• Ubuntu tar steget till RISC-V – nu får den öppna processorarkitekturen ett riktigt skrivbord

    Linuxvärlden står inför en spännande förändring. Canonical, företaget bakom Ubuntu, har presenterat officiella skrivbordsavbilder för processorarkitekturen RISC-V. Med Ubuntu 26.10, som planeras att släppas den 15 oktober 2026, blir det möjligt att köra en fullständig Ubuntu-skrivbordsmiljö på en ny generation datorer med öppet definierade processorarkitekturer.

    Vad är RISC-V och varför är det intressant?

    De flesta datorer använder i dag processorer som bygger på någon av två dominerande arkitekturer: x86, som framför allt används av Intel och AMD, eller ARM, som bland annat finns i mobiltelefoner, enkortsdatorer och Apples nyare datorer.

    RISC-V erbjuder ett tredje alternativ.

    Till skillnad från x86 och ARM bygger RISC-V på en öppen instruktionsuppsättning. Det innebär att företag, universitet och andra organisationer kan utveckla egna processorer som följer RISC-V-standarden utan att behöva betala licensavgifter för själva instruktionsuppsättningen.

    Det betyder däremot inte att alla RISC-V-processorer automatiskt är öppna eller att deras konstruktioner måste publiceras.

    Fördelen är framför allt friheten att utveckla specialanpassade processorer utan att vara beroende av en enskild leverantörs licensvillkor.

    Hittills har RISC-V främst förknippats med inbyggda system, utvecklingskort, industriell elektronik och experimentella datorer. Men i takt med att processorerna blir kraftfullare börjar arkitekturen också bli intressant för vanliga skrivbordsdatorer.

    Ubuntu 26.10 gör RISC-V mer användbart

    Ubuntu har under flera år haft stöd för RISC-V, men fokus har huvudsakligen legat på servrar och särskilda utvecklingsplattformar.

    Det som nu förändras är att Canonical gör det möjligt att installera en fullständig grafisk skrivbordsmiljö direkt från en installationsavbild.

    Tidigare har Ubuntu erbjudit sådana avbilder för x86-64 och ARM64. Med Ubuntu 26.10 tillkommer alltså RISC-V, även kallat riscv64.

    Det innebär att användaren kan få ett Linuxsystem med fönsterhantering, webbläsare, terminal, filhanterare och andra vanliga skrivbordsprogram.

    De första dagliga testversionerna av Ubuntu 26.10 med RISC-V-stöd dök upp redan under sommaren 2026. Nu har Canonical officiellt presenterat satsningen inför den kommande lanseringen.

    Två olika skrivbordsmiljöer

    Canonical har tagit fram två varianter för RISC-V: vanliga Ubuntu Desktop och en minimal version av Xubuntu.

    Ubuntu Desktop – för den moderna skrivbordsupplevelsen

    Standardversionen använder GNOME, en avancerad grafisk miljö med modern fönsterhantering och ett stort utbud av funktioner.

    Den är främst tänkt för nyare och kraftfullare RISC-V-datorer.

    Xubuntu Minimal – för enklare datorer och emulering

    Xubuntu använder den resurssnålare skrivbordsmiljön Xfce. Den kräver generellt mindre minne och processorkraft än GNOME.

    Det gör den särskilt intressant för virtuella maskiner och utvecklingsmiljöer.

    Skillnaden är betydande när operativsystemet körs genom emulering.

    Canonical förklarar att den minimala Xubuntu-versionen har tagits fram av praktiska skäl eftersom Xfce är betydligt mer hanterbart vid emulering än en fullständig GNOME-miljö.

    Xubuntu-avbilden är dock inofficiell och saknar officiellt stöd.

    SpacemiT K3 – en dator för framtidens Linux

    En av de mest intressanta plattformarna är SpacemiT K3 Pico-ITX, ett litet moderkort utrustat med en RISC-V-processor.

    Canonical har valt att ge plattformen officiellt stöd i Ubuntu 26.10.

    Det är ett viktigt steg eftersom RISC-V-datorer historiskt ofta har krävt särskilt anpassade Linuxversioner, specialbyggda kärnor och manuella inställningar för att fungera.

    Med officiellt stöd blir det enklare att installera och underhålla ett standardiserat operativsystem.

    Canonical har också publicerat installationsanvisningar som beskriver hur Ubuntu installeras på SpacemiT K3.

    Andra RISC-V-plattformar som nämns i sammanhanget är Milk-V Jupiter 2 Mini-ITX, DeepComputing DC-ROMA och SiFive HiFive Unmatched.

    Det betyder dock inte att samtliga modeller har samma nivå av officiellt stöd eller att installationsprocessen är lika enkel på alla datorer.

    Varför är det svårt att få Linux att fungera på RISC-V?

    Att skapa ett fungerande operativsystem handlar om betydligt mer än att kompilera om programmen för en annan processor.

    Olika RISC-V-datorer kan ha helt olika lösningar för grafik, lagring, uppstart och anslutningar.

    Det innebär att operativsystemet måste känna till hur respektive dator är konstruerad.

    Ett exempel är så kallade Device Tree Blobs, förkortat DTB. Dessa innehåller information om datorns hårdvara och hjälper Linuxkärnan att förstå vilka komponenter som finns och hur de är anslutna.

    På vissa plattformar kan användaren fortfarande behöva lägga till en startladdare, exempelvis U-Boot, och rätt DTB-filer för att kunna starta installationssystemet.

    Det här skiljer sig från en vanlig PC, där standardiserade uppstartsmekanismer som UEFI har gjort det förhållandevis enkelt att installera operativsystem på datorer från olika tillverkare.

    RISC-V håller fortfarande på att utveckla motsvarande gemensamma standarder och plattformar.

    En viktig del av arbetet är RVA23, en specifikation som definierar vilka funktioner en modern RISC-V-processor ska stödja.

    Genom att använda gemensamma standarder blir det lättare för operativsystem och program att fungera på olika tillverkares processorer.

    Kan RISC-V konkurrera med Intel, AMD och ARM?

    På kort sikt är det knappast troligt att RISC-V kommer att ersätta vanliga PC-processorer.

    Dagens x86- och ARM-system har ett stort försprång när det gäller prestanda, energieffektivitet i färdiga produkter, drivrutiner och tillgång till programvara.

    Men RISC-V har en annan viktig konkurrensfördel: öppenheten.

    En tillverkare kan exempelvis utveckla en processor som är specialanpassad för nätverksutrustning, industriella styrsystem eller beräkningar inom artificiell intelligens.

    Samtidigt kan operativsystem som Ubuntu bidra till att göra samma arkitektur användbar även för mer allmänna ändamål.

    Ju fler utvecklare som arbetar med RISC-V, desto större blir möjligheten att förbättra drivrutiner, programstöd och hårdvarukompatibilitet.

    Här spelar Linux en central roll. Eftersom Linuxkärnan och stora delar av användarmiljön är öppen källkod kan programvaran anpassas till nya processorarkitekturer utan att man behöver bygga ett helt operativsystem från grunden.

    Det innebär också att utvecklingen inte är beroende av att en enda leverantör står för allt arbete.

    Fortfarande ett experimentellt system

    Det finns dock anledning att vara försiktig.

    Även om Ubuntu 26.10 markerar en viktig milstolpe är de RISC-V-avbilder som finns tillgängliga före lanseringen fortfarande experimentella.

    Vissa funktioner kan saknas, drivrutiner kan vara ofullständiga och alla vanliga Ubuntu-program är ännu inte färdiganpassade för arkitekturen.

    För den som vill experimentera med systemet finns möjlighet att använda en fysisk RISC-V-dator eller prova Xubuntu Minimal i emulatorn QEMU.

    QEMU är ett program som kan efterlikna en annan dators processor och hårdvara. Det innebär att man exempelvis kan köra ett RISC-V-operativsystem på en vanlig dator med Intel- eller AMD-processor.

    Nackdelen är att emuleringen kan vara betydligt långsammare än att köra operativsystemet direkt på riktig RISC-V-hårdvara.

    Den som vill prova systemet behöver därför vara beredd på tekniska problem och ibland även manuella ingrepp.

    Canonical rekommenderar inte att de experimentella avbilderna används i produktionsmiljöer.

    En viktig milstolpe för öppna datorer

    Att Ubuntu nu får officiella skrivbordsavbilder för RISC-V handlar om mer än ytterligare en processorarkitektur.

    Det är ett steg mot en framtid där datorernas grundläggande teknik inte behöver kontrolleras av ett fåtal företag.

    På samma sätt som Linux har bidragit till att öppna upp operativsystemmarknaden kan RISC-V på sikt bidra till större valfrihet även när det gäller processorer.

    Ubuntu 26.10 gör inte RISC-V till en direkt konkurrent till dagens vanliga persondatorer över en natt. Men det flyttar arkitekturen ett steg närmare en framtid där en dator med en öppet definierad processor kan användas lika naturligt som vilken annan Linuxdator som helst.

    För Linuxentusiaster innebär det ytterligare en plattform att experimentera med. För hårdvarutillverkare innebär det större möjligheter att utveckla egna lösningar. Och för den öppna datorvärlden kan det på längre sikt innebära minskat beroende av de etablerade processorarkitekturerna.

    Ladda ner och läsa mer

    > FAKTA: UBUNTU 26.10 / RISC-V

    Distribution: Ubuntu 26.10

    Kodnamn: Stonking Stingray

    Processorarkitektur: RISC-V (riscv64)

    Lansering: 15 oktober 2026 (planerad)

    Skrivbordsmiljö: GNOME 51

    Alternativ: Xubuntu Minimal med Xfce

    Linuxkärna: Linux 7.3 (förväntad)

    Rekommenderad hårdvara: SpacemiT K3 Pico-ITX

    Virtuell testmiljö: QEMU

    Status: Experimentella testavbilder

    > OBS: Testversionerna rekommenderas inte för produktionsbruk.
  • Ventoy 1.1.18 släppt – nu med stöd för SteamOS och förbättrad Linuxkompatibilitet

    Det populära verktyget Ventoy har fått en ny version. Med Ventoy 1.1.18 blir det enklare att starta och använda flera operativsystem från samma USB-minne. Uppdateringen introducerar experimentellt stöd för SteamOS, förbättrad hantering av ISO-filer i Linux och flera viktiga buggfixar.

    Det populära verktyget Ventoy har fått en ny version. Med Ventoy 1.1.18 blir det enklare att starta och använda flera operativsystem från samma USB-minne. Uppdateringen introducerar experimentellt stöd för SteamOS, förbättrad hantering av ISO-filer i Linux och flera viktiga buggfixar.

    För den som regelbundet installerar operativsystem, reparerar datorer eller testar olika Linuxdistributioner är ett startbart USB-minne nästan oumbärligt. Men att behöva formatera om USB-minnet varje gång man vill använda en ny installationsavbildning är både tidskrävande och opraktiskt.

    Det är här Ventoy kommer in i bilden.

    Till skillnad från traditionella verktyg, där en ISO-fil skrivs till USB-minnet, låter Ventoy användaren kopiera flera ISO-filer direkt till minnet. När datorn startas från USB-enheten visas en meny där man väljer vilket operativsystem eller verktyg som ska köras.

    Med version 1.1.18, som släpptes den 9 oktober 2026, har utvecklarna framför allt koncentrerat sig på bättre kompatibilitet och att lösa problem som användare tidigare har stött på.

    GitHub

    SteamOS kan nu startas från Ventoy

    En av de mest intressanta nyheterna är det experimentella stödet för återställningsavbilder från SteamOS.

    SteamOS är Valves Linuxbaserade operativsystem som bland annat används i den handhållna spelkonsolen Steam Deck.

    Med det nya stödet är tanken att användaren ska kunna lägga en återställningsavbildning av SteamOS på sitt Ventoy-minne och starta den direkt, utan att behöva skapa ett separat USB-minne enbart för detta ändamål.

    Funktionen är fortfarande experimentell. Det innebär att alla kombinationer av hårdvara och återställningsavbilder ännu inte nödvändigtvis fungerar problemfritt.

    För datorverkstäder och tekniskt intresserade som arbetar med både traditionella datorer och spelrelaterad hårdvara är detta ändå ett välkommet tillskott.

    Enklare åtkomst till ISO-filer i Linux

    En annan viktig förbättring gäller hur Ventoy hanterar USB-minnets partitioner efter att ett Linuxsystem har startats.

    När man startar en Linuxdistribution från en ISO-fil på Ventoy kan man ibland behöva komma åt andra filer som ligger på samma USB-minne.

    Tidigare har detta inte alltid fungerat automatiskt. Partitionen där ISO-filerna lagras har i vissa situationer krävt särskilda kommandon eller manuell montering.

    I Ventoy 1.1.18 har funktionen för återmontering förbättrats, så att partitionen enklare ska kunna monteras i vanliga Linuxdistributioner med grafiska skrivbordsmiljöer.

    Utvecklarna har dessutom infört ett konsekvent enhetsnamn:

    /dev/mapper/VentoyPart

    Detta är särskilt användbart för avancerade användare och systemadministratörer som arbetar med skript eller behöver identifiera rätt partition.

    Tidigare kunde enhetsnamnet variera beroende på hur systemet identifierade USB-minnets partitioner.

    Även ett mindre men irriterande problem har åtgärdats: dubbla diskikoner som ibland visades i Linux filhanterare ska inte längre dyka upp.

    Clonezilla får bättre stöd

    För den som arbetar med säkerhetskopiering och kloning av hårddiskar är förbättringarna för Clonezilla särskilt intressanta.

    Clonezilla är ett verktyg för att skapa exakta kopior av hårddiskar och partitioner. Det används bland annat vid datorinstallationer, migrering till nya lagringsenheter och återställning av system.

    Tidigare kunde det vara svårt att komma åt Ventoy-partitionen när Clonezilla hade startats från samma USB-minne.

    Den nya versionen gör partitionen monterbar även under Clonezilla.

    Det innebär exempelvis att ett och samma USB-minne kan innehålla både Clonezilla och filer som man behöver under arbetet, förutsatt att filerna och lagringsutrymmet är lämpliga för uppgiften.

    För tekniker som ofta behöver starta datorer från externa medier kan detta minska behovet av flera olika USB-minnen.

    Flera Linuxdistributioner får buggfixar

    Utvecklarna har också åtgärdat kompatibilitetsproblem med vissa Linuxdistributioner.

    Bland annat har startproblem med Fedora 45 Beta och Grml 2026.09 rättats.

    Grml är en Debianbaserad Linuxdistribution som främst används för systemadministration, felsökning och räddningsarbete.

    En annan viktig rättning gäller Ubuntu Desktop och funktionen persistence.

    Normalt försvinner ändringar som görs under en vanlig Linux Live-session när datorn startas om. Med persistence kan användaren i stället spara exempelvis inställningar och filer mellan omstarterna.

    I tidigare versioner av Ventoy kunde denna funktion ibland misslyckas på Ubuntu Desktop. Problemet har nu åtgärdats.

    För den som använder ett portabelt Linuxsystem är detta en betydelsefull förbättring, eftersom sparade inställningar och arbetsfiler är en central del av användningsområdet.

    Förbättringar för Windows och Secure Boot

    Även Windowsanvändare får nytta av uppdateringen.

    Ventoy 1.1.18 rättar ett problem med versionskontrollen för Secure Boot vid uppstart av Windows och Windows PE.

    Secure Boot är en säkerhetsfunktion i moderna datorers UEFI-system som kontrollerar att programvaran som används under uppstarten är betrodd.

    Ett fel i denna kontroll kunde tidigare orsaka problem vid start från Ventoy. Den aktuella uppdateringen åtgärdar det rapporterade versionskontrollfelet.

    Det betyder däremot inte att alla tänkbara Secure Boot-problem är lösta, eftersom kompatibiliteten också påverkas av datorns firmware och de avbildningar som används.

    Stöd för fler specialanpassade ISO-filer

    Ventoy har också fått stöd för anpassade ISO-avbildningar baserade på Syslinux.

    Syslinux är en familj av startladdare som ofta förekommer i mindre Linuxsystem, installationsmiljöer och specialanpassade räddningsverktyg.

    Dessutom har kompatibiliteten med den senaste utgåvan av LinuxConsole förbättrats.

    För användare som bygger egna installations- och räddningsmiljöer innebär detta att Ventoy kan hantera ytterligare typer av startbara ISO-filer.

    Även VentoyPlugson, projektets webbaserade konfigurationsverktyg, har förbättrats. Verktyget kontrollerar nu konfigurationsposter för Boot Conf Replace, vilket hjälper användaren att upptäcka felaktiga inställningar.

    Ett USB-minne som ersätter en hel verktygslåda

    Ventoys stora styrka är fortfarande enkelheten.

    Ett USB-minne kan exempelvis innehålla installationsavbilder för Ubuntu, Debian och Windows tillsammans med systemverktyg som Clonezilla och Grml.

    När en ny version av ett operativsystem släpps behöver användaren normalt bara ersätta ISO-filen på USB-minnet.

    Det sparar tid och gör det enklare att hålla en samling installations- och serviceverktyg uppdaterad.

    Ventoy 1.1.18 är framför allt en underhålls- och kompatibilitetsuppdatering, men det experimentella SteamOS-stödet och förbättringarna för Linux och Clonezilla gör versionen extra intressant för den som arbetar med datorservice, felsökning eller installation av operativsystem.

    Den nya versionen finns att hämta kostnadsfritt från projektets officiella GitHub-sida.

    Källa och nedladdning: Ventoy 1.1.18 – officiella versionsinformationen på GitHub.

    > VENTOY 1.1.18_
    $ ventoy –version
    Ventoy 1.1.18
    Program: Ventoy
    Version: 1.1.18
    Licens: Öppen källkod (GPLv3+)
    Plattform: Windows / Linux
    Funktion: Multiboot från USB
    > NYHETER OCH FÖRBÄTTRINGAR
    + Experimentellt stöd för SteamOS
    + Förbättrad ISO-montering i Linux
    + Stabil enhet: /dev/mapper/VentoyPart
    + Bättre stöd för Clonezilla
    + Rättning för Fedora 45 Beta
    + Rättning för Grml 2026.09
    + Stabilare persistence i Ubuntu
    + Rättning för Windows Secure Boot
    + Stöd för anpassade Syslinux-ISO
    + Förbättrad VentoyPlugson-validering
    > OFFICIELL NEDLADDNING
    github.com/ventoy/Ventoy/releases
    root@linux:~# _
  • Ubuntu 26.10 satsar stort på säkerhet – Linux 7.3 och smartare kryptering

    Ubuntu 26.10 ”Stonking Stingray” släpps den 15 oktober och kommer med flera stora säkerhetsnyheter. Med Linux 7.3, en nedbantad GRUB, utökat stöd för TPM-baserad kryptering och fler komponenter skrivna i Rust vill Canonical göra Ubuntu både säkrare och mer motståndskraftigt mot framtida angrepp.

    När Ubuntu 26.10, med kodnamnet Stonking Stingray, släpps den 15 oktober 2026 får användarna inte bara ett uppdaterat skrivbord och nyare programvara. Canonical har också lagt stor vikt vid säkerhet – från själva uppstarten av datorn till kryptering, firmware och nätverksinloggning.

    En av de största nyheterna är att Ubuntu 26.10 kommer med Linux-kärnan 7.3. Det speciella är att versionen ännu inte väntas vara helt färdig när Ubuntu släpps. Ubuntu 26.10 kommer därför att använda en så kallad Release Candidate, alltså en nästan färdig testversion av kärnan.

    Det är ovanligt, men samtidigt ett sätt för Canonical att ge användarna tillgång till den allra senaste hårdvarustödet och säkerhetsfunktionerna.

    Mindre GRUB ger mindre attackyta

    När en Linux-dator startar används vanligtvis programmet GRUB för att ladda operativsystemet. Eftersom GRUB körs mycket tidigt under uppstarten är säkerheten extra viktig.

    I Ubuntu 26.10 introducerar Canonical därför en nedbantad och digitalt signerad version av GRUB.

    Tanken är ganska enkel: ju mindre kod som finns i ett känsligt program, desto färre potentiella säkerhetshål finns det.

    Den nya GRUB-versionen innehåller därför färre funktioner än tidigare och får därmed en mindre så kallad attackyta.

    För datorer som använder Secure Boot innebär signeringen dessutom att systemet kan kontrollera att bootloadern verkligen kommer från en betrodd källa och inte har modifierats.

    TPM-kryptering på fler datorer

    Ubuntu fortsätter också utvecklingen av automatisk diskkryptering med hjälp av TPM, Trusted Platform Module.

    TPM fungerar ungefär som ett elektroniskt kassaskåp inne i datorn. Det kan lagra kryptografiska nycklar och kontrollera att datorns firmware och uppstartsmiljö inte har förändrats innan krypterade data låses upp.

    Ubuntu 26.10 utökar stödet för TPM-baserad kryptering till fler typer av datorer, även system där det inte finns en traditionell hårdvarubaserad root of trust.

    För användaren kan det betyda att stark diskkryptering blir enklare att använda utan att man behöver skriva in en lång krypteringsnyckel vid varje uppstart.

    Firmwareuppdateringar blir mindre irriterande

    TPM-baserad kryptering har dock haft en nackdel.

    När exempelvis BIOS eller UEFI uppdateras kan TPM uppfatta datorn som förändrad. Då kan systemet kräva att användaren skriver in en lång återställningsnyckel för att komma åt disken.

    Canonical förbättrar därför fwupd, Linux-systemet för firmwareuppdateringar.

    Ubuntu ska nu endast be användaren om återställningsnyckeln när firmwareuppdateringen faktiskt kan påverka de TPM-mätningar som används för att låsa upp disken.

    Det betyder färre onödiga varningar och en smidigare uppdateringsprocess.

    Linux 7.3 stärker säkerheten

    Linux-kärnan 7.3 innehåller dessutom en rad säkerhetsförbättringar.

    Flera av Linux säkerhetssystem uppdateras, bland annat:

    • AppArmor
    • SELinux
    • Landlock
    • Smack

    De fungerar på olika sätt, men har ett gemensamt mål: att begränsa vad program får göra.

    Om exempelvis ett program utsätts för ett säkerhetshål kan sådana mekanismer förhindra angriparen från att få tillgång till resten av systemet.

    Linux 7.3 innehåller också förbättringar av TPM-drivrutinerna, säkerhetsförbättringar för filsystemet NTFS3 samt korrigeringar i Linux BPF-system.

    Bland annat har BPF-verifieraren fått skydd mot situationer där information om minnespekare skulle kunna läcka genom spekulativ exekvering.

    D-Bus får modernare motor

    Ubuntu byter dessutom till dbus-broker som standardlösning för systemets meddelandehantering.

    D-Bus används hela tiden bakom kulisserna i en Linux-dator. Program använder tekniken för att kommunicera med varandra och med systemtjänster.

    dbus-broker är en modernare implementation med en mer händelsestyrd arkitektur och förbättrad hantering av resurser.

    Canonical behåller samtidigt integrationen med AppArmor, vilket innebär att säkerhetsregler fortfarande kan bestämma vilka program som får kommunicera med olika systemtjänster.

    Ny säkrare tidstjänst

    En annan teknisk nyhet är ntpd-rs.

    Det är en modern implementation av NTP-protokollet, som används för att hålla datorns klocka korrekt.

    Programmet är skrivet i programmeringsspråket Rust, som är konstruerat för att förhindra många av de minnesfel som historiskt har orsakat säkerhetsproblem i program skrivna i exempelvis C och C++.

    ntpd-rs följer med Ubuntu 26.10 men väntas bli standard först i Ubuntu 27.04.

    Rust blir allt viktigare

    Rust syns på flera håll i Ubuntu 26.10.

    Distributionen fortsätter övergången till Rust-baserade grundverktyg, och Linux 7.3 förbättrar även stödet för Rust på PowerPC-plattformen.

    Det innebär inte att Linux plötsligt lämnar C bakom sig. Linux-kärnan består fortfarande huvudsakligen av C-kod.

    Men Rust används allt oftare för nya komponenter där minnessäkerhet är viktig.

    Det kan minska risken för klassiska programmeringsfel som buffertöverskridningar och felaktig minneshantering.

    OpenSSL 4.0 och OpenSSH 10.5

    Även några av Linux viktigaste säkerhetsprogram uppdateras.

    Ubuntu 26.10 får bland annat:

    OpenSSL 4.0, som hanterar kryptografi och TLS-kommunikation för ett stort antal program.

    OpenSSH 10.5, som används för säker fjärrinloggning på Linux-system.

    För serveradministratörer och utvecklare är detta särskilt intressant eftersom båda paketen spelar en central roll i säker kommunikation över nätverk.

    Hårdvarunycklar för VPN

    NetworkManager får dessutom förbättrat stöd för hårdvarubaserad autentisering vid VPN-inloggning.

    Det innebär att exempelvis säkerhetsnycklar kan användas för att autentisera användaren istället för – eller tillsammans med – vanliga lösenord.

    För företag och organisationer kan detta ge betydligt bättre skydd mot stulna lösenord och nätfiske.

    Bättre stöd för modern inloggning

    Ubuntu fortsätter även utvecklingen av authd, systemet som gör det möjligt att koppla Linux-inloggning till externa identitetsleverantörer.

    Ubuntu 26.10 får bland annat stöd för Microsofts flerfaktorsautentisering.

    Det gör Ubuntu mer intressant i företagsmiljöer där användare redan loggar in via exempelvis Microsoftbaserade identitetssystem.

    AI som fungerar utan internet

    Ubuntu 26.10 får också en funktion som ligger någonstans mellan tillgänglighet och AI.

    Den heter Myna och gör det möjligt att diktera text med rösten.

    Till skillnad från många kommersiella röstassistenter behöver ljudet inte skickas till en molntjänst.

    Taligenkänningen sker istället lokalt på datorn.

    När språkmodellerna väl har installerats fungerar diktering även utan internetanslutning.

    Det är positivt både för integriteten och för användare som arbetar i miljöer där internetanslutningen är begränsad.

    GNOME 51 på skrivbordet

    På skrivbordssidan får Ubuntu 26.10 den nya versionen GNOME 51, med kodnamnet A Coruña.

    Den kommer tillsammans med en rad förbättringar av skrivbordsmiljön och de program som ingår i GNOME.

    Ubuntu 26.10 blir alltså inte bara en säkerhetsuppdatering. Distributionen innehåller en ny generation av många centrala Linux-komponenter.

    En Ubuntu-version för den som vill ligga i framkant

    Ubuntu 26.10 är en så kallad interimversion.

    Det innebär att den riktar sig mer till användare som vill ha nya funktioner och den senaste Linux-tekniken än till organisationer som prioriterar många års stabil support.

    Den stora långtidssupporterade versionen är istället Ubuntu 26.04 LTS.

    Ubuntu 26.10 visar samtidigt tydligt vart Canonical är på väg.

    Mer kod skrivs i minnessäkra språk som Rust. Diskkryptering integreras allt djupare med TPM. Bootprocessen görs mindre och säkrare. Företagsinloggning moderniseras och även AI-funktioner byggs med större fokus på lokal behandling av data.

    Det kanske inte är förändringar som syns direkt när man startar skrivbordet.

    Men under ytan innebär Ubuntu 26.10 ett omfattande arbete med att göra Linux svårare att angripa – samtidigt som säkerheten ska kräva mindre arbete från användaren.

    > FAKTA: UBUNTU 26.10
    Version: Ubuntu 26.10 “Stonking Stingray”
    Utgivning: 15 oktober 2026
    Typ: Interimversion – inte LTS
    Linux-kärna: Linux 7.3
    Skrivbord: GNOME 51 “A Coruña”
    OpenSSL: 4.0
    OpenSSH: 10.5
    Bootloader: Nedbantad och signerad GRUB
    Kryptering: Utökat stöd för TPM-baserad diskkryptering
    Nyheter: dbus-broker, ntpd-rs, Rust-baserade verktyg och lokal taligenkänning med Myna
    $ security –status: HARDENED_
  • OBS Studio 33 får bättre NVIDIA-stöd och flera förbättringar

    OBS Studio, det fria och öppna programmet för videoinspelning och direktsändning till exempelvis YouTube och Twitch, har gått in i betatestning inför version 33. Den nya versionen förbättrar bland annat stödet för NVIDIA-teknik, spelinspelning, PipeWire och ARM64-system.

    Den populära programvaran OBS Studio är på väg mot version 33. Den nya versionen har nu gått in i publik betatestning och innehåller flera större förändringar för den som spelar in video, strömmar spel eller producerar direktsändningar.

    OBS Studio är fri programvara med öppen källkod och finns för Linux, Windows och macOS. Programmet används både av vanliga användare som vill spela in sin bildskärm och av professionella innehållsskapare som sänder direkt på exempelvis YouTube och Twitch.

    Nyare teknik från NVIDIA

    En av de större nyheterna i OBS Studio 33 är stöd för de senaste versionerna av NVIDIA Broadcast SDK.

    NVIDIA Broadcast använder grafikkortets beräkningskapacitet för att behandla ljud och bild i realtid. Tekniken kan bland annat användas för att minska bakgrundsljud från en mikrofon och förbättra eller förändra kamerabilden.

    OBS får dessutom stöd för NVENC på ARM64-system.

    NVENC är en särskild del av vissa NVIDIA-grafikkort som kan komprimera video utan att processorn behöver göra hela arbetet. Det är särskilt användbart vid direktsändning och videoinspelning eftersom datorns vanliga processor då får mer kraft över till andra arbetsuppgifter.

    Att stödet även kommer till AArch64, ofta kallat ARM64, är intressant eftersom ARM-processorer används i allt fler typer av datorer och specialbyggda system.

    OBS blir bättre på att upptäcka problem

    Version 33 ska också bli bättre på att tala om när något är fel.

    Om en profil försöker använda en videokodare som saknas ska OBS kunna upptäcka detta. Det minskar risken för situationer där en gammal konfiguration plötsligt inte fungerar efter exempelvis byte av grafikkort eller drivrutin.

    Även systemet som laddar insticksmoduler, så kallade plugins, har byggts om.

    Plugins används för att lägga till funktioner som inte ingår i OBS från början. Ett mer robust system för att ladda dem kan därför få betydelse för många användare som har byggt upp avancerade OBS-installationer med flera tillägg.

    Om den centrala modulen obs-transitions inte kan laddas ska programmet dessutom visa ett fel redan vid starten.

    Enklare att placera saker i bilden

    OBS arbetar med så kallade scener. I en scen kan exempelvis en webbkamera, ett spel, text och grafik placeras ovanpå varandra.

    I OBS Studio 33 förbättras funktionen som hjälper användaren att placera dessa objekt i förhandsvisningen. När ett objekt dras nära exempelvis en kant eller ett annat objekt kan det automatiskt fästas i rätt position.

    Den nya versionen får en tydligare visuell markering som visar när denna funktion aktiveras.

    Även nummerfält, så kallade spinboxes, ska få ett förbättrat beteende.

    Bättre inspelning av spel

    OBS Studio används mycket för att spela in och direktsända datorspel.

    Därför har utvecklarna förbättrat Game Capture, funktionen som försöker ansluta direkt till ett spel för att fånga dess bild.

    I version 33 förbättras bland annat identifieringen av spel som körs i fullskärmsläge. Det kan minska problem där OBS inte hittar rätt program eller visar en svart bild.

    På Windows justeras dessutom namnen på de olika metoder som används för Window Capture för att göra alternativen tydligare.

    Förbättringar för Linux och PipeWire

    Linuxanvändare får också flera förändringar.

    OBS använder bland annat PipeWire för skärmdelning och inspelning i moderna Linuxmiljöer. PipeWire fungerar som en central del av Linuxsystemets hantering av ljud och video och används bland annat tillsammans med Wayland.

    I OBS Studio 33 förbättras PipeWire-baserad skärminspelning.

    Samtidigt sker en viktig förändring av systemkraven: Ubuntu 24.04 LTS tas bort som officiellt stödd plattform för de nya färdigbyggda paketen.

    Betaversionerna erbjuds i stället bland annat för Ubuntu 26.04 LTS.

    Det betyder inte nödvändigtvis att OBS omedelbart slutar fungera på Ubuntu 24.04, men användare som vill använda de officiella paketen för OBS 33 behöver räkna med ett nyare system.

    Flera mindre förbättringar

    OBS Studio 33 innehåller även en lång rad mindre förändringar.

    Bland annat förbättras hanteringen av delade Hybrid MP4/MOV-filer, vilket används när långa inspelningar delas upp i flera filer.

    Utvecklarna har också arbetat med:

    • ljudövervakning och dess statusikoner
    • kortkommandon för ljudövervakning
    • felaktiga skalningsupplösningar
    • grupper i Studio Mode
    • transparens vid skärminspelning i macOS
    • B-frame-beräkningar med AMD AMF-kodare
    • ljudbitrate vid inspelning med flera ljudkanaler
    • webbläsarkällor och OBS inbyggda webbaserade paneler
    • ett antal problem som tidigare kunnat få programmet att krascha.

    Beta – inte avsedd för viktiga produktioner

    OBS Studio 33 är fortfarande en betaversion.

    Det innebär att funktionerna till stor del finns på plats, men att det fortfarande kan finnas fel som utvecklarna försöker hitta innan den slutliga versionen publiceras.

    Den som använder OBS för viktiga direktsändningar, arbete eller andra situationer där programmet måste fungera stabilt bör därför fortsätta använda den stabila versionen tills OBS Studio 33 är färdig.

    För den som däremot vill testa nyheterna och hjälpa till att hitta problem ger betaversionen en första möjlighet att prova nästa generation av OBS Studio.

    https://obsproject.com

    Fakta: OBS Studio 33

    Program: OBS Studio
    Version: 33 Beta
    Typ: Videoinspelning och direktsändning
    Licens: Fri och öppen källkod
    Plattformar: Linux, Windows och macOS
    Nyheter: Nyare NVIDIA Broadcast SDK, NVENC för ARM64, förbättrad Game Capture och bättre PipeWire-stöd
    Linux: Färdigbyggda betapaket finns för Ubuntu 26.04 LTS
    Status: Betaversion – inte rekommenderad för produktionsmiljö
  • Ubuntu 26.10 Snapshot 4 är släppt – Linux 7.2 nu, Linux 7.3 till slutversionen

    Canonical har släppt den fjärde och sista utvecklingsbilden av Ubuntu 26.10 ”Stonking Stingray”. Snapshot 4 ger en tidig bild av hur höstens Ubuntu-version kommer att se ut och levereras med Linux 7.2. Den färdiga versionen planeras däremot att få den ännu nyare Linux-kärnan 7.3.

    Ubuntu 26.10 närmar sig nu den viktiga betafasen. Den 17 september publicerade Ubuntu Release Team Snapshot 4, som enligt utvecklarna ligger mycket nära de installationsbilder som ska användas för betaversionen den 24 september.

    Den färdiga Ubuntu 26.10 är planerad till 15 oktober 2026.

    Vad är egentligen en Snapshot?

    Under utvecklingen av Ubuntu byggs nya installationsbilder kontinuerligt. De dagliga versionerna kan förändras från dag till dag och är framför allt avsedda för utvecklare och testare.

    En Snapshot fungerar i stället som en slags frusen ögonblicksbild av utvecklingen.

    Det gör det enklare att installera exakt samma version på flera datorer, testa programvara och rapportera fel mot ett bestämt systemläge.

    Canonical beskriver Snapshot-versionerna som testmaterial snarare än färdiga produkter. Snapshot 4 bör därför inte användas som operativsystem på en viktig arbetsdator.

    För den som vill prova Ubuntu 26.10 är en virtuell maskin, exempelvis med VirtualBox, GNOME Boxes eller KVM, ett betydligt säkrare alternativ.

    Linux 7.2 finns med – men 7.3 är målet

    En av de viktigaste komponenterna i Snapshot 4 är Linux 7.2.

    Linux-kärnan är den del av operativsystemet som arbetar närmast datorns hårdvara. Den sköter bland annat processor, minne, lagring, USB-enheter, nätverk och grafikhårdvara.

    En nyare Linux-kärna betyder därför ofta bättre stöd för ny hårdvara och uppdaterade drivrutiner.

    Canonical hade ursprungligen valt Linux 7.2 som kärna för Ubuntu 26.10, men ändrade planerna i början av september. Målet är nu att den slutliga Ubuntu 26.10 ska använda Linux 7.3.

    Det innebär alltså att Snapshot 4 inte nödvändigtvis visar exakt vilken kärna den färdiga Ubuntu-versionen kommer att använda.

    Ubuntu 26.10 ska bli enklare att installera

    Canonical arbetar också med att förenkla själva installationen och den första starten av systemet.

    Tanken är att en ny användare ska behöva fatta färre tekniska beslut innan datorn går att använda. Samtidigt ska mer avancerade funktioner fortfarande finnas tillgängliga för dem som behöver dem.

    Det passar in i Canonicals långsiktiga arbete där Ubuntu 26.10 även fungerar som ett utvecklingssteg på vägen mot nästa stora LTS-generation.

    App Center ska bry sig mindre om paketformat

    Ett annat intressant projekt är ett mer paketoberoende App Center.

    I Linux kan program distribueras på flera olika sätt. Ubuntu använder bland annat traditionella DEB-paket och Snap-paket.

    För en erfaren Linux-användare är skillnaden ofta viktig, men för en ny användare kan den snarare skapa förvirring.

    Canonical vill därför att programbutiken i större utsträckning ska visa själva programmet, medan tekniken bakom installationen hamnar i bakgrunden.

    Sökning, kategorier, betyg och programinformation ska kunna presenteras på ett mer enhetligt sätt oavsett vilket paketformat som används. Den som vill välja paketformat själv ska fortfarande kunna göra det.

    Bättre hantering av drivrutiner

    Även Ubuntu-systemets hantering av drivrutiner håller på att förbättras.

    Målet är bland annat tydligare information om vilka drivrutiner som finns tillgängliga och hur mogna de är. Det kan vara särskilt värdefullt för exempelvis grafikkort och annan hårdvara där flera alternativa drivrutiner kan finnas.

    För vanliga användare innebär det förhoppningsvis mindre gissande när systemet erbjuder flera alternativ.

    RISC-V blir allt viktigare

    Ubuntu fortsätter samtidigt att satsa på RISC-V, den öppna processorarkitektur som på senare år fått allt större uppmärksamhet.

    Ubuntu publicerar redan utvecklingsbilder för 64-bitars RISC-V-system, och de aktuella installationsbilderna riktar sig bland annat till maskiner som uppfyller RVA23-profilen.

    RVA23 kan förenklat beskrivas som en gemensam uppsättning funktioner som moderna RISC-V-processorer förväntas ha.

    Det är viktigt eftersom RISC-V tidigare har varit betydligt mer fragmenterat än exempelvis vanliga x86-datorer. En tydligare gemensam hårdvarunivå gör det lättare för Linuxdistributioner och programutvecklare att veta vilken funktionalitet de kan räkna med.

    GNOME 51 och Mesa 26.2 väntas

    Ubuntu 26.10 byggs också kring en ny generation av Linux skrivbordsteknik.

    Den färdiga versionen väntas använda GNOME 51 som grund för skrivbordsmiljön tillsammans med Mesa 26.2, som innehåller de öppna grafikdrivrutiner som används av bland annat Intel-, AMD- och flera andra grafiklösningar.

    För användaren kan uppdateringar av Mesa innebära bättre grafikprestanda, förbättrad kompatibilitet med ny hårdvara och korrigeringar för spel och andra grafikintensiva program.

    Nu börjar jakten på buggar

    Ubuntu 26.10 gick in i så kallad Feature Freeze den 20 augusti. Det betyder i praktiken att utvecklingen allt mer har gått från att lägga till nya funktioner till att stabilisera det som redan finns och rätta fel.

    Snapshot 4 är därför särskilt intressant för den som utvecklar Linuxprogram eller vill hjälpa Ubuntu-projektet att hitta problem innan lanseringen.

    Nästa stora hållpunkt är betaversionen den 24 september. Därefter följer Kernel Freeze den 1 oktober och Final Freeze den 8 oktober innan den färdiga versionen planeras till den 15 oktober.

    https://cdimage.ubuntu.com/ubuntu/releases/26.10/release/snapshot-4

    > FAKTA: UBUNTU 26.10
    Version: Ubuntu 26.10
    Kodnamn: Stonking Stingray
    Snapshot 4: 17 september 2026
    Kärna i Snapshot 4: Linux 7.2
    Planerad kärna i slutversionen: Linux 7.3
    Beta: 24 september 2026
    Final Freeze: 8 oktober 2026
    Slutversion: 15 oktober 2026
    Skrivbord: GNOME 51
    Grafikstack: Mesa 26.2
    root@linux.se:~$ ubuntu-release –info _
  • OKIT ger gamla datorer ett nytt liv med Linux

    Datorer som inte längre klarar Windows 11 eller som har fallit utanför Apples stöd behöver inte vara uttjänta. Det ideella medborgarinitiativet OKIT samlar in äldre datorer, installerar Linux och skänker dem vidare till personer som fortfarande kan ha nytta av dem. Nu har projektet öppnat sin webbplats där besökare kan se vilka datorer som finns tillgängliga.

    Mängder av fullt fungerande datorer byts varje år ut eftersom de inte längre kan köra de senaste versionerna av Windows eller macOS. Hårdvaran kan fortfarande fungera, men när operativsystemet inte längre stöds blir datorn betydligt mindre attraktiv för sin tidigare ägare.

    Det är sådana datorer som OKIT försöker ge ett nytt liv.

    Projektet tar emot datorer som privatpersoner, företag och organisationer inte längre behöver. Tidigare data raderas, datorerna kontrolleras och de maskiner som bedöms som användbara får Linux installerat innan de skänks vidare.

    Från mycket långsamma datorer till helt användbara maskiner

    Den som tittar på datorerna hos OKIT ska inte förvänta sig en samling moderna premiumdatorer. Prestandan varierar kraftigt.

    En del maskiner är gamla och långsamma modeller med mekaniska hårddiskar. De kan ändå fungera för enklare uppgifter som ordbehandling, e-post, internetradio och lättare webbsurfning.

    Andra datorer är betydligt mer användbara och kan exempelvis vara utrustade med Core i5-processor, mer arbetsminne och SSD.

    På webbplatsen finns exempelvis en äldre Acer Aspire V5-531 som uttryckligen beskrivs som mycket långsam och fortfarande använder en mekanisk hårddisk. Samtidigt finns modeller som ASUS S551LN med Core i5, 8 GB RAM och SSD.

    Det är alltså viktigt att läsa beskrivningen av varje enskild dator och välja en maskin som passar det man tänker använda den till.

    Linux i stället för Windows

    OKIT installerar i första hand Linux Mint, Ubuntu eller Debian.

    Linux Mint är normalt förstahandsvalet eftersom skrivbordsmiljön på många sätt påminner om Windows och därför brukar vara förhållandevis lätt att komma igång med för den som aldrig tidigare har använt Linux.

    Om Linux Mint inte fungerar bra på den aktuella hårdvaran kan Ubuntu eller Debian användas i stället.

    För en äldre dator kan detta göra stor skillnad. En maskin som inte längre är lämplig för ett modernt Windows-system kan fortfarande fungera bra för exempelvis Firefox, Google Chrome, LibreOffice, GIMP, e-post och videouppspelning.

    Det betyder däremot inte att en Linuxdator automatiskt kan ersätta en Windows- eller Mac-dator i alla situationer. Program som kräver Windows eller macOS fungerar inte nödvändigtvis, och exempelvis BankID erbjuder inte någon vanlig Linuxversion för datorn. Mobilt BankID kan däremot användas tillsammans med webbtjänster som körs i webbläsaren.

    Datorerna skänks bort

    Grundprincipen bakom OKIT är enkel: projektet får datorer till skänks och skänker dem sedan vidare.

    Datorerna säljs alltså inte.

    På OKIT.se kan besökaren se vilka datorer som finns, läsa deras specifikationer och få en uppfattning om vad respektive maskin lämpar sig för. Webbplatsen befinner sig fortfarande i en uppstarts- och testfas, och reservationsfunktionen är enligt informationen på webbplatsen ännu inte helt öppnad för ordinarie utlämning.

    När systemet används är tanken att den som är intresserad ska kunna paxa en dator, lämna sina kontaktuppgifter och därefter få information om hur datorn kan hämtas.

    Hämtas i Västra Stockholm

    Det finns dock en viktig begränsning: datorerna skickas inte över hela Sverige.

    De måste hämtas på plats i Västra Stockholm, och eftersom verksamheten drivs ideellt sker utlämningen under begränsade tider. OKIT uppger att utlämningen huvudsakligen sker under helger.

    Den som bor långt från Stockholm behöver därför själv kunna ordna hämtning.

    Det är också bra att kontrollera vad som följer med datorn. Många av de bärbara datorerna saknar nätadapter, och batterierna kan vara slitna eftersom flera av maskinerna är 10–15 år gamla.

    En gammal dator behöver inte vara elektronikskrot

    OKIT visar samtidigt på ett större problem inom datorbranschen.

    En dator kan vara tekniskt fungerande även om tillverkaren av operativsystemet inte längre vill eller kan stödja hårdvaran. För den som behöver spela de senaste spelen eller använda tung professionell programvara är en tio eller femton år gammal dator sällan ett realistiskt alternativ.

    Men kraven är helt annorlunda för någon som främst behöver skriva dokument, läsa e-post, surfa på nätet eller titta på exempelvis SVT Play.

    I sådana fall kan Linux förlänga datorns användbara livslängd betydligt.

    Det är också själva grundidén bakom OKIT: en gammal dator behöver inte vara värdelös bara för att den inte längre passar Windows 11 eller den senaste versionen av macOS.

    Ibland kan det räcka med ett nytt operativsystem – och gärna en SSD – för att en dator som annars hade riskerat att bli elektronikskrot ska kunna göra nytta i flera år till.

    Mer information och aktuella datorer finns på OKIT.se.

    > FAKTA: OKIT

    Webbplats: Okit.se

    Vad är OKIT?
    Ett medborgarinitiativ som samlar in äldre datorer och ger dem ett nytt liv med Linux.

    Vilka datorer?
    Bland annat datorer som inte klarar Windows 11 eller som inte längre stöds av nya versioner av macOS.

    Operativsystem:
    Linux Mint, Ubuntu eller Debian. Linux Mint används ofta eftersom gränssnittet påminner om Windows.

    Prestanda:
    Allt från mycket långsamma äldre datorer med mekanisk hårddisk till betydligt bättre maskiner med SSD.

    Pris:
    Datorerna skänks bort gratis.

    Utlämning:
    Datorerna hämtas i Västra Stockholm under särskilda utlämningstider.

    Syfte:
    Att minska elektronikavfall och låta fungerande datorer fortsätta göra nytta.

  • Ubuntu 24.04.5 LTS släppt – får Linux 7.0 och nyare grafikdrivrutiner

    Ubuntu 24.04.5 LTS har släppts med en uppdaterad HWE-stack, Linux 7.0 och Mesa 26.2. Uppdateringen ger framför allt bättre stöd för nyare hårdvara, modernare grafikdrivrutiner samt samlade säkerhets- och stabilitetsförbättringar. För den som redan kör Ubuntu 24.04 LTS behövs ingen ominstallation – vanliga systemuppdateringar räcker.

    Ubuntu 24.04 LTS har fått sin femte stora underhållsuppdatering. Ubuntu 24.04.5 LTS innehåller framför allt nyare stöd för modern hårdvara, säkerhetsuppdateringar och rättningar av fel som upptäckts sedan den förra installationsutgåvan.

    För den som redan använder Ubuntu 24.04 handlar det inte om ett nytt operativsystem i vanlig mening. En så kallad punktutgåva samlar helt enkelt ihop de uppdateringar som har släppts sedan den ursprungliga versionen och paketerar dem i nya installationsavbilder.

    Det gör framför allt livet enklare för den som installerar Ubuntu på en ny dator. I stället för att först installera ett flera år gammalt installationsmedium och därefter ladda ned stora mängder uppdateringar får man ett system som redan från början innehåller betydligt modernare komponenter.

    Linux 7.0 ger stöd för nyare hårdvara

    Den största tekniska förändringen i Ubuntu 24.04.5 Desktop är den uppdaterade Hardware Enablement-stacken, vanligen förkortad HWE.

    HWE är Ubuntus sätt att ge en långtidssupporterad Ubuntu-version tillgång till nyare Linuxkärnor och grafikkomponenter utan att användaren behöver byta till en helt ny Ubuntu-version.

    Ubuntu 24.04 lanserades ursprungligen våren 2024, men datorhårdvaran fortsätter förstås att utvecklas. Nya processorer, grafikkort, nätverkskretsar och andra komponenter behöver ofta nyare drivrutiner än de som fanns när den ursprungliga Ubuntu-versionen släpptes.

    I Ubuntu 24.04.5 har HWE-stacken uppdaterats till Linux 7.0, jämfört med Linux 6.17 i Ubuntu 24.04.4.

    Det kan innebära bättre kompatibilitet med nyare datorer och kringutrustning, eftersom många av Linux drivrutiner är en del av själva kärnan.

    Desktop och Server använder olika strategi

    På Ubuntu Desktop används HWE normalt automatiskt. En vanlig skrivbordsinstallation av Ubuntu 24.04 kan därför successivt få nyare Linuxkärnor under LTS-versionens livstid.

    Ubuntu Server arbetar mer konservativt.

    Serverinstallationer fortsätter normalt att använda den ursprungliga så kallade GA-kärnan, där GA står för General Availability. För servrar kan stabilitet och förutsägbarhet vara viktigare än att snabbt få stöd för den allra senaste hårdvaran.

    Den som behöver HWE även på en Ubuntu-server kan dock välja att använda den nyare kärnserien.

    Mesa 26.2 ger modernare grafikstöd

    Även grafiksystemet har uppdaterats. Ubuntu 24.04.5 levereras med Mesa 26.2.

    Mesa är en central del av grafiksystemet i Linux och innehåller öppna implementationer av bland annat OpenGL och Vulkan samt grafikdrivrutiner för flera typer av hårdvara.

    För användare med framför allt AMD- och Intel-grafik kan en ny Mesa-version innebära bättre stöd för moderna grafikkretsar, rättade grafikproblem och förbättringar i spel och andra program som använder hårdvaruaccelererad grafik.

    Det är därför kombinationen av ny Linuxkärna och ny Mesa-version är särskilt viktig när en äldre LTS-version ska installeras på en relativt ny dator.

    Ingen ominstallation behövs

    Den som redan kör Ubuntu 24.04 LTS behöver normalt inte ladda ned Ubuntu 24.04.5 eller installera om datorn.

    Det räcker att hålla den befintliga installationen uppdaterad med Ubuntus vanliga uppdateringsverktyg.

    Punktutgåvan är framför allt viktig för nya installationer. Den nya installationsavbildningen innehåller redan en stor mängd säkerhetsuppdateringar, felrättningar och nyare komponenter.

    Det innebär att färre uppdateringar behöver hämtas direkt efter installationen.

    Även Ubuntu-varianterna uppdateras

    Samtidigt med huvudversionen har flera av de officiella Ubuntu-varianterna fått motsvarande uppdaterade installationsmedia.

    Bland dessa finns:

    • Kubuntu 24.04.5 LTS
    • Ubuntu Budgie 24.04.5 LTS
    • Ubuntu MATE 24.04.5 LTS
    • Lubuntu 24.04.5 LTS
    • Ubuntu Kylin 24.04.5 LTS
    • Ubuntu Studio 24.04.5 LTS
    • Xubuntu 24.04.5 LTS
    • Edubuntu 24.04.5 LTS
    • Ubuntu Cinnamon 24.04.5 LTS
    • Ubuntu Unity 24.04.5 LTS

    Skillnaden mellan varianterna ligger framför allt i skrivbordsmiljö, medföljande program och målgrupp. Under ytan delar de stora delar av samma Ubuntu-system.

    Varför finns punktutgåvor?

    En LTS-version av Ubuntu är tänkt att kunna användas under lång tid. Problemet är att datorvärlden förändras betydligt snabbare än så.

    Om Ubuntu enbart skulle behålla exakt samma Linuxkärna och grafikdrivrutiner under hela LTS-perioden skulle stödet för nya datorer gradvis bli sämre.

    HWE är en kompromiss.

    Själva operativsystemet kan fortsätta vara den stabila Ubuntu 24.04-serien samtidigt som de delar som ligger närmast hårdvaran kan moderniseras.

    Det är en av anledningarna till att en dator tillverkad flera år efter lanseringen av Ubuntu 24.04 fortfarande kan få bra stöd utan att användaren behöver lämna LTS-versionen.

    Lång supporttid

    Ubuntu 24.04 LTS, med kodnamnet Noble Numbat, lanserades i april 2024.

    Ubuntu Desktop, Server, Cloud och Core omfattas av fem års vanlig support räknat från den ursprungliga Ubuntu 24.04-utgåvan.

    Flera av de officiella Ubuntu-varianterna har kortare ordinarie supportperioder på tre år.

    För den som behöver använda systemet ännu längre finns dessutom möjlighet till utökad säkerhetssupport genom Ubuntus lösningar för Expanded Security Maintenance.

    En viktig uppdatering utan stora synliga förändringar

    Ubuntu 24.04.5 är alltså inte en version som förändrar hur Ubuntu ser ut eller fungerar i grunden.

    Den viktigaste skillnaden finns längre ned i systemet.

    Linux 7.0, Mesa 26.2 och de samlade säkerhets- och stabilitetsuppdateringarna gör framför allt Ubuntu 24.04 LTS bättre lämpat för installation på nyare datorer.

    För befintliga användare är budskapet betydligt enklare: fortsätt installera de vanliga systemuppdateringarna. Någon ominstallation behövs inte.

    Länkar för ladda hem ubuntu finns på:

    https://wiki.linux.se/Ubuntu#Version_24.04_LTS_%E2%80%93_support_till_juni_2029

    > FAKTA: Ubuntu 24.04.5 LTS
    Version: Ubuntu 24.04.5 LTS
    Kodnamn: Noble Numbat
    Typ: LTS – Long Term Support
    Linuxkärna: Linux 7.0 via HWE
    Grafik: Mesa 26.2
    Föregående punktutgåva: Ubuntu 24.04.4 LTS
    Desktop: HWE används normalt som standard
    Server: GA-kärnan används normalt som standard
    Ominstallation: Nej, befintliga 24.04-system kan uppdateras normalt
    Standardunderhåll: 5 år för Ubuntu Desktop, Server, Cloud och Core
    user@ubuntu:~$ sudo apt update && sudo apt upgrade
  • Ubuntu 26.04.1 LTS är här – nu har långtidssystemet blivit stabilare

    Ubuntu 26.04.1 LTS finns nu att hämta. Det är den första samlade uppdateringen av vårens Ubuntu 26.04 LTS och innehåller flera månaders säkerhetsuppdateringar och felrättningar. För den som redan använder Ubuntu 26.04 händer inget dramatiskt, men för nya installationer innebär den nya utgåvan en tryggare och mer färdig start.

    En putsad version – inte ett nytt operativsystem

    Versionsnumret 26.04.1 kan låta som om Canonical har lanserat ett nytt Ubuntu bara några månader efter Ubuntu 26.04. Så är det inte. Siffran efter den andra punkten visar att det handlar om en punktutgåva: en ny installationsavbildning där uppdateringar som redan har publicerats har samlats på ett ställe.

    Det kan jämföras med att ett nytryck av en bok innehåller rättade stavfel och förbättrade formuleringar, men fortfarande är samma bok. Ubuntu 26.04.1 bygger vidare på Ubuntu 26.04 LTS, har samma tekniska grund och använder fortfarande Linuxkärnan 7.0.

    Den stora vinsten märks vid en nyinstallation. Den som installerar från den ursprungliga ISO-filen från april behöver först installera systemet och därefter hämta flera månaders uppdateringar. Med 26.04.1 finns en stor del av dessa rättningar redan på installationsmediet. Det sparar både tid och datatrafik och minskar risken för att användaren börjar arbeta i ett ännu inte fullt uppdaterat system.

    Säkerhetsuppdateringar och många små förbättringar

    Ubuntu 26.04.1 innehåller säkerhetsuppdateringar som publicerades fram till och med den 25 augusti 2026. Dessutom har Canonical samlat ett stort antal rättningar för installation, skrivbordsmiljö, maskinvara, servrar och molnsystem.

    På skrivbordet har bland annat krascher i filhanteraren Nautilus rättats. Problem med muspekaren, fönsterhantering, pekskärmens dra-och-släpp-funktion och inkoppling av liknande bildskärmar har också fått korrigeringar. Stödet för vissa fingeravtrycksläsare, styrplattor och ljudkretsar har förbättrats. Även LibreOffice och flera centrala GNOME-komponenter har uppdaterats med nya felrättningsversioner.

    Var och en av dessa ändringar kan verka liten. Tillsammans är de ändå viktiga. Ett modernt operativsystem består av tusentals paket som ska fungera med ett mycket stort antal datorer och tillbehör. En punktutgåva handlar därför mindre om synliga nyheter och mer om att få helheten att fungera pålitligare.

    Den fullständiga listan över ändringar i Ubuntu 26.04.1 är omfattande. Canonical påpekar dessutom att sammanställningen huvudsakligen omfattar paketen i main och restricted. Ytterligare uppdateringar finns i programförråden universe och multiverse.

    Ubuntu 24.04-användare får vänta lite till

    Den första punktutgåvan av en ny LTS-version brukar vara startskottet för den breda uppgraderingen från föregående LTS-utgåva. Många försiktiga användare och organisationer väntar medvetet till dess, eftersom de första månadernas barnsjukdomar då har hunnit rättas.

    Den här gången öppnas dock inte den automatiska uppgraderingen från Ubuntu 24.04 LTS omedelbart. Enligt Canonicals lanseringsmeddelande ska uppgraderingen börja erbjudas via Uppdateringshanteraren ett par veckor efter lanseringen. Fördröjningen beror på planerade bakåtporteringar som ska rätta regressioner i en ny version av rust-coreutils.

    En regression är ett fel som innebär att något som tidigare fungerade slutar fungera efter en ändring. coreutils innehåller grundläggande kommandon för bland annat filer, mappar och textbehandling. Eftersom sådana verktyg används i stora delar av systemet är det klokt att rätta problemen innan miljontals datorer erbjuds uppgraderingen.

    Canonical anger att den som absolut vill uppgradera redan nu kan använda kommandot do-release-upgrade -d. För de flesta användare är det ändå rimligare att vänta tills den vanliga uppgraderingen visas automatiskt. Säkerhetskopiera alltid viktiga filer innan en större versionsuppgradering.

    Redan installerat Ubuntu 26.04 behöver inte installeras om

    Den som redan kör Ubuntu 26.04 LTS behöver varken hämta en ny ISO-fil eller installera om datorn. Ett fullständigt uppdaterat Ubuntu 26.04-system har redan fått samma paket och rättningar som ingår i 26.04.1.

    Den nya ISO-filen är alltså främst avsedd för nya installationer, ominstallationer och skapande av uppdaterade USB-minnen. Länkar vart du hämtar Ubuntu 26.04.1 finns i Linux.se på wiki

    Samtidigt har nya installationsavbildningar publicerats för flera officiella varianter, däribland Kubuntu, Xubuntu, Lubuntu, Ubuntu Budgie, Ubuntu Studio, Edubuntu, Ubuntu Kylin och Ubuntu Cinnamon. De använder andra skrivbordsmiljöer eller är anpassade för särskilda användningsområden, men delar stora delar av den tekniska grunden med Ubuntu.

    LTS betyder långsiktighet

    Förkortningen LTS står för Long Term Support, alltså långtidssupport. Ubuntu Desktop, Server, Cloud och Core får fem års vanligt underhåll räknat från lanseringen av Ubuntu 26.04 LTS i april 2026. Enligt de officiella versionsanteckningarna gäller den ordinarie supporten till april 2031. De officiella Ubuntu-varianterna har normalt tre års support, och längre säkerhetsunderhåll erbjuds genom Ubuntu Pro och ESM.

    Ubuntu 26.04.1 är därför ingen utgåva som lockar med ett helt nytt utseende eller spektakulära funktioner. Dess värde ligger i något mindre synligt men viktigare för ett långtidssystem: en mer genomarbetad installation, färre kända fel och en stabilare grund för de kommande åren.

    FAKTARUTA: Ubuntu 26.04.1 LTS

    Version: Ubuntu 26.04.1 LTS ”Resolute Raccoon”

    Typ: Första punktutgåvan till Ubuntu 26.04 LTS

    Innehåll: Samlade säkerhetsuppdateringar, felrättningar och uppdaterade installationsfiler.

    För nya installationer: Färre uppdateringar behöver hämtas direkt efter installationen.

    För befintliga användare: Ingen ominstallation behövs. Ett fullt uppdaterat Ubuntu 26.04 har redan samma rättningar.

    Ordinarie support: Till april 2031 för Ubuntu Desktop, Server, Cloud och Core.

  • Från hobbyprojekt till världens digitala ryggrad – Linux fyller 35 år

    Den 25 augusti 1991 berättade den då 21-årige studenten Linus Torvalds att han arbetade på ett fritt operativsystem. Projektet var enligt honom ”bara en hobby” och skulle inte bli särskilt stort. Trettiofem år senare finns Linux i allt från mobiltelefoner och trådlösa routrar till superdatorer, rymdsystem och världens största datacenter.

    När Linus Torvalds publicerade sitt meddelande i diskussionsgruppen comp.os.minix var internet fortfarande något som främst användes av universitet, forskare och teknikentusiaster. World Wide Web hade precis börjat ta form och de flesta hemdatorer var inte anslutna till något nätverk.

    Torvalds berättade att han arbetade på ett fritt system för datorer med Intels 386- och 486-processorer. Han hade redan fått kommandotolken Bash och kompilatorn GCC att fungera och ville veta vilka funktioner andra användare saknade i operativsystemet Minix.

    Han underströk samtidigt att projektet inte var professionellt, inte var portabelt och förmodligen aldrig skulle fungera med särskilt många typer av hårdvara.

    Det visade sig vara en av datorhistoriens mindre lyckade framtidsprognoser.

    Vad är egentligen Linux?

    Linux beskrivs ofta som ett operativsystem, men tekniskt sett är Linux själva kärnan – den del av systemet som arbetar närmast datorns hårdvara.

    Kärnan fördelar processortid, hanterar arbetsminnet, kommunicerar med hårddiskar och andra enheter samt ser till att program kan köras utan att störa varandra. Runt Linuxkärnan byggs sedan kompletta operativsystem med verktyg, skrivbordsmiljöer och program.

    Sådana system kallas Linuxdistributioner. Debian, Ubuntu, Fedora, Linux Mint, Arch Linux och openSUSE är några välkända exempel.

    Android använder också Linuxkärnan, även om resten av systemet skiljer sig tydligt från en traditionell Linuxdistribution för datorer.

    Den öppna utvecklingsmodellen förändrade allt

    En viktig förklaring till framgången är att Linux blev fri och öppen programvara. Källkoden är tillgänglig för den som vill studera, ändra och förbättra den.

    Det innebär inte att utvecklingen saknar regler. Ändringar granskas noggrant innan de godkänns, och utvecklingen är uppdelad mellan tusentals personer med ansvar för olika delar av kärnan.

    Modellen gör det möjligt för privatpersoner, universitet och konkurrerande företag att arbeta med samma tekniska grund. En förbättring som utvecklas för en server kan senare komma till nytta i en persondator, mobiltelefon eller inbyggd elektronisk produkt.

    Linux utveckling visar att mycket stora och komplicerade tekniska projekt kan skapas genom internationellt samarbete. Företag bidrar med pengar och utvecklare, medan frivilliga rapporterar fel, skriver dokumentation och utvecklar nya funktioner.

    Linux finns överallt – även när det inte syns

    Många människor använder Linux varje dag utan att känna till det. Systemet finns bland annat i:

    • Androidtelefoner och surfplattor
    • webbservrar och molntjänster
    • trådlösa routrar och nätverksutrustning
    • smart-tv-apparater och digitalboxar
    • industriella styrsystem
    • bilar och annan fordonselektronik
    • satelliter och forskningsutrustning
    • praktiskt taget hela den moderna superdatorvärlden

    När någon öppnar en webbsida, tittar på strömmande video eller sparar en fil i en molntjänst är sannolikheten stor att informationen någonstans på vägen behandlas av en Linuxbaserad server.

    Linux har blivit särskilt viktigt där stabilitet, säkerhet och möjligheten att anpassa systemet är avgörande. En tillverkare behöver inte vänta på att ett enskilt programvaruföretag ska lägga till en funktion. Företaget kan självt förändra koden eller anlita någon som gör det.

    Varför blev inte Linux lika stort på vanliga datorer?

    På servrar, superdatorer och inbyggda system har Linux en mycket stark ställning. På traditionella stationära och bärbara datorer är marknadsandelen betydligt mindre.

    Det beror inte nödvändigtvis på tekniska brister. Windows följer med de flesta nya persondatorer, och många användare fortsätter helt enkelt att använda det system som redan är installerat. Vissa kommersiella program och spel har dessutom länge saknat Linuxversioner.

    Situationen har dock förändrats. Moderna distributioner är enklare att installera, hårdvarustödet har förbättrats och allt fler program fungerar direkt i webbläsaren. Spelplattformen Steam och kompatibilitetslagret Proton har också gjort det möjligt att köra ett stort antal Windowsspel i Linux.

    För äldre datorer kan en lättare Linuxdistribution ge maskinen flera extra användbara år. Det minskar behovet av att köpa nytt och kan därmed även minska mängden elektronikavfall.

    Ett operativsystem som kan kontrolleras

    Linux handlar inte bara om kostnad. Fri programvara ger användaren möjlighet att undersöka vad systemet gör och att fortsätta använda eller utveckla det även om en leverantör ändrar strategi.

    Det är särskilt betydelsefullt för myndigheter, företag och organisationer som vill undvika att bli helt beroende av en enda tillverkare. Öppen källkod innebär inte automatiskt att ett system är säkert, men den gör det möjligt för oberoende experter att granska koden och upptäcka problem.

    Linux kan dessutom anpassas till nästan allt – från mycket små enkortsdatorer till enorma datorsystem med tusentals processorer.

    Linux har två födelsedagar

    Den 25 augusti firas dagen då Linus Torvalds offentliggjorde sitt projekt. Den första publikt tillgängliga versionen, Linux 0.01, publicerades däremot den 17 september 1991.

    Därför förekommer båda datumen som Linux födelsedag. Den 25 augusti markerar idéns presentation för omvärlden, medan den 17 september markerar den första offentliga utgåvan.

    Från studentprojekt till samhällsbärande teknik

    Det mest anmärkningsvärda med Linux är kanske inte hur stort systemet har blivit, utan att utvecklingen fortfarande fortsätter enligt samma grundidé: människor och organisationer över hela världen samarbetar kring en gemensam teknisk plattform.

    Det som började som ett studentprojekt för en begränsad typ av persondator har blivit en central del av det moderna informationssamhället.

    Linus Torvalds trodde inte att projektet skulle bli stort och professionellt. Trettiofem år senare hjälper Linux till att driva mobiltelefoner, internetservrar, forskningssystem och världens kraftfullaste datorer.

    Inte illa för något som började som ”bara en hobby”.

    Grattis på 35-årsdagen, Linux!

  • Debian fyller 33 år – operativsystemet som byggs av en världsomspännande gemenskap

    Den 16 augusti 1993 presenterade studenten Ian Murdock sin idé om en ny Linuxdistribution. Trettiotre år senare är Debian fortfarande ett av den fria programvaruvärldens viktigaste projekt – och utgör grunden för många av dagens mest använda Linuxsystem.

    När Ian Murdock grundade Debian 1993 var Linux fortfarande ett ungt projekt. Begreppet Linuxdistribution var förhållandevis nytt, och det var långt ifrån självklart hur ett komplett operativsystem baserat på Linux skulle organiseras och underhållas.

    Murdock ville skapa något mer genomtänkt än en samling program som satts ihop till ett installationspaket. Hans mål var ett komplett och stabilt operativsystem som utvecklades öppet, gemensamt och i nära samarbete med användarna.

    Visionen formulerades senare i det så kallade Debianmanifestet. Där beskrevs ett system som skulle följa idéerna bakom både Linux och GNU-projektet: programvaran skulle vara fri, utvecklingen öppen och projektets beslut fattas av en gemenskap snarare än av ett enskilt företag.

    Vad är egentligen en Linuxdistribution?

    Linux är i grunden namnet på operativsystemets kärna. Kärnan fungerar som en länk mellan datorns hårdvara och de program som användaren kör.

    För att få ett komplett operativsystem behövs dock betydligt mer. Det krävs bland annat installationsprogram, systemverktyg, skrivbordsmiljöer, drivrutiner, säkerhetsuppdateringar och program för allt från textredigering till webbsurfning.

    En Linuxdistribution samlar alla dessa delar i ett sammanhängande system. Debian blev tidigt känt för att organisera programmen i så kallade paket. Pakethanteringen gör det möjligt att installera, uppdatera och ta bort program utan att användaren själv behöver leta efter och sammanställa programkoden.

    Detta låter självklart i dag, men under Linux tidiga år var det en viktig teknisk och organisatorisk utmaning.

    Ett digitalt bygge med tusentals delar

    Ett modernt operativsystem består av ett mycket stort antal programkomponenter. Dessa utvecklas ofta av helt olika projekt och måste ändå fungera tillsammans.

    När exempelvis ett centralt bibliotek uppdateras kan förändringen påverka hundratals andra program. Debians utvecklare måste därför kontrollera beroenden, rätta fel och se till att säkerhetsuppdateringar kan distribueras utan att resten av systemet slutar fungera.

    Arbetet påminner om att underhålla en enorm maskin där varje kugghjul tillverkas av olika grupper runt om i världen. Debians uppgift är inte bara att samla delarna, utan också att testa att de passar ihop.

    Projektet har därför fått ett starkt rykte för stabilitet. Nya funktioner införs inte enbart för att de är nya. De ska också vara tillräckligt testade för att kunna användas i ett system som förväntas fungera under lång tid.

    Det är en viktig anledning till att Debian används på allt från persondatorer och servrar till molntjänster, inbyggda system och teknisk utrustning.

    Grunden till en hel familj av operativsystem

    Debians inflytande sträcker sig långt utanför projektets egna användare. Distributionens paketsystem och tekniska infrastruktur används som grund för en stor familj av andra Linuxdistributioner.

    Ubuntu är det mest kända exemplet, och Ubuntu har i sin tur blivit grund för ytterligare distributioner. På så sätt kan tekniskt arbete som utförs inom Debian spridas vidare till miljontals datorer, även när användarna inte själva kör Debian.

    Det innebär att en förbättring eller säkerhetsrättning i Debian kan få betydelse långt utanför projektets egna servrar och installationsfiler. Debian fungerar därför både som ett eget operativsystem och som en central byggsten i ett betydligt större Linuxekosystem.

    Ett projekt utan en ensam ägare

    En av Debians mest utmärkande egenskaper är organisationen. Distributionen styrs inte av ett enskilt kommersiellt företag. Den utvecklas huvudsakligen av frivilliga deltagare från många olika länder.

    Det betyder inte att Debian saknar regler eller ledning. Projektet har utvecklat egna demokratiska processer, tekniska riktlinjer och dokument som beskriver vilka principer distributionen ska följa. Bland dessa finns Debians sociala kontrakt och riktlinjerna för fri programvara.

    Modellen kan göra beslutsfattandet långsammare än i ett företag där ledningen snabbt kan bestämma riktning. Samtidigt gör den Debian mindre beroende av ett enskilt bolags ekonomi, ägare eller affärsstrategi.

    Företag kan byta inriktning, köpas upp eller lägga ned produkter. Ett internationellt gemenskapsprojekt kan i stället fortsätta så länge det finns människor som vill utveckla och använda det.

    Debian Day firas runt om i världen

    Den 16 augusti uppmärksammas varje år som Debian Day. Lokala användargrupper arrangerar möten, föredrag, installationsaktiviteter och informella sammankomster.

    Under 33-årsfirandet 2026 planeras minst 19 lokala Debianträffar på tre kontinenter. Evenemangen ger både erfarna utvecklare och nyfikna nybörjare möjlighet att träffas och utbyta kunskap.

    Firandet speglar hur projektet är uppbyggt. Debian är inte bara programkod som kan hämtas från internet. Det är också ett socialt nätverk av människor som dokumenterar, översätter, testar, rapporterar fel, underhåller programpaket och hjälper andra användare.

    En 33-åring som fortfarande formar Linuxvärlden

    Teknikvärlden förändras snabbt. Datorarkitekturer kommer och går, nya säkerhetshot uppstår och program som en gång var självklara ersätts av nya lösningar. Trots detta har Debian behållit mycket av sin ursprungliga identitet.

    Projektets betydelse ligger därför inte enbart i själva operativsystemet. Debian har också visat att en stor internationell gemenskap kan bygga och underhålla en tekniskt avancerad plattform under flera årtionden – utan att projektet behöver styras av ett enda företag.

    Trettiotre år efter Ian Murdocks första tillkännagivande är Debian fortfarande under aktiv utveckling. Det är både ett praktiskt operativsystem och ett långvarigt experiment i öppet samarbete.

    Och resultatet finns i dag i betydligt fler datorer, servrar och tekniska produkter än de flesta användare känner till.

    Ladda hem Debian och pröva

    Här hittar Ni länkar för att ladda hem
    https://wiki.linux.se/Debian

    Hur ni skapa en bootbar sticka med windows programmet Rufus.

    Hur Ni skapa en bootbara sticka med Rufus :

    Hur ni skapa en bootbar sticka med ventoy ( Kan ge komptibels problem med en del maskiner , flexiblare än rufus )

    Göra bootbara stickor med Ventoy

    Teknisk faktaruta: Debian GNU/Linux

    Grundades:
    16 augusti 1993
    Grundare:
    Ian Murdock
    Systemtyp:
    Fri Linuxdistribution
    Projektform:
    Internationellt gemenskapsprojekt
    Paketformat:
    .deb
    Pakethantering:
    dpkg och APT
    Användningsområden:
    Persondatorer, servrar, molntjänster och inbyggda system
    Kända efterföljare:
    Bland annat Ubuntu, Linux Mint och Raspberry Pi OS
    Födelsedag:
    Debian Day firas den 16 augusti
    Webbplats:
    www.debian.org
  • Wi-Fi kan sluta fungera med Linux-kärna 7.0 i Ubuntu och Linux Mint

    En uppdatering till Linux-kärna 7.0 kan slå ut Wi-Fi – och i värsta fall orsaka kernel panic – på äldre datorer med nätverkskort från Broadcom. Ett nytt skript hjälper användare av Ubuntu 24.04 och Linux Mint att avinstallera kärnan och återgå till den fungerande versionen 6.14.

    Har du en äldre MacBook, HP eller någon annan dator med ett nätverkskort från Broadcom som kör Linux? Då kan Wi-Fi sluta fungera efter en uppdatering till Linux-kärna 7.0. I värsta fall kan uppdateringen orsaka kernel panic.

    Jag har gjort ett skript som avinstallerar Linux-kärna 7.0. Skriptet har testats på flera olika MacBook-modeller.

    Lösningen är att avinstallera Linux-kärna 7.0 och återgå till version 6.14. Detta gäller Ubuntu 24.04. Felet verkar inte vara relevant för Ubuntu 26.04.

    Scriptet finns här :

    https://wiki.linux.se/s%C3%A5_backar_du_kernel_version_i_Ubuntu

    På den här sidan finns hur man Broadcom Wifi

    https://wiki.linux.se/Tips_och_Tricks_i_Ubuntu

    Varning!

    Skriptet är testat, men det kan givetvis uppstå följdfel som inte går att förutse. Därför används skriptet på egen risk.

  • Ubuntu 24.04.5 Släppts den 27:e Augusti

    Canonical har börjat rulla ut Linux 7.0 till Ubuntu 24.04 LTS. Den nya HWE-kärnan ger bättre stöd för modern hårdvara och blir en viktig del av Ubuntu 24.04.5 LTS, som planeras att släppas den 27 augusti 2026.

    En ny motor under huven

    Linuxkärnan är den del av operativsystemet som arbetar närmast datorns hårdvara. Den sköter bland annat kommunikationen med processorn, arbetsminnet, lagringsenheterna, grafikkortet och nätverkskretsarna. När kärnan uppdateras syns därför sällan några stora förändringar på skrivbordet, men datorn kan få stöd för komponenter som tidigare fungerade dåligt – eller inte alls.

    Det är ungefär som att behålla samma bil, men byta ut delar av motorn och elsystemet. Instrumentpanelen ser likadan ut, samtidigt som tekniken under huven blir modernare.

    Ubuntu 24.04 LTS lanserades i april 2024 och bygger i sin ursprungliga form på Linux 6.8. Nu visar Ubuntus officiella paketarkiv att HWE-paketet för Ubuntu 24.04 har flyttats till Linux 7.0.

    HWE håller en LTS-version modern

    Förkortningen HWE står för Hardware Enablement, ungefär ”aktivering av hårdvarustöd”. Systemet finns för att lösa ett grundläggande problem med långtidsstödda Linuxdistributioner: operativsystemet ska vara stabilt i flera år, medan ny datorhårdvara lanseras hela tiden.

    I stället för att tvinga användaren att byta hela Ubuntu-versionen hämtar Canonical nyare kärnor och delar av grafikstacken från senare Ubuntu-utgåvor. På så sätt kan Ubuntu 24.04 fortsätta vara en stabil LTS-version, men ändå lära sig att hantera nyare hårdvara.

    En ny kärna kan bland annat innehålla:

    • drivrutiner för nyare processorer och styrkretsar,
    • förbättrat stöd för Wi-Fi, Bluetooth och nätverkskort,
    • uppdateringar för AMD-, Intel- och Nvidia-grafik,
    • bättre energihantering och viloläge på bärbara datorer,
    • korrigeringar för lagring, USB-enheter och annan kringutrustning.

    Det betyder inte att varje dator automatiskt blir snabbare. Den största nyttan märks vanligen på relativt ny hårdvara eller på datorer där en tidigare kärna har haft problem med någon komponent.

    Ubuntu 24.04.5 kommer den 27 augusti

    Linux 7.0 blir en central del av Ubuntu 24.04.5 LTS, som enligt Ubuntus utgivningsplan ska släppas den 27 augusti 2026. Den nya punktutgåvan väntas även få en uppdaterad grafikstack med Mesa 26.

    En punktutgåva är framför allt ett nytt och uppdaterat installationsmedium. Den samlar alla rättningar, säkerhetsuppdateringar och hårdvaruförbättringar som har tillkommit sedan den föregående installationsavbilden skapades. Den som installerar Ubuntu 24.04 på en ny dator efter den 27 augusti slipper därför börja med en gammal kärna och därefter hämta en stor mängd uppdateringar.

    För den som redan kör Ubuntu 24.04 är 24.04.5 däremot ingen ny Ubuntu-version som måste installeras om från början. Samma innehåll levereras successivt genom den vanliga uppdateringsfunktionen. Ubuntu 24.04.4 använde Linux 6.17 i HWE-spåret; Linux 7.0 tar nu över som nästa steg i den rullande modellen. Canonical beskriver HWE-spåret som en fortlöpande uppdateringsmodell.

    Alla installationer byter inte kärna automatiskt

    Vanliga skrivbordsinstallationer av Ubuntu 24.04 följer normalt HWE-spåret och bör därför få Linux 7.0 som en vanlig systemuppdatering. Serverinstallationer ligger däremot normalt kvar på den ursprungliga GA-kärnan, Linux 6.8, om administratören inte aktivt väljer HWE. Vissa datorer kan dessutom använda ett separat OEM-spår med kärnor som är anpassade för den aktuella modellen.

    Den installerade kärnan kontrolleras med:

    uname -r
    

    En fullt uppdaterad HWE-installation ska efter omstart visa ett versionsnummer som börjar med 7.0. Om datorn fortfarande använder en äldre kärna kan det bero på att uppdateringen ännu inte har nått den valda spegelservern, att HWE-paketet inte är installerat eller att datorn följer ett annat kärnspår.

    Så installerar du uppdateringen

    På en vanlig Ubuntu-dator räcker det normalt att använda Programuppdateraren. Samma sak kan göras i terminalen:

    sudo apt update
    sudo apt full-upgrade
    sudo reboot
    

    Om systemet inte redan följer HWE-spåret kan det installeras manuellt med det paket som Canonical anger för Ubuntu 24.04:

    sudo apt install --install-recommends linux-generic-hwe-24.04
    

    Det är klokt att säkerhetskopiera viktiga filer innan ett större kärnbyte, särskilt på arbetsdatorer och servrar med specialdrivrutiner. Äldre kärnor bör inte raderas omedelbart. Om den nya kärnan orsakar problem går det då ofta att välja den föregående versionen under ”Avancerade alternativ” i GRUB-menyn.

    Inte samma sak som Ubuntu 26.04

    Trots att Linux 7.0 kommer från Ubuntu 26.04 LTS förblir datorn på Ubuntu 24.04. Skrivbordsmiljön, programversionerna och den grundläggande systemmiljön byts inte ut på samma sätt som vid en full versionsuppgradering. HWE uppdaterar främst de delar som krävs för hårdvarustöd.

    Ubuntu 24.04 LTS får ordinarie säkerhetsunderhåll till den 31 maj 2029, enligt de officiella versionsanteckningarna. Det finns därför ingen brådska att lämna 24.04 enbart för att 26.04 har släppts. Den vanliga uppgraderingen mellan LTS-versionerna erbjuds först efter den första punktutgåvan av Ubuntu 26.04, enligt Canonicals uppgraderingsdokumentation.

    En försiktig modernisering

    Linux 7.0 ger Ubuntu 24.04 LTS en teknisk förnyelse utan att ändra det välbekanta systemet ovanpå. För användare med nya datorer kan uppdateringen innebära bättre drivrutiner och färre kompatibilitetsproblem. På äldre, redan välfungerande maskiner blir skillnaden ofta mindre märkbar, men säkerhetsrättningar och framtida hårdvarustöd gör ändå uppdateringen viktig.

    Det är själva idén med HWE: att låta en stabil långtidsversion åldras långsammare i en värld där datorhårdvaran fortsätter att utvecklas.

    > FAKTA: Ubuntu 24.04.5 LTS

    • Distribution: Ubuntu 24.04 LTS – Noble Numbat
    • Ny kärna: Linux 7.0 HWE
    • Punktutgåva: Ubuntu 24.04.5 LTS
    • Planerat utgivningsdatum: 27 augusti 2026
    • Grafikstack: Mesa 26
    • Syfte: Bättre stöd för nyare datorhårdvara
    • Ordinarie stöd: Till den 31 maj 2029
    • Ominstallation krävs: Nej

    > Uppdatera systemet:

    sudo apt update
    sudo apt full-upgrade
    sudo reboot

    > Kontrollera kärnversionen:

    uname -r

    Ubuntu 24.04 förblir Ubuntu 24.04 efter uppdateringen. HWE uppdaterar främst kärnan och hårdvarustödet – det är inte en fullständig uppgradering till Ubuntu 26.04.

  • SCTPhantom – 18 år gammal Linux-bugg kan ge angripare rootåtkomst

    En 18 år gammal sårbarhet i Linuxkärnans SCTP-kod kan ge lokala angripare fullständig rootåtkomst. Säkerhetsforskarna bakom upptäckten har även visat att felet under vissa förutsättningar kan användas för att ta sig ur en container och angripa värdsystemet.

    Sårbarheten har fått namnet SCTPhantom och registrerats som CVE-2026-64564. Den finns i Linuxkärnans stöd för nätverksprotokollet SCTP och uppges ha introducerats redan i Linux 2.6.25, som lanserades våren 2008.

    Det innebär att felet har kunnat följa med genom nästan två decennier av utveckling, trots att miljontals rader kod har granskats, ändrats och förbättrats under tiden.

    Vad är SCTP?

    SCTP står för Stream Control Transmission Protocol och är, precis som TCP och UDP, ett protokoll för att överföra information över nätverk.

    En viktig skillnad är att SCTP kan använda flera nätverksadresser inom samma anslutning. Om en server har flera nätverkskort eller internetförbindelser kan trafiken fortsätta över en annan väg om den första slutar fungera. Funktionen används bland annat inom telekommunikation och andra system där hög tillgänglighet är viktig.

    SCTP kan dessutom lägga till och ta bort IP-adresser medan en anslutning pågår. Det är just i denna dynamiska adresshantering som SCTPhantom finns.

    En borttagen nätverksväg som fortfarande används

    Linuxkärnan håller reda på de olika nätverksvägar som hör till en SCTP-anslutning. Sårbarheten gör det möjligt att skicka en särskilt konstruerad serie SCTP-kommandon som först tar bort en sådan nätverksväg och därefter försöker använda den igen.

    Problemet är att kärnan fortfarande har kvar en pekare till det borttagna objektet.

    Det kan jämföras med att ett företag river en byggnad men glömmer att ta bort adressen ur sitt register. När samma mark senare används till något annat fortsätter företagets personal att skicka instruktioner till den gamla adressen. Instruktionerna riskerar då att påverka något helt annat än det ursprungligen var tänkt.

    Inom programmering kallas detta för use-after-free. Ett område i minnet har frigjorts, men programmet fortsätter ändå att använda en gammal hänvisning till området.

    I ett vanligt program kan ett sådant fel leda till att programmet kraschar. När felet finns i operativsystemets kärna blir konsekvenserna betydligt allvarligare. Kärnan har tillgång till hela datorns minne, all hårdvara och samtliga användarkonton.

    En angripare som lyckas kontrollera hur det frigjorda minnet återanvänds kan därför i vissa fall manipulera kärnan och ge sin egen process högsta möjliga behörighet: root.

    Fungerade på flera Linuxdistributioner

    Forskarna vid Tencents Zhuque Lab lyckades utnyttja sårbarheten och erhålla rootåtkomst på flera olika system. Bland de testade miljöerna fanns:

    • Debian 13 med Linux 6.12.95
    • Ubuntu 24.04 med Linux 6.8.0-134
    • Rocky Linux 9 och RHEL 9-baserade system med leverantörens 5.14-kärna
    • ett OpenCloudOS-baserat system med Linux 6.6.119
    • en testmiljö med Linux 7.2-rc2

    Resultaten visar att sårbarheten inte är begränsad till en enskild Linuxdistribution eller kärngeneration.

    Det betyder däremot inte att vem som helst kan angripa samtliga Linuxdatorer direkt över internet. För den demonstrerade lokala attacken måste angriparen redan kunna köra kod på datorn eller i en miljö som har tillgång till den sårbara SCTP-funktionen.

    Därför kan en container inte alltid skydda värddatorn

    En container kan se ut som en separat dator, men den använder i själva verket samma Linuxkärna som värdsystemet. Tekniker som namnrymder, Linux capabilities och seccomp begränsar vad processerna i containern får göra, men det finns ingen separat kärna mellan containern och värddatorn.

    Om en angripare hittar ett exploaterbart fel i själva kärnan kan gränsen mellan containern och värdsystemet därför kringgås.

    Tencent genomförde åtta försök att utnyttja SCTPhantom från en container. I sex av försöken fick forskarna rootåtkomst på värddatorn. De två misslyckade försöken stannade vid minneshanteringen utan att krascha kärnan.

    Testcontainern använde en standardskapad seccomp-profil och hade varken CAP_NET_ADMIN eller CAP_SYS_ADMIN, två kraftfulla rättigheter som normalt inte bör ges till okända containrar.

    Resultatet innebär dock inte att alla Linuxcontainrar automatiskt går att bryta sig ur. Risken påverkas bland annat av:

    • om SCTP finns installerat och kan aktiveras
    • vilka typer av nätverkssocklar containern får skapa
    • hur användarnamnrymder är konfigurerade
    • containerns seccomp-regler
    • tilldelade Linux capabilities
    • säkerhetssystem som AppArmor och SELinux

    Containerns körmiljö, version och exakta konfiguration påverkar alltså om attacken över huvud taget är möjlig.

    En liten rättning stoppar ett komplicerat angrepp

    Det intressanta med SCTPhantom är skillnaden mellan sårbarhetens komplexitet och rättningens storlek.

    Attacken kräver avancerad manipulation av kärnans minne. Själva programfelet kan däremot stoppas genom en relativt liten ändring: Linuxkärnan tillåts inte längre ta bort den SCTP-transport som fortfarande används för att behandla det aktuella ASCONF-meddelandet.

    Därmed uppstår inte längre den kvarlämnade pekare som attacken bygger på.

    Enligt Linuxkärnans CVE-information är de första korrigerade versionerna i berörda stabila utvecklingsgrenar:

    • Linux 6.6.148
    • Linux 6.12.101
    • Linux 6.18.42
    • Linux 7.1.6
    • Linux 7.2-rc5 i huvudgrenen

    Linuxdistributioner använder emellertid ofta egna kärnpaket. En leverantör kan flytta över säkerhetsrättningen till en äldre kärna utan att ändra kärnans huvudsakliga versionsnummer. Därför går det inte alltid att avgöra om en dator är skyddad genom att enbart kontrollera resultatet från uname -r.

    Debian 13 ”Trixie” fick exempelvis rättningen genom säkerhetskärnan 6.12.101-1. Vid publiceringen markerade Debians säkerhetsspårare fortfarande de dåvarande kärnpaketen för Debian 12 och Debian 11 som sårbara.

    Vad bör Linuxanvändare göra?

    Det viktigaste är att installera de säkerhetsuppdateringar som tillhandahålls av den aktuella Linuxdistributionen och därefter starta om datorn så att den nya kärnan verkligen används.

    Administratörer bör särskilt kontrollera servrar där flera användare kan köra program, system som kör containrar och miljöer där opålitlig kod behandlas.

    Om SCTP inte används kan avstängning av SCTP-modulen minska angreppsytan i väntan på en uppdatering. Det bör dock ses som en tillfällig skyddsåtgärd och inte som en ersättning för att installera en korrigerad kärna.

    SCTPhantom visar samtidigt varför även gammal och till synes stabil kod behöver fortsätta granskas. Ett litet misstag i minneshanteringen kan ligga dolt i närmare två decennier – och förvandlas från en bortglömd pekare till en huvudnyckel för hela systemet.

    https://nvd.nist.gov/vuln/detail/CVE-2026-64564

  • Google Chrome kommer till Linuxdatorer med ARM64

    Google har börjat erbjuda en officiell version av Chrome för ARM64-baserade Linuxdatorer. Med nya DEB- och RPM-paket får användare av Debian, Ubuntu, Fedora och openSUSE nu tillgång till samma Chrome-funktioner och automatiska uppdateringar som på traditionella Intel- och AMD-system.

    Google har börjat erbjuda en särskild version av Chrome för Linuxdatorer med ARM64-processorer. Därmed behöver användare inte längre förlita sig enbart på Chromium eller andra alternativa webbläsare.

    De nya versionerna har lagts till på Chromes officiella nedladdningssida utan någon större lansering eller separat presentation från Google. Där finns nu två nya installationspaket:

    • ett DEB-paket för Debian och Ubuntu
    • ett RPM-paket för Fedora och openSUSE

    Det innebär att Chrome kan installeras på ungefär samma sätt som på vanliga Linuxdatorer med Intel- eller AMD-processorer.

    Vad är ARM64?

    ARM64 är en processorarkitektur som blivit vanlig i energisnåla datorer, enkortsdatorer, servrar och bärbara enheter. Tekniken används bland annat i Raspberry Pi, Apple Silicon-datorer, vissa Chromebook-modeller och flera datorer med Windows on ARM.

    Traditionella persondatorer använder oftast så kallade x86-64-processorer från Intel eller AMD. Program som är byggda för x86-64 kan inte automatiskt köras på ARM64. Utvecklarna måste därför skapa och underhålla en särskild version av programmet för ARM-plattformen.

    Google har sedan tidigare erbjudit Chrome för ARM-baserade Chromebook-datorer, Apple-datorer och Windowsdatorer. Däremot har det länge saknats en officiell Chrome-version för vanliga Linuxinstallationer på ARM64.

    Chromium har varit det vanligaste alternativet

    Linuxanvändare med ARM64-hårdvara har hittills främst fått använda Chromium. Det är det öppna projekt som ligger till grund för Google Chrome och flera andra webbläsare.

    Chromium och Chrome är mycket lika, men de är inte helt identiska. Chrome distribueras direkt av Google och innehåller Googles egna komponenter, tjänsteintegrationer och varumärkesanpassningar.

    För många användare fungerar Chromium utmärkt. Den som använder Google-konto, synkronisering, vissa medieformat eller särskilda Google-tjänster kan däremot föredra den fullständiga Chrome-versionen.

    Den nya ARM64-versionen ska enligt Google erbjuda samma grundläggande funktioner som Chrome på andra plattformar. Det omfattar bland annat:

    • stöd för webbläsartillägg
    • synkronisering via Google-konto
    • integration med Googles tjänster
    • automatiska säkerhets- och programuppdateringar

    Lanseringen blev något försenad

    Google meddelade i mars 2026 att en ARM64-version av Chrome för Linux skulle lanseras under årets andra kvartal. Det innebar att versionen förväntades bli tillgänglig senast i slutet av juni.

    Den tidsplanen höll inte riktigt. Installationspaketen dök upp först senare, och Google har ännu inte gjort någon större lansering på Chromium-bloggen eller i företagets vanliga kanal för information om Chrome-versioner.

    Att paketen nu finns på den officiella nedladdningssidan visar ändå att stödet har börjat rullas ut till användarna.

    Samma installation som på vanliga Linuxdatorer

    Installationen fungerar på samma sätt som för den befintliga x86-64-versionen av Chrome.

    Användaren laddar ner rätt paket från Googles webbplats och installerar det med Linuxdistributionens vanliga pakethanterare. Vilken fil som ska användas beror på distributionen:

    • Debian och Ubuntu använder normalt DEB-paket.
    • Fedora och openSUSE använder normalt RPM-paket.

    Vid installationen läggs även Googles programförråd till i systemet. Det gör att framtida Chrome-uppdateringar kan installeras automatiskt tillsammans med datorns övriga systemuppdateringar.

    På Debian och Ubuntu sker det via APT. Fedora använder vanligen DNF, medan openSUSE använder Zypper.

    En viktig förändring för ARM-baserade Linuxdatorer

    Lanseringen är särskilt intressant eftersom ARM64 blir vanligare även utanför mobiltelefoner och specialbyggda enheter. Arkitekturen används numera i allt från små hemdatorer och utvecklingskort till arbetsstationer och kraftfulla servrar.

    För användare av exempelvis Raspberry Pi och andra ARM-baserade datorer har Chromium länge varit det naturliga valet. Nu blir det även möjligt att använda en webbläsare som distribueras och uppdateras direkt av Google, förutsatt att datorns Linuxdistribution och övriga systemkrav stöds.

    Chromium kommer samtidigt att fortsätta finnas kvar i Linuxdistributionernas egna programförråd. Skillnaden är att användarna nu får ytterligare ett officiellt alternativ.

    Google Chrome för ARM64 Linux finns som DEB- och RPM-paket på Chromes officiella nedladdningssida.

    https://www.google.com/intl/sv/chrome

    Fakta: Google Chrome för ARM64 Linux

    Processorarkitektur: ARM64, även kallad AArch64.

    Paketformat: DEB för Debian och Ubuntu samt RPM för Fedora och openSUSE.

    ida.

    Uppdateringar: Installationen lägger till Googles programförråd, vilket gör att Chrome kan uppdateras genom distributionens vanliga pakethanterare.

    Funktioner: Stöd för tillägg, Google-konto, synkronisering och Googles tjänster.

    Skillnad mot Chromium: Chrome distribueras av Google, medan Chromium är det öppna källkodsprojekt som ligger till grund för webbläsaren.

  • Linux får över 10% på skrivbordsdatorer i Nordamerika

    Linux har passerat 10 procent av den uppmätta användningen på persondatorer i Nordamerika. Men siffran betyder inte att var tionde dator kör Linux – statistiken mäter webtrafik och påverkas även av hur operativsystem identifieras.

    Linux har nått en uppmärksammad milstolpe. Enligt Statcounters statistik för juli 2026 stod Linux för 10,65 procent av den uppmätta användningen på stationära och bärbara datorer i Nordamerika.

    Det är första gången Linux hamnar över tioprocentsgränsen i Statcounters nordamerikanska statistik. Resultatet är anmärkningsvärt för ett operativsystem som länge har haft en stark ställning på servrar, men en betydligt mindre andel av vanliga persondatorer.

    Siffran betyder dock inte automatiskt att var tionde dator i Nordamerika har Linux installerat. För att förstå resultatet behöver man först titta på hur statistiken samlas in.

    Nästan en fördubbling på en månad

    I juni 2026 uppmätte Statcounter Linux andel till 5,52 procent. En månad senare hade siffran alltså nästan fördubblats.

    Det kan vid första anblicken se ut som om miljontals användare plötsligt har övergett Windows och macOS. En sådan slutsats är dock sannolikt förhastad.

    I juni fanns nämligen även en kategori som kallades ”Unknown”, alltså okänt operativsystem. Den kategorin stod då för hela 9,24 procent av den uppmätta användningen. När andelen okända system senare minskade steg samtidigt Linux andel kraftigt.

    En möjlig förklaring är därför att en del Linuxtrafik tidigare inte kunde identifieras korrekt. Förändringar i webbläsare, analysmetoder eller klassificering kan ha gjort att fler Linuxsystem nu hamnar i rätt kategori.

    Det betyder inte att resultatet på 10,65 procent är fel. Däremot bör ökningen inte tolkas som att Linux nästan har fördubblat antalet användare på bara en månad.

    Statistiken mäter trafik – inte datorer

    Statcounter bygger sin statistik på sidvisningar från ett stort nätverk av webbplatser. Företaget uppger att nätverket omfattar över en miljon webbplatser och behandlar mer än tre miljarder sidvisningar varje månad.

    När en besökare öppnar en webbsida kan webbläsaren lämna information om bland annat operativsystem och enhetstyp. Statcounter sammanställer sedan dessa uppgifter.

    Det innebär att statistiken mäter andelen webbsidor som har besökts från olika operativsystem. Den räknar inte hur många datorer som har sålts, hur många Linuxinstallationer som finns eller hur många unika personer som använder Linux.

    En flitig Linuxanvändare som besöker tusen webbsidor påverkar därför statistiken mer än en Windowsanvändare som bara besöker tio.

    Statcounter uppdaterar dessutom sina uppgifter löpande. Resultaten kan korrigeras under en kvalitetssäkringsperiod på 45 dagar.

    Även Cloudflare ser en stark Linuxandel

    Statcounter är inte den enda stora aktören som visar en betydande Linuxanvändning i Nordamerika.

    Cloudflare Radar, som analyserar trafik genom Cloudflares omfattande globala nätverk, visar också en hög andel Linux när statistiken filtreras till HTTP-trafik från persondatorer i Nordamerika.

    De båda tjänsterna mäter dock olika saker.

    Statcounter analyserar sidvisningar på webbplatser som använder företagets analystjänst. Cloudflare studerar i stället de HTTP-förfrågningar som passerar genom företagets nätverk.

    Att två oberoende mätmetoder pekar mot en växande Linuxandel gör resultatet mer intressant. Samtidigt finns osäkerheter även i Cloudflares statistik.

    Linux används i stor omfattning på servrar, i automatiserade system, utvecklingsmiljöer och datorer utan vanlig bildskärm. Automatiserade program och så kallade headless-webbläsare kan därför påverka resultatet om trafiken inte tydligt klassificeras som mänsklig eller automatisk.

    Statistiken är alltså bäst lämpad för att visa trender – inte för att ge ett exakt svar på hur många människor som använder Linux hemma eller på arbetet.

    Linux har blivit enklare att använda

    Även om den kraftiga ökningen delvis kan bero på bättre identifiering finns det flera långsiktiga faktorer som talar för att Linux faktiskt har blivit vanligare på persondatorer.

    Moderna Linuxdistributioner som Linux Mint, Ubuntu, Fedora och debian är betydligt enklare att installera och använda än äldre Linuxsystem. För vanliga uppgifter som webbsurfning, e-post, videomöten, ordbehandling och strömmande medier behöver användaren sällan arbeta i terminalen.

    Stödet för modern hårdvara har också förbättrats. Grafik, trådlösa nätverk, Bluetooth, skrivare och energisparfunktioner fungerar i dag på betydligt fler datorer direkt efter installationen.

    Samtidigt har allt fler program flyttat in i webbläsaren. Tjänster för dokumenthantering, bokföring, kommunikation och administration fungerar därför ofta oberoende av vilket operativsystem användaren har.

    Spel har förändrat bilden av Linux

    Datorspel var länge ett av Linux största problem på persondatorer. Många populära Windows-spel saknade Linuxversioner och fungerade dåligt genom äldre kompatibilitetslösningar.

    Detta har förändrats genom Valve och kompatibilitetslagret Proton. Proton gör det möjligt att köra många Windows-spel direkt i Linux via Steam.

    Även grafikdrivrutinerna har förbättrats, samtidigt som grafikgränssnittet Vulkan har fått ett bredare stöd.

    Spelkonsolen Steam Deck har också haft stor betydelse. Den använder det Linuxbaserade systemet SteamOS och har visat att Linux kan fungera i en färdig konsumentprodukt utan att användaren behöver känna till några tekniska detaljer.

    Steam Deck behöver inte ensam ha skapat en stor ökning i marknadsandel. Däremot har enheten gjort Linux mer synligt och visat att operativsystemet kan erbjuda en genomarbetad spelupplevelse.

    Missnöje med Windows kan gynna alternativen

    Förändringar i Windows kan också ha fått fler användare att undersöka andra operativsystem.

    Windows 11 har hårdvarukrav som gör att många äldre, fullt fungerande datorer inte stöds officiellt. Microsoft har dessutom ökat integrationen med användarkonton, molntjänster, annonser, rekommendationer och insamling av diagnostiska uppgifter.

    Vissa användare upplever också att gränssnitt och inställningar förändras utan att de själva har bett om det.

    Linux erbjuder i stället större möjlighet att välja skrivbordsmiljö, uppdateringsmodell och vilka tjänster som ska vara installerade. För utvecklare, utbildningsverksamheter, integritetsmedvetna användare och organisationer som vill ha kontroll över sina datormiljöer kan detta vara attraktivt.

    Det går däremot inte att slå fast att just dessa faktorer ligger bakom Statcounters senaste siffror. Statistiken visar vilket operativsystem webtrafiken kommer från, men inte varför användaren valde det.

    Inte samma sak som tio procent av alla datorer

    Den mest korrekta slutsatsen är därför att Linux i juli 2026 stod för 10,65 procent av den skrivbordsrelaterade webbtrafik som Statcounter kunde mäta i Nordamerika.

    Det är inte samma sak som att Linux är installerat på exakt 10,65 procent av alla datorer i regionen.

    Trots denna viktiga skillnad är resultatet betydelsefullt. Linux har under lång tid betraktats som ett tekniskt starkt system som aldrig riktigt lyckats nå den breda konsumentmarknaden.

    Nu visar flera stora datakällor att Linux åtminstone har fått en tydligare och mer synlig plats på vanliga datorer.

    Om utvecklingen fortsätter återstår att se. Men för ett operativsystem som i årtionden har omgärdats av skämtet om ”året då Linux slår igenom på skrivbordet” är tioprocentsgränsen ändå en milstolpe värd att uppmärksamma.

    https://gs.statcounter.com/os-market-share/desktop/north-america#monthly-202505-202606

  • Ubuntu 26.04 LTS får modernare stöd för virtuella datorer

    Canonical inför en valfri virtualiseringsstack i Ubuntu 26.04 LTS. Den gör det möjligt att använda nyare versioner av QEMU, libvirt och tillhörande firmware utan att behöva lämna den stabila LTS-versionen.

    Canonical inför en ny valfri virtualiseringsmiljö i Ubuntu 26.04 LTS. Den gör det möjligt att använda nyare versioner av bland annat QEMU, libvirt, EDK2 och SeaBIOS utan att behöva lämna den stabila LTS-versionen av Ubuntu.

    Ny teknik på en stabil grund

    Ubuntu LTS är utvecklat för datorer och servrar som behöver vara stabila under lång tid. En nackdel med detta är att vissa program och systemkomponenter kan hinna bli äldre innan nästa LTS-version släpps.

    Sedan tidigare använder Ubuntu så kallade HWE-kärnor, Hardware Enablement, för att ge en LTS-version stöd för nyare hårdvara. Nu utvidgas samma princip till de program och komponenter som används för virtualisering.

    Den nya virtualiseringsstacken innehåller bland annat qemu-hwe, libvirt-hwe, edk2-hwe och seabios-hwe.

    QEMU används för att köra och emulera virtuella datorer. Libvirt används för att skapa och administrera virtuella maskiner. EDK2 innehåller bland annat OVMF, som fungerar som virtuell UEFI-firmware, medan SeaBIOS erbjuder traditionellt BIOS-stöd.

    Det innebär att själva operativsystemet kan ligga kvar på Ubuntu 26.04 LTS, samtidigt som virtualiseringsmiljön får tillgång till modernare teknik.

    Uppdateras var sjätte månad

    Under de första två åren efter lanseringen av Ubuntu 26.04 LTS planerar Canonical att uppdatera virtualiseringsstacken ungefär var sjätte månad.

    De nya versionerna kommer först att testas i Ubuntus kortlivade mellanversioner. När de har provats och bedömts som tillräckligt stabila kan de senare göras tillgängliga för Ubuntu 26.04 LTS genom HWE-paketen.

    På så sätt kan en organisation använda en stabil LTS-installation och samtidigt få modernare virtualiseringsteknik.

    Förbättrat skydd för virtuella datorer

    Ubuntu 26.04 LTS har stöd för säkerhetsteknikerna AMD SEV-SNP och Intel TDX.

    Teknikerna används för så kallad konfidentiell databehandling. Syftet är att skydda informationen i en virtuell dator även när den behandlas i arbetsminnet.

    Vanligtvis skyddas känslig information genom kryptering när den lagras på en hårddisk eller skickas över ett nätverk. När informationen används måste den däremot normalt dekrypteras.

    Med tekniker som SEV-SNP och TDX kan minnet i den virtuella datorn skyddas bättre mot andra delar av systemet, inklusive värddatorn och dess administratörer.

    Det kan vara viktigt för myndigheter, reglerade verksamheter, molntjänster, behandling av känsliga personuppgifter och konfidentiell AI-bearbetning.

    Flera funktioner inom området är fortfarande under utveckling. Den nya HWE-modellen gör det lättare att införa förbättringar i Ubuntu 26.04 LTS efter hand som de blir tillgängliga.

    Den nya stacken är valfri

    Vanliga installationer av Ubuntu 26.04 LTS fortsätter att använda de ordinarie virtualiseringspaketen.

    En administratör måste själv välja att installera HWE-varianterna. Det betyder att befintliga system inte automatiskt byter till nyare versioner av QEMU, libvirt eller firmware.

    Det minskar risken för oväntade förändringar i redan fungerande servermiljöer.

    Ett verktyg håller ihop installationen

    Canonical tillhandahåller även verktyget ubuntu_virt_helper. Det hjälper administratören att hantera virtualiseringsstacken som en sammanhängande enhet.

    QEMU, libvirt och den virtuella datorns firmware är beroende av varandra. Om bara en komponent uppgraderas kan resultatet bli en blandning av versioner som inte är testade tillsammans.

    Verktyget ska därför minska risken för ofullständiga eller inkonsekventa kombinationer av paket.

    Mindre behov av att uppgradera hela servern

    Tidigare har organisationer som behövt den senaste virtualiseringstekniken ofta haft två alternativ: att uppgradera värdservrarna till en kortlivad Ubuntu-version eller att vänta på nästa LTS-utgåva.

    Den nya virtualiseringsstacken erbjuder en mellanväg.

    Servern kan fortsätta använda Ubuntu 26.04 LTS som stabil grund, medan virtualiseringsprogrammen uppdateras i snabbare takt. Det kan ge stöd för nya processorer, bättre säkerhetsfunktioner och modernare virtuella maskiner utan att hela operativsystemet behöver bytas ut.

    För verksamheter som driver många virtuella servrar kan detta innebära både enklare underhåll och snabbare tillgång till ny teknik.

    https://canonical.com/blog/ubuntu-virtualization-hwe-stack-confidential-computing

    > TEKNISK FAKTARUTA

    Distribution: Ubuntu 26.04 LTS

    Funktion: Valfri HWE-stack för virtualisering

    HWE: Hardware Enablement

    Paket: qemu-hwe, libvirt-hwe, edk2-hwe och seabios-hwe

    Virtuell UEFI: OVMF via EDK2

    Uppdateringsintervall: Ungefär var sjätte månad under de första två åren

    Säkerhetsteknik: AMD SEV-SNP och Intel TDX

    Hanteringsverktyg: ubuntu_virt_helper

    Installation: HWE-stacken är valfri och aktiveras inte automatiskt

    Syfte: Att ge Ubuntu 26.04 LTS tillgång till modernare virtualiseringsteknik utan att hela operativsystemet behöver uppgraderas till en kortlivad Ubuntu-version.

  • JOPDF – kostnadsfri PDF-redigering för Linux, Windows och macOS

    JOPDF är en kostnadsfri PDF-redigerare för Linux, Windows och macOS som gör det möjligt att ändra text och bilder direkt i PDF-filer. Programmet innehåller även verktyg för konvertering, komprimering, kommentarer, signering och sidhantering. Trots att JOPDF är gratis är det proprietär programvara och inte öppen källkod.

    Att läsa PDF-filer i Linux är sällan något problem. Det finns gott om program som kan öppna dokument, markera text och lägga till enklare kommentarer. Men den som vill ändra den befintliga texten eller byta ut bilder i en PDF-fil har betydligt färre kostnadsfria alternativ.

    PDF-redigeraren JOPDF försöker fylla den luckan. Programmet finns för Linux, Windows och macOS och erbjuder funktioner som annars ofta kräver en betald prenumeration.

    PDF-filer kan vara svåra att redigera

    PDF-formatet skapades för att dokument skulle se likadana ut oavsett dator, operativsystem eller skrivare. Det är en av anledningarna till att formatet används för exempelvis fakturor, blanketter, manualer och myndighetsdokument.

    Samtidigt gör denna fasta struktur att PDF-filer ofta är betydligt svårare att redigera än vanliga dokument från ordbehandlingsprogram.

    Många kostnadsfria PDF-program fungerar därför främst som läsare. De kan visa dokument och ibland lägga till markeringar, men de kan inte ändra det ursprungliga innehållet.

    JOPDF skiljer sig genom att användaren kan redigera befintlig text, bilder och länkar direkt i dokumentet.

    Ändra text och bilder

    I JOPDF går det att ändra textens innehåll och utseende. Användaren kan bland annat välja:

    • typsnitt
    • textstorlek
    • färg
    • formatering
    • placering

    Programmet kan även användas för att arbeta med bilder. Bilder kan läggas till, bytas ut, beskäras, roteras och storleksändras.

    Det kan vara användbart när ett äldre informationsblad behöver uppdateras, en logotyp ska ersättas eller ett felaktigt telefonnummer behöver rättas utan att hela dokumentet skapas om från början.

    Kommentarer, markeringar och signaturer

    Utöver direkt redigering innehåller JOPDF flera verktyg för granskning och dokumenthantering.

    Det går exempelvis att:

    • markera text
    • lägga till kommentarer
    • rita i dokumentet
    • infoga stämplar
    • fylla i formulär
    • lägga till elektroniska signaturer

    Sådana funktioner kan vara användbara när flera personer granskar ett dokument eller när en blankett ska fyllas i och skickas tillbaka digitalt.

    En elektronisk signatur i ett PDF-program är dock inte automatiskt samma sak som en juridiskt verifierad digital signatur. Säkerheten och bevisvärdet beror på vilken typ av signeringsmetod som används.

    Konvertering mellan olika filformat

    JOPDF kan även konvertera PDF-dokument till Microsoft Word-format. Det kan underlätta när innehållet behöver bearbetas mer omfattande i ett ordbehandlingsprogram.

    Programmet kan dessutom skapa PDF-filer från vanliga bildformat, bland annat:

    • JPG
    • PNG
    • HEIC

    Det innebär exempelvis att fotograferade dokument eller bilder från en mobiltelefon kan samlas i en PDF-fil.

    Resultatet vid konvertering från PDF till Word kan variera. Enkla dokument brukar vara lättare att återskapa än avancerade dokument med tabeller, flera spalter, ovanliga typsnitt eller komplicerad sidlayout.

    Verktyg för att organisera dokument

    JOPDF innehåller också flera funktioner för att hantera PDF-filens sidor.

    Användaren kan:

    • slå samman flera PDF-filer
    • dela upp ett dokument
    • ta bort sidor
    • rotera sidor
    • beskära sidor
    • ändra sidordningen
    • komprimera stora PDF-filer

    Sidorna kan flyttas med hjälp av dra-och-släpp, vilket gör det enklare att ordna om ett dokument visuellt.

    Komprimering kan vara användbart när en PDF-fil är för stor för att skickas med e-post eller laddas upp till en webbplats. En kraftig komprimering kan dock försämra kvaliteten på bilder och inskannad text.

    Lösenord och begränsningar

    Programmet kan lösenordsskydda PDF-filer. Det går även att ange begränsningar för kopiering, redigering och utskrift.

    Sådana begränsningar kan försvåra obehörig användning, men de bör inte ses som ett fullständigt skydd för mycket känslig information. Säkerheten beror bland annat på krypteringsmetoden och hur starkt lösenordet är.

    Dokumenten behandlas lokalt

    Enligt JOPDF behandlas dokumenten lokalt på användarens dator. De flesta redigeringsfunktionerna ska därför kunna användas utan att filerna laddas upp till en extern server.

    Det är en viktig skillnad jämfört med webbaserade PDF-tjänster, där dokumentet måste skickas över internet för att bearbetas.

    Lokal behandling kan ge bättre kontroll över känsliga dokument och gör det möjligt att arbeta utan internetanslutning. Vissa funktioner kan däremot fortfarande vara beroende av en aktiv internetuppkoppling.

    Gratis betyder inte öppen källkod

    JOPDF uppger att programmet är helt kostnadsfritt. Det ska inte krävas någon registrering eller prenumeration, och programmet ska inte lägga till vattenstämplar eller låsa vissa funktioner bakom en betalversion.

    Men kostnadsfritt är inte samma sak som fri programvara.

    JOPDF är ett proprietärt program, vilket innebär att källkoden inte är öppet tillgänglig. Licensen tillåter användaren att installera och använda programmet men begränsar bland annat:

    • modifiering
    • vidare distribution
    • bakåtkompilering
    • dekompilering
    • försök att återskapa programmets källkod

    Användaren får alltså använda programmet utan att betala, men får inte samma rättigheter som med programvara som distribueras under en fri eller öppen källkodslicens.

    Detta kan vara viktigt för Linux-användare som inte bara bedömer program efter pris och funktioner, utan även efter insyn, licensvillkor och möjligheten att granska källkoden.

    Finns som DEB-paket för Linux

    Linux-versionen distribueras som DEB-paket och finns för både AMD64 och ARM64.

    AMD64-versionen är avsedd för de flesta vanliga stationära och bärbara datorer med Intel- eller AMD-processor. ARM64-versionen kan användas på kompatibla datorer med ARM-baserade processorer.

    DEB-paket används främst av Debianbaserade Linuxdistributioner, exempelvis:

    • Debian
    • Ubuntu
    • Linux Mint

    JOPDF finns också för Windows och macOS. Programmet har ett liknande gränssnitt och ungefär samma funktioner på de tre operativsystemen.

    Ett intressant alternativ för avancerad PDF-redigering

    JOPDF kan vara ett intressant alternativ för användare som behöver mer än en vanlig PDF-läsare men som inte vill betala för Adobe Acrobat eller någon annan kommersiell PDF-svit.

    Programmet kombinerar redigering, konvertering, kommentarsverktyg, komprimering och sidhantering i en och samma skrivbordsapplikation.

    Samtidigt bör användaren känna till att programmet är proprietärt. Det är gratis att använda, men det är inte fri programvara och källkoden kan inte granskas eller förändras av användarna.

    För många är funktionerna och avsaknaden av abonnemang sannolikt det viktigaste. För andra kan den slutna källkoden vara ett avgörande skäl att i stället välja ett öppet alternativ.

    https://www.jopdf.com

    > TEKNISKA FAKTA: JOPDF
    Program: JOPDF
    Programtyp: PDF-redigerare
    Operativsystem: Linux, Windows och macOS
    Linuxpaket: DEB
    Arkitekturer: AMD64 och ARM64
    Pris: Kostnadsfritt
    Licens: Proprietär programvara
    Öppen källkod: Nej
    Registrering: Krävs inte
    Dokumenthantering: Behandlas huvudsakligen lokalt på datorn
    Funktioner: Redigering, konvertering, komprimering, kommentarer, signering och sidhantering
    $ status: redo_
  • Ubuntu bytte tillbaka till klassiska cp efter kompatibilitetsproblem

    Ubuntu har tillfälligt återgått till den klassiska GNU-versionen av kommandot cp efter att Rust-alternativet orsakat problem vid byggandet av systemets liveavbilder. Händelsen visar hur svårt det är att ersätta Linux mest grundläggande verktyg utan att stöta på små men avgörande kompatibilitetsskillnader.

    Ubuntu testar sedan en tid tillbaka att ersätta flera av Linux mest grundläggande kommandon med nya versioner skrivna i programmeringsspråket Rust. Men arbetet har nu stött på ännu ett kompatibilitetsproblem.

    Den här gången gäller det kommandot cp, som används för att kopiera filer och kataloger.

    Efter att Rust-versionen av cp orsakat problem vid byggandet av Ubuntus installations- och liveavbilder valde utvecklarna att tillfälligt gå tillbaka till den klassiska versionen från GNU Coreutils.

    Det betyder inte att Ubuntu har övergett satsningen på Rust. Händelsen visar snarare hur svårt det är att ersätta program som har utvecklats och använts i flera årtionden.

    Ett litet kommando med en viktig uppgift

    Kommandot cp verkar vid första anblicken mycket enkelt. Det kopierar en fil från en plats till en annan:

    Men bakom det enkla kommandot finns en stor mängd funktioner och specialfall. cp kan bland annat:

    • kopiera hela katalogstrukturer
    • bevara filrättigheter och tidsstämplar
    • hantera symboliska länkar
    • skriva över befintliga filer
    • skapa exakta kopior av katalogträd
    • hantera särskilda filtyper

    Under flera årtionden har administratörer, utvecklare och Linuxdistributioner skrivit skript som förutsätter att cp beter sig exakt på samma sätt i varje situation.

    Även en mycket liten skillnad kan därför få stora konsekvenser.

    Problem vid byggandet av Ubuntu

    Problemet upptäcktes när Ubuntu åter aktiverade Rust-versionen av cp i paketet coreutils-from.

    Det paketet används för att bestämma om ett visst kommando ska komma från traditionella GNU Coreutils eller från det Rustbaserade projektet uutils.

    När Rust-versionen av cp aktiverades började paketet livecd-rootfs misslyckas. Det är ett viktigt verktyg som används när Ubuntu bygger sina startbara live- och installationsavbilder.

    Eftersom felet stoppade byggandet av Ubuntuavbilder klassades det som kritiskt.

    Den omedelbara lösningen blev därför att återställa GNU-versionen av cp.

    Problemet uppstod med flera flaggor samtidigt

    Felet handlade om hur Rust-versionen tolkade vissa kombinationer av kommandoradsflaggor.

    Ett exempel är:

    Flaggan -a betyder arkivläge. Den används när man vill kopiera en katalog så fullständigt som möjligt och samtidigt bevara exempelvis filrättigheter, ägare, tidsstämplar och länkar.

    I GNU-versionen motsvarar -a ungefär följande:

    Det viktiga här är bokstaven R, som betyder att kataloger ska kopieras rekursivt.

    Flaggan -L säger samtidigt att symboliska länkar ska följas. I stället för att bara kopiera själva länken kopieras alltså det som länken pekar på.

    Rust-versionen hanterade vissa sådana flaggkombinationer för aggressivt. När -a och -L användes tillsammans kunde den rekursiva funktionen som ingår i -a försvinna.

    Resultatet blev felmeddelanden som:

    Programmet hävdade alltså att rekursiv kopiering inte hade begärts, trots att den egentligen ingick i arkivläget.

    Varför är det så svårt att ersätta gamla Unixverktyg?

    GNU Coreutils innehåller flera av de mest grundläggande kommandona i Linux, bland annat:

    Kommandona har funnits länge och används överallt: i installationsprogram, säkerhetskopior, servermiljöer, byggsystem och vanliga skalskript.

    Dokumentationen beskriver hur kommandona ska fungera, men i praktiken finns det även en mängd historiska beteenden och specialfall som program och skript har börjat förlita sig på.

    En ny implementation måste därför inte bara göra ungefär samma sak. Den måste ofta efterlikna originalet nästan exakt.

    Det gäller bland annat:

    • vilka flaggor som får kombineras
    • vilken flagga som har företräde
    • i vilken ordning argument behandlas
    • vilka felmeddelanden som visas
    • vilka returvärden programmet ger
    • hur länkar, kataloger och filrättigheter hanteras

    Det är ofta först när den nya versionen används i en stor Linuxdistribution som de ovanliga skillnaderna upptäcks.

    Rust är inte problemet i sig

    Det inträffade ska inte tolkas som att Rust Coreutils är ett misslyckat projekt eller att programmeringsspråket Rust inte lämpar sig för systemverktyg.

    Tvärtom är det just genom omfattande tester som sådana problem kan upptäckas och rättas innan verktygen når en stabil Ubuntuutgåva.

    Rust har blivit populärt inom systemutveckling eftersom språket är konstruerat för att förhindra flera vanliga typer av programmeringsfel.

    Program skrivna i C eller C++ kan exempelvis drabbas av:

    • buffertöverskridningar
    • användning av redan frigjort minne
    • ogiltiga minnespekare
    • datakapplöpningar mellan trådar

    Rusts typsystem och regler för minneshantering gör många av dessa fel svårare eller omöjliga att skapa i säker Rustkod.

    För program som finns på miljontals datorer kan det innebära betydande säkerhetsfördelar.

    Ubuntu vill införa Rust stegvis

    Canonical har tidigare meddelat att målet är att börja använda vissa moderna Rustbaserade systemverktyg som standard.

    Planen har varit att introducera fler sådana verktyg i Ubuntu 25.10 och därefter eventuellt använda dem i Ubuntu 26.04 LTS, förutsatt att kompatibiliteten är tillräckligt bra.

    Ett viktigt projekt i satsningen är uutils Coreutils, som försöker återskapa GNU Coreutils i Rust.

    Det handlar alltså inte om att skapa helt nya kommandon. Målet är att användare och skript ska kunna fortsätta skriva exempelvis:

    Skillnaden är att programmen bakom kommandona är skrivna i Rust i stället för huvudsakligen C.

    Ett verktyg för att växla mellan gammalt och nytt

    För att göra övergången säkrare har Ubuntu utvecklat ett verktyg för experimentell aktivering av Rustbaserade systemkomponenter.

    Tanken är att användaren eller utvecklaren enkelt ska kunna växla mellan olika implementationer.

    Ett experiment kan exempelvis aktivera:

    • Rust Coreutils
    • sudo-rs
    • andra framtida Rustbaserade systemverktyg

    Om ett kompatibilitetsproblem uppstår ska experimentet kunna stängas av, så att systemet återgår till de traditionella programmen.

    Detta gör det möjligt att testa ny teknik utan att omedelbart göra den permanent för alla användare.

    Ingen fara för vanliga Ubuntu-användare

    För vanliga användare finns det ingen anledning till oro.

    Ubuntu har inte levererat ett trasigt cp i en färdig stabil utgåva. Problemet upptäcktes under utveckling och verktyget byttes tillbaka innan det hann bli ett större problem.

    Att återgå till GNU-versionen är ett försiktigt och rimligt beslut. Grundläggande filkommandon måste fungera stabilt, eftersom ett fel kan påverka allt från installationer och säkerhetskopior till systemuppdateringar.

    Samtidigt har utvecklarna skickat en korrigering uppströms, så att problemet kan lösas i själva uutils-projektet.

    En påminnelse om hur mycket vi tar för givet

    De flesta tänker sällan på kommandon som cp, ls eller mv. De finns bara där och förväntas alltid fungera.

    Men just därför är de svåra att ersätta.

    Ett modernt program kan vara bättre konstruerat, säkrare och lättare att underhålla, men det måste samtidigt vara kompatibelt med flera årtionden av skript och användarbeteenden.

    Händelsen med Ubuntu och cp visar att övergången till Rust inte kommer att ske genom ett enda stort byte. Den kommer snarare att ske steg för steg, med tester, bakslag, rättningar och tillfälliga återgångar.

    Det är inte ett tecken på att utvecklingen har misslyckats.

    Det är så försiktig systemutveckling bör fungera.

    https://bugs.launchpad.net/ubuntu/+source/coreutils-from/+bug/2158691

    $ FAKTA: UBUNTU, CP OCH RUST COREUTILS

    > Berört kommando:
    cp – används för att kopiera filer och kataloger.

    > Traditionell version:
    GNU Coreutils, huvudsakligen skrivet i programmeringsspråket C.

    > Ny version:
    uutils Coreutils, en nyimplementation av de klassiska Unix-verktygen i Rust.

    > Vad hände?
    Rust-versionen av cp hanterade vissa kombinationer av flaggorna -a och -L annorlunda än GNU-versionen.

    > Konsekvens:
    Paketet livecd-rootfs kunde inte bygga Ubuntus live- och installationsavbilder korrekt.

    > Ubuntus lösning:
    Ubuntu återgick tillfälligt till GNU-versionen av cp medan felet rättas i uutils.

    > Berörda Ubuntu-versioner:
    Utvecklingen inför Ubuntu 26.04 LTS samt den pågående övergången till Rust-baserade systemverktyg.

    > För vanliga användare:
    Ingen akut åtgärd krävs. Problemet upptäcktes under utvecklingen och nådde inte en färdig stabil Ubuntu-utgåva.

  • Apple Container 1.0 – Apples eget alternativ till Docker på Mac

    Apple har släppt version 1.0 av sitt öppna containerverktyg för macOS. Med Swift, OCI-kompatibla avbildningar och lättviktiga Linuxmaskiner vill Apple erbjuda ett mer inbyggt alternativ till Docker Desktop – särskilt för utvecklare som behöver beständiga Linuxmiljöer direkt på sin Mac.

    Apple har släppt version 1.0 av sitt öppna containerverktyg för macOS. Verktyget, som är skrivet i programmeringsspråket Swift, gör det möjligt att skapa och köra Linuxbaserade containrar direkt på en Mac.

    Lanseringen innebär inte att Docker Desktop försvinner över en natt. Däremot visar den att Apple vill erbjuda Mac-utvecklare ett mer inbyggt och Apple-anpassat sätt att arbeta med Linuxmiljöer.

    Vad är en container?

    En container kan beskrivas som ett litet, isolerat paket som innehåller ett program och de komponenter som programmet behöver för att fungera.

    Tanken är att programmet ska kunna köras på samma sätt oavsett vilken dator utvecklaren använder. En utvecklare kan exempelvis bygga en webbapplikation på sin Mac och sedan köra samma applikation på en Linuxserver utan att behöva ändra hela utvecklingsmiljön.

    Docker är i dag det mest välkända systemet för detta.

    Problemet är att Linuxcontainrar bygger på funktioner som finns i Linuxkärnan. macOS använder inte Linuxkärnan och kan därför inte köra vanliga Linuxcontainrar direkt.

    För att lösa detta använder både Docker Desktop och Apples containerverktyg små virtuella Linuxmaskiner i bakgrunden.

    En virtuell Linuxmaskin för varje container

    Apples lösning skiljer sig något från traditionella containerplattformar. Varje container körs i en egen lättviktig virtuell Linuxmaskin.

    Det ger en hög grad av isolering. Om ett program eller en tjänst får problem inne i en container påverkas inte andra containrar lika lätt.

    Nackdelen är att virtuella maskiner normalt kräver mer resurser än traditionella containrar. Apple försöker minska detta genom att använda mycket små och snabbt startande Linuxmiljöer.

    För användaren ska resultatet ändå kännas ungefär som att arbeta med vanliga containrar.

    Verktyget kan skapa, starta, bygga och publicera containrar som följer OCI-standarden. OCI står för Open Container Initiative och är en öppen standard för hur containeravbildningar ska byggas och distribueras.

    Det innebär att Apples verktyg kan använda många av de containeravbildningar som redan finns tillgängliga.

    Linuxmiljöer som kan sparas

    En av de viktigaste nyheterna i version 1.0 är stöd för så kallade container machines.

    En vanlig container är ofta tillfällig. Den startas för att köra ett visst program och tas sedan bort när arbetet är färdigt.

    En container machine fungerar mer som en permanent Linuxdator inuti Macen. Den kan sparas mellan olika arbetstillfällen och fortsätta innehålla installerade program, inställningar och tjänster.

    Utvecklaren kan exempelvis skapa en Ubuntu-miljö för ett projekt och en Debian-miljö för ett annat. Miljöerna kan stängas av och startas igen senare utan att allt behöver byggas om från början.

    Det går också att köra ett init-system inne i Linuxmiljön. Init-systemet är den del av Linux som startar och hanterar bakgrundstjänster när systemet startar.

    Det gör det möjligt att köra exempelvis databaser, webbservrar och andra långvariga tjänster på ett mer realistiskt sätt.

    Macens hemkatalog kan delas med Linux

    En viktig del av Apples lösning är kopplingen mellan macOS och Linuxmiljön.

    När en container machine skapas kan användarens namn och hemkatalog automatiskt göras tillgängliga inne i Linuxsystemet.

    Det innebär att samma projektfiler kan användas från båda systemen.

    Utvecklaren kan exempelvis skriva och redigera kod i ett vanligt Mac-program, som Visual Studio Code eller Xcode, samtidigt som programmet byggs och körs inne i Linuxmiljön.

    Även personliga konfigurationsfiler, så kallade dotfiles, kan delas. Det kan exempelvis handla om inställningar för skalet, Git och olika utvecklingsverktyg.

    Hemkatalogen kan monteras med läs- och skrivrättigheter, endast för läsning eller inte delas alls. Det ger användaren möjlighet att välja mellan bekvämlighet och högre isolering.

    Flera Linuxdistributioner på samma Mac

    Apples containerverktyg är inte bundet till en enda Linuxdistribution.

    Utvecklare kan skapa separata miljöer med exempelvis:

    • Ubuntu
    • Debian
    • Alpine Linux
    • andra Linuxbaserade OCI-avbildningar

    Det kan vara användbart när ett program ska testas i flera olika servermiljöer.

    Ett företag kanske använder Debian på sina servrar, medan en kund använder Ubuntu. Utvecklaren kan då testa programmet i båda systemen utan att behöva installera flera fullständiga virtuella maskiner manuellt.

    Miljöerna kan fortfarande dela samma projektfiler och inställningar från macOS.

    Hanteras från terminalen

    Apple Container är främst ett kommandoradsverktyg. Det saknar alltså den grafiska kontrollpanel som många användare förknippar med Docker Desktop.

    Med kommandot container machine kan användaren bland annat:

    • skapa en ny Linuxmiljö
    • öppna ett interaktivt skal
    • köra enstaka Linuxkommandon
    • välja en standardmiljö
    • visa tillgängliga miljöer
    • kontrollera inställningar
    • stoppa och ta bort miljöer
    • ändra mängden processor och arbetsminne

    För utvecklare som redan arbetar mycket i terminalen kan detta upplevas som snabbt och naturligt. För mindre tekniska användare kan avsaknaden av ett grafiskt gränssnitt däremot vara en nackdel.

    Stöd för riktiga bakgrundstjänster

    Container machines kan även köra vanliga Linuxtjänster i bakgrunden.

    Det gör det möjligt att bygga mer realistiska testmiljöer. En utvecklare kan exempelvis köra en webbapplikation tillsammans med en databas, en webbserver och en meddelandekö inne i samma Linuxmiljö.

    Det är särskilt användbart för program som förväntar sig att köras på en traditionell Linuxserver och som inte passar lika bra i en kortlivad container med bara en enda process.

    På så sätt placerar sig Apples lösning någonstans mellan traditionella containrar och fullständiga virtuella maskiner.

    Avancerat stöd för nästlad virtualisering

    För mer avancerade användare finns även stöd för nästlad virtualisering.

    Det betyder att en virtuell maskin kan köra ytterligare virtualisering inuti sig själv. Funktionen kan exempelvis användas för att testa vissa typer av systemprogramvara eller för att köra virtualiseringsverktyg inne i Linuxmiljön.

    Kraven är dock relativt höga.

    Det behövs en Mac med Apple Silicon M3 eller senare, macOS 15 eller nyare samt en Linuxkärna där stöd för KVM har aktiverats.

    KVM är Linux inbyggda system för hårdvaruaccelererad virtualisering.

    Apples standardkärna har inte detta stöd aktiverat. Den som behöver funktionen måste därför tillhandahålla en egen anpassad Linuxkärna.

    Det här är alltså främst en funktion för avancerade utvecklare och systemadministratörer.

    Är detta slutet för Docker Desktop?

    Nej, åtminstone inte inom den närmaste framtiden.

    Docker har ett mycket större och mer etablerat ekosystem. Många utvecklare och företag använder redan Docker Compose, Docker Hub, grafiska administrationsverktyg och integrationer med olika utvecklingsplattformar.

    Apples verktyg är därför inte en direkt ersättare för alla befintliga Dockerflöden.

    Projekt som är starkt beroende av Docker Compose eller särskilda Docker Desktop-funktioner kommer sannolikt att fortsätta använda Docker.

    Apple Container kan däremot bli ett intressant alternativ för utvecklare som vill ha ett öppet, kommandoradsbaserat och mer macOS-anpassat verktyg.

    Det kan även bli en grund för framtida utvecklingsverktyg från Apple eller tredjepartsutvecklare.

    Ett nytt steg för Linuxutveckling på Mac

    Apple Container 1.0 visar att Apple tar containerbaserad Linuxutveckling på större allvar.

    Genom att kombinera OCI-kompatibla containeravbildningar, lättviktiga virtuella maskiner och tät integration med macOS försöker Apple göra gränsen mellan Mac och Linux mindre tydlig.

    Utvecklaren kan fortsätta använda sina vanliga Mac-program, samtidigt som själva programvaran byggs och testas i en riktig Linuxmiljö.

    Docker Desktop är fortfarande den mer kompletta och etablerade lösningen för många användare. Men Apples verktyg kan bli ett attraktivt alternativ för dem som föredrar enklare kommandoradsverktyg, öppna standarder och en lösning som är utvecklad särskilt för Apple Silicon.

    Version 1.0 är därför inte slutet för Docker på Mac. Det är snarare början på en ny konkurrent inom ett område som länge har dominerats av Docker.

    https://github.com/apple/container/releases/tag/1.0.0

    > FAKTA: APPLE CONTAINER 1.0

    Typ: Öppet containerverktyg för macOS

    Utvecklare: Apple

    Programmeringsspråk: Swift

    Plattform: macOS på Apple Silicon

    Containerformat: OCI-kompatibla Linuxcontainrar

    Teknik: Varje container körs i en lättviktig virtuell Linuxmaskin

    Nyhet i version 1.0: Beständiga Linuxmiljöer, så kallade container machines

    Linuxdistributioner: Exempelvis Ubuntu, Debian och Alpine Linux

    Host-integration: Macens hemkatalog, projektfiler och konfigurationsfiler kan delas med Linuxmiljön

    Hantering: Kommandoradsverktyget container machine

    Alternativ till: Docker Desktop, Podman och traditionella virtuella maskiner

    Status: Version 1.0 är den första stabila huvudversionen.

  • DirtyClone: ny Linux-sårbarhet kan ge angripare root-behörighet

    Linuxvärlden har drabbats av ännu en allvarlig kärnsårbarhet. Den nya bristen, kallad DirtyClone, är nära besläktad med DirtyFrag och kan i vissa fall låta en lokal angripare få root-behörighet på sårbara system. Även om felet inte kan utnyttjas direkt på distans är risken betydande, särskilt på system med containrar eller unprivileged user namespaces aktiverade.

    När Linux-administratörer precis börjat lägga DirtyFrag bakom sig dyker nästa besläktade säkerhetsproblem upp. Den nya sårbarheten kallas DirtyClone och har fått beteckningen CVE-2026-43503.

    Det handlar om en allvarlig brist i Linux-kärnan som i vissa fall kan låta en lokal angripare höja sina rättigheter till root. Det betyder att en vanlig användare på systemet, eller någon som lyckats köra kod med låg behörighet, kan få full kontroll över maskinen.

    Inte fjärrstyrd – men ändå allvarlig

    DirtyClone kan inte utnyttjas direkt över internet på samma sätt som en fjärrsårbarhet i en webbserver. Angriparen måste redan ha någon form av lokal åtkomst till systemet.

    Det kan låta som en tröst, men i praktiken är det fortfarande allvarligt. Många attacker sker i flera steg. Först får angriparen in en fot i systemet, till exempel via ett kapat konto, en sårbar tjänst eller en container. Därefter används en lokal sårbarhet för att klättra vidare till administratörsnivå.

    DirtyClone har fått CVSS 8.8, vilket räknas som hög allvarlighetsgrad.

    Vad är det som går fel?

    För att förstå DirtyClone behöver man känna till att Linux-kärnan hanterar nätverkstrafik i små databitar. Dessa ligger i så kallade socket buffers, eller sk_buff.

    Enkelt uttryckt är det små paket med information som kärnan skickar runt internt när nätverkstrafik behandlas.

    Problemet uppstår när vissa delar av kärnan inte bevarar viktig information om hur minnet bakom dessa paket får användas. En särskild markering, som talar om att en minnesbit är delad eller kopplad till filsystemets sidcache, kan tappas bort.

    När den markeringen saknas kan senare kod i kärnan tro att minnet är säkert att skriva till, trots att det egentligen inte borde ändras direkt.

    Resultatet blir att en angripare under rätt omständigheter kan ändra data i Linux sidcache.

    Sidcache – datorns snabba minne för filer

    Linux använder sidcache för att snabba upp filåtkomst. När en fil läses från disk sparas ofta en kopia i RAM-minnet. Nästa gång filen behövs kan systemet läsa den från minnet i stället för från den långsammare disken.

    DirtyClone gör det möjligt att manipulera den här minneskopian av en fil. Det särskilt obehagliga är att angriparen kan påverka innehållet i en root-ägd och skrivskyddad fil i minnet, utan att själva filen på disken ändras.

    Det här påminner om äldre Linux-sårbarheter där skillnaden mellan “det som finns på disk” och “det som just nu finns i minnet” kunnat utnyttjas för att lura systemet.

    Koppling till nätverkskod och IPsec

    DirtyClone finns i Linux-kärnans nätverksdelar. Särskilt nämns kodvägar som rör XFRM/IPsec och hantering av fragment i socket buffers.

    IPsec används bland annat för krypterad nätverkstrafik och VPN-lösningar. XFRM är en del av Linux nätverksstack som hanterar transformering av paket, exempelvis kryptering och dekryptering.

    Sårbarheten blir extra intressant på system där unprivileged user namespaces är aktiverade. Det är en Linux-funktion som gör att vanliga användare kan skapa isolerade miljöer där de får vissa behörigheter som normalt kräver root.

    Det är praktiskt för containrar och sandboxing, men innebär också att sårbarheter i kärnan ibland blir lättare att utnyttja.

    Kan DirtyClone användas för container escape?

    Ja, i vissa scenarier kan DirtyClone eventuellt användas för att ta sig ut ur en container. Det beror på hur systemet är konfigurerat, vilka kernel-funktioner som är tillgängliga och vilka säkerhetslager som används.

    Alla Linux-system är alltså inte lika sårbara. Risken påverkas av flera faktorer:

    • vilken kärnversion som används
    • vilka distributionens patchar som är installerade
    • om unprivileged user namespaces är aktiverat
    • vilka kernel-moduler som är laddade
    • om systemet använder IPsec, RxRPC eller liknande funktioner
    • om extra säkerhet som AppArmor, SELinux eller seccomp används

    Det gör att DirtyClone inte är en enkel “alla Linux-maskiner faller direkt”-sårbarhet. Men den är tillräckligt allvarlig för att tas på största allvar.

    DirtyClone, DirtyFrag och Fragnesia – varför så många namn?

    Namngivningen kan vara förvirrande.

    Sårbarheten är registrerad som CVE-2026-43503. JFrog beskriver exploitvarianten som DirtyClone, medan Ubuntu även använder namnet Fragnesia i sin hantering av problemet.

    Det är alltså inte nödvändigtvis tre helt separata sårbarheter, utan olika namn och perspektiv på samma eller närliggande problemområde i Linux-kärnan.

    DirtyClone hör dessutom till samma familj av buggar som DirtyFrag, men utnyttjar en annan väg genom kärnans nätverkskod. Det visar att tidigare fixar inte helt stängde alla möjliga angreppsvägar.

    Ubuntu, Debian och Red Hat har uppdateringar

    Ubuntu har släppt uppdateringar för flera stödda versioner av sin generiska Linux-kärna.

    För standardkärnan gäller följande fixade versioner:

    Ubuntu-versionFixad kernelversion
    Ubuntu 26.04 LTS7.0.0-22.22
    Ubuntu 25.106.17.0-35.35
    Ubuntu 24.04 LTS6.8.0-124.124
    Ubuntu 22.04 LTS5.15.0-181.191

    Den som kör molnvarianter eller specialkärnor bör kontrollera just sin kernelvariant. Det gäller till exempel AWS, Azure, GCP, Raspberry Pi, realtidskärnor och OEM-kärnor.

    Debian följer också sårbarheten och listar uppdaterade paket för flera grenar, däribland Bullseye, Bookworm och Trixie.

    Red Hat hanterar problemet som en del av DirtyFrag-familjen och beskriver det som lokala sårbarheter i nätverkssubsystemet som kan ge en angripare root-behörighet.

    Vad ska man göra?

    Det viktigaste rådet är enkelt:

    Uppdatera kärnan och starta om datorn.

    Att bara installera kernelpaketet räcker inte. Linux fortsätter nämligen att köra den gamla kärnan tills systemet startas om. Först efter omstart används den uppdaterade och korrigerade kärnan.

    På Ubuntu kan man kontrollera aktuell kärna med:

    uname -r
    

    Efter uppdatering och omstart bör kommandot visa en kernelversion som innehåller fixen.

    Tillfälliga skyddsåtgärder

    Om man inte kan uppdatera direkt finns vissa tillfälliga skydd. Dessa bör dock användas med försiktighet eftersom de kan påverka legitima funktioner.

    Exempel på möjliga åtgärder är att:

    • stänga av unprivileged user namespaces
    • blockera kernelmoduler som esp4, esp6 och rxrpc
    • begränsa användares möjlighet att skapa nätverksrelaterade namespaces
    • förstärka containerprofiler med seccomp, AppArmor eller SELinux

    Men dessa lösningar är inte ersättning för en riktig kerneluppdatering. De är bara tillfälliga hinder.

    Slutsats

    DirtyClone är ännu en påminnelse om att Linux-kärnan är ett mycket komplext system där små detaljer i minneshantering kan få stora säkerhetskonsekvenser.

    Sårbarheten kräver lokal åtkomst, men när den väl kan utnyttjas är konsekvensen allvarlig: en vanlig användare kan i vissa fall bli root.

    För vanliga användare och administratörer är rådet tydligt: installera de senaste säkerhetsuppdateringarna från din Linuxdistribution och starta om systemet.

    Det är först efter omstarten som skyddet faktiskt börjar gälla.

    https://security-tracker.debian.org/tracker/CVE-2026-43503

    https://bugzilla.redhat.com/show_bug.cgi?id=2480902

    Teknisk faktaruta: DirtyClone

    CVE: CVE-2026-43503

    Namn: DirtyClone / Fragnesia

    Allvarlighetsgrad: Hög

    CVSS: 8.8

    Typ: Lokal privilegiehöjning i Linux-kärnan

    Påverkan: Kan ge angripare root-behörighet

    Fjärrutnyttjande: Nej, kräver lokal åtkomst eller möjlighet att köra kod

    Berörd del: Nätverkskod, socket buffer-fragment, XFRM/IPsec

    Extra risk: System med unprivileged user namespaces aktiverade


    Rekommenderad åtgärd:

    Installera senaste kerneluppdateringen från din Linuxdistribution och starta om systemet.

    Viktigt: En kerneluppdatering börjar inte skydda systemet förrän datorn har startats om.

Etikett: Ubuntu

  • Ubuntu tar steget till RISC-V – nu får den öppna processorarkitekturen ett riktigt skrivbord

    Linuxvärlden står inför en spännande förändring. Canonical, företaget bakom Ubuntu, har presenterat officiella skrivbordsavbilder för processorarkitekturen RISC-V. Med Ubuntu 26.10, som planeras att släppas den 15 oktober 2026, blir det möjligt att köra en fullständig Ubuntu-skrivbordsmiljö på en ny generation datorer med öppet definierade processorarkitekturer. Vad är RISC-V och varför är det intressant? De flesta…

  • Ventoy 1.1.18 släppt – nu med stöd för SteamOS och förbättrad Linuxkompatibilitet

    Det populära verktyget Ventoy har fått en ny version. Med Ventoy 1.1.18 blir det enklare att starta och använda flera operativsystem från samma USB-minne. Uppdateringen introducerar experimentellt stöd för SteamOS, förbättrad hantering av ISO-filer i Linux och flera viktiga buggfixar. Det populära verktyget Ventoy har fått en ny version. Med Ventoy 1.1.18 blir det enklare…

  • Ubuntu 26.10 satsar stort på säkerhet – Linux 7.3 och smartare kryptering

    Ubuntu 26.10 ”Stonking Stingray” släpps den 15 oktober och kommer med flera stora säkerhetsnyheter. Med Linux 7.3, en nedbantad GRUB, utökat stöd för TPM-baserad kryptering och fler komponenter skrivna i Rust vill Canonical göra Ubuntu både säkrare och mer motståndskraftigt mot framtida angrepp. När Ubuntu 26.10, med kodnamnet Stonking Stingray, släpps den 15 oktober 2026…

  • OBS Studio 33 får bättre NVIDIA-stöd och flera förbättringar

    OBS Studio, det fria och öppna programmet för videoinspelning och direktsändning till exempelvis YouTube och Twitch, har gått in i betatestning inför version 33. Den nya versionen förbättrar bland annat stödet för NVIDIA-teknik, spelinspelning, PipeWire och ARM64-system. Den populära programvaran OBS Studio är på väg mot version 33. Den nya versionen har nu gått in…

  • Ubuntu 26.10 Snapshot 4 är släppt – Linux 7.2 nu, Linux 7.3 till slutversionen

    Canonical har släppt den fjärde och sista utvecklingsbilden av Ubuntu 26.10 ”Stonking Stingray”. Snapshot 4 ger en tidig bild av hur höstens Ubuntu-version kommer att se ut och levereras med Linux 7.2. Den färdiga versionen planeras däremot att få den ännu nyare Linux-kärnan 7.3. Ubuntu 26.10 närmar sig nu den viktiga betafasen. Den 17 september…

  • OKIT ger gamla datorer ett nytt liv med Linux

    Datorer som inte längre klarar Windows 11 eller som har fallit utanför Apples stöd behöver inte vara uttjänta. Det ideella medborgarinitiativet OKIT samlar in äldre datorer, installerar Linux och skänker dem vidare till personer som fortfarande kan ha nytta av dem. Nu har projektet öppnat sin webbplats där besökare kan se vilka datorer som finns…

  • Ubuntu 24.04.5 LTS släppt – får Linux 7.0 och nyare grafikdrivrutiner

    Ubuntu 24.04.5 LTS har släppts med en uppdaterad HWE-stack, Linux 7.0 och Mesa 26.2. Uppdateringen ger framför allt bättre stöd för nyare hårdvara, modernare grafikdrivrutiner samt samlade säkerhets- och stabilitetsförbättringar. För den som redan kör Ubuntu 24.04 LTS behövs ingen ominstallation – vanliga systemuppdateringar räcker. Ubuntu 24.04 LTS har fått sin femte stora underhållsuppdatering. Ubuntu…

  • Ubuntu 26.04.1 LTS är här – nu har långtidssystemet blivit stabilare

    Ubuntu 26.04.1 LTS finns nu att hämta. Det är den första samlade uppdateringen av vårens Ubuntu 26.04 LTS och innehåller flera månaders säkerhetsuppdateringar och felrättningar. För den som redan använder Ubuntu 26.04 händer inget dramatiskt, men för nya installationer innebär den nya utgåvan en tryggare och mer färdig start. En putsad version – inte ett…

  • Från hobbyprojekt till världens digitala ryggrad – Linux fyller 35 år

    Den 25 augusti 1991 berättade den då 21-årige studenten Linus Torvalds att han arbetade på ett fritt operativsystem. Projektet var enligt honom ”bara en hobby” och skulle inte bli särskilt stort. Trettiofem år senare finns Linux i allt från mobiltelefoner och trådlösa routrar till superdatorer, rymdsystem och världens största datacenter. När Linus Torvalds publicerade sitt…

  • Debian fyller 33 år – operativsystemet som byggs av en världsomspännande gemenskap

    Den 16 augusti 1993 presenterade studenten Ian Murdock sin idé om en ny Linuxdistribution. Trettiotre år senare är Debian fortfarande ett av den fria programvaruvärldens viktigaste projekt – och utgör grunden för många av dagens mest använda Linuxsystem. När Ian Murdock grundade Debian 1993 var Linux fortfarande ett ungt projekt. Begreppet Linuxdistribution var förhållandevis nytt,…

  • Wi-Fi kan sluta fungera med Linux-kärna 7.0 i Ubuntu och Linux Mint

    En uppdatering till Linux-kärna 7.0 kan slå ut Wi-Fi – och i värsta fall orsaka kernel panic – på äldre datorer med nätverkskort från Broadcom. Ett nytt skript hjälper användare av Ubuntu 24.04 och Linux Mint att avinstallera kärnan och återgå till den fungerande versionen 6.14. Har du en äldre MacBook, HP eller någon annan…

  • Ubuntu 24.04.5 Släppts den 27:e Augusti

    Canonical har börjat rulla ut Linux 7.0 till Ubuntu 24.04 LTS. Den nya HWE-kärnan ger bättre stöd för modern hårdvara och blir en viktig del av Ubuntu 24.04.5 LTS, som planeras att släppas den 27 augusti 2026. En ny motor under huven Linuxkärnan är den del av operativsystemet som arbetar närmast datorns hårdvara. Den sköter…

  • SCTPhantom – 18 år gammal Linux-bugg kan ge angripare rootåtkomst

    En 18 år gammal sårbarhet i Linuxkärnans SCTP-kod kan ge lokala angripare fullständig rootåtkomst. Säkerhetsforskarna bakom upptäckten har även visat att felet under vissa förutsättningar kan användas för att ta sig ur en container och angripa värdsystemet. Sårbarheten har fått namnet SCTPhantom och registrerats som CVE-2026-64564. Den finns i Linuxkärnans stöd för nätverksprotokollet SCTP och…

  • Google Chrome kommer till Linuxdatorer med ARM64

    Google har börjat erbjuda en officiell version av Chrome för ARM64-baserade Linuxdatorer. Med nya DEB- och RPM-paket får användare av Debian, Ubuntu, Fedora och openSUSE nu tillgång till samma Chrome-funktioner och automatiska uppdateringar som på traditionella Intel- och AMD-system. Google har börjat erbjuda en särskild version av Chrome för Linuxdatorer med ARM64-processorer. Därmed behöver användare…

  • Linux får över 10% på skrivbordsdatorer i Nordamerika

    Linux har passerat 10 procent av den uppmätta användningen på persondatorer i Nordamerika. Men siffran betyder inte att var tionde dator kör Linux – statistiken mäter webtrafik och påverkas även av hur operativsystem identifieras. Linux har nått en uppmärksammad milstolpe. Enligt Statcounters statistik för juli 2026 stod Linux för 10,65 procent av den uppmätta användningen…

  • Ubuntu 26.04 LTS får modernare stöd för virtuella datorer

    Canonical inför en valfri virtualiseringsstack i Ubuntu 26.04 LTS. Den gör det möjligt att använda nyare versioner av QEMU, libvirt och tillhörande firmware utan att behöva lämna den stabila LTS-versionen. Canonical inför en ny valfri virtualiseringsmiljö i Ubuntu 26.04 LTS. Den gör det möjligt att använda nyare versioner av bland annat QEMU, libvirt, EDK2 och…

  • JOPDF – kostnadsfri PDF-redigering för Linux, Windows och macOS

    JOPDF är en kostnadsfri PDF-redigerare för Linux, Windows och macOS som gör det möjligt att ändra text och bilder direkt i PDF-filer. Programmet innehåller även verktyg för konvertering, komprimering, kommentarer, signering och sidhantering. Trots att JOPDF är gratis är det proprietär programvara och inte öppen källkod. Att läsa PDF-filer i Linux är sällan något problem.…

  • Ubuntu bytte tillbaka till klassiska cp efter kompatibilitetsproblem

    Ubuntu har tillfälligt återgått till den klassiska GNU-versionen av kommandot cp efter att Rust-alternativet orsakat problem vid byggandet av systemets liveavbilder. Händelsen visar hur svårt det är att ersätta Linux mest grundläggande verktyg utan att stöta på små men avgörande kompatibilitetsskillnader. Ubuntu testar sedan en tid tillbaka att ersätta flera av Linux mest grundläggande kommandon…

  • Apple Container 1.0 – Apples eget alternativ till Docker på Mac

    Apple har släppt version 1.0 av sitt öppna containerverktyg för macOS. Med Swift, OCI-kompatibla avbildningar och lättviktiga Linuxmaskiner vill Apple erbjuda ett mer inbyggt alternativ till Docker Desktop – särskilt för utvecklare som behöver beständiga Linuxmiljöer direkt på sin Mac. Apple har släppt version 1.0 av sitt öppna containerverktyg för macOS. Verktyget, som är skrivet…

  • DirtyClone: ny Linux-sårbarhet kan ge angripare root-behörighet

    Linuxvärlden har drabbats av ännu en allvarlig kärnsårbarhet. Den nya bristen, kallad DirtyClone, är nära besläktad med DirtyFrag och kan i vissa fall låta en lokal angripare få root-behörighet på sårbara system. Även om felet inte kan utnyttjas direkt på distans är risken betydande, särskilt på system med containrar eller unprivileged user namespaces aktiverade. När…