ClamAV, det populära antivirusprogrammet med öppen källkod, har fått sin största uppdatering på över ett år. Version 1.5 ersätter gamla svaga kryptometoder med moderna alternativ, introducerar FIPS-kompatibel verifiering av virusdatabaser och bjuder på en rad förbättringar för både användare, administratörer och utvecklare.
Efter över ett års väntan har ClamAV, ett av de mest välkända antivirusprogrammen med öppen källkod, fått en ny version. ClamAV utvecklas av Cisco Talos (en del av Cisco Systems), och används både av privatpersoner och företag för att upptäcka skadlig kod. Nu är version 1.5 här – med fokus på bättre säkerhet, modernare kryptografi och smidigare användning.
Starkare verifiering av virusdatabaser
För att ett antivirus ska fungera krävs ständiga uppdateringar av signaturdatabaserna (CVD-filer) som innehåller information om kända hot. I ClamAV 1.5 har verifieringssystemet blivit betydligt säkrare:
Databaserna får nu medföljande signaturfiler (.cvd.sign) som automatiskt laddas ner av Freshclam.
Verifieringen följer FIPS-standarder (amerikanska säkerhetskrav för kryptografi), viktigt för myndigheter och företag.
Om signaturfilen inte finns tillgänglig används den äldre MD5-baserade metoden som reserv.
MD5 bort – SHA2-256 in
En av de största förändringarna är att ClamAV nu lämnar den osäkra MD5-algoritmen, som länge ansetts svag.
Istället används SHA2-256, en betydligt starkare algoritm, för cachelagring av rena filer.
Ett nytt alternativ, FIPSCryptoHashLimits, gör det möjligt att blockera MD5 och SHA1 i FIPS-läge.
Nya inställningar för administratörer
Systemadministratörer får också nya verktyg i version 1.5:
Det nya alternativet –cvdcertsdir gör att man kan ange egna kataloger för certifikat.
Samma inställning kan även göras via konfigurationsfil eller miljövariabler.
Bättre precision och fler funktioner
För den som använder ClamScan för att genomsöka filer finns flera förbättringar:
Filstorlekar rapporteras nu i GiB, MiB, KiB eller byte, istället för avrundade MB-värden.
Nya kommandoradsflaggor:
–log-hash
–hash-alg
–file-type-hint
Nytt för utvecklare
Även utvecklare som bygger egna system med ClamAV får mer att arbeta med:
Nya publika API:er i libclamav ger djupare kontroll över verifiering, uppackning och skanning.
Nya callback-funktioner gör det möjligt att reagera på olika stadier i skanningsprocessen, t.ex. före hashning eller vid detektion.
Fler förbättringar
Andra nyheter i version 1.5:
Regex-stöd i OnAccessExcludePath (för att enklare utesluta filer från realtidsskanning).
Förbättrad JSON-utdata – tydligare skillnad mellan starka hot, potentiellt oönskade filer och svaga indikatorer.
Stöd för fler filtyper, inklusive felaktiga ZIP-arkiv och UTF-8-filnamn i Windows.
Förbättrad kompabilitet för AIX, Solaris och GNU/Hurd.
Flera buggfixar för minnesläckor och race conditions, vilket gör ClamAV stabilare.
Slutord
ClamAV 1.5 är framför allt en säkerhetsuppdatering, där gamla och svaga kryptometoder ersätts av moderna alternativ. Men versionen innehåller också många små förbättringar som gör livet enklare för både användare, administratörer och utvecklare.
Fakta: Nyheterna i ClamAV 1.5
FIPS-kompatibel verifiering av databaser.
SHA2-256 ersätter MD5 för caching.
Nytt alternativ: FIPSCryptoHashLimits.
Nya admin- och kommandoradsalternativ.
Mer detaljerade filstorleksrapporter.
Nya API:er och callback-funktioner för utvecklare.
Sammanfattning av nyckelfunktioner, konfigurationstips och utvecklaranrop. Bakgrund svart, text i terminalgrön.
Översikt
ClamAV 1.5 fokuserar på kryptografisk uppgradering, FIPS-kompatibel verifiering av signaturfiler, förbättrade API:er och stabilitetsfixar för Freshclam, ClamD och ClamScan.
Viktiga säkerhetsförändringar
FIPS-kompatibel CVD-verifiering: Nytt system med externa .cvd-filer.
WGDashboard är tillbaka i version 4.3 – nu med en klientpanel där användare kan logga in och se sina egna WireGuard-anslutningar. Det finns också ett nytt, fortfarande experimentellt, system för tillägg (plugins) som gör det möjligt att bygga ut funktionerna. Under huven har WGDashboard bytt till SQLAlchemy, vilket gör att flera databaser kan användas: SQLite, PostgreSQL och MySQL. Dessutom har webhooks lagts till för automatiska åtgärder, historisk data för varje anslutning samt stöd för taggar och filter som gör administrationen enklare. Bland övriga nyheter finns stöd för Debian 13, att nycklar döljs som standard och att kravet på MTU för nya anslutningar har tagits bort.
Men det gör detsamma för tux är min cybersoldat, någonstans i Sverige.
WGDashboard 4.3 – enklare hantering av WireGuard VPN
Efter fem månader kommer nu en ny version av WGDashboard, ett webbaserat verktyg för att hantera WireGuard VPN-servrar. Med det kan administratörer skapa, ändra och hålla koll på alla enheter (så kallade peers) som är anslutna – direkt i webbläsaren.
Ny klientpanel Den största nyheten i version 4.3 är en klientpanel. Det innebär att även vanliga användare kan logga in och se sina egna VPN-inställningar, inte bara administratörer. Det gör det enklare och tydligare för alla.
Pluginsystem – bygg vidare med egna funktioner WGDashboard har fått stöd för plugins, alltså tillägg som kan ge nya funktioner. Utvecklare kan börja bygga sådana redan nu, även om stödet fortfarande är under utveckling.
Förbättringar i bakgrunden Tidigare använde WGDashboard en enkel databas (SQLite). Nu kan man välja mellan flera olika databaser, till exempel SQLite, PostgreSQL eller MySQL. Det finns också stöd för webhooks, vilket betyder att vissa åtgärder kan ske automatiskt när en ny enhet läggs till, ändras eller tas bort.
Mer statistik och anpassning Nya funktioner i version 4.3:
Historisk data för varje enhet, som nätverksanvändning, sessioner och tidigare anslutningar.
Möjlighet att gruppera enheter med taggar och filter.
Stöd för mallar (Jinja) för standardinställningar och mejlutskick.
Möjlighet att använda olika portar (”ingångar”) för olika konfigurationer.
Andra nyheter och fixar
Stöd för Debian 13 (ny version av Linux).
Nya enheter får sina nycklar dolda som standard, så de visas inte öppet.
Kravet på MTU-värde (storlek på datapaket) för nya enheter är borttaget.
Menyer och startsida visar nu saker i samma ordning, vilket gör systemet mer logiskt.
Dessutom har flera buggar rättats till, bland annat:
Diagrammen för nätverksanvändning visade ibland fel data.
Språkproblem i Docker-installationen när ett app-prefix användes.
afikgrafer och språkproblem i Docker när app_prefix används.
Att förstå och hantera processer är en av de mest grundläggande färdigheterna i Linux. När du kör ett program – vare sig det är en webbläsare, ett terminalkommando eller en systemtjänst – skapas en process. Ibland behöver du som användare ta kontroll över dessa processer: kanske för att ett program har hängt sig, för att frigöra resurser eller för att starta om en tjänst. I Linux görs detta genom att skicka signaler till processer via terminalen. I den här guiden går vi igenom vad processer är, hur signaler fungerar och hur du kan använda viktiga kommandon som kill, killall, pkill, fuser, pgrep och skill för att söka upp, pausa eller avsluta processer – med tydliga exempel för nybörjare.
Att kunna döda en process från terminalen kan ibland vara nödvändigt.
Vad är en process i Linux?
En process är ett körande program på datorn. Operativsystemet Linux hanterar många processer samtidigt och ger varje process ett unikt process-ID (PID) för identifiering. Processer kan vara synliga användarprogram (som ett webbrowserfönster) eller systemtjänster som körs i bakgrunden. Linux-kärnan ansvarar för att schemalägga processer, fördela resurser och hålla isär deras minne och rättigheter. Som användare kan man med kommandon i terminalen inspektera och påverka processer, till exempel om ett program har hängt sig eller om man behöver avsluta en process som förbrukar för mycket resurser.
Varför behöver man hantera eller avsluta processer?
Vanliga anledningar till att manuellt hantera (eller döda) processer är att ett program inte svarar, har låst sig eller använder orimligt mycket CPU/minne. Ibland behöver man avsluta ett program som körs i bakgrunden, starta om en tjänst genom att skicka en viss signal, eller frigöra en fil eller nätverksport som en process håller låst. Genom att skicka signaler till processer kan man be dem avsluta på ett kontrollerat sätt eller tvinga fram en avslutning om de inte reagerar. Att känna till de viktigaste kommandona för processhantering – såsom kill, killall, pkill, fuser, pgrep och skill – är därför värdefullt. I denna artikel går vi igenom vad signaler är och hur man använder dessa kommandon med praktiska exempel.
Signaler i Linux och vanliga signaler
En signal är ett meddelande som operativsystemet kan skicka till en process för att uppmärksamma den på en händelse eller begära en viss åtgärd. Signaler identifieras både med namn (ofta med prefixet SIG) och ett nummer. Till exempel är SIGTERM signal nummer 15, SIGKILL nummer 9, SIGHUP nummer 1 och SIGSTOP nummer 19. När en signal skickas till en process avbryts den normalt tillfälligt för att hantera signalen. Vissa signaler kan fångas upp av processen (som då kan välja att ignorera dem eller utföra städning), medan andra inte kan ignoreras.
Några vanliga signaler och deras betydelser är:
SIGTERM (15) – Termineringssignal. Standard-signalen som skickas av kommandot kill. Den ber processen att avsluta sig själv gracefully, dvs. på ett kontrollerat sätt[2]. Processen får en chans att städa upp, spara sitt tillstånd, stänga filer etc., innan den avslutas.
SIGKILL (9)– Kill-signalen. Detta är en tvångsavslutning som inte kan fångas eller ignoreras av processen[1][3]. Operativsystemet terminerar processen omedelbart när det får denna signal, även om processen hängt sig. SIGKILL bör användas som sista utväg när en process inte reagerar på vänligare signaler, eftersom ingen städning sker och t.ex. temporära filer eller resurser kan lämnas i osäkert tillstånd[3].
SIGHUP (1)– Hang up. Ursprungligen indikerar detta att den terminal (TTY) som startade processen kopplades ned. För många bakgrundstjänster (daemons) har det blivit konvention att SIGHUP innebär att processen ska läsa om sin konfiguration eller starta om sig själv[4]. Man kan alltså skicka SIGHUP till en daemon för att få den att göra en mjuk omstart eller ladda om inställningar.
SIGSTOP (19)– Stoppsignal. Pauserar en process (fryser dess exekvering) utan att avsluta den, och kan inte ignoreras av processen[1]. Detta motsvarar att köra ett program i bakgrunden genom att trycka Ctrl+Z i terminalen. En stoppad process kan återupptas igen genom att skicka SIGCONT (continue) eller föras in i förgrunden med shell-kommandon som fg. SIGSTOP/SIGCONT är användbara om man tillfälligt vill pausa en process (t.ex. för felsökning) utan att döda den.
Det finns många fler signaler (för att lista alla standard-signaler kan man köra kill -l eller fuser -l i terminalen). Som nybörjare är det viktigast att förstå att SIGTERM är standardmetoden att avsluta processer på ett snällt sätt, SIGKILL är en tvingande nödlösning, och att signaler som SIGHUP och SIGSTOP har speciella användningsområden. Nästa steg är att använda kommandon som skickar dessa signaler till processer.
Kommandot kill – avsluta processer med PID
Det mest grundläggande sättet att skicka en signal till en process är med kommandot kill. Namnet låter brutalt, men kill skickar egentligen en godtycklig signal (som standard SIGTERM) till en eller flera processer utifrån deras PID. För att använda kill måste du alltså känna till processens ID-nummer. Detta kan man ta reda på med verktyg som ps (processlista), top eller pgrep (mer om pgrep nedan).
Syntax: kill [signal] PID … (om ingen signal anges skickas SIGTERM som standard).
Exempel på användning:
# Skicka standardsignalen SIGTERM (15) till process med PID 1234 kill 1234
Kommandot ovan ber processen 1234 att avsluta sig själv snällt (SIGTERM är default för kill[2]). Om processen inte avslutas kan man behöva skicka en mer drastisk signal:
# Tvinga avslutning av process 1234 med SIGKILL (9) kill -9 1234
Här används flaggan -9 för att skicka signal 9 (SIGKILL), vilket omedelbart dödar processen[3]. Notera att man också kan skriva kill -SIGKILL 1234 – många signaler kan anges antingen med nummer, med fullt namn (t.ex. -SIGKILL) eller förkortat utan ”SIG” (t.ex. -KILL), alla dessa är ekvivalenta.
Ett normalfall är att först försöka med en vanlig kill (SIGTERM) och ge processen åtminstone några sekunder att avsluta sig på rätt sätt. Om den fortsatt vägrar dö eller hänger sig, kan man följa upp med kill -9 för att garantera att den försvinner. SIGKILL kan som sagt inte ignoreras av processen[5].
Kommandot kill kan även skicka andra signaler. Till exempel kan man skicka SIGHUP (1) för att instruera en process att starta om eller läsa om konfiguration:
# Skicka SIGHUP (1) till process 5678, ofta för att få en daemon att läsa om sin config kill -1 5678 # -1 motsvarar SIGHUP kill -HUP 5678 # detta är likvärdigt med -1
På liknande sätt kan kill -STOP användas för att pausa en process och kill -CONT för att fortsätta en pausad process. Om du är osäker på signalnamnet eller numret kan du skriva:
# Lista alla signals namn och nummer kill -l
Detta listar alla signaler som systemet känner till (t.ex. får du reda på att 15 = TERM, 9 = KILL, 1 = HUP, etc.).
Tips: kill är inbyggt i många shell (som Bash). Oftast räcker det att ange PID, men var försiktig så att du inte råkar ange fel PID. Det är alltid en bra idé att dubbelkolla med exempelvis ps eller pgrep att du har rätt process. Som vanlig användare kan du bara skicka signaler till processer du äger (startat själv), medan root-användaren kan signalera alla processer.
Kommandot killall – döda processer utifrån namn
Med killall kan du skicka en signal till samtliga processer som matchar ett givet kommando-namn. Till skillnad från kill behöver du alltså inte känna till PID; istället anger du namnet på processen/programmet. Som standard skickar killall också SIGTERM om ingen annan signal anges[6].
Syntax: killall [flaggor] [signal] namn…
Ett enkelt exempel:
# Försöker stänga alla processer som heter ”firefox” med SIGTERM killall firefox
Ovanstående kommando försöker avsluta alla körande Firefox-processer (t.ex. om flera webbläsarfönster är öppna) genom att skicka SIGTERM till dem. Om de inte stänger sig ordentligt kan man tvinga dem:
# Döda alla ”firefox”-processer med SIGKILL (9) killall -9 firefox
Flaggan -9 fungerar här likadant som för kill. Man kan även specificera signalnamn, till exempel killall -KILL firefox gör samma sak. Under huven skickar killall signalen till alla processer med det angivna namnet[6].
Det är viktigt att ange processen vid exakt namn. killall matchar som default hela kommandonamnet. Till exempel, killall vi dödar processer vars namn är precis ”vi”, men inte ”vim”. Man kan använda flaggan -I för att ignorera skillnad mellan versaler/gemener vid namnmatchning, eller -r för att tolka namnet som ett regular expression (regex) om man vill ha mer flexibel matchning[7]. Exempelvis skulle killall -r -9 ^firefox med regex döda alla processer vars namn börjar med ”firefox”.
Några andra praktiska flaggor för killall är: – -i (interactive) – frågar om bekräftelse före varje enskild process som ska dödas. Bra för säkerhets skull om man är osäker. – -v (verbose) – skriver ut information om huruvida signalen lyckades skickas till var och en. – -u användare – begränsa till processer som ägs av en viss användare. T.ex. killall -u alice firefox skulle bara försöka döda Alice instanser av firefox.
Varning: killall på Linux är harmlöst om du anger ett specifikt processnamn, men se upp så att du inte misstar det för det helt annorlunda kommandot killall på vissa Unix-system (som Solaris) där killall utan argument faktiskt försöker döda alla processer. På Linux är killall en del av psmisc-paketet och fungerar enligt ovan. Ange alltid explicit ett processnamn när du använder detta kommando.
Kommandot pkill – skicka signal utifrån sökmönster
pkill liknar killall genom att det låter dig avsluta processer baserat på namn, men det är mer flexibelt. Namnet pkill står för ”process kill” och är kopplat till kommandot pgrep (process grep). I själva verket är pkill en variant av pgrep som istället för att lista processer skickar en signal till dem som matchar kriteriet[8]. pkill använder sig av mönstermatchning (standardmässigt regular expressions) på processernas namn eller andra attribut.
Syntax: pkill [flaggor] [signal] mönster
Om ingen signal anges så skickar pkill som vanligt SIGTERM (15)[9]. Mönstret kan vara en del av processens namn. Exempel:
# Försök avsluta alla processer vars namn innehåller ”chrome” pkill chrome
Ovan kommando skulle skicka SIGTERM till alla processer som matchar regex-mönstret ”chrome” i sitt namn (så det träffar t.ex. både chrome och chromium om de körs). Vill man vara specifik att namnet ska matcha exakt, kan man använda flaggan -x (exact match). Alternativt kan man skriva regex med ^ och $ för att ange början/slut på namnet:
# Avsluta alla processer som heter exakt ”ssh” (inte bara innehåller ”ssh”) pkill -x ssh
Man kan på liknande sätt som med killall använda -9 eller -KILL för att skicka SIGKILL:
# Tvinga bort alla processer vars namn matchar ”chrome” pkill -9 chrome
Ett praktiskt användningsområde är att skicka andra signaler. Till exempel för att be en tjänst ladda om sin konfiguration (vilket ofta görs med SIGHUP) kan du göra:
# Ladda om Nginx konfiguration genom att skicka SIGHUP (1) till alla ”nginx”-processer pkill -HUP nginx
Detta utnyttjar att många tjänster (inklusive Nginx) tolkar SIGHUP som signal att läsa om config[10][11].
pkill har flera användbara flaggor för att begränsa vilka processer som träffas: – -f – matcha mot hela kommandoraden istället för bara basnamnet. T.ex. pkill -f ”python myscript.py” skulle matcha kommandoraden som innehåller texten python myscript.py (användbart om processen har ett generiskt namn men unika argument). – -u användare – matcha bara processer som körs av en viss användare (eller lista av användare). T.ex. pkill -u bob ssh dödar ssh-processer som körs av användaren bob. – -n / -o – matcha endast den nyaste respektive äldsta processen som uppfyller mönstret. Detta är bra om man t.ex. vill döda den senast startade instansen av något. – -c – (i vissa varianter) visa antal träffade processer istället för att döda (eller används i pgrep specifikt – se man pkill/pgrep).
En viktig sak med pkill är att det är lätt att matcha bredare än avsett om man inte är försiktig med mönstret. Till exempel kan pkill ssh även döda en process som heter ssh-agent eftersom ”ssh” ingår i namnet. Därför är ett gott råd att först testa mönstret med pgrep (som bara listar träffar) innan man kör pkill. Exempel:
pgrep -l chrome # listar PIDs och namn för processer som matchar ”chrome”
Om utdata ser rimlig ut så kan man sedan byta ut pgrep mot pkill med samma mönster för att faktiskt skicka signalen.
Kommandot pgrep – hitta processer utifrån namn eller villkor
Som nämnt är pgrep syskonverktyget till pkill. Istället för att skicka signaler listar pgrep helt enkelt ut process-ID för processer vars namn eller andra attribut matchar ett mönster. Formatet liknar pkill:
Syntax: pgrep [flaggor] mönster
Standardbeteendet är att matcha processnamn (kommandots namn) mot ett angivet mönster (som tolkas som regex). pgrep skriver ut matchande PIDs, ett per rad. Några exempel:
# Hitta PID för alla processer vars namn innehåller ”ssh” pgrep ssh
# Hitta PID för processen som heter exakt ”gnome-shell” pgrep -x gnome-shell Hantera processer i Linux från terminalen – En nybörjarguide
Vad är en process i Linux?
En process är ett körande program på datorn. Operativsystemet Linux hanterar många processer samtidigt och ger varje process ett unikt process-ID (PID) för identifiering. Processer kan vara synliga användarprogram (som ett webbrowserfönster) eller systemtjänster som körs i bakgrunden. Linux-kärnan ansvarar för att schemalägga processer, fördela resurser och hålla isär deras minne och rättigheter. Som användare kan man med kommandon i terminalen inspektera och påverka processer, till exempel om ett program har hängt sig eller om man behöver avsluta en process som förbrukar för mycket resurser.
Varför behöver man hantera eller avsluta processer?
Vanliga anledningar till att manuellt hantera (eller döda) processer är att ett program inte svarar, har låst sig eller använder orimligt mycket CPU/minne. Ibland behöver man avsluta ett program som körs i bakgrunden, starta om en tjänst genom att skicka en viss signal, eller frigöra en fil eller nätverksport som en process håller låst. Genom att skicka signaler till processer kan man be dem avsluta på ett kontrollerat sätt eller tvinga fram en avslutning om de inte reagerar. Att känna till de viktigaste kommandona för processhantering – såsom kill, killall, pkill, fuser, pgrep och skill – är därför värdefullt. I denna artikel går vi igenom vad signaler är och hur man använder dessa kommandon med praktiska exempel.
Signaler i Linux och vanliga signaler
En signal är ett meddelande som operativsystemet kan skicka till en process för att uppmärksamma den på en händelse eller begära en viss åtgärd. Signaler identifieras både med namn (ofta med prefixet SIG) och ett nummer. Till exempel är SIGTERM signal nummer 15, SIGKILL nummer 9, SIGHUP nummer 1 och SIGSTOP nummer 19[1]. När en signal skickas till en process avbryts den normalt tillfälligt för att hantera signalen. Vissa signaler kan fångas upp av processen (som då kan välja att ignorera dem eller utföra städning), medan andra inte kan ignoreras.
Några vanliga signaler och deras betydelser är:
SIGTERM (15) – Termineringssignal. Standard-signalen som skickas av kommandot kill. Den ber processen att avsluta sig själv gracefully, dvs. på ett kontrollerat sätt[2]. Processen får en chans att städa upp, spara sitt tillstånd, stänga filer etc., innan den avslutas.
SIGKILL (9) – Kill-signalen. Detta är en tvångsavslutning som inte kan fångas eller ignoreras av processen[1][3]. Operativsystemet terminerar processen omedelbart när det får denna signal, även om processen hängt sig. SIGKILL bör användas som sista utväg när en process inte reagerar på vänligare signaler, eftersom ingen städning sker och t.ex. temporära filer eller resurser kan lämnas i osäkert tillstånd[3].
SIGHUP (1) – Hang up. Ursprungligen indikerar detta att den terminal (TTY) som startade processen kopplades ned. För många bakgrundstjänster (daemons) har det blivit konvention att SIGHUP innebär att processen ska läsa om sin konfiguration eller starta om sig själv[4]. Man kan alltså skicka SIGHUP till en daemon för att få den att göra en mjuk omstart eller ladda om inställningar.
SIGSTOP (19) – Stoppsignal. Pauserar en process (fryser dess exekvering) utan att avsluta den, och kan inte ignoreras av processen[1]. Detta motsvarar att köra ett program i bakgrunden genom att trycka Ctrl+Z i terminalen. En stoppad process kan återupptas igen genom att skicka SIGCONT (continue) eller föras in i förgrunden med shell-kommandon som fg. SIGSTOP/SIGCONT är användbara om man tillfälligt vill pausa en process (t.ex. för felsökning) utan att döda den.
Det finns många fler signaler (för att lista alla standard-signaler kan man köra kill -l eller fuser -l i terminalen). Som nybörjare är det viktigast att förstå att SIGTERM är standardmetoden att avsluta processer på ett snällt sätt, SIGKILL är en tvingande nödlösning, och att signaler som SIGHUP och SIGSTOP har speciella användningsområden. Nästa steg är att använda kommandon som skickar dessa signaler till processer.
Kommandot kill – avsluta processer med PID
Det mest grundläggande sättet att skicka en signal till en process är med kommandot kill. Namnet låter brutalt, men kill skickar egentligen en godtycklig signal (som standard SIGTERM) till en eller flera processer utifrån deras PID. För att använda kill måste du alltså känna till processens ID-nummer. Detta kan man ta reda på med verktyg som ps (processlista), top eller pgrep (mer om pgrep nedan).
Syntax: kill [signal] PID … (om ingen signal anges skickas SIGTERM som standard).
Exempel på användning:
# Skicka standardsignalen SIGTERM (15) till process med PID 1234 kill 1234
Kommandot ovan ber processen 1234 att avsluta sig själv snällt (SIGTERM är default för kill[2]). Om processen inte avslutas kan man behöva skicka en mer drastisk signal:
# Tvinga avslutning av process 1234 med SIGKILL (9) kill -9 1234
Här används flaggan -9 för att skicka signal 9 (SIGKILL), vilket omedelbart dödar processen[3]. Notera att man också kan skriva kill -SIGKILL 1234 – många signaler kan anges antingen med nummer, med fullt namn (t.ex. -SIGKILL) eller förkortat utan ”SIG” (t.ex. -KILL), alla dessa är ekvivalenta.
Ett normalfall är att först försöka med en vanlig kill (SIGTERM) och ge processen åtminstone några sekunder att avsluta sig på rätt sätt. Om den fortsatt vägrar dö eller hänger sig, kan man följa upp med kill -9 för att garantera att den försvinner. SIGKILL kan som sagt inte ignoreras av processen[5].
Kommandot kill kan även skicka andra signaler. Till exempel kan man skicka SIGHUP (1) för att instruera en process att starta om eller läsa om konfiguration:
# Skicka SIGHUP (1) till process 5678, ofta för att få en daemon att läsa om sin config kill -1 5678 # -1 motsvarar SIGHUP kill -HUP 5678 # detta är likvärdigt med -1
På liknande sätt kan kill -STOP användas för att pausa en process och kill -CONT för att fortsätta en pausad process. Om du är osäker på signalnamnet eller numret kan du skriva:
# Lista alla signals namn och nummer kill -l
Detta listar alla signaler som systemet känner till (t.ex. får du reda på att 15 = TERM, 9 = KILL, 1 = HUP, etc.).
Tips: kill är inbyggt i många shell (som Bash). Oftast räcker det att ange PID, men var försiktig så att du inte råkar ange fel PID. Det är alltid en bra idé att dubbelkolla med exempelvis ps eller pgrep att du har rätt process. Som vanlig användare kan du bara skicka signaler till processer du äger (startat själv), medan root-användaren kan signalera alla processer.
Kommandot killall – döda processer utifrån namn
Med killall kan du skicka en signal till samtliga processer som matchar ett givet kommando-namn. Till skillnad från kill behöver du alltså inte känna till PID; istället anger du namnet på processen/programmet. Som standard skickar killall också SIGTERM om ingen annan signal anges[6].
Syntax: killall [flaggor] [signal] namn…
Ett enkelt exempel:
# Försöker stänga alla processer som heter ”firefox” med SIGTERM killall firefox
Ovanstående kommando försöker avsluta alla körande Firefox-processer (t.ex. om flera webbläsarfönster är öppna) genom att skicka SIGTERM till dem. Om de inte stänger sig ordentligt kan man tvinga dem:
# Döda alla ”firefox”-processer med SIGKILL (9) killall -9 firefox
Flaggan -9 fungerar här likadant som för kill. Man kan även specificera signalnamn, till exempel killall -KILL firefox gör samma sak. Under huven skickar killall signalen till alla processer med det angivna namnet[6].
Det är viktigt att ange processen vid exakt namn. killall matchar som default hela kommandonamnet. Till exempel, killall vi dödar processer vars namn är precis ”vi”, men inte ”vim”. Man kan använda flaggan -I för att ignorera skillnad mellan versaler/gemener vid namnmatchning, eller -r för att tolka namnet som ett regular expression (regex) om man vill ha mer flexibel matchning[7]. Exempelvis skulle killall -r -9 ^firefox med regex döda alla processer vars namn börjar med ”firefox”.
Några andra praktiska flaggor för killall är: – -i (interactive) – frågar om bekräftelse före varje enskild process som ska dödas. Bra för säkerhets skull om man är osäker. – -v (verbose) – skriver ut information om huruvida signalen lyckades skickas till var och en. – -u användare – begränsa till processer som ägs av en viss användare. T.ex. killall -u alice firefox skulle bara försöka döda Alice instanser av firefox.
Varning: killall på Linux är harmlöst om du anger ett specifikt processnamn, men se upp så att du inte misstar det för det helt annorlunda kommandot killall på vissa Unix-system (som Solaris) där killall utan argument faktiskt försöker döda alla processer. På Linux är killall en del av psmisc-paketet och fungerar enligt ovan. Ange alltid explicit ett processnamn när du använder detta kommando.
Kommandot pkill – skicka signal utifrån sökmönster
pkill liknar killall genom att det låter dig avsluta processer baserat på namn, men det är mer flexibelt. Namnet pkill står för ”process kill” och är kopplat till kommandot pgrep (process grep). I själva verket är pkill en variant av pgrep som istället för att lista processer skickar en signal till dem som matchar kriteriet[8]. pkill använder sig av mönstermatchning (standardmässigt regular expressions) på processernas namn eller andra attribut.
Syntax: pkill [flaggor] [signal] mönster
Om ingen signal anges så skickar pkill som vanligt SIGTERM (15)[9]. Mönstret kan vara en del av processens namn. Exempel:
# Försök avsluta alla processer vars namn innehåller ”chrome” pkill chrome
Ovan kommando skulle skicka SIGTERM till alla processer som matchar regex-mönstret ”chrome” i sitt namn (så det träffar t.ex. både chrome och chromium om de körs). Vill man vara specifik att namnet ska matcha exakt, kan man använda flaggan -x (exact match). Alternativt kan man skriva regex med ^ och $ för att ange början/slut på namnet:
# Avsluta alla processer som heter exakt ”ssh” (inte bara innehåller ”ssh”) pkill -x ssh
Man kan på liknande sätt som med killall använda -9 eller -KILL för att skicka SIGKILL:
# Tvinga bort alla processer vars namn matchar ”chrome” pkill -9 chrome
Ett praktiskt användningsområde är att skicka andra signaler. Till exempel för att be en tjänst ladda om sin konfiguration (vilket ofta görs med SIGHUP) kan du göra:
# Ladda om Nginx konfiguration genom att skicka SIGHUP (1) till alla ”nginx”-processer pkill -HUP nginx
Detta utnyttjar att många tjänster (inklusive Nginx) tolkar SIGHUP som signal att läsa om config[10][11].
pkill har flera användbara flaggor för att begränsa vilka processer som träffas: – -f – matcha mot hela kommandoraden istället för bara basnamnet. T.ex. pkill -f ”python myscript.py” skulle matcha kommandoraden som innehåller texten python myscript.py (användbart om processen har ett generiskt namn men unika argument). – -u användare – matcha bara processer som körs av en viss användare (eller lista av användare). T.ex. pkill -u bob ssh dödar ssh-processer som körs av användaren bob. – -n / -o – matcha endast den nyaste respektive äldsta processen som uppfyller mönstret. Detta är bra om man t.ex. vill döda den senast startade instansen av något. – -c – (i vissa varianter) visa antal träffade processer istället för att döda (eller används i pgrep specifikt – se man pkill/pgrep).
En viktig sak med pkill är att det är lätt att matcha bredare än avsett om man inte är försiktig med mönstret. Till exempel kan pkill ssh även döda en process som heter ssh-agent eftersom ”ssh” ingår i namnet. Därför är ett gott råd att först testa mönstret med pgrep (som bara listar träffar) innan man kör pkill. Exempel:
pgrep -l chrome # listar PIDs och namn för processer som matchar ”chrome”
Om utdata ser rimlig ut så kan man sedan byta ut pgrep mot pkill med samma mönster för att faktiskt skicka signalen.
Kommandot pgrep – hitta processer utifrån namn eller villkor
Som nämnt är pgrep syskonverktyget till pkill. Istället för att skicka signaler listar pgrep helt enkelt ut process-ID för processer vars namn eller andra attribut matchar ett mönster. Formatet liknar pkill:
Syntax: pgrep [flaggor] mönster
Standardbeteendet är att matcha processnamn (kommandots namn) mot ett angivet mönster (som tolkas som regex). pgrep skriver ut matchande PIDs, ett per rad. Några exempel:
# Hitta PID för alla processer vars namn innehåller ”ssh” pgrep ssh
# Hitta PID för processen som heter exakt ”gnome-shell” pgrep -x gnome-shell
# Hitta alla processer som körs av användaren alice och innehåller ”python” i namnet pgrep -u alice python
I det sista exemplet kombineras -u alice för att filtrera på ägare och mönstret ”python” för att filtrera på namn. pgrep har i stort sett samma filterflaggor som pkill (som -f, -x, -n, -o, -u etc.), så man kan göra avancerade sökningar. En användbar flagga är -l (lågt L) som gör att pgrep listar inte bara PID utan även processens namn:
pgrep -l ssh
Det kan ge utdata som:
1039 sshd 2257 ssh-agent 6850 ssh 31279 ssh-agent
Då ser man både PID och vilket program det är. Om man vill ha hela kommandoraden kan man använda -a i stället för -l.
pgrep är således mycket smidigare än att köra t.ex. ps aux | grep namn och manuellt leta PIDs. När man väl fått en PID via pgrep kan man sedan använda kill på den, eller direkt använda pkill som vi gjorde ovan för att slippa steget att manuellt läsa av PID.
Kommandot fuser – hitta (och döda) processer som använder en resurs
fuser är ett verktyg som skiljer sig lite från de övriga: det är inte en renodlad ”kill”-kommandon utan används för att identifiera vilka processer som använder en viss resurs. En resurs i detta sammanhang kan vara en fil, en mapp, eller en nätverksport/socket. Namnet fuser kommer av ”file user”, dvs vilka processer som använder en fil.
Ett klassiskt problem är ”varför kan jag inte montera/avmontera den här disken?” eller ”vilken process kör på port 8080?”. fuser hjälper dig att svara på det, och kan även ta steget att döda de processer som blockerar en resurs.
Syntax: fuser [flaggor] [resurs]
Några vanliga användningsfall:
# Ta reda på vilken process som använder filen /var/log/syslog fuser /var/log/syslog
# Lista vilken process som lyssnar på TCP-port 80 (HTTP) fuser 80/tcp
# Visa mer detaljer (ägare, access-typ etc.) för processer som kör på port 80 fuser -v 80/tcp
När man kör fuser på en fil eller port returnerar den normalt vilka PID:er som använder resursen. Flaggan -v (verbose) ger en tabell som visar PID, användare, och hur de använder resursen (t.ex. F för öppnad fil, e för exe-körning, tcp för nätverkstjänst etc.)[12][13].
En mycket praktisk funktion är att kunna döda alla processer som använder en viss resurs. Detta görs med flaggan -k (kill). Exempel:
# Döda processen som använder TCP-port 8443 sudo fuser -k 8443/tcp
Här letar fuser upp vilken process som lyssnar på port 8443 och skickar SIGKILL till den[14]. Som standard skickar fuser -k nämligen SIGKILL till processerna[15]. Om man istället vill försöka avsluta dem mjukare kan man specificera signal, t.ex. fuser -k -TERM 8443/tcp för att skicka SIGTERM (15)[16][17]. Generellt kan man lägga till -[SIGNAL] efter -k för valfri signal.
VARNING: Använd fuser -k med omsorg. Om du anger en vanlig fil som resurs kommer bara processen som har just den filen öppen att dödas, men om du anger en hel mapp eller en monteringspunkt (t.ex. ett helt filsystem) så kommer alla processer som använder något i den mappen att dödas[18]. Till exempel fuser -k /home kan i värsta fall döda en mängd processer (eftersom många program sannolikt har något öppet under /home). Var därför specifik med resursen och använd gärna -i (interactive) flaggan tillsammans med -k för att be om bekräftelse för varje träff innan den dödas[18]. Exempel:
# Interaktivt (-i) döda alla processer som använder aktuell mapp (.) fuser -ki .
Ovan skulle lista alla processer som kör något i nuvarande katalog, och fråga y/n innan varje dödas.
Slutligen, fuser -l visar en lista över alla signalnamn som kommandot känner till, liknande kill -l. fuser är ett kraftfullt verktyg när man till exempel felsöker ”resource busy” felmeddelanden – man kan snabbt hitta vilken process som blockerar en fil eller port och avsluta den för att komma vidare.
Kommandot skill – (föråldrat) skicka signaler baserat på användare/terminal
Kommandot skill har snarlikt namn som kill, men är ett separat verktyg som låter dig skicka signaler till processer baserat på kriterier som användarnamn, terminal eller kommandonamn. Det kan ses som en föregångare till moderna verktyg som pkill och killall. I dagens Linux-system betraktas skill som föråldrat (obsolete) och ostandardiserat – dokumentationen själv rekommenderar att man använder killall, pkill och pgrep istället[19]. Vi tar ändå upp det här för fullständighetens skull.
Syntax: skill [signal] [val för urval]
Till skillnad från killall/pkill som använder argument och flaggor för att matcha processer, så använder skill en mer fri form där man exempelvis kan ange en användare eller en terminal direkt. För att eliminera tvetydighet finns dock flaggor: – -u användare för att matcha alla processer körda av en given användare. – -t tty för att matcha en viss terminal (TTY/PTY) där processerna körs. – -p pid för att matcha ett specifikt process-ID. – -c namn för att matcha ett kommandonamn.
Standard-signalen för skill är SIGTERM (precis som kill)[20]. Du kan lista tillgängliga signalnamn med skill -l (eller -L för en tabell). Signal anges antingen med t.ex. -SIGKILL eller kortare -KILL eller med nummer -9.
Några exempel på vad man kan göra med skill:
# Döda (SIGKILL) alla processer som körs av användaren ”bob” sudo skill -KILL -u bob
Detta liknar att köra killall -u bob eller pkill -9 -u bob – alla Bobs processer avslutas[21]. Ett annat exempel:
# Stoppa (pausa med SIGSTOP) alla processer som körs på terminal /dev/pts/3 skill -STOP -t pts/3
Om en användare har en viss terminal öppen (t.ex. pts/3 över SSH) skulle ovan kommando frysa alla den användarens processer i just den terminalen. Man kan även ange flera kriterier:
# Exempel från man-sidan: stoppa alla processer för tre olika användare skill -STOP -u alice -u bob -u charlie
Och på motsvarande sätt kan man döda alla processer på alla pseudoterminaler (PTY):
# Exempel: logga ut alla användare på pts-terminaler med tvång sudo skill -KILL -v /dev/pts/*
Här används -v för verbose så att varje träff rapporteras. Detta kommando skulle skicka SIGKILL till samtliga processer som är kopplade till någon pts-terminal (praktiskt taget logga ut alla interaktiva sessions) – använd med extrem försiktighet!
Sammanfattningsvis är skill kraftfull men inte så vanligt förekommande längre. Samma sak kan oftast göras med pkill/killall som är mer portabla mellan system. Om du stöter på skill i dokumentation eller scripts vet du nu att det är ett verktyg för att signalera processer med liknande funktion som killall/pkill, men i moderna Linux-distributioner kan du själv välja att använda de senare för klarhetens skull[19].
ps visar en ögonblicksbild av aktiva processer. Det används för att hitta PID:er och förstå vad som körs.
Exempel: ps – Terminalens egna processer ps aux – Alla processer i BSD-format ps -ef – Alla processer i System V-format ps -eo pid,ppid,user,%cpu,%mem,stat,etime,cmd | head ps -C sshd -o pid,ppid,cmd ps -ef –forest | less
Några viktiga kolumner:
PID – process-ID
PPID – föräldraprocessens ID
STAT – status (R=running, S=sleeping, T=stopped, Z=zombie)
Interaktiva verktyg för att se processer i realtid.
Exempel: top htop
Tips i top:
M → sortera på minne
P → sortera på CPU
k → döda en process (ange PID och signal)
Avslutande tips
Att hantera processer i Linux-terminalen innebär i stort sett att man skickar rätt signal till rätt process(er). Börja alltid ”snällt” med SIGTERM eller SIGHUP om syftet är att låta processen städa upp och avsluta sig självmant. Om inte det hjälper, eskalera till SIGKILL för att tvinga fram en avslutning. Lär dig känna igen de vanligaste signalnamnen och deras nummer. Använd verktyg som pgrep för att dubbelkolla vilka processer som kommer att påverkas innan du använder pkill eller killall. Och slutligen – var försiktig med kommandon som mass-terminerar processer (killall, fuser -k, eller skill -KILL) särskilt som administratör, så att du inte råkar stänga ner mer än avsett.
Med dessa verktyg och koncept i bagaget har du en god grund för att felsöka och kontrollera processer i Linux via terminalen. Lycka till med din processhantering!
Exempel
Här är 10 praktiska exempel på hur du kan använda ps, pidof, pstree, lsof, top/htop, samt de tidigare genomgångna verktygen (kill, killall, pkill, pgrep, fuser, skill) på olika sätt:
Hitta en process som drar mest CPU
ps -eo pid,%cpu,%mem,cmd --sort=-%cpu | head
Visar de mest CPU-intensiva processerna.
Avsluta ett specifikt program via PID
kill -9 4321
Tvingar bort processen med PID 4321 (t.ex. en låst applikation).
Hitta och avsluta alla Firefox-processer
killall firefox
Avslutar alla processer som heter ”firefox”.
Avsluta processer baserat på mönster i kommandoraden
pkill -f "python myscript.py"
Stänger processen som kör ett Python-skript med namnet myscript.py.
Lista alla PIDs för processer som heter ssh
pgrep -l ssh
Visar både PID och namn på alla ssh-relaterade processer.
Hitta vilken process som lyssnar på port 8080
sudo lsof -i :8080
Visar vilket program som kör på port 8080 (ofta webbserver eller testserver).
Avsluta processen som håller port 8080
sudo fuser -k 8080/tcp
Dödar processen som blockerar porten.
Visa processhierarkin som träd
pstree -p
Visar processer och deras PID i ett trädformat – bra för att förstå föräldra-/barnrelationer.
Se vad som händer i realtid
top
Startar realtidsövervakning av processer. Du kan trycka k för att döda en process direkt från top.
RISC-V tar ännu ett steg mot bredare användning. Genom att Collabora och RISE-projektet nu öppnar sin testmiljö för två RISC-V-kort får utvecklare världen över tillgång till hårdvarutester på distans – från enkel Linux-boot till fullständig återställning av hela systemet.
RISC-V, den öppna processorarkitekturen som spås en ljus framtid, har fått en viktig förstärkning: två utvecklingskort – Banana Pi BPI-F3 och SiFive HiFive P550 – har nu lagts till i Collaboras publika testlabb.
Bakom satsningen står RISE-projektet och Collabora, som tillsammans vill göra det enklare för utvecklare att testa mjukvara på riktig hårdvara. Testningen sker via LAVA, ett system som kan slå på korten på distans, styra bootloadern och starta Linux för att köra automatiserade tester.
Men projektet nöjer sig inte med vanliga tester. Genom verktyget Boardswarm kan man gå djupare, ända ner i den allra första startkedjan i processorn. Det betyder att utvecklare kan återställa och omflasha enheterna helt på distans – från bootloader till operativsystem.
Resultatet är en publikt tillgänglig testmiljö för RISC-V som vem som helst kan använda. Dokumentationen är öppen, så andra kan bygga liknande testfarmer.
Det här är ett stort steg för ekosystemet kring RISC-V, som nu får samma typ av automatiserad testning som länge varit självklar för x86- och ARM-världen.
Andrew Tanenbaum, skaparen av MINIX och inspirationskälla till Linux, intervjuas live på årets Nerdearla i Buenos Aires. För oss i Sverige går det att följa gratis via livestream – direkt från datorn, på engelska, lördagen den 27 september klockan 15.
MINIX är ett namn som de flesta Linuxintresserade stöter på när de gräver i historien. Operativsystemet, skapat av Andrew Tanenbaum 1987, blev inte bara en pedagogisk plattform utan också den gnista som inspirerade Linus Torvalds att börja bygga Linux. På sätt och vis kan man säga att om Torvalds är Linux pappa, så är Tanenbaum dess farfar.
Senare i september kommer Tanenbaum, numera 81 år och professor emeritus vid Vrije Universiteit i Amsterdam, att intervjuas på scen under den stora open source-konferensen Nerdearla i Buenos Aires. För oss i Sverige är det kanske för långt bort för ett spontant besök – men det gör inget, för intervjun livestreamas gratis.
Gratis och på engelska
Nerdearla är i grunden en spanskspråkig konferens, men just intervjun med Tanenbaum hålls på engelska. Precis som hela konferensen är även sändningen fri att följa online. Det enda som krävs är en registrering.
Intervjun inleder konferensen lördagen den 27 september klockan 10 lokal tid i Buenos Aires. Det motsvarar klockan 15 svensk tid – en perfekt eftermiddagsstart för den som vill höra en av datorvärldens mest inflytelserika personer berätta om sitt arbete och sin syn på öppen källkod.
Nerdearla växer i världen
Nerdearla startade i Argentina men har vuxit till ett av Latinamerikas största evenemang inom öppen källkod. På senare tid har det även hållits i Mexiko och i november tar man steget till Europa med en konferens i Madrid.
Tidigare har arrangören lyckats få stora namn på scen, bland annat WordPress-grundaren Matt Mullenweg. I Buenos Aires är det Nicolás Wolovick, professor i datavetenskap vid Universidad Nacional de Córdoba och ansvarig för universitetets superdatorcenter, som håller i samtalet med Tanenbaum.
Varför är Tanenbaum viktig?
För oss Linuxanvändare är det svårt att överskatta hans roll. När han utvecklade MINIX var målet att ge studenter en fri och pedagogisk Unix-klon, som kunde köras på vanliga hemdatorer. Det blev startskottet för Linus Torvalds, som via en mailinglista för MINIX-användare presenterade sitt eget hobbyprojekt – Linux. Resten är, som man säger, historia.
När vi startar datorn och skriver ls för att lista filer, eller cp för att kopiera något, tänker de flesta inte på det. Men bakom dessa små kommandon ligger en mjukvaruskatt med rötter tillbaka till 1970-talets Unix. Den heter GNU coreutils, och nu har den fått en ny stor uppdatering – version 9.8.
En osynlig ryggrad i datorvärlden
Coreutils är ett paket med de mest grundläggande verktygen i Linux och andra Unixliknande system. Det är program som hjälper oss att läsa textfiler, räkna ord, jämföra innehåll, sortera, hålla reda på datum eller visa hur många processorer datorn har. I princip varje gång du öppnar terminalen är det coreutils som gör jobbet i bakgrunden.
Och nu – över 40 år efter att de första varianterna såg dagens ljus – fortsätter utvecklingen.
Nya språk för säkerhet och enkelhet
I den nya versionen är det särskilt två förbättringar som sticker ut. För det första kan verktyget cksum nu använda den moderna SHA3-algoritmen för att skapa säkra kontrollsummor. Kontrollsummor används för att försäkra sig om att en fil är intakt och inte manipulerad, och SHA3 är det senaste inom kryptografisk standardisering.
För det andra får kodningsverktyget basenc stöd för Base58 – en metod att representera data utan de tecken som ofta misstas för varandra, som nollan och bokstaven O. Perfekt i en tid då vi allt oftare scannar QR-koder och hanterar kryptovalutaadresser.
Smartare hantering av dagens datorer
Dagens datorer ser annorlunda ut än på 80-talet, och coreutils hänger med. Kommandot nproc, som visar hur många processorer som finns att tillgå, tar nu hänsyn till cgroup v2 – en teknik som används i moderna Linuxsystem för att begränsa resurser i containrar. Det betyder att program i en container får en mer realistisk bild av vad de faktiskt får använda.
Även stty, som styr inställningar för terminalen, kan nu sätta godtyckliga överföringshastigheter på vissa system. Och textverktyget fold har blivit medvetet om att världen består av fler tecken än bara ASCII – till exempel emojis och asiatiska tecken – och radbryter dem på rätt sätt.
Fixar under huven
Det kanske inte märks direkt för vanliga användare, men version 9.8 rättar också till en lång rad buggar. Till exempel fungerar nu cp --sparse=always bättre när det gäller att spara diskutrymme, tail riskerar inte längre att skriva ut extra rader i vissa situationer, och od (ett program för att visa filer i olika nummerformat) har blivit stabilare.
För den som arbetar med stora tal har verktyget factor fått en rejäl hastighetsökning, och seq, som används för att generera talföljder, hanterar nu mycket stora startvärden med högre precision.
Ett internationellt samarbete
Bakom kulisserna är coreutils ett samarbete mellan utvecklare världen över. Den senaste versionen bygger på 348 kodändringar från åtta olika personer, varav veteranerna Paul Eggert och Padraig Brady står för merparten. Det visar att även de mest grundläggande programmen i datorvärlden behöver ständig omvårdnad – och att arbetet ofta sker i det tysta.
Fortsatt relevant
Att ett verktygspaket som skapades i Unix miljö på 1970-talet fortfarande utvecklas aktivt år 2025 är i sig en historia. Det påminner oss om att digital infrastruktur inte alltid handlar om de mest uppmärksammade apparna eller sociala nätverken. Ofta är det små, diskreta verktyg – kommandon på några få bokstäver – som får hela det moderna IT-samhället att fungera.
Linux står inför en ny milstolpe. Med projektet Multikernel öppnas dörren för en framtid där flera Linux-kärnor kan samarbeta på samma maskin. Genom att bygga vidare på den beprövade kexec-tekniken vill utvecklarna skapa ett mer flexibelt och skalbart Linux – anpassat för moln, datacenter och hyperskala.
Linux har alltid haft ett rykte om sig att vara skalbart. Från små inbyggda system till världens största superdatorer – samma grundidé, samma kärna. Men under ytan finns det en begränsning: Linux bygger fortfarande på en modell där en enda kernel styr hela hårdvaran.
Nu håller det på att förändras.
Ett nytt initiativ, kallat Multikernel, vill ge Linux en helt ny arkitektur. Projektet öppnades nyligen upp för allmänheten och i samband med detta skickade Googles mjukvaruingenjör Cong Wang in de allra första kodändringarna till den klassiska Linux Kernel Mailing List (LKML).
Från en till många Tänk dig att du sitter vid en server med en kraftfull processor och många kärnor. Ändå kör allt fortfarande under samma Linux-kärna, som ensam bestämmer hur resurserna används. Men vad händer om du vill köra två helt olika versioner av Linux sida vid sida – utan att ta till virtuella maskiner?
Det är här Multikernel kommer in.
Istället för att hålla fast vid en monolitisk modell låter Multikernel dig starta flera Linux-instanser på samma maskin, som sedan samarbetar som jämlikar. Varje kernel lever sitt eget liv, men de kan samtidigt dela på arbetsuppgifterna.
Idén är inte helt ny. Forskare har tidigare experimenterat med samma tanke – bland annat i projektet Popcorn Linux, som visade att det går att låta flera kärnor samspela över olika hårdvaruplattformar. Men Multikernel försöker göra detta till något praktiskt och direkt användbart för dagens Linux.
Byggt på gamla beprövade mekanismer Hur får man då flera Linux-kärnor att leva sida vid sida? Multikernel bygger vidare på en redan existerande funktion i Linux: kexec.
Kexec har i mer än 20 år använts för att snabbt starta en ny kernel utan att starta om hela datorn. Multikernel använder samma teknik – men istället för att ersätta en gammal kernel med en ny, kan man nu ”spawna” flera kärnor som kör parallellt.
Det betyder att man inte behöver uppfinna allt från början. Istället tar Multikernel något som redan är vältestat och förlänger det in i en ny riktning.
Ett Linux för molnet och hyperskalan Varför behövs då detta? Svaret finns i de enorma datacenter som driver molnet.
Där räcker inte alltid idén om ett enhetligt systemavtryck. I storskaliga miljöer kan det vara mer praktiskt att låta flera kernels hantera olika delar av arbetsbördan, ungefär som flera hjärnor som samarbetar i samma kropp.
För utvecklare betyder det också något viktigt: man kan börja experimentera med denna arkitektur redan nu, utan att skriva om hela Linux från grunden.
Öppenhet som filosofi Multikernel är inte ett slutet projekt. Tvärtom bygger det på öppenhet och samarbete.
Alla ändringar, alla arkitekturval, allt delas öppet med Linux-communityt. Målet är inte att säga: ”så här ska det vara”, utan att bjuda in fler till diskussionen om hur framtidens kernel kan se ut.
Teamet bakom Multikernel planerar också en serie instruktionsvideor som förklarar tekniken bakom projektet – både hur Multikernel fungerar och hur kexec gör det möjligt.
Ett första steg på en lång resa Just nu befinner sig projektet i sin linda. Patcherna som släppts är bara första stenen i grunden. Men riktningen är tydlig: Multikernel vill göra Linux mer flexibelt, mer anpassningsbart och mer redo för en värld där datorer inte längre bara är en maskin – utan ofta tusentals maskiner som arbetar i kluster.
Och det kanske mest spännande? Alla kan vara med. Koden finns på GitHub, diskussionen förs öppet på LKML, och vem som helst med intresse kan bidra med idéer och förbättringar.
Multikernel är alltså inte bara ett tekniskt experiment – det är en inbjudan till att tänka om Linux från grunden.
Ubuntu 25.10, med det lekfulla namnet Questing Quokka, är nu ute i betaversion. Det här är inte en LTS-utgåva utan en chans för nyfikna att uppleva framtidens Ubuntu redan idag. Med nytt skrivbord, modernare appar, Wayland som enda grafikmotor och starkare kryptering siktar Canonical på att ta ett stort kliv framåt – men den som prioriterar långsiktig stabilitet får vänta till nästa LTS.
Canonical har nu släppt betaversionen av Ubuntu 25.10, med det lekfulla kodnamnet ”Questing Quokka”. Det är en version som tydligt markerar vart Ubuntu är på väg – och kanske också vart hela Linux-skrivbordet är på väg. Men det är viktigt att komma ihåg: Ubuntu 25.10 är inte en LTS-version. Det betyder att den får kortare supporttid och främst är tänkt för de som vill vara först med det allra senaste. Den som prioriterar långsiktig stabilitet gör klokt i att stanna kvar på Ubuntu 24.04 LTS.
Ett modernare hjärta Under huven hittar vi en ny generation av Linuxkärnan, som öppnar dörrar för fler datorer och nya typer av hårdvara. Det betyder att både den senaste spel-laptopen och små experimentella datorer som bygger på den växande RISC-V-arkitekturen får bättre stöd. För den vanliga användaren märks det som att datorn helt enkelt fungerar smidigare direkt från start.
Ett nytt skrivbordsliv På skrivbordet märks förändringarna direkt. Ubuntu 25.10 kommer med den senaste versionen av skrivbordsmiljön GNOME, som inte bara ser fräschare ut utan också gör vardagslivet enklare: du kan styra musiken från låsskärmen, justera ljusstyrkan per skärm och uppleva ett mer finslipat flöde mellan appar.
Men det stannar inte där. Två trotjänare försvinner: den gamla bildvisaren Eye of GNOME byts ut mot Loupe, ett modernare verktyg byggt i Rust, och terminalprogrammet GNOME Terminal ersätts av Ptyxis, en mer framtidsinriktad emulator. Det här är förändringar som markerar en generationsväxling bland standardapparna.
Wayland tar över Den kanske mest symboliska nyheten är att Wayland nu är den enda skrivbordsmotorn. Ubuntu släpper helt stödet för att logga in i den gamla Xorg-sessionen. För användaren innebär det bättre säkerhet, smidigare grafik och en plattform byggd för framtiden. Gamla program som fortfarande behöver X11 fungerar via ett kompatibilitetslager, så övergången blir mjukare än man kanske tror.
Säkrare datorer redan från installationen Säkerhet är också ett tema i denna version. Installationsprogrammet erbjuder nu starkare diskkryptering som använder datorns egen TPM-modul. Det blir lättare att skapa och hantera återställningsnycklar, enklare att se hur starkt ditt lösenord är och till och med möjlighet att använda PIN-kod. Allt för att skydda dina data om olyckan är framme.
Fokus på både vardagsanvändare och proffs Ubuntu 25.10 riktar sig både till vanliga datoranvändare och till organisationer. För den som använder Ubuntu på jobbet finns nu bättre integration med Microsofts inloggningstjänster och smartare hantering via Canonicals egna verktyg. Samtidigt får utvecklare tillgång till nya språk, verktyg och bibliotek som gör det enklare att bygga program för framtiden.
Ubuntu Insights – mer kontroll till dig En annan spännande nyhet är Ubuntu Insights, som ersätter det gamla systemet för att skicka anonyma systemuppgifter till Canonical. Nu bestämmer du själv i större utsträckning vilka data som delas, och allt sker på frivillig basis.
En försmak av framtiden – men inte för alla Sammanfattningsvis känns Ubuntu 25.10 Beta som en tydlig fingervisning om framtiden: en värld där Linux-skrivbordet är mer användarvänligt, säkrare och bättre anpassat till ny teknik. Från Wayland-grafiken till nya appar och starkare kryptering – det här är en version som både vårdar traditionen och tar ett kliv framåt.
Men återigen: det här är inte en LTS-version. Ubuntu 25.10 är för den som vill leva i framkant och testa de senaste idéerna, inte för den som behöver en långsiktigt stabil plattform. För det är Ubuntu 24.04 LTS som gäller.
Den slutliga versionen av Ubuntu 25.10 Questing Quokka släpps den 9 oktober.
När Windows 10 nu går i pension står miljontals datoranvändare inför ett vägval: fortsätta på en plattform utan säkerhetsuppdateringar eller söka nya alternativ. Men datorn behöver inte hamna på skroten – med Linux kan den få ett nytt liv, fullt av moderna program och långvarigt stöd.
Om ungefär en månad upphör stödet för Windows 10. Miljontals datorer världen över kommer inte längre få säkerhetsuppdateringar, och frågan många ställer sig är: vad gör jag nu?
Till skillnad från vad vissa tror blir inte datorn oanvändbar över en natt. Windows 10 kommer fortsätta starta och fungera, precis som vanligt. Men från och med stoppdatumet kommer inga nya säkerhetsfixar att släppas. Det gör att sårbarheter som upptäcks framöver kan utnyttjas av hackare – utan att Microsoft täpper till hålen.
Ett tryggare Windows än förr
Det kan kännas oroande, men läget är inte lika akut som när Windows XP pensionerades 2014. Då var säkerhetsnivån så låg att en dator som kopplades direkt till internet snabbt kunde infekteras. Windows 10 är betydligt säkrare, med inbyggda skydd som brandvägg och antivirus. Men ju längre tiden går, desto större blir risken att obehöriga hittar luckor.
Är Linux ett alternativ?
Ett av de mest diskuterade alternativen är att byta till Linux – ett öppet, fritt operativsystem som används världen över, från superdatorer till mobiltelefoner. Men är det något för vanliga användare?
Linux är inte samma sak som Windows. Programmen är inte direkt kompatibla, även om det finns lösningar som Wine för att köra vissa Windows-appar. Däremot är Linux utmärkt för den som främst använder datorn för vardagliga saker som att surfa, kolla e-post, streama film och skriva dokument.
Hårdvara och fallgropar
En viktig fråga att ställa sig är: vilken utrustning använder jag? De flesta datorer fungerar bra med Linux, men skrivare kan vara en fälla. Vissa Canon-, Epson- och HP-modeller kan vara svåra att få igång.
För den som bara vill ha en stabil vardagsdator är dock Linux ett starkt alternativ – och framför allt får man fortsatt säkerhetsstöd.
Vilken Linux ska man välja?
Det finns hundratals olika Linux-varianter, så kallade distributioner. Här är tre populära alternativ:
Ubuntu 24.04 LTS – enkel att komma igång med, långtidssupport till 2029.
Linux Mint – för den som vill ha en upplevelse som liknar Windows.
Debian – ett stabilt alternativ för äldre hårdvara.
Program du kan använda i Linux
Många populära Windows-program har motsvarigheter i Linux. Ofta är de fria och öppna, vilket gör att du slipper licenskostnader. Här är några exempel:
LibreOffice – kontorspaket med ordbehandling, kalkylblad och presentationer. Motsvarar Microsoft Office.
Thunderbird – e-postklient med stöd för flera konton och kalender. Motsvarar Outlook.
Krita – digitalt målarprogram, särskilt populärt bland illustratörer. Motsvarar Corel Painter eller Photoshop.
Spotify – musikstreaming, fungerar även på Linux.
VLC Media Player – spelar upp nästan alla typer av ljud- och videoformat. Motsvarar Windows Media Player.
Steam – spelplattform med stöd för tusentals titlar, inklusive många Windows-spel via Proton.
Shotcut eller Kdenlive – videoredigeringsprogram. Motsvarar Premiere Pro eller Vegas.
Kort sagt: det mesta du behöver för vardagligt bruk finns redan i Linux-världen.
Vad kan man göra – och inte?
Linux kan inte ersätta alla Windows-program rakt av. Använder man till exempel specialiserad mjukvara för släktforskning eller Photoshop kan det bli knepigt. Men mycket av det vi förr installerade på datorn finns idag som webbtjänster: faktureringsprogram, kontorspaket och till och med bildredigering.
Med andra ord: för många användare räcker Linux mer än väl.
Slutsats
Windows 10\:s pensionsdatum betyder inte att du måste kasta din dator. Men det är klokt att tänka igenom alternativen. Att byta till Linux kan ge nytt liv åt datorn – med säkerhetsuppdateringar, modern programvara och ett grönare avtryck på miljön.
Kanske är det här den perfekta tiden att testa något nytt?
Det anonymitetsfokuserade operativsystemet Tails är nu ute i version 7.0. Med snabbare start, nya standardappar och en modernare användarupplevelse tar systemet ytterligare steg för att göra digitalt självskydd mer tillgängligt för alla.
År 2026 kan bli ett nytt 1984 – kanske med kommunister i en svensk regering.
Ett steg framåt för anonymitet på nätet Det portabla operativsystemet Tails har nu släppts i version 7.0. Systemet är särskilt utvecklat för att skydda användare mot övervakning och censur, och bygger på den senaste utgåvan av Debian Linux.
Snabbare start och smidigare användning En av de största nyheterna är att Tails numera startar betydligt snabbare än tidigare. Däremot krävs lite mer minne i datorn – minst 3 GB – för att systemet ska fungera utan problem.
Nya appar i fokus Tails 7.0 kommer med en ny standardterminal och en ny bildvisare, vilket gör arbetsmiljön modernare och enklare att använda. Även flera andra förinstallerade program har uppdaterats till sina senaste versioner, som webbläsare, e-postklient och verktyg för bild- och ljudredigering.
Rensat och förnyat För att hålla systemet smidigt har utvecklarna tagit bort vissa äldre funktioner och menyer. Fokus ligger på att göra upplevelsen mer renodlad och lättillgänglig, särskilt för nya användare.
En hyllning till en viktig medarbetare Den här versionen är också tillägnad minnet av Lunar, en uppskattad utvecklare och aktivist inom fri programvara som bidrog starkt till både Tails och andra öppna projekt.
Tillgängligt nu Tails 7.0 finns att ladda ner gratis från projektets officiella webbplats. Det går att installera på USB-minne och använda på vilken dator som helst, utan att lämna spår efter sig.
GNOME Console (terminal), GNOME Loupe (bildvisare). “Root Terminal” bytt namn till Root Console.
Prestanda
Snabbare uppstart: ~10–15 s snabbare på de flesta datorer genom byte av bildkomprimering från xz till zstd (bilden ~10% större). Lågkvalitativa USB-minnen kan starta ~20 s långsammare.
Minimikrav RAM
3 GB (tidigare 2 GB). Varning visas om kravet inte uppfylls.
Uppdaterade komponenter
Tor 0.4.8.17Tor Browser 14.5.7Thunderbird 128.14 ESROnionShare 2.6.3KeePassXC 2.7.10Kleopatra 24.12GIMP 3.0.4Inkscape 1.4Audacity 3.7.3Electrum 4.5.8Text Editor 48.3Document Scanner 46.0Inkscape hoppar över onboarding i Tails.
GNOME-förändringar
Omgjorda inställningar (tillgänglighet, ljud, mus/tangentbord), överamplifiering, alltid synliga rullningslister, förbättrad skärmläsare, dynamisk arbetsyteindikator, batterihälsa-option i ströminställningar.
Borttaget
“Places”-menyn; Kleopatra ur Favoriter; paket: unar, aircrack-ng, sq, Power Statistics; föråldrat “Network Connection”-alternativ.
Hårdvarustöd
Förbättrat stöd för nyare grafik och Wi-Fi med kernel 6.12.43.
Uppgradering
Automatiska uppgraderingar endast från 7.0~rc1/rc2 → 7.0. Övriga installationer: manuell uppgradering.
Nedladdning
ISO/USB-avbilder för 64-bitars system via den officiella webbplatsen.
Dedikation
Versionen är tillägnad minnet av Lunar (1982–2024).
Tips: För bäst uppstartstid – använd ett USB-minne av god kvalitet. _
Mozilla Thunderbird 143 är här – och det handlar helt om stabilitet. Den populära, öppna e-postklienten har fått en rad buggfixar som gör programmet snabbare, säkrare och mindre frustrerande att använda, från kraschproblem till små men irriterande fel i gränssnittet.
PostNord kan ta lärdom – Thunderbird levererar utan minsta krångel.
Mozilla Thunderbird, den fria och öppna e-postklienten som används världen över för mejl, nyheter, kalender, chatt och adressböcker, har nått version 143. Den här gången handlar det inte om nya funktioner, utan om en rad välbehövliga buggfixar och stabilitetsförbättringar.
Kraschfixar och stabilare start En av de största nyheterna i Thunderbird 143 är just det som inte syns – programmet ska helt enkelt fungera bättre. Uppdateringen åtgärdar bland annat en krasch vid uppstart, en annan krasch som kunde inträffa när man importerade mejl, samt en UI-hängning som uppstod när man försökte lägga till ett nytt e-postkonto.
Dessutom har utvecklarna rättat till ett problem där mappar inte återställdes korrekt om man bytte till en ny utkastmapp och sedan tillbaka.
Små fel som irriterade användarna En hel rad mindre, men desto mer irriterande problem har också lösts. Bland annat:
Menyraden försvann för vissa användare efter uppdatering från Thunderbird 128 ESR till 140 ESR.
Piltangenterna i den globala sökrutan hoppade över varannan träff.
Att dra och släppa en okryssad kontakt kunde leda till att fel (eller inget) e-postadress infogades.
På vissa IMAP-servrar gick det inte att radera eller ta bort bilagor.
Språkfältet i inställningarna var tomt efter att programmet startats om i felsökningsläge.
När man sparade ett nytt utkast låg den gamla, föråldrade versionen kvar i bakgrunden.
Vissa mappar visade ett felaktigt antal nya mejl innan några faktiskt kommit in.
Funktioner som nu fungerar som de ska Utvecklarna har även passat på att lägga tillbaka eller komplettera funktioner som saknats:
En efterlängtad ”Skapa ny adressbok”-funktion har lagts till under Arkiv > Ny.
Möjligheten att skicka via smtp-relay.gmail.com fungerar igen.
Webbsidor med ogiltiga certifikat visas inte längre som tomma.
Dubbelupplagda kortkommandon i menyn Visa är nu borta.
På macOS fungerar återigen Cmd+Shift+F för att söka i meddelanden.
På Windows ser Thunderbird nu till att hamna i förgrunden när man klickar på en nyhetsavisering.
Programmet loggar numera en varning om filen mail.openpgp.alias_rules_file saknas.
Säkerhet och användarupplevelse i fokus Utöver buggarna bjuder version 143 även på flera visuella och användarupplevelse-förbättringar samt tio säkerhetsfixar. Det gör att uppdateringen inte bara är bekväm för vardagsanvändare, utan också viktig ur ett säkerhetsperspektiv.
Ladda ner Thunderbird 143 Precis som tidigare kan Thunderbird laddas ner gratis från projektets officiella webbplats. Programmet finns som körbar binärfil för Linux och fungerar på i stort sett alla distributioner – utan att man behöver installera något.
För dig som redan använder Thunderbird rekommenderas att uppdatera så snart som möjligt för att få en stabilare och tryggare mejlupplevelse.
AV2 är den nya öppna videokodeken från Alliance for Open Media som lanseras i slutet av 2025. Med avsevärt bättre kompression, stöd för AR/VR och fokus på både låg bandbredd och högsta bildkvalitet, är AV2 tänkt att bli nästa stora standard för video på webben – helt fri från licensavgifter.
En videokodek som AV2 är en teknik för att komprimera och avkoda video så att den kan överföras och lagras mer effektivt. Den ser till att filmer, direktsändningar och interaktiva medier tar mindre plats utan att tumma på kvaliteten, vilket är avgörande för allt från streamingtjänster till videomöten och framtida AR/VR-upplevelser.
AV2 bygger vidare på grunden som AV1 lade 2018, men erbjuder ännu bättre kompressionseffektivitet. Det innebär att videor kan strömmas i högre kvalitet med lägre bandbredd, något som gynnar både användare med begränsade internetanslutningar och de som vill ha förstklassig bildskärpa.
Utöver traditionell videostreaming är AV2 särskilt anpassad för nya användningsområden. Den ger förbättrat stöd för AR och VR, hanterar skärminspelningar och presentationer mer effektivt, samt möjliggör flerprogramsströmning, till exempel delad skärm eller flera videoströmmar samtidigt.
En viktig poäng är att AV2, precis som AV1, kommer att vara en royaltyfri och öppen standard. Till skillnad från proprietära alternativ som HEVC/H.265, där licensavgifter och komplexa regler bromsat spridningen, kan AV2 användas fritt av både företag och öppna projekt.
För att underlätta spridningen kommer AOMedia även att tillhandahålla en referensimplementation med öppen källkod. Det gör att både stora aktörer inom streamingbranschen och mindre utvecklargrupper kan börja använda tekniken direkt.
Öppen, royaltyfri videokodek från Alliance for Open Media (AOMedia)
Status:
Planerad lansering/spec-släpp slutet av 2025
Efterträdare till:
AV1 (2018)
Licens:
Royaltyfri, öppen standard + referensimplementation med öppen källkod
Mål:
Högre kompressionseffektivitet, bredare kvalitetsomfång, modernare arbetslaster
Nyckelkapabiliteter
Effektivare kompression → högre visuell kvalitet vid lägre bitrate jämfört med AV1.
AR/VR & immersivt → förbättrat stöd för höga upplösningar, höga bildfrekvenser och sfäriskt/rumsligt innehåll.
Skärminnehåll → bättre hantering av presentationsvideo, UI/desktop-delning och skarpa kanter/text.
Multi-program/”split-screen” → effektiv samtidig leverans av flera bildrutor/strömmar.
Brett kvalitetsregister → från låg bandbredd på mobil till premium-UHD/HDR-scenarier.
Teknisk översikt (”hur det funkar”)
• Kodektyp: hybrid blockbaserad videokodning (intra/inter-prediktion, transform, kvantisering, entropikodning).
• Förväntade förbättringsområden vs. AV1: mer adaptiva block/partitioner, förbättrad rörelsekompensation, skärminnehållsverktyg,
och moderniserade in-loop-filter. (Detaljer publiceras i specifikationen.)
• Ekosystem: öppet referensgenomförande (likt SVT-AV1 för AV1) för att möjliggöra både kommersiella och community-kodare/avkodare.
Användningsfall
Streaming/OTT:
4K/8K, hög framerate, adaptiv bitrate, lägre CDN-kostnad
Konferens:
Skärmdelning, presentationsvideo, låga bitrater
AR/VR/XR:
Hög upplösning + låg latens för immersiva upplevelser
Molnspel:
Stabil kvalitet under varierande nät
Kompatibilitet & implementering
✓ Öppen specifikation → underlättar hårdvaruacceleration i CPU/GPU/SoC och snabbare webbläsarstöd.
✓ Referenskod → jämförelsemått och interoperabilitetstester för branschen.
! Tidig fas → faktiska procentvinster, profiler och nivåer bekräftas i slutlig spec/driftsättning.
Snabbjämförelse (målbild)
AV1 → etablerad, brett stöd i webbläsare/hårdvara.
AV2 → nästa steg med högre effektivitet, bättre AR/VR & skärminnehåll, bibehållet ”royaltyfritt”-löfte.
Obs: AOMedias officiella material bekräftar lanseringsfönster och fokusområden; tekniska finverktyg och siffror
publiceras i samband med specifikationen och referensimplementationen.
Den öppna källkodsmjukvaran Giada har släppt version 1.3. Uppdateringen ger loopmaskinen stöd för flera ljudutgångar och förbättrad integration med JACK, vilket gör det möjligt för musiker att spela in och mixa sina liveframträdanden i multitrack – samtidigt som programmet fått en rad mindre förbättringar för ett smidigare arbetsflöde.
Giada är en öppen källkod-baserad loopmaskin och musikproduktionsmjukvara som används av DJ\:s, liveartister och elektroniska musiker världen över. Programmet beskrivs ofta som minimalistiskt och kompromisslöst, med fokus på liveframträdanden och enkelhet i arbetsflödet.
Nu har version 1.3 släppts – en uppdatering som kanske ser liten ut på pappret, men som innebär en stor förändring för alla som arbetar med mer avancerade ljudmiljöer.
Den största nyheten är stödet för flera ljudutgångar. Tidigare var Giada begränsad till stereo, men nu går det att konfigurera flera kanaler och skicka varje signal till en separat hårdvaruutgång eller vidare till annan programvara. Detta öppnar för smidigare multitrack-inspelning av liveframträdanden och mer flexibel routing i studiomiljö.
Uppdateringen förbättrar också integrationen med JACK Audio Connection Kit, vilket gör det enklare att koppla Giada till andra ljudprogram och system.
Utöver ljudnyheterna har utvecklarna även förfinat Plug-in Browser-fönstret, uppdaterat det grafiska ramverket FLTK till version 1.4.4 och genomfört intern kodstädning för bättre stabilitet, snabbare prestanda och en smidigare användarupplevelse.
Giada 1.3 finns att ladda ner som källkodspaket eller som universell Flatpak från Flathub – ett enkelt sätt att köra programmet på i princip vilken GNU/Linux-distribution som helst. För den bästa upplevelsen rekommenderar dock utvecklarna att använda det binärpaket som finns i den egna distributionens programförråd.
Med Giada kan användare växla mellan olika roller: loopmaskin, samplingsspelare, sångeditor, liveinspelare, effektprocessor eller MIDI-kontroller. Med den nya versionen stärks programmet ytterligare som ett kraftfullt verktyg för musiker som vill kombinera enkelhet med professionella möjligheter.
Att köpa skrivare som Linux-användare kan kännas som ett lotteri. Vissa modeller fungerar klockrent direkt i systemet, medan andra knappt går att få igång utan avancerad felsökning. HP och Brother utmärker sig ofta positivt, medan exempelvis Canon Pixma och äldre Samsung-modeller kan skapa problem. Här går vi igenom vilka skrivare som fungerar bra, vilka du bör undvika – och varför kompatibiliteten fortfarande varierar så mycket på Linux och ChromeOS.
Linuxanvändare har i många år kämpat med varierande skrivarkompatibilitet. Idag har situationen förbättrats, men det finns fortfarande vissa skrivare som fungerar utmärkt direkt i Linux – och andra som orsakar problem. Här ger vi en översikt för hemmabrukare och små kontor, med fokus på budget- och mellanklasskrivare (både bläckstråle och laser). Vi listar exempel på modeller som är Linux-vänliga och varför, samt modeller med dålig Linux-kompatibilitet och vilka problem de har. Vi tittar även särskilt på HP:s Samsung-skrivare och avslutar med en förklaring till varför vissa skrivare fungerar dåligt med Linux (t.ex. brist på drivrutiner, proprietära protokoll, etc).
Tips: Innan du köper en skrivare, kontrollera alltid om den stöder standardiserade skrivarspråk (som PCL eller PostScript) eller har officiella Linux-drivrutiner. Skrivare av välkända märken som följer standardprotokoll fungerar oftast bra i Linux. Däremot kan en skrivare som kräver proprietär programvara eller unika drivrutiner innebära stora problem.
Skrivare som fungerar bra med Linux
Vissa skrivare är kända för att fungera smidigt med Linux, ofta tack vare öppna standarder eller bra tillverkarstöd. Här är några exempel på Linux-vänliga modeller i budget- till mellanklassen:
HP DeskJet 4155e (allt-i-ett bläckstråle) – ca 1 000 kr Kompatibilitet: Mycket god. HP erbjuder bred Linux-support via HPLIP, vilket gör dessa modeller till plug-and-play i de flesta Linux-distributioner.
HP LaserJet Pro M234dw (monokrom laser) – ca 2 500 kr Kompatibilitet: Mycket god. Stöder PCL och fungerar direkt via HPLIP.
Brother HL-L2350DW (monokrom laser) – ca 1 500 kr Kompatibilitet: Mycket god. Brother har officiella Linux-drivrutiner (.deb och .rpm), installationen är enkel.
Brother MFC-L2710DW (multifunktions laser) – ca 2 000 kr Kompatibilitet: Mycket god. Fullt stöd för utskrift och skanning via Brothers egna paket.
Canon imageCLASS LBP632Cdw (färglaser) – ca 4 000 kr Kompatibilitet: God. Stöder PCL/PS, Canon tillhandahåller Linux-drivrutin.
Epson WorkForce WF-3720 (bläckstråle allt-i-ett) – ca 2 000 kr Kompatibilitet: God. Har officiell Linux-drivrutin och stöd för IPP Everywhere/AirPrint.
Skrivare med dålig Linux-kompatibilitet
Tyvärr finns det också skrivare som fungerar dåligt i Linux, oftast p.g.a. proprietära protokoll eller brist på drivrutiner:
Canon Pixma MG3620 (bläckstråle) – ca 800 kr Problem: Kända fel i Linux, dåliga drivrutiner. Ger ofta felmeddelanden.
Canon LBP2900 (mono laser) – ca 1 000 kr Problem: Kräver Canons CAPT-driver (proprietär) som är notoriskt instabil i Linux.
Epson EcoTank ET-2820 (bläckstråle med tank) – ca 2 500 kr Problem: Saknar officiella Linux-drivrutiner. Kräver manuella lösningar eller tredjepartsdrivrutiner.
Samsung Xpress M2026 (mono laser) – ca 1 000 kr Problem: Kräver Samsungs Unified Linux Driver (ULD) som inte uppdaterats sedan 2017. Ofta strul med nyare Linux-distros.
Övriga: Äldre Lexmark och Dell-modeller samt vissa Canon Pixma/TS-serier. De saknar ofta drivrutiner eller stöder inte standardprotokoll.
HP:s ”Samsung”-skrivare och Linux
När HP köpte Samsungs printerdivision 2017 tog de över Samsung-modellerna. Dessa skrivare fungerar ofta bara med Samsungs gamla Unified Linux Driver (ULD):
Stödet är föråldrat – ULD uppdaterades senast 2017.
Inget HPLIP-stöd – Samsung-modeller integrerades aldrig i HP:s HPLIP-plattform.
Kompatibilitet varierar – vissa modeller fungerar via nätverk (IPP/AirPrint), men USB kräver ofta ULD.
Communitylösningar finns – t.ex. inofficiella förråd (SULDR) eller AUR-paket för Arch.
Slutsats: HP:s ”Samsung”-skrivare fungerar ibland, men kräver extra arbete. För Linux-användare är det oftast bättre att välja en vanlig HP- eller Brother-skrivare.
HP-modeller som bygger på (eller återanvänder) Samsung-teknik/protokoll
HP Laser 107a / 107w (SPL/ULD). :contentReference[oaicite:0]{index=0}
HP Laser MFP 135a / 135w / 135r (SPL/ULD). :contentReference[oaicite:1]{index=1}
HP Laser MFP 136-serien (SPL/ULD). :contentReference[oaicite:2]{index=2}
HP Laser MFP 137-serien (SPL/ULD). :contentReference[oaicite:3]{index=3}
HP Color Laser 150a / 150nw (SPL-C/ULD). :contentReference[oaicite:4]{index=4}
HP Color Laser MFP 170-serien (marknadsförs som 178nw/179fnw) (SPL-C/ULD). :contentReference[oaicite:5]{index=5}
Varför fungerar vissa skrivare dåligt med Linux?
Flera orsaker:
Proprietära protokoll – t.ex. GDI-/”host-based”-skrivare som kräver Windows-drivrutiner.
Avsaknad av officiella drivrutiner – vissa tillverkare (t.ex. Canon, Epson i konsumentsegmentet) släpper inga Linux-drivrutiner.
Föråldrade drivrutiner – Samsung ULD är ett bra exempel på hur drivrutiner blir obrukbara när systemkomponenter uppdateras.
Linux-ekosystemets mångfald – tillverkare stödjer ofta bara Ubuntu/Red Hat. Andra distributioner får klara sig själva.
Communityberoende – ibland finns lösningar via OpenPrinting, Gutenprint eller SANE, men inte alltid för nya modeller.
Jämförande tabell
Modell
Typ/teknik
Prisnivå
Linux-kompatibilitet
HP DeskJet 4155e
Bläckstråle, allt-i-ett
Budget (~1 000 kr)
Bra – HPLIP-stöd.
HP LaserJet Pro M234dw
Laser (mono)
Mellan (~2 500 kr)
Bra – PCL & HPLIP.
Brother HL-L2350DW
Laser (mono)
Budget (~1 500 kr)
Bra – officiella drivrutiner.
Brother MFC-L2710DW
Laser (mono, MFP)
Mellan (~2 000 kr)
Bra – fullt stöd för utskrift & scanning.
Canon LBP632Cdw
Färglaser
Mellan (~4 000 kr)
OK – drivrutin finns, ej helt plug-and-play.
Epson WorkForce WF-3720
Bläckstråle, allt-i-ett
Mellan (~2 000 kr)
OK – officiell drivrutin, driverless-stöd.
Canon Pixma MG3620
Bläckstråle
Budget (~800 kr)
Dålig – bristfälliga drivrutiner, felmeddelanden.
Canon LBP2900
Mono laser
Budget (~1 000 kr)
Dålig – CAPT-driver, instabil.
Epson EcoTank ET-2820
Bläckstråle, tank
Mellan (~2 500 kr)
Dålig – inget Linux-stöd.
Samsung Xpress M2026
Mono laser
Budget (~1 000 kr)
Dålig – kräver gammal ULD-driver.
Skrivare och Chromebooks – likheter med Linux
Eftersom Chromebooks i grunden bygger på Linux (ChromeOS är ett Debian-baserat system) gäller mycket av samma skrivarkompatibilitet som för vanliga Linux-datorer. Google har satsat hårt på driverless printing via IPP Everywhere och Mopria-standarden, vilket innebär att många moderna skrivare fungerar direkt utan särskilda drivrutiner. Har du en HP- eller Brother-skrivare med nätverksstöd är chansen mycket god att den fungerar direkt med din Chromebook. Däremot kan äldre skrivare – särskilt modeller som kräver proprietära drivrutiner, som vissa Canon Pixma eller Samsung Xpress – vara svåra eller omöjliga att använda. För Chromebook-användare är det därför extra viktigt att välja en skrivare som uttryckligen stöder AirPrint/IPP eller listas som Mopria-certifierad.
Slutsats
För Linux-användare gäller: välj skrivare som stöder standardprotokoll (PCL, PostScript, IPP) eller där tillverkaren erbjuder Linux-drivrutiner.
HP och Brother är oftast säkra val.
Canon och Epson fungerar ibland bra, ibland dåligt – kontrollera modellen först.
HP:s Samsung-skrivare fungerar bara med föråldrade drivrutiner och bör undvikas om du vill ha enkelhet.
Framtiden ser bättre ut tack vare driverless printing (IPP Everywhere), men tills dess: var en medveten konsument och kolla Linux-stödet innan du köper.
FAKTARUTA · SKRIVARE & LINUX
$ Sammanfattning: Välj skrivare som stöder öppna/standardiserade språk och
driverless printing (IPP Everywhere/AirPrint/Mopria). HP (via HPLIP) och Brother är oftast
tryggast. Undvik billiga host-based/GDI-modeller samt äldre Canon CAPT och Samsung SPL om du vill slippa drivrutinskrångel.
Vanliga skrivarspråk (PDL) & hur de funkar i Linux
Protokoll / PDL
Typ
Linux-stöd
Kommentar
IPP Everywhere / AirPrint
Driverless
Mycket bra
Fungerar i CUPS direkt via nätverk. Rekommenderas.
Mopria (Printing)
Driverless (IPP-baserat)
Mycket bra
Många nya skrivare; bra även för Chromebooks.
PostScript (PS) / PDF Direct
Öppet/standard
Mycket bra
Klassisk kontorsstandard; fungerar brett i Linux.
PCL5e / PCL6 (XL)
Öppet/standard
Bra
Utbrett i HP/Brother/lexmark-lasrar; stabilt stöd.
ESC/P-R (Epson)
Tillverkar-PDL
Medel
Ofta OK med Epsons Linux-drivrutiner; varierar mellan modeller.
XPS (Microsoft)
Vektorformat
Begränsat
Stöd finns ibland via tillverkar-drivrutiner; inte att föredra.
GDI / Host-based
Proprietärt
Dåligt
Kräver specifika Windows/macOS-drivrutiner; ofta ingen Linux-lösning.
CAPT (Canon LBP)
Proprietärt
Dåligt
Gamla/instabila Linux-drivrutiner; undvik om möjligt.
SPL (Samsung)
Proprietärt
Dåligt
Kräver gammal ULD-drivrutin; problem i moderna distar.
SMB (Windows-delning) – varierar; funkar men mer konfiguration.
USB – bra om skrivaren stöder PS/PCL/IPP-USB; dåligt för host-based.
$ Snabbt köp-råd: Prioritera nätverksmodeller med
IPP Everywhere / AirPrint / Mopria eller tydligt stöd för
PCL/PS/PDF. För hemmabruk och småkontor: satsa på HP (HPLIP) eller Brother.
Undvik USB-endast GDI/host-based-skrivare och äldre Canon CAPT/Samsung SPL om du vill ha noll krångel.
En drivrutin som en gång i tiden var oumbärlig för småföretag och privatpersoner har väckts till liv igen. Med hjälp av AI har den gamla ftape-modulen, som togs ur Linuxkärnan för över två decennier sedan, nu fått en ny chans på moderna system.
AI har gett nytt liv åt den gamla ftape-drivrutinen i Linuxkärnan, som på 1990-talet användes för QIC-80-bandenheter via diskettenheten men som försvann kring år 2000.
Tidigare var den som ville återställa data från dessa band tvungen att köra uråldriga distributioner som CentOS 3.5. Den sista Linuxkärnan med ftape var 2.6.20.
Nu har Dmitry Brant, chefsingenjör vid Wikimedia Foundation, tillsammans med AI-assistenten Claude Code från Anthropic lyckats porta drivrutinen till moderna kärnor, i detta fall Linux 6.8. Genom att analysera kompilatorfel och loggar kunde AI:n ersätta föråldrade API:er, sätta upp ett nytt byggsystem och skapa en fungerande .ko-modul.
Processen gick förvånansvärt snabbt: det som normalt skulle ta veckor klarades på två kvällar. De första versionerna hade fel, men efter fixar kände modulen igen hårdvaran och kunde dumpa data från testband – något som inte varit möjligt på moderna system på decennier.
I dag körs ftape åter på Xubuntu 24.04, även om dess praktiska värde 2025 är begränsat. Viktigare är kanske frågan det väcker: håller AI på att göra manuell kodning överflödig?
Brant beskriver arbetet som att samarbeta med en junior utvecklare: snabb och entusiastisk, ibland felbenägen, men lärande och anpassningsbar. Den uppdaterade drivrutinen finns nu på GitHub för den som vill prova.
QIC-80 (Quarter-Inch Cartridge, ~80 MB) var ett populärt
bandformat under 1990-talet, främst för säkerhetskopiering i PC-miljö.
Bandstationerna anslöts vanligtvis till datorns floppy-kontroller och
användes av både privatpersoner och småföretag.
Specifikationer
Kapacitet: ca 60–120 MB
Band: 6,35 mm (¼-tum) kassett
Gränssnitt: Floppy-kontroller eller ISA-kort
Överföring: ~250 kbit/s
Åtkomst: Sekventiell
Felhantering: ECC/CRC-block
Så fungerade det
Datorn styrde enheten via floppy-kontrollern.
Drivrutinen (ftape i Linux) översatte kommandon.
Data skrevs i block medan bandet rullade kontinuerligt.
Säkerhetskopiering skedde ofta via streamingprogram.
Linux Lite 7.6 är här – och även om uppdateringen i sig är liten, innebär den en stor förändring för projektet. Med lanseringen introduceras en ny wiki som successivt ersätter den gamla manualen och gör dokumentationen mer levande, aktuell och öppen för bidrag från hela communityn.
Linux Lite 7.6 har nu släppts och bjuder på en av de största förändringarna i projektets historia: dokumentationen flyttar från den traditionella manualen till en helt ny wiki.
Även om versionen i övrigt klassas som en mindre uppdatering, innehåller den en rad förbättringar och buggfixar. Bland annat uppdateras flera av de förinstallerade programmen, däribland LibreOffice som nu finns i version 25.8.1. Gränssnittet får också en putsning med det välkända temat Materia, ikontemat Papirus och typsnittet Roboto Regular.
Den stora nyheten är dock Linux Lite Wiki, en öppen plattform där alla användare kan bidra med guider, tips och lösningar. Syftet är att göra dokumentationen snabbare, mer aktuell och framför allt mer lättillgänglig. Enligt utvecklarna innebär detta att kunskapen i högre grad samlas från användarnas egna erfarenheter, vilket skapar en mer praktisk och användbar resurs. Den gamla manualen kommer att finnas kvar fram till slutet av Series 7, men därefter tar wikin helt över.
På den tekniska sidan bygger Linux Lite 7.6 på Ubuntu 24.04.3 LTS och levereras med Linux-kärnan 6.8.0-79. För den som behöver finns även egna kärnor, från version 3.13 upp till 6.16, tillgängliga via projektets förråd. Systemet inkluderar bland annat Chrome 139.0, Thunderbird 128.14, LibreOffice 25.8.1, VLC 3.0.20 och Gimp 2.10.36.
För användare som installerar Linux Lite på en Windows-dator betonas vikten av att kontrollera om systemet använder UEFI eller Legacy BIOS. Projektet erbjuder stöd för Secure Boot, men utvecklarna rekommenderar att det stängs av för att undvika problem.
Uppgraderingen till den nya versionen sker genom att först installera de senaste uppdateringarna, skapa en återställningspunkt med Timeshift och därefter köra verktyget Lite Upgrade. Efter en omstart är systemet redo. Den som vill försäkra sig om att rätt version av uppgraderingsverktyget används kan kontrollera detta i terminalen.
Utvecklarna påminner också om att det inte finns någon direkt uppgraderingsväg från en Release Candidate till den färdiga versionen, eller från en Series till nästa.
Med Linux Lite 7.6 markerar projektet en tydlig kursändring. Från och med nästa generation, Series 8, blir wikin den självklara platsen för all dokumentation – ett steg som stärker gemenskapen och gör systemet mer användarvänligt för både nybörjare och erfarna användare.
Den klassiska lättviktsfönsterhanteraren IceWM har släppt version 3.9. Nyheterna kretsar kring modernare markörhantering med stöd för Xcursor, ett uppfräschat icesh-verktyg, samt flera tekniska förbättringar och buggfixar. Samtidigt städas äldre beroenden bort – och översättningarna har fått sig en rejäl uppdatering.
Den klassiska lättviktsfönsterhanteraren IceWM har nått version 3.9 och bjuder på en av de största nyheterna på länge: stöd för Xcursor. Det innebär att markörerna nu kan följa systemets tema om inget eget definieras – en liten detalj som gör stor skillnad för en mer enhetlig skrivbordsupplevelse.
Nytt i icesh och under huven Utöver det har utvecklarna passat på att rensa i koden genom att slopa det gamla beroendet libXpm, samtidigt som verktyget icesh fått en smart ny funktion: flaggan -kovered, som kan testa om ett fönster är täckt.
Buggfixar och förbättringar Flera buggar har också lösts, bland annat problem med färghantering i ikoner och hur titlar avkortas i UTF-8. Dessutom har IceWM blivit bättre på att gissa markörernas “hotspot” när informationen saknas i gamla XPM-filer – istället för att krascha.
Översättningar och paketering Slutligen har översättningarna för spanska, ungerska och brasiliansk portugisiska fått en uppfräschning. Och för paketerare är notisen tydlig: libXcursor är nu ett krav, medan libXpm inte längre behövs.
IceWM är en lättvikts-fönsterhanterare för X Window System (X11), känd för mycket låg resursförbrukning,
hög konfigurerbarhet och smidig styrning via tangentbord och skript (genom verktyget icesh).
Tekniska nyheter i 3.9
Xcursor-stöd: Om ett tema inte definierar egen markör används systemets Xcursor-tema som fallback.
gdk-pixbuf: Stöd för tematiserade markörer utan krav på libXpm.
Format:Xcursor-filer stöds som alternativ till äldre XPM-markörer.
icesh: Nytt filter -kovered för att testa om ett klientfönster är täckt.
Fixar
När lseek på /proc/net/dev misslyckas undviks ytterligare försök efter första felet.
Egenskapen _NET_CLIENT_LIST_STACKING hålls nu alltid korrekt uppdaterad.
Korrigerad hantering av röd/blå färg i icesh för loadicon/saveicon.
Titelavkortning i icesh respekterar UTF-8:s kodpunktsgränser.
Övriga ändringar
När X/Y-hotspot saknas i en XPM-markör görs en “smart” gissning istället för att felet stoppar laddning.
Linux-kärnan tar ännu ett steg mot högre nätverksprestanda. I version 6.18 gör nämligen Qualcomms Packet Processing Engine (PPE) entré – en hårdvaruaccelerator som avlastar CPU:n genom att hantera tunga nätverksuppgifter som routing, bryggning och QoS. Resultatet? Snabbare trafikflöden, lägre latens och mer kraft över till andra beräkningar.
Linux får snart stöd för Qualcomms så kallade Packet Processing Engine (PPE), en teknik som finns i vissa av företagets nätverkskretsar. Drivrutinen har nyligen lagts till i utvecklingsgrenen net-next och väntas komma med i Linux 6.18.
PPE fungerar som en slags ”hjälpprocessor” för nätverkstrafik. Istället för att belasta de vanliga CPU-kärnorna med jobb som routing, switchning, trafikhantering och säkerhetskontroller, tar PPE över mycket av det arbetet. Det gör att systemet kan hantera fler uppgifter snabbare och mer effektivt.
Den första versionen av Linux-stödet är anpassad för Qualcomms Networking Pro 820-plattform (IPQ9574), men samma teknik finns även i andra IPQ-baserade systemkretsar.
Om allt går enligt plan blir stödet officiellt en del av Linux 6.18 senare i år.
Qualcomm Packet Processing Engine (PPE)
Nätverksacceleration för Linux – ”teknisk pornografi” i kortform
Status
På väg in via net-next, siktar på Linux 6.18
Mål-plattform
Qualcomm Networking Pro 820 (IPQ9574)
Typ
Dataplane-offload (routing/bridging/QoS/säkerhet)
Syfte
Avlastar CPU-kärnor → högre throughput, lägre latens
Linuxvärlden tar ännu ett steg närmare full kompatibilitet med Apples hårdvara. Nu är Device Tree-filer för M2 Pro, Max och Ultra på väg in i den officiella Linux-kärnan. Bakom insatsen står Asahi Linux-utvecklare som, trots bakslag och hårt motstånd, fortsätter att bana väg för att pingviner världen över ska kunna köra Linux sömlöst på Apples senaste datorer.
Arbetet med att få Apples nyare kretsar att fungera fullt ut i Linuxmiljö går framåt. Trots vissa bakslag för Asahi Linux-projektet – bland annat att en av de mest profilerade utvecklarna, Alyssa Rosenzweig, nyligen lämnat projektet – fortsätter teamet att driva på för att deras kod ska bli en del av den officiella Linux-kärnan.
I veckan skickade utvecklaren Janne Grunau in ett större paket med 37 patchar till Linux-kärnans sändlista. Syftet är att lägga till stöd för Apples M2 Pro, Max och Ultra genom de så kallade Device Tree-filerna, en nödvändig pusselbit för att hårdvaran ska kunna kommunicera med operativsystemet.
M2-familjen bygger vidare på samma design som tidigare M1-kretsar, och mycket av arbetet kan återanvändas. M2 Pro beskrivs som en nedskalad variant av M2 Max, medan M2 Ultra i praktiken är två ihopkopplade Max-kretsar. Genom justeringar i device tree – bland annat särskilda offsetar för minnesadresser och dubbla systemnoder – kan Linux förstå hur de olika chipen är organiserade.
För vanliga användare innebär detta att Linuxstödet för nyare Mac-datorer blir mer robust. Redan idag fungerar M2-baserade datorer med Asahi Linux, men utan dessa patchar finns stödet bara i projektets egen version, inte i den officiella Linuxkärnan.
En detalj återstår dock: PCI Express-stödet för Mac Pro med M2 saknas fortfarande. Två tekniska hinder gör att den delen ännu inte är redo för upstream, och därmed får just den maskinen vänta på full funktionalitet i Linux.
Faktaruta: Apple M2 Pro / Max / Ultra i Linux-kärnan
Läget just nu (30 aug 2025): 37 patchar är inskickade till Linux-kärnans sändlista för att upstreama Device Tree-filer (DT) för Apple M2 Pro (t6020), M2 Max (t6021) och M2 Ultra (t6022). Asahi Linux stöder redan dessa i sin egen distribution, men målet här är full mainline-integration.
Varför Device Tree?
DT beskriver hårdvaran för kärnan: noder för bussar, enheter, klockor, avbrott, minnesområden m.m.
Apple Silicon använder DT (inte ACPI) i Linux-världen, så korrekt DT är nyckeln till stabil boot, drivrutinsbindning och strömhantering.
Upstream-DT betyder att vanliga distro-kärnor (Debian, Fedora, Arch m.fl.) kan boota Macar utan specialpatchar.
SoC-arkitekturen i korthet
t6020 (M2 Pro) = nedskalad t6021 (M2 Max). DT för Pro inkluderar Max och inaktiverar saknade block.
t6022 (M2 Ultra) = två sammankopplade t6021-kretsar (multi-die). Representeras i DT med två toppnivå-soc-noder.
MMIO-offsets: Andra kretsens register får en konstant offset via DT-ranges för att separera adresserna.
Avbrott: Interrupt-kontrollern är multi-die-medveten. DT anger die-tillhörighet i avbrottsdefinitionerna.
Återanvändning: Enhetsmallar från M1-familjen är SoC-agnostiska och kan återbrukas med smärre justeringar (t.ex. pinctrl och gpio-nummer).
Filer: SoC-specifika *.dtsi för t602{0,1,2} inkluderas av maskin-.dts för respektive Mac-modell.
Armbian 25.8 är här med stöd för Linux 6.16, nya ARM-kort och en rad förbättringar för både användarupplevelse och prestanda. Uppdateringen stärker distributionens roll som en av de mest mångsidiga Linuxlösningarna för enkortsdatorer.
Linuxdistributionen Armbian, specialiserad på enkortsdatorer (SBC), har nu nått version 25.8. Uppdateringen innebär både utökat hårdvarustöd och viktiga förbättringar under huven.
Den största nyheten är stödet för Linux 6.16, som nu används i Armbians EDGE-gren. För den som prioriterar stabilitet finns fortfarande kernel 6.12 kvar som långsiktigt stödd version i STABLE-grenen. Även U-Boot och Arm Trusted Firmware har uppdaterats, vilket gör uppstartsprocessen mer tillförlitlig på flera kort.
Nya kort och fixar för befintliga
Armbian 25.8 breddar stödet för nya ARM-kort, bland annat Mekotronics R58 HD, NanoPi R3S LTS, Radxa Cubie A5E, Orange Pi 5 Pro och Banana Pi R4. På listan finns också community-stödda modeller som CAINIAO CNIoT-CORE och KickPi K2B.
Samtidigt har flera befintliga plattformar fått viktiga förbättringar. Bland annat har DSI-skärmar på Raspberry Pi 5 blivit mer stabila, ljudet återställts på ROCK Pi S, Wake-on-LAN fungerar igen på Helios4, och temperatursensorer aktiverats på Radxa ROCK 5C. Dessutom tillkommer nya drivrutiner, exempelvis för Realtek RTL8822CS och Innosilicon USB3 PHY.
Större satsning på användarupplevelsen
Förutom kernel- och hårdvaruuppdateringar har teamet också arbetat med förbättringar i användarutrymmet. Bland höjdpunkterna märks att Debian 13 “Trixie” nu stöds fullt ut, medan en minimal Bookworm-version behålls för kompatibilitet. Byggsystemet har dessutom fått stöd för den nya loong64-arkitekturen.
Verktyget armbian-config har fått en rad nya funktioner, inklusive bättre WireGuard-stöd, förbättrad Pi-hole-integrering, mer pålitlig overlay-hantering och robustare Docker-installationer. Dessutom tillkommer Cockpit med KVM-stöd och nya moduler som Ghost CMS.
Ett steg framåt för Armbian
Armbian 25.8 levereras också med de senaste säkerhetsfixarna, optimeringar och stabilitetsförbättringar. Tillsammans gör uppdateringarna att distributionen stärker sin roll som ett av de mest mångsidiga Linux-alternativen för ARM-baserade enkortsdatorer – oavsett om det handlar om hobbyprojekt eller professionella tillämpningar.
Den nya versionen finns tillgänglig för nedladdning redan nu via projektets officiella webbplats.
Faktaruta · Armbian 25.8
Nyheter i korthet
Kernel: EDGE → Linux 6.16 · STABLE → LTS 6.12
Nya kort: Mekotronics R58 HD, NanoPi R3S LTS, Radxa Cubie A5E, Orange Pi 5 Pro, Banana Pi R4, CAINIAO CNIoT-CORE, KickPi K2B
Firmware: U-Boot & Arm Trusted Firmware (ATF) uppdaterade för säkrare boot
Fixar: DSI-skärmar (Raspberry Pi 5), pekskärm (NanoPi M6), ljud (ROCK Pi S), Wake-on-LAN (Helios4), temperatursensorer (ROCK 5C)
Drivrutiner: bl.a. Realtek RTL8822CS och Innosilicon USB3 PHY
Användarutrymme & verktyg: Debian 13 “Trixie” stöds, loong64 i byggsystemet, bättre WireGuard (klient + LAN-routing), förbättrad Pi-hole + Unbound, robustare Docker, Cockpit + KVM, modul för Ghost CMS
Säkerhet: löpande patchar och stabilitetsförbättringar
Vad är Armbian?
En community-driven Linuxdistribution för ARM-baserade enkortsdatorer (SBC), baserad på Debian/Ubuntu med
optimerade kernel- och bootinställningar per kort. Finns som minimalistisk server-image och som skrivbordsmiljö.
Konfiguration sker enkelt via armbian-config.
Vi kommer hem till dig i Stockholm området och hjälper dig med dator, skrivare, kablar, TV, nätverk och annat tekniskt.
Vi arbetar med Linux, Windows och Mac.
Discover the latest Calibre 8.13 release, featuring enhanced virtual library improvements for a seamless reading experience. Upgrade your digital library today! The post Calibre 8.13 Released with Virtual Library Improvements appeared first on Linux Today.
Discover the step-by-step guide to upgrade from LMDE 6 to LMDE 7 effortlessly. Enhance your Linux experience with our comprehensive instructions. The post How to Upgrade LMDE 6 to LMDE 7 appeared first on Linux Today.
Discover the exciting features of Blender 5.0 Beta, now with HDR and wide gamut display support. Elevate your 3D projects with enhanced visual fidelity. The post Blender 5.0 Beta Officially Released with HDR and Wide Gamut Display Support appeared first on Linux Today.
Discover the new Intel-powered InfinityBook Pro 15 Gen10 Linux laptop from TUXEDO Computers, designed for performance and versatility. Explore its features now! The post TUXEDO Computers Unveil Intel-Powered InfinityBook Pro 15 Gen10 Linux Laptop appeared first on Linux Today.
Discover the latest Tails 7.1 release featuring Tor Browser 14.5.8 and Tor 0.4.8.19. Enhance your online privacy with this powerful anonymous Linux OS. The post Tails 7.1 Anonymous Linux OS Released with Tor Browser 14.5.8 and Tor 0.4.8.19 appeared first on Linux Today.
Firefox 145 is now available for beta testing, marking a significant update as it drops 32-bit support on Linux. Discover the new features today! The post Firefox 145 Is Out for Beta Testing as First Release to Drop 32-Bit Support on Linux appeared first on Linux Today.
Discover Zorin OS 18, the perfect solution for Windows 10 expats. Experience a seamless transition with enhanced features and user-friendly design. The post Zorin OS 18 Officially Released, Specifically Tailored for Windows 10 Expats appeared first on Linux Today.
Discover the latest Mozilla Thunderbird 144 update, featuring an upgraded Flatpak Runtime to Freedesktop SDK 24.08 for enhanced performance and stability. The post Mozilla Thunderbird 144 Updates the Flatpak Runtime to Freedesktop SDK 24.08 appeared first on Linux Today.
Discover how GStreamer 1.26.7 enhances support for the NVIDIA Jetson AV1 Encoder, optimizing performance and expanding multimedia capabilities for developers. The post GStreamer 1.26.7 Improves Support for the NVIDIA Jetson AV1 Encoder appeared first on Linux Today.
Discover how PipeWire 1.6 enhances Bluetooth audio streaming, offering improved support for hearing aids and a better listening experience. The post PipeWire 1.6 Promises Bluetooth Audio Streaming for Hearing Aid Support appeared first on Linux Today.
Arch Linux 2025.11.01 is now available for download as the November 2025 ISO snapshot, along with the Archinstall 3.0.12 menu-based installer. The post Arch Linux’s November 2025 ISO and Archinstall 3.0.12 Installer Are Out Now appeared first on 9to5Linux – do not reproduce this article without permission. This RSS feed is intended for readers, not […]
Shotcut 25.10 open-source video editor is now available for download with screen recording. Typewriter text effect, and more. Here’s what’s new! The post Shotcut 25.10 Video Editor Released with Screen Recording, Typewriter Text Effect appeared first on 9to5Linux – do not reproduce this article without permission. This RSS feed is intended for readers, not scrapers.
Kodi 22 "Piers" has a new alpha version available for testing with HEIF/HEIC support, FFmpeg 8 support, and other changes. Here's what's new! The post Kodi 22 “Piers” Gets HEIF/HEIC and FFmpeg 8 Support, Alpha 2 Out Now appeared first on 9to5Linux – do not reproduce this article without permission. This RSS feed is intended […]
Kodi 21.3 open-source media center and home theater software is now available for download with improved Blu-ray playback on Linux, HDR support on Xbox One, and other changes. The post Kodi 21.3 Improves Blu-Ray Playback on Linux, Adds HDR Support on Xbox One appeared first on 9to5Linux – do not reproduce this article without permission. […]
AerynOS 2025.10 Linux distribution is now available for download with the latest GNOME 49 desktop environment, Linux kernel 6.16, and more. Here’s what’s new! The post AerynOS 2025.10 Released with GNOME 49.1, KDE Plasma 6.5, and GNU libstdc++ appeared first on 9to5Linux – do not reproduce this article without permission. This RSS feed is intended […]
LibreOffice 25.2.7 is now available for download as the last update in the LibreOffice 25.2 office suite series with 57 bug fixes. Users are now urged to update to LibreOffice 25.8. The post LibreOffice 25.2.7 Is Out as the Last Update in the Series, Upgrade to LibreOffice 25.8 appeared first on 9to5Linux – do not […]
Qt Creator 18 open-source IDE (Integrated Development Environment) is now available for download with various improvements. Here’s what’s new! The post Qt Creator 18 Open-Source IDE Released with Experimental Container Support appeared first on 9to5Linux – do not reproduce this article without permission. This RSS feed is intended for readers, not scrapers.
A step-by-step and easy-to-follow tutorial (with screenshots) on how to upgrade your Ubuntu 25.04 installations to Ubuntu 25.10. The post Ubuntu 25.04 Users Can Now Upgrade to Ubuntu 25.10, Here’s How appeared first on 9to5Linux – do not reproduce this article without permission. This RSS feed is intended for readers, not scrapers.
Tor Browser 15.0 open-source anonymous web browser is now available for download based on the Mozilla Firefox 140 ESR series. Here’s what’s new! The post Tor Browser 15.0 Anonymous Web Browser Is Out Based on Firefox 140 ESR Series appeared first on 9to5Linux – do not reproduce this article without permission. This RSS feed is […]
Fedora Linux 43 distribution is now available for download, powered by Linux kernel 6.17 and featuring the GNOME 49 desktop environment. Here’s what else is new! The post Fedora Linux 43 Officially Released, Now Available for Download appeared first on 9to5Linux – do not reproduce this article without permission. This RSS feed is intended for […]
Here’s are the quick steps on how you can upgrade to the Fedora 43 version. Fedora 43 is officially available for download and the upgrade channels are now available. This release brings the latest and greatest GNOME 49 desktop for workstation editions, refinements to KDE Plasma desktop and more updates. You can read our full… […]
We outline the list of new features of Xubuntu 25.10 release and additional updates for this version. Xubuntu 25.10: Core New Features Kernel and core updates Xubutnu 25.10 is based on the Ubuntu 25.10 Questing Quokka release. It is powered by Linux Kernel 6.17. This Kernel offers latest hardware and software updates. Linux kernel 6.17… […]
We round up the best new features of the Ubuntu 25.10 (“Questing Quokka”) release. Ubuntu 25.10, released on October 9, 2025 (supported until July 2026 for 9 months), is the final interim release before the next long term version of Ubuntu 26.04 LTS. This release prioritizes modernization through Rust-based components for improved security and new… […]
We round up the best new feature set of Fedora 43 workstation release (upcoming). Fedora 43 release is packed with enhancements and core updates. The release is currently going thru beta phase and the release is expected within few days. This page highlights key system-wide and self-contained changes that make Fedora 43 a release to… […]
Here’s a quick rundown of the best new features of the latest GNOME 49 desktop environment. GNOME 49, code named “Brescia” is released a while back on September 19, 2025. This release mostly focusses on the software stack updates, concentrated on the native applications and core updates. While it is not that of a fancy… […]
Here are the steps you need to upgrade your Fedora 41 workstation edition to Fedora 42. Fedora 42 is officially available for download and the upgrade channels are now available. This release brings the latest and greatest GNOME 48 desktop for workstation editions, refinements to KDE Plasma desktop, new Cosmic Spin and more. You may… […]
Here’s how you can upgrade to Debian 13 “Trixie” from Debian 12 “Bookworm”. Debian 13 “Trixie” is released on August 9, 2025 with many new features and updates. If you are running Debian 12 “bookworm”, you can plan to upgrade your desktop or server now. However, it is recommended that you wait until the first… […]
Here’s a quick tutorial on how you can connect your Ubuntu or Fedora Linux from macOS. Accessing your Linux machine (like Ubuntu or Fedora) from a Mac can be incredibly useful for development, server management, or just seamless productivity. While tools like SSH or VNC exist, using Remote Desktop Protocol (RDP) provides a full graphical… […]
A roundup of the key features of the latest Debian 13 release. After almost two years of development, Debian 13 “Trixie” is now available to download and upgrade from Debian 12. This critical release brings few major updates including latest packages across modules, Linux Kernel 6.12 LTS, modern desktop environments and more. Trixie will be… […]
Fedora 42 Unveiled: COSMIC desktop, revamped installer, and Apple Silicon support steal the show. The Fedora Project has officially released Fedora 42, bringing a host of exciting updates and new features to its diverse line up of “spins”, including Fedora Workstation, Fedora KDE Plasma Desktop, Fedora Server, Fedora IoT, Fedora Silverblue, Fedora Kinoite, and various… […]
ClamAV, det populära antivirusprogrammet med öppen källkod, har fått sin största uppdatering på över ett år. Version 1.5 ersätter gamla svaga kryptometoder med moderna alternativ, introducerar FIPS-kompatibel verifiering av virusdatabaser och bjuder på en rad förbättringar för både användare, administratörer och utvecklare. Efter över ett års väntan har ClamAV, ett av de mest välkända antivirusprogrammen…
WGDashboard är tillbaka i version 4.3 – nu med en klientpanel där användare kan logga in och se sina egna WireGuard-anslutningar. Det finns också ett nytt, fortfarande experimentellt, system för tillägg (plugins) som gör det möjligt att bygga ut funktionerna. Under huven har WGDashboard bytt till SQLAlchemy, vilket gör att flera databaser kan användas: SQLite,…
Att förstå och hantera processer är en av de mest grundläggande färdigheterna i Linux. När du kör ett program – vare sig det är en webbläsare, ett terminalkommando eller en systemtjänst – skapas en process. Ibland behöver du som användare ta kontroll över dessa processer: kanske för att ett program har hängt sig, för att…
RISC-V tar ännu ett steg mot bredare användning. Genom att Collabora och RISE-projektet nu öppnar sin testmiljö för två RISC-V-kort får utvecklare världen över tillgång till hårdvarutester på distans – från enkel Linux-boot till fullständig återställning av hela systemet. RISC-V, den öppna processorarkitekturen som spås en ljus framtid, har fått en viktig förstärkning: två utvecklingskort…
Andrew Tanenbaum, skaparen av MINIX och inspirationskälla till Linux, intervjuas live på årets Nerdearla i Buenos Aires. För oss i Sverige går det att följa gratis via livestream – direkt från datorn, på engelska, lördagen den 27 september klockan 15. MINIX är ett namn som de flesta Linuxintresserade stöter på när de gräver i historien.…
När vi startar datorn och skriver ls för att lista filer, eller cp för att kopiera något, tänker de flesta inte på det. Men bakom dessa små kommandon ligger en mjukvaruskatt med rötter tillbaka till 1970-talets Unix. Den heter GNU coreutils, och nu har den fått en ny stor uppdatering – version 9.8. En osynlig…
Linux står inför en ny milstolpe. Med projektet Multikernel öppnas dörren för en framtid där flera Linux-kärnor kan samarbeta på samma maskin. Genom att bygga vidare på den beprövade kexec-tekniken vill utvecklarna skapa ett mer flexibelt och skalbart Linux – anpassat för moln, datacenter och hyperskala. Linux har alltid haft ett rykte om sig att…
Ubuntu 25.10, med det lekfulla namnet Questing Quokka, är nu ute i betaversion. Det här är inte en LTS-utgåva utan en chans för nyfikna att uppleva framtidens Ubuntu redan idag. Med nytt skrivbord, modernare appar, Wayland som enda grafikmotor och starkare kryptering siktar Canonical på att ta ett stort kliv framåt – men den som…
När Windows 10 nu går i pension står miljontals datoranvändare inför ett vägval: fortsätta på en plattform utan säkerhetsuppdateringar eller söka nya alternativ. Men datorn behöver inte hamna på skroten – med Linux kan den få ett nytt liv, fullt av moderna program och långvarigt stöd. Om ungefär en månad upphör stödet för Windows 10.…
Det anonymitetsfokuserade operativsystemet Tails är nu ute i version 7.0. Med snabbare start, nya standardappar och en modernare användarupplevelse tar systemet ytterligare steg för att göra digitalt självskydd mer tillgängligt för alla. Ett steg framåt för anonymitet på nätetDet portabla operativsystemet Tails har nu släppts i version 7.0. Systemet är särskilt utvecklat för att skydda…
Mozilla Thunderbird 143 är här – och det handlar helt om stabilitet. Den populära, öppna e-postklienten har fått en rad buggfixar som gör programmet snabbare, säkrare och mindre frustrerande att använda, från kraschproblem till små men irriterande fel i gränssnittet. Mozilla Thunderbird, den fria och öppna e-postklienten som används världen över för mejl, nyheter, kalender,…
AV2 är den nya öppna videokodeken från Alliance for Open Media som lanseras i slutet av 2025. Med avsevärt bättre kompression, stöd för AR/VR och fokus på både låg bandbredd och högsta bildkvalitet, är AV2 tänkt att bli nästa stora standard för video på webben – helt fri från licensavgifter. En videokodek som AV2 är…
Den öppna källkodsmjukvaran Giada har släppt version 1.3. Uppdateringen ger loopmaskinen stöd för flera ljudutgångar och förbättrad integration med JACK, vilket gör det möjligt för musiker att spela in och mixa sina liveframträdanden i multitrack – samtidigt som programmet fått en rad mindre förbättringar för ett smidigare arbetsflöde. Giada är en öppen källkod-baserad loopmaskin och…
Att köpa skrivare som Linux-användare kan kännas som ett lotteri. Vissa modeller fungerar klockrent direkt i systemet, medan andra knappt går att få igång utan avancerad felsökning. HP och Brother utmärker sig ofta positivt, medan exempelvis Canon Pixma och äldre Samsung-modeller kan skapa problem. Här går vi igenom vilka skrivare som fungerar bra, vilka du…
En drivrutin som en gång i tiden var oumbärlig för småföretag och privatpersoner har väckts till liv igen. Med hjälp av AI har den gamla ftape-modulen, som togs ur Linuxkärnan för över två decennier sedan, nu fått en ny chans på moderna system. AI har gett nytt liv åt den gamla ftape-drivrutinen i Linuxkärnan, som…
Linux Lite 7.6 är här – och även om uppdateringen i sig är liten, innebär den en stor förändring för projektet. Med lanseringen introduceras en ny wiki som successivt ersätter den gamla manualen och gör dokumentationen mer levande, aktuell och öppen för bidrag från hela communityn. Linux Lite 7.6 har nu släppts och bjuder på…
Den klassiska lättviktsfönsterhanteraren IceWM har släppt version 3.9. Nyheterna kretsar kring modernare markörhantering med stöd för Xcursor, ett uppfräschat icesh-verktyg, samt flera tekniska förbättringar och buggfixar. Samtidigt städas äldre beroenden bort – och översättningarna har fått sig en rejäl uppdatering. Den klassiska lättviktsfönsterhanteraren IceWM har nått version 3.9 och bjuder på en av de största…
Linux-kärnan tar ännu ett steg mot högre nätverksprestanda. I version 6.18 gör nämligen Qualcomms Packet Processing Engine (PPE) entré – en hårdvaruaccelerator som avlastar CPU:n genom att hantera tunga nätverksuppgifter som routing, bryggning och QoS. Resultatet? Snabbare trafikflöden, lägre latens och mer kraft över till andra beräkningar. Linux får snart stöd för Qualcomms så kallade…
Linuxvärlden tar ännu ett steg närmare full kompatibilitet med Apples hårdvara. Nu är Device Tree-filer för M2 Pro, Max och Ultra på väg in i den officiella Linux-kärnan. Bakom insatsen står Asahi Linux-utvecklare som, trots bakslag och hårt motstånd, fortsätter att bana väg för att pingviner världen över ska kunna köra Linux sömlöst på Apples…
Armbian 25.8 är här med stöd för Linux 6.16, nya ARM-kort och en rad förbättringar för både användarupplevelse och prestanda. Uppdateringen stärker distributionens roll som en av de mest mångsidiga Linuxlösningarna för enkortsdatorer. Linuxdistributionen Armbian, specialiserad på enkortsdatorer (SBC), har nu nått version 25.8. Uppdateringen innebär både utökat hårdvarustöd och viktiga förbättringar under huven. Den…
