Raspberry Pi Foundation har nu lanserat en ny version av sitt Debian-baserade operativsystem Raspberry Pi OS. Den nya utgåvan, daterad 2025-05-06, kommer med flera viktiga förbättringar – bland annat ett nytt program för skrivare, bättre hantering av pekskärmar, uppdateringar för Wayland och en ny långtidsstödd Linux-kärna.

Förbättrad användarupplevelse

En av nyheterna är ett omarbetat skärmlås som nu ger användaren tydligare information om vad som sker. Skärmen kan låsas via tangentkombinationen Ctrl+Alt+L eller genom det nya alternativet ”Lås skärmen” i dialogrutan för avstängning. Detta gör det enklare att hantera sessioner i delade miljöer eller när man lämnar datorn.

Ny app för skrivare

Raspberry Pi OS får också ett nytt verktyg för att hantera skrivare, vilket ersätter det tidigare system-config-printer. Den nya appen gör det enklare att installera, ansluta och styra skrivare direkt från skrivbordet.

Pekskärmsvänliga förbättringar

För användare med pekskärm finns nu ett nytt läge i Skärmkonfiguration-appen där man kan välja mellan musemulation och nativ pekskärmsstyrning. Det senare ger mer direkt kontroll men innebär att vissa funktioner, som dubbelklick, försvinner. För att kompensera detta kan användaren aktivera enkelklick i filhanteraren eller använda tryck och håll för att öppna snabbmenyer.

Samtidigt har det virtuella tangentbordet Squeekboard förbättrats och tillåter nu att användaren väljer vilken skärm tangentbordet ska visas på – något som är särskilt användbart vid flerskärmskonfigurationer.

Snabbare uppstart och smidigare inloggning

En annan nyhet är att inställningarna för automatisk inloggning nu är uppdelade – användaren kan själv välja om man vill logga in till skrivbordsmiljön eller bara till terminalen (CLI). Detta görs enkelt via Raspberry Pi-konfigurationen eller raspi-config.

Uppstartstiden har också förbättrats, särskilt i Wayland-sessioner där wf-panel-pi – verktyget som hanterar aktivitetsfältet – nu startar snabbare. Dessutom har zenity, som hanterar grafiska dialogrutor från kommandoraden, begränsats för att minska fördröjningar vid systemstart.

Ny kärna och uppdaterad fönsterhanterare

Operativsystemet har även fått en ny version av fönsterhanteraren Labwc (v0.8.1) för användare av Wayland, samt en uppgradering av Linux-kärnan till version 6.12 LTS. Det innebär bättre prestanda, säkerhet och stöd för ny hårdvara – samtidigt som långsiktigt underhåll garanteras.

Stöd för alla Raspberry Pi-modeller

Den nya versionen av Raspberry Pi OS kan laddas ner från den officiella webbplatsen och stöder samtliga modeller av Raspberry Pi – inklusive 1A+, 1B+, 2B, 3A+, 3B, 3B+, 4B, 400, CM-serien samt Zero, Zero W och Zero 2 W.

Så uppdaterar du

För dig som redan använder Raspberry Pi OS räcker det att öppna en terminal och köra: sudo apt update && sudo apt full-upgrade

Efter uppdateringen kör du automatiskt den senaste versionen från maj 2025.

https://www.raspberrypi.com/software/operating-systems

Red Hat har nu lanserat version 10 av sitt flaggskeppssystem Red Hat Enterprise Linux (RHEL), en uppdatering som markerar ett stort steg framåt för IT-drift i både moln- och företagsmiljöer. RHEL 10 bjuder på en rad nyheter – från integrerad AI-assistans till kvantsäkra säkerhetslösningar och förbättrat containerstöd.

AI direkt i terminalen – möt RHEL Lightspeed

En av de mest uppmärksammade nyheterna är introduktionen av Red Hat Enterprise Linux Lightspeed. Med hjälp av generativ AI integrerad i systemet får användare möjlighet att kommunicera med RHEL på ett naturligt sätt direkt via kommandoraden. Funktionen erbjuder smart vägledning, felsökning och förslag baserat på decennier av Red Hats samlade kunskap. Det innebär att såväl nya som erfarna systemadministratörer kan arbeta snabbare och mer effektivt – med AI som ett inbyggt stödverktyg.

Förberedd för kvantdatorer

RHEL 10 har även ett tydligt fokus på framtidens säkerhetsutmaningar. Systemet erbjuder nu inbyggt stöd för post-kvantkryptografi enligt FIPS-standarden (Federal Information Processing Standards). Det hjälper organisationer att skydda sig mot så kallade ”skörda nu, dekryptera senare”-attacker, där data samlas in idag för att knäckas med framtida kvantdatorer.

Image-läge – enhetlig hantering med containerteknik

En annan nyhet är det så kallade image-läget, där Red Hat nu erbjuder ett förenklat och konsekvent sätt att bygga och hantera operativsystemet som en avbild (image), likt containerapplikationer. Det gör det möjligt för utvecklare och driftteam att använda samma verktyg och arbetsflöden genom hela infrastrukturen – vilket minskar konfigurationsfel och ökar driftsäkerheten.

Utökat stöd för moln och arkitektur

RHEL 10 är redo för molnet. Den nya versionen har fullständigt stöd för att köra Red Hat-avbildningar i AWS, Google Cloud och Microsoft Azure. Dessutom introduceras officiellt stöd för den öppna RISC-V-arkitekturen, vilket öppnar upp för fler hårdvaruplattformar i framtiden.

Förutom dessa huvudnyheter innehåller RHEL 10 även ett uppdaterat verktygspaket för IT-proffs, fler partnercertifierade lösningar och det nya Security Select Add-On – ett tillval som förenklar säkerhetskonfigurationer efter behov.

Tillgänglighet

Red Hat Enterprise Linux 10 finns nu tillgänglig via Red Hats kundportal för alla med aktiv prenumeration. Den som inte är kund kan ladda ner en kostnadsfri utvärderingsversion som gäller i 60 dagar.

För tekniskt intresserade rekommenderas att ta del av de officiella versionsanteckningarna där alla detaljer om förbättringar, borttagna funktioner och kända problem finns listade.

Linux Mint bygger på Ubuntu, som i sin tur bygger på Debian.

Linux Mint är den distribution som liknar Windows mest, vilket gör att inlärningskurvan blir inte lika brant som än till exempel på Ubuntu.

Man kan säga att Linux Mint påminner mest om Windows 7. Det är lätt att hitta det man vill komma åt, och som standard är LibreOffice förinstallerat.

Det finns gott om inställningar för hur skrivbordsmiljön ska se ut.
Testet genomfördes i en virtuell maskin under VMware. Maskinen hade tilldelats 4 GB RAM och två processorkärnor.

Testet har inte genomförts på särskilt klen hårdvara, så det är svårt att bedöma hur bra systemet flyter på sådana datorer. Men å andra sidan är inte 2 kärnor och 4 GB RAM att betrakta som ”klen” hårdvara år 2025, särskilt inte när en standarddator i butik oftast har 16 GB RAM. Jag testade Linux Mint på en äldre HP-laptop – och den flöt på riktigt fint även där.

Som standard ingår små gula ”anteckningslappar” för den som vill ha digitala kom ihåg-lappar.

Jag prövade att lägga till den skrivare jag hade i nätverket, och det fungerade bra. Dock kan Linux ibland vara lite knepigt med skrivare – särskilt sådana vars tillverkare använder egna skrivspråk och inte PCL eller Postscript. Epson har dock blivit riktigt duktiga på att tillhandahålla drivrutiner för Linux. Det hade ändå varit att föredra med automatisk detektering, som det ofta är med bättre modeller från t.ex. HP.

En ”appbutik” finns också, under namnet Programhanteraren, där man hittar vanliga Linux-program som GIMP, Blender, Telegram, Audacity med flera.

Det är inte Windows

Linux Mint är dock inte Windows – även om det efterliknar Windows i utseende. Allt du brukar göra på din Windows-dator kommer inte att fungera under Linux. Därför måste man ha klart för sig vilka behov man har, innan man glatt installerar Linux Mint och sedan försöker köra något fakturingsprogram som bara finns för Windows.

S/

Slutsats

När Windows 10 når ”end of life” i höst kanske du har köpt en ny dator som ersätter din gamla. Men med Linux Mint kan du installera ett modernt system på den gamla datorn och använda den till exempel som surfdator. Du vill kanske inte slänga fullt fungerande hårdvara – och då är Linux Mint ett alldeles utmärkt alternativ, särskilt för surfning, ordbehandling och andra vardagsuppgifter.

Det mesta vi gör med datorn år 2025 handlar ändå om att använda den som en terminal mot internet. Runt 2010 hade folk ofta hårddiskarna fulla med nedladdade filmer från The Pirate Bay – idag streamar vi samma innehåll på våra smarta TV-apparater.

Man ska komma ihåg att 15 år gammal hårdvara – alltså en dator från 2010 – inte är dålig idag. Däremot var 15 år gammal hårdvara år 2010 (dvs. en dator från 1995) i stort sett oanvändbar. Utvecklingen har helt enkelt inte varit lika brant mellan 2010 och 2025 som den var mellan 1995 och 2010 – åtminstone inte på hårdvarusidan.

SLUT

Den 17 maj 2025 tillkännagav Debianprojektet att Debian GNU/Linux 12.11 nu är officiellt släppt. Det är den elfte punktutgåvan av Debian 12-serien med kodnamnet ”Bookworm”. Denna uppdatering innehåller totalt 81 buggfixar och 45 säkerhetsuppdateringar, vilket gör systemet mer stabilt, säkert och tillförlitligt för både stationära användare och servermiljöer.

En stabilare Debian 12

Debian 12.11 är inte en ny version av operativsystemet i sig, utan en så kallad punktutgåva. Det innebär att inga nya funktioner introduceras, men ett stort antal uppdateringar och förbättringar bakas in i nya installationsavbilder. Den här uppdateringen är främst till för användare som vill installera Debian på nytt eller på ny hårdvara, och som vill slippa ladda ner hundratals uppdateringar efter installationen.

För befintliga Debian 12-användare räcker det att köra:

sudo apt update
sudo apt full-upgrade

Bakgrunden till nummerhoppet

Det kan verka förvirrande att Debian 12.11 är den elfte punktutgåvan – men det beror på att version 12.3 aldrig släpptes. Den ställdes in på grund av ett allvarligt problem med EXT4-filsystemet som i vissa fall kunde leda till datakorruption. Därför räknas 12.11 som den tionde faktiska utgåvan, trots versionsnumret.

Vad har uppdaterats?

Debian 12.11 innehåller ett brett spektrum av korrigeringar och förbättringar. Här är några av höjdpunkterna:

Säkerhetsfixar

Bland de 45 säkerhetsuppdateringarna märks:

• glib2.0 – Fix för heltalsöverskridning i datumparsering (CVE-2025-3360)
• haproxy – Åtgärd för heap-buffertöverskridning (CVE-2025-32464)
• imagemagick – Felhantering av MIFF-bildformat rättad (CVE-2025-43965)
• fig2dev – Fixar för flera DoS-sårbarheter (CVE-2025-31162, -31163, -31164)
• freerdp2, libsndfile1, gdk-pixbuf, openssl, openssh med flera har också fått viktiga uppdateringar

Det är särskilt viktigt att dessa säkerhetsuppdateringar installeras snabbt, särskilt på servrar och exponerade system.

Exempel på buggfixar

Här är några av de 81 övriga rättelserna i denna version:

• debian-archive-keyring – Nya nycklar för kommande Debian 13 ”Trixie”
• systemd – Fix för loggrotation och notifiering i vissa konfigurationer
• netplan.io – Förbättrad hantering av nätverksgränssnitt i molnmiljö
• grub2 – Stabilitetsförbättringar vid EFI-boot på nyare datorer
• cups – Korrigeringar för skrivarkompatibilitet
• pulseaudio – Fix för volymbuggar vid användning av vissa USB-headsets
• gcc-12 – Rättad felhantering av stackskydd på AArch64-plattformar
• docker.io, containerd, runc – Återuppbyggda med nyare beroenden

Utöver detta har flera språkfiler, dokumentationer och hjälpprogram uppdaterats för bättre stabilitet och användarupplevelse.

Nya installationsavbilder

Debian 12.11 finns nu tillgänglig i form av uppdaterade installationsavbilder för alla officiellt stödja arkitekturer, inklusive amd64, arm64, i386, mips64el och fler. Dessa ISO-avbilder innehåller alla de senaste säkerhets- och buggfixarna direkt, vilket sparar mycket tid vid nyinstallation.

Ladda ner den senaste versionen från Debians officiella sida:

https://www.debian.org/distrib

Långsiktigt stöd

Debian 12 kommer att få säkerhetsuppdateringar till minst juni 2026 genom det ordinarie säkerhetsstödet. Därefter förväntas systemet stödjas genom Debian LTS (Long Term Support) fram till mitten av 2028.

Mer information

En fullständig lista över uppdaterade paket, versionsnummer och säkerhetsrelaterade CVE-ID:n finns i det officiella tillkännagivandet:

https://www.debian.org/News/2025/20250517

KDE-projektet har nu släppt betaversionen av KDE Plasma 6.4 för allmän testning. Den här kommande versionen av skrivbordsmiljön bjuder på en rad spännande nyheter och förbättringar – både när det gäller utseende och funktionalitet.

En av de största nyheterna är att man nu kan skapa egna tile-layouts för varje enskilt virtuellt skrivbord, vilket ger bättre kontroll över fönsterplaceringen. Fönsterhanteraren KWin får också stöd för X11 igen (KWin-X11), och tematmotorn Aurorae gör comeback för dem som gillar att anpassa sina fönsterdekorationer.

Andra nya funktioner inkluderar möjligheten att styra om ett fönster ska ha titelrad och ram direkt via Task Manager-menyn, samt att man nu kan stänga av systemfältikoner för program som inte har en sådan inställning själva.

Sökverktyget KRunner har blivit smartare och visar nu mer relevanta resultat. Det finns även förbättrat stöd för färgkoder, ett nytt fönster för att välja tangentbordsgenvägar via portalsystemet, och det går nu att påbörja systemuppdateringar direkt från notifieringar. Dessutom kan man dubbelklicka för att aktivera ljudteman.

Plasma 6.4 innehåller också förbättrad hantering av aviseringar – vissa kan nu sparas i historiken – och det går att justera längden på effekten ”Fade Desktop” vid skrivbordsväxling. Menyredigeraren (KMenuEdit) har fått en modernare design, och Plasma System Monitor visar nu en särskild lista för bakgrundsprocesser.

Bland de mer praktiska nyheterna finns att nyinstallerade appar markeras i applikationsmenyn Kickoff, samt att man kan ställa in systemet så att filer som dras och släpps på samma disk flyttas direkt, utan bekräftelsedialog.

Den färdiga versionen av KDE Plasma 6.4 planeras att släppas den 17 juni 2025, men stabila utgåvor för utvecklare och distributörer blir tillgängliga redan 12 juni så att de hinner integreras i olika Linuxdistributioner.

För den som är nyfiken går det att testa betaversionen redan nu via exempelvis openSUSE Tumbleweed eller KDE neon. Tänk dock på att detta är en tidig version av programvaran som inte är avsedd för dagligt bruk eller produktionsmiljöer.

Att förstå nätverksportar är en grundläggande färdighet inom IT, särskilt om du arbetar med Linux, nätverk, DevOps eller cybersäkerhet. Kunskap om portar visar att du förstår hur nätverkskommunikation fungerar, hur tjänster exponeras, och hur man identifierar samt åtgärdar säkerhetsrisker. Det är därför vanligt att portrelaterade frågor dyker upp i tekniska intervjuer.

Den här artikeln går igenom de 25 vanligaste nätverksportarna du bör känna till, samt deras syfte, protokoll och relevans i verkliga system.

Vad är en nätverksport?

En nätverksport är ett logiskt nummer som används av datorer för att särskilja olika tjänster på samma IP-adress. Portar möjliggör att flera program kan kommunicera samtidigt utan konflikt. De är inte fysiska objekt, utan en del av det underliggande nätverksprotokollet TCP/IP.

Varje port representeras av ett nummer mellan 0 och 65535. Dessa är uppdelade i tre huvudkategorier:

• Välkända portar (0–1023): används av operativsystemets kärntjänster.
• Registrerade portar (1024–49151): används av vanliga program och tjänster.
• Dynamiska eller privata portar (49152–65535): används tillfälligt av klienter för nätverkskommunikation.

Därför ställs portfrågor vid intervjuer

Frågor om portar avslöjar om du:

• Vet vilka tjänster som använder vilka portar.
• Känner till skillnaden mellan TCP och UDP.
• Förstår hur man felsöker nätverksanslutningar.
• Har insikt i hur öppen kommunikation kan innebära säkerhetsrisker.

Det är också ett sätt att testa din praktiska erfarenhet, eftersom portkunskap är något man ofta använder i dagligt arbete.

Viktiga portnummer och deras syften

Här följer en lista över 25 vanliga portar och vad de används till:

• Port 20 (TCP): FTP (Data) – överför filinnehåll i aktivt läge.
• Port 21 (TCP): FTP (Kontroll) – styrkommando för FTP-anslutningar.
• Port 22 (TCP): SSH – säker fjärrinloggning och filöverföring.
• Port 23 (TCP): Telnet – osäker fjärrinloggning, används sällan i dag.
• Port 25 (TCP): SMTP – skickar e-post.
• Port 53 (TCP/UDP): DNS – översätter domännamn till IP-adresser.
• Port 67 (UDP): DHCP-server – tilldelar IP-adresser till klienter.
• Port 68 (UDP): DHCP-klient – tar emot nätverksinställningar.
• Port 80 (TCP): HTTP – vanlig, okrypterad webbtrafik.
• Port 110 (TCP): POP3 – äldre metod för e-posthämtning.
• Port 123 (UDP): NTP – synkroniserar tid mellan system.
• Port 135 (TCP): RPC – används av Windows för tjänstkommunikation.
• Port 137–139 (UDP/TCP): NetBIOS – namn- och fildelning i äldre Windows-nätverk.
• Port 143 (TCP): IMAP – modern metod för att läsa e-post.
• Port 161 (UDP): SNMP – övervakar nätverksenheter som routrar och switchar.
• Port 389 (TCP/UDP): LDAP – autentisering och katalogtjänster, används ofta med Active Directory.
• Port 443 (TCP): HTTPS – säker webbläsartrafik över SSL/TLS.
• Port 445 (TCP): SMB över TCP – fildelning i moderna Windows-nätverk.
• Port 465 (TCP): SMTPS – äldre metod för att skicka e-post över SSL.
• Port 514 (UDP): Syslog – fjärrloggning av systemmeddelanden.
• Port 993 (TCP): IMAPS – säker e-posthämtning med IMAP.
• Port 995 (TCP): POP3S – säker e-posthämtning med POP3.
• Port 3306 (TCP): MySQL – databasport för MySQL.
• Port 5432 (TCP): PostgreSQL – öppen källkodsdatabas.
• Port 5900 (TCP): VNC – fjärrstyrning av grafiska skrivbord.
• Port 6379 (TCP): Redis – snabb in-memory databas.
• Port 8080 (TCP): HTTP-alternativ – används ofta av applikationsservrar eller proxyer.
• Port 8443 (TCP): HTTPS-alternativ – används för säker webbåtkomst till särskilda webbtjänster.

Så här kontrollerar du öppna portar i Linux

Att känna till portar är en sak, men att kunna analysera dem i praktiken är lika viktigt. I Linux används följande verktyg:

1. ss – modern ersättare till netstat

Kommando:

sudo ss -tulpn

Flaggor:

• -t visar TCP.
• -u visar UDP.
• -l visar lyssnande portar.
• -p visar processen som öppnat porten.
• -n visar IP- och portnummer i numerisk form.

2. netstat – äldre men fortfarande användbart

Kommando:

sudo netstat -tulpn

Liknande flaggor som ss. Används främst i äldre system där ss saknas.

3. nmap – portskanning

Kommando:

nmap -sT localhost

Detta skannar lokala portar via fulla TCP-anslutningar. Kan även användas mot andra IP-adresser.

Portar och säkerhet

Många attacker börjar med en portskanning. Genom att identifiera öppna portar letar angripare efter sårbara tjänster. Därför är det viktigt att hålla bara nödvändiga portar öppna.

Exempel:

• Port 23 (Telnet) bör undvikas helt eftersom data överförs i klartext.
• Port 445 (SMB) har ofta varit mål för ransomware.

Skyddsåtgärder inkluderar:

• Att inaktivera onödiga tjänster och därmed deras portar.
• Att använda en brandvägg som ufw, iptables eller firewalld.
• Att säkra tjänster med kryptering – t.ex. SSH i stället för Telnet.

Exempel – blockera port 23 med ufw:

sudo ufw deny 23

Eller med firewalld:

sudo firewall-cmd --zone=public --remove-port=23/tcp --permanent
sudo firewall-cmd --reload

Sammanfattning

Portkunskap är mer än att memorera siffror. Det handlar om att förstå nätverkstjänsters struktur, veta hur man felsöker problem och kunna bygga säkra system. Att kunna koppla portnummer till vanliga tjänster som SSH, HTTP, DNS och SMTP är grundläggande, men lika viktigt är förmågan att analysera och säkra dessa portar i praktiken.

Genom att behärska dessa 25 portar, verktygen ss, netstat och nmap, samt förstå grundläggande säkerhetstänk, står du bättre rustad inför både tekniska intervjuer och det dagliga arbetet som systemadministratör eller nätverkstekniker.

https://www.tecmint.com/linux-network-ports

Ubuntu är ett kraftfullt och användarvänligt operativsystem, men precis som alla andra system kan det bli segare med tiden. Orsakerna är ofta tillfälliga filer, loggar, cache och spår av gamla program som tillsammans saktar ner datorn och fyller upp lagringsutrymmet.

Här får du 15 praktiska tips för att fräscha upp Ubuntu och ge det nytt liv – oavsett om du kör på äldre hårdvara eller bara vill ha snabbare respons.

1. Välj en lättare Ubuntu-variant

Ubuntu finns i flera olika versioner. Om du tycker att systemet känns trögt, kan du testa en mer resurssnål variant som Xubuntu (med XFCE) eller Lubuntu (med LXQt). De är perfekta för äldre datorer eller för dig som bara vill ha ett snabbare skrivbord.

sudo apt install xubuntu-desktop  
sudo apt install lubuntu-desktop

2. Håll systemet uppdaterat

Att köra en föråldrad version av Ubuntu kan leda till både säkerhetsproblem och försämrad prestanda. Se till att du har de senaste uppdateringarna installerade:

sudo apt update && sudo apt upgrade  
sudo do-release-upgrade

Det är särskilt klokt att hålla sig till en LTS-version (Long Term Support), som får säkerhetsuppdateringar i fem år.

3. Stäng av program som startar i bakgrunden

Många program startar automatiskt när du loggar in – och det påverkar både hastighet och minnesanvändning. Öppna uppstartsinställningarna med:

gnome-session-properties

Där kan du ta bort onödiga tjänster och program som du inte behöver direkt vid start.

4. Minska användningen av swap

Ubuntu börjar använda växlingsminnet (swap) ganska tidigt, vilket kan göra systemet långsammare eftersom det är betydligt segare än RAM. Du kan minska detta beteende:

1. Öppna filen /etc/sysctl.conf
2. Lägg till raden: vm.swappiness=10
3. Verkställ med:

sudo sysctl -p

5. Byt ut tunga program mot lättare alternativ

Om du kör med äldre hårdvara kan tunga program slöa ner systemet. Det finns snabba alternativ till de vanligaste programmen:

6. Snabbare programstart med Preload

Preload är en smart liten tjänst som håller koll på vilka program du oftast använder – och förladdar dem i bakgrunden för snabbare start.

Installera det så här:

sudo apt install preload

7. Testa en minimalistisk fönsterhanterare

Om du vill gå ännu längre och ha ett extremt snabbt system kan du byta hela skrivbordsmiljön mot en fönsterhanterare, t.ex. i3 eller Openbox. De är lätta, snabba och idealiska för dig som gillar att jobba med tangentbordet.

sudo apt install i3  
sudo apt install openbox

8. Stäng av visuella effekter

Snygga övergångar och animationer kan se trevliga ut – men de tar resurser. I GNOME kan du stänga av animationer under Inställningar → Tillgänglighet. Andra skrivbordsmiljöer har liknande alternativ.

9. Rensa upp gamla filer

Över tid samlas mycket skräpfiler i systemet. Ett bra verktyg för att ta bort dessa är BleachBit, som fungerar ungefär som CCleaner för Linux:

sudo apt install bleachbit

Starta det och markera det du vill rensa bort – till exempel cache, temporära filer och loggar.

10. Ta bort onödiga program

Ubuntu kommer med en hel del förinstallerade program som du kanske aldrig använder. Att rensa bort dessa kan frigöra både utrymme och minne.

Till exempel:

sudo apt remove --purge libreoffice*

11. Se till att TRIM är aktivt (för SSD-användare)

TRIM hjälper SSD-diskar att hålla prestandan uppe över tid. I de flesta fall är det redan aktiverat i Ubuntu, men du kan säkerställa det manuellt:

sudo apt install fstrim  
sudo fstrim /

12. Optimera strömanvändningen med TLP

TLP är ett smart verktyg som automatiskt justerar hur mycket energi datorn använder, vilket i sin tur förbättrar både prestanda och batteritid:

sudo apt install tlp  
sudo tlp start

13. Byt till en snabbare DNS

Webbsidor kan laddas långsamt om du använder en trög DNS-server. Du kan byta till exempelvis:

• Google DNS: 8.8.8.8, 8.8.4.4
• Cloudflare DNS: 1.1.1.1, 1.0.0.1

Ändra detta i nätverksinställningarna under din aktuella anslutning.

Läs mer i vår Wiki hur man DNS i ubuntu : Ändra DNS Ubuntu

14. Stäng av swap helt (om du har tillräckligt med RAM)

Om du har mycket minne (t.ex. 16 GB eller mer) kan du klara dig utan swap:

sudo swapoff -a  
sudo nano /etc/fstab

Leta upp raden för swap och sätt ett # framför för att kommentera bort den.

15. Testa en annan kärna (t.ex. Liquorix)

Standardkärnan i Ubuntu passar inte alltid alla datorer. Du kan testa en alternativ kärna som Liquorix, som är optimerad för låg latens och hög prestanda – särskilt bra för spel eller ljudproduktion.

curl -s 'https://liquorix.net/install-liquorix.sh' | sudo bash

Avslutande tankar

Ubuntu är ett flexibelt operativsystem som går att anpassa i det oändliga. Med lite finjusteringar kan du få även gamla datorer att kännas snabba igen. Alla tips passar inte alla, men testa gärna några i taget och känn efter vad som gör skillnad för just dig.

Och viktigast av allt – glöm inte att göra en säkerhetskopia innan du gör stora förändringar i systemet!

https://www.tecmint.com/speed-up-ubuntu/#google_vignette

Microsoft slutar stödja CPU:er före 8:e gen av intel core, medan Linux slopar 80486-stöd efter 30 år. 486 användes med MS-DOS och OS/2. Generation efter 486 kallades inte 586 eftersom siffror inte kunde varumärkesskyddas – därför valde Intel namnet ”Pentium”. Företaget NexGen hade dock en CPU som hette 586, och deras teknik togs senare över av AMD.

Linuxutvecklarna har beslutat att städa bort gammal kod som stödjer föråldrad hårdvara, i syfte att förenkla och modernisera stödet för x86-arkitekturen.

Processorer i Intel 80486-serien (i486) hör till datorhistorien vid det här laget – de lanserades under tidigt 1990-tal. Trots detta har Linuxkärnan fortfarande haft stöd för dessa gamla CPU:er. Men nu ser det ut som att detta stöd äntligen är på väg bort.

Under en nylig diskussion på Linuxutvecklarnas e-postlista skrev Linus Torvalds själv att det nog är dags att lämna i486 bakom sig – han menade att det inte finns någon mening med att lägga utvecklingstid på hårdvara som ingen längre använder.

Det dröjde inte länge innan förslaget konkretiserades. Redan nästa dag publicerade Ingo Molnar, en av de mest erfarna kärnutvecklarna, ett paket med 15 patchar som föreslår att Linuxkärnan slutar stödja processorer som saknar moderna instruktioner som TSC (Time-Stamp Counter) och CMPXCHG8B (CX8). Det innebär i praktiken att både i486 och de allra tidigaste Pentium-modellerna (före t.ex. Windows 95-eran) rensas ut.

Molnar påpekade att det gamla stödet inte bara är oanvänt – det orsakar också buggar och problem som tar tid att felsöka. Hans förslag innebär bland annat:

• Stöd för äldre CPU-modeller som i486, tidiga Pentium, WinChip och Elan tas bort.
• Nischade moderkort som RDC321x och AMD:s 486-baserade plattformar stöds inte längre.
• Den gamla FPU-emulatorn (math-emu/) tas bort, liksom uppstartsflaggan no387.
• Funktioner som TSC och CX8 blir krav – reservlösningar för CPU:er som saknar dessa försvinner.

Totalt rensas över 14 000 rader kod bort från cirka 80 filer. Efter den här städningen blir kärnan både mindre och enklare att underhålla.

Om förändringarna godkänns blir detta den största rensningen av gammalt CPU-stöd sedan Linux 3.8 tog bort i386-stöd 2012. Diskussioner om att ta bort i486 har förts i flera år, men först nu har det blivit ett konkret initiativ efter att Torvalds satte fart på processen.

Men vad betyder det här i praktiken? För nästan alla – absolut ingenting. De sista i486-processorerna tillverkades redan 2007, och nästan ingen kör moderna Linuxkärnor på sådan uråldrig hårdvara. För retroentusiaster eller specialanvändare finns fortfarande gamla långtidsstödjande kärnor eller emulatorer som alternativ.

https://linuxiac.com/linux-kernel-to-drop-support-for-legacy-i486-and-early-586-cpus

IPFire-projektet har släppt IPFire 2.29 Core Update 194, en ny stabil version av den populära öppna brandväggsdistributionen som är känd för sitt fokus på säkerhet och prestanda. Den här uppdateringen bygger vidare på föregående version med flera tekniska förbättringar och ett flertal uppdaterade paket.

Ny Linux-kärna 6.12.23 LTS

En av de viktigaste förändringarna i denna version är uppgraderingen till Linux-kärnan 6.12.23 LTS, som innehåller flera viktiga säkerhets- och stabilitetsförbättringar.

Förbättringar i gränssnitt och certifikathantering

Pakfire-gränssnittet har gjorts mer överskådligt och lättanvänt, vilket förenklar hanteringen av paket. Dessutom har processen för att förnya IPsec-värdcertifikat förbättrats för att säkerställa att alla interna filer uppdateras korrekt.

Tekniska förändringar i nätverkshanteringen

Uppdateringen ändrar även brandväggsbeteendet så att utgående anslutningar som använder en Alias-IP inte längre NAT:as till standardadressen på RED-gränssnittet. Detta ger bättre kontroll över utgående trafik.

Bytte till libidn2

Distributionen har även bytt från libidn till libidn2, vilket förbättrar hantering av internationella domännamn enligt modernare standarder.

Uppdaterade paket

Ett stort antal centrala komponenter har uppdaterats, däribland:

• BIND 9.20.8, D-Bus 1.16.2, Suricata 7.0.10, Zabbix 7.0.11 LTS,
• iproute2 6.14.0, gettext 0.24, libxml2 2.14.0, util-linux 2.41,
• och många fler – inklusive säkerhetsbibliotek, komprimeringsverktyg och nätverksverktyg.

Uppdaterade tillägg (Add-ons)

Flera tillägg har också fått nya versioner:

• Bacula 15.0.2, FFmpeg 7.1.1, Git 2.49.0, Samba 4.22.0,
• mpd 0.24.3, mympd 20.1.2, OVMF 2025.02-1, med flera.

Tillgänglighet

IPFire 2.29 Core Update 194 finns tillgänglig för nedladdning som ISO- eller USB-avbild från den officiella webbplatsen. Den stöder både x86_64– och ARM64-arkitekturer. Användare med befintliga installationer kan uppdatera direkt via det inbyggda systemet för att ta del av alla nya förbättringar.

Den senaste uppdateringen introducerar också ett nytt verktyg för att städa upp banor samt flera förbättringar och buggfixar – särskilt för Linux-användare.

Inkscape 1.4.2 är nu tillgänglig och markerar den första underhållsutgåvan i 1.4-serien av detta kraftfulla, plattformsoberoende program för vektorgrafik i öppet format (SVG). Programmet fungerar på Linux, Windows och macOS.

Bland nyheterna finns ett nytt startfönster, ett tillägg som förenklar rensning av banor genom att ta bort överflödiga eller närliggande noder, samt ett första steg mot stöd för filer från Vectornator och Linearity Curve. Även importen av .afdesign-filer (Affinity Designer) har förbättrats avsevärt.

Linux-användare får extra glädje av denna version, som bland annat löser krascher vid drag-och-släpp med Snap-versionen, förbättrar funktionaliteten i KDE Plasma med Wayland, och rättar till ett problem med exportdialogen i Snap-paketet.

Inkscape 1.4.2 erbjuder även förbättrad export till DXF12 med färg, bevarar färginformation i POLYLINE-objekt vid import av DXF-filer, stödjer negativa värden för utfall i tryckmärken, och hanterar klippningar i PDF-filer bättre än tidigare.

Utöver detta har rutnätsverktyget justerats för att rita med inverterad y-axel, tipsen i statusfältet om stödlinjer förklarar nu hur man redigerar dem, irrelevanta inställningar i dialogen för justering och fördelning visas inte längre, och färger i asiatiska mönster kan numera ändras.

Andra förbättringar inkluderar rättelser i manualen (man-sidan), uppdaterat stöd för Python 3.14, korrigering av vissa tangentbordsgenvägar, ny dokumentation för hur man lägger till ikoner till tillägg, samt att kommandot --export-page=all nu exporterar samtliga sidor som förväntat.

Programmet hanterar nu även färgpaletter i .ase-format med LAB-färgrymd, återställer saknade parenteser i verktygstipsen för kalligrafiverktyget, undviker deformation av cirklar i formbyggaren, och respekterar kantutjämning vid skapande av bitmapkopior.

Vill du prova den nya versionen? Inkscape 1.4.2 kan laddas ner som AppImage från den officiella webbplatsen – ett portabelt format som fungerar direkt på de flesta GNU/Linux-distributioner utan behov av installation.

Om du någon gång har försökt köra ett Windows-program på Linux har du säkert stött på Wine. Det är ett kraftfullt kompatibilitetslager som översätter Windows-funktioner till Linux-kompatibla motsvarigheter – utan att behöva köra en virtuell maskin eller installera Windows. Oavsett om du vill spela gamla klassiker, köra affärsprogram eller felsöka en Windows-applikation är Wine ett av de mest användbara verktygen du kan ha i din Linux-verktygslåda.

Nu är Wine 10.7 ute – och den kommer med flera välkomna förbättringar.

Nytt i Wine 10.7

Snabbare minnesspårning med user-fault-fd

En av de mest intressanta nyheterna i den här versionen är att Wine nu utnyttjar Linuxkärnans user-fault-fd-funktionalitet. Det används för att förbättra så kallad write-watch, vilket är ett sätt att hålla koll på vilka minnesområden ett program skriver till.

Varför är det viktigt? Många moderna applikationer – särskilt .NET-program och spel – använder denna funktion för just-in-time-kompilering och garbage collection. Med stödet i Wine kan dessa program köras snabbare och med lägre systempåverkan.

Bättre stöd för HDR och avancerad grafik

Wine 10.7 utökar stödet för avancerade bildformat i komponenten WindowsCodecs. Den hanterar nu flyttalsbaserade bildformat bättre, vilket förbättrar kompatibiliteten med högupplösta och högdynamiska texturer (HDR). Detta kommer främst till nytta i grafiktunga applikationer och spel.

Förbättrad felsökning med ny PDB-backend

Utvecklare som använder Visual Studio eller WinDbg tillsammans med Wine får nu kortare laddningstider vid felsökning. Den nya PDB-backenden kan läsa in mer metadata – som typinformation och radnummer – vilket förbättrar hanteringen av symbolfiler och gör debuggningsarbetet snabbare och mer tillförlitligt.

14 buggar åtgärdade

Flera konkreta problem har lösts i den här versionen, bland annat:

• Varningsfönster i PokerStars som försvann tidigare ligger nu kvar
• Den klassiska ”Skicka till…”-menyn i Winamp fungerar igen
• Tangentbordsinmatning som förlorades i Wines virtuella skrivbordsläge är åtgärdad

Så installerar du Wine 10.7

Ubuntu (20.04, 22.04, 24.04 och nyare)

WineHQ erbjuder färska paket via sitt eget PPA. Följ dessa steg för att installera den senaste stabila versionen:

sudo dpkg --add-architecture i386
sudo mkdir -pm755 /etc/apt/keyrings
sudo wget -O /etc/apt/keyrings/winehq-archive.key https://dl.winehq.org/wine-builds/winehq.key
sudo wget -NP /etc/apt/sources.list.d/ https://dl.winehq.org/wine-builds/ubuntu/dists/$(lsb_release -cs)/winehq-$(lsb_release -cs).sources

sudo apt update
sudo apt install --install-recommends winehq-stable

Tips: Om $(lsb_release -cs) inte fungerar automatiskt kan du ersätta det med exempelvis focal, jammy eller noble beroende på Ubuntu-version.

Kontrollera att installationen lyckades:

wine --version

Fedora (38, 39 och nyare)

På Fedora kan du lägga till WineHQ:s repo och installera därifrån:

sudo dnf config-manager --add-repo https://dl.winehq.org/wine-builds/fedora/$(rpm -E %fedora)/winehq.repo
sudo dnf install winehq-stable

Kontrollera versionen:

wine --version

För Fedora Silverblue eller andra ostree-baserade varianter rekommenderas Flatpak-versionen istället.

Sammanfattning

Wine 10.7 är en gedigen uppdatering som förbättrar både prestanda och kompatibilitet. Särskilt användare av .NET-applikationer, moderna spel och utvecklingsverktyg kommer att märka skillnad. Om du använder Wine regelbundet, eller funderat på att börja, är detta ett bra tillfälle att uppgradera till den senaste versionen.

Källkod och mer information hittar du på WineHQ:s officiella GitLab-sida.

https://linuxiac.com/wine-10-7-released-with-improved-write-watch-performance

Flatpak är ett system för att paketera och köra Linux-appar i isolerade miljöer, oberoende av distribution. Det gör det möjligt att installera och uppdatera applikationer utan att de påverkar resten av systemet, vilket ökar säkerheten och förenklar distribution av programvara – särskilt på skrivbordssidan.

Nu har version 1.16.1 släppts – en underhållsuppdatering i 1.16-serien, men med flera förbättringar som gör skillnad både för vanliga användare och systemadministratörer.

Föräldrakontroll som gör uppdateringar smidigare

En viktig nyhet i denna version är att barnkonton nu som standard tillåts uppdatera redan installerade appar när föräldrakontroll är aktiverad. Detta gör att säkerhets- och buggfixuppdateringar kan installeras automatiskt, utan att en vuxen behöver godkänna varje enskild uppdatering. Det här beteendet kan anpassas med hjälp av polkit-policyregler, för den som behöver mer finjusterad kontroll.

Snabbare och effektivare kommandon

Flatpak 1.16.1 introducerar flera optimeringar som märks i vardagsanvändning:

• flatpak prune --dry-run har blivit snabbare genom att det inte längre räknar ut mängden diskutrymme som skulle kunna frigöras.
• flatpak permission-reset skriver endast ändringar, vilket minskar onödigt skrivande och förbättrar prestandan.
• Tydligare felmeddelanden visas nu när felaktiga parametrar anges, till exempel med flatpak-spawn --sandbox-a11y-own-name.

Tekniska förbättringar

För mer avancerade användare innehåller versionen flera tekniska förbättringar:

• /dev/udmabuf kan nu användas tillsammans med --device=dri, vilket förbättrar stöd för vissa grafikfunktioner.
• Flatpak använder nu instans-ID istället för topprocessens PID i systemd-scopes, vilket gör det enklare att identifiera appinstanser.
• Stöd har lagts till för att läsa TLS-certifikat från /etc/containers/certs.d vid användning av OCI-register.
• Dokumentationen har förbättrats, vilket underlättar för både användare och utvecklare.

Åtgärdade fel

Uppdateringen innehåller också flera viktiga buggfixar:

• Ett minnesläckage som uppstod vid installation av extra-data har åtgärdats.
• flatpak-portal har stabiliserats genom att reducera onödig flertrådning som kunde leda till krascher.
• Kompilering med -Ddefault_library=static fungerar nu som avsett.
• Felmeddelanden som tidigare visades dubbelt vid transaktionsfel visas nu bara en gång.
• Autocomplete för flatpak search inkluderar nu alla tillgängliga alternativ.

Uppdatera via din distribution

Flatpak 1.16.1 kan laddas ner från projektets GitHub-sida, men det rekommenderas att du uppdaterar via din Linuxdistributions programvaruförråd. På så sätt får du en version som är testad och integrerad med ditt system.

Utvecklarna rekommenderar att både enskilda användare och distributioner uppgraderar till 1.16.1 så snart som möjligt.

En välkänd cyberkriminell grupp vid namn Outlaw, även kallad Dota, har intensifierat sina attacker mot Linux-servrar i en global kampanj. Gruppen utnyttjar svaga eller standardinställda SSH-lösenord för att få åtkomst till servrar, där de installerar skadlig kod och använder systemen för kryptovalutabrytning.

Attackerna har bekräftats i flera länder, inklusive USA, Tyskland, Italien, Brasilien, Kanada, Thailand och Taiwan.

Utnyttjar svaga SSH-lösenord

Gruppens huvudsakliga metod är att logga in via SSH på Linux-servrar där lösenorden är svaga eller aldrig ändrats från standardinställningarna. Särskilt utsatta är administrativa konton som “suporte”, som ofta förekommer i färdigkonfigurerade miljöer.

Efter inloggning läggs en obehörig SSH-nyckel till för användaren “mdrfckr”, vilket ger angriparen permanent åtkomst till systemet utan att behöva lösenord igen.

Installation av botnät

När åtkomst väl erhållits installeras ett Perl-skript som laddar ner och packar upp ett arkiv med namnet dota.tar.gz. Denna kod placeras i en dold katalog med namnet .configrc5, där körbara filer som init0 och b/run återfinns.

Den skadliga programvaran är avsiktligt förvirrad (obfuskerad) för att undvika upptäckt och har mekanismer för att överleva omstarter. Kommunikation sker via IRC, vilket möjliggör fjärrstyrning av systemet för bland annat DDoS-attacker, vidare spridning, samt nedladdning av fler skadliga filer.

Kryptovalutabrytning med XMRig

En av de främsta målsättningarna med attackerna är att använda servrarnas resurser till att bryta Monero (XMR), en anonym kryptovaluta. Angriparna använder en modifierad version av brytprogrammet XMRig, maskerad som systemprocessen kswapd0. Detta gör att programmet kan arbeta i bakgrunden utan att väcka misstankar.

Resultatet är ofta kraftig prestandapåverkan. Många systemadministratörer märker inte attacken förrän systemet blivit långsamt eller instabilt.

Skyddsåtgärder

För att minska risken för denna typ av intrång bör Linux-administratörer vidta följande åtgärder:

• Inaktivera lösenordsbaserad SSH-inloggning och använd nyckelbaserad autentisering.
• Begränsa SSH-åtkomst till specifika IP-adresser och överväg att använda en icke-standardport.
• Övervaka systemresurser för ovanligt hög CPU-användning eller okända processer.
• Installera säkerhetsuppdateringar regelbundet för både operativsystem och kärna.

Sammanfattning

Outlaws angrepp visar tydligt att även Linux-servrar, som ofta anses vara säkrare än andra system, är sårbara om de inte konfigureras och övervakas korrekt. Genom att utnyttja bristande säkerhet kan angriparna obemärkt använda servrar som verktyg för ekonomisk vinning och vidare attacker.

En säker servermiljö kräver goda rutiner, proaktivt säkerhetsarbete och kontinuerlig bevakning. Utan detta är risken stor att infrastrukturen kapas – och används av kriminella aktörer likt Outlaw.

Källa till artikel :

Om du någon gång har behövt installera om Windows, testa en Linux-distribution eller fixa en krånglande dator, har du förmodligen använt Rufus. Det är ett litet men kraftfullt verktyg som gör det busenkelt att skapa startbara USB-minnen – och nu har det blivit ännu bättre.

I april 2025 släpptes Rufus 4.7, och den här versionen innehåller flera spännande nyheter som gör livet lättare för både vanliga användare och IT-proffs.

Vad är Rufus?

Kort sagt: Rufus gör USB-minnen startbara. Du laddar ner en ISO-fil (till exempel för Windows, Ubuntu eller något verktyg som GParted), väljer din USB-enhet, klickar på ”Start”, och vips – du har ett färdigt USB-minne som kan användas för att installera eller reparera ett operativsystem.

Det som gör Rufus så populärt är att det:

• är gratis och öppet,
• fungerar med både BIOS och UEFI,
• stödjer persistent storage för Linux live-system,
• och är blixtsnabbt jämfört med många konkurrenter.

Det fungerar också i lite knepigare situationer, till exempel om du jobbar med äldre datorer eller vill kringgå säkerhetsfunktioner som Secure Boot.

Vad är nytt i version 4.7?

Med Rufus 4.7 får vi flera förbättringar, både när det gäller funktionalitet och säkerhet:

Bättre säkerhet med DBX-stöd

Rufus kan nu automatiskt hämta uppdaterade DBX-filer (UEFI:s lista över blockerade signaturer) från den officiella UEFI-källan. Det innebär att du kan skapa USB-minnen som är mer i linje med moderna säkerhetskrav.

Stöd för ztsd-komprimering

Det nya stödet för ztsd-komprimerade avbildningar gör att Rufus kan hantera vissa typer av ISO- och IMG-filer ännu snabbare och effektivare.

Smartare diskhantering

Du kan nu utesluta specifika diskar från listan i Rufus genom att ange deras GPT GUID. Perfekt om du vill undvika att råka välja en fel enhet och skriva över något viktigt.

Buggfixar och optimeringar

Version 4.7 åtgärdar bland annat en allvarlig sårbarhet (CVE-2025-26624) kopplad till cfgmgr32.dll, förbättrar minneshantering och identifierar VHD-filer som är för stora för målenheten. Dessutom har stödet för 32-bitars ARM tagits bort, medan ARM64 fortfarande stöds fullt ut. FreeDOS och Grub4DOS har även de uppdaterats.

Slutsats

Rufus 4.7 är ett solklart val för alla som vill skapa startbara USB-enheter på ett säkert, snabbt och enkelt sätt. Det är fortfarande ett av de mest pålitliga verktygen där ute – och med de senaste förbättringarna har det blivit ännu bättre.

https://rufus.ie/sv

Om du använder Linux eller Unix-baserade system med Bash har du säkert hört talas om konfigurationsfilerna .bashrc och .bash_profile. De ser snarlika ut – men spelar helt olika roller beroende på hur skalet startas.

Att förstå dessa två filer är nyckeln till en stabil och anpassad terminalmiljö. Här förklarar vi vad som är vad, hur de används och hur du sätter upp din Bash-konfiguration på bästa sätt.

Vad är skillnaden?

.bash_profile körs när du loggar in – till exempel via SSH eller en textkonsol. Den används för att sätta upp din miljö vid inloggning:

• miljövariabler
• sökvägar (PATH)
• startkommandon

.bashrc körs varje gång du öppnar ett nytt terminalfönster eller manuellt startar Bash. Den är tänkt för:

• alias
• promptinställningar
• funktioner
• interaktiva verktyg

Exempel: när används vilken?

• Loggar du in via SSH? → .bash_profile
• Öppnar du GNOME Terminal? → .bashrc
• Kör du bash i en terminal? → .bashrc
• Startar du datorn och loggar in grafiskt? → det beror på miljön (mer om det nedan)

Bästa praxis: låt .bash_profile köra .bashrc

För att slippa duplicera kod och få samma konfiguration oavsett hur Bash startas, kan du lägga till detta i din .bash_profile:

if [ -r ~/.bashrc ]; then
  . ~/.bashrc
fi

Vill du att .profile också laddas (t.ex. för grafiska inloggningar), lägg till:

if [ -r ~/.profile ]; then
  . ~/.profile
fi

För extra kontroll, t.ex. att bara ladda .bashrc i interaktiva skal:

case "$-" in
  *i*) [ -r ~/.bashrc ] && . ~/.bashrc ;;
esac

Vad är /etc/bash.bashrc?

Det är en systemomfattande fil som Bash kör för alla användare. Här kan administratörer sätta gemensamma sökvägar, alias eller andra inställningar som ska gälla oavsett användarkonto.

Använd den om du vill att alla användare ska ha t.ex. samma PATH eller standardalias som ll.

Grafiska miljöer: ett specialfall

När du loggar in via ett skrivbord som GNOME, KDE eller Xfce kan det hända att .bash_profile eller .bashrc inte körs automatiskt. I vissa fall laddas .profile, i andra inte alls.

Det gör att miljövariabler du sätter i .bash_profile kanske inte gäller i t.ex. terminalen inne i din skrivbordsmiljö – om inte .bashrc eller .profile laddas korrekt.

Lösning: testa i din miljö och flytta miljövariabler till .profile eller .pam_environment vid behov.

Sammanfattning

Bonus: testa själv

Vill du se exakt vad som körs? Lägg in något så enkelt som:

echo "Kör .bashrc" >> ~/bashlog.txt

i respektive fil, logga in på olika sätt, och kolla vad som skrivs ut i bashlog.txt.

Slutsats

Genom att förstå när .bashrc och .bash_profile används kan du skapa en smidig och konsekvent terminalmiljö – både för dig själv och andra användare.

Exempelscript

~/.bash_profile (för inloggningssessioner)

# ~/.bash_profile – Körs vid inloggning (t.ex. via SSH eller tty)

# Ladda ~/.profile om den finns (vanlig i grafiska miljöer)
if [ -r ~/.profile ]; then
  . ~/.profile
fi

# Om skalet är interaktivt (har en prompt), ladda .bashrc
# Det ger dig alias, färgade listningar m.m. även vid inloggning
case "$-" in
  *i*)
    if [ -r ~/.bashrc ]; then
      . ~/.bashrc
    fi
    ;;
esac

# Lägg till ~/bin i PATH om det inte redan finns
# Praktiskt om du har egna skript i hemkatalogen
if [[ ":$PATH:" != *":$HOME/bin:"* ]]; then
  export PATH="$HOME/bin:$PATH"
fi

~/.bashrc (för alla interaktiva terminalsessioner)

# ~/.bashrc – Körs i alla interaktiva terminalsessioner

# Anpassa prompten (PS1)
# Visar användarnamn, värdnamn och aktuell katalog i grönt
PS1='\[\e[1;32m\]\u@\h:\w\$\[\e[0m\] '

# Alias – smidiga genvägar till vanliga kommandon
alias ll='ls -lah --color=auto'   # Färgkodad lång listning
alias grep='grep --color=auto'   # Färg i grep-resultat
alias cls='clear'                # Rensa terminalen
alias ..='cd ..'                 # Gå upp en nivå
alias ...='cd ../..'             # Gå upp två nivåer

# Ersätt 'rm' med säkrare variant – flytta till papperskorg
# Kräver att 'trash-cli' är installerat
alias rm='trash-put'

# Egen funktion för att uppdatera systemet snabbt
# (Gäller Debian/Ubuntu-baserade system – byt vid behov)
update-system() {
  echo "Uppdaterar systemet..."
  sudo apt update && sudo apt upgrade -y
}

# Lägg till lokal katalog (~/.local/bin) i PATH
# Används ofta för Python-paket installerade med pip
if [[ ":$PATH:" != *":$HOME/.local/bin:"* ]]; then
  export PATH="$HOME/.local/bin:$PATH"
fi

# Miljövariabler

export EDITOR=nano               # Standardredigerare = nano
export HISTCONTROL=ignoredups:erasedups  # Ta bort upprepade kommandon i historik
export HISTSIZE=10000            # Antal rader som sparas i RAM
export HISTFILESIZE=20000        

Tips för användning:

• Lägg filerna i din hemkatalog: ~/.bash_profile och ~/.bashrc
• Kör source ~/.bashrc för att läsa in ändringar direkt
• Installera trash-cli med sudo apt install trash-cli om du vill använda ”säker rm”
• Anpassa update-system om du använder t.ex. Arch (sudo pacman -Syu) eller Fedora (sudo dnf upgrade)

Linux Mint-teamet har avslöjat att nästa version av deras populära Linuxdistribution, Linux Mint 22.2, kommer att gå under kodnamnet ”Zara”. Samtidigt presenterades även kodnamnet för nästa utgåva av Linux Mint Debian Edition – LMDE 7, som kommer att heta ”Gigi”.

Det förväntas att Linux Mint 22.2 lanseras någon gång under juni eller juli 2025. Versionen kommer troligen att fortsätta använda Linuxkärnan 6.8, precis som föregångarna Mint 22 och 22.1. Däremot kommer det vara möjligt för användare att installera en nyare kärna, till exempel Linux 6.11 som följer med Ubuntu 24.04.2 LTS, om så önskas.

Precis som tidigare versioner i Mint 22-serien bygger även Zara på Ubuntu 24.04 LTS (Noble Numbat).

Trots att Zara till stor del kommer att ha samma utseende och känsla som Mint 22.1 ”Xia”, planerar utvecklingsteamet en liten uppdatering av det förvalda temat Mint-Y. Genom att lägga till en svag blå ton i det annars grå gränssnittet vill man skapa ett mer metalliskt och modernt intryck.

Projektledaren Clement Lefebvre förklarar att ”rent grått” är neutralt, men genom att justera färgtonen med blått kan man ge det en kallare och mer samtida känsla. Han tillägger att denna typ av färgförändring blivit vanligare i moderna gränssnitt – något som inte var fallet för ett decennium sedan – och att gamla färgval idag lätt kan kännas föråldrade.

Utöver dessa visuella förbättringar kommer Mint 22.2 också att introducera stöd för accentfärger i XDG Desktop Portal XApp. Det innebär att appar som använder Flatpak och libAdwaita automatiskt kan anpassa sin accentfärg efter det aktuella GTK-temat. Denna funktion kommer att vara tillgänglig i alla Mint-smaker: Cinnamon, MATE och Xfce.

Slutligen har man även lagt till stöd för libAdwaita-stilmallar i både Mint-Y och det klassiska Mint-X-temat, vilket förbättrar integrationen med modernare GTK4-applikationer.

Raspberry Pi Foundation har släppt en ny version av sitt operativsystem Raspberry Pi OS. Denna uppdatering innehåller flera förbättringar under huven – men också konkreta nyheter som gör systemet enklare och smidigare att använda, särskilt för användare med pekskärm eller som kör Wayland-sessioner.

Detta blir sannolikt den sista versionen baserad på Debian Bookworm, eftersom Debian Trixie förväntas släppas senare under året.

Förbättrad användarupplevelse

Ny och tydligare skärmlåsning

Skärmlåset har uppdaterats med ett anpassat gränssnitt som ger användaren tydligare återkoppling. Tidigare visades bara en vit tom skärm med swaylock. Nu ser du en lösenordsruta och mer information. Du låser skärmen med Ctrl+Alt+L eller via ”Lås skärm” i avstängningsmenyn.

Separat autologin för terminal och skrivbord

Tidigare var både skrivbordet och terminalen (TTY) inloggade automatiskt vid autologin – något som kunde kringgå skärmlåset. Nu är autologin för skrivbord och konsol uppdelad, vilket förbättrar säkerheten. Inställningarna hanteras via raspi-config eller Raspberry Pi Configuration.

Ny skrivare-app

Det tidigare, något klumpiga programmet system-config-printer har ersatts av en ny fristående skrivare-app. Den bygger på komponenter från GNOME:s kontrollcenter men har ett tydligare och mer intuitivt gränssnitt. Appen finns under Inställningar > Skrivare.

Förbättrat pekskärmsstöd i Wayland

Pekskärmsanvändare kan nu själva välja hur skärmen ska fungera:

• Mus-emulering: Möjliggör t.ex. dubbelklick
• Äkta pekläge: Bättre geststöd men dubbeltryck fungerar inte

Inställningen görs i Screen Configuration-appen under Touchscreen > Mode. För att navigera effektivt i filhanteraren i pekläge kan du aktivera ”Öppna filer med enkelklick”, eller trycka och hålla för att få fram snabbmenyn.

Förbättrat virtuellt tangentbord

Squeekboard – det inbyggda virtuella tangentbordet – fungerar nu bättre på system med flera skärmar. Du kan välja på vilken skärm det ska visas, via fliken Display i Raspberry Pi Configuration.

Tekniska uppdateringar

• Uppdaterad Labwc Wayland-fönsterhanterare (v0.8.1)
• Ny Linux 6.12 LTS-kärna med förbättrat hårdvarustöd
• Snabbare uppstart tack vare optimeringar i wf-panel-pi
• zenity ersatt med lättare verktyget zenoty som minskar starttiden

Andra förändringar

• uBlock Origin kan inte längre installeras i Chromium, så uBlock Origin Lite används nu som standard
• Många förbättringar och städning ”under huven” inför övergången till Debian Trixie
• Småfixar, översättningar och buggjusteringar genom hela systemet

Så uppdaterar du

Om du redan använder Raspberry Pi OS, kör följande i terminalen:

sudo apt update
sudo apt full-upgrade

Om du uppmanas att acceptera ändringar i konfigurationsfiler, svara ”Y”.

Installera från början?

Du kan hämta en färsk version från den officiella webbplatsen:
www.raspberrypi.com/software

Använd gärna Raspberry Pi Imager för att skapa ett nytt SD-kort – det är det enklaste sättet att komma igång.

Ubuntu 25.10, med kodnamnet Questing Quokka, har nu officiellt gått in i utvecklingsfasen. Från och med den 1 maj 2025 finns de första dagliga ISO-avbildningarna tillgängliga för nedladdning, vilket markerar starten på en sex månader lång utvecklingscykel. Den slutliga versionen planeras att släppas den 9 oktober 2025.

De tidiga byggena är baserade på den nyligen släppta Ubuntu 25.04 (Plucky Puffin) och innehåller samma grundläggande teknik, såsom:

• Linuxkärna 6.14 – Den centrala delen av operativsystemet som hanterar maskinvaran och tillhandahåller grundläggande funktioner som minneshantering och processhantering.
• GNOME 48 – Den grafiska skrivbordsmiljön som ger användargränssnittet i Ubuntu, inklusive menyer, fönsterhantering och inställningspaneler.

Vad kommer nytt i Ubuntu 25.10?

Under utvecklingsperioden kommer Ubuntu 25.10 att uppdateras kontinuerligt med modern och spännande teknik, bland annat:

• Mesa 25.1 – Ett grafikbibliotek som ansvarar för att hantera 2D- och 3D-rendering, särskilt för spel och grafiktunga program.
• Linuxkärna 6.17 – Nästa version av kärnan, med förbättrad prestanda, bättre hårdvarustöd och nya säkerhetsfunktioner.
• GNOME 49 – Nästa stora version av skrivbordsmiljön, som väntas ge ett mer polerat gränssnitt och bättre användarupplevelse.

Uppgraderad verktygskedja för utvecklare

Ubuntu 25.10 kommer också att innehålla en uppdaterad verktygskedja (toolchain), vilket är den samling av program som används för att kompilera och bygga mjukvara. Här är några av nyheterna:

• GCC 15 – Den senaste versionen av GNU Compiler Collection, en kraftfull kompilator som används för att översätta programmeringskod till körbara program.
• GNU Binutils 2.45 – Ett paket med verktyg för att hantera binära filer, till exempel att länka samman olika delar av programkod till en färdig applikation.
• Python 3.13 – Den nya versionen av det populära programmeringsspråket Python, som används både för systemadministration och mjukvaruutveckling.
• LLVM 20 – Ett alternativ till GCC som också används för att kompilera kod, med fokus på modularitet och modern arkitektur.
• Boost 1.88 – Ett bibliotek med avancerade funktioner för C++-programmering, ofta använt i komplexa applikationer.

Sudo-rs – framtidens sätt att bli superanvändare?

Ubuntu 25.10 blir troligtvis den första stora Linuxdistributionen som använder sudo-rs som standard. Det är en omskrivning av det klassiska kommandot sudo, men i programmeringsspråket Rust – vilket ger ökad säkerhet och stabilitet tack vare språkets strikta minneshantering.

Prova redan nu – men med försiktighet

Du kan ladda ner de dagliga ISO-byggena från Ubuntus officiella webbplats. Även de olika Ubuntu-varianterna, såsom Kubuntu, Xubuntu och Lubuntu, har fått sina dagliga versioner.

Viktigt: Dessa utgåvor är under utveckling och kan innehålla buggar. De är inte avsedda för daglig användning på produktionsmaskiner.

Vad händer framöver?

• Ubuntu Testing Weeks: Två testveckor är planerade – den 26 juni och den 21 augusti 2025 – där användare uppmuntras att testa systemet och rapportera fel.
• Betaversion: Släpps den 18 september 2025.
• Release Candidate (RC): Förväntas den 2 oktober 2025.
• Slutlig version: Ubuntu 25.10 släpps den 9 oktober 2025.

https://cdimage.ubuntu.com/daily-live/current

Steven Shiau, projektledare för Clonezilla Live, har släppt version 3.2.1-28 av detta kraftfulla verktyg för kloning och avbildning av hårddiskar och partitioner. Den nya versionen, med utgåvenamnet 20250504-plucky, är baserad på Ubuntu 25.04 ”Plucky Puffin” och inkluderar flera större förbättringar samt buggfixar.

Clonezilla Live 3.2.1-28 ersätter version 3.2.1-9 från två månader tidigare, och bygger nu på paketen i Ubuntu 25.04:s paketförråd (per den 4 maj 2025). Den uppdaterade kärnan i systemet är Linux 6.14.0-15.15, vilket ger bättre maskinvarustöd. Dessutom har kloningsmotorn Partclone uppgraderats till version 0.3.36, vilket ger bättre kompatibilitet, bland annat med Btrfs.

Nya funktioner och ändringar

Denna version innehåller flera nya paket som finns tillgängliga direkt i livesystemet:

• libfsapfs-utils – verktyg för att hantera Apple File System (APFS)
• usb-modeswitch – för att växla USB-enheters funktionstillstånd
• fscrypt – stöd för filsystemskryptering

En ny funktion är verktyget ocs-find-live-key, som tillsammans med ett uppdaterat ocs-put-log-usb kan lokalisera rätt USB-enhet och kopiera loggfiler även när Clonezilla körs i ”To RAM”-läge. Verktyget söker efter en USB-enhet som använder vFAT-filsystem och innehåller filen Clonezilla-Live-Version, och identifierar denna som Clonezilla Live-enheten.

Paketet ocs-live-repository har fått stöd för en ny parameter:
dev=///OCS_LIVE_USB
Denna gör det möjligt att använda själva Clonezilla Live-USB:n som bildarkiv – särskilt användbart i ”To RAM”-läge. Dock är vFAT ett begränsat filsystem och rekommenderas inte som bildarkiv. Istället bör man använda enhetens UUID eller LABEL vid angivning av lagringsplats.

Menyerna för att spara avbilder har också förbättrats, med tydligare dialogrutor och bekräftelser.

En annan viktig nyhet är ett nytt system som hanterar slumpmässig ordning på blockenheter. Detta kan aktiveras med uppstartsparametern:
ocs_1_cpu_udev
När denna används kommer endast en CPU att vara aktiv vid uppstart av udev i initramfs, vilket förhindrar att enheter dyker upp i olika ordning mellan uppstarter. Efter udev-uppstart aktiveras samtliga CPU-kärnor igen.

Sammanfattning

Clonezilla Live 3.2.1-28 är ett rejält lyft både när det gäller maskinvarustöd och funktioner, särskilt för användare som klonar system i avancerade miljöer eller kör från RAM. Den nya versionen finns tillgänglig för nedladdning på projektets officiella webbplats, antingen som ISO-avbild eller USB-paket i zip-format. Observera att Clonezilla Live endast fungerar på 64-bitarsmaskiner.

Kan laddas hem här ifrån :
https://sourceforge.net/projects/clonezilla/files/latest/download

Idag finns krafter i USA som vill att Google ska avsäga sig Chrome. Vad många dock glömmer är att Google också är en stor finansiär av Mozilla Firefox. Enligt uppgifter från Mozilla Foundation kommer över 80 % av Mozillas intäkter från sitt sökavtal med Google, vilket gör att även Firefox framtid påverkas starkt av Googles agerande. Här är en analys av vad som skulle kunna hända om både Firefox och Chrome slutade utvecklas.

En kris för internet, företag och webbutveckling

Två av världens mest använda webbläsare, Google Chrome och Mozilla Firefox, står tillsammans för cirka 70 procent av den globala webbläsarmarknaden. Om dessa plötsligt försvann skulle det skaka om hela det digitala landskapet. Allt från hur vi surfar till hur webbsajter byggs och affärer bedrivs skulle behöva tänkas om. Den här artikeln går igenom de viktigaste konsekvenserna för användare, företag och webbutvecklare.

Internetanvändare: Från valfrihet till monokultur

Med Chrome och Firefox borta skulle majoriteten av användarna behöva byta till andra webbläsare. Microsoft Edge och Apple Safari skulle snabbt ta över marknadsandelar, då de redan är förinstallerade på Windows- respektive Apple-enheter. På sikt riskerar vi att hamna i en ”webbläsarmonokultur” där endast en eller två renderingsmotorer finns kvar. Det begränsar användarval och skapar sårbarhet för buggar och säkerhetsproblem.

Användare skulle dessutom förlora personliga inställningar, bokmärken och inloggningar som är knutna till Chrome eller Firefox. Över tid skulle många kanske anpassa sig, men upplevelsen av webben kan bli sämre, framför allt för de som tidigare valt webbläsare utifrån funktioner, integritet eller prestanda.

Företag: Teknikomställning och förändrad marknadsföring

Många företag har byggt sina webbplatser för att fungera optimalt i Chrome, ibland på bekostnad av andra webbläsare. Om Chrome och Firefox försvinner måste dessa sajter snabbt anpassas för Safari och Edge. Det innebär testning, omkodning och extra supportarbete.

Företag som använder Chrome Enterprise måste hitta nya sätt att administrera webbläsare för sina anställda. Internt utvecklade system kanske slutar fungera korrekt. Dessutom förändras förutsättningarna för digital marknadsföring: Safari blockerar till exempel automatiskt många typer av spårning, vilket gör individanpassad reklam svårare.

Webbutveckling: Färre motorer, minskad innovation

Chrome och Firefox är inte bara webbläsare, de är drivande i utvecklingen av nya webbstandarder och funktioner. Utan dessa två förlorar vi viktiga motorer (Blink och Gecko) och den innovationstakt som Google och Mozilla drivit. Kvar blir Apple WebKit (Safari) och eventuellt Microsofts variant av Blink.

Detta minskar konkurrensen och riskerar att hämma utvecklingen. Vi kan få en ny ”Internet Explorer 6”-situation där utvecklare måste anpassa sig till en dominerande webbläsare med långsam utveckling.

Samtidigt påverkas utvecklingsverktyg, som Chrome DevTools och Firefox Developer Tools, vilka används av miljoner utvecklare. Dessa måste ersättas eller vidareutvecklas av andra aktörer. Tester och CI/CD-pipelines som använder Chrome-motorer måste byggas om.

Framtiden: Safari och Edge tar över?

Safari och Edge skulle sannolikt bli de två dominerande webbläsarna. Mindre webbläsare som Brave, Opera och Vivaldi måste antingen bygga egna motorer (resurskrävande) eller hänga med på de nya spåren.

Innovationens framtid skulle bero på hur Apple och Microsoft agerar. Apple prioriterar integritet men har en konservativ uppdateringstakt. Microsoft kan försöka bli en ny motoraktör, men det är osäkert om de vill eller kan ta Googles plats.

Säkerheten riskerar också att försämras. En monokultur innebär att sårbarheter får större genomslag. Om alla använder WebKit blir en WebKit-bugg ett globalt hot.

Slutsats

Chrome och Firefox har varit motorer för webbens tillväxt, standardisering och innovation. Om de försvann skulle konsekvenserna bli omfattande. Vi skulle förlora konkurrens, valfrihet och teknisk mångfald. Ansvaret för webben skulle hamna hos ett fåtal aktörer, med risk för stagnation och säkerhetsproblem.

Webben har alltid växt genom mångfald och öppenhet. Att bevara ett ekosystem med flera oberoende webbläsare och motorer är avgörande för att säkerställa en fortsatt fri och utvecklingsbar webb.