• APT 3.2 – Linux får äntligen “ångra-knapp” för paketinstallationer

    Debians pakethanterare APT har fått en av sina största uppdateringar på länge. Med version 3.2 införs stöd för historik, ångra, göra om och återställning – funktioner som kan göra Linux både säkrare och betydligt mer förlåtande när en uppdatering inte går som planerat.

    Debians pakethanterare APT har fått en efterlängtad uppgradering – och den förändrar faktiskt hur du kan hantera ditt system i grunden. Version 3.2 introducerar nämligen något som länge saknats: möjligheten att se historik, ångra ändringar och till och med rulla tillbaka systemet till ett tidigare läge.

    Vad är APT – och varför spelar det roll?

    I Debian-baserade system (som Debian och Ubuntu) är APT verktyget som installerar, uppdaterar och tar bort program. Det är en central del av systemet – varje gång du kör kommandon som apt install eller apt upgrade är det APT som gör jobbet bakom kulisserna.

    Men fram tills nu har APT saknat något ganska självklart: ett enkelt sätt att backa om något går fel.

    Historik och “undo” – en stor nyhet

    Den största nyheten i APT 3.2 är just stöd för historik och återställning. Det innebär att varje förändring du gör med APT sparas som en “transaktion”.

    Du kan nu:

    • Se vad som hänt tidigare (history-list)
    • Granska detaljer (history-info)
    • Göra om en åtgärd (history-redo)
    • Ångra en åtgärd (history-undo)
    • Rulla tillbaka flera steg (history-rollback)

    Detta fungerar ungefär som i andra pakethanterare, till exempel DNF i Fedora. Om en uppdatering orsakar problem kan du alltså snabbt gå tillbaka till hur systemet såg ut innan.

    Smartare hantering av beroenden

    APT har också fått en förbättrad “solver” – den del som räknar ut vilka paket som behövs och hur de hänger ihop.

    Den nya versionen kan bland annat:

    • Uppgradera baserat på källpaket (inte bara binärer)
    • Undvika att viktiga systemkomponenter tas bort av misstag
    • Hantera alternativa beroenden mer intelligent
    • Tillåta borttagning av manuellt installerade paket på ett säkrare sätt

    Kort sagt: färre konstiga konflikter och mindre risk att råka sabba systemet vid en uppdatering.

    Små förbättringar som gör stor skillnad

    Utöver de stora nyheterna finns även flera praktiska förbättringar:

    • Prestandaloggar i JSON-format – användbart för felsökning och analys
    • Skydd mot viloläge under installationer – datorn somnar inte mitt i en uppdatering

    När kan du använda det?

    APT 3.2 blir en del av kommande Debian 14 Forky, som planeras till sommaren 2027.

    Men du behöver inte vänta så länge. Funktionen dyker även upp i Ubuntu 26.04 LTS Resolute Racoon, som släpps redan i april 2026.

    Och om du kör Debians test- eller unstable-version (Sid) kan du använda det redan nu genom att uppdatera systemet.

    Varför detta är viktigt

    Den här uppdateringen gör Linux mer förlåtande. Tidigare har paketinstallationer ibland varit lite av en “point of no return” – gick något fel fick man själv försöka reparera systemet.

    Med APT 3.2 blir det mer som moderna system i övrigt:
    du kan experimentera, testa – och backa om det inte blev som du tänkt dig.

    Det är ett steg mot ett mer användarvänligt Linux, utan att tumma på kraften och flexibiliteten som avancerade användare uppskattar.

    https://tracker.debian.org/media/packages/a/apt/changelog-3.2.0

    Teknisk faktaruta: APT 3.2

    Version: 3.2

    Programtyp: Pakethanterare för Debian-baserade Linuxdistributioner

    Viktigaste nyhet: Inbyggt stöd för historik, undo, redo och rollback

    Nya kommandon: history-list, history-info, history-redo, history-undo, history-rollback

    Förbättringar: Smartare beroendehantering, förbättrad solver, JSONL-loggning, skydd mot viloläge under dpkg-körning

    Debut i Debian: Debian 14 “Forky”

    Beräknad Debian-release: Juni–juli 2027

    Även på väg till: Ubuntu 26.04 LTS

    Passar för: Användare som vill kunna återställa paketändringar efter uppdateringar eller installationer

  • Ubuntu höjer ribban – därför kräver nästa version mer minne

    Ubuntu 26.04 LTS höjer minimikravet för arbetsminne i skrivbordsversionen från 4 till 6 GB RAM. Förändringen speglar hur moderna operativsystem blivit mer avancerade, med tyngre skrivbordsmiljöer och högre krav på prestanda för att ge en smidig användarupplevelse.

    När Ubuntu släpper sin nästa långtidsversion, Ubuntu 26.04 LTS (”Resolute Raccoon”), sker en liten men symboliskt viktig förändring: minimikravet på arbetsminne för skrivbordsversionen höjs från 4 GB till 6 GB.

    Vid första anblick kan det låta som en obetydlig teknisk detalj. Men i praktiken säger det en hel del om hur moderna operativsystem utvecklas – och vad vi idag förväntar oss av en ”normal” datorupplevelse.

    Vad betyder egentligen “minimikrav”?

    Minimikrav handlar inte om vad som precis går att starta, utan vad som ger en användbar upplevelse.

    Tidigare har Ubuntu Desktop officiellt kunnat köras på 4 GB RAM. I verkligheten har dock många användare märkt att systemet känns trögt vid vanlig användning, till exempel när man öppnar flera webbläsarflikar, kör kontorsprogram eller använder moderna webbappar.

    Genom att höja gränsen till 6 GB signalerar Canonical att de vill sätta en mer realistisk standard, snarare än en teoretisk lägstanivå.

    Den verkliga orsaken: tyngre skrivbordsmiljöer

    En av de största förändringarna i Ubuntu 26.04 är övergången till GNOME 50.

    GNOME har under flera år utvecklats mot att bli mer visuellt avancerat och funktionsrikt. Det handlar om smidigare animationer, bättre multitasking, mer integrerade systemfunktioner och förbättrad grafikhantering.

    Allt detta kräver mer resurser, särskilt RAM. Det handlar inte om ineffektiv kod, utan om att dagens skrivbord fungerar mer som kompletta applikationsplattformar än enkla gränssnitt.

    En oväntad jämförelse: Ubuntu vs Windows

    Det kanske mest överraskande är att Ubuntu nu passerar Windows 11 i officiella RAM-krav.

    Windows 10 (64-bit) kräver 2 GB RAM, Windows 11 kräver 4 GB, medan Ubuntu 26.04 Desktop alltså sätter gränsen vid 6 GB.

    Detta betyder dock inte att Ubuntu är tyngre i praktiken. Microsofts krav är ofta satta mycket lågt för kompatibilitet, medan Ubuntu nu snarare anger vad som krävs för en smidig upplevelse.

    Servervärlden påverkas inte

    För serverversionen av Ubuntu gäller helt andra regler.

    Ubuntu Server fortsätter att ha mycket låga krav, från omkring 1–1,5 GB RAM och så lite som 4–5 GB lagring. Här finns inget grafiskt gränssnitt som drar resurser, utan fokus ligger på effektivitet och skalbarhet.

    Vad betyder det här för användare?

    För de flesta är förändringen knappt märkbar. Nästan alla moderna datorer har idag minst 8 GB RAM.

    Men för vissa grupper är det relevant, särskilt för användare med äldre datorer, återbruksprojekt eller lågkostnadsdatorer. I dessa fall kan lättare skrivbordsmiljöer som Xfce eller LXQt vara bättre alternativ än standardversionen av Ubuntu.

    En större trend: mjukvara speglar hårdvaran

    Det här beslutet är en del av en bredare utveckling inom teknikvärlden.

    När hårdvaran blir kraftfullare anpassas mjukvaran för att utnyttja den. Resultatet blir bättre grafik, mer avancerade funktioner och högre krav på resurser.

    Ubuntu 26.04 LTS visar tydligt att även Linuxvärlden följer samma trend.

    Slutsats

    Att Ubuntu höjer minimikravet till 6 GB RAM är inte ett tecken på att systemet blivit ineffektivt, utan att det blivit mer ambitiöst.

    Det handlar om att leverera en modern skrivbordsupplevelse som motsvarar dagens förväntningar, snarare än gårdagens begränsningar.

    https://ubuntu.com

    Vår ubuntu sidan i wikin för dej som vill tanka ubuntu redan idag.

    https://wiki.linux.se/Ubuntu

    Faktaruta: Ubuntu 26.04 LTS

    Version: Ubuntu 26.04 LTS

    Kodnamn: Resolute Raccoon

    Ny miniminivå för RAM: 6 GB för Desktop

    Tidigare krav: 4 GB RAM i Ubuntu 24.04 LTS

    Processor: 2 GHz dubbelkärnig eller bättre

    Lagring: minst 25 GB ledigt utrymme

    Serverversion: påverkas inte på samma sätt

    Möjlig förklaring: högre krav för en modern skrivbordsupplevelse, bland annat med GNOME 50

  • Linux passerar 5 % på Steam – en milstolpe för spelvärlden

    Linux har tagit ett historiskt kliv i spelvärlden. I Valves senaste statistik för Steam syns att Linux för första gången passerat 5 procent av användarna, samtidigt som flera distributioner visar tydliga uppgångar. Utvecklingen pekar på att Linux inte längre bara är ett alternativ för entusiaster, utan håller på att etablera sig som en verklig plattform för datorspel.

    Linux har länge betraktats som ett nischsystem för entusiaster, utvecklare och servrar. Men något håller på att förändras – och förändringen går snabbare än många hade förutspått. I mars 2026 nådde Linux för första gången över 5 % av användarna på Valves spelplattform Steam. Det kan låta som en liten siffra, men i sammanhanget är det ett historiskt genombrott.

    Från marginal till momentum

    För bara några år sedan var Linux knappt synligt i Steams statistik. När systemet passerade 2 % i november 2024 sågs det som en stor framgång. Ett år senare hade andelen ökat till drygt 3 %.

    Men utvecklingen har nu accelererat. I mars 2026 landade Linux på hela 5,33 %, vilket är en ökning med +3,10 procentenheter på bara en månad. Det är inte bara en ökning – det är ett språng.

    Toppdistributionerna bland Linuxspelare på Steam

    Siffrorna ger en inblick i vilka Linuxdistributioner som faktiskt används av spelare – och här syns en tydlig toppstrid. Arch Linux leder med 0,34 %, följt av Linux Mint 22.3 på 0,27 %. Ubuntu-varianter och äldre Mint-versioner finns också representerade, medan Manjaro placerar sig längre ned. Gemensamt för alla är att de ökar, vilket tyder på att Linux växer brett snarare än att en enskild distribution dominerar.

    Samtidigt avslöjar statistiken något ännu mer intressant: de distributioner som listas här utgör bara en liten del av helheten.

    KategoriAndelFörändring
    Linux totalt5,33 %+3,10 %
    Arch Linux 64-bit0,34 %+0,15 %
    Linux Mint 22.3 64-bit0,27 %+0,13 %
    Ubuntu Core 24 64-bit0,14 %+0,06 %
    Linux Mint 22.2 64-bit0,07 %+0,02 %
    Ubuntu 25.10 64-bit0,06 %+0,06 %
    Manjaro Linux 64-bit0,06 %+0,06 %
    Summa av visade distros0,94 %+0,48 %

    Trots att detta är några av de mest välkända distributionerna står de tillsammans för mindre än 1 %. Det innebär att över 4 % av alla Steam-användare på Linux inte syns i denna lista – något som pekar mot dolda kategorier som exempelvis SteamOS eller andra mindre identifierade system.

    Detaljerna bakom siffrorna

    Trots att dessa är de mest synliga distributionerna är det tydligt att de tillsammans bara utgör en liten del av helheten – långt under 1 %.

    Det innebär att merparten av Linux-användarna på Steam – över 4 % – inte syns tydligt i denna lista.

    Var kommer resten ifrån?

    Detta är kanske den mest fascinerande frågan i statistiken. Några möjliga förklaringar är:

    • Steam Deck och SteamOS
      Valves egen spelkonsol använder en specialanpassad Linuxdistribution (baserad på Arch), som inte alltid redovisas separat.
    • Generiska eller okända distributioner
      Vissa system kan rapporteras som “Other” eller grupperas ihop.
    • Mätmetod och klassificering
      Steams hårdvaruundersökning bygger på frivilligt deltagande, vilket kan ge snedfördelningar.

    Samtidiga förändringar i Windows

    Samtidigt som Linux ökar sker stora förändringar på Windows-sidan:

    • Windows totalt: 92,33 % (–4,28 %)
    • Windows 11: 66,85 % (+10,57 %)
    • Windows 10: kraftig nedgång (nästan –15 %)

    Det tyder på att många användare är mitt i en övergång – och att vissa i den processen väljer Linux istället.

    Är Linux nu en riktig spelplattform?

    Den klassiska frågan har länge varit: ”Kan man verkligen spela på Linux?”

    Idag är svaret i allt större utsträckning: ja.

    Med tekniker som Proton, bättre grafikstöd via Vulkan och ett växande bibliotek av kompatibla spel har Linux gått från experiment till ett seriöst alternativ.

    Slutsats

    Att Linux passerar 5 % på Steam är mer än bara en siffra. Det är ett tydligt tecken på en större förändring:

    • Linux växer snabbare än någonsin inom gaming
    • Proprietära plattformar tappar gradvis mark
    • Öppen källkod når nya användargrupper

    Och kanske viktigast av allt:
    Linux är inte längre ett “alternativ” för spel – det är en del av mainstream.

    Frågan nu är inte om Linux kan växa vidare, utan hur snabbt det kommer att göra det.

    https://store.steampowered.com/hwsurvey/?platform=combined

    Teknisk fakta

    Plattform Steam Hardware & Software Survey
    Period Mars 2026
    Linux totalt 5,33 % (+3,10 procentenheter)
    Windows totalt 92,33 % (-4,28 procentenheter)
    macOS totalt 2,35 %
    Största Linuxdistro Arch Linux 64-bit – 0,34 %
    Kommentar Linux passerar för första gången 5 %-nivån i Steams statistik.
  • Mindre GRUB – säkrare start? Canonical vill strama åt Secure Boot i Ubuntu 26.10

    Canonical planerar en omfattande förändring av hur Ubuntu startar i framtiden. Genom att kraftigt begränsa funktionerna i GRUB vid Secure Boot vill företaget minska säkerhetsrisker – men förslaget kan samtidigt tvinga många användare att ändra hur deras system är uppbyggda.

    Vad handlar det om?

    Företaget Canonical, som utvecklar Ubuntu, planerar förändringar i hur system startar med Secure Boot i version 26.10.

    Kärnan i förslaget är att skapa en nedbantad version av GRUB för system som använder Secure Boot.

    Denna variant skulle ta bort stöd för flera avancerade funktioner, bland annat LUKS, LVM, ZFS och Btrfs, samt delar av RAID och vissa filformat.

    I stället ska system starta från en enklare lösning, oftast en vanlig ext4-partition för /boot.

    Varför vill man göra detta?

    Bakgrunden är säkerhet. GRUB körs innan operativsystemet startar och har därför mycket hög behörighet.

    För att kunna starta systemet måste GRUB kunna läsa olika filsystem, tolka diskformat och hantera konfigurationer. Varje sådan funktion innebär mer kod, och mer kod innebär fler potentiella sårbarheter.

    Genom att minska mängden funktioner vill Canonical:

    minska attackytan
    göra säkerhetsgranskning enklare
    förbättra tillförlitligheten i Secure Boot-kedjan

    Det är ett exempel på principen att enklare system ofta är lättare att säkra.

    Vad är Secure Boot?

    Secure Boot är en funktion i modern firmware som ser till att endast signerad kod får köras vid uppstart.

    Processen fungerar ungefär så här:

    först verifierar firmware bootloadern
    sedan verifierar bootloadern operativsystemets kärna
    därefter startar systemet

    Om något i kedjan inte är betrott stoppas uppstarten.

    Problemet är att GRUB i dag är ganska komplext, vilket gör det till en möjlig angreppspunkt.

    Vad blir konsekvenserna?

    För många användare kan förändringen få stora praktiska effekter.

    System som använder kryptering med LUKS eller volymhantering med LVM kommer inte längre fungera tillsammans med Secure Boot i standardutförande.

    Även användare av ZFS och Btrfs påverkas, eftersom dessa filsystem tas bort ur den signerade GRUB-versionen.

    Uppgraderingar kan stoppas

    Canonical har också meddelat att system som använder dessa funktioner inte kommer kunna uppgraderas till Ubuntu 26.10 via vanliga verktyg.

    Istället måste användaren:

    ändra sin partitionering
    installera om systemet
    eller stänga av Secure Boot

    Det innebär ett tydligt brott mot dagens förväntningar om smidiga uppgraderingar.

    Servermiljöer påverkas mest

    I många serverinstallationer är det vanligt att kombinera kryptering, LVM och RAID.

    Det betyder att förändringen inte bara är en teknisk detalj, utan kan kräva omdesign av hela system.

    För organisationer med etablerade infrastrukturer kan detta bli både tidskrävande och kostsamt.

    En konflikt mellan säkerhet och flexibilitet

    Det här illustrerar en klassisk avvägning inom IT.

    Ett enklare system är lättare att säkra, men också mindre flexibelt.

    Canonical prioriterar tydligt säkerheten i bootkedjan, medan många användare värderar möjligheten att bygga avancerade lagringslösningar.

    Även utseendet förenklas

    Förslaget innebär också att stöd för bildformat som PNG och JPEG tas bort i den signerade GRUB-versionen.

    Det gör att teman med bakgrundsbilder och ikoner inte längre fungerar i Secure Boot-läge.

    Det är en liten förändring i praktiken, men visar tydligt ambitionen att ta bort allt som inte är absolut nödvändigt.

    Vad händer nu?

    Förslaget gäller Ubuntu 26.10 och är ännu inte slutgiltigt beslutat.

    Diskussionen i communityn är intensiv, och det är möjligt att Canonical justerar planen innan den genomförs.

    Slutsats

    Canonical försöker minska komplexiteten i en av de mest kritiska delarna av systemstarten.

    Det kan leda till bättre säkerhet, men också till att vissa funktioner och arbetssätt försvinner.

    Frågan som återstår är hur mycket flexibilitet användarna är beredda att offra för en säkrare uppstart.

    https://discourse.ubuntu.com/t/streamlining-secure-boot-for-26-10/79069

    Faktaruta: GRUB och Secure Boot i Ubuntu 26.10

    Vad föreslås?
    Canonical vill minska funktionerna i den signerade GRUB-versionen som används med Secure Boot.

    Vad kan tas bort?
    Stöd för LUKS, LVM, ZFS, Btrfs, delar av md-raid samt PNG- och JPEG-bilder i GRUB-teman.

    Varför?
    Syftet är att minska attackytan i den känsliga uppstartsprocessen före att operativsystemet har laddats.

    Vilka påverkas?
    Användare och administratörer som har system med kryptering, avancerad lagring eller särskilda boot-konfigurationer.

    Praktisk följd
    Vissa system kan behöva en separat ext4-partition för /boot för att fortsatt fungera med Secure Boot.

    Risk för användare
    Berörda installationer kan få svårt att uppgradera till Ubuntu 26.10 utan omkonfigurering.

    Status
    Förslaget är ännu inte slutgiltigt beslutat och diskussionen pågår.

  • En MacBook från 2008 – fortfarande användbar nästan 20 år senare

    En nästan 20 år gammal MacBook kan verka hopplöst föråldrad, men med Ubuntu installerat visar 2008 års Unibody-modell att äldre datorer fortfarande kan fylla en funktion. Trots begränsat minne, mekanisk hårddisk och visst handpåläggning för att få allt att fungera, går den fortfarande att använda för enklare uppgifter som webbsurf, TV-tittande och vardagsbruk.

    När Apple presenterade sina första Unibody-MacBooks hösten 2008 var det en tydlig förändring i designfilosofi. I stället för ett chassi byggt av flera delar började Apple fräsa ut hela datorns skal ur ett enda block aluminium. Resultatet blev en dator som var både starkare, tunnare och mer robust än tidigare modeller.

    Den här artikeln handlar om en sådan maskin – MacBook “Core 2 Duo” 13 tum (Late 2008) – en dator som i dag är tekniskt sett gammal men fortfarande kan användas för vissa uppgifter.

    En processor från en annan era

    Den här modellen använder inte någon modern Intel Core i3 eller i5. I stället sitter här en Intel Core 2 Duo P7350 på 2,0 GHz.

    På sin tid var Core 2 Duo-processorerna ganska avancerade. De byggdes med en 45-nanometers tillverkningsprocess, kallad Penryn, och innehöll två processorkärnor på samma chip. Processorn hade dessutom:

    • 3 MB delad L2-cache
    • 1066 MHz systembuss
    • två processorkärnor

    Det här var en kraftfull konsumentprocessor runt 2008, men jämfört med dagens CPU:er är den naturligtvis betydligt långsammare.

    2 GB minne – datorns största begränsning

    Den aktuella datorn är utrustad med 2 GB DDR3-minne.

    Det räcker för enklare Linux-system, men innebär också att operativsystemet ganska ofta måste använda växlingsminne på hårddisken (swap). När det sker börjar datorn läsa och skriva data till disken i stället för till RAM, vilket gör att systemet upplevs som betydligt långsammare.

    Under testet uppstod också problem med Wayland, där skrivbordsmiljön ibland låste sig. När systemet i stället startades med den äldre grafiska servern X11 fungerade allt stabilare, även om datorn fortfarande upplevdes som långsam. Den största orsaken är dock den mekaniska hårddisken och den begränsade mängden internminne.

    Den mekaniska hårddisken bromsar systemet

    Maskinen har fortfarande kvar sin ursprungliga mekaniska hårddisk på 160 GB (5400 rpm).

    Den typen av hårddisk var standard i bärbara datorer under 2000-talet, men jämfört med moderna SSD-enheter är den mycket långsam. En SSD kan ofta vara 10–20 gånger snabbare när det gäller åtkomsttid och filoperationer.

    Det innebär att en relativt enkel uppgradering – att byta ut hårddisken mot en SSD – kan göra en mycket stor skillnad i hur datorn upplevs i praktiken.

    Wi-Fi kräver lite extra arbete

    Maskinen är utrustad med ett Broadcom BCM4322-kort för trådlöst nätverk. För att få detta att fungera i Ubuntu krävs lite handpåläggning, eftersom drivrutinen inte är helt öppen källkod och därför inte alltid installeras automatiskt i systemet.

    Efter installation av rätt firmware eller proprietär drivrutin fungerar dock Wi-Fi normalt utan problem.

    Ubuntu ger nytt liv åt gammal hårdvara

    På testmaskinen installerades Ubuntu Linux. Trots den begränsade hårdvaran fungerar systemet förvånansvärt bra för lättare uppgifter.

    Datorn går till exempel att använda som TV-maskin. När SVT Play startas i webbläsaren fungerar videouppspelningen, även om systemet är något långsamt i övrigt. Det visar att även äldre hårdvara fortfarande kan ha praktiska användningsområden.

    Grafik och skärm

    Grafiken hanteras av NVIDIA GeForce 9400M, en integrerad grafikprocessor som delar minne med systemet (upp till 256 MB).

    Skärmen är en 13,3-tums LED-bakbelyst TFT-panel med upplösningen 1280 × 800, vilket var standard på mindre bärbara datorer vid den tiden.

    Anslutningar och funktioner

    Trots sin ålder har datorn en ganska komplett uppsättning anslutningar:

    • Wi-Fi (802.11a/b/g/n)
    • Bluetooth 2.1
    • Gigabit Ethernet
    • två USB 2.0-portar
    • Mini DisplayPort för extern skärm upp till 2560 × 1600
    • optisk digital/analog ljud in/ut
    • inbyggd iSight-kamera

    En sak som saknas är FireWire 400, som tidigare funnits på många Mac-modeller.

    En design som blev standard i många år

    Den här MacBook-generationen var början på Apples Unibody-design, som senare skulle användas i många MacBook Pro-modeller.

    Den introducerade också:

    • en stor glasbaserad multitouch-styrplatta utan separat knapp
    • stöd för fyrfinger-gester
    • ett tunnare och mer robust aluminiumchassi

    Den billigare modellen saknade dock bakgrundsbelyst tangentbord, något som annars blev vanligt i senare MacBook-modeller.

    Hur mycket snabbare kan den bli?

    Det finns två uppgraderingar som kan göra stor skillnad.

    1. Installera en SSD

    Detta är den uppgradering som ger störst effekt. Systemstart, program och filhantering blir dramatiskt snabbare.

    1. Öka minnet

    Modellen klarar normalt upp till 8 GB RAM, vilket minskar behovet av swap och gör systemet betydligt mer responsivt.

    Med dessa uppgraderingar kan en nästan 20 år gammal dator fortfarande fungera för:

    • webbsurfning
    • ordbehandling
    • enklare programmering
    • mediaspelare eller TV-dator

    En påminnelse om hur snabbt datorer utvecklas

    MacBooken från 2008 visar hur mycket datorer har förändrats. Det som en gång var en relativt kraftfull laptop känns i dag ganska långsamt.

    Samtidigt är det imponerande att maskinen fortfarande går att använda efter så många år, särskilt när den får nytt liv med Linux och några enkla uppgraderingar.

    Gamla datorer behöver alltså inte alltid hamna på elektronikskroten. I rätt sammanhang kan de fortfarande göra nytta.

    Teknisk faktaruta

    Modell: MacBook Core 2 Duo 13 tum (Late 2008, Unibody)

    Processor: Intel Core 2 Duo P7350, 2,0 GHz

    Arkitektur: Penryn, 45 nm

    Kärnor: 2

    Cache: 3 MB delad L2-cache

    Systembuss: 1066 MHz

    Minne: 2 GB DDR3

    Lagring: 160 GB mekanisk hårddisk, 5400 rpm

    Grafik: NVIDIA GeForce 9400M

    Skärm: 13,3 tum, 1280 × 800

    Trådlöst nätverk: Broadcom BCM4322, 802.11a/b/g/n

    Bluetooth: 2.1 + EDR

    Portar: 2 × USB 2.0, Gigabit Ethernet, Mini DisplayPort, ljud in/ut

    Optisk enhet: 8x SuperDrive

    Operativsystem i testet: Ubuntu Linux

    Kommentar: Fungerar för lättare uppgifter, men vinner mycket på SSD och mer RAM

  • APTUI – ett modernt terminalgränssnitt för paket i Debian och Ubuntu

    APTUI är ett nytt open source-verktyg som ger Debian-, Ubuntu- och Mint-användare ett mer överskådligt sätt att hantera program direkt i terminalen. Med ett modernt textbaserat gränssnitt blir det enklare att söka efter, installera och uppdatera paket utan att lämna kommandoraden.

    Att installera och uppdatera program i Linux görs ofta via kommandoraden med verktyget APT. För många är kommandon som apt install, apt remove och apt upgrade vardag, men för den som arbetar mycket i terminalen kan det ibland vara svårt att få en tydlig överblick över vilka paket som finns, vad som är installerat och vilka uppdateringar som väntar.

    Ett nytt projekt som vill göra detta enklare heter APTUI. Det är ett öppet källkodsverktyg som erbjuder ett textbaserat användargränssnitt direkt i terminalen. Programmet fungerar som ett gränssnitt ovanpå APT och är tänkt att göra paketadministration mer överskådlig på system som Debian, Ubuntu och Linux Mint.

    Ett grafiskt tänk – i ren terminalmiljö

    APTUI ersätter inte APT, utan fungerar som en frontend till den befintliga paket­hanteringen. I stället för att skriva kommandon manuellt får användaren ett navigerbart gränssnitt i terminalen där paket kan bläddras, sökas och hanteras interaktivt.

    Programmet är skrivet i programmeringsspråket Go och bygger på ramverket Bubble Tea, som används för att skapa terminalbaserade användargränssnitt. Resultatet är ett tangentbordsstyrt system som fungerar lite som en lättvikts-dashboard direkt i kommandoraden.

    Det innebär att användaren kan utföra många vanliga uppgifter utan att lämna terminalen.

    Särskilt användbart på servrar

    Många Linuxdistributioner erbjuder grafiska program för paketinstallation. På servrar saknas dock ofta grafiska miljöer helt, och då återstår normalt endast kommandoraden.

    Just här kan APTUI bli ett praktiskt verktyg. Det ger en mer strukturerad översikt över paketdatabasen utan att kräva ett grafiskt skrivbord. Samtidigt passar det användare som helt enkelt föredrar terminalbaserade verktyg.

    Sökning, filtrering och överblick

    APTUI gör det möjligt att bläddra igenom hela paketarkivet och söka efter program med hjälp av fuzzy-sökning, vilket innebär att även ungefärliga söktermer kan ge relevanta träffar.

    Gränssnittet organiserar resultaten i olika flikar, till exempel:

    • alla paket
    • installerade paket
    • paket som kan uppgraderas

    Det gör det enkelt att snabbt få en bild av systemets aktuella tillstånd och vilka uppdateringar som finns tillgängliga.

    Hantera paket direkt i gränssnittet

    Förutom att visa information kan APTUI också utföra vanliga paketåtgärder. Användaren kan exempelvis:

    • installera paket
    • ta bort paket
    • rensa paket helt (purge)
    • uppgradera installerade program

    Det går dessutom att markera flera paket och utföra åtgärder i bulk, vilket kan vara praktiskt vid större systemuppdateringar.

    När ett paket väljs visas också detaljerad metadata, bland annat versionsnummer, beskrivning, arkitektur och vilket programarkiv paketet kommer från.

    Kräver administratörsrättigheter

    Precis som vid vanlig användning av APT kräver systemändringar administratörsbehörighet. För att installera eller uppgradera paket behöver därför APTUI köras med sudo.

    Fortfarande i tidig utveckling

    Projektet är fortfarande i ett relativt tidigt skede, men verktyget fungerar redan på system som använder APT som paket­hanterare. Källkoden är publicerad under MIT-licensen, vilket innebär att projektet är fritt att använda och vidareutveckla.

    APTUI finns tillgängligt på GitHub där både installationsinstruktioner och färdiga binärer finns för den som vill prova verktyget.

    Terminalen fortsätter utvecklas

    APTUI visar hur även klassiska terminalmiljöer kan moderniseras. Genom att kombinera textbaserade gränssnitt med smart navigering och sökfunktioner kan verktyg som detta göra systemadministration både snabbare och mer överskådlig – utan att lämna kommandoraden.

    https://github.com/mexirica/aptui

    Läs mer >>

    Teknisk faktaruta: APTUI

    Typ: Terminalbaserat gränssnitt för APT

    Plattformar: Debian, Ubuntu, Linux Mint

    Licens: MIT

    Programmeringsspråk: Go

    Ramverk: Bubble Tea

    Funktion: Frontend för APT-pakethantering

    Stöd för: Installation, borttagning, purge och uppgradering av paket

    Sökfunktion: Fuzzy-sökning och filtrering

    Behörighet: Kräver sudo för systemändringar

    Målgrupp: Terminalanvändare och serveradministratörer

  • Lenovo IdeaPad 500S-13ISK – räddad från soptippen med Linux

    En nästan tio år gammal laptop behöver inte vara skrot. Vi har testat Lenovo IdeaPad 500S-13ISK från 2016 – en dator som ansågs för gammal för Windows 11 och därför var på väg mot återvinningen. Med Ubuntu installerat visar det sig snabbt att maskinen fortfarande klarar vardagliga uppgifter utan problem, från webbsurfning till att strömma SVT Play i Firefox. Här är vårt korta test av en dator som fick ett andra liv med Linux.

    På Linux.se brukar vi testa datorer som annars riskerar att hamna på återvinningen. Den här gången har vi fått tag på en bärbar dator från 2016. Den är för gammal för Windows 11, och därför var dess öde egentligen soptippen.

    Vårt exemplar är dock helt och rent, så istället fick maskinen en ny chans med Ubuntu Linux.

    Efter installation av Ubuntu fungerar datorn utan problem i vardaglig användning. Att strömma SVT Play i Firefox fungerar till exempel utan några som helst svårigheter.

    Byggkvalitet och design

    Datorn är relativt plastig i sitt utförande, vilket märks när man håller i den. Samtidigt är den lätt och smidig att bära med sig. Med sin 13,3-tums skärm och en vikt på cirka 1,5 kg känns den mer som en liten rese- eller studiemaskin än en tung arbetsdator.

    Designen sticker ut lite tack vare det vita höljet som Lenovo använde på vissa modeller i serien.

    Prestanda i Linux

    Maskinen är utrustad med en Intel Core i5-6200U, en tvåkärnig Skylake-processor med fyra trådar och turbofrekvens upp till 2,8 GHz. Den integrerade grafiken är Intel HD Graphics 520.

    Med 8 GB RAM räcker prestandan fortfarande gott till typiska Linux-uppgifter:

    • webbsurfning
    • videoströmning
    • kontorsarbete
    • lättare programmering
    • terminalarbete

    Ubuntu känns responsivt på maskinen och den klarar utan problem vanlig multimedia.

    Specifikationer

    KomponentSpecifikation
    ProcessorIntel Core i5-6200U (2 kärnor / 4 trådar, 2.3–2.8 GHz)
    GrafikIntel HD Graphics 520
    Minne8 GB DDR3-1600
    Skärm13,3 tum IPS, 1920×1080
    Lagring500 GB SSHD (hybridhårddisk)
    NätverkGigabit Ethernet, Wi-Fi 5, Bluetooth 4.0
    Portar2× USB 3.0, 1× USB 2.0, HDMI, SD-kortläsare
    Vikt1,52 kg
    Batteri35 Wh

    Sammanfattning

    Lenovo IdeaPad 500S-13ISK är ett bra exempel på hur fullt användbara datorer ofta slängs i onödan. Trots att modellen är nästan tio år gammal fungerar den fortfarande utmärkt med ett modernt Linux-system.

    Den är kanske plastig i konstruktionen, men den är:

    • lätt
    • tyst
    • tillräckligt snabb för vardagligt bruk

    Med Linux installerat blir en sådan här maskin en fullt fungerande dator för surf, studier eller kontorsarbete – istället för elektronikskrot.

    Varför testar Linux.se 10 år gamla datorer?

    Varför testar Linux.se datorer som lanserades för nästan tio år sedan? Svaret är enkelt: vi vill visa att hårdvara som många betraktar som för gammal fortfarande kan vara fullt användbar.

    I många svenska hem finns det gamla bärbara datorer som inte längre används. Ofta hamnar de först i en låda och blir liggande i flera år, innan de till slut slängs på återvinningen. Men i många fall är datorerna fortfarande i gott skick.

    Genom att installera ett modernt Linux-system kan sådana maskiner få ett helt nytt liv. De fungerar då utmärkt för surf, studier, kontorsarbete och videoströmning. I stället för att bli elektronikskrot kan datorn fortsätta användas – eller ges vidare till någon som behöver en fungerande dator.

    Teknisk faktaruta
    Modell: Lenovo IdeaPad 500S-13ISK
    Processor: Intel Core i5-6200U
    Grafik: Intel HD Graphics 520
    RAM: 8 GB DDR3
    Skärm: 13,3 tum IPS, 1920 × 1080
    Lagring: 500 GB SSHD
    Nätverk: Gigabit Ethernet, Wi-Fi 5, Bluetooth 4.0
    Anslutningar: 2 × USB 3.0, 1 × USB 2.0, HDMI, SD-kortläsare
    Vikt: 1,52 kg
    Operativsystem i testet: Ubuntu
    Bedömning: Fullt användbar Linux-dator för surf, video och kontorsarbete
  • Visa IP-adress vid inloggning i Ubuntu 24.04 (textläge)

    När du loggar in i Ubuntu 24.04 i textläge kan det vara ovärderligt att se datorns IP-adress direkt på inloggningsskärmen, särskilt vid fjärradministration, användning av virtuella maskiner och felsökning. I den här guiden går vi steg för steg igenom hur du visar IP-adressen vid TTY-inloggning med en robust systemd-lösning, samt några enklare alternativ om du vill visa adressen först efter inloggning.

    Om du loggar in i Ubuntu 24.04 i textläge (TTY, alltså utan grafiskt skrivbord) kan det vara väldigt praktiskt att direkt se maskinens IP-adress på inloggningsskärmen. Det här går att fixa på flera sätt. Nedan får du en tydlig steg-för-steg-guide med tre metoder, där den första är “rätt” och robust för moderna Ubuntu (systemd), och de andra är alternativ.

    Förutsättningar

    Du behöver kunna logga in som en användare med sudo-rättigheter.

    Du kommer att redigera någon konfigurationsfil och sedan testa genom att växla till textläge eller starta om.

    Metod 1: Visa IP i “login-banner” via systemd (rekommenderad)

    Ubuntu 24.04 använder systemd och agetty för TTY-inloggning. Vi kan lägga in ett dynamiskt meddelande som körs när TTY:n startar, så IP-adressen syns innan du loggar in.

    Steg 1: Skapa ett litet skript som skriver ut IP-adressen

    Skapa filen:

    /usr/local/bin/tty-ip-banner.sh

    Innehåll:

    #!/usr/bin/env bash
    set -e
    
    # Försök hitta en "primär" IPv4-adress (ej loopback).
    IPV4=$(ip -4 -o addr show scope global up | awk '{print $4}' | cut -d/ -f1 | head -n 1)
    
    # Om ingen IPv4 hittas, visa något ändå.
    if [ -z "${IPV4:-}" ]; then
      IPV4="(ingen IPv4 hittad ännu)"
    fi
    
    echo
    echo "IP-adress: $IPV4"
    echo
    

    Spara filen.

    Steg 2: Gör skriptet körbart

    sudo chmod +x /usr/local/bin/tty-ip-banner.sh
    

    Steg 3: Skapa en systemd drop-in för getty på tty1

    Vi lägger till ett “ExecStartPre” som körs innan själva login-programmet.

    Skapa katalogen:

    sudo mkdir -p /etc/systemd/system/getty@tty1.service.d
    

    Skapa filen:

    /etc/systemd/system/getty@tty1.service.d/ip-banner.conf

    Innehåll:

    [Service]
    ExecStartPre=/usr/local/bin/tty-ip-banner.sh
    

    Steg 4: Ladda om systemd och starta om getty

    sudo systemctl daemon-reload
    sudo systemctl restart getty@tty1.service
    

    Steg 5: Testa i textläge

    Byt till tty1:

    Tryck Ctrl + Alt + F1 (ibland F3F6 beroende på maskin)

    Du ska nu se “IP-adress: …” ovanför inloggningsprompten.

    Om du vill ha detta på fler TTY, upprepa för tty2, tty3 osv genom att skapa motsvarande drop-in-mappar, till exempel getty@tty2.service.d.

    Metod 2: Visa IP via /etc/issue (enkel men mindre flexibel)

    Ubuntu visar ofta innehållet i /etc/issue före login. Problemet är att /etc/issue är statisk text om du inte bygger en uppdateringsmekanism.

    Steg 1: Skapa ett script som genererar /etc/issue dynamiskt

    Skapa:

    /usr/local/bin/update-issue-with-ip.sh

    #!/usr/bin/env bash
    set -e
    
    IPV4=$(ip -4 -o addr show scope global up | awk '{print $4}' | cut -d/ -f1 | head -n 1)
    [ -z "${IPV4:-}" ] && IPV4="(ingen IPv4 hittad ännu)"
    
    cat > /etc/issue <<EOF
    Ubuntu 24.04 LTS
    
    IP-adress: $IPV4
    
    \\n
    EOF
    

    Gör den körbar:

    sudo chmod +x /usr/local/bin/update-issue-with-ip.sh
    

    Steg 2: Kör scriptet manuellt för att testa

    sudo /usr/local/bin/update-issue-with-ip.sh
    

    Byt till en TTY och se om det visas.

    För att detta ska uppdateras automatiskt krävs att du kör scriptet vid boot och gärna när nätet kommer upp, annars kan IP saknas om nätet inte är klart.

    Metod 3: Visa IP efter inloggning (om “vid login” duger som direkt efter)

    Om du kan nöja dig med att IP visas så fort du loggat in (direkt efter att du skrivit lösenord), är detta enklast och ofta “good enough”.

    Steg 1: Lägg till en utskrift i /etc/profile.d

    Skapa filen:

    /etc/profile.d/show-ip.sh

    IPV4=$(ip -4 -o addr show scope global up | awk '{print $4}' | cut -d/ -f1 | head -n 1)
    if [ -n "$IPV4" ]; then
      echo "IP-adress: $IPV4"
    fi
    

    Klart. Nästa gång någon loggar in i terminalen syns IP direkt.

    Felsökning

    Om du får “ingen IPv4 hittad ännu” på inloggningsskärmen kan det bero på att nätverket inte hunnit upp innan getty startar.

    En snabb kontroll efter inloggning:

    ip -4 addr
    

    Om du använder Wi-Fi kan anslutningen komma senare än för kabel, särskilt om maskinen väntar på inloggning innan den kopplar upp.

    I sådana fall är Metod 3 säkrast, eller så bygger du Metod 1 vidare så att den väntar en kort stund på nätet (exempelvis loopar i 1–3 sekunder), men det är en balans så att inloggningen inte känns seg.

    Rekommendation

    Vill du se IP innan du ens loggar in i TTY: använd Metod 1.

    Vill du ha enklast möjliga: Metod 3.

    FAKTARUTA: Visa IP-adress vid TTY-inloggning i Ubuntu 24.04
    Syfte: Visa serverns IP-adress direkt på inloggningsskärmen i textläge (TTY) – praktiskt för VM, fjärradministration och felsökning.
    Rekommenderad metod (systemd): Skapa ett skript som skriver ut IP och koppla det till getty@tty1 via en systemd drop-in.
    Kontrollera IP manuellt:
    ip -4 addr
    Vanlig orsak om IP saknas: Nätverket hinner inte bli klart innan TTY startar (ofta vid Wi-Fi). Då kan “visa efter inloggning” vara säkrare.
    Tips: Vill du visa både IPv4 och IPv6, eller flera nätverkskort (t.ex. ens18, eth0) kan skriptet byggas ut.
  • När stjärnorna avslöjar mer än du tror – om lösenord, synlig feedback och framtiden för sudo

    En ny ändring i sudo-rs, den Rust-baserade omimplementeringen av det klassiska sudo-verktyget, gör lösenordsinmatningen synlig genom att visa stjärnor i terminalen. Det kan låta som en harmlös användarvänlig förbättring, men förändringen väcker en större fråga: när ett system börjar avslöja detaljer som lösenordets längd, är det då bara en kosmetisk justering, eller ett steg bort från en säkerhetsfilosofi som präglat Unix i decennier?

    I decennier har en liten detalj i Unix-världen varit nästan helig: när du skriver ditt lösenord i terminalen syns ingenting. Inga prickar. Inga stjärnor. Bara en tyst markör.

    Det har inte varit en bugg utan en medveten säkerhetsåtgärd.

    Men nu är en förändring på väg.

    Vad är sudo – och varför är det så viktigt?

    sudo är ett av de mest centrala verktygen i Unix- och Linuxsystem. Det låter en vanlig användare tillfälligt köra kommandon med administratörsrättigheter.

    Varje gång du installerar ett program, uppdaterar systemet eller ändrar något viktigt i Linux, använder du nästan alltid sudo.

    Och varje gång skriver du in ditt lösenord.

    Den tysta traditionen

    Historiskt har lösenordsinmatningen varit helt osynlig. Skärmen visar inga tecken alls medan du skriver.

    Varför?

    Det handlar om något som kallas sidokanalsinformation. Även om en angripare inte ser själva lösenordet kan lösenordets längd ge värdefulla ledtrådar. Ju mer information som exponeras, desto lättare blir det att göra kvalificerade gissningar.

    Genom att inte visa något alls döljs åtminstone längden.

    Det är en liten detalj men en symbol för Unix-filosofins säkerhetstänkande.

    Nu ändras beteendet

    sudo-rs är en modern, minnessäker omskrivning av sudo i programmeringsspråket Rust. Syftet är att minska risken för klassiska minnesfel som buffer overflow.

    I en nyligen införd ändring aktiverade utvecklarna alternativet pwfeedback som standard.

    Resultatet är att när du skriver lösenordet visas nu stjärnor i terminalen.

    Utvecklarna beskriver det som en förbättrad användarupplevelse. Många nya användare tror att tangentbordet inte fungerar när inget syns på skärmen.

    Deras argument är att säkerhetsförlusten, att lösenordets längd exponeras, är teoretisk och marginell jämfört med den pedagogiska vinsten.

    Säkerhet kontra användarvänlighet

    Här uppstår den klassiska konflikten mellan säkerhet genom minimal informationsläcka och användarvänlighet genom tydlig återkoppling.

    Att visa stjärnor avslöjar inte lösenordet men det avslöjar exakt hur långt det är. För en angripare som redan har annan information kan varje detalj spela roll.

    Fenomenet kallas ofta shoulder surfing, när någon bokstavligen tittar över din axel.

    Är det ett stort hot? I de flesta vardagssituationer, nej.
    Är det en principiell förändring? Absolut.

    Vad betyder detta för Ubuntu?

    Ubuntu 26.04 LTS planeras bli den första större distributionen som använder sudo-rs som standardimplementation.

    Det innebär att många framtida användare potentiellt kommer att möta stjärnor istället för tystnad vid lösenordsinmatning.

    Andra stora distributioner fortsätter än så länge att använda den klassiska C-baserade versionen av sudo.

    Går det att ändra tillbaka?

    Ja.

    Administratörer kan återställa traditionellt beteende genom att lägga till

    Defaults !pwfeedback

    i sin sudoers-konfiguration.

    Men här ligger en intressant socioteknisk fråga. Hur många gör det faktiskt?

    Nya användare kommer sannolikt inte bry sig.
    Erfarna användare kanske inte prioriterar ännu en justering.

    Standardinställningar formar beteenden.

    Är detta en liten detalj eller en symbolisk förändring?

    Tekniskt sett är detta ingen katastrof. Det är en marginell informationsläcka i en värld där betydligt större säkerhetsproblem existerar.

    Men symboliskt är det större.

    Unix-världen har länge lutat mot principen att avslöja så lite som möjligt.

    Att nu prioritera användarupplevelse över strikt informationsminimering visar hur säkerhetsfilosofin förändras i takt med att Linux når bredare användargrupper.

    Det är inte bara en fråga om stjärnor i terminalen.
    Det är en fråga om vilken balans mellan säkerhet och bekvämlighet vi tycker är rimlig.

    Slutsats

    Ska man undvika system som använder sudo-rs?

    Det beror på hur man värderar risk.

    För de flesta användare är detta ingen praktisk säkerhetsfara. För säkerhetsmedvetna miljöer kan det däremot vara en principiell invändning.

    Men kanske är den verkligt intressanta frågan denna.

    När vi gör system mer tillgängliga, hur mycket är vi villiga att kompromissa med den tystnad som en gång var en säkerhetsprincip?

    Och nästa gång du ser stjärnor när du skriver ditt lösenord, fundera på vem som faktiskt ser dem.

    https://bugs.launchpad.net/ubuntu/+source/rust-sudo-rs/+bug/2142721

    TEKNISK FAKTA
    Vad är sudo?
    Verktyget som låter en vanlig användare köra enskilda kommandon med administratörsrättigheter (root).
    Vad är sudo-rs?
    En minnessäker omimplementering av sudo i Rust, med fokus på att minska klasser av minnesfel.
    Förändringen
    Alternativet pwfeedback är aktiverat som standard: lösenord visas som ******** istället för helt tyst inmatning.
    Varför är det kontroversiellt?
    Stjärnor avslöjar lösenordets längd för någon som tittar på skärmen (”shoulder surfing”). Den klassiska sudo-prompten har historiskt undvikit detta.
    Återställ klassiskt beteende
    Lägg till i sudoers:
    Defaults !pwfeedback
    Nyckelpoäng
    Det är en avvägning: bättre användarupplevelse för nya användare, men något mer läckage av information på skärmen.
  • Oracle vill vinna tillbaka förtroendet kring MySQL – ny strategi för öppenhet och innovation

    Efter år av kritik mot hur MySQL förvaltas lovar Oracle nu en nystart. Med ökad transparens, tydligare utvecklingsplaner och ett förnyat fokus på Community Edition vill företaget stärka förtroendet i open source-världen – samtidigt som konkurrensen från PostgreSQL hårdnar.

    När teknikjätten Oracle Corporation köpte databasen MySQL år 2010 väcktes starka reaktioner i open source-världen. Många utvecklare oroade sig för att den fria databasen skulle tappa sin öppna själ under kommersiell styrning. Resultatet blev bland annat skapandet av MariaDB – en alternativ version som i dag används som standard i flera stora Linuxdistributioner.

    Nu signalerar Oracle en ny riktning. I ett färskt blogginlägg presenterar företaget en strategi som ska stärka relationen till utvecklare, användargrupper och open source-ekosystemet. Målet: ökad transparens, tydligare färdplaner och större delaktighet från communityn.

    En ny era för MySQL Community Edition

    Kärnan i satsningen är ett förnyat fokus på MySQL Community Edition, den GPL-licensierade versionen som vem som helst kan använda och vidareutveckla.

    Oracle lovar:

    • Tydligare och mer öppna utvecklingsplaner
    • Fler möjligheter för communityn att bidra
    • Starkare dialog med användargrupper
    • Mer synliga forum för återkoppling

    Det handlar alltså inte bara om nya funktioner – utan om hur utvecklingen organiseras och kommuniceras.

    Modernare funktioner – även AI i sikte

    Databasvärlden har förändrats kraftigt de senaste åren. Nya typer av applikationer ställer högre krav på:

    • Observability – bättre insyn i hur databasen presterar i realtid
    • Skalbarhet för molnmiljöer
    • Stöd för AI-relaterade arbetslaster

    Oracle nämner särskilt utveckling av så kallade vektorfunktioner – en teknik som används för att hantera AI-relaterad data, exempelvis vid semantisk sökning eller maskininlärningsapplikationer. Det är ett område där konkurrenter redan har rört sig snabbt.

    Tydligare samarbete med Linuxvärlden

    En annan del av strategin är att stärka samarbetet med Linuxdistributioner och open source-projekt. Oracle pekar specifikt på närmare samarbete med Canonical och Ubuntu-communityn.

    Företaget betonar också sitt fortsatta stöd för plattformar som bygger på MySQL, bland annat:

    • WordPress
    • Drupal
    • Magento
    • Joomla!

    Dessa system driver miljontals webbplatser världen över, vilket gör MySQL till en av internets mest centrala tekniker.

    Skuggan från PostgreSQL

    Samtidigt sker detta i ett konkurrensläge där PostgreSQL har vuxit kraftigt i popularitet. Många nya projekt väljer PostgreSQL som standard, tack vare dess öppna utvecklingsmodell, extensibilitet och starka communityprofil.

    I delar av MySQL-ekosystemet har det därför funnits en oro för att nuvarande styrningsmodell gör det svårare att locka nya installationer och utvecklare.

    Öppet brev kräver oberoende stiftelse

    Kort efter Oracles tillkännagivande publicerade en grupp communitymedlemmar ett öppet brev där de föreslår att MySQL bör förvaltas av en oberoende, icke-vinstdrivande stiftelse – fristående från en enskild leverantör. Syftet skulle vara att säkerställa långsiktig öppenhet och bredare delaktighet.

    Det är ännu oklart om Oracles nya strategi kan leda till strukturella förändringar i hur projektet styrs, eller om det främst handlar om förbättrad kommunikation.

    Vad betyder detta i praktiken?

    MySQL Community Edition är fortfarande licensierad under GPL, vilket innebär att källkoden är fri att använda, studera och modifiera. Samtidigt erbjuder Oracle kommersiella versioner med extra funktioner för företag.

    Frågan som nu ställs är om Oracles initiativ kan:

    • Återvinna förtroendet hos delar av open source-communityn
    • Bromsa PostgreSQLs dominans i nya projekt
    • Skapa ett mer dynamiskt och öppet utvecklingsklimat

    Om satsningen blir mer än ord – och faktiskt leder till en mer transparent och inkluderande utvecklingsprocess – kan MySQL mycket väl stå inför en ny expansionsfas.

    Efter över 25 år i databasscenens centrum är det tydligt att kampen om framtidens relationsdatabaser långt ifrån är avgjord.

    https://blogs.oracle.com/mysql/new-era-of-mysql-community-engagement

  • Ubuntu 24.04 LTS får framtidsteknik i förtid

    Ubuntu 24.04 LTS tar ett oväntat kliv framåt när Canonical börjar leverera Linux-kärna 6.17 och grafikstacken Mesa 25.2 till befintliga installationer. Uppdateringen, som egentligen hör hemma i betydligt nyare Ubuntu-versioner, ger långtidssupportutgåvan förbättrat stöd för modern hårdvara, bättre grafikprestanda och konkreta lösningar på vardagsproblem – långt före den kommande punktreleasen Ubuntu 24.04.4 LTS i februari 2026.

    Användare av Ubuntu 24.04 LTS, även kallad Noble Numbat, får just nu tillgång till ovanligt moderna komponenter. Canonical har börjat rulla ut Linux-kärna 6.17 och grafikstacken Mesa 25.2 till den långtidssupporterade versionen, trots att tekniken egentligen hör hemma i betydligt nyare Ubuntu-utgåvor.

    Detta sker inför nästa punktrelease, Ubuntu 24.04.4 LTS, som planeras släppas den 12 februari 2026.

    Vad innebär uppdateringen i praktiken

    Linux-kärnan är operativsystemets motor. Den ansvarar för hur datorn kommunicerar med hårdvara som processor, lagring, ljud och nätverk. En ny kärna betyder därför ofta bättre stöd för nyare datorer, förbättrad prestanda och färre hårdvaruproblem.

    Mesa är den öppna grafikstack som används av de flesta Linux-system för 3D-grafik, OpenGL och Vulkan. Uppdateringen till version 25.2 ger förbättringar för både integrerad och dedikerad grafik, särskilt på moderna Intel- och AMD-system.

    Tillsammans innebär Linux 6.17 och Mesa 25.2 att Ubuntu 24.04 LTS blir betydligt bättre rustat för ny hårdvara än när versionen släpptes våren 2024.

    Varför får en LTS så nya komponenter

    Ubuntu-versioner med långtidssupport är tänkta att användas i många år, ända fram till 2029 i det här fallet. Under tiden släpps flera punktreleaser som uppdaterar installationsmediet och hårdvarustödet.

    Ubuntu använder något som kallas Hardware Enablement Stack, där nyare kärnor och grafikdrivrutiner hämtas från senare, kortlivade Ubuntu-versioner och bakporteras till LTS. På så sätt kan systemet fortsätta fungera bra även på datorer som släpps flera år efter originalversionen.

    Ubuntu 24.04.4 LTS kommer därför att levereras med Linux 6.17 och Mesa 25.2 som standard, men befintliga användare får dem redan nu via vanliga uppdateringar.

    Ett tydligt steg framåt från tidigare versioner

    Den förra punktreleasen, Ubuntu 24.04.3 LTS, använde Linux-kärna 6.14 och Mesa 25.0. Dessa komponenter kom från Ubuntu 25.04, som nådde slutet av sin support i januari 2026. Att Noble Numbat nu kliver vidare till ännu nyare teknik är både logiskt och nödvändigt för fortsatt säkerhet och kompatibilitet.

    Uppdateringen som löser verkliga problem

    För många användare märks sådana här uppdateringar inte alls. För andra kan de vara avgörande. Ett konkret exempel är det välkända problemet med så kallat ”Dummy Output”, där ljudet helt enkelt slutar fungera på vissa bärbara datorer, bland annat MacBook Pro.

    Med Linux-kärna 6.17 är detta problem åtgärdat på flera system. Efter uppdateringen fungerar ljudet igen utan speciallösningar, vilket visar hur viktig kärnutvecklingen är även för vardagliga funktioner.

    Slutsats

    Ubuntu 24.04 LTS visar att långtidssupport inte betyder att systemet stelnar i tiden. Genom att få Linux 6.17 och Mesa 25.2 redan nu kombineras stabiliteten hos en LTS-version med hårdvarustöd som annars bara finns i de allra senaste utgåvorna.

    Det gör Noble Numbat till ett tryggt val för både nya och äldre datorer, samtidigt som systemet fortsätter vara relevant långt in i framtiden.

    Lär mer om ubuntu i vår wiki

    https://wiki.linux.se/index.php/Ubuntu

    Faktaruta: Ubuntu 24.04.4 LTS (Noble Numbat)
    Planerad punktrelease: 12 februari 2026
    Standardkomponenter i 24.04.4: Linux-kärna 6.17 + Mesa 25.2
    Varför det spelar roll:
    Bättre stöd för ny hårdvara, uppdaterade grafikdrivrutiner och färre kompatibilitetsproblem.
    Tips om du inte ser uppdateringen:
    Kontrollera att du använder huvudservrarna i Program & uppdateringar, eller installera HWE-kärnan:
    sudo apt update
    sudo apt install linux-generic-hwe-24.04
    Efter uppdatering: starta om och bygg om eventuella tredjepartsmoduler vid behov.
  • NotepadNext 0.13 – klassisk enkelhet med moderna förbättringar

    NotepadNext 0.13 tar ett tydligt kliv framåt genom att kombinera den klassiska enkelheten från Notepad++ med moderna funktioner för tryggare och smidigare arbete. Med autosparade sessioner, stöd för arbetsytor och flera efterfrågade förbättringar stärker uppdateringen editorns roll som ett lättviktigt men kraftfullt verktyg för både kod och textredigering.

    NotepadNext, en modern och plattformsoberoende nytolkning av Notepad++, har släppts i version 0.13. Fokus ligger på att förbättra arbetsflödet utan att göra programmet tyngre eller mer komplext. Resultatet är en uppdatering som främst riktar sig till användare som vill ha en snabb, pålitlig och okomplicerad kod- och textredigerare.

    Autosparade sessioner ökar tryggheten

    Den mest märkbara nyheten i version 0.13 är autosparade sessioner. Alla öppna filer sparas automatiskt var 60:e sekund. Vid en krasch, omstart eller oavsiktlig stängning kan arbetet återställas nästan exakt där det lämnades. Funktionen är särskilt värdefull vid längre redigeringspass eller när man arbetar med många filer samtidigt.

    Workspace-läge för arbete med hela mappar

    NotepadNext får nu ett workspace-läge som gör det möjligt att öppna en hel katalog som arbetsyta. Detta aktiveras via den nya kommandoradsflaggan --workspace. Funktionen förenklar hantering av projekt som består av flera filer och gör editorn mer användbar även utanför enstaka filredigering.

    Nya och förbättrade redigeringsfunktioner

    Uppdateringen innehåller flera förbättringar som ger användaren mer kontroll över gränssnitt och beteende. Det går nu att slå av och på radnummer, inaktivera automatisk URL-markering samt klicka direkt på EOL-indikatorn i statusfältet. En ny funktion gör det möjligt att ta bort dubbla rader, inklusive upprepade rader i följd. Markörens beteende har justerats för att bättre respektera markerade områden, och sökresultat använder nu en enhetlig typsnittsstorlek för bättre läsbarhet.

    Buggfixar och förbättrad stabilitet

    Version 0.13 åtgärdar flera praktiska problem som tidigare kunde störa arbetsflödet. Hanteringen av filsökvägar vid start av flera instanser har förbättrats, liksom dialogen för omladdning av ändrade filer. Det finns nu också stöd för att ange en standardkatalog vid filöppning. Session- och omladdningslogiken har finjusterats för att minska avbrott under längre arbetspass.

    Utökat språk- och syntaxstöd

    På syntaxsidan har stöd för Abaqus lagts till. Lokaliseringen har samtidigt utökats med nya översättningar till italienska och tyska, uppdateringar för brasiliansk portugisiska och ukrainska samt ett uppfräschat portugisiskt språkstöd.

    Tillgänglighet på Linux

    För Linuxanvändare finns NotepadNext tillgänglig både som Flatpak och som AppImage, vilket gör installationen enkel oavsett distribution.

    Sammanfattning

    NotepadNext 0.13 är en tydlig förbättring som bygger vidare på programmets grundidé: snabbhet, enkelhet och fokus på själva redigeringen. Med autosparade sessioner och workspace-stöd tar editorn ett steg framåt utan att förlora sin lättviktiga karaktär, vilket gör den till ett attraktivt alternativ för både vardagsanvändare och utvecklare.

    Så här installera du Notepadnext på ubuntu och debian.

    Ubuntu och Debian kan NotepadNext installeras helt via terminalen med hjälp av Flatpak. Nedan är ett komplett exempel som visar varje steg i ordning.

    Först installerar du Flatpak om det inte redan finns på systemet:

    sudo apt update
    sudo apt install flatpak
    

    Därefter lägger du till Flathub, som är det officiella programförrådet där NotepadNext finns:

    sudo flatpak remote-add --if-not-exists flathub https://flathub.org/repo/flathub.flatpakrepo
    

    När Flathub är aktiverat kan du installera NotepadNext:

    flatpak install flathub com.github.dail8859.NotepadNext
    

    Efter installationen kan programmet startas direkt från terminalen:

    flatpak run com.github.dail8859.NotepadNext
    

    NotepadNext kommer nu även att synas i programmenyn tillsammans med övriga installerade program. Uppdateringar hanteras automatiskt via Flatpak, vilket gör att du alltid har tillgång till den senaste versionen utan extra arbete.

    Installation av NotepadNext på Ubuntu/Debian (Flatpak)
    1) Installera Flatpak
    sudo apt update
    sudo apt install flatpak
      
    2) Lägg till Flathub
    sudo flatpak remote-add --if-not-exists flathub https://flathub.org/repo/flathub.flatpakrepo
      
    3) Installera NotepadNext
    flatpak install flathub com.github.dail8859.NotepadNext
      
    4) Starta programmet
    flatpak run com.github.dail8859.NotepadNext
      
  • Vivaldi 7.8: När webbläsaren börjar tänka som du

    Vivaldi 7.8 gör webbläsaren snabbare i huvudet, inte bara i koden. Med drag-och-släpp-baserad Tab Tiling, smartare fästa flikar och ett mer flexibelt arbetssätt för e-post suddas gränsen ut mellan flikar och arbetsyta. Resultatet är en webbläsare som bättre följer hur människor faktiskt arbetar på webben – parallellt, fokuserat och på sina egna villkor.

    De flesta webbläsare är byggda kring en enkel idé: en flik i taget. Men hur vi faktiskt arbetar på webben har förändrats. Vi jämför, refererar, skriver, följer upp och övervakar – ofta samtidigt. Med Vivaldi 7.8 tar Vivaldi ett tydligt steg bort från det linjära fliktänket och närmar sig i stället hur människans uppmärksamhet faktiskt fungerar.

    Den stora nyheten är en genomgripande förbättring av Tab Tiling – funktionen som låter flera webbsidor visas sida vid sida i samma fönster. Den har funnits länge i Vivaldi, men har tidigare känts som något man aktiverar. I version 7.8 blir den något man bara gör.

    Dra. Släpp. Tänk vidare.

    I Vivaldi 7.8 skapar du en uppdelad vy genom att helt enkelt dra en flik rakt in i sidan du tittar på. När du hovrar över olika delar av fönstret visas visuella markeringar: vänster, höger, ovanför, under – eller i rutnät. Släpp fliken där det känns logiskt, och layouten skapas direkt.

    Ingen dialogruta. Inga inställningar. Ingen mental omställning.

    Det kan låta som en liten förändring, men i praktiken är det en stor sak. Gränssnittsforskning visar att varje avbrott i arbetsflödet – varje meny, varje extra val – har en kognitiv kostnad. När Vivaldi tar bort steget mellan tanke och handling känns webbläsaren plötsligt betydligt snabbare, även om datorn inte blivit det.

    Öppna länkar direkt i en uppdelad vy

    Nyheten stannar inte där. Nu går det också att öppna länkar direkt som en del av en befintlig uppdelad vy. I stället för att en länk tar över hela fönstret och tvingar dig att möblera om efteråt, kan nytt innehåll smidigt ”landa” bredvid det du redan jobbar med.

    För den som använder musgester går detta till och med att trigga utan menyer eller klick. Resultatet är att webbläsaren börjar kännas mindre som en rad sidor – och mer som en sammanhängande arbetsyta.

    Ett verktyg för parallellt tänkande

    Vivaldi beskriver själva Tab Tiling som ett sätt att ”tänka i parallell”, och det är en träffande formulering. Människor är dåliga på att växla kontext snabbt, men bra på att hålla flera saker i huvudet samtidigt – så länge de är synliga.

    Med Tab Tiling blir det naturligt att:

    • skriva eller forska med källor synliga bredvid texten
    • jämföra priser, specifikationer eller designförslag
    • följa liveuppdateringar medan annat arbete fortsätter

    Eftersom varje ruta i layouten fortfarande är en vanlig flik kan du dessutom kombinera tiling med andra Vivaldi-funktioner. Du kan till exempel låta vissa sidor uppdateras automatiskt med jämna mellanrum, medan resten av arbetsytan förblir exakt som den är.

    Flikar som beter sig som man förväntar sig

    Vivaldi 7.8 gör också något som låter självklart – men som få webbläsare faktiskt klarar av: fästa flikar kan nu låsas till en specifik domän.

    Det innebär att en fastnålad e-postflik alltid förblir e-post. Ett projektverktyg förblir ett projektverktyg. De slutar vara ”små vanliga flikar” och börjar fungera som verkliga verktyg.

    Det är en till synes enkel förändring, men den eliminerar ett av de vanligaste irritationsmomenten i långa webbsessioner: att något man tänkt vara stabilt plötsligt förvandlas till något helt annat.

    E-post som en del av webbläsaren – på riktigt

    Vivaldis inbyggda e-postklient får också ett rejält lyft. Tidigare var mail låst till ett enda fönster. I version 7.8 fungerar mail över flera fönster och Workspaces, och fästa mailflikar följer med överallt.

    I praktiken betyder det att e-post inte längre känns som en separat funktion eller ett sidoprojekt. Den blir ett verktyg som alltid finns där, oavsett hur du organiserar ditt arbete i webbläsaren.

    Installera Vivaldi 7.8 på Ubuntu 24.04

    Att installera Vivaldi på Ubuntu 24.04 är enkelt och följer samma modell som många andra moderna Linuxprogram. Det rekommenderade sättet är att använda Vivaldis officiella DEB-paket, vilket ger automatiska uppdateringar via Ubuntus pakethantering.

    1. Gå till Vivaldis officiella nedladdningssida och välj Vivaldi för Linux (DEB).
    2. Ladda ner paketet som passar ditt system (vanligtvis 64-bitars).
    3. Installera genom att dubbelklicka på den nedladdade .deb-filen och använda Ubuntu Software,
      eller via terminalen:sudo apt install ./vivaldi-stable_*.deb

    Under installationen läggs Vivaldis eget programförråd automatiskt till i systemet. Det innebär att framtida uppdateringar, inklusive säkerhetsfixar och nya versioner, levereras smidigt via vanliga systemuppdateringar.

    När installationen är klar hittar du Vivaldi i programmenyn, redo att användas direkt utan ytterligare konfiguration.

    Små förbättringar som formar helheten

    Utöver de stora nyheterna innehåller Vivaldi 7.8 en rad mindre, men viktiga förbättringar:

    • Daglig bakgrundsbild från Unsplash på startsidan, helt valfritt
    • Caret browsing som egen inställning för bättre tangentbordsnavigering och tillgänglighet
    • Omritad Windows-installer för smidigare installation
    • Ett mycket stort antal kraschfixar, möjliggjorda av förbättrad kraschrapportering

    Vivaldis QA-team beskriver det som ”två fulla hinkar med kraschfixar” och konstaterar torrt att de få krascher som eventuellt återstår lika gärna kan bero på kosmisk strålning eller grannens mikrovågsugn.

    En webbläsare med en tydlig filosofi

    Bakom alla funktioner finns en konsekvent idé: webbläsaren ska anpassa sig efter användaren – inte tvärtom. Vivaldi profilerar sig öppet mot övervakning, investerarstyrda designbeslut och lösningar där automatiserade system filtrerar vad du får se.

    I stället handlar Vivaldi 7.8 om kontroll, tempo och arbetsro. Om att ge användaren verktyg som känns naturliga när de väl finns där.

    När tanken ”jag vill se de här två sidorna samtidigt” uppstår – då är du redan där.

    https://vivaldi.com/sv/download

    FAKTARUTA: Vivaldi 7.8
    • Nyhet: Drag-and-drop Tab Tiling (dra flik → släpp i layout)
    • Workflow: Öppna länkar direkt som “tiled tab”
    • Flikar: Fästa flikar kan låsas till en domän
    • Mail: Fungerar i flera fönster + pinnade mailflikar över Workspaces
    • Extra: Daglig bild på startsidan (valfritt), bättre tillgänglighet, fler kraschfixar
  • Fem Linuxdistributioner som gör övergången från Windows enklare

    Att lämna Windows bakom sig behöver varken vara krångligt eller skrämmande. I takt med att fler användare ifrågasätter uppdateringskrav, licensmodeller och kontroll över den egna datorn växer intresset för Linux – ett flexibelt och kostnadsfritt alternativ. Men var börjar man i en värld med otaliga varianter? Här guidar vi dig genom några av de Linuxdistributioner som gör övergången enklare, tryggare och mer välbekant för den som vill ta steget utan att börja om från noll.

    Att byta operativsystem kan kännas som ett stort steg. För många datoranvändare är Windows det självklara valet – inte nödvändigtvis för att det är bäst, utan för att det alltid har funnits där. Men när frustration över påtvingade uppdateringar, licenser, prestandaproblem eller integritetsfrågor växer, börjar allt fler titta på alternativ. Ett av de mest etablerade – och samtidigt mest missförstådda – alternativen är Linux.

    Linux är nämligen inte ett enda operativsystem. Det är ett helt ekosystem av så kallade distributioner: olika varianter som bygger på samma tekniska grund, men med olika målgrupper, designidéer och filosofier. Just detta är både Linux största styrka och dess största hinder för nybörjare – valfriheten kan kännas överväldigande.

    Linux som känns bekant

    Många som lämnar Windows vill inte behöva lära om allt från grunden. Därför är det ofta en fördel om skrivbordsmiljön känns igen – med startmeny, aktivitetsfält och ett tydligt arbetssätt.

    Linux Mint – trygghet före experiment

    Linux Mint har under många år byggt upp ett starkt rykte som en av de mest nybörjarvänliga Linuxdistributionerna. Fokus ligger på stabilitet, förutsägbarhet och praktisk användbarhet.

    Standardmiljön Cinnamon är medvetet utformad för att likna klassiska Windows-versioner. Panelen sitter längst ned, menyerna är logiskt strukturerade och det mesta fungerar direkt efter installation. För den som vill ”bara komma igång” utan överraskningar är detta ofta ett avgörande argument.

    Tekniskt bygger Linux Mint på långtidssupporterade versioner av Ubuntu, vilket ger god hårdvarukompatibilitet. Nätverkskort, skrivare och grafikkort fungerar i de flesta fall direkt – något som Windowsanvändare ofta tar för givet, men som historiskt inte alltid varit självklart i Linuxvärlden.

    Läs mer om Linux mint i vår wiki.

    Zorin OS – Linux med Windowskänsla

    Zorin OS har ett mycket tydligt mål: att göra övergången från Windows så enkel som möjligt. Här är likheten inte en bieffekt, utan en uttalad designprincip.

    Genom ett inbyggt layouts­ystem kan användaren välja skrivbordsuppsättningar som efterliknar Windows 10 eller Windows 11, både visuellt och funktionellt. Resultatet är ett system som känns förvånansvärt bekant redan från första starten.

    Zorin OS lägger också stor vikt vid helhetsintrycket. Färgscheman, ikoner och systemkomponenter är konsekvent utformade, vilket ger ett polerat och professionellt intryck. För användare som uppskattar visuell enhetlighet kan detta väga tungt. Precis som Linux Mint bygger Zorin OS på Ubuntu LTS, vilket ger tillgång till ett enormt programutbud och gott hårdvarustöd.

    Läs mer om Zorin OS i vår wiki

    Etablerade alternativ med nya perspektiv

    Alla som byter till Linux vill inte nödvändigtvis återskapa Windows. För många blir övergången istället ett tillfälle att prova något nytt – ett annat sätt att arbeta med sin dator.

    Pop!_OS – produktivitet i fokus

    Pop!_OS utvecklas av dator­tillverkaren System76 och bygger även den på Ubuntu. Det som särskiljer distributionen är dess egenutvecklade skrivbordsmiljö, COSMIC.

    Här handlar det mindre om att efterlikna Windows och mer om att optimera arbetsflödet. Funktioner som smarta arbetsytor, avancerad fönsterhantering och effektiv tangentbords­navigering gör systemet attraktivt för användare som värdesätter produktivitet och struktur.

    För den som är villig att anpassa sig till ett något annorlunda arbetssätt kan Pop!_OS upplevas som snabbare och mer genomtänkt än traditionella skrivbordsmiljöer – samtidigt som stabilitet och prestanda håller hög nivå.

    Den här distrubtioner är på 1.0, så den finns inte i vår wiki än.

    Ubuntu – referenspunkten i Linuxvärlden

    Ubuntu är för många nästan synonymt med Linux. Med en av världens största användarbaser och omfattande stöd från hårdvaru­tillverkare, utvecklare och molnleverantörer fungerar Ubuntu ofta som referenspunkt i Linuxvärlden.

    En central del av Ubuntus popularitet är dess LTS-versioner (Long-Term Support), som prioriterar stabilitet och säkerhetsuppdateringar under många år. För den som vill ha ett långsiktigt och förutsägbart system är detta en stor fördel.

    Skrivbordsmiljön är baserad på GNOME och skiljer sig tydligt från Windows. För vissa kan detta kännas ovant i början, men gränssnittet är konsekvent, modernt och relativt lätt att lära sig. Ubuntu passar därför bra för den som vill lära sig Linux ”som det är”, snarare än genom ett Windows-liknande filter.

    Läs mer om Ubuntu i vår wiki

    Debian – Linux i sin mest mångsidiga form

    Debian är en av Linuxvärldens äldsta och mest inflytelserika distributioner. Den kan liknas vid ett stridsflygplan av typen SAAB JAS 39 Gripen: inte specialiserad på en enda uppgift, men extremt flexibel och kapabel att ta många roller.

    Med standardinstallation kan Debian upplevas som återhållsam, men genom att installera skrivbordsmiljön KDE Plasma får man en upplevelse som påminner starkt om Windows – med startmeny, aktivitetsfält och ett traditionellt arbetssätt.

    En av Debians största styrkor är dess stöd för äldre hårdvara. Där många moderna system blir tröga eller helt obrukbara kan Debian fortsätta fungera stabilt i många år. Dessutom kan användaren själv välja mellan en mängd olika skrivbordsmiljöer och fönsterhanterare, vilket gör Debian till ett utmärkt val både för nybörjare och avancerade användare.

    Läs mer om Debian i vår Wiki.

    Slutsats: inget bästa val – bara rätt val

    Det är lätt att hitta listor som utlovar den bästa Linuxdistributionen. I praktiken är det en förenkling. Linux handlar i grunden om valfrihet, och det bästa valet beror alltid på användarens behov, vana och nyfikenhet.

    De fem distributioner som nämnts här är inga exotiska experiment. De är beprövade, välstödda och stabila – och just därför utmärkta startpunkter. Oavsett vilken du väljer kommer du snabbt att märka att Linux inte är ett enda system, utan en hel värld av möjligheter.

    Och kanske är det just där Linux verkliga styrka ligger: inte i att ersätta Windows rakt av, utan i att erbjuda något mer flexibelt, mer anpassningsbart – och i längden, mer personligt.

    FAKTA 5 Linuxdistributioner för en smidig Windows-övergång
    Linux Mint
    Känns bekant för Windowsanvändare (Cinnamon). Stabil, enkel att installera och “bara funkar” för vardagsbruk.
    Zorin OS
    Designad för att likna Windows 10/11. Polerad helhetskänsla och lätt start för den som vill ha något bekant direkt.
    Pop!_OS
    Fokus på produktivitet och arbetsflöde (smarta arbetsytor, effektiv fönsterhantering). Passar dig som vill jobba snabbt.
    Ubuntu
    “Standardvalet” för många. Stort community, bra hårdvarustöd och långtidssupport (LTS) för stabil drift.
    Debian
    Robust och flexibel grund som kan bli vad du vill. Med KDE kan den kännas Windows-lik, och den trivs även på äldre datorer.
    Tips: Vill du ha “Windows-känsla” direkt? Välj Mint eller Zorin. Vill du ha stabil bas och full kontroll? Debian. Vill du ha stort stöd och enkel väg in? Ubuntu.
  • Så radera du en hårddisk säkert med nwipe

    Nwipe är ett Linuxverktyg för säker radering av hela lagringsenheter genom kontrollerad överskrivning enligt välkända metoder och standarder. I den här artikeln går vi igenom vilka raderingsmetoder som finns i Nwipe, hur många pass de använder, vilka datamönster som skrivs, hur verifiering fungerar och vilka inställningar du kan justera för att uppnå rätt balans mellan tid och säkerhetsnivå.

    Inledning

    Nwipe är ett fritt och öppenkällkodsbaserat Linux-verktyg för säker radering av hela lagringsenheter. Programmet är en fristående vidareutveckling av raderingsmotorn från DBAN och används när man behöver säkerställa att data inte kan återskapas, exempelvis vid återbruk, återvinning eller avyttring av hårddiskar.

    Nwipe stöder flera etablerade raderingsstandarder, från snabba enpass-överskrivningar till rigorösa multipass-algoritmer såsom DoD, Schneier och Gutmann. Denna artikel beskriver samtliga metoder som Nwipe erbjuder, hur de fungerar, varför de anses säkra samt hur de kan konfigureras.

    Nollfyllning (Zero Fill)

    Nollfyllning innebär att hela disken skrivs över med bytevärdet 0x00 i ett enda pass. All tidigare information ersätts då fullständigt av nollor. Metoden är snabb och effektiv och förhindrar all normal dataåterställning eftersom inga ursprungliga bitmönster finns kvar.

    I Nwipe visas denna metod som Zero Fill. Som standard verifieras resultatet genom att disken läses tillbaka och kontrolleras. Verifieringen kan stängas av för att spara tid, men rekommenderas för att upptäcka eventuella skrivfel. Fyllning med ettor (0xFF) fungerar på motsvarande sätt och ger samma säkerhetsnivå.

    Slumpmässig fyllning (PRNG Stream)

    Vid PRNG Stream skrivs hela disken över med pseudorandom-genererade data i ett pass. Slutresultatet liknar rent brus och saknar varje spår av den ursprungliga informationen. Metoden anses mycket säker eftersom återläsning endast skulle visa slumpmässiga bitar utan samband med tidigare innehåll.

    Nwipe använder en intern pseudorandomgenerator och låter användaren välja algoritm via flaggan –prng. Verifiering sker genom att samma sekvens återskapas vid kontrolläsning. Ett enda slumppass är i praktiken fullt tillräckligt för moderna hårddiskar.

    DoD 5220.22-M (3-pass)

    Den kortare DoD-varianten består av tre pass. Först skrivs ett fast bytevärde, därefter dess binära motsats och slutligen slumpdata. Syftet är att magnetisera varje bit i båda riktningarna och därefter täcka eventuella rester med ett oförutsägbart mönster.

    I Nwipe kallas denna metod ofta DoD Short och är standardvalet. Efter sista passet verifieras slumpdatat för att säkerställa att överskrivningen lyckats. Metoden erbjuder en god balans mellan säkerhet och tidsåtgång och används ofta som minimikrav i organisationer.

    DoD 5220.22-M (7-pass)

    Den fullständiga DoD-metoden använder sju överskrivningar med en kombination av fasta värden, nollor, ettor och slumpdata. Varje bit skrivs flera gånger i båda polariteter innan processen avslutas med slumpmässigt brus.

    Nwipe utför passen automatiskt i fast ordning och verifierar normalt det sista passet. Metoden anses mycket säker men är betydligt mer tidskrävande än trepass-varianten. I praktiken används den främst när regelverk eller policy kräver full DoD-efterlevnad.

    RCMP TSSIT OPS-II

    RCMP TSSIT OPS-II är en kanadensisk standard som använder sju pass. Disken skrivs omväxlande med nollor och ettor i sex pass och avslutas med ett slumppass. Detta säkerställer att varje bit mättas flera gånger innan slutlig randomisering.

    Nwipe följer standarden strikt och låter slumpmönstret vara det sista som ligger på disken. Metoden ger ett skydd jämförbart med DoD 7-pass och används främst inom offentlig verksamhet i Kanada.

    HMG IS5 Enhanced

    HMG IS5 Enhanced är en brittisk standard som använder tre pass: nollor, ettor och slumpdata. Det avslutande slumppasset måste verifieras, vilket Nwipe alltid gör oavsett användarinställningar.

    Metoden kombinerar hög säkerhet med relativt god prestanda och används ofta när känslig information ska raderas enligt brittiska myndighetskrav.

    Schneiers 7-pass-metod

    Schneiers metod består av sju pass där de två första skriver nollor respektive ettor, följt av fem pass med slumpdata. Kombinationen av fasta mönster och upprepade slumppass ger ett mycket oförutsägbart slutresultat.

    Metoden betraktas som mycket säker men är långsammare än trepass-standarder. Den används ofta när extra säkerhetsmarginal önskas utan att gå hela vägen till Gutmann-metoden.

    Gutmann-metoden (35 pass)

    Gutmann-metoden använder 35 överskrivningar med en komplex sekvens av fasta bitmönster och slumpdata. Algoritmen utvecklades för äldre hårddisktekniker där magnetiska rester kunde analyseras på mikroskopisk nivå.

    I Nwipe körs hela sekvensen automatiskt. Metoden är extremt tidskrävande och betraktas idag som kraftigt överdimensionerad för moderna diskar, men finns kvar som alternativ när maximal försiktighet eller specifika policykrav föreligger.

    Implementering och konfiguration i Nwipe

    Nwipe låter användaren välja raderingsmetod via meny eller flaggan –method. Verifiering kan styras med –verify och slumpgenerator med –prng. Det är även möjligt att köra flera raderingsomgångar i följd med –rounds.

    Programmet kan generera loggar och raderingscertifikat, vilket är värdefullt vid revision, återvinning och efterlevnad av regelverk. Standardinställningarna är valda för att ge hög säkerhet utan att användaren behöver göra avancerade val.

    Sammanfattning

    Nwipe erbjuder ett komplett och flexibelt verktyg för säker radering av lagringsenheter. För de flesta moderna hårddiskar räcker en korrekt genomförd enpass-överskrivning eller en kort standard som DoD 3-pass eller HMG IS5 Enhanced. Mer omfattande metoder finns tillgängliga när policy eller regelverk kräver det.

    Oavsett vald metod lämnas disken i ett sanerat tillstånd där ingen återställbar information finns kvar.

    Manualsidan om nwipe i vår wiki :

    https://wiki.linux.se/index.php/nwipe(1)

    Installera nwipe på olika system
    Ubuntu / Debian
    Uppdatera paketlistan och installera:
    sudo apt update
    sudo apt install nwipe
    Fedora
    Installera via DNF (hanterar beroenden automatiskt):
    sudo dnf install nwipe
    Slackware
    Nwipe ingår normalt inte i grundsystemet. Vanliga vägar:
    • Installera via SlackBuilds.org (bygg lokalt och installera paketet)
    • Kompilera manuellt från källkod
    # Exempel (översikt):
    # 1) Hämta SlackBuild + källkod
    # 2) Kör SlackBuild för att bygga paket
    # 3) Installera med installpkg
    FreeBSD
    Snabbt som binärpaket:
    pkg install nwipe
    Alternativt via ports (bygger från källkod):
    cd /usr/ports/sysutils/nwipe
    make install clean
    Köra nwipe efter installation
    Starta interaktivt textläge (kräver administratörsbehörighet):
    sudo nwipe
  • Ubuntu 25.04 når slutet av sin livscykel – därför spelar det roll

    Ubuntu 25.04 Plucky Puffin går mot End of Life den 15 januari 2026 – ett datum som i praktiken betyder att säkerhetsuppdateringar och underhåll upphör. För den som fortfarande kör versionen handlar det inte om att datorn slutar fungera över en natt, utan om att riskerna ökar när nya sårbarheter lämnas ofixade. Här är vad EOL innebär, varför Ubuntu släpper kortlivade versioner och hur du tar dig vidare utan att tappa säkerhetskollen.

    Ubuntu 25.04 når slutet av sin livscykel – därför spelar det roll

    Ubuntu 25.04, med kodnamnet Plucky Puffin, närmar sig sitt slutdatum den 15 januari 2026. Det markerar slutet på den nio månader långa supportperiod som gäller för alla Ubuntu-utgåvor som inte är långtidssupport (LTS). För många användare kan ett sådant datum kännas abstrakt, men bakom begreppet End of Life döljer sig viktiga konsekvenser för säkerhet, stabilitet och framtida användning.

    Vad var Ubuntu 25.04 för typ av release?

    När Ubuntu 25.04 släpptes den 17 april 2025 var den aldrig tänkt att leva länge. Den tillhör kategorin interim releases, versioner som fungerar som tekniska förtrupper inför nästa större LTS-version. Här introduceras nyare komponenter, uppdaterade skrivbordsmiljöer och förändringar i systemets grund som ännu inte är redo att “frysas” för långvarig support.

    Denna modell gör att Ubuntu kan utvecklas snabbt utan att riskera den stabilitet som företag och myndigheter kräver av LTS-utgåvorna.

    Vad betyder End of Life i praktiken?

    När en Ubuntu-version når EOL upphör allt officiellt underhåll. Det innebär att inga fler säkerhetsuppdateringar, buggfixar eller paketuppdateringar släpps. Säkerhetsbrister som upptäcks efter detta datum lämnas öppna, och system som fortsätter köras blir gradvis mer sårbara för attacker och kompatibilitetsproblem.

    Det handlar alltså inte om att systemet slutar fungera över en natt, utan om att risknivån långsamt men säkert ökar.

    Varför uppgraderingar är en central del av Ubuntu-filosofin

    Ubuntu är byggt kring idén om kontinuerlig förnyelse. Kortlivade versioner som 25.04 ger utvecklare och avancerade användare möjlighet att testa framtidens teknik i skarpt läge, medan mer konservativa miljöer lutar sig mot LTS-utgåvor med fem års support.

    Den här balansen mellan innovation och stabilitet är en av anledningarna till att Ubuntu fått så stort genomslag, både på skrivbordet och i datacenter. Bakom modellen står Canonical, som samordnar utveckling, säkerhetsarbete och dokumentation.

    Nästa steg för användare av Ubuntu 25.04

    Den officiellt stödda uppgraderingsvägen från Ubuntu 25.04 går till Ubuntu 25.10, Questing Quokka. Den versionen får fortsatt säkerhetsunderhåll och utvalda buggfixar. Uppgraderingen kan göras direkt i systemet, utan ominstallation, förutsatt att man följer rekommenderade förberedelser.

    För den som vill ha längre trygghet kan nästa LTS-utgåva vara ett alternativ, men då krävs oftast ett extra steg i uppgraderingskedjan.

    En påminnelse om mjukvarans livscykel

    Ubuntu 25.04:s begränsade livslängd är inte en svaghet, utan en del av ett medvetet ekosystem. Programvara lever, utvecklas och pensioneras. Att hålla sitt system uppdaterat är därför inte bara en teknisk detalj, utan en grundförutsättning för säker och hållbar datoranvändning.

    För användare av Ubuntu 25.04 är budskapet tydligt: planera uppgraderingen före mitten av januari 2026 för att undvika att stå kvar på ett system som världen har gått vidare från.

    Faktaruta: Vad Ubuntu 25.04 (Plucky Puffin) bjöd på
    Skrivbord & upplevelse
    • GNOME 48 med triple buffering för mjukare animationer.
    • HDR-inställningar och nya funktioner som Wellbeing (skärmtids-/välmåendeverktyg).
    • Läge för bevarad batterihälsa (begränsar laddning för längre livslängd).
    • Ny modern PDF-läsare: Papers som standard.
    System & under huven
    • Linux-kärna 6.14 för nyare hårdvarustöd och plattformsförbättringar.
    • APT 3.0 (uppdaterad pakethantering).
    • Nytt “devpack” (Spring) som breddar verktygskedjor för utvecklare.
    Installerare & dual-boot
    • Smidigare installation och boot-upplevelse.
    • Bättre stöd för installation bredvid andra OS, inklusive förbättrad hantering av BitLocker-scenarion.
    • Vassare avancerad partitionering vid behov.
    Säkerhet & plattform
    • Stöd för confidential computing med AMD SEV-SNP.
    • Förbättringar kopplade till AI-prestanda på Intel GPU:er (silicon enablement).
  • iMac 2011 – en oväntat kompetent allt-i-ett-dator

    Stilren, tyst och förvånansvärt kompetent – iMac 2011 är ett exempel på hur äldre Apple-hårdvara fortfarande kan leverera i vardagen. Med SSD och full HD-skärm klarar den utan problem surf, film och enklare kontorsarbete.

    Här tittar vi närmare på en iMac från 2011, närmare bestämt 21,5-tumsmodellen (iMac12,1). Datorn kombinerar skärm och dator i ett enda chassi och erbjuder en full HD-upplöst skärm, förvånansvärt bra inbyggt ljud och en kompakt, lättplacerad konstruktion.

    Exemplaret som testats är utrustat med en Intel Core i5-2400S, 4 GB RAM och har uppgraderats med en SSD-disk. Vid första anblick kan maskinen uppfattas som omodern och begränsad, men i praktiken visar den sig fortfarande fungera väl för många vardagliga behov.

    Prestanda i praktiken

    Processorn bygger på Intels Sandy Bridge-arkitektur som lanserades 2011. Även om den är långt ifrån modern topprestanda räcker den gott och väl för surf, e-post, enklare kontorsarbete och videostreaming. Tack vare SSD-uppgraderingen upplevs systemet som betydligt snabbare än vad åldern antyder, med korta starttider och god respons i daglig användning.

    Datorn klarar utan problem att spela upp strömmat material från exempelvis SVT Play, vilket gör den fullt användbar som vardagsdator eller enklare mediadator.

    Skärm och ljudupplevelse

    En av iMacens största styrkor är helheten. Den 21,5 tum stora skärmen med upplösningen 1920 × 1080 ger en behaglig arbetsyta för både surf, textarbete och film. Färgåtergivningen är god och skärmen fungerar fortfarande mycket bra för normal användning.

    Ljudet är dessutom överraskande bra för att komma från en dator. De inbyggda högtalarna räcker gott för nyheter, film och musik, utan att externa högtalare är nödvändiga.

    En dator för tajt ekonomi

    Den här iMac-modellen är inte avsedd för tunga arbetsuppgifter som modern videoredigering eller krävande spel. Däremot fungerar den utmärkt som surfdator för den som har en begränsad budget. Som allt-i-ett-dator tar den dessutom relativt lite plats jämfört med en traditionell stationär dator med separat skärm och högtalare.

    För den som vill ha en stabil, tystgående (med rätt åtgärder) och lättplacerad dator för vardagsbruk kan detta fortfarande vara ett rimligt och prisvärt val.

    Som begagnad bör den kosta någonstans runt några hundralappar. Ofta slängs de här maskinerna eftersom Apple inte längre ger officiellt stöd, och med lite tur – och ett vänligt ord – går det ibland att få tag på en helt gratis.

    Nackdelar och praktiska kompromisser

    En nackdel med just detta exemplar är att fläktarna tenderar att gå på högt varvtal efter SSD-ombyggnaden. Det beror på att Apples originalhårddiskar använder egna temperatursensorer. När dessa saknas tolkar systemet det som överhettning.

    Det går dock att åtgärda på flera sätt:

    • genom att bygga om eller ersätta sensorerna
    • eller genom att installera macOS och använda mjukvara i macOS för att styra fläktarna

    Det innebär dock en del extra arbete för att få maskinen riktigt tyst, vilket är värt att ha i åtanke.

    Kort fakta om iMac12,1

    • Lanseringsår: 2011
    • Modell: 21,5 tum
    • Processor: Intel Core i5 eller i7 (Sandy Bridge)
    • Grafik: AMD Radeon HD 6750M eller 6770M
    • Senaste officiellt stödda operativsystem: macOS High Sierra 10.13

    Sammanfattning

    iMac 2011 visar tydligt att äldre hårdvara inte automatiskt är obrukbar. Med rätt uppgraderingar – framför allt SSD – kan den fortfarande fylla en tydlig funktion. För surf, streaming och enklare arbete är den fullt tillräcklig och ett bra exempel på hur Apples datorer kan leva vidare långt efter att de försvunnit från butikshyllorna.

    FAKTA: iMac12,1 (21,5") – 2011
    Lanseringsår: 2011
    Modell: 21,5 tum (1920 × 1080)
    Processor: Intel Core i5/i7 (Sandy Bridge)
    Grafik: AMD Radeon HD 6750M / 6770M
    Uppgradering i exemplet: SSD (ger tydligt snabbare respons)
    Senaste officiella macOS: High Sierra 10.13
    Notis: Vid SSD-byte kan fläktarna gå på högvarv om temperatursensorerna saknas. Detta kan lösas via sensorlösning eller fläktstyrning i macOS.
  • Micro 2.0.15 – terminalredigeraren som gör comeback

    Efter nästan ett års tystnad är den populära terminalbaserade textredigeraren Micro tillbaka med version 2.0.15. Uppdateringen fokuserar på förbättrad syntaxmarkering, stabilare redigering och ett mognare plugin-system, och markerar ett tydligt steg framåt för ett verktyg som vill kombinera enkelhet med kraften hos moderna kodredigerare – helt i terminalen.

    Efter en längre paus är den terminalbaserade textredigeraren Micro tillbaka med version 2.0.15. Det är den första nya utgåvan sedan version 2.0.14 från augusti 2024 och markerar ett tydligt steg framåt för projektet, både tekniskt och användarmässigt.

    Micro är utformad för att vara lätt att använda direkt, samtidigt som den erbjuder funktioner som annars ofta förknippas med fullskaliga grafiska textredigerare. Med intuitiva tangentkommandon, musstöd och modern funktionalitet har Micro blivit ett populärt alternativ för användare som vill arbeta effektivt i terminalen utan att behöva lära sig komplexa kommandospråk.

    Stora förbättringar i syntaxmarkering

    Den största nyheten i Micro 2.0.15 är de omfattande förbättringarna av syntaxmarkeringen. Stöd har utökats eller förfinats för många språk och filformat, bland annat Rust, Java, Swift, Haskell, OpenSCAD, Meson, PRQL, nftables, Fish shell, Groovy och Ruby. Även JavaScript-varianter som .cjs samt olika assembly- och C++-specialfall har fått bättre hantering.

    Utöver nya språk har flera problem från tidigare versioner rättats till, exempelvis felaktig tolkning av nyckelord, kommentarer och strängliteraler som uppstod efter tidigare ändringar i syntaxreglerna.

    Förbättrad redigering och navigering

    Även själva redigeringsfunktionerna har blivit mer konsekventa. Kommandon för att kopiera, klippa ut, ta bort och duplicera text fungerar nu bättre i alla situationer, inklusive specialfall som den sista raden i en fil.

    Navigeringen har också utvecklats. Nya funktioner för page up och page down beter sig nu mer som i nano, markören kan positioneras mer logiskt i förhållande till den synliga delen av dokumentet och arbetet med flera markörer samtidigt har förbättrats. Samtidigt har många regressioner åtgärdats, till exempel problem med scrollning, delade vyer, fönsterstorlekar och markörplacering.

    Stabilitet, säkerhet och plugins

    På stabilitetssidan har Micro blivit säkrare vid filhantering. Sparfunktionen är mer robust, onödiga säkerhetskopior skapas inte längre för oförändrade filer och sparning med förhöjda rättigheter fungerar bättre. Viktigt är också att risken för dataförlust har minskat vid arbete med delade buffertar.

    Plugin-systemet har utvecklats med nya callbacks och utökade API:er, samtidigt som gränsen mellan inbyggda och externa plugins blivit tydligare. För ökad säkerhet kan plugins inte längre ändra centrala konfigurationsfiler utan uttryckligt tillstånd från användaren.

    Byggstöd och framtid

    Slutligen har stödet för korskompilering förbättrats. Windows ARM64 stöds nu officiellt och alla byggen är helt statiska med CGO avstängt. Det gör Micro enklare att distribuera och mer pålitlig i olika miljöer.

    Snabba tangentkommandon i Micro

    KommandoFunktion
    Ctrl + SSpara fil
    Ctrl + QAvsluta Micro
    Ctrl + OÖppna fil
    Ctrl + FSök i dokument
    Ctrl + RSök och ersätt
    Ctrl + CKopiera
    Ctrl + XKlipp ut
    Ctrl + VKlistra in
    Ctrl + ZÅngra
    Ctrl + YGör om
    Ctrl + KKlipp ut aktuell rad
    Ctrl + DDuplicera rad eller markering
    Alt + ← / →Hoppa ordvis
    Ctrl + ← / →Byt flik
    Ctrl + \Dela vy
    Ctrl + WStäng aktuell vy
    Page Up / Page DownBläddra sida för sida

    Micro 2.0.15 visar tydligt att projektet är tillbaka på banan. Med förbättrad syntaxmarkering, stabilare beteende och ett mer moget plugin-system befäster Micro sin roll som ett modernt och lättillgängligt verktyg för effektiv textredigering i terminalen.

    Exempel på installation i praktiken

    På Ubuntu och Debian kan Micro installeras på flera sätt, och här är ett sammanhängande exempel som visar hur det går till i praktiken. Det vanligaste sättet är att använda den inbyggda pakethanteraren. Man börjar då med att uppdatera paketlistan och installerar sedan redigeraren direkt från programförråden genom att köra kommandona:

    sudo apt update
    sudo apt install micro
    

    Efter detta kan Micro startas genom att skriva micro följt av ett filnamn i terminalen.

    Vill man istället installera den senaste versionen från utvecklarna själva kan man använda Micros officiella installationsskript. Först laddas skriptet ner och görs körbart, därefter körs det för att hämta den färdiga binären:

    wget https://getmic.ro
    chmod +x getmic.ro
    ./getmic.ro
    sudo mv micro /usr/local/bin/
    

    När binären har flyttats till /usr/local/bin är Micro tillgänglig systemövergripande.

    Ett tredje alternativ är att använda Snap, vilket ger automatiska uppdateringar. Installationen görs då med ett enda kommando:

    sudo snap install micro --classic
    

    Samtliga metoder leder till samma resultat: Micro är installerat och redo att användas direkt i terminalen.

    https://github.com/zyedidia/micro/releases/tag/v2.0.15

    Faktaruta: Vad är nytt i Micro 2.0.15?
    Större lyft för syntaxmarkering: Fler och bättre regler för många språk/format (t.ex. Rust, Java, Swift, Haskell, Ruby, Groovy, Fish, nftables, PRQL) samt fler JavaScript-varianter som .cjs.
    Färre feltolkningar: Fixar för nyckelord, kommentarer och literaler som tidigare kunde ge fel färgsättning eller trasiga regler.
    Mer konsekvent redigering: Åtgärdar specialfall för kopiera/klipp/ta bort/duplicera, bland annat problem runt sista raden i filer.
    Smidigare navigering: Nya markör- och sidbläddringsbeteenden (inspirerat av nano), förbättrad markörplacering i synlig vy och bättre multicursor.
    Stabilare scroll och vyer: Fixar regressioner kring scrollning, vyjustering, split-resize och markörplacering.
    Säkrare sparning: Robustare skrivning, färre onödiga backups, förbättrad sparning med höjda rättigheter och skydd mot dataförlust vid delade buffertar.
    Plugin-systemet stramas upp: Nya callbacks och utökade API:er, tydligare gräns mellan inbyggda och externa plugins – plus att plugins inte får ändra kärnkonfig utan tillstånd.
    Bättre byggstöd: Förbättrad korskompilering (inkl. Windows ARM64) och byggen som är helt statiska med CGO avstängt.
  • Winux: Linux som ser ut – och beter sig – som Windows

    Winux är en ny Linuxdistribution som väcker uppmärksamhet genom att inte bara inspireras av Windows – utan genom att nästan helt efterlikna det. Med ett skrivbord som är förvillande likt Windows 11 och ett tydligt fokus på igenkänning snarare än förnyelse vill Winux sänka tröskeln för användare som är nyfikna på Linux men ogärna lämnar det bekanta bakom sig. Frågan är bara om total imitation verkligen är rätt väg framåt för ett öppet operativsystem.

    Är total imitation en genväg till fri programvara, eller en återvändsgränd?

    Det sägs ofta att Linuxvärlden rör sig snabbt, men sällan överraskar. Ändå dyker det då och då upp projekt som lyckas väcka både nyfikenhet och debatt. Winux är ett sådant exempel – en Ubuntu-baserad Linuxdistribution som inte bara liknar Windows, utan medvetet försöker vara Windows i allt utom namnet.

    Idén är långt ifrån ny. Redan för omkring 20 år sedan försökte Lindows, som senare bytte namn till Linspire efter juridiskt tryck från Microsoft, locka Windows-användare genom att erbjuda en nästan identisk upplevelse, fast byggd på Linux. Winux plockar upp samma tråd, men i en tid då Linux är betydligt mer moget och tekniskt konkurrenskraftigt på skrivbordet.

    Inte subtilt – utan bokstavligt

    Många moderna Linuxdistributioner försöker vara en mjuk landningsbana för nya användare. Zorin OS är ett välkänt exempel. Där finns tydliga likheter med Windows, men fortfarande en egen Linuxidentitet.

    Winux väljer en helt annan väg. Här handlar det inte om inspiration utan om direkt imitation. Standard­skrivbordet efter installationen är så likt Microsoft Windows 11 att man lätt tror att man tittar på fel skärmdump. I själva verket är det KDE Plasma 5.27, kraftigt modifierat med teman, ikoner, paneler och beteenden som nästan exakt speglar Windows.

    Till och med inloggningsskärmen använder Windows-logotypen. Det är ett val som inte bara känns överdrivet, utan också väcker frågor om var gränsen går – både estetiskt och juridiskt.

    Vad är Winux egentligen?

    Winux är i grunden en Linuxdistribution med ett mycket tydligt mål: att göra övergången från Windows till Linux så friktionsfri som möjligt. Inga nya arbetsflöden, inga oväntade gränssnitt. Allt ska kännas bekant från första stund.

    Den aktuella stabila versionen, Winux 11.25.12, bygger på Ubuntu 24.04 LTS (Noble Numbat) och använder Linuxkärnan 6.14. Det ger en stabil och modern grund, även om ytan ser allt annat än traditionellt Linuxaktig ut.

    Windowsprogram på Linux – på riktigt

    En central del av Winux är WinBoat, ett relativt nytt verktyg som kör ett komplett Windows-system i en container med hjälp av Docker och KVM. Windowsprogrammen visas sedan direkt på Linux­skrivbordet via RDP, som om de vore inbyggda applikationer.

    Tekniskt är detta imponerande, men det har ett pris. WinBoat kräver minst 32 GB diskutrymme, vilket gör Winux mindre lämpat för äldre datorer och små virtuella maskiner. Eftersom Docker installeras automatiskt blir systemet också mer resurskrävande och komplext än många andra Linuxdistributioner.

    Programval som säger mycket

    Standardmjukvaran i Winux avslöjar tydligt vilken målgrupp man siktar på. Förvald webbläsare är Microsoft Edge, och Google Chrome är också förinstallerat. Firefox, som annars är standard i många Linuxdistributioner, saknas märkligt nog från start, även om den enkelt kan installeras i efterhand.

    För kontorsarbete ingår ONLYOFFICE 9.2, media spelas upp med VLC 3.0.20 och e-post hanteras via Thunderbird ESR. Programhantering sker genom KDE:s Discover, och både Snap och Flatpak fungerar direkt efter installation.

    Gratis – men inte helt

    Precis som Zorin OS använder Winux en delvis kommersiell modell. Basversionen är gratis, men för ca 200 sek kan man låsa upp extra funktioner via det egna verktyget PowerTools.

    Bland dessa funktioner finns ett ännu mer Windows-likt skrivbord och kontrollpanel, ett integrerat Android-undersystem med grafikacceleration, grafisk OneDrive-klient i filhanteraren, Copilot- och ChatGPT-integration samt mer avancerade systemverktyg och extra skrivbordsförbättringar.

    Resultatet är en hybrid mellan fri programvara och kommersiell produkt, något som inte alla Linuxanvändare uppskattar men som kan vara attraktivt för nybörjare.

    Tung installation men stabil drift

    Installationen sker med Calamares, men tar ovanligt mycket diskutrymme i anspråk. En standardinstallation landar på cirka 18 GB, vilket är mycket i Linuxsammanhang. Som jämförelse ryms ett Debian-system med KDE på mindre än hälften av detta.

    I praktiken fungerar dock systemet stabilt och smidigt, mycket tack vare Ubuntu som underliggande plattform.

    Är imitation rätt väg?

    Winux delar användare i två läger. För vissa är den kompromisslösa Windows-likheten precis det som behövs för att våga ta steget till Linux. För andra känns det som att man missar hela poängen med fri och öppen programvara genom att klä den i någon annans kostym.

    Winux är knappast för alla. Men för distro­hoppare, nyfikna användare eller personer som verkligen saknar Windows-känslan kan det vara ett intressant experiment. Om distributionen kommer att få samma genomslag som Zorin OS återstår att se.

    En sak är dock säker: Linux fortsätter att överraska – ibland genom att se ut exakt som sin största konkurrent.

    https://winuxos.org

    Youtube film om Winux

    Fakta: Winux Linux
    Typ: Ubuntu-baserad Linuxdistribution som efterliknar Windows-upplevelsen
    Utseende: KDE Plasma 5.27, kraftigt temad för att likna Windows 11
    Version (enligt artikeln): Winux 11.25.12
    Bas: Ubuntu 24.04.3 LTS (“Noble Numbat”)
    Kärna (enligt artikeln): Linux 6.14
    Windows-appar: WinBoat (Windows i container via Docker + KVM, appar visas via RDP)
    Krav (WinBoat): minst 32 GB diskutrymme
    Pakethantering: KDE Discover + stöd för Snap och Flatpak
    Förinstallerat (urval): Microsoft Edge, Google Chrome, ONLYOFFICE, VLC, Thunderbird ESR
    Installation: Calamares, cirka 18 GB standardinstall (enligt artikeln)
    Pris/affärsmodell: gratis basversion + PowerTools-nyckel 19,99 USD för extra funktioner
  • Vilken laptop är bäst för Linux?

    Att välja rätt laptop för Linux är inte så enkelt som att bara titta på varumärket. Hårdvarustöd, firmware, Secure Boot och processorarkitektur spelar stor roll för hur bra systemet faktiskt fungerar i praktiken. Den här texten går igenom vilka datorer som brukar fungera bäst med Linux, vad man bör undvika och vad man ska tänka på vid köp av både nya och begagnade maskiner.

    Tyvärr går det inte att säga att alla Lenovo- eller HP-datorer är bra Linux-laptops – så enkelt är det inte. Frågan är betydligt mer komplex än så.

    Vill man vara 100 % säker på att datorn fungerar perfekt med Linux direkt ur lådan, bör man köpa en dator som säljs med Linux förinstallerat. Här är Dell ett föredöme, eftersom de erbjuder flera modeller som levereras med Ubuntu direkt från fabrik.

    Annars brukar HP EliteBook och Lenovo ThinkPad vara säkra kort. Företagsdatorer är generellt bra Linux-maskiner, eftersom de ofta använder beprövad och välstödd hårdvara.

    Vad bör man undvika?

    Man bör undvika datorer med udda hårdvara, till exempel så kallade ARM-baserade datorer med Snapdragon-CPU. ARM-plattformen saknar traditionellt BIOS som finns på x86-baserade datorer, vilket innebär att varje Linux-distribution ofta måste specialanpassas för just den hårdvaran.

    Linux är visserligen mycket stort på ARM-sidan inom servervärlden, eftersom ARM ger mycket beräkningskraft per watt, men på konsumentlaptops är stödet fortfarande begränsat.

    Begagnat då?

    Jag skulle vilja påstå att Intel-baserade Macar är väldigt bra Linux-maskiner, även om de nu börjar bli till åren. Däremot bör man vara försiktig med Apple Silicon, alltså Apples egna ARM-baserade processorer. Det händer mycket på den fronten, men det tar tid innan allt fungerar fullt ut.

    På begagnatmarknaden är följande modeller ofta bra val för Linux:

    • Dell XPS
    • HP ZBook
    • HP EliteBook
    • Lenovo ThinkPad
    • Intel-baserad MacBook

    Att tänka på när man köper begagnade datorer

    Okunskap är ens värsta fiende när det gäller att köpa begagnade datorer. Det är lätt att bli lurad – många maskiner “sminkas upp” och framställs som bättre än de faktiskt är. Därför är det viktigt att ställa några grundläggande frågor innan köp.

    Om datorn inte klarar Windows 11 bör priset vara betydligt lägre, eftersom det oftast innebär att hårdvaran är äldre. Det betyder inte att datorn är obrukbar – men det påverkar marknadsvärdet.

    För att sätta detta i perspektiv kräver Windows 11 i praktiken relativt moderna processorer. För Intel gäller som huvudregel att 8:e generationens Core-processorer (Coffee Lake) eller nyare stöds officiellt.

    För AMD gäller motsvarande att det är Ryzen 2000-serien (Zen+) och nyare som stöds. Äldre A-serie- och första generationens Ryzen-processorer omfattas normalt inte av kraven.

    Utöver processorn krävs även funktioner som TPM 2.0 och Secure Boot, vilket ytterligare begränsar kompatibiliteten hos äldre datorer. Detta gör att många fullt fungerande maskiner faller utanför stödet – trots att de fortfarande fungerar utmärkt med alternativa operativsystem som Linux.

    Kontrollera också om datorn är uppgraderad med SSD. En SSD-disk gör en enorm skillnad i prestanda jämfört med en gammal mekanisk hårddisk och är ofta avgörande för om datorn känns snabb eller seg.

    För bärbara datorer är skärmen också viktig. En modell med Full HD-upplösning (1920×1080) ger en betydligt bättre upplevelse än enklare HD-skärmar, särskilt vid surf, arbete och mediekonsumtion.

    Inspektera datorn innan du köper den och kontrollera att du kan komma in i BIOS, så att den inte är låst. Om datorn är låst kan det innebära betydande problem i framtiden. På många moderna maskiner är det svårt eller till och med omöjligt att ta bort BIOS-lösenordet.

    Övrigt att tänka på

    Ibland kan det hända att exempelvis Ubuntu inte går att boota på viss hårdvara, medan Debian fungerar utan problem. Vissa datorer tillåter inte att man stänger av Secure Boot, och då kan det ibland vara omöjligt att installera Linux alls.

    Vad kan man få hjälp?

    En rekommendation är att undvika de stora elkedjorna när det gäller Linux. De är oftast duktiga på att plocka ner varor från hyllan och sälja dem med höga marginaler, men de saknar ofta djupare kunskap om datorer och hur de fungerar, särskilt i kombination med Linux.

    Tyvärr känner jag inte till så många som säljer Linux-datorer över disk. Datorhjälp i Stockholm säljer begagnade datorer, men de beställs hem specifikt för varje kund.

    Ute i landet är det ofta ännu sämre med kunskapen om Linux och vad som fungerar bra tillsammans med olika datorer.

    Linux.se testar regelbundet olika begagnade datorer från olika årgångar. Där testar vi exemplar som vi får tag på och försöker bedöma dem utifrån användningsområde. Ofta är det bättre att köpa en begagnad dator med Linux än att till exempel köpa en Chromebook.

Etikett: Ubuntu

  • APT 3.2 – Linux får äntligen “ångra-knapp” för paketinstallationer

    Debians pakethanterare APT har fått en av sina största uppdateringar på länge. Med version 3.2 införs stöd för historik, ångra, göra om och återställning – funktioner som kan göra Linux både säkrare och betydligt mer förlåtande när en uppdatering inte går som planerat. Debians pakethanterare APT har fått en efterlängtad uppgradering – och den förändrar…

  • Ubuntu höjer ribban – därför kräver nästa version mer minne

    Ubuntu 26.04 LTS höjer minimikravet för arbetsminne i skrivbordsversionen från 4 till 6 GB RAM. Förändringen speglar hur moderna operativsystem blivit mer avancerade, med tyngre skrivbordsmiljöer och högre krav på prestanda för att ge en smidig användarupplevelse. När Ubuntu släpper sin nästa långtidsversion, Ubuntu 26.04 LTS (”Resolute Raccoon”), sker en liten men symboliskt viktig förändring:…

  • Linux passerar 5 % på Steam – en milstolpe för spelvärlden

    Linux har tagit ett historiskt kliv i spelvärlden. I Valves senaste statistik för Steam syns att Linux för första gången passerat 5 procent av användarna, samtidigt som flera distributioner visar tydliga uppgångar. Utvecklingen pekar på att Linux inte längre bara är ett alternativ för entusiaster, utan håller på att etablera sig som en verklig plattform…

  • Mindre GRUB – säkrare start? Canonical vill strama åt Secure Boot i Ubuntu 26.10

    Canonical planerar en omfattande förändring av hur Ubuntu startar i framtiden. Genom att kraftigt begränsa funktionerna i GRUB vid Secure Boot vill företaget minska säkerhetsrisker – men förslaget kan samtidigt tvinga många användare att ändra hur deras system är uppbyggda. Vad handlar det om? Företaget Canonical, som utvecklar Ubuntu, planerar förändringar i hur system startar…

  • En MacBook från 2008 – fortfarande användbar nästan 20 år senare

    En nästan 20 år gammal MacBook kan verka hopplöst föråldrad, men med Ubuntu installerat visar 2008 års Unibody-modell att äldre datorer fortfarande kan fylla en funktion. Trots begränsat minne, mekanisk hårddisk och visst handpåläggning för att få allt att fungera, går den fortfarande att använda för enklare uppgifter som webbsurf, TV-tittande och vardagsbruk. När Apple…

  • APTUI – ett modernt terminalgränssnitt för paket i Debian och Ubuntu

    APTUI är ett nytt open source-verktyg som ger Debian-, Ubuntu- och Mint-användare ett mer överskådligt sätt att hantera program direkt i terminalen. Med ett modernt textbaserat gränssnitt blir det enklare att söka efter, installera och uppdatera paket utan att lämna kommandoraden. Att installera och uppdatera program i Linux görs ofta via kommandoraden med verktyget APT.…

  • Lenovo IdeaPad 500S-13ISK – räddad från soptippen med Linux

    En nästan tio år gammal laptop behöver inte vara skrot. Vi har testat Lenovo IdeaPad 500S-13ISK från 2016 – en dator som ansågs för gammal för Windows 11 och därför var på väg mot återvinningen. Med Ubuntu installerat visar det sig snabbt att maskinen fortfarande klarar vardagliga uppgifter utan problem, från webbsurfning till att strömma…

  • Visa IP-adress vid inloggning i Ubuntu 24.04 (textläge)

    När du loggar in i Ubuntu 24.04 i textläge kan det vara ovärderligt att se datorns IP-adress direkt på inloggningsskärmen, särskilt vid fjärradministration, användning av virtuella maskiner och felsökning. I den här guiden går vi steg för steg igenom hur du visar IP-adressen vid TTY-inloggning med en robust systemd-lösning, samt några enklare alternativ om du…

  • När stjärnorna avslöjar mer än du tror – om lösenord, synlig feedback och framtiden för sudo

    En ny ändring i sudo-rs, den Rust-baserade omimplementeringen av det klassiska sudo-verktyget, gör lösenordsinmatningen synlig genom att visa stjärnor i terminalen. Det kan låta som en harmlös användarvänlig förbättring, men förändringen väcker en större fråga: när ett system börjar avslöja detaljer som lösenordets längd, är det då bara en kosmetisk justering, eller ett steg bort…

  • Oracle vill vinna tillbaka förtroendet kring MySQL – ny strategi för öppenhet och innovation

    Efter år av kritik mot hur MySQL förvaltas lovar Oracle nu en nystart. Med ökad transparens, tydligare utvecklingsplaner och ett förnyat fokus på Community Edition vill företaget stärka förtroendet i open source-världen – samtidigt som konkurrensen från PostgreSQL hårdnar. När teknikjätten Oracle Corporation köpte databasen MySQL år 2010 väcktes starka reaktioner i open source-världen. Många…

  • Ubuntu 24.04 LTS får framtidsteknik i förtid

    Ubuntu 24.04 LTS tar ett oväntat kliv framåt när Canonical börjar leverera Linux-kärna 6.17 och grafikstacken Mesa 25.2 till befintliga installationer. Uppdateringen, som egentligen hör hemma i betydligt nyare Ubuntu-versioner, ger långtidssupportutgåvan förbättrat stöd för modern hårdvara, bättre grafikprestanda och konkreta lösningar på vardagsproblem – långt före den kommande punktreleasen Ubuntu 24.04.4 LTS i februari…

  • NotepadNext 0.13 – klassisk enkelhet med moderna förbättringar

    NotepadNext 0.13 tar ett tydligt kliv framåt genom att kombinera den klassiska enkelheten från Notepad++ med moderna funktioner för tryggare och smidigare arbete. Med autosparade sessioner, stöd för arbetsytor och flera efterfrågade förbättringar stärker uppdateringen editorns roll som ett lättviktigt men kraftfullt verktyg för både kod och textredigering. NotepadNext, en modern och plattformsoberoende nytolkning av…

  • Vivaldi 7.8: När webbläsaren börjar tänka som du

    Vivaldi 7.8 gör webbläsaren snabbare i huvudet, inte bara i koden. Med drag-och-släpp-baserad Tab Tiling, smartare fästa flikar och ett mer flexibelt arbetssätt för e-post suddas gränsen ut mellan flikar och arbetsyta. Resultatet är en webbläsare som bättre följer hur människor faktiskt arbetar på webben – parallellt, fokuserat och på sina egna villkor. De flesta…

  • Fem Linuxdistributioner som gör övergången från Windows enklare

    Att lämna Windows bakom sig behöver varken vara krångligt eller skrämmande. I takt med att fler användare ifrågasätter uppdateringskrav, licensmodeller och kontroll över den egna datorn växer intresset för Linux – ett flexibelt och kostnadsfritt alternativ. Men var börjar man i en värld med otaliga varianter? Här guidar vi dig genom några av de Linuxdistributioner…

  • Så radera du en hårddisk säkert med nwipe

    Nwipe är ett Linuxverktyg för säker radering av hela lagringsenheter genom kontrollerad överskrivning enligt välkända metoder och standarder. I den här artikeln går vi igenom vilka raderingsmetoder som finns i Nwipe, hur många pass de använder, vilka datamönster som skrivs, hur verifiering fungerar och vilka inställningar du kan justera för att uppnå rätt balans mellan…

  • Ubuntu 25.04 når slutet av sin livscykel – därför spelar det roll

    Ubuntu 25.04 Plucky Puffin går mot End of Life den 15 januari 2026 – ett datum som i praktiken betyder att säkerhetsuppdateringar och underhåll upphör. För den som fortfarande kör versionen handlar det inte om att datorn slutar fungera över en natt, utan om att riskerna ökar när nya sårbarheter lämnas ofixade. Här är vad…

  • iMac 2011 – en oväntat kompetent allt-i-ett-dator

    Stilren, tyst och förvånansvärt kompetent – iMac 2011 är ett exempel på hur äldre Apple-hårdvara fortfarande kan leverera i vardagen. Med SSD och full HD-skärm klarar den utan problem surf, film och enklare kontorsarbete. Här tittar vi närmare på en iMac från 2011, närmare bestämt 21,5-tumsmodellen (iMac12,1). Datorn kombinerar skärm och dator i ett enda…

  • Micro 2.0.15 – terminalredigeraren som gör comeback

    Efter nästan ett års tystnad är den populära terminalbaserade textredigeraren Micro tillbaka med version 2.0.15. Uppdateringen fokuserar på förbättrad syntaxmarkering, stabilare redigering och ett mognare plugin-system, och markerar ett tydligt steg framåt för ett verktyg som vill kombinera enkelhet med kraften hos moderna kodredigerare – helt i terminalen. Efter en längre paus är den terminalbaserade…

  • Winux: Linux som ser ut – och beter sig – som Windows

    Winux är en ny Linuxdistribution som väcker uppmärksamhet genom att inte bara inspireras av Windows – utan genom att nästan helt efterlikna det. Med ett skrivbord som är förvillande likt Windows 11 och ett tydligt fokus på igenkänning snarare än förnyelse vill Winux sänka tröskeln för användare som är nyfikna på Linux men ogärna lämnar…

  • Vilken laptop är bäst för Linux?

    Att välja rätt laptop för Linux är inte så enkelt som att bara titta på varumärket. Hårdvarustöd, firmware, Secure Boot och processorarkitektur spelar stor roll för hur bra systemet faktiskt fungerar i praktiken. Den här texten går igenom vilka datorer som brukar fungera bäst med Linux, vad man bör undvika och vad man ska tänka…