• MythTV 36.0 – Ett stort steg för öppen mediehantering

    MythTV 36.0 är här efter över ett års utveckling och markerar ett tydligt tekniskt kliv framåt för det öppna mediecentret. Med stöd för den senaste versionen av FFmpeg, förbättrad hårdvaruacceleration för AMD-grafik, Wayland-anpassning och ett uppdaterat webbgränssnitt moderniseras plattformen på bred front – samtidigt som den fortsätter vara ett kraftfullt alternativ för den som vill spela in och hantera TV och media på egna villkor.

    Den öppna mediecenterplattformen MythTV 36.0 är här, och det är en uppdatering som markerar ett tydligt tekniskt lyft. Efter mer än ett års utveckling levererar projektet en ny stabil version med förbättringar som påverkar både bildkvalitet, prestanda och användarupplevelse.

    MythTV är ett kraftfullt alternativ till kommersiella inspelningsboxar. Programmet kan spela in TV, hantera videofiler, spela DVD- och Blu-ray-skivor, spela musik, visa bilder och fungera som ett komplett hemmabaserat mediecenter.

    Stöd för FFmpeg 8

    En av de viktigaste nyheterna i version 36.0 är stödet för FFmpeg 8, den senaste versionen av det centrala multimedia-ramverket som används av mängder av videoapplikationer världen över.

    Detta innebär bättre hårdvaruacceleration, förbättrat codec-stöd och effektivare hantering av högupplöst video. För användaren betyder det smidigare uppspelning, bättre kompatibilitet med moderna videoformat och förbättrad prestanda, särskilt vid 4K-material och avancerad videokodning.

    Förbättrad bildkvalitet för AMD-användare

    Version 36.0 aktiverar nu VA-API-avflätning för AMD-grafikkort. Många äldre TV-sändningar använder så kallad interlacing, där bilden delas upp i halvbilder. Utan korrekt avflätning kan detta orsaka flimrande rörelser och sämre bildkvalitet.

    Med hårdvaruaccelererad avflätning via grafikkortet blir rörelser mjukare och CPU-belastningen minskar. Det är särskilt viktigt vid direktsänd sport och arkivmaterial från äldre TV-produktioner.

    Anpassning för Wayland och högupplösta skärmar

    Linuxvärlden rör sig allt mer mot den moderna displayservern Wayland. MythTV 36.0 får nu stöd för korrekt DPI-skalning under Wayland, vilket gör att gränssnittet anpassas bättre på högupplösta skärmar.

    Det innebär att text, menyer och knappar visas i rätt storlek på 4K-skärmar och bärbara datorer med hög pixeltäthet, istället för att bli för små eller otydliga.

    Modernare webbmotor och förbättrat gränssnitt

    Projektet har gått från Qt WebKit till Qt WebEngine, vilket ger modernare webbrendering, bättre säkerhet och ökad kompatibilitet.

    Samtidigt har användargränssnittet fått flera förbättringar. En ny “seasonepisode”-funktion för teman har införts, videofliken har fått sök- och kategorirullistor och inspelningshanteringen har blivit mer flexibel. Det går nu att schemalägga inspelningar upp till 24 timmar, och systemet kan visa hur lång tid som redan spelats in medan en inspelning fortfarande pågår.

    Cutlist-redigeraren har förbättrats med bättre sökprecision och en ljudnivågraf för radioupptagningar, vilket underlättar redigering av ljudmaterial.

    Stora förbättringar i MythWeb

    Webbgränssnittet MythWeb har också fått en rad uppdateringar. Nya sorteringsalternativ för tidigare inspelningar har införts, sökfunktionen har förbättrats och autentiseringsstöd har lagts till.

    Systemet kommer nu ihåg sorteringsval och riktning, visar utgivningsår utan onödig datumangivelse och förhindrar att flera poster väljs på tuners som inte stöder det. Dessutom har stabiliteten förbättrats genom att förhindra upprepade sidomladdningar vid sessionstimeout.

    Ingen färdig binärversion

    Utvecklarna distribuerar inte längre förkompilerade binärversioner av MythTV. Användare behöver därför antingen kompilera programmet från källkod eller installera det via sin GNU/Linux-distributions programförråd, om paket finns tillgängliga där.

    Detta speglar projektets tekniska inriktning och dess fokus på avancerade användare och distributionsbaserad pakethantering.

    Sammanfattning

    MythTV 36.0 är en omfattande modernisering snarare än en mindre uppdatering. Med stöd för FFmpeg 8, förbättrad hårdvaruacceleration, AMD-optimerad avflätning, Wayland-anpassning och ett uppdaterat webbgränssnitt tar projektet ett tydligt steg in i den moderna Linuxmiljön.

    För den som vill ha full kontroll över sitt hemmabaserade mediecenter och föredrar öppen källkod är detta en av de mest kraftfulla lösningarna som finns tillgängliga.

    https://www.mythtv.org/download

    TEKNISK FAKTA
    Produkt MythTV
    Version 36.0
    Typ Öppen källkod, media center/DVR
    Nyckelnyhet Stöd för FFmpeg 8
    Video (Linux) VA-API deinterlacing för AMD GPU
    Display Wayland DPI-skalning
    UI/Webb Qt WebKit → Qt WebEngine
    Inspelning Schemaläggning upp till 24 timmar, visar inspelad tid pågående
    MythWeb Förbättrad sortering, sök, autentisering, proxy-stöd
    Distribution Inga officiella binärer – bygg från källkod eller installera via distro-repo (t.ex. AUR)
  • Tänk om du plötsligt försvinner från nätet?

    Tänk om du plötsligt slutar svara på mejl, logga in på dina konton – eller ens använda internet? Med det nya open-source-verktyget LastSignal kan du själv styra vad som ska hända då. Genom stark kryptering och en digital ”dead man’s switch” ser tjänsten till att känslig information bara lämnas vidare om du verkligen blir onåbar.

    LastSignal låter dig lämna efter dig information – först när det verkligen behövs

    Vi lever stora delar av våra liv digitalt. Kryptoplånböcker, molnkonton, lösenordshanterare, privata dokument och känslig kommunikation är idag lika viktiga som nycklarna till ytterdörren. Men vad händer om du av någon anledning inte längre kan logga in, svara på mejl eller använda dina digitala verktyg?

    Det är just den frågan som det nya open-source-verktyget LastSignal försöker besvara.

    En digital ”dead man’s switch”

    LastSignal är ett självhostat system för så kallad dead man’s switch-funktionalitet – ett koncept som innebär att något automatiskt triggas om en person slutar ge livstecken. I det här fallet handlar det om förskrivna meddelanden som bara skickas vidare om användaren inte längre bekräftar sin aktivitet.

    Systemet bygger på regelbundna avstämningar via e-post. Så länge användaren klickar på sina påminnelser händer ingenting. Men om dessa bekräftelser uteblir, aktiveras en tidskedja som till slut leder till att krypterade meddelanden skickas till utvalda mottagare.

    Det kan handla om allt från instruktioner till anhöriga, åtkomstinformation till digitala tillgångar – eller helt enkelt ett sista meddelande.

    Total sekretess – inte ens servern kan läsa innehållet

    En av de mest intressanta aspekterna med LastSignal är dess zero-knowledge-design. All kryptering sker direkt i användarens webbläsare innan informationen laddas upp. Servern lagrar alltså endast krypterad data och saknar helt möjlighet att läsa innehållet.

    Det betyder att även om servern skulle komprometteras, eller om någon administratör får tillgång till databasen, är meddelandena fortfarande skyddade. Nycklarna lämnar aldrig användarens kontroll.

    Kort sagt: servern fungerar som en mekanisk utlösare och budbärare – inte som en betrodd mellanhand.

    Ingen extern tjänst att lita på

    Till skillnad från många kommersiella lösningar är LastSignal tänkt att köras på din egen server. Installationen sker via Docker, och användaren ansvarar själv för drift, uppdateringar och säkerhet.

    E-postleverans sker via vanlig SMTP, vilket innebär att du själv konfigurerar vilken mejlserver eller relay som ska användas – både för påminnelser och för själva meddelandena om systemet aktiveras.

    Detta gör lösningen särskilt attraktiv för personer som vill undvika molntjänster, abonnemang och tredjepartsberoenden.

    En betrodd kontakt – utan fullmakt

    LastSignal innehåller även en smart mellanfunktion: en betrodd kontakt. Om användaren inte svarar på sina sista påminnelser kan denna person bekräfta att användaren fortfarande lever men tillfälligt är onåbar.

    En sådan bekräftelse skjuter upp utskicket under en angiven tid – utan att den betrodda kontakten får tillgång till kontot eller de krypterade meddelandena. Det ger en extra säkerhetsventil mot falska larm, exempelvis vid sjukdom, resa eller tekniska problem.

    Ett digitalt testamente – på dina villkor

    LastSignal är inte ett juridiskt testamente, men fungerar i praktiken som ett digitalt nödbrev. Ett sätt att försäkra sig om att viktig information inte försvinner, samtidigt som den förblir helt privat så länge den inte behövs.

    I en tid där våra liv blir allt mer digitala är det här ett tydligt exempel på hur kryptografi, öppen källkod och självbestämmande kan kombineras för att lösa ett mycket mänskligt problem: vad lämnar vi efter oss – och när?

    För den som vill veta mer finns projektets dokumentation och källkod fritt tillgänglig online.

    https://lastsignal.app

    Fakta: LastSignal
    Vad? Självhostad “dead man’s switch” som skickar förskrivna meddelanden vid utebliven aktivitet.
    Hur? Regelbundna e-postcheckar. Om du inte bekräftar i tid triggas utskick.
    Integritet: Zero-knowledge – meddelanden krypteras i webbläsaren innan uppladdning.
    Serverns roll: Lagrar endast chiffertext och hanterar trigger/leverans, inte innehållet.
    Leverans: SMTP – du konfigurerar egen mailserver/relay för påminnelser och utskick.
    Extra: Stöd för “trusted contact” som kan skjuta upp utskick utan att få åtkomst till meddelanden.
  • Linux får kontinuitetsplan – om Linus Torvalds inte längre kan leda projektet

    Linux-kärnan har fått ny dokumentation som beskriver hur utvecklingen ska fortsätta om Linus Torvalds inte längre kan leda projektet. För första gången finns nu en formellt nedskriven plan som ska säkerställa kontinuitet i ett av världens viktigaste open source-projekt.

    Linus Torvalds och Linux-kärnan är för många nästan synonyma. I över tre decennier har Torvalds varit den yttersta beslutsfattaren för världens mest använda operativsystemskärna. Men även inom ett så etablerat och stabilt projekt finns behovet av att planera för det oväntade.

    Nu har Linux-kärnan fått ny officiell dokumentation som beskriver hur projektet ska fortsätta om Linus Torvalds inte längre kan utföra sin roll som huvudansvarig för utvecklingen.

    Dokumentation – inte kod

    Förändringen innebär inga tekniska ändringar i själva kärnan. I stället har ett nytt dokument lagts till i Linux-kärnans dokumentation, med fokus på kontinuitet och ledarskap vid exceptionella situationer. Målet är tydligt: utvecklingen ska inte stanna upp eller splittras om en enskild person kliver åt sidan.

    Dokumentet är författat av Dan Williams, långvarig kernel-utvecklare på Intel och välkänd inom Linux Foundation, där han under många år varit engagerad i det tekniska rådgivande arbetet.

    Ett decentraliserat projekt – med ett centralt steg

    Linux-kärnan utvecklas av hundratals underhållare världen över. Varje delsystem har sina egna ansvariga, men det sista steget – att slå samman ändringar i den officiella huvudgrenen – har traditionellt skötts av Linus Torvalds själv.

    Den nya texten slår fast att detta ansvar kan tas över av andra vid behov. Det är inget nytt i praktiken: redan 2018, när Torvalds tog en tillfällig paus, fortsatte utvecklingen utan större störningar. Linux 4.19 släpptes då med Greg Kroah-Hartman som ansvarig.

    Tydlig process vid kris

    Det som nu tillkommer är en formell och nedskriven process för hur projektet ska agera om huvudansvarig inte längre kan fullgöra sitt uppdrag:

    • Inom 72 timmar ska en diskussion initieras.
    • Mötet ska involvera deltagare från den senaste Kernel Maintainers Summit.
    • Om ingen sådan konferens hållits de senaste 15 månaderna tar Linux Foundations Technical Advisory Board (TAB) över ansvaret.
    • Gruppen ska gemensamt avgöra hur förvaltningen av huvudarkivet ska fortsätta, med fokus på projektets långsiktiga hälsa.
    • Inom två veckor ska beslut och nästa steg kommuniceras öppet till communityn.

    Allt sker inom ramen för de strukturer och arbetssätt som redan finns – dokumentet syftar till kontinuitet, inte till att förändra Linux styrmodell.

    Infört utan dramatik

    Som så ofta i Linux-världen skedde förändringen utan stora åthävor. Linus Torvalds själv mergade dokumentet direkt i huvudträdet, utan offentlig kommentar. Därmed är planen nu en officiell del av Linux-kärnans dokumentation.

    Att frågan nu finns nedskriven speglar snarare mognad än oro: Linux är i dag en av världens mest kritiska mjukvaruplattformar, och även dess ledarskap behöver vara förberett på alla tänkbara scenarier.

    https://github.com/torvalds/linux/commit/102606402f4f5943266160e263c450fdfe4dd981#diff-6c81210e8795b03502471e1435cac0763110f72b823038bd0033eb617c15ab8d

    FAKTARUTA: Linux-kärnans kontinuitetsplan
    Syfte: Säkerställa att utvecklingen fortsätter om huvudansvarig (Linus Torvalds) inte längre kan leda arbetet.
    • Typ av ändring: Ny dokumentation – ingen kod ändras.
    • Författare: Dan Williams (kernel-underhållare, Intel; koppling till Linux Foundation TAB).
    • Grundidé: Ansvar ligger kvar hos underhållarcommunityn och befintliga processer.
    • Akutprocess: Möte ska sammankallas inom 72 timmar.
    • Deltagare: Inbjudna från senaste Kernel Maintainers Summit + TAB.
    • Om ingen summit på 15 månader: TAB avgör vilka som bjuds in och vem som sammankallar.
    • Kommunikation: Inom två veckor ska nästa steg meddelas brett (via ksummit@lists.linux.dev).
    • Historisk parallell: 2018 fortsatte arbetet under Torvalds paus; Linux 4.19 släpptes med Greg Kroah-Hartman som ansvarig.
    • Status: Dokumentet mergades direkt i huvudträdet av Linus Torvalds.
    $ORGANIZER i texten syftar på senaste summit-organisatören – eller TAB-ordföranden som reserv.

  • Debian Linux på OpenWrt One

    En öppen router som kör Debian i stället för ett avskalat router-OS? Med Collabora-projektet openwrt-one-debian kan OpenWrt One förvandlas från nätverksapparat till en liten, strömsnål Linux-dator med apt, systemtjänster, utvecklingsverktyg och till och med containerstöd – tack vare routerns relativt kraftfulla hårdvara och möjlighet till NVMe-lagring.

    LM Ericssons fälttelefon M/37, även kallad fältapa, sitter en skylt med texten ”Fienden lyssnar”. I en tid då många ”nätverks produkter” levereras med sluten källkod från kommunistiska diktaturer som Kina, borde kanske även vanliga konsumentroutrar märkas med en liknande skylt. Eller så skaffar man hårdvara och bygger sin router själv.

    Debian Linux på en router – när nätverksprylen blir en riktig dator

    Att köra ett fullskaligt Linux-operativsystem på en router låter kanske som något för extrema entusiaster. Men tack vare ett nytt projekt från Collabora är detta nu fullt möjligt – och dessutom praktiskt – på den öppna routern OpenWrt One.

    Från router till miniserver

    Utvecklaren Sjoerd Simons har skapat projektet openwrt-one-debian, en uppsättning skript och verktyg som gör det möjligt att installera Debian GNU/Linux direkt på OpenWrt One.

    Projektet använder ett Rust-baserat installationsverktyg som installerar Debian på routerns NVMe-lagring. Resultatet är att enheten inte längre är begränsad till ett litet inbyggt system, utan i stället kan köra ett komplett Linux med:

    • Debians vanliga pakethantering
    • Fullt stöd för systemtjänster
    • Möjlighet att köra containrar
    • Utvecklingsverktyg och egna tjänster

    För utvecklare och avancerade användare innebär detta att OpenWrt One förvandlas från en ren nätverksapparat till en kompakt, generell Linux-dator.

    Varför Debian i stället för ett router-OS?

    De flesta routrar kör mycket begränsade operativsystem, optimerade för stabilitet och låg resursförbrukning snarare än flexibilitet. OpenWrt är redan ovanligt öppet, men Debian tar steget fullt ut.

    I stället för ett specialanpassat “embedded userspace” får användaren ett välbekant Linux-ekosystem med samma arbetsflöden som på servrar och stationära datorer. Det gör det enklare att installera programvara, utveckla egna lösningar och återanvända befintlig kunskap.

    Hårdvara som räcker till

    Att Debian fungerar bra på OpenWrt One beror på att hårdvaran är ovanligt kraftfull för att vara en router. Enheten bygger på MediaTek Filogic 820 och är utrustad med:

    • Dual-band Wi-Fi 6
    • 2,5 Gbit/s WAN och 1 Gbit/s LAN
    • 1 GB DDR4-minne
    • 256 MB NAND-flash och 16 MB NOR för återställning
    • M.2-plats för SSD (NVMe)
    • USB-C seriell konsol och USB 2.0
    • Stöd för Power over Ethernet

    Detta placerar OpenWrt One närmare en liten server eller enkortsdator än en traditionell hemrouter.

    En ovanligt öppen router

    OpenWrt One sticker även ut genom att vara helt öppen och väldokumenterad. I en marknad där många nätverksprodukter är låsta med stängda bootloaders och bristfällig dokumentation är detta ovanligt.

    Enligt Sjoerd Simons är just detta en av poängerna: hårdvaran är byggd för att kunna användas till mer än sitt ursprungliga syfte. Att köra ett allmänt Linux-system som Debian på den blir därför både möjligt och meningsfullt.

    För vem är detta?

    Projektet riktar sig främst till utvecklare, entusiaster och avancerade användare som vill tänja på gränserna för vad en router kan göra. Installationen kräver viss teknisk kunskap, men dokumentation och instruktioner finns tillgängliga på GitHub.

    För den som vågar prova väntar en strömsnål, kompakt Linux-maskin som kombinerar serverfunktioner med avancerade nätverksmöjligheter – ett tydligt exempel på hur gränsen mellan router och dator håller på att suddas ut.

    https://www.collabora.com/news-and-blog/news-and-events/openwrt-one-meets-debian.html

    https://openwrt.org/toh/openwrt/one

    Här kan man köpa OpenWRT One Hårdvara

    https://www.amazon.se/youyeetoo-Banana-OpenWrt-One-Motherboard/dp/B0DJW84RNL/

    FAKTA: OpenWrt

    OpenWrt är ett fritt och öppet Linux-baserat operativsystem för routrar och andra inbyggda enheter. Till skillnad från många tillverkares låsta firmware är OpenWrt byggt för att kunna uppdateras, anpassas och byggas ut.

    • Öppenhet & kontroll: källkod och byggsystem är öppna – du äger konfigurationen.
    • Modulärt tänk: installera bara det du behöver (paket, tjänster, drivrutiner).
    • Stabilitet över tid: säkerhetsfixar och uppgraderingar kan fortsätta även när tillverkaren slutar bry sig.
    • Nätverk först: fokus på robust routing, brandvägg, VLAN, QoS och finmaskig trafikstyrning.
    • Hackbarhet: en router kan bli allt från VPN-gateway och adblock/DNS till IoT-hubb eller liten server.
  • Wine 11 – ett stort steg framåt för Windows-program på Linux

    Wine 11 markerar ett av de största stegen framåt i projektets historia och befäster Wine som den ledande lösningen för att köra Windows-program på Linux och andra Unix-liknande system. Med färdigställd WoW64-arkitektur, tydliga prestandaförbättringar genom NTSync, utökat Vulkan-stöd och bättre integration med moderna skrivbordsmiljöer lägger version 11 grunden för snabbare, stabilare och mer framtidssäker Windows-kompatibilitet utan Windows.

    Wine 11.0 har nu släppts som den senaste stabila versionen av den fria och öppna kompatibilitetsplattformen som gör det möjligt att köra Windows-program och spel på Linux, macOS och andra Unix-liknande operativsystem. Versionen kommer ungefär ett år efter Wine 10 och är resultatet av ett intensivt utvecklingsår med över 6 300 ändringar och mer än 600 rättade fel.

    Prestanda och synkronisering

    En av de mest betydelsefulla nyheterna i Wine 11 är stödet för NTSync, en ny mekanism för tråd- och objektsynkronisering som utnyttjar ett Linux-kärnmodul. När modulen finns tillgänglig, från och med Linux 6.14, kan Wine använda effektivare synkroniseringsprimitiver, vilket ger tydliga prestandaförbättringar i många moderna spel och applikationer.

    Stöd för att ändra trådprioriteter är nu implementerat på både Linux och macOS. På Linux är detta begränsat av systemets nice-inställningar, men ger ändå bättre kontroll för program som är känsliga för schemaläggning. Även synkroniseringsbarriärer i NTDLL är nu på plats.

    WoW64 – färdig arkitektur

    Den nya WoW64-arkitekturen, som introducerades experimentellt i Wine 9, betraktas nu som helt färdig och fullt stödd. Den har i praktiken funktionsparitet med den äldre lösningen, men med en modernare och mer framtidssäker design.

    16-bitars Windows-program stöds även i den nya WoW64-miljön. Samtidigt är rena 32-bitars Wine-prefix nu föråldrade. En enda wine-binär ersätter tidigare uppdelning i wine och wine64 och väljer automatiskt rätt körläge beroende på vilket program som startas.

    Grafik, Vulkan och Direct3D

    Wine 11 fortsätter att flytta tyngdpunkten mot Vulkan. Hårdvaruaccelererad H.264-avkodning via Direct3D 11 är nu implementerad med hjälp av Vulkan Video, förutsatt att Vulkan-renderaren används. Det finns även ett första stöd för Vulkan-baserad videodekodning i WineD3D.

    Stödet för äldre Direct3D-funktioner i Vulkan-renderaren har förbättrats, inklusive punktstorlekar, flat shading, alpha-test och flera äldre resursformat. Samtidigt är Vulkan-renderaren ännu inte helt i nivå med OpenGL-renderaren och är därför inte standardvalet i denna version.

    EGL används nu som standard för OpenGL-rendering på X11, medan GLX finns kvar som reservlösning. Detta förenklar grafikkedjan och förbättrar kompatibiliteten på sikt.

    Wayland och skrivbordsintegration

    Wayland-drivrutinen har tagit viktiga kliv framåt. Wine 11 introducerar urklippsstöd, stöd för inmatningsmetoder samt bättre hantering av formade och färgnycklade fönster. Prestandan i fönsterrelaterade funktioner har också förbättrats genom användning av delat minne mellan processer.

    Även X11-integrationen har förbättrats, med bättre samspel med fönsterhanterare och stöd för exklusivt helskärmsläge, något som särskilt gynnar äldre spel.

    Hårdvara, Bluetooth och inmatning

    Stödet för spelkontroller och annan kringutrustning har förbättrats avsevärt. Fler joysticks fungerar nu via hidraw-backend, force feedback är mer tillförlitligt och Windows.Gaming.Input-API:t har fått bättre täckning. En ny konfigurationsflik har lagts till i kontrollpanelen för handkontroller.

    Bluetooth-stödet har byggts ut med möjlighet att upptäcka enheter, grundläggande parkoppling samt initialt stöd för Bluetooth Low Energy-tjänster via Windows-API:erna, under förutsättning att systemet använder BlueZ på Linux.

    Multimedia, språk och ramverk

    På multimediaområdet har ljud- och videokedjor förbättrats, bland annat med bättre strömhantering i DirectSound och förbättrat stöd för olika videoformat och codecs. Typed Arrays stöds nu i JavaScript-motorn, vilket förbättrar kompatibiliteten med moderna webbaserade komponenter i Windows-program.

    Internationellt stöd har uppdaterats med nya språk och lokaler baserade på Unicode CLDR version 48, Unicode-standarden 17.0 samt tidszonsdata från IANA 2025a.

    Inom .NET, Mono och WinRT finns ny funktionalitet som gör att fler applikationer fungerar korrekt, inklusive stöd för WinRT-undantag och möjlighet att generera WinRT-metadata.

    Tillgänglighet och sammanfattning

    Wine 11 finns tillgängligt som källkod från WineHQ:s webbplats och kommer successivt att dyka upp i Linuxdistributionernas paketförråd. För den som använder Wine regelbundet innebär version 11 en tydlig förbättring i både prestanda, kompatibilitet och framtidssäkring.

    Med färdig WoW64-arkitektur, starkare Vulkan-integration och bättre stöd för moderna Linux-miljöer är Wine 11 ett av de mest betydelsefulla släppen i projektets historia.

    https://www.winehq.org

    Fakta: Wine 11
    Typ: Fri och öppen kompatibilitetslager för att köra Windows-appar och spel på Unix-liknande system
    Största nyheterna: NTSync-stöd, färdig WoW64-arkitektur, Vulkan H.264-avkodning, urklippsstöd i Wayland, tidigt Vulkan-videodecoderstöd i WineD3D
    Grafik: Förbättrat Direct3D/Vulkan-läge, EGL används som standard för OpenGL på X11
    Skrivbord: Förbättrad fönsterhantering, Wayland-drivrutinen får fler grundfunktioner (bl.a. urklipp)
    Hårdvara: Bättre stöd för kontroller/joysticks och utökningar i Bluetooth (inkl. tidigt BLE-stöd)
    Omfattning: Cirka 6 300 ändringar och 600+ buggfixar



  • UNRaid får stöd för hårddisk boot.

    Unraid går in i 2026 med stora ambitioner. Efter ett omvälvande 2025, där Unraid 7-serien lade grunden för en mer modern och flexibel plattform, siktar utvecklarna nu på att ta bort flera av systemets historiska begränsningar. Med planerat stöd för intern boot, mer avancerade lagringskonfigurationer, ett starkare öppet API och ökad transparens i utvecklingsarbetet vill Unraid befästa sin roll som ett av de mest mångsidiga och användarstyrda server-operativsystemen för både hemlabb och mer krävande miljöer.

    Vad är Unraid?

    Unraid är ett Linux-baserat operativsystem som är byggt för att fungera som en flexibel allt-i-ett-plattform för nätverkslagring (NAS), virtualisering och applikationsdrift. Det används främst i hemmaservrar och hemlabb, men har med tiden blivit tillräckligt moget för mer avancerade prosumer- och semi-enterprise-miljöer.

    Det som särskiljer Unraid från traditionella NAS-system är hur lagring hanteras. I stället för klassisk RAID, där alla diskar binds samman i ett strikt och ofta oflexibelt arrangemang, använder Unraid en modell där varje disk har ett eget filsystem. Paritetsdiskar används för dataskydd, men varje datadisk kan läsas individuellt även utanför Unraid. Det gör det möjligt att blanda diskar av olika storlek och prestanda, expandera lagringen stegvis och minska risken för total dataförlust vid hårdvarufel.

    Utöver lagring fungerar Unraid som en komplett serverplattform. Via ett webbaserat gränssnitt kan användaren:

    • köra Docker-containrar för tjänster som medieservrar, molnlagring, backup och webbapplikationer
    • skapa och hantera virtuella maskiner med KVM, exempelvis Windows- eller Linux-system
    • konfigurera nätverk, användare, delningar och säkerhet utan att arbeta direkt i terminalen

    Historiskt har Unraid alltid startats från ett USB-minne, som även fungerat som licensbärare. Detta har gjort installationen enkel och portabel, men har samtidigt varit en svag punkt när det gäller långsiktig driftsäkerhet. Just därför är stödet för intern boot, som nu planeras, en av de största förändringarna i plattformens historia.

    Med åren har Unraid utvecklats från ett nischat lagringssystem till ett samlat server-OS där lagring, virtualisering och applikationer samexisterar i ett och samma gränssnitt. Det är denna helhet som ligger till grund för både de stora förändringarna under 2025 och de ambitiösa planerna för 2026.

    Unraid blickar framåt mot 2026

    Unraid har presenterat sina utvecklingsprioriteringar för 2026 med tydligt fokus på flexibilitet, stabilitet och ökad transparens. Den mest uppmärksammade nyheten är stödet för intern boot, men planen sträcker sig betydligt längre än så.

    Intern boot – slutet på USB-beroendet

    Målet är att göra det möjligt att starta Unraid från annan flash-lagring än USB, exempelvis SATA- eller NVMe-baserade enheter. Detta ger modernare installationsalternativ, minskar risken för driftstopp orsakade av USB-fel och gör Unraid mer lämpat för avancerade installationer där hög tillförlitlighet är ett krav.

    Flera arrayer för mer avancerad lagring

    Unraid planerar även stöd för flera arrayer. I dag är systemet i huvudsak uppbyggt kring en enda array, men framtida versioner ska kunna hantera flera separata lagringsuppsättningar. Det öppnar för mer komplexa scenarier, exempelvis att kombinera olika disktyper, prestandaprofiler och skyddsnivåer i samma system.

    Fortsatt satsning på öppet API

    Utvecklingen av Unraids öppna API fortsätter under 2026. Fokus ligger på djupare integrationer, bättre verktyg och större möjligheter för communityn att bygga egna lösningar ovanpå plattformen. API:t ses som en central byggsten för framtida funktioner och ett mer levande ekosystem.

    Förfining av WebGUI

    Det webbaserade administrationsgränssnittet kommer att fortsätta förbättras stegvis. Unraid betonar prestanda, tydlighet och daglig användbarhet snarare än en total omdesign. Målet är ett modernare och mer lättanvänt gränssnitt utan att bryta befintliga arbetsflöden.

    Offentlig bugg- och funktionsspårning

    En ny offentlig bugg- och feature-tracker ska ge användare bättre insyn i kända problem, planerade förbättringar och utvecklingsstatus. Det innebär ökad transparens och tydligare kommunikation mellan utvecklingsteamet och användarna.

    2025 – året som lade grunden

    2025 beskrivs som ett omvälvande år för Unraid. Med lanseringen av Unraid 7-serien togs flera avgörande steg mot en mer modern och flexibel plattform.

    Unraid 7.0 – ett tekniskt genombrott

    Version 7.0 introducerade fullt integrerat ZFS-stöd, vilket gjorde det möjligt att bygga system helt utan den traditionella Unraid-arrayen. Användare kunde nu skapa rena NVMe-lösningar, speglade pooler och andra högpresterande konfigurationer. Samtidigt tillkom funktioner som snapshots och kloning av virtuella maskiner, inbyggd filhanterare i webbgränssnittet samt integrerat stöd för säker fjärråtkomst via Tailscale.

    Unraid 7.1 – bredare användningsområden

    7.1-serien fokuserade på praktiska förbättringar och nya scenarier. Trådlöst nätverk, import av befintliga ZFS-pooler och ökad stabilitet för nätverk och virtuella maskiner gjorde Unraid mer användbart i både enkla och avancerade miljöer.

    Unraid 7.2 – API och mobilanvändning

    Med 7.2 togs stora kliv inom användarupplevelse och integration. Webbgränssnittet blev fullt responsivt och mobilanpassat, RAIDZ-expansion infördes och API-funktionerna utökades kraftigt.

    Mot 2026 och vidare

    När Unraid nu går in i 2026 är inriktningen tydlig: lyssna på användarna, bygga långsiktigt och leverera förbättringar som stärker både stabilitet och flexibilitet. Med intern boot, flera arrayer, ett starkare API, ett mer polerat webbgränssnitt och ökad öppenhet kring utvecklingen positionerar sig Unraid för nästa fas i sin utveckling – utan att tappa den kontroll och frihet som gjort plattformen populär från början.

    https://unraid.net

    FAKTARUTA: Unraid – nuläge och framtid

    Unraid är ett Linux-baserat NAS- och serveroperativsystem som kombinerar flexibel lagring med Docker-containrar och virtuella maskiner, allt hanterat via ett webbaserat gränssnitt.
    Licens: Kommersiell, proprietär programvara. Unraid är inte open source och kräver betald licens per server (USB- eller kontobaserad licensmodell).
    2026 – planerade prioriteringar
    • Intern boot: möjlighet att starta från annan flash-lagring än USB (t.ex. SATA/NVMe)
    • Flera arrayer: stöd för mer avancerade och parallella lagringskonfigurationer
    • Öppet API: vidareutveckling för djupare integrationer och community-drivna verktyg
    • WebGUI: stegvis modernisering med fokus på prestanda och användbarhet
    • Publik bugg- och feature-tracker för ökad transparens
    2025 – viktiga milstolpar
    • 7.0: fullt integrerat ZFS-stöd, VM-snapshots och kloning, filhanterare i WebGUI, Tailscale-integration
    • 7.1: förbättrad stabilitet, trådlöst nätverk och ZFS-import
    • 7.2: mobilanpassat WebGUI, utökat API och stöd för RAIDZ-expansion


  • iMac 2011 – en oväntat kompetent allt-i-ett-dator

    Stilren, tyst och förvånansvärt kompetent – iMac 2011 är ett exempel på hur äldre Apple-hårdvara fortfarande kan leverera i vardagen. Med SSD och full HD-skärm klarar den utan problem surf, film och enklare kontorsarbete.

    Här tittar vi närmare på en iMac från 2011, närmare bestämt 21,5-tumsmodellen (iMac12,1). Datorn kombinerar skärm och dator i ett enda chassi och erbjuder en full HD-upplöst skärm, förvånansvärt bra inbyggt ljud och en kompakt, lättplacerad konstruktion.

    Exemplaret som testats är utrustat med en Intel Core i5-2400S, 4 GB RAM och har uppgraderats med en SSD-disk. Vid första anblick kan maskinen uppfattas som omodern och begränsad, men i praktiken visar den sig fortfarande fungera väl för många vardagliga behov.

    Prestanda i praktiken

    Processorn bygger på Intels Sandy Bridge-arkitektur som lanserades 2011. Även om den är långt ifrån modern topprestanda räcker den gott och väl för surf, e-post, enklare kontorsarbete och videostreaming. Tack vare SSD-uppgraderingen upplevs systemet som betydligt snabbare än vad åldern antyder, med korta starttider och god respons i daglig användning.

    Datorn klarar utan problem att spela upp strömmat material från exempelvis SVT Play, vilket gör den fullt användbar som vardagsdator eller enklare mediadator.

    Skärm och ljudupplevelse

    En av iMacens största styrkor är helheten. Den 21,5 tum stora skärmen med upplösningen 1920 × 1080 ger en behaglig arbetsyta för både surf, textarbete och film. Färgåtergivningen är god och skärmen fungerar fortfarande mycket bra för normal användning.

    Ljudet är dessutom överraskande bra för att komma från en dator. De inbyggda högtalarna räcker gott för nyheter, film och musik, utan att externa högtalare är nödvändiga.

    En dator för tajt ekonomi

    Den här iMac-modellen är inte avsedd för tunga arbetsuppgifter som modern videoredigering eller krävande spel. Däremot fungerar den utmärkt som surfdator för den som har en begränsad budget. Som allt-i-ett-dator tar den dessutom relativt lite plats jämfört med en traditionell stationär dator med separat skärm och högtalare.

    För den som vill ha en stabil, tystgående (med rätt åtgärder) och lättplacerad dator för vardagsbruk kan detta fortfarande vara ett rimligt och prisvärt val.

    Som begagnad bör den kosta någonstans runt några hundralappar. Ofta slängs de här maskinerna eftersom Apple inte längre ger officiellt stöd, och med lite tur – och ett vänligt ord – går det ibland att få tag på en helt gratis.

    Nackdelar och praktiska kompromisser

    En nackdel med just detta exemplar är att fläktarna tenderar att gå på högt varvtal efter SSD-ombyggnaden. Det beror på att Apples originalhårddiskar använder egna temperatursensorer. När dessa saknas tolkar systemet det som överhettning.

    Det går dock att åtgärda på flera sätt:

    • genom att bygga om eller ersätta sensorerna
    • eller genom att installera macOS och använda mjukvara i macOS för att styra fläktarna

    Det innebär dock en del extra arbete för att få maskinen riktigt tyst, vilket är värt att ha i åtanke.

    Kort fakta om iMac12,1

    • Lanseringsår: 2011
    • Modell: 21,5 tum
    • Processor: Intel Core i5 eller i7 (Sandy Bridge)
    • Grafik: AMD Radeon HD 6750M eller 6770M
    • Senaste officiellt stödda operativsystem: macOS High Sierra 10.13

    Sammanfattning

    iMac 2011 visar tydligt att äldre hårdvara inte automatiskt är obrukbar. Med rätt uppgraderingar – framför allt SSD – kan den fortfarande fylla en tydlig funktion. För surf, streaming och enklare arbete är den fullt tillräcklig och ett bra exempel på hur Apples datorer kan leva vidare långt efter att de försvunnit från butikshyllorna.

    FAKTA: iMac12,1 (21,5") – 2011
    Lanseringsår: 2011
    Modell: 21,5 tum (1920 × 1080)
    Processor: Intel Core i5/i7 (Sandy Bridge)
    Grafik: AMD Radeon HD 6750M / 6770M
    Uppgradering i exemplet: SSD (ger tydligt snabbare respons)
    Senaste officiella macOS: High Sierra 10.13
    Notis: Vid SSD-byte kan fläktarna gå på högvarv om temperatursensorerna saknas. Detta kan lösas via sensorlösning eller fläktstyrning i macOS.
  • Micro 2.0.15 – terminalredigeraren som gör comeback

    Efter nästan ett års tystnad är den populära terminalbaserade textredigeraren Micro tillbaka med version 2.0.15. Uppdateringen fokuserar på förbättrad syntaxmarkering, stabilare redigering och ett mognare plugin-system, och markerar ett tydligt steg framåt för ett verktyg som vill kombinera enkelhet med kraften hos moderna kodredigerare – helt i terminalen.

    Efter en längre paus är den terminalbaserade textredigeraren Micro tillbaka med version 2.0.15. Det är den första nya utgåvan sedan version 2.0.14 från augusti 2024 och markerar ett tydligt steg framåt för projektet, både tekniskt och användarmässigt.

    Micro är utformad för att vara lätt att använda direkt, samtidigt som den erbjuder funktioner som annars ofta förknippas med fullskaliga grafiska textredigerare. Med intuitiva tangentkommandon, musstöd och modern funktionalitet har Micro blivit ett populärt alternativ för användare som vill arbeta effektivt i terminalen utan att behöva lära sig komplexa kommandospråk.

    Stora förbättringar i syntaxmarkering

    Den största nyheten i Micro 2.0.15 är de omfattande förbättringarna av syntaxmarkeringen. Stöd har utökats eller förfinats för många språk och filformat, bland annat Rust, Java, Swift, Haskell, OpenSCAD, Meson, PRQL, nftables, Fish shell, Groovy och Ruby. Även JavaScript-varianter som .cjs samt olika assembly- och C++-specialfall har fått bättre hantering.

    Utöver nya språk har flera problem från tidigare versioner rättats till, exempelvis felaktig tolkning av nyckelord, kommentarer och strängliteraler som uppstod efter tidigare ändringar i syntaxreglerna.

    Förbättrad redigering och navigering

    Även själva redigeringsfunktionerna har blivit mer konsekventa. Kommandon för att kopiera, klippa ut, ta bort och duplicera text fungerar nu bättre i alla situationer, inklusive specialfall som den sista raden i en fil.

    Navigeringen har också utvecklats. Nya funktioner för page up och page down beter sig nu mer som i nano, markören kan positioneras mer logiskt i förhållande till den synliga delen av dokumentet och arbetet med flera markörer samtidigt har förbättrats. Samtidigt har många regressioner åtgärdats, till exempel problem med scrollning, delade vyer, fönsterstorlekar och markörplacering.

    Stabilitet, säkerhet och plugins

    På stabilitetssidan har Micro blivit säkrare vid filhantering. Sparfunktionen är mer robust, onödiga säkerhetskopior skapas inte längre för oförändrade filer och sparning med förhöjda rättigheter fungerar bättre. Viktigt är också att risken för dataförlust har minskat vid arbete med delade buffertar.

    Plugin-systemet har utvecklats med nya callbacks och utökade API:er, samtidigt som gränsen mellan inbyggda och externa plugins blivit tydligare. För ökad säkerhet kan plugins inte längre ändra centrala konfigurationsfiler utan uttryckligt tillstånd från användaren.

    Byggstöd och framtid

    Slutligen har stödet för korskompilering förbättrats. Windows ARM64 stöds nu officiellt och alla byggen är helt statiska med CGO avstängt. Det gör Micro enklare att distribuera och mer pålitlig i olika miljöer.

    Snabba tangentkommandon i Micro

    KommandoFunktion
    Ctrl + SSpara fil
    Ctrl + QAvsluta Micro
    Ctrl + OÖppna fil
    Ctrl + FSök i dokument
    Ctrl + RSök och ersätt
    Ctrl + CKopiera
    Ctrl + XKlipp ut
    Ctrl + VKlistra in
    Ctrl + ZÅngra
    Ctrl + YGör om
    Ctrl + KKlipp ut aktuell rad
    Ctrl + DDuplicera rad eller markering
    Alt + ← / →Hoppa ordvis
    Ctrl + ← / →Byt flik
    Ctrl + \Dela vy
    Ctrl + WStäng aktuell vy
    Page Up / Page DownBläddra sida för sida

    Micro 2.0.15 visar tydligt att projektet är tillbaka på banan. Med förbättrad syntaxmarkering, stabilare beteende och ett mer moget plugin-system befäster Micro sin roll som ett modernt och lättillgängligt verktyg för effektiv textredigering i terminalen.

    Exempel på installation i praktiken

    På Ubuntu och Debian kan Micro installeras på flera sätt, och här är ett sammanhängande exempel som visar hur det går till i praktiken. Det vanligaste sättet är att använda den inbyggda pakethanteraren. Man börjar då med att uppdatera paketlistan och installerar sedan redigeraren direkt från programförråden genom att köra kommandona:

    sudo apt update
    sudo apt install micro
    

    Efter detta kan Micro startas genom att skriva micro följt av ett filnamn i terminalen.

    Vill man istället installera den senaste versionen från utvecklarna själva kan man använda Micros officiella installationsskript. Först laddas skriptet ner och görs körbart, därefter körs det för att hämta den färdiga binären:

    wget https://getmic.ro
    chmod +x getmic.ro
    ./getmic.ro
    sudo mv micro /usr/local/bin/
    

    När binären har flyttats till /usr/local/bin är Micro tillgänglig systemövergripande.

    Ett tredje alternativ är att använda Snap, vilket ger automatiska uppdateringar. Installationen görs då med ett enda kommando:

    sudo snap install micro --classic
    

    Samtliga metoder leder till samma resultat: Micro är installerat och redo att användas direkt i terminalen.

    https://github.com/zyedidia/micro/releases/tag/v2.0.15

    Faktaruta: Vad är nytt i Micro 2.0.15?
    Större lyft för syntaxmarkering: Fler och bättre regler för många språk/format (t.ex. Rust, Java, Swift, Haskell, Ruby, Groovy, Fish, nftables, PRQL) samt fler JavaScript-varianter som .cjs.
    Färre feltolkningar: Fixar för nyckelord, kommentarer och literaler som tidigare kunde ge fel färgsättning eller trasiga regler.
    Mer konsekvent redigering: Åtgärdar specialfall för kopiera/klipp/ta bort/duplicera, bland annat problem runt sista raden i filer.
    Smidigare navigering: Nya markör- och sidbläddringsbeteenden (inspirerat av nano), förbättrad markörplacering i synlig vy och bättre multicursor.
    Stabilare scroll och vyer: Fixar regressioner kring scrollning, vyjustering, split-resize och markörplacering.
    Säkrare sparning: Robustare skrivning, färre onödiga backups, förbättrad sparning med höjda rättigheter och skydd mot dataförlust vid delade buffertar.
    Plugin-systemet stramas upp: Nya callbacks och utökade API:er, tydligare gräns mellan inbyggda och externa plugins – plus att plugins inte får ändra kärnkonfig utan tillstånd.
    Bättre byggstöd: Förbättrad korskompilering (inkl. Windows ARM64) och byggen som är helt statiska med CGO avstängt.
  • MacBook Air 13” (Tidig 2015) – gammal Apple-dator, nytt liv

    När Apple slutar uppdatera sina datorer betyder det inte att de slutar fungera. MacBook Air 13” från tidigt 2015 är ett tydligt exempel på hur en till synes föråldrad dator fortfarande kan fylla en viktig roll – om man vågar titta bortom macOS. Med rätt operativsystem och rimliga förväntningar kan en gammal premiummaskin få nytt liv och fortsätta vara ett fullt dugligt verktyg i en allt mer molnbaserad vardag.

    MacBook Air 13 tum från tidigt 2015 är en dator som Apple sedan länge har slutat stödja. Det går fortfarande att köra macOS på den, men när operativsystemet inte längre får säkerhetsuppdateringar börjar vardagen snabbt bli krånglig. Många väljer därför att köpa nytt – och resultatet blir att fullt fungerande datorer hamnar i byrålådor eller på återvinningen.

    Det är synd, för MacBook Air är ett tydligt exempel på Apples klassiska styrka: hårdvara av hög kvalitet. Chassit är byggt i aluminium, datorn är tunn, lätt och smidig att bära med sig, och den använder den magnetiska MagSafe 2-kontakten som minskar risken att datorn flyger i golvet om man råkar snubbla på sladden. Som anteckningsdator eller resedator är den fortfarande mycket trevlig att använda.

    Det här specifika exemplaret är utrustat med en Intel i5-5250U, 8 GB RAM och en SSD på 128 GB. På pappret kan det låta blygsamt i dagens mått, men i praktiken motsvarar prestandan ungefär en modern lågprisdator. Skillnaden är att många nya budgetdatorer är byggda helt i plast, medan MacBook Air är en välbyggd premiummaskin som fortfarande känns gedigen i handen.

    Vad ska man kontrollera innan köp?

    Om man får tag på en sådan här dator finns det framför allt en sak att kontrollera: batteriet. Ett känt problem hos äldre Apple-datorer är att batterier kan börja svälla med åldern. Ett svullet batteri ska tas på största allvar – det kan innebära brandrisk och bör bytas snarast.

    Även laddaren är värd att tänka på. Originalladdare är relativt dyra, och även om det finns billigare tredjepartslösningar bör man vara försiktig. En dåligt konstruerad nätadapter kan bli varm, fungera instabilt eller i värsta fall innebära en säkerhetsrisk.

    Ett nytt liv med Linux

    Som Linux-maskin visar MacBook Air från 2015 sin verkliga styrka. Jag installerade Ubuntu 24.04, och efter installationen fungerade nästan allt direkt. Det enda som krävde lite extra arbete var att installera drivrutiner för Broadcom BCM4360 wifi nätverkskortet. När det väl var löst fungerade systemet helt problemfritt.

    Skärmen har en upplösning på 1440 × 900, vilket inte är Full HD, men för kontorsarbete, surf och skrivande fungerar den utmärkt.

    Med Ubuntu får man direkt tillgång till LibreOffice för dokument, Firefox för webben och möjlighet att installera Chrome om man föredrar det. För e-post finns Thunderbird för den som inte vill använda webbaserad mejl. Det täcker behoven för de allra flesta.

    Fortfarande relevant i en molnbaserad värld

    I en tid där mycket av vårt digitala liv sker i webbläsaren – via molntjänster, webbappar och e-post – räcker den här datorn långt. För studier, anteckningar, administration och vardagsbruk klarar den uppgiften utan problem.

    MacBook Air 13” från tidigt 2015 är ett bra exempel på hur äldre kvalitetsdatorer inte behöver vara elektronikskrot. Med rätt operativsystem kan de fortsätta vara användbara, energieffektiva och fullt relevanta – långt efter att tillverkaren har gått vidare.

    Vad är den egentligen värd?

    Vad ska man då betala för en MacBook Air 13” från tidigt 2015? Det är faktiskt svårt att ge ett entydigt svar. I min värld är värdet relativt begränsat: några hundralappar utan laddare, och möjligen ytterligare några hundra kronor om originalladdare ingår.

    Anledningen är enkel. Datorn klarar inte att köra ett modernt, fullt supporterat macOS, vilket innebär tydliga begränsningar för den som vill använda den i Apples ekosystem. Utan alternativa operativsystem, som Linux, blir användningsområdet därför ganska smalt för en mac användare.

    Samtidigt ska man inte bortse från marknadens psykologi. Apple-produkter är – och har länge varit – något av ett hypefenomen. Det gör att även mycket gamla Apple-datorer ibland säljs för förvånansvärt höga priser, trots att de tekniskt sett är föråldrade.

    Resultatet blir en märklig situation: en dator som i praktiken är värd relativt lite, men som på andrahandsmarknaden ändå kan kosta betydligt mer än vad prestanda och officiellt stöd egentligen motiverar. För den som vet vad man gör och är villig att installera Linux kan det ändå vara ett fynd – men för den som vill ha ”en Mac” i traditionell mening är värdet betydligt mer begränsat.

    Lite meck att få ingång wifi

    Lite meckigt att få igång Wi-Fi på den här datorn, eftersom den har ett Wi-Fi-chip från Broadcom och de använder proprietära drivrutiner. Undertecknad fick igång Wi-Fi genom att koppla in ett USB-Ethernet-kort och därefter installera Broadcom-drivrutinerna.

    sudo apt update
    sudo apt install bcmwl-kernel-source

    Sedan starta om .

    MacBookAir7,2 — Faktaruta
    Modell
    MacBook Air 13" (Early 2015)
    Lanserad
    2015 (ca 10 år gammal 2025)
    Skärm
    13,3" — 1440 × 900 (16:10), ej Retina
    Trådlöst nät (Wi-Fi)
    802.11a/b/g/n/ac (2,4/5 GHz), Broadcom BCM4360
    Bluetooth
    Bluetooth 4.0
    Senaste macOS-stöd
    macOS Monterey (12)
    Tips: Passar bra för lättare surf/terminal och fungerar ofta fint med Linux.
  • Fish Shell 4.3 – när kommandoraden blir smartare, snyggare och mer förutsägbar

    Fish Shell 4.3 är en uppdatering som vid första anblick kan verka försiktig, men som i praktiken förändrar hur skalet upplevs i det dagliga arbetet. Istället för stora, uppseendeväckande nyheter har utvecklarna fokuserat på att göra befintliga funktioner tydligare, smartare och mer konsekventa. Resultatet är ett kommandoskal som känns mer förutsägbart, lättare att konfigurera och bättre anpassat till moderna terminaler. För både vana användare och nyfikna nybörjare markerar version 4.3 ett steg mot en mer genomtänkt och harmonisk terminalupplevelse.

    Kommandoraden är för många ett arbetsredskap snarare än ett användargränssnitt. Ändå är det just där som Fish Shell, Friendly Interactive SHell, skiljer sig från mängden. Med version 4.3 tar Fish ännu ett steg mot att göra terminalen både mer begriplig och mer intelligent, utan att tumma på kraften under huven.
    Den här versionen är inte en dramatisk omvälvning, utan snarare en noggrant avvägd evolution: bättre standardbeteenden, renare konfigurationer och en terminalupplevelse som anpassar sig efter användaren, inte tvärtom.

    Mindre magi, mer kontroll: nya konfigurationsprinciper

    En av de största förändringarna märks först knappt alls. Tidigare använde Fish så kallade universella variabler för färger, teman och tangentbindningar. De var praktiska men också svåröverskådliga.
    I Fish 4.3 ändras detta i grunden. Standardvariabler som fish_color_* och fish_key_bindings sätts nu globalt i stället för universellt. Vid första starten efter uppgradering gör Fish en engångsmigrering som fryser ditt nuvarande tema och dina tangentbindningar till filer i ~/.config/fish/conf.d/.
    Utvecklarna rekommenderar därefter att man tar bort dessa automatiskt skapade filer och istället hanterar allt direkt i config.fish. Resultatet blir en mer förutsägbar, lättläst och versionshanterbar konfiguration. Det går fortfarande att använda universella variabler, men då medvetet och med vetskapen om att de inte lämpar sig lika väl för dynamiska teman.

    Ett nytt språk – bokstavligen

    Fish 4.3 introducerar ett nytt kommando i skriptspråket: status language. Det kan låta trivialt, men det löser ett gammalt problem. Nu kan man se vilket språk Fish använder för sina meddelanden och ändra språket utan att behöva manipulera globala miljövariabler. Detta är särskilt användbart i skript, testmiljöer och dokumentation där man vill ha konsekventa och reproducerbara utdata.

    Smartare kompletteringar – även bakom kulisserna

    Fish är känt för sina intelligenta kompletteringar, och här har version 4.3 förfinat detaljerna. commandline –cursor fungerar nu korrekt även i icke-interaktiva sessioner. Kompletteringar hanterar sökvägar som innehåller = eller : betydligt bättre. Skiftlägesokänslig prefixmatchning gör att fler träffar hittas snabbare, och autosuggestioner kan nu radbrytas mjukt i stället för att kapas abrupt.
    För användare på Cygwin och MSYS har Fish dessutom blivit bättre på att matcha körbara filer mot rätt metadata, vilket ger mer konsekvent beteende över plattformar.

    Redigering med filsystemsförståelse

    Även tangentbordsarbetet har förbättrats. Ctrl-W tar nu bort escaped spaces när man raderar delar av en sökväg. Nya sökvägsmedvetna redigeringsfunktioner gör det enklare att navigera och justera långa filstigar direkt på kommandoraden. Det är små förbättringar som snabbt blir oumbärliga för den som arbetar mycket i terminalen.

    Teman som anpassar sig efter ljus och mörker

    En modern terminal växlar ofta mellan ljus och mörk bakgrund. Fish 4.3 möter detta genom att låta teman definiera separata sektioner för ljusa och mörka färgscheman. Flera av Fish standardteman har redan uppdaterats för detta. Resultatet är ett skal som ser rätt ut oavsett om du arbetar mitt i natten eller i fullt dagsljus.

    Djupare terminalintegration – utan att vara i vägen

    Fish fortsätter att förbättra sin integration med avancerade terminalfunktioner. OSC-signalerna för promptgränser är nu mer konsekventa, den aktuella arbetskatalogen rapporteras korrekt och fokusrapportering är aktiverad som standard. En ny funktionsflagga gör det dessutom möjligt att stänga av terminalsärlösningar när de inte behövs, vilket ger bättre kontroll i specialmiljöer.

    Stabilitet och puts: färre krascher, färre överraskningar

    Slutligen adresserar Fish 4.3 en rad regressionsproblem från tidigare versioner. Det gäller bland annat krascher kopplade till färgvariabler, problem med Unicode-autosuggestioner, emoji-bredd på macOS, kantfall vid flerradig inmatning och kompletteringsproblem på system utan glibc. Inget av detta är spektakulärt, men allt bidrar till ett skal som helt enkelt känns mer pålitligt.

    Sammanfattning

    Fish Shell 4.3 är ett tydligt exempel på mogen programutveckling. Fokus ligger inte på uppseendeväckande nyheter utan på tydligare konfiguration, bättre standardbeteenden, modern terminalanpassning och många små förbättringar som gör stor skillnad i vardagen. För den som lever i terminalen är detta en uppdatering som inte ropar, men som stillsamt visar att det bara fungerar.

    https://fishshell.com

    Faktaruta: Fish Shell 4.3

    Version: 4.3
    Typ: Interaktivt Unix-skal
    Mål: Förbättrad användarvänlighet utan att offra kraft

    Viktiga nyheter:
    – Standardvariabler för teman och tangentbindningar är nu globala istället för universella
    – Engångsmigrering fryser befintligt tema till conf.d-filer vid uppgradering
    – Nya kommandot status language styr språk för Fish-meddelanden
    – Förbättrade och mer träffsäkra kompletteringar, även i icke-interaktiva lägen
    – Teman kan reagera dynamiskt på ljusa och mörka terminaler
    – Fördjupad terminalintegration med tydligare promptgränser och fokusrapportering

    Plattformar: Linux, macOS, *BSD, Cygwin/MSYS
    Licens: GPLv2
    Webbplats: https://fishshell.com
  • Parrot OS 7.0 “Echo” – ett stort steg för etisk hacking

    Den välkända Linuxdistributionen Parrot OS, som används världen över för etisk hacking och penetrationstestning, har släppt en ny huvudversion. Parrot 7.0 med kodnamnet Echo markerar ett tydligt teknikskifte med ny Debian-bas, modernare systemkomponenter och ett växande fokus på artificiell intelligens inom cybersäkerhet. Uppdateringen riktar sig både till professionella säkerhetsexperter och avancerade användare som vill ligga steget före i en snabbt föränderlig hotbild.

    Utvecklarna bakom den Debian-baserade Linuxdistributionen Parrot OS har nu lanserat Parrot 7.0 med kodnamnet Echo. Det är en större uppdatering som innebär både ny teknisk grund och ett tydligare fokus på framtidens säkerhetsutmaningar, inklusive artificiell intelligens.

    Ny bas med Debian 13 och Linux 6.12 LTS

    Parrot 7.0 bygger på Debian 13 ”Trixie” och använder Linuxkärnan 6.12 LTS. Det ger förbättrat hårdvarustöd, högre stabilitet och längre livslängd i säkerhetsuppdateringar. För användare som arbetar med penetrationstestning och forensik innebär detta ett mer pålitligt system, oavsett om det körs på moderna bärbara datorer, servrar eller alternativa arkitekturer som RISC-V.

    KDE Plasma blir standard

    En av de största förändringarna är att KDE Plasma nu är standard­skrivbordsmiljö. Den körs på Wayland och har justerats för att vara så lättviktig som möjligt. Detta är särskilt viktigt i live-miljöer och virtuella maskiner där resurser ofta är begränsade. Hela systemet har dessutom fått ett klassiskt terminalgrönt färgtema som ger god läsbarhet och en tydlig koppling till traditionella säkerhetsmiljöer.

    Fler och modernare säkerhetsverktyg

    Parrot 7.0 innehåller ett stort antal nya verktyg som speglar hur hotbilden har förändrats. Bland nyheterna finns verktyg för attacker mot samarbetsplattformar, förbättrad nätverksrekognosering, Active Directory-analys, brandväggstunnling och automatisk skanning efter hemligheter som API-nycklar och lösenord i kodbaser.

    Metapaketet parrot-tools har också uppdaterats och installerar nu betydligt fler verktyg direkt, vilket gör systemet redo att användas utan omfattande efterarbete.

    AI får en egen kategori

    För första gången introduceras en särskild kategori för AI-verktyg i Parrot Security-utgåvan. Här ingår bland annat HexStrike AI, som använder artificiell intelligens för penetrationstestning och säkerhetsanalys.

    Utvecklarna betonar dock att AI inte ses som en mirakellösning. Enligt dem kommer den verkliga AI-revolutionen inom cybersäkerhet först när rätt strategier och verktyg finns på plats för att säkra stora språkmodeller och AI-drivna system, snarare än att enbart automatisera attacker.

    Tekniska förbättringar bakom kulisserna

    Parrot 7.0 innehåller även flera tekniska nyheter. Uppdateringsverktyget Parrot Updater har skrivits om i Rust och fått ett grafiskt gränssnitt. Docker- och WSL-avbilderna har uppdaterats, och ett nytt skript gör det möjligt att konvertera en befintlig Debian-installation direkt till Parrot. Dessutom finns nu färdigbyggda system för Raspberry Pi, virtuella maskiner, Docker och RISC-V.

    Uppgradering eller nyinstallation

    Befintliga Parrot 6-användare kan uppgradera till version 7.0 och behålla MATE som standard­skrivbord. Samtidigt rekommenderar utvecklarna en ren installation för bästa stabilitet och prestanda, särskilt för dem som kommer från äldre Parrot-versioner.

    Slutligen…

    Parrot OS 7.0 “Echo” är en tydlig milstolpe för distributionen. Med ny Debian-bas, modern grafikstack, ett kraftigt utökat verktygsutbud och ett genomtänkt AI-fokus stärker Parrot sin roll som en av de mest avancerade plattformarna för etisk hacking och penetrationstestning. För både professionella säkerhetsexperter och avancerade entusiaster är detta en release som markerar riktningen framåt.

    https://parrotsec.org/download

    FAKTARUTA: Parrot OS 7.0 “Echo”
    Typ: Debian-baserad Linuxdistribution för etisk hacking och penetrationstestning
    Kodnamn: Echo
    Bas: Debian 13 “Trixie”
    Kärna: Linux 6.12 LTS
    Standard-skrivbord: KDE Plasma på Wayland (optimerad för att vara lättviktig)
    Stil: Klassiskt “terminalgrönt” tema genom hela systemet
    Nya verktyg (exempel): ConvoC2, AutoRecon, evil-winrm-py, BloodHound.py, TruffleHog, Chisel, PKINITtools
    Ny kategori: “AI Tools” i Security-utgåvan (bl.a. HexStrike AI)
    Övrigt: Parrot Updater omskriven i Rust med GUI, uppdaterade Docker/WSL-images, RISC-V-rootfs
  • Debian gör loong64 till officiellt stödd arkitektur i Debian 14

    När Debian officiellt gör loong64 till en fullt stödd arkitektur tas ett historiskt steg för både projektet och den kinesiska processorplattformen LoongArch. Efter mer än två års arbete i Debian Ports är loong64 nu på väg in i huvudutgåvan Debian 14 Forky, där den kommer att omfattas av samma byggsystem, säkerhetsuppdateringar och långsiktiga stöd som Debians övriga arkitekturer. Beslutet markerar inte bara teknisk mognad, utan också Debians fortsatta ambition att stödja öppna och alternativa hårdvaruplattformar på global nivå.

    Efter drygt två års arbete har Debian officiellt befordrat arkitekturen loong64 från Debian Ports till fullvärdig, stödd arkitektur. Om det återstående integrationsarbetet fortlöper enligt plan kommer loong64 att ingå i den kommande versionen Debian 14, med kodnamnet Forky.

    Beskedet offentliggjordes på e-postlistan debian-devel-announce. Med officiell status följer loong64 nu samma bygg-, release- och säkerhetsprocesser som Debians övriga huvudarkitekturer.

    Vad är loong64

    Loong64 är 64-bitarsvarianten av instruktionsuppsättningen LoongArch, som utvecklas av det kinesiska företaget Loongson. Arkitekturen är framtagen som ett alternativ till etablerade plattformar som x86 och ARM, med fokus på teknologisk självständighet.

    Genom Debians officiella stöd får LoongArch-baserade system tillgång till ett stort, väletablerat ekosystem av fri programvara.

    Så gick uppstarten till

    Arbetet med loong64 inleddes i Debian Ports, där nya och experimentella arkitekturer utvecklas. För att komma igång krävdes ett manuellt grundarbete. Totalt byggdes och importerades 112 paket, vilket var tillräckligt för att skapa en fungerande chroot-miljö och sätta den första automatiska byggservern, en så kallad buildd, i drift.

    Redan under sin första natt byggde och laddade denna enda buildd upp omkring 300 nya paket, ett tydligt tecken på att infrastrukturen fungerar väl.

    Vad händer härnäst

    Den pågående bootstrap-fasen, där hela Debians paketarkiv successivt byggs för den nya arkitekturen, beräknas ta ungefär en vecka. Tidsåtgången beror på om fler byggservrar kopplas in, vilket i så fall skulle öka byggtakten avsevärt.

    När arkivet nått tillräcklig täckning kommer loong64 att behandlas som vilken annan officiell Debian-arkitektur som helst. Det innebär deltagande i alla release-milstolpar, tillgång till officiell installerare samt långsiktigt säkerhets- och underhållsstöd under hela Debian 14:s livscykel.

    Varför detta är betydelsefullt

    Att loong64 nu får officiell status är viktigt både tekniskt och strategiskt. För Debian innebär det ökad arkitekturmångfald och en förstärkt roll som global och hårdvaruneutral Linux-distribution. För LoongArch-plattformen betyder det tillgång till tusentals färdigpaketerade program och ett stort internationellt utvecklar- och användarsamfund.

    Sammanfattning

    Befordran av loong64 från Debian Ports till officiellt stöd visar hur ett öppet projekt kan utveckla och integrera helt nya processorarkitekturer på produktionsnivå. Om allt går enligt plan blir Debian 14 Forky den första Debian-utgåvan där LoongArch får samma status som etablerade arkitekturer som x86, ARM och RISC-V.

    Faktaruta: LoongArch (loong64 i Debian)

    LoongArch är en RISC-instruktionsuppsättning (ISA) från Loongson. I Debian kallas 64-bitarsvarianten loong64 (motsvarar LA64) och är nu på väg in som officiellt stödd arkitektur i Debian 14.

    Fördelar

    • Fristående ISA (inte x86/ARM) som ger en alternativ CPU-plattform med egen utvecklingslinje.
    • Uppströms Linux-stöd (LoongArch kom in som ny arkitektur i Linux 5.19), vilket ger bättre långsiktighet än “out-of-tree”-patchar.
    • Stöd i verktygskedjan: GCC har LoongArch-stöd sedan 12.1, och Rust-plattformen för loongarch-linux anger Linux 5.19 som miniminivå.
    • Debian-stöd innebär automatiska byggbyggen (buildd), säkerhetsflöden och vanliga release-milstolpar.

    CPU:er som använder LoongArch (exempel)

    • Loongson 3A5000 (desktop/”general purpose”, LA464-kärnor).
    • Loongson 3C5000 (server, 16 LA464-kärnor).
    • Loongson 3A6000 (finns bl.a. som industrial-grade-variant, LA664-mikroarkitektur).
    • Nyare serverfamilj 3C6000/derivat har visats offentligt i medier (serverfokus, många kärnor).
    • Nyare “terminal/mobil/industri”-kretsar som 2K3000 och 3B6000M har nämnts av Loongson/press (inbyggt/edge/laptop-inriktning).

    Bra att känna till

    • LoongArch finns i flera varianter: LA32R, LA32S och LA64.
    • Program måste vara kompilerade för loong64/LA64 (binärkompatibilitet med x86/ARM finns inte).
    • Ekosystemet växer snabbt, men täckningen kan variera per distro och paket beroende på portningsstatus.

    Källor (urval): Debian-annonseringen om loong64 som officiell arkitektur, Linux-kärnans LoongArch-dokumentation (v5.19), GCC/nyhetsnotiser om LoongArch-stöd, samt Loongsons produktsidor för 3A5000/3C5000/3A6000 och press om 3C6000/2K3000/3B6000M.

  • QNX tar steget mot skrivbordet – ett realtids-OS blir självbärande för utvecklare

    QNX tar ett ovanligt kliv från det dolda till det synliga. Med lanseringen av en självhostad Developer Desktop för QNX 8.0 kan utvecklare för första gången arbeta i en fullständig skrivbordsmiljö och bygga sina program direkt på operativsystemet. Satsningen markerar ett tydligt skifte för QNX – från strikt inbyggt realtids-OS till en mer öppen och utvecklarvänlig plattform.

    Det realtidsoperativsystem som i decennier har dolt sig bakom bilars instrumentpaneler, industristyrsystem och medicinteknik tar nu ett ovanligt kliv ut i rampljuset. QNX har lanserat sin första Self-Hosted Developer Desktop för QNX 8.0 – en fullfjädrad skrivbordsmiljö där utvecklare kan bygga, testa och köra program direkt på QNX.
    Det kan låta som en självklarhet för Linux- och BSD-användare, men för QNX-världen är detta ett stort skifte. Historiskt har QNX-utveckling nästan alltid inneburit korskompilering: man skriver och bygger sin kod på Linux eller Windows för att sedan överföra den till ett QNX-system. Med den nya Developer Desktop förändras detta i grunden.

    Ett skrivbord på ett realtids-OS

    Kärnan i nyheten är ett komplett skrivbord baserat på XFCE som körs ovanpå Wayland, direkt på QNX 8.0. Resultatet är ett lättviktigt men välbekant grafiskt gränssnitt som påminner mer om en traditionell Linux-desktop än om ett klassiskt inbyggt system.
    För nya utvecklare sänker detta tröskeln rejält. För erfarna QNX-utvecklare innebär det mindre friktion i vardagen, och för alla som portar Linux-program till QNX blir skillnaden tydlig.

    Inget mer ”bygg här, testa där”

    Den kanske viktigaste nyheten är självhostad kompilering. I stället för att bygga binärer på ett annat operativsystem kan utvecklaren nu skriva kod, kompilera den, köra och felsöka samt testa grafik, bibliotek och beroenden helt och hållet inne i QNX.
    Miljön levereras med ett brett urval verktyg som många utvecklare redan känner igen: GCC och Clang, Python, Make och CMake, Git samt editorer som Geany, Emacs, Neovim och Vim. Därutöver finns terminal, webbläsare och filhanteraren Thunar, vilket ger ett komplett och självbärande arbetsflöde utan att lämna operativsystemet.

    Öppen källkod möter industrirealtid

    En stor del av styrkan i den nya Desktop-miljön kommer från QNX satsning på öppna portar. Miljön är förladdad med många av de paket som finns på QNX Open-source Dashboard, som i dagsläget innehåller över 1 400 portar, varav mer än 600 är unika projekt.
    Detta gör det betydligt enklare att porta Linux-bibliotek, grafiska verktyg baserade på GTK, OpenGL ES-applikationer och Python-program. QNX rör sig här tydligt närmare det öppna ekosystem som länge varit Linux-världens styrka, utan att kompromissa med realtidsegenskaperna.

    Virtuell maskin i dag – mer i morgon

    Den första versionen levereras som en QEMU-image och stöds officiellt på Ubuntu 22.04 och 24.04 LTS. Med en gratis QNX-licens kan utvecklare ladda ner bilden via QNX Software Center och komma igång redan i dag.
    Detta är dock bara början. Enligt QNX egen färdplan väntar QEMU-bilder för Windows och macOS, nativa x86-installationer, en dedikerad Raspberry Pi-version, förbättrad dokumentation, stöd för CI-flöden samt fler exempelprojekt och högre stabilitet.

    Varför detta är större än det låter

    QNX har länge varit känt som ett extremt pålitligt men relativt slutet system, perfekt för bilar, tåg och industriella styrsystem men mindre lockande för nya utvecklare. Med Developer Desktop tar QNX ett tydligt steg mot att bli mer tillgängligt, mer experimentvänligt och mer relevant även utanför traditionell embedded-utveckling.
    Att kunna köra ett modernt skrivbord, en webbläsare och en komplett utvecklingsmiljö på ett realtids-OS är inte bara praktiskt utan också ett tydligt ställningstagande. QNX vill inte längre bara vara osynlig infrastruktur, utan en plattform där utvecklare faktiskt vill arbeta.

    https://devblog.qnx.com/qnx-self-hosted-developer-desktop-initial-release

    FAKTARUTA: QNX Self-Hosted Developer Desktop (QNX 8.0)
    Vad är det?
    En självhostad utvecklingsmiljö som körs direkt på QNX 8.0, så att du kan bygga och testa mjukvara utan korskompilering.
    Skrivbordsmiljö
    XFCE på Wayland.
    Utvecklingsverktyg
    GCC, Clang, Python, Make, CMake, Git (m.fl.).
    Editorer/IDEs
    Geany, Emacs, Neovim, Vim.
    Ingår också
    Webbläsare, terminal, Thunar filhanterare samt exempelprojekt i C, C++, Python, GTK och OpenGL ES.
    Distribution (första släppet)
    QEMU-image.
    Stödda värdar
    Ubuntu 22.04 LTS och 24.04 LTS.
    På väg enligt roadmap
    QEMU för Windows/macOS, nativa x86-images och en Raspberry Pi-build.
  • När spel-Linux siktar på serverhallen – CachyOS och den oväntade serverdrömmen

    CachyOS, mest känt som ett Arch-baserat Linuxsystem för spelare och prestandaentusiaster, tar nu sikte på ett helt nytt område. I sin årsöversikt för 2025 avslöjar projektet planer på en särskild serverutgåva, anpassad för NAS-lösningar, arbetsstationer och hostingmiljöer. Med löften om förhärdade standardinställningar, prestandaoptimerade paket och färdiga systemavbilder väcker satsningen både förväntan och frågor. Kan ett snabbfotat, rullande Linux verkligen bli ett stabilt fundament i serverhallen – eller är detta början på ett djärvt experiment som kan förändra synen på vad ett serversystem kan vara?

    I sin årliga tillbakablick för 2025 presenterade det Arch-baserade Linux-systemet CachyOS en nyhet som både väckte entusiasm och eftertanke: planer på en särskild Server Edition, riktad mot NAS-lösningar, arbetsstationer och hosting-leverantörer. För ett system som främst gjort sig känt bland Linux-spelare och prestandaentusiaster är detta ett oväntat, men fascinerande, steg.

    Ett djärvt kliv bortom spelvärlden

    CachyOS har byggt sitt rykte på aggressiv prestandaoptimering, bland annat genom tekniker som PGO och AutoFDO, där program kompileras och finjusteras baserat på hur de faktiskt används. Nu vill utvecklarna ta samma filosofi in i servervärlden – med förhärdade standardinställningar, färdigtrimmade paket och verifierade systemavbilder som hostingföretag enkelt kan distribuera till sina kunder.

    Det är ett ambitiöst mål. Kanske till och med ett riskfyllt sådant.

    NAS, arbetsstation och server – tre världar, ett system?

    En första invändning gäller målgruppen. NAS-system, arbetsstationer och servrar har delvis överlappande, men ofta motstridiga krav. En NAS prioriterar dataintegritet och lagringsfunktioner, arbetsstationer kräver hög interaktiv prestanda och moderna verktyg, medan servrar framför allt behöver stabilitet, tillförlitlighet och lång drifttid.

    Här finns dock tekniska val som talar till CachyOS fördel. Systemet använder Btrfs som standardfilsystem, vilket passar väl för NAS-användning tack vare stöd för snapshots, checksummor, flexibel RAID-hantering och effektiv diskadministration. På pappret är det ett modernt och kraftfullt val.

    Den stora elefanten i rummet: rolling release på server?

    Den mest grundläggande frågan kvarstår ändå: hör rolling-release-distributioner verkligen hemma i servermiljöer?

    Traditionellt har serversystem byggt på långsiktigt stabila och noggrant testade programversioner. Även om dessa ofta är något äldre, minimerar de risken för oväntade fel som kan orsaka driftstopp. Det är därför servermarknaden domineras av Debian-baserade och RHEL-baserade system, samt SLES och openSUSE Leap – alla kända för sin försiktiga uppdateringsmodell.

    CachyOS, med sina ständigt uppdaterade paket och nära koppling till Arch Linux, representerar motsatsen. Det är idealiskt för entusiaster som vill ha det senaste, men potentiellt problematiskt i miljöer där stabilitet väger tyngre än ny funktionalitet.

    Ett experiment som kan skaka om servervärlden

    Just därför är CachyOS satsning så intressant. Om projektet lyckas kombinera Arch-världens prestanda och modernitet med servervärldens krav på säkerhet och förutsägbarhet, kan det utmana invanda föreställningar om hur ett serversystem måste fungera.

    Att hosting-leverantörer nämns som en uttalad målgrupp ger dessutom satsningen extra trovärdighet. Det är en sektor där endast robusta och välgenomtänkta lösningar överlever.

    Blicken mot 2026

    Den planerade Server Edition väntas bli verklighet först under 2026. Fram till dess återstår många obesvarade frågor: kommer CachyOS att införa frysta paketkanaler, längre supportcykler eller särskilda säkerhetsmekanismer för serverbruk?

    Oavsett svaren är detta ett modigt steg som förtjänar uppmärksamhet. Linuxvärlden utvecklas genom experiment, och CachyOS serverambitioner kan visa sig vara antingen en varningshistoria – eller början på något helt nytt.

    Tills vidare återstår bara att följa utvecklingen med nyfikenhet. Och sist men inte minst: en god och fridfull jul till alla läsare.Fakta: CachyOS Server Edition (planerad)

    Vad: En planerad serverutgåva av Arch-baserade CachyOS.

    Målgrupp: NAS, arbetsstationer och servermiljöer – inklusive hosting-leverantörer.

    Utlovas: Förhärdade standardinställningar, förtrimmade “defaults” och prestandaoptimerade paket för t.ex. webbservrar och databaser.

    Distribution: Verifierad image som ska vara enkel att deploya hos hostingaktörer.

    Teknisk bakgrund: CachyOS fokuserar på prestanda (bl.a. PGO/AutoFDO) och använder Btrfs som standardfilsystem.https://cachyos.org/

    Frågetecken: Hur man balanserar rolling release med serverkrav på stabilitet och förutsägbarhet.https://cachyos.org/

    https://cachyos.org

    Fakta: CachyOS Server Edition (planerad)
    Vad: En planerad serverutgåva av Arch-baserade CachyOS.
    Målgrupp: NAS, arbetsstationer och servermiljöer – inklusive hosting-leverantörer.
    Utlovas: Förhärdade standardinställningar, förtrimmade “defaults” och prestandaoptimerade paket för t.ex. webbservrar och databaser.
    Distribution: Verifierad image som ska vara enkel att deploya hos hostingaktörer.
    Teknisk bakgrund: CachyOS fokuserar på prestanda (bl.a. PGO/AutoFDO) och använder Btrfs som standardfilsystem.
    Frågetecken: Hur man balanserar rolling release med serverkrav på stabilitet och förutsägbarhet.



  • Firefox inför en ”AI-avstängningsknapp” – full kontroll för användaren


    Mozilla har bekräftat att Firefox kommer att få en särskild avstängningsfunktion som helt kan stänga av alla AI-relaterade funktioner i webbläsaren. Beskedet kommer efter oro kring Mozillas planer på att utveckla Firefox till en ”modern AI-webbläsare” och syftar till att försäkra användarna om att kontroll och valfrihet även fortsättningsvis står i centrum.

    Mozilla har bekräftat att Firefox kommer att få en så kallad ”AI kill switch” – en funktion som låter användaren helt och hållet stänga av alla AI-relaterade funktioner i webbläsaren. Funktionen väntas lanseras under första kvartalet 2026 och markerar ett tydligt ställningstagande för användarkontroll i en tid då artificiell intelligens byggs in i allt fler digitala produkter.

    Bakgrunden: Firefox som ”AI-webbläsare”

    Diskussionen tog fart tidigare i veckan när Mozillas nytillträdde VD Anthony Enzor-DeMeo presenterade sin vision om att Firefox ska utvecklas till en ”modern AI browser”. Uttalandet väckte snabbt oro, särskilt bland långvariga Firefox-användare, Linux-communityn och integritetsmedvetna användare som valt Firefox just för dess fokus på öppen källkod och användarens självbestämmande.

    Mozilla var dock snabba med att förtydliga vad detta innebär – och kanske ännu viktigare: vad det inte innebär.

    En riktig avstängning – inte bara en inställning

    Firefox-utvecklaren Jake Archibald förklarade på Mastodon att Mozilla arbetar på en intern funktion som de kallar för en AI kill switch. Namnet är internt och kommer sannolikt att ersättas av något mer rumsrent, men ambitionen är glasklar.

    När funktionen är aktiverad ska alla AI-funktioner försvinna helt, aldrig visas i gränssnittet och inte aktiveras i framtiden.

    Detta är mer än bara att slå av en enskild funktion. Kill switch-läget ska fungera som ett globalt nej till AI i Firefox, oavsett om det handlar om sidofunktioner, knappar, assistenter eller framtida tillägg som Mozilla själva utvecklar.

    Alla AI-funktioner blir frivilliga

    Mozilla betonar också att alla AI-funktioner kommer att vara opt-in, alltså frivilliga från början. Inget ska aktiveras automatiskt.

    Samtidigt erkänner Mozilla att begreppet opt-in kan tolkas olika. Är en ny knapp i verktygsfältet opt-in, eller krävs ett aktivt val i inställningarna?

    Det är just här AI-avstängningsknappen kommer in. Den ska vara entydig och kompromisslös: är den på, finns ingen AI över huvud taget.

    VD:n: ”Firefox måste fungera för alla”

    Kort efter publiceringen bekräftade Mozilla officiellt planerna. På Reddit skrev Anthony Enzor-DeMeo att Firefox måste fungera för nästan alla på planeten – utvecklare, Linux-användare, studenter, föräldrar och personer som aldrig ändrar en standardinställning.

    Han slog samtidigt fast Mozillas kärnvärden och betonade att Firefox alltid kommer att vara byggd kring användarkontroll. Det inkluderar AI, och en riktig avstängningsfunktion kommer under första kvartalet 2026.

    Vad betyder detta i praktiken?

    För användaren innebär detta att Firefox försöker gå en balanserad väg. AI-funktioner ska finnas för dem som vill ha dem, men det ska också finnas en total avstängning för dem som inte vill. Ingen funktion ska tvingas på användaren, och valfrihet ska vara tydlig och konsekvent.

    I en tid då många webbläsare integrerar AI utan tydliga avstängningsmöjligheter sticker Mozilla ut genom att erbjuda ett ”allt eller inget”-val.

    Slutsats

    Firefox har i över 20 år varit ett alternativ för användare som värdesätter kontroll, transparens och öppenhet. Med den kommande AI-avstängningsknappen signalerar Mozilla att även framtidens Firefox ska kunna användas utan AI – om man så önskar.

  • Fresh – när terminaln möter det moderna kodverktyget

    Terminaln har länge varit utvecklarens snabbaste verktyg – men också ett av de mest avskalade. Med Fresh utmanas den bilden. Den nya öppna textredigeraren kombinerar terminalns effektivitet med moderna funktioner som annars hör hemma i grafiska IDE:er. Resultatet är ett kraftfullt kodverktyg som körs helt i textläge, men ändå erbjuder en strukturerad, visuell och förvånansvärt bekväm utvecklingsmiljö.

    Fresh – när terminaln möter det moderna kodverktyget

    I takt med att allt fler utvecklare söker snabbare, lättare och mer fokuserade arbetsflöden har intresset för terminalbaserade verktyg fått en tydlig renässans. Samtidigt vill få ge upp de bekvämligheter som moderna utvecklingsmiljöer erbjuder. Här kliver Fresh in – en ny öppen källkodsbaserad textredigerare som försöker förena två världar som länge setts som motsatser: den klassiska terminaln och den grafiska kodeditorn.

    Fresh är en så kallad TUI-editor (Text-based User Interface), skriven i programmeringsspråket Rust. Det innebär att hela programmet körs i ett vanligt terminalfönster, utan att använda grafiska ramverk som GTK eller Qt. Trots detta lyckas Fresh leverera en upplevelse som ligger mycket nära den man förknippar med moderna grafiska program.

    Ett grafiskt tänk – helt i textläge

    Vid första anblick kan Fresh nästan uppfattas som en traditionell grafisk editor. Den innehåller menyer, paneler, delade vyer, filutforskare och en integrerad terminal, allt uppbyggt med terminalns egna möjligheter. Musstöd finns från start, tillsammans med snabbkommandon, kontextmenyer och en kommandopalett där användaren kan söka efter funktioner på samma sätt som i moderna IDE:er.

    I stället för att arbeta direkt med filer använder Fresh buffertar. Flera filer och terminalsessioner kan vara öppna samtidigt och visas sida vid sida i horisontella eller vertikala split-vyer. En permanent statusrad längst ner visar relevant information som filnamn, markörposition och aktuell Git-branch.

    Kraftfull redigering utan begränsningar

    Trots sitt terminalbaserade format saknar Fresh inte avancerade redigeringsfunktioner. Programmet erbjuder stöd för flera markörer, avancerade textmarkeringar samt obegränsad ångra- och gör om-funktionalitet. All redigering sparas i en fullständig historik, vilket gör att användaren tryggt kan experimentera utan risk att förlora arbete.

    Navigeringen förbättras ytterligare genom positionshistorik och inbyggt stöd för Language Server Protocol. Detta gör det möjligt att hoppa till definitioner, navigera mellan symboler och få kodintelligens som annars förknippas med fullskaliga grafiska utvecklingsmiljöer.

    Filhantering utan att lämna editorn

    Fresh innehåller en inbyggd filutforskare som låter användaren navigera i projektets katalogstruktur direkt i editorn. Den är helt anpassad för tangentbord, men fungerar även med mus. Som standard respekteras .gitignore-filer, vilket hjälper till att hålla fokus på relevanta filer i projektet. Filer kan öppnas, bytas och skapas utan att man behöver lämna editorn eller använda externa verktyg.

    Terminaln som en integrerad del av arbetsflödet

    En av de mest utmärkande funktionerna i Fresh är den inbyggda terminalemulatorn. Terminaler öppnas som vanliga buffertar och kan delas upp i flera flikar. Användaren kan växla mellan inmatningsläge och scroll-läge, söka i terminalutdata och kopiera text med samma kommandon som används i redigeraren.

    En särskilt ovanlig funktion är att terminalsessioner kan bevaras mellan omstarter. Pågående processer och hela scrollback-historiken finns kvar, vilket suddar ut gränsen mellan editor och kommandoskal.

    Kodintelligens med resurskontroll

    Fresh har inbyggt stöd för Language Server Protocol och erbjuder diagnostik, kodkomplettering och symbolinformation i realtid. Rust, JavaScript, TypeScript och Python fungerar direkt, medan ytterligare språk kan konfigureras manuellt via en JSON-baserad inställningsfil.

    En detalj som särskiljer Fresh från många andra editorer är möjligheten att sätta gränser för CPU- och minnesanvändning hos språkservrar. Detta förhindrar att resurskrävande LSP-processer påverkar systemets prestanda negativt.

    Ett pluginsystem byggt för framtiden

    Fresh är konstruerat med utbyggbarhet i fokus. Redigeraren använder ett pluginsystem baserat på TypeScript, vilket gör det relativt lätt att skapa egna tillägg. Flera plugins följer med som standard, bland annat för att markera TODO-kommentarer och utföra Git-baserade sökningar.

    För C- och C++-utveckling finns även ett särskilt Clangd-hjälpplugin. Plattformsspecifika detaljer, till exempel för macOS, är tydligt dokumenterade för att underlätta installation och användning.

    Samlad och tydlig konfiguration

    All konfiguration i Fresh sker via en enda config.json-fil som lagras på ett standardiserat sätt beroende på operativsystem. I denna fil styrs allt från teman och tangentbindningar till språkservrar, plugins och resursbegränsningar. Tanken är att ge användaren full kontroll utan att sprida inställningar över flera filer.

    Stöd för alla större operativsystem

    Fresh är officiellt stödd på Linux, macOS och Windows. För den som vill prova finns färdiga binärer, men även installationsalternativ via Homebrew, Arch User Repository, .deb- och .rpm-paket, npm, crates.io eller manuell kompilering från källkod. På Windows fungerar Fresh i moderna terminaler, och det går även att köra via WSL för en mer Linux-lik upplevelse.

    Terminalns nästa steg

    Fresh visar tydligt att terminalbaserade verktyg inte längre behöver vara spartanska eller svåranvända. Genom att kombinera hög prestanda, moderna gränssnittsidéer och ett tydligt fokus på utvecklarens arbetsflöde pekar Fresh mot en framtid där terminaln inte är ett alternativ till grafiska verktyg – utan ett fullvärdigt hem för dem.

    Bild ifrån projektets hemsida

    Linux.se:s åsikt

    Efter att ha testat Fresh är helhetsintrycket mycket lovande, även om den senaste versionen ännu inte verkar finnas tillgänglig som .deb-paket. Känslan för tankarna tillbaka till DOS-eran, fast i en modern tappning.

    För den som i dag snabbt vill redigera filer direkt på en server är alternativen oftast nano eller emacs/vi. Både emacs och vi är kraftfulla verktyg, men de har också en relativt hög inlärningströskel, vilket kan avskräcka många användare.

    En funktion som skulle vara mycket uppskattad i framtida versioner av Fresh är stöd för emacs-liknande Ctrl-kommandon. För användare som har dessa tangentkombinationer djupt inpräntade i muskelminnet är det svårt att ”lära gamla hundar att sitta”. Dessutom kan Ctrl-kommandon i vissa situationer vara snabbare och mer effektiva, exempelvis vid sparande och navigering.

    Trots detta framstår Fresh som ett tydligt positivt tillskott. Det fyller ett tomrum mellan enkla terminalredigerare och mer komplexa redigeringsmiljöer, och har potential att bli ett naturligt val för modern server- och terminalbaserad utveckling.

    Läs mer på :

    https://sinelaw.github.io/fresh

    FAKTARUTA
    Fresh – terminaleditor med IDE-känsla
    • Typ: Öppen källkod, TUI (Text-based UI) i terminal
    • Språk: Rust
    • Gränssnitt: Paneler, split-vyer, filutforskare, musstöd
    • Utvecklarstöd: LSP (diagnostik, completion, symboler)
    • Extra: Inbyggd terminal som buffert med flikar och scroll-läge
    • Utbyggbart: Pluginsystem (TypeScript) och central config.json
    • Plattformar: Linux, macOS, Windows (även via WSL)
    Tips: Passar dig som vill stanna i terminaln men ändå ha moderna IDE-funktioner.
  • Linux 6.18 – Den nya långtidssupportade kärnan som ska bära Linux in i framtiden

    Linux 6.18 har nu officiellt blivit en långtidssupportad kärna – en LTS-version som kommer att få uppdateringar ända till 2027. Det gör den till en av de mest betydelsefulla Linux-releaserna just nu, eftersom den blir en stabil grund för allt från servrar och datorer till inbyggda system och industrilösningar. Men vad innebär egentligen LTS-statusen, och varför spelar den så stor roll? Här reder vi ut det.

    Linux-utvecklingen rör sig snabbt, men ibland utmärker sig en version som extra viktig. Det gäller särskilt de kärnor som får långtidssupport och därmed kommer att användas i allt från servrar och datorer till inbyggda system under många år framöver. Nu har Linux 6.18 officiellt lagts till som en ny långtidssupportad version – en så kallad LTS-kärna.

    Vad innebär det att en Linux-kärna blir LTS?

    Linux-kärnan släpps i nya huvudversioner ungefär var tionde vecka. Dessa kallas oftast för mainline- eller stabila versioner och får regelbundna uppdateringar under en relativt kort period, innan utvecklingen går vidare till nästa version.

    En LTS-version fungerar däremot som ett långsiktigt fundament. Den:

    • får säkerhetsuppdateringar i flera år
    • får viktiga buggfixar
    • används av distributioner och hårdvarutillverkare som behöver stabilitet över tid

    Därför är LTS-versionerna särskilt viktiga för miljöer där man inte kan eller vill uppdatera ofta.

    Linux 6.18 går med i LTS-familjen

    Linux 6.18 släpptes nyligen och har nu officiellt tagits upp i Kernel.org:s LTS-linje. Den kommer att underhållas fram till december 2027, vilket gör den till en av sex aktiva LTS-versioner. De andra är:

    • 6.12 (EOL december 2026)
    • 6.6 (EOL december 2026)
    • 6.1 (EOL december 2027)
    • 5.15 (EOL december 2026)
    • 5.10 (EOL december 2026)

    Att 6.18 blir LTS tyder på att utvecklarna bedömer den som stabil, mogen och lämplig för långsiktig användning.

    Vad är nytt i Linux 6.18?

    Även om LTS-versionen bygger på samma kod som den ursprungliga 6.18-releasen innebär LTS-statusen att förbättringarna nu betraktas som tillräckligt stabila för flerårigt underhåll.

    Några av de viktigaste nyheterna är:

    Förbättrad CPU-arkitekturhantering

    Linux 6.18 innehåller optimeringar för moderna processorer, vilket kan ge bättre effektivitet och prestanda.

    Utökade BPF-funktioner

    BPF, som används för nätverk, säkerhet och systemanalys, fortsätter att växa och får kraftfulla nya verktyg i denna version.

    Förbättringar i minneshantering

    Optimeringarna gör kärnan bättre på att fördela och hantera RAM, vilket kan leda till snabbare och mer förutsägbart beteende.

    Smartare processchemaläggning

    Kärnans scheduler – som avgör vilken process som ska köras när – har finjusterats för att ge jämnare prestanda och bättre respons.

    Uppdaterade drivrutiner

    Mängder av hårdvarudrivrutiner har fått förbättringar, vilket ger bättre kompatibilitet och stabilitet.

    Varför är Linux 6.18 LTS viktigt?

    För slutanvändaren märks ofta inte versionsuppgraderingarna direkt. Men för utvecklare, företag och systembyggare är LTS-versionerna avgörande. De används i:

    • stora Linux-distributioner
    • molnservrar och datacenter
    • nätverksutrustning
    • IoT-system och industrikomponenter

    Eftersom Linux 6.18 kommer att underhållas fram till slutet av 2027 blir den en central del av Linux-ekosystemet de kommande åren. Den erbjuder en stabil och modern grund för allt från avancerade AI-servrar till små inbyggda enheter.

    Fakta: Linux 6.18 LTS

    Linux 6.18 är en långtidssupportad (LTS) version av Linuxkärnan. Den är tänkt att fungera som en stabil plattform under flera år, med fokus på säkerhet, buggfixar och förutsägbara uppdateringar.

    • Version: 6.18 (LTS)
    • Inriktning: Långsiktig stabilitet och support
    • Användning: Servrar, skrivbordssystem, inbyggda system, IoT
    • Supporthorisont: Planerad support till december 2027

    Vad gör en kernel?

    Kerneln är operativsystemets kärna. Den:

    • Han­terar hårdvara (CPU, minne, diskar, nätverk, m.m.)
    • Bestämmer vilka program som får använda resurser och när
    • Sköter säkerhet, rättigheter och isolering mellan processer
    • Ger program ett gemensamt gränssnitt mot hårdvaran

    Kort sagt: kerneln är det lager som gör att dina program kan köra ovanpå hårdvaran utan att behöva veta exakt hur varje enhet fungerar.

  • Mozilla Thunderbird 145 – den största uppdateringen på länge: Exchange-stöd, säkrare internet och farväl till 32-bitars Linux

    Mozilla Thunderbird 145 är här – och det är en av de största uppdateringarna på länge. Med inbyggt stöd för Microsoft Exchange, krypterad DNS-over-HTTPS och ett rejält lyft för programmets kontohantering tar Thunderbird ett stort kliv in i modern e-posthantering. Samtidigt gör projektet upp med äldre teknik genom att slopa 32-bitars Linux och rensa bort föråldrade funktioner. Här är allt som är nytt.

    Mozilla har släppt Thunderbird 145, en av de mest betydande uppdateringarna av e-postklienten på flera år. Programmet, som är både gratis och öppen källkod, får nu funktioner som många användare har efterfrågat i över ett decennium – inklusive inbyggt stöd för Microsoft Exchange.

    Men det är bara början.

    Inbyggt stöd för Microsoft Exchange – utan tillägg

    I många företag är e-post lika med Microsoft Exchange. Tidigare behövde Thunderbird-användare förlita sig på tredjeparts-tillägg som Owl för att ansluta. Nu är detta historia.

    Thunderbird 145 introducerar native support för Exchange Web Services (EWS).
    Det betyder att du kan ansluta direkt till jobbets e-postserver – snabbt, stabilt och utan extra komponenter.

    Dessutom kan man nu manuellt konfigurera EWS-konton via den nya Account Hub.

    Säkrare surf med DNS-over-HTTPS

    En annan stor nyhet är att Thunderbird nu kan använda DNS-over-HTTPS (DoH), en teknik som krypterar DNS-frågor.
    I praktiken innebär detta att:

    • mellanhänder inte kan snoka på vilka servrar du kontaktar
    • DNS-kapning blir mycket svårare
    • insynen i din nättrafik minskar

    Det är ett stort steg för användarnas integritet.

    Account Hub blir smartare och mer tillgänglig

    Account Hub – den centrala platsen för att lägga till och hantera konton – fortsätter att utvecklas. Nytt i denna version:

    • Manuell konfiguration av e-postkonton, inklusive EWS
    • Förbättrad tillgänglighet: felmeddelanden och knappar läses nu korrekt upp av skärmläsare
    • Smartare formulär som visar rätt fält i rätt situation

    Dessutom har ett flertal irriterande buggar åtgärdats, såsom att knappar kunde aktiveras fast de såg avstängda ut.

    Farväl till Skype – och till 32-bitars Linux

    Thunderbird passar på att städa upp bland funktionerna. Två större förändringar sticker ut:

    • Skype-integrationen har tagits bort ur adressboken.
    • 32-bitars Linux x86 stöds inte längre.

    Det innebär att Thunderbird nu fokuserar helt på modern 64-bitars hårdvara – något de flesta Linuxdistributioner redan gjort sedan länge.

    Smådetaljer som gör stor skillnad

    Version 145 innehåller även en rad förbättringar som lyfter helhetsupplevelsen:

    • ”Junk” heter nu ”Spam” – mer i linje med andra e-postklienter
    • Visuella och upplevelsemässiga förbättringar i gränssnittet
    • “Spara alla” bilagor visar nu en varning om filer är på väg att skrivas över
    • ICS-filer (kalenderhändelser) går nu att dra direkt till Today Pane
    • Menyraden göms inte längre efter uppgradering
    • Spam-filter fungerar bättre med avancerade inställningar
    • Thunderbird skapar nu Sent- och Spam-mappar mer konsekvent för IMAP-konton
    • Exchange-inloggningar är stabilare
    • Emoji i ämnesrader hanteras korrekt (!)

    Flera andra buggar har fixats, bland annat för adressboken, påminnelser, tillägg och visuella överlägg.

    Säkerhetsfixar

    Som vanligt innehåller uppdateringen också ett antal säkerhetsförbättringar, även om Mozilla inte alltid avslöjar detaljerna direkt av säkerhetsskäl.

    Sammanfattning

    Thunderbird 145 är en uppdatering som både moderniserar och framtidssäkrar programmet. Med inbyggt Exchange-stöd, säkrare DNS, förbättrad tillgänglighet och ett mer polerat gränssnitt är detta en version som både privatpersoner och företag kommer att uppskatta.

    För användare som fortfarande sitter på 32-bitars Linux blir det dock dags att uppgradera.

    Thunderbird i vår wiki :

    Thunderbird i vår wiki

    Thunderbird 145 – teknisk fakta

    Version: 145

    Typ: Desktop-e-postklient (FOSS)

    Plattformar: Windows, macOS, Linux (endast 64-bit)

    Nya huvudfunktioner:

    • Inbyggt stöd för Microsoft Exchange via Exchange Web Services (EWS)
    • Stöd för DNS-over-HTTPS (DoH)
    • Account Hub med manuell e-post- och EWS-konfiguration

    Förändringar:

    • ”Junk” ersatt med ”Spam” i gränssnittet
    • 32-bitars Linux x86-binarier har slopats
    • Skype borttaget från adressbokens IM-alternativ

    Buggrättningar (urval):

    • ”Save All” varnar nu innan filer skrivs över
    • IMAP ”Sent”- och ”Spam”-mappar skapas mer pålitligt
    • Stabilare Exchange-autentisering och Account Hub-beteende
    • Visuella, UX- och säkerhetsförbättringar
  • KDE Plasma 6.6 – En smartare, snabbare och mer sömlös Linux-upplevelse


    KDE Plasma 6.6 är på väg – och nästa stora version av det populära Linux-skrivbordet bjuder på en kombination av smartare funktioner och finputsad design. Med stöd för Wi-Fi via QR-kod, lägre minnesanvändning och bättre integration mellan appar på Wayland tar Plasma ännu ett steg mot en snabbare, mer elegant och användarvänlig upplevelse för alla Linux-användare.

    Avancerad teknik möter vardagsanvändning när nästa version av KDE Plasma gör entré.
    Den 17 februari 2026 väntas KDE-projektet lansera Plasma 6.6, och utvecklarna har redan gett oss en glimt av vad som väntar. Det handlar inte om en revolution – utan en evolution: hundratals små förbättringar som tillsammans gör din datorupplevelse både snabbare, snyggare och mer intuitiv.

    Skanna dig in på nätet – Wi-Fi via QR-kod

    Minns du hur tröttsamt det kan vara att skriva långa, krångliga Wi-Fi-lösenord? I Plasma 6.6 räcker det att skanna en QR-kod.
    I nätverkswidgeten finns nu en knapp som öppnar den lilla appen Qrca – och vips är du ansluten. Det här är särskilt praktiskt på caféer, kontor eller i delade hemnätverk där lösenord ofta byts.

    Denna funktion är ett steg mot en mer mobil-inspirerad datorupplevelse, där smidighet och säkerhet möts. Det är också en påminnelse om hur KDE-projektet hela tiden letar efter sätt att minska friktionen i vardagen.

    Mindre minne, mer fart

    Utvecklarna har tagit ett rejält grepp om prestandan. Plasma 6.6 använder över 100 MB mindre minne än tidigare versioner, tack vare en smartare hantering av bakgrundsbilder.
    När tapetfunktionen optimerades försvann visserligen stödet för kaklade bakgrunder – men det har man redan återinfört i form av ett nytt “Tiled”-plugin.

    För dig som kör KDE på äldre datorer betyder det här en märkbart lättare miljö, medan moderna maskiner får snabbare laddning och bättre flyt, särskilt på system med flera skärmar eller Wayland-grafikserver.

    Färg, form och känsla

    Plasma har alltid legat i framkant när det gäller design – och version 6.6 fortsätter förfina detaljerna.

    • Färgplockaren visar nu riktiga RGB-värden i stället för sådana som påverkats av nattläge eller färgprofiler.
    • GTK-appar (som inte tillhör KDE-ekosystemet) får en mer harmonisk look med extra verktygsrads-marginaler och tydligare linjer.
    • Systeminställningarna har fått en uppfräschning, där bland annat sidan för fjärrskrivbord nu visar fel direkt – du slipper leta i loggar.
    • Bluetooth-sidorna följer bättre KDE:s designriktlinjer och är enklare att använda när Bluetooth är avstängt.

    Tillsammans ger dessa små förändringar ett helhetsintryck som känns mer enhetligt och professionellt.

    Nya möjligheter med Wayland och säkerhet

    För de som använder Wayland – framtidens standard för Linux-grafik – finns fler förbättringar:
    drag-och-släpp mellan äldre XWayland-fönster och moderna appar fungerar nu smidigare.

    Dessutom har en ny USB-portal lagts till. Den gör det möjligt för sandboxade appar, till exempel Flatpaks, att få tillgång till USB-enheter på ett säkert sätt när det verkligen behövs. Det här är en viktig milstolpe för säkerhet och användarvänlighet i moderna Linux-system.

    Fler finjusteringar för vardagen

    • Antalet virtuella skrivbord ökar från 20 till 25.
    • Du kan öppna Systeminställningar med Meta + I – där Meta-tangenten oftast är Windows-tangenten på vanliga PC-tangentbord (eller ⌘ Command på Mac). Kombinationen känns alltså direkt bekant för Windows-användare som är vana att använda den för genvägar och startmenyn.
    • Slideshow-bakgrunder får knappar för “Markera alla” och “Avmarkera alla”.
    • Info-centret svarar nu även på sökordet dxdiag – perfekt för dig som kommer från Windows-världen.
    • HDR-skärmar får ett nytt kalibreringssteg som mäter maximal ljusstyrka för mer korrekta färger.

    En förfinad helhet

    KDE Plasma 6.6 är inte en version som skriker efter uppmärksamhet – den förtjänar den. Det är ett exempel på hur noggrant arbete med detaljer kan göra en redan utmärkt skrivbordsmiljö ännu bättre.

    QR-kod-anslutningar och minnesoptimeringar må stå i centrum, men den verkliga nyheten ligger i känslan: Plasma 6.6 är mognare, snabbare och mer sammanhängande än någonsin.

    Detta är KDE:s filosofi i ett nötskal – ständig förbättring, utan att kompromissa med friheten.

    KDE Plasma 6.6 — Fakta

    Version
    KDE Plasma 6.6
    Planerad release
    17 februari 2026
    Huvudnyheter
    • Wi-Fi via QR-kod (anslut utan att skriva lösenord)
    • −100 MB RAM genom smartare bakgrundsbildshantering
    • ”Tiled”-plugin för kaklade tapeter
    • Polerat Breeze/GTK-utseende & korrekta RGB-värden i färgplockaren
    • Wayland: smidigare drag-och-släpp mellan XWayland och native-appar
    • Ny USB-portal: säkrare USB-åtkomst för sandboxade appar (t.ex. Flatpak)
    • HDR: kalibrering av maximal helskärmsljusstyrka
    • Fler virtuella skrivbord: 25 (upp från 20)
    Snabbgenväg
    Öppna Systeminställningar med Meta + I. Meta = Windows-tangenten på PC (⌘ Command på Mac).
    För vem?
    Användare som vill ha ett snabbare, snyggare och mer konsekvent Linux-skrivbord.

Etikett: tux

  • MythTV 36.0 – Ett stort steg för öppen mediehantering

    MythTV 36.0 är här efter över ett års utveckling och markerar ett tydligt tekniskt kliv framåt för det öppna mediecentret. Med stöd för den senaste versionen av FFmpeg, förbättrad hårdvaruacceleration för AMD-grafik, Wayland-anpassning och ett uppdaterat webbgränssnitt moderniseras plattformen på bred front – samtidigt som den fortsätter vara ett kraftfullt alternativ för den som vill…

  • Tänk om du plötsligt försvinner från nätet?

    Tänk om du plötsligt slutar svara på mejl, logga in på dina konton – eller ens använda internet? Med det nya open-source-verktyget LastSignal kan du själv styra vad som ska hända då. Genom stark kryptering och en digital ”dead man’s switch” ser tjänsten till att känslig information bara lämnas vidare om du verkligen blir onåbar.…

  • Linux får kontinuitetsplan – om Linus Torvalds inte längre kan leda projektet

    Linux-kärnan har fått ny dokumentation som beskriver hur utvecklingen ska fortsätta om Linus Torvalds inte längre kan leda projektet. För första gången finns nu en formellt nedskriven plan som ska säkerställa kontinuitet i ett av världens viktigaste open source-projekt. Linus Torvalds och Linux-kärnan är för många nästan synonyma. I över tre decennier har Torvalds varit…

  • Debian Linux på OpenWrt One

    En öppen router som kör Debian i stället för ett avskalat router-OS? Med Collabora-projektet openwrt-one-debian kan OpenWrt One förvandlas från nätverksapparat till en liten, strömsnål Linux-dator med apt, systemtjänster, utvecklingsverktyg och till och med containerstöd – tack vare routerns relativt kraftfulla hårdvara och möjlighet till NVMe-lagring. Debian Linux på en router – när nätverksprylen blir…

  • Wine 11 – ett stort steg framåt för Windows-program på Linux

    Wine 11 markerar ett av de största stegen framåt i projektets historia och befäster Wine som den ledande lösningen för att köra Windows-program på Linux och andra Unix-liknande system. Med färdigställd WoW64-arkitektur, tydliga prestandaförbättringar genom NTSync, utökat Vulkan-stöd och bättre integration med moderna skrivbordsmiljöer lägger version 11 grunden för snabbare, stabilare och mer framtidssäker Windows-kompatibilitet…

  • UNRaid får stöd för hårddisk boot.

    Unraid går in i 2026 med stora ambitioner. Efter ett omvälvande 2025, där Unraid 7-serien lade grunden för en mer modern och flexibel plattform, siktar utvecklarna nu på att ta bort flera av systemets historiska begränsningar. Med planerat stöd för intern boot, mer avancerade lagringskonfigurationer, ett starkare öppet API och ökad transparens i utvecklingsarbetet vill…

  • iMac 2011 – en oväntat kompetent allt-i-ett-dator

    Stilren, tyst och förvånansvärt kompetent – iMac 2011 är ett exempel på hur äldre Apple-hårdvara fortfarande kan leverera i vardagen. Med SSD och full HD-skärm klarar den utan problem surf, film och enklare kontorsarbete. Här tittar vi närmare på en iMac från 2011, närmare bestämt 21,5-tumsmodellen (iMac12,1). Datorn kombinerar skärm och dator i ett enda…

  • Micro 2.0.15 – terminalredigeraren som gör comeback

    Efter nästan ett års tystnad är den populära terminalbaserade textredigeraren Micro tillbaka med version 2.0.15. Uppdateringen fokuserar på förbättrad syntaxmarkering, stabilare redigering och ett mognare plugin-system, och markerar ett tydligt steg framåt för ett verktyg som vill kombinera enkelhet med kraften hos moderna kodredigerare – helt i terminalen. Efter en längre paus är den terminalbaserade…

  • MacBook Air 13” (Tidig 2015) – gammal Apple-dator, nytt liv

    När Apple slutar uppdatera sina datorer betyder det inte att de slutar fungera. MacBook Air 13” från tidigt 2015 är ett tydligt exempel på hur en till synes föråldrad dator fortfarande kan fylla en viktig roll – om man vågar titta bortom macOS. Med rätt operativsystem och rimliga förväntningar kan en gammal premiummaskin få nytt…

  • Fish Shell 4.3 – när kommandoraden blir smartare, snyggare och mer förutsägbar

    Fish Shell 4.3 är en uppdatering som vid första anblick kan verka försiktig, men som i praktiken förändrar hur skalet upplevs i det dagliga arbetet. Istället för stora, uppseendeväckande nyheter har utvecklarna fokuserat på att göra befintliga funktioner tydligare, smartare och mer konsekventa. Resultatet är ett kommandoskal som känns mer förutsägbart, lättare att konfigurera och…

  • Parrot OS 7.0 “Echo” – ett stort steg för etisk hacking

    Den välkända Linuxdistributionen Parrot OS, som används världen över för etisk hacking och penetrationstestning, har släppt en ny huvudversion. Parrot 7.0 med kodnamnet Echo markerar ett tydligt teknikskifte med ny Debian-bas, modernare systemkomponenter och ett växande fokus på artificiell intelligens inom cybersäkerhet. Uppdateringen riktar sig både till professionella säkerhetsexperter och avancerade användare som vill ligga…

  • Debian gör loong64 till officiellt stödd arkitektur i Debian 14

    När Debian officiellt gör loong64 till en fullt stödd arkitektur tas ett historiskt steg för både projektet och den kinesiska processorplattformen LoongArch. Efter mer än två års arbete i Debian Ports är loong64 nu på väg in i huvudutgåvan Debian 14 Forky, där den kommer att omfattas av samma byggsystem, säkerhetsuppdateringar och långsiktiga stöd som…

  • QNX tar steget mot skrivbordet – ett realtids-OS blir självbärande för utvecklare

    QNX tar ett ovanligt kliv från det dolda till det synliga. Med lanseringen av en självhostad Developer Desktop för QNX 8.0 kan utvecklare för första gången arbeta i en fullständig skrivbordsmiljö och bygga sina program direkt på operativsystemet. Satsningen markerar ett tydligt skifte för QNX – från strikt inbyggt realtids-OS till en mer öppen och…

  • När spel-Linux siktar på serverhallen – CachyOS och den oväntade serverdrömmen

    CachyOS, mest känt som ett Arch-baserat Linuxsystem för spelare och prestandaentusiaster, tar nu sikte på ett helt nytt område. I sin årsöversikt för 2025 avslöjar projektet planer på en särskild serverutgåva, anpassad för NAS-lösningar, arbetsstationer och hostingmiljöer. Med löften om förhärdade standardinställningar, prestandaoptimerade paket och färdiga systemavbilder väcker satsningen både förväntan och frågor. Kan ett…

  • Firefox inför en ”AI-avstängningsknapp” – full kontroll för användaren

    Mozilla har bekräftat att Firefox kommer att få en särskild avstängningsfunktion som helt kan stänga av alla AI-relaterade funktioner i webbläsaren. Beskedet kommer efter oro kring Mozillas planer på att utveckla Firefox till en ”modern AI-webbläsare” och syftar till att försäkra användarna om att kontroll och valfrihet även fortsättningsvis står i centrum. Mozilla har bekräftat…

  • Fresh – när terminaln möter det moderna kodverktyget

    Terminaln har länge varit utvecklarens snabbaste verktyg – men också ett av de mest avskalade. Med Fresh utmanas den bilden. Den nya öppna textredigeraren kombinerar terminalns effektivitet med moderna funktioner som annars hör hemma i grafiska IDE:er. Resultatet är ett kraftfullt kodverktyg som körs helt i textläge, men ändå erbjuder en strukturerad, visuell och förvånansvärt…

  • Linux 6.18 – Den nya långtidssupportade kärnan som ska bära Linux in i framtiden

    Linux 6.18 har nu officiellt blivit en långtidssupportad kärna – en LTS-version som kommer att få uppdateringar ända till 2027. Det gör den till en av de mest betydelsefulla Linux-releaserna just nu, eftersom den blir en stabil grund för allt från servrar och datorer till inbyggda system och industrilösningar. Men vad innebär egentligen LTS-statusen, och…

  • Mozilla Thunderbird 145 – den största uppdateringen på länge: Exchange-stöd, säkrare internet och farväl till 32-bitars Linux

    Mozilla Thunderbird 145 är här – och det är en av de största uppdateringarna på länge. Med inbyggt stöd för Microsoft Exchange, krypterad DNS-over-HTTPS och ett rejält lyft för programmets kontohantering tar Thunderbird ett stort kliv in i modern e-posthantering. Samtidigt gör projektet upp med äldre teknik genom att slopa 32-bitars Linux och rensa bort…

  • KDE Plasma 6.6 – En smartare, snabbare och mer sömlös Linux-upplevelse

    KDE Plasma 6.6 är på väg – och nästa stora version av det populära Linux-skrivbordet bjuder på en kombination av smartare funktioner och finputsad design. Med stöd för Wi-Fi via QR-kod, lägre minnesanvändning och bättre integration mellan appar på Wayland tar Plasma ännu ett steg mot en snabbare, mer elegant och användarvänlig upplevelse för alla…