland de program som skapar mest tillfälliga data.

    BleachBit 6.0.6 har därför fått förbättrade funktioner för att städa efter flera olika webbläsare.

    Den nya versionen har bland annat stöd för Helium, samtidigt som städningen av Chromiumbaserade webbläsare har utökats.

    Programmet kan nu identifiera fler typer av tillfälliga filer, däribland GPU-cache, kraschrapporter och olika nätverksrelaterade datafiler.

    GPU-cache används bland annat för att spara information som kan påskynda grafisk återgivning. Om den raderas byggs den normalt upp igen när programmet behöver den.

    Även webbläsarna Zen och LibreWolf får förbättrad städning.

    För LibreWolf gäller förbättringarna både traditionella DEB-installationer och program som installerats via Flatpak.

    Det är särskilt intressant för Linuxanvändare, eftersom samma program kan ha olika lagringsplatser beroende på installationsmetod.

    Nu kan BleachBit även städa efter Docker

    En annan nyhet är förbättrat stöd för Docker Desktop.

    Docker används för att köra program i avgränsade miljöer som kallas containrar. Tekniken är mycket populär bland utvecklare och serveradministratörer.

    Containerbaserade utvecklingsmiljöer kan skapa stora mängder data. Det kan handla om cachefiler, loggar, tillfälliga arbetsfiler och information som olika utvecklingsverktyg sparar.

    BleachBit 6.0.6 kan nu städa fler filer som hör till Docker Desktop på Linux, Windows och macOS.

    Det finns även ett särskilt alternativ för att rensa filer kopplade till Dockers AI-assistent.

    Även Claude Code, ett AI-baserat programmeringsverktyg, har fått utökad städning av cache- och sessionsfiler.

    Dessa förbättringar speglar hur utvecklingsmiljöer har förändrats. Moderna programmeringsverktyg använder ofta AI-tjänster, lokala databaser, containrar och stora mängder tillfällig information.

    Samtidigt bör man kontrollera vilka filer som ska tas bort. Radering av programdata och sessionsinformation kan påverka utvecklingsmiljöer och innebära att vissa uppgifter måste skapas på nytt.

    Viktiga rättelser för Linux

    För Linuxanvändare innehåller version 6.0.6 flera förbättringar som löser praktiska problem.

    En av dem handlar om filrättigheter.

    I Linux har varje fil en ägare och särskilda rättigheter som avgör vem som får läsa eller ändra den.

    Om ett program körs med administratörsrättigheter, exempelvis genom kommandot sudo, kan det ibland skapa filer som ägs av root i stället för den vanliga användaren.

    Detta kunde inträffa med BleachBits konfigurationsfiler i tidigare versioner.

    Resultatet blev att användaren inte längre kunde spara sina inställningar när programmet startades normalt.

    BleachBit 6.0.6 rättar problemet, både för programmets konfiguration och för listan över cookies som användaren valt att behålla.

    Den som redan drabbats av felaktiga rättigheter kan enligt projektets dokumentation återställa ägarskapet med följande kommando:

    sudo chown -R "$USER" ~/.config/bleachbit

    Kommandot gör den inloggade användaren till ägare av BleachBits konfigurationskatalog och dess innehåll.

    En annan förändring gäller Fedora och andra Red Hat-baserade Linuxdistributioner.

    Där använder startalternativet BleachBit as Administrator numera pkexec i stället för den äldre mekanismen consolehelper.

    Det förbättrar hanteringen av administratörsbehörighet på dessa system.

    Bättre hantering av Snap-paket

    På Ubuntu och andra Linuxdistributioner används olika paketsystem för att installera program.

    Ett av dessa är Snap.

    Snap-paket kan behålla äldre programversioner efter uppdateringar, bland annat för att göra det möjligt att återgå till en tidigare version om något går fel.

    Efter många uppdateringar kan sådana gamla versioner ta upp onödigt diskutrymme.

    BleachBit har sedan tidigare funktioner för att hantera detta, men i version 6.0.6 har städningen förbättrats.

    Programmet kan nu hitta och rensa fler äldre Snap-versioner och undviker samtidigt att visa samma objekt flera gånger i förhandsgranskningen.

    Det är dock klokt att behålla åtminstone en tidigare programversion när möjligheten att ångra en problematisk uppdatering är viktig.

    Förbättringar även för Windows och macOS

    Även om BleachBit ofta förknippas med Linux är programmet tillgängligt för fler operativsystem.

    I Windows har ett fel rättats som kunde uppstå när användaren först körde BleachBit med administratörsrättigheter.

    Problemet kunde innebära att programmets inställningar därefter inte gick att spara när det kördes med vanliga användarrättigheter.

    Den nya versionen kan identifiera och reparera berörda konfigurationskataloger.

    Utvecklarna har också slutat komprimera vissa programfiler. Det kan minska risken för att antivirusprogram felaktigt identifierar BleachBit som skadlig programvara.

    På macOS har stödet utökats för flera välkända program, däribland GIMP, VLC, Zoom, TeamViewer, Adobe Acrobat och Visual Studio Code.

    Det gör att även Macanvändare kan rensa fler typer av tillfälliga filer.

    Färre fel och bättre stabilitet

    Utöver prestandaförbättringarna innehåller BleachBit 6.0.6 en rad mindre rättelser.

    Ett fel som gjorde att ändrade inställningar kunde gå förlorade om programmet avslutades med tangentkombinationen Ctrl+Q har rättats.

    Ett annat problem kunde få BleachBit att låsa sig vid försök att skriva över en CD-ROM-enhet.

    Det har också åtgärdats.

    Dessutom har utvecklarna rättat krascher som kunde inträffa vid vissa språkval, bland annat arabiska och hebreiska, samt förbättrat språkhanteringen.

    Programmet har även fått en uppdaterad ikon.

    Var för sig kan dessa förändringar verka små, men tillsammans gör de att BleachBit fungerar mer förutsägbart i vardagen.

    Behöver man verkligen använda ett städprogram?

    Moderna operativsystem är i allmänhet ganska bra på att hantera sina egna tillfälliga filer.

    Det betyder att det inte är nödvändigt att regelbundet köra ett städprogram för att hålla en dator i gott skick.

    I vissa situationer kan det däremot vara användbart.

    En dator med nästan full systemdisk kan exempelvis ha nytta av att gamla cachefiler och överflödiga programdata tas bort.

    Det kan också vara praktiskt för utvecklare som arbetar med många olika verktyg, eller för användare som vill minska mängden lokalt lagrad webbhistorik.

    Det viktigaste är att förstå vad som raderas.

    Att ta bort cookies kan exempelvis innebära att man blir utloggad från webbplatser. Rensning av cachefiler kan göra att vissa program tillfälligt startar långsammare nästa gång de används, eftersom informationen måste byggas upp på nytt.

    BleachBit erbjuder därför möjlighet att förhandsgranska vilka filer som kommer att tas bort innan raderingen genomförs.

    Den funktionen är värd att använda.

    Ett etablerat Linuxverktyg som fortsätter utvecklas

    BleachBit har funnits i många år och har blivit ett etablerat verktyg för användare som vill ha bättre kontroll över datorns tillfälliga filer.

    Version 6.0.6 visar att utvecklingsarbetet fortsätter.

    Fokus ligger inte bara på att ta bort fler filer, utan också på att göra programmet effektivare, förbättra hanteringen av rättigheter och anpassa det till nya användningsområden.

    Stödet för Docker och AI-baserade programmeringsverktyg visar dessutom hur datoranvändningen förändras.

    I dag är det inte bara webbläsaren och operativsystemet som lämnar efter sig tillfälliga filer. Även avancerade utvecklingsmiljöer och AI-tjänster kan skapa stora mängder data.

    BleachBit 6.0.6 är därför framför allt en välkommen underhållsuppdatering: snabbare, mer kompatibel och med flera rättelser som gör programmet säkrare att använda.

    För den som redan använder BleachBit är den nya versionen värd att uppdatera till.

    Programmet är gratis och distribueras som fri programvara med öppen källkod.


    Ladda ner och läs mer

    > BLEACHBIT 6.0.6
    Version: 6.0.6
    Lansering: 17 oktober 2026
    Typ: Systemrensning och integritet
    Licens: Öppen källkod
    Plattformar: Linux, Windows, macOS
    Filöverskrivning: 512 KiB per block
    Tidigare blockstorlek: 4 KiB
    > PRESTANDA
    • Snabbare programstart
    • Effektivare sökning efter onödiga filer
    • Snabbare filöverskrivning
    • Större datablock vid radering
    • Minskad onödig resursanvändning
    > NYA OCH FÖRBÄTTRADE FUNKTIONER
    • Stöd för webbläsaren Helium
    • Rensning av Docker Desktop
    • Förbättrat stöd för Claude Code
    • Utökad rensning av webbläsarcache
    • Förbättrad hantering av gamla Snap-paket
    • Utökad rensning av LibreWolf
    > LINUXFÖRBÄTTRINGAR
    • Rättade problem med filrättigheter
    • Förbättrad sudo-hantering
    • pkexec används i Fedora
    • Stöd för Ubuntu 26.10
    • Stöd för openSUSE Leap 16.1
    > OBSERVERA
    Förhandsgranska alltid filer innan de raderas. Filöverskrivning garanterar inte säker radering på moderna SSD-enheter.
    root@linux:~# bleachbit –version
    6.0.6
    root@linux:~# bleachbit.org _
  • Lightpanda 1.0 är här – webbläsaren som inte behöver visa webbsidor

    En webbläsare som inte kan visa webbsidor på skärmen låter kanske som en ganska meningslös uppfinning. Men Lightpanda är byggd för en helt annan uppgift: att låta datorer och AI-system använda internet snabbt och resurssnålt. Nu har projektet nått version 1.0 och lämnat betastadiet efter två års utveckling.

    Den 2 oktober 2026 presenterades den första stabila versionen av Lightpanda. Bakom programmet ligger ett utvecklingsarbete som omfattar över 10 000 kodändringar och ett försök att tänka om kring vad en webbläsare egentligen behöver göra.

    Medan traditionella webbläsare som Chrome och Firefox är utvecklade för människor, är Lightpanda konstruerad för program som automatiskt ska kunna besöka och använda webbplatser.

    Resultatet är en webbläsare som enligt utvecklarnas egna tester kan vara upp till nio gånger snabbare än Chrome och använda omkring sexton gånger mindre arbetsminne vid vissa automatiserade arbetsuppgifter.

    Men hur fungerar egentligen en webbläsare utan bild?

    En webbläsare utan skärm

    När vi öppnar en webbplats i Firefox eller Chrome händer väldigt mycket bakom kulisserna.

    Webbläsaren laddar ner HTML-kod, hämtar bilder, tolkar stilmallar, kör JavaScript och räknar ut var alla knappar, texter och bilder ska placeras på skärmen.

    Det är en komplicerad process som kräver både processorkraft och arbetsminne.

    Men tänk om ingen människa ska titta på webbplatsen?

    Anta att ett program ska besöka 100 000 webbsidor för att kontrollera priser, samla in information eller undersöka om länkar fortfarande fungerar.

    Programmet behöver kanske läsa texter, trycka på knappar eller fylla i formulär. Däremot behöver det inte veta om en knapp är blå, om texten har ett vackert typsnitt eller hur en bild ser ut på skärmen.

    Det är just här Lightpanda kommer in.

    Lightpanda hoppar över den grafiska delen av webbläsaren och koncentrerar sig på själva innehållet och funktionerna.

    Den kan läsa webbsidor, köra JavaScript, hantera formulär och kommunicera med webbservrar. Men den saknar den avancerade grafikmotor som vanliga webbläsare använder för att rita upp sidorna.

    Det sparar resurser, särskilt när hundratals eller tusentals webbläsarprocesser måste arbeta samtidigt.

    Byggd från grunden – inte en bantad Chrome

    Det finns redan möjlighet att köra Chrome och Firefox utan synligt fönster. Tekniken kallas headless browsing, eller huvudlös webbläsning.

    Den används bland annat för automatiserad testning av webbplatser, datainsamling och olika serverbaserade tjänster.

    Problemet är att dessa webbläsare fortfarande innehåller stora delar av den teknik som behövs för grafisk presentation.

    Lightpandas utvecklare valde därför en annan väg.

    I stället för att modifiera Chromium eller någon annan befintlig webbläsare började de från början.

    Programmet är huvudsakligen skrivet i programmeringsspråket Zig, ett relativt nytt systemprogrammeringsspråk som är utvecklat med fokus på prestanda och kontroll över datorns resurser.

    För att köra JavaScript används däremot V8, samma JavaScriptmotor som ligger bakom Chrome och som även används av Node.js.

    Det innebär att Lightpanda kan använda en etablerad JavaScriptmotor samtidigt som övriga delar av webbläsaren är särskilt anpassade för automatisering.

    Från några tusen till 1,7 miljoner godkända tester

    En webbläsare behöver inte bara vara snabb. Den måste också förstå hur moderna webbplatser fungerar.

    Det har varit en av Lightpandas största utmaningar.

    I november 2024 klarade projektet endast 2 645 deltester i Web Platform Tests, en omfattande testsamling som används för att kontrollera hur väl webbläsare följer gemensamma webbstandarder.

    I version 1.0 är motsvarande siffra hela 1 739 845 godkända deltester.

    Som jämförelse klarade Chrome ungefär 2,18 miljoner deltester i september 2026.

    Lightpanda når därmed omkring 80 procent av Chromes antal godkända deltester.

    Siffrorna kräver dock viss försiktighet. Ett stort antal tester handlar om teckenkodning, och många av de tester Lightpanda inte klarar gäller grafik, CSS och SVG – funktioner som programmet medvetet inte försöker stödja.

    Det betyder alltså inte att Lightpanda fungerar på exakt 80 procent av alla webbplatser.

    Utvecklingen är ändå betydande.

    Lightpanda har fått stöd för flera tekniker som moderna webbplatser är beroende av, exempelvis Shadow DOM, IndexedDB, WebSockets och olika funktioner för att hantera formulär.

    Det gör att programmet kan använda betydligt fler webbplatser än tidigare.

    Varför är Lightpanda intressant för AI?

    En av de mest intressanta användningsområdena är artificiell intelligens.

    Dagens AI-system kan göra betydligt mer än att bara svara på frågor. De kan också använda verktyg, söka information och utföra arbetsuppgifter på internet.

    Sådana system kallas ofta AI-agenter.

    En AI-agent skulle exempelvis kunna få i uppdrag att undersöka vilka reservdelar som finns till en viss datormodell.

    För att lösa uppgiften kan agenten behöva besöka flera webbplatser, använda sökfunktioner, läsa produktspecifikationer och jämföra resultat.

    Med en traditionell webbläsare kräver varje besök att ett relativt stort program körs.

    Om tusentals AI-agenter gör liknande saker samtidigt kan resursförbrukningen bli enorm.

    Lightpanda erbjuder ett alternativ genom att enbart hantera de delar av webbläsningen som programmet faktiskt behöver.

    Det är också möjligt att styra Lightpanda genom välkända automatiseringsverktyg som Puppeteer, Playwright och Selenium.

    Därmed behöver utvecklare inte nödvändigtvis skriva om hela sina automatiseringssystem.

    Lightpanda har även en inbyggd MCP-server. MCP, Model Context Protocol, är ett sätt att låta AI-system kommunicera med externa verktyg och tjänster.

    Det gör Lightpanda särskilt intressant när en AI-agent behöver använda webben som en del av sitt arbete.

    Nio gånger snabbare och sexton gånger mindre minne

    Lightpandas utvecklare presenterar imponerande prestandasiffror.

    I ett av projektets tester jämfördes Lightpanda med Chrome i huvudlöst läge vid automatiserad hämtning av webbsidor.

    EgenskapLightpandaChrome
    Tid för 100 sidor5 sekunder46 sekunder
    Högsta minnesanvändning123 MBCirka 2 GB

    I just denna testmiljö var Lightpanda alltså ungefär nio gånger snabbare och använde omkring sexton gånger mindre minne.

    Det är stora skillnader, särskilt för företag som driver omfattande automatiserade system.

    Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att siffrorna kommer från projektets egna jämförelser och gäller en viss typ av arbetsbelastning.

    En komplicerad webbplats kan fungera annorlunda, och Lightpanda kan fortfarande stöta på funktioner som bara fungerar fullt ut i Chrome eller Firefox.

    Säkerheten har fått högre prioritet

    En webbläsare som automatiskt besöker okända webbplatser behöver också skydda datorn där den körs.

    Webbsidor kan innehålla JavaScript som försöker komma åt information eller resurser som programmet egentligen inte borde ha tillgång till.

    I Lightpanda 1.0 har säkerheten därför blivit en central del av utvecklingen.

    En viktig nyhet är att webbläsaren nu som standard tillämpar CORS, Cross-Origin Resource Sharing.

    Det är en säkerhetsmekanism som begränsar möjligheten för JavaScript från en webbplats att läsa information från andra webbplatser eller tjänster utan tillåtelse.

    Det är särskilt viktigt om Lightpanda körs på en server där det också finns interna databaser, administrativa gränssnitt eller andra känsliga tjänster.

    Andra förbättringar gäller hantering av cookies, skydd mot att inloggningsuppgifter följer med vid omdirigeringar och möjligheten att blockera trafik till privata nätverk.

    Detta gör inte Lightpanda immun mot säkerhetsproblem, men innebär att den fått flera av de skyddsmekanismer som förväntas av en modern webbläsare.

    Används redan för miljontals webbsidor

    Lightpanda är inte längre enbart ett experiment.

    Enligt utvecklarna används programmet redan i verkliga produktionsmiljöer av företag som arbetar med sökmotorer, AI-tjänster och automatiserad datainsamling.

    Vissa installationer hanterar över 30 miljoner webbsidor om dagen.

    För sådana verksamheter kan även ganska små besparingar i processortid och arbetsminne få stor betydelse.

    Om samma server kan hantera fler webbsidor på kortare tid kan behovet av ytterligare servrar minska.

    Det innebär i sin tur potentiellt lägre kostnader och mindre energiförbrukning.

    Kan Lightpanda ersätta Firefox eller Chrome?

    För vanliga datoranvändare är svaret nej.

    Lightpanda är inte byggd för att surfa på internet med tangentbord och mus. Den saknar den grafiska presentation som krävs för att visa en webbplats på samma sätt som Chrome eller Firefox.

    Den kan inte heller ta vanliga skärmbilder av hur en webbsida ser ut, eftersom den inte ritar upp sidan grafiskt.

    Däremot kan den lämna ut information i exempelvis HTML, Markdown eller en strukturerad beskrivning av sidans innehåll.

    Det gör den användbar för program som behöver förstå och hantera webbsidor utan att visa dem för en människa.

    Lightpanda ska därför snarare betraktas som ett specialiserat verktyg än som en konkurrent till vanliga webbläsare på skrivbordet.

    Fri programvara med öppen källkod

    Lightpanda distribueras med öppen källkod under licensen AGPL-3.0.

    Det innebär att utvecklare kan studera programkoden, använda den och vidareutveckla programmet enligt licensens villkor.

    Programmet finns tillgängligt för bland annat Linux och macOS, och kan installeras med färdiga programpaket.

    För Pythonutvecklare finns installation via pip, och för JavaScriptprojekt finns paket via npm.

    Den som vill undersöka programmet närmare hittar både källkod och dokumentation på projektets webbplats och GitHub.

    En webbläsare för ett internet där maskinerna blir fler

    Under internets första decennier var webbläsaren framför allt ett verktyg för människor.

    Vi öppnade en sida, läste innehållet och klickade oss vidare.

    Men i takt med att allt fler program och AI-system behöver använda webben förändras också kraven.

    En automatisk prisbevakare behöver inte snygga menyer. Ett sökindex behöver inte se bilderna på skärmen. En AI-agent behöver ofta inte heller en fullständig grafisk webbläsare för att förstå innehållet på en webbplats.

    Det är denna utveckling Lightpanda försöker dra nytta av.

    Lightpanda 1.0 visar att framtidens webbläsare inte nödvändigtvis behöver vara byggda för människor. De kan lika gärna vara specialiserade verktyg för datorer som kommunicerar med andra datorer.

    Och när miljontals webbsidor ska bearbetas automatiskt kan det vara betydligt viktigare att en webbläsare är snabb och resurssnål än att den kan visa en enda bild.


    Källor och vidare läsning

    > LIGHTPANDA 1.0
    Version: 1.0 (stabil)
    Typ: Headless webbläsare
    Utveckling: Över 2 år
    Kodändringar: Över 10 000
    Programspråk: Zig
    JavaScriptmotor: Google V8
    Licens: AGPL-3.0
    Plattform: Linux och macOS
    > PRESTANDA
    • Upp till 9 gånger snabbare än Chrome
    • Upp till 16 gånger lägre minnesanvändning
    • 1,74 miljoner godkända webbstandardtester
    • Ingen grafisk rendering
    > ANVÄNDNINGSOMRÅDEN
    • AI-agenter och MCP
    • Automatiserad webbsurfning
    • Web scraping och datainsamling
    • Automatiserad webbtestning
    • Puppeteer, Playwright och Selenium
    * Prestandauppgifterna kommer från utvecklarnas egna tester och varierar beroende på arbetsbelastning.
    root@linux:~# lightpanda.io _
  • Linux 7.3 är här – snabbare datorer, bättre säkerhet och ny teknik under huven

    Linux har fått en ny kärna. Den 18 oktober 2026 släpptes Linux 7.3, med förbättringar som kan göra allt från vanliga datorer till stora servrar effektivare. Bland nyheterna finns smartare fördelning av processorkraft, ett ovanligt filsystem som vägrar samarbeta och bättre stöd för modern hårdvara.

    Linux utvecklas ständigt, även om förändringarna sällan märks direkt på skrivbordet. Med version 7.3 fortsätter utvecklingen av operativsystemets viktigaste komponent: Linuxkärnan.

    Kärnan fungerar ungefär som datorns trafikledare. Den bestämmer vilka program som får använda processorn, hur arbetsminnet fördelas och hur datorn kommunicerar med hårddiskar, nätverk och annan hårdvara.

    När kärnan blir effektivare kan därför hela systemet vinna på det, även om användaren aldrig ser själva förändringen.

    Den här gången har utvecklingsarbetet dessutom slagit rekord. Linux 7.3 innehåller hela 18 765 kodändringar från 3 021 utvecklare, varav 807 bidrar till Linuxkärnan för första gången.

    Det visar vilken enorm internationell samarbetsinsats Linux har blivit.

    Smartare fördelning av processorkraft

    En av de viktigaste förändringarna handlar om hur Linux fördelar processorns arbetstid.

    En modern dator kör ofta hundratals processer samtidigt. Webbläsaren, skrivbordsmiljön, bakgrundstjänster och andra program konkurrerar om samma processorresurser.

    Linux använder en så kallad schemaläggare för att avgöra vem som får köra och när.

    I Linux 7.3 har delar av denna mekanism byggts om, framför allt när processer är organiserade i grupper, så kallade cgroups.

    Förändringarna syftar till att fördela resurserna rättvisare och minska onödigt arbete i schemaläggningen. Detta är särskilt betydelsefullt för stora servrar som kör många olika program och tjänster samtidigt.

    En annan nyhet är möjligheten att låta olika processgrupper använda egna schemaläggningsstrategier genom tekniken sched_ext och BPF.

    Det innebär att en dator i framtiden kan bli ännu bättre på att anpassa sig efter olika arbetsuppgifter, exempelvis spel, databaser eller avancerade beräkningar.

    Ett filsystem som vägrar göra någonting

    En av de märkligaste nyheterna heter FailFS.

    Normalt är ett filsystems uppgift att lagra filer och göra dem tillgängliga. FailFS gör i princip motsatsen: det är konstruerat för att avvisa filoperationer.

    Det låter kanske som världens mest värdelösa filsystem, men det fyller faktiskt en viktig funktion.

    I vissa situationer vill man köra program som inte ska ha tillgång till datorns vanliga filsystem. Det kan exempelvis handla om att isolera program som hanterar okänt eller potentiellt skadligt innehåll.

    Genom att använda FailFS kan ett program placeras i en miljö där vanliga sökvägar till filer inte längre fungerar. Programmet kan då bara komma åt filer genom filreferenser som det uttryckligen har fått tillgång till.

    Tillsammans med ett nytt systemanrop, fchroot(), får utvecklare ett nytt verktyg för att begränsa programmens åtkomst till filsystemet.

    Det är framför allt intressant för säkerhetslösningar, sandlådor och program som behöver köras med mycket begränsade rättigheter.

    Bättre filsystem och snabbare lagring

    Linux 7.3 innehåller också flera förbättringar av hur data lagras och hanteras.

    Det populära filsystemet Btrfs får prestandaförbättringar som kan göra vissa skrivoperationer betydligt snabbare. Även ext4, som används av många Linuxdistributioner, har optimerats.

    OverlayFS, som bland annat används i containerteknik som Docker, får förbättrat stöd för att hantera användaridentiteter och filägarskap. Det kan förenkla hanteringen av containrar där användare och rättigheter skiljer sig mellan värdsystemet och containern.

    Även Windows-kompatibiliteten förbättras. Linuxdrivrutinen NTFS3 får ett första stöd för så kallade alternativa dataströmmar, en funktion som Windows använder för att lagra ytterligare information kopplad till filer.

    För nätverkslagring finns också nyheter. Linux inbyggda SMB-server, ksmbd, får bland annat stöd för funktioner som används av Apples säkerhetskopieringssystem Time Machine.

    Dessutom förbättras möjligheterna till krypterad filöverföring över SMB-nätverk.

    Bättre för spel och grafikkort

    Den som använder Linux för spel kan också få nytta av version 7.3.

    En förbättring gäller hanteringen av grafikminnet, särskilt på AMD-grafikkort med begränsad mängd VRAM.

    När grafikminnet börjar ta slut måste systemet avgöra vilka data som ska ligga kvar och vilka som kan flyttas till datorns vanliga arbetsminne.

    Linux 7.3 blir bättre på att prioritera denna hantering när flera program konkurrerar om grafikminnet.

    Det kan minska problem med minnesbrist och förbättra prestandan i vissa situationer. Däremot innebär det inte automatiskt att alla spel får högre bildfrekvens.

    Kärnan får också ytterligare stöd och förbättringar för grafikprocessorer från AMD och Intel, samt förberedelser för kommande processorgenerationer som AMD Zen 6 och Intel Nova Lake.

    Smartare användning av arbetsminnet

    En annan viktig förbättring riktar sig till datorer som kör virtuella maskiner.

    En virtuell maskin är en dator som körs som ett program inuti en annan dator. Den kan exempelvis användas för att köra Windows inuti Linux eller för att driva flera separata servrar på samma fysiska maskin.

    Problemet är att virtuella maskiner ofta reserverar stora mängder arbetsminne, även när de inte använder allt aktivt.

    Linux 7.3 introducerar förbättrade möjligheter att registrera vilka minnessidor en virtuell maskin faktiskt använder.

    Det kan hjälpa systemet att avgöra vilka delar av minnet som behöver finnas snabbt tillgängliga och vilka som kan flyttas till långsammare lagring.

    På stora servrar kan sådan teknik bidra till effektivar

    > LINUX KERNEL 7.3
    Version: 7.3
    Lansering: 18 oktober 2026
    Utvecklare: 3 021
    Kodändringar: 18 765
    Nya utvecklare: 807
    Viktiga nyheter:
    • FailFS – nytt filsystem
    • Effektivare CPU-schemaläggning
    • Förbättrat stöd för Docker och containrar
    • Förbättringar i Btrfs och ext4
    • Utökat stöd för AMD- och Intel-grafik
    • Förbättrad säkerhet med AppArmor och Landlock
    • Utökat stöd för programmeringsspråket Rust
    root@linux:~# kernel.org _
  • Shelly 3.1.7 – en ny generation pakethantering för Linux

    Att installera och uppdatera program i Linux är något som de flesta användare tar för givet. Men bakom kulisserna arbetar avancerade system som ser till att programmen fungerar tillsammans. Nu har pakethanteraren Shelly fått en omfattande uppdatering som kan förändra hur program installeras och underhålls i Arch Linux.

    Vad är en pakethanterare?

    Den som använder Windows är ofta van vid att ladda ner installationsfiler från olika webbplatser. I Linux fungerar det vanligtvis annorlunda. Här används en så kallad pakethanterare, ett program som sköter installation, uppdatering och borttagning av programvara.

    En pakethanterare fungerar ungefär som en kombination av en appbutik och en systemadministratör. Den håller reda på vilka program som finns installerade, vilka andra komponenter de behöver och vilka uppdateringar som finns tillgängliga.

    I Arch Linux används traditionellt pakethanteraren Pacman. Shelly är ett alternativ som erbjuder ytterligare funktioner och möjligheten att hantera program från flera olika källor.

    Med version 3.1.7 tar Shelly ett stort tekniskt steg framåt.

    En helt ny motor under huven

    Den största nyheten är RLPM, en ny pakethanteringsmotor som har utvecklats i programmeringsspråket Zig.

    Tidigare har Shelly varit beroende av programbiblioteket libalpm, som även används av Arch Linux egen pakethanterare Pacman.

    Med RLPM får Shelly en egen motor som kan utföra pakethantering utan att vara beroende av detta bibliotek.

    Det innebär att Shelly själv kan hantera hela processen, från att kontrollera vilka program som finns tillgängliga till att ladda ner, installera och uppdatera dem.

    Den nya motorn kan bland annat:

    • Söka efter och hantera program i programförråd.
    • Kontrollera vilka andra program och bibliotek som behövs.
    • Ladda ner och verifiera installationspaket.
    • Installera, uppdatera och avinstallera program.
    • Upptäcka konflikter mellan filer och program.
    • Skydda paketdatabasen vid avbrutna uppdateringar.

    Det sistnämnda är särskilt viktigt. Om datorn exempelvis tappar strömmen under en uppdatering kan det annars uppstå problem med informationen om vilka program som finns installerade.

    RLPM innehåller mekanismer som ska göra sådana situationer lättare att hantera.

    Den nya motorn är dock inte aktiverad som standard. Shelly levereras fortfarande med stöd för den traditionella libalpm-motorn, vilket gör att användarna själva kan välja när de vill prova den nya tekniken.

    Säkrare installation av program från AUR

    En annan viktig förbättring gäller AUR, en förkortning av Arch User Repository.

    AUR är ett stort användardrivet programförråd där Arch Linux-användare delar instruktioner för att bygga och installera program som inte finns i distributionens officiella förråd.

    Det ger tillgång till ett mycket stort programutbud, men innebär också vissa risker.

    Till skillnad från vanliga färdigpaketerade program behöver AUR-program ofta byggas på användarens egen dator. Under processen kan ytterligare verktyg och bibliotek behöva installeras.

    I Shelly 3.1.7 kan denna byggprocess i stället genomföras i rena, isolerade miljöer.

    Det kan liknas vid att montera en maskin i en separat verkstad i stället för mitt i vardagsrummet. Verktygen och komponenterna som behövs hålls åtskilda från den övriga miljön.

    Fördelen är att byggprocessen blir mer kontrollerad och att tillfälliga byggberoenden inte behöver blandas med datorns ordinarie installation.

    Shelly kan dessutom dokumentera exakt vilka programversioner, programförråd och kontrollsummor som används under byggprocessen.

    Det gör det enklare att återskapa samma byggmiljö och kontrollera att programmet byggs med de komponenter som användaren har granskat.

    För den som vill undersöka installationsinstruktionerna innan ett AUR-program installeras finns också förbättrad information från säkerhetsgranskningsverktyget Atoll.

    Det är dock viktigt att komma ihåg att en isolerad byggmiljö inte automatiskt innebär att ett program är säkert. Användaren behöver fortfarande vara uppmärksam på vad som installeras.

    Bättre kontroll över Flatpak-program

    Flatpak har blivit ett populärt sätt att distribuera program till olika Linuxdistributioner.

    En av fördelarna är att programmen kan köras med begränsad åtkomst till resten av systemet. Ett program kan exempelvis få tillgång till internet, men inte automatiskt till alla användarens privata filer.

    Tidigare kunde informationen om dessa behörigheter vara ganska teknisk och svårtolkad.

    I den nya versionen presenterar Shelly behörigheterna på ett mer begripligt sätt.

    Användaren kan lättare se om ett program exempelvis har tillgång till nätverket, datorns anslutna enheter, filsystemet eller tjänster i den aktuella användarsessionen.

    Det gör det enklare att förstå vilka rättigheter ett program begär och vilka konsekvenser de kan få.

    AppImage får bättre stöd

    Shelly 3.1.7 innehåller också förbättringar för AppImage.

    AppImage är ett annat sätt att distribuera Linuxprogram. Tekniken påminner delvis om fristående program i Windows: i många fall räcker det att ladda ner en enda fil, ge den körbehörighet och starta programmet.

    En fördel är att programmet ofta kan användas utan någon traditionell installation.

    Men det finns också praktiska problem, exempelvis när en AppImage-fil flyttas till en annan katalog och programmets genväg slutar fungera.

    I den nya versionen har Shelly förbättrat hanteringen av installation, körbehörigheter, programgenvägar och flyttade eller återställda AppImage-filer.

    För användaren innebär det framför allt färre problem när program organiseras eller flyttas mellan olika kataloger.

    Ett mer lättanvänt skrivbordsprogram

    Alla förbättringar handlar inte om avancerad teknik.

    Shellys grafiska gränssnitt, som bygger på GTK, har också utvecklats.

    Bland annat har stödet för tangentbordsnavigering förbättrats, liksom tillgängligheten för personer som använder skärmläsare.

    Även flera översättningar har uppdaterats, däribland tyska, italienska, polska samt brasiliansk och europeisk portugisiska.

    Det gör programmet mer tillgängligt för en bredare användargrupp.

    Mindre onödigt innehåll

    Ytterligare en förändring är att Shelly nu kan delas upp i flera separata paket.

    Kommandoradsverktyget, Flatpak-stödet och aviseringstjänsten kan distribueras var för sig.

    Det innebär att den som exempelvis använder Shelly på en server utan grafiskt skrivbord inte behöver installera komponenter som bara är relevanta för en vanlig stationär dator.

    Även städningen av tillfälliga filer har förbättrats.

    När program byggs från AUR sparas ofta nedladdade källkoder, byggkataloger och färdiga installationspaket. Med tiden kan dessa filer uppta en betydande mängd lagringsutrymme.

    Den utökade funktionen --aur-cache kan nu rensa hela Shellys AUR-cache, inklusive källkod, byggfiler, paketarkiv och tillhörande metadata.

    Vad betyder uppdateringen för vanliga användare?

    För den som bara vill installera ett program och sedan använda det kommer Shelly 3.1.7 kanske inte att se särskilt annorlunda ut.

    Men bakom det välbekanta gränssnittet har betydande förändringar genomförts.

    Den nya pakethanteringsmotorn RLPM innebär framför allt att Shelly får större teknisk självständighet. Samtidigt bidrar isolerade AUR-byggen, tydligare Flatpak-behörigheter och förbättrat AppImage-stöd till en mer sammanhållen programhantering.

    Det är särskilt intressant eftersom Linuxvärlden länge har haft flera parallella metoder för att distribuera programvara.

    Traditionella paket, AUR, Flatpak och AppImage har sina respektive styrkor, men fungerar på ganska olika sätt.

    Shelly försöker samla dessa tekniker i ett gemensamt verktyg och göra dem enklare att hantera.

    Ett steg mot framtidens Linux

    Den kanske mest intressanta nyheten är inte någon enskild funktion, utan den långsiktiga utvecklingen.

    Genom att skapa en egen pakethanteringsmotor visar utvecklarna att det fortfarande finns utrymme för teknisk förnyelse även inom så grundläggande delar av Linux som programinstallation.

    Samtidigt är RLPM en ny implementation av en funktion som är central för operativsystemets stabilitet. Därför är det klokt att den etablerade motorn fortfarande används som standard medan den nya tekniken får mogna.

    Shelly 3.1.7 är därmed mer än en vanlig programuppdatering. Det är ett steg mot en mer självständig, flexibel och användarvänlig pakethanterare för Arch Linux och dess närbesläktade distributioner.


    Läs mer: Shellys officiella webbplats

    shelly@linux: ~

    FAKTARUTA: SHELLY 3.1.7

    • • Nyhet: RLPM – egen pakethanteringsmotor skriven i Zig
    • • Standardläge: libalpm används fortfarande som standard
    • • AUR: bygger paket i isolerade, rena byggmiljöer
    • • Säkerhet: stöd för låsta beroendeplaner och checksummor
    • • Flatpak: tydligare visning av behörigheter
    • • AppImage: förbättrad installation och skrivbordsintegration
    • • Tillgänglighet: bättre tangentbordsnavigering och skärmläsarstöd
    • • Paketering: CLI, Flatpak-backend och aviseringar kan installeras separat
    • • Städning: –aur-cache kan nu rensa hela AUR-cachen
    • • Plattform: Arch Linux och Arch-baserade distributioner
    $ shelly –version
    Shelly 3.1.7

  • GNOME OS Preview – nu tar GNOME steget mot ett eget Linux för vanliga användare

    GNOME är mest känt som skrivbordsmiljön i Linuxdistributioner som Ubuntu och Fedora. Men utvecklarna bakom GNOME har större ambitioner än så. Med lanseringen av GNOME OS Preview den 16 oktober 2026 tar projektet ett viktigt steg mot att erbjuda ett komplett operativsystem som även vanliga datoranvändare ska kunna installera och använda.

    Under många år har GNOME varit en av de mest populära skrivbordsmiljöerna för Linux. Det är GNOME som ansvarar för mycket av det användaren ser och arbetar med, exempelvis fönsterhantering, inställningar, filhantering och skrivbordets grafiska gränssnitt.

    Traditionellt har GNOME levererats som en del av större Linuxdistributioner, där andra utvecklingsgrupper ansvarar för operativsystemets övriga delar. Med GNOME OS vill projektet i stället skapa en helhet där GNOME-utvecklarna själva har större kontroll över hur systemet byggs, uppdateras och fungerar.

    Den nya utgåvan, GNOME OS Preview, är ett viktigt steg i den riktningen.

    Från experiment till användbart operativsystem

    GNOME OS är egentligen ingen ny uppfinning. Projektet har funnits i flera år, men har hittills främst varit ett verktyg för utvecklare som vill testa nya funktioner innan de når vanliga Linuxdistributioner.

    Den tidigare utgåvan, GNOME OS Nightly, byggs kontinuerligt med de senaste ändringarna i GNOME-projektets programkod.

    Det betyder att användarna snabbt får tillgång till nya funktioner, men också att de riskerar att stöta på buggar, krascher och andra problem.

    Man kan jämföra Nightly med att köra en bilmodell som fortfarande befinner sig på utvecklingsavdelningen. Ny teknik finns på plats, men allt är inte nödvändigtvis färdigtestat.

    GNOME OS Preview använder i stället den senaste stabila GNOME-versionen. Vid lanseringen handlar det om GNOME 51.1.

    Det innebär att systemet bygger på programvara som redan har genomgått en mer omfattande utvecklings- och testprocess. Resultatet förväntas bli betydligt mer tillförlitligt än Nightly-utgåvan.

    Utvecklarna berättar att flera dussin personer redan har använt GNOME OS Nightly som sitt huvudsakliga operativsystem under längre tid utan större problem. Det ger förhoppningar om att Preview ska fungera ännu bättre.

    Vad skiljer GNOME OS från Ubuntu och Fedora?

    För den som använder Ubuntu eller Fedora med GNOME kan skillnaden vid första anblicken verka liten. Skrivbordet ser bekant ut och många av programmen är desamma.

    Den stora skillnaden ligger under ytan.

    Ubuntu och Fedora är kompletta Linuxdistributioner som kombinerar programvara från många olika projekt. De har egna system för installation, pakethantering, uppdateringar och säkerhetsunderhåll.

    GNOME OS utvecklas däremot med målet att GNOME egna komponenter ska fungera som en sammanhängande helhet.

    En viktig del av den visionen är Flatpak, ett system för att installera och köra program relativt oberoende av den Linuxdistribution som används.

    Tanken är att användaren i framtiden ska få ett modernt Linuxsystem där operativsystemet och de installerade programmen kan hanteras mer åtskilt.

    För utvecklarna innebär det också en möjlighet att testa och distribuera nya GNOME-funktioner utan att behöva invänta olika Linuxdistributioners egna releasecykler.

    GNOME 51 ger ett modernare skrivbord

    GNOME OS Preview bygger på GNOME 51, med kodnamnet A Coruña, som släpptes i september 2026.

    Den versionen innehåller bland annat förbättringar av grafikprestanda och fönsterhantering, vilket ska ge mjukare animationer och ett mer responsivt skrivbord.

    Även förhandsvisningen av filer har moderniserats med GTK 4 och libadwaita, två centrala tekniker bakom GNOME grafiska gränssnitt.

    Dokumentvisaren Papers har dessutom fått bättre möjligheter att lägga in visuella signaturer i PDF-dokument.

    För användaren innebär detta att GNOME OS Preview redan från början erbjuder en modern skrivbordsmiljö med de senaste förbättringarna från GNOME-projektet.

    Fortfarande inte ett färdigt alternativ till Ubuntu

    Trots framstegen betonar utvecklarna att GNOME OS Preview ännu inte ska betraktas som ett helt stabilt operativsystem.

    Den nya utgåvan har bara testats i verkliga användarmiljöer under en begränsad tid. Därför kan det fortfarande finnas problem som utvecklarna ännu inte har upptäckt.

    Det finns också en viktig skillnad mellan Preview och en framtida stabil version: GNOME-projektet lovar ännu inte någon långsiktig uppgraderingsväg.

    Den som installerar systemet i dag kan alltså behöva installera om datorn när den framtida stabila utgåvan blir tillgänglig.

    Det är särskilt viktigt för den som använder sin dator för arbete eller lagrar viktig information på den.

    GNOME OS Preview riktar sig därför i första hand till Linuxentusiaster och nyfikna användare som vill prova ny teknik och accepterar att vissa funktioner fortfarande är under utveckling.

    Flera viktiga förbättringar är på väg

    Utvecklarna arbetar redan med flera funktioner som ska göra GNOME OS mer lämpligt för vardaglig användning.

    Bland planerna finns en modernare och mer komplett installationsprocess samt stöd för så kallade deltauppdateringar. Det senare innebär att datorn bara behöver hämta de delar av systemet som har förändrats, i stället för större kompletta uppdateringspaket.

    Stödet för ARM-baserade datorer ska också förbättras, och utvecklarna undersöker möjligheterna att köra systemet på fler typer av enheter, däribland vissa mobiltelefoner.

    Ett annat utvecklingsområde är systemd-homed, en teknik för hantering av användarkonton och användardata. GNOME-projektet vill bland annat använda den för att förbättra krypteringen av användarnas personliga filer.

    Dessutom planeras förbättringar av Flatpak och Portals, den teknik som gör det möjligt för isolerade program att exempelvis komma åt filer och kommunicera med andra delar av skrivbordet på ett kontrollerat sätt.

    Flera av dessa funktioner befinner sig fortfarande på utvecklingsstadiet.

    Redan möjligt att prova

    GNOME OS Preview finns nu tillgängligt för nedladdning från projektets officiella webbplats.

    Installationsavbilder erbjuds för vanliga 64-bitarsdatorer och ARM64-system.

    Den som vill experimentera utan att installera om sin dator kan prova systemet i en virtuell maskin. För GNOME OS rekommenderas GNOME Boxes, där projektet har ett särskilt anpassat stöd för virtualisering.

    Det går även att installera GNOME OS på fysisk hårdvara, men hårdvarustödet är fortfarande begränsat och vissa funktioner saknas.

    Det är därför klokt att börja med en testdator i stället för att ersätta sitt befintliga operativsystem.

    Kan GNOME OS bli en ny stor Linuxdistribution?

    GNOME OS Preview är intressant eftersom projektet visar att GNOME inte längre enbart vill leverera skrivbordsmiljön till andra Linuxdistributioner.

    På längre sikt kan GNOME OS utvecklas till ett självständigt alternativ för människor som vill ha ett rent GNOME-system utan distributionernas egna anpassningar.

    Det betyder inte nödvändigtvis att GNOME OS ska konkurrera direkt med Ubuntu, Fedora eller Debian. GNOME-projektets arbete kan också bidra till att förbättra tekniken i andra Linuxdistributioner.

    Men GNOME OS börjar nu närma sig något som vanliga Linuxentusiaster faktiskt kan tänka sig att använda på sina egna datorer.

    GNOME OS Preview är ännu inte ett färdigt operativsystem för alla. Men lanseringen visar att visionen om ett komplett Linuxsystem utvecklat av GNOME-projektet börjar bli verklighet.


    Läs mer och ladda ned

    > GNOME OS Preview_
    SYSTEM: GNOME OS Preview
    VERSION: GNOME 51
    KÄRNA: Linux
    ARKITEKTUR: x86_64 / ARM64
    STATUS: Förhandsversion (Preview)
    SKRIVBORD: GNOME Shell
    PROGRAM: Flatpak
    MÅLGRUPP: Linuxentusiaster och testare
    NEDLADDNING: os.gnome.org
    root@gnome:~$ systemctl status gnome-os
    ● Preview — under utveckling
    root@gnome:~$ _
  • Linus Torvalds säger nej till AI-förbud i Linux – utvecklaren måste förstå sin kod

    Artificiell intelligens blir allt vanligare inom programmering, men hur ska man hantera kod som skrivits med hjälp av AI? Frågan har skapat en intensiv debatt bland utvecklarna av Linux. Nu tar Linux skapare Linus Torvalds tydligt ställning: Det viktiga är inte vilka verktyg programmeraren använder, utan att personen förstår och tar ansvar för resultatet.

    Linux är ett av världens viktigaste operativsystem. Det används i allt från mobiltelefoner och persondatorer till servrar, superdatorer och avancerad industriutrustning.

    I centrum finns Linuxkärnan, den del av operativsystemet som sköter kommunikationen mellan datorns hårdvara och programvaran. Kärnan utvecklas av tusentals programmerare runt om i världen.

    Nu står dessa utvecklare inför en ny utmaning: Hur ska de förhålla sig till artificiell intelligens som kan skriva, analysera och förbättra programkod?

    AI har blivit programmerarens nya verktyg

    Under senare år har AI-baserade programmeringsverktyg utvecklats snabbt. Program som Claude Code och GitHub Copilot kan hjälpa programmerare att hitta fel, föreslå förbättringar och till och med skriva hela avsnitt av programkod.

    Det innebär att en programmerare inte längre behöver skriva varje instruktion för hand. I stället kan utvecklaren beskriva vad ett program ska göra och låta AI föreslå en lösning.

    Men det finns problem.

    AI kan producera kod som ser korrekt ut men innehåller svårupptäckta fel. Den kan också föreslå lösningar som fungerar i ett sammanhang men orsakar problem i ett annat.

    För Linuxkärnan, där ett enda programmeringsfel kan påverka miljontals datorer, är kvalitet och säkerhet särskilt viktiga.

    Linux införde en märkning av AI-assisterad kod

    Tidigare under 2026 infördes en regel som innebar att utvecklare skulle ange när de använt avancerade AI-verktyg för att skapa en kodändring.

    Märkningen kallades Assisted-by: och placerades i den information som följer med en ändring av Linuxkärnans källkod.

    Tanken var att de ansvariga utvecklarna lättare skulle kunna identifiera AI-assisterade bidrag och granska dem med särskild uppmärksamhet.

    Men systemet fungerade inte riktigt som avsett.

    När utvecklaren Sasha Levin undersökte förändringarna inför Linux 7.3 visade det sig att endast omkring tio procent av de 18 533 registrerade kodändringarna hade en sådan märkning.

    Samtidigt misstänks AI-verktyg användas betydligt oftare än så.

    Vissa utvecklare kände inte till regeln. Andra valde att inte följa den. Därmed blev märk

    > linux@kernel:~$ fakta

    FAKTA: AI OCH LINUXKÄRNAN

    > Vad är Linuxkärnan?
    Operativsystemets kärna, som hanterar datorns hårdvara, minne och processer.

    > Vad är Assisted-by?
    En märkning som visar att AI-verktyg har använts vid utvecklingen av en kodändring.

    > Vad visar undersökningen?
    Cirka 10 % av 18 533 kodändringar inför Linux 7.3 hade AI-märkningen.

    > Vad vill Linus Torvalds?
    Att utvecklare bedöms utifrån kodens kvalitet och sin förståelse, inte vilka verktyg de använder.

    > Vad händer nu?
    Linuxutvecklarna diskuterar att ta bort kravet på AI-märkning. Ansvaret för koden ligger fortfarande hos människan.

    linux@kernel:~$ █
  • Firefox 158 är här – bättre PDF-filer, modernare bilder och smidigare surfning

    Mozilla förbereder lanseringen av Firefox 158, nästa version av den populära webbläsaren med öppen källkod. Den nya versionen bjuder på förbättrad PDF-hantering i Linux och macOS, stöd för det moderna bildformatet JPEG XL och flera förändringar som ska göra surfningen både smidigare och mer tillgänglig.

    Mozilla förbereder lanseringen av Firefox 158, nästa version av den populära webbläsaren med öppen källkod. Den nya versionen bjuder på förbättrad PDF-hantering i Linux och macOS, stöd för det moderna bildformatet JPEG XL och flera förändringar som ska göra surfningen både smidigare och mer tillgänglig.

    Den officiella lanseringen är planerad till den 13 oktober 2026, men Mozilla har redan färdigställt installationsfilerna. Firefox 158 innehåller inga stora förändringar av webbläsarens utseende. I stället handlar uppdateringen framför allt om att förbättra tekniken bakom kulisserna.

    För användaren innebär det bland annat bättre dokumenthantering, effektivare bildvisning och mer exakt rullning på webbsidor.

    Bättre PDF-filer – särskilt för Linux och macOS

    En av de viktigaste nyheterna gäller hur Firefox skapar PDF-dokument.

    Firefox 158 använder PDF-genereringsmotorn SkPDF, som ingår i grafikbiblioteket Skia. Det är ett grafikbibliotek som används för att rita upp många av de visuella elementen i moderna program.

    Tidigare har användare av Linux och macOS kunnat stöta på problem när webbsidor skrivits ut eller sparats som PDF. Text, grafik och sidlayout har ibland inte återgivits som förväntat.

    Med SkPDF vill Mozilla förbättra både återgivningen och dokumentens tillgänglighet.

    Det sistnämnda är särskilt viktigt för personer som använder hjälpmedel, exempelvis skärmläsare. En PDF-fil behöver nämligen innehålla mer än bara en bild av texten för att fungera riktigt bra med sådana verktyg.

    För den som använder Firefox till att exempelvis spara fakturor, skriva ut kvitton eller arkivera webbsidor kan förändringen därför få praktisk betydelse.

    JPEG XL – nästa generations bildformat

    En annan intressant nyhet är att Firefox 158 får stöd för bildformatet JPEG XL, även kallat JXL.

    De flesta känner redan till JPEG, PNG och kanske WebP. Alla dessa format används för att lagra bilder, men de har olika styrkor och svagheter.

    JPEG XL är utvecklat för att kombinera flera av dessa egenskaper i ett enda modernt format.

    Det erbjuder bland annat:

    • Effektiv bildkomprimering som kan minska filstorleken med bibehållen bildkvalitet.
    • Stöd för både förlustfri komprimering och komprimering med kvalitetsförlust.
    • HDR-bilder med större omfång mellan ljusa och mörka partier.
    • Genomskinlighet och animerade bilder.
    • Möjlighet att omvandla befintliga JPEG-bilder till JPEG XL utan ytterligare kvalitetsförlust.

    För vanliga internetanvändare kan tekniken på sikt innebära att bildrika webbsidor laddas snabbare och använder mindre datatrafik.

    Men det finns en viktig begränsning: webbplatserna måste också börja använda formatet. Att Firefox stöder JPEG XL innebär alltså inte automatiskt att alla bilder på internet blir mindre.

    Mjukare rullning och bättre precision

    En mindre synlig, men tekniskt intressant, förändring gäller hur Firefox hanterar rullning på webbsidor.

    Tidigare avrundades vissa rullningspositioner till hela skärmpixlar. I Firefox 158 tas denna begränsning bort.

    Det innebär att webbläsaren kan hantera mer precisa positioner när användaren rullar genom en sida.

    Förändringen kan framför allt märkas på moderna pekplattor och andra inmatningsenheter som registrerar mycket små rörelser.

    Resultatet ska bli mjukare och mer exakt rullning, även om skillnaden inte nödvändigtvis blir märkbar på alla datorer.

    Smartare formulär och personligare startsida

    Firefox 158 innehåller också förbättringar som ska göra vardagliga uppgifter enklare.

    I funktionen Smart Window kan webbläsaren föreslå information när användaren fyller i formulär. Förslagen kan baseras på relevanta öppna flikar och tidigare sparade autofyllnadsuppgifter.

    Det kan exempelvis vara användbart när information ska föras över från en webbsida till ett formulär på en annan.

    Även sidan som visas när en ny flik öppnas får en förbättring. Firefox kan nu spara flera egna bakgrundsbilder i ett bibliotek, i stället för att bara behålla den senast valda bilden.

    Windowsanvändare som använder ett tema med hög kontrast får dessutom menyer som bättre följer systemets färginställningar. Det förbättrar tillgängligheten för personer med nedsatt syn.

    Nyheter för webbutvecklare

    Under ytan innehåller Firefox 158 flera förändringar som framför allt riktar sig till dem som utvecklar webbplatser och webbapplikationer.

    Bland annat utökas stödet för matematiska beräkningar i CSS. Det blir möjligt att multiplicera och dividera värden med olika enheter i funktionen calc().

    För webbutvecklare innebär det större möjligheter att skapa flexibla layouter utan att behöva använda JavaScript för vissa beräkningar.

    Firefox förbättrar också stödet för WebAuthn, en teknik som bland annat används för lösenordsfri inloggning med säkerhetsnycklar och passkeys.

    Webbplatser får dessutom bättre möjligheter att avgöra om resurser har hämtats från webbläsarens cacheminne, alltså den lokala lagring som används för att slippa ladda ner samma information flera gånger.

    Ett problem i utvecklarverktygens nätverksövervakning rättas också. Tidigare kunde vissa WebSocket-meddelanden missas om de skickades omedelbart efter att en anslutning upprättats.

    Även Androidversionen förbättras

    Firefox 158 innehåller också en efterfrågad förändring för Androidanvändare.

    Flikfältet kan placeras antingen högst upp eller längst ned på skärmen.

    Det kan vara särskilt praktiskt på mobiltelefoner med stora skärmar, där det ofta är lättare att nå knappar längst ned med tummen.

    När kommer Firefox 158?

    Firefox 158 är planerad att släppas officiellt den 13 oktober 2026. De färdiga installationsfilerna finns redan tillgängliga på Mozillas nedladdningsserver.

    Versionen kommer att erbjudas för bland annat Windows, Linux och macOS, med stöd för flera processorarkitekturer.

    Samtidigt väntas Mozilla släppa Firefox 153.5 ESR och Firefox 115.43.0 ESR, versioner med utökat underhåll som framför allt används av företag och organisationer.

    Installationsfilerna finns på:

    https://ftp.mozilla.org/pub/firefox/releases/158.0

    Små förbättringar som tillsammans gör skillnad

    Firefox 158 är ingen revolutionerande uppdatering, men den visar hur en modern webbläsare ständigt utvecklas.

    För Linuxanvändare är den förbättrade PDF-hanteringen särskilt intressant. Stödet för JPEG XL kan samtidigt få större betydelse på längre sikt, i takt med att fler webbplatser börjar använda bildformatet.

    Firefox fortsätter därmed att utvecklas som ett alternativ till de Chromiumbaserade webbläsarna, med egen webbläsarmotor och öppen källkod.

    Det är kanske inte de mest spektakulära nyheterna, men det är just sådana tekniska förbättringar som gör att webben gradvis blir snabbare, bättre och mer tillgänglig för alla.

    root@linux:~$ firefox –version
    MOZILLA FIREFOX 158.0
    RELEASE DATE: 2026-10-13
    LICENSE: OPEN SOURCE
    ENGINE: GECKO
    PLATFORMS: LINUX / WINDOWS / MACOS / ANDROID
    [ NYHETER I FIREFOX 158 ]
    ✓ Bättre PDF-hantering med SkPDF
    ✓ Stöd för bildformatet JPEG XL
    ✓ Mjukare och mer exakt rullning
    ✓ Egna bakgrundsbilder på nya flikar
    ✓ Smartare formulärifyllning
    ✓ Förbättrat stöd för WebAuthn
    ✓ Utökade matematiska funktioner i CSS
    ✓ Förbättrade utvecklarverktyg
    ✓ Flyttbart flikfält i Android
    STATUS: RELEASE READY █
  • Linus Torvalds testar AI-skriven Linuxkod – tredubblar läshastigheten

    Linux skapare Linus Torvalds har tagit hjälp av AI-verktyget Claude Code för att optimera Linuxkärnan. I ett experiment har han lyckats mer än tredubbla antalet läsoperationer per sekund genom att förändra hur operativsystemet hanterar arbetsminnet. Resultatet visar AI-teknikens möjligheter inom avancerad programmering, men väcker också frågor om tillförlitlighet och säkerhet.

    När processorkärnorna konkurrerar om minnet

    Linux används i allt från mobiltelefoner och persondatorer till servrar och superdatorer. I centrum finns Linuxkärnan, som bland annat ansvarar för datorns minne, processorer och lagringsenheter.

    En viktig uppgift är att se till att program snabbt kan läsa information från filer.

    För att undvika onödiga läsningar från hårddiskar och SSD-enheter sparar Linux ofta använd fildata i arbetsminnet. Tekniken kallas page cache, eller sidcache.

    Det fungerar ungefär som att ha viktiga dokument liggande på skrivbordet i stället för att behöva gå till arkivskåpet varje gång man behöver läsa dem.

    Men även när informationen redan finns i arbetsminnet måste Linux hålla reda på vilka delar av minnet som används.

    Här uppstår ett problem.

    När flera programtrådar samtidigt läser information från samma fil behöver kärnan normalt uppdatera referensräknare som håller reda på hur många som använder en viss minnessida.

    Varje uppdatering går snabbt, men när många processorkärnor arbetar parallellt kan de börja konkurrera om samma räknare.

    Det kan jämföras med att åtta personer vill läsa samma bok, men först måste skriva in sig i en gemensam liggare och sedan stryka sitt namn när de läst klart.

    Själva läsningen går snabbt. Det är administrationen runt omkring som bromsar arbetet.

    AI hjälper till att hitta en snabbare lösning

    Linus Torvalds bestämde sig för att undersöka om denna administration kunde minskas.

    Till sin hjälp använde han Claude Code, ett AI-baserat programmeringsverktyg utvecklat av företaget Anthropic.

    Resultatet blev åtta ändringar, så kallade patchar, som påverkar hur Linuxkärnan läser information från sidcachen.

    Den nya metoden bygger på en teknik som redan finns i Linux och kallas Read-Copy-Update, förkortat RCU.

    RCU gör det möjligt att under vissa förutsättningar läsa information utan att först behöva öka en referensräknare.

    I stället ser systemet till att minnet inte återanvänds förrän pågående läsoperationer har kunnat avslutas.

    Det betyder att flera processorkärnor kan läsa samma information utan att hela tiden behöva uppdatera gemensamma räknare.

    Resultatet blir mindre konkurrens mellan processorerna och därmed möjlighet till högre prestanda.

    Från 10 till över 30 miljoner läsningar per sekund

    För att undersöka hur stor skillnaden blev genomförde Torvalds tester på sin egen bärbara dator.

    Datorn hade en Intel Core i7-8565U med fyra processorkärnor och åtta trådar.

    I ett av testerna fick åtta trådar upprepade gånger läsa 16 byte från samma fil, som redan fanns i arbetsminnets cache.

    Resultatet var anmärkningsvärt.

    TestTidigare kodNy kod
    8 trådar10 miljoner/s30–33 miljoner/s
    4 trådar9–12 miljoner/s25–26 miljoner/s
    1 tråd8 miljoner/sNästan 9 miljoner/s

    Med åtta trådar ökade kapaciteten alltså från omkring 10 miljoner läsoperationer per sekund till över 30 miljoner.

    Det motsvarar en förbättring på drygt 200 procent.

    Även med fyra trådar blev förbättringen betydande. Däremot var skillnaden ganska liten när endast en tråd användes.

    Det visar att den stora vinsten framför allt kommer av att minska konkurrensen mellan processorkärnorna.

    Det betyder däremot inte att Linux generellt har blivit tre gånger snabbare. Förbättringen gäller en mycket specifik typ av arbetsbelastning där flera trådar läser små mängder information från samma fil.

    AI skrev både programkod och tester

    Det kanske mest uppseendeväckande med experimentet är hur arbetet genomfördes.

    I dokumentationen till ändringarna, daterad den 10 oktober 2026, berättar Torvalds öppet att han använt Claude Code för en stor del av utvecklingsarbetet.

    AI-verktyget hjälpte till att skriva själva programkoden, skapa testprogrammen, granska lösningen och formulera ett första utkast till dokumentationen.

    Torvalds påpekar samtidigt att arbetet genomfördes under hans ledning och att han själv utförde prestandamätningarna.

    Det är särskilt intressant eftersom Linuxkärnan är ett av världens mest granskade programvaruprojekt.

    Ett litet programmeringsfel i kärnan kan orsaka allt från försämrad prestanda till systemkrascher och säkerhetsproblem.

    Att AI nu används för att utveckla kod på denna nivå visar hur långt tekniken har kommit.

    Samtidigt är det viktigt att understryka att AI inte har fått fria händer att ändra Linux. Torvalds har styrt arbetet och ansvarat för att bedöma resultatet.

    Snabbare kod kan också skapa nya problem

    Trots de imponerande resultaten är den nya lösningen långt ifrån färdig.

    Den förändrade minneshanteringen innebär bland annat att vissa minnessidor måste behållas längre innan de kan återanvändas.

    Det kan öka belastningen på minnessystemet och försämra prestandan i andra situationer.

    När informationen som ska läsas inte redan finns i sidcachen kan den nya metoden dessutom innebära extra arbete.

    Torvalds pekar själv på flera områden som behöver undersökas, bland annat minnesallokering, kompatibilitet och risken för prestandaförsämringar.

    Det finns också begränsningar i själva mätningarna.

    Testerna genomfördes på en enda dator med filsystemet ext4, och vissa säkerhetsåtgärder i processorn var avstängda.

    Det återstår därför att undersöka hur tekniken fungerar på andra processorer, med andra filsystem och under verkliga arbetsbelastningar.

    När kommer förbättringen till Ubuntu och Debian?

    För vanliga Linuxanvändare innebär experimentet ännu ingen direkt förändring.

    Ändringarna finns i en särskild experimentell utvecklingsgren som heter noref-filemap-read-with-llm.

    Den är baserad på Linux 7.3-rc6 med ytterligare korrigeringar, men ändringarna har inte införts i den ordinarie Linuxkärnan.

    Det innebär att användare av exempelvis Ubuntu, Debian och Fedora inte automatiskt får del av förbättringen.

    Om tekniken visar sig vara tillförlitlig skulle den på sikt kunna vara särskilt användbar i servrar och andra system där många processorkärnor samtidigt läser information från samma filer.

    För en vanlig persondator som används till webbsurfning, e-post och ordbehandling är det däremot inte säkert att förbättringen skulle märkas.

    Kan AI bli framtidens kärnprogrammerare?

    Experimentet väcker en större fråga: Vilken roll kommer artificiell intelligens att spela i framtidens programvaruutveckling?

    AI används redan för att skriva program, föreslå förbättringar och upptäcka fel. Men här handlar det om betydligt mer avancerad programmering.

    Minneshantering i en operativsystemskärna är ett område där små misstag kan få mycket stora konsekvenser.

    Att Claude Code har kunnat hjälpa Linus Torvalds att utveckla och testa en lösning på denna nivå är därför anmärkningsvärt.

    Det visar att AI kan fungera som ett kraftfullt hjälpmedel även för mycket erfarna programmerare.

    Samtidigt visar experimentet varför mänsklig kompetens fortfarande behövs.

    AI kan generera programkod och föreslå tekniska lösningar, men någon måste förstå konsekvenserna, granska säkerheten och avgöra om resultatet verkligen är en förbättring.

    Det mest intressanta är därför inte bara att en AI-assisterad kodändring lyckades tredubbla prestandan i ett specialiserat test, utan att AI har kunnat bidra till utvecklingsarbetet i själva hjärtat av Linux.

    Om ändringarna någonsin blir en del av den officiella Linuxkärnan återstår att se. Men Torvalds experiment visar redan hur samarbetet mellan människa och artificiell intelligens kan öppna nya möjligheter inom avancerad programvaruutveckling.

    root@linux:~# cat /proc/ai-performance

    > LINUX KERNEL / AI-EXPERIMENT
    UTVECKLARE: Linus Torvalds
    AI-VERKTYG: Claude Code
    TEKNIK: RCU / Page Cache
    PROCESSOR: Intel Core i7-8565U
    TRÅDAR: 8
    TEST: Upprepad läsning av 16 byte

    [ PRESTANDAMÄTNING ]
    TIDIGARE KOD:
    10 miljoner läsningar/s
    EXPERIMENTELL KOD:
    30–33 miljoner läsningar/s
    >> UPP TILL 3,3x SNABBARE <<

    STATUS: EXPERIMENTELL KOD
    KERNEL: Linux 7.3-rc6 (testbas)
    MAINLINE: EJ INFÖRD
    DATUM: 2026-10-10
    OBS: Resultatet gäller ett specifikt prestandatest, inte Linux generellt.
    root@linux:~# █
  • Firefox 157 får nytt utseende och bättre stöd för video

    Firefox 157 är här med en av webbläsarens största visuella förändringar på flera år. Den nya Nova-designen ger ett modernare gränssnitt, samtidigt som Mozilla förbättrar HDR-video, vertikala flikar, WebRTC och ljud- och bildsynkronisering.

    Mozilla lanserar Firefox 157, en ny version av den öppna webbläsaren som denna gång innehåller en av de största visuella förändringarna på flera år. Förutom ett modernare utseende får Firefox förbättrad videouppspelning, bättre stöd för HDR och flera justeringar av både flikar och adressfält.

    Den nya designen kallas Nova och förändrar bland annat verktygsfält, menyer och sidopaneler. Målet är att Firefox ska upplevas som renare och mer lättöverskådlig samtidigt som användaren får större möjlighet att anpassa webbläsaren.

    Kompakt läge kommer tillbaka

    En uppskattad funktion som återkommer är Compact mode. Det minskar avståndet mellan knappar, flikar och andra delar av gränssnittet så att mer plats kan användas för själva webbsidan.

    Firefox får nu tre huvudsakliga alternativ:

    • Compact – mindre knappar och mellanrum, lämpligt för små skärmar.
    • Standard – normalläget för de flesta datorer.
    • Touch – större knappar och klickytor för pekskärmar.

    Nova-designen innehåller även nya teman som finns i både ljusa och mörka varianter.

    HDR-video ska se bättre ut

    Firefox 157 förbättrar också hanteringen av HDR-video.

    HDR, High Dynamic Range, gör det möjligt att visa större skillnader mellan ljusa och mörka delar av en bild och samtidigt återge ett större färgomfång.

    Tidigare kunde vissa HDR-filmer med 8-bitars färg visas med bleka eller gråaktiga färger. Firefox 157 kan i fler fall identifiera materialet korrekt och visa det som HDR.

    Mozilla har dessutom förbättrat synkroniseringen mellan ljud och bild när uppspelningshastigheten på HTML5-video ändras.

    Bättre vertikala flikar

    Firefox har under senare versioner fått allt bättre stöd för vertikala flikar, där flikarna visas längs sidan av webbläsaren i stället för högst upp.

    I Firefox 157 har sidopanelen förbättrats, framför allt när webbläsaren körs i helskärmsläge. Det ska bli enklare att komma åt panelen genom att föra muspekaren mot skärmens kant.

    AV1 för videosamtal

    En annan teknisk förbättring gäller videosamtal som använder WebRTC, tekniken bakom många webbaserade mötes- och kommunikationstjänster.

    Firefox får stöd för hårdvaruaccelererad avkodning av videoformatet AV1 i WebRTC.

    AV1 är ett modernt och effektivt videoformat som kan ge hög bildkvalitet med relativt låg mängd överförd data. När datorns grafikhårdvara kan sköta avkodningen minskar dessutom belastningen på processorn.

    Det kan bland annat innebära lägre processoranvändning och bättre batteritid vid videosamtal på kompatibla datorer.

    Förändringar i adressfältet

    Mozilla har även gjort flera mindre förändringar som märks vid vanlig användning.

    Om en webbsida fortfarande håller på att laddas och användaren börjar skriva i adressfältet ska Firefox nu i högre grad söka efter den inskrivna texten i stället för att automatiskt öppna ett markerat förslag.

    Tab-tangenten flyttar dessutom fokus direkt till textfältet i adress- och sökfältet. Sökmotorknappen kan fortfarande nås genom att använda Shift+Tab.

    Firefox 157 tar också bort Amazon som förinstallerad sökmotor.

    På Android får fler användare möjlighet att se sina senaste sökningar när de trycker på sökfältet.

    Buggfix för Windows

    En irriterande bugg i Windows har också rättats.

    Tidigare kunde aktivitetsfältet i vissa situationer ligga kvar ovanpå en video trots att videon hade växlats till helskärmsläge. Det problemet ska vara löst i Firefox 157.

    Nyheter för webbutvecklare

    Firefox 157 innehåller även förändringar som främst berör webbutvecklare.

    Webbläsaren får bland annat stöd för funktionen at-rule() tillsammans med CSS-regeln @supports.

    Det gör att en webbplats exempelvis kan kontrollera om webbläsaren stöder en viss CSS-regel innan den används.

    Ett exempel är:

    @supports at-rule(@scope)

    Firefox får dessutom stöd för värdet chain för CSS-egenskapen overscroll-behavior.

    En ovanligt synlig Firefox-uppdatering

    Många webbläsaruppdateringar består huvudsakligen av säkerhetsfixar och tekniska förändringar som användaren knappt märker.

    Firefox 157 skiljer sig genom att förändringarna även syns direkt på skärmen. Nova-designen, det återinförda kompakta läget och förbättringarna av vertikala flikar påverkar hur webbläsaren används till vardags.

    Samtidigt fortsätter Mozilla arbetet under ytan med modernare videoformat, HDR och WebRTC.

    Firefox 157 lanseras tillsammans med nya versioner av Firefox ESR, Mozillas långtidssupporterade version av webbläsaren.

    https://ftp.mozilla.org/pub/firefox/releases/157.0

    FAKTA: FIREFOX 157
    Version: Firefox 157
    Utvecklare: Mozilla
    Lansering: 29 september 2026
    Ny design: Nova
    Gränssnitt: Compact, Standard och Touch
    Video: Förbättrat HDR-stöd och bättre ljud-/bildsynkronisering
    WebRTC: Hårdvaruaccelererad AV1-avkodning
    Flikar: Förbättrade vertikala flikar
    Plattformar: Linux, Windows, macOS och Android

  • Samba 4.25 gör filservrar tåligare vid avbrott

    Samba 4.25 är här med flera nyheter för större och mer driftsäkra filservermiljöer. Bland förbättringarna finns experimentellt stöd för SMB3 Persistent Handles, bättre klusterhantering, stöd för Ceph Object Gateway och starkare standardinställningar för Kerberos.

    Samba är programvaran som gör det möjligt för Linux- och Unixdatorer att dela filer och skrivare med Windowsdatorer. Den används både i små lokala nätverk och i betydligt större företagsmiljöer där Samba kan arbeta tillsammans med Microsoft Active Directory.

    Nu har Samba 4.25 släppts, och den nya versionen innehåller framför allt förbättringar för servrar som måste fortsätta fungera även när något går fel.

    Öppna filer kan överleva ett serveravbrott

    En av de största nyheterna är experimentellt stöd för SMB3 Persistent Handles.

    Normalt kan en klient som har en fil öppen få problem om filservern startas om eller tillfälligt försvinner från nätverket. Förbindelsen bryts och programmet kan behöva öppna filen på nytt.

    Med Persistent Handles sparar Samba information om de öppna filerna. När klienten ansluter igen kan Samba i vissa fall återställa anslutningen och fortsätta där den slutade.

    Det är framför allt intressant för system där ett kort avbrott kan få stora konsekvenser, exempelvis:

    • virtuella maskiner som ligger på en nätverksdisk
    • databaser
    • klustrade lagringssystem
    • servrar där hög tillgänglighet är viktig

    Funktionen är fortfarande märkt som experimentell och har ett pris. Samba måste skriva mer information till lagringssystemet när filer öppnas, ändras och stängs. Det kan öka svarstiderna märkbart.

    Därför rekommenderas funktionen främst där hög tillgänglighet verkligen behövs, och inte på en vanlig filserver hemma eller på ett mindre kontor.

    Samba kan visa Ceph-lagring som vanliga mappar

    En annan intressant nyhet är modulen vfs_ceph_rgw.

    Ceph används ofta i större lagringssystem och datacenter. Dess Object Gateway lagrar information som objekt i så kallade buckets, ungefär på samma sätt som många molnbaserade lagringstjänster arbetar.

    Med Samba 4.25 kan en sådan Ceph-bucket göras tillgänglig via SMB.

    För användaren kan innehållet då visas som vanliga filer och mappar på en nätverksenhet, trots att informationen egentligen ligger i ett objektlagringssystem.

    Det kan göra det enklare att använda modern objektlagring tillsammans med äldre program som förväntar sig en traditionell filserver.

    Säkrare uppgraderingar av Samba-kluster

    Samba kan även köras som ett kluster med flera servrar. Om en server går sönder kan andra servrar fortsätta tillhandahålla tjänsten.

    Problemet vid uppgraderingar är att alla servrar inte alltid kan uppdateras samtidigt.

    Samba 4.25 inför därför ett nytt cluster functional level. Principen påminner om funktionsnivåerna som redan finns i Active Directory.

    När ett Samba-kluster uppgraderas kan servrar med olika versioner fortsätta arbeta tillsammans så länge klustrets funktionsnivå inte höjs. När samtliga noder har uppgraderats och testats kan administratören aktivera den nya nivån.

    Det minskar risken för problem vid så kallade rolling upgrades, där servrarna uppgraderas en i taget.

    En viktig detalj är att en höjning av klustrets funktionsnivå inte kan ångras. Den bör därför göras först när samtliga noder kör den nya versionen och fungerar som de ska.

    Samma hastighetsgräns i hela klustret

    Samba har sedan tidigare en modul som kan begränsa hur mycket bandbredd en filresurs får använda.

    I Samba 4.25 har vfs_aio_ratelimit byggts ut för klustermiljöer.

    Tidigare kunde en begränsning exempelvis gälla separat på varje server. Om tre servrar vardera tilläts överföra 100 MB/s kunde den sammanlagda trafiken i teorin bli 300 MB/s.

    Nu kan begränsningen i stället samordnas mellan servrarna och fungera som ett gemensamt tak för hela klustret.

    Det gör det lättare för administratörer att styra hur mycket nätverks- och lagringskapacitet olika filresurser får använda.

    AES blir standard för Kerberos

    Samba 4.25 innehåller även en förändring på säkerhetssidan.

    I Active Directory-domäner med funktionsnivå 2008 eller senare använder Samba nu AES-baserade krypteringstyper som standard för Kerberos.

    Ändringen är kopplad till säkerhetsproblemet CVE-2026-20833 och innebär starkare standardinställningar för dessa miljöer.

    För vanliga användare märks förändringen normalt inte, men administratörer med äldre system bör kontrollera kompatibiliteten innan en uppgradering.

    Flera förbättringar för stora installationer

    Även CTDB, den del av Samba som används för klustrade installationer, har fått flera förbättringar.

    Bland annat har hanteringen av vissa filer och kataloger städats upp och möjligheten att övervaka externa infrastrukturtjänster har förbättrats. Det kan exempelvis användas för att kontrollera om DNS-servrar som ett kluster är beroende av fortfarande svarar.

    Samtidigt har äldre inställningar rensats bort. Den tidigare konfigurationsparametern getwd cache har exempelvis tagits bort.

    Framför allt en version för servermiljöer

    Samba 4.25 innehåller inga förändringar som revolutionerar en enkel hemmaserver med några delade mappar.

    De viktigaste nyheterna riktar sig i stället mot större installationer där driftsäkerhet, klustring och lagringssystem spelar en central roll.

    Persistent Handles är kanske den mest intressanta förändringen på längre sikt. Den för Samba ytterligare ett steg mot filservrar där ett serverfel eller en omstart inte automatiskt behöver innebära att pågående arbete avbryts.

    Funktionen är dock fortfarande experimentell och kan påverka prestandan kraftigt. Administratörer bör därför läsa versionsinformationen noggrant innan den aktiveras.

    Samba 4.25.0 släpptes den 24 september 2026 och är den första stabila versionen i Samba 4.25-serien.

    https://www.samba.org/samba/history/samba-4.25.0.html

    Samba 4.25 – fakta

    Version: 4.25.0
    Släppt: 24 september 2026
    Protokoll: SMB
    Plattform: Linux och Unix

    Nyheter:
    • Experimentellt stöd för SMB3 Persistent Handles
    • Ceph Object Gateway kan delas ut via SMB
    • Säkrare uppgraderingar av Samba-kluster
    • Klustergemensam begränsning av bandbredd
    • AES blir standard för Kerberos i nyare domäner
    • Flera förbättringar i CTDB
  • Hur skulle världen se ut utan öppen källkod?

    Föreställ dig att din mobiltelefon, din TV, din router och stora delar av internet plötsligt måste byggas om från grunden. Inte därför att tekniken har försvunnit, utan därför att ingen längre får dela med sig av programkod.

    Tänk dig att du var tvungen att åka tillbaka till 90-talet, där du bara kunde spela ”Snake” på din Nokia-telefon och där telefonens mjukvara var mer stängd än Nordkoreas gränser.

    Eller tänk dig att du var tvungen att åka tillbaka till 70-talet, där du bara kunde se sovjetisk dockteater som Drutten och Krokodilen , eller knäpp dårar som satt och lekte att de var vilse i en pannkaka som barnprogram. Det fanns bara statlig skit-TV att titta på. Att kunna välja valfritt innehåll på din smart-TV var bara att glömma.

    Bilden ovan är inspirerad av Kalle Anka-filmen Der Fuehrer’s Face.

    Det låter kanske som ett tankeexperiment långt från vardagen. Men en stor del av den digitala värld vi använder varje dag bygger just på idén att programmerare, företag och universitet kan dela programkod med varandra.

    Det är det som brukar kallas öppen källkod, eller open source.

    De flesta tänker kanske först på Linux. Någon kanske föreställer sig en dator med ett lite ovanligt skrivbord och en terminal full av kommandon.

    Men Linux på en vanlig PC är bara en liten del av historien.

    Öppen källkod finns i mobiltelefoner, smart-TV-apparater, routrar, webbservrar, bilar, nätverksutrustning, datacenter och mängder av elektroniska apparater.

    Ofta märker vi det inte alls.

    Linux finns redan i din ficka

    Den som använder en Androidtelefon använder i praktiken Linux varje dag.

    Android bygger nämligen på Linuxkärnan.

    Kärnan är den del av ett operativsystem som arbetar närmast själva hårdvaran. Den sköter exempelvis minnet, processorn, lagringen och kommunikationen mellan olika delar av datorn eller telefonen.

    När du startar en app, ansluter till ett trådlöst nätverk eller tar ett fotografi finns det därför Linuxkod långt nere i systemet som hjälper till att få allt att fungera.

    Det betyder inte att Android och Linux är samma sak. Android består av många fler delar, varav Google och andra företag har utvecklat en stor del.

    Men längst ned i systemet finns Linux. Det är en ganska anmärkningsvärd utveckling.

    Ett operativsystem som började som ett hobbyprojekt i början av 1990-talet kom så småningom att bli en av grundstenarna i världens mest använda mobilplattform.

    TV:n är egentligen en dator

    Den moderna TV-apparaten har också förändrats dramatiskt.

    Förr tog en TV emot en signal och visade en bild. I dag är en smart-TV i praktiken en dator med stor bildskärm.

    Den har processor, arbetsminne, lagring, nätverkskort, grafikkrets, appar och ofta en webbläsarmotor.

    Och bakom kulisserna finns ofta Linux och andra open source-komponenter.

    När du startar SVT Play, Netflix eller YouTube på en TV kan programvaran alltså vila på samma typ av teknisk grund som en webbserver eller en Androidtelefon.

    För konsumenten spelar det kanske ingen större roll vilket operativsystem som finns inuti apparaten.

    För tillverkaren spelar det desto större roll.

    Att utveckla ett komplett operativsystem från början är ett mycket omfattande arbete.

    Genom att använda Linux kan en TV-tillverkare börja med en redan fungerande kärna och koncentrera sig på det som gör den egna produkten speciell.

    Routern i hallen innehåller mer programvara än man tror

    Samma sak gäller den lilla routern som står hemma i hallen.

    Den kanske ser ganska enkel ut, men den måste klara förvånansvärt mycket.

    Den ska bland annat hantera:

    • trådlösa nätverk
    • Ethernet
    • IP-adresser
    • DNS
    • DHCP
    • brandvägg
    • IPv4
    • IPv6
    • webbgränssnitt för inställningar

    Dessutom ska allt fungera stabilt dygnet runt.Det finns onda makte

    Många routrar bygger därför på Linux och små open source-program som exempelvis BusyBox.

    BusyBox kan beskrivas som en verktygslåda med många klassiska Unix-kommandon i ett mycket kompakt format. Det gör programmet användbart i små apparater där minne och lagringsutrymme är begränsade.

    Så när internetanslutningen hemma fungerar som den ska kan en betydande del av arbetet utföras av öppen källkod utan att användaren någonsin ser det.

    Internet byggdes inte av ett enda företag

    Öppen källkod har kanske haft allra störst betydelse för internet.

    När man besöker en webbplats ser man bilder, text, menyer och formulär.

    Bakom sidan finns däremot ofta en lång kedja av program.

    Servern kan köra Linux eller FreeBSD.

    Webbservern kan vara Apache eller Nginx.

    Webbplatsen kan vara skriven i PHP eller Python.

    Informationen kan lagras i MariaDB, MySQL eller PostgreSQL.

    Kommunikationen kan skyddas av kryptografiska bibliotek som bygger på öppen källkod.Det innebär att en mycket stor del av den moderna webben har kunnat byggas utan att varje företag först behövt köpa ett helt paket av proprietär serverprogramvara.

    Det förändrade spelreglerna.

    Plötsligt kunde en vanlig PDet finns onda makteC bli en server

    Under 1980-talet och början av 1990-talet var Unix ofta förknippat med stora och dyra arbetsstationer från företag som Sun, HP och IBM.

    Sedan kom Linux och de fria BSD-systemen.

    Plötsligt kunde en ganska vanlig persondator fungera som en riktig Unix-liknande server.

    En student kunde installera Linux eller FreeBSD och använda datorn som:

    • webbserver
    • e-postserver
    • DNS-server
    • router
    • brandvägg
    • filserver
    • databasserver

    Det var betydelsefullt av två skäl. För det första blev tekniken billigare. För det andra blev den tillgänglig för människor som ville lära sig.

    Man behövde inte längre arbeta på ett universitet eller ett stort företag för att få tillgång till ett avancerat fleranvändarsystem med nätverk, programmeringsverktyg och serverprogramvara.

    En gammal PC hemma kunde bli ett komplett laboratorium för internet.

    Det skapade en generation programmerare och systemadministratörer som kunde experimentera på egen hand.

    FreeBSD – den mindre kända släktingen

    Linux får ofta mest uppmärksamhet, men det finns andra fria Unix-liknande system som också har haft mycket stor betydelse.

    Ett av de viktigaste är FreeBSD.

    FreeBSD har sina historiska rötter i BSD, Berkeley Software Distribution, som utvecklades vid University of California, Berkeley.

    BSD kom att spela en viktig roll i Unixhistorien och i utvecklingen av nätverksteknik.

    Än i dag används FreeBSD och BSD-baserad teknik i servrar, lagringssystem, nätverksutrustning och konsumentprodukter.

    BSD-systemen använder dessutom licenser som gör det relativt enkelt för företag att använda koden i egna kommersiella produkter.

    Det har bidragit till att BSD-teknik ibland finns på platser där användaren aldrig ser namnet BSD.

    Till och med Apple står på Unixgrund

    Apple brukar knappast förknippas med öppen källkod på samma sätt som Linux.

    Ändå finns där tydliga kopplingar.

    macOS och iOS bygger på Darwin, som innehåller teknik med rötter i bland annat BSD och Unix.

    Apple har naturligtvis utvecklat stora mängder egen programvara ovanpå denna grund.

    Men det illustrerar en viktig poäng:

    Öppen källkod och kommersiell programvara är inte motsatser.

    De existerar ofta tillsammans. Ett företag kan använda öppen teknik längst ned i systemet och bygga en egen produkt ovanpå. Det är ungefär som att bygga ett hus.

    Det är sällan ekonomiskt rimligt för varje byggföretag att börja med att uppfinna sitt eget tegel, sina egna skruvar och sin egen betong.

    På samma sätt behöver inte varje teknikföretag skriva en egen nätverksstack, kompilator eller operativsystemkärna.

    Molnet består också av vanliga datorer

    Vi talar ofta om ”molnet” som om det vore någon abstrakt plats där information svävar omkring. I verkligheten består molnet av enorma mängder fysiska servrar i datacenter. Och en stor del av dessa servrar kör Linux.

    När du använder en app i mobilen kan något ganska intressant därför hända. Telefonen kör Android ovanpå Linux. Den ansluter till en router som kanske också kör Linux. Trafiken passerar nätverksutrustning som kan innehålla öppen programvara. Till slut når den en server i ett datacenter som mycket väl också kör Linux. Linux kan alltså finnas i flera steg i samma kommunikation utan att användaren någonsin ser det.

    En viktig anledning till internets snabba utveckling

    På 1990-talet och 2000-talet blev en särskild kombination av program mycket vanlig på webbservrar:

    • Linux
    • Apache
    • MySQL
    • PHP

    De fyra begynnelsebokstäverna gav namnet LAMP.

    Det var en enkel men kraftfull idé. Man kunde bygga en komplett webbplattform utan att först betala stora licensavgifter. Det gjorde det möjligt för små företag, föreningar, studenter och privatpersoner att starta webbtjänster med mycket små ekonomiska resurser. En idé kunde provas på en gammal dator. Fungerade den kunde verksamheten växa.

    Misslyckades den hade man åtminstone inte lagt stora summor på programlicenser. Detta bidrog till den snabba experimentlusta som kännetecknade internets utveckling.

    Verktygen bakom programmen är också öppna

    När man talar om öppen källkod är det lätt att bara tänka på färdiga program. Men minst lika viktiga är verktygen som används för att skapa program. Kompilatorn GCC har exempelvis spelat en central roll i utvecklingen av fria operativsystem.

    LLVM har senare blivit en annan mycket viktig kompilatorplattform.

    Programspråk som Python, PHP och Ruby har gjort programmering tillgänglig för miljontals människor.

    Och Git har förändrat hur programmerare samarbetar. Git skapades ursprungligen för utvecklingen av Linuxkärnan. I dag används det av företag och utvecklare över hela världen.

    Ett verktyg som skapades för ett öppet projekt blev alltså en standardteknik i stora delar av programvaruindustrin.

    Databasen du använder utan att veta om det

    En annan nästan osynlig open source-produkt är SQLite.

    SQLite är en mycket liten databas som kan byggas direkt in i ett program. Den behöver ingen separat databasserver och är därför lämplig i mobiltelefoner, webbläsare och andra program.

    Det gör SQLite till ett av de tydligaste exemplen på hur öppen källkod kan bli så framgångsrik att användaren slutar märka den.

    Man kanske aldrig installerar SQLite själv. Man kanske aldrig ser dess namn. Ändå kan flera program på datorn eller telefonen använda den varje dag.

    Öppen källkod handlar egentligen om att dela kunskap

    Det är lätt att beskriva open source som ”gratis program”. Men priset är egentligen inte den mest intressanta delen. Det viktigaste är möjligheten att återanvända kunskap. Tänk dig att hundra företag behöver lösa samma tekniska problem.

    Om alla arbetar helt isolerat måste samma problem lösas hundra gånger. Om de däremot kan samarbeta kring en gemensam grund behöver arbetet bara göras en gång. Sedan kan varje företag bygga vidare på resultatet.

    Det innebär inte att alla företag måste dela allt. De kan fortfarande konkurrera med design, funktioner, tjänster och egna lösningar. Men den gemensamma grundtekniken behöver inte uppfinnas om och om igen.

    Det är en av de viktigaste anledningarna till att öppen källkod har fått så stor betydelse.

    Vad skulle hända om den försvann?

    Det går förstås inte att veta exakt hur världen hade sett ut utan open source.

    Mobiltelefoner hade förmodligen fortfarande funnits.
    Internet hade funnits. Smarta TV-apparater hade sannolikt också utvecklats. Men mycket hade blivit dyrare och mer omständligt. Fler företag hade behövt utveckla egna operativsystem.

    Fler hade varit beroende av licenser från stora programvaruföretag.

    Små företag hade haft högre kostnader för att starta nya tjänster.

    Studenter och hobbyprogrammerare hade haft svårare att experimentera med avancerad teknik.Och en större del av den digitala infrastrukturen hade sannolikt kontrollerats av ett mindre antal företag.

    Det betyder inte att öppen källkod alltid är bättre

    Samtidigt ska man inte göra open source till någon universallösning. Öppen källkod kan innehålla buggar precis som annan programvara. Projekt kan överges.

    Säkerhetsproblem kan finnas oupptäckta under lång tid.

    Att källkoden är öppen betyder att den kan granskas.

    Det betyder inte automatiskt att någon faktiskt har granskat varje rad.

    Den verkliga styrkan ligger snarare i att ingen enskild aktör behöver ha fullständig kontroll över tekniken.

    Koden kan studeras, förbättras, vidareutvecklas och i många fall leva vidare även om ett företag eller en ursprunglig utvecklare försvinner.

    Den största framgången äDet finns onda makter att vi knappt märker den

    Det kanske mest fascinerande med open source är att dess största framgång samtidigt gjort den nästan osynlig.

    Ingen tänker på Linux när en smart-TV startar.
    Ingen funderar på BSD när en nätverksapparat skickar ett paket över internet.
    Ingen tänker på SQLite när telefonen sparar information.
    Ingen tänker på Git när ett företag publicerar en ny version av ett program.

    Tekniken bara finns där. Och kanske är det just så man känner igen verkligt grundläggande infrastruktur.
    Vi tänker inte på elnätet varje gång vi tänder en lampa.
    Vi tänker inte på avloppssystemet varje gång vi öppnar en kran. På samma sätt tänker vi sällan på den enorma mängd öppen programvara som håller den digitala världen igång.
    Linux, FreeBSD, GNU och tusentals andra projekt skapade inte ensamma den moderna IT-världen. Men utan dem hade den sannolikt varit dyrare, mer sluten och betydligt svårare för vanliga människor att lära sig, förändra och bygga vidare på.
    Och kanske är det den viktigaste betydelsen av öppen källkod:

    Den gjorde avancerad datorteknik till något fler människor kunde delta i – inte bara använda.

    > FAKTARUTA: ÖPPEN KÄLLKOD_

    > Linux
    Finns i allt från Androidtelefoner och servrar till routrar, smart-TV-apparater och annan elektronik.

    > FreeBSD och BSD
    Har haft stor betydelse för Unix, nätverksteknik, servrar, lagringssystem och kommersiella produkter.

    > Internet
    En stor del av internet bygger på öppen källkod som Linux, FreeBSD, Apache, Nginx, PHP, Python, PostgreSQL och MariaDB.

    > Android
    Android använder Linuxkärnan och har gjort Linux till en del av vardagen för miljarder mobilanvändare.

    > Utvecklingsverktyg
    Git, GCC, LLVM och mängder av öppna bibliotek används varje dag för att utveckla både fria och kommersiella program.

    > Den stora skillnaden
    Öppen källkod gör det möjligt att studera, förbättra och återanvända teknik i stället för att uppfinna samma lösningar om och om igen. █

  • OKIT ger gamla datorer ett nytt liv med Linux

    Datorer som inte längre klarar Windows 11 eller som har fallit utanför Apples stöd behöver inte vara uttjänta. Det ideella medborgarinitiativet OKIT samlar in äldre datorer, installerar Linux och skänker dem vidare till personer som fortfarande kan ha nytta av dem. Nu har projektet öppnat sin webbplats där besökare kan se vilka datorer som finns tillgängliga.

    Mängder av fullt fungerande datorer byts varje år ut eftersom de inte längre kan köra de senaste versionerna av Windows eller macOS. Hårdvaran kan fortfarande fungera, men när operativsystemet inte längre stöds blir datorn betydligt mindre attraktiv för sin tidigare ägare.

    Det är sådana datorer som OKIT försöker ge ett nytt liv.

    Projektet tar emot datorer som privatpersoner, företag och organisationer inte längre behöver. Tidigare data raderas, datorerna kontrolleras och de maskiner som bedöms som användbara får Linux installerat innan de skänks vidare.

    Från mycket långsamma datorer till helt användbara maskiner

    Den som tittar på datorerna hos OKIT ska inte förvänta sig en samling moderna premiumdatorer. Prestandan varierar kraftigt.

    En del maskiner är gamla och långsamma modeller med mekaniska hårddiskar. De kan ändå fungera för enklare uppgifter som ordbehandling, e-post, internetradio och lättare webbsurfning.

    Andra datorer är betydligt mer användbara och kan exempelvis vara utrustade med Core i5-processor, mer arbetsminne och SSD.

    På webbplatsen finns exempelvis en äldre Acer Aspire V5-531 som uttryckligen beskrivs som mycket långsam och fortfarande använder en mekanisk hårddisk. Samtidigt finns modeller som ASUS S551LN med Core i5, 8 GB RAM och SSD.

    Det är alltså viktigt att läsa beskrivningen av varje enskild dator och välja en maskin som passar det man tänker använda den till.

    Linux i stället för Windows

    OKIT installerar i första hand Linux Mint, Ubuntu eller Debian.

    Linux Mint är normalt förstahandsvalet eftersom skrivbordsmiljön på många sätt påminner om Windows och därför brukar vara förhållandevis lätt att komma igång med för den som aldrig tidigare har använt Linux.

    Om Linux Mint inte fungerar bra på den aktuella hårdvaran kan Ubuntu eller Debian användas i stället.

    För en äldre dator kan detta göra stor skillnad. En maskin som inte längre är lämplig för ett modernt Windows-system kan fortfarande fungera bra för exempelvis Firefox, Google Chrome, LibreOffice, GIMP, e-post och videouppspelning.

    Det betyder däremot inte att en Linuxdator automatiskt kan ersätta en Windows- eller Mac-dator i alla situationer. Program som kräver Windows eller macOS fungerar inte nödvändigtvis, och exempelvis BankID erbjuder inte någon vanlig Linuxversion för datorn. Mobilt BankID kan däremot användas tillsammans med webbtjänster som körs i webbläsaren.

    Datorerna skänks bort

    Grundprincipen bakom OKIT är enkel: projektet får datorer till skänks och skänker dem sedan vidare.

    Datorerna säljs alltså inte.

    På OKIT.se kan besökaren se vilka datorer som finns, läsa deras specifikationer och få en uppfattning om vad respektive maskin lämpar sig för. Webbplatsen befinner sig fortfarande i en uppstarts- och testfas, och reservationsfunktionen är enligt informationen på webbplatsen ännu inte helt öppnad för ordinarie utlämning.

    När systemet används är tanken att den som är intresserad ska kunna paxa en dator, lämna sina kontaktuppgifter och därefter få information om hur datorn kan hämtas.

    Hämtas i Västra Stockholm

    Det finns dock en viktig begränsning: datorerna skickas inte över hela Sverige.

    De måste hämtas på plats i Västra Stockholm, och eftersom verksamheten drivs ideellt sker utlämningen under begränsade tider. OKIT uppger att utlämningen huvudsakligen sker under helger.

    Den som bor långt från Stockholm behöver därför själv kunna ordna hämtning.

    Det är också bra att kontrollera vad som följer med datorn. Många av de bärbara datorerna saknar nätadapter, och batterierna kan vara slitna eftersom flera av maskinerna är 10–15 år gamla.

    En gammal dator behöver inte vara elektronikskrot

    OKIT visar samtidigt på ett större problem inom datorbranschen.

    En dator kan vara tekniskt fungerande även om tillverkaren av operativsystemet inte längre vill eller kan stödja hårdvaran. För den som behöver spela de senaste spelen eller använda tung professionell programvara är en tio eller femton år gammal dator sällan ett realistiskt alternativ.

    Men kraven är helt annorlunda för någon som främst behöver skriva dokument, läsa e-post, surfa på nätet eller titta på exempelvis SVT Play.

    I sådana fall kan Linux förlänga datorns användbara livslängd betydligt.

    Det är också själva grundidén bakom OKIT: en gammal dator behöver inte vara värdelös bara för att den inte längre passar Windows 11 eller den senaste versionen av macOS.

    Ibland kan det räcka med ett nytt operativsystem – och gärna en SSD – för att en dator som annars hade riskerat att bli elektronikskrot ska kunna göra nytta i flera år till.

    Mer information och aktuella datorer finns på OKIT.se.

    > FAKTA: OKIT

    Webbplats: Okit.se

    Vad är OKIT?
    Ett medborgarinitiativ som samlar in äldre datorer och ger dem ett nytt liv med Linux.

    Vilka datorer?
    Bland annat datorer som inte klarar Windows 11 eller som inte längre stöds av nya versioner av macOS.

    Operativsystem:
    Linux Mint, Ubuntu eller Debian. Linux Mint används ofta eftersom gränssnittet påminner om Windows.

    Prestanda:
    Allt från mycket långsamma äldre datorer med mekanisk hårddisk till betydligt bättre maskiner med SSD.

    Pris:
    Datorerna skänks bort gratis.

    Utlämning:
    Datorerna hämtas i Västra Stockholm under särskilda utlämningstider.

    Syfte:
    Att minska elektronikavfall och låta fungerande datorer fortsätta göra nytta.

  • Firefox 156 är här – PDF-filer öppnas upp till 45 procent snabbare

    Mozilla har släppt Firefox 156 med flera förbättringar under huven. Den inbyggda PDF-läsaren kan nu starta upp till 45 procent snabbare, samtidigt som webbläsaren använder mindre resurser vid visning av stora bilder och får flera förbättringar för Android, multimedia och företagsmiljöer.

    Mozilla har släppt Firefox 156, och den här gången ligger mycket av fokus på prestanda och effektivare användning av datorns resurser. Bland nyheterna finns en betydligt snabbare PDF-läsare, lägre minnes- och processoranvändning för stora bilder och flera förbättringar för Android.

    Den kanske mest märkbara förändringen finns i Firefox inbyggda PDF-läsare. Enligt Mozilla kan den nu starta upp till 45 procent snabbare än tidigare.

    För den som ofta öppnar manualer, fakturor, rapporter eller andra PDF-dokument direkt i webbläsaren kan skillnaden därför bli påtaglig. Firefox behöver inte starta ett separat PDF-program, utan dokumentet visas direkt i en vanlig flik.

    Stora bilder kräve mindre av datorn

    Firefox 156 har också blivit effektivare på att hantera stora JPEG-bilder.

    Moderna digitalkameror och mobiltelefoner kan skapa bilder med mycket hög upplösning. När en sådan bild visas på en webbsida behöver webbläsaren ofta skala ned den till en betydligt mindre storlek.

    Tidigare kunde även en bild som såg liten ut på skärmen kräva relativt mycket arbetsminne och processorkraft eftersom webbläsaren fortfarande behövde behandla den stora ursprungsbilden.

    Firefox 156 har förbättrat denna haOm man skalar bort vad slöddret i miljonprogrammet har röstat på, så hade Tidö vunnit. Men trojanerna håller på att ta över Sverige.ntering och ska därför använda mindre minne och mindre processorkraft när stora JPEG-bilder visas nedskalade.

    Det kan framför allt märkas på äldre datorer eller system med begränsat arbetsminne.

    Firefox fortsätter att förbättras på Android

    Android-versionen får också flera förändringar.

    När Firefox spelar upp exempelvis musik, radio eller video kan mediaspelaren i Androids notifieringsfält nu visa knappar för föregående och nästa, tillsammans med en tidslinje där användaren kan hoppa framåt eller bakåt i innehållet.

    På telefoner och surfplattor med Android 14 eller senare använder Firefox dessutom Androids vanliga delningsmeny.

    Firefox-specifika funktioner finns ändå kvar, exempelvis möjligheten att skicka en flik till en annan enhet eller skanna en QR-kod.

    Bättre videosamtal på Windows ARM

    Firefox 156 innehåller även en förbättring för datorer som kör Windows på ARM-processorer.

    Vid WebRTC-baserade videosamtal kan webbläsaren nu använda hårdvaruaccelererad H.264-avkodning.

    Det innebär att grafik- eller videohårdvaran kan göra en större del av arbetet i stället för att processorn behöver avkoda videoströmmen i mjukvara.

    Resultatet kan bli lägre processorbelastning, bättre batteritid och jämnare videosamtal.

    Problem med ljud och Picture-in-Picture rättas

    Mozilla har även åtgärdat ett problem med FLAC-ljud med hög samplingsfrekvens i MP4-filer. Sådant ljud kunde tidigare misslyckas med uppspelningen på vissa webbplatser.

    Även Picture-in-Picture, där en video kan visas i ett litet flytande fönster ovanpå andra program, har förbättrats.

    Undertexter visas nu korrekt även om användaren aktiverar dem efter att Picture-in-Picture-fönstret redan har öppnats.

    Flera irriterande småfel försvinner

    Alla förbättringar i en webbläsare handlar inte om nya funktioner. Firefox 156 innehåller också ett antal rättningar av problem som användare kunnat stöta på i vardagen.

    Ett fel gjorde exempelvis att en bild som drogs inuti vissa avancerade textredigerare kunde ersättas av en lång textsträng i stället för att flyttas.

    Mozilla har också rättat problem med sökfältet i Firefox Split View och med bokmärkesmappar där innehållet i vissa situationer kunde hamna utanför den mapp användaren flyttade.

    För Windows-användare har ett fel med automatiskt döljande aktivitetsfält också korrigerats.

    DNS over HTTPS kunde stoppa webbplatser

    En mer tekniskt intressant rättning gäller DNS over HTTPS, ofta förkortat DoH.

    DNS fungerar ungefär som internets telefonkatalog och översätter exempelvis ett domännamn till den IP-adress som datorn behöver för att hitta servern.

    DNS over HTTPS krypterar dessa förfrågningar så att de inte lika enkelt kan avlyssnas eller manipuleras på vägen.

    I vissa situationer kunde Firefox dock få problem att ansluta till webbplatser när DoH var aktiverat och destinationen saknade stöd för HTTPS. Detta ska nu vara korrigerat.

    Fler möjligheter för företag och organisationer

    Firefox används även i företag, skolor och andra organisationer där administratörer centralt kan bestämma hur webbläsaren ska fungera.

    Firefox 156 utökar dessa så kallade enterprise policies.

    Policyn för Firefox startsida får bland annat stöd för inställningen Widgets, vilket gör det möjligt för administratörer att styra vilka produktivitetsfunktioner som ska visas på sidan för nya flikar.

    Dessutom får SitePolicies en inställning kallad DisableServiceWorkers.

    Service Workers är små program som webbplatser kan köra i bakgrunden i webbläsaren. De används bland annat för webbappar, push-notiser, cachelagring och funktioner som fungerar även när internetanslutningen är dålig.

    I en företagsmiljö kan administratören nu blockera Service Workers för specifika webbplatser.

    Mozilla ökar utvecklingstakten

    Firefox 156 kommer bara omkring två veckor efter Firefox 155.

    Mozilla arbetar med en snabbare utgivningstakt där nya versioner av webbläsaren kan komma med ungefär två veckors mellanrum. Det innebär att förbättringar och felrättningar kan nå användarna snabbare än med längre versionscykler.

    Samtidigt innebär det att versionsnumret på Firefox kommer att öka betydligt snabbare än tidigare.

    Så får du Firefox 156

    Firefox 156 finns för Linux, Windows och macOS.

    Windows- och macOS-användare får normalt den nya versionen automatiskt genom Firefox uppdateringsfunktion.

    På Linux beror det på hur Firefox installerades. Användare som installerat webbläsaren via sin Linuxdistribution får normalt versionen när distributionens paketansvariga har gjort den tillgänglig i programförråden.

    Firefox 156 är alltså ingen version fylld med stora visuella förändringar. I stället handlar uppdateringen främst om sådant som ofta betyder mer i längden: snabbare PDF-visning, effektivare minnesanvändning, bättre multimedia och ett stort antal mindre felrättningar.

    För användare med lite äldre datorer är framför allt den minskade resursförbrukningen intressant. När en webbläsare både använder mindre minne och gör mindre arbete på processorn kan det bidra till att även äldre datorer känns snabbare i vanlig webbanvändning.

    https://ftp.mozilla.org/pub/firefox/releases/156.0

    Fakta: Firefox 156

    > Version: Firefox 156

    > Utvecklare: Mozilla

    > Plattformar: Linux, Windows, macOS och Android

    > PDF-läsaren kan starta upp till 45 % snabbare

    > Lägre minnes- och processoranvändning för stora JPEG-bilder

    > Förbättrad mediehantering i Android

    > Hårdvaruaccelererad H.264-avkodning för WebRTC på Windows ARM64

    > Flera rättningar för DNS over HTTPS, Picture-in-Picture och bokmärken

  • Navidrome 0.64 gör den egna musikservern smartare och mer kompatibel

    Navidrome 0.64 har släppts med stöd för Jellyfin-kompatibla musikappar, snabbare spellistor, smartare sortering och en helt omarbetad hantering av albumomslag. För den som föredrar att lagra och strömma sin egen musik i stället för att vara beroende av Spotify, Apple Music eller andra kommersiella tjänster är uppdateringen särskilt intressant.

    Navidrome är en öppen källkodsbaserad musikserver som kan köras på exempelvis en Linux-server, NAS eller liten hemdator. Musiken lagras lokalt på den egna utrustningen, medan Navidrome organiserar biblioteket och gör det möjligt att strömma musiken till datorer, telefoner och andra enheter.

    Med Navidrome 0.64 tar projektet flera steg mot att fungera tillsammans med ännu fler musikappar.

    Jellyfin-appar kan ansluta till Navidrome

    Den största nyheten är ett experimentellt stöd för Jellyfin Music API.

    Jellyfin är precis som Navidrome en självhostad medieplattform, men används inte bara för musik utan även för exempelvis filmer och TV-serier. Runt Jellyfin har det vuxit fram ett stort antal klientprogram.

    Navidromes nya stöd innebär att musikappar som normalt är utvecklade för Jellyfin i framtiden även kan användas tillsammans med Navidrome.

    Bland apparna som nämns finns Finamp och Jellify.

    Funktionen är fortfarande experimentell och därför avstängd som standard. Den som vill prova den måste aktivera den i Navidromes konfiguration.

    Det här kan på sikt bli en viktig förändring. En självhostad server är nämligen bara så användbar som de appar som kan ansluta till den. Genom att stödja fler etablerade gränssnitt kan Navidrome bli kompatibelt med betydligt fler klienter utan att varje app behöver utvecklas specifikt för Navidrome.

    Ny hantering av albumomslag

    En annan större förändring finns bakom kulisserna.

    Navidrome har fått en omarbetad pipeline för albumomslag och annan grafik.

    Tidigare kunde hämtning och bearbetning av omslagsbilder påverka hur snabbt innehållet visades. I den nya versionen sker större delar av arbetet i bakgrunden.

    När ett albumomslag ännu inte hunnit laddas visas först en suddig lågupplöst version. Den ersätts sedan automatiskt av den fullständiga bilden.

    Tekniken är vanlig på moderna webbplatser och gör att sidan upplevs som snabbare, eftersom användaren inte behöver vänta på att alla stora bilder ska laddas innan innehållet visas.

    Navidrome har dessutom blivit försiktigare när externa tjänster används för att hitta albumomslag. Förfrågningarna begränsas och systemet försöker inte lika ofta hämta bilder som tidigare saknats.

    Det minskar både onödig nätverkstrafik och belastningen på externa bildtjänster.

    Favoritmarkera spellistor

    Även webbgränssnittet har fått flera förbättringar.

    Spellistor kan nu markeras som favoriter. Det går därefter att filtrera listan så att bara favoritspellistor visas.

    För personer med många spellistor är det en liten men praktisk förändring. Funktionen gör det exempelvis enklare att hålla ett stort arkiv samtidigt som de mest använda listorna finns lättillgängliga.

    Det har dessutom lagts till nya kommandon för Refresh Metadata, alltså att uppdatera metadata för artister och album.

    Det kan vara användbart när informationen i musikfilerna har ändrats utan att själva ljudfilerna flyttats.

    Nya teman

    Navidrome har också fått fler visuella teman.

    De nya alternativen heter Catppuccin Mocha och Catppuccin Frappé.

    Catppuccin är ett populärt färgtema inom Linux- och utvecklarvärlden och finns bland annat för terminalprogram, textredigerare och skrivbordsmiljöer.

    Det tidigare Macchiato-temat har samtidigt uppdaterats så att färgerna bättre överensstämmer med den officiella Catppuccin-paletten.

    Användaren kan dessutom välja vilken del av Navidrome som ska visas direkt efter inloggning. Förutom tidigare alternativ kan bland annat Artister, Låtar, Spellistor och Radio användas som startsida.

    Snabbare för stora musiksamlingar

    Har man några hundra album spelar prestanda kanske inte särskilt stor roll.

    Men Navidrome används även av personer med bibliotek som innehåller tiotusentals eller hundratusentals låtar.

    Därför har utvecklarna lagt mycket arbete på databasen.

    Import av stora spellistor har enligt projektet blivit betydligt snabbare. Filtrering efter genre och artist har också byggts om så att databasen kan använda indexerade relationstabeller.

    Det låter tekniskt, men resultatet är enkelt: databasen behöver söka igenom mindre information för varje fråga.

    Det kan göra stor skillnad när musikbiblioteket växer.

    Track 2 kommer före Track 10

    Navidrome 0.64 introducerar dessutom något som kallas natural sorting, eller naturlig sortering.

    Datorer sorterar traditionellt text tecken för tecken. Därför kan en lista bli:

    Track 1
    Track 10
    Track 11
    Track 2
    Track 3

    För en människa känns det naturligare med:

    Track 1
    Track 2
    Track 3
    Track 10
    Track 11

    Den nya funktionen gör just detta.

    Naturlig sortering måste dock aktiveras manuellt genom inställningen EnableNaturalSorting.

    Fler verktyg för administratörer

    Även den som administrerar Navidrome från kommandoraden får flera nya verktyg.

    Det finns bland annat nya kommandon för att undersöka och uppdatera albumomslag.

    Verktygen missing list och missing fix kan hjälpa till när musikfiler har flyttats och Navidromes databas därför pekar mot gamla sökvägar.

    Dessutom finns nya funktioner för att kontrollera och reparera sökindex.

    Kommandot doctor kan användas för att hitta problem, medan sökindex kan byggas om om databasen blivit skadad.

    För personer som driver stora Navidrome-installationer kan sådana verktyg vara minst lika viktiga som förbättringarna i webbgränssnittet.

    Smartare transcoding

    När musik skickas från servern till en spelare behöver ljudet ibland konverteras till ett annat format. Detta kallas transcoding.

    Navidrome har nu blivit bättre på att undvika onödigt arbete.

    Om musikfilen redan använder det format som klienten kräver behöver servern inte längre koda om filen en extra gång.

    Det sparar processorresurser och kan dessutom ge snabbare uppspelning.

    Transkodade FLAC-strömmar som skickas genom pipes går nu också att söka i, vilket gör det möjligt att hoppa framåt och bakåt i låten.

    Flera problem med avbrutna transkodade strömmar har samtidigt rättats, liksom felaktig rapportering av MIME-typ för AAC-ljud.

    Viktig databasändring

    Den kanske viktigaste tekniska förändringen är samtidigt en som vanliga användare knappast kommer att märka.

    Navidrome flyttar i version 0.64 alla interna ID-nummer till ett gemensamt 128-bitars Base62-format.

    ID-numren används internt för att identifiera exempelvis låtar, album, artister och spellistor.

    Eftersom ändringen påverkar samtliga tabeller i databasen behöver Navidrome genomföra en omfattande migrering vid uppgraderingen.

    Därför rekommenderar utvecklarna uttryckligen att man säkerhetskopierar Navidromes databas innan uppgraderingen.

    Det är särskilt viktigt för större installationer där databasen innehåller många spellistor, användarkonton och annan information som inte enkelt kan återskapas genom att bara läsa in musikfilerna igen.

    Ett allt mer komplett alternativ till kommersiella musiktjänster

    Navidrome 0.64 innehåller kanske ingen enskild funktion som förändrar hur vi lyssnar på musik.

    Men tillsammans visar förändringarna hur mogen den självhostade musikvärlden börjar bli.

    För några år sedan innebar en egen musikserver ofta ett ganska tekniskt system med begränsat appstöd. I dag finns webbspelare, mobilappar, fjärråtkomst, automatiska albumomslag, transkodning och gränssnitt som på många sätt liknar kommersiella streamingtjänster.

    Skillnaden är att musikbiblioteket fortfarande ligger på din egen server.

    Navidromes nya Jellyfin-stöd kan dessutom göra gränsen mellan olika öppna medieplattformar ännu mindre tydlig.

    För användare som vill behålla kontrollen över sin musiksamling, samtidigt som de vill ha bekvämligheten hos en modern streamingtjänst, blir Navidrome därmed ett allt mer intressant alternativ.

    https://github.com/navidrome/navidrome/releases/tag/v0.64.0

    > FAKTA: NAVIDROME 0.64

    Program: Navidrome

    Typ: Självhostad musikserver och streamer

    Licens: Öppen källkod

    Version: 0.64

    Nyhet: Experimentellt stöd för Jellyfin Music API

    Kompatibla klienter: Bland annat Finamp och Jellify

    Övriga nyheter: Ny hantering av albumomslag, favoritmarkerade spellistor, naturlig sortering, snabbare import och nya Catppuccin-teman.

    Viktigt: Version 0.64 ändrar Navidromes interna ID-format och migrerar databasen. Säkerhetskopiera databasen före uppgradering.

    user@musicserver:~$ navidrome –version
    Navidrome 0.64 █
  • Gamla bärbara datorer kan vara bättre hemmaservrar än Raspberry Pi

    Raspberry Pi har länge varit favoritvalet för billiga hemmaservrar och hobbyprojekt. Men i takt med att priserna har stigit kan en gammal bärbar dator vara ett både billigare och kraftfullare alternativ. Med bättre kompatibilitet, inbyggd lagring och fler anslutningar kan en tio år gammal laptop få nytt liv som filserver, Docker-maskin, Home Assistant-server eller litet hemmalabb.

    Raspberry Pi har länge varit ett självklart val för den som vill experimentera med Linux, nätverk, hemautomation och egna servrar. De små enkortsdatorerna är kompakta, strömsnåla och har gjort det möjligt för mängder av entusiaster att bygga avancerade projekt för relativt lite pengar.

    Men för den som framför allt vill bygga en hemmaserver är Raspberry Pi inte längre alltid det mest ekonomiska eller praktiska valet.

    En gammal bärbar dator som redan står oanvänd i ett skåp kan i många fall vara både snabbare, enklare att använda och bättre utrustad.

    En gammal laptop innehåller redan nästan allt

    Det som gör äldre bärbara datorer intressanta som servrar är att de är kompletta datorer från början.

    En vanlig laptop innehåller redan:

    • processor
    • arbetsminne
    • hårddisk eller SSD
    • nätverkskort
    • USB-portar
    • bildskärm
    • tangentbord
    • styrplatta
    • nätadapter

    För en Raspberry Pi behöver flera av dessa delar ofta köpas separat. Förutom själva datorn kan man exempelvis behöva nätadapter, chassi, kylning, minneskort och ibland en SSD eller NVMe-adapter.

    Har man redan en äldre bärbar dator blir startkostnaden däremot i praktiken noll kronor.

    x86 ger bättre kompatibilitet

    En av de största skillnaderna ligger i processorarkitekturen.

    Raspberry Pi använder ARM-processorer, medan de flesta äldre PC-datorer använder Intel- eller AMD-processorer baserade på x86-64.

    ARM har blivit betydligt bättre understött under senare år, men många serverprogram och virtualiseringsplattformar har fortfarande sitt starkaste stöd på x86.

    Det gäller särskilt om man vill experimentera med:

    • virtuella maskiner
    • Docker-containrar
    • NAS-programvara
    • brandväggar
    • databaser
    • webbservrar
    • Home Assistant
    • utvecklingsmiljöer
    • olika Linux-distributioner

    En äldre PC kan exempelvis köra vanliga versioner av Debian, Ubuntu Server eller Proxmox utan att man behöver leta efter särskilda ARM-versioner.

    Det gör ofta en gammal laptop enklare att använda som generell testserver.

    Mer processorkraft än man kanske tror

    En tio eller femton år gammal bärbar dator kan verka föråldrad jämfört med dagens maskiner, men som server är kraven ofta betydligt lägre än på en modern arbetsdator.

    En äldre Intel Core i5 eller Core i7 kan utan större problem räcka för exempelvis en webbserver, filserver, DNS-server eller ett antal Docker-containrar.

    Även virtualisering kan fungera förvånansvärt bra.

    Har datorn exempelvis 8 eller 16 GB RAM kan man köra flera mindre virtuella Linux-servrar samtidigt.

    Det betyder att en gammal laptop kan fungera som ett litet hemmalabb där man experimenterar med nätverk och serversystem utan att behöva köpa särskild serverhårdvara.

    SSD är en stor fördel

    Lagringen är ytterligare ett område där en vanlig dator ofta har ett försprång.

    Raspberry Pi har traditionellt startat från microSD-kort. Det fungerar bra för många enklare projekt, men minneskort har begränsad livslängd när de utsätts för många skrivningar.

    Serverprogram kan skriva betydande mängder data genom exempelvis:

    • loggfiler
    • databaser
    • cache
    • systemuppdateringar
    • Docker-containrar

    Därför är SSD-lagring normalt ett betydligt bättre alternativ.

    Många äldre laptops har redan en SATA-SSD, och modeller som ursprungligen levererades med mekanisk hårddisk kan ofta uppgraderas billigt.

    Vissa äldre datorer har dessutom plats för ytterligare en 2,5-tumsdisk.

    Det kan vara praktiskt om datorn ska användas som exempelvis filserver eller backupserver.

    Inbyggd skärm är ett oväntat bra felsökningsverktyg

    Servrar körs normalt utan bildskärm och administreras över nätverket med exempelvis SSH.

    Men den som experimenterat med servrar vet att nätverket ibland slutar fungera.

    Det kan räcka med en felaktig IP-konfiguration, brandväggsregel eller uppdatering för att SSH-anslutningen ska försvinna.

    På en Raspberry Pi innebär det ofta att man måste leta fram skärm, tangentbord och eventuellt adapterkablar.

    En laptop har redan allt detta inbyggt.

    Om nätverket havererar öppnar man helt enkelt locket och felsöker direkt på datorn.

    För ett experimentellt hemmalabb är det en ganska stor fördel.

    Det finns också nackdelar

    En gammal laptop är dock inte perfekt som server.

    Den första frågan är energiförbrukningen.

    En Raspberry Pi kan ofta arbeta med några få watts effekt medan en äldre bärbar PC kan förbruka betydligt mer.

    Skillnaden kan bli märkbar om datorn ska vara igång dygnet runt under flera år.

    Det är därför klokt att mäta den verkliga energiförbrukningen med en elmätare.

    En äldre laptop som ligger kring exempelvis 10–15 watt i tomgång kan fortfarande vara mycket rimlig som hemmaserver. En gammal speldator som drar 60–100 watt i vila är betydligt mindre attraktiv.

    Batteriet kräver också eftertanke

    Laptopbatteriet kan vid första anblicken verka vara en perfekt reservkraftlösning.

    Om strömmen försvinner fortsätter servern trots allt att fungera en stund.

    Problemet är att gamla litiumbatterier kan försämras med tiden.

    Om datorn ska stå inkopplad dygnet runt bör batteriets skick därför kontrolleras regelbundet.

    På vissa datorer går det att ställa in en maximal laddningsnivå på exempelvis 70 eller 80 procent. Det minskar belastningen på batteriet.

    Har datorn ett löstagbart och mycket gammalt batteri kan det i vissa fall vara bättre att helt enkelt ta bort det.

    Svullna eller skadade batterier ska inte användas.

    Stäng inte automatiskt locket

    Det kan också vara frestande att stänga laptopens lock när datorn används som server.

    Det är inte alltid en bra idé.

    På vissa modeller sitter luftintag eller ventilationsöppningar nära tangentbordet, skärmen eller gångjärnen. Ett stängt lock kan då försämra kylningen.

    Dessutom kan värmen från datorn påverka bildskärmen och batteriet.

    En gammal laptop som ska arbeta kontinuerligt bör därför placeras så att luft kan cirkulera ordentligt.

    När Raspberry Pi fortfarande är bättre

    Raspberry Pi har samtidigt egenskaper som en vanlig laptop saknar.

    Den viktigaste är GPIO-anslutningarna.

    De gör det möjligt att direkt koppla in:

    • sensorer
    • reläer
    • lysdioder
    • knappar
    • motorstyrningar
    • elektronikmoduler

    För robotik, elektronik och hemautomation är Raspberry Pi därför fortfarande mycket användbar.

    Den är också betydligt mindre och kan dra mycket lite ström.

    För projekt som ska monteras permanent på en vägg, i ett apparatskåp eller tillsammans med elektronik är en liten enkortsdator ofta betydligt smidigare.

    Och för riktigt enkla sensorprojekt behövs ibland inte ens en Raspberry Pi. Mikrokontroller som ESP32 eller Raspberry Pi Pico kan vara både billigare och ännu mer strömsnåla.

    Återbruk kan vara det smartaste alternativet

    Det kanske mest intressanta argumentet för gamla laptops handlar dock inte om prestanda.

    Det handlar om återbruk.

    En dator kan vara för gammal för moderna versioner av Windows men fortfarande ha mer än tillräckligt med kapacitet för att köra Linux och serverprogram.

    Genom att installera exempelvis Debian eller Ubuntu Server kan en maskin som annars skulle ha blivit elektronikskrot få flera års extra livslängd.

    Den kan användas som:

    • filserver
    • backupserver
    • webbserver
    • Home Assistant-server
    • Pi-hole
    • mediaserver
    • Docker-server
    • utvecklingsserver
    • nätverksmonitor
    • VPN-server
    • experimentplattform för Linux

    Det behöver alltså inte alltid köpas ny hårdvara för att bygga ett hemmalabb.

    I många fall står den lämpligaste servern redan hemma i garderoben.

    Slutsats

    Raspberry Pi är fortfarande en fantastisk plattform för elektronik, utbildning och strömsnåla projekt.

    Men när uppgiften huvudsakligen handlar om att köra serverprogram är en gammal bärbar PC ofta ett minst lika intressant alternativ.

    Man får vanligtvis kraftfullare processor, mer RAM, bättre lagringsmöjligheter, fler anslutningar och betydligt bredare kompatibilitet med serverprogram.

    Dessutom finns skärm och tangentbord redan på plats när något behöver felsökas.

    För den som har en tio år gammal laptop liggande kan det därför vara värt att tänka en extra gång innan den lämnas till återvinningen.

    Den kanske inte längre är någon särskilt modern persondator.

    Men den kan fortfarande bli en utmärkt liten server.

    > FAKTARUTA: GAMMAL LAPTOP SOM HEMMASERVER

    En äldre bärbar dator kan ofta fungera utmärkt som NAS, filserver, Docker-server eller mindre hemmalabb.

    • Processor: Äldre Intel Core i3/i5/i7 eller motsvarande AMD räcker långt.
    • Minne: 4 GB fungerar för enklare tjänster, 8 GB eller mer rekommenderas.
    • Lagring: SSD är att föredra framför både hårddisk och microSD-kort.
    • Nätverk: Gigabit Ethernet är bäst för NAS och filserver.
    • Operativsystem: Debian, Ubuntu Server eller annan Linux-distribution passar bra.
    • Virtualisering: Proxmox kan vara ett alternativ om processorn har stöd för virtualisering.
    • Docker: Passar bra för exempelvis webbserver, Pi-hole, Home Assistant och andra tjänster.
    • Fördel: Skärm och tangentbord finns redan inbyggda för felsökning.
    • Tänk på: Kontrollera kylning, energiförbrukning och batteriets skick vid drift dygnet runt.

    > Tips: Har datorn plats för två lagringsenheter kan den ena användas för Linux och den andra för filer eller säkerhetskopior.

  • YuzukiNeko – en Linuxdator nästan lika liten som en Raspberry Pi Pico

    Kan en fullvärdig Linuxkärna köras på en dator med bara 16 MB arbetsminne? YuzukiNeko visar att svaret är ja. Den lilla enkortsdatorn bygger på en 64-bitars RISC-V-processor och är ungefär lika stor som en Raspberry Pi Pico.

    När vi i dag tänker på en Linuxdator föreställer vi oss kanske en vanlig PC eller en Raspberry Pi med flera gigabyte arbetsminne. Men Linux behöver inte alls kräva så kraftfull hårdvara.

    Det lilla utvecklingskortet YuzukiNeko visar hur långt åt andra hållet man kan gå.

    Kortet mäter bara omkring 51 × 21 millimeter. Trots det finns här en 64-bitars processor som arbetar med omkring 1 GHz, anslutning för minneskort och bildskärmar – och möjlighet att starta Linux.

    Det placerar YuzukiNeko i ett spännande gränsland mellan en mikrokontroller och en traditionell enkortsdator.

    RISC-V är processorns språk

    I centrum sitter systemkretsen Allwinner F101. Den innehåller en T-Head XuanTie C907, en 64-bitars processorkärna som använder processorarkitekturen RISC-V.

    RISC-V kan enklast beskrivas som regelboken som bestämmer vilka instruktioner en processor förstår.

    Intel- och AMD-datorer använder huvudsakligen x86-arkitekturen, medan mobiltelefoner och många enkortsdatorer använder ARM. RISC-V är ett yngre alternativ med en viktig skillnad: instruktionsarkitekturen är öppen och kan användas utan samma typ av licensmodell som flera etablerade processorarkitekturer.

    Det har gjort RISC-V allt mer intressant för allt från små mikrokontroller till betydligt kraftfullare datorer.

    Processorn i YuzukiNeko kan köras i upp till cirka 1,008 GHz. Det är inte särskilt imponerande jämfört med en modern PC, men för den typ av arbetsuppgifter kortet är konstruerat för kan det vara fullt tillräckligt.

    Linux med bara 16 MB RAM

    Den kanske mest fascinerande siffran är inte processorns klockfrekvens utan mängden arbetsminne.

    YuzukiNeko har 8 eller 16 MB PSRAM.

    Inte gigabyte – megabyte.

    En modern dator med 16 GB RAM har alltså ungefär tusen gånger mer arbetsminne än 16 MB-versionen av YuzukiNeko.

    Att försöka starta ett modernt skrivbord med exempelvis KDE Plasma eller GNOME på YuzukiNeko vore därför helt orealistiskt. En modern webbläsare kan ensam använda hundratals megabyte eller flera gigabyte minne.

    Men Linux är inte samma sak som ett grafiskt skrivbord.

    Själva operativsystemet kan byggas mycket mindre.

    Man tar bara med det som behövs

    YuzukiNeko har demonstrerats med Linux 7.2 och Buildroot.

    Buildroot är ett verktyg för att skapa små Linuxsystem för inbyggda datorer. I stället för att installera en stor Linuxdistribution med tusentals program och bibliotek bygger man ett system som bara innehåller de delar som apparaten faktiskt behöver.

    Om datorn exempelvis ska styra en display behöver den inte LibreOffice, en webbläsare och hundratals andra program.

    Den behöver Linuxkärnan, rätt drivrutiner, ett litet grundsystem och programmet som utför själva uppgiften.

    Det är lite som att packa inför en resa med en mycket liten väska. Man kan inte ta med hela garderoben – men om man vet exakt vad man ska göra kan man ta med precis det som behövs.

    Det är så Linux kan fungera även med mycket små resurser.

    Mer dator än mikrokontroller

    Utseendet gör det naturligt att jämföra YuzukiNeko med Raspberry Pi Pico, men under ytan är skillnaderna stora.

    Raspberry Pi Pico är ett mikrokontrollerkort. Sådana kort är utmärkta för att exempelvis läsa sensorer, styra motorer, blinka lysdioder och reagera snabbt på elektriska signaler.

    YuzukiNeko befinner sig närmare en traditionell dator.

    Med Linux får utvecklaren bland annat filsystem, processer, Unixverktyg och en stor mängd existerande programvara och bibliotek.

    Det betyder inte att Linux alltid är bättre. En mikrokontroller kan starta nästan omedelbart, använda mycket lite energi och ge mycket exakt kontroll över hårdvaran.

    Det handlar snarare om två olika verktyg.

    YuzukiNeko är intressant när man vill ha den lilla datorns format men samtidigt behöver funktioner från ett riktigt operativsystem.

    Gjord för att prata med bildskärmar

    Allwinner F101 avslöjar också vilken sorts produkter kretsen kan vara tänkt för.

    Den har ovanligt omfattande stöd för bildskärmar för att vara en så liten och billig krets.

    Här finns bland annat MIPI DSI, LVDS och RGB888. MIPI DSI kan driva bildskärmar med upp till 1280 × 800 pixlar vid 60 Hz, medan LVDS kan nå 1366 × 768 vid 60 Hz.

    Det finns även en enklare G2D-grafikaccelerator.

    Det gör kretsen intressant för sådant som kontrollpaneler, informationsskärmar, mätinstrument och små terminaler.

    Tänk exempelvis på displayen på en maskin, ett passagesystem eller en liten informationspanel. Där behövs inte prestandan hos en vanlig PC, men det kan ändå vara praktiskt att ha Linux under skalet.

    Ett helt system på några kvadratcentimeter

    Kortet har dessutom stöd för microSD, så lagringsutrymmet behöver inte begränsas av den inbyggda flashkretsen.

    Den inbyggda SPI NOR-flashen är på 128 Mbit, alltså 16 MB.

    USB-C används både för anslutning och strömförsörjning, och runt kortets kanter finns två rader med 20 anslutningar som kan användas för kommunikation med annan elektronik.

    Systemkretsen erbjuder dessutom gränssnitt som SPI, UART, I²C, SDIO och I²S/PCM samt en inbyggd ljud-DAC.

    Resultatet är en förvånansvärt komplett liten dator.

    Linux är inte det enda alternativet

    YuzukiNeko kan även användas med Zephyr.

    Zephyr är ett realtidsoperativsystem som framför allt riktar sig mot inbyggda system. Det är betydligt mindre än Linux och lämpar sig för situationer där förutsägbara svarstider och nära kontroll över hårdvaran är viktigare än funktionerna hos ett större operativsystem.

    Samma hårdvara kan alltså användas på två ganska olika sätt.

    Det gör också YuzukiNeko intressant som experimentplattform för den som vill studera skillnaderna mellan Linux och ett realtidsoperativsystem.

    Hårdvaran går att studera

    YuzukiNeko är dessutom ett open source-projekt.

    Konstruktionsmaterial som kretsschema, kortlayout, Gerber-filer, 3D-modell och komponentlista har publicerats.

    Det är betydelsefullt eftersom kortet då inte behöver vara en svart låda. Den tekniskt intresserade kan studera hur datorn är konstruerad och i princip använda konstruktionen som utgångspunkt för egna projekt.

    Hur billig kan en Linuxdator bli?

    Allwinner F101 är också intressant ur ett ekonomiskt perspektiv.

    Enligt CNX Software har själva systemkretsen uppgetts kosta omkring 18 kinesiska yuan, motsvarande ungefär 2,70 amerikanska dollar.

    Det betyder inte att YuzukiNeko går att köpa för det priset. Ett färdigt kort behöver minne, kretskort, kontakter, spänningsreglering och andra komponenter.

    YuzukiNeko var dessutom inte en vanlig kommersiellt tillgänglig produkt när projektet presenterades.

    Men det låga priset på processorn visar hur billiga 64-bitars RISC-V-system börjar bli.

    En glimt av en annan sorts Linuxdator

    YuzukiNeko kommer knappast att ersätta en vanlig Raspberry Pi.

    Det är heller inte särskilt intressant att fråga om den kan användas som vanlig skrivbordsdator. Med maximalt 16 MB RAM är svaret i praktiken nej.

    Det intressanta är i stället att Linux kan pressas ned till en dator som nästan har samma fysiska format som ett mikrokontrollerkort.

    En sådan dator behöver inte ha ett skrivbord, tangentbord eller ens en traditionell bildskärm. Den kan sitta dold bakom en liten kontrollpanel och ägna hela sitt liv åt en enda uppgift.

    Det är också där RISC-V kan få en stor roll.

    När processorer blir billigare och mindre samtidigt som Linuxstödet förbättras öppnas ett område mellan den enkla mikrokontrollern och den betydligt kraftfullare enkortsdatorn.

    YuzukiNeko är ett litet kort, men det illustrerar en betydligt större utveckling: Linux och RISC-V är på väg in i allt mindre och billigare datorer.

    Läs mer >>

    > FAKTA: YuzukiNeko
    Typ: Linux-kapabel enkortsdator
    Systemkrets: Allwinner F101
    Processor: T-Head XuanTie C907, 64-bit RISC-V
    Klockfrekvens: upp till cirka 1,008 GHz
    Arbetsminne: 8 eller 16 MB PSRAM
    Flashminne: 16 MB SPI NOR
    Lagring: microSD
    Operativsystem: Linux 7.2 / Buildroot samt Zephyr
    USB: USB-C, USB 2.0 DRD
    Bildutgång: MIPI DSI, LVDS och RGB888
    Storlek: cirka 51 × 21 mm
    Öppen hårdvara: Ja
    > En Linuxdator i ungefär samma storleksklass som Raspberry Pi Pico.
  • KDE Plasma 6.8 – snabbare fjärrskrivbord, bättre Wayland och nytt temasystem

    Nästa stora version av KDE Plasma börjar ta form. Plasma 6.8 får bland annat ett nytt temasystem, bättre säkerhetskopiering, snabbare fjärrskrivbord, förbättrad grafik och flera nyheter för Wayland.

    KDE Plasma 6.8 planeras att släppas den 14 oktober 2026. Betaversionen finns redan ute för testning, vilket betyder att funktionerna nu börjar bli tillräckligt färdiga för att ge en tydlig bild av vad som kommer i den färdiga versionen.

    Det handlar inte om någon total ombyggnad av Plasma. I stället ligger mycket av arbetet på att förbättra sådant som redan finns: grafik, fjärrstyrning, tillgänglighet, säkerhetskopiering och integrationen med Wayland.

    Union ska ge KDE ett mer enhetligt utseende

    En av de mer intressanta nyheterna är KDE nya temasystem Union.

    I ett Linux-skrivbord används flera olika tekniker för att skapa programmens gränssnitt. Traditionella KDE-program som Dolphin och Kate använder ofta QtWidgets, medan nyare delar av Plasma och många moderna program använder QtQuick.

    Problemet är att olika tekniker inte alltid reagerar exakt likadant på teman och grafiska inställningar.

    Union är tänkt att minska dessa skillnader och göra det lättare att skapa ett mer konsekvent utseende i hela KDE-miljön.

    I Plasma 6.8 fungerar Union nu både med QtWidgets- och QtQuick-program.

    Tekniken är fortfarande under utveckling och KDE beskriver den som en technology preview. Den som vill testa kan välja det nya alternativet Breeze (Union) under:

    Systeminställningar → Färger och teman → Programstil

    Behind the scenes, KWin now supports the Wayland commit_timing protocol. Plasma 6.8 also brings many crash fixes, including ones for logout, malformed D-Bus shortcut requests, and a problem where a bad XWayland configuration file could stop KWin from starting XWayland.

    Man bör dock räkna med vissa grafiska fel eftersom tekniken ännu inte är färdig.

    Säkerhetskopiering blir en officiell del av Plasma

    Programmet Kup blir nu officiellt en del av KDE Plasma.

    Kup är ett verktyg för automatiska säkerhetskopior. Användaren kan exempelvis ställa in att hemkatalogen regelbundet ska kopieras till en extern hårddisk eller en nätverksserver.

    När Kup nu inkluderas i Plasma kommer programmet också att följa KDE normala utvecklings- och utgivningscykel.

    KDE hoppas dessutom att fler Linuxdistributioner ska börja installera Kup som standard.

    Det kan göra säkerhetskopiering betydligt mer lättillgängligt för vanliga användare. I stället för att installera och konfigurera ett separat backup-program finns funktionerna direkt i skrivbordsmiljön.

    Fjärrskrivbord blir betydligt bättre

    Plasma har under de senaste versionerna fått allt bättre stöd för fjärrstyrning genom RDP, samma protokollfamilj som bland annat används av Microsoft Remote Desktop.

    I Plasma 6.8 förbättras detta på flera områden.

    Urklipp kan nu delas i båda riktningarna. Det betyder att text eller andra kompatibla data kan kopieras på den lokala datorn och klistras in på fjärrdatorn – och tvärtom.

    Det tillkommer också ett nytt fjärrskrivbordsläge där datorns fysiska skärmar låses när en fjärranslutning görs.

    Den fjärranslutna användaren får i stället en virtuell skärm.

    Det är särskilt användbart på datorer som används både lokalt och för fjärradministration eftersom personen vid datorn inte automatiskt behöver se vad fjärranvändaren gör.

    Bildkvaliteten kan dessutom anpassas efter nätverkets tillgängliga bandbredd.

    KDE har också gjort flera förändringar för att minska fördröjningen vid skärmdelning och fjärrskrivbord.

    Triple buffering aktiveras för NVIDIA

    En annan förändring gäller triple buffering.

    Tekniken innebär förenklat att grafikkortet arbetar med tre bildbuffertar i stället för två. Det kan göra att skrivbordets animationer och bildväxling upplevs jämnare när datorn är hårt belastad.

    Tidigare har KDE varit försiktigt med att aktivera funktionen på NVIDIA-grafikkort eftersom vissa drivrutiner och kombinationer av hårdvara kunde orsaka problem.

    I Plasma 6.8 bedömer KDE att dessa problem har lösts tillräckligt bra.

    Triple buffering kommer därför att vara aktiverat som standard även på NVIDIA-system.

    För användaren kan resultatet framför allt märkas som jämnare animationer och färre små hack i gränssnittet.

    Fler hjälpmedel för användare med funktionsnedsättningar

    Tillgängligheten förbättras också.

    Plasma får bland annat en inbyggd funktion för dwell clicking.

    Det innebär att systemet automatiskt kan registrera ett musklick när pekaren hålls stilla över en viss punkt under en bestämd tid.

    Funktionen är användbar för personer som har svårt att använda en vanlig musknapp men ändå kan styra pekaren.

    Skärmläsare får dessutom möjlighet att fråga KWin vilket fönster som befinner sig under muspekaren.

    Det gör det lättare för hjälpmedelsprogram att förstå vad som visas på skärmen.

    Mittenknappen får automatiskt rullningsläge

    Även vanlig musanvändning förändras.

    Plasmas funktion för rullning med musens mittenknapp fungerar nu som ett växlingsläge.

    Man klickar en gång på mittenknappen för att starta automatisk rullning och klickar igen för att avsluta den.

    Tidigare behövde knappen hållas nedtryckt.

    Det liknar den funktion för automatisk rullning som länge funnits i flera webbläsare.

    Urklipp och skärmtangentbord förbättras

    KDE urklippshanterare får flera mindre förbättringar.

    Inställningar för kopierade bilder och så kallade MIME-åtgärder har gjorts tydligare.

    Åtgärdsknapparna i urklippshistoriken visas dessutom först när muspekaren placeras över ett objekt eller när objektet får tangentbordsfokus.

    Det ger mer utrymme för själva innehållet, särskilt när längre textstycken finns sparade i urklippet.

    Även skärmtangentbordet förbättras.

    På inloggnings- och låsskärmen ska knappen Visa skärmtangentbord alltid öppna tangentbordet, oavsett andra inställningar.

    Widgeten för inmatningsmetoder har också byggts om och ger bättre kontroll över när skärmtangentbordet ska visas.

    Det går exempelvis att öppna tangentbordet manuellt även när ett äldre XWayland-program används.

    Små förändringar som märks i vardagen

    Plasma 6.8 innehåller också många mindre förbättringar.

    Programstartaren Kickoff anpassar nu sin bredd bättre så att poster i sidomenyn inte lika lätt behöver rullas.

    Sidan Snabbinställningar i Systeminställningar visar dessutom ett antal standardsidor direkt.

    Tidigare kunde sidan upplevas som nästan tom innan Plasma hade hunnit lära sig vilka inställningar användaren ofta öppnar.

    Widgeten för ström och batteri använder nu siffror med fast bredd för batteriprocenten. Det innebär att gränssnittet inte flyttar sig när exempelvis 99 % ändras till 100 %.

    Tangentbordsnavigeringen i den digitala klockan har också förbättrats.

    Kalenderhändelser kan dessutom visa sina beskrivningar direkt utan att användaren först måste hålla muspekaren över dem.

    HDR och grafik blir effektivare

    Ett stort utvecklingsområde inom KDE är grafikhanteraren KWin.

    Plasma 6.8 förbättrar både prestanda och energieffektivitet för helskärmsinnehåll på Intel- och NVIDIA-grafik när funktioner som HDR, ICC-färgprofiler eller Night Light används.

    Det kan bland annat minska onödigt arbete i grafikprocessorn och därmed i vissa situationer även sänka energiförbrukningen.

    KWin får också stöd för HDR-material som använder överföringsfunktionen HLG – Hybrid Log-Gamma.

    HLG används bland annat inom TV- och videoproduktion och är konstruerat för att fungera både med HDR- och traditionella bildsystem.

    Bättre skärminspelning

    Program som använder KDE KPipeWire, däribland Spectacle, får också förbättringar.

    Skärminspelningar ska kunna få bättre bildkvalitet.

    KDE har dessutom optimerat flera av SVG-filerna som används av standardtemat Breeze.

    Det minskar mängden grafikminne, VRAM, som behövs för att visa skrivbordet.

    På moderna datorer är skillnaden kanske inte dramatisk, men lägre minnesanvändning är särskilt intressant på äldre datorer och system med integrerad grafik.

    Wayland fortsätter att utvecklas

    Bakom kulisserna innehåller Plasma 6.8 ytterligare förbättringar för Wayland.

    KWin får bland annat stöd för Wayland-protokollet commit_timing.

    Protokollet gör det möjligt för program och grafiksystemet att bättre samordna när nya bildrutor ska presenteras.

    Det är ytterligare en liten byggsten i arbetet med att minska fördröjningar och skapa jämnare grafik i Wayland-miljöer.

    KDE har under flera år successivt flyttat allt mer fokus från det äldre X11-systemet till Wayland, och Plasma 6.8 fortsätter den utvecklingen.

    Många stabilitetsproblem rättas

    Som vanligt innehåller versionen dessutom en lång rad felrättningar.

    Bland annat har KDE arbetat med krascher som kunde inträffa vid utloggning och problem som kunde orsakas av felaktiga D-Bus-anrop.

    Ett särskilt fel kunde göra att en trasig konfigurationsfil för XWayland hindrade KWin från att starta XWayland över huvud taget.

    Även detta har rättats.

    Plasma 6 börjar mogna

    KDE Plasma 6.8 verkar framför allt bli en version där flera tekniker som introducerats under Plasma 6-generationen börjar mogna.

    Wayland-integrationen fortsätter förbättras, fjärrskrivbordet blir mer användbart och säkerhetskopiering blir en tydligare del av själva skrivbordsmiljön.

    Samtidigt arbetar KDE vidare med områden som HDR, tillgänglighet och effektivare grafik.

    För vanliga användare är det kanske inte en enskild funktion som förändrar hela skrivbordet.

    Men summan av många mindre förbättringar kan göra Plasma både snabbare, stabilare och enklare att använda – vilket ofta är precis vad man vill ha från en mogen skrivbordsmiljö.

    https://linuxiac.com/kde-plasma-6-8-heres-whats-coming/

    > FAKTA: KDE Plasma 6.8
    Planerad lansering: 14 oktober 2026
    Skrivbordsmiljö: KDE Plasma
    Grafiksystem: Wayland / KWin
    Nytt temasystem: Union (förhandsversion)
    Säkerhetskopiering: Kup blir en officiell del av Plasma
    Fjärrskrivbord: Förbättrat RDP-stöd och lägre fördröjning
    NVIDIA: Triple buffering aktiveras som standard
    HDR: Förbättringar samt stöd för HLG
    Skärminspelning: Förbättrad bildkvalitet via KPipeWire
    Tillgänglighet: Inbyggd dwell clicking och förbättrat skärmläsarstöd
    Wayland: Stöd för commit_timing-protokollet
    $ plasma –version 6.8
  • Debian 13.7 släppt – över 100 säkerhetsproblem rättas

    Debian 13 har fått sin sjunde större underhållsuppdatering. Debian 13.7 innehåller 107 säkerhetsuppdateringar och rättningar för ytterligare 106 paket. För den som redan använder Debian 13 behövs ingen ominstallation – en vanlig systemuppdatering räcker.

    Debian är känt för att förändras försiktigt. I stället för att hela tiden introducera stora nyheter lägger utvecklarna mycket arbete på att hålla den stabila versionen säker och välfungerande.

    Debian 13.7 är ett tydligt exempel på detta.

    Versionen är en så kallad point release, eller underhållsversion, av Debian 13 ”Trixie”. Det innebär att det fortfarande är samma Debian 13 som tidigare, men installationsmedierna och ett stort antal programpaket har uppdaterats med de rättningar som kommit sedan den föregående utgåvan.

    Totalt ingår 107 säkerhetsrelaterade uppdateringar och korrigeringar för 106 andra paket.

    Du behöver inte installera om Debian

    För den som redan kör Debian 13 är Debian 13.7 egentligen mindre dramatiskt än versionsnumret kan antyda.

    Har datorn uppdaterats regelbundet har många av säkerhetsrättningarna redan installerats.

    Det räcker normalt att köra:

    sudo apt update
    sudo apt upgrade
    

    Efter uppdateringen har systemet i praktiken fått samma programuppdateringar som ingår i Debian 13.7.

    Den nya versionen är därför framför allt viktig för den som ska installera Debian på en ny dator eller server, eftersom installationsfilerna nu redan innehåller de senaste korrigeringarna.

    Nyare kärna i installationsprogrammet

    Debians installationsprogram har byggts om inför version 13.7 och använder nu Linux-kärnans 6.12.107+deb13 ABI.

    Det betyder bland annat att installationsprogrammet har fått de senaste drivrutins-, stabilitets- och säkerhetsrättningarna som Debian inkluderat i sin Linux 6.12-kärna.

    Det kan vara särskilt betydelsefullt på nyare datorer där stöd för lagringsenheter, nätverkskort och annan hårdvara ibland förbättras genom kärnuppdateringar.

    Debians paket för Linux säkerhetsgranskning, audit, har dessutom fått stöd för 64-bitars RISC-V.

    RISC-V är en öppen processorarkitektur som på senare år fått allt större betydelse inom allt från små inbyggda system till servrar och utvecklingsdatorer.

    Cinnamon får tillbaka sina tillägg

    Användare av skrivbordsmiljön Cinnamon får också en konkret förbättring.

    Ett problem som kunde hindra Cinnamon från att hämta och uppdatera sina så kallade spices har åtgärdats.

    Spices är samlingsnamnet för bland annat:

    • applets
    • desklets
    • teman
    • tillägg

    Det handlar alltså om de små komponenter som gör det möjligt att anpassa Cinnamon-skrivbordet med extra funktioner och annat utseende.

    Viktiga rättningar i glibc

    En av de mer centrala komponenterna som uppdaterats är glibc, GNU C Library.

    glibc används av en mycket stor del av programmen i ett Linux-system och fungerar som ett slags brygga mellan programmen och själva operativsystemet.

    I Debian 13.7 rättas bland annat problem som kan orsaka buffer overflow och buffer underflow.

    En buffer overflow innebär förenklat att ett program försöker skriva mer information till ett minnesområde än vad som får plats där. Sådana fel kan leda till krascher och i värsta fall användas för att angripa ett system.

    glibc har dessutom fått kompatibilitet med headerfiler för kommande Linux 7.0, vilket gör det enklare för utvecklare och paketbyggare att förbereda programvara för framtida kärnversioner.

    Flera Debian-paket har därför byggts om mot den nya versionen av glibc.

    QEMU får många säkerhetsrättningar

    Virtualiseringsprogrammet QEMU får också en omfattande uppdatering.

    QEMU används bland annat för att köra virtuella datorer och är en viktig komponent i många server- och molnmiljöer.

    Den nya Debian-versionen innehåller en senare stabil QEMU-version tillsammans med rättningar för flera typer av säkerhetsproblem, bland annat:

    • buffer overflow
    • use-after-free
    • läsning och skrivning utanför tillåtna minnesområden
    • problem som kan påverka Secure Boot

    Den typen av sårbarheter är särskilt viktiga att rätta på servrar där virtuella maskiner används för att separera olika system och användare från varandra.

    Många bildproblem rättas i ImageMagick

    Även ImageMagick får ett stort antal säkerhetsrättningar.

    ImageMagick används för automatisk bearbetning och konvertering av bilder och finns bakom många webbplatser och serversystem.

    Problemen som åtgärdas omfattar bland annat minnesläckor, buffer overflow, use-after-free, överbelastningsattacker och möjligheten att kringgå vissa säkerhetspolicyer.

    Bildbibliotek är särskilt intressanta ur säkerhetssynpunkt eftersom en angripare ibland bara behöver få ett system att öppna en specialkonstruerad bildfil för att försöka utnyttja en sårbarhet.

    dnsmasq, libvirt och Incus uppdateras

    Flera vanliga server- och nätverkskomponenter får också säkerhetsrättningar.

    dnsmasq, som bland annat kan fungera som DNS- och DHCP-server, får korrigeringar för buffer overflow och läsning utanför tillåtna minnesområden.

    Virtualiseringsplattformen libvirt får bland annat rättningar för problem som skulle kunna leda till informationsläckage eller utökade behörigheter.

    Även container- och virtualiseringsplattformen Incus uppdateras. Där rättas bland annat problem med sökvägshantering och otillräckliga behörighetskontroller.

    Python och Perl får omfattande uppdateringar

    Två av de vanligaste programmeringsspråken i Linux-världen påverkas också.

    Perl får en större samling säkerhetsrättningar, medan Python 3.13 uppdateras för att rätta både säkerhetsproblem och vanliga programfel.

    Eftersom både Python och Perl används i mängder av administrativa verktyg, webbapplikationer och automatiseringssystem kan sådana uppdateringar påverka betydligt fler program än vad paketnamnen först antyder.

    Firefox, Chromium, Docker och PostgreSQL

    Debian 13.7 samlar dessutom redan publicerade säkerhetsuppdateringar för en lång rad populära program och komponenter.

    Bland dem finns:

    Firefox ESR, Chromium, Flatpak, GIMP, Wireshark, PostgreSQL 17, Docker, OpenJDK, WebKitGTK och ZFS.

    Även bibliotek kopplade till OpenSSH har uppdaterats.

    Det visar samtidigt varför regelbundna uppdateringar är viktiga även på Linux. Ett modernt operativsystem består av tusentals olika komponenter, och säkerheten beror på att hela kedjan hålls uppdaterad.

    Nya tidszonsdata

    Även paketet tzdata har uppdaterats.

    Det kanske låter som en liten detalj, men tidszonsdatabasen används av operativsystem och program för att veta vilken lokal tid som gäller på olika platser i världen.

    När länder eller regioner ändrar regler för exempelvis sommartid måste databasen uppdateras.

    Den nya versionen innehåller bland annat förändringar som berör Alberta i Kanada och Marocko.

    Felaktiga tidszonsdata kan annars orsaka problem med allt från kalenderbokningar till loggfiler, säkerhetscertifikat och schemalagda serverjobb.

    Sex processorarkitekturer stöds

    Den som vill installera Debian 13.7 från början kan ladda ner nya netinst-avbilder.

    Netinst är en relativt liten installationsfil som installerar ett grundläggande Debian-system och hämtar resten av paketen från internet under installationen.

    Debian 13.7 finns för sex arkitekturer:

    • AMD64 / x86
    • ARM64
    • ARMHF
    • PPC64EL
    • RISC-V 64
    • S390x

    Det breda arkitekturstödet är fortfarande en av Debians stora styrkor. Samma distribution kan användas på allt från vanliga PC-datorer till ARM-servrar, RISC-V-system och IBM-stordatorer.

    Live-versioner för vanliga PC-datorer

    För AMD64 ( x86 ) finns dessutom nya Live-avbilder.

    Med en Live-version går det att starta Debian direkt från exempelvis ett USB-minne utan att först installera systemet på hårddisken.

    De finns med flera olika skrivbordsmiljöer:

    GNOME, KDE Plasma, LXDE, Xfce, Cinnamon och MATE.

    Det är ett enkelt sätt att prova Debian och kontrollera att exempelvis Wi-Fi, grafik och ljud fungerar innan installationen.

    Säkerhet snarare än nya funktioner

    Debian 13.7 är inte en version som kommer med ett helt nytt skrivbord eller stora förändringar av hur Debian fungerar.

    Det är heller inte meningen.

    Debians stabila utgåva är byggd kring tanken att systemet ska förändras så lite som möjligt samtidigt som säkerhetsproblem och allvarliga programfel rättas.

    Just därför är en uppdatering med över hundra säkerhetsrättningar betydelsefull.

    För befintliga användare är rekommendationen enkel: fortsätt att uppdatera Debian regelbundet.

    För den som ska göra en ny installation innebär Debian 13.7 framför allt att man får ett färskare installationsmedium där flera månaders säkerhets- och stabilitetsuppdateringar redan finns på plats.

    https://wiki.linux.se/Debian

    > FAKTA: DEBIAN 13.7
    Version: Debian 13.7 ”Trixie”
    Typ: Underhålls- och säkerhetsuppdatering
    Säkerhetsuppdateringar: 107
    Övriga rättningar: 106 paket
    Linux-kärna i installationsprogrammet: 6.12.107+deb13
    Arkitekturer: amd64, arm64, armhf, ppc64el, riscv64 och s390x
    Live-versioner: GNOME, KDE Plasma, LXDE, Xfce, Cinnamon och MATE
    Uppgradering: Ingen ominstallation krävs
    > Uppdatera systemet:
    sudo apt update
    sudo apt upgrade
  • Jellyfin 12.0 släppt – snabbare databas, nytt gränssnitt och FFmpeg 8.1

    Jellyfin 12.0 är här med stora förbättringar under huven och ett modernare gränssnitt. Den fria mediaservern får bland annat snabbare databashantering, FFmpeg 8.1, bättre stöd för böcker och serier samt flera viktiga säkerhetsfixar.

    Jellyfin 12.0 är här, och bakom versionsnumret döljer sig betydligt mer än en vanlig uppdatering. Den fria mediaservern har fått en snabbare databas, ett modernare gränssnitt, bättre stöd för böcker och serier samt en ny version av den viktiga mediemotorn FFmpeg.

    För den som använder Jellyfin som ett eget alternativ till exempelvis Netflix, Plex eller andra strömningstjänster innebär version 12 framför allt att systemet blir snabbare, mer flexibelt och bättre rustat för stora mediebibliotek.

    Jellyfin är fri och öppen källkod och körs på den egna datorn eller servern. Filmer, TV-serier, musik, ljudböcker och annat material lagras alltså hemma hos användaren istället för hos en extern streamingtjänst.

    Versionsnumret blir enklare

    En av de mest synliga förändringarna är faktiskt själva namnet på versionen.

    Det som tidigare skulle ha kallats Jellyfin 10.12 heter nu istället Jellyfin 12.0.

    Projektet har alltså tagit bort den första delen av versionsnumret. Jellyfin 10.11 blir den sista serien som använder den gamla modellen.

    För vanliga användare spelar detta ingen större roll, men det gör versionsnumren betydligt lättare att förstå. När Jellyfin framöver tar ett större steg kommer även den första siffran i versionsnumret att ändras.

    Databasen har byggts om

    En av de viktigaste förändringarna märks inte direkt på skärmen.

    Jellyfin använder en databas för att hålla reda på vilka filmer, avsnitt, låtar och andra objekt som finns i biblioteket. Där lagras också information om exempelvis spellistor, samlingar och vad användaren redan har tittat på.

    I äldre versioner kunde Jellyfin behöva läsa eller skriva om stora mängder information även när bara en liten del hade förändrats.

    Man kan jämföra det med att skriva om en hel adressbok bara för att ett enda telefonnummer har ändrats.

    I Jellyfin 12.0 hanteras istället många poster mer individuellt.

    Det betyder att servern kan ändra ett objekt i en stor spellista utan att behöva bearbeta hela listan på nytt.

    För användare med små bibliotek är skillnaden kanske inte dramatisk. Men på servrar med tusentals filmer, låtar eller TV-avsnitt kan förändringen ge tydligt bättre prestanda.

    Även funktioner som ”Fortsätt titta” och ”Nästa avsnitt” har optimerats.

    1080p och 4K av samma TV-avsnitt

    Jellyfin har sedan tidigare kunnat förstå att två filmfiler egentligen är olika versioner av samma film.

    Nu fungerar detta även för TV-serier.

    En användare kan exempelvis ha både en 1080p-version och en 4K-version av samma avsnitt utan att Jellyfin behöver visa dem som två separata avsnitt.

    Istället grupperas de tillsammans.

    Det är särskilt praktiskt på servrar där olika enheter har olika kapacitet. En äldre TV kanske fungerar bäst med 1080p medan en modern TV kan spela upp 4K.

    Jellyfin kan dessutom komma ihåg vilken version användaren senast tittade på.

    Böcker och serier får större plats

    Jellyfin har traditionellt varit starkast på film, TV och musik.

    I version 12 får även digitala böcker, ljudböcker och serier betydligt mer uppmärksamhet.

    Flera funktioner som tidigare krävde tillägget Bookshelf finns nu direkt i Jellyfin.

    Servern kan bland annat läsa information ur EPUB-böcker och digitala seriearkiv, skapa omslagsbilder och läsa metadata som titel, författare, serie och kapitel.

    Jellyfin kan också läsa sidantal från vissa PDF-filer och seriearkiv samt hitta kapitel i ljudböcker.

    Det gör att Jellyfin börjar fungera mer som ett sammanhållet digitalt bibliotek och inte enbart som en film- och musikserver.

    Det gamla Bookshelf-tillägget håller därför på att fasas ut.

    Modern blir standard

    Jellyfins webbgränssnitt har under en tid funnits i två varianter.

    Det nyare gränssnittet kallades tidigare experimentellt, men i Jellyfin 12.0 blir det standard och får namnet Modern.

    Det äldre gränssnittet finns kvar under namnet Legacy.

    Modern är framför allt anpassat för dagens datorer och mobiltelefoner, med nyare navigering och modernare presentation av biblioteken.

    TV-apparater fortsätter däremot att använda det befintliga TV-gränssnittet.

    Även böcker, foton, spellistor och andra bibliotekstyper har fått bättre presentation.

    Smartare sökning och rekommendationer

    Jellyfin 12.0 gör det också möjligt för tillägg att delta mer aktivt i sökning och rekommendationer.

    En plugin kan exempelvis bidra med egna sökresultat.

    På samma sätt kan olika bibliotek använda olika källor för rekommendationer.

    Ett musikbibliotek kan exempelvis använda ListenBrainz för att föreslå musik.

    Det gör systemet mer modulärt.

    Istället för att Jellyfin själv måste innehålla alla funktioner kan externa tillägg komplettera servern med nya datakällor och funktioner.

    FFmpeg 8.1 sköter arbetet bakom kulisserna

    En mediaserver behöver kunna hantera många olika video- och ljudformat.

    Här spelar FFmpeg en central roll.

    FFmpeg är ett stort projekt med öppen källkod som används för att läsa, konvertera och strömma ljud och video. Det används inte bara av Jellyfin utan av en stor mängd andra program och tjänster.

    Jellyfin 12.0 går över till FFmpeg 8.1.

    Det innebär förbättringar inom bland annat hårdvaruaccelererad video, CUDA, OpenCL, HDR och Dolby Vision.

    Även AV1 får bättre stöd.

    AV1 är ett relativt nytt videoformat som kan ge hög bildkvalitet med lägre bandbredd än äldre format.

    För användaren kan förbättringarna betyda att fler videofiler kan spelas direkt utan att servern först måste konvertera dem.

    Det minskar belastningen på serverns processor och grafikkort.

    Bättre stöd för undertexter och TV-apparater

    Undertexter är ett område som ofta orsakar problem i mediaservrar.

    Olika format fungerar olika bra på olika enheter och ibland måste servern konvertera hela videoströmmen bara för att kunna visa textningen.

    I Jellyfin 12.0 har undertextsystemet förbättrats, bland annat för VobSub och externa textningsfiler.

    Även uppspelning på webOS, Tizen, Android TV och iOS har förbättrats.

    Det finns dessutom bättre stöd för direktströmning av AV1 på TV-klienter.

    Små förbättringar i webbspelaren

    Webbspelaren har också fått flera mindre funktioner som tillsammans gör användningen smidigare.

    Jellyfin kan exempelvis fråga om användaren fortfarande tittar efter en längre tids uppspelning.

    Det går även att stega fram och tillbaka bildruta för bildruta med tangentbordet.

    När användaren flyttar sig längs tidslinjen kan kapitelnamn visas.

    Webbklienten sparar dessutom mer information lokalt i webbläsaren, vilket kan göra vissa sidor snabbare när de öppnas igen.

    Säkerheten har skärpts

    Jellyfin 12.0 innehåller också flera säkerhetsfixar.

    Bland annat har utvecklarna rättat problem där specialkonstruerade anrop i vissa situationer skulle kunna användas för att försöka komma åt filer utanför avsedda kataloger.

    Även flera problem med cross-site scripting, eller XSS, har åtgärdats.

    XSS innebär förenklat att skadlig kod försöker få webbläsaren att köra innehåll som egentligen inte borde köras.

    Säkerheten kring plugins, installationsguiden och föräldrakontroller har också förbättrats.

    För en server som kan vara åtkomlig över internet är den typen av uppdateringar särskilt viktiga.

    Ta backup före uppgraderingen

    Jellyfin 12.0 är dock inte en version man bör installera helt utan förberedelser.

    Databasens struktur förändras och information skrivs om vid den första starten.

    Det betyder att användaren bör ta en fullständig säkerhetskopia av Jellyfins data och konfiguration innan uppgraderingen genomförs.

    Servern måste dessutom redan köra Jellyfin 10.10.7 eller någon version i 10.11-serien.

    Den som använder en äldre version måste alltså först uppgradera till en kompatibel mellanversion.

    Efter uppgraderingen behöver Jellyfin också göra en fullständig genomsökning av biblioteket.

    På mycket stora servrar kan detta ta tid.

    Kontrollera användarnamnen

    En mer ovanlig förändring gäller användarkonton.

    Jellyfin behandlar nu stora och små bokstäver i användarnamn som samma sak.

    Konton med namnen:

    Anna

    och

    anna

    betraktas därför inte längre som två olika användare.

    Har servern sådana konton bör de döpas om före uppgraderingen.

    Annars kan databasmigreringen få problem.

    Gamla plugins kan sluta fungera

    En större version innebär även förändringar för tillägg.

    Plugins som byggts för Jellyfin 10.11 fungerar inte nödvändigtvis i Jellyfin 12.0.

    Den som använder externa plugins bör därför kontrollera att det finns versioner som uttryckligen stöder Jellyfin 12.

    Även riktigt gamla Jellyfin-klienter kan sluta fungera.

    De gamla API-adresserna /emby/ och /mediabrowser/ har tagits bort, tillsammans med vissa äldre autentiseringsmetoder.

    Mer än bara en kosmetisk uppdatering

    Jellyfin 12.0 är alltså inte bara ett nytt gränssnitt ovanpå samma gamla server.

    Mycket av arbetet har istället skett längst ner i systemet: i databasen, medieströmningen och de interna gränssnitten mellan server, klienter och plugins.

    Det är just sådana förändringar som sällan syns på en skärmbild men som kan avgöra hur väl ett system fungerar när biblioteket växer från några hundra filmer till tiotusentals mediefiler.

    För användaren märks resultatet som snabbare hantering, bättre stöd för fler typer av media och ett modernare gränssnitt.

    För den som redan kör Jellyfin är rekommendationen däremot tydlig: behandla version 12 som en större systemuppgradering.

    Ta backup, kontrollera plugins och låt Jellyfin arbeta färdigt med databasen och biblioteket innan servern tas i normal drift igen.

    https://jellyfin.org/posts/jellyfin-release-12.0

    > FAKTA: JELLYFIN 12.0
    Program: Jellyfin
    Version: 12.0
    Typ: Mediaserver / mediaströmning
    Licens: Fri och öppen källkod
    Plattformar: Linux, Windows, macOS, Docker m.fl.
    Mediamotor: FFmpeg 8.1
    Nyheter: Snabbare databas, Modern UI som standard, bättre stöd för böcker och serier, flera versioner av TV-avsnitt samt förbättrad hårdvaruacceleration.
    Video: Förbättrat stöd för AV1, Dolby Vision, CUDA och OpenCL
    Viktigt vid uppgradering: Ta fullständig backup innan installation. Databasen migreras och en full biblioteksskanning krävs efter uppgraderingen.
    Webbplats: jellyfin.org
  • Open CAD Studio – nytt öppet CAD-program byggt i Rust

    Open CAD Studio är ett nytt CAD-program med öppen källkod som vill göra professionell ritning och modellering mer tillgänglig för Linux-användare. Programmet är byggt i Rust, har stöd för både 2D och 3D och kan dessutom öppna, redigera och spara DWG- och DXF-filer direkt.

    CAD-program har länge varit ett område där Linux haft betydligt färre alternativ än Windows. Det finns visserligen etablerade lösningar för både 2D-ritning och 3D-modellering, men stöd för industristandarder som DWG har ofta varit en svag punkt.

    Det är något som det nya projektet Open CAD Studio vill ändra på.

    Open CAD Studio är ett nytt CAD-program med öppen källkod som utvecklas i programmeringsspråket Rust och distribueras under licensen GPL-3.0. Programmet finns för Linux, Windows och macOS, men kan även köras direkt i en modern webbläsare.

    En av de mest intressanta egenskaperna är att programmet kan arbeta direkt med både DWG- och DXF-filer.

    DWG direkt under Linux

    DWG är ett av de viktigaste filformaten inom professionell CAD och används bland annat för tekniska ritningar, byggnadsritningar och konstruktion.

    För Linux-användare har formatet länge varit problematiskt eftersom många öppna CAD-program antingen har begränsat DWG-stöd eller kräver att filerna först konverteras till ett annat format.

    Open CAD Studio uppges kunna öppna, redigera och spara DWG och DXF direkt, utan att ritningen behöver skickas till någon extern konverteringstjänst.

    Programmet kan dessutom spara till flera äldre DWG-versioner, från R14 till 2018. Det kan vara viktigt i företag och organisationer där äldre CAD-system fortfarande används.

    Traditionell CAD-ritning i 2D

    För vanlig teknisk ritning erbjuder Open CAD Studio många av de verktyg som CAD-användare förväntar sig.

    Det går bland annat att arbeta med:

    • linjer och polylinjer
    • kurvor och splines
    • skraffering
    • lager
    • block
    • externa referenser
    • objektfästpunkter
    • spårning och positioneringshjälpmedel

    Även funktioner för dokumentation finns med, exempelvis text, måttsättning, hänvisningslinjer, toleranser och tabeller.

    Programmet har också stöd för paper space, layouter, viewports och olika plotinställningar, vilket gör det möjligt att skapa färdiga ritningsblad för utskrift.

    Även 3D-modellering

    Open CAD Studio är inte begränsat till tvådimensionella ritningar.

    Programmet innehåller även funktioner för 3D solidmodellering.

    Användaren kan skapa geometriska grundformer och sedan bygga mer avancerade modeller genom bland annat:

    • extrudering
    • rotation
    • sweep
    • loft
    • booleska operationer

    Booleska operationer används för att exempelvis slå samman två solider eller skära bort en form från en annan.

    3D-vyn kan visas både med ortografisk projektion och perspektiv.

    OBJ-filer kan importeras och modeller kan exporteras till bland annat STL och STEP AP203.

    STL används ofta inom 3D-utskrift, medan STEP är ett viktigt format för att överföra CAD-modeller mellan olika konstruktionsprogram.

    Samma CAD-motor i webbläsaren

    En ovanlig del av projektet är att Open CAD Studio även finns som webbapplikation.

    Webbversionen körs direkt i webbläsaren och kräver varken installation eller användarkonto. Ritningar kan öppnas från den lokala datorn och sparas tillbaka till den igen.

    Utvecklarna använder samma grundläggande redigeringsmotor för både webb- och skrivbordsversionen.

    Grafiken renderas med hjälp av wgpu, ett modernt grafikbibliotek som kan använda datorns grafikkort för att accelerera både 2D- och 3D-visning.

    Det innebär att mycket av CAD-programmets beräkningar och grafik kan hanteras effektivt även när programmet körs i en webbläsare.

    Skrivbordsversionen har fler funktioner

    Webbversionen är praktisk för att snabbt öppna och redigera en ritning, men skrivbordsversionen innehåller fler möjligheter.

    Där finns bland annat stöd för:

    • filassociationer i operativsystemet
    • utskrift
    • PDF
    • plugins
    • kommandoskript
    • automatisering
    • körning utan grafiskt användargränssnitt

    Den sistnämnda funktionen gör det möjligt att använda programmet i exempelvis automatiserade arbetsflöden och servrar.

    Linux-version som AppImage

    För Linux distribueras Open CAD Studio för närvarande som en x86-64 AppImage.

    AppImage innebär att programmet normalt kan köras utan någon traditionell installation. Filen görs körbar och kan sedan startas direkt.

    Det gör också distributionen relativt oberoende av vilken Linuxdistribution användaren kör.

    Det finns dessutom versioner för Windows och för Mac-datorer med Apple Silicon.

    Gränssnittet har översatts till 21 språk.

    Rust blir allt vanligare i avancerade skrivbordsprogram

    Att Open CAD Studio utvecklas i Rust är också intressant.

    Rust har under de senaste åren blivit allt vanligare i systemnära programvara eftersom språket kombinerar hög prestanda med ett starkt skydd mot många typer av minnesfel.

    Det gör Rust attraktivt för program som hanterar stora mängder komplex data, grafik och parallella beräkningar.

    CAD-program är ett bra exempel på en sådan typ av programvara. En större ritning kan innehålla tusentals eller miljontals geometriska objekt som måste hanteras samtidigt.

    Kan bli ett intressant CAD-alternativ för Linux

    Det finns redan flera öppna CAD-program för Linux, exempelvis FreeCAD och LibreCAD, men Open CAD Studio försöker placera sig något annorlunda genom kombinationen av klassisk 2D-CAD, 3D-modellering och direkt stöd för DWG.

    Om DWG-kompatibiliteten visar sig fungera bra även med komplicerade ritningar kan projektet bli särskilt intressant för Linux-användare som behöver samarbeta med företag som använder kommersiella CAD-system.

    Samtidigt är Open CAD Studio fortfarande under aktiv utveckling.

    Utvecklarna rekommenderar därför att användare alltid behåller säkerhetskopior av viktiga ritningar och inte förlitar sig på programmet som enda lagringsplats för produktionsmaterial.

    Men projektet är ändå intressant.

    Ett modernt CAD-program byggt i Rust, med GPL-licens, Linux-stöd, webbläsarversion och direkt hantering av DWG är något som länge saknats i Linuxvärlden.

    Om utvecklingen fortsätter kan Open CAD Studio därför bli ett projekt väl värt att följa.

    https://www.opencadstudio.com

    FAKTA: Open CAD Studio
    Program: Open CAD Studio
    Typ: CAD-program
    Licens: GPL-3.0
    Programspråk: Rust
    Plattformar: Linux, Windows, macOS och webbläsare
    Linuxformat: AppImage, x86-64
    CAD-format: DWG och DXF
    DWG-versioner: R14–2018
    3D-import: OBJ
    3D-export: STL och STEP AP203
    Grafik: GPU-accelererad via wgpu
    Språk: 21
    Webbplats: opencadstudio.com

Etikett: Open-source

  • BleachBit 6.0.6 är här – snabbare städning och bättre skydd för din dator

    Med tiden samlar datorn på sig mängder av filer som vi sällan behöver. Webbläsare sparar tillfälliga data, program lämnar efter sig loggfiler och operativsystemet behåller rester från gamla installationer. BleachBit är ett verktyg som hjälper till att rensa bort sådant digitalt skräp. Nu har version 6.0.6 släppts, med snabbare filradering, stöd för fler program och…

  • Lightpanda 1.0 är här – webbläsaren som inte behöver visa webbsidor

    En webbläsare som inte kan visa webbsidor på skärmen låter kanske som en ganska meningslös uppfinning. Men Lightpanda är byggd för en helt annan uppgift: att låta datorer och AI-system använda internet snabbt och resurssnålt. Nu har projektet nått version 1.0 och lämnat betastadiet efter två års utveckling. Den 2 oktober 2026 presenterades den första…

  • Linux 7.3 är här – snabbare datorer, bättre säkerhet och ny teknik under huven

    Linux har fått en ny kärna. Den 18 oktober 2026 släpptes Linux 7.3, med förbättringar som kan göra allt från vanliga datorer till stora servrar effektivare. Bland nyheterna finns smartare fördelning av processorkraft, ett ovanligt filsystem som vägrar samarbeta och bättre stöd för modern hårdvara. Linux utvecklas ständigt, även om förändringarna sällan märks direkt på…

  • Shelly 3.1.7 – en ny generation pakethantering för Linux

    Att installera och uppdatera program i Linux är något som de flesta användare tar för givet. Men bakom kulisserna arbetar avancerade system som ser till att programmen fungerar tillsammans. Nu har pakethanteraren Shelly fått en omfattande uppdatering som kan förändra hur program installeras och underhålls i Arch Linux. Vad är en pakethanterare? Den som använder…

  • GNOME OS Preview – nu tar GNOME steget mot ett eget Linux för vanliga användare

    GNOME är mest känt som skrivbordsmiljön i Linuxdistributioner som Ubuntu och Fedora. Men utvecklarna bakom GNOME har större ambitioner än så. Med lanseringen av GNOME OS Preview den 16 oktober 2026 tar projektet ett viktigt steg mot att erbjuda ett komplett operativsystem som även vanliga datoranvändare ska kunna installera och använda. Under många år har…

  • Linus Torvalds säger nej till AI-förbud i Linux – utvecklaren måste förstå sin kod

    Artificiell intelligens blir allt vanligare inom programmering, men hur ska man hantera kod som skrivits med hjälp av AI? Frågan har skapat en intensiv debatt bland utvecklarna av Linux. Nu tar Linux skapare Linus Torvalds tydligt ställning: Det viktiga är inte vilka verktyg programmeraren använder, utan att personen förstår och tar ansvar för resultatet. Linux…

  • Firefox 158 är här – bättre PDF-filer, modernare bilder och smidigare surfning

    Mozilla förbereder lanseringen av Firefox 158, nästa version av den populära webbläsaren med öppen källkod. Den nya versionen bjuder på förbättrad PDF-hantering i Linux och macOS, stöd för det moderna bildformatet JPEG XL och flera förändringar som ska göra surfningen både smidigare och mer tillgänglig. Mozilla förbereder lanseringen av Firefox 158, nästa version av den…

  • Linus Torvalds testar AI-skriven Linuxkod – tredubblar läshastigheten

    Linux skapare Linus Torvalds har tagit hjälp av AI-verktyget Claude Code för att optimera Linuxkärnan. I ett experiment har han lyckats mer än tredubbla antalet läsoperationer per sekund genom att förändra hur operativsystemet hanterar arbetsminnet. Resultatet visar AI-teknikens möjligheter inom avancerad programmering, men väcker också frågor om tillförlitlighet och säkerhet. När processorkärnorna konkurrerar om minnet…

  • Firefox 157 får nytt utseende och bättre stöd för video

    Firefox 157 är här med en av webbläsarens största visuella förändringar på flera år. Den nya Nova-designen ger ett modernare gränssnitt, samtidigt som Mozilla förbättrar HDR-video, vertikala flikar, WebRTC och ljud- och bildsynkronisering. Mozilla lanserar Firefox 157, en ny version av den öppna webbläsaren som denna gång innehåller en av de största visuella förändringarna på…

  • Samba 4.25 gör filservrar tåligare vid avbrott

    Samba 4.25 är här med flera nyheter för större och mer driftsäkra filservermiljöer. Bland förbättringarna finns experimentellt stöd för SMB3 Persistent Handles, bättre klusterhantering, stöd för Ceph Object Gateway och starkare standardinställningar för Kerberos. Samba är programvaran som gör det möjligt för Linux- och Unixdatorer att dela filer och skrivare med Windowsdatorer. Den används både…

  • Hur skulle världen se ut utan öppen källkod?

    Föreställ dig att din mobiltelefon, din TV, din router och stora delar av internet plötsligt måste byggas om från grunden. Inte därför att tekniken har försvunnit, utan därför att ingen längre får dela med sig av programkod. Tänk dig att du var tvungen att åka tillbaka till 90-talet, där du bara kunde spela ”Snake” på…

  • OKIT ger gamla datorer ett nytt liv med Linux

    Datorer som inte längre klarar Windows 11 eller som har fallit utanför Apples stöd behöver inte vara uttjänta. Det ideella medborgarinitiativet OKIT samlar in äldre datorer, installerar Linux och skänker dem vidare till personer som fortfarande kan ha nytta av dem. Nu har projektet öppnat sin webbplats där besökare kan se vilka datorer som finns…

  • Firefox 156 är här – PDF-filer öppnas upp till 45 procent snabbare

    Mozilla har släppt Firefox 156 med flera förbättringar under huven. Den inbyggda PDF-läsaren kan nu starta upp till 45 procent snabbare, samtidigt som webbläsaren använder mindre resurser vid visning av stora bilder och får flera förbättringar för Android, multimedia och företagsmiljöer. Mozilla har släppt Firefox 156, och den här gången ligger mycket av fokus på…

  • Navidrome 0.64 gör den egna musikservern smartare och mer kompatibel

    Navidrome 0.64 har släppts med stöd för Jellyfin-kompatibla musikappar, snabbare spellistor, smartare sortering och en helt omarbetad hantering av albumomslag. För den som föredrar att lagra och strömma sin egen musik i stället för att vara beroende av Spotify, Apple Music eller andra kommersiella tjänster är uppdateringen särskilt intressant. Navidrome är en öppen källkodsbaserad musikserver…

  • Gamla bärbara datorer kan vara bättre hemmaservrar än Raspberry Pi

    Raspberry Pi har länge varit favoritvalet för billiga hemmaservrar och hobbyprojekt. Men i takt med att priserna har stigit kan en gammal bärbar dator vara ett både billigare och kraftfullare alternativ. Med bättre kompatibilitet, inbyggd lagring och fler anslutningar kan en tio år gammal laptop få nytt liv som filserver, Docker-maskin, Home Assistant-server eller litet…

  • YuzukiNeko – en Linuxdator nästan lika liten som en Raspberry Pi Pico

    Kan en fullvärdig Linuxkärna köras på en dator med bara 16 MB arbetsminne? YuzukiNeko visar att svaret är ja. Den lilla enkortsdatorn bygger på en 64-bitars RISC-V-processor och är ungefär lika stor som en Raspberry Pi Pico. När vi i dag tänker på en Linuxdator föreställer vi oss kanske en vanlig PC eller en Raspberry…

  • KDE Plasma 6.8 – snabbare fjärrskrivbord, bättre Wayland och nytt temasystem

    Nästa stora version av KDE Plasma börjar ta form. Plasma 6.8 får bland annat ett nytt temasystem, bättre säkerhetskopiering, snabbare fjärrskrivbord, förbättrad grafik och flera nyheter för Wayland. KDE Plasma 6.8 planeras att släppas den 14 oktober 2026. Betaversionen finns redan ute för testning, vilket betyder att funktionerna nu börjar bli tillräckligt färdiga för att…

  • Debian 13.7 släppt – över 100 säkerhetsproblem rättas

    Debian 13 har fått sin sjunde större underhållsuppdatering. Debian 13.7 innehåller 107 säkerhetsuppdateringar och rättningar för ytterligare 106 paket. För den som redan använder Debian 13 behövs ingen ominstallation – en vanlig systemuppdatering räcker. Debian är känt för att förändras försiktigt. I stället för att hela tiden introducera stora nyheter lägger utvecklarna mycket arbete på…

  • Jellyfin 12.0 släppt – snabbare databas, nytt gränssnitt och FFmpeg 8.1

    Jellyfin 12.0 är här med stora förbättringar under huven och ett modernare gränssnitt. Den fria mediaservern får bland annat snabbare databashantering, FFmpeg 8.1, bättre stöd för böcker och serier samt flera viktiga säkerhetsfixar. Jellyfin 12.0 är här, och bakom versionsnumret döljer sig betydligt mer än en vanlig uppdatering. Den fria mediaservern har fått en snabbare…

  • Open CAD Studio – nytt öppet CAD-program byggt i Rust

    Open CAD Studio är ett nytt CAD-program med öppen källkod som vill göra professionell ritning och modellering mer tillgänglig för Linux-användare. Programmet är byggt i Rust, har stöd för både 2D och 3D och kan dessutom öppna, redigera och spara DWG- och DXF-filer direkt. CAD-program har länge varit ett område där Linux haft betydligt färre…