• KDE Plasma 6.6 – nästa stora steg för Linux-skrivbordet

    KDE Plasma 6.6 ser ut att bli en av de mest innehållsrika uppdateringarna av KDE:s skrivbordsmiljö på länge. Med fokus på Wayland, säkerhet, tillgänglighet och bättre vardagsanvändning lovar versionen, som släpps i februari 2026, både tekniska förbättringar under huven och synliga nyheter som märks direkt för användaren.

    Den öppna skrivbordsmiljön från KDE Project är på väg mot en ny större version. KDE Plasma 6.6 väntas släppas den 17 februari 2026 och innehåller en ovanligt bred uppsättning förbättringar som spänner över grafik, säkerhet, tillgänglighet, batterihantering och spel. Det här är en populärvetenskaplig genomgång av de viktigaste nyheterna.

    Ny inloggningshanterare: Plasma Login Manager

    En av de mest uppmärksammade förändringarna är introduktionen av Plasma Login Manager, en ny inloggningshanterare som på sikt kan ersätta SDDM. Tanken är att skapa en tätare integration mellan inloggning, skrivbord och Wayland-sessionen. För användaren innebär det en mer sammanhållen upplevelse redan från första skärmen, särskilt i distributioner som levereras med KDE Plasma som standard, exempelvis Fedora Linux 44 samt Arch-baserade alternativ.

    Justerbar skärpa för hela skärmen

    På system som kör Linux-kärna 6.19 inför Plasma 6.6 möjligheten att justera den visuella skärpan för allt innehåll på skärmen. Detta är särskilt relevant för högupplösta bildskärmar och Wayland-miljöer där text ibland kan upplevas som mindre skarp. Funktionen gör det möjligt att finjustera rendering utan att ändra upplösning eller skalningsfaktorer.

    Förbättrad säkerhet för USB och Wi-Fi

    Säkerheten får ett tydligt lyft i Plasma 6.6. En ny USB-portal gör det möjligt för sandlådade program, till exempel Flatpak-appar, att begära åtkomst till USB-enheter istället för att ha generell tillgång. Samtidigt flyttas lagringen av Wi-Fi-lösenord till en plats som ägs av root, vilket både förbättrar skyddet och förenklar hantering mellan olika användarkonton. Nätverkswidgeten får dessutom stöd för QR-koder, vilket gör det enkelt att dela ett trådlöst nätverk med gäster eller mobiltelefoner.

    Skärmdumpar, skärminspelning och OCR

    Skärmdumpsverktyget Spectacle får inbyggt OCR-stöd, vilket innebär att text kan kopieras direkt från bilder och skärmdumpar. Det blir även möjligt att välja bort specifika fönster vid skärminspelning, något som är särskilt användbart vid presentationer och handledningar. Transparensregler för picture-in-picture-fönster ger dessutom bättre kontroll över hur flytande fönster visas.

    Wayland tar ytterligare steg framåt

    Wayland-sessionen fortsätter att mogna. Fönsterhanteraren KWin får stöd för XRandr-emulering för bättre kompatibilitet med XWayland-baserade program. Plasma 6.6 introducerar också stöd för per-DRM-plane färgkedjor, förbättrad hantering av hur program aktiveras över varandra samt stöd för egna skärmlägen och mer tillförlitlig skärmspegling.

    Tillgänglighet och batterihantering

    Tillgängligheten förbättras ytterligare genom bland annat ett nytt Slow Keys-läge i Wayland-sessionen, vilket hjälper användare med motoriska svårigheter. Stödet för färgblinda användare förbättras och bärbara datorer får smartare batterihantering. Enheter med ljussensor kan automatiskt justera skärmens ljusstyrka efter omgivningen, något som både sparar energi och förbättrar läsbarheten.

    Mer kontroll över utseendet

    Application Dashboard-widgeten blir mer flexibel och kan anpassas till systemets färgschema, även om mörkt läge fortfarande är standard. Användaren kan också justera storleken mellan favoritsektionen och programlistan. En annan efterlängtad nyhet är möjligheten att spara aktuella visuella inställningar som ett nytt globalt tema.

    Spel, HDR och Wine

    För spelare innehåller Plasma 6.6 en särskild lösning för Windows-spel med HDR-stöd som körs via Wine eller Proton. Syftet är att säkerställa att färger återges korrekt även när spelen inte körs nativt på Windows, vilket är ett viktigt steg för Linux som spelplattform.

    När kan du testa KDE Plasma 6.6

    Den första betaversionen planeras till den 13 januari 2026, följd av en andra beta den 27 januari. Den stabila slutversionen är planerad till den 17 februari 2026.

    Sammanfattning

    KDE Plasma 6.6 är mer än en vanlig versionsuppdatering. Den markerar ett tydligt kliv framåt för Wayland, stärker säkerheten, förbättrar tillgängligheten och ger användaren större kontroll över både funktion och utseende. För Linux-användare pekar allt på att början av 2026 blir startskottet för ett av de mest genomarbetade Plasma-släppen hittills.

    https://kde.org

    FAKTARUTA: KDE Plasma 6.6 Linux • Skrivbord • Wayland

    KDE Plasma 6.6 är en kommande version av KDE:s skrivbordsmiljö för Linux. Versionen fokuserar på bättre säkerhet, modern grafik, tillgänglighet och förbättrad användarupplevelse.

    Planerad slutversion: 17 februari 2026

    Testversioner (beta): 13 januari och 27 januari 2026

    Viktigaste nyheterna i korthet:

    • Ny inloggningsskärm (Plasma Login Manager)
      Ett nytt system för inloggning som på sikt kan ersätta SDDM (Simple Desktop Display Manager – dagens vanliga inloggningsprogram för KDE).
    • Justerbar skärpa för hela skärmen
      Gör det möjligt att göra text och grafik skarpare, särskilt på högupplösta skärmar (kräver Linux-kärna 6.19).
    • Säkrare USB-hantering
      Program som körs i sandlåda (t.ex. Flatpak-appar) måste nu be om tillåtelse för att använda USB-enheter, istället för att ha fri åtkomst.
    • OCR i skärmdumpsverktyget Spectacle
      OCR (Optical Character Recognition) gör det möjligt att kopiera text direkt från bilder och skärmdumpar.
    • Bättre skärminspelning
      Du kan välja att vissa fönster inte ska synas i inspelningar, till exempel chattar eller lösenordshanterare.
    • Förbättrat Wayland-stöd
      Wayland är det moderna ersättningssystemet för X11. Plasma 6.6 förbättrar kompatibiliteten med äldre program via XWayland (ett lager som låter gamla X11-program fungera i Wayland).
    • Smartare färghantering
      Stöd för mer avancerad färgbehandling per grafiklager (per-DRM-plane), vilket ger bättre färger på moderna skärmar.
    • Säkrare lagring av Wi-Fi-lösenord
      Trådlösa nätverkslösenord sparas nu på en skyddad plats som ägs av systemadministratören (root).
    • QR-kod för Wi-Fi
      Gör det enkelt att dela trådlöst nätverk med mobiltelefoner och gäster.
    • Bättre tillgänglighet
      Nytt ”Slow Keys”-läge (fördröjda tangenttryckningar), förbättrat stöd för färgblindhet och fler hjälpmedel.
    • Förbättrad batterihantering
      Bättre energisparfunktioner för bärbara datorer samt automatisk ljusstyrka på enheter med ljussensor.
    • Spel och HDR-stöd
      Förbättrad färgåtergivning i Windows-spel med HDR som körs via Wine eller Proton på Linux.
  • Cinnamon 6.6 landar i LMDE 7 – en försmak av Linux Mint 22.3

    Cinnamon 6.6 har nu nått Linux Mint Debian Edition 7 och ger användarna en tidig försmak av vad som väntar i Linux Mint 22.3. Med en helt omarbetad applikationsmeny, förbättrad prestanda och nya verktyg för systemöverblick markerar uppdateringen ett tydligt steg framåt för Mint-skrivbordet – redan innan den officiella lanseringen.

    Skrivbordsmiljön Cinnamon 6.6 har nu nått användare av Linux Mint Debian Edition 7 (LMDE 7 “Gigi”). Det innebär att en stor del av Linux Mint-gemenskapen kan testa nästa generations skrivbord redan nu, långt innan den kommande Linux Mint-utgåvan 22.3 “Zena” släpps officiellt.

    Linux Mint 22.3 väntas lanseras inom mycket kort tid. Betaversionen blev tillgänglig i mitten av december och den färdiga ISO-filen är för närvarande markerad som under testning. Den största nyheten i versionen är just övergången till Cinnamon 6.6, men LMDE-användare har alltså redan fått tillgång till uppdateringen.

    Tidig tillgång utan ominstallation

    För bara några timmar sedan rullades Cinnamon 6.6 ut som en vanlig systemuppdatering till alla användare av Linux Mint Debian Edition 7. Det betyder att inga specialutgåvor, inga ominstallationer och inga avancerade inställningar krävs – uppdateringen installeras på samma sätt som andra systemuppdateringar.

    Visserligen finns Cinnamon 6.6 redan i vissa rullande Linuxdistributioner, men Linux Mint är känd för att lägga stor vikt vid stabilitet, sammanhängande design och färdig integration. Resultatet är ett skrivbord som fungerar direkt efter uppdatering, utan behov av manuell finjustering.

    Så uppgraderar du i LMDE 7

    För den som kör LMDE 7 är processen enkel. Öppna Uppdateringshanteraren och klicka på Uppdatera. Programmet kommer först att föreslå en uppdatering av sig självt till version 7.1.4. När den är installerad startas Uppdateringshanteraren om och presenterar därefter en längre lista med tillgängliga uppdateringar, inklusive Cinnamon 6.6.

    Efter att uppdateringarna har installerats räcker det att logga ut och sedan logga in igen för att börja använda det nya skrivbordet.

    En helt ny applikationsmeny

    Den mest synliga förändringen i Cinnamon 6.6 är den omarbetade applikationsmenyn. Menyn har fått ett modernare och mer avskalat utseende, med förbättrad layout och tydligare struktur.

    Navigeringen har blivit enklare tack vare bättre avstånd mellan objekt, tydligare kategorier och stöd för symboliska kategoriikoner som kan anpassas efter användarens smak. Platser och bokmärken har integrerats bättre, vilket gör det snabbare att komma åt ofta använda mappar och resurser.

    För användare som föredrar det klassiska utseendet finns fortfarande möjligheten att installera den äldre menyn via Cinnamon Spices.

    Förbättringar under ytan

    Utöver den nya menyn innehåller Cinnamon 6.6 flera tekniska förbättringar. Prestandan har förbättrats och animationerna upplevs mjukare och mer följsamma. Samtidigt fortsätter utvecklingen av Wayland-stöd, som gradvis närmar sig full användbarhet även i Cinnamon-miljön.

    Filhanteraren Nemo har också fått en rad mindre förbättringar och buggfixar som tillsammans bidrar till ett mer stabilt och förutsägbart arbetsflöde.

    Nya verktyg för systemöverblick och administration

    Cinnamon 6.6 introducerar två nya grafiska verktyg som förenklar vardagen, särskilt för mindre erfarna användare.

    Systeminformation samlar viktig information om datorn i ett enda gränssnitt. Här visas hårdvaruspecifikationer, kärnversion, drivrutiner, anslutna enheter och annan systemdata som tidigare ofta krävde flera olika kommandon i terminalen.

    Systemadministration är ett nytt administrativt verktyg som körs med förhöjda rättigheter. Det ger tillgång till centrala inställningar som startmenyns beteende vid uppstart och olika startparametrar, vilket gör grundläggande systemjusteringar mer lättillgängliga.

    Sammanfattning

    Med Cinnamon 6.6 i LMDE 7 får Linux Mint-användare en tydlig inblick i vad som väntar i Linux Mint 22.3. Uppdateringen bjuder på ett modernare gränssnitt, bättre prestanda, nya systemverktyg och fortsatt utveckling mot framtidens Linux-skrivbord.

    För LMDE-användare fungerar detta som ett tidigt fönster in i nästa Mint-generation – stabilt, genomarbetat och redo att användas i vardagen.

    https://linuxmint.com/download_lmde.php

    FAKTARUTA: Linux Mint vs LMDE – och nyheterna i LMDE 7
    Skillnaden mellan Linux Mint och LMDE
    Linux Mint bygger på Ubuntu (LTS) och följer Ubuntus bas med drivrutiner, paket och uppdateringsrytm. Det är “huvudutgåvan” som flest använder.

    LMDE (Linux Mint Debian Edition) bygger i stället direkt på Debian Stable. Den finns som ett alternativ för den som vill ha Mint-upplevelsen (t.ex. Cinnamon och Mint-verktygen) men med Debian som grund, och den fungerar också som en “plan B” om Ubuntu-basen skulle ändras i framtiden.
    Vad som är nytt i LMDE 7 (“Gigi”)
    • Cinnamon 6.6 som uppdatering: LMDE 7-användare kan redan nu få Cinnamon 6.6 via Uppdateringshanteraren – innan Linux Mint 22.3 släpps.
    • Ny applikationsmeny: Omdesignad meny med renare layout, bättre spacing, valbara symboliska kategoriikoner, förbättrat stöd för Platser/Bokmärken och flera visuella finjusteringar.
    • Mjukare upplevelse: Förbättringar i prestanda och animationer, plus fortsatt framsteg för Wayland-stöd.
    • Nemo-förbättringar: Praktiska korrigeringar och förfiningar i filhanteraren.
    • Två nya verktyg: System Information (samlar hårdvara, kernel, drivrutiner, enheter m.m. i ett GUI) och System Administration (körs med adminrättigheter och ger kontroll över bl.a. boot-menyns timing/synlighet och boot-parametrar).
  • Så radera du en hårddisk säkert med nwipe

    Nwipe är ett Linuxverktyg för säker radering av hela lagringsenheter genom kontrollerad överskrivning enligt välkända metoder och standarder. I den här artikeln går vi igenom vilka raderingsmetoder som finns i Nwipe, hur många pass de använder, vilka datamönster som skrivs, hur verifiering fungerar och vilka inställningar du kan justera för att uppnå rätt balans mellan tid och säkerhetsnivå.

    Inledning

    Nwipe är ett fritt och öppenkällkodsbaserat Linux-verktyg för säker radering av hela lagringsenheter. Programmet är en fristående vidareutveckling av raderingsmotorn från DBAN och används när man behöver säkerställa att data inte kan återskapas, exempelvis vid återbruk, återvinning eller avyttring av hårddiskar.

    Nwipe stöder flera etablerade raderingsstandarder, från snabba enpass-överskrivningar till rigorösa multipass-algoritmer såsom DoD, Schneier och Gutmann. Denna artikel beskriver samtliga metoder som Nwipe erbjuder, hur de fungerar, varför de anses säkra samt hur de kan konfigureras.

    Nollfyllning (Zero Fill)

    Nollfyllning innebär att hela disken skrivs över med bytevärdet 0x00 i ett enda pass. All tidigare information ersätts då fullständigt av nollor. Metoden är snabb och effektiv och förhindrar all normal dataåterställning eftersom inga ursprungliga bitmönster finns kvar.

    I Nwipe visas denna metod som Zero Fill. Som standard verifieras resultatet genom att disken läses tillbaka och kontrolleras. Verifieringen kan stängas av för att spara tid, men rekommenderas för att upptäcka eventuella skrivfel. Fyllning med ettor (0xFF) fungerar på motsvarande sätt och ger samma säkerhetsnivå.

    Slumpmässig fyllning (PRNG Stream)

    Vid PRNG Stream skrivs hela disken över med pseudorandom-genererade data i ett pass. Slutresultatet liknar rent brus och saknar varje spår av den ursprungliga informationen. Metoden anses mycket säker eftersom återläsning endast skulle visa slumpmässiga bitar utan samband med tidigare innehåll.

    Nwipe använder en intern pseudorandomgenerator och låter användaren välja algoritm via flaggan –prng. Verifiering sker genom att samma sekvens återskapas vid kontrolläsning. Ett enda slumppass är i praktiken fullt tillräckligt för moderna hårddiskar.

    DoD 5220.22-M (3-pass)

    Den kortare DoD-varianten består av tre pass. Först skrivs ett fast bytevärde, därefter dess binära motsats och slutligen slumpdata. Syftet är att magnetisera varje bit i båda riktningarna och därefter täcka eventuella rester med ett oförutsägbart mönster.

    I Nwipe kallas denna metod ofta DoD Short och är standardvalet. Efter sista passet verifieras slumpdatat för att säkerställa att överskrivningen lyckats. Metoden erbjuder en god balans mellan säkerhet och tidsåtgång och används ofta som minimikrav i organisationer.

    DoD 5220.22-M (7-pass)

    Den fullständiga DoD-metoden använder sju överskrivningar med en kombination av fasta värden, nollor, ettor och slumpdata. Varje bit skrivs flera gånger i båda polariteter innan processen avslutas med slumpmässigt brus.

    Nwipe utför passen automatiskt i fast ordning och verifierar normalt det sista passet. Metoden anses mycket säker men är betydligt mer tidskrävande än trepass-varianten. I praktiken används den främst när regelverk eller policy kräver full DoD-efterlevnad.

    RCMP TSSIT OPS-II

    RCMP TSSIT OPS-II är en kanadensisk standard som använder sju pass. Disken skrivs omväxlande med nollor och ettor i sex pass och avslutas med ett slumppass. Detta säkerställer att varje bit mättas flera gånger innan slutlig randomisering.

    Nwipe följer standarden strikt och låter slumpmönstret vara det sista som ligger på disken. Metoden ger ett skydd jämförbart med DoD 7-pass och används främst inom offentlig verksamhet i Kanada.

    HMG IS5 Enhanced

    HMG IS5 Enhanced är en brittisk standard som använder tre pass: nollor, ettor och slumpdata. Det avslutande slumppasset måste verifieras, vilket Nwipe alltid gör oavsett användarinställningar.

    Metoden kombinerar hög säkerhet med relativt god prestanda och används ofta när känslig information ska raderas enligt brittiska myndighetskrav.

    Schneiers 7-pass-metod

    Schneiers metod består av sju pass där de två första skriver nollor respektive ettor, följt av fem pass med slumpdata. Kombinationen av fasta mönster och upprepade slumppass ger ett mycket oförutsägbart slutresultat.

    Metoden betraktas som mycket säker men är långsammare än trepass-standarder. Den används ofta när extra säkerhetsmarginal önskas utan att gå hela vägen till Gutmann-metoden.

    Gutmann-metoden (35 pass)

    Gutmann-metoden använder 35 överskrivningar med en komplex sekvens av fasta bitmönster och slumpdata. Algoritmen utvecklades för äldre hårddisktekniker där magnetiska rester kunde analyseras på mikroskopisk nivå.

    I Nwipe körs hela sekvensen automatiskt. Metoden är extremt tidskrävande och betraktas idag som kraftigt överdimensionerad för moderna diskar, men finns kvar som alternativ när maximal försiktighet eller specifika policykrav föreligger.

    Implementering och konfiguration i Nwipe

    Nwipe låter användaren välja raderingsmetod via meny eller flaggan –method. Verifiering kan styras med –verify och slumpgenerator med –prng. Det är även möjligt att köra flera raderingsomgångar i följd med –rounds.

    Programmet kan generera loggar och raderingscertifikat, vilket är värdefullt vid revision, återvinning och efterlevnad av regelverk. Standardinställningarna är valda för att ge hög säkerhet utan att användaren behöver göra avancerade val.

    Sammanfattning

    Nwipe erbjuder ett komplett och flexibelt verktyg för säker radering av lagringsenheter. För de flesta moderna hårddiskar räcker en korrekt genomförd enpass-överskrivning eller en kort standard som DoD 3-pass eller HMG IS5 Enhanced. Mer omfattande metoder finns tillgängliga när policy eller regelverk kräver det.

    Oavsett vald metod lämnas disken i ett sanerat tillstånd där ingen återställbar information finns kvar.

    Manualsidan om nwipe i vår wiki :

    https://wiki.linux.se/index.php/nwipe(1)

    Installera nwipe på olika system
    Ubuntu / Debian
    Uppdatera paketlistan och installera:
    sudo apt update
    sudo apt install nwipe
    Fedora
    Installera via DNF (hanterar beroenden automatiskt):
    sudo dnf install nwipe
    Slackware
    Nwipe ingår normalt inte i grundsystemet. Vanliga vägar:
    • Installera via SlackBuilds.org (bygg lokalt och installera paketet)
    • Kompilera manuellt från källkod
    # Exempel (översikt):
    # 1) Hämta SlackBuild + källkod
    # 2) Kör SlackBuild för att bygga paket
    # 3) Installera med installpkg
    FreeBSD
    Snabbt som binärpaket:
    pkg install nwipe
    Alternativt via ports (bygger från källkod):
    cd /usr/ports/sysutils/nwipe
    make install clean
    Köra nwipe efter installation
    Starta interaktivt textläge (kräver administratörsbehörighet):
    sudo nwipe
  • EU vill ta tillbaka kontrollen över sin digitala framtid – och öppen källkod spelar en nyckelroll.

    EU vill minska sitt beroende av utländsk teknik och stärka den digitala säkerheten. Nu öppnar Europeiska kommissionen ett brett samråd om en ny strategi för öppna digitala ekosystem – där öppen källkod lyfts fram som en nyckel till teknisk suveränitet, innovation och ett mer motståndskraftigt digitalt Europa.

    Därför har Europeiska kommissionen nu startat ett offentligt samråd om en ny strategi för så kallade öppna digitala ekosystem. Fokus ligger på öppen källkod, cybersäkerhet och EU:s tekniska självständighet. Samrådet pågår mellan den 6 januari och den 3 februari 2026 och är öppet för allt från mjukvaruutvecklare och företag till myndigheter, forskare och organisationer inom civilsamhället.

    Bakgrunden är ett växande problem: EU är i dag starkt beroende av digital teknik från länder utanför unionen. Det påverkar både konkurrenskraften och säkerheten. När kritisk infrastruktur – både hårdvara och mjukvara – kontrolleras av externa aktörer blir det svårare att ha full insyn, vilket kan skapa sårbarheter inom exempelvis energi, vård och kommunikation.

    Kommissionen ser öppen källkod som en grundpelare i framtidens digitala infrastruktur. Genom att satsa mer samordnat på öppna lösningar kan EU minska sitt beroende av externa teknikleverantörer, samtidigt som transparensen ökar och leveranskedjorna blir mer robusta och säkra.

    Ett annat problem som lyfts är att mycket av det värde som skapas av europeiska open source-projekt i dag hamnar utanför EU. Ofta är det globala teknikjättar som drar störst nytta av innovationer som utvecklats av europeiska programmerare och forskare.

    Samtidigt har europeiska utvecklare och företag svårt att växa. De möter höga inträdeströsklar, starka nätverkseffekter från dominerande plattformar och begränsad tillgång till både kapital och teknisk infrastruktur. Resultatet blir att lovande öppna lösningar sällan når hela vägen till marknaden som konkurrenskraftiga alternativ – särskilt inte inom samhällsviktiga områden.

    Den nya strategin ska försöka ändra på detta. Målen är bland annat att:

    • synliggöra open source-lösningar som utvecklas inom EU
    • stärka styrning och säkerhet i mjukvaruleveranskedjor
    • stödja hållbara affärsmodeller och stiftelser kring öppen källkod
    • få offentlig sektor och stora organisationer att både använda och bidra mer aktivt

    Eftersom strategin inte är lagstiftande görs ingen traditionell konsekvensanalys. I stället vill kommissionen samla in erfarenheter och idéer direkt från dem som faktiskt bygger, använder och förvaltar öppen källkod. Alla inkomna svar kommer att publiceras och ligga till grund för den slutliga strategin.

    Planen är att strategin ska presenteras under första kvartalet 2026. Den väntas innehålla konkreta förslag på både politiska och ekonomiska åtgärder – från utveckling och långsiktigt underhåll av öppen källkod till driftsättning, spridning och kommersiell användning.

    Kort sagt: EU vill gå från att vara konsument av andras teknik till att bli en starkare, mer självständig aktör i den öppna digitala världen.

    Läs mer

    FAKTARUTA: EU:s strategi för öppna digitala ekosystem
    Vad?
    EU-kommissionen samlar in synpunkter inför en ny strategi om öppna digitala ekosystem, med fokus på öppen källkod, säkerhet och teknisk suveränitet.
    Typ av initiativ
    Icke-lagstiftande (ingen formell konsekvensanalys planeras).
    Samråd
    6 januari – 3 februari 2026
    Vem kan svara?
    Utvecklare, företag, offentlig sektor, akademi och civilsamhälle.
    Varför nu?
    Minska beroendet av teknik utanför EU, stärka transparens, motståndskraft och säkerhet i mjukvaruleveranskedjor.
    Nyckelproblem
    Värde från europeiska open source-projekt fångas ofta upp utanför EU; hinder att skala i Europa (nätverkseffekter, kapital, hosting/infrastruktur).
    Möjliga åtgärder
    Policy- och finansieringsinsatser genom hela open source-livscykeln: utveckling → underhåll → driftsättning → marknadsintegration.
    Nästa steg
    Kommissionsmeddelande till Europaparlamentet och rådet; planerad antagning under Q1 2026.
  • Brave gör reklamblockering både snabbare och smartare

    Med över 100 miljoner användare världen över har webbläsaren Brave blivit ett etablerat alternativ för den som vill surfa snabbare och mer privat. Nu har utvecklarna byggt om webbläsarens inbyggda reklamblockering från grunden – ett tekniskt lyft som kraftigt minskar minnesanvändningen och ger både bättre prestanda och längre batteritid, utan att användaren behöver göra någonting alls.

    Webbläsaren Brave, utvecklad av Brave Software, har på kort tid blivit populär bland användare som vill ha en snabbare och mer privat surfupplevelse. Med över 100 miljoner användare världen över tar Brave nu ett rejält tekniskt kliv framåt genom att bygga om hjärtat i sin inbyggda reklamblockering.

    Resultatet är en webbläsare som drar betydligt mindre minne, känns snabbare i vardagen och dessutom sparar batteri – särskilt märkbart på mobiltelefoner och äldre datorer.

    När mindre minne gör stor skillnad

    I den nya versionen använder Braves annonsblockerare upp till 75 procent mindre minne än tidigare. I praktiken innebär det att webbläsaren frigör runt 45 megabyte arbetsminne redan från start, oavsett om du surfar på dator, Android eller iPhone.

    Det kan låta som en liten detalj, men mindre minnesanvändning betyder att datorn eller mobilen får mer utrymme att arbeta med. Appar växlar snabbare, flikar svarar kvickare och batteriet räcker längre. För många användare märks förbättringen som ett allmänt “lugnare” och mer följsamt system.

    Ett osynligt maskinrum byggs om

    För att nå dit har Braves utvecklare gjort ett ovanligt djupt ingrepp i webbläsarens teknik. Annonsblockeraren är skriven i programmeringsspråket Rust, som är känt för att kombinera hög prestanda med god säkerhet.

    Den största förändringen handlar om hur listor med reklamregler lagras i minnet. Tidigare låg omkring 100 000 sådana regler utspridda i vanliga datastrukturer. Nu har de packats ihop i ett kompakt binärt format som kallas FlatBuffers. Det gör att webbläsaren kan läsa reglerna direkt, utan att först kopiera dem till arbetsminnet, ungefär som att bläddra i ett uppslagsverk istället för att skriva av hela boken varje gång.

    Många små förbättringar under ytan

    Utöver den stora ombyggnaden har Brave genomfört en rad mindre, men viktiga, finjusteringar. Webbläsaren använder färre tillfälliga minnesreservationer när annonsblockeraren startar, vilket gör att uppstarten går snabbare. Själva “igenkänningen” av reklam på webbsidor har också effektiviserats, så att blockeringen sker snabbare än tidigare.

    På datorer delar dessutom flera delar av annonsblockeraren på samma resurser istället för att ha egna kopior, vilket ytterligare minskar minnesåtgången. Tillsammans ger dessa förändringar en märkbar prestandavinst, trots att användaren inte behöver göra någonting alls.

    Därför är inbyggd reklamblockering effektivare

    Brave pekar på en viktig skillnad jämfört med traditionella annonsblockerare som installeras som tillägg. Eftersom Braves reklamblockering är inbyggd direkt i webbläsaren kan utvecklarna arbeta på en mycket djupare teknisk nivå. De är inte begränsade av de säkerhetsgränser som normalt omger webbläsartillägg.

    Det gör det möjligt att optimera hur data lagras, delas och används – något som i slutändan ger både bättre prestanda och lägre resursförbrukning.

    Teknik som märks i vardagen

    Braves senaste uppdatering är ett tydligt exempel på hur avancerad mjukvaruteknik kan ge praktiska vardagsfördelar. Genom att göra reklamblockeringen smartare och mer resurssnål har Brave lyckats förbättra surfupplevelsen utan att lägga till nya knappar, menyer eller inställningar.

    För användaren märks förändringen helt enkelt som en snabbare, tystare och mer uthållig webbläsare – även om det verkliga arbetet sker långt nere i det digitala maskinrummet.

    https://brave.com/privacy-updates/36-adblock-memory-reduction

    BRAVE // Adblock-engine: minneslyft

    Resultat: ~75% lägre minnesförbrukning (≈ 45 MB sparat som standard) i Brave v1.85.

    • Plattformar: Android · iOS · Desktop
    • Skalar upp: ännu större besparing med fler blockerlistor
    • Teknik: refaktor till FlatBuffers (zero-copy binär lagring)
    • Default-filter: ~100 000 filter flyttade från heap-strukturer (Vec/HashMap/structs)

    Övriga optimeringar (vissa i v1.86):

    • Minne: stack-allokerade vektorer → −19% allokeringar, ~15% snabbare byggtid
    • Matchning: tokenisering av vanliga regex-mönster → +13%
    • Delning: delade resurser mellan instanser → ~2 MB sparat (desktop)
    • Lagring: intern resurslagring → −30% minne

    $ Native adblock är inbyggt i webbläsaren och påverkas inte av Manifest V3.

  • IPFire 2.29 Core Update 199 – öppen källkod möter framtidens nätverk

    IPFire 2.29 Core Update 199 tar den öppna brandväggsdistributionen in i nästa generation nätverk med stöd för Wi-Fi 7 och Wi-Fi 6, smartare automatisering av trådlösa funktioner och bättre insyn i komplexa miljöer via LLDP och CDP. Tillsammans med en uppdaterad Linux-kärna, förbättrat intrångsskydd och ett mer robust OpenVPN-stöd är detta en release som stärker både prestanda, säkerhet och driftsäkerhet för allt från hemmalabb till större organisationer.

    Utvecklingen av datanät går snabbt, och kraven på säkerhet, prestanda och flexibilitet ökar i samma takt. Med IPFire 2.29 Core Update 199 visar IPFire-projektet hur ett öppet och community-drivet system kan ligga i teknisk framkant. Uppdateringen introducerar stöd för Wi-Fi 7 och Wi-Fi 6, förbättrad nätverksidentifiering och en rad viktiga förbättringar inom säkerhet och stabilitet.

    Trots att webbgränssnittet till stora delar ser ut som tidigare, har omfattande förändringar skett i bakgrunden. Resultatet är ett snabbare, mer intelligent och mer framtidssäkert system för både små och stora nätverk.

    Wi-Fi 7 och Wi-Fi 6 – ett nytt kapitel för trådlösa nät

    En av de mest betydelsefulla nyheterna är det fulla stödet för moderna trådlösa standarder. Wi-Fi 6 och Wi-Fi 7 gör det möjligt att nå avsevärt högre hastigheter, lägre latens och bättre effektivitet i miljöer med många uppkopplade enheter.

    IPFire kan nu automatiskt identifiera vilka funktioner den underliggande hårdvaran stöder och aktivera dem utan manuell finjustering. Det förenklar installationen samtidigt som nätverket blir både stabilare och snabbare. Med bredare kanaler kan den teoretiska överföringshastigheten nå nivåer som för bara några år sedan var otänkbara i trådlösa nät.

    Säkerheten har också stärkts. SSID-skydd är aktiverat som standard, autentisering kan använda starkare kryptografiska algoritmer och skydd mot manipulerade styrsignaler i nätet hanteras automatiskt när hårdvaran klarar det.

    Smartare användning av etern

    I moderna nät där de flesta klienter är snabba och uppdaterade kan gammal nätverkstrafik bli en flaskhals. Därför omvandlar IPFire nu multicast-trafik till unicast som standard. Det minskar onödig belastning på det trådlösa mediet och ger mer sändningstid till faktisk datatrafik.

    Systemet kan även utföra radardetektering i bakgrunden på kompatibel hårdvara, vilket är särskilt viktigt på frekvensband som delas med andra samhällskritiska system.

    När brandväggen förstår sin omgivning

    Med inbyggt stöd för Link-Local Discovery Protocol och Cisco Discovery Protocol kan IPFire identifiera vilka nätverksenheter den är direkt ansluten till och vilka switchportar som används. I större nätverk, där dokumentation ofta är bristfällig eller inaktuell, ger detta en tydligare bild av den faktiska infrastrukturen.

    Denna typ av nätverksinsyn är värdefull för övervakning, felsökning och planering, och gör IPFire mer användbar i professionella miljöer.

    Förstärkt intrångsskydd och stabilare VPN

    Intrusion Prevention Systemet har uppdaterats med en ny version av Suricata, vilket förbättrar förmågan att upptäcka och hantera attacker. Rapporteringen har blivit mer tillförlitlig, och schemaläggningen har justerats för att bättre passa verksamheter som vill ha överblick tidigt på arbetsdagen.

    OpenVPN-stödet har samtidigt förbättrats för mer komplexa nätmiljöer. Det är nu möjligt att distribuera flera DNS- och WINS-servrar till klienter, och hanteringen av anslutningar i nät med flera gränssnitt har blivit mer robust.

    En modernare och stabilare grund

    IPFire bygger nu på en uppdaterad Linux-kärna som ger både säkerhetsfixar och prestandaförbättringar. Ett stort antal centrala systembibliotek och verktyg har uppdaterats, vilket stärker plattformens långsiktiga hållbarhet.

    Bakom kulisserna har även viktiga systemkomponenter moderniserats. Detta lägger grunden för framtida funktioner och gör IPFire bättre rustat för kommande krav.

    Öppen källkod kräver långsiktigt stöd

    Även om IPFire är fri programvara, kräver utvecklingen av avancerade funktioner som Wi-Fi 7-stöd, nätverksanalys och säkerhetsuppdateringar både tid och resurser. Projektet är därför beroende av stöd från organisationer och användare som har nytta av systemet i sin verksamhet.

    IPFire 2.29 Core Update 199 visar tydligt vad som är möjligt när teknisk kompetens, långsiktig vision och öppen källkod möts. Det är inte bara en uppdatering, utan ett steg mot nästa generation av säkra och högpresterande nätverk.

    https://www.ipfire.org

    FAKTA: IPFire 2.29 Core Update 199
    Release: IPFire 2.29 Core Update 199
    Fokus: Wi-Fi 7/Wi-Fi 6, LLDP/CDP, säkerhet & prestanda
    
    Trådlöst:
    - Stöd för 802.11be (Wi-Fi 7) och 802.11ax (Wi-Fi 6)
    - Välj Wi-Fi-läge: IPFire optimerar resterande automatiskt
    - SSID Protection aktiverat som standard
    - Multicast → unicast som standard (mer airtime för moderna klienter)
    - Radardetektering i bakgrunden (om hårdvaran stöder)
    
    Nätverksinsyn:
    - LLDP + CDPv2 i Web UI (Services → LLDP)
    - Identifierar anslutna nätverksenheter och switchportar
    
    Säkerhet & drift:
    - IPS: Suricata uppdaterad till 8.0.2
    - IPS-rapporter skickas alltid kl 01:00
    - OpenVPN: flera DNS/WINS-servrar kan pushas till klienter
    - Kärna: Linux 6.12.58 (stabilitet/säkerhet)
  • Nitrux 5.1 överger stödet för virtuella maskiner och satsar fullt på fysisk hårdvara

    Nitrux 5.1 markerar ett tydligt brott med hur många moderna Linuxdistributioner positionerar sig. Genom att slopa officiellt stöd för virtuella maskiner och i stället optimera systemet enbart för fysisk hårdvara väljer projektet en smalare men mer kontrollerad väg. Resultatet är ett skrivbords-Linux som prioriterar prestanda, förutsägbarhet och säkerhet framför flexibilitet – och som tydligt definierar vad systemet är, och inte är, tänkt att användas till.

    Med version 5.1 tar Nitrux ett ovanligt och tydligt steg bort från strömmen. Projektet avslutar officiellt stödet för att köra systemet i virtuella maskiner och väljer i stället att helt fokusera på installation och drift direkt på fysisk hårdvara. Beslutet är kontroversiellt i en tid då virtualisering är standard, men speglar Nitrux långsiktiga filosofi om kontroll, prestanda och förutsägbarhet.

    Ett Linux byggt för ett enda scenario

    Nitrux är ett immutabelt, systemd-fritt Linux baserat på Debian, med AppImage som huvudsaklig metod för programdistribution. Systemet är designat som ett skrivbordsoperativsystem snarare än en flexibel plattform för testmiljöer eller servrar.

    I Nitrux 5.1 tas alla VM-specifika komponenter bort, inklusive SPICE-stöd, QXL-drivrutiner för X.Org och Hyper-V-moduler. Distributionen kan fortfarande starta i många hypervisors, men buggrapporter från virtuella miljöer kommer inte längre att accepteras. Försöker man starta Nitrux i en virtuell maskin visas ett varningsmeddelande innan systemet startar om.

    En enda kernel med tydlig prestandaprofil

    Tidigare versioner av Nitrux erbjöd flera kärnalternativ, men från och med 5.1 gäller en enda väg. Systemet levereras med Linux 6.18 LTS, kompilerad med prestandapatchar från CachyOS. Den tidigare använda Liquorix-kärnan har helt tagits bort.

    Processchemaläggaren SCX används nu som standard, tillsammans med I/O-schemaläggaren ADIOS. Kombinationen är avsedd att ge lägre latens och mer förutsägbart beteende, särskilt på moderna processorer och snabba lagringsenheter. Fokus ligger inte på maximal kompatibilitet, utan på konsekvent beteende på känd hårdvara.

    Wayland i centrum för skrivbordet

    Skrivbordsmiljön fortsätter att kretsa kring Hyprland, som i denna version uppdaterats till 0.52 tillsammans med tillhörande verktyg. KDE Frameworks 6.20 och Qt 6.9.2 ingår också, vilket ger ett modernt och enhetligt grafiskt ramverk.

    Waybar har fått en ny flytande design, Crystal Dock har uppdaterats och applikationsstartaren Wofi använder nu genomgående rundad geometri. Flera långvariga irritationsmoment har åtgärdats, bland annat problem med flera överlappande launcher-fönster. Skärmlås och skärmdumpsverktyg har samtidigt fått utökad funktionalitet.

    Nätverk och säkerhet med stramare tyglar

    Nitrux 5.1 skärper nätverks- och säkerhetsinställningarna markant. NetworkManager är nu konfigurerad att använda dnscrypt-proxy som standard och ignorera DNS-servrar som delas ut via DHCP. Syftet är att minska risken för DNS-läckor och öka användarens integritet.

    UFW ersätts av Firewalld som standardbrandvägg. För att göra den mer lättillgänglig i en Wayland-miljö introduceras Cinderward, ett nytt grafiskt verktyg byggt med MauiKit. Bluetooth-stacken har också stramats åt genom säkrare parningslägen, borttagna lågkvalitativa ljudprofiler och minskad passiv exponering.

    Ett mer självkritiskt system

    Bland de mer ovanliga nyheterna finns ett nytt lager för hårdvaruvalidering. Systemet kontrollerar tidigt om CPU-funktioner, GPU-stöd och ISO-val matchar varandra, samt om användaren försöker köra arbetsflöden som projektet inte längre stöder. I vissa fall kan detta innebära att systemet vägrar starta.

    För utvecklarna innebär detta färre svårdiagnosticerade fel och ett mer supportbart system. För användaren innebär det tydligare gränser för vad Nitrux är tänkt att vara.

    Mindre bagage, tydligare riktning

    Flera komponenter har helt tagits bort, däribland SwayOSD, nwg-displays, Seatd, Tini, Plasma Firewall och kvarvarande SysV-skript. Enligt utvecklarna är detta ett led i att minska komplexitet och historiskt arv, samt att ytterligare renodla systemet kring Wayland och en systemd-fri arkitektur.

    Ett Linux som väljer bort flexibilitet

    Nitrux 5.1 är inte ett allround-Linux och gör inga försök att vara det. Det är inte avsett för virtuella maskiner, inte för servrar och inte för användare som vill experimentera fritt med systemets grundläggande delar.

    I stället positionerar sig Nitrux som ett kompromisslöst skrivbordsoperativsystem för dem som vill köra direkt på hårdvaran, med tydliga tekniska ramar och ett starkt fokus på prestanda, säkerhet och kontroll. I en värld där flexibilitet ofta prioriteras väljer Nitrux konsekvens, även när det innebär att säga nej.

    Nitrux 5.1 — Faktaruta
    Typ: Immutabel, Debian-baserad, systemd-fri
    Standardmiljö: Hyprland (Wayland)
    Appmodell: AppImage (via NX AppHub)
    Största ändringen: Officiellt VM-stöd borttaget (VM-buggar stängs)
    Borttaget i VM: SPICE, QXL (X.Org), Hyper-V-moduler
    Kernel: Linux 6.18 LTS med CachyOS-prestandapatchar (Liquorix ersatt)
    Scheduler: SCX (process) + ADIOS (I/O)
    Nätverk & säkerhet: dnscrypt-proxy som standard, Firewalld ersätter UFW
    Nytt GUI: Cinderward (brandvägg), Wirecloak (WireGuard)
    Övrigt: Hårdvaruvalidering för mer förutsägbart beteende
  • StarBook Horizon – en Linux-dator byggd för kontroll och integritet

    En bärbar dator utan proprietär firmware, med Linux som förstahandsval och tydligt fokus på integritet låter för många som en dröm i en allt mer sluten datorvärld. StarBook Horizon från brittiska StarLabs är ett nischat men ambitiöst försök att skapa en modern vardagsdator för användare som vill ha kontroll över sin hårdvara – även om valet innebär vissa praktiska kompromisser.

    StarBook Horizon – en Linux-dator byggd för kontroll och integritet

    När bärbara datorer blir allt mer slutna och svåra att granska växer intresset för alternativ som sätter användaren i centrum. StarBook Horizon är ett tydligt exempel på denna motrörelse: en modern Linux-laptop som prioriterar öppenhet, säkerhet och långsiktig användbarhet framför marknadsföringsdrivna kompromisser.

    Öppen firmware i praktiken

    En av de mest utmärkande egenskaperna hos StarBook Horizon är användningen av Coreboot som firmware. Till skillnad från traditionell BIOS eller UEFI är Coreboot öppen källkod, vilket innebär att startprocessen kan granskas, förstås och förbättras av både utvecklare och säkerhetsforskare. För användaren betyder detta snabbare uppstart, färre okända bakgrundsfunktioner och större förtroende för systemet.

    Datorn levereras dessutom med Intel Management Engine avaktiverad, en komponent som länge kritiserats eftersom den körs utanför användarens kontroll. Tillsammans med stöd för TPM 2.0 och Secure Boot skapas en säkerhetsmodell som är ovanligt transparent för en konsumentdator.

    Prestanda anpassad för vardagsarbete

    StarBook Horizon är utrustad med en strömsnål Intel Alder Lake i3-N305-processor med åtta kärnor. Det är inte en maskin för tungt spelande eller avancerad 3D-grafik, men den är väl anpassad för det arbete som många faktiskt utför dagligen: programmering, kontorsarbete, webbutveckling och lättare kreativt arbete.

    Med 32 GB LPDDR5-minne och en 2 TB PCIe-SSD finns gott om resurser för parallella arbetsflöden, virtuella maskiner och stora projekt. Den låga effektförbrukningen bidrar samtidigt till längre batteritid och ett svalare, tystare system.

    Skärmen som arbetsyta

    Den 13,4 tum stora IPS-skärmen har ett bildförhållande på 3:2, vilket ger mer vertikalt utrymme än traditionella 16:9-paneler. För text, kod och dokument innebär detta mindre scrollande och bättre överblick. Den höga upplösningen på 2520 × 1680 pixlar och en uppdateringsfrekvens på 90 Hz ger både skärpa och ett mjukt visuellt intryck.

    Att skärmen dessutom levereras med ett förinstallerat integritetsskydd visar att datorn är tänkt för arbete även i offentliga miljöer, där insyn annars kan vara ett problem.

    Detaljer som speglar en filosofi

    StarBook Horizon innehåller flera designval som sällan får stora rubriker men som märks i vardagen. En fysisk lucka för webbkameran eliminerar behovet av tejp. En hårdvarubaserad avstängning för trådlös kommunikation ger omedelbar kontroll. Batteriet är användarutbytbart, något som blivit ovanligt i tunna laptops men som är avgörande för livslängden.

    Kylsystemet är dimensionerat för låg ljudnivå, med möjlighet att helt stänga av fläkten vid lättare arbetsbelastning. Resultatet är en dator som kan användas i tysta miljöer utan störande ljud.

    Linux som förstahandsval

    Till skillnad från många datorer där Linux betraktas som ett efterhandsval levereras StarBook Horizon med Linux från början. Användaren kan välja mellan flera etablerade distributioner, från nybörjarvänliga system till mer säkerhetsfokuserade alternativ. Hårdvara, drivrutiner och strömhantering är anpassade för Linux, vilket ger en stabilare och mer förutsägbar upplevelse.

    Begränsningar och praktiska nackdelar

    Trots sina tekniska och ideologiska styrkor har StarBook Horizon också tydliga nackdelar som är viktiga att känna till. Datorn säljs inte med svenskt tangentbord, vilket kan vara ett reellt hinder för användare som skriver mycket på svenska eller är vana vid nordisk layout. Eftersom den säljs direkt från England kan leverans, garantiärenden och service bli mer omständliga än hos etablerade tillverkare med lokal närvaro i Sverige.

    Skulle något gå sönder finns det dessutom en risk att reservdelar är svåra att få tag i eller tar lång tid att levereras. StarLabs är ett relativt litet och udda märke, vilket gör köpet mer nischat och mindre bekymmersfritt än att välja en laptop från de stora, välkända aktörerna med utbyggda serviceorganisationer.

    Ett alternativ i en sluten marknad

    StarBook Horizon är inte den billigaste bärbara datorn på marknaden, men den representerar något annat än maximal prestanda per krona. Den visar att det finns en efterfrågan på datorer som är byggda för att förstås, kontrolleras och användas under lång tid.

    I en tid där många digitala produkter blir allt mer ogenomskinliga framstår StarBook Horizon som ett tydligt exempel på hur teknisk utveckling kan kombineras med öppenhet, integritet och användarfrihet – även om det sker till priset av vissa praktiska kompromisser.

    https://se.starlabs.systems

    StarBook Horizon — Fakta
    • Tillverkare: StarLabs (Storbritannien)
    • Formfaktor: 13,4-tums bärbar dator
    • Chassi: 6061 aluminium, sandblästrad
    • Processor: Intel Alder Lake i3-N305
    • Kärnor / Trådar: 8 / 8
    • TDP: 7 W
    • Grafik: Intel UHD Graphics
    • Minne: 32 GB LPDDR5 4800 MT/s (fastlött)
    • Lagring: 2 TB PCIe Gen3 M.2 2280 SSD
    • Skärm: 2520 × 1680, IPS, 3:2, 90 Hz
    • Ljusstyrka: 500 cd/m²
    • Integritet: Privacy-filter, kameraskydd, Wi-Fi kill switch
    • Firmware: Coreboot, Intel ME avaktiverad
    • Anslutningar: USB-C, USB-A, HDMI 2.1, 3,5 mm
    • Trådlöst: Wi-Fi 6E, Bluetooth 5.3
    • Batteri: 45 Wh, utbytbart
    • Operativsystem: Linux (valbar distribution)
    • Tangentbord: Ej svenskt
    • Pris: ca 1 058 USD
  • Ubuntu 25.04 når slutet av sin livscykel – därför spelar det roll

    Ubuntu 25.04 Plucky Puffin går mot End of Life den 15 januari 2026 – ett datum som i praktiken betyder att säkerhetsuppdateringar och underhåll upphör. För den som fortfarande kör versionen handlar det inte om att datorn slutar fungera över en natt, utan om att riskerna ökar när nya sårbarheter lämnas ofixade. Här är vad EOL innebär, varför Ubuntu släpper kortlivade versioner och hur du tar dig vidare utan att tappa säkerhetskollen.

    Ubuntu 25.04 når slutet av sin livscykel – därför spelar det roll

    Ubuntu 25.04, med kodnamnet Plucky Puffin, närmar sig sitt slutdatum den 15 januari 2026. Det markerar slutet på den nio månader långa supportperiod som gäller för alla Ubuntu-utgåvor som inte är långtidssupport (LTS). För många användare kan ett sådant datum kännas abstrakt, men bakom begreppet End of Life döljer sig viktiga konsekvenser för säkerhet, stabilitet och framtida användning.

    Vad var Ubuntu 25.04 för typ av release?

    När Ubuntu 25.04 släpptes den 17 april 2025 var den aldrig tänkt att leva länge. Den tillhör kategorin interim releases, versioner som fungerar som tekniska förtrupper inför nästa större LTS-version. Här introduceras nyare komponenter, uppdaterade skrivbordsmiljöer och förändringar i systemets grund som ännu inte är redo att “frysas” för långvarig support.

    Denna modell gör att Ubuntu kan utvecklas snabbt utan att riskera den stabilitet som företag och myndigheter kräver av LTS-utgåvorna.

    Vad betyder End of Life i praktiken?

    När en Ubuntu-version når EOL upphör allt officiellt underhåll. Det innebär att inga fler säkerhetsuppdateringar, buggfixar eller paketuppdateringar släpps. Säkerhetsbrister som upptäcks efter detta datum lämnas öppna, och system som fortsätter köras blir gradvis mer sårbara för attacker och kompatibilitetsproblem.

    Det handlar alltså inte om att systemet slutar fungera över en natt, utan om att risknivån långsamt men säkert ökar.

    Varför uppgraderingar är en central del av Ubuntu-filosofin

    Ubuntu är byggt kring idén om kontinuerlig förnyelse. Kortlivade versioner som 25.04 ger utvecklare och avancerade användare möjlighet att testa framtidens teknik i skarpt läge, medan mer konservativa miljöer lutar sig mot LTS-utgåvor med fem års support.

    Den här balansen mellan innovation och stabilitet är en av anledningarna till att Ubuntu fått så stort genomslag, både på skrivbordet och i datacenter. Bakom modellen står Canonical, som samordnar utveckling, säkerhetsarbete och dokumentation.

    Nästa steg för användare av Ubuntu 25.04

    Den officiellt stödda uppgraderingsvägen från Ubuntu 25.04 går till Ubuntu 25.10, Questing Quokka. Den versionen får fortsatt säkerhetsunderhåll och utvalda buggfixar. Uppgraderingen kan göras direkt i systemet, utan ominstallation, förutsatt att man följer rekommenderade förberedelser.

    För den som vill ha längre trygghet kan nästa LTS-utgåva vara ett alternativ, men då krävs oftast ett extra steg i uppgraderingskedjan.

    En påminnelse om mjukvarans livscykel

    Ubuntu 25.04:s begränsade livslängd är inte en svaghet, utan en del av ett medvetet ekosystem. Programvara lever, utvecklas och pensioneras. Att hålla sitt system uppdaterat är därför inte bara en teknisk detalj, utan en grundförutsättning för säker och hållbar datoranvändning.

    För användare av Ubuntu 25.04 är budskapet tydligt: planera uppgraderingen före mitten av januari 2026 för att undvika att stå kvar på ett system som världen har gått vidare från.

    Faktaruta: Vad Ubuntu 25.04 (Plucky Puffin) bjöd på
    Skrivbord & upplevelse
    • GNOME 48 med triple buffering för mjukare animationer.
    • HDR-inställningar och nya funktioner som Wellbeing (skärmtids-/välmåendeverktyg).
    • Läge för bevarad batterihälsa (begränsar laddning för längre livslängd).
    • Ny modern PDF-läsare: Papers som standard.
    System & under huven
    • Linux-kärna 6.14 för nyare hårdvarustöd och plattformsförbättringar.
    • APT 3.0 (uppdaterad pakethantering).
    • Nytt “devpack” (Spring) som breddar verktygskedjor för utvecklare.
    Installerare & dual-boot
    • Smidigare installation och boot-upplevelse.
    • Bättre stöd för installation bredvid andra OS, inklusive förbättrad hantering av BitLocker-scenarion.
    • Vassare avancerad partitionering vid behov.
    Säkerhet & plattform
    • Stöd för confidential computing med AMD SEV-SNP.
    • Förbättringar kopplade till AI-prestanda på Intel GPU:er (silicon enablement).
  • Gentoo 2025: Ekonomisk stabilitet och ett steg bort från GitHub

    Gentoo sammanfattar 2025 som ett år av stabil ekonomi och ökande fokus på självständighet: projektet vill flytta speglingar och bidragsflöden från GitHub till den ideellt drivna Codeberg-plattformen, delvis som reaktion på tryck mot mer proprietära verktyg. Samtidigt visar årsrapporten att verksamheten främst bärs av små donationer och att kostnaderna i första hand går till drift och hosting, medan övergången till SPI fortsätter.

    Det välkända Linux-projektet Gentoo avslutade 2025 med att publicera en omfattande årsrapport. Rapporten visar ett projekt i relativt god ekonomisk balans – men också ett Gentoo som tydligt markerar sin vilja att ta kontroll över sin tekniska framtid. Två frågor sticker särskilt ut: pengar och plattformar.

    Ett tydligt avståndstagande från GitHub

    En av de mest uppmärksammade punkterna i rapporten är Gentoo-ledningens planerade flytt bort från GitHub. I stället vill projektet flytta speglar av sina kodförråd och arbetsflöden för bidrag till Codeberg, en kodplattform baserad på Forgejo och driven av en ideell organisation i Berlin.

    Bakgrunden är i första hand ideologisk men också praktisk. Gentoo uttrycker oro över GitHubs ökande fokus på proprietära tjänster, särskilt den AI-baserade kodassistenten GitHub Copilot. Enligt Gentoo finns det en växande press att använda dessa tjänster, något som strider mot projektets långvariga filosofi om fria verktyg och användarens självbestämmande.

    Gentoo sammanfattar själva beslutet med formuleringen ”Goodbye GitHub, welcome Codeberg”, och ser flytten som ett sätt att skydda både utvecklare och bidragsgivare från att bli beroende av slutna ekosystem.

    Varför Codeberg?

    Codeberg är inte bara ett tekniskt alternativ utan också ett värdebaserat sådant. Plattformen bygger på Forgejo, en fri mjukvarufork av Gitea, och drivs av en ideell organisation snarare än ett vinstdrivande bolag. För Gentoo innebär detta större kontroll över utvecklingsmiljön och mindre risk för framtida påtvingade förändringar.

    I en tid då många öppna projekt brottas med beroenden till kommersiella molnplattformar är Gentoo långt ifrån ensamma om att vilja gå sin egen väg.

    Ekonomin: små donationer bär projektet

    Årsrapporten visar att Gentoo Foundation hade en total inkomst på 12 066 USD under räkenskapsåret som avslutades den 30 juni 2025. Mer än 80 procent av dessa pengar kom från individuella donationer, vilket tydligt visar att projektet främst bärs av sitt community snarare än av stora företagsintressen.

    Samtidigt pågår en övergång av Gentoo:s finansiella infrastruktur till Software in the Public Interest, SPI. Under samma period tog SPI emot 8 471 USD öronmärkta för Gentoo, även här till största delen från små individuella bidrag.

    Utgifter: servrar före administration

    På utgiftssidan gick den största posten, 8 332 USD, till programverksamhet såsom drift och hosting. Administrativa kostnader för bokföring och allmän förvaltning uppgick till 1 724 USD, medan kostnader för insamling låg på 905 USD.

    Sammantaget visar siffrorna ett projekt där merparten av resurserna fortfarande går direkt till den tekniska infrastrukturen.

    Ett Gentoo som vill stå på egna ben

    Gentoo:s årsrapport för 2025 ger bilden av ett projekt som både är försiktigt och principfast. Ekonomin är stabil men blygsam, och beslutet att lämna GitHub handlar mindre om teknik och mer om långsiktiga värderingar.

    I en värld där öppen källkod allt oftare utvecklas på kommersiella villkor markerar Gentoo tydligt att frihet, både teknisk och organisatorisk, fortfarande är värd att försvara.

    https://www.gentoo.org

    $ teknisk_faktaruta –gentoo-2025
    Teknisk faktaruta: Gentoo 2025
    Kort bakgrund: Gentoo beskriver 2025 som ett år med stabil ekonomi och ett tydligare fokus på oberoende verktyg. En central punkt är planer på att flytta speglingar och bidragsflöden från GitHub till Codeberg (Forgejo-baserat), delvis som reaktion på upplevt tryck mot mer proprietära tjänster.
    Planerad plattformsflytt: GitHub → Codeberg (Forgejo-baserad forge, ideellt driven i Berlin)
    Motiv (enligt rapporttexten): motstånd mot funktioner som kan driva på användning av proprietära verktyg (t.ex. Copilot-relaterat)
    Gentoo Foundation (FY 2025, slut 30 juni 2025): intäkter 12 066 USD; >80% från individuella donationer
    SPI-kanalen: 8 471 USD under samma period, huvudsakligen småbidrag
    Utgifter: program/hosting 8 332 USD; administration 1 724 USD; insamling 905 USD
  • När ett musklick blir en stridsfråga i Linuxvärlden

    Ett förslag från utvecklare kopplade till Mozilla och GNOME kan komma att ändra ett av de mest inarbetade beteendena i Unix- och Linuxvärlden: inklistring av text med musens mittenknapp. Det som för vissa ses som en modernisering uppfattas av andra som ett angrepp på en över 30 år gammal arbetsmetod som blivit djupt integrerad i hur systemen används.

    Vissa förändringsförslag i teknikvärlden väcker starkare reaktioner än väntat. Ett aktuellt exempel är en pågående diskussion inom Mozilla och GNOME som kan förändra hur mittenknappen på musen fungerar i Linux och andra Unix-liknande system.

    Mozilla föreslår att standardbeteendet i Firefox ska ändras så att ett klick med mittenknappen inte längre automatiskt klistrar in text. Skälet är att funktionen upplevs som förvirrande och leder till oavsiktliga inklistringar, särskilt för användare som inte känner till mekanismen.

    Samtidigt diskuteras ett närliggande förslag inom GNOME: en ändring av standardinställningen i GTK som styr om inklistring från primärmarkeringen är aktiverad. Även detta förslag är fortfarande under granskning.

    Vad är primärmarkering – och varför spelar den roll?

    I klassiska Unix-miljöer, med rötter i X Window System, finns två separata textmekanismer. När du markerar text hamnar den automatiskt i en särskild buffert, den så kallade primärmarkeringen, som klistras in med mittenknappen. Detta existerar parallellt med det vanliga urklippet som används via kopiera- och klistra in-kommandon.

    Detta var ett medvetet designval som gjorde snabb textöverföring extremt effektiv, särskilt mellan terminaler, kodredigerare och andra verktyg där tempo och precision är viktigt.

    Muskelminne och arbetsflöden

    För många Linux- och Unix-användare är mittenklicks-inklistring inte en udda funktion utan ett inövat arbetssätt. Markera, klicka, klart. Inga menyer, inga kortkommandon. För utvecklare och systemadministratörer är detta ofta djupt rotat muskelminne.

    Att ändra standardbeteendet upplevs därför inte som en liten justering, utan som ett ingrepp i etablerade arbetsflöden som fungerat i årtionden.

    En teknisk fråga med kulturell laddning

    Primärmarkeringen har funnits i över 30 år och ses av många som en del av Unix- och Linux-systemens identitet. Kritiker menar att problemet inte är funktionen i sig, utan bristande kunskap om hur den fungerar, och att lösningen borde vara bättre information eller tydligare inställningar, inte att ta bort beteendet som standard.

    Det har också påpekats att funktionen redan går att stänga av för den som inte vill använda den.

    Läget just nu

    Förslagen från både Mozilla och GNOME är fortfarande öppna och inga beslut är fattade. Diskussionen pågår, och motståndet från användare och granskare visar att frågan rör mer än bara ett enskilt musklick.

    Det handlar om hur mycket man kan förändra utan att bryta med den tradition och de arbetssätt som gjort Unix-liknande system attraktiva från början.

    Läs mer här



  • Manjaro 26 “Anh-Linh” – ett stort kliv mot framtidens Linux-skrivbord

    Manjaro 26 “Anh-Linh” är här och markerar ett tydligt steg in i nästa fas för Linux på skrivbordet. Med Wayland som standard, stora uppdateringar av GNOME och KDE Plasma samt en moderniserad grafik- och kärnbas satsar Manjaro på bättre prestanda, högre säkerhet och stöd för framtidens hårdvara – samtidigt som alternativ finns kvar för användare med äldre system.

    Manjaro Linux har släppt version 26 med kodnamnet Anh-Linh. Det är en av de mest omfattande uppdateringarna i distributionens historia och markerar ett tydligt teknikskifte. Fokus ligger på moderna skrivbordsmiljöer, uppdaterad grafikstack och Wayland som förvald sessionshanterare.

    Wayland blir standard

    Den största förändringen är att både GNOME 49 och KDE Plasma 6.5 nu använder Wayland som standard. Wayland ersätter gradvis X11 och erbjuder förbättrad säkerhet, smidigare grafikrendering och bättre stöd för moderna skärmar, pekinmatning och energieffektivitet.

    För de flesta användare innebär detta ett snabbare och stabilare system. Samtidigt uppmanas användare som är beroende av äldre X11-baserade arbetsflöden eller specifik hårdvara att kontrollera projektets kända problem innan omstart. För maximal kompatibilitet rekommenderas fortsatt användning av XFCE-utgåvan.

    GNOME 49 – prestanda, HDR och bättre appar

    GNOME-utgåvan i Manjaro 26 bygger på GNOME 49-serien och innehåller många förbättringar jämfört med den ursprungliga höstversionen.

    Kalender-appen har fått ett omarbetat gränssnitt som bättre anpassar sig till olika fönsterstorlekar och gör det möjligt att dölja sidopanelen på små skärmar. Programvarubutiken GNOME Software har optimerats kraftigt och hanterar nu stora Flatpak-förråd som Flathub med betydligt lägre minnesanvändning och snabbare respons.

    GNOME 49 introducerar även ett nytt bibliotek av bakgrundsbilder anpassade för HDR-skärmar och Display-P3-färgrymden. Detta möjliggörs av förbättrad färghantering i fönsterhanteraren Mutter samt ett snabbare bildladdningssystem. Även GNOME:s inbyggda fjärrskrivbord har utökats med fler funktioner för distansåtkomst.

    Plasma 6.5 – putsade detaljer och nya funktioner

    Plasma-utgåvan levereras med Plasma 6.5, KDE Frameworks 6.21 och KDE Gear 25.12. Fokus ligger på användarupplevelse och efterfrågade förbättringar.

    Fönster med Breeze-tema har nu rundade hörn på alla sidor, med möjlighet att stänga av funktionen för den som föredrar raka kanter. Ett nytt system för automatisk växling mellan ljust och mörkt tema baserat på tid på dygnet har införts, inklusive stöd för att även byta bakgrund.

    Inställningarna för Flatpak-behörigheter har byggts ut till en generell sida för applikationsbehörigheter där man kan styra åtkomst till exempelvis skärmdumpar och fjärrstyrning. Plasma har även förbättrat sin inbyggda RDP-server med urklippsdelning och stöd för vanliga användarkonton. Dessutom går det nu att försätta systemet i viloläge direkt från inloggningsskärmen.

    XFCE 4.20 – klassiskt men förfinat

    XFCE-utgåvan uppdateras till version 4.20 och fortsätter att vara ett attraktivt val för äldre eller resurssvag hårdvara.

    Thunar-filhanteraren har fått stöd för färgmarkering av filer samt rekursiv sökning. Panelen kan nu konfigureras i pixlar i stället för procent och kan hållas ovanför fönster så att maximerade program inte trycker undan den. Kontrollcentret har samlats i ett gemensamt fönster med fler inställningar för bland annat utseende, filhantering och flera skärmar.

    NVIDIA-drivrutiner och grafikstöd

    Manjaro 26 levereras med NVIDIA-drivrutin version 590.48 från NVIDIA. Denna version avslutar stödet för äldre Maxwell- och Pascal-baserade grafikkort. Endast Turing-generationen och nyare stöds fullt ut i 590-serien.

    Användare med äldre NVIDIA-kort riskerar att systemet inte laddar grafikdrivrutinen korrekt om inga alternativa paket väljs. Det rekommenderas därför starkt att ta del av dokumenterade lösningar innan uppdatering.

    Uppdaterad mjukvarubas och kärnor

    Under huven innehåller Manjaro 26 ett brett urval uppdateringar. Linux-kärna 6.18 används som standard och ger tillgång till de senaste drivrutinerna. För äldre hårdvara finns fortsatt stöd genom 6.12 LTS och 6.6 LTS.

    Bland större paketuppdateringar märks Mesa 25.3.2, Firefox 146, LibreOffice 25.8.4 samt uppdateringar av ljud- och mediastacken med GStreamer, ALSA och WirePlumber. Den nya COSMIC-skrivbordsmiljön finns nu i stabil version 1.0.1 och Budgie samt Cinnamon har också uppdaterats.

    Sammanfattning

    Manjaro 26 Anh-Linh är ett tydligt steg mot framtidens Linux-skrivbord. Med Wayland som standard, moderna skrivbordsmiljöer, uppdaterad kärna och ett tydligt fokus på prestanda och grafik placerar sig Manjaro i framkant bland rullande Linux-distributioner.

    Nya ISO-avbilder finns tillgängliga för KDE, GNOME och XFCE och är avsedda för nyinstallationer. Befintliga användare kan uppgradera direkt via systemets vanliga uppdateringsverktyg.

    FAKTARUTA: Manjaro 26 “Anh-Linh”
    Version: 26.0
    Kodnamn: Anh-Linh
    Skrivbord (nytt): KDE Plasma 6.5 och GNOME 49
    Standard-session: Wayland (KDE & GNOME)
    X11: Rekommenderat att läsa “known issues” om du är beroende av X11; XFCE-utgåvan är säkrast för äldre arbetsflöden
    NVIDIA: Drivrutin 590.48 (590xx-serien) – äldre Maxwell/Pascal kan kräva alternativa paket
    Kernel (standard): Linux 6.18
    LTS-alternativ: 6.12 LTS och 6.6 LTS
    Basuppdateringar: Mesa 25.3.2, Firefox 146, LibreOffice 25.8.4
    Multimedia/ljud: GStreamer 1.26.10, ALSA 1.2.15, WirePlumber 0.5.13
  • Icecast 2.5 – små förbättringar med stor betydelse

    Icecast är tillbaka med version 2.5 – en efterlängtad uppdatering av den populära streamingservern som driver allt från internetradiostationer till ideella ljudprojekt världen över. Även om förändringarna inte är revolutionerande efter den långa tiden sedan förra stabila släppet, bjuder Icecast 2.5 på flera välkomna förbättringar: ett modernare webbgränssnitt med experimentellt mörkt läge, mer detaljerad realtidsinformation för administratörer samt tekniska justeringar som gör servern stabilare och bättre anpassad för dagens proxy- och molnmiljöer.

    Icecast är sedan länge en trotjänare inom internetradio och ljudströmning. Tack vare sin lättviktiga design, flexibilitet och breda kompatibilitet används Icecast av allt från ideella närradiostationer och community-projekt till enskilda streamers. Servern hanterar ljudformat som MP3, Ogg Vorbis, Opus och AAC och fungerar med klienter och källprogramvara på i princip alla plattformar.

    Efter en ovanligt lång paus sedan senaste stabila versionen är Icecast 2.5 nu här. För den som väntat sig en dramatisk omdaning kan uppdateringen kännas försiktig – men den innehåller flera viktiga förbättringar som stärker både användarupplevelse och teknisk stabilitet.

    Förbättrat webbgränssnitt och experimentellt mörkt läge

    Den mest synliga förändringen i Icecast 2.5 är uppdateringarna av webbgränssnittet. Här har fokus legat på bättre användbarhet och ett modernare visuellt intryck. En nyhet som sticker ut är införandet av ett experimentellt mörkt läge, något som länge efterfrågats av administratörer som ofta arbetar i webbpanelen under längre pass eller i mörka miljöer.

    Även om mörkt läge fortfarande är märkt som experimentellt visar det att projektet tar steg mot ett mer samtida gränssnitt, utan att för den skull bryta med Icecasts tradition av enkelhet.

    Mer informativa händelser i realtid

    Icecasts händelsesystem har fått en välkommen uppdatering. I version 2.5 inkluderas nu lyssnarantal i källhändelser, vilket ger mer detaljerad realtidsinformation till system som använder Icecasts event-notifieringar.

    Detta är särskilt värdefullt för externa övervakningslösningar, loggningssystem och integrationer som behöver veta exakt hur en ström används i varje ögonblick.

    Bättre stöd för moderna servermiljöer

    På protokollnivå har Icecast 2.5 förbättrats för att fungera bättre i moderna driftsmiljöer. Stöd för X-Forwarded-For via virtuella sockets gör att servern nu kan hantera klienternas riktiga IP-adresser korrekt när Icecast körs bakom reverse proxies eller lastbalanserare.

    Detta är en viktig förbättring för molnbaserade installationer och mer avancerade nätverksuppsättningar, där korrekt klientinformation är avgörande för statistik, loggning och säkerhet.

    Stabilare TLS och mer detaljerat API

    Hanteringen av TLS-klienter under hög buffertbelastning har justerats i Icecast 2.5. Resultatet är bättre stabilitet och mer förutsägbart beteende i krävande streaming-scenarier, till exempel vid många samtidiga lyssnare.

    Samtidigt har Icecast-API:t utökats med mer detaljerad information om anslutna klienter. Det ger bättre insyn i serverns tillstånd och användning, utan att befintliga arbetsflöden eller integrationer behöver ändras.

    Små ändringar som stärker helheten

    Utöver de mer synliga nyheterna innehåller Icecast 2.5 även ett antal mindre buggfixar och städningar i CI- och bygginfrastrukturen. Sådana förändringar märks sällan direkt av slutanvändare, men de bidrar till ett mer robust och långsiktigt hållbart projekt.

    Sammanfattning

    Icecast 2.5 är ingen dramatisk nystart, utan snarare en genomtänkt och stabil vidareutveckling. För befintliga användare innebär uppdateringen ett modernare webbgränssnitt, bättre realtidsdata och förbättrad stabilitet i komplexa miljöer.

    Det är en uppdatering som passar Icecasts roll perfekt: ett pålitligt verktyg som ska kunna leverera ljud dygnet runt, år efter år.

    https://icecast.org

    FAKTARUTA: ICECAST 2.5
    Typ: Streaming media server (ljud)
    Vanlig användning: Internetradio, community-sändningar, privata streams
    Ljudformat: MP3, Ogg Vorbis, Opus, AAC
    Nyheter i 2.5
    • Förbättrad webbpanel med användbarhets- och designlyft
    • Experimentellt mörkt läge i webbgränssnittet
    • Event-systemet: lyssnarantal ingår i source-events för bättre realtidsdata
    • Stöd för X-Forwarded-For via virtuella sockets (bättre bakom proxy/load balancer)
    • Justeringar för TLS-klienter under hög buffertbelastning (stabilare drift)
    • Mer detaljerad klientdata i API:t (bättre observability)
    • Mindre fixar samt städning i CI- och bygginfrastruktur
    Tips: Kör Icecast bakom reverse proxy? Kontrollera X-Forwarded-For-inställningar och loggning.
  • Pebble Round 2 – den tunna smartklockans återkomst i öppen tappning

    Pebble Round 2 markerar en ovanlig återkomst i smartklockevärlden. I stället för att jaga fler sensorer och kortare uppdateringscykler satsar Pebble på det som en gång gjorde märket populärt: en alltid synlig skärm, batteritid som mäts i veckor och ett öppet system som användaren själv kan forma. Med modern hårdvara, extremt tunn design och öppen källkod vill Pebble Round 2 visa att bärbar teknik inte måste vara påträngande för att vara smart.

    När Eric Migicovsky, grundaren av Pebble, 2025 återvände till smartklockevärlden genom sitt nya bolag Core Devices, var det tydligt att målet inte var att konkurrera med dagens funktionsspäckade sportklockor. I stället handlade det om att återuppliva en annan idé om bärbar teknik: enkel, strömsnål och mänsklig. Pebble Round 2 är det tydligaste uttrycket för den visionen.

    Den nya modellen är en modern nytolkning av Pebble Time Round – klockan som en gång blev känd som världens tunnaste smartwatch. Trots att nästan ett decennium har passerat är grundfilosofin densamma: alltid synlig information, lång batteritid och ett öppet mjukvaruekosystem.

    Skärmen som gör mindre – och vinner på det

    Pebble Round 2 använder en 1,3-tums färgskärm med e-papper som täcker hela urtavlan. Upplösningen är 260 × 260 pixlar vid 283 DPI, vilket innebär ungefär dubbelt så många pixlar som originalmodellen. Till skillnad från OLED- och LCD-skärmar sänder e-papper inte ut ljus, utan reflekterar omgivningen – ungefär som vanligt papper.

    Resultatet är en skärm som alltid kan vara påslagen utan att dränera batteriet och som är särskilt lättläst i starkt solljus. För mörka miljöer finns en diskret bakgrundsbelysning. Det är en teknik som prioriterar läsbarhet och energieffektivitet framför färgmättnad och animationer.

    Energi som räcker i veckor, inte timmar

    En av de största skillnaderna mellan Pebble Round 2 och många moderna smartklockor är batteritiden. Den är uppskattad till upp till två veckor på en enda laddning. Det är möjligt tack vare den strömsnåla skärmen, effektiv Bluetooth-hårdvara och en mjukvara som inte ständigt kör bakgrundsprocesser.

    Trots detta är klockan bara 8,1 millimeter tjock. Den kombinationen – lång batteritid och extremt tunn design – är ovanlig i dagens smartklockevärld och visar hur mycket energidesign påverkar användarupplevelsen.

    Fysiska knappar i en pekskärmsvärld

    Pebble Round 2 har fyra fysiska knappar som är tänkta att vara det primära sättet att styra klockan. Pekskärm finns, men är helt valfri. Det gör att klockan går att använda exakt och konsekvent även med handskar, regn eller kalla fingrar – något som ofta glöms bort i dagens design.

    Vibrationer hanteras av en linjär resonansaktuator, vilket ger tydligare och mer distinkta notifieringar än traditionella vibrationsmotorer. Klockan är dessutom vattentålig med en målsättning på 30 meters klassning, vilket räcker för vardag, regn och handtvätt.

    Hälsodata utan prestationshets

    I stället för avancerade träningsfunktioner fokuserar Pebble Round 2 på grundläggande hälsodata. Med hjälp av accelerometer och magnetometer kan den räkna steg och registrera sömn, men den saknar pulsmätare, GPS och träningsprogram.

    Detta är ett medvetet val. Pebble Round 2 är inte tänkt som ett träningsinstrument, utan som ett verktyg för vardagsmedvetenhet – en klocka som ger information utan att kräva ständig uppmärksamhet.

    Rösten som nytt gränssnitt

    En nyhet jämfört med äldre Pebble-modeller är de dubbla mikrofonerna. De möjliggör röstinmatning, till exempel för att interagera med AI-tjänster eller svara på meddelanden med tal. Funktionen fungerar i dagsläget på Android, medan stöd för iOS i EU är på väg.

    Det pekar mot en framtid där smartklockor i allt högre grad fungerar som diskreta gränssnitt till större system, snarare än som fristående minidatorer.

    Design, storlekar och material

    Pebble Round 2 har en boett i rostfritt stål och erbjuds i tre färger: matt svart, borstat silver och polerat roséguld. Den finns i fyra varianter beroende på färg och armbandsbredd: 14 eller 20 millimeter.

    Varje klocka levereras med ett silikonarmband med snabbfäste samt Pebbles laddningsdongel. Snabbfästena gör att alla standardarmband i rätt bredd kan användas, och Pebble planerar även läderarmband som tillbehör.

    Öppen källkod som grundprincip

    Mjukvaran är en av Pebble Round 2:s mest särpräglade egenskaper. Klockan kör PebbleOS, som numera är helt öppen källkod. Operativsystemet, mobilapparna och utvecklingsverktygen är öppna för granskning och vidareutveckling.

    Pebble Appstore innehåller redan över 15 000 appar och urtavlor som är kompatibla med den nya hårdvaran. En uppdaterad SDK är på väg för att utvecklare ska kunna anpassa sina appar till den större skärmen.

    Snabb utveckling genom återanvändning

    Utvecklingen av Pebble Round 2 har gått snabbt tack vare återanvändning av beprövade lösningar. Elektroniken bygger på Pebble Time 2, den mekaniska designen på Pebble Time Round och mjukvaran på öppen källkod. Enligt företaget tog det bara några dagar att få PebbleOS att fungera på den nya hårdvaran.

    Klockan befinner sig nu i design verification test-fasen och fullt fungerande exemplar har redan visats upp.

    Pris, lansering och framtid

    Pebble Round 2 kostar 2500:- ( eller $199 ) och kan förhandsbokas nu, med planerad leverans i maj. Lanseringen ger även tidigare förhandsbokare av Pebble Time 2 möjlighet att byta till Round 2.

    Pebble Round 2 visar att teknisk utveckling inte alltid handlar om fler sensorer och högre prestanda. I stället påminner den om att begränsningar – rätt valda – kan leda till produkter som är mer uthålliga, mer begripliga och i längden mer användbara.

    Orginal information på Engleska

    Klocktillverkarens information

    https://repebble.com/blog/pebble-round-2-the-most-stylish-pebble-ever

    FAKTARUTA
    Pebble Round 2
    • Skärm: 1,3" färg-e-paper, 260×260 px, 283 DPI (≈2× pixlar vs Pebble Time Round)
    • Alltid på: Ja + bakgrundsbelysning
    • Batteri: upp till 2 veckor (uppskattat)
    • Styrning: 4 knappar + pekskärm (valfri)
    • Vibration: linjär resonansaktuator (LRA)
    • Vattentålighet: mål 30 m
    • Sensorer: accelerometer + magnetometer
    • Hälsa: steg & sömn (grundläggande)
    • Mikrofoner: dubbla, för röstinmatning/svar (Android nu, iOS i EU på väg)
    • Material: rostfri stålram
    • Tjocklek: 8,1 mm
    • Armband: 14 mm eller 20 mm (måste matcha modell), quick-release, silikonband ingår
    • Varianter: Matt svart (20 mm), Borstat silver (14/20 mm), Polerat roséguld (14 mm)
    • Pris: 199 USD (förhandsbokning)
    • Leverans: start i maj (planerat)
    • Kompatibilitet: Android + iOS
    PebbleOS
    • Öppen källkod: OS, appar och SDK är open source
    • Ekosystem: tusentals urtavlor & appar i Pebble Appstore
    • Moddbarhet: bygg egen firmware, skapa appar, anpassa watchfaces
    • Utveckling: SDK-uppdatering på väg för större Round 2-skärm
  • GNU Wget 2.2.1 – ett litet verktyg med stor betydelse för internet

    GNU Wget har i över två decennier varit ett av internets mest pålitliga arbetsredskap i bakgrunden. Med version 2.2.1 fortsätter det klassiska kommandoradsverktyget att utvecklas genom förbättrad kompatibilitet, ökad säkerhet och bättre kontroll över filhämtning – förändringar som kanske är osynliga för många, men avgörande för hur stora delar av internet fungerar i praktiken.

    GNU Wget 2.2.1 – ett litet verktyg med stor betydelse för internet

    I dag släpptes GNU Wget 2.2.1, den senaste stabila versionen av ett av internets mest långlivade och användbara kommandoradsverktyg. För den oinvigde kan Wget verka som ett smalt nischprogram, men i praktiken är det en grundpelare för allt från systemadministration och forskning till arkivering av webbinnehåll.

    Vad är egentligen Wget?

    Wget är ett fritt och öppet program som används för att hämta filer via de vanligaste internetprotokollen: HTTP, HTTPS, FTP och FTPS. Till skillnad från webbläsare är Wget helt textbaserat och designat för att fungera utan mänsklig inblandning, vilket gör det idealiskt för skript, servrar och automatiserade arbetsflöden.

    Det är just denna osynliga roll som gjort Wget så viktigt. När webbplatser speglas, forskningsdata laddas ner i stora mängder eller programvara byggs automatiskt i bakgrunden, är det ofta Wget som står för själva överföringen.

    Nyheter som stärker kompatibilitet och kontroll

    Version 2.2.1 innehåller flera förbättringar som kanske inte låter dramatiska, men som har stor praktisk betydelse. En ny flagga, –show-progress, förbättrar bakåtkompatibiliteten med äldre versioner av wget och underlättar användning i befintliga skript. Flaggan –no-clobber kan nu förhindra att befintliga filer trunkeras, vilket minskar risken för oavsiktlig dataförlust.

    Dessutom kan användaren med –no-use-server-timestamps välja att använda lokala tidsstämplar i stället för serverns, något som är särskilt viktigt vid spegling och långsiktig arkivering.

    Bättre felmeddelanden och modernare nätverk

    Utöver nya flaggor har utvecklarna förbättrat de meddelanden som visas när URL:er inte följs, vilket gör felsökning enklare. Stöd för prefixet no_ i konfigurationsalternativ ger tydligare och mer konsekventa inställningar.

    Stöd för libnghttp2 har också lagts till, vilket möjliggör tester med HTTP/2. Även om detta främst är relevant för utvecklare och testmiljöer visar det att Wget fortsätter att anpassas till ett modernare internet. Ett annat tillskott är möjligheten att sätta exitstatus till 8 vid HTTP-svaret 403 (Forbidden), något som gör det lättare för automatiserade system att tolka åtkomstfel.

    Säkerhet och stabilitet i fokus

    En central del av version 2.2.1 är de många buggfixarna. Bland annat har flera buffertöverskridningar åtgärdats, inklusive problem som potentiellt kunnat utnyttjas på distans. Regressioner i omdirigeringar och speglingsfunktioner har rättats till, liksom problem med filöverskrivning och prioritering av speglar vid användning av metalink.

    Även detaljer som HTTP/1.1-svar, byggproblem med WolfSSL, dokumentationsexempel och interna länkar har förbättrats, vilket bidrar till en mer robust helhet.

    Ett verktyg som fortsätter att leva

    GNU Wget är mer än bara ett nedladdningsprogram. Det stöder proxyservrar och cookies, persistenta HTTP-anslutningar, bakgrundskörning, lokala fil­tidsstämplar och översatta meddelanden. Det fungerar på de flesta Unix-liknande operativsystem och är djupt integrerat i många tekniska miljöer som användare sällan tänker på.

    Med version 2.2.1 visar Wget att även små och till synes färdiga verktyg kan fortsätta att utvecklas. Förbättringarna är kanske diskreta, men tillsammans gör de internet lite säkrare, stabilare och mer förutsägbart bakom kulisserna.

    https://www.gnu.org/software/wget

    Faktaruta: GNU Wget 2.2.1
    Vad: Kommandoradsverktyg för att hämta filer via HTTP/HTTPS/FTP/FTPS
    Ny version: 2.2.1
    Nytt & viktigt:
    • –show-progress (bättre bakåtkompatibilitet)
    • –no-clobber (förhindrar truncering/överskrivning)
    • –no-use-server-timestamps (använd lokala tidsstämplar)
    • Förbättrade felmeddelanden om varför URL:er inte följs
    • Stöd för no_-prefix i konfigurationsval
    • HTTP/2-teststöd via libnghttp2
    • Exitstatus 8 vid HTTP 403
    Fixar: Flera buggar och säkerhetsproblem, bl.a. buffertöverskridningar samt metalink-relaterade problem
  • KDE:s Haruna 1.7 – smartare spellistor, jämnare ljud och bättre stabilitet

    Haruna 1.7 är en uppdatering som inte ropar efter uppmärksamhet, men som märks desto mer i praktiken. Med smartare spellistehantering, jämnare ljudnivåer och flera efterlängtade stabilitetsförbättringar fortsätter KDE:s Qt-baserade mediaspelare att finslipas till ett allt mer pålitligt vardagsverktyg.

    KDE:s Haruna 1.7 – smartare spellistor, jämnare ljud och bättre stabilitet

    Den Qt-baserade mediaspelaren Haruna, utvecklad inom KDE-ekosystemet och byggd ovanpå uppspelningsmotorn MPV, har släppts i version 1.7. Uppdateringen fokuserar inte på stora visuella förändringar, utan på förbättringar som märks i daglig användning – särskilt för den som hanterar många ljud- och videofiler.

    Spellistor som faktiskt skalar

    Den tydligaste nyheten i Haruna 1.7 är ett kraftigt förbättrat stöd för spellistor. Användaren kan nu sortera och gruppera innehåll på mer avancerade sätt, vilket gör stora samlingar betydligt mer överskådliga. För den som använder Haruna som musikspelare snarare än enbart videospelare är detta ett viktigt steg.

    Spelaren kommer dessutom ihåg vilken spellista som var aktiv vid senaste avslut och återställer den automatiskt vid nästa start. Det kan låta som en liten detalj, men i praktiken minskar det friktionen för alla som arbetar med återkommande uppspelningsköer.

    Replay Gain ger jämnare ljudnivå

    På ljudsidan introduceras stöd för replay gain. Tekniken gör det möjligt att normalisera upplevd volym mellan olika ljudfiler, så att exempelvis äldre och nyare inspelningar låter ungefär lika starka. Resultatet blir färre tillfällen där man behöver justera volymen manuellt mellan låtar eller avsnitt.

    Även MPRIS-integrationen har justerats. Miniatyrbilder sätts nu endast för ljudfiler, vilket gör att skrivbordsmiljöer och aktivitetsfält kan visa en levande förhandsvisning av videofönstret istället för statisk omslagsgrafik.

    Små gränssnittsjusteringar med stor effekt

    Bland de mindre, men märkbara, förbättringarna finns en nedskalad spelikon i den kompakta spellistevyn, vilket ger ett renare och mindre plottrigt intryck. Ett nytt alternativ i snabbmenyn gör det också möjligt att öppna filer direkt i Hana, KDE:s miniatyrbildsgenerator, för den som har den installerad.

    Buggrättningar som förbättrar vardagen

    Utöver nya funktioner innehåller Haruna 1.7 flera viktiga stabilitetsfixar. Problem med att databasmappen inte skapades korrekt är lösta, verktygstips i tidslinjen uppdateras nu korrekt när filer byts, och borttagning av anpassade kommandon fungerar åter som tänkt. Även hanteringen av senast öppnad URL har förbättrats och sparas nu korrekt mellan sessioner.

    En mogen uppdatering snarare än en revolution

    Haruna 1.7 är ingen dramatisk omgörning, men just därför är den intressant. Uppdateringen visar hur ett öppet källkodsprojekt kan förfinas genom att ta bort små irritationsmoment, förbättra arbetsflöden och lägga till funktioner som faktiskt används. För KDE-användare – och för alla som uppskattar en lätt, MPV-baserad mediaspelare – är detta ett tydligt steg framåt i vardagsanvändning.

    FAKTA: KDE:s Haruna 1.7
    • Vad är det? Qt-baserad mediaspelare i KDE-ekosystemet, byggd ovanpå MPV.
    • Största nyheten Förbättrad spellistehantering: avancerad sortering och gruppering.
    • Smidighet Återställer senast aktiva spellistan vid uppstart.
    • Ljud Replay Gain-inställningar för jämnare volym mellan spår.
    • MPRIS Miniatyrbilder sätts bara för ljudfiler – video får live-förhandsvisning i aktivitetsfältet.
    • UI Mindre play-ikon i kompakt spellistevy.
    • Stabilitet Fixar bl.a. databasmapp, seekbar-tooltips, borttagning av egna kommandon och sparad senaste URL.
  • Winux: Linux som ser ut – och beter sig – som Windows

    Winux är en ny Linuxdistribution som väcker uppmärksamhet genom att inte bara inspireras av Windows – utan genom att nästan helt efterlikna det. Med ett skrivbord som är förvillande likt Windows 11 och ett tydligt fokus på igenkänning snarare än förnyelse vill Winux sänka tröskeln för användare som är nyfikna på Linux men ogärna lämnar det bekanta bakom sig. Frågan är bara om total imitation verkligen är rätt väg framåt för ett öppet operativsystem.

    Är total imitation en genväg till fri programvara, eller en återvändsgränd?

    Det sägs ofta att Linuxvärlden rör sig snabbt, men sällan överraskar. Ändå dyker det då och då upp projekt som lyckas väcka både nyfikenhet och debatt. Winux är ett sådant exempel – en Ubuntu-baserad Linuxdistribution som inte bara liknar Windows, utan medvetet försöker vara Windows i allt utom namnet.

    Idén är långt ifrån ny. Redan för omkring 20 år sedan försökte Lindows, som senare bytte namn till Linspire efter juridiskt tryck från Microsoft, locka Windows-användare genom att erbjuda en nästan identisk upplevelse, fast byggd på Linux. Winux plockar upp samma tråd, men i en tid då Linux är betydligt mer moget och tekniskt konkurrenskraftigt på skrivbordet.

    Inte subtilt – utan bokstavligt

    Många moderna Linuxdistributioner försöker vara en mjuk landningsbana för nya användare. Zorin OS är ett välkänt exempel. Där finns tydliga likheter med Windows, men fortfarande en egen Linuxidentitet.

    Winux väljer en helt annan väg. Här handlar det inte om inspiration utan om direkt imitation. Standard­skrivbordet efter installationen är så likt Microsoft Windows 11 att man lätt tror att man tittar på fel skärmdump. I själva verket är det KDE Plasma 5.27, kraftigt modifierat med teman, ikoner, paneler och beteenden som nästan exakt speglar Windows.

    Till och med inloggningsskärmen använder Windows-logotypen. Det är ett val som inte bara känns överdrivet, utan också väcker frågor om var gränsen går – både estetiskt och juridiskt.

    Vad är Winux egentligen?

    Winux är i grunden en Linuxdistribution med ett mycket tydligt mål: att göra övergången från Windows till Linux så friktionsfri som möjligt. Inga nya arbetsflöden, inga oväntade gränssnitt. Allt ska kännas bekant från första stund.

    Den aktuella stabila versionen, Winux 11.25.12, bygger på Ubuntu 24.04 LTS (Noble Numbat) och använder Linuxkärnan 6.14. Det ger en stabil och modern grund, även om ytan ser allt annat än traditionellt Linuxaktig ut.

    Windowsprogram på Linux – på riktigt

    En central del av Winux är WinBoat, ett relativt nytt verktyg som kör ett komplett Windows-system i en container med hjälp av Docker och KVM. Windowsprogrammen visas sedan direkt på Linux­skrivbordet via RDP, som om de vore inbyggda applikationer.

    Tekniskt är detta imponerande, men det har ett pris. WinBoat kräver minst 32 GB diskutrymme, vilket gör Winux mindre lämpat för äldre datorer och små virtuella maskiner. Eftersom Docker installeras automatiskt blir systemet också mer resurskrävande och komplext än många andra Linuxdistributioner.

    Programval som säger mycket

    Standardmjukvaran i Winux avslöjar tydligt vilken målgrupp man siktar på. Förvald webbläsare är Microsoft Edge, och Google Chrome är också förinstallerat. Firefox, som annars är standard i många Linuxdistributioner, saknas märkligt nog från start, även om den enkelt kan installeras i efterhand.

    För kontorsarbete ingår ONLYOFFICE 9.2, media spelas upp med VLC 3.0.20 och e-post hanteras via Thunderbird ESR. Programhantering sker genom KDE:s Discover, och både Snap och Flatpak fungerar direkt efter installation.

    Gratis – men inte helt

    Precis som Zorin OS använder Winux en delvis kommersiell modell. Basversionen är gratis, men för ca 200 sek kan man låsa upp extra funktioner via det egna verktyget PowerTools.

    Bland dessa funktioner finns ett ännu mer Windows-likt skrivbord och kontrollpanel, ett integrerat Android-undersystem med grafikacceleration, grafisk OneDrive-klient i filhanteraren, Copilot- och ChatGPT-integration samt mer avancerade systemverktyg och extra skrivbordsförbättringar.

    Resultatet är en hybrid mellan fri programvara och kommersiell produkt, något som inte alla Linuxanvändare uppskattar men som kan vara attraktivt för nybörjare.

    Tung installation men stabil drift

    Installationen sker med Calamares, men tar ovanligt mycket diskutrymme i anspråk. En standardinstallation landar på cirka 18 GB, vilket är mycket i Linuxsammanhang. Som jämförelse ryms ett Debian-system med KDE på mindre än hälften av detta.

    I praktiken fungerar dock systemet stabilt och smidigt, mycket tack vare Ubuntu som underliggande plattform.

    Är imitation rätt väg?

    Winux delar användare i två läger. För vissa är den kompromisslösa Windows-likheten precis det som behövs för att våga ta steget till Linux. För andra känns det som att man missar hela poängen med fri och öppen programvara genom att klä den i någon annans kostym.

    Winux är knappast för alla. Men för distro­hoppare, nyfikna användare eller personer som verkligen saknar Windows-känslan kan det vara ett intressant experiment. Om distributionen kommer att få samma genomslag som Zorin OS återstår att se.

    En sak är dock säker: Linux fortsätter att överraska – ibland genom att se ut exakt som sin största konkurrent.

    https://winuxos.org

    Youtube film om Winux

    Fakta: Winux Linux
    Typ: Ubuntu-baserad Linuxdistribution som efterliknar Windows-upplevelsen
    Utseende: KDE Plasma 5.27, kraftigt temad för att likna Windows 11
    Version (enligt artikeln): Winux 11.25.12
    Bas: Ubuntu 24.04.3 LTS (“Noble Numbat”)
    Kärna (enligt artikeln): Linux 6.14
    Windows-appar: WinBoat (Windows i container via Docker + KVM, appar visas via RDP)
    Krav (WinBoat): minst 32 GB diskutrymme
    Pakethantering: KDE Discover + stöd för Snap och Flatpak
    Förinstallerat (urval): Microsoft Edge, Google Chrome, ONLYOFFICE, VLC, Thunderbird ESR
    Installation: Calamares, cirka 18 GB standardinstall (enligt artikeln)
    Pris/affärsmodell: gratis basversion + PowerTools-nyckel 19,99 USD för extra funktioner
  • Fish Shell 4.3 – när kommandoraden blir smartare, snyggare och mer förutsägbar

    Fish Shell 4.3 är en uppdatering som vid första anblick kan verka försiktig, men som i praktiken förändrar hur skalet upplevs i det dagliga arbetet. Istället för stora, uppseendeväckande nyheter har utvecklarna fokuserat på att göra befintliga funktioner tydligare, smartare och mer konsekventa. Resultatet är ett kommandoskal som känns mer förutsägbart, lättare att konfigurera och bättre anpassat till moderna terminaler. För både vana användare och nyfikna nybörjare markerar version 4.3 ett steg mot en mer genomtänkt och harmonisk terminalupplevelse.

    Kommandoraden är för många ett arbetsredskap snarare än ett användargränssnitt. Ändå är det just där som Fish Shell, Friendly Interactive SHell, skiljer sig från mängden. Med version 4.3 tar Fish ännu ett steg mot att göra terminalen både mer begriplig och mer intelligent, utan att tumma på kraften under huven.
    Den här versionen är inte en dramatisk omvälvning, utan snarare en noggrant avvägd evolution: bättre standardbeteenden, renare konfigurationer och en terminalupplevelse som anpassar sig efter användaren, inte tvärtom.

    Mindre magi, mer kontroll: nya konfigurationsprinciper

    En av de största förändringarna märks först knappt alls. Tidigare använde Fish så kallade universella variabler för färger, teman och tangentbindningar. De var praktiska men också svåröverskådliga.
    I Fish 4.3 ändras detta i grunden. Standardvariabler som fish_color_* och fish_key_bindings sätts nu globalt i stället för universellt. Vid första starten efter uppgradering gör Fish en engångsmigrering som fryser ditt nuvarande tema och dina tangentbindningar till filer i ~/.config/fish/conf.d/.
    Utvecklarna rekommenderar därefter att man tar bort dessa automatiskt skapade filer och istället hanterar allt direkt i config.fish. Resultatet blir en mer förutsägbar, lättläst och versionshanterbar konfiguration. Det går fortfarande att använda universella variabler, men då medvetet och med vetskapen om att de inte lämpar sig lika väl för dynamiska teman.

    Ett nytt språk – bokstavligen

    Fish 4.3 introducerar ett nytt kommando i skriptspråket: status language. Det kan låta trivialt, men det löser ett gammalt problem. Nu kan man se vilket språk Fish använder för sina meddelanden och ändra språket utan att behöva manipulera globala miljövariabler. Detta är särskilt användbart i skript, testmiljöer och dokumentation där man vill ha konsekventa och reproducerbara utdata.

    Smartare kompletteringar – även bakom kulisserna

    Fish är känt för sina intelligenta kompletteringar, och här har version 4.3 förfinat detaljerna. commandline –cursor fungerar nu korrekt även i icke-interaktiva sessioner. Kompletteringar hanterar sökvägar som innehåller = eller : betydligt bättre. Skiftlägesokänslig prefixmatchning gör att fler träffar hittas snabbare, och autosuggestioner kan nu radbrytas mjukt i stället för att kapas abrupt.
    För användare på Cygwin och MSYS har Fish dessutom blivit bättre på att matcha körbara filer mot rätt metadata, vilket ger mer konsekvent beteende över plattformar.

    Redigering med filsystemsförståelse

    Även tangentbordsarbetet har förbättrats. Ctrl-W tar nu bort escaped spaces när man raderar delar av en sökväg. Nya sökvägsmedvetna redigeringsfunktioner gör det enklare att navigera och justera långa filstigar direkt på kommandoraden. Det är små förbättringar som snabbt blir oumbärliga för den som arbetar mycket i terminalen.

    Teman som anpassar sig efter ljus och mörker

    En modern terminal växlar ofta mellan ljus och mörk bakgrund. Fish 4.3 möter detta genom att låta teman definiera separata sektioner för ljusa och mörka färgscheman. Flera av Fish standardteman har redan uppdaterats för detta. Resultatet är ett skal som ser rätt ut oavsett om du arbetar mitt i natten eller i fullt dagsljus.

    Djupare terminalintegration – utan att vara i vägen

    Fish fortsätter att förbättra sin integration med avancerade terminalfunktioner. OSC-signalerna för promptgränser är nu mer konsekventa, den aktuella arbetskatalogen rapporteras korrekt och fokusrapportering är aktiverad som standard. En ny funktionsflagga gör det dessutom möjligt att stänga av terminalsärlösningar när de inte behövs, vilket ger bättre kontroll i specialmiljöer.

    Stabilitet och puts: färre krascher, färre överraskningar

    Slutligen adresserar Fish 4.3 en rad regressionsproblem från tidigare versioner. Det gäller bland annat krascher kopplade till färgvariabler, problem med Unicode-autosuggestioner, emoji-bredd på macOS, kantfall vid flerradig inmatning och kompletteringsproblem på system utan glibc. Inget av detta är spektakulärt, men allt bidrar till ett skal som helt enkelt känns mer pålitligt.

    Sammanfattning

    Fish Shell 4.3 är ett tydligt exempel på mogen programutveckling. Fokus ligger inte på uppseendeväckande nyheter utan på tydligare konfiguration, bättre standardbeteenden, modern terminalanpassning och många små förbättringar som gör stor skillnad i vardagen. För den som lever i terminalen är detta en uppdatering som inte ropar, men som stillsamt visar att det bara fungerar.

    https://fishshell.com

    Faktaruta: Fish Shell 4.3

    Version: 4.3
    Typ: Interaktivt Unix-skal
    Mål: Förbättrad användarvänlighet utan att offra kraft

    Viktiga nyheter:
    – Standardvariabler för teman och tangentbindningar är nu globala istället för universella
    – Engångsmigrering fryser befintligt tema till conf.d-filer vid uppgradering
    – Nya kommandot status language styr språk för Fish-meddelanden
    – Förbättrade och mer träffsäkra kompletteringar, även i icke-interaktiva lägen
    – Teman kan reagera dynamiskt på ljusa och mörka terminaler
    – Fördjupad terminalintegration med tydligare promptgränser och fokusrapportering

    Plattformar: Linux, macOS, *BSD, Cygwin/MSYS
    Licens: GPLv2
    Webbplats: https://fishshell.com
  • Parrot OS 7.0 “Echo” – ett stort steg för etisk hacking

    Den välkända Linuxdistributionen Parrot OS, som används världen över för etisk hacking och penetrationstestning, har släppt en ny huvudversion. Parrot 7.0 med kodnamnet Echo markerar ett tydligt teknikskifte med ny Debian-bas, modernare systemkomponenter och ett växande fokus på artificiell intelligens inom cybersäkerhet. Uppdateringen riktar sig både till professionella säkerhetsexperter och avancerade användare som vill ligga steget före i en snabbt föränderlig hotbild.

    Utvecklarna bakom den Debian-baserade Linuxdistributionen Parrot OS har nu lanserat Parrot 7.0 med kodnamnet Echo. Det är en större uppdatering som innebär både ny teknisk grund och ett tydligare fokus på framtidens säkerhetsutmaningar, inklusive artificiell intelligens.

    Ny bas med Debian 13 och Linux 6.12 LTS

    Parrot 7.0 bygger på Debian 13 ”Trixie” och använder Linuxkärnan 6.12 LTS. Det ger förbättrat hårdvarustöd, högre stabilitet och längre livslängd i säkerhetsuppdateringar. För användare som arbetar med penetrationstestning och forensik innebär detta ett mer pålitligt system, oavsett om det körs på moderna bärbara datorer, servrar eller alternativa arkitekturer som RISC-V.

    KDE Plasma blir standard

    En av de största förändringarna är att KDE Plasma nu är standard­skrivbordsmiljö. Den körs på Wayland och har justerats för att vara så lättviktig som möjligt. Detta är särskilt viktigt i live-miljöer och virtuella maskiner där resurser ofta är begränsade. Hela systemet har dessutom fått ett klassiskt terminalgrönt färgtema som ger god läsbarhet och en tydlig koppling till traditionella säkerhetsmiljöer.

    Fler och modernare säkerhetsverktyg

    Parrot 7.0 innehåller ett stort antal nya verktyg som speglar hur hotbilden har förändrats. Bland nyheterna finns verktyg för attacker mot samarbetsplattformar, förbättrad nätverksrekognosering, Active Directory-analys, brandväggstunnling och automatisk skanning efter hemligheter som API-nycklar och lösenord i kodbaser.

    Metapaketet parrot-tools har också uppdaterats och installerar nu betydligt fler verktyg direkt, vilket gör systemet redo att användas utan omfattande efterarbete.

    AI får en egen kategori

    För första gången introduceras en särskild kategori för AI-verktyg i Parrot Security-utgåvan. Här ingår bland annat HexStrike AI, som använder artificiell intelligens för penetrationstestning och säkerhetsanalys.

    Utvecklarna betonar dock att AI inte ses som en mirakellösning. Enligt dem kommer den verkliga AI-revolutionen inom cybersäkerhet först när rätt strategier och verktyg finns på plats för att säkra stora språkmodeller och AI-drivna system, snarare än att enbart automatisera attacker.

    Tekniska förbättringar bakom kulisserna

    Parrot 7.0 innehåller även flera tekniska nyheter. Uppdateringsverktyget Parrot Updater har skrivits om i Rust och fått ett grafiskt gränssnitt. Docker- och WSL-avbilderna har uppdaterats, och ett nytt skript gör det möjligt att konvertera en befintlig Debian-installation direkt till Parrot. Dessutom finns nu färdigbyggda system för Raspberry Pi, virtuella maskiner, Docker och RISC-V.

    Uppgradering eller nyinstallation

    Befintliga Parrot 6-användare kan uppgradera till version 7.0 och behålla MATE som standard­skrivbord. Samtidigt rekommenderar utvecklarna en ren installation för bästa stabilitet och prestanda, särskilt för dem som kommer från äldre Parrot-versioner.

    Slutligen…

    Parrot OS 7.0 “Echo” är en tydlig milstolpe för distributionen. Med ny Debian-bas, modern grafikstack, ett kraftigt utökat verktygsutbud och ett genomtänkt AI-fokus stärker Parrot sin roll som en av de mest avancerade plattformarna för etisk hacking och penetrationstestning. För både professionella säkerhetsexperter och avancerade entusiaster är detta en release som markerar riktningen framåt.

    https://parrotsec.org/download

    FAKTARUTA: Parrot OS 7.0 “Echo”
    Typ: Debian-baserad Linuxdistribution för etisk hacking och penetrationstestning
    Kodnamn: Echo
    Bas: Debian 13 “Trixie”
    Kärna: Linux 6.12 LTS
    Standard-skrivbord: KDE Plasma på Wayland (optimerad för att vara lättviktig)
    Stil: Klassiskt “terminalgrönt” tema genom hela systemet
    Nya verktyg (exempel): ConvoC2, AutoRecon, evil-winrm-py, BloodHound.py, TruffleHog, Chisel, PKINITtools
    Ny kategori: “AI Tools” i Security-utgåvan (bl.a. HexStrike AI)
    Övrigt: Parrot Updater omskriven i Rust med GUI, uppdaterade Docker/WSL-images, RISC-V-rootfs

Kategori: Okategoriserade

  • KDE Plasma 6.6 – nästa stora steg för Linux-skrivbordet

    KDE Plasma 6.6 ser ut att bli en av de mest innehållsrika uppdateringarna av KDE:s skrivbordsmiljö på länge. Med fokus på Wayland, säkerhet, tillgänglighet och bättre vardagsanvändning lovar versionen, som släpps i februari 2026, både tekniska förbättringar under huven och synliga nyheter som märks direkt för användaren. Den öppna skrivbordsmiljön från KDE Project är på…

  • Cinnamon 6.6 landar i LMDE 7 – en försmak av Linux Mint 22.3

    Cinnamon 6.6 har nu nått Linux Mint Debian Edition 7 och ger användarna en tidig försmak av vad som väntar i Linux Mint 22.3. Med en helt omarbetad applikationsmeny, förbättrad prestanda och nya verktyg för systemöverblick markerar uppdateringen ett tydligt steg framåt för Mint-skrivbordet – redan innan den officiella lanseringen. Skrivbordsmiljön Cinnamon 6.6 har nu…

  • Så radera du en hårddisk säkert med nwipe

    Nwipe är ett Linuxverktyg för säker radering av hela lagringsenheter genom kontrollerad överskrivning enligt välkända metoder och standarder. I den här artikeln går vi igenom vilka raderingsmetoder som finns i Nwipe, hur många pass de använder, vilka datamönster som skrivs, hur verifiering fungerar och vilka inställningar du kan justera för att uppnå rätt balans mellan…

  • EU vill ta tillbaka kontrollen över sin digitala framtid – och öppen källkod spelar en nyckelroll.

    EU vill minska sitt beroende av utländsk teknik och stärka den digitala säkerheten. Nu öppnar Europeiska kommissionen ett brett samråd om en ny strategi för öppna digitala ekosystem – där öppen källkod lyfts fram som en nyckel till teknisk suveränitet, innovation och ett mer motståndskraftigt digitalt Europa. Därför har Europeiska kommissionen nu startat ett offentligt…

  • Brave gör reklamblockering både snabbare och smartare

    Med över 100 miljoner användare världen över har webbläsaren Brave blivit ett etablerat alternativ för den som vill surfa snabbare och mer privat. Nu har utvecklarna byggt om webbläsarens inbyggda reklamblockering från grunden – ett tekniskt lyft som kraftigt minskar minnesanvändningen och ger både bättre prestanda och längre batteritid, utan att användaren behöver göra någonting…

  • IPFire 2.29 Core Update 199 – öppen källkod möter framtidens nätverk

    IPFire 2.29 Core Update 199 tar den öppna brandväggsdistributionen in i nästa generation nätverk med stöd för Wi-Fi 7 och Wi-Fi 6, smartare automatisering av trådlösa funktioner och bättre insyn i komplexa miljöer via LLDP och CDP. Tillsammans med en uppdaterad Linux-kärna, förbättrat intrångsskydd och ett mer robust OpenVPN-stöd är detta en release som stärker…

  • Nitrux 5.1 överger stödet för virtuella maskiner och satsar fullt på fysisk hårdvara

    Nitrux 5.1 markerar ett tydligt brott med hur många moderna Linuxdistributioner positionerar sig. Genom att slopa officiellt stöd för virtuella maskiner och i stället optimera systemet enbart för fysisk hårdvara väljer projektet en smalare men mer kontrollerad väg. Resultatet är ett skrivbords-Linux som prioriterar prestanda, förutsägbarhet och säkerhet framför flexibilitet – och som tydligt definierar…

  • StarBook Horizon – en Linux-dator byggd för kontroll och integritet

    En bärbar dator utan proprietär firmware, med Linux som förstahandsval och tydligt fokus på integritet låter för många som en dröm i en allt mer sluten datorvärld. StarBook Horizon från brittiska StarLabs är ett nischat men ambitiöst försök att skapa en modern vardagsdator för användare som vill ha kontroll över sin hårdvara – även om…

  • Ubuntu 25.04 når slutet av sin livscykel – därför spelar det roll

    Ubuntu 25.04 Plucky Puffin går mot End of Life den 15 januari 2026 – ett datum som i praktiken betyder att säkerhetsuppdateringar och underhåll upphör. För den som fortfarande kör versionen handlar det inte om att datorn slutar fungera över en natt, utan om att riskerna ökar när nya sårbarheter lämnas ofixade. Här är vad…

  • Gentoo 2025: Ekonomisk stabilitet och ett steg bort från GitHub

    Gentoo sammanfattar 2025 som ett år av stabil ekonomi och ökande fokus på självständighet: projektet vill flytta speglingar och bidragsflöden från GitHub till den ideellt drivna Codeberg-plattformen, delvis som reaktion på tryck mot mer proprietära verktyg. Samtidigt visar årsrapporten att verksamheten främst bärs av små donationer och att kostnaderna i första hand går till drift…

  • När ett musklick blir en stridsfråga i Linuxvärlden

    Ett förslag från utvecklare kopplade till Mozilla och GNOME kan komma att ändra ett av de mest inarbetade beteendena i Unix- och Linuxvärlden: inklistring av text med musens mittenknapp. Det som för vissa ses som en modernisering uppfattas av andra som ett angrepp på en över 30 år gammal arbetsmetod som blivit djupt integrerad i…

  • Manjaro 26 “Anh-Linh” – ett stort kliv mot framtidens Linux-skrivbord

    Manjaro 26 “Anh-Linh” är här och markerar ett tydligt steg in i nästa fas för Linux på skrivbordet. Med Wayland som standard, stora uppdateringar av GNOME och KDE Plasma samt en moderniserad grafik- och kärnbas satsar Manjaro på bättre prestanda, högre säkerhet och stöd för framtidens hårdvara – samtidigt som alternativ finns kvar för användare…

  • Icecast 2.5 – små förbättringar med stor betydelse

    Icecast är tillbaka med version 2.5 – en efterlängtad uppdatering av den populära streamingservern som driver allt från internetradiostationer till ideella ljudprojekt världen över. Även om förändringarna inte är revolutionerande efter den långa tiden sedan förra stabila släppet, bjuder Icecast 2.5 på flera välkomna förbättringar: ett modernare webbgränssnitt med experimentellt mörkt läge, mer detaljerad realtidsinformation…

  • Pebble Round 2 – den tunna smartklockans återkomst i öppen tappning

    Pebble Round 2 markerar en ovanlig återkomst i smartklockevärlden. I stället för att jaga fler sensorer och kortare uppdateringscykler satsar Pebble på det som en gång gjorde märket populärt: en alltid synlig skärm, batteritid som mäts i veckor och ett öppet system som användaren själv kan forma. Med modern hårdvara, extremt tunn design och öppen…

  • GNU Wget 2.2.1 – ett litet verktyg med stor betydelse för internet

    GNU Wget har i över två decennier varit ett av internets mest pålitliga arbetsredskap i bakgrunden. Med version 2.2.1 fortsätter det klassiska kommandoradsverktyget att utvecklas genom förbättrad kompatibilitet, ökad säkerhet och bättre kontroll över filhämtning – förändringar som kanske är osynliga för många, men avgörande för hur stora delar av internet fungerar i praktiken. GNU…

  • KDE:s Haruna 1.7 – smartare spellistor, jämnare ljud och bättre stabilitet

    Haruna 1.7 är en uppdatering som inte ropar efter uppmärksamhet, men som märks desto mer i praktiken. Med smartare spellistehantering, jämnare ljudnivåer och flera efterlängtade stabilitetsförbättringar fortsätter KDE:s Qt-baserade mediaspelare att finslipas till ett allt mer pålitligt vardagsverktyg. KDE:s Haruna 1.7 – smartare spellistor, jämnare ljud och bättre stabilitet Den Qt-baserade mediaspelaren Haruna, utvecklad inom…

  • Winux: Linux som ser ut – och beter sig – som Windows

    Winux är en ny Linuxdistribution som väcker uppmärksamhet genom att inte bara inspireras av Windows – utan genom att nästan helt efterlikna det. Med ett skrivbord som är förvillande likt Windows 11 och ett tydligt fokus på igenkänning snarare än förnyelse vill Winux sänka tröskeln för användare som är nyfikna på Linux men ogärna lämnar…

  • Fish Shell 4.3 – när kommandoraden blir smartare, snyggare och mer förutsägbar

    Fish Shell 4.3 är en uppdatering som vid första anblick kan verka försiktig, men som i praktiken förändrar hur skalet upplevs i det dagliga arbetet. Istället för stora, uppseendeväckande nyheter har utvecklarna fokuserat på att göra befintliga funktioner tydligare, smartare och mer konsekventa. Resultatet är ett kommandoskal som känns mer förutsägbart, lättare att konfigurera och…

  • Parrot OS 7.0 “Echo” – ett stort steg för etisk hacking

    Den välkända Linuxdistributionen Parrot OS, som används världen över för etisk hacking och penetrationstestning, har släppt en ny huvudversion. Parrot 7.0 med kodnamnet Echo markerar ett tydligt teknikskifte med ny Debian-bas, modernare systemkomponenter och ett växande fokus på artificiell intelligens inom cybersäkerhet. Uppdateringen riktar sig både till professionella säkerhetsexperter och avancerade användare som vill ligga…