En nästan 20 år gammal MacBook kan verka hopplöst föråldrad, men med Ubuntu installerat visar 2008 års Unibody-modell att äldre datorer fortfarande kan fylla en funktion. Trots begränsat minne, mekanisk hårddisk och visst handpåläggning för att få allt att fungera, går den fortfarande att använda för enklare uppgifter som webbsurf, TV-tittande och vardagsbruk.
När Apple presenterade sina första Unibody-MacBooks hösten 2008 var det en tydlig förändring i designfilosofi. I stället för ett chassi byggt av flera delar började Apple fräsa ut hela datorns skal ur ett enda block aluminium. Resultatet blev en dator som var både starkare, tunnare och mer robust än tidigare modeller.
Den här artikeln handlar om en sådan maskin – MacBook “Core 2 Duo” 13 tum (Late 2008) – en dator som i dag är tekniskt sett gammal men fortfarande kan användas för vissa uppgifter.
En processor från en annan era
Den här modellen använder inte någon modern Intel Core i3 eller i5. I stället sitter här en Intel Core 2 Duo P7350 på 2,0 GHz.
På sin tid var Core 2 Duo-processorerna ganska avancerade. De byggdes med en 45-nanometers tillverkningsprocess, kallad Penryn, och innehöll två processorkärnor på samma chip. Processorn hade dessutom:
Det här var en kraftfull konsumentprocessor runt 2008, men jämfört med dagens CPU:er är den naturligtvis betydligt långsammare.
2 GB minne – datorns största begränsning
Den aktuella datorn är utrustad med 2 GB DDR3-minne.
Det räcker för enklare Linux-system, men innebär också att operativsystemet ganska ofta måste använda växlingsminne på hårddisken (swap). När det sker börjar datorn läsa och skriva data till disken i stället för till RAM, vilket gör att systemet upplevs som betydligt långsammare.
Under testet uppstod också problem med Wayland, där skrivbordsmiljön ibland låste sig. När systemet i stället startades med den äldre grafiska servern X11 fungerade allt stabilare, även om datorn fortfarande upplevdes som långsam. Den största orsaken är dock den mekaniska hårddisken och den begränsade mängden internminne.
Den mekaniska hårddisken bromsar systemet
Maskinen har fortfarande kvar sin ursprungliga mekaniska hårddisk på 160 GB (5400 rpm).
Den typen av hårddisk var standard i bärbara datorer under 2000-talet, men jämfört med moderna SSD-enheter är den mycket långsam. En SSD kan ofta vara 10–20 gånger snabbare när det gäller åtkomsttid och filoperationer.
Det innebär att en relativt enkel uppgradering – att byta ut hårddisken mot en SSD – kan göra en mycket stor skillnad i hur datorn upplevs i praktiken.
Wi-Fi kräver lite extra arbete
Maskinen är utrustad med ett Broadcom BCM4322-kort för trådlöst nätverk. För att få detta att fungera i Ubuntu krävs lite handpåläggning, eftersom drivrutinen inte är helt öppen källkod och därför inte alltid installeras automatiskt i systemet.
Efter installation av rätt firmware eller proprietär drivrutin fungerar dock Wi-Fi normalt utan problem.
Ubuntu ger nytt liv åt gammal hårdvara
På testmaskinen installerades Ubuntu Linux. Trots den begränsade hårdvaran fungerar systemet förvånansvärt bra för lättare uppgifter.
Datorn går till exempel att använda som TV-maskin. När SVT Play startas i webbläsaren fungerar videouppspelningen, även om systemet är något långsamt i övrigt. Det visar att även äldre hårdvara fortfarande kan ha praktiska användningsområden.
Grafik och skärm
Grafiken hanteras av NVIDIA GeForce 9400M, en integrerad grafikprocessor som delar minne med systemet (upp till 256 MB).
Skärmen är en 13,3-tums LED-bakbelyst TFT-panel med upplösningen 1280 × 800, vilket var standard på mindre bärbara datorer vid den tiden.
Anslutningar och funktioner
Trots sin ålder har datorn en ganska komplett uppsättning anslutningar:
• Wi-Fi (802.11a/b/g/n) • Bluetooth 2.1 • Gigabit Ethernet • två USB 2.0-portar • Mini DisplayPort för extern skärm upp till 2560 × 1600 • optisk digital/analog ljud in/ut • inbyggd iSight-kamera
En sak som saknas är FireWire 400, som tidigare funnits på många Mac-modeller.
En design som blev standard i många år
Den här MacBook-generationen var början på Apples Unibody-design, som senare skulle användas i många MacBook Pro-modeller.
Den introducerade också:
• en stor glasbaserad multitouch-styrplatta utan separat knapp • stöd för fyrfinger-gester • ett tunnare och mer robust aluminiumchassi
Den billigare modellen saknade dock bakgrundsbelyst tangentbord, något som annars blev vanligt i senare MacBook-modeller.
Hur mycket snabbare kan den bli?
Det finns två uppgraderingar som kan göra stor skillnad.
Installera en SSD
Detta är den uppgradering som ger störst effekt. Systemstart, program och filhantering blir dramatiskt snabbare.
Öka minnet
Modellen klarar normalt upp till 8 GB RAM, vilket minskar behovet av swap och gör systemet betydligt mer responsivt.
Med dessa uppgraderingar kan en nästan 20 år gammal dator fortfarande fungera för:
MacBooken från 2008 visar hur mycket datorer har förändrats. Det som en gång var en relativt kraftfull laptop känns i dag ganska långsamt.
Samtidigt är det imponerande att maskinen fortfarande går att använda efter så många år, särskilt när den får nytt liv med Linux och några enkla uppgraderingar.
Gamla datorer behöver alltså inte alltid hamna på elektronikskroten. I rätt sammanhang kan de fortfarande göra nytta.
Teknisk faktaruta
Modell: MacBook Core 2 Duo 13 tum (Late 2008, Unibody)
Processor: Intel Core 2 Duo P7350, 2,0 GHz
Arkitektur: Penryn, 45 nm
Kärnor: 2
Cache: 3 MB delad L2-cache
Systembuss: 1066 MHz
Minne: 2 GB DDR3
Lagring: 160 GB mekanisk hårddisk, 5400 rpm
Grafik: NVIDIA GeForce 9400M
Skärm: 13,3 tum, 1280 × 800
Trådlöst nätverk: Broadcom BCM4322, 802.11a/b/g/n
Bluetooth: 2.1 + EDR
Portar: 2 × USB 2.0, Gigabit Ethernet, Mini DisplayPort, ljud in/ut
Optisk enhet: 8x SuperDrive
Operativsystem i testet: Ubuntu Linux
Kommentar: Fungerar för lättare uppgifter, men vinner mycket på SSD och mer RAM
APTUI är ett nytt open source-verktyg som ger Debian-, Ubuntu- och Mint-användare ett mer överskådligt sätt att hantera program direkt i terminalen. Med ett modernt textbaserat gränssnitt blir det enklare att söka efter, installera och uppdatera paket utan att lämna kommandoraden.
Att installera och uppdatera program i Linux görs ofta via kommandoraden med verktyget APT. För många är kommandon som apt install, apt remove och apt upgrade vardag, men för den som arbetar mycket i terminalen kan det ibland vara svårt att få en tydlig överblick över vilka paket som finns, vad som är installerat och vilka uppdateringar som väntar.
Ett nytt projekt som vill göra detta enklare heter APTUI. Det är ett öppet källkodsverktyg som erbjuder ett textbaserat användargränssnitt direkt i terminalen. Programmet fungerar som ett gränssnitt ovanpå APT och är tänkt att göra paketadministration mer överskådlig på system som Debian, Ubuntu och Linux Mint.
Ett grafiskt tänk – i ren terminalmiljö
APTUI ersätter inte APT, utan fungerar som en frontend till den befintliga pakethanteringen. I stället för att skriva kommandon manuellt får användaren ett navigerbart gränssnitt i terminalen där paket kan bläddras, sökas och hanteras interaktivt.
Programmet är skrivet i programmeringsspråket Go och bygger på ramverket Bubble Tea, som används för att skapa terminalbaserade användargränssnitt. Resultatet är ett tangentbordsstyrt system som fungerar lite som en lättvikts-dashboard direkt i kommandoraden.
Det innebär att användaren kan utföra många vanliga uppgifter utan att lämna terminalen.
Särskilt användbart på servrar
Många Linuxdistributioner erbjuder grafiska program för paketinstallation. På servrar saknas dock ofta grafiska miljöer helt, och då återstår normalt endast kommandoraden.
Just här kan APTUI bli ett praktiskt verktyg. Det ger en mer strukturerad översikt över paketdatabasen utan att kräva ett grafiskt skrivbord. Samtidigt passar det användare som helt enkelt föredrar terminalbaserade verktyg.
Sökning, filtrering och överblick
APTUI gör det möjligt att bläddra igenom hela paketarkivet och söka efter program med hjälp av fuzzy-sökning, vilket innebär att även ungefärliga söktermer kan ge relevanta träffar.
Gränssnittet organiserar resultaten i olika flikar, till exempel:
alla paket
installerade paket
paket som kan uppgraderas
Det gör det enkelt att snabbt få en bild av systemets aktuella tillstånd och vilka uppdateringar som finns tillgängliga.
Hantera paket direkt i gränssnittet
Förutom att visa information kan APTUI också utföra vanliga paketåtgärder. Användaren kan exempelvis:
installera paket
ta bort paket
rensa paket helt (purge)
uppgradera installerade program
Det går dessutom att markera flera paket och utföra åtgärder i bulk, vilket kan vara praktiskt vid större systemuppdateringar.
När ett paket väljs visas också detaljerad metadata, bland annat versionsnummer, beskrivning, arkitektur och vilket programarkiv paketet kommer från.
Kräver administratörsrättigheter
Precis som vid vanlig användning av APT kräver systemändringar administratörsbehörighet. För att installera eller uppgradera paket behöver därför APTUI köras med sudo.
Fortfarande i tidig utveckling
Projektet är fortfarande i ett relativt tidigt skede, men verktyget fungerar redan på system som använder APT som pakethanterare. Källkoden är publicerad under MIT-licensen, vilket innebär att projektet är fritt att använda och vidareutveckla.
APTUI finns tillgängligt på GitHub där både installationsinstruktioner och färdiga binärer finns för den som vill prova verktyget.
Terminalen fortsätter utvecklas
APTUI visar hur även klassiska terminalmiljöer kan moderniseras. Genom att kombinera textbaserade gränssnitt med smart navigering och sökfunktioner kan verktyg som detta göra systemadministration både snabbare och mer överskådlig – utan att lämna kommandoraden.
En nästan tio år gammal laptop behöver inte vara skrot. Vi har testat Lenovo IdeaPad 500S-13ISK från 2016 – en dator som ansågs för gammal för Windows 11 och därför var på väg mot återvinningen. Med Ubuntu installerat visar det sig snabbt att maskinen fortfarande klarar vardagliga uppgifter utan problem, från webbsurfning till att strömma SVT Play i Firefox. Här är vårt korta test av en dator som fick ett andra liv med Linux.
På Linux.se brukar vi testa datorer som annars riskerar att hamna på återvinningen. Den här gången har vi fått tag på en bärbar dator från 2016. Den är för gammal för Windows 11, och därför var dess öde egentligen soptippen.
Vårt exemplar är dock helt och rent, så istället fick maskinen en ny chans med Ubuntu Linux.
Efter installation av Ubuntu fungerar datorn utan problem i vardaglig användning. Att strömma SVT Play i Firefox fungerar till exempel utan några som helst svårigheter.
Byggkvalitet och design
Datorn är relativt plastig i sitt utförande, vilket märks när man håller i den. Samtidigt är den lätt och smidig att bära med sig. Med sin 13,3-tums skärm och en vikt på cirka 1,5 kg känns den mer som en liten rese- eller studiemaskin än en tung arbetsdator.
Designen sticker ut lite tack vare det vita höljet som Lenovo använde på vissa modeller i serien.
Prestanda i Linux
Maskinen är utrustad med en Intel Core i5-6200U, en tvåkärnig Skylake-processor med fyra trådar och turbofrekvens upp till 2,8 GHz. Den integrerade grafiken är Intel HD Graphics 520.
Med 8 GB RAM räcker prestandan fortfarande gott till typiska Linux-uppgifter:
webbsurfning
videoströmning
kontorsarbete
lättare programmering
terminalarbete
Ubuntu känns responsivt på maskinen och den klarar utan problem vanlig multimedia.
Lenovo IdeaPad 500S-13ISK är ett bra exempel på hur fullt användbara datorer ofta slängs i onödan. Trots att modellen är nästan tio år gammal fungerar den fortfarande utmärkt med ett modernt Linux-system.
Den är kanske plastig i konstruktionen, men den är:
lätt
tyst
tillräckligt snabb för vardagligt bruk
Med Linux installerat blir en sådan här maskin en fullt fungerande dator för surf, studier eller kontorsarbete – istället för elektronikskrot.
Varför testar Linux.se 10 år gamla datorer?
Varför testar Linux.se datorer som lanserades för nästan tio år sedan? Svaret är enkelt: vi vill visa att hårdvara som många betraktar som för gammal fortfarande kan vara fullt användbar.
I många svenska hem finns det gamla bärbara datorer som inte längre används. Ofta hamnar de först i en låda och blir liggande i flera år, innan de till slut slängs på återvinningen. Men i många fall är datorerna fortfarande i gott skick.
Genom att installera ett modernt Linux-system kan sådana maskiner få ett helt nytt liv. De fungerar då utmärkt för surf, studier, kontorsarbete och videoströmning. I stället för att bli elektronikskrot kan datorn fortsätta användas – eller ges vidare till någon som behöver en fungerande dator.
Teknisk faktaruta
Modell: Lenovo IdeaPad 500S-13ISK
Processor: Intel Core i5-6200U
Grafik: Intel HD Graphics 520
RAM: 8 GB DDR3
Skärm: 13,3 tum IPS, 1920 × 1080
Lagring: 500 GB SSHD
Nätverk: Gigabit Ethernet, Wi-Fi 5, Bluetooth 4.0
Anslutningar: 2 × USB 3.0, 1 × USB 2.0, HDMI, SD-kortläsare
Vikt: 1,52 kg
Operativsystem i testet: Ubuntu
Bedömning: Fullt användbar Linux-dator för surf, video och kontorsarbete
När du loggar in i Ubuntu 24.04 i textläge kan det vara ovärderligt att se datorns IP-adress direkt på inloggningsskärmen, särskilt vid fjärradministration, användning av virtuella maskiner och felsökning. I den här guiden går vi steg för steg igenom hur du visar IP-adressen vid TTY-inloggning med en robust systemd-lösning, samt några enklare alternativ om du vill visa adressen först efter inloggning.
Om du loggar in i Ubuntu 24.04 i textläge (TTY, alltså utan grafiskt skrivbord) kan det vara väldigt praktiskt att direkt se maskinens IP-adress på inloggningsskärmen. Det här går att fixa på flera sätt. Nedan får du en tydlig steg-för-steg-guide med tre metoder, där den första är “rätt” och robust för moderna Ubuntu (systemd), och de andra är alternativ.
Förutsättningar
Du behöver kunna logga in som en användare med sudo-rättigheter.
Du kommer att redigera någon konfigurationsfil och sedan testa genom att växla till textläge eller starta om.
Metod 1: Visa IP i “login-banner” via systemd (rekommenderad)
Ubuntu 24.04 använder systemd och agetty för TTY-inloggning. Vi kan lägga in ett dynamiskt meddelande som körs när TTY:n startar, så IP-adressen syns innan du loggar in.
Steg 1: Skapa ett litet skript som skriver ut IP-adressen
Skapa filen:
/usr/local/bin/tty-ip-banner.sh
Innehåll:
#!/usr/bin/env bash
set -e
# Försök hitta en "primär" IPv4-adress (ej loopback).
IPV4=$(ip -4 -o addr show scope global up | awk '{print $4}' | cut -d/ -f1 | head -n 1)
# Om ingen IPv4 hittas, visa något ändå.
if [ -z "${IPV4:-}" ]; then
IPV4="(ingen IPv4 hittad ännu)"
fi
echo
echo "IP-adress: $IPV4"
echo
Spara filen.
Steg 2: Gör skriptet körbart
sudo chmod +x /usr/local/bin/tty-ip-banner.sh
Steg 3: Skapa en systemd drop-in för getty på tty1
Vi lägger till ett “ExecStartPre” som körs innan själva login-programmet.
För att detta ska uppdateras automatiskt krävs att du kör scriptet vid boot och gärna när nätet kommer upp, annars kan IP saknas om nätet inte är klart.
Metod 3: Visa IP efter inloggning (om “vid login” duger som direkt efter)
Om du kan nöja dig med att IP visas så fort du loggat in (direkt efter att du skrivit lösenord), är detta enklast och ofta “good enough”.
Steg 1: Lägg till en utskrift i /etc/profile.d
Skapa filen:
/etc/profile.d/show-ip.sh
IPV4=$(ip -4 -o addr show scope global up | awk '{print $4}' | cut -d/ -f1 | head -n 1)
if [ -n "$IPV4" ]; then
echo "IP-adress: $IPV4"
fi
Klart. Nästa gång någon loggar in i terminalen syns IP direkt.
Felsökning
Om du får “ingen IPv4 hittad ännu” på inloggningsskärmen kan det bero på att nätverket inte hunnit upp innan getty startar.
En snabb kontroll efter inloggning:
ip -4 addr
Om du använder Wi-Fi kan anslutningen komma senare än för kabel, särskilt om maskinen väntar på inloggning innan den kopplar upp.
I sådana fall är Metod 3 säkrast, eller så bygger du Metod 1 vidare så att den väntar en kort stund på nätet (exempelvis loopar i 1–3 sekunder), men det är en balans så att inloggningen inte känns seg.
Rekommendation
Vill du se IP innan du ens loggar in i TTY: använd Metod 1.
Vill du ha enklast möjliga: Metod 3.
FAKTARUTA: Visa IP-adress vid TTY-inloggning i Ubuntu 24.04
Syfte:
Visa serverns IP-adress direkt på inloggningsskärmen i textläge (TTY) – praktiskt för VM, fjärradministration och felsökning.
Rekommenderad metod (systemd):
Skapa ett skript som skriver ut IP och koppla det till getty@tty1 via en systemd drop-in.
Kontrollera IP manuellt: ip -4 addr
Vanlig orsak om IP saknas:
Nätverket hinner inte bli klart innan TTY startar (ofta vid Wi-Fi). Då kan “visa efter inloggning” vara säkrare.
Tips:
Vill du visa både IPv4 och IPv6, eller flera nätverkskort (t.ex. ens18, eth0) kan skriptet byggas ut.
En ny ändring i sudo-rs, den Rust-baserade omimplementeringen av det klassiska sudo-verktyget, gör lösenordsinmatningen synlig genom att visa stjärnor i terminalen. Det kan låta som en harmlös användarvänlig förbättring, men förändringen väcker en större fråga: när ett system börjar avslöja detaljer som lösenordets längd, är det då bara en kosmetisk justering, eller ett steg bort från en säkerhetsfilosofi som präglat Unix i decennier?
I decennier har en liten detalj i Unix-världen varit nästan helig: när du skriver ditt lösenord i terminalen syns ingenting. Inga prickar. Inga stjärnor. Bara en tyst markör.
Det har inte varit en bugg utan en medveten säkerhetsåtgärd.
Men nu är en förändring på väg.
Vad är sudo – och varför är det så viktigt?
sudo är ett av de mest centrala verktygen i Unix- och Linuxsystem. Det låter en vanlig användare tillfälligt köra kommandon med administratörsrättigheter.
Varje gång du installerar ett program, uppdaterar systemet eller ändrar något viktigt i Linux, använder du nästan alltid sudo.
Och varje gång skriver du in ditt lösenord.
Den tysta traditionen
Historiskt har lösenordsinmatningen varit helt osynlig. Skärmen visar inga tecken alls medan du skriver.
Varför?
Det handlar om något som kallas sidokanalsinformation. Även om en angripare inte ser själva lösenordet kan lösenordets längd ge värdefulla ledtrådar. Ju mer information som exponeras, desto lättare blir det att göra kvalificerade gissningar.
Genom att inte visa något alls döljs åtminstone längden.
Det är en liten detalj men en symbol för Unix-filosofins säkerhetstänkande.
Nu ändras beteendet
sudo-rs är en modern, minnessäker omskrivning av sudo i programmeringsspråket Rust. Syftet är att minska risken för klassiska minnesfel som buffer overflow.
I en nyligen införd ändring aktiverade utvecklarna alternativet pwfeedback som standard.
Resultatet är att när du skriver lösenordet visas nu stjärnor i terminalen.
Utvecklarna beskriver det som en förbättrad användarupplevelse. Många nya användare tror att tangentbordet inte fungerar när inget syns på skärmen.
Deras argument är att säkerhetsförlusten, att lösenordets längd exponeras, är teoretisk och marginell jämfört med den pedagogiska vinsten.
Säkerhet kontra användarvänlighet
Här uppstår den klassiska konflikten mellan säkerhet genom minimal informationsläcka och användarvänlighet genom tydlig återkoppling.
Att visa stjärnor avslöjar inte lösenordet men det avslöjar exakt hur långt det är. För en angripare som redan har annan information kan varje detalj spela roll.
Fenomenet kallas ofta shoulder surfing, när någon bokstavligen tittar över din axel.
Är det ett stort hot? I de flesta vardagssituationer, nej. Är det en principiell förändring? Absolut.
Vad betyder detta för Ubuntu?
Ubuntu 26.04 LTS planeras bli den första större distributionen som använder sudo-rs som standardimplementation.
Det innebär att många framtida användare potentiellt kommer att möta stjärnor istället för tystnad vid lösenordsinmatning.
Andra stora distributioner fortsätter än så länge att använda den klassiska C-baserade versionen av sudo.
Går det att ändra tillbaka?
Ja.
Administratörer kan återställa traditionellt beteende genom att lägga till
Defaults !pwfeedback
i sin sudoers-konfiguration.
Men här ligger en intressant socioteknisk fråga. Hur många gör det faktiskt?
Nya användare kommer sannolikt inte bry sig. Erfarna användare kanske inte prioriterar ännu en justering.
Standardinställningar formar beteenden.
Är detta en liten detalj eller en symbolisk förändring?
Tekniskt sett är detta ingen katastrof. Det är en marginell informationsläcka i en värld där betydligt större säkerhetsproblem existerar.
Men symboliskt är det större.
Unix-världen har länge lutat mot principen att avslöja så lite som möjligt.
Att nu prioritera användarupplevelse över strikt informationsminimering visar hur säkerhetsfilosofin förändras i takt med att Linux når bredare användargrupper.
Det är inte bara en fråga om stjärnor i terminalen. Det är en fråga om vilken balans mellan säkerhet och bekvämlighet vi tycker är rimlig.
Slutsats
Ska man undvika system som använder sudo-rs?
Det beror på hur man värderar risk.
För de flesta användare är detta ingen praktisk säkerhetsfara. För säkerhetsmedvetna miljöer kan det däremot vara en principiell invändning.
Men kanske är den verkligt intressanta frågan denna.
När vi gör system mer tillgängliga, hur mycket är vi villiga att kompromissa med den tystnad som en gång var en säkerhetsprincip?
Och nästa gång du ser stjärnor när du skriver ditt lösenord, fundera på vem som faktiskt ser dem.
Efter år av kritik mot hur MySQL förvaltas lovar Oracle nu en nystart. Med ökad transparens, tydligare utvecklingsplaner och ett förnyat fokus på Community Edition vill företaget stärka förtroendet i open source-världen – samtidigt som konkurrensen från PostgreSQL hårdnar.
När teknikjätten Oracle Corporation köpte databasen MySQL år 2010 väcktes starka reaktioner i open source-världen. Många utvecklare oroade sig för att den fria databasen skulle tappa sin öppna själ under kommersiell styrning. Resultatet blev bland annat skapandet av MariaDB – en alternativ version som i dag används som standard i flera stora Linuxdistributioner.
Nu signalerar Oracle en ny riktning. I ett färskt blogginlägg presenterar företaget en strategi som ska stärka relationen till utvecklare, användargrupper och open source-ekosystemet. Målet: ökad transparens, tydligare färdplaner och större delaktighet från communityn.
En ny era för MySQL Community Edition
Kärnan i satsningen är ett förnyat fokus på MySQL Community Edition, den GPL-licensierade versionen som vem som helst kan använda och vidareutveckla.
Oracle lovar:
Tydligare och mer öppna utvecklingsplaner
Fler möjligheter för communityn att bidra
Starkare dialog med användargrupper
Mer synliga forum för återkoppling
Det handlar alltså inte bara om nya funktioner – utan om hur utvecklingen organiseras och kommuniceras.
Modernare funktioner – även AI i sikte
Databasvärlden har förändrats kraftigt de senaste åren. Nya typer av applikationer ställer högre krav på:
Observability – bättre insyn i hur databasen presterar i realtid
Skalbarhet för molnmiljöer
Stöd för AI-relaterade arbetslaster
Oracle nämner särskilt utveckling av så kallade vektorfunktioner – en teknik som används för att hantera AI-relaterad data, exempelvis vid semantisk sökning eller maskininlärningsapplikationer. Det är ett område där konkurrenter redan har rört sig snabbt.
Tydligare samarbete med Linuxvärlden
En annan del av strategin är att stärka samarbetet med Linuxdistributioner och open source-projekt. Oracle pekar specifikt på närmare samarbete med Canonical och Ubuntu-communityn.
Företaget betonar också sitt fortsatta stöd för plattformar som bygger på MySQL, bland annat:
WordPress
Drupal
Magento
Joomla!
Dessa system driver miljontals webbplatser världen över, vilket gör MySQL till en av internets mest centrala tekniker.
Skuggan från PostgreSQL
Samtidigt sker detta i ett konkurrensläge där PostgreSQL har vuxit kraftigt i popularitet. Många nya projekt väljer PostgreSQL som standard, tack vare dess öppna utvecklingsmodell, extensibilitet och starka communityprofil.
I delar av MySQL-ekosystemet har det därför funnits en oro för att nuvarande styrningsmodell gör det svårare att locka nya installationer och utvecklare.
Öppet brev kräver oberoende stiftelse
Kort efter Oracles tillkännagivande publicerade en grupp communitymedlemmar ett öppet brev där de föreslår att MySQL bör förvaltas av en oberoende, icke-vinstdrivande stiftelse – fristående från en enskild leverantör. Syftet skulle vara att säkerställa långsiktig öppenhet och bredare delaktighet.
Det är ännu oklart om Oracles nya strategi kan leda till strukturella förändringar i hur projektet styrs, eller om det främst handlar om förbättrad kommunikation.
Vad betyder detta i praktiken?
MySQL Community Edition är fortfarande licensierad under GPL, vilket innebär att källkoden är fri att använda, studera och modifiera. Samtidigt erbjuder Oracle kommersiella versioner med extra funktioner för företag.
Frågan som nu ställs är om Oracles initiativ kan:
Återvinna förtroendet hos delar av open source-communityn
Bromsa PostgreSQLs dominans i nya projekt
Skapa ett mer dynamiskt och öppet utvecklingsklimat
Om satsningen blir mer än ord – och faktiskt leder till en mer transparent och inkluderande utvecklingsprocess – kan MySQL mycket väl stå inför en ny expansionsfas.
Efter över 25 år i databasscenens centrum är det tydligt att kampen om framtidens relationsdatabaser långt ifrån är avgjord.
Ubuntu 24.04 LTS tar ett oväntat kliv framåt när Canonical börjar leverera Linux-kärna 6.17 och grafikstacken Mesa 25.2 till befintliga installationer. Uppdateringen, som egentligen hör hemma i betydligt nyare Ubuntu-versioner, ger långtidssupportutgåvan förbättrat stöd för modern hårdvara, bättre grafikprestanda och konkreta lösningar på vardagsproblem – långt före den kommande punktreleasen Ubuntu 24.04.4 LTS i februari 2026.
Användare av Ubuntu 24.04 LTS, även kallad Noble Numbat, får just nu tillgång till ovanligt moderna komponenter. Canonical har börjat rulla ut Linux-kärna 6.17 och grafikstacken Mesa 25.2 till den långtidssupporterade versionen, trots att tekniken egentligen hör hemma i betydligt nyare Ubuntu-utgåvor.
Detta sker inför nästa punktrelease, Ubuntu 24.04.4 LTS, som planeras släppas den 12 februari 2026.
Vad innebär uppdateringen i praktiken
Linux-kärnan är operativsystemets motor. Den ansvarar för hur datorn kommunicerar med hårdvara som processor, lagring, ljud och nätverk. En ny kärna betyder därför ofta bättre stöd för nyare datorer, förbättrad prestanda och färre hårdvaruproblem.
Mesa är den öppna grafikstack som används av de flesta Linux-system för 3D-grafik, OpenGL och Vulkan. Uppdateringen till version 25.2 ger förbättringar för både integrerad och dedikerad grafik, särskilt på moderna Intel- och AMD-system.
Tillsammans innebär Linux 6.17 och Mesa 25.2 att Ubuntu 24.04 LTS blir betydligt bättre rustat för ny hårdvara än när versionen släpptes våren 2024.
Varför får en LTS så nya komponenter
Ubuntu-versioner med långtidssupport är tänkta att användas i många år, ända fram till 2029 i det här fallet. Under tiden släpps flera punktreleaser som uppdaterar installationsmediet och hårdvarustödet.
Ubuntu använder något som kallas Hardware Enablement Stack, där nyare kärnor och grafikdrivrutiner hämtas från senare, kortlivade Ubuntu-versioner och bakporteras till LTS. På så sätt kan systemet fortsätta fungera bra även på datorer som släpps flera år efter originalversionen.
Ubuntu 24.04.4 LTS kommer därför att levereras med Linux 6.17 och Mesa 25.2 som standard, men befintliga användare får dem redan nu via vanliga uppdateringar.
Ett tydligt steg framåt från tidigare versioner
Den förra punktreleasen, Ubuntu 24.04.3 LTS, använde Linux-kärna 6.14 och Mesa 25.0. Dessa komponenter kom från Ubuntu 25.04, som nådde slutet av sin support i januari 2026. Att Noble Numbat nu kliver vidare till ännu nyare teknik är både logiskt och nödvändigt för fortsatt säkerhet och kompatibilitet.
Uppdateringen som löser verkliga problem
För många användare märks sådana här uppdateringar inte alls. För andra kan de vara avgörande. Ett konkret exempel är det välkända problemet med så kallat ”Dummy Output”, där ljudet helt enkelt slutar fungera på vissa bärbara datorer, bland annat MacBook Pro.
Med Linux-kärna 6.17 är detta problem åtgärdat på flera system. Efter uppdateringen fungerar ljudet igen utan speciallösningar, vilket visar hur viktig kärnutvecklingen är även för vardagliga funktioner.
Slutsats
Ubuntu 24.04 LTS visar att långtidssupport inte betyder att systemet stelnar i tiden. Genom att få Linux 6.17 och Mesa 25.2 redan nu kombineras stabiliteten hos en LTS-version med hårdvarustöd som annars bara finns i de allra senaste utgåvorna.
Det gör Noble Numbat till ett tryggt val för både nya och äldre datorer, samtidigt som systemet fortsätter vara relevant långt in i framtiden.
NotepadNext 0.13 tar ett tydligt kliv framåt genom att kombinera den klassiska enkelheten från Notepad++ med moderna funktioner för tryggare och smidigare arbete. Med autosparade sessioner, stöd för arbetsytor och flera efterfrågade förbättringar stärker uppdateringen editorns roll som ett lättviktigt men kraftfullt verktyg för både kod och textredigering.
NotepadNext, en modern och plattformsoberoende nytolkning av Notepad++, har släppts i version 0.13. Fokus ligger på att förbättra arbetsflödet utan att göra programmet tyngre eller mer komplext. Resultatet är en uppdatering som främst riktar sig till användare som vill ha en snabb, pålitlig och okomplicerad kod- och textredigerare.
Autosparade sessioner ökar tryggheten
Den mest märkbara nyheten i version 0.13 är autosparade sessioner. Alla öppna filer sparas automatiskt var 60:e sekund. Vid en krasch, omstart eller oavsiktlig stängning kan arbetet återställas nästan exakt där det lämnades. Funktionen är särskilt värdefull vid längre redigeringspass eller när man arbetar med många filer samtidigt.
Workspace-läge för arbete med hela mappar
NotepadNext får nu ett workspace-läge som gör det möjligt att öppna en hel katalog som arbetsyta. Detta aktiveras via den nya kommandoradsflaggan --workspace. Funktionen förenklar hantering av projekt som består av flera filer och gör editorn mer användbar även utanför enstaka filredigering.
Nya och förbättrade redigeringsfunktioner
Uppdateringen innehåller flera förbättringar som ger användaren mer kontroll över gränssnitt och beteende. Det går nu att slå av och på radnummer, inaktivera automatisk URL-markering samt klicka direkt på EOL-indikatorn i statusfältet. En ny funktion gör det möjligt att ta bort dubbla rader, inklusive upprepade rader i följd. Markörens beteende har justerats för att bättre respektera markerade områden, och sökresultat använder nu en enhetlig typsnittsstorlek för bättre läsbarhet.
Buggfixar och förbättrad stabilitet
Version 0.13 åtgärdar flera praktiska problem som tidigare kunde störa arbetsflödet. Hanteringen av filsökvägar vid start av flera instanser har förbättrats, liksom dialogen för omladdning av ändrade filer. Det finns nu också stöd för att ange en standardkatalog vid filöppning. Session- och omladdningslogiken har finjusterats för att minska avbrott under längre arbetspass.
Utökat språk- och syntaxstöd
På syntaxsidan har stöd för Abaqus lagts till. Lokaliseringen har samtidigt utökats med nya översättningar till italienska och tyska, uppdateringar för brasiliansk portugisiska och ukrainska samt ett uppfräschat portugisiskt språkstöd.
Tillgänglighet på Linux
För Linuxanvändare finns NotepadNext tillgänglig både som Flatpak och som AppImage, vilket gör installationen enkel oavsett distribution.
Sammanfattning
NotepadNext 0.13 är en tydlig förbättring som bygger vidare på programmets grundidé: snabbhet, enkelhet och fokus på själva redigeringen. Med autosparade sessioner och workspace-stöd tar editorn ett steg framåt utan att förlora sin lättviktiga karaktär, vilket gör den till ett attraktivt alternativ för både vardagsanvändare och utvecklare.
Så här installera du Notepadnext på ubuntu och debian.
På Ubuntu och Debian kan NotepadNext installeras helt via terminalen med hjälp av Flatpak. Nedan är ett komplett exempel som visar varje steg i ordning.
Först installerar du Flatpak om det inte redan finns på systemet:
sudo apt update
sudo apt install flatpak
Därefter lägger du till Flathub, som är det officiella programförrådet där NotepadNext finns:
Efter installationen kan programmet startas direkt från terminalen:
flatpak run com.github.dail8859.NotepadNext
NotepadNext kommer nu även att synas i programmenyn tillsammans med övriga installerade program. Uppdateringar hanteras automatiskt via Flatpak, vilket gör att du alltid har tillgång till den senaste versionen utan extra arbete.
Installation av NotepadNext på Ubuntu/Debian (Flatpak)
Vivaldi 7.8 gör webbläsaren snabbare i huvudet, inte bara i koden. Med drag-och-släpp-baserad Tab Tiling, smartare fästa flikar och ett mer flexibelt arbetssätt för e-post suddas gränsen ut mellan flikar och arbetsyta. Resultatet är en webbläsare som bättre följer hur människor faktiskt arbetar på webben – parallellt, fokuserat och på sina egna villkor.
De flesta webbläsare är byggda kring en enkel idé: en flik i taget. Men hur vi faktiskt arbetar på webben har förändrats. Vi jämför, refererar, skriver, följer upp och övervakar – ofta samtidigt. Med Vivaldi 7.8 tar Vivaldi ett tydligt steg bort från det linjära fliktänket och närmar sig i stället hur människans uppmärksamhet faktiskt fungerar.
Den stora nyheten är en genomgripande förbättring av Tab Tiling – funktionen som låter flera webbsidor visas sida vid sida i samma fönster. Den har funnits länge i Vivaldi, men har tidigare känts som något man aktiverar. I version 7.8 blir den något man bara gör.
Dra. Släpp. Tänk vidare.
I Vivaldi 7.8 skapar du en uppdelad vy genom att helt enkelt dra en flik rakt in i sidan du tittar på. När du hovrar över olika delar av fönstret visas visuella markeringar: vänster, höger, ovanför, under – eller i rutnät. Släpp fliken där det känns logiskt, och layouten skapas direkt.
Ingen dialogruta. Inga inställningar. Ingen mental omställning.
Det kan låta som en liten förändring, men i praktiken är det en stor sak. Gränssnittsforskning visar att varje avbrott i arbetsflödet – varje meny, varje extra val – har en kognitiv kostnad. När Vivaldi tar bort steget mellan tanke och handling känns webbläsaren plötsligt betydligt snabbare, även om datorn inte blivit det.
Öppna länkar direkt i en uppdelad vy
Nyheten stannar inte där. Nu går det också att öppna länkar direkt som en del av en befintlig uppdelad vy. I stället för att en länk tar över hela fönstret och tvingar dig att möblera om efteråt, kan nytt innehåll smidigt ”landa” bredvid det du redan jobbar med.
För den som använder musgester går detta till och med att trigga utan menyer eller klick. Resultatet är att webbläsaren börjar kännas mindre som en rad sidor – och mer som en sammanhängande arbetsyta.
Ett verktyg för parallellt tänkande
Vivaldi beskriver själva Tab Tiling som ett sätt att ”tänka i parallell”, och det är en träffande formulering. Människor är dåliga på att växla kontext snabbt, men bra på att hålla flera saker i huvudet samtidigt – så länge de är synliga.
Med Tab Tiling blir det naturligt att:
skriva eller forska med källor synliga bredvid texten
jämföra priser, specifikationer eller designförslag
följa liveuppdateringar medan annat arbete fortsätter
Eftersom varje ruta i layouten fortfarande är en vanlig flik kan du dessutom kombinera tiling med andra Vivaldi-funktioner. Du kan till exempel låta vissa sidor uppdateras automatiskt med jämna mellanrum, medan resten av arbetsytan förblir exakt som den är.
Flikar som beter sig som man förväntar sig
Vivaldi 7.8 gör också något som låter självklart – men som få webbläsare faktiskt klarar av: fästa flikar kan nu låsas till en specifik domän.
Det innebär att en fastnålad e-postflik alltid förblir e-post. Ett projektverktyg förblir ett projektverktyg. De slutar vara ”små vanliga flikar” och börjar fungera som verkliga verktyg.
Det är en till synes enkel förändring, men den eliminerar ett av de vanligaste irritationsmomenten i långa webbsessioner: att något man tänkt vara stabilt plötsligt förvandlas till något helt annat.
E-post som en del av webbläsaren – på riktigt
Vivaldis inbyggda e-postklient får också ett rejält lyft. Tidigare var mail låst till ett enda fönster. I version 7.8 fungerar mail över flera fönster och Workspaces, och fästa mailflikar följer med överallt.
I praktiken betyder det att e-post inte längre känns som en separat funktion eller ett sidoprojekt. Den blir ett verktyg som alltid finns där, oavsett hur du organiserar ditt arbete i webbläsaren.
Installera Vivaldi 7.8 på Ubuntu 24.04
Att installera Vivaldi på Ubuntu 24.04 är enkelt och följer samma modell som många andra moderna Linuxprogram. Det rekommenderade sättet är att använda Vivaldis officiella DEB-paket, vilket ger automatiska uppdateringar via Ubuntus pakethantering.
Gå till Vivaldis officiella nedladdningssida och välj Vivaldi för Linux (DEB).
Ladda ner paketet som passar ditt system (vanligtvis 64-bitars).
Installera genom att dubbelklicka på den nedladdade .deb-filen och använda Ubuntu Software, eller via terminalen:sudo apt install ./vivaldi-stable_*.deb
Under installationen läggs Vivaldis eget programförråd automatiskt till i systemet. Det innebär att framtida uppdateringar, inklusive säkerhetsfixar och nya versioner, levereras smidigt via vanliga systemuppdateringar.
När installationen är klar hittar du Vivaldi i programmenyn, redo att användas direkt utan ytterligare konfiguration.
Små förbättringar som formar helheten
Utöver de stora nyheterna innehåller Vivaldi 7.8 en rad mindre, men viktiga förbättringar:
Daglig bakgrundsbild från Unsplash på startsidan, helt valfritt
Caret browsing som egen inställning för bättre tangentbordsnavigering och tillgänglighet
Omritad Windows-installer för smidigare installation
Ett mycket stort antal kraschfixar, möjliggjorda av förbättrad kraschrapportering
Vivaldis QA-team beskriver det som ”två fulla hinkar med kraschfixar” och konstaterar torrt att de få krascher som eventuellt återstår lika gärna kan bero på kosmisk strålning eller grannens mikrovågsugn.
En webbläsare med en tydlig filosofi
Bakom alla funktioner finns en konsekvent idé: webbläsaren ska anpassa sig efter användaren – inte tvärtom. Vivaldi profilerar sig öppet mot övervakning, investerarstyrda designbeslut och lösningar där automatiserade system filtrerar vad du får se.
I stället handlar Vivaldi 7.8 om kontroll, tempo och arbetsro. Om att ge användaren verktyg som känns naturliga när de väl finns där.
När tanken ”jag vill se de här två sidorna samtidigt” uppstår – då är du redan där.
Att lämna Windows bakom sig behöver varken vara krångligt eller skrämmande. I takt med att fler användare ifrågasätter uppdateringskrav, licensmodeller och kontroll över den egna datorn växer intresset för Linux – ett flexibelt och kostnadsfritt alternativ. Men var börjar man i en värld med otaliga varianter? Här guidar vi dig genom några av de Linuxdistributioner som gör övergången enklare, tryggare och mer välbekant för den som vill ta steget utan att börja om från noll.
Att byta operativsystem kan kännas som ett stort steg. För många datoranvändare är Windows det självklara valet – inte nödvändigtvis för att det är bäst, utan för att det alltid har funnits där. Men när frustration över påtvingade uppdateringar, licenser, prestandaproblem eller integritetsfrågor växer, börjar allt fler titta på alternativ. Ett av de mest etablerade – och samtidigt mest missförstådda – alternativen är Linux.
Linux är nämligen inte ett enda operativsystem. Det är ett helt ekosystem av så kallade distributioner: olika varianter som bygger på samma tekniska grund, men med olika målgrupper, designidéer och filosofier. Just detta är både Linux största styrka och dess största hinder för nybörjare – valfriheten kan kännas överväldigande.
Linux som känns bekant
Många som lämnar Windows vill inte behöva lära om allt från grunden. Därför är det ofta en fördel om skrivbordsmiljön känns igen – med startmeny, aktivitetsfält och ett tydligt arbetssätt.
Linux Mint – trygghet före experiment
Linux Mint har under många år byggt upp ett starkt rykte som en av de mest nybörjarvänliga Linuxdistributionerna. Fokus ligger på stabilitet, förutsägbarhet och praktisk användbarhet.
Standardmiljön Cinnamon är medvetet utformad för att likna klassiska Windows-versioner. Panelen sitter längst ned, menyerna är logiskt strukturerade och det mesta fungerar direkt efter installation. För den som vill ”bara komma igång” utan överraskningar är detta ofta ett avgörande argument.
Tekniskt bygger Linux Mint på långtidssupporterade versioner av Ubuntu, vilket ger god hårdvarukompatibilitet. Nätverkskort, skrivare och grafikkort fungerar i de flesta fall direkt – något som Windowsanvändare ofta tar för givet, men som historiskt inte alltid varit självklart i Linuxvärlden.
Zorin OS har ett mycket tydligt mål: att göra övergången från Windows så enkel som möjligt. Här är likheten inte en bieffekt, utan en uttalad designprincip.
Genom ett inbyggt layoutsystem kan användaren välja skrivbordsuppsättningar som efterliknar Windows 10 eller Windows 11, både visuellt och funktionellt. Resultatet är ett system som känns förvånansvärt bekant redan från första starten.
Zorin OS lägger också stor vikt vid helhetsintrycket. Färgscheman, ikoner och systemkomponenter är konsekvent utformade, vilket ger ett polerat och professionellt intryck. För användare som uppskattar visuell enhetlighet kan detta väga tungt. Precis som Linux Mint bygger Zorin OS på Ubuntu LTS, vilket ger tillgång till ett enormt programutbud och gott hårdvarustöd.
Alla som byter till Linux vill inte nödvändigtvis återskapa Windows. För många blir övergången istället ett tillfälle att prova något nytt – ett annat sätt att arbeta med sin dator.
Pop!_OS – produktivitet i fokus
Pop!_OS utvecklas av datortillverkaren System76 och bygger även den på Ubuntu. Det som särskiljer distributionen är dess egenutvecklade skrivbordsmiljö, COSMIC.
Här handlar det mindre om att efterlikna Windows och mer om att optimera arbetsflödet. Funktioner som smarta arbetsytor, avancerad fönsterhantering och effektiv tangentbordsnavigering gör systemet attraktivt för användare som värdesätter produktivitet och struktur.
För den som är villig att anpassa sig till ett något annorlunda arbetssätt kan Pop!_OS upplevas som snabbare och mer genomtänkt än traditionella skrivbordsmiljöer – samtidigt som stabilitet och prestanda håller hög nivå.
Den här distrubtioner är på 1.0, så den finns inte i vår wiki än.
Ubuntu – referenspunkten i Linuxvärlden
Ubuntu är för många nästan synonymt med Linux. Med en av världens största användarbaser och omfattande stöd från hårdvarutillverkare, utvecklare och molnleverantörer fungerar Ubuntu ofta som referenspunkt i Linuxvärlden.
En central del av Ubuntus popularitet är dess LTS-versioner (Long-Term Support), som prioriterar stabilitet och säkerhetsuppdateringar under många år. För den som vill ha ett långsiktigt och förutsägbart system är detta en stor fördel.
Skrivbordsmiljön är baserad på GNOME och skiljer sig tydligt från Windows. För vissa kan detta kännas ovant i början, men gränssnittet är konsekvent, modernt och relativt lätt att lära sig. Ubuntu passar därför bra för den som vill lära sig Linux ”som det är”, snarare än genom ett Windows-liknande filter.
Debian är en av Linuxvärldens äldsta och mest inflytelserika distributioner. Den kan liknas vid ett stridsflygplan av typen SAAB JAS 39 Gripen: inte specialiserad på en enda uppgift, men extremt flexibel och kapabel att ta många roller.
Med standardinstallation kan Debian upplevas som återhållsam, men genom att installera skrivbordsmiljön KDE Plasma får man en upplevelse som påminner starkt om Windows – med startmeny, aktivitetsfält och ett traditionellt arbetssätt.
En av Debians största styrkor är dess stöd för äldre hårdvara. Där många moderna system blir tröga eller helt obrukbara kan Debian fortsätta fungera stabilt i många år. Dessutom kan användaren själv välja mellan en mängd olika skrivbordsmiljöer och fönsterhanterare, vilket gör Debian till ett utmärkt val både för nybörjare och avancerade användare.
Det är lätt att hitta listor som utlovar den bästa Linuxdistributionen. I praktiken är det en förenkling. Linux handlar i grunden om valfrihet, och det bästa valet beror alltid på användarens behov, vana och nyfikenhet.
De fem distributioner som nämnts här är inga exotiska experiment. De är beprövade, välstödda och stabila – och just därför utmärkta startpunkter. Oavsett vilken du väljer kommer du snabbt att märka att Linux inte är ett enda system, utan en hel värld av möjligheter.
Och kanske är det just där Linux verkliga styrka ligger: inte i att ersätta Windows rakt av, utan i att erbjuda något mer flexibelt, mer anpassningsbart – och i längden, mer personligt.
FAKTA5 Linuxdistributioner för en smidig Windows-övergång
Linux Mint
Känns bekant för Windowsanvändare (Cinnamon). Stabil, enkel att installera och “bara funkar” för vardagsbruk.
Zorin OS
Designad för att likna Windows 10/11. Polerad helhetskänsla och lätt start för den som vill ha något bekant direkt.
Pop!_OS
Fokus på produktivitet och arbetsflöde (smarta arbetsytor, effektiv fönsterhantering). Passar dig som vill jobba snabbt.
Ubuntu
“Standardvalet” för många. Stort community, bra hårdvarustöd och långtidssupport (LTS) för stabil drift.
Debian
Robust och flexibel grund som kan bli vad du vill. Med KDE kan den kännas Windows-lik, och den trivs även på äldre datorer.
Tips: Vill du ha “Windows-känsla” direkt? Välj Mint eller Zorin.
Vill du ha stabil bas och full kontroll? Debian.
Vill du ha stort stöd och enkel väg in? Ubuntu.
Nwipe är ett Linuxverktyg för säker radering av hela lagringsenheter genom kontrollerad överskrivning enligt välkända metoder och standarder. I den här artikeln går vi igenom vilka raderingsmetoder som finns i Nwipe, hur många pass de använder, vilka datamönster som skrivs, hur verifiering fungerar och vilka inställningar du kan justera för att uppnå rätt balans mellan tid och säkerhetsnivå.
Inledning
Nwipe är ett fritt och öppenkällkodsbaserat Linux-verktyg för säker radering av hela lagringsenheter. Programmet är en fristående vidareutveckling av raderingsmotorn från DBAN och används när man behöver säkerställa att data inte kan återskapas, exempelvis vid återbruk, återvinning eller avyttring av hårddiskar.
Nwipe stöder flera etablerade raderingsstandarder, från snabba enpass-överskrivningar till rigorösa multipass-algoritmer såsom DoD, Schneier och Gutmann. Denna artikel beskriver samtliga metoder som Nwipe erbjuder, hur de fungerar, varför de anses säkra samt hur de kan konfigureras.
Nollfyllning (Zero Fill)
Nollfyllning innebär att hela disken skrivs över med bytevärdet 0x00 i ett enda pass. All tidigare information ersätts då fullständigt av nollor. Metoden är snabb och effektiv och förhindrar all normal dataåterställning eftersom inga ursprungliga bitmönster finns kvar.
I Nwipe visas denna metod som Zero Fill. Som standard verifieras resultatet genom att disken läses tillbaka och kontrolleras. Verifieringen kan stängas av för att spara tid, men rekommenderas för att upptäcka eventuella skrivfel. Fyllning med ettor (0xFF) fungerar på motsvarande sätt och ger samma säkerhetsnivå.
Slumpmässig fyllning (PRNG Stream)
Vid PRNG Stream skrivs hela disken över med pseudorandom-genererade data i ett pass. Slutresultatet liknar rent brus och saknar varje spår av den ursprungliga informationen. Metoden anses mycket säker eftersom återläsning endast skulle visa slumpmässiga bitar utan samband med tidigare innehåll.
Nwipe använder en intern pseudorandomgenerator och låter användaren välja algoritm via flaggan –prng. Verifiering sker genom att samma sekvens återskapas vid kontrolläsning. Ett enda slumppass är i praktiken fullt tillräckligt för moderna hårddiskar.
DoD 5220.22-M (3-pass)
Den kortare DoD-varianten består av tre pass. Först skrivs ett fast bytevärde, därefter dess binära motsats och slutligen slumpdata. Syftet är att magnetisera varje bit i båda riktningarna och därefter täcka eventuella rester med ett oförutsägbart mönster.
I Nwipe kallas denna metod ofta DoD Short och är standardvalet. Efter sista passet verifieras slumpdatat för att säkerställa att överskrivningen lyckats. Metoden erbjuder en god balans mellan säkerhet och tidsåtgång och används ofta som minimikrav i organisationer.
DoD 5220.22-M (7-pass)
Den fullständiga DoD-metoden använder sju överskrivningar med en kombination av fasta värden, nollor, ettor och slumpdata. Varje bit skrivs flera gånger i båda polariteter innan processen avslutas med slumpmässigt brus.
Nwipe utför passen automatiskt i fast ordning och verifierar normalt det sista passet. Metoden anses mycket säker men är betydligt mer tidskrävande än trepass-varianten. I praktiken används den främst när regelverk eller policy kräver full DoD-efterlevnad.
RCMP TSSIT OPS-II
RCMP TSSIT OPS-II är en kanadensisk standard som använder sju pass. Disken skrivs omväxlande med nollor och ettor i sex pass och avslutas med ett slumppass. Detta säkerställer att varje bit mättas flera gånger innan slutlig randomisering.
Nwipe följer standarden strikt och låter slumpmönstret vara det sista som ligger på disken. Metoden ger ett skydd jämförbart med DoD 7-pass och används främst inom offentlig verksamhet i Kanada.
HMG IS5 Enhanced
HMG IS5 Enhanced är en brittisk standard som använder tre pass: nollor, ettor och slumpdata. Det avslutande slumppasset måste verifieras, vilket Nwipe alltid gör oavsett användarinställningar.
Metoden kombinerar hög säkerhet med relativt god prestanda och används ofta när känslig information ska raderas enligt brittiska myndighetskrav.
Schneiers 7-pass-metod
Schneiers metod består av sju pass där de två första skriver nollor respektive ettor, följt av fem pass med slumpdata. Kombinationen av fasta mönster och upprepade slumppass ger ett mycket oförutsägbart slutresultat.
Metoden betraktas som mycket säker men är långsammare än trepass-standarder. Den används ofta när extra säkerhetsmarginal önskas utan att gå hela vägen till Gutmann-metoden.
Gutmann-metoden (35 pass)
Gutmann-metoden använder 35 överskrivningar med en komplex sekvens av fasta bitmönster och slumpdata. Algoritmen utvecklades för äldre hårddisktekniker där magnetiska rester kunde analyseras på mikroskopisk nivå.
I Nwipe körs hela sekvensen automatiskt. Metoden är extremt tidskrävande och betraktas idag som kraftigt överdimensionerad för moderna diskar, men finns kvar som alternativ när maximal försiktighet eller specifika policykrav föreligger.
Implementering och konfiguration i Nwipe
Nwipe låter användaren välja raderingsmetod via meny eller flaggan –method. Verifiering kan styras med –verify och slumpgenerator med –prng. Det är även möjligt att köra flera raderingsomgångar i följd med –rounds.
Programmet kan generera loggar och raderingscertifikat, vilket är värdefullt vid revision, återvinning och efterlevnad av regelverk. Standardinställningarna är valda för att ge hög säkerhet utan att användaren behöver göra avancerade val.
Sammanfattning
Nwipe erbjuder ett komplett och flexibelt verktyg för säker radering av lagringsenheter. För de flesta moderna hårddiskar räcker en korrekt genomförd enpass-överskrivning eller en kort standard som DoD 3-pass eller HMG IS5 Enhanced. Mer omfattande metoder finns tillgängliga när policy eller regelverk kräver det.
Oavsett vald metod lämnas disken i ett sanerat tillstånd där ingen återställbar information finns kvar.
Installera via DNF (hanterar beroenden automatiskt):
sudo dnf install nwipe
Slackware
Nwipe ingår normalt inte i grundsystemet. Vanliga vägar:
• Installera via SlackBuilds.org (bygg lokalt och installera paketet)
• Kompilera manuellt från källkod
# Exempel (översikt):
# 1) Hämta SlackBuild + källkod
# 2) Kör SlackBuild för att bygga paket
# 3) Installera med installpkg
FreeBSD
Snabbt som binärpaket:
pkg install nwipe
Alternativt via ports (bygger från källkod):
cd /usr/ports/sysutils/nwipe
make install clean
Köra nwipe efter installation
Starta interaktivt textläge (kräver administratörsbehörighet):
Ubuntu 25.04 Plucky Puffin går mot End of Life den 15 januari 2026 – ett datum som i praktiken betyder att säkerhetsuppdateringar och underhåll upphör. För den som fortfarande kör versionen handlar det inte om att datorn slutar fungera över en natt, utan om att riskerna ökar när nya sårbarheter lämnas ofixade. Här är vad EOL innebär, varför Ubuntu släpper kortlivade versioner och hur du tar dig vidare utan att tappa säkerhetskollen.
Ubuntu 25.04 når slutet av sin livscykel – därför spelar det roll
Ubuntu 25.04, med kodnamnet Plucky Puffin, närmar sig sitt slutdatum den 15 januari 2026. Det markerar slutet på den nio månader långa supportperiod som gäller för alla Ubuntu-utgåvor som inte är långtidssupport (LTS). För många användare kan ett sådant datum kännas abstrakt, men bakom begreppet End of Life döljer sig viktiga konsekvenser för säkerhet, stabilitet och framtida användning.
Vad var Ubuntu 25.04 för typ av release?
När Ubuntu 25.04 släpptes den 17 april 2025 var den aldrig tänkt att leva länge. Den tillhör kategorin interim releases, versioner som fungerar som tekniska förtrupper inför nästa större LTS-version. Här introduceras nyare komponenter, uppdaterade skrivbordsmiljöer och förändringar i systemets grund som ännu inte är redo att “frysas” för långvarig support.
Denna modell gör att Ubuntu kan utvecklas snabbt utan att riskera den stabilitet som företag och myndigheter kräver av LTS-utgåvorna.
Vad betyder End of Life i praktiken?
När en Ubuntu-version når EOL upphör allt officiellt underhåll. Det innebär att inga fler säkerhetsuppdateringar, buggfixar eller paketuppdateringar släpps. Säkerhetsbrister som upptäcks efter detta datum lämnas öppna, och system som fortsätter köras blir gradvis mer sårbara för attacker och kompatibilitetsproblem.
Det handlar alltså inte om att systemet slutar fungera över en natt, utan om att risknivån långsamt men säkert ökar.
Varför uppgraderingar är en central del av Ubuntu-filosofin
Ubuntu är byggt kring idén om kontinuerlig förnyelse. Kortlivade versioner som 25.04 ger utvecklare och avancerade användare möjlighet att testa framtidens teknik i skarpt läge, medan mer konservativa miljöer lutar sig mot LTS-utgåvor med fem års support.
Den här balansen mellan innovation och stabilitet är en av anledningarna till att Ubuntu fått så stort genomslag, både på skrivbordet och i datacenter. Bakom modellen står Canonical, som samordnar utveckling, säkerhetsarbete och dokumentation.
Nästa steg för användare av Ubuntu 25.04
Den officiellt stödda uppgraderingsvägen från Ubuntu 25.04 går till Ubuntu 25.10, Questing Quokka. Den versionen får fortsatt säkerhetsunderhåll och utvalda buggfixar. Uppgraderingen kan göras direkt i systemet, utan ominstallation, förutsatt att man följer rekommenderade förberedelser.
För den som vill ha längre trygghet kan nästa LTS-utgåva vara ett alternativ, men då krävs oftast ett extra steg i uppgraderingskedjan.
En påminnelse om mjukvarans livscykel
Ubuntu 25.04:s begränsade livslängd är inte en svaghet, utan en del av ett medvetet ekosystem. Programvara lever, utvecklas och pensioneras. Att hålla sitt system uppdaterat är därför inte bara en teknisk detalj, utan en grundförutsättning för säker och hållbar datoranvändning.
För användare av Ubuntu 25.04 är budskapet tydligt: planera uppgraderingen före mitten av januari 2026 för att undvika att stå kvar på ett system som världen har gått vidare från.
Faktaruta: Vad Ubuntu 25.04 (Plucky Puffin) bjöd på
Skrivbord & upplevelse
GNOME 48 med triple buffering för mjukare animationer.
HDR-inställningar och nya funktioner som Wellbeing (skärmtids-/välmåendeverktyg).
Läge för bevarad batterihälsa (begränsar laddning för längre livslängd).
Ny modern PDF-läsare: Papers som standard.
System & under huven
Linux-kärna 6.14 för nyare hårdvarustöd och plattformsförbättringar.
APT 3.0 (uppdaterad pakethantering).
Nytt “devpack” (Spring) som breddar verktygskedjor för utvecklare.
Installerare & dual-boot
Smidigare installation och boot-upplevelse.
Bättre stöd för installation bredvid andra OS, inklusive förbättrad hantering av BitLocker-scenarion.
Vassare avancerad partitionering vid behov.
Säkerhet & plattform
Stöd för confidential computing med AMD SEV-SNP.
Förbättringar kopplade till AI-prestanda på Intel GPU:er (silicon enablement).
Stilren, tyst och förvånansvärt kompetent – iMac 2011 är ett exempel på hur äldre Apple-hårdvara fortfarande kan leverera i vardagen. Med SSD och full HD-skärm klarar den utan problem surf, film och enklare kontorsarbete.
Här tittar vi närmare på en iMac från 2011, närmare bestämt 21,5-tumsmodellen (iMac12,1). Datorn kombinerar skärm och dator i ett enda chassi och erbjuder en full HD-upplöst skärm, förvånansvärt bra inbyggt ljud och en kompakt, lättplacerad konstruktion.
Exemplaret som testats är utrustat med en Intel Core i5-2400S, 4 GB RAM och har uppgraderats med en SSD-disk. Vid första anblick kan maskinen uppfattas som omodern och begränsad, men i praktiken visar den sig fortfarande fungera väl för många vardagliga behov.
Prestanda i praktiken
Processorn bygger på Intels Sandy Bridge-arkitektur som lanserades 2011. Även om den är långt ifrån modern topprestanda räcker den gott och väl för surf, e-post, enklare kontorsarbete och videostreaming. Tack vare SSD-uppgraderingen upplevs systemet som betydligt snabbare än vad åldern antyder, med korta starttider och god respons i daglig användning.
Datorn klarar utan problem att spela upp strömmat material från exempelvis SVT Play, vilket gör den fullt användbar som vardagsdator eller enklare mediadator.
Skärm och ljudupplevelse
En av iMacens största styrkor är helheten. Den 21,5 tum stora skärmen med upplösningen 1920 × 1080 ger en behaglig arbetsyta för både surf, textarbete och film. Färgåtergivningen är god och skärmen fungerar fortfarande mycket bra för normal användning.
Ljudet är dessutom överraskande bra för att komma från en dator. De inbyggda högtalarna räcker gott för nyheter, film och musik, utan att externa högtalare är nödvändiga.
En dator för tajt ekonomi
Den här iMac-modellen är inte avsedd för tunga arbetsuppgifter som modern videoredigering eller krävande spel. Däremot fungerar den utmärkt som surfdator för den som har en begränsad budget. Som allt-i-ett-dator tar den dessutom relativt lite plats jämfört med en traditionell stationär dator med separat skärm och högtalare.
För den som vill ha en stabil, tystgående (med rätt åtgärder) och lättplacerad dator för vardagsbruk kan detta fortfarande vara ett rimligt och prisvärt val.
Som begagnad bör den kosta någonstans runt några hundralappar. Ofta slängs de här maskinerna eftersom Apple inte längre ger officiellt stöd, och med lite tur – och ett vänligt ord – går det ibland att få tag på en helt gratis.
Nackdelar och praktiska kompromisser
En nackdel med just detta exemplar är att fläktarna tenderar att gå på högt varvtal efter SSD-ombyggnaden. Det beror på att Apples originalhårddiskar använder egna temperatursensorer. När dessa saknas tolkar systemet det som överhettning.
Det går dock att åtgärda på flera sätt:
genom att bygga om eller ersätta sensorerna
eller genom att installera macOS och använda mjukvara i macOS för att styra fläktarna
Det innebär dock en del extra arbete för att få maskinen riktigt tyst, vilket är värt att ha i åtanke.
Kort fakta om iMac12,1
Lanseringsår: 2011
Modell: 21,5 tum
Processor: Intel Core i5 eller i7 (Sandy Bridge)
Grafik: AMD Radeon HD 6750M eller 6770M
Senaste officiellt stödda operativsystem: macOS High Sierra 10.13
Sammanfattning
iMac 2011 visar tydligt att äldre hårdvara inte automatiskt är obrukbar. Med rätt uppgraderingar – framför allt SSD – kan den fortfarande fylla en tydlig funktion. För surf, streaming och enklare arbete är den fullt tillräcklig och ett bra exempel på hur Apples datorer kan leva vidare långt efter att de försvunnit från butikshyllorna.
FAKTA: iMac12,1 (21,5") – 2011
Lanseringsår: 2011
Modell: 21,5 tum (1920 × 1080)
Processor: Intel Core i5/i7 (Sandy Bridge)
Grafik: AMD Radeon HD 6750M / 6770M
Uppgradering i exemplet: SSD (ger tydligt snabbare respons)
Senaste officiella macOS: High Sierra 10.13
Notis:
Vid SSD-byte kan fläktarna gå på högvarv om temperatursensorerna saknas.
Detta kan lösas via sensorlösning eller fläktstyrning i macOS.
Efter nästan ett års tystnad är den populära terminalbaserade textredigeraren Micro tillbaka med version 2.0.15. Uppdateringen fokuserar på förbättrad syntaxmarkering, stabilare redigering och ett mognare plugin-system, och markerar ett tydligt steg framåt för ett verktyg som vill kombinera enkelhet med kraften hos moderna kodredigerare – helt i terminalen.
Efter en längre paus är den terminalbaserade textredigeraren Micro tillbaka med version 2.0.15. Det är den första nya utgåvan sedan version 2.0.14 från augusti 2024 och markerar ett tydligt steg framåt för projektet, både tekniskt och användarmässigt.
Micro är utformad för att vara lätt att använda direkt, samtidigt som den erbjuder funktioner som annars ofta förknippas med fullskaliga grafiska textredigerare. Med intuitiva tangentkommandon, musstöd och modern funktionalitet har Micro blivit ett populärt alternativ för användare som vill arbeta effektivt i terminalen utan att behöva lära sig komplexa kommandospråk.
Stora förbättringar i syntaxmarkering
Den största nyheten i Micro 2.0.15 är de omfattande förbättringarna av syntaxmarkeringen. Stöd har utökats eller förfinats för många språk och filformat, bland annat Rust, Java, Swift, Haskell, OpenSCAD, Meson, PRQL, nftables, Fish shell, Groovy och Ruby. Även JavaScript-varianter som .cjs samt olika assembly- och C++-specialfall har fått bättre hantering.
Utöver nya språk har flera problem från tidigare versioner rättats till, exempelvis felaktig tolkning av nyckelord, kommentarer och strängliteraler som uppstod efter tidigare ändringar i syntaxreglerna.
Förbättrad redigering och navigering
Även själva redigeringsfunktionerna har blivit mer konsekventa. Kommandon för att kopiera, klippa ut, ta bort och duplicera text fungerar nu bättre i alla situationer, inklusive specialfall som den sista raden i en fil.
Navigeringen har också utvecklats. Nya funktioner för page up och page down beter sig nu mer som i nano, markören kan positioneras mer logiskt i förhållande till den synliga delen av dokumentet och arbetet med flera markörer samtidigt har förbättrats. Samtidigt har många regressioner åtgärdats, till exempel problem med scrollning, delade vyer, fönsterstorlekar och markörplacering.
Stabilitet, säkerhet och plugins
På stabilitetssidan har Micro blivit säkrare vid filhantering. Sparfunktionen är mer robust, onödiga säkerhetskopior skapas inte längre för oförändrade filer och sparning med förhöjda rättigheter fungerar bättre. Viktigt är också att risken för dataförlust har minskat vid arbete med delade buffertar.
Plugin-systemet har utvecklats med nya callbacks och utökade API:er, samtidigt som gränsen mellan inbyggda och externa plugins blivit tydligare. För ökad säkerhet kan plugins inte längre ändra centrala konfigurationsfiler utan uttryckligt tillstånd från användaren.
Byggstöd och framtid
Slutligen har stödet för korskompilering förbättrats. Windows ARM64 stöds nu officiellt och alla byggen är helt statiska med CGO avstängt. Det gör Micro enklare att distribuera och mer pålitlig i olika miljöer.
Snabba tangentkommandon i Micro
Kommando
Funktion
Ctrl + S
Spara fil
Ctrl + Q
Avsluta Micro
Ctrl + O
Öppna fil
Ctrl + F
Sök i dokument
Ctrl + R
Sök och ersätt
Ctrl + C
Kopiera
Ctrl + X
Klipp ut
Ctrl + V
Klistra in
Ctrl + Z
Ångra
Ctrl + Y
Gör om
Ctrl + K
Klipp ut aktuell rad
Ctrl + D
Duplicera rad eller markering
Alt + ← / →
Hoppa ordvis
Ctrl + ← / →
Byt flik
Ctrl + \
Dela vy
Ctrl + W
Stäng aktuell vy
Page Up / Page Down
Bläddra sida för sida
Micro 2.0.15 visar tydligt att projektet är tillbaka på banan. Med förbättrad syntaxmarkering, stabilare beteende och ett mer moget plugin-system befäster Micro sin roll som ett modernt och lättillgängligt verktyg för effektiv textredigering i terminalen.
Exempel på installation i praktiken
På Ubuntu och Debian kan Micro installeras på flera sätt, och här är ett sammanhängande exempel som visar hur det går till i praktiken. Det vanligaste sättet är att använda den inbyggda pakethanteraren. Man börjar då med att uppdatera paketlistan och installerar sedan redigeraren direkt från programförråden genom att köra kommandona:
sudo apt update
sudo apt install micro
Efter detta kan Micro startas genom att skriva micro följt av ett filnamn i terminalen.
Vill man istället installera den senaste versionen från utvecklarna själva kan man använda Micros officiella installationsskript. Först laddas skriptet ner och görs körbart, därefter körs det för att hämta den färdiga binären:
•Större lyft för syntaxmarkering:
Fler och bättre regler för många språk/format (t.ex. Rust, Java, Swift, Haskell, Ruby, Groovy, Fish, nftables, PRQL) samt fler JavaScript-varianter som .cjs.
•Färre feltolkningar:
Fixar för nyckelord, kommentarer och literaler som tidigare kunde ge fel färgsättning eller trasiga regler.
•Mer konsekvent redigering:
Åtgärdar specialfall för kopiera/klipp/ta bort/duplicera, bland annat problem runt sista raden i filer.
•Smidigare navigering:
Nya markör- och sidbläddringsbeteenden (inspirerat av nano), förbättrad markörplacering i synlig vy och bättre multicursor.
•Stabilare scroll och vyer:
Fixar regressioner kring scrollning, vyjustering, split-resize och markörplacering.
•Säkrare sparning:
Robustare skrivning, färre onödiga backups, förbättrad sparning med höjda rättigheter och skydd mot dataförlust vid delade buffertar.
•Plugin-systemet stramas upp:
Nya callbacks och utökade API:er, tydligare gräns mellan inbyggda och externa plugins – plus att plugins inte får ändra kärnkonfig utan tillstånd.
•Bättre byggstöd:
Förbättrad korskompilering (inkl. Windows ARM64) och byggen som är helt statiska med CGO avstängt.
Winux är en ny Linuxdistribution som väcker uppmärksamhet genom att inte bara inspireras av Windows – utan genom att nästan helt efterlikna det. Med ett skrivbord som är förvillande likt Windows 11 och ett tydligt fokus på igenkänning snarare än förnyelse vill Winux sänka tröskeln för användare som är nyfikna på Linux men ogärna lämnar det bekanta bakom sig. Frågan är bara om total imitation verkligen är rätt väg framåt för ett öppet operativsystem.
Är total imitation en genväg till fri programvara, eller en återvändsgränd?
Det sägs ofta att Linuxvärlden rör sig snabbt, men sällan överraskar. Ändå dyker det då och då upp projekt som lyckas väcka både nyfikenhet och debatt. Winux är ett sådant exempel – en Ubuntu-baserad Linuxdistribution som inte bara liknar Windows, utan medvetet försöker vara Windows i allt utom namnet.
Idén är långt ifrån ny. Redan för omkring 20 år sedan försökte Lindows, som senare bytte namn till Linspire efter juridiskt tryck från Microsoft, locka Windows-användare genom att erbjuda en nästan identisk upplevelse, fast byggd på Linux. Winux plockar upp samma tråd, men i en tid då Linux är betydligt mer moget och tekniskt konkurrenskraftigt på skrivbordet.
Inte subtilt – utan bokstavligt
Många moderna Linuxdistributioner försöker vara en mjuk landningsbana för nya användare. Zorin OS är ett välkänt exempel. Där finns tydliga likheter med Windows, men fortfarande en egen Linuxidentitet.
Winux väljer en helt annan väg. Här handlar det inte om inspiration utan om direkt imitation. Standardskrivbordet efter installationen är så likt Microsoft Windows 11 att man lätt tror att man tittar på fel skärmdump. I själva verket är det KDE Plasma 5.27, kraftigt modifierat med teman, ikoner, paneler och beteenden som nästan exakt speglar Windows.
Till och med inloggningsskärmen använder Windows-logotypen. Det är ett val som inte bara känns överdrivet, utan också väcker frågor om var gränsen går – både estetiskt och juridiskt.
Vad är Winux egentligen?
Winux är i grunden en Linuxdistribution med ett mycket tydligt mål: att göra övergången från Windows till Linux så friktionsfri som möjligt. Inga nya arbetsflöden, inga oväntade gränssnitt. Allt ska kännas bekant från första stund.
Den aktuella stabila versionen, Winux 11.25.12, bygger på Ubuntu 24.04 LTS (Noble Numbat) och använder Linuxkärnan 6.14. Det ger en stabil och modern grund, även om ytan ser allt annat än traditionellt Linuxaktig ut.
Windowsprogram på Linux – på riktigt
En central del av Winux är WinBoat, ett relativt nytt verktyg som kör ett komplett Windows-system i en container med hjälp av Docker och KVM. Windowsprogrammen visas sedan direkt på Linuxskrivbordet via RDP, som om de vore inbyggda applikationer.
Tekniskt är detta imponerande, men det har ett pris. WinBoat kräver minst 32 GB diskutrymme, vilket gör Winux mindre lämpat för äldre datorer och små virtuella maskiner. Eftersom Docker installeras automatiskt blir systemet också mer resurskrävande och komplext än många andra Linuxdistributioner.
Programval som säger mycket
Standardmjukvaran i Winux avslöjar tydligt vilken målgrupp man siktar på. Förvald webbläsare är Microsoft Edge, och Google Chrome är också förinstallerat. Firefox, som annars är standard i många Linuxdistributioner, saknas märkligt nog från start, även om den enkelt kan installeras i efterhand.
För kontorsarbete ingår ONLYOFFICE 9.2, media spelas upp med VLC 3.0.20 och e-post hanteras via Thunderbird ESR. Programhantering sker genom KDE:s Discover, och både Snap och Flatpak fungerar direkt efter installation.
Gratis – men inte helt
Precis som Zorin OS använder Winux en delvis kommersiell modell. Basversionen är gratis, men för ca 200 sek kan man låsa upp extra funktioner via det egna verktyget PowerTools.
Bland dessa funktioner finns ett ännu mer Windows-likt skrivbord och kontrollpanel, ett integrerat Android-undersystem med grafikacceleration, grafisk OneDrive-klient i filhanteraren, Copilot- och ChatGPT-integration samt mer avancerade systemverktyg och extra skrivbordsförbättringar.
Resultatet är en hybrid mellan fri programvara och kommersiell produkt, något som inte alla Linuxanvändare uppskattar men som kan vara attraktivt för nybörjare.
Tung installation men stabil drift
Installationen sker med Calamares, men tar ovanligt mycket diskutrymme i anspråk. En standardinstallation landar på cirka 18 GB, vilket är mycket i Linuxsammanhang. Som jämförelse ryms ett Debian-system med KDE på mindre än hälften av detta.
I praktiken fungerar dock systemet stabilt och smidigt, mycket tack vare Ubuntu som underliggande plattform.
Är imitation rätt väg?
Winux delar användare i två läger. För vissa är den kompromisslösa Windows-likheten precis det som behövs för att våga ta steget till Linux. För andra känns det som att man missar hela poängen med fri och öppen programvara genom att klä den i någon annans kostym.
Winux är knappast för alla. Men för distrohoppare, nyfikna användare eller personer som verkligen saknar Windows-känslan kan det vara ett intressant experiment. Om distributionen kommer att få samma genomslag som Zorin OS återstår att se.
En sak är dock säker: Linux fortsätter att överraska – ibland genom att se ut exakt som sin största konkurrent.
Att välja rätt laptop för Linux är inte så enkelt som att bara titta på varumärket. Hårdvarustöd, firmware, Secure Boot och processorarkitektur spelar stor roll för hur bra systemet faktiskt fungerar i praktiken. Den här texten går igenom vilka datorer som brukar fungera bäst med Linux, vad man bör undvika och vad man ska tänka på vid köp av både nya och begagnade maskiner.
Tyvärr går det inte att säga att alla Lenovo- eller HP-datorer är bra Linux-laptops – så enkelt är det inte. Frågan är betydligt mer komplex än så.
Vill man vara 100 % säker på att datorn fungerar perfekt med Linux direkt ur lådan, bör man köpa en dator som säljs med Linux förinstallerat. Här är Dell ett föredöme, eftersom de erbjuder flera modeller som levereras med Ubuntu direkt från fabrik.
Annars brukar HP EliteBook och Lenovo ThinkPad vara säkra kort. Företagsdatorer är generellt bra Linux-maskiner, eftersom de ofta använder beprövad och välstödd hårdvara.
Vad bör man undvika?
Man bör undvika datorer med udda hårdvara, till exempel så kallade ARM-baserade datorer med Snapdragon-CPU. ARM-plattformen saknar traditionellt BIOS som finns på x86-baserade datorer, vilket innebär att varje Linux-distribution ofta måste specialanpassas för just den hårdvaran.
Linux är visserligen mycket stort på ARM-sidan inom servervärlden, eftersom ARM ger mycket beräkningskraft per watt, men på konsumentlaptops är stödet fortfarande begränsat.
Begagnat då?
Jag skulle vilja påstå att Intel-baserade Macar är väldigt bra Linux-maskiner, även om de nu börjar bli till åren. Däremot bör man vara försiktig med Apple Silicon, alltså Apples egna ARM-baserade processorer. Det händer mycket på den fronten, men det tar tid innan allt fungerar fullt ut.
På begagnatmarknaden är följande modeller ofta bra val för Linux:
Dell XPS HP ZBook HP EliteBook Lenovo ThinkPad Intel baserade Macbook
Övrigt att tänka på
Ibland kan det hända att exempelvis Ubuntu inte går att boota på viss hårdvara, medan Debian fungerar utan problem. Vissa datorer tillåter inte att man stänger av Secure Boot, och då kan det ibland vara omöjligt att installera Linux alls.
Vad kan man få hjälp?
En rekommendation är att undvika de stora elkedjorna när det gäller Linux. De är oftast duktiga på att plocka ner varan från hyllan och sälja den, men de saknar ofta djupare kunskap om datorer och hur de fungerar, särskilt tillsammans med Linux.
Tyvärr känner jag inte till så många som säljer Linux-datorer över disk. Datorhjälp i Stockholm säljer begagnade datorer, men de beställs hem specifikt för varje kund.
Ute i landet är det ofta ännu sämre med kunskapen om Linux och vad som fungerar bra tillsammans med olika datorer.
Mixxx 2.5.4 är den senaste stabila versionen av det fria DJ-programmet som används världen över för live-mixning med digital musik. Uppdateringen fokuserar på förbättrat stöd för populära DJ-kontrollers, ökad stabilitet och anpassning till både nuvarande och kommande operativsystem, med målet att ge DJ:er en tryggare och mer förutsägbar upplevelse bakom spelarna.
I slutet av året kommer en tidig julklapp till DJ:er världen över: Mixxx 2.5.4, den senaste stabila versionen av det fria och öppna DJ-programmet Mixxx. Programmet används både av hobby-DJ:er och professionella utövare för att skapa live-mixar med digital musik, helt utan licenskostnader.
Den nya versionen bygger vidare på Mixxx 2.5-serien och fokuserar framför allt på bättre hårdvarustöd, ökad stabilitet och anpassning till moderna operativsystem.
Bättre stöd för populära DJ-kontrollers
En av de största förbättringarna i Mixxx 2.5.4 gäller stödet för välkända DJ-kontrollers. Utvecklarna har åtgärdat flera problem som tidigare kunde störa användningen vid live-framträdanden.
För Korg KAOSS DJ har ett fel rättats som påverkade scratching med det vänstra jog-hjulet. Numark NS6II har fått en korrigering av ett stavfel i PadMode-definitionen som kunde orsaka oväntat beteende. Pioneer DJ:s CDJ-serie fungerar nu åter korrekt tack vare en fix för trasig initialisering.
Även Traktor S4 MK3 har förbättrats, där ett fel som gjorde att scratch-läget stängdes av när man höll i plattan nu är åtgärdat. För Reloop Beatmix 2 och 4 har hanteringen av effekt-routing stabiliserats så att sparade inställningar inte längre skrivs över.
För DJ:er innebär detta färre avbrott, bättre kontroll och ökad tillförlitlighet under spelningar.
Förbättringar i gränssnitt och arbetsflöde
Utöver kontrollerstöd innehåller Mixxx 2.5.4 flera förbättringar i användargränssnittet. Scratching inaktiveras nu direkt när Vinyl Mode stängs av, vilket minskar risken för oavsiktliga beteenden.
Sampler-synkknapparna har fått ett mer enhetligt beteende i samtliga skins. Flera grafiska justeringar har genomförts, bland annat nya ikoner för mörka hotcue-loopar i LateNight PaleMoon-skinnet, korrigerade färger på effektknappar samt återställd bakgrund för VU-metern i Tango-skinnet.
Stabilare bibliotek och bättre prestanda
Biblioteket har fått omfattande förbättringar. Spellistor reagerar snabbare, låsta listor skyddas bättre mot oavsiktliga ändringar och prestandan vid aktivering av stora spellistor har förbättrats.
Problem i spårhuvuden, sökfunktioner och sidofält har rättats. Biblioteksskannern fungerar nu åter korrekt, inklusive avbryt-knappen, och verifieringen av befintliga spår är mer tillförlitlig.
Import av samlingar från Traktor och Rekordbox har också förbättrats, liksom hanteringen av Rekordbox-USB-enheter.
Anpassad för framtidens operativsystem
Mixxx 2.5.4 är även ett steg framåt när det gäller systemstöd. Versionen inkluderar stöd för den kommande Ubuntu 26.04 LTS med kodnamnet Resolute Raccoon och förbättrad kompatibilitet med Ubuntu 24.04 LTS Noble Numbat.
Byggsystemet har moderniserats för att fungera med Qt 6.10 och FLAC 1.5. På macOS har byggmiljön uppdaterats för Sequoia 15, och på Windows 11 har problem med pekskärmsinmatning åtgärdats.
En viktig teknisk förbättring är att ljudmotorn nu korrekt kan öppna filer med icke-ASCII-tecken i filnamn, något som är avgörande för internationella musikbibliotek.
Ett community som driver utvecklingen
I sitt officiella tillkännagivande betonar Mixxx-teamet vikten av användarnas engagemang. Genom att rapportera buggar, testa nattliga versioner och delta i diskussioner på GitHub, forum och Zulip bidrar användarna direkt till programmets kvalitet.
Mixxx används av DJ:er inom ett brett spektrum av musikstilar, från tango och techno till dubstep och experimentell elektronisk musik. Oavsett erfarenhetsnivå eller genre är målet att ge varje användare friheten att forma sitt eget sätt att DJ:a.
Sammanfattning
Mixxx 2.5.4 är en stabil och genomarbetad uppdatering som fokuserar på tillförlitlighet snarare än stora förändringar. Med förbättrat kontrollerstöd, ett mer robust bibliotek och stöd för kommande operativsystem fortsätter Mixxx att vara ett av de starkaste exemplen på vad fri och öppen källkod kan erbjuda musikvärlden.
Mixxx är ett fritt DJ-program för att spela och mixa digital musik live. Det kan styra och synka spår, använda effekter, hotcues och loopar, samt integreras med många populära DJ-kontrollers.
Version: 2.5.4 (stabil)
Fokus i denna release: Stabilitet, bättre hårdvarustöd och uppdaterad systemkompatibilitet
Tänk dig en liten anteckningssida på nätet där du kan klistra in text, dela den med någon – och vara säker på att ingen annan kan läsa den. Det är precis vad PrivateBin gör. Det är ett enkelt men genialiskt verktyg som låter dig skapa krypterade textdelningar direkt i webbläsaren. Allt du skriver krypteras redan innan det lämnar din dator, vilket betyder att själva servern inte vet vad du sparar. Du kan dela en länk med en vän, låta texten raderas automatiskt efter en viss tid eller till och med försvinna direkt efter att den lästs. Perfekt för lösenord, anteckningar eller hemliga projekt – och du kan köra det helt själv hemma på din egen server.
Vill du ha 100 % koll på vem som tar emot dina anteckningar? Molntjänster i all ära, men du vet aldrig vem som faktiskt läser det du skriver.Med egen hosting har du egen kontroll.
Vad är PrivateBin och varför använda det?
PrivateBin är ett självhostat alternativ till Pastebin – en minimalistisk webbapplikation där serven inte vet något om innehållet som lagras. All text krypteras i webbläsaren med kraftig AES-kryptering innan den skickas till servern. Det innebär att bara de som har länken (och eventuellt lösenordet) kan läsa innehållet, vilket gör PrivateBin lämpligt för att dela känslig information, kodsnuttar eller anteckningar på ett säkert sätt. Applikationen är öppen källkod och erbjuder funktioner som lösenordsskydd för pasten, automatisk utgångstid (t.ex. att en text raderas efter en vecka) eller “burn after reading” som förstör texten efter att någon läst den. Genom att köra en egen PrivateBin-server får du full kontroll över datan och slipper lita på externa tjänster.
PrivateBins webbgränssnitt: ett enkelt formulär där användaren kan skriva eller klistra in text som ska delas. I exemplet syns alternativ för att ställa in hur länge texten ska finnas kvar (Expires), om den skabrännas efter läsning(Burn after reading), möjlighet att tillåtadiskussionstråd(Open discussion), samt fält förlösenordsskydd. När användaren klickar på“Create”genereras en unik länk; mottagaren som besöker länken kan läsa texten (och uppmanas ange lösenord om ett sådant sattes).
Förberedelser: Installera LAMP-stack
För att köra PrivateBin behöver vi en LAMP-miljö, vilket står för Linux, Apache, MySQL/MariaDB och PHP[. I denna guide utgår vi från en server med Debian eller Ubuntu (Linux) – till exempel en hemmaserver eller VPS. Börja med att se till att ditt system är uppdaterat och att du har administratörsrättigheter (t.ex. via sudo). Nedan följer steg för steg hur du installerar varje del av LAMP-stacken på Debian/Ubuntu:
Uppdatera systemet: Öppna terminalen på servern och uppdatera paketlistor och befintliga paket:
sudo apt update && sudo apt upgrade -y
Detta säkerställer att du har de senaste säkerhetsuppdateringarna innan du går vidare.
Installera Apache (webbserver): Installera Apache2 med apt:
sudo apt install apache2
På både Debian och Ubuntu startar Apache automatiskt efter installationen och ställs in att köras vid uppstart. Du kan kontrollera att tjänsten är igång med sudo systemctl status apache2 (den ska visas som aktiv). Som test kan du öppna en webbläsare på en dator i samma nätverk och navigera till http://<serverns-IP> – du bör se Apaches standardsida ”It works!”[4].
Installera MySQL/MariaDB (databas): Kör följande för att installera databasservern (Ubuntu använder numera MariaDB som ersättning för MySQL, men kommandot är detsamma):
sudo apt install mysql-server
Under installationen kan du bli ombedd att ange ett root-lösenord för databasen – välj ett starkt lösenord om frågan dyker upp. När installationen är klar, kontrollera att databasen kör (t.ex. sudo systemctl status mysql). Kör därefter det inbyggda skriptet för att säkra databasen:
sudo mysql_secure_installation
Följ anvisningarna för att sätta root-lösenord (om du inte redan gjorde det), ta bort anonyma användare, inaktivera fjärrinloggning för root samt ta bort testdatabasen. Dessa åtgärder förbättrar grundsäkerheten för MySQL/MariaDB.
Installera PHP (scriptspråk) och nödvändiga moduler: Installera PHP tillsammans med kopplingen till Apache och databasen samt några vanliga PHP-tillägg som PrivateBin behöver:
Här står libapache2-mod-php för PHP-modulen i Apache (så servern kan köra PHP-filer) och php-mysql låter PHP prata med MySQL/MariaDB[6]. Vi inkluderar också tillägg som XML, mbstring, JSON, GD och Zip eftersom de är vanliga beroenden för webbappar[7]. Du kan behöva ytterligare tillägg beroende på behov, men ovanstående räcker för PrivateBin.
Tip: Om din server har en aktiv brandvägg (t.ex. UFW på Ubuntu) måste du också tillåta webbtrafik. Du kan exempelvis köra sudo ufw allow ’Apache Full’ för att öppna både port 80 (HTTP) och 443 (HTTPS) i brandväggen[8].
Ladda ner och konfigurera PrivateBin
När LAMP-stacken är på plats är det dags att installera PrivateBin själv. Vi kommer att hämta programmet från dess officiella kodförråd på GitHub och placera det i webbserverns katalog.
Hämta PrivateBins filer: Gå till webbroten (där Apache servar filer, vanligtvis /var/www/html/) och hämta senaste PrivateBin-källkoden. Kör följande kommandon i terminalen:
cd /var/www/html/ sudo rm index.html # Ta bort Apaches standardsida sudo apt install -y git # installera Git om det inte redan finns sudo git clone https://github.com/PrivateBin/PrivateBin.git sudo mv PrivateBin/* . # flytta in alla filer i webbroten sudo rm -rf PrivateBin/ # rensa tom mapp
Först tar vi bort filen index.html (Apache’s “It works!”-sida) så att den inte stör oss. Därefter klonar vi PrivateBins kod från GitHub till katalogen. Kommandot ovan lägger filerna i /var/www/html/PrivateBin. Vi flyttar sedan innehållet upp en nivå till /var/www/html/ så att PrivateBin blir direkt åtkomlig på webbserverns root-path[9]. Efter städning av den tomma mappen är alla relevanta filer (PHP-skript, JavaScript, stilmallar m.m.) nu på plats i /var/www/html/.
Skapa konfigurationsfil: PrivateBin levereras med en exempel-konfigurationsfil som vi behöver kopiera för att göra egna inställningar. Kör:
Detta skapar en ny fil config.php baserat på standardinställningarna. Du kan nu öppna denna fil för redigering (t.ex. sudo nano /var/www/html/config/config.php). I konfigurationsfilen finns många inställningar kommenterade; för grundbruk kan det räcka att lämna det mesta som standard. PrivateBin använder som default filsystemet för att lagra pastes, vilket fungerar utan databas.
(Valfritt) Använd MySQL för lagring: Om du vill att PrivateBin ska lagra sina pastes i databasen istället för filer kan du nu skapa en databas och användare för detta ändamål. Logga in i MySQL/MariaDB med administratörskonto:
sudo mysql
I MySQL-prompten, kör följande SQL-kommandon för att sätta upp en databas (byt ut lösenordet DinLösenord mot ett unikt starkt lösenord):
CREATE DATABASE privatebin; CREATE USER ’privatebin’@’localhost’ IDENTIFIED BY ’DinLösenord’; GRANT ALL PRIVILEGES ON privatebin.* TO ’privatebin’@’localhost’; FLUSH PRIVILEGES; EXIT;
Här skapar vi en databas privatebin och en användare privatebin som endast har åtkomst lokalt (servern själv). Användaren får full rättigheter på den nya databasen. Kom ihåg det lösenord du angav.
Konfigurera PrivateBin för databasen: Öppna config.php i en textredigerare om du inte redan gjort det. Leta upp sektionen för databasinställningar. Ställ in att PrivateBin ska använda MySQL och fyll i uppgifterna för databasen du nyss skapade. Det kan se ut ungefär så här i filen:
Kontrollera att adapter är satt till ’mysql’. DSN-raden ska innehålla namnet på databasen (privatebin), host=localhost samt UTF-8 teckenkodning. Ange användarnamn (privatebin) och lösenordet du valde. Spara ändringarna. (Om du istället vill behålla filbaserad lagring kan du låta bli att ändra dessa inställningar – då ignorerar PrivateBin databasen.)
Sätta rätt behörigheter och testa installationen
Innan vi provar att köra applikationen behöver vi justera filrättigheterna. Apache kör som användaren www-data på Debian/Ubuntu, så den användaren måste äga filerna för att kunna skriva data (t.ex. spara pastes). Kör följande kommando i /var/www/html/: sudo chown -R www-data:www-data /var/www/html/
Detta ger webbservern (www-data) ägarskap över alla PrivateBin-filer och dess data-katalog. Nu är det dags att testa att allt fungerar:
Öppna en webbläsare och navigera till http://<din server>/ (använd IP-adressen eller domännamnet till din server). Du bör mötas av PrivateBins gränssnitt – en sida där du kan skriva in text och skapa en ny paste. Om sidan laddas korrekt har installationen lyckats. Prova gärna att skapa en test-paste för att verifiera att det går att spara och läsa data.
Obs: Om sidan inte laddas, kontrollera följande: att Apache är igång, att PHP är korrekt installerat (du kan skapa en fil info.php med phpinfo() för att testa PHP, glöm inte ta bort den sedan av säkerhetsskäl, samt att ingen brandvägg blockerar trafik (se nästa avsnitt om säkerhet). Eventuella felmeddelanden kan hittas i Apaches fellogg (/var/log/apache2/error.log).
Tips om säkerhet och åtkomst
En PrivateBin-server som körs hemma eller på en VPS bör säkras på några punkter innan den används skarpt, särskilt om den ska vara åtkomlig via internet. Här är några viktiga tips:
Aktivera HTTPS (SSL/TLS): Använd alltid krypterad anslutning (https://) för att nå din PrivateBin-server. Utan HTTPS finns risken att den hemliga nyckel som ingår i paste-länken snappas upp av någon på nätverket. Du kan gratis skaffa ett SSL-certifikat via Let’s Encrypt. På Debian/Ubuntu installeras lättast paketet Certbot: sudo apt install certbot python3-certbot-apache och kör sedan sudo certbot –apache för att automatiskt hämta och installera ett certifikat för din domän. Om du inte har ett domännamn kan du åtminstone använda ett självsignerat certifikat inom ditt lokala nätverk. HTTPS krypterar trafiken så att ingen utomstående kan avlyssna lösenord eller data som skickas. (På PrivateBins officiella webbplats poängteras att man alltid bör köra tjänsten över HTTPS för att upprätthålla säkerheten.)
Begränsa åtkomsten: Kör du PrivateBin enbart för eget bruk eller inom en liten grupp kan det vara klokt att begränsa vem som kan nå tjänsten. Ett sätt är att använda .htaccess-skydd i Apache – till exempel lösenordsskydda katalogen med Basic Auth (då krävs ett användarnamn/lösenord för att se sidan). Du kan också begränsa åtkomst efter IP-adress. Till exempel, om servern bara ska användas i ditt lokala nätverk kan du i brandväggen eller Apache ställa in att endast tillåta trafik från ditt LAN. Med UFW kan du köra: sudo ufw allow from 192.168.0.0/24 to any port 80,443 för att endast släppa in webbtrafik från ditt lokalnät. På så vis blockeras åtkomst utifrån. Generellt bör du inte exponera en hemmaserver direkt mot internet i onödan – låt den helst vara bakom din routers NAT om möjligt, eller använd VPN/tunnel-lösningar om du behöver nå den från internet.
Sammanfattningsvis, tänk på att säkerhet handlar om flera lager: kryptering (HTTPS), autentisering/åtkomstkontroll, brandvägg, starka lösenord och att hålla systemet uppdaterat. Genom att följa råden ovan kan du köra din egen PrivateBin-tjänst med gott skydd för innehållet. Lycka till med ditt själhostade klotterplank för säkra delningar!
PrivateBin – säker delning av text, utan att servern ser innehållet
Zero-knowledge pastebin med klient-sidig kryptering.
Kärnfunktioner
Klient-sidig kryptering (zero-knowledge) – texten krypteras i webbläsaren innan uppladdning.
Utgångstid – välj hur länge pasten ska finnas (minuter → veckor).
“Burn after reading” – raderas automatiskt efter första visning.
Lösenord – extra skydd på delningslänken.
Diskussion (valfritt) – kommentars-tråd per paste.
Teman/konfiguration – anpassningsbar design och policyer.
Säkerhet i praktiken
HTTPS rekommenderas – skyddar länk + nyckel vid överföring.
Ingen metadata-läsning – servern kan inte dekryptera innehållet.
Valfri IP-/lösenords-spärr via webbserver (t.ex. Apache .htaccess).
Drift & lagring
Kan köras på LAMP/LEMP (Debian/Ubuntu + Apache/Nginx + PHP).
Lagring: filsystem (standard) eller databas (t.ex. MariaDB/MySQL).
Låg resursåtgång – passar hemmaserver eller liten VPS.
Typiska användningsfall
Engångsdelning av lösenord/nycklar (med burn after reading).
Privata anteckningar, snippets, checklistor.
Säker delning internt i team/förening.
Tips: aktivera HTTPS, sätt rimliga maxstorlekar och utgångstider,
och överväg IP-begränsning om tjänsten bara ska användas internt.
Canonical har släppt de första fungerande testversionerna av kommande Ubuntu 26.04 LTS “Resolute Raccoon”, vilket markerar starten på den sex månader långa utvecklingsresan mot nästa stora långtidsstöd (LTS)-utgåva av det populära Linux-systemet. De nya byggena, som nu finns tillgängliga för nedladdning, bygger på Ubuntu 25.10 och drivs av Linux-kärnan 6.17 och GNOME 49, men kommer successivt att uppdateras med framtidens teknik – inklusive Mesa 25.3, GNOME 50 och en nyare Linux-kärna.
Den 22 oktober 2025 markerar en milstolpe för Ubuntu-entusiaster världen över. Canonical har nu släppt de första fungerande dagliga ISO-byggena av kommande Ubuntu 26.04 LTS, med kodnamnet “Resolute Raccoon”. Efter flera veckor med trasiga testversioner finns nu äntligen en utgåva som går att starta, installera och experimentera med – perfekt för utvecklare, tidiga testare och nyfikna användare.
Bygger vidare på Ubuntu 25.10 “Questing Quokka”
De nya dagliga byggena är baserade på den nyligen släppta Ubuntu 25.10 “Questing Quokka”, som kom ut den 9 oktober 2025. Därför är Ubuntu 26.04 LTS just nu utrustad med Linux-kärnan 6.17 och använder den allra senaste versionen av GNOME 49-skrivbordet.
Under de kommande månaderna kommer systemet att uppdateras kontinuerligt. Testversionerna uppdateras ofta dagligen och speglar det pågående utvecklingsarbetet inför den slutliga LTS-utgåvan. Det innebär att nya komponenter från framtida Linux-teknologier gradvis kommer att införas, bland annat Mesa 25.3-grafikstacken, Linux-kärnan 6.19 och GNOME 50.
Vilken kärna får den slutliga versionen?
En central fråga inför varje Ubuntu-version är vilken Linux-kärna den slutligen ska använda. Även om 6.20-kärnan väntas vara tillgänglig lagom till april 2026, spekuleras det i att Canonical istället kommer att välja den långsiktigt underhållna versionen Linux 6.18 LTS. Det skulle ge Ubuntu 26.04 LTS en stabil och vältestad grund för långvarigt stöd – något som alltid varit kärnan i LTS-konceptet.
En klassisk utvecklingscykel
Precis som tidigare Ubuntu-versioner följer “Resolute Raccoon” en sex månader lång utvecklingscykel.
Tidiga dagliga byggen finns redan tillgängliga för testning.
Beta-versionen väntas i början av april 2026.
Release Candidate (RC) kommer ungefär en vecka före den slutliga utgåvan.
Den färdiga versionen av Ubuntu 26.04 LTS planeras till 23 april 2026.
När den lanseras kommer den att få säkerhets- och underhållsuppdateringar i hela fem år, fram till april 2031.
Tillgängligt för alla smaker
Som vanligt finns det inte bara Ubuntu som helhet, utan även de olika officiella smakerna som Kubuntu, Xubuntu, Lubuntu och fler. Alla har sina dagliga byggen tillgängliga för nedladdning, och de bygger för närvarande på samma skrivbordsmiljöer som användes i Ubuntu 25.10.
Testa – men med försiktighet
Det är viktigt att komma ihåg att dessa dagliga ISO-byggen är förhandsversioner. De kan innehålla buggar, trasiga paket eller funktioner som ännu inte fungerar som de ska. Därför rekommenderas det inte att installera dem på en produktionsmaskin. Däremot passar de perfekt för den som vill följa utvecklingen på nära håll eller hjälpa Canonical att hitta och rapportera fel.
Ubuntu – fortfarande hjärtat i det öppna ekosystemet
Med “Resolute Raccoon” tar Ubuntu ännu ett steg i sin roll som ett av världens mest inflytelserika operativsystem inom öppen källkod. Kombinationen av långsiktigt stöd, modern programvara och en aktiv gemenskap gör att Ubuntu fortsätter att vara det självklara valet för både servrar, skrivbord och molnmiljöer.
Kort sagt: Ubuntu 26.04 LTS “Resolute Raccoon” är på väg – och nu börjar den verkliga utvecklingsresan. Du kan ladda ner de dagliga byggena redan idag från den officiella Ubuntu-sidan. Men glöm inte: detta är bara början, och vägen till den färdiga versionen kommer att vara lika spännande som den är experimentell.
Vill du stötta utvecklingen av fri programvara? Köp en kaffe till en Linux-utvecklare på ko-fi.com.
Den som håller på med hemsidor, där är webappen wordpress den populäraste appen. Men även andra webappar som är skrivna i PHP kan behöva testas. Med egen testmiljö för LAMP kan man testa sina projekt. Har man till exempel en dator som inte klarar Windows 11, kan den bli en utmärkt NAS och testmiljö för webbappar skrivna i PHP eller annat språk.
Har du en gammal dator som du vill ge nytt liv? Du kan förvandla den till en webbtjänande server genom att installera en LAMP-stack – en kombination av Linux, Apache, MySQL/MariaDB och PHP[1]. Linux utgör operativsystemet, Apache agerar webbserver som levererar webbsidor, MySQL eller MariaDB sköter databasen där data lagras, och PHP är scriptspråket som binder samman allt för att skapa dynamiska webbsidor. I den här guiden går vi igenom, steg för steg, hur du installerar och konfigurerar en LAMP-stack på en Debian- eller Ubuntu-baserad server i hemmet – exempelvis en äldre dator du har stående.
Målgruppen är nybörjare med viss teknisk erfarenhet. Vi håller därför en lättförståelig, populärvetenskaplig ton samtidigt som vi säkerställer att allting blir tekniskt korrekt. Guiden täcker allt från installation av Apache, MySQL/MariaDB och PHP, till hur du får systemet att fungera i ditt lokala nätverk (LAN), vidare till att installera och konfigurera WordPress (ett populärt innehållshanteringssystem) och hur du kan administrera WordPress via kommandoraden med WP-CLI. Vi avslutar med grundläggande säkerhetsaspekter – såsom brandvägg, lösenordshantering och varför du inte bör exponera din hemserver direkt mot internet.
Översikt av innehåll:
Förberedelser: Vad du behöver och hur du förbereder servern och nätverket innan installation.
Installation av LAMP: Stegvis installation av Apache, MySQL/MariaDB och PHP på Debian/Ubuntu.
Installation av WordPress: Hur du laddar ner och konfigurerar WordPress på din LAMP-server.
WP-CLI: Användning av WordPress Command Line Interface för att administrera din WordPress-sajt via terminalen.
Säkerhet: Grundläggande åtgärder för att säkra din hemmaserver och WordPress-installation.
Avslutande tips: Några sista råd kring underhåll och vidare förbättringar.
Låt oss börja med att säkerställa att allting är på plats för installationen!
Förberedelser
Innan vi ger oss in på installationen, behöver du förbereda följande:
En dator med Linux (Debian eller Ubuntu Server): Installera gärna den senaste LTS-versionen av Ubuntu Server eller en stabil Debian-release på datorn du vill använda som server. Se till att systemet är uppdaterat (sudo apt update && sudo apt upgrade) och att du har administratörsrättigheter (sudo) på ett användarkonto.
Nätverksanslutning: Serverdatorn bör vara ansluten till ditt lokala nätverk, helst via kabel för stabilitet. Notera serverns lokala IP-adress (t.ex. 192.168.x.y) – du kan hitta den genom kommandot hostname -I eller via din routers gränssnitt. För att förenkla åtkomst inom hemnätverket kan du överväga att ge servern en statisk IP-adress på LAN: enklaste sättet är ofta att reservera en IP i routerns DHCP-inställningar baserat på serverns MAC-adress. Då får servern alltid samma adress på hemnätet, vilket underlättar när du ska ansluta till den.
Grundläggande kommandoradskunskaper: Vi kommer att använda terminalen flitigt för installation och konfiguration. Du bör kunna köra enkla Linux-kommandon och redigera konfigurationsfiler med en textredigerare som nano eller vim. Om servern är huvudlös (ingen skärm) kan du ansluta via SSH från en annan dator i nätverket.
Internetuppkoppling: För att ladda ner uppdateringar och programvara (Apache, MySQL, PHP, WordPress etc.) behöver servern internetåtkomst under installationen.
När ovanstående är ordnat är du redo att börja sätta upp din LAMP-stack!
Installation av LAMP
En LAMP-stack består av tre huvudsakliga komponenter att installera (utöver Linux som redan körs på din server): webbservern Apache, databasen MySQL/MariaDB och scriptspråket PHP. Vi går igenom installationen av dessa steg för steg på en Debian/Ubuntu-baserad distribution.
Installera Apache (webbserver)
Uppdatera paketindex: Öppna terminalen på din server och kör först en uppdatering av paketlistan:
sudo apt update
Installera Apache: Därefter installerar du Apache2 med apt:
sudo apt install apache2
På Ubuntu/Debian startar Apache automatiskt efter installationen och ställs in att köra vid uppstart. För säkerhets skull kan du kontrollera Apache-status:
sudo systemctl status apache2
Tjänsten bör visas som aktiv (running). Apache levereras med en standardsida (”It works!”) som du nu kan testa. Öppna en webbläsare på en klientdator i samma nätverk och navigera till http://<serverns-IP-adress> – du bör se Apaches välkomstsida som bekräftar att webbservern körs[3].
Aktivera Apache i brandväggen: Ubuntu har en inbyggd brandvägg (ufw). Tillåt HTTP- och HTTPS-trafik i brandväggen så att webbförfrågningar kan nå Apache:
sudo ufw allow ’Apache Full’ sudo ufw enable
Kommandot ’Apache Full’ öppnar port 80 (HTTP) och 443 (HTTPS) i brandväggen[4]. (OBS: Om ufw inte är installerat på Debian kan du antingen installera det eller använda annan brandväggslösning; på ett hemnätverk bakom en router kan du även välja att initialt lita på NAT:en, men det är bra att ha en lokal brandvägg som extra skydd.)
Installera MySQL/MariaDB (databas)
Installera databasservern: Kör följande kommando för att installera MySQL-server (i Ubuntu 20.04+ installeras i själva verket ofta MariaDB, en community-version av MySQL, men för enkelhet kallar vi den MySQL):
sudo apt install mysql-server
Under installationen kan du bli ombedd att sätta ett root-lösenord för MySQL (detta beror på distributionens version – vissa moderna Ubuntu-versioner sätter ingen root-lösenord och använder sockets-autentisering). Oavsett vilket, kommer vi strax att säkra installationen.
Starta och kontrollera MySQL: Precis som med Apache, kontrollera att databasservern är igång:
sudo systemctl start mysql # startar tjänsten om den ej redan är igång sudo systemctl enable mysql # ser till att den startar vid boot sudo systemctl status mysql # visar status
MySQL/MariaDB bör nu köras.
Säkra databasinstallationen: MySQL kommer med ett praktiskt script för grundläggande säkerhetshärdning. Kör:
sudo mysql_secure_installation
Detta guide-program frågar en serie frågor för att säkra din databasserver. Du kommer bland annat kunna: sätta eller uppdatera root-lösenordet (om det inte redan är satt), ta bort anonyma användarkonton, förhindra root-inloggning via fjärranslutning samt ta bort testdatabasen[5]. Acceptera att ta bort/inaktivera osäkra inställningar genom att svara Yes på frågorna. Efter att skriptet kört färdigt har du en grundsäkert konfigurerad MySQL/MariaDB-instans – kom ihåg det root-lösenord du eventuellt angav.
Installera PHP (scriptspråk)
Installera PHP och nödvändiga moduler: Installera PHP samt tillhörande Apache- och databaskopplingar med:
sudo apt install php libapache2-mod-php php-mysql
Paketet libapache2-mod-php kopplar samman PHP med Apache (så att Apache kan tolka .php-filer), och php-mysql tillåter PHP att prata med MySQL/MariaDB[6]. Utöver dessa grundläggande paket kan det vara klokt att installera några vanliga PHP-tillägg som WordPress och dess plugins kan behöva, t.ex. cURL, GD, mbstring, XML m.fl. Du kan installera flera på en gång:
(Ovanstående inkluderar vanliga tillägg; du kan alltid installera fler senare om något plugin kräver det.) När PHP och tilläggen är installerade, ladda om Apache så att eventuella nya moduler tas i bruk:
sudo systemctl restart apache2
Testa PHP (valfritt): För att verifiera att PHP fungerar med Apache kan du skapa en testfil. Kör t.ex.:
echo ”<?php phpinfo(); ?>” | sudo tee /var/www/html/info.php
Navigera sedan i webbläsaren till http://<serverns-IP>/info.php. Om du ser en sida med PHP-information (PHP-version och konfigurationsdetaljer) så fungerar PHP som det ska. Kom ihåg att ta bort testfilen senare av säkerhetsskäl (sudo rm /var/www/html/info.php), då den avslöjar detaljer om din PHP-konfiguration.
Brandvägg och lokal nätverksåtkomst
Efter att Apache, MySQL och PHP är installerade och körs, har du i princip en fungerande LAMP-server. Några viktiga punkter för att få allt att fungera smidigt på hemnätverket:
Brandvägg och portar: Vi aktiverade UFW-brandväggen och öppnade för ”Apache Full” tidigare, vilket innebär att din server tar emot trafik på port 80 (HTTP) och 443 (HTTPS). I ett hemmanätverk bakom en router är servern som standard inte tillgänglig utifrån internet (såvida du inte särskilt öppnar/forwardar portar på din router). För intern åtkomst inom LAN räcker det att brandväggen tillåter trafiken. Kontrollera att du kan nå Apache från en annan dator i nätverket via serverns IP-adress (som vi testade med välkomstsidan).
Lokal DNS (valfritt): Det kan bli lite omständligt att komma ihåg IP-adressen. Om du vill kan du på dina klientdatorer uppdatera deras hosts-fil så att t.ex. ett smidigt namn (som ”minserver.local”) pekar på serverns IP – eller använd din routers ev. funktion för lokala värdnamn. Detta är dock extra lyx; IP-adressen duger bra för att fortsätta installationen.
Statisk IP: Som nämnt bland förberedelserna, se till att serverns IP inte ändras över tid. Det bästa är att ställa in att den alltid får samma IP. Du kan antingen konfigurera detta i själva serverns nätverksinställningar (statisk IP via Netplan/DHCP override) eller mycket enkelt via routerns webbgränssnitt genom att binda serverns MAC-adress till en fast IP i DHCP (den enklaste lösningen enligt många). Detta förhindrar att servern plötsligt får en ny adress (vilket annars kan hända efter omstarter) och att dina bokmärken/inställningar till servern skulle sluta fungera.
Nu har vi en grundläggande LAMP-stack i drift. Dags att lägga till WordPress för att få en komplett hemsida!
Installation av WordPress
WordPress är ett av världens mest populära verktyg för att bygga webbplatser och bloggar. Vi kommer nu att installera WordPress på vår nya LAMP-server. Processen omfattar att skapa en databas åt WordPress, hämta själva WordPress-programvaran och konfigurera den.
Skapa en MySQL-databas för WordPress
WordPress behöver en egen databas att lagra all sin information i (inlägg, användare, inställningar, etc.). Vi använder MySQL/MariaDB som vi installerade för detta. Följande steg utförs i MySQL:s shell:
Logga in i MySQL: Kör sudo mysql -u root -p på servern för att logga in i MySQL prompten som root (administratör). Ange root-lösenordet du satte tidigare (om inget lösenord sattes, kör bara sudo mysql utan -p).
Skapa databas: När du fått MySQLs prompt (mysql>), skapa en ny databas som WordPress ska använda. Du kan kalla den vad du vill – i exemplet nedan används wordpress:
CREATE DATABASE wordpress;
Detta skapar en databas som heter ”wordpress”[9]. (Om du vill använda ett annat namn går det bra, notera det då för kommande steg.)
Skapa användare: För bättre säkerhet är det rekommenderat att inte låta WordPress använda root-kontot till databasen, utan skapa en dedikerad databas-användare. Skapa t.ex. en användare wordpressuser med ett lösenord:
CREATE USER ’wordpressuser’@’localhost’ IDENTIFIED BY ’ditt_lösenord’;
Byt ut ’ditt_lösenord’ mot ett starkt lösenord du väljer för databasanvändaren (minst 12 tecken, gärna slumpmässigt). Med detta kommando skapas en ny MySQL-användare wordpressuser som endast kan logga in från localhost (det vill säga från servern själv).
Ge användaren rättigheter: Nu ger vi den nya användaren fullständig åtkomst till den nya databasen:
GRANT ALL PRIVILEGES ON wordpress.* TO ’wordpressuser’@’localhost’;
Detta ger wordpressuser fulla rättigheter (ALL PRIVILEGES) på alla tabeller i databasen ”wordpress”. Det innebär att WordPress kan skapa tabeller, läsa, skriva och ändra data i databasen som behövs.
Spara ändringarna och avsluta: Inom MySQL behöver man uppdatera rättighetsinställningarna med:
FLUSH PRIVILEGES; EXIT;
FLUSH PRIVILEGES ser till att MySQL laddar in de nya användarrättigheterna utan omstart, och EXIT lämnar MySQL-prompten. Vi har nu en databas (wordpress) och en användare (wordpressuser) med tillhörande lösenord klara för WordPress att använda
Ladda ner och installera WordPress-filerna
Med databasen på plats är nästa steg att hämta WordPress-programvaran och placera den i webbserverns katalog.
Ladda ner WordPress: Gå till en temporär mapp, t.ex. /tmp, och ladda ner senaste WordPress-release (på svenska eller engelska – vi tar den engelska standardversionen här). Kör på servern:
cd /tmp curl -O https://wordpress.org/latest.tar.gz
Detta hämtar arkivfilen latest.tar.gz från WordPress officiella webbplats[13], som innehåller alla WordPress-filer.
Extrahera filer: Extrahera arkivet:
tar xzvf latest.tar.gz
Det skapar en katalog som heter wordpress/ med WordPress-filerna.
Flytta WordPress till webbplatsens rot: Apache serverar som standard filer från /var/www/html/. Vi flyttar nu över WordPress-filerna dit. Om du inte har andra webbplatser på servern kan vi lägga WordPress direkt i html-mappen:
sudo cp -a /tmp/wordpress/. /var/www/html/
Flaggan -a (archive) ser till att kopiera alla filer och behålla rättigheter. Slutet /. ser till att dolda filer också följer med. Efter denna kopiering ligger nu WordPress PHP-filer i /var/www/html, samma ställe som Apaches ”It works”-indexsida låg. Du kan ta bort den gamla index.html (Apache välkomstsidan) från /var/www/html för att inte den ska visas i stället för WordPress: sudo rm /var/www/html/index.html.
Ägarskap och rättigheter: För att WordPress senare ska kunna ladda upp filer, ändra inställningar och uppdatera själv, behöver webbservern (Apache) ägarskap till filerna. Apache kör som användaren www-data på Ubuntu/Debian. Sätt nu ägare för alla WordPress-filer till www-data:
sudo chown -R www-data:www-data /var/www/html
Detta ger webbservern kontroll över filerna[15]. Som ytterligare säkerhetsåtgärd kan man sätta strikta filrättigheter: t.ex. 750 för kataloger och 640 för filer, vilket hindrar obehöriga användare på systemet från att läsa/köra filerna. Exempel:
sudo find /var/www/html/ -type d -exec chmod 750 {} \; sudo find /var/www/html/ -type f -exec chmod 640 {} \;
(Detta är en rekommenderad utgångspunkt; WordPress bör fungera med dessa rättigheter, men vissa plugin kan kräva justeringar senare. Grundprincipen är att www-data ska ha access, men ingen annan behöver det.)
Konfigurationsfil (wp-config.php): WordPress behöver en konfigurationsfil med databasuppgifterna. Normalt kan detta göras genom installationsguiden i webbläsaren (nästa steg) – WordPress försöker då spara inställningarna åt dig. Tack vare att vi satt rätt ägarskap på filerna kan WordPress skapa filen själv. Om det av någon anledning inte lyckas, kan du manuellt skapa den genom att kopiera wp-config-sample.php till wp-config.php:
…och fylla i databasinformationen (DB_NAME, DB_USER, DB_PASSWORD) för wordpress-databasen och wordpressuser-användaren vi skapade[16]. Samt passa på att lägga till unika salter/nycklar för säkerhet (WordPress hemliga nycklar) enligt instruktion i filen – dessa kan genereras från WordPress.org:s hemliga nyckeltjänst. Om du istället låter webbinstallationsguiden hantera detta kan du hoppa över manuellt skapande; vi beskriver det nedan.
Slutför installationen via webbläsaren
Nu är alla filer på plats och databasen redo. Det är dags att köra WordPress berömda “fem-minuters installation” via webbgränssnittet:
Öppna installationssidan: På en dator i ditt nätverk, öppna webbläsaren och gå till http://<serverns-IP-adress>/ (eller om du satte ett värdnamn, använd det). Eftersom vi lade WordPress i webbrotkatalogen bör adressen visa WordPress installationsguide. Du blir först ombedd att välja språk för installationen. Välj exempelvis Svenska om du vill ha WordPress på svenska, eller fortsätt med engelska – det går alltid att ändra språk senare. Klicka “Fortsätt/Continue”.
Databasuppgifter: WordPress kommer sedan fråga efter databasnamn, användarnamn och lösenord. Ange de uppgifter du skapade tidigare:
Databasnamn:wordpress (om du valde det namnet, annars ditt egna namn)
Användarnamn:wordpressuser
Lösenord: det lösenord du satte för wordpressuser-kontot.
Databasserver:localhost (WordPress kör på samma server som databasen).
Tabellprefix: wp_ är standard och duger bra om du inte har speciella skäl att ändra.
Skicka iväg uppgifterna. WordPress kopplar nu upp mot databasen. Om allt är rätt ifyllt får du en bekräftelse och kan fortsätta.
Skapa administratörskonto: Nästa steg i guiden ber om information för sajtens grundkonfiguration:
Webbplatstitel: Namnet på din webbplats (t.ex. “Min Blogg”).
Administratörsanvändare: Ett administratörslogin för WordPress. Välj inte “admin” som användarnamn – ta något unikt.
Lösenord: Ett starkt lösenord för administratören föreslås automatiskt. Du kan använda det eller skriva ett eget, men se till att det är starkt (WordPress varnar om det är för svagt)[19].
Din e-postadress: Ange en e-post dit WordPress kan skicka återställningslänkar och notiser.
Sökmotorsynlighet: Du kan välja att avmarkera “Tillåt sökmotorer indexera denna sida” ifall du inte vill att din hemsida ska dyka upp på Google ännu (praktiskt för en testsajt på hemnätet). Denna inställning kan ändras senare.
Klicka sedan på “Installera WordPress” (Install WordPress). WordPress kommer nu att konfigurera klart allt i databasen.
Installation klar – logga in: Om inga fel uppstod möts du av en sida som säger att WordPress har installerats, och du kan klicka på “Logga in” för att gå till inloggningssidan (eller gå direkt till http://<server-IP>/wp-admin/). Logga in med det admin-användarnamn och lösenord du valde. Du tas då till WordPress administratörspanel (dashboard), där du kan börja skapa inlägg, sidor, ändra utseende etc.
Grattis! Du har nu en egen WordPress-sajt som körs på din hemmaserver. Men innan vi börjar använda den på allvar, låt oss titta på hur man kan sköta WordPress via terminalen med WP-CLI, samt hur man säkrar upp installationen.
WP-CLI – WordPress via terminalen
Att administrera WordPress via webbläsarens wp-admin-gränssnitt fungerar fint för det mesta. Men det finns ett kraftfullt verktyg för dig som inte räds terminalen: WP-CLI (WordPress Command Line Interface). WP-CLI låter dig hantera WordPress-sajten med kommandon direkt i terminalen, vilket kan vara både snabbare och smidigare för många uppgifter. Du kan till exempel uppdatera WordPress-kärnan, installera eller uppdatera plugins och teman, hantera användare, skapa inlägg med mera – allt utan att behöva klicka runt i webbläsaren. Detta är särskilt användbart om du administrerar flera sajter eller bara föredrar att automatisera och skripta saker.
Installation av WP-CLI
WP-CLI är ett fristående PHP-baserat verktyg. Så här installerar du det på din Ubuntu/Debian-server:
Hämta WP-CLI: Ladda ner WP-CLI som en PHP-arkivfil (.phar) till din server:
Detta laddar ner filen wp-cli.phar till din nuvarande katalog.
Testkör WP-CLI: Du kan nu prova köra verktyget med:
php wp-cli.phar –info
Om WP-CLI är nedladdat korrekt ser du information om miljön (PHP-version m.m.).
Gör WP-CLI körbar globalt: För att slippa skriva php wp-cli.phar varje gång, gör vi filen körbar och flyttar den till en katalog i PATH (så att den kan köras som ett vanligt kommando). Till exempel:
Detta flyttar filen och döper kommandot till wp (du kan välja annat namn om du vill)[23]. Testa nu med wp –info – du bör få liknande utskrift som tidigare, vilket bekräftar att installationen lyckades.
(Notera: På vissa distributioner kan WP-CLI finnas i pakethanteraren, men den metoden är inte alltid uppdaterad. Den officiella och rekommenderade vägen är som ovan att använda Phar-filen.)
Exempel på vad du kan göra med WP-CLI
Nu när WP-CLI är installerat, här är några vanliga administrationsuppgifter du kan utföra med det:
Uppdatera WordPress-kärnan: Istället för att logga in i wp-admin och klicka på uppdatering, kör bara:
wp core update && wp core update-db
Detta laddar ner och installerar senaste WordPress-versionen och uppdaterar databasen vid behov – allt i en handvändning.
Uppdatera plugins: Du kan uppdatera alla dina tillägg med ett enda kommando:
wp plugin update –all
Då hämtas och uppdateras samtliga installerade insticksprogram till senaste version. (Du kan också uppdatera ett enskilt plugin med wp plugin update plugin-namn om du vill.)
Installera och aktivera ett plugin eller tema: För att installera ett nytt plugin, till exempel cache-pluginet WP Super Cache, kör:
wp plugin install wp-super-cache –activate
Detta söker upp pluginet på WordPress plugin-katalog, laddar ner det och aktiverar det direkt. Du kan göra samma sak för teman med wp theme install tema-namn –activate.
Hantera användare och inlägg: WP-CLI låter dig även skapa nya användare, resetta lösenord, generera nya inlägg, exportera databasen, med mera. T.ex. för att skapa en ny användare:
wp user create johndoe [email protected] –role=author –user_pass=”MittLösen123″
skulle skapa en författaranvändare åt ”John Doe” med angivet lösenord.
Övrigt: Det finns kommando för i princip allt i WordPress: wp search-replace för att göra sök-och-ersätt i databasen (nyttigt vid t.ex. domänbyte), wp option update för att ändra inställningar, wp post list för att lista inlägg, osv. Du kan se alla tillgängliga kommandon med:
wp help
eller wp <subcommand> –help för detaljer om ett specifikt kommando.
Som du märker kan WP-CLI kraftigt förenkla underhållet. Det är helt frivilligt att använda – allt detta kan göras via det grafiska gränssnittet också – men för den tekniskt nyfikne är det ett utmärkt verktyg som sparar tid och ger mer kontroll.
(Säkerhetstips: När du använder WP-CLI på en produktionssajt som är åtkomlig från internet, tänk på att kommandon som uppdaterar saker sker direkt. Det är klokt att ta backup innan större uppdateringar, även om WP-CLI i sig inte är farligt.)*
Säkerhet
Nu har vi en fungerande WordPress-server i ditt hemnätverk. Innan vi nöjt lutar oss tillbaka är det viktigt att titta på grundläggande säkerhet. Att köra en server innebär ansvar att skydda den från obehörig åtkomst och attacker. Här är några viktiga säkerhetsaspekter och tips:
Brandvägg och åtkomstbegränsning: Vi har redan aktiverat UFW-brandväggen och öppnat nödvändiga portar för webbservern internt. För en hemmaserver som inte ska nås från internet räcker detta. Exponera inte din server mot internet i onödan. Om du inte absolut behöver fjärråtkomst utifrån, låt bli att öppna portforwarding på din router för port 80/443. En hemserver utan rätt skydd kan snabbt bli utsatt för intrångsförsök. I diskussioner på nätet avråder erfarna användare starkt från att ha en server direkt exponerad mot internet utan brandvägg – om din server inte har en avancerad brandväggskonfiguration, koppla bort den från direkt internet. Håll den bakom din router/NAT där den är skyddad. (Om du måste ge åtkomst utifrån, överväg att sätta upp en VPN, använda en reverse proxy-tjänst som Cloudflare Tunnel, eller åtminstone se till att HTTPS/SSL är använt och att du har extra autentisering.)
Starka lösenord överallt: Använd starka, unika lösenord för alla konton – det inkluderar MySQL-databasens användare, WordPress admin-konto, samt Linux-användare (särskilt om SSH är åtkomligt). Undvik enkla eller vanliga lösenord. WordPress gav en styrkeindikator för admin-lösenordet; följ den rekommendationen. Byt gärna ut standardanvändarnamnet “admin” till något annat för WordPress admin-kontot, ifall du råkat välja det.
Håll systemet uppdaterat: En av de viktigaste säkerhetsåtgärderna är att kontinuerligt uppdatera din programvara. Se till att din Ubuntu/Debian får säkerhetsuppdateringar (du kan köra sudo apt update && sudo apt upgrade manuellt regelbundet, eller aktivera automatiska säkerhetsuppdateringar). Detsamma gäller för WordPress och dess tillägg/teman – föråldrade plugins med kända sårbarheter är en vanlig angreppsvektor. Använd antingen WP-CLI eller WordPress inbyggda uppdateringsfunktion för att hålla allt up-to-date. Ett tips är att i WordPress-inställningarna aktivera automatiska uppdateringar för mindre release-versioner och plugins vid behov.
Säkerhet i WordPress: Överväg att installera ett säkerhetsplugin i WordPress som ytterligare skyddslager. Populära alternativ är t.ex. Wordfence eller Sucuri som kan skanna efter malware och blockera misstänkt trafik. Dessa kan hjälpa att upptäcka och stoppa attacker mot din sajt. Se också till att endast behövliga plugins är installerade och radera de du inte använder (färre plugins minskar potentiella sårbarheter).
Begränsa exponering på nätverket: Eftersom detta är en hemmaserver för internt bruk, se till att den endast är nåbar där det behövs. Du kan till exempel ställa in UFW-regler som begränsar port 80/443 så att de bara kan nås från din lokala subnät (t.ex. sudo ufw allow from 192.168.0.0/24 to any port 80 om ditt LAN är 192.168.0.x). Då blockeras även eventuell åtkomst från utanför nätverket. Om du har SSH igång, överväg att byta SSH-port från 22 till något annat, och använd nyckelbaserad inloggning för att förhindra lösenordsgissning.
SSL/TLS för webb: Även om sajten bara körs på LAN kan det vara bra att sätta upp HTTPS om du någon gång exponerar den. På internet skulle vi absolut rekommendera att skaffa ett Let’s Encrypt-certifikat för din domän (om du har en), eller åtminstone ett självsignerat certifikat för kryptering på LAN. HTTPS krypterar trafiken så att ingen utomstående kan avlyssna lösenord eller data som skickas.
Regelbundna backuper: Ta för vana att säkerhetskopiera din WordPress-databas och eventuella uppladdade filer. Eftersom detta är på en egen server kan du skripta en mysqldump av databasen då och då, eller använda ett WordPress-backupplugin. Spara backuperna på en annan enhet. Detta skyddar dig ifall något går fel (t.ex. en uppgradering som strular till det, hårddiskfel, eller om du råkar radera något av misstag).
Sammanfattningsvis handlar säkerhet om lager-på-lager: brandvägg, begränsad åtkomst, starka lösenord, uppdateringar och säkerhetskopior. Genom att följa dessa råd skyddar du din hemmaserver mot de vanligaste riskerna och kan tryggt experimentera vidare. Tänk på: om du någon gång öppnar servern mot internet, var extra noggrann med alla ovanstående punkter – internet är fullt av bottar som skannar efter sårbara servrar.
Avslutande tips
Du har nu en fullt fungerande LAMP-server med WordPress i ditt hemnätverk! Här är några avslutande tips för att ta ditt projekt vidare och hålla allting snurrande:
Lär känna WordPress och fortsätt anpassa: Logga in på WordPress och utforska dess adminpanel. Byt till ett tema du gillar, skapa några sidor/inlägg och prova installera något nytt plugin. Det finns massor av gratis teman och plugins att utforska för nästan alla behov. Kom dock ihåg att inte installera för många onödiga plugin – håll det till det du verkligen använder, både för prestanda och säkerhet.
Prestanda på hemservern: En äldre dator kan ha begränsad prestanda. Om du märker att sajten är långsam, fundera på att installera ett cache-plugin (t.ex. WP Super Cache vi nämnde) för att snabba upp sidladdningar genom att servera statiska sidor. Se också till att onödiga tjänster inte körs på servern och konsumerar resurser. För enstaka användare i ett LAN är dock prestandakravet oftast lågt.
Utforska fler möjligheter: Nu när din server är igång, kanske du vill köra fler tjänster på den? Du kan exempelvis sätta upp phpMyAdmin för enklare databashantering via webben (om än WP-CLI och MySQL-shell räcker långt), eller installera andra webbapplikationer vid sidan av WordPress (kom ihåg att då konfigurera Apache virtuella värdar för flera sajter). Din LAMP-server kan vara värd för flera projekt samtidigt. Varje sajt kan få sin egen databas och egen katalog under /var/www.
Underhåll är nyckeln: Som med alla system är regelbundet underhåll viktigt. Håll ett öga på uppdateringar både för servern och WordPress. Städa bort sådant du inte behöver. Och framför allt, fortsätt lära dig! Om något problem uppstår, konsultera loggfilerna (Apache loggar finns i /var/log/apache2/ och WordPress fel loggas ofta via PHP). Communityn för både WordPress och Linux är stor – det finns forum och guider för det mesta. Minns att nyckeln till en framgångsrik webbplats inte bara är själva uppsättningen, utan dessfortlöpande underhåll och förbättring[33]. Med andra ord, fortsätt pyssla om din server även efter att den är satt i drift.
Vi hoppas denna guide hjälpt dig komma igång med att installera LAMP-stack och WordPress på din hemmadator. Lycka till med ditt webbprojektexperiment och ha kul på vägen! Skulle något krångla, finns det många resurser online – och glöm inte att backup är din bästa vän när du experimenterar. Happy hosting!
Förklaring av vad de olika delkomponenterna gör
Apache: En populär webbserverprogramvara som körs på servern för att leverera webbsidor till besökarnas webbläsare. Apache tar emot förfrågningar från webbläsare och svarar med innehållet (t.ex. din WordPress-sida). I LAMP-stacken utgör Apache “webbserver”-delen.
Brandvägg: Ett säkerhetssystem som skyddar nätverk och datorer mot intrång genom att kontrollera vilken trafik som tillåts passerar. En brandvägg kan konfigureras att bara släppa igenom viss trafik (t.ex. webbtrafik på port 80/443 till din WordPress-server) och blockera obehöriga anslutningar.
Debian: En Linux-distribution (operativsystem) som främst används för servrar och infrastruktur. Debian är känt för stabilitet och öppen källkod. I det här sammanhanget kan Debian vara serverns operativsystem där du installerar LAMP-komponenterna och WordPress.
IP-adress: En unik sifferkombination som identifierar en enhet (dator, server m.m.) i ett nätverk[4]. Genom att använda serverns IP-adress kan andra datorer i hemmanätverket hitta fram till din WordPress-server och visa webbsidan.
LAMP: Akronym för Linux, Apache, MySQL, PHP[5]. Det är en paketlösning (s.k. tech stack) där Linux är operativsystemet, Apache är webbservern, MySQL är databashanteraren och PHP är programmeringsspråket. En LAMP-stack innehåller alltså allt som behövs för att driva en WordPress-webbplats på en lokal server.
LAN (Local Area Network): Ett lokalt nätverk som består av enheter inom ett begränsat område (t.ex. i hemmet). I ett hemmanätverk (LAN) är din WordPress-server ansluten till samma router som dina andra enheter, vilket gör att de kan kommunicera direkt med servern inom det lokala nätet.
Linux: Ett operativsystem med öppen källkod som är vanligt på servrar. Linux är grunden i LAMP-stacken (L:et står för Linux) och utgör serverns OS. Både Debian och Ubuntu är Linux-varianter; en av dem körs på serverdatorn för att du ska kunna installera Apache, MySQL, PHP och WordPress.
MySQL/MariaDB: Detta är databashanteringssystem som används för att lagra och hämta all information som hör till din webbplats – till exempel inlägg, användarkonton och inställningar. WordPress är byggt för att arbeta med databaser av den här typen. På moderna Linux-servrar installeras ofta MariaDB som ett alternativ till MySQL; de fungerar i princip likadant och är fullt kompatibla med WordPress. I en LAMP-stack utgör MySQL eller MariaDB den komponent som ansvarar för själva datalagringen.
PHP: Ett skriptspråk på serversidan som används för att skapa dynamiska webbsidor[9]. WordPress är skrivet i PHP, vilket innebär att PHP-kod körs på servern för att generera HTML-sidorna. När en användare besöker din WordPress-sida så tolkar PHP koden och bygger ihop sidan som sedan skickas till användarens webbläsare.
Port: Inom datanätverk avser en port ett nummer som fungerar som en kanal eller “adress” för en viss typ av trafik[10]. Till exempel använder webbtrafik vanligtvis port 80 för HTTP och port 443 för HTTPS. För att din WordPress-server ska vara åtkomlig i nätverket behöver rätt port öppnas (t.ex. port 80 så att hemsidan kan nås, och port 22 för SSH-fjärrinloggning), ofta i samarbete med brandväggen.
Root-användare: Det högsta administratörskontot i ett Linux-system (kallas även superuser) som har obegränsade rättigheter[11]. Root-användaren kan installera program, ändra systeminställningar och utföra alla kommandon. Av säkerhetsskäl loggar man vanligtvis inte in direkt som root; istället använder man ett normalt användarkonto och sudo-kommandot för att tillfälligt få root-behörighet vid administration av servern.
SSH (Secure Shell): Ett protokoll som används för att ansluta säkert till en annan dator över nätverket[12]. Via SSH kan du öppna en terminal till din server och köra kommandon på distans som om du satt vid den. I vårt sammanhang används SSH för att fjärrstyra Debian/Ubuntu-servern i hemmanätverket – till exempel för att installera paket eller hantera WordPress via kommandoraden.
Ubuntu: En av de mest populära Linux-distributionerna för datoranvändare, baserad på Debian[13]. Ubuntu finns i versioner för servrar och är känt för att vara användarvänligt. I det här sammanhanget kan Ubuntu (Server-edition) användas som operativsystem på din hemmaserver innan du installerar LAMP-paketet och WordPress.
WordPress: Ett mycket populärt publiceringsverktyg (Content Management System, CMS) för webben[14]. Med WordPress kan man enkelt skapa och hantera en hemsida eller blogg via ett webbgränssnitt. I vår situation installerar du WordPress på LAMP-servern i hemmanätverket, vilket låter dig driva en egen lokal webbplats och administrera innehållet genom WordPress kontrollpanel.
WP-CLI:WordPress Command Line Interface, ett verktyg som låter dig hantera WordPress-webbplatsen via kommandoraden[15]. Med WP-CLI kan du sköta många administrationsuppgifter direkt i terminalen – till exempel installera eller uppdatera WordPress, lägga till användare, hantera teman och insticksprogram – utan att behöva använda WordPress grafiska webbgränssnitt.
Detta projekt använder en klassisk LAMP-stack:
– Linux (Ubuntu/Debian)
– Apache som webbserver
– MySQL eller MariaDB som databas
– PHP som serversidespråk
WordPress installeras direkt i /var/www/html och kopplas till en dedikerad databas.
WP-CLI gör det möjligt att administrera sajten via terminalen.
Servern är endast tillgänglig inom hemnätverket (LAN) via statisk IP-adress.
Portar 80 (HTTP) och 443 (HTTPS) tillåts lokalt via ufw.
Perfekt för testning av egna webbappar, teman och plugins utan att publicera dem online.
En dator stor som en liten bok kan idag utföra AI-beräkningar som för bara några år sedan krävde hela serverhallar. HP ZGX Nano G1n AI Station är ett exempel […]
Microsoft förknippas i dag nästan uteslutande med Windows, men under 1980-talet satsade företaget också på ett helt annat operativsystem: XENIX. Systemet var Microsofts egen variant av Unix och blev […]
Apple iBook G3, mer känd som Clamshell, blev vid lanseringen 1999 en av de mest uppseendeväckande bärbara datorerna på marknaden. Med sina starka färger, rundade former och ett praktiskt […]
Atari förknippas oftast med spelkonsoler och hemdatorer, men under 1980-talet försökte företaget också ta sig in på marknaden för IBM-PC-kompatibla datorer. Ett av de tidigaste försöken var Atari PC1, […]
IBM PCjr lanserades 1984 med ambitionen att föra den framgångsrika PC-plattformen från kontoret in i hemmets vardagsrum. Med färgglad grafik, bättre ljud och stöd för spel hoppades IBM locka […]
Atari Jaguar lanserades som en teknisk kraftdemonstration och marknadsfördes som världens första 64-bitars spelkonsol. Men bakom de djärva löftena dolde sig en svårprogrammerad maskin, ett tunt spelutbud och en […]
Casio fx-19 är en vetenskaplig miniräknare från mitten av 1970-talet och ett tydligt exempel på hur snabbt miniräknartekniken utvecklades under denna period. Med 28 matematiska funktioner, en lysande VFD-display […]
Kodak DC40 från 1995 var en av de första digitalkamerorna som riktade sig till vanliga konsumenter. Med intern lagring, seriell datoranslutning och enkel point-and-shoot-funktion visade den hur framtidens fotografering […]
Kodak Instamatic 77X är en enkel småbildskamera från slutet av 1970-talet som tillhör Kodaks populära Instamatic-serie. Modellen tillverkades mellan 1977 och 1984 och var utformad för att göra fotografering […]
RISC OS är operativsystemet som föddes i den brittiska datorboomen på 1980-talet men som fortfarande lever vidare i dag. Från Acorns ARM-datorer till moderna Raspberry Pi-maskiner har systemet överlevt […]
Vi kommer hem till dig i Stockholm området och hjälper dig med dator, skrivare, kablar, TV, nätverk och annat tekniskt.
Vi arbetar med Linux, Windows och Mac.
Discover MultiTail, a powerful tool that enhances your sysadmin skills. Learn how to streamline log monitoring and improve your system management efficiency. The post MultiTail – What It Is and How It Can Make You a Better SysAdmin appeared first on Linux Today.
Explore the top free and open source software updates for February 2026. Find the tools you need to boost productivity and creativity effortlessly. The post Best Free and Open Source Software: February 2026 Updates appeared first on Linux Today.
The Arch Linux March ISO is here! Explore the latest kernel, desktop, and security updates to optimize your system's performance and stability. The post Arch Linux March ISO Is Out With Kernel, Desktop, and Security Updates appeared first on Linux Today.
Discover the latest breakthrough as GNU Hurd successfully runs on x86_64 with its new 64-bit port. Explore the features and enhancements today! The post GNU Hurd Finally Runs on x86_64 With New 64-Bit Port appeared first on Linux Today.
Discover the latest AerynOS 2026.02 release featuring GNOME 49.4, KDE Plasma 6.6, and COSMIC 1.0.8. Explore new features and enhancements today! The post AerynOS 2026.02 Released with GNOME 49.4, KDE Plasma 6.6, and COSMIC 1.0.8 appeared first on Linux Today.
Discover Pangolin 1.16, a powerful tunneled reverse proxy that enhances security with an integrated SSH Auth Daemon. Explore its features today! The post Pangolin 1.16 Tunneled Reverse Proxy Adds SSH Auth Daemon appeared first on Linux Today.
PorteuX 2.6 is here with Linux 6.19 and TLP support! Dive into the latest features and improvements that enhance your Linux operating system experience. The post Slackware-Based PorteuX 2.6 Released with Linux 6.19, TLP Support, and More appeared first on Linux Today.
Discover the top Linux certifications for 2026 that can elevate your career. Explore our comprehensive guide to enhance your skills and job prospects. The post Best Linux Certifications in 2026 to Boost Your Career appeared first on Linux Today.
Learn about the release of Incus 6.22, featuring advanced capabilities for Container & Virtual Machine Management. Optimize your infrastructure with this latest update. The post Incus 6.22 Container & Virtual Machine Manager Released appeared first on Linux Today.
Discover the best Linux VPS hosting options for US developers in 2026. Explore top picks that offer performance, reliability, and exceptional support. The post Best Linux VPS Hosting 2026: Top Picks for US Developers appeared first on Linux Today.
9to5Linux Weekly Roundup for March 15th, 2026, brings news about EndeavourOS Titan, GIMP 3.2, Debian 13.4, SuperTux 0.7.0, OBS Studio 32.1, Qt Creator 19, NVIDIA 580.142, KDE Plasma 6.5.6, KDE Frameworks 6.24, KeePassXC 2.7.12, Linux App Summit 2026, Calibre 9.5, Sigil 2.7.5, Marknote 1.5, and more. The post 9to5Linux Weekly Roundup: March 15th, 2026 appeared […]
SuperTux 0.7.0 open-source 2D arcade game is now available for download with several new features and numerous improvements. Here's what's new! The post SuperTux 0.7.0 Arcade Game Is Out with Complete Level Design, Revamped Graphics appeared first on 9to5Linux – do not reproduce this article without permission. This RSS feed is intended for readers, not […]
GIMP 3.2 open-source image editor is now available for download with many new features and enhancements. Here’s what's new! The post GIMP 3.2 Open-Source Image Editor Officially Released, Here’s What’s New appeared first on 9to5Linux – do not reproduce this article without permission. This RSS feed is intended for readers, not scrapers.
Debian 13.4 is now available for download as a new point release to Debian 13 “Trixie” with 111 bug fixes and 67 security updates. The post Debian 13.4 “Trixie” Released with 111 Bug Fixes and 67 Security Updates appeared first on 9to5Linux – do not reproduce this article without permission. This RSS feed is intended […]
KDE Frameworks 6.24 open-source software suite is out now with various improvements and bug fixes for KDE apps and the Plasma desktop. Here’s what’s new! The post KDE Frameworks 6.24 Improves Support for Plasma and Kirigami-Based Apps appeared first on 9to5Linux – do not reproduce this article without permission. This RSS feed is intended for […]
Marknote 1.5 open-source WYSIWYG note-taking application is now available for download with with major additions and quality-of-life improvements. The post Marknote 1.5 WYSIWYG Note-Taking App Is Here with Source Mode, KRunner Plugin appeared first on 9to5Linux – do not reproduce this article without permission. This RSS feed is intended for readers, not scrapers.
Valve released a new Steam Client stable update that fixes various bugs, a rare crash, and other issues. Here’s what’s new! The post Valve Releases New Steam Client Stable Update to Address Various Bugs appeared first on 9to5Linux – do not reproduce this article without permission. This RSS feed is intended for readers, not scrapers.
Calibre 9.5 open-source e-book manager is now available for download with various new features and improvements. Here's what's new! The post Calibre 9.5 E-Book Manager Introduces a New Tool to Remove Unused Images appeared first on 9to5Linux – do not reproduce this article without permission. This RSS feed is intended for readers, not scrapers.
EndeavourOS Titan distribution is now available for download with Linux kernel 6.19, KDE Plasma 6.6, and other changes. Here’s what’s new! The post EndeavourOS Titan Released with Linux Kernel 6.19 and KDE Plasma 6.6 appeared first on 9to5Linux – do not reproduce this article without permission. This RSS feed is intended for readers, not scrapers.
Qt Creator 19 open-source IDE (Integrated Development Environment) is now available for download with various new features and improvements. Here’s what’s new! The post Qt Creator 19 Open-Source IDE Released with Minimap for Text Editors, MCP Server appeared first on 9to5Linux – do not reproduce this article without permission. This RSS feed is intended for […]
AerynOS has dropped its latest project update. This February release brings a wave of refinements to the Linux distribution, sharpening its edges for smoother daily use. AerynOS is a modern, independent Linux operating system built from scratch – not based on Ubuntu, Fedora, or any other distro. It focuses on delivering blazing-fast performance, rock-solid reliability,… […]
BunsenLabs Carbon released with latest Debian 13 base and Wayland support. If you appreciate a minimal yet functional desktop environment, BunsenLabs has released its latest version, Carbon, based on Debian 13 “Trixie”. This release builds on the legacy of CrunchBang Linux, offering a pre-configured Openbox setup that’s easy to customize. Powered by the Linux 6.12… […]
We round up the top features of the Cinnamon 6.6 desktop and point releases in this page. Cinnamon 6.6 released a few months back on November 2025 with month worth of bug fixes and feature enhancements. Linux Mint team is incrementally updating this core desktop environment for their Mint offerings. The version 6.6 brings few… […]
LXQt 2.3.0 brings improved Wayland support and few tweaks. LXQt 2.3.0 rolled out a few weeks ago, bringing a fresh wave of improvements that make this Qt-based DE even more appealing for those who value speed and customization on their Linux setups. As someone who has tinkered with various desktops from GNOME to KDE, I… […]
Sleek window manager, IceWM 4.0.0 is out with improvements and updates. IceWM is a standards-compliant window manager designed for simplicity and performance. It is fully keyboard-driven, with features like Alt+Tab switching that feel intuitive right out of the box. This 4.0.0 release improves those strengths while adding refinements that enhance the desktop experience on resource-constrained… […]
We highlight a list of 10 lightweight Linux Distributions ideal for your older PC in 2026. We give you their features and what makes them perfect for reviving older hardware. We believe that you should not throw away any hardware, especially PC and its components. Ideally, well-designed software should always run on any hardware. There… […]
The elementary OS 8.1 is now available to download and upgrade. If you are a fan of the most beautiful Linux distributions, elementary OS makes the cut. The latest from the team is elementary OS 8.1, which brings targeted improvements that enhance security, performance, and everyday workflows without overhauling the core Pantheon desktop environment. Let’s… […]
Here’s a quick rundown of the 10 quick tips after you finish installing a brand new Fedora 43 workstation edition. In this article, we will talk about a few post-install tips for Fedora 43 workstation edition. These are a good starting point if you are installing a fresh Fedora 43 workstation edition for all user… […]
Here’s are the quick steps on how you can upgrade to the Fedora 43 version. Fedora 43 is officially available for download and the upgrade channels are now available. This release brings the latest and greatest GNOME 49 desktop for workstation editions, refinements to KDE Plasma desktop and more updates. You can read our full… […]
We outline the list of new features of Xubuntu 25.10 release and additional updates for this version. Xubuntu 25.10: Core New Features Kernel and core updates Xubutnu 25.10 is based on the Ubuntu 25.10 Questing Quokka release. It is powered by Linux Kernel 6.17. This Kernel offers latest hardware and software updates. Linux kernel 6.17… […]
Annons
Digital Fixare
Strul med e-posten? Hjälp med TV? Problem med wifi?
Digital Fixare
Catch up on the latest Linux news: Debian 13.4, EndeavourOS Titan, Fedora 44 Beta, GIMP 3.2, OBS Studio 32.1, TrueNAS deprecates public build repository, APTUI is a modern TUI for Debian’s APT, and more.
The Ageless Linux project launches a Debian-based system designed to test how new age verification laws could affect Linux distributions and open-source software.
GIMP 3.2 is now available, featuring non-destructive layers, vector layer support, new brushes, enhanced text editing, and broader file format compatibility.
Datorproblem kan vara både frustrerande och tidskrävande – men hjälp finns nära till hands. Hos Datorhjälp i Bromma får du personlig och kunnig support, oavsett om det gäller en trasig laptop, krånglande e-post eller installation av ny teknik i hemmet. Med butik på Orrspelsvägen 13 och möjlighet till hembesök över hela Stockholm hjälper våra erfarna […]
När datorn krånglar, Wi-Fi-uppkopplingen sviktar eller skrivaren vägrar fungera kan vardagen snabbt bli frustrerande. För boende kring Karlaplan finns nu möjlighet att få snabb och personlig datorhjälp direkt i hemmet – till ett förmånligt pris med RUT-avdrag. Allt fler hushåll runt Karlaplan väljer att få teknisk hjälp på plats i stället för att ta sig […]
När datorn krånglar, wifi slutar fungera eller den nya mobilen känns svår att förstå finns personlig hjälp att få i Bergshamra. Genom hembesök i lugn miljö och pedagogiskt stöd på plats blir tekniken enklare att hantera – dessutom till halva kostnaden tack vare RUT-avdraget. Bergshamra. När datorn låser sig, e-posten slutar fungera eller den nya […]
När datorn krånglar, wifi strular eller den nya mobilen känns svår att förstå finns personlig hjälp att få i Hässelby Strand. Genom hembesök i lugn miljö och pedagogiskt stöd på plats blir tekniken enklare att hantera – dessutom till halva kostnaden tack vare RUT-avdraget. Hässelby Strand. När datorn låser sig, e-posten slutar fungera eller den […]
När tekniken krånglar i vardagen – från datorer som låser sig till wifi som inte fungerar – finns personlig hjälp att få i Högdalen. Med hembesök i lugn och trygg miljö, pedagogiska förklaringar och möjlighet till halva kostnaden genom RUT-avdraget blir det enklare att få digitala problem lösta. Högdalen. När datorn fryser, e-posten slutar fungera […]
När datorn krånglar, Wi-Fi-uppkopplingen svajar eller skrivaren vägrar fungera kan vardagen snabbt bli både stressig och tidskrävande. För boende i Rågsved finns nu möjlighet att få snabb och personlig datorhjälp direkt i hemmet – till ett förmånligt pris med RUT-avdrag. När datorn krånglar, Wi-Fi-uppkopplingen svajar eller skrivaren vägrar fungera kan vardagen snabbt bli både stressig […]
När tekniken krånglar i vardagen – från strulande datorer och e-post till wifi som inte vill fungera – finns personlig hjälp att få i Vårberg. Med hembesök i lugn och ro och möjlighet till halva kostnaden via RUT-avdraget erbjuds ett tryggt och pedagogiskt stöd för den som vill få tekniken att fungera igen. Vårberg. När […]
När datorn krånglar, internetuppkopplingen svajar eller skrivaren vägrar fungera kan vardagen snabbt bli både stressig och tidskrävande. För boende i Norsborg finns nu möjlighet att få snabb och personlig datorhjälp direkt i hemmet – till ett förmånligt pris med RUT-avdrag. Allt fler hushåll i Norsborg väljer att få teknisk hjälp på plats i stället för […]
När datorn krånglar, Wi-Fi-uppkopplingen tappar kontakten eller skrivaren vägrar fungera kan vardagen snabbt bli frustrerande. För boende i Farsta strand finns nu möjlighet att få snabb och personlig datorhjälp direkt i hemmet – till ett reducerat pris tack vare RUT-avdraget. Allt fler hushåll i Farsta strand väljer att få teknisk hjälp på plats i stället […]
När datorn krånglar, internetuppkopplingen svajar eller skrivaren vägrar fungera kan vardagen snabbt bli frustrerande. För boende runt Huddinge Centrum finns nu möjlighet att få snabb och personlig datorhjälp direkt i hemmet – till ett förmånligt pris tack vare RUT-avdraget. Allt fler hushåll i området kring Huddinge Centrum väljer att få teknisk hjälp på plats i […]
En nästan 20 år gammal MacBook kan verka hopplöst föråldrad, men med Ubuntu installerat visar 2008 års Unibody-modell att äldre datorer fortfarande kan fylla en funktion. Trots begränsat minne, mekanisk hårddisk och visst handpåläggning för att få allt att fungera, går den fortfarande att använda för enklare uppgifter som webbsurf, TV-tittande och vardagsbruk. När Apple…
APTUI är ett nytt open source-verktyg som ger Debian-, Ubuntu- och Mint-användare ett mer överskådligt sätt att hantera program direkt i terminalen. Med ett modernt textbaserat gränssnitt blir det enklare att söka efter, installera och uppdatera paket utan att lämna kommandoraden. Att installera och uppdatera program i Linux görs ofta via kommandoraden med verktyget APT.…
En nästan tio år gammal laptop behöver inte vara skrot. Vi har testat Lenovo IdeaPad 500S-13ISK från 2016 – en dator som ansågs för gammal för Windows 11 och därför var på väg mot återvinningen. Med Ubuntu installerat visar det sig snabbt att maskinen fortfarande klarar vardagliga uppgifter utan problem, från webbsurfning till att strömma…
När du loggar in i Ubuntu 24.04 i textläge kan det vara ovärderligt att se datorns IP-adress direkt på inloggningsskärmen, särskilt vid fjärradministration, användning av virtuella maskiner och felsökning. I den här guiden går vi steg för steg igenom hur du visar IP-adressen vid TTY-inloggning med en robust systemd-lösning, samt några enklare alternativ om du…
En ny ändring i sudo-rs, den Rust-baserade omimplementeringen av det klassiska sudo-verktyget, gör lösenordsinmatningen synlig genom att visa stjärnor i terminalen. Det kan låta som en harmlös användarvänlig förbättring, men förändringen väcker en större fråga: när ett system börjar avslöja detaljer som lösenordets längd, är det då bara en kosmetisk justering, eller ett steg bort…
Efter år av kritik mot hur MySQL förvaltas lovar Oracle nu en nystart. Med ökad transparens, tydligare utvecklingsplaner och ett förnyat fokus på Community Edition vill företaget stärka förtroendet i open source-världen – samtidigt som konkurrensen från PostgreSQL hårdnar. När teknikjätten Oracle Corporation köpte databasen MySQL år 2010 väcktes starka reaktioner i open source-världen. Många…
Ubuntu 24.04 LTS tar ett oväntat kliv framåt när Canonical börjar leverera Linux-kärna 6.17 och grafikstacken Mesa 25.2 till befintliga installationer. Uppdateringen, som egentligen hör hemma i betydligt nyare Ubuntu-versioner, ger långtidssupportutgåvan förbättrat stöd för modern hårdvara, bättre grafikprestanda och konkreta lösningar på vardagsproblem – långt före den kommande punktreleasen Ubuntu 24.04.4 LTS i februari…
NotepadNext 0.13 tar ett tydligt kliv framåt genom att kombinera den klassiska enkelheten från Notepad++ med moderna funktioner för tryggare och smidigare arbete. Med autosparade sessioner, stöd för arbetsytor och flera efterfrågade förbättringar stärker uppdateringen editorns roll som ett lättviktigt men kraftfullt verktyg för både kod och textredigering. NotepadNext, en modern och plattformsoberoende nytolkning av…
Vivaldi 7.8 gör webbläsaren snabbare i huvudet, inte bara i koden. Med drag-och-släpp-baserad Tab Tiling, smartare fästa flikar och ett mer flexibelt arbetssätt för e-post suddas gränsen ut mellan flikar och arbetsyta. Resultatet är en webbläsare som bättre följer hur människor faktiskt arbetar på webben – parallellt, fokuserat och på sina egna villkor. De flesta…
Att lämna Windows bakom sig behöver varken vara krångligt eller skrämmande. I takt med att fler användare ifrågasätter uppdateringskrav, licensmodeller och kontroll över den egna datorn växer intresset för Linux – ett flexibelt och kostnadsfritt alternativ. Men var börjar man i en värld med otaliga varianter? Här guidar vi dig genom några av de Linuxdistributioner…
Nwipe är ett Linuxverktyg för säker radering av hela lagringsenheter genom kontrollerad överskrivning enligt välkända metoder och standarder. I den här artikeln går vi igenom vilka raderingsmetoder som finns i Nwipe, hur många pass de använder, vilka datamönster som skrivs, hur verifiering fungerar och vilka inställningar du kan justera för att uppnå rätt balans mellan…
Ubuntu 25.04 Plucky Puffin går mot End of Life den 15 januari 2026 – ett datum som i praktiken betyder att säkerhetsuppdateringar och underhåll upphör. För den som fortfarande kör versionen handlar det inte om att datorn slutar fungera över en natt, utan om att riskerna ökar när nya sårbarheter lämnas ofixade. Här är vad…
Stilren, tyst och förvånansvärt kompetent – iMac 2011 är ett exempel på hur äldre Apple-hårdvara fortfarande kan leverera i vardagen. Med SSD och full HD-skärm klarar den utan problem surf, film och enklare kontorsarbete. Här tittar vi närmare på en iMac från 2011, närmare bestämt 21,5-tumsmodellen (iMac12,1). Datorn kombinerar skärm och dator i ett enda…
Efter nästan ett års tystnad är den populära terminalbaserade textredigeraren Micro tillbaka med version 2.0.15. Uppdateringen fokuserar på förbättrad syntaxmarkering, stabilare redigering och ett mognare plugin-system, och markerar ett tydligt steg framåt för ett verktyg som vill kombinera enkelhet med kraften hos moderna kodredigerare – helt i terminalen. Efter en längre paus är den terminalbaserade…
Winux är en ny Linuxdistribution som väcker uppmärksamhet genom att inte bara inspireras av Windows – utan genom att nästan helt efterlikna det. Med ett skrivbord som är förvillande likt Windows 11 och ett tydligt fokus på igenkänning snarare än förnyelse vill Winux sänka tröskeln för användare som är nyfikna på Linux men ogärna lämnar…
Att välja rätt laptop för Linux är inte så enkelt som att bara titta på varumärket. Hårdvarustöd, firmware, Secure Boot och processorarkitektur spelar stor roll för hur bra systemet faktiskt fungerar i praktiken. Den här texten går igenom vilka datorer som brukar fungera bäst med Linux, vad man bör undvika och vad man ska tänka…
Mixxx 2.5.4 är den senaste stabila versionen av det fria DJ-programmet som används världen över för live-mixning med digital musik. Uppdateringen fokuserar på förbättrat stöd för populära DJ-kontrollers, ökad stabilitet och anpassning till både nuvarande och kommande operativsystem, med målet att ge DJ:er en tryggare och mer förutsägbar upplevelse bakom spelarna. I slutet av året…
En egen digital anslagstavla – säkert och privat Tänk dig en liten anteckningssida på nätet där du kan klistra in text, dela den med någon – och vara säker på att ingen annan kan läsa den. Det är precis vad PrivateBin gör. Det är ett enkelt men genialiskt verktyg som låter dig skapa krypterade textdelningar…
Canonical har släppt de första fungerande testversionerna av kommande Ubuntu 26.04 LTS “Resolute Raccoon”, vilket markerar starten på den sex månader långa utvecklingsresan mot nästa stora långtidsstöd (LTS)-utgåva av det populära Linux-systemet. De nya byggena, som nu finns tillgängliga för nedladdning, bygger på Ubuntu 25.10 och drivs av Linux-kärnan 6.17 och GNOME 49, men kommer…
Den som håller på med hemsidor, där är webappen wordpress den populäraste appen. Men även andra webappar som är skrivna i PHP kan behöva testas. Med egen testmiljö för LAMP kan man testa sina projekt. Har man till exempel en dator som inte klarar Windows 11, kan den bli en utmärkt NAS och testmiljö för…
