• Ubuntu 24.04 LTS får framtidsteknik i förtid

    Ubuntu 24.04 LTS tar ett oväntat kliv framåt när Canonical börjar leverera Linux-kärna 6.17 och grafikstacken Mesa 25.2 till befintliga installationer. Uppdateringen, som egentligen hör hemma i betydligt nyare Ubuntu-versioner, ger långtidssupportutgåvan förbättrat stöd för modern hårdvara, bättre grafikprestanda och konkreta lösningar på vardagsproblem – långt före den kommande punktreleasen Ubuntu 24.04.4 LTS i februari 2026.

    Användare av Ubuntu 24.04 LTS, även kallad Noble Numbat, får just nu tillgång till ovanligt moderna komponenter. Canonical har börjat rulla ut Linux-kärna 6.17 och grafikstacken Mesa 25.2 till den långtidssupporterade versionen, trots att tekniken egentligen hör hemma i betydligt nyare Ubuntu-utgåvor.

    Detta sker inför nästa punktrelease, Ubuntu 24.04.4 LTS, som planeras släppas den 12 februari 2026.

    Vad innebär uppdateringen i praktiken

    Linux-kärnan är operativsystemets motor. Den ansvarar för hur datorn kommunicerar med hårdvara som processor, lagring, ljud och nätverk. En ny kärna betyder därför ofta bättre stöd för nyare datorer, förbättrad prestanda och färre hårdvaruproblem.

    Mesa är den öppna grafikstack som används av de flesta Linux-system för 3D-grafik, OpenGL och Vulkan. Uppdateringen till version 25.2 ger förbättringar för både integrerad och dedikerad grafik, särskilt på moderna Intel- och AMD-system.

    Tillsammans innebär Linux 6.17 och Mesa 25.2 att Ubuntu 24.04 LTS blir betydligt bättre rustat för ny hårdvara än när versionen släpptes våren 2024.

    Varför får en LTS så nya komponenter

    Ubuntu-versioner med långtidssupport är tänkta att användas i många år, ända fram till 2029 i det här fallet. Under tiden släpps flera punktreleaser som uppdaterar installationsmediet och hårdvarustödet.

    Ubuntu använder något som kallas Hardware Enablement Stack, där nyare kärnor och grafikdrivrutiner hämtas från senare, kortlivade Ubuntu-versioner och bakporteras till LTS. På så sätt kan systemet fortsätta fungera bra även på datorer som släpps flera år efter originalversionen.

    Ubuntu 24.04.4 LTS kommer därför att levereras med Linux 6.17 och Mesa 25.2 som standard, men befintliga användare får dem redan nu via vanliga uppdateringar.

    Ett tydligt steg framåt från tidigare versioner

    Den förra punktreleasen, Ubuntu 24.04.3 LTS, använde Linux-kärna 6.14 och Mesa 25.0. Dessa komponenter kom från Ubuntu 25.04, som nådde slutet av sin support i januari 2026. Att Noble Numbat nu kliver vidare till ännu nyare teknik är både logiskt och nödvändigt för fortsatt säkerhet och kompatibilitet.

    Uppdateringen som löser verkliga problem

    För många användare märks sådana här uppdateringar inte alls. För andra kan de vara avgörande. Ett konkret exempel är det välkända problemet med så kallat ”Dummy Output”, där ljudet helt enkelt slutar fungera på vissa bärbara datorer, bland annat MacBook Pro.

    Med Linux-kärna 6.17 är detta problem åtgärdat på flera system. Efter uppdateringen fungerar ljudet igen utan speciallösningar, vilket visar hur viktig kärnutvecklingen är även för vardagliga funktioner.

    Slutsats

    Ubuntu 24.04 LTS visar att långtidssupport inte betyder att systemet stelnar i tiden. Genom att få Linux 6.17 och Mesa 25.2 redan nu kombineras stabiliteten hos en LTS-version med hårdvarustöd som annars bara finns i de allra senaste utgåvorna.

    Det gör Noble Numbat till ett tryggt val för både nya och äldre datorer, samtidigt som systemet fortsätter vara relevant långt in i framtiden.

    Lär mer om ubuntu i vår wiki

    https://wiki.linux.se/index.php/Ubuntu

    Faktaruta: Ubuntu 24.04.4 LTS (Noble Numbat)
    Planerad punktrelease: 12 februari 2026
    Standardkomponenter i 24.04.4: Linux-kärna 6.17 + Mesa 25.2
    Varför det spelar roll:
    Bättre stöd för ny hårdvara, uppdaterade grafikdrivrutiner och färre kompatibilitetsproblem.
    Tips om du inte ser uppdateringen:
    Kontrollera att du använder huvudservrarna i Program & uppdateringar, eller installera HWE-kärnan:
    sudo apt update
    sudo apt install linux-generic-hwe-24.04
    Efter uppdatering: starta om och bygg om eventuella tredjepartsmoduler vid behov.
  • NotepadNext 0.13 – klassisk enkelhet med moderna förbättringar

    NotepadNext 0.13 tar ett tydligt kliv framåt genom att kombinera den klassiska enkelheten från Notepad++ med moderna funktioner för tryggare och smidigare arbete. Med autosparade sessioner, stöd för arbetsytor och flera efterfrågade förbättringar stärker uppdateringen editorns roll som ett lättviktigt men kraftfullt verktyg för både kod och textredigering.

    NotepadNext, en modern och plattformsoberoende nytolkning av Notepad++, har släppts i version 0.13. Fokus ligger på att förbättra arbetsflödet utan att göra programmet tyngre eller mer komplext. Resultatet är en uppdatering som främst riktar sig till användare som vill ha en snabb, pålitlig och okomplicerad kod- och textredigerare.

    Autosparade sessioner ökar tryggheten

    Den mest märkbara nyheten i version 0.13 är autosparade sessioner. Alla öppna filer sparas automatiskt var 60:e sekund. Vid en krasch, omstart eller oavsiktlig stängning kan arbetet återställas nästan exakt där det lämnades. Funktionen är särskilt värdefull vid längre redigeringspass eller när man arbetar med många filer samtidigt.

    Workspace-läge för arbete med hela mappar

    NotepadNext får nu ett workspace-läge som gör det möjligt att öppna en hel katalog som arbetsyta. Detta aktiveras via den nya kommandoradsflaggan --workspace. Funktionen förenklar hantering av projekt som består av flera filer och gör editorn mer användbar även utanför enstaka filredigering.

    Nya och förbättrade redigeringsfunktioner

    Uppdateringen innehåller flera förbättringar som ger användaren mer kontroll över gränssnitt och beteende. Det går nu att slå av och på radnummer, inaktivera automatisk URL-markering samt klicka direkt på EOL-indikatorn i statusfältet. En ny funktion gör det möjligt att ta bort dubbla rader, inklusive upprepade rader i följd. Markörens beteende har justerats för att bättre respektera markerade områden, och sökresultat använder nu en enhetlig typsnittsstorlek för bättre läsbarhet.

    Buggfixar och förbättrad stabilitet

    Version 0.13 åtgärdar flera praktiska problem som tidigare kunde störa arbetsflödet. Hanteringen av filsökvägar vid start av flera instanser har förbättrats, liksom dialogen för omladdning av ändrade filer. Det finns nu också stöd för att ange en standardkatalog vid filöppning. Session- och omladdningslogiken har finjusterats för att minska avbrott under längre arbetspass.

    Utökat språk- och syntaxstöd

    På syntaxsidan har stöd för Abaqus lagts till. Lokaliseringen har samtidigt utökats med nya översättningar till italienska och tyska, uppdateringar för brasiliansk portugisiska och ukrainska samt ett uppfräschat portugisiskt språkstöd.

    Tillgänglighet på Linux

    För Linuxanvändare finns NotepadNext tillgänglig både som Flatpak och som AppImage, vilket gör installationen enkel oavsett distribution.

    Sammanfattning

    NotepadNext 0.13 är en tydlig förbättring som bygger vidare på programmets grundidé: snabbhet, enkelhet och fokus på själva redigeringen. Med autosparade sessioner och workspace-stöd tar editorn ett steg framåt utan att förlora sin lättviktiga karaktär, vilket gör den till ett attraktivt alternativ för både vardagsanvändare och utvecklare.

    Så här installera du Notepadnext på ubuntu och debian.

    Ubuntu och Debian kan NotepadNext installeras helt via terminalen med hjälp av Flatpak. Nedan är ett komplett exempel som visar varje steg i ordning.

    Först installerar du Flatpak om det inte redan finns på systemet:

    sudo apt update
    sudo apt install flatpak
    

    Därefter lägger du till Flathub, som är det officiella programförrådet där NotepadNext finns:

    sudo flatpak remote-add --if-not-exists flathub https://flathub.org/repo/flathub.flatpakrepo
    

    När Flathub är aktiverat kan du installera NotepadNext:

    flatpak install flathub com.github.dail8859.NotepadNext
    

    Efter installationen kan programmet startas direkt från terminalen:

    flatpak run com.github.dail8859.NotepadNext
    

    NotepadNext kommer nu även att synas i programmenyn tillsammans med övriga installerade program. Uppdateringar hanteras automatiskt via Flatpak, vilket gör att du alltid har tillgång till den senaste versionen utan extra arbete.

    Installation av NotepadNext på Ubuntu/Debian (Flatpak)
    1) Installera Flatpak
    sudo apt update
    sudo apt install flatpak
      
    2) Lägg till Flathub
    sudo flatpak remote-add --if-not-exists flathub https://flathub.org/repo/flathub.flatpakrepo
      
    3) Installera NotepadNext
    flatpak install flathub com.github.dail8859.NotepadNext
      
    4) Starta programmet
    flatpak run com.github.dail8859.NotepadNext
      
  • Vivaldi 7.8: När webbläsaren börjar tänka som du

    Vivaldi 7.8 gör webbläsaren snabbare i huvudet, inte bara i koden. Med drag-och-släpp-baserad Tab Tiling, smartare fästa flikar och ett mer flexibelt arbetssätt för e-post suddas gränsen ut mellan flikar och arbetsyta. Resultatet är en webbläsare som bättre följer hur människor faktiskt arbetar på webben – parallellt, fokuserat och på sina egna villkor.

    De flesta webbläsare är byggda kring en enkel idé: en flik i taget. Men hur vi faktiskt arbetar på webben har förändrats. Vi jämför, refererar, skriver, följer upp och övervakar – ofta samtidigt. Med Vivaldi 7.8 tar Vivaldi ett tydligt steg bort från det linjära fliktänket och närmar sig i stället hur människans uppmärksamhet faktiskt fungerar.

    Den stora nyheten är en genomgripande förbättring av Tab Tiling – funktionen som låter flera webbsidor visas sida vid sida i samma fönster. Den har funnits länge i Vivaldi, men har tidigare känts som något man aktiverar. I version 7.8 blir den något man bara gör.

    Dra. Släpp. Tänk vidare.

    I Vivaldi 7.8 skapar du en uppdelad vy genom att helt enkelt dra en flik rakt in i sidan du tittar på. När du hovrar över olika delar av fönstret visas visuella markeringar: vänster, höger, ovanför, under – eller i rutnät. Släpp fliken där det känns logiskt, och layouten skapas direkt.

    Ingen dialogruta. Inga inställningar. Ingen mental omställning.

    Det kan låta som en liten förändring, men i praktiken är det en stor sak. Gränssnittsforskning visar att varje avbrott i arbetsflödet – varje meny, varje extra val – har en kognitiv kostnad. När Vivaldi tar bort steget mellan tanke och handling känns webbläsaren plötsligt betydligt snabbare, även om datorn inte blivit det.

    Öppna länkar direkt i en uppdelad vy

    Nyheten stannar inte där. Nu går det också att öppna länkar direkt som en del av en befintlig uppdelad vy. I stället för att en länk tar över hela fönstret och tvingar dig att möblera om efteråt, kan nytt innehåll smidigt ”landa” bredvid det du redan jobbar med.

    För den som använder musgester går detta till och med att trigga utan menyer eller klick. Resultatet är att webbläsaren börjar kännas mindre som en rad sidor – och mer som en sammanhängande arbetsyta.

    Ett verktyg för parallellt tänkande

    Vivaldi beskriver själva Tab Tiling som ett sätt att ”tänka i parallell”, och det är en träffande formulering. Människor är dåliga på att växla kontext snabbt, men bra på att hålla flera saker i huvudet samtidigt – så länge de är synliga.

    Med Tab Tiling blir det naturligt att:

    • skriva eller forska med källor synliga bredvid texten
    • jämföra priser, specifikationer eller designförslag
    • följa liveuppdateringar medan annat arbete fortsätter

    Eftersom varje ruta i layouten fortfarande är en vanlig flik kan du dessutom kombinera tiling med andra Vivaldi-funktioner. Du kan till exempel låta vissa sidor uppdateras automatiskt med jämna mellanrum, medan resten av arbetsytan förblir exakt som den är.

    Flikar som beter sig som man förväntar sig

    Vivaldi 7.8 gör också något som låter självklart – men som få webbläsare faktiskt klarar av: fästa flikar kan nu låsas till en specifik domän.

    Det innebär att en fastnålad e-postflik alltid förblir e-post. Ett projektverktyg förblir ett projektverktyg. De slutar vara ”små vanliga flikar” och börjar fungera som verkliga verktyg.

    Det är en till synes enkel förändring, men den eliminerar ett av de vanligaste irritationsmomenten i långa webbsessioner: att något man tänkt vara stabilt plötsligt förvandlas till något helt annat.

    E-post som en del av webbläsaren – på riktigt

    Vivaldis inbyggda e-postklient får också ett rejält lyft. Tidigare var mail låst till ett enda fönster. I version 7.8 fungerar mail över flera fönster och Workspaces, och fästa mailflikar följer med överallt.

    I praktiken betyder det att e-post inte längre känns som en separat funktion eller ett sidoprojekt. Den blir ett verktyg som alltid finns där, oavsett hur du organiserar ditt arbete i webbläsaren.

    Installera Vivaldi 7.8 på Ubuntu 24.04

    Att installera Vivaldi på Ubuntu 24.04 är enkelt och följer samma modell som många andra moderna Linuxprogram. Det rekommenderade sättet är att använda Vivaldis officiella DEB-paket, vilket ger automatiska uppdateringar via Ubuntus pakethantering.

    1. Gå till Vivaldis officiella nedladdningssida och välj Vivaldi för Linux (DEB).
    2. Ladda ner paketet som passar ditt system (vanligtvis 64-bitars).
    3. Installera genom att dubbelklicka på den nedladdade .deb-filen och använda Ubuntu Software,
      eller via terminalen:sudo apt install ./vivaldi-stable_*.deb

    Under installationen läggs Vivaldis eget programförråd automatiskt till i systemet. Det innebär att framtida uppdateringar, inklusive säkerhetsfixar och nya versioner, levereras smidigt via vanliga systemuppdateringar.

    När installationen är klar hittar du Vivaldi i programmenyn, redo att användas direkt utan ytterligare konfiguration.

    Små förbättringar som formar helheten

    Utöver de stora nyheterna innehåller Vivaldi 7.8 en rad mindre, men viktiga förbättringar:

    • Daglig bakgrundsbild från Unsplash på startsidan, helt valfritt
    • Caret browsing som egen inställning för bättre tangentbordsnavigering och tillgänglighet
    • Omritad Windows-installer för smidigare installation
    • Ett mycket stort antal kraschfixar, möjliggjorda av förbättrad kraschrapportering

    Vivaldis QA-team beskriver det som ”två fulla hinkar med kraschfixar” och konstaterar torrt att de få krascher som eventuellt återstår lika gärna kan bero på kosmisk strålning eller grannens mikrovågsugn.

    En webbläsare med en tydlig filosofi

    Bakom alla funktioner finns en konsekvent idé: webbläsaren ska anpassa sig efter användaren – inte tvärtom. Vivaldi profilerar sig öppet mot övervakning, investerarstyrda designbeslut och lösningar där automatiserade system filtrerar vad du får se.

    I stället handlar Vivaldi 7.8 om kontroll, tempo och arbetsro. Om att ge användaren verktyg som känns naturliga när de väl finns där.

    När tanken ”jag vill se de här två sidorna samtidigt” uppstår – då är du redan där.

    https://vivaldi.com/sv/download

    FAKTARUTA: Vivaldi 7.8
    • Nyhet: Drag-and-drop Tab Tiling (dra flik → släpp i layout)
    • Workflow: Öppna länkar direkt som “tiled tab”
    • Flikar: Fästa flikar kan låsas till en domän
    • Mail: Fungerar i flera fönster + pinnade mailflikar över Workspaces
    • Extra: Daglig bild på startsidan (valfritt), bättre tillgänglighet, fler kraschfixar
  • Fem Linuxdistributioner som gör övergången från Windows enklare

    Att lämna Windows bakom sig behöver varken vara krångligt eller skrämmande. I takt med att fler användare ifrågasätter uppdateringskrav, licensmodeller och kontroll över den egna datorn växer intresset för Linux – ett flexibelt och kostnadsfritt alternativ. Men var börjar man i en värld med otaliga varianter? Här guidar vi dig genom några av de Linuxdistributioner som gör övergången enklare, tryggare och mer välbekant för den som vill ta steget utan att börja om från noll.

    Att byta operativsystem kan kännas som ett stort steg. För många datoranvändare är Windows det självklara valet – inte nödvändigtvis för att det är bäst, utan för att det alltid har funnits där. Men när frustration över påtvingade uppdateringar, licenser, prestandaproblem eller integritetsfrågor växer, börjar allt fler titta på alternativ. Ett av de mest etablerade – och samtidigt mest missförstådda – alternativen är Linux.

    Linux är nämligen inte ett enda operativsystem. Det är ett helt ekosystem av så kallade distributioner: olika varianter som bygger på samma tekniska grund, men med olika målgrupper, designidéer och filosofier. Just detta är både Linux största styrka och dess största hinder för nybörjare – valfriheten kan kännas överväldigande.

    Linux som känns bekant

    Många som lämnar Windows vill inte behöva lära om allt från grunden. Därför är det ofta en fördel om skrivbordsmiljön känns igen – med startmeny, aktivitetsfält och ett tydligt arbetssätt.

    Linux Mint – trygghet före experiment

    Linux Mint har under många år byggt upp ett starkt rykte som en av de mest nybörjarvänliga Linuxdistributionerna. Fokus ligger på stabilitet, förutsägbarhet och praktisk användbarhet.

    Standardmiljön Cinnamon är medvetet utformad för att likna klassiska Windows-versioner. Panelen sitter längst ned, menyerna är logiskt strukturerade och det mesta fungerar direkt efter installation. För den som vill ”bara komma igång” utan överraskningar är detta ofta ett avgörande argument.

    Tekniskt bygger Linux Mint på långtidssupporterade versioner av Ubuntu, vilket ger god hårdvarukompatibilitet. Nätverkskort, skrivare och grafikkort fungerar i de flesta fall direkt – något som Windowsanvändare ofta tar för givet, men som historiskt inte alltid varit självklart i Linuxvärlden.

    Läs mer om Linux mint i vår wiki.

    Zorin OS – Linux med Windowskänsla

    Zorin OS har ett mycket tydligt mål: att göra övergången från Windows så enkel som möjligt. Här är likheten inte en bieffekt, utan en uttalad designprincip.

    Genom ett inbyggt layouts­ystem kan användaren välja skrivbordsuppsättningar som efterliknar Windows 10 eller Windows 11, både visuellt och funktionellt. Resultatet är ett system som känns förvånansvärt bekant redan från första starten.

    Zorin OS lägger också stor vikt vid helhetsintrycket. Färgscheman, ikoner och systemkomponenter är konsekvent utformade, vilket ger ett polerat och professionellt intryck. För användare som uppskattar visuell enhetlighet kan detta väga tungt. Precis som Linux Mint bygger Zorin OS på Ubuntu LTS, vilket ger tillgång till ett enormt programutbud och gott hårdvarustöd.

    Läs mer om Zorin OS i vår wiki

    Etablerade alternativ med nya perspektiv

    Alla som byter till Linux vill inte nödvändigtvis återskapa Windows. För många blir övergången istället ett tillfälle att prova något nytt – ett annat sätt att arbeta med sin dator.

    Pop!_OS – produktivitet i fokus

    Pop!_OS utvecklas av dator­tillverkaren System76 och bygger även den på Ubuntu. Det som särskiljer distributionen är dess egenutvecklade skrivbordsmiljö, COSMIC.

    Här handlar det mindre om att efterlikna Windows och mer om att optimera arbetsflödet. Funktioner som smarta arbetsytor, avancerad fönsterhantering och effektiv tangentbords­navigering gör systemet attraktivt för användare som värdesätter produktivitet och struktur.

    För den som är villig att anpassa sig till ett något annorlunda arbetssätt kan Pop!_OS upplevas som snabbare och mer genomtänkt än traditionella skrivbordsmiljöer – samtidigt som stabilitet och prestanda håller hög nivå.

    Den här distrubtioner är på 1.0, så den finns inte i vår wiki än.

    Ubuntu – referenspunkten i Linuxvärlden

    Ubuntu är för många nästan synonymt med Linux. Med en av världens största användarbaser och omfattande stöd från hårdvaru­tillverkare, utvecklare och molnleverantörer fungerar Ubuntu ofta som referenspunkt i Linuxvärlden.

    En central del av Ubuntus popularitet är dess LTS-versioner (Long-Term Support), som prioriterar stabilitet och säkerhetsuppdateringar under många år. För den som vill ha ett långsiktigt och förutsägbart system är detta en stor fördel.

    Skrivbordsmiljön är baserad på GNOME och skiljer sig tydligt från Windows. För vissa kan detta kännas ovant i början, men gränssnittet är konsekvent, modernt och relativt lätt att lära sig. Ubuntu passar därför bra för den som vill lära sig Linux ”som det är”, snarare än genom ett Windows-liknande filter.

    Läs mer om Ubuntu i vår wiki

    Debian – Linux i sin mest mångsidiga form

    Debian är en av Linuxvärldens äldsta och mest inflytelserika distributioner. Den kan liknas vid ett stridsflygplan av typen SAAB JAS 39 Gripen: inte specialiserad på en enda uppgift, men extremt flexibel och kapabel att ta många roller.

    Med standardinstallation kan Debian upplevas som återhållsam, men genom att installera skrivbordsmiljön KDE Plasma får man en upplevelse som påminner starkt om Windows – med startmeny, aktivitetsfält och ett traditionellt arbetssätt.

    En av Debians största styrkor är dess stöd för äldre hårdvara. Där många moderna system blir tröga eller helt obrukbara kan Debian fortsätta fungera stabilt i många år. Dessutom kan användaren själv välja mellan en mängd olika skrivbordsmiljöer och fönsterhanterare, vilket gör Debian till ett utmärkt val både för nybörjare och avancerade användare.

    Läs mer om Debian i vår Wiki.

    Slutsats: inget bästa val – bara rätt val

    Det är lätt att hitta listor som utlovar den bästa Linuxdistributionen. I praktiken är det en förenkling. Linux handlar i grunden om valfrihet, och det bästa valet beror alltid på användarens behov, vana och nyfikenhet.

    De fem distributioner som nämnts här är inga exotiska experiment. De är beprövade, välstödda och stabila – och just därför utmärkta startpunkter. Oavsett vilken du väljer kommer du snabbt att märka att Linux inte är ett enda system, utan en hel värld av möjligheter.

    Och kanske är det just där Linux verkliga styrka ligger: inte i att ersätta Windows rakt av, utan i att erbjuda något mer flexibelt, mer anpassningsbart – och i längden, mer personligt.

    FAKTA 5 Linuxdistributioner för en smidig Windows-övergång
    Linux Mint
    Känns bekant för Windowsanvändare (Cinnamon). Stabil, enkel att installera och “bara funkar” för vardagsbruk.
    Zorin OS
    Designad för att likna Windows 10/11. Polerad helhetskänsla och lätt start för den som vill ha något bekant direkt.
    Pop!_OS
    Fokus på produktivitet och arbetsflöde (smarta arbetsytor, effektiv fönsterhantering). Passar dig som vill jobba snabbt.
    Ubuntu
    “Standardvalet” för många. Stort community, bra hårdvarustöd och långtidssupport (LTS) för stabil drift.
    Debian
    Robust och flexibel grund som kan bli vad du vill. Med KDE kan den kännas Windows-lik, och den trivs även på äldre datorer.
    Tips: Vill du ha “Windows-känsla” direkt? Välj Mint eller Zorin. Vill du ha stabil bas och full kontroll? Debian. Vill du ha stort stöd och enkel väg in? Ubuntu.
  • Så radera du en hårddisk säkert med nwipe

    Nwipe är ett Linuxverktyg för säker radering av hela lagringsenheter genom kontrollerad överskrivning enligt välkända metoder och standarder. I den här artikeln går vi igenom vilka raderingsmetoder som finns i Nwipe, hur många pass de använder, vilka datamönster som skrivs, hur verifiering fungerar och vilka inställningar du kan justera för att uppnå rätt balans mellan tid och säkerhetsnivå.

    Inledning

    Nwipe är ett fritt och öppenkällkodsbaserat Linux-verktyg för säker radering av hela lagringsenheter. Programmet är en fristående vidareutveckling av raderingsmotorn från DBAN och används när man behöver säkerställa att data inte kan återskapas, exempelvis vid återbruk, återvinning eller avyttring av hårddiskar.

    Nwipe stöder flera etablerade raderingsstandarder, från snabba enpass-överskrivningar till rigorösa multipass-algoritmer såsom DoD, Schneier och Gutmann. Denna artikel beskriver samtliga metoder som Nwipe erbjuder, hur de fungerar, varför de anses säkra samt hur de kan konfigureras.

    Nollfyllning (Zero Fill)

    Nollfyllning innebär att hela disken skrivs över med bytevärdet 0x00 i ett enda pass. All tidigare information ersätts då fullständigt av nollor. Metoden är snabb och effektiv och förhindrar all normal dataåterställning eftersom inga ursprungliga bitmönster finns kvar.

    I Nwipe visas denna metod som Zero Fill. Som standard verifieras resultatet genom att disken läses tillbaka och kontrolleras. Verifieringen kan stängas av för att spara tid, men rekommenderas för att upptäcka eventuella skrivfel. Fyllning med ettor (0xFF) fungerar på motsvarande sätt och ger samma säkerhetsnivå.

    Slumpmässig fyllning (PRNG Stream)

    Vid PRNG Stream skrivs hela disken över med pseudorandom-genererade data i ett pass. Slutresultatet liknar rent brus och saknar varje spår av den ursprungliga informationen. Metoden anses mycket säker eftersom återläsning endast skulle visa slumpmässiga bitar utan samband med tidigare innehåll.

    Nwipe använder en intern pseudorandomgenerator och låter användaren välja algoritm via flaggan –prng. Verifiering sker genom att samma sekvens återskapas vid kontrolläsning. Ett enda slumppass är i praktiken fullt tillräckligt för moderna hårddiskar.

    DoD 5220.22-M (3-pass)

    Den kortare DoD-varianten består av tre pass. Först skrivs ett fast bytevärde, därefter dess binära motsats och slutligen slumpdata. Syftet är att magnetisera varje bit i båda riktningarna och därefter täcka eventuella rester med ett oförutsägbart mönster.

    I Nwipe kallas denna metod ofta DoD Short och är standardvalet. Efter sista passet verifieras slumpdatat för att säkerställa att överskrivningen lyckats. Metoden erbjuder en god balans mellan säkerhet och tidsåtgång och används ofta som minimikrav i organisationer.

    DoD 5220.22-M (7-pass)

    Den fullständiga DoD-metoden använder sju överskrivningar med en kombination av fasta värden, nollor, ettor och slumpdata. Varje bit skrivs flera gånger i båda polariteter innan processen avslutas med slumpmässigt brus.

    Nwipe utför passen automatiskt i fast ordning och verifierar normalt det sista passet. Metoden anses mycket säker men är betydligt mer tidskrävande än trepass-varianten. I praktiken används den främst när regelverk eller policy kräver full DoD-efterlevnad.

    RCMP TSSIT OPS-II

    RCMP TSSIT OPS-II är en kanadensisk standard som använder sju pass. Disken skrivs omväxlande med nollor och ettor i sex pass och avslutas med ett slumppass. Detta säkerställer att varje bit mättas flera gånger innan slutlig randomisering.

    Nwipe följer standarden strikt och låter slumpmönstret vara det sista som ligger på disken. Metoden ger ett skydd jämförbart med DoD 7-pass och används främst inom offentlig verksamhet i Kanada.

    HMG IS5 Enhanced

    HMG IS5 Enhanced är en brittisk standard som använder tre pass: nollor, ettor och slumpdata. Det avslutande slumppasset måste verifieras, vilket Nwipe alltid gör oavsett användarinställningar.

    Metoden kombinerar hög säkerhet med relativt god prestanda och används ofta när känslig information ska raderas enligt brittiska myndighetskrav.

    Schneiers 7-pass-metod

    Schneiers metod består av sju pass där de två första skriver nollor respektive ettor, följt av fem pass med slumpdata. Kombinationen av fasta mönster och upprepade slumppass ger ett mycket oförutsägbart slutresultat.

    Metoden betraktas som mycket säker men är långsammare än trepass-standarder. Den används ofta när extra säkerhetsmarginal önskas utan att gå hela vägen till Gutmann-metoden.

    Gutmann-metoden (35 pass)

    Gutmann-metoden använder 35 överskrivningar med en komplex sekvens av fasta bitmönster och slumpdata. Algoritmen utvecklades för äldre hårddisktekniker där magnetiska rester kunde analyseras på mikroskopisk nivå.

    I Nwipe körs hela sekvensen automatiskt. Metoden är extremt tidskrävande och betraktas idag som kraftigt överdimensionerad för moderna diskar, men finns kvar som alternativ när maximal försiktighet eller specifika policykrav föreligger.

    Implementering och konfiguration i Nwipe

    Nwipe låter användaren välja raderingsmetod via meny eller flaggan –method. Verifiering kan styras med –verify och slumpgenerator med –prng. Det är även möjligt att köra flera raderingsomgångar i följd med –rounds.

    Programmet kan generera loggar och raderingscertifikat, vilket är värdefullt vid revision, återvinning och efterlevnad av regelverk. Standardinställningarna är valda för att ge hög säkerhet utan att användaren behöver göra avancerade val.

    Sammanfattning

    Nwipe erbjuder ett komplett och flexibelt verktyg för säker radering av lagringsenheter. För de flesta moderna hårddiskar räcker en korrekt genomförd enpass-överskrivning eller en kort standard som DoD 3-pass eller HMG IS5 Enhanced. Mer omfattande metoder finns tillgängliga när policy eller regelverk kräver det.

    Oavsett vald metod lämnas disken i ett sanerat tillstånd där ingen återställbar information finns kvar.

    Manualsidan om nwipe i vår wiki :

    https://wiki.linux.se/index.php/nwipe(1)

    Installera nwipe på olika system
    Ubuntu / Debian
    Uppdatera paketlistan och installera:
    sudo apt update
    sudo apt install nwipe
    Fedora
    Installera via DNF (hanterar beroenden automatiskt):
    sudo dnf install nwipe
    Slackware
    Nwipe ingår normalt inte i grundsystemet. Vanliga vägar:
    • Installera via SlackBuilds.org (bygg lokalt och installera paketet)
    • Kompilera manuellt från källkod
    # Exempel (översikt):
    # 1) Hämta SlackBuild + källkod
    # 2) Kör SlackBuild för att bygga paket
    # 3) Installera med installpkg
    FreeBSD
    Snabbt som binärpaket:
    pkg install nwipe
    Alternativt via ports (bygger från källkod):
    cd /usr/ports/sysutils/nwipe
    make install clean
    Köra nwipe efter installation
    Starta interaktivt textläge (kräver administratörsbehörighet):
    sudo nwipe
  • Ubuntu 25.04 når slutet av sin livscykel – därför spelar det roll

    Ubuntu 25.04 Plucky Puffin går mot End of Life den 15 januari 2026 – ett datum som i praktiken betyder att säkerhetsuppdateringar och underhåll upphör. För den som fortfarande kör versionen handlar det inte om att datorn slutar fungera över en natt, utan om att riskerna ökar när nya sårbarheter lämnas ofixade. Här är vad EOL innebär, varför Ubuntu släpper kortlivade versioner och hur du tar dig vidare utan att tappa säkerhetskollen.

    Ubuntu 25.04 når slutet av sin livscykel – därför spelar det roll

    Ubuntu 25.04, med kodnamnet Plucky Puffin, närmar sig sitt slutdatum den 15 januari 2026. Det markerar slutet på den nio månader långa supportperiod som gäller för alla Ubuntu-utgåvor som inte är långtidssupport (LTS). För många användare kan ett sådant datum kännas abstrakt, men bakom begreppet End of Life döljer sig viktiga konsekvenser för säkerhet, stabilitet och framtida användning.

    Vad var Ubuntu 25.04 för typ av release?

    När Ubuntu 25.04 släpptes den 17 april 2025 var den aldrig tänkt att leva länge. Den tillhör kategorin interim releases, versioner som fungerar som tekniska förtrupper inför nästa större LTS-version. Här introduceras nyare komponenter, uppdaterade skrivbordsmiljöer och förändringar i systemets grund som ännu inte är redo att “frysas” för långvarig support.

    Denna modell gör att Ubuntu kan utvecklas snabbt utan att riskera den stabilitet som företag och myndigheter kräver av LTS-utgåvorna.

    Vad betyder End of Life i praktiken?

    När en Ubuntu-version når EOL upphör allt officiellt underhåll. Det innebär att inga fler säkerhetsuppdateringar, buggfixar eller paketuppdateringar släpps. Säkerhetsbrister som upptäcks efter detta datum lämnas öppna, och system som fortsätter köras blir gradvis mer sårbara för attacker och kompatibilitetsproblem.

    Det handlar alltså inte om att systemet slutar fungera över en natt, utan om att risknivån långsamt men säkert ökar.

    Varför uppgraderingar är en central del av Ubuntu-filosofin

    Ubuntu är byggt kring idén om kontinuerlig förnyelse. Kortlivade versioner som 25.04 ger utvecklare och avancerade användare möjlighet att testa framtidens teknik i skarpt läge, medan mer konservativa miljöer lutar sig mot LTS-utgåvor med fem års support.

    Den här balansen mellan innovation och stabilitet är en av anledningarna till att Ubuntu fått så stort genomslag, både på skrivbordet och i datacenter. Bakom modellen står Canonical, som samordnar utveckling, säkerhetsarbete och dokumentation.

    Nästa steg för användare av Ubuntu 25.04

    Den officiellt stödda uppgraderingsvägen från Ubuntu 25.04 går till Ubuntu 25.10, Questing Quokka. Den versionen får fortsatt säkerhetsunderhåll och utvalda buggfixar. Uppgraderingen kan göras direkt i systemet, utan ominstallation, förutsatt att man följer rekommenderade förberedelser.

    För den som vill ha längre trygghet kan nästa LTS-utgåva vara ett alternativ, men då krävs oftast ett extra steg i uppgraderingskedjan.

    En påminnelse om mjukvarans livscykel

    Ubuntu 25.04:s begränsade livslängd är inte en svaghet, utan en del av ett medvetet ekosystem. Programvara lever, utvecklas och pensioneras. Att hålla sitt system uppdaterat är därför inte bara en teknisk detalj, utan en grundförutsättning för säker och hållbar datoranvändning.

    För användare av Ubuntu 25.04 är budskapet tydligt: planera uppgraderingen före mitten av januari 2026 för att undvika att stå kvar på ett system som världen har gått vidare från.

    Faktaruta: Vad Ubuntu 25.04 (Plucky Puffin) bjöd på
    Skrivbord & upplevelse
    • GNOME 48 med triple buffering för mjukare animationer.
    • HDR-inställningar och nya funktioner som Wellbeing (skärmtids-/välmåendeverktyg).
    • Läge för bevarad batterihälsa (begränsar laddning för längre livslängd).
    • Ny modern PDF-läsare: Papers som standard.
    System & under huven
    • Linux-kärna 6.14 för nyare hårdvarustöd och plattformsförbättringar.
    • APT 3.0 (uppdaterad pakethantering).
    • Nytt “devpack” (Spring) som breddar verktygskedjor för utvecklare.
    Installerare & dual-boot
    • Smidigare installation och boot-upplevelse.
    • Bättre stöd för installation bredvid andra OS, inklusive förbättrad hantering av BitLocker-scenarion.
    • Vassare avancerad partitionering vid behov.
    Säkerhet & plattform
    • Stöd för confidential computing med AMD SEV-SNP.
    • Förbättringar kopplade till AI-prestanda på Intel GPU:er (silicon enablement).
  • iMac 2011 – en oväntat kompetent allt-i-ett-dator

    Stilren, tyst och förvånansvärt kompetent – iMac 2011 är ett exempel på hur äldre Apple-hårdvara fortfarande kan leverera i vardagen. Med SSD och full HD-skärm klarar den utan problem surf, film och enklare kontorsarbete.

    Här tittar vi närmare på en iMac från 2011, närmare bestämt 21,5-tumsmodellen (iMac12,1). Datorn kombinerar skärm och dator i ett enda chassi och erbjuder en full HD-upplöst skärm, förvånansvärt bra inbyggt ljud och en kompakt, lättplacerad konstruktion.

    Exemplaret som testats är utrustat med en Intel Core i5-2400S, 4 GB RAM och har uppgraderats med en SSD-disk. Vid första anblick kan maskinen uppfattas som omodern och begränsad, men i praktiken visar den sig fortfarande fungera väl för många vardagliga behov.

    Prestanda i praktiken

    Processorn bygger på Intels Sandy Bridge-arkitektur som lanserades 2011. Även om den är långt ifrån modern topprestanda räcker den gott och väl för surf, e-post, enklare kontorsarbete och videostreaming. Tack vare SSD-uppgraderingen upplevs systemet som betydligt snabbare än vad åldern antyder, med korta starttider och god respons i daglig användning.

    Datorn klarar utan problem att spela upp strömmat material från exempelvis SVT Play, vilket gör den fullt användbar som vardagsdator eller enklare mediadator.

    Skärm och ljudupplevelse

    En av iMacens största styrkor är helheten. Den 21,5 tum stora skärmen med upplösningen 1920 × 1080 ger en behaglig arbetsyta för både surf, textarbete och film. Färgåtergivningen är god och skärmen fungerar fortfarande mycket bra för normal användning.

    Ljudet är dessutom överraskande bra för att komma från en dator. De inbyggda högtalarna räcker gott för nyheter, film och musik, utan att externa högtalare är nödvändiga.

    En dator för tajt ekonomi

    Den här iMac-modellen är inte avsedd för tunga arbetsuppgifter som modern videoredigering eller krävande spel. Däremot fungerar den utmärkt som surfdator för den som har en begränsad budget. Som allt-i-ett-dator tar den dessutom relativt lite plats jämfört med en traditionell stationär dator med separat skärm och högtalare.

    För den som vill ha en stabil, tystgående (med rätt åtgärder) och lättplacerad dator för vardagsbruk kan detta fortfarande vara ett rimligt och prisvärt val.

    Som begagnad bör den kosta någonstans runt några hundralappar. Ofta slängs de här maskinerna eftersom Apple inte längre ger officiellt stöd, och med lite tur – och ett vänligt ord – går det ibland att få tag på en helt gratis.

    Nackdelar och praktiska kompromisser

    En nackdel med just detta exemplar är att fläktarna tenderar att gå på högt varvtal efter SSD-ombyggnaden. Det beror på att Apples originalhårddiskar använder egna temperatursensorer. När dessa saknas tolkar systemet det som överhettning.

    Det går dock att åtgärda på flera sätt:

    • genom att bygga om eller ersätta sensorerna
    • eller genom att installera macOS och använda mjukvara i macOS för att styra fläktarna

    Det innebär dock en del extra arbete för att få maskinen riktigt tyst, vilket är värt att ha i åtanke.

    Kort fakta om iMac12,1

    • Lanseringsår: 2011
    • Modell: 21,5 tum
    • Processor: Intel Core i5 eller i7 (Sandy Bridge)
    • Grafik: AMD Radeon HD 6750M eller 6770M
    • Senaste officiellt stödda operativsystem: macOS High Sierra 10.13

    Sammanfattning

    iMac 2011 visar tydligt att äldre hårdvara inte automatiskt är obrukbar. Med rätt uppgraderingar – framför allt SSD – kan den fortfarande fylla en tydlig funktion. För surf, streaming och enklare arbete är den fullt tillräcklig och ett bra exempel på hur Apples datorer kan leva vidare långt efter att de försvunnit från butikshyllorna.

    FAKTA: iMac12,1 (21,5") – 2011
    Lanseringsår: 2011
    Modell: 21,5 tum (1920 × 1080)
    Processor: Intel Core i5/i7 (Sandy Bridge)
    Grafik: AMD Radeon HD 6750M / 6770M
    Uppgradering i exemplet: SSD (ger tydligt snabbare respons)
    Senaste officiella macOS: High Sierra 10.13
    Notis: Vid SSD-byte kan fläktarna gå på högvarv om temperatursensorerna saknas. Detta kan lösas via sensorlösning eller fläktstyrning i macOS.
  • Micro 2.0.15 – terminalredigeraren som gör comeback

    Efter nästan ett års tystnad är den populära terminalbaserade textredigeraren Micro tillbaka med version 2.0.15. Uppdateringen fokuserar på förbättrad syntaxmarkering, stabilare redigering och ett mognare plugin-system, och markerar ett tydligt steg framåt för ett verktyg som vill kombinera enkelhet med kraften hos moderna kodredigerare – helt i terminalen.

    Efter en längre paus är den terminalbaserade textredigeraren Micro tillbaka med version 2.0.15. Det är den första nya utgåvan sedan version 2.0.14 från augusti 2024 och markerar ett tydligt steg framåt för projektet, både tekniskt och användarmässigt.

    Micro är utformad för att vara lätt att använda direkt, samtidigt som den erbjuder funktioner som annars ofta förknippas med fullskaliga grafiska textredigerare. Med intuitiva tangentkommandon, musstöd och modern funktionalitet har Micro blivit ett populärt alternativ för användare som vill arbeta effektivt i terminalen utan att behöva lära sig komplexa kommandospråk.

    Stora förbättringar i syntaxmarkering

    Den största nyheten i Micro 2.0.15 är de omfattande förbättringarna av syntaxmarkeringen. Stöd har utökats eller förfinats för många språk och filformat, bland annat Rust, Java, Swift, Haskell, OpenSCAD, Meson, PRQL, nftables, Fish shell, Groovy och Ruby. Även JavaScript-varianter som .cjs samt olika assembly- och C++-specialfall har fått bättre hantering.

    Utöver nya språk har flera problem från tidigare versioner rättats till, exempelvis felaktig tolkning av nyckelord, kommentarer och strängliteraler som uppstod efter tidigare ändringar i syntaxreglerna.

    Förbättrad redigering och navigering

    Även själva redigeringsfunktionerna har blivit mer konsekventa. Kommandon för att kopiera, klippa ut, ta bort och duplicera text fungerar nu bättre i alla situationer, inklusive specialfall som den sista raden i en fil.

    Navigeringen har också utvecklats. Nya funktioner för page up och page down beter sig nu mer som i nano, markören kan positioneras mer logiskt i förhållande till den synliga delen av dokumentet och arbetet med flera markörer samtidigt har förbättrats. Samtidigt har många regressioner åtgärdats, till exempel problem med scrollning, delade vyer, fönsterstorlekar och markörplacering.

    Stabilitet, säkerhet och plugins

    På stabilitetssidan har Micro blivit säkrare vid filhantering. Sparfunktionen är mer robust, onödiga säkerhetskopior skapas inte längre för oförändrade filer och sparning med förhöjda rättigheter fungerar bättre. Viktigt är också att risken för dataförlust har minskat vid arbete med delade buffertar.

    Plugin-systemet har utvecklats med nya callbacks och utökade API:er, samtidigt som gränsen mellan inbyggda och externa plugins blivit tydligare. För ökad säkerhet kan plugins inte längre ändra centrala konfigurationsfiler utan uttryckligt tillstånd från användaren.

    Byggstöd och framtid

    Slutligen har stödet för korskompilering förbättrats. Windows ARM64 stöds nu officiellt och alla byggen är helt statiska med CGO avstängt. Det gör Micro enklare att distribuera och mer pålitlig i olika miljöer.

    Snabba tangentkommandon i Micro

    KommandoFunktion
    Ctrl + SSpara fil
    Ctrl + QAvsluta Micro
    Ctrl + OÖppna fil
    Ctrl + FSök i dokument
    Ctrl + RSök och ersätt
    Ctrl + CKopiera
    Ctrl + XKlipp ut
    Ctrl + VKlistra in
    Ctrl + ZÅngra
    Ctrl + YGör om
    Ctrl + KKlipp ut aktuell rad
    Ctrl + DDuplicera rad eller markering
    Alt + ← / →Hoppa ordvis
    Ctrl + ← / →Byt flik
    Ctrl + \Dela vy
    Ctrl + WStäng aktuell vy
    Page Up / Page DownBläddra sida för sida

    Micro 2.0.15 visar tydligt att projektet är tillbaka på banan. Med förbättrad syntaxmarkering, stabilare beteende och ett mer moget plugin-system befäster Micro sin roll som ett modernt och lättillgängligt verktyg för effektiv textredigering i terminalen.

    Exempel på installation i praktiken

    På Ubuntu och Debian kan Micro installeras på flera sätt, och här är ett sammanhängande exempel som visar hur det går till i praktiken. Det vanligaste sättet är att använda den inbyggda pakethanteraren. Man börjar då med att uppdatera paketlistan och installerar sedan redigeraren direkt från programförråden genom att köra kommandona:

    sudo apt update
    sudo apt install micro
    

    Efter detta kan Micro startas genom att skriva micro följt av ett filnamn i terminalen.

    Vill man istället installera den senaste versionen från utvecklarna själva kan man använda Micros officiella installationsskript. Först laddas skriptet ner och görs körbart, därefter körs det för att hämta den färdiga binären:

    wget https://getmic.ro
    chmod +x getmic.ro
    ./getmic.ro
    sudo mv micro /usr/local/bin/
    

    När binären har flyttats till /usr/local/bin är Micro tillgänglig systemövergripande.

    Ett tredje alternativ är att använda Snap, vilket ger automatiska uppdateringar. Installationen görs då med ett enda kommando:

    sudo snap install micro --classic
    

    Samtliga metoder leder till samma resultat: Micro är installerat och redo att användas direkt i terminalen.

    https://github.com/zyedidia/micro/releases/tag/v2.0.15

    Faktaruta: Vad är nytt i Micro 2.0.15?
    Större lyft för syntaxmarkering: Fler och bättre regler för många språk/format (t.ex. Rust, Java, Swift, Haskell, Ruby, Groovy, Fish, nftables, PRQL) samt fler JavaScript-varianter som .cjs.
    Färre feltolkningar: Fixar för nyckelord, kommentarer och literaler som tidigare kunde ge fel färgsättning eller trasiga regler.
    Mer konsekvent redigering: Åtgärdar specialfall för kopiera/klipp/ta bort/duplicera, bland annat problem runt sista raden i filer.
    Smidigare navigering: Nya markör- och sidbläddringsbeteenden (inspirerat av nano), förbättrad markörplacering i synlig vy och bättre multicursor.
    Stabilare scroll och vyer: Fixar regressioner kring scrollning, vyjustering, split-resize och markörplacering.
    Säkrare sparning: Robustare skrivning, färre onödiga backups, förbättrad sparning med höjda rättigheter och skydd mot dataförlust vid delade buffertar.
    Plugin-systemet stramas upp: Nya callbacks och utökade API:er, tydligare gräns mellan inbyggda och externa plugins – plus att plugins inte får ändra kärnkonfig utan tillstånd.
    Bättre byggstöd: Förbättrad korskompilering (inkl. Windows ARM64) och byggen som är helt statiska med CGO avstängt.
  • Winux: Linux som ser ut – och beter sig – som Windows

    Winux är en ny Linuxdistribution som väcker uppmärksamhet genom att inte bara inspireras av Windows – utan genom att nästan helt efterlikna det. Med ett skrivbord som är förvillande likt Windows 11 och ett tydligt fokus på igenkänning snarare än förnyelse vill Winux sänka tröskeln för användare som är nyfikna på Linux men ogärna lämnar det bekanta bakom sig. Frågan är bara om total imitation verkligen är rätt väg framåt för ett öppet operativsystem.

    Är total imitation en genväg till fri programvara, eller en återvändsgränd?

    Det sägs ofta att Linuxvärlden rör sig snabbt, men sällan överraskar. Ändå dyker det då och då upp projekt som lyckas väcka både nyfikenhet och debatt. Winux är ett sådant exempel – en Ubuntu-baserad Linuxdistribution som inte bara liknar Windows, utan medvetet försöker vara Windows i allt utom namnet.

    Idén är långt ifrån ny. Redan för omkring 20 år sedan försökte Lindows, som senare bytte namn till Linspire efter juridiskt tryck från Microsoft, locka Windows-användare genom att erbjuda en nästan identisk upplevelse, fast byggd på Linux. Winux plockar upp samma tråd, men i en tid då Linux är betydligt mer moget och tekniskt konkurrenskraftigt på skrivbordet.

    Inte subtilt – utan bokstavligt

    Många moderna Linuxdistributioner försöker vara en mjuk landningsbana för nya användare. Zorin OS är ett välkänt exempel. Där finns tydliga likheter med Windows, men fortfarande en egen Linuxidentitet.

    Winux väljer en helt annan väg. Här handlar det inte om inspiration utan om direkt imitation. Standard­skrivbordet efter installationen är så likt Microsoft Windows 11 att man lätt tror att man tittar på fel skärmdump. I själva verket är det KDE Plasma 5.27, kraftigt modifierat med teman, ikoner, paneler och beteenden som nästan exakt speglar Windows.

    Till och med inloggningsskärmen använder Windows-logotypen. Det är ett val som inte bara känns överdrivet, utan också väcker frågor om var gränsen går – både estetiskt och juridiskt.

    Vad är Winux egentligen?

    Winux är i grunden en Linuxdistribution med ett mycket tydligt mål: att göra övergången från Windows till Linux så friktionsfri som möjligt. Inga nya arbetsflöden, inga oväntade gränssnitt. Allt ska kännas bekant från första stund.

    Den aktuella stabila versionen, Winux 11.25.12, bygger på Ubuntu 24.04 LTS (Noble Numbat) och använder Linuxkärnan 6.14. Det ger en stabil och modern grund, även om ytan ser allt annat än traditionellt Linuxaktig ut.

    Windowsprogram på Linux – på riktigt

    En central del av Winux är WinBoat, ett relativt nytt verktyg som kör ett komplett Windows-system i en container med hjälp av Docker och KVM. Windowsprogrammen visas sedan direkt på Linux­skrivbordet via RDP, som om de vore inbyggda applikationer.

    Tekniskt är detta imponerande, men det har ett pris. WinBoat kräver minst 32 GB diskutrymme, vilket gör Winux mindre lämpat för äldre datorer och små virtuella maskiner. Eftersom Docker installeras automatiskt blir systemet också mer resurskrävande och komplext än många andra Linuxdistributioner.

    Programval som säger mycket

    Standardmjukvaran i Winux avslöjar tydligt vilken målgrupp man siktar på. Förvald webbläsare är Microsoft Edge, och Google Chrome är också förinstallerat. Firefox, som annars är standard i många Linuxdistributioner, saknas märkligt nog från start, även om den enkelt kan installeras i efterhand.

    För kontorsarbete ingår ONLYOFFICE 9.2, media spelas upp med VLC 3.0.20 och e-post hanteras via Thunderbird ESR. Programhantering sker genom KDE:s Discover, och både Snap och Flatpak fungerar direkt efter installation.

    Gratis – men inte helt

    Precis som Zorin OS använder Winux en delvis kommersiell modell. Basversionen är gratis, men för ca 200 sek kan man låsa upp extra funktioner via det egna verktyget PowerTools.

    Bland dessa funktioner finns ett ännu mer Windows-likt skrivbord och kontrollpanel, ett integrerat Android-undersystem med grafikacceleration, grafisk OneDrive-klient i filhanteraren, Copilot- och ChatGPT-integration samt mer avancerade systemverktyg och extra skrivbordsförbättringar.

    Resultatet är en hybrid mellan fri programvara och kommersiell produkt, något som inte alla Linuxanvändare uppskattar men som kan vara attraktivt för nybörjare.

    Tung installation men stabil drift

    Installationen sker med Calamares, men tar ovanligt mycket diskutrymme i anspråk. En standardinstallation landar på cirka 18 GB, vilket är mycket i Linuxsammanhang. Som jämförelse ryms ett Debian-system med KDE på mindre än hälften av detta.

    I praktiken fungerar dock systemet stabilt och smidigt, mycket tack vare Ubuntu som underliggande plattform.

    Är imitation rätt väg?

    Winux delar användare i två läger. För vissa är den kompromisslösa Windows-likheten precis det som behövs för att våga ta steget till Linux. För andra känns det som att man missar hela poängen med fri och öppen programvara genom att klä den i någon annans kostym.

    Winux är knappast för alla. Men för distro­hoppare, nyfikna användare eller personer som verkligen saknar Windows-känslan kan det vara ett intressant experiment. Om distributionen kommer att få samma genomslag som Zorin OS återstår att se.

    En sak är dock säker: Linux fortsätter att överraska – ibland genom att se ut exakt som sin största konkurrent.

    https://winuxos.org

    Youtube film om Winux

    Fakta: Winux Linux
    Typ: Ubuntu-baserad Linuxdistribution som efterliknar Windows-upplevelsen
    Utseende: KDE Plasma 5.27, kraftigt temad för att likna Windows 11
    Version (enligt artikeln): Winux 11.25.12
    Bas: Ubuntu 24.04.3 LTS (“Noble Numbat”)
    Kärna (enligt artikeln): Linux 6.14
    Windows-appar: WinBoat (Windows i container via Docker + KVM, appar visas via RDP)
    Krav (WinBoat): minst 32 GB diskutrymme
    Pakethantering: KDE Discover + stöd för Snap och Flatpak
    Förinstallerat (urval): Microsoft Edge, Google Chrome, ONLYOFFICE, VLC, Thunderbird ESR
    Installation: Calamares, cirka 18 GB standardinstall (enligt artikeln)
    Pris/affärsmodell: gratis basversion + PowerTools-nyckel 19,99 USD för extra funktioner
  • Vilken laptop är bäst för Linux?

    Att välja rätt laptop för Linux är inte så enkelt som att bara titta på varumärket. Hårdvarustöd, firmware, Secure Boot och processorarkitektur spelar stor roll för hur bra systemet faktiskt fungerar i praktiken. Den här texten går igenom vilka datorer som brukar fungera bäst med Linux, vad man bör undvika och vad man ska tänka på vid köp av både nya och begagnade maskiner.

    Tyvärr går det inte att säga att alla Lenovo- eller HP-datorer är bra Linux-laptops – så enkelt är det inte. Frågan är betydligt mer komplex än så.

    Vill man vara 100 % säker på att datorn fungerar perfekt med Linux direkt ur lådan, bör man köpa en dator som säljs med Linux förinstallerat. Här är Dell ett föredöme, eftersom de erbjuder flera modeller som levereras med Ubuntu direkt från fabrik.

    Annars brukar HP EliteBook och Lenovo ThinkPad vara säkra kort. Företagsdatorer är generellt bra Linux-maskiner, eftersom de ofta använder beprövad och välstödd hårdvara.

    Vad bör man undvika?

    Man bör undvika datorer med udda hårdvara, till exempel så kallade ARM-baserade datorer med Snapdragon-CPU. ARM-plattformen saknar traditionellt BIOS som finns på x86-baserade datorer, vilket innebär att varje Linux-distribution ofta måste specialanpassas för just den hårdvaran.

    Linux är visserligen mycket stort på ARM-sidan inom servervärlden, eftersom ARM ger mycket beräkningskraft per watt, men på konsumentlaptops är stödet fortfarande begränsat.

    Begagnat då?

    Jag skulle vilja påstå att Intel-baserade Macar är väldigt bra Linux-maskiner, även om de nu börjar bli till åren. Däremot bör man vara försiktig med Apple Silicon, alltså Apples egna ARM-baserade processorer. Det händer mycket på den fronten, men det tar tid innan allt fungerar fullt ut.

    På begagnatmarknaden är följande modeller ofta bra val för Linux:


    Dell XPS
    HP ZBook
    HP EliteBook
    Lenovo ThinkPad
    Intel baserade Macbook

    Övrigt att tänka på

    Ibland kan det hända att exempelvis Ubuntu inte går att boota på viss hårdvara, medan Debian fungerar utan problem. Vissa datorer tillåter inte att man stänger av Secure Boot, och då kan det ibland vara omöjligt att installera Linux alls.

    Vad kan man få hjälp?

    En rekommendation är att undvika de stora elkedjorna när det gäller Linux. De är oftast duktiga på att plocka ner varan från hyllan och sälja den, men de saknar ofta djupare kunskap om datorer och hur de fungerar, särskilt tillsammans med Linux.

    Tyvärr känner jag inte till så många som säljer Linux-datorer över disk. Datorhjälp i Stockholm säljer begagnade datorer, men de beställs hem specifikt för varje kund.

    Ute i landet är det ofta ännu sämre med kunskapen om Linux och vad som fungerar bra tillsammans med olika datorer.

  • Mixxx 2.5.4 – öppen källkod som får DJ-världen att snurra smidigare

    Mixxx 2.5.4 är den senaste stabila versionen av det fria DJ-programmet som används världen över för live-mixning med digital musik. Uppdateringen fokuserar på förbättrat stöd för populära DJ-kontrollers, ökad stabilitet och anpassning till både nuvarande och kommande operativsystem, med målet att ge DJ:er en tryggare och mer förutsägbar upplevelse bakom spelarna.

    I slutet av året kommer en tidig julklapp till DJ:er världen över: Mixxx 2.5.4, den senaste stabila versionen av det fria och öppna DJ-programmet Mixxx. Programmet används både av hobby-DJ:er och professionella utövare för att skapa live-mixar med digital musik, helt utan licenskostnader.

    Den nya versionen bygger vidare på Mixxx 2.5-serien och fokuserar framför allt på bättre hårdvarustöd, ökad stabilitet och anpassning till moderna operativsystem.

    Bättre stöd för populära DJ-kontrollers

    En av de största förbättringarna i Mixxx 2.5.4 gäller stödet för välkända DJ-kontrollers. Utvecklarna har åtgärdat flera problem som tidigare kunde störa användningen vid live-framträdanden.

    För Korg KAOSS DJ har ett fel rättats som påverkade scratching med det vänstra jog-hjulet. Numark NS6II har fått en korrigering av ett stavfel i PadMode-definitionen som kunde orsaka oväntat beteende. Pioneer DJ:s CDJ-serie fungerar nu åter korrekt tack vare en fix för trasig initialisering.

    Även Traktor S4 MK3 har förbättrats, där ett fel som gjorde att scratch-läget stängdes av när man höll i plattan nu är åtgärdat. För Reloop Beatmix 2 och 4 har hanteringen av effekt-routing stabiliserats så att sparade inställningar inte längre skrivs över.

    För DJ:er innebär detta färre avbrott, bättre kontroll och ökad tillförlitlighet under spelningar.

    Förbättringar i gränssnitt och arbetsflöde

    Utöver kontrollerstöd innehåller Mixxx 2.5.4 flera förbättringar i användargränssnittet. Scratching inaktiveras nu direkt när Vinyl Mode stängs av, vilket minskar risken för oavsiktliga beteenden.

    Sampler-synkknapparna har fått ett mer enhetligt beteende i samtliga skins. Flera grafiska justeringar har genomförts, bland annat nya ikoner för mörka hotcue-loopar i LateNight PaleMoon-skinnet, korrigerade färger på effektknappar samt återställd bakgrund för VU-metern i Tango-skinnet.

    Stabilare bibliotek och bättre prestanda

    Biblioteket har fått omfattande förbättringar. Spellistor reagerar snabbare, låsta listor skyddas bättre mot oavsiktliga ändringar och prestandan vid aktivering av stora spellistor har förbättrats.

    Problem i spårhuvuden, sökfunktioner och sidofält har rättats. Biblioteksskannern fungerar nu åter korrekt, inklusive avbryt-knappen, och verifieringen av befintliga spår är mer tillförlitlig.

    Import av samlingar från Traktor och Rekordbox har också förbättrats, liksom hanteringen av Rekordbox-USB-enheter.

    Anpassad för framtidens operativsystem

    Mixxx 2.5.4 är även ett steg framåt när det gäller systemstöd. Versionen inkluderar stöd för den kommande Ubuntu 26.04 LTS med kodnamnet Resolute Raccoon och förbättrad kompatibilitet med Ubuntu 24.04 LTS Noble Numbat.

    Byggsystemet har moderniserats för att fungera med Qt 6.10 och FLAC 1.5. På macOS har byggmiljön uppdaterats för Sequoia 15, och på Windows 11 har problem med pekskärmsinmatning åtgärdats.

    En viktig teknisk förbättring är att ljudmotorn nu korrekt kan öppna filer med icke-ASCII-tecken i filnamn, något som är avgörande för internationella musikbibliotek.

    Ett community som driver utvecklingen

    I sitt officiella tillkännagivande betonar Mixxx-teamet vikten av användarnas engagemang. Genom att rapportera buggar, testa nattliga versioner och delta i diskussioner på GitHub, forum och Zulip bidrar användarna direkt till programmets kvalitet.

    Mixxx används av DJ:er inom ett brett spektrum av musikstilar, från tango och techno till dubstep och experimentell elektronisk musik. Oavsett erfarenhetsnivå eller genre är målet att ge varje användare friheten att forma sitt eget sätt att DJ:a.

    Sammanfattning

    Mixxx 2.5.4 är en stabil och genomarbetad uppdatering som fokuserar på tillförlitlighet snarare än stora förändringar. Med förbättrat kontrollerstöd, ett mer robust bibliotek och stöd för kommande operativsystem fortsätter Mixxx att vara ett av de starkaste exemplen på vad fri och öppen källkod kan erbjuda musikvärlden.

    Ladda hem :

    https://mixxx.org/download

    Fakta: Mixxx 2.5.4

    Mixxx är ett fritt DJ-program för att spela och mixa digital musik live. Det kan styra och synka spår, använda effekter, hotcues och loopar, samt integreras med många populära DJ-kontrollers.

    • Version: 2.5.4 (stabil)
    • Fokus i denna release: Stabilitet, bättre hårdvarustöd och uppdaterad systemkompatibilitet
    • Förbättrade kontrollers: Korg KAOSS DJ, Numark NS6II, Pioneer DJ CDJ-serien, Traktor S4 MK3, Reloop Beatmix 2/4
    • UI/skins: Justeringar i LateNight/LateNight PaleMoon och Tango, mer enhetlig sampler-synk
    • Bibliotek: Prestanda- och stabilitetsfixar i spellistor, skanning och vyer
    • Systemstöd: Förbättringar för Ubuntu 24.04 LTS, stöd för kommande Ubuntu 26.04 LTS, byggstöd för Qt 6.10 och FLAC 1.5
    • Övrigt: Förbättringar i import från Traktor/Rekordbox och vissa Rekordbox-USB-problem
  • Installera PrivateBin på en Debian/Ubuntu LAMP-server

    Innehållsförteckning

    En egen digital anslagstavla – säkert och privat

    Tänk dig en liten anteckningssida på nätet där du kan klistra in text, dela den med någon – och vara säker på att ingen annan kan läsa den. Det är precis vad PrivateBin gör. Det är ett enkelt men genialiskt verktyg som låter dig skapa krypterade textdelningar direkt i webbläsaren. Allt du skriver krypteras redan innan det lämnar din dator, vilket betyder att själva servern inte vet vad du sparar. Du kan dela en länk med en vän, låta texten raderas automatiskt efter en viss tid eller till och med försvinna direkt efter att den lästs. Perfekt för lösenord, anteckningar eller hemliga projekt – och du kan köra det helt själv hemma på din egen server.

    Vill du ha 100 % koll på vem som tar emot dina anteckningar? Molntjänster i all ära, men du vet aldrig vem som faktiskt läser det du skriver. Med egen hosting har du egen kontroll.

    Vad är PrivateBin och varför använda det?

    PrivateBin är ett självhostat alternativ till Pastebin – en minimalistisk webbapplikation där serven inte vet något om innehållet som lagras. All text krypteras i webbläsaren med kraftig AES-kryptering innan den skickas till servern. Det innebär att bara de som har länken (och eventuellt lösenordet) kan läsa innehållet, vilket gör PrivateBin lämpligt för att dela känslig information, kodsnuttar eller anteckningar på ett säkert sätt. Applikationen är öppen källkod och erbjuder funktioner som lösenordsskydd för pasten, automatisk utgångstid (t.ex. att en text raderas efter en vecka) eller “burn after reading” som förstör texten efter att någon läst den. Genom att köra en egen PrivateBin-server får du full kontroll över datan och slipper lita på externa tjänster.

    PrivateBins webbgränssnitt: ett enkelt formulär där användaren kan skriva eller klistra in text som ska delas. I exemplet syns alternativ för att ställa in hur länge texten ska finnas kvar (Expires), om den ska brännas efter läsning (Burn after reading), möjlighet att tillåta diskussionstråd (Open discussion), samt fält för lösenordsskydd. När användaren klickar på “Create” genereras en unik länk; mottagaren som besöker länken kan läsa texten (och uppmanas ange lösenord om ett sådant sattes).

    Förberedelser: Installera LAMP-stack

    För att köra PrivateBin behöver vi en LAMP-miljö, vilket står för Linux, Apache, MySQL/MariaDB och PHP[. I denna guide utgår vi från en server med Debian eller Ubuntu (Linux) – till exempel en hemmaserver eller VPS. Börja med att se till att ditt system är uppdaterat och att du har administratörsrättigheter (t.ex. via sudo). Nedan följer steg för steg hur du installerar varje del av LAMP-stacken på Debian/Ubuntu:

    1. Uppdatera systemet: Öppna terminalen på servern och uppdatera paketlistor och befintliga paket:
    • sudo apt update && sudo apt upgrade -y
    • Detta säkerställer att du har de senaste säkerhetsuppdateringarna innan du går vidare.
    1. Installera Apache (webbserver): Installera Apache2 med apt:
    • sudo apt install apache2
    • På både Debian och Ubuntu startar Apache automatiskt efter installationen och ställs in att köras vid uppstart. Du kan kontrollera att tjänsten är igång med sudo systemctl status apache2 (den ska visas som aktiv). Som test kan du öppna en webbläsare på en dator i samma nätverk och navigera till http://<serverns-IP> – du bör se Apaches standardsida ”It works!”[4].
    1. Installera MySQL/MariaDB (databas): Kör följande för att installera databasservern (Ubuntu använder numera MariaDB som ersättning för MySQL, men kommandot är detsamma):
    • sudo apt install mysql-server
    • Under installationen kan du bli ombedd att ange ett root-lösenord för databasen – välj ett starkt lösenord om frågan dyker upp. När installationen är klar, kontrollera att databasen kör (t.ex. sudo systemctl status mysql). Kör därefter det inbyggda skriptet för att säkra databasen:
    • sudo mysql_secure_installation
    • Följ anvisningarna för att sätta root-lösenord (om du inte redan gjorde det), ta bort anonyma användare, inaktivera fjärrinloggning för root samt ta bort testdatabasen. Dessa åtgärder förbättrar grundsäkerheten för MySQL/MariaDB.
    1. Installera PHP (scriptspråk) och nödvändiga moduler: Installera PHP tillsammans med kopplingen till Apache och databasen samt några vanliga PHP-tillägg som PrivateBin behöver:
    • sudo apt install php libapache2-mod-php php-mysql php-xml php-mbstring php-json php-gd php-zip
    • Här står libapache2-mod-php för PHP-modulen i Apache (så servern kan köra PHP-filer) och php-mysql låter PHP prata med MySQL/MariaDB[6]. Vi inkluderar också tillägg som XML, mbstring, JSON, GD och Zip eftersom de är vanliga beroenden för webbappar[7]. Du kan behöva ytterligare tillägg beroende på behov, men ovanstående räcker för PrivateBin.

    Tip: Om din server har en aktiv brandvägg (t.ex. UFW på Ubuntu) måste du också tillåta webbtrafik. Du kan exempelvis köra sudo ufw allow ’Apache Full’ för att öppna både port 80 (HTTP) och 443 (HTTPS) i brandväggen[8].

    Ladda ner och konfigurera PrivateBin

    När LAMP-stacken är på plats är det dags att installera PrivateBin själv. Vi kommer att hämta programmet från dess officiella kodförråd på GitHub och placera det i webbserverns katalog.

    1. Hämta PrivateBins filer: Gå till webbroten (där Apache servar filer, vanligtvis /var/www/html/) och hämta senaste PrivateBin-källkoden. Kör följande kommandon i terminalen:
    • cd /var/www/html/
      sudo rm index.html # Ta bort Apaches standardsida
      sudo apt install -y git # installera Git om det inte redan finns
      sudo git clone https://github.com/PrivateBin/PrivateBin.git
      sudo mv PrivateBin/* . # flytta in alla filer i webbroten
      sudo rm -rf PrivateBin/ # rensa tom mapp
    • Först tar vi bort filen index.html (Apache’s “It works!”-sida) så att den inte stör oss. Därefter klonar vi PrivateBins kod från GitHub till katalogen. Kommandot ovan lägger filerna i /var/www/html/PrivateBin. Vi flyttar sedan innehållet upp en nivå till /var/www/html/ så att PrivateBin blir direkt åtkomlig på webbserverns root-path[9]. Efter städning av den tomma mappen är alla relevanta filer (PHP-skript, JavaScript, stilmallar m.m.) nu på plats i /var/www/html/.
    1. Skapa konfigurationsfil: PrivateBin levereras med en exempel-konfigurationsfil som vi behöver kopiera för att göra egna inställningar. Kör:
    • sudo cp /var/www/html/config/cfg.sample.php /var/www/html/config/config.php
    • Detta skapar en ny fil config.php baserat på standardinställningarna. Du kan nu öppna denna fil för redigering (t.ex. sudo nano /var/www/html/config/config.php). I konfigurationsfilen finns många inställningar kommenterade; för grundbruk kan det räcka att lämna det mesta som standard. PrivateBin använder som default filsystemet för att lagra pastes, vilket fungerar utan databas.
    1. (Valfritt) Använd MySQL för lagring: Om du vill att PrivateBin ska lagra sina pastes i databasen istället för filer kan du nu skapa en databas och användare för detta ändamål. Logga in i MySQL/MariaDB med administratörskonto:
    • sudo mysql
    • I MySQL-prompten, kör följande SQL-kommandon för att sätta upp en databas (byt ut lösenordet DinLösenord mot ett unikt starkt lösenord):
    • CREATE DATABASE privatebin;
      CREATE USER ’privatebin’@’localhost’ IDENTIFIED BY ’DinLösenord’;
      GRANT ALL PRIVILEGES ON privatebin.* TO ’privatebin’@’localhost’;
      FLUSH PRIVILEGES;
      EXIT;
    • Här skapar vi en databas privatebin och en användare privatebin som endast har åtkomst lokalt (servern själv). Användaren får full rättigheter på den nya databasen. Kom ihåg det lösenord du angav.
    1. Konfigurera PrivateBin för databasen: Öppna config.php i en textredigerare om du inte redan gjort det. Leta upp sektionen för databasinställningar. Ställ in att PrivateBin ska använda MySQL och fyll i uppgifterna för databasen du nyss skapade. Det kan se ut ungefär så här i filen:

    $config[’database’][’adapter’] = ’mysql’;
    $config[’database’][’dsn’] = ’mysql:dbname=privatebin;host=localhost;charset=utf8mb4’;
    $config[’database’][’username’] = ’privatebin’;
    $config[’database’][’password’] = ’DinLösenord’;
    $config[’database’][’table_prefix’] = ”;

    Kontrollera att adapter är satt till ’mysql’. DSN-raden ska innehålla namnet på databasen (privatebin), host=localhost samt UTF-8 teckenkodning. Ange användarnamn (privatebin) och lösenordet du valde. Spara ändringarna. (Om du istället vill behålla filbaserad lagring kan du låta bli att ändra dessa inställningar – då ignorerar PrivateBin databasen.)

    Sätta rätt behörigheter och testa installationen

    Innan vi provar att köra applikationen behöver vi justera filrättigheterna. Apache kör som användaren www-data på Debian/Ubuntu, så den användaren måste äga filerna för att kunna skriva data (t.ex. spara pastes). Kör följande kommando i /var/www/html/:
    sudo chown -R www-data:www-data /var/www/html/

    Detta ger webbservern (www-data) ägarskap över alla PrivateBin-filer och dess data-katalog. Nu är det dags att testa att allt fungerar:

    Öppna en webbläsare och navigera till http://<din server>/ (använd IP-adressen eller domännamnet till din server). Du bör mötas av PrivateBins gränssnitt – en sida där du kan skriva in text och skapa en ny paste. Om sidan laddas korrekt har installationen lyckats. Prova gärna att skapa en test-paste för att verifiera att det går att spara och läsa data.

    Obs: Om sidan inte laddas, kontrollera följande: att Apache är igång, att PHP är korrekt installerat (du kan skapa en fil info.php med phpinfo() för att testa PHP, glöm inte ta bort den sedan av säkerhetsskäl, samt att ingen brandvägg blockerar trafik (se nästa avsnitt om säkerhet). Eventuella felmeddelanden kan hittas i Apaches fellogg (/var/log/apache2/error.log).

    Tips om säkerhet och åtkomst

    En PrivateBin-server som körs hemma eller på en VPS bör säkras på några punkter innan den används skarpt, särskilt om den ska vara åtkomlig via internet. Här är några viktiga tips:

    • Aktivera HTTPS (SSL/TLS): Använd alltid krypterad anslutning (https://) för att nå din PrivateBin-server. Utan HTTPS finns risken att den hemliga nyckel som ingår i paste-länken snappas upp av någon på nätverket. Du kan gratis skaffa ett SSL-certifikat via Let’s Encrypt. På Debian/Ubuntu installeras lättast paketet Certbot: sudo apt install certbot python3-certbot-apache och kör sedan sudo certbot –apache för att automatiskt hämta och installera ett certifikat för din domän. Om du inte har ett domännamn kan du åtminstone använda ett självsignerat certifikat inom ditt lokala nätverk. HTTPS krypterar trafiken så att ingen utomstående kan avlyssna lösenord eller data som skickas. (På PrivateBins officiella webbplats poängteras att man alltid bör köra tjänsten över HTTPS för att upprätthålla säkerheten.)
    • Begränsa åtkomsten: Kör du PrivateBin enbart för eget bruk eller inom en liten grupp kan det vara klokt att begränsa vem som kan nå tjänsten. Ett sätt är att använda .htaccess-skydd i Apache – till exempel lösenordsskydda katalogen med Basic Auth (då krävs ett användarnamn/lösenord för att se sidan). Du kan också begränsa åtkomst efter IP-adress. Till exempel, om servern bara ska användas i ditt lokala nätverk kan du i brandväggen eller Apache ställa in att endast tillåta trafik från ditt LAN. Med UFW kan du köra: sudo ufw allow from 192.168.0.0/24 to any port 80,443 för att endast släppa in webbtrafik från ditt lokalnät. På så vis blockeras åtkomst utifrån. Generellt bör du inte exponera en hemmaserver direkt mot internet i onödan – låt den helst vara bakom din routers NAT om möjligt, eller använd VPN/tunnel-lösningar om du behöver nå den från internet.

    Sammanfattningsvis, tänk på att säkerhet handlar om flera lager: kryptering (HTTPS), autentisering/åtkomstkontroll, brandvägg, starka lösenord och att hålla systemet uppdaterat. Genom att följa råden ovan kan du köra din egen PrivateBin-tjänst med gott skydd för innehållet. Lycka till med ditt själhostade klotterplank för säkra delningar!

    PrivateBin – säker delning av text, utan att servern ser innehållet

    Zero-knowledge pastebin med klient-sidig kryptering.

    Kärnfunktioner
    • Klient-sidig kryptering (zero-knowledge) – texten krypteras i webbläsaren innan uppladdning.
    • Utgångstid – välj hur länge pasten ska finnas (minuter → veckor).
    • “Burn after reading” – raderas automatiskt efter första visning.
    • Lösenord – extra skydd på delningslänken.
    • Diskussion (valfritt) – kommentars-tråd per paste.
    • Teman/konfiguration – anpassningsbar design och policyer.
    Säkerhet i praktiken
    • HTTPS rekommenderas – skyddar länk + nyckel vid överföring.
    • Ingen metadata-läsning – servern kan inte dekryptera innehållet.
    • Valfri IP-/lösenords-spärr via webbserver (t.ex. Apache .htaccess).
    Drift & lagring
    • Kan köras på LAMP/LEMP (Debian/Ubuntu + Apache/Nginx + PHP).
    • Lagring: filsystem (standard) eller databas (t.ex. MariaDB/MySQL).
    • Låg resursåtgång – passar hemmaserver eller liten VPS.
    Typiska användningsfall
    • Engångsdelning av lösenord/nycklar (med burn after reading).
    • Privata anteckningar, snippets, checklistor.
    • Säker delning internt i team/förening.

    Tips: aktivera HTTPS, sätt rimliga maxstorlekar och utgångstider, och överväg IP-begränsning om tjänsten bara ska användas internt.

  • Ubuntu 26.04 LTS “Resolute Raccoon” – Nästa stora steg för Linux har fått sina första fungerande testversioner

    Canonical har släppt de första fungerande testversionerna av kommande Ubuntu 26.04 LTS “Resolute Raccoon”, vilket markerar starten på den sex månader långa utvecklingsresan mot nästa stora långtidsstöd (LTS)-utgåva av det populära Linux-systemet. De nya byggena, som nu finns tillgängliga för nedladdning, bygger på Ubuntu 25.10 och drivs av Linux-kärnan 6.17 och GNOME 49, men kommer successivt att uppdateras med framtidens teknik – inklusive Mesa 25.3, GNOME 50 och en nyare Linux-kärna.

    Den 22 oktober 2025 markerar en milstolpe för Ubuntu-entusiaster världen över. Canonical har nu släppt de första fungerande dagliga ISO-byggena av kommande Ubuntu 26.04 LTS, med kodnamnet “Resolute Raccoon”. Efter flera veckor med trasiga testversioner finns nu äntligen en utgåva som går att starta, installera och experimentera med – perfekt för utvecklare, tidiga testare och nyfikna användare.

    Bygger vidare på Ubuntu 25.10 “Questing Quokka”

    De nya dagliga byggena är baserade på den nyligen släppta Ubuntu 25.10 “Questing Quokka”, som kom ut den 9 oktober 2025. Därför är Ubuntu 26.04 LTS just nu utrustad med Linux-kärnan 6.17 och använder den allra senaste versionen av GNOME 49-skrivbordet.

    Under de kommande månaderna kommer systemet att uppdateras kontinuerligt. Testversionerna uppdateras ofta dagligen och speglar det pågående utvecklingsarbetet inför den slutliga LTS-utgåvan. Det innebär att nya komponenter från framtida Linux-teknologier gradvis kommer att införas, bland annat Mesa 25.3-grafikstacken, Linux-kärnan 6.19 och GNOME 50.

    Vilken kärna får den slutliga versionen?

    En central fråga inför varje Ubuntu-version är vilken Linux-kärna den slutligen ska använda. Även om 6.20-kärnan väntas vara tillgänglig lagom till april 2026, spekuleras det i att Canonical istället kommer att välja den långsiktigt underhållna versionen Linux 6.18 LTS. Det skulle ge Ubuntu 26.04 LTS en stabil och vältestad grund för långvarigt stöd – något som alltid varit kärnan i LTS-konceptet.

    En klassisk utvecklingscykel

    Precis som tidigare Ubuntu-versioner följer “Resolute Raccoon” en sex månader lång utvecklingscykel.

    • Tidiga dagliga byggen finns redan tillgängliga för testning.
    • Beta-versionen väntas i början av april 2026.
    • Release Candidate (RC) kommer ungefär en vecka före den slutliga utgåvan.
    • Den färdiga versionen av Ubuntu 26.04 LTS planeras till 23 april 2026.

    När den lanseras kommer den att få säkerhets- och underhållsuppdateringar i hela fem år, fram till april 2031.

    Tillgängligt för alla smaker

    Som vanligt finns det inte bara Ubuntu som helhet, utan även de olika officiella smakerna som Kubuntu, Xubuntu, Lubuntu och fler. Alla har sina dagliga byggen tillgängliga för nedladdning, och de bygger för närvarande på samma skrivbordsmiljöer som användes i Ubuntu 25.10.

    Testa – men med försiktighet

    Det är viktigt att komma ihåg att dessa dagliga ISO-byggen är förhandsversioner. De kan innehålla buggar, trasiga paket eller funktioner som ännu inte fungerar som de ska. Därför rekommenderas det inte att installera dem på en produktionsmaskin. Däremot passar de perfekt för den som vill följa utvecklingen på nära håll eller hjälpa Canonical att hitta och rapportera fel.

    Ubuntu – fortfarande hjärtat i det öppna ekosystemet

    Med “Resolute Raccoon” tar Ubuntu ännu ett steg i sin roll som ett av världens mest inflytelserika operativsystem inom öppen källkod. Kombinationen av långsiktigt stöd, modern programvara och en aktiv gemenskap gör att Ubuntu fortsätter att vara det självklara valet för både servrar, skrivbord och molnmiljöer.

    Kort sagt: Ubuntu 26.04 LTS “Resolute Raccoon” är på väg – och nu börjar den verkliga utvecklingsresan.
    Du kan ladda ner de dagliga byggena redan idag från den officiella Ubuntu-sidan. Men glöm inte: detta är bara början, och vägen till den färdiga versionen kommer att vara lika spännande som den är experimentell.

    Vill du stötta utvecklingen av fri programvara? Köp en kaffe till en Linux-utvecklare på ko-fi.com.

    För att ladda hem ubuntu 26.04 LTS TEST

    https://wiki.linux.se/index.php/Ubuntu#Version_26.04_LTS_TEST

    Ubuntu 26.04 LTS – “Resolute Raccoon”

    Status: Första fungerande dagliga ISO-byggen släppta (22 okt 2025). Förhandsversion – installera inte på produktionsmaskiner.

    • Kodnamn: Resolute Raccoon
    • Typ: Långtidsstöd (LTS), 5 års support
    • Planerad final: 23 april 2026
    • Support till: april 2031

    Nuvarande bas i dagliga byggen

    • Baseras på: Ubuntu 25.10 “Questing Quokka” (9 okt 2025)
    • Kernel: Linux 6.17
    • Skrivbord: GNOME 49
    • Smaker: Kubuntu, Xubuntu, Lubuntu m.fl. (dagliga byggen finns)

    Förväntade uppdateringar under utvecklingscykeln

    • Mesa 25.3 grafikstack
    • Linux 6.19 (möjligen 6.20 i final)
    • GNOME 50
    • Alternativt val av LTS-kärna: Linux 6.18 (för robust långtidssupport)

    Milstolpar (preliminärt)

    • Beta: början av april 2026
    • Release Candidate: cirka en vecka före final
    • Slutlig release: 23 april 2026
    Obs! Specifikationer för dagliga byggen kan ändras snabbt. Testa gärna i virtuell miljö eller på sekundär dator.
  • Steg-för-steg: Installera en LAMP-stack på hemmadator (Debian/Ubuntu Server) med Word press

    Den som håller på med hemsidor, där är webappen wordpress den populäraste appen. Men även andra webappar som är skrivna i PHP kan behöva testas. Med egen testmiljö för LAMP kan man testa sina projekt. Har man till exempel en dator som inte klarar Windows 11, kan den bli en utmärkt NAS och testmiljö för webbappar skrivna i PHP eller annat språk.

    Innehållsförteckning

    Introduktion

    Har du en gammal dator som du vill ge nytt liv? Du kan förvandla den till en webbtjänande server genom att installera en LAMP-stack – en kombination av Linux, Apache, MySQL/MariaDB och PHP[1]. Linux utgör operativsystemet, Apache agerar webbserver som levererar webbsidor, MySQL eller MariaDB sköter databasen där data lagras, och PHP är scriptspråket som binder samman allt för att skapa dynamiska webbsidor. I den här guiden går vi igenom, steg för steg, hur du installerar och konfigurerar en LAMP-stack på en Debian- eller Ubuntu-baserad server i hemmet – exempelvis en äldre dator du har stående.

    Målgruppen är nybörjare med viss teknisk erfarenhet. Vi håller därför en lättförståelig, populärvetenskaplig ton samtidigt som vi säkerställer att allting blir tekniskt korrekt. Guiden täcker allt från installation av Apache, MySQL/MariaDB och PHP, till hur du får systemet att fungera i ditt lokala nätverk (LAN), vidare till att installera och konfigurera WordPress (ett populärt innehållshanteringssystem) och hur du kan administrera WordPress via kommandoraden med WP-CLI. Vi avslutar med grundläggande säkerhetsaspekter – såsom brandvägg, lösenordshantering och varför du inte bör exponera din hemserver direkt mot internet.

    Översikt av innehåll:

    • Förberedelser: Vad du behöver och hur du förbereder servern och nätverket innan installation.
    • Installation av LAMP: Stegvis installation av Apache, MySQL/MariaDB och PHP på Debian/Ubuntu.
    • Installation av WordPress: Hur du laddar ner och konfigurerar WordPress på din LAMP-server.
    • WP-CLI: Användning av WordPress Command Line Interface för att administrera din WordPress-sajt via terminalen.
    • Säkerhet: Grundläggande åtgärder för att säkra din hemmaserver och WordPress-installation.
    • Avslutande tips: Några sista råd kring underhåll och vidare förbättringar.

    Låt oss börja med att säkerställa att allting är på plats för installationen!

    Förberedelser

    Innan vi ger oss in på installationen, behöver du förbereda följande:

    • En dator med Linux (Debian eller Ubuntu Server): Installera gärna den senaste LTS-versionen av Ubuntu Server eller en stabil Debian-release på datorn du vill använda som server. Se till att systemet är uppdaterat (sudo apt update && sudo apt upgrade) och att du har administratörsrättigheter (sudo) på ett användarkonto.
    • Nätverksanslutning: Serverdatorn bör vara ansluten till ditt lokala nätverk, helst via kabel för stabilitet. Notera serverns lokala IP-adress (t.ex. 192.168.x.y) – du kan hitta den genom kommandot hostname -I eller via din routers gränssnitt. För att förenkla åtkomst inom hemnätverket kan du överväga att ge servern en statisk IP-adress på LAN: enklaste sättet är ofta att reservera en IP i routerns DHCP-inställningar baserat på serverns MAC-adress. Då får servern alltid samma adress på hemnätet, vilket underlättar när du ska ansluta till den.
    • Grundläggande kommandoradskunskaper: Vi kommer att använda terminalen flitigt för installation och konfiguration. Du bör kunna köra enkla Linux-kommandon och redigera konfigurationsfiler med en textredigerare som nano eller vim. Om servern är huvudlös (ingen skärm) kan du ansluta via SSH från en annan dator i nätverket.
    • Internetuppkoppling: För att ladda ner uppdateringar och programvara (Apache, MySQL, PHP, WordPress etc.) behöver servern internetåtkomst under installationen.

    När ovanstående är ordnat är du redo att börja sätta upp din LAMP-stack!

    Installation av LAMP

    En LAMP-stack består av tre huvudsakliga komponenter att installera (utöver Linux som redan körs på din server): webbservern Apache, databasen MySQL/MariaDB och scriptspråket PHP. Vi går igenom installationen av dessa steg för steg på en Debian/Ubuntu-baserad distribution.

    Installera Apache (webbserver)

    1. Uppdatera paketindex: Öppna terminalen på din server och kör först en uppdatering av paketlistan:
    • sudo apt update
    1. Installera Apache: Därefter installerar du Apache2 med apt:
    • sudo apt install apache2
    • På Ubuntu/Debian startar Apache automatiskt efter installationen och ställs in att köra vid uppstart. För säkerhets skull kan du kontrollera Apache-status:
    • sudo systemctl status apache2
    • Tjänsten bör visas som aktiv (running). Apache levereras med en standardsida (”It works!”) som du nu kan testa. Öppna en webbläsare på en klientdator i samma nätverk och navigera till http://<serverns-IP-adress> – du bör se Apaches välkomstsida som bekräftar att webbservern körs[3].
    1. Aktivera Apache i brandväggen: Ubuntu har en inbyggd brandvägg (ufw). Tillåt HTTP- och HTTPS-trafik i brandväggen så att webbförfrågningar kan nå Apache:
    • sudo ufw allow ’Apache Full’
      sudo ufw enable
    • Kommandot ’Apache Full’ öppnar port 80 (HTTP) och 443 (HTTPS) i brandväggen[4]. (OBS: Om ufw inte är installerat på Debian kan du antingen installera det eller använda annan brandväggslösning; på ett hemnätverk bakom en router kan du även välja att initialt lita på NAT:en, men det är bra att ha en lokal brandvägg som extra skydd.)

    Installera MySQL/MariaDB (databas)

    1. Installera databasservern: Kör följande kommando för att installera MySQL-server (i Ubuntu 20.04+ installeras i själva verket ofta MariaDB, en community-version av MySQL, men för enkelhet kallar vi den MySQL):
    • sudo apt install mysql-server
    • Under installationen kan du bli ombedd att sätta ett root-lösenord för MySQL (detta beror på distributionens version – vissa moderna Ubuntu-versioner sätter ingen root-lösenord och använder sockets-autentisering). Oavsett vilket, kommer vi strax att säkra installationen.
    1. Starta och kontrollera MySQL: Precis som med Apache, kontrollera att databasservern är igång:
    • sudo systemctl start mysql # startar tjänsten om den ej redan är igång
      sudo systemctl enable mysql # ser till att den startar vid boot
      sudo systemctl status mysql # visar status
    • MySQL/MariaDB bör nu köras.
    1. Säkra databasinstallationen: MySQL kommer med ett praktiskt script för grundläggande säkerhetshärdning. Kör:
    • sudo mysql_secure_installation
    • Detta guide-program frågar en serie frågor för att säkra din databasserver. Du kommer bland annat kunna: sätta eller uppdatera root-lösenordet (om det inte redan är satt), ta bort anonyma användarkonton, förhindra root-inloggning via fjärranslutning samt ta bort testdatabasen[5]. Acceptera att ta bort/inaktivera osäkra inställningar genom att svara Yes på frågorna. Efter att skriptet kört färdigt har du en grundsäkert konfigurerad MySQL/MariaDB-instans – kom ihåg det root-lösenord du eventuellt angav.

    Installera PHP (scriptspråk)

    1. Installera PHP och nödvändiga moduler: Installera PHP samt tillhörande Apache- och databaskopplingar med:
    • sudo apt install php libapache2-mod-php php-mysql
    • Paketet libapache2-mod-php kopplar samman PHP med Apache (så att Apache kan tolka .php-filer), och php-mysql tillåter PHP att prata med MySQL/MariaDB[6]. Utöver dessa grundläggande paket kan det vara klokt att installera några vanliga PHP-tillägg som WordPress och dess plugins kan behöva, t.ex. cURL, GD, mbstring, XML m.fl. Du kan installera flera på en gång:
    • sudo apt install php-curl php-gd php-mbstring php-xml php-zip
    • (Ovanstående inkluderar vanliga tillägg; du kan alltid installera fler senare om något plugin kräver det.) När PHP och tilläggen är installerade, ladda om Apache så att eventuella nya moduler tas i bruk:
    • sudo systemctl restart apache2
    1. Testa PHP (valfritt): För att verifiera att PHP fungerar med Apache kan du skapa en testfil. Kör t.ex.:
    • echo ”<?php phpinfo(); ?>” | sudo tee /var/www/html/info.php
    • Navigera sedan i webbläsaren till http://<serverns-IP>/info.php. Om du ser en sida med PHP-information (PHP-version och konfigurationsdetaljer) så fungerar PHP som det ska. Kom ihåg att ta bort testfilen senare av säkerhetsskäl (sudo rm /var/www/html/info.php), då den avslöjar detaljer om din PHP-konfiguration.

    Brandvägg och lokal nätverksåtkomst

    Efter att Apache, MySQL och PHP är installerade och körs, har du i princip en fungerande LAMP-server. Några viktiga punkter för att få allt att fungera smidigt på hemnätverket:

    • Brandvägg och portar: Vi aktiverade UFW-brandväggen och öppnade för ”Apache Full” tidigare, vilket innebär att din server tar emot trafik på port 80 (HTTP) och 443 (HTTPS). I ett hemmanätverk bakom en router är servern som standard inte tillgänglig utifrån internet (såvida du inte särskilt öppnar/forwardar portar på din router). För intern åtkomst inom LAN räcker det att brandväggen tillåter trafiken. Kontrollera att du kan nå Apache från en annan dator i nätverket via serverns IP-adress (som vi testade med välkomstsidan).
    • Lokal DNS (valfritt): Det kan bli lite omständligt att komma ihåg IP-adressen. Om du vill kan du på dina klientdatorer uppdatera deras hosts-fil så att t.ex. ett smidigt namn (som ”minserver.local”) pekar på serverns IP – eller använd din routers ev. funktion för lokala värdnamn. Detta är dock extra lyx; IP-adressen duger bra för att fortsätta installationen.
    • Statisk IP: Som nämnt bland förberedelserna, se till att serverns IP inte ändras över tid. Det bästa är att ställa in att den alltid får samma IP. Du kan antingen konfigurera detta i själva serverns nätverksinställningar (statisk IP via Netplan/DHCP override) eller mycket enkelt via routerns webbgränssnitt genom att binda serverns MAC-adress till en fast IP i DHCP (den enklaste lösningen enligt många). Detta förhindrar att servern plötsligt får en ny adress (vilket annars kan hända efter omstarter) och att dina bokmärken/inställningar till servern skulle sluta fungera.

    Nu har vi en grundläggande LAMP-stack i drift. Dags att lägga till WordPress för att få en komplett hemsida!

    Installation av WordPress

    WordPress är ett av världens mest populära verktyg för att bygga webbplatser och bloggar. Vi kommer nu att installera WordPress på vår nya LAMP-server. Processen omfattar att skapa en databas åt WordPress, hämta själva WordPress-programvaran och konfigurera den.

    Skapa en MySQL-databas för WordPress

    WordPress behöver en egen databas att lagra all sin information i (inlägg, användare, inställningar, etc.). Vi använder MySQL/MariaDB som vi installerade för detta. Följande steg utförs i MySQL:s shell:

    1. Logga in i MySQL: Kör sudo mysql -u root -p på servern för att logga in i MySQL prompten som root (administratör). Ange root-lösenordet du satte tidigare (om inget lösenord sattes, kör bara sudo mysql utan -p).
    2. Skapa databas: När du fått MySQLs prompt (mysql>), skapa en ny databas som WordPress ska använda. Du kan kalla den vad du vill – i exemplet nedan används wordpress:
    • CREATE DATABASE wordpress;
    • Detta skapar en databas som heter ”wordpress”[9]. (Om du vill använda ett annat namn går det bra, notera det då för kommande steg.)
    1. Skapa användare: För bättre säkerhet är det rekommenderat att inte låta WordPress använda root-kontot till databasen, utan skapa en dedikerad databas-användare. Skapa t.ex. en användare wordpressuser med ett lösenord:
    • CREATE USER ’wordpressuser’@’localhost’ IDENTIFIED BY ’ditt_lösenord’;
    • Byt ut ’ditt_lösenord’ mot ett starkt lösenord du väljer för databasanvändaren (minst 12 tecken, gärna slumpmässigt). Med detta kommando skapas en ny MySQL-användare wordpressuser som endast kan logga in från localhost (det vill säga från servern själv).
    1. Ge användaren rättigheter: Nu ger vi den nya användaren fullständig åtkomst till den nya databasen:
    • GRANT ALL PRIVILEGES ON wordpress.* TO ’wordpressuser’@’localhost’;
    • Detta ger wordpressuser fulla rättigheter (ALL PRIVILEGES) på alla tabeller i databasen ”wordpress”. Det innebär att WordPress kan skapa tabeller, läsa, skriva och ändra data i databasen som behövs.
    1. Spara ändringarna och avsluta: Inom MySQL behöver man uppdatera rättighetsinställningarna med:
    • FLUSH PRIVILEGES;
      EXIT;
    • FLUSH PRIVILEGES ser till att MySQL laddar in de nya användarrättigheterna utan omstart, och EXIT lämnar MySQL-prompten. Vi har nu en databas (wordpress) och en användare (wordpressuser) med tillhörande lösenord klara för WordPress att använda

    Ladda ner och installera WordPress-filerna

    Med databasen på plats är nästa steg att hämta WordPress-programvaran och placera den i webbserverns katalog.

    1. Ladda ner WordPress: Gå till en temporär mapp, t.ex. /tmp, och ladda ner senaste WordPress-release (på svenska eller engelska – vi tar den engelska standardversionen här). Kör på servern:
    • cd /tmp
      curl -O https://wordpress.org/latest.tar.gz
    • Detta hämtar arkivfilen latest.tar.gz från WordPress officiella webbplats[13], som innehåller alla WordPress-filer.
    1. Extrahera filer: Extrahera arkivet:
    • tar xzvf latest.tar.gz
    • Det skapar en katalog som heter wordpress/ med WordPress-filerna.
    1. Flytta WordPress till webbplatsens rot: Apache serverar som standard filer från /var/www/html/. Vi flyttar nu över WordPress-filerna dit. Om du inte har andra webbplatser på servern kan vi lägga WordPress direkt i html-mappen:
    • sudo cp -a /tmp/wordpress/. /var/www/html/
    • Flaggan -a (archive) ser till att kopiera alla filer och behålla rättigheter. Slutet /. ser till att dolda filer också följer med. Efter denna kopiering ligger nu WordPress PHP-filer i /var/www/html, samma ställe som Apaches ”It works”-indexsida låg. Du kan ta bort den gamla index.html (Apache välkomstsidan) från /var/www/html för att inte den ska visas i stället för WordPress: sudo rm /var/www/html/index.html.
    1. Ägarskap och rättigheter: För att WordPress senare ska kunna ladda upp filer, ändra inställningar och uppdatera själv, behöver webbservern (Apache) ägarskap till filerna. Apache kör som användaren www-data på Ubuntu/Debian. Sätt nu ägare för alla WordPress-filer till www-data:
    • sudo chown -R www-data:www-data /var/www/html
    • Detta ger webbservern kontroll över filerna[15]. Som ytterligare säkerhetsåtgärd kan man sätta strikta filrättigheter: t.ex. 750 för kataloger och 640 för filer, vilket hindrar obehöriga användare på systemet från att läsa/köra filerna. Exempel:
    • sudo find /var/www/html/ -type d -exec chmod 750 {} \;
      sudo find /var/www/html/ -type f -exec chmod 640 {} \;
    • (Detta är en rekommenderad utgångspunkt; WordPress bör fungera med dessa rättigheter, men vissa plugin kan kräva justeringar senare. Grundprincipen är att www-data ska ha access, men ingen annan behöver det.)
    1. Konfigurationsfil (wp-config.php): WordPress behöver en konfigurationsfil med databasuppgifterna. Normalt kan detta göras genom installationsguiden i webbläsaren (nästa steg) – WordPress försöker då spara inställningarna åt dig. Tack vare att vi satt rätt ägarskap på filerna kan WordPress skapa filen själv. Om det av någon anledning inte lyckas, kan du manuellt skapa den genom att kopiera wp-config-sample.php till wp-config.php:
    • sudo cp /var/www/html/wp-config-sample.php /var/www/html/wp-config.php
      sudo nano /var/www/html/wp-config.php
    • …och fylla i databasinformationen (DB_NAME, DB_USER, DB_PASSWORD) för wordpress-databasen och wordpressuser-användaren vi skapade[16]. Samt passa på att lägga till unika salter/nycklar för säkerhet (WordPress hemliga nycklar) enligt instruktion i filen – dessa kan genereras från WordPress.org:s hemliga nyckeltjänst. Om du istället låter webbinstallationsguiden hantera detta kan du hoppa över manuellt skapande; vi beskriver det nedan.

    Slutför installationen via webbläsaren

    Nu är alla filer på plats och databasen redo. Det är dags att köra WordPress berömda “fem-minuters installation” via webbgränssnittet:

    1. Öppna installationssidan: På en dator i ditt nätverk, öppna webbläsaren och gå till http://<serverns-IP-adress>/ (eller om du satte ett värdnamn, använd det). Eftersom vi lade WordPress i webbrotkatalogen bör adressen visa WordPress installationsguide. Du blir först ombedd att välja språk för installationen. Välj exempelvis Svenska om du vill ha WordPress på svenska, eller fortsätt med engelska – det går alltid att ändra språk senare. Klicka “Fortsätt/Continue”.
    2. Databasuppgifter: WordPress kommer sedan fråga efter databasnamn, användarnamn och lösenord. Ange de uppgifter du skapade tidigare:
    • Databasnamn: wordpress (om du valde det namnet, annars ditt egna namn)
    • Användarnamn: wordpressuser
    • Lösenord: det lösenord du satte för wordpressuser-kontot.
    • Databasserver: localhost (WordPress kör på samma server som databasen).
    • Tabellprefix: wp_ är standard och duger bra om du inte har speciella skäl att ändra.
    • Skicka iväg uppgifterna. WordPress kopplar nu upp mot databasen. Om allt är rätt ifyllt får du en bekräftelse och kan fortsätta.
    1. Skapa administratörskonto: Nästa steg i guiden ber om information för sajtens grundkonfiguration:
    • Webbplatstitel: Namnet på din webbplats (t.ex. “Min Blogg”).
    • Administratörsanvändare: Ett administratörslogin för WordPress. Välj inte “admin” som användarnamn – ta något unikt.
    • Lösenord: Ett starkt lösenord för administratören föreslås automatiskt. Du kan använda det eller skriva ett eget, men se till att det är starkt (WordPress varnar om det är för svagt)[19].
    • Din e-postadress: Ange en e-post dit WordPress kan skicka återställningslänkar och notiser.
    • Sökmotorsynlighet: Du kan välja att avmarkera “Tillåt sökmotorer indexera denna sida” ifall du inte vill att din hemsida ska dyka upp på Google ännu (praktiskt för en testsajt på hemnätet). Denna inställning kan ändras senare.
    • Klicka sedan på “Installera WordPress” (Install WordPress). WordPress kommer nu att konfigurera klart allt i databasen.
    1. Installation klar – logga in: Om inga fel uppstod möts du av en sida som säger att WordPress har installerats, och du kan klicka på “Logga in” för att gå till inloggningssidan (eller gå direkt till http://<server-IP>/wp-admin/). Logga in med det admin-användarnamn och lösenord du valde. Du tas då till WordPress administratörspanel (dashboard), där du kan börja skapa inlägg, sidor, ändra utseende etc.

    Grattis! Du har nu en egen WordPress-sajt som körs på din hemmaserver. Men innan vi börjar använda den på allvar, låt oss titta på hur man kan sköta WordPress via terminalen med WP-CLI, samt hur man säkrar upp installationen.

    WP-CLI – WordPress via terminalen

    Att administrera WordPress via webbläsarens wp-admin-gränssnitt fungerar fint för det mesta. Men det finns ett kraftfullt verktyg för dig som inte räds terminalen: WP-CLI (WordPress Command Line Interface). WP-CLI låter dig hantera WordPress-sajten med kommandon direkt i terminalen, vilket kan vara både snabbare och smidigare för många uppgifter. Du kan till exempel uppdatera WordPress-kärnan, installera eller uppdatera plugins och teman, hantera användare, skapa inlägg med mera – allt utan att behöva klicka runt i webbläsaren. Detta är särskilt användbart om du administrerar flera sajter eller bara föredrar att automatisera och skripta saker.

    Installation av WP-CLI

    WP-CLI är ett fristående PHP-baserat verktyg. Så här installerar du det på din Ubuntu/Debian-server:

    1. Hämta WP-CLI: Ladda ner WP-CLI som en PHP-arkivfil (.phar) till din server:
    • curl -O https://raw.githubusercontent.com/wp-cli/builds/gh-pages/phar/wp-cli.phar
    • Detta laddar ner filen wp-cli.phar till din nuvarande katalog.
    1. Testkör WP-CLI: Du kan nu prova köra verktyget med:
    • php wp-cli.phar –info
    • Om WP-CLI är nedladdat korrekt ser du information om miljön (PHP-version m.m.).
    1. Gör WP-CLI körbar globalt: För att slippa skriva php wp-cli.phar varje gång, gör vi filen körbar och flyttar den till en katalog i PATH (så att den kan köras som ett vanligt kommando). Till exempel:
    • chmod +x wp-cli.phar
      sudo mv wp-cli.phar /usr/local/bin/wp
    • Detta flyttar filen och döper kommandot till wp (du kan välja annat namn om du vill)[23]. Testa nu med wp –info – du bör få liknande utskrift som tidigare, vilket bekräftar att installationen lyckades.

    (Notera: På vissa distributioner kan WP-CLI finnas i pakethanteraren, men den metoden är inte alltid uppdaterad. Den officiella och rekommenderade vägen är som ovan att använda Phar-filen.)

    Exempel på vad du kan göra med WP-CLI

    Nu när WP-CLI är installerat, här är några vanliga administrationsuppgifter du kan utföra med det:

    • Uppdatera WordPress-kärnan: Istället för att logga in i wp-admin och klicka på uppdatering, kör bara:
    • wp core update && wp core update-db
    • Detta laddar ner och installerar senaste WordPress-versionen och uppdaterar databasen vid behov – allt i en handvändning.
    • Uppdatera plugins: Du kan uppdatera alla dina tillägg med ett enda kommando:
    • wp plugin update –all
    • Då hämtas och uppdateras samtliga installerade insticksprogram till senaste version. (Du kan också uppdatera ett enskilt plugin med wp plugin update plugin-namn om du vill.)
    • Installera och aktivera ett plugin eller tema: För att installera ett nytt plugin, till exempel cache-pluginet WP Super Cache, kör:
    • wp plugin install wp-super-cache –activate
    • Detta söker upp pluginet på WordPress plugin-katalog, laddar ner det och aktiverar det direkt. Du kan göra samma sak för teman med wp theme install tema-namn –activate.
    • Hantera användare och inlägg: WP-CLI låter dig även skapa nya användare, resetta lösenord, generera nya inlägg, exportera databasen, med mera. T.ex. för att skapa en ny användare:
    • wp user create johndoe [email protected] –role=author –user_pass=”MittLösen123″
    • skulle skapa en författaranvändare åt ”John Doe” med angivet lösenord.
    • Övrigt: Det finns kommando för i princip allt i WordPress: wp search-replace för att göra sök-och-ersätt i databasen (nyttigt vid t.ex. domänbyte), wp option update för att ändra inställningar, wp post list för att lista inlägg, osv. Du kan se alla tillgängliga kommandon med:
    • wp help
    • eller wp <subcommand> –help för detaljer om ett specifikt kommando.

    Som du märker kan WP-CLI kraftigt förenkla underhållet. Det är helt frivilligt att använda – allt detta kan göras via det grafiska gränssnittet också – men för den tekniskt nyfikne är det ett utmärkt verktyg som sparar tid och ger mer kontroll.

    (Säkerhetstips: När du använder WP-CLI på en produktionssajt som är åtkomlig från internet, tänk på att kommandon som uppdaterar saker sker direkt. Det är klokt att ta backup innan större uppdateringar, även om WP-CLI i sig inte är farligt.)*

    Säkerhet

    Nu har vi en fungerande WordPress-server i ditt hemnätverk. Innan vi nöjt lutar oss tillbaka är det viktigt att titta på grundläggande säkerhet. Att köra en server innebär ansvar att skydda den från obehörig åtkomst och attacker. Här är några viktiga säkerhetsaspekter och tips:

    • Brandvägg och åtkomstbegränsning: Vi har redan aktiverat UFW-brandväggen och öppnat nödvändiga portar för webbservern internt. För en hemmaserver som inte ska nås från internet räcker detta. Exponera inte din server mot internet i onödan. Om du inte absolut behöver fjärråtkomst utifrån, låt bli att öppna portforwarding på din router för port 80/443. En hemserver utan rätt skydd kan snabbt bli utsatt för intrångsförsök. I diskussioner på nätet avråder erfarna användare starkt från att ha en server direkt exponerad mot internet utan brandvägg – om din server inte har en avancerad brandväggskonfiguration, koppla bort den från direkt internet. Håll den bakom din router/NAT där den är skyddad. (Om du måste ge åtkomst utifrån, överväg att sätta upp en VPN, använda en reverse proxy-tjänst som Cloudflare Tunnel, eller åtminstone se till att HTTPS/SSL är använt och att du har extra autentisering.)
    • Starka lösenord överallt: Använd starka, unika lösenord för alla konton – det inkluderar MySQL-databasens användare, WordPress admin-konto, samt Linux-användare (särskilt om SSH är åtkomligt). Undvik enkla eller vanliga lösenord. WordPress gav en styrkeindikator för admin-lösenordet; följ den rekommendationen. Byt gärna ut standardanvändarnamnet “admin” till något annat för WordPress admin-kontot, ifall du råkat välja det.
    • Håll systemet uppdaterat: En av de viktigaste säkerhetsåtgärderna är att kontinuerligt uppdatera din programvara. Se till att din Ubuntu/Debian får säkerhetsuppdateringar (du kan köra sudo apt update && sudo apt upgrade manuellt regelbundet, eller aktivera automatiska säkerhetsuppdateringar). Detsamma gäller för WordPress och dess tillägg/teman – föråldrade plugins med kända sårbarheter är en vanlig angreppsvektor. Använd antingen WP-CLI eller WordPress inbyggda uppdateringsfunktion för att hålla allt up-to-date. Ett tips är att i WordPress-inställningarna aktivera automatiska uppdateringar för mindre release-versioner och plugins vid behov.
    • Säkerhet i WordPress: Överväg att installera ett säkerhetsplugin i WordPress som ytterligare skyddslager. Populära alternativ är t.ex. Wordfence eller Sucuri som kan skanna efter malware och blockera misstänkt trafik. Dessa kan hjälpa att upptäcka och stoppa attacker mot din sajt. Se också till att endast behövliga plugins är installerade och radera de du inte använder (färre plugins minskar potentiella sårbarheter).
    • Begränsa exponering på nätverket: Eftersom detta är en hemmaserver för internt bruk, se till att den endast är nåbar där det behövs. Du kan till exempel ställa in UFW-regler som begränsar port 80/443 så att de bara kan nås från din lokala subnät (t.ex. sudo ufw allow from 192.168.0.0/24 to any port 80 om ditt LAN är 192.168.0.x). Då blockeras även eventuell åtkomst från utanför nätverket. Om du har SSH igång, överväg att byta SSH-port från 22 till något annat, och använd nyckelbaserad inloggning för att förhindra lösenordsgissning.
    • SSL/TLS för webb: Även om sajten bara körs på LAN kan det vara bra att sätta upp HTTPS om du någon gång exponerar den. På internet skulle vi absolut rekommendera att skaffa ett Let’s Encrypt-certifikat för din domän (om du har en), eller åtminstone ett självsignerat certifikat för kryptering på LAN. HTTPS krypterar trafiken så att ingen utomstående kan avlyssna lösenord eller data som skickas.
    • Regelbundna backuper: Ta för vana att säkerhetskopiera din WordPress-databas och eventuella uppladdade filer. Eftersom detta är på en egen server kan du skripta en mysqldump av databasen då och då, eller använda ett WordPress-backupplugin. Spara backuperna på en annan enhet. Detta skyddar dig ifall något går fel (t.ex. en uppgradering som strular till det, hårddiskfel, eller om du råkar radera något av misstag).

    Sammanfattningsvis handlar säkerhet om lager-på-lager: brandvägg, begränsad åtkomst, starka lösenord, uppdateringar och säkerhetskopior. Genom att följa dessa råd skyddar du din hemmaserver mot de vanligaste riskerna och kan tryggt experimentera vidare. Tänk på: om du någon gång öppnar servern mot internet, var extra noggrann med alla ovanstående punkter – internet är fullt av bottar som skannar efter sårbara servrar.

    Avslutande tips

    Du har nu en fullt fungerande LAMP-server med WordPress i ditt hemnätverk! Här är några avslutande tips för att ta ditt projekt vidare och hålla allting snurrande:

    • Lär känna WordPress och fortsätt anpassa: Logga in på WordPress och utforska dess adminpanel. Byt till ett tema du gillar, skapa några sidor/inlägg och prova installera något nytt plugin. Det finns massor av gratis teman och plugins att utforska för nästan alla behov. Kom dock ihåg att inte installera för många onödiga plugin – håll det till det du verkligen använder, både för prestanda och säkerhet.
    • Prestanda på hemservern: En äldre dator kan ha begränsad prestanda. Om du märker att sajten är långsam, fundera på att installera ett cache-plugin (t.ex. WP Super Cache vi nämnde) för att snabba upp sidladdningar genom att servera statiska sidor. Se också till att onödiga tjänster inte körs på servern och konsumerar resurser. För enstaka användare i ett LAN är dock prestandakravet oftast lågt.
    • Utforska fler möjligheter: Nu när din server är igång, kanske du vill köra fler tjänster på den? Du kan exempelvis sätta upp phpMyAdmin för enklare databashantering via webben (om än WP-CLI och MySQL-shell räcker långt), eller installera andra webbapplikationer vid sidan av WordPress (kom ihåg att då konfigurera Apache virtuella värdar för flera sajter). Din LAMP-server kan vara värd för flera projekt samtidigt. Varje sajt kan få sin egen databas och egen katalog under /var/www.
    • Underhåll är nyckeln: Som med alla system är regelbundet underhåll viktigt. Håll ett öga på uppdateringar både för servern och WordPress. Städa bort sådant du inte behöver. Och framför allt, fortsätt lära dig! Om något problem uppstår, konsultera loggfilerna (Apache loggar finns i /var/log/apache2/ och WordPress fel loggas ofta via PHP). Communityn för både WordPress och Linux är stor – det finns forum och guider för det mesta. Minns att nyckeln till en framgångsrik webbplats inte bara är själva uppsättningen, utan dess fortlöpande underhåll och förbättring[33]. Med andra ord, fortsätt pyssla om din server även efter att den är satt i drift.

    Vi hoppas denna guide hjälpt dig komma igång med att installera LAMP-stack och WordPress på din hemmadator. Lycka till med ditt webbprojektexperiment och ha kul på vägen! Skulle något krångla, finns det många resurser online – och glöm inte att backup är din bästa vän när du experimenterar. Happy hosting!

    Förklaring av vad de olika delkomponenterna gör

    Apache: En populär webbserverprogramvara som körs på servern för att leverera webbsidor till besökarnas webbläsare. Apache tar emot förfrågningar från webbläsare och svarar med innehållet (t.ex. din WordPress-sida). I LAMP-stacken utgör Apache “webbserver”-delen.

    Brandvägg: Ett säkerhetssystem som skyddar nätverk och datorer mot intrång genom att kontrollera vilken trafik som tillåts passerar. En brandvägg kan konfigureras att bara släppa igenom viss trafik (t.ex. webbtrafik på port 80/443 till din WordPress-server) och blockera obehöriga anslutningar.

    Debian: En Linux-distribution (operativsystem) som främst används för servrar och infrastruktur. Debian är känt för stabilitet och öppen källkod. I det här sammanhanget kan Debian vara serverns operativsystem där du installerar LAMP-komponenterna och WordPress.

    IP-adress: En unik sifferkombination som identifierar en enhet (dator, server m.m.) i ett nätverk[4]. Genom att använda serverns IP-adress kan andra datorer i hemmanätverket hitta fram till din WordPress-server och visa webbsidan.

    LAMP: Akronym för Linux, Apache, MySQL, PHP[5]. Det är en paketlösning (s.k. tech stack) där Linux är operativsystemet, Apache är webbservern, MySQL är databashanteraren och PHP är programmeringsspråket. En LAMP-stack innehåller alltså allt som behövs för att driva en WordPress-webbplats på en lokal server.

    LAN (Local Area Network): Ett lokalt nätverk som består av enheter inom ett begränsat område (t.ex. i hemmet). I ett hemmanätverk (LAN) är din WordPress-server ansluten till samma router som dina andra enheter, vilket gör att de kan kommunicera direkt med servern inom det lokala nätet.

    Linux: Ett operativsystem med öppen källkod som är vanligt på servrar. Linux är grunden i LAMP-stacken (L:et står för Linux) och utgör serverns OS. Både Debian och Ubuntu är Linux-varianter; en av dem körs på serverdatorn för att du ska kunna installera Apache, MySQL, PHP och WordPress.

    MySQL/MariaDB: Detta är databashanteringssystem som används för att lagra och hämta all information som hör till din webbplats – till exempel inlägg, användarkonton och inställningar. WordPress är byggt för att arbeta med databaser av den här typen. På moderna Linux-servrar installeras ofta MariaDB som ett alternativ till MySQL; de fungerar i princip likadant och är fullt kompatibla med WordPress. I en LAMP-stack utgör MySQL eller MariaDB den komponent som ansvarar för själva datalagringen.

    PHP: Ett skriptspråk på serversidan som används för att skapa dynamiska webbsidor[9]. WordPress är skrivet i PHP, vilket innebär att PHP-kod körs på servern för att generera HTML-sidorna. När en användare besöker din WordPress-sida så tolkar PHP koden och bygger ihop sidan som sedan skickas till användarens webbläsare.

    Port: Inom datanätverk avser en port ett nummer som fungerar som en kanal eller “adress” för en viss typ av trafik[10]. Till exempel använder webbtrafik vanligtvis port 80 för HTTP och port 443 för HTTPS. För att din WordPress-server ska vara åtkomlig i nätverket behöver rätt port öppnas (t.ex. port 80 så att hemsidan kan nås, och port 22 för SSH-fjärrinloggning), ofta i samarbete med brandväggen.

    Root-användare: Det högsta administratörskontot i ett Linux-system (kallas även superuser) som har obegränsade rättigheter[11]. Root-användaren kan installera program, ändra systeminställningar och utföra alla kommandon. Av säkerhetsskäl loggar man vanligtvis inte in direkt som root; istället använder man ett normalt användarkonto och sudo-kommandot för att tillfälligt få root-behörighet vid administration av servern.

    SSH (Secure Shell): Ett protokoll som används för att ansluta säkert till en annan dator över nätverket[12]. Via SSH kan du öppna en terminal till din server och köra kommandon på distans som om du satt vid den. I vårt sammanhang används SSH för att fjärrstyra Debian/Ubuntu-servern i hemmanätverket – till exempel för att installera paket eller hantera WordPress via kommandoraden.

    Ubuntu: En av de mest populära Linux-distributionerna för datoranvändare, baserad på Debian[13]. Ubuntu finns i versioner för servrar och är känt för att vara användarvänligt. I det här sammanhanget kan Ubuntu (Server-edition) användas som operativsystem på din hemmaserver innan du installerar LAMP-paketet och WordPress.

    WordPress: Ett mycket populärt publiceringsverktyg (Content Management System, CMS) för webben[14]. Med WordPress kan man enkelt skapa och hantera en hemsida eller blogg via ett webbgränssnitt. I vår situation installerar du WordPress på LAMP-servern i hemmanätverket, vilket låter dig driva en egen lokal webbplats och administrera innehållet genom WordPress kontrollpanel.

    WP-CLI: WordPress Command Line Interface, ett verktyg som låter dig hantera WordPress-webbplatsen via kommandoraden[15]. Med WP-CLI kan du sköta många administrationsuppgifter direkt i terminalen – till exempel installera eller uppdatera WordPress, lägga till användare, hantera teman och insticksprogram – utan att behöva använda WordPress grafiska webbgränssnitt.

    Här laddar du hem ubuntu

    https://wiki.linux.se/index.php/Ubuntu

    Här kan du ladda hem ladda hem debian

    https://wiki.linux.se/index.php/Debian

    Så här gör du en bootbar stick med rufus

    Teknisk fakta:

    Detta projekt använder en klassisk LAMP-stack:
    Linux (Ubuntu/Debian)
    Apache som webbserver
    MySQL eller MariaDB som databas
    PHP som serversidespråk

    WordPress installeras direkt i /var/www/html och kopplas till en dedikerad databas.
    WP-CLI gör det möjligt att administrera sajten via terminalen.

    Servern är endast tillgänglig inom hemnätverket (LAN) via statisk IP-adress.
    Portar 80 (HTTP) och 443 (HTTPS) tillåts lokalt via ufw.

    Perfekt för testning av egna webbappar, teman och plugins utan att publicera dem online.
  • Lenovo ThinkPad Edge E540 – en klassiker får nytt liv med Linux

    När Windows 10 går i graven 2025 riskerar miljoner datorer att förpassas till elektronikskrot. Men bakom många av dessa maskiner döljer sig kraftfull och fullt fungerande hårdvara som bara behöver rätt mjukvara för att leva vidare. Ett utmärkt exempel är Lenovo ThinkPad Edge E540, en företagslaptop från mitten av 2010-talet som med Linux kan få en andra och till och med bättre karriär.

    En kraftfull plattform från den tid då datorer byggdes för att hålla

    ThinkPad Edge E540 lanserades omkring 2013 och byggdes med fokus på stabilitet och lång livslängd snarare än tunnhet och trend. Under skalet sitter en Intel Core i7-4702MQ, en fyrkärnig processor med åtta trådar och en turbofrekvens upp till 3,2 GHz. Trots sin ålder är det fortfarande en fullt kapabel CPU för dagens användning. Den bygger på Haswell-arkitekturen, känd för att kombinera hög prestanda med god energieffektivitet.

    Processorn stöder alla viktiga moderna instruktioner, inklusive Intel AES-NI för kryptering, VT-x för virtualisering och Turbo Boost för tillfälliga hastighetshöjningar. Det betyder att datorn utan problem klarar allt från kontorsarbete och webbutveckling till lätt bildredigering och virtualiserade miljöer.

    Grafik som räcker längre än man tror

    Lenovo utrustade E540 med dubbla grafiklösningar: Intel HD Graphics 4600 för vardagsanvändning och ett diskret NVIDIA GeForce GT 740M-kort för mer grafikkrävande uppgifter. Kombinationen fungerar utmärkt i Linux tack vare mogna drivrutiner.

    Den integrerade grafiken är energieffektiv och klarar utan problem 1080p-video, kontorsprogram och enklare spel. För tyngre grafik går det att aktivera NVIDIA-kortet, som med rätt drivrutin fortfarande levererar god prestanda i äldre 3D-spel och OpenGL-baserade applikationer. Linuxkärnan version 6 och senare känner automatiskt igen båda korten och växlar smidigt mellan dem.

    Uppgraderingar som gör skillnad

    E540 levererades med 8 GB DDR3-minne och en 1 TB mekanisk hårddisk. Det räckte 2013, men i dag är det uppgraderingsmöjligheterna som gör den verkligt intressant. Datorn har två minnesplatser och kan enkelt uppgraderas till 16 GB RAM.
    Byter man dessutom ut den långsamma hårddisken mot en Linux.se: Ännu en dator har räddats från återvinning. Denna Lenovo ThinkPad Edge E540 får nu ett nytt liv med Ubuntu 24.04 LTS som operativsystem. Trots sin ålder fungerar den utmärkt för vardagliga uppgifter som att betala räkningar, strömma SVT och andra kanaler – ett bevis på att hållbart återbruk och fri programvara kan förlänga livslängden på äldre teknik långt bortom vad många tror.SSD, förändras upplevelsen dramatiskt: systemet startar på sekunder, program öppnas blixtsnabbt och hela datorn känns ny.

    Med en SSD och uppdaterat minne blir E540 en dator som utan problem kan konkurrera med moderna budgetlaptops — trots att den byggdes för över ett decennium sedan.

    Skärm, ljud och anslutningar

    Den 15,6 tum stora Full HD-skärmen med 1920×1080 pixlar håller fortfarande god kvalitet. Ljusstyrkan på 300 cd/m² ger skarpa bilder även i ljusa miljöer.
    Ljudet är märkbart bättre än genomsnittet för bärbara datorer i samma klass, tack vare Dolby Advanced Audio v2 och stereohögtalare.

    E540 har dessutom allt som krävs för modern användning: Gigabit Ethernet, Wi-Fi 4, Bluetooth 4.0, HD-webbkamera, HDMI, VGA och flera USB 3.0-portar. Alla dessa komponenter stöds direkt av Linux utan behov av extra drivrutiner.

    Energisnål trotjänare

    Batteriet består av sex litiumjonceller och ger en driftstid på upp till sex timmar vid normal användning. Under Linux kan energiförbrukningen minskas ytterligare med verktyg som TLP och PowerTOP, vilka justerar CPU-frekvenser, avstänger oanvända bussar och optimerar drivrutiner för lägre effektförbrukning.
    Resultatet blir en tystare dator med längre batteritid än den hade under Windows 7 eller 10.

    Linux ger nytt liv och bättre framtidssäkerhet

    Det är när man installerar Linux som ThinkPad Edge E540 verkligen visar sin potential. Moderna distributioner som Linux Mint, Ubuntu, Fedora eller Debian 12 identifierar all hårdvara automatiskt.
    Installationen tar mindre än en halvtimme, och när systemet startar första gången fungerar allt: tangentbord, Wi-Fi, Bluetooth, kamera, ljud och grafikkort.

    Den klassiska ThinkPad-tangentbordsupplevelsen gör dessutom datorn särskilt populär bland utvecklare och skribenter. Kombinerat med Linux blir det ett verktyg som känns mer responsivt och robust än många nyare, plastigare modeller.

    Säkerhet och hållbarhet

    En stor fördel med Linux är säkerheten. Där Windows 7 och 10 efter 2025 inte längre får uppdateringar, fortsätter Linux-distributionerna att leverera patchar i många år framöver.
    Ubuntu LTS stöds i fem år, och säkerhetsfixar släpps ofta inom timmar efter att en sårbarhet upptäcks. Dessutom finns funktioner som AppArmor och SELinux för avancerad isolering av processer.

    Det betyder att Edge E540 inte bara får nytt liv – den blir också säkrare än när den var ny.

    En dator med framtid – i återbrukets tecken

    I en tid när elektronikåtervinning är en växande miljöfråga visar ThinkPad Edge E540 hur mycket som går att vinna på att återanvända i stället för att kassera. Med en enkel SSD-uppgradering och en lättviktig Linux-distribution kan en dator som tidigare körde Windows 7 fortsätta leverera i flera år till.

    För studenter, skribenter, småföretagare eller hobbyutvecklare är E540 fortfarande ett utmärkt verktyg: snabb nog, robust byggd och helt fri från inlåsning till ett föråldrat operativsystem.

    Slutord

    Lenovo ThinkPad Edge E540 är ett bevis på att teknisk kvalitet och genomtänkt design står sig över tid. Med Linux som operativsystem förvandlas den från en pensionerad kontorsmaskin till en kraftfull och säker vardagsdator.
    Den kräver inga specialdrivrutiner, inga licenskostnader och ger dessutom en mjukare, snabbare och tystare upplevelse än många nya datorer i lågprissegmentet.

    När världen rusar vidare mot nästa generations hårdvara påminner E540 oss om något viktigt: ibland är det mest hållbara alternativet att använda det vi redan har – och låta fri programvara ge tekniken ett nytt hjärta.

    Linux.se åsikt Ännu en dator har räddats från elektronikåtervinning. Denna Lenovo ThinkPad Edge E540 får nu ett nytt liv med Ubuntu 24.04 LTS som operativsystem. Trots sin ålder fungerar den utmärkt för vardagliga uppgifter som att betala räkningar och strömma SVT samt andra kanaler – ett bevis på att hållbart återbruk och fri programvara kan förlänga livslängden på äldre teknik långt bortom vad många tror. Just detta exemplar var ombyggd med SSD.

    >>> Teknisk faktaruta — Lenovo ThinkPad Edge E540
    (Rekommenderat OS: Ubuntu 24.04 LTS)
    Processor : Intel Core i7-4702MQ (4C/8T, 2.2–3.2 GHz, Haswell, 6 MB cache, 37 W TDP) ■ Grafik : Intel HD Graphics 4600 + NVIDIA GeForce GT 740M (2 GB) ■ Minne : 8 GB DDR3-1600 (2× SO-DIMM, max 16 GB) ■ Lagring : 1 TB 2.5″ HDD @ 5400 rpm (rekommenderad uppgradering: 2.5″ SATA SSD) ■ Optisk enhet : DVD±RW ■ Skärm : 15.6″ (1920×1080, 16:9, ~300 cd/m², LED) ■ Nätverk : Gigabit Ethernet, Wi-Fi 4 (802.11n), Bluetooth 4.0 ■ Kamera/Ljud : 720p webbkamera, inbyggd mikrofon, Dolby Advanced Audio v2 ■ Portar : 2× USB 3.0, 1× USB 2.0, HDMI, VGA, RJ-45, ljud 3.5 mm, SD-kortläsare ■ Tangentbord : Numerisk del, Windows-tangent ■ Batteri : 6-cells Li-ion, upp till ~6 h ■ Mått/Vikt : 377 × 250 × 26.6 mm, ~2.44 kg ■ Säkerhet : Kensington-lås ■ Chassi : Clamshell, färg: svart

    # Linux-noteringar – Kernel 6.x stöder samtliga kärnkomponenter out-of-the-box. – NVIDIA: använd proprietär drivrutin (t.ex. 470-series) för bästa 3D-prestanda. – Energi: installera TLP för lägre förbrukning och svalare drift. – Rekommenderad uppgradering: 16 GB RAM + 500 GB/1 TB SATA SSD.
  • Misstänkt sabotage mot Xubuntu.org – användare varnas för falsk installation med trojan

    Ett misstänkt intrång på den officiella webbplatsen för Linux-distributionen Xubuntu har väckt oro i open source-världen. Under flera timmar ska nedladdningsknappen på Xubuntu.org ha lett till en ZIP-fil innehållande en Windows-trojan istället för den riktiga installationen. Händelsen har fått experter att uppmana användare till försiktighet och att noggrant kontrollera sina nedladdningar.

    Det är inte den typ av nyhet någon vill läsa om ett av de mest betrodda Linux-projekten, men enligt nya uppgifter kan den officiella webbplatsen för Xubuntu ha blivit utsatt för ett intrång som ledde till spridning av skadlig kod.

    Ett oroande fynd på Reddit

    Larmet kom från en användare på Reddit som upptäckte något mycket märkligt. När denne klickade på nedladdningsknappen på Xubuntu.org laddades inte det vanliga ISO-avbilden av operativsystemet ned, utan istället en ZIP-fil med namnet Xubuntu-Safe-Download.zip.

    Inuti arkivet fanns en Windows-körbar fil som vid analys på VirusTotal identifierades som en trojan. För att lura användaren var filen maskerad som en officiell installerare och innehöll till och med ett falskt ”terms of service”-dokument för att ge ett seriöst intryck.

    Så fungerade den misstänkta skadliga koden

    Enligt analysen verkade programmet vara en så kallad crypto clipper – en typ av skadeprogram som övervakar datorns urklipp. När användaren kopierar en kryptovaluta-adress (till exempel för att skicka Bitcoin eller Ethereum) byts adressen automatiskt ut mot angriparens egen. Resultatet blir att pengarna hamnar på fel konto.

    Hur länge låg den där?

    Den skadliga länken uppges ha legat aktiv i omkring sex timmar innan Xubuntu-teamet tog bort den. I skrivande stund leder nedladdningslänken på webbplatsen ingenstans, utan skickar bara besökaren tillbaka till startsidan. Det stärker misstanken om att något faktiskt har hänt.

    Än så länge har varken Xubuntu-projektet eller Canonical, företaget bakom Ubuntu, gått ut med någon officiell kommentar. Det är därför oklart hur intrånget skedde eller vilka servrar som påverkades.

    Vad användare bör göra nu

    Experter och community-medlemmar uppmanar alla som laddat ned något från Xubuntu.org under den misstänkta perioden att:

    • verifiera filernas integritet genom att kontrollera deras checksummor (till exempel SHA256),
    • radera misstänkta filer och köra en virussökning om man använder Windows,
    • endast ladda ned Xubuntu från officiella Ubuntu-servrar eller verifierade speglar (mirrors).

    Diskussionen har även tagits upp på Ubuntu Discourse-forumen, men tråden är för närvarande låst för granskning av administratörer.

    Så kollar du om en fil är skadlig

    Det finns flera praktiska sätt att avgöra om en fil är säker eller inte.

    1. Jämför checksummor.
      De officiella Xubuntu- och Ubuntu-avbilderna har alltid SHA256- eller MD5-summor publicerade på sina nedladdningssidor. Du kan kontrollera att din fil stämmer genom att köra:
       sha256sum filnamn.iso

    eller

       md5sum filnamn.iso

    Om kontrollsumman skiljer sig från den officiella är filen med största sannolikhet manipulerad.

    1. Kontrollera GPG-signaturer.
      Vissa Linux-distributioner signerar sina ISO-filer med en kryptografisk nyckel. Kör:
       gpg --verify filnamn.iso.gpg filnamn.iso

    och kontrollera att nyckeln tillhör rätt projekt (Canonical eller Xubuntu-teamet).

    1. Skanna filen på VirusTotal.
      Gå till https://www.virustotal.com, ladda upp filen eller klistra in dess hashvärde. Tjänsten kontrollerar den mot ett stort antal antivirusmotorer och rapporterar eventuella varningar.
    2. Var uppmärksam på ovanliga namn.
      En officiell Linux-nedladdning kommer nästan alltid som en .iso-fil, aldrig som .zip eller .exe. Sådana filändelser är en tydlig varningssignal.

    En del av ett växande mönster

    Händelsen är tyvärr inte isolerad. Under de senaste månaderna har flera stora Linux-projekt drabbats av liknande säkerhetsincidenter:

    • Arch Linux AUR utsattes för ett paketkompromissangrepp.
    • Red Hat drabbades av ett intrång i sin GitLab-instans.
    • Fedora och Arch Linux har båda fått utstå DDoS-attacker som tillfälligt slog ut delar av deras infrastruktur.

    Även om dessa attacker skiljer sig åt i både omfattning och motiv visar de en oroande trend: öppen källkod har blivit ett allt mer attraktivt mål för cyberangrepp.

    Varför angripa öppen källkod?

    Öppen källkod bygger på förtroende och transparens – egenskaper som också gör den sårbar. Genom att kompromettera koden eller de officiella distributionskanalerna kan angripare sprida skadlig kod till tusentals användare med ett enda felaktigt klick.

    För användare betyder det att kontroll av källor, signaturer och checksummor blir viktigare än någonsin. För utvecklare är det en påminnelse om att även små projekt behöver säkerhetsrutiner på hög nivå.

    Slutsats

    Om rapporten stämmer är detta en allvarlig påminnelse om att ingen plattform är immun mot attacker, inte ens de mest etablerade Linux-distributionerna.

    Tills ett officiellt uttalande kommer från Xubuntu-projektet gäller följande:
    ladda inte ned något från Xubuntu.org, vänta på bekräftad information via officiella Ubuntu-kanaler och håll dig uppdaterad.

    Den öppna källkodens styrka är dess gemenskap – men det är också där dess största sårbarhet kan ligga.

    https://linuxiac.com/user-flags-possible-malware-incident-on-xubuntu-org

  • GIMP blir Snap-app – enklare uppdateringar och bättre plugin-stöd för Linuxanvändare

    Den populära bildredigeraren GIMP finns nu som officiell Snap-app för Linux. Det innebär smidigare installation, automatiska uppdateringar och ett nytt sätt att hantera tillägg via det nya gimp-plugins-gränssnittet. Med detta steg stärker GIMP sitt stöd för moderna paketeringsformat och gör det enklare för användare att alltid ha den senaste versionen – oavsett Linuxdistribution.

    Den fria bildredigeraren GIMP tar ett stort steg framåt i Linuxvärlden. Programmet finns nu som en officiell Snap-app, vilket betyder att användare på Ubuntu och andra Snap-baserade distributioner får tillgång till enklare installationer, automatiska uppdateringar och förbättrad hantering av tillägg.

    En ny era för GIMP på Linux

    GIMP (GNU Image Manipulation Program) har länge varit en av de mest populära fria alternativen till kommersiella bildredigeringsprogram som Photoshop. Programmet finns redan som klassiskt paket, Flatpak och även i Windows Store, men nu har GIMP-teamet lagt till ännu ett modernt format i mixen: Snap.

    “Vi lanserar ett nytt paketeringsformat för Linux, byggt direkt från vårt CI-system: .snap”, skriver utvecklarna i sitt officiella tillkännagivande.

    Den nya Snap-versionen är resultatet av ett längre arbete av utvecklaren Bruno, som fokuserat på att göra GIMP mer tillgängligt oberoende av distribution. Snap-paketet byggs automatiskt via GIMP:s Continuous Integration-system, vilket betyder att nya versioner publiceras snabbare och med färre manuella steg.

    Tekniska hinder – och hur GIMP löste dem

    Att bygga Snap-paket visade sig dock inte helt trivialt. Snap använder Snapcraft, ett verktyg som i sin tur bygger på Canonicals containerteknik LXD. GIMP:s byggsystem på GNOME:s GitLab använder däremot Docker, vilket gjorde att utvecklarna fick anpassa sina skript för att köra Snapcraft i ett särskilt “destructive mode” via Docker-bilden snapcraft-rocks.

    Resultatet är ett automatiserat och pålitligt byggflöde som vem som helst kan köra även lokalt. Koden för detta finns öppet tillgänglig i GIMP:s Git-repositorium.

    Från Snapcrafters till officiell release

    Tidigare underhölls GIMP:s Snap-version av det community-drivna projektet Snapcrafters, som länge ansvarat för många populära Snap-paket. Efter flera månaders samarbete har Snapcrafters nu officiellt överlämnat ägarskapet till GIMP-projektet självt.

    “Vi är mycket tacksamma för Snapcrafters och särskilt Jon Seager, som hanterade det mesta av det administrativa arbetet under alla dessa år”, skriver GIMP-teamet.

    Nyhet: gimp-plugins – ett nytt sätt att installera tillägg

    En av de största nyheterna med den officiella Snap-versionen är införandet av gimp-plugins, en ny plug interface för utvecklare. Tidigare innehöll Snap-paketet några tredjepartsplugin direkt i paketet, men enligt GIMP:s policy ska officiella utgåvor vara “vanilla”, alltså helt utan extern kod.

    Den nya gränssnittslösningen fungerar liknande Flatpak-extensioner eller MSIX-modifikationspaket i Windows. Den låter utvecklare distribuera sina plugins separat – utan att bryta Snaps strikta säkerhetsregler.

    Två plugin-paket finns redan tillgängliga:

    • GMIC Snap – kraftfulla filter och effekter för GIMP
    • OpenVINO Snap – AI-baserade bildbehandlingsfunktioner

    GIMP har dessutom publicerat en utförlig guide för Snap-plugins på sin utvecklarsida, för att uppmuntra fler att paketera sina tillägg korrekt.

    Ladda ner GIMP som Snap redan idag

    Den första officiella Snap-versionen är GIMP 3.0.6, framtagen i samarbete med Snapcrafters. Paketet finns nu på latest/stable-kanalen, och utvecklingsversionen – för de som vill testa nya funktioner – finns på preview/stable.

    Precis som med Flatpak och Microsoft Store-versionerna kommer framtida Snap-utgåvor att släppas automatiskt på releasedagen.

    Du kan installera GIMP:s Snap-version via:
    https://gimp.org/downloads

    (Observera: på grund av en bugg i Ubuntu App Center kan det vara nödvändigt att installera Snap-versionen manuellt via terminalen.)

    Stöd utvecklingen

    Som alltid uppmanar GIMP-projektet sina användare att bidra ekonomiskt för att stödja fortsatt utveckling av både programmet och dess paketeringar. Donera gärna via GIMP:s officiella webbplats – varje bidrag hjälper till att hålla detta fria bildredigeringsverktyg levande och i ständig förbättring.

    Faktaruta · Tekniken bakom GIMP som Snap

    Kort fakta

    Format
    Snap (byggt med Snapcraft)
    Kanal
    latest/stable · preview/stable
    Policy
    “Vanilla” paket (inga extra plugin i baspaketet)
    Plugins
    gimp-plugins interface (t.ex. GMIC, OpenVINO)
    Bygg
    CI via snapcraft (lxd/docker) med --destructive-mode

    .deb vs Snap (Snapcraft)

    • Paketering: .deb byggs för Debian/Ubuntu med dpkg/apt. Snap definieras i snapcraft.yaml och byggs av Snapcraft.
    • Isolering: .deb körs “på systemet”. Snap körs i sandlåda (confinement) med uttalade plugs/slots.
    • Beroenden: .deb länkar mot systembibliotek. Snap medskickar det mesta (färre “dependecy hell”-problem).
    • Uppdateringar: .deb via distro-repo och releasecykel. Snap uppdateras automatiskt per kanal (stable/candidate/beta/edge).
    • Portabilitet: .deb fungerar på Debian-familjen. Snap är distro-agnostiskt (kräver Snapd).
    • Plugins: .deb brukar installera tilläggen i systemets sökvägar. Snap använder t.ex. gimp-plugins för säkra, separata plugin-paket.
    dpkg/apt snapd confinement channels

    Snabbkommandon

    sudo snap install gimp –stable # För förhandsversion: sudo snap install gimp –channel=preview/stable # Klassisk .deb-installation (om repo innehåller GIMP): sudo apt update && sudo apt install gimp

    När passar vilket format?

    • Välj Snap om du vill ha auto-uppdateringar, portabilitet och sandbox-säkerhet.
    • Välj .deb om du behöver maximal systemintegration, minimal sandboxing eller strikt följa distro-policy.
  • GNOME 49.1: Snabbare, smidigare och lite smartare

    GNOME 49.1 är här – en punktrelease som gör större skillnad än siffrorna antyder. Med finputsningar i Mutter och GNOME Shell försvinner frysningar, fokusglapp och tröga fönsterdrag, samtidigt som inloggning, pekinteraktioner och tillgänglighet blir märkbart bättre. Kort sagt: 49 blir snabbare, smidigare och mer pålitligt i vardagen.

    En månad efter den stora 49-lanseringen är första buggfixsläppet här. GNOME 49.1 kanske inte låter glamoröst – men det är precis den typen av uppdatering som gör att skrivbordet känns kvickare, stabilare och mer förutsägbart i vardagen. Och det märks framför allt i två hjärtkomponenter: Mutter (fönsterhanteraren) och GNOME Shell (själva skrivbordet).

    Vad känns annorlunda?

    Mindre friktion i varje klick

    • Fönster som lyder: Mutter finputsar drag och storleksändringar, tätar fokusglapp och tar bättre hand om multi-touch på X11. Resultatet är färre “hoppsa-klick” och färre fönster som fastnar i märkliga lägen.
    • Shell som inte fryser: GNOME Shell tar bort en rad visuella/bruksglitchar, som frysningar när du drar reglagen i snabbinställningarna på pekskärm och små hack i sök-animationer i översikten. Även inloggningsskärmen och skärmdumps-UI:t får accessibility-fixar.

    Login som bara… loggar in

    • GDM 49.1 åtgärdar en låsning som kunde lämna GNOME Shell hängande vid inloggning och rättar till några kantfall kring användarlistor och Wayland-detektering. Tillsammans med Shell-fixarna betyder det: färre “svart skärm – vad händer?”-ögonblick.

    Finlir i inställningarna

    • GNOME Control Center 49.1 polerar paneler för utseende, nätverk och användare. Små men välkomna förbättringar i tillgänglighet och formulärfeedback gör det enklare att skriva rätt – och förstå när något blev fel.

    Under huven: grafik, inmatning och teman

    • GTK 4.20.2 backportar flera fixar: textskuggor renderas korrekt igen, Wayland-inmatning känns stramare och ett par krascher jämnas ut.
    • libadwaita 1.8.1 förbättrar pekstöd (t.ex. att välja i listor) och polishar komponenter som ComboRow/EntryRow, inklusive bättre beteende i höger-till-vänster-layouter.
    • gnome-remote-desktop 49.1 löser en långlivad bildkorruption på NVIDIA-GPU:er – en stor lättnad för den som fjärrstyr maskiner med dessa kort.

    Tillgänglighet som märks mindre – för att fungera mer

    • Orca 49.3 vässar navigering i webb-innehåll, talhantering i GTK4-appar och minskar lagg vid stora flöden av tillgänglighetshändelser. Det är ett typiskt exempel på “många små fixar” som tillsammans ger ett lugnare tempo för användare med skärmläsare.

    Appar i takt med plattformen

    En rad nyckelmoduler följer med tåget – här är några höjdpunkter från listan:

    • Epiphany (49.1): adresseradsrads-beteende och Unicode-visning rättas; minneshantering putsas.
    • Nautilus (49.1): kraschfixar, bättre inklistring av stora bilder, tydligare markerade “klippta” filer.
    • GNOME Software (49.1): pålitligare sök efter tilläggspaket och säkrare uppdateringsnotiser.
    • VTE, GTK+ 3.24.51, pygobject m.fl.: stabilitets- och kompatibilitetsfixar.

    (Fullständig modulmatrisen i din distro visar även uppdateringar för bl.a. at-spi2-core, gdm, gjs, gtkmm, libnotify, localsearch, tinysparql, zenity – och vad som inte ändrats denna runda.)

    Vem bör uppgradera?

    Kort svar: alla på GNOME 49. Den här punktreleasen riktar in sig på precis de saker som påverkar din dagliga rytm: fönsterdrag, fokus, inloggning, pekinteraktioner, små grafikdetaljer och tillgänglighet. Om du redan kör 49.0 kommer 49.1 att kännas som att växla från grusväg till nysopad asfalt.

    När får jag den?

    Uppdateringen rullar ut “distributionsvis”. Rullande distributioner pushar normalt snabbast, medan stabila utgåvor brukar ta in 49.1 via ordinarie uppdateringsflöde de kommande veckorna. Håll utkik efter systemuppdateringar – och läs distons release-notiser om du kör NVIDIA och fjärrskrivbord eller använder skärmläsare.

    Små saker som gör stor skillnad

    GNOME 49.1 handlar inte om nya stora funktioner. Det handlar om att allt det du redan gör – startar, söker, klickar, drar, loggar in – ska kännas pålitligt och mjukt. En punktversion som gör att resten av din dag flyter bättre.


    Snabböversikt: viktiga komponenter som bumpats

    • Mutter 49.1 – fönsterdrag, fokus, multi-touch (X11), popuper & fullscreen-regler.
    • GNOME Shell 49.1 – frysningar i snabbinställningar (touch), sökanimationer, inloggning-a11y, notifikationer.
    • GDM 49.1 – inloggningslåsning fixad, robustare Wayland-detektering.
    • GTK 4.20.2 – textskuggor, Wayland-input, stabilitetsbackporter.
    • libadwaita 1.8.1 – bättre pekval och tillgänglighet i widgets.
    • Orca 49.3 – snabbare, tystare och mer exakt navigation/tal.
    • gnome-remote-desktop 49.1 – NVIDIA-korruptionsbugg fixad.

    Summa summarum: GNOME 49.1 är den där putsduken som gör 49:an klarare. Inget fyrverkeri – bara ett mer harmoniskt skrivbord. Uppdatera när den dyker upp i din distro.

    https://www.gnome.org

    GNOME 49.1 – Teknisk översikt

    Släppt: Oktober 2025 · Typ: Första buggfixrelease till GNOME 49 · Fokus: Stabilitet, prestanda, tillgänglighet

    Kärnkomponenter

    • Mutter 49.1 – stabilare flytt/storleksändring, fixar för fokus, multi-touch på X11, DND i X11, keyboard-driven resize, fullscreen-popup-regler, commit-timing-v1; robusthet mot felaktig geometri; läck- och kraschfixar.
    • GNOME Shell 49.1 – åtgärdar frysningar i snabbinställningar (touch), glitch i översiktssök, förbättrad a11y i login & skärmdump, bättre notifikationspolicy, uppdaterad keyboard-indikator och varningsdialoger.
    • GDM 49.1 – fix för inloggningslåsning, korrekt användarlistning, säkrare skydd mot felaktig radering, bättre migrering från initial setup, Wayland-detektering utan Xwayland-beroende.

    UI, Toolkit & Tema

    • GTK 4.20.2 – text-skuggor renderas korrekt; Wayland-input & caret-fixar; AtkHyperlink/AccessibleHypertext uppdaterat.
    • GTK+ 3.24.51 – trådsäker bildläsning, korrekt UTF-8 i titlar, stabilare GL-kontext; Wayland/X11/Windows-polish.
    • libadwaita 1.8.1 – bättre touch-val i ComboRow, Enter-aktivering i EntryRow, RTL-justeringar, headerbar-fixar (macOS).

    Tillgänglighet

    • Orca 49.3 – bättre webbnavigering, tal i GTK4-appar, mindre event-lagg, fixar för braille & cursor-routing.
    • at-spi2-core 2.58.1 – krasch vid registrering fixad, säkrare Python-hashning, macOS-byggfixar.

    System & tjänster

    • GNOME Control Center 49.1 – a11y i IP-fält, bättre felfeedback i användarpanelen, tidszonsdialog-behörigheter, ikon-skalning.
    • gnome-settings-daemon 49.1 – renare byggvägar; X-ext beroenden undviks när Wayland/Xwayland ej används.
    • gnome-session 49.1 – reapar barnprocesser korrekt (färre zombies), fixar option-parsing, robustare DBUS_SESSION_BUS_ADDRESS i icke-systemd.

    Appar & bibliotek

    • Epiphany 49.1 – adressfälts-dropdown, Unicode-visning och minnesöverföring fixade.
    • Nautilus 49.1 – kraschfixar, bättre inklistring av stora bilder, förbättrad kontrast; känd regression: sök i app-väljaren.
    • GNOME Software 49.1 – säkrare uppdateringsnotiser, bättre sök av extra paket.
    • gnome-remote-desktop 49.1 – fix för bildkorruption på NVIDIA-GPU:er.
    • Simple Scan 49.0.1, GNOME Music 49.1, Maps 49.2 – stabilitets- och översättningsuppdateringar.
    • libnotify 0.8.7 – Gio.AppLaunchContext-API, bättre snap-miljöhantering.
    • librest 0.10.2 – OAuth2-parsningsfixar, enhetlig header.
    • glycin 2.0.3 – säkrare sandbox, färgfixar för HEIC/AVIF, färre trådar, tidsgränser för laddare.

    Versionbump (urval)

    gjs1.86.0
    glibmm2.86.0
    gtkmm4.20.0
    gdk-pixbuf2.44.3
    pygobject3.54.3
    tinysparql3.10.1
    localsearch3.10.1
    zenity4.2.0

    Ej uppgraderat i 49.1 (urval)

    adwaita-fonts, adwaita-icon-theme, baobab, gnome-builder, gnome-desktop, gnome-text-editor, gnome-weather, gvfs, libsecret, librsvg, libhandy, pango, vala, xdg-desktop-portal-gnome m.fl.

    Utrullning

    Landar successivt i distros som redan erbjuder GNOME 49. Rolling-release får den först, stabila utgåvor under kommande veckor.

  • Farväl Windows 10 –Hej, linux , dags att återta den digitala friheten

    När Microsoft nu lägger locket på för Windows 10 lämnas miljontals användare utan säkerhetsuppdateringar. Många tror att den enda vägen framåt är Windows 11 – men det finns andra alternativ. I en tid då digital suveränitet blir allt viktigare kan det vara dags att ta tillbaka kontrollen över sina egna datorer.


    I dag slutar Microsoft att stödja Windows 10 med säkerhetsuppdateringar.
    Men det finns alternativ – du behöver inte slänga din dator bara för att den inte stöder Windows 11.

    När Microsoft nu avslutar stödet för Windows 10 står många inför frågan: måste vi verkligen gå över till Windows 11?
    I en tid då allt fler talar om digital suveränitet kräver Microsoft att användare skapar ett konto hos dem bara för att kunna använda deras operativsystem. Samtidigt växer beroendet av molntjänster från jättar som Microsoft och Google – men vad händer egentligen med vår personliga data där?

    Vi vet att information används till allt från AI-träning till riktad marknadsföring. Om en AI tränas på fakturor, mejl och dokument som lagras i molnet – vem garanterar då att uppgifterna inte utnyttjas för kommersiella syften?

    Utvecklingen påminner om bilbranschen: köper du en modern Volvo EX90, fylld med datorer och elektronik, är du beroende av auktoriserade tekniker. Den gamla Volvo 240:n kunde däremot lagas av vilken bymekaniker som helst. Samma sak håller nu på att hända med våra datorer – från verktyg vi själva kontrollerar till låsta system vi bara får använda på tillverkarens villkor.

    Men vad använder de flesta egentligen sin dator till i dag?
    Att betala räkningar, läsa e-post och skriva några brev. För sådant krävs varken Windows 11 eller Apples senaste system.

    Ett lättviktigt Linux-system, som Ubuntu eller Mint, fungerar utmärkt även på äldre datorer – utan tvångskonton, reklam eller dolda spionfunktioner.

    Kanske är det nu vi ska säga farväl, inte bara till Windows 10, utan också till idén om att våra datorer måste kontrolleras av någon annan än oss själva.
    Kanske är det dags att säga hej till Linux.

    Fakta: Windows 10 — slutet på en era

    Lansering:
    29 juli 2015
    End of Life:
    14 oktober 2025

    Efter nästan tio år upphör Microsoft helt med säkerhetsuppdateringar och buggfixar för Windows 10. Systemet fungerar fortsatt, men blir gradvis mer sårbart för nya hot.

    Företag kan köpa Extended Security Updates (ESU) under en begränsad tid, men det är en tillfällig och kostsam lösning. För privatpersoner är stödet slut.

    Minnesnotis: Windows 10 gav många stabil drift — men också oväntade omstarter, envisa uppdateringar och den klassiska blåskärmen. När epoken nu avslutas kan det vara läge att prova ett friare alternativ.
    Tips: Lättviktiga Linux-distributioner som Ubuntu eller Mint fungerar utmärkt på äldre datorer.

  • Svar till herr G.

    Många föredrar Linux Mint eftersom den har ett gränssnitt som påminner om Windows, men Ubuntu är också en utmärkt distribution. Ubuntu liknar inte Windows, men är lättanvänt. Fördelen med version 24.04 LTS är att den har support till 2029.

    Herr G har en Lenovo IdeaCentre AI03 med Windows 11, men föredrar att arbeta i Linux Mint, som han främst använder för kreativt skrivande och e-post. Han tycker att Windows fungerar dåligt för hans behov och vill därför hitta en stabil och enkel Linux-lösning. Rekommendationen han fått är Linux Mint 21.3, men han är osäker eftersom han inte är van vid att felsöka Linux. Han planerar att installera Linux Mint på en extern 1 TB-hårddisk och köra systemet som alternativ bootning (dual boot), men undrar om det finns ett bättre upplägg för bootningen eller en annan version av Mint som passar honom bättre.

    Linux.se Svara

    Oavsett om du väljer Ubuntu eller Linux Mint finns det stora gemenskaper på nätet där man kan få hjälp. Med AI:s intåg kan man numera dessutom ofta få utmärkt support den vägen.

    Du kan starta Linux från en extern disk – använd helst en SSD (till exempel Samsung T7, som är en bra produkt) och gärna via USB-C, annars kan det bli mycket långsamt.

    Ett annat alternativ är att du letar reda på en äldre laptop som inte klarar Windows 11 – det finns gott om sådana just nu till lågt pris. Kör sedan en testinstallation av Linux på den och se hur det fungerar.

    Många föredrar Linux Mint eftersom den har ett gränssnitt som påminner om Windows, men Ubuntu är också en utmärkt distribution. Ubuntu liknar inte Windows, men är lättanvänt. Fördelen med version 24.04 LTS är att den har support till 2029.

Etikett: Ubuntu

  • Ubuntu 24.04 LTS får framtidsteknik i förtid

    Ubuntu 24.04 LTS tar ett oväntat kliv framåt när Canonical börjar leverera Linux-kärna 6.17 och grafikstacken Mesa 25.2 till befintliga installationer. Uppdateringen, som egentligen hör hemma i betydligt nyare Ubuntu-versioner, ger långtidssupportutgåvan förbättrat stöd för modern hårdvara, bättre grafikprestanda och konkreta lösningar på vardagsproblem – långt före den kommande punktreleasen Ubuntu 24.04.4 LTS i februari…

  • NotepadNext 0.13 – klassisk enkelhet med moderna förbättringar

    NotepadNext 0.13 tar ett tydligt kliv framåt genom att kombinera den klassiska enkelheten från Notepad++ med moderna funktioner för tryggare och smidigare arbete. Med autosparade sessioner, stöd för arbetsytor och flera efterfrågade förbättringar stärker uppdateringen editorns roll som ett lättviktigt men kraftfullt verktyg för både kod och textredigering. NotepadNext, en modern och plattformsoberoende nytolkning av…

  • Vivaldi 7.8: När webbläsaren börjar tänka som du

    Vivaldi 7.8 gör webbläsaren snabbare i huvudet, inte bara i koden. Med drag-och-släpp-baserad Tab Tiling, smartare fästa flikar och ett mer flexibelt arbetssätt för e-post suddas gränsen ut mellan flikar och arbetsyta. Resultatet är en webbläsare som bättre följer hur människor faktiskt arbetar på webben – parallellt, fokuserat och på sina egna villkor. De flesta…

  • Fem Linuxdistributioner som gör övergången från Windows enklare

    Att lämna Windows bakom sig behöver varken vara krångligt eller skrämmande. I takt med att fler användare ifrågasätter uppdateringskrav, licensmodeller och kontroll över den egna datorn växer intresset för Linux – ett flexibelt och kostnadsfritt alternativ. Men var börjar man i en värld med otaliga varianter? Här guidar vi dig genom några av de Linuxdistributioner…

  • Så radera du en hårddisk säkert med nwipe

    Nwipe är ett Linuxverktyg för säker radering av hela lagringsenheter genom kontrollerad överskrivning enligt välkända metoder och standarder. I den här artikeln går vi igenom vilka raderingsmetoder som finns i Nwipe, hur många pass de använder, vilka datamönster som skrivs, hur verifiering fungerar och vilka inställningar du kan justera för att uppnå rätt balans mellan…

  • Ubuntu 25.04 når slutet av sin livscykel – därför spelar det roll

    Ubuntu 25.04 Plucky Puffin går mot End of Life den 15 januari 2026 – ett datum som i praktiken betyder att säkerhetsuppdateringar och underhåll upphör. För den som fortfarande kör versionen handlar det inte om att datorn slutar fungera över en natt, utan om att riskerna ökar när nya sårbarheter lämnas ofixade. Här är vad…

  • iMac 2011 – en oväntat kompetent allt-i-ett-dator

    Stilren, tyst och förvånansvärt kompetent – iMac 2011 är ett exempel på hur äldre Apple-hårdvara fortfarande kan leverera i vardagen. Med SSD och full HD-skärm klarar den utan problem surf, film och enklare kontorsarbete. Här tittar vi närmare på en iMac från 2011, närmare bestämt 21,5-tumsmodellen (iMac12,1). Datorn kombinerar skärm och dator i ett enda…

  • Micro 2.0.15 – terminalredigeraren som gör comeback

    Efter nästan ett års tystnad är den populära terminalbaserade textredigeraren Micro tillbaka med version 2.0.15. Uppdateringen fokuserar på förbättrad syntaxmarkering, stabilare redigering och ett mognare plugin-system, och markerar ett tydligt steg framåt för ett verktyg som vill kombinera enkelhet med kraften hos moderna kodredigerare – helt i terminalen. Efter en längre paus är den terminalbaserade…

  • Winux: Linux som ser ut – och beter sig – som Windows

    Winux är en ny Linuxdistribution som väcker uppmärksamhet genom att inte bara inspireras av Windows – utan genom att nästan helt efterlikna det. Med ett skrivbord som är förvillande likt Windows 11 och ett tydligt fokus på igenkänning snarare än förnyelse vill Winux sänka tröskeln för användare som är nyfikna på Linux men ogärna lämnar…

  • Vilken laptop är bäst för Linux?

    Att välja rätt laptop för Linux är inte så enkelt som att bara titta på varumärket. Hårdvarustöd, firmware, Secure Boot och processorarkitektur spelar stor roll för hur bra systemet faktiskt fungerar i praktiken. Den här texten går igenom vilka datorer som brukar fungera bäst med Linux, vad man bör undvika och vad man ska tänka…

  • Mixxx 2.5.4 – öppen källkod som får DJ-världen att snurra smidigare

    Mixxx 2.5.4 är den senaste stabila versionen av det fria DJ-programmet som används världen över för live-mixning med digital musik. Uppdateringen fokuserar på förbättrat stöd för populära DJ-kontrollers, ökad stabilitet och anpassning till både nuvarande och kommande operativsystem, med målet att ge DJ:er en tryggare och mer förutsägbar upplevelse bakom spelarna. I slutet av året…

  • Installera PrivateBin på en Debian/Ubuntu LAMP-server

    En egen digital anslagstavla – säkert och privat Tänk dig en liten anteckningssida på nätet där du kan klistra in text, dela den med någon – och vara säker på att ingen annan kan läsa den. Det är precis vad PrivateBin gör. Det är ett enkelt men genialiskt verktyg som låter dig skapa krypterade textdelningar…

  • Ubuntu 26.04 LTS “Resolute Raccoon” – Nästa stora steg för Linux har fått sina första fungerande testversioner

    Canonical har släppt de första fungerande testversionerna av kommande Ubuntu 26.04 LTS “Resolute Raccoon”, vilket markerar starten på den sex månader långa utvecklingsresan mot nästa stora långtidsstöd (LTS)-utgåva av det populära Linux-systemet. De nya byggena, som nu finns tillgängliga för nedladdning, bygger på Ubuntu 25.10 och drivs av Linux-kärnan 6.17 och GNOME 49, men kommer…

  • Steg-för-steg: Installera en LAMP-stack på hemmadator (Debian/Ubuntu Server) med Word press

    Den som håller på med hemsidor, där är webappen wordpress den populäraste appen. Men även andra webappar som är skrivna i PHP kan behöva testas. Med egen testmiljö för LAMP kan man testa sina projekt. Har man till exempel en dator som inte klarar Windows 11, kan den bli en utmärkt NAS och testmiljö för…

  • Lenovo ThinkPad Edge E540 – en klassiker får nytt liv med Linux

    När Windows 10 går i graven 2025 riskerar miljoner datorer att förpassas till elektronikskrot. Men bakom många av dessa maskiner döljer sig kraftfull och fullt fungerande hårdvara som bara behöver rätt mjukvara för att leva vidare. Ett utmärkt exempel är Lenovo ThinkPad Edge E540, en företagslaptop från mitten av 2010-talet som med Linux kan få…

  • Misstänkt sabotage mot Xubuntu.org – användare varnas för falsk installation med trojan

    Ett misstänkt intrång på den officiella webbplatsen för Linux-distributionen Xubuntu har väckt oro i open source-världen. Under flera timmar ska nedladdningsknappen på Xubuntu.org ha lett till en ZIP-fil innehållande en Windows-trojan istället för den riktiga installationen. Händelsen har fått experter att uppmana användare till försiktighet och att noggrant kontrollera sina nedladdningar. Det är inte den…

  • GIMP blir Snap-app – enklare uppdateringar och bättre plugin-stöd för Linuxanvändare

    Den populära bildredigeraren GIMP finns nu som officiell Snap-app för Linux. Det innebär smidigare installation, automatiska uppdateringar och ett nytt sätt att hantera tillägg via det nya gimp-plugins-gränssnittet. Med detta steg stärker GIMP sitt stöd för moderna paketeringsformat och gör det enklare för användare att alltid ha den senaste versionen – oavsett Linuxdistribution. Den fria…

  • GNOME 49.1: Snabbare, smidigare och lite smartare

    GNOME 49.1 är här – en punktrelease som gör större skillnad än siffrorna antyder. Med finputsningar i Mutter och GNOME Shell försvinner frysningar, fokusglapp och tröga fönsterdrag, samtidigt som inloggning, pekinteraktioner och tillgänglighet blir märkbart bättre. Kort sagt: 49 blir snabbare, smidigare och mer pålitligt i vardagen. En månad efter den stora 49-lanseringen är första…

  • Farväl Windows 10 –Hej, linux , dags att återta den digitala friheten

    När Microsoft nu lägger locket på för Windows 10 lämnas miljontals användare utan säkerhetsuppdateringar. Många tror att den enda vägen framåt är Windows 11 – men det finns andra alternativ. I en tid då digital suveränitet blir allt viktigare kan det vara dags att ta tillbaka kontrollen över sina egna datorer. I dag slutar Microsoft…

  • Svar till herr G.

    Många föredrar Linux Mint eftersom den har ett gränssnitt som påminner om Windows, men Ubuntu är också en utmärkt distribution. Ubuntu liknar inte Windows, men är lättanvänt. Fördelen med version 24.04 LTS är att den har support till 2029. Herr G har en Lenovo IdeaCentre AI03 med Windows 11, men föredrar att arbeta i Linux…