• Commodore Callback 8020 – Linuxtelefonen som vill rädda dig från webben

    Commodore är tillbaka med en ovanlig mobiltelefon. Callback 8020 är en Linuxbaserad viktelefon med Sailfish OS som medvetet blockerar webbläsare, sociala medier, e-post och arbetsappar. Tanken är att ge användaren det viktigaste från en modern telefon – samtal, meddelanden, kartor, kamera och musik – men utan de digitala distraktioner som ofta följer med dagens smartmobiler.

    Commodore är ett namn som väcker minnen hos många datorintresserade. För den som växte upp med Commodore 64 och Amiga står märket för hemdatorns genombrott, spel på kassettband och en tid då datorer fortfarande kändes som något nytt och magiskt. Nu försöker Commodore återigen ta plats i teknikvärlden – men inte med en ny hemdator, utan med en mobiltelefon.

    Den nya Commodore Callback 8020 är en Linuxbaserad viktelefon med ett ovanligt mål: den ska inte ge dig tillgång till hela internet. Tvärtom är den byggd för att hålla delar av nätet borta.

    Telefonen kör Sailfish OS, ett Linuxbaserat mobiloperativsystem utvecklat av Jolla. Det gör att Callback 8020 inte är en vanlig Androidtelefon, även om den kan köra många Androidappar via ett kompatibilitetslager. Men här finns en viktig skillnad: Commodore har medvetet blockerat flera av de funktioner som brukar göra moderna smartmobiler så beroendeframkallande.

    Det finns ingen vanlig webbläsare, inga sociala medier, inga e-postappar och inga arbetsappar som Slack eller Microsoft Teams. Enligt Commodore är webbläsare och sociala medier blockerade på systemnivå, och användaren kan inte själv stänga av blockeringen.

    En telefon mellan smartmobil och knapptelefon

    Callback 8020 placeras någonstans mellan en klassisk knapptelefon och en modern smartphone. Den har samtal, SMS, kamera, kalender, kartor, musik, poddar och stöd för vissa Androidappar. Samtidigt saknas flera av de appar som gör att mobilen ofta blir ett ständigt avbrott i vardagen.

    Det är ett tydligt försök att skapa en så kallad digital detox-telefon. Tanken är inte att användaren ska vara helt bortkopplad, utan att mobilen ska användas mer medvetet. Man ska kunna ringa, skriva meddelanden, hitta rätt med kartor och lyssna på musik – men inte fastna i ändlöst scrollande.

    Det är en intressant motreaktion mot dagens mobilmarknad. Under många år har smartmobiler blivit allt mer kraftfulla, fått större skärmar och fler appar. Commodore går åt motsatt håll: mindre distraktion, mer kontroll och ett tydligt fokus på det nödvändiga.

    Linux i fickformat

    Att Callback 8020 bygger på Sailfish OS gör den särskilt intressant för Linux- och open source-intresserade. Sailfish OS är inte lika öppet som en vanlig Linuxdistribution på skrivbordet, men det bygger på Linux och erbjuder ett alternativ till Android och iOS.

    Telefonen levereras utan Google Play Services och utan Google Play Store. Appar hämtas i stället via Commodores egen appbutik, Commostore, samt från kompatibla Androidkällor. Appar som är beroende av Googles tjänster kan däremot fungera dåligt eller inte alls.

    Det här innebär att Callback 8020 också är en mer “avgooglad” telefon än vanliga Androidmobiler. Commodore lyfter dessutom fram att mobilen inte har någon system-AI aktiverad från början, något som kan tilltala användare som vill ha en enklare och mer privat mobilupplevelse.

    Meddelanden är undantaget

    Trots de hårda begränsningarna är Callback 8020 inte tänkt att vara isolerad från omvärlden. Meddelandeappar är ett tydligt undantag. Telefonen har stöd för SMS och WhatsApp, och Commodore nämner även kompatibilitet med Signal, Telegram, WeChat och andra centrala meddelandetjänster.

    Det gör att telefonen fortfarande kan fungera i en modern vardag. Många använder i dag chattappar mer än traditionella telefonsamtal, och utan stöd för sådana appar hade telefonen sannolikt blivit för begränsad för många.

    Commodore nämner även iMessage-stöd via tredjepartslösningar, men det bygger på externa bryggor och är därför inget som Commodore själv fullt ut kontrollerar.

    Retroformat med modern hårdvara

    Utseendemässigt påminner Callback 8020 om äldre viktelefoner. Den har ett fysiskt tangentbord och en mindre frontskärm som visar grundläggande information som tid, batteri och signalstyrka. Huvudskärmen är en pekskärm, men pekfunktionen är avstängd som standard och aktiveras bara när en app kräver det.

    Det är ett smart grepp. En pekskärm gör telefonen mer flexibel, men genom att låta knappsatsen vara huvudgränssnittet minskar risken att telefonen används som en vanlig smartphone.

    På hårdvarusidan finns bland annat en bakre Sony-kamera på 48 megapixel med blixt och autofokus, en främre kamera, FM-radio, stöd för HD-ljud, medföljande hörlurar, löstagbart batteri, dubbla fysiska SIM-kort, Wi-Fi-hotspot och 4G VoLTE. Däremot saknas både 5G och eSIM.

    Att batteriet är löstagbart är särskilt intressant. I en tid då de flesta mobiler är slutna glas- och metallpaket känns det nästan gammaldags – men också praktiskt. Ett utbytbart batteri kan förlänga livslängden på telefonen.

    Commodore spelar på nostalgin

    Commodore lutar sig tydligt mot sitt arv. Callback 8020 innehåller Commodore 64-inspirerade ringsignaler, alarm, utvalda spel och visuella blinkningar till företagets klassiska datorhistoria.

    Telefonen kan även fungera som fjärrkontroll till Commodore 64 Ultimate när båda enheterna är anslutna till samma Wi-Fi-nätverk. Det är kanske ingen funktion som massmarknaden ropar efter, men för retroentusiaster är det ett charmigt inslag.

    Här märks att Commodore inte bara försöker sälja en telefon, utan även en känsla. Callback 8020 riktar sig till människor som både minns det gamla Commodore och samtidigt är trötta på den moderna smartmobilens ständiga krav på uppmärksamhet.

    En nischprodukt med tydlig idé

    Frågan är förstås hur många som faktiskt vill betala för en telefon som medvetet gör mindre. Priset börjar på 499 dollar exklusive skatt, vilket gör Callback 8020 betydligt dyrare än enkla knapptelefoner. Samtidigt är den billigare än många moderna flaggskeppsmobiler.

    Det stora försäljningsargumentet är inte prestanda, kameror eller appar. Det är begränsningen i sig. Commodore säljer idén om en mobil som hjälper användaren att inte tappa fokus.

    Det är en ganska radikal tanke i en teknikvärld där det mesta handlar om att lägga till fler funktioner. Callback 8020 visar att det också finns ett växande intresse för teknik som säger nej – nej till ständig uppkoppling, nej till sociala medier i fickan och nej till arbetsappar som följer med överallt.

    Lansering och pris

    Förhandsbeställningarna av Commodore Callback 8020 öppnar den 30 juni klockan 10:00 CEST. Priset börjar på 499 dollar exklusive skatt, vilket motsvarar ungefär 4 700 svenska kronor med aktuell växelkurs. För svenska köpare kan priset bli högre när moms, frakt och eventuella importavgifter räknas in. Personer på väntelistan erbjuds 50 dollar i rabatt, motsvarande cirka 470 kronor.

    Om Callback 8020 blir en bred framgång återstår att se. Men som idé är den intressant. Den kombinerar Linux, retrodesign, fysisk knappsats och digital minimalism på ett sätt som sticker ut i en marknad där nästan alla mobiler annars försöker vara allt på en gång.

    Commodore Callback 8020 är kanske inte telefonen för alla. Men för den som vill ha en mobil som fortfarande kan det viktigaste – utan att öppna dörren till hela webbens distraktioner – kan den bli ett ovanligt spännande alternativ.

    https://commodore.net/callback

    Fakta: Commodore Callback 8020

    Typ: Linuxbaserad viktelefon med fysisk knappsats

    Operativsystem: Sailfish OS, ett Linuxbaserat mobiloperativsystem utvecklat av Jolla

    Huvudidé: En mobil som begränsar tillgången till webben, sociala medier, e-post och arbetsappar för att minska digitala distraktioner

    Blockerade funktioner: Webbläsare, sociala medier, e-postappar samt arbetsappar som Slack och Microsoft Teams

    Tillåtna funktioner: Telefonsamtal, SMS, kamera, kalender, kartor, musik, poddar och vissa Androidappar

    Meddelandeappar: Stöd för bland annat WhatsApp, Signal, Telegram, WeChat och SMS

    Appar: Appar hämtas via Commodores egen appbutik Commostore samt kompatibla Androidkällor

    Google: Levereras utan Google Play Store och Google Play Services

    Kamera: Bakre Sony-kamera på 48 megapixel med blixt och autofokus samt främre kamera

    Anslutningar: 4G VoLTE, dubbla fysiska SIM-kort, Wi-Fi-hotspot och FM-radio

    Saknas: 5G och eSIM

    Batteri: Löstagbart batteri, vilket kan göra telefonen lättare att underhålla över tid

    Retroinslag: Commodore 64-inspirerade ljud, alarm, spel och visuella detaljer

    Pris: 499 dollar, vilket motsvarar ungefär 4 700 kronor exklusive skatt. Med svensk moms på 25 procent blir det cirka 5 900 kronor.

    Väntelisterabatt: 50 dollar, vilket motsvarar ungefär 470 kronor. Med rabatten blir priset cirka 4 230 kronor exklusive skatt, eller ungefär 5 300 kronor inklusive svensk moms.

    Förhandsbeställning: Öppnar den 30 juni klockan 10:00 CEST

    Sammanfattning: Commodore Callback 8020 är inte byggd för att ersätta en vanlig smartphone fullt ut. Den riktar sig snarare till användare som vill ha samtal, meddelanden och grundläggande smarta funktioner – men utan ständig tillgång till webben och sociala medier.

  • Firefox 152 är här – smartare flikar, bättre zoom och modernare inställningar

    Mozilla Firefox 152 är här med flera förbättringar som gör webbläsaren smidigare i vardagen. Bland nyheterna finns enklare hantering av flikar, möjlighet att kopiera länkar utan att byta flik, finare zoomsteg, modernare inställningar och experimentellt stöd för bildformatet JPEG XL. Versionen innehåller även förbättringar för privat surfning, video, PDF-hantering, Android, macOS och Linux.

    Mozilla Firefox 152 är nu tillgänglig för nedladdning och bjuder på flera förbättringar som gör webbläsaren smidigare, tydligare och mer användarvänlig. Den nya versionen innehåller nyheter för både vanliga användare, utvecklare och mobilanvändare – med särskilt fokus på enklare flikhantering, förbättrad integritet och ett modernare gränssnitt.

    Firefox är en av världens mest kända webbläsare med öppen källkod. Den utvecklas av Mozilla och används på Windows, Linux, macOS, Android och flera andra plattformar. Med Firefox 152 fortsätter Mozilla att finslipa detaljerna i vardagsanvändningen, samtidigt som webbläsaren får stöd för nyare webbteknik.

    Kopiera länkar utan att byta flik

    En av de mest praktiska nyheterna i Firefox 152 gäller flikhanteringen. På Linux och Windows kan användaren nu kopiera en länk från en flik utan att först behöva växla till den fliken.

    Det görs via högerklicksmenyn på fliken, under alternativet:

    Share → Copy Link

    Det här kan låta som en liten detalj, men för den som ofta arbetar med många flikar samtidigt kan det spara både tid och klick. Ännu bättre är att Firefox 152 även gör det möjligt att kopiera flera länkar samtidigt om flera flikar är markerade.

    Det är särskilt användbart för den som samlar källor, arbetar med research, skriver artiklar eller bara vill dela flera öppna webbsidor på ett smidigt sätt.

    Mindre steg vid zoomning

    Firefox 152 får också stöd för fler och mindre zoomsteg när man zoomar in och ut på webbsidor med tangentbord eller mus.

    Tidigare kunde zoomstegen ibland kännas lite grova. Nu blir det enklare att hitta en lagom nivå, särskilt på skärmar med hög upplösning eller när man läser text på sidor där standardstorleken inte passar.

    För användare med nedsatt syn, eller för den som ofta växlar mellan olika skärmstorlekar, kan detta göra webbläsaren mer behaglig att använda.

    Nytt stöd för JPEG XL i Firefox Labs

    En annan intressant nyhet är experimentellt stöd för bildformatet JPEG XL via Firefox Labs.

    JPEG XL är ett modernt bildformat som är tänkt att kunna ge hög bildkvalitet med effektiv komprimering. Det kan i framtiden bli ett alternativ till äldre format som JPEG, särskilt på webben där bildstorlek och laddningstid spelar stor roll.

    Eftersom stödet är experimentellt är det främst något för nyfikna användare, utvecklare och webbteknikintresserade att testa.

    Modernare inställningar

    Mozilla fortsätter också att modernisera Firefox inställningssidor. I Firefox 152 får inställningarna ett nytt och mer överskådligt utseende.

    Syftet är att göra det lättare att hitta rätt bland webbläsarens många alternativ. Grupperingen har blivit tydligare, navigationen bättre och anpassningar enklare att förstå.

    För nya användare kan detta göra Firefox mindre rörigt, medan vana användare snabbare hittar till de funktioner de söker.

    Flikar från andra enheter blir mer användbara

    Firefox har länge kunnat synkronisera flikar mellan olika enheter. Det gör att man till exempel kan öppna en sida på mobilen och sedan fortsätta läsa den på datorn.

    I Firefox 152 förbättras detta ytterligare. I sidofältets panel för flikar från andra enheter går det nu att öppna flikar i en ny flik eller i en ny containerflik direkt från snabbmenyn.

    Containerflikar är en funktion i Firefox som gör det möjligt att separera olika webbplatser eller identiteter från varandra. Man kan till exempel hålla arbete, privat surfning och sociala medier åtskilda i olika containrar.

    Fler videokontroller i högerklicksmenyn

    Firefox 152 utökar även stödet för videokontroller i högerklicksmenyn på fler webbplatser.

    Det innebär att funktioner som spela upp, pausa, fullskärm, tyst läge och loop blir tillgängliga på fler videosidor. Det kan vara praktiskt när en webbplats har egna kontroller som är svåra att använda eller störande utformade.

    Stäng av ljud direkt från adressfältet

    En lite rolig men användbar nyhet är att Firefox 152 får stöd för att stänga av ljud direkt från adressfältet.

    Genom att skriva exempelvis “mute”, “shush” eller “sssh” kan användaren snabbt komma åt en åtgärd för att tysta Firefox. Det kan vara praktiskt om en flik plötsligt börjar spela upp ljud och man snabbt vill få tyst på webbläsaren.

    Förbättrad privat surfning

    Privat surfning förbättras också i Firefox 152. Webbläsaren ska nu vara bättre på att undvika att webbplatser slutar fungera på grund av spårningsskyddet.

    Om en sida inte fungerar som den ska efter omladdning kan Firefox visa ett informationsfält. Där kan användaren välja att ladda om sidan med spårningsskyddet avstängt för just det tillfället.

    Det här är en balansgång mellan integritet och kompatibilitet. Firefox försöker skydda användaren mot spårning, men samtidigt måste vanliga webbplatser fungera på ett rimligt sätt.

    Förbättringar för Linux

    För Linuxanvändare finns flera förbättringar. Förutom möjligheten att kopiera länkar från flikar utan att byta flik förbättras även GTK-stödet.

    Bland annat rättas hanteringen av ordvis markering i textfält med höger-till-vänster-språk. Det kan vara viktigt för användare som arbetar med språk som arabiska, hebreiska eller persiska.

    Dialogrutan “Om Mozilla Firefox” har också förbättrats för system med flera skärmar, så att den mer pålitligt öppnas på den skärm där Firefox senast användes.

    Förbättringar för Android och macOS

    På Android förbättras hanteringen av PDF-filer. När man delar fjärrlagrade PDF-dokument delas själva filen i stället för bara webbadressen. Det gör delningen mer direkt och användbar.

    Firefox för Android får också bättre prestanda vid nypzoomning, särskilt på enklare och långsammare enheter.

    På macOS förbättras bland annat tillförlitligheten när bilder dras till skrivbordet eller till Finder-fönster. Bilder ska nu hamna mer korrekt där användaren släpper dem. Dessutom förbättras flera textredigeringskommandon, särskilt i miljöer där höger-till-vänster-språk används.

    Nyheter för utvecklare

    Firefox 152 innehåller även flera nyheter för webbutvecklare.

    I utvecklarverktygen finns nu ett alternativ för att visa eller dölja kommentarnoder i Inspector. Webbläsaren får också stöd för CSS-egenskapen field-sizing, WebAuthn Related Origin Request och alternativet unadjustedMovement i Pointer Lock API.

    Detta är funktioner som främst märks för utvecklare, men de bidrar på sikt till att moderna webbplatser kan byggas mer flexibelt och fungera bättre i Firefox.

    Inbyggda ordlistor för fler språk

    Firefox 152 lägger även till inbyggt ordlistestöd för stavningskontrollen i flera språkversioner. Det gäller bland annat brittisk engelska, kroatiska, georgiska, persiska, slovenska, turkiska, walesiska och flera andra språk.

    För användare som skriver mycket direkt i webbläsaren – till exempel i webbmail, publiceringssystem eller forum – kan förbättrad stavningskontroll vara en stor hjälp.

    En version full av små men användbara förbättringar

    Firefox 152 är kanske inte en version som förändrar hela webbläsaren i grunden, men den innehåller många små förbättringar som tillsammans gör användningen smidigare.

    Att kunna kopiera länkar från flera flikar, zooma med mindre steg, hantera ljud snabbare, få bättre privat surfning och använda ett modernare inställningsgränssnitt är funktioner som märks i vardagen.

    För Linuxanvändare är stödet för bättre flikhantering särskilt välkommet. För utvecklare innebär versionen fler moderna webbstandarder, och för mobilanvändare kommer förbättringar i PDF-delning och zoomprestanda.

    Firefox 152 visar att Mozilla fortsätter att utveckla webbläsaren steg för steg – med fokus på öppenhet, användarkontroll och ett webbläsaralternativ som inte styrs av de stora reklamplattformarna.

    https://www.firefox.com/sv-SE/thanks

    Teknisk faktaruta: Firefox 152

    Program: Mozilla Firefox

    Version: 152

    Typ: Webbläsare med öppen källkod

    Plattformar: Linux, Windows, macOS och Android

    Viktiga nyheter:

    • Kopiera länkar från flikar utan att först byta till fliken
    • Stöd för att kopiera flera fliklänkar samtidigt
    • Mindre och mer precisa zoomsteg
    • Experimentellt stöd för JPEG XL via Firefox Labs
    • Moderniserade inställningssidor
    • Förbättrad hantering av flikar från andra enheter
    • Fler videokontroller i högerklicksmenyn
    • Möjlighet att stänga av ljud direkt från adressfältet

    Linux-förbättringar:

    • Bättre flikhantering på Linux och Windows
    • Förbättrat GTK-stöd
    • Bättre hantering av höger-till-vänster-språk i textfält
    • Förbättrad dialogruta för flera skärmar

    Android: Bättre PDF-delning och förbättrad prestanda vid nypzoomning.

    macOS: Förbättrad drag-och-släpp-hantering av bilder samt bättre textredigering.

    För utvecklare:

    • Visa eller dölj kommentarnoder i Inspector
    • Stöd för CSS-egenskapen field-sizing
    • Stöd för WebAuthn Related Origin Request
    • Stöd för unadjustedMovement i Pointer Lock API

    Sammanfattning: Firefox 152 är en uppdatering med många mindre men praktiska förbättringar som gör webbläsaren smidigare, tydligare och mer användbar i vardagen.

  • Thunderbird 152 är här – enklare e-post, säkrare inloggning och många förbättringar

    Mozilla Thunderbird 152 är här med fokus på enklare kontoinställning, säkrare inloggning och bättre stabilitet. Den nya versionen gör det lättare att lägga till Thundermail-konton, stärker Gmail-inloggningen med PKCE och innehåller många rättningar för IMAP, POP3, Microsoft 365, Exchange, kalendern och meddelandetrådar. För både vanliga användare och organisationer är detta en viktig uppdatering som gör Thunderbird tryggare och mer pålitligt i vardagen.

    Mozilla Thunderbird fortsätter att utvecklas från ett klassiskt e-postprogram till ett komplett kommunikationsverktyg för e-post, kalender, kontakter, nyhetsgrupper och chatt. Med version 152 får programmet både synliga nyheter för vanliga användare och viktiga förbättringar under huven för företag, administratörer och säkerhetsmedvetna användare.

    Thunderbird är ett av de mest kända fria och öppna e-postprogrammen. Det finns för Windows, macOS och Linux, och används av både privatpersoner, organisationer och företag som vill ha ett alternativ till webbaserade e-postlösningar.

    I Thunderbird 152 ligger fokus på tre saker: enklare kontoinställning, säkrare inloggning och stabilare hantering av e-post, kalender och Microsoft-konton.

    Enklare start med Thundermail

    En av de mest synliga nyheterna är stöd för enklare kontoinställning av Thundermail-konton. Med så kallad one-click setup kan användaren snabbare lägga till ett konto utan att behöva fylla i servernamn, portar och tekniska detaljer manuellt.

    Det här är viktigt eftersom e-post historiskt sett har kunnat vara krångligt att konfigurera. IMAP, SMTP, kryptering, autentisering och serveradresser är begrepp som många vanliga användare helst vill slippa hantera. När kontot kan ställas in automatiskt blir Thunderbird mer lättillgängligt, särskilt för nya användare.

    Säkrare Gmail-inloggning med PKCE

    En annan viktig förändring gäller Gmail och OAuth-inloggning. Thunderbird 152 börjar använda PKCE, en säkerhetsförbättring inom OAuth.

    OAuth är den metod som ofta används när ett program får tillgång till ett konto utan att användaren behöver lämna ut sitt lösenord direkt till programmet. I stället loggar användaren in hos exempelvis Google, och Thunderbird får en behörighetstoken.

    PKCE stärker den processen. Det är särskilt viktigt för program där man inte säkert kan lagra hemliga nycklar, till exempel vanliga skrivbordsprogram. Resultatet blir en säkrare inloggningskedja för Gmail-användare.

    För användaren märks detta troligen inte som någon dramatisk förändring i vardagen, men det är en viktig förbättring i bakgrunden.

    Bättre stöd för företag och administratörer

    Thunderbird 152 får också förbättrat stöd för enterprise policies. Det innebär att administratörer i företag och organisationer kan styra fler inställningar centralt.

    Nyheten i denna version är stöd för SecurityDevices i företagsreglerna. Det kan användas i miljöer där säkerhetsenheter, certifikat eller särskilda autentiseringslösningar behöver hanteras kontrollerat.

    För en vanlig hemanvändare är detta kanske inte den mest spännande nyheten, men för organisationer som vill standardisera Thunderbird på många datorer är det betydelsefullt.

    Färre störande aviseringar

    Thunderbird 152 rättar flera problem med aviseringar. Ett fel där nya e-postaviseringar kunde visas på fel skärm i system med tre bildskärmar har åtgärdats.

    Även skräpposthanteringen har förbättrats. Tidigare kunde skräppost i vissa fall hinna trigga en ny e-postavisering innan meddelandet flyttades till skräppostmappen. Det kunde leda till onödiga störningar och förvirring. Den typen av problem är nu rättad.

    Det är en liten detalj, men sådana förbättringar gör stor skillnad i vardagen för den som får mycket e-post.

    Förbättrad trådhantering och sortering

    E-posttrådar är en central funktion i moderna e-postprogram. När många svar hör ihop vill man att de visas samlat och i rätt ordning.

    Thunderbird 152 rättar flera problem med trådade meddelanden. Bland annat har utvecklarna fixat fel där mycket djupt nästlade trådar kunde försvinna från visningen. Det handlade om meddelanden som låg mer än 255 nivåer ner i en tråd.

    Det låter extremt, men i stora organisationer, e-postlistor och gamla nyhetsgrupper kan trådar ibland bli mycket omfattande.

    Versionen rättar också problem där trådvisningen kunde bli fel efter att man raderat och ångrat radering av en trådförälder. Dessutom uppdateras trådarnas ordning nu korrekt utan att användaren behöver uppdatera eller sortera om mappen manuellt.

    Även sortering efter ämnesrad har förbättrats. Svar med “RE:” ska inte längre separeras från det ursprungliga meddelandet på samma sätt som tidigare.

    Bättre sökning – även med tyska tecken

    Sökfunktionen har också fått buggfixar. Thunderbird 152 rättar ett problem där sökning i meddelandetext kunde missa utkast som innehöll tyska omljud, till exempel ä, ö och ü.

    Det är en teknisk detalj, men den visar hur viktigt korrekt teckenhantering är i e-postprogram. För användare som skriver på andra språk än engelska kan sådana fel vara både irriterande och svåra att förstå.

    En krasch som kunde inträffa vid lokal meddelandesökning har också åtgärdats.

    Viktiga rättningar för Microsoft 365 och Exchange

    Thunderbird används inte bara med Gmail och vanliga IMAP-konton. Många använder programmet även tillsammans med Microsoft 365 och Exchange.

    I Thunderbird 152 finns flera viktiga förbättringar för just dessa användare. Bland annat rättas problem med Microsoft OAuth2, vidarebefordran och omdirigering av Exchange-meddelanden.

    Ett särskilt viktigt problem gällde stora borttagningar i Microsoft 365. Thunderbird kunde få problem när användaren försökte ta bort fler än 1 000 meddelanden samtidigt. Det är nu rättat.

    Även EWS, Exchange Web Services, har fått flera korrigeringar. Bland annat har problem där meddelanden kunde försvinna från mappvyn åtgärdats. Hanteringen av papperskorgen har också förbättrats, så att mappar som redan ligger i papperskorgen raderas permanent i stället för att flyttas till papperskorgen igen.

    IMAP och POP3 blir stabilare

    Thunderbird 152 innehåller även förbättringar för klassiska e-postprotokoll som IMAP och POP3.

    IMAP-inställningen “Visa endast prenumererade mappar” kan nu ändras utan att Thunderbird behöver startas om. Det gör programmet smidigare att använda, särskilt för den som ofta arbetar med många mappar.

    Ett problem med upprepade IMAP-aviseringar efter att datorn vaknat ur viloläge har också rättats. Det kunde inträffa när meddelanden redan hade lästs på en annan enhet.

    För POP3 har en låsning rättats som kunde uppstå om servern slutade svara utan att stänga anslutningen ordentligt. Det är en sådan bugg som kan vara svår att felsöka för användaren, eftersom programmet bara upplevs som segt eller fastlåst.

    Kalendern får bättre hantering av möten och uppgifter

    Thunderbird är inte bara ett e-postprogram. Kalenderdelen har blivit allt viktigare, och i version 152 rättas flera kalenderrelaterade problem.

    En viktig förbättring gäller återkommande kalenderhändelser. Thunderbird ska nu bättre skilja mellan om användaren accepterar en enskild förekomst av ett möte eller hela mötesserien.

    Det är viktigt i arbetsmiljöer där återkommande möten är vanliga. Att råka ändra eller acceptera fel del av en serie kan skapa förvirring.

    På macOS har ett problem med genomskinliga popupfönster som störde redigering av kalenderhändelser rättats. Thunderbird ska också undvika att lägga till dubbla deltagare i inbjudningar.

    Även uppgifter har förbättrats. Alternativet “Dölj slutförda uppgifter” döljer nu även avbrutna uppgifter. Dessutom bevaras procentuell färdigställandegrad separat från status i verktygstips.

    Små förbättringar som gör programmet bättre

    Utöver de större nyheterna innehåller Thunderbird 152 en lång rad mindre rättningar. Det gäller bland annat kontaktbilder, skrivfönstret, bakgrundssändning, varningar för blockerade filer, filterdialogens tillgänglighet, felaktiga olästa räknare, MIME-hantering och olika visuella förbättringar.

    Den här typen av uppdateringar är kanske inte lika lätta att sammanfatta som en helt ny funktion, men de är ofta avgörande för hur stabilt och pålitligt programmet känns i vardagen.

    Säkerhetsfixar ingår

    Som vanligt innehåller den nya versionen även säkerhetsrättningar. Det gör uppdateringen viktig även för användare som inte direkt behöver någon av de nya funktionerna.

    E-postprogram hanterar mycket känslig information: privata meddelanden, bilagor, inloggningar, mötesinbjudningar och företagskommunikation. Därför är det klokt att hålla Thunderbird uppdaterat.

    Tillgängligt för Windows, macOS och Linux

    Thunderbird 152 finns att ladda ner för Windows 10 och senare, macOS 10.15 och senare samt Linux.

    För Linux-användare kan uppdateringen komma via distributionens pakethanterare, men Thunderbird finns också tillgängligt direkt från projektets webbplats.

    Sammanfattning

    Thunderbird 152 är ingen version som förändrar programmets utseende radikalt, men den innehåller många viktiga förbättringar.

    För vanliga användare märks nyheterna främst genom enklare kontoinställning, färre irriterande buggar, bättre aviseringar och stabilare kalender- och e-posthantering. För organisationer och avancerade användare är förbättringarna kring enterprise policies, Gmail OAuth, Microsoft 365, Exchange och IMAP särskilt viktiga.

    Det är en typisk under-huven-version: kanske inte spektakulär vid första ögonkastet, men viktig för säkerhet, stabilitet och långsiktig användbarhet.

    https://www.thunderbird.net/sv-SE

    Faktaruta: Mozilla Thunderbird 152

    Thunderbird 152 är en ny version av det fria och öppna e-postprogrammet Mozilla Thunderbird. Programmet hanterar e-post, kalender, kontakter, nyhetsgrupper och chatt.

    Största nyheterna:
    • Enklare konfiguration av Thundermail-konton med one-click setup.
    • Säkrare Gmail-inloggning med PKCE för OAuth.
    • Förbättrat stöd för företagsstyrning via enterprise policies.
    • Bättre hantering av IMAP, POP3, Microsoft 365 och Exchange.
    • Flera rättningar för kalender, trådade meddelanden och sökning.

    För vanliga användare betyder det:
    Thunderbird blir stabilare, säkrare och mindre störande i vardagen. Aviseringar, skräpposthantering, kalenderinbjudningar och meddelandetrådar fungerar bättre.

    Plattformar:
    Windows 10 och senare, macOS 10.15 och senare samt Linux.

    Tips: Eftersom uppdateringen även innehåller säkerhetsfixar bör användare uppdatera Thunderbird så snart versionen finns tillgänglig.

  • Linux 7.1 är här – snabbare filsystem, bättre hårdvarustöd och starkare säkerhet

    Linux 7.1 är här och bjuder på flera viktiga förbättringar under huven. Den nya kärnan ger bland annat bättre stöd för NTFS-diskar, starkare säkerhet med Landlock, effektivare energihantering för moderna processorer och förbättrat stöd för filsystem, nätverk, grafik och ny hårdvara. För vanliga användare betyder det på sikt ett stabilare och mer framtidssäkert Linuxsystem.

    Linuxkärnan fortsätter att utvecklas i hög takt. Med version 7.1 får världens kanske viktigaste öppna kärna en rad förbättringar som märks både för vanliga användare, systemadministratörer och utvecklare. Det handlar om allt från bättre stöd för moderna processorer och lagringsenheter till förbättrad säkerhet och snabbare filsystem.

    Linux är själva hjärtat i operativsystem som Android, Ubuntu, Debian, Fedora, Arch Linux, Linux Mint och många andra distributioner. Kärnan ansvarar för kontakten mellan programmen och datorns hårdvara. När du öppnar en fil, ansluter ett USB-minne, använder nätverket eller startar ett program är Linuxkärnan inblandad i bakgrunden.

    Med Linux 7.1 får kärnan flera tekniska förbättringar som gör systemet mer modernt, effektivt och säkert.

    Ny NTFS-hantering med bättre skrivstöd

    En av de största nyheterna i Linux 7.1 är en ny implementation av NTFS-filsystemet. NTFS är det filsystem som länge har använts i Windows, och stöd för NTFS är därför viktigt för alla som vill läsa och skriva till Windows-diskar från Linux.

    Den nya NTFS-lösningen har varit under utveckling i flera år och innehåller fullt skrivstöd. Det betyder att Linux bättre kan hantera filer på NTFS-formaterade diskar, inte bara läsa dem. För användare som ofta flyttar filer mellan Windows och Linux kan detta bli en märkbar förbättring.

    Den nya implementationen använder modernare teknik i Linuxkärnan, bland annat delayed allocation, iomap och folio-integration. Det låter kanske avancerat, men i praktiken handlar det om att filskrivning kan bli snabbare, stabilare och mer effektiv. Till detta kommer även en ny uppsättning användarverktyg, kallad ntfsprogs-plus.

    Starkare säkerhet med Landlock

    Linux 7.1 innehåller också en förbättring av Landlock, ett säkerhetssystem i Linux som gör det möjligt att begränsa vad program får komma åt.

    Den nya versionen inför en ny åtkomsträtt för pathname UNIX domain sockets. UNIX domain sockets används ofta för kommunikation mellan program på samma system. Genom att kunna styra åtkomst även på detta område får utvecklare och systemadministratörer bättre möjlighet att bygga säkrare miljöer.

    Detta är särskilt viktigt i en tid då fler program körs isolerat, till exempel i containrar, sandlådor och olika typer av begränsade körmiljöer.

    Bättre energihantering för moderna datorer

    Linux 7.1 innehåller förbättringar i drivrutinerna amd-pstate och intel_idle. Dessa delar av kärnan har betydelse för hur processorer från AMD och Intel hanterar strömförbrukning och vilolägen.

    För bärbara datorer kan sådana förbättringar innebära bättre batteritid, lägre värmeutveckling och tystare drift. För servrar kan effektivare energihantering minska strömförbrukningen, vilket är viktigt både ekonomiskt och miljömässigt.

    Förbättringar för exFAT, CIFS, Ceph och andra filsystem

    Linux 7.1 innehåller även förbättringar för flera andra filsystem.

    exFAT får stöd för att förallokera kluster utan att först nollställa dem. Det kan minska fragmentering och göra filhanteringen effektivare, särskilt på USB-minnen, minneskort och externa diskar.

    CIFS-klienten, som används för att komma åt Windows- och Samba-delningar, får stöd för O_TMPFILE. Det gör det möjligt att skapa temporära filer på ett säkrare och mer flexibelt sätt.

    Ceph, som ofta används i större lagringskluster, får ny infrastruktur för att samla in och rapportera I/O-statistik per subvolym. Det är framför allt intressant för driftmiljöer där man behöver övervaka prestanda och belastning noggrant.

    Även EXT4 och F2FS får förbättringar. EXT4 är fortfarande ett av de vanligaste filsystemen på Linux, medan F2FS ofta används på flashbaserad lagring.

    Nya möjligheter för BPF och io_uring

    Linux 7.1 fortsätter också utvecklingen av BPF och io_uring, två tekniker som blivit allt viktigare i moderna Linuxsystem.

    BPF används bland annat för avancerad nätverksfiltrering, övervakning, säkerhet och prestandaanalys. I Linux 7.1 tillkommer bland annat stöd för fsession på IBM System/390-arkitekturen.

    io_uring är ett modernt gränssnitt för snabbare in- och utmatning. Det används för att göra fil- och nätverksoperationer mer effektiva. Med BPF-stöd i io_uring öppnas nya möjligheter för avancerad kontroll och optimering direkt i kärnan.

    Förbättringar för lagring och blockenheter

    Den användarbaserade blockdrivrutinen ublk får en ny funktion för zero-copy-I/O via flaggan UBLK_F_SHMEM_ZC. Zero-copy innebär att data kan flyttas mer effektivt utan onödiga kopieringar i minnet. Det kan ge bättre prestanda i vissa typer av lagringslösningar.

    Linux 7.1 lägger också till stöd för att generera och verifiera T10 protection information på filsystemsnivå. Det är en teknik som används för att upptäcka datakorruption och öka tillförlitligheten i lagringssystem.

    Dessutom byggs stödet för TCG Storage Opal SSC Single User Mode ut i sed-opal-gränssnittet. Det är relevant för självkrypterande lagringsenheter och säker hantering av diskar.

    Mer hårdvarustöd

    Som vanligt innehåller en ny Linuxkärna också mängder av nytt och förbättrat hårdvarustöd.

    Linux 7.1 aktiverar Intels Flexible Return and Event Delivery, FRED, som standard. Detta är en modern funktion i Intel-processorer som förändrar hur vissa typer av händelser och övergångar hanteras i processorn.

    Kärnan får även stöd för CPU Memory Latency PMU på NVIDIA Tegra410-systemkretsar. Det är främst intressant för inbyggda system och utvecklare som arbetar nära hårdvaran.

    USB- och Thunderbolt-drivrutinerna får också förbättringar. Det gäller bland annat stöd för nya USB-strömförsörjningsdrivrutiner, uppdateringar av dwc3-drivrutinen och utökat stöd för ny hårdvara.

    Grafikdrivrutinerna för AMDGPU och Intel i915 förbättras också, vilket är viktigt för både skrivbordsanvändare och bärbara datorer.

    Nätverk, ljud och systemprestanda

    Utöver de stora nyheterna innehåller Linux 7.1 många mindre förbättringar i nätverksstacken, ljudsystemet och olika kärnkomponenter.

    Den typen av ändringar märks kanske inte direkt i form av en ny knapp eller funktion i skrivbordsmiljön, men de bidrar till att Linux fungerar bättre över tid. Bättre nätverkskod kan ge stabilare uppkopplingar. Bättre ljudstöd kan innebära att fler ljudkretsar fungerar direkt. Förbättrad schemaläggning och I/O-hantering kan ge ett mer responsivt system.

    Ska man uppgradera direkt?

    Den som är tekniskt intresserad kan hämta Linux 7.1 direkt från Linus Torvalds git-träd eller från kernel.org och kompilera kärnan själv.

    För de flesta användare är det däremot klokare att vänta tills den nya kärnan kommer via den egna Linuxdistributionens vanliga uppdateringar. Distributioner som Ubuntu, Debian, Fedora, Arch Linux och openSUSE testar och paketerar kärnor på olika sätt. Genom att vänta på distributionens version minskar risken för problem med drivrutiner, moduler och systemintegration.

    För vanliga skrivbordsanvändare är alltså rådet enkelt: vänta på att din distribution erbjuder Linux 7.1 i sina stabila förråd.

    Linux fortsätter framåt

    Linux 7.1 är ingen revolution som förändrar allt över en natt. Det är snarare ännu ett steg i den långsamma men kraftfulla utveckling som gjort Linux till en grundpelare i allt från mobiltelefoner och routrar till superdatorer, servrar och vanliga persondatorer.

    De stora nyheterna – bättre NTFS-stöd, starkare Landlock-säkerhet, effektivare energihantering och utökat hårdvarustöd – visar att Linux fortsätter att anpassa sig till moderna behov.

    För användaren betyder det i slutändan ett stabilare, säkrare och mer framtidssäkert system. För utvecklare och systemadministratörer innebär det fler verktyg, bättre kontroll och större möjligheter att bygga robusta lösningar.

    Linux 7.1 är därför inte bara ännu en versionssiffra. Det är ett tecken på att den öppna kärnan fortsätter att utvecklas i takt med hårdvaran, säkerhetskraven och användarnas behov.

    https://www.kernel.org

    Fakta: Linux 7.1

    Typ: Ny version av Linuxkärnan

    Viktig nyhet: Ny NTFS-implementation med fullt skrivstöd, bättre prestanda och modernare hantering av Windows-formaterade diskar.

    Säkerhet: Landlock får utökade möjligheter att begränsa åtkomst till pathname UNIX domain sockets.

    Filsystem: Förbättringar för bland annat NTFS, exFAT, CIFS, Ceph, EXT4 och F2FS.

    Prestanda: Vidareutveckling av BPF, io_uring, ublk och zero-copy-I/O.

    Hårdvara: Bättre stöd för moderna AMD- och Intel-system, USB, Thunderbolt, grafikdrivrutiner och inbyggda system.

    Energihantering: Förbättringar i amd-pstate och intel_idle kan bidra till lägre strömförbrukning, bättre batteritid och svalare drift.

    Rekommendation: Vanliga användare bör vänta tills Linux 7.1 erbjuds via den egna distributionens stabila uppdateringar.

  • OpenZFS 2.4.3: säkrare lagring och stöd för nyare Linux-kärnor

    OpenZFS 2.4.3 är här med bättre stöd för moderna Linux-kärnor, flera viktiga lagringsfixar och skärpt kontroll av komprimerad data. Uppdateringen riktar sig främst till servrar, NAS-system och andra miljöer där ZFS används för säker och pålitlig lagring.

    OpenZFS 2.4.3 har släppts som en ny underhållsversion av det öppna filsystemet och volymhanteraren ZFS. För den vanliga användaren kan versionsnumret låta ganska odramatiskt, men bakom uppdateringen finns flera viktiga förbättringar som gör lagringen stabilare, säkrare och bättre anpassad för moderna Linux- och FreeBSD-system.

    ZFS är mer än bara ett vanligt filsystem. Det är en hel lagringsplattform som kombinerar filsystem, volymhantering, kontrollsummor, snapshots, komprimering och skydd mot datakorruption. Därför används OpenZFS ofta i servrar, NAS-system, backup-lösningar och andra miljöer där dataintegritet är viktig.

    Stöd för Linux-kärnor upp till 7.0

    En av de viktigaste nyheterna i OpenZFS 2.4.3 är förbättrad kompatibilitet med Linux. Den nya versionen stöder Linux-kärnor från 4.18 upp till 7.0. Det betyder att OpenZFS nu kan användas på både äldre företagsdistributioner och nyare system med färska kärnor.

    Detta är särskilt viktigt eftersom ZFS ligger nära operativsystemets kärna. När Linux förändras måste OpenZFS anpassas för att fortsätta fungera korrekt. För användare som kör rullande distributioner, nyare servermiljöer eller testversioner av kommande Linux-kärnor är detta därför en betydelsefull förbättring.

    Även FreeBSD-användare får fortsatt stöd. OpenZFS 2.4.3 är kompatibelt med FreeBSD 13.3 och senare samt FreeBSD 14.0 och senare.

    Flera viktiga lagringsfixar

    OpenZFS 2.4.3 innehåller ett antal korrigeringar som rör själva lagringshanteringen. Bland annat finns förbättringar kring ZVOL, alltså virtuella blockenheter som kan användas ovanpå ZFS. Sådana används ofta för virtuella maskiner, databaser eller andra system som behöver blocklagring i stället för vanliga filer.

    Uppdateringen rättar också problem vid borttagning av loggenheter, så kallade log vdevs. Dessa används för att snabba upp synkrona skrivningar och är vanliga i mer avancerade lagringssystem.

    En annan viktig rättning gäller ett double-free-problem som kunde uppstå med block som klonats efter DDT-pruning. Det är en teknisk detalj, men i praktiken handlar det om att undvika fel i minneshanteringen när ZFS arbetar med deduplicering och blocktabeller.

    Strängare kontroll av komprimerad data

    ZFS har länge varit känt för sin robusta hantering av data. I OpenZFS 2.4.3 skärps kontrollerna ytterligare för komprimerade block. Systemet kontrollerar nu mer exakt att den uppackade datan får rätt längd när algoritmer som lz4, gzip och zstd används.

    Det här är viktigt eftersom komprimering innebär att data lagras i ett mer kompakt format. Om något blir fel vid lagring, läsning eller uppackning måste filsystemet kunna upptäcka det. Strängare kontroller minskar risken för att felaktig eller skadad data passerar obemärkt.

    OpenZFS 2.4.3 lägger även till fler kontroller av storleksfält, textsträngar och så kallade packed nvlists. Det gör systemet bättre på att upptäcka trasiga eller oväntade datastrukturer.

    Förbättringar för Linux-monteringar

    På Linux-sidan finns flera förbättringar kring hur monteringsalternativ hanteras. Det gäller bland annat read/write-flaggor och hanteringen av alternativet source vid montering.

    För användaren märks detta främst som bättre kompatibilitet och mer förutsägbart beteende när ZFS-dataset monteras. I servermiljöer, där monteringar ofta styrs via skript, systemd-enheter eller automatiska rutiner, kan sådana detaljer vara mycket viktiga.

    Versionen innehåller även fixar för äldre Linux-kärnor, bland annat kring fs_parse-API:t i Linux 5.6, samt en byggfix för aarch64. Det senare är viktigt för ARM-baserade system, till exempel vissa servrar, utvecklingskort och NAS-lösningar.

    Bättre verktyg för felsökning

    OpenZFS 2.4.3 förbättrar även verktygen runt filsystemet. Verktyget zdb kan nu upptäcka BRT- och DDT-läckor under blockgenomgång. Det gör det lättare för utvecklare och administratörer att hitta problem i komplexa lagringspooler.

    Även zarcstat har förbättrats. Verktyget kan nu upptäcka en ansluten L2ARC-enhet även om den ännu inte innehåller någon data. L2ARC används som en extra läscache, ofta på SSD, för att snabba upp åtkomst till ofta använd data.

    Färre störningar vid snapshots och NFS

    Snapshots är en av ZFS mest uppskattade funktioner. De gör det möjligt att frysa ett filsystems tillstånd vid en viss tidpunkt, utan att kopiera allt innehåll direkt. Det används ofta för backup, testmiljöer och snabb återställning.

    I OpenZFS 2.4.3 finns en förbättring som gör att systemet undviker att spola bort orelaterade NFS-exporter när en snapshot avmonteras. Det kan minska störningar i miljöer där ZFS används tillsammans med NFS-delningar.

    Versionen rättar också ett problem i hanteringen av PREVIOUSLY_REDACTED, där det sista blocket i vissa fall kunde tappas. Även detta är en detalj som främst berör avancerade ZFS-funktioner, men det visar att uppdateringen fokuserar på stabilitet och datakorrekthet.

    FreeBSD får också förbättringar

    För FreeBSD innehåller OpenZFS 2.4.3 bland annat stöd för att bygga openzfs.ko med sanitizers. Det är verktyg som hjälper utvecklare att hitta fel i koden, till exempel minnesproblem.

    Dessutom finns fixar för kernel panic och cachehantering. Det gör versionen viktig även för FreeBSD-användare, särskilt i server- och lagringsmiljöer där ZFS är vanligt förekommande.

    En underhållsversion som betyder mer än den låter

    OpenZFS 2.4.3 är inte en version fylld med stora nya funktioner för slutanvändare. Det är i stället en typisk underhållsversion: många små och tekniska förbättringar som tillsammans gör systemet säkrare och mer pålitligt.

    För den som använder ZFS i produktion är sådana uppdateringar ofta mycket viktiga. Lagringssystem ska inte vara spännande i vardagen. De ska bara fungera, skydda data och bete sig förutsägbart även när hårdvara, kärnor och operativsystem förändras.

    Med stöd för Linux-kärnor upp till 7.0, förbättrad hantering av monteringsalternativ, striktare kontroller av komprimerad data och flera viktiga lagringsfixar är OpenZFS 2.4.3 en uppdatering som främst handlar om trygghet. Det är kanske inte den mest spektakulära typen av nyhet, men för den som lagrar viktig data är det precis den sortens uppdatering man vill se.

    https://github.com/openzfs/zfs/releases/tag/zfs-2.4.3

    Faktaruta: OpenZFS 2.4.3

    Typ: Underhållsversion av OpenZFS

    Fokus: Stabilitet, säkerhet, kompatibilitet och förbättrad felsökning

    • Stöd för Linux-kärnor 4.18 till 7.0
    • Kompatibelt med FreeBSD 13.3+ och FreeBSD 14.0+
    • Striktare kontroll av uppackad data för lz4, gzip och zstd
    • Ny kontroll av krypteringsnyckel vid blockkloning i ZVOL
    • Fixar för log vdev-borttagning och double-free efter DDT-pruning
    • Förbättrad hantering av ro/rw-monteringar och source-alternativ på Linux
    • Fix för aarch64-byggfel och bättre kompatibilitet med Linux 5.6 fs_parse
    • zdb kan nu upptäcka BRT- och DDT-läckor
    • zarcstat känner nu igen en ansluten L2ARC-enhet även utan data
    • Minskar störningar genom att undvika att spola bort orelaterade NFS-exporter vid snapshot-avmontering
    • FreeBSD får stöd för att bygga openzfs.ko med sanitizers
  • Audacity 4: klassisk ljudredigering i modern kostym

    Audacity 4 är på väg att ge det klassiska ljudredigeringsprogrammet en rejäl nystart. Med ett modernare gränssnitt, ny projekthantering, bättre plugin-stöd och förbättrade verktyg för inspelning och redigering tar den fria ljudredigeraren ett stort kliv framåt. Samtidigt är betaversionen fortfarande under utveckling, vilket gör den spännande att testa – men ännu inte något man bör använda för viktigt produktionsarbete.

    Audacity har i över två decennier varit ett av de mest kända fria programmen för ljudredigering. För många har det varit det självklara verktyget när man snabbt vill klippa en ljudfil, sätta ihop två spår, spela in tal eller plocka ut ett kort ljudklipp ur en längre inspelning. Programmet har aldrig varit det mest glamorösa, men det har varit pålitligt, effektivt och tillgängligt för alla.

    Med Audacity 4 är det tydligt att utvecklarna vill ta ett stort steg framåt. Den nya versionen har nu gått in i publik betafas, och även om den ännu inte är färdig för skarp produktion ger den en tydlig bild av vart projektet är på väg. Det handlar inte bara om små förbättringar, utan om en större ombyggnad av både utseende, arbetsflöde och funktioner.

    En av de mest märkbara nyheterna är det nya gränssnittet. Audacity 4 använder Qt i stället för wxWidgets, vilket gör att programmet känns modernare och mer sammanhållet. Det gamla Audacity var funktionellt, men kunde upplevas som tekniskt och lite ålderdomligt. Den nya versionen ger ett betydligt mer polerat intryck och känns bättre anpassad till dagens skrivbordsmiljöer.

    En annan stor förändring är den nya projekthanteraren. Tidigare öppnade man Audacity och började direkt dra in ljudfiler i arbetsytan. I Audacity 4 får användaren i stället ett mer tydligt projektflöde. Man kan skapa ett nytt projekt, öppna ett befintligt från den lokala datorn eller molnet, och även kopiera ljudklipp mellan olika projekt. Det gör programmet mer likt moderna kreativa verktyg där projektet står i centrum.

    Audacity 4 innehåller också flera nya och förbättrade funktioner för själva ljudarbetet. Det går att märka upp spår genom att markera sektioner och lägga in kapitelpunkter. Det kan vara användbart för poddar, intervjuer, ljudböcker och längre inspelningar där man behöver strukturera materialet.

    Envelope-verktyget har också gjorts om. Det används för att forma ljudnivån över tid, till exempel för att tona in, tona ut eller justera volymen i olika delar av ett ljudklipp. I den nya versionen ska detta vara mer lättanvänt och bättre integrerat i arbetsflödet.

    En särskilt intressant nyhet är förbättrad spektral redigering. I stället för att bara arbeta med ljudvågor kan man titta på ljudets frekvenser i ett spektrogram. Där kan användaren välja ut vissa frekvensområden och bearbeta dem med effekter. Det kan till exempel användas för att minska störande ljud, isolera vissa delar av en inspelning eller göra mer avancerad ljuddesign.

    Plugin-stödet har också fått en mer framträdande roll. Audacity 4 stöder Nyquist och VST3 på alla plattformar. På Linux finns även stöd för LV2, och på macOS stöds AudioUnits. Det öppnar dörren för en stor mängd effekter och verktyg, från enklare filter till mer avancerad ljudbearbetning. Utvecklarna utlovar dessutom mer polerade gränssnitt för effekterna, något som kan göra programmet mer lättillgängligt för nya användare.

    En annan funktion som många kan få nytta av är lead-in recording, tidigare känt som punch and roll. Den gör det möjligt att spela in över en viss del av ett ljudspår utan att förstöra det som kommer efter. Det är särskilt praktiskt vid inspelning av tal, poddar och ljudböcker, där man ofta behöver rätta till en mening utan att spela om hela avsnittet.

    Audacity 4 får även en metadataredigerare. Där kan man ange information som låttitel, artist, album och andra taggar direkt i programmet. Det är en liten men viktig förbättring för den som exporterar färdiga ljudfiler och vill ha bättre ordning på sina projekt.

    En viktig fråga vid stora uppdateringar är förstås kompatibilitet. Enligt utvecklarna ska Audacity 4 kunna öppna projekt från Audacity 3. Ljudklipp, spår och etiketter ska följa med automatiskt vid uppgradering. Det är avgörande för användare som redan har äldre projekt och inte vill riskera att förlora arbete.

    För Linux-användare finns också en positiv nyhet: AppImage-paketet ska nu vara mer universellt och inte längre vara märkt som Ubuntu-specifikt. Det kan göra det enklare att köra Audacity 4 på olika Linuxdistributioner utan att behöva vänta på distributionsspecifika paket.

    Men allt är inte bara förbättringar. Audacity 4 saknar vissa funktioner som fanns i Audacity 3. Bland annat nämns tempo tracks, LADSPA-plugins och Vamp-analyserare. Det är ännu oklart om dessa funktioner kommer tillbaka i senare versioner eller om de helt enkelt fasas ut. För vissa användare kan det vara en viktig begränsning, särskilt om de är beroende av äldre arbetsflöden eller specifika plugins.

    Sammantaget framstår Audacity 4 som en av de största förändringarna i programmets historia. Det gamla Audacity var ett verktyg man använde för att få jobbet gjort. Audacity 4 försöker bli något mer: ett modernt, mer genomtänkt och mer visuellt tilltalande ljudredigeringsprogram som fortfarande bygger på öppen källkod.

    Eftersom Audacity 4 fortfarande är i betaversion bör man inte använda det för viktigt produktionsarbete. Däremot är det ett utmärkt tillfälle för nyfikna användare att testa framtiden för ett av världens mest välkända fria ljudprogram. Om slutversionen lever upp till förväntningarna kan Audacity 4 bli en mycket välkommen nystart för ett klassiskt verktyg.

    https://www.audacityteam.org/next

    Fakta: Audacity 4

    Programtyp: Ljudredigerare med öppen källkod.

    Nyhet: Audacity 4 har fått ett modernt gränssnitt byggt med Qt i stället för wxWidgets.

    Viktiga förbättringar: Ny projekthanterare, bättre plugin-stöd, förbättrad spektral redigering och omarbetat envelope-verktyg.

    Plugin-stöd: Nyquist och VST3 på flera plattformar, LV2 på Linux och AudioUnits på macOS.

    För Linux: AppImage-paketet ska vara mer universellt och inte längre vara Ubuntu-specifikt.

    Viktigt att veta: Audacity 4 är fortfarande i betaversion och bör inte användas för viktigt produktionsarbete.

  • Yserver: en ny X11-server i Rust visar att X11 inte är dött än

    När Wayland allt oftare pekas ut som framtiden för Linux-skrivbordet dyker det ändå upp nya projekt som visar att X11 långt ifrån är färdigt. Yserver är en ny X11-server skriven i Rust, byggd för moderna Linux-system och redan kapabel att köra skrivbordsmiljöer som MATE, Xfce och Cinnamon. Det gör projektets första stabila version till en intressant milstolpe för alla som följer utvecklingen av Linux grafikstack.

    I en tid när allt fler Linux-skrivbord går över till Wayland kan det låta märkligt att någon fortfarande utvecklar nya X11-servrar. Men det är precis vad som händer. Projektet Yserver har nu nått version 1.0 och visar att X11 fortfarande har ett tekniskt liv vid sidan av Wayland.

    Yserver är en helt ny X11-server, skriven från grunden i programmeringsspråket Rust. Målet är inte att kopiera X.Org Server in i minsta detalj, utan att bygga en modernare variant som klarar dagens skrivbordsmiljöer, fönsterhanterare och program – utan att bära med sig all historisk ballast från äldre X11-system.

    X11 har funnits i årtionden och har länge varit grunden för grafiska Linux-skrivbord. Det är den teknik som gör att fönster, muspekare, tangentbord, grafik och program kan samverka på skärmen. Men med tiden har X11 blivit både komplext och svårt att modernisera. Därför har Wayland vuxit fram som ett modernare alternativ.

    Trots detta används X11 fortfarande av många. En del föredrar klassiska fönsterhanterare, andra har program eller arbetsflöden som fungerar bättre under X11. Vissa uppskattar helt enkelt stabiliteten och flexibiliteten i det gamla systemet. Därför finns det fortfarande ett behov av X11-teknik, även om framtiden på Linux-skrivbordet i allt högre grad pekar mot Wayland.

    Det som gör Yserver intressant är att projektet försöker rensa bort sådant som i dag anses föråldrat. Bland det som inte prioriteras finns till exempel stöd för flera gamla skärmkoncept, äldre grafikformat, indirekt GLX, gamla drivrutinsgränssnitt och klienter med annan byte-ordning. Resultatet är tänkt att bli en smalare och mer modern X11-server.

    Samtidigt är Yserver inte bara ett experiment på papperet. Den kan redan köra kompletta skrivbordsmiljöer som MATE, Xfce och Cinnamon. Det är viktigt, eftersom dessa miljöer fortfarande används av många som vill ha ett traditionellt skrivbord med paneler, menyer och klassisk fönsterhantering.

    Projektet har även testats med klassiska fönsterhanterare som FVWM3, e16 och Window Maker. Det gör Yserver särskilt intressant för användare som gillar lätta, snabba och traditionella skrivbordsmiljöer – sådana som ofta fortfarande är starkt knutna till X11.

    Yserver innehåller dessutom stöd för många viktiga X11-tillägg. Bland dessa finns Composite, DAMAGE, DRI3, GLX, RANDR, RENDER, SHAPE, XInput, XKEYBOARD och flera andra. Dessa tillägg behövs för att moderna program, grafikfunktioner, inmatningsenheter och skrivbordseffekter ska fungera på ett rimligt sätt.

    På hårdvarusidan har projektet testats på flera olika plattformar. Det omfattar bland annat AMD- och Intel-grafik, NVIDIA med proprietär drivrutin, Snapdragon X1 med Adreno-grafik, Apple M1 och M2 via Asahi Linux samt virtio-gpu i virtuella miljöer. Det visar att utvecklarna inte bara fokuserar på en smal testmiljö, utan försöker få servern att fungera på flera typer av modern hårdvara.

    Men Yserver är inte färdig som ersättare för X.Org Server. Det finns fortfarande begränsningar. Ett exempel är att funktionen GLX_EXT_texture_from_pixmap fungerar på AMD, Intel, Asahi och Qualcomm, men inte med NVIDIAs proprietära drivrutin. Även byte mellan virtuella terminaler kan vara begränsat beroende på hur servern startas, särskilt när den används tillsammans med LightDM.

    Yserver kan startas direkt från en TTY eller användas med LightDM för grafisk inloggning. För att bygga och köra den krävs en modern Rust-miljö samt flera systembibliotek, bland annat libseat, libxkbcommon, libinput, fontconfig och grafikorienterade beroenden.

    Det är därför viktigt att se Yserver för vad det är: ett experimentellt men tekniskt betydelsefullt projekt. Det är inte en färdig drop-in-ersättare för X.Org Server, och vanliga användare bör inte förvänta sig att kunna byta rakt av utan problem. Men att projektet redan kan köra hela skrivbordsmiljöer som MATE, Xfce och Cinnamon gör version 1.0 till en intressant milstolpe.

    Yserver visar också något större: X11 är inte riktigt redo att försvinna i tysthet. Även om Wayland är framtiden för många Linux-skrivbord finns det fortfarande utvecklare och användare som ser värde i X11-modellen. Med projekt som XLibre och nu Yserver får X11 nytt tekniskt liv – inte nödvändigtvis som framtidens standard, men som ett fortsatt viktigt alternativ för dem som behöver eller föredrar det.

    I praktiken kan Yserver bli mest intressant för entusiaster, utvecklare, retroinriktade Linux-användare och dem som vill fortsätta använda klassiska skrivbordsmiljöer utan att vara helt beroende av X.Org Server. Det är kanske inte början på en stor X11-renässans, men det är ett tydligt tecken på att historien om X11 ännu inte är färdigskriven.

    https://github.com/joske/yserver

    Teknisk faktaruta: Yserver

    Vad är Yserver?
    Yserver är en ny X11-server skriven från grunden i programmeringsspråket Rust.

    Syfte:
    Projektet vill erbjuda en modernare X11-server för dagens Linux-system, utan att försöka kopiera hela X.Org Server och dess äldre funktioner.

    Stöd för skrivbordsmiljöer:
    Yserver kan köra kompletta sessioner med MATE, Xfce och Cinnamon.

    Testade fönsterhanterare:
    FVWM3, e16 och Window Maker har testats med projektet.

    Viktiga X11-tillägg:
    Bland annat Composite, DAMAGE, DRI3, GLX, RANDR, RENDER, SHAPE, SYNC, XFIXES, XInput, XKEYBOARD och XTEST.

    Testad hårdvara:
    AMD, Intel, NVIDIA med proprietär drivrutin, Snapdragon X1 med Adreno-grafik, Apple M1/M2 via Asahi Linux samt virtio-gpu i virtuella miljöer.

    Begränsningar:
    Yserver är fortfarande experimentell och är inte en direkt ersättare för X.Org Server. Vissa funktioner, till exempel GLX_EXT_texture_from_pixmap, fungerar inte fullt ut med NVIDIAs proprietära drivrutin.

    Krav:
    En modern Rust-miljö samt bibliotek som libseat, libxkbcommon, libinput, fontconfig och grafiska systemkomponenter.

    Sammanfattning:
    Yserver visar att X11 fortfarande utvecklas, även i en tid där Wayland blir allt vanligare på Linux-skrivbordet.

  • PeppermintOS släpper systemd-fri version baserad på Devuan Excalibur

    PeppermintOS har släppt en ny systemd-fri version baserad på Devuan 6 ”Excalibur”. Den nya utgåvan riktar sig till användare som vill ha PeppermintOS enkla och lättviktiga skrivbordsmiljö, men samtidigt föredrar klassiska init-system som SysVinit, OpenRC eller runit framför systemd.

    PeppermintOS har släppt en ny systemd-fri version baserad på Devuan 6 ”Excalibur”. Det ger användare ännu ett alternativ vid sidan av projektets vanliga avbilder som bygger på Debian 13.

    För den som vill ha en lätt, flexibel och mer traditionell Linuxmiljö är detta en intressant nyhet. PeppermintOS har länge varit känt som ett resurssnålt system med fokus på enkelhet, webbintegration och snabbhet. Med den nya Devuan-baserade versionen riktar sig projektet särskilt till användare som vill undvika systemd och i stället använda andra init-system.

    Vad är det som är nytt?

    Den nya versionen erbjuder i stort sett samma PeppermintOS-upplevelse som de Debian-baserade utgåvorna. Den stora skillnaden är att systemd inte ingår. Det innebär att systemets uppstart och hantering av tjänster sköts av andra init-system.

    Vid installationen kan användaren välja mellan tre alternativ:

    SysVinit – ett klassiskt Unix-liknande init-system som länge användes i många Linuxdistributioner.

    OpenRC – ett modernt men ändå traditionellt init-system som bland annat är känt från Alpine Linux och Gentoo.

    runit – ett litet och enkelt system för att starta, övervaka och hantera tjänster.

    Detta gör att PeppermintOS nu passar bättre för användare som vill ha större kontroll över systemets uppstart och bakgrundstjänster.

    Varför vill vissa undvika systemd?

    Systemd är i dag standard i många stora Linuxdistributioner, bland annat Debian, Ubuntu, Fedora och Arch Linux. Det fungerar inte bara som init-system, utan innehåller även en rad andra komponenter för loggning, tjänstehantering, nätverk och systemstart.

    Många användare uppskattar systemd eftersom det ger en enhetlig och modern hantering av Linuxsystem. Andra tycker däremot att systemd har blivit för omfattande och bryter mot den klassiska Unix-filosofin, där varje program helst ska göra en sak och göra den väl.

    Det är just här Devuan kommer in i bilden. Devuan är en Debian-baserad distribution som skapades för användare som vill ha Debian utan systemd. Genom att bygga på Devuan kan PeppermintOS erbjuda en systemd-fri variant utan att behöva bygga allt från grunden.

    Bygger på Devuan 6 Excalibur

    Den nya PeppermintOS-versionen bygger på Devuan 6 ”Excalibur”, som i sin tur är baserad på Debian 13 ”Trixie”. Det innebär att användaren får tillgång till ett modernt paketsystem och aktuella program, men utan att systemd används som grundläggande init-system.

    Devuan 6 innehåller flera viktiga tekniska nyheter. Bland annat används Linuxkärnan 6.12 LTS, APT 3 och ett obligatoriskt merged-/usr-filsystem. PipeWire rekommenderas som ljudsystem, vilket gör att distributionen följer den moderna utvecklingen på Linuxskrivbordet.

    På skrivbordssidan är Xfce 4.20 standardmiljö, men även KDE Plasma 6.3.6 och GNOME 48 finns tillgängliga i de stabila förråden.

    PeppermintOS med Devuan-känsla

    För vanliga PeppermintOS-användare bör systemet kännas bekant. Den lätta och avskalade skrivbordsmiljön finns kvar, liksom projektets fokus på enkelhet och praktisk användning.

    Skillnaden märks framför allt under ytan. Eftersom systemd saknas kan vissa program som är hårt beroende av systemd fungera annorlunda eller saknas. För många vanliga användningsområden bör detta dock inte vara något större problem, särskilt om man redan föredrar Devuan eller andra systemd-fria distributioner.

    Den nya versionen kan därför ses som en bro mellan två världar: PeppermintOS enkla användarupplevelse och Devuans systemd-fria grund.

    För vem passar den här versionen?

    Den Devuan-baserade PeppermintOS-versionen passar framför allt användare som vill ha ett lätt Linuxsystem utan systemd. Det kan handla om äldre datorer, minimalistiska installationer eller användare som helt enkelt föredrar klassiska init-system.

    Den kan också vara intressant för den som vill experimentera med olika init-system. Eftersom installationsprogrammet erbjuder SysVinit, OpenRC och runit blir det lättare att välja den lösning som passar bäst.

    För nybörjare som bara vill ha ett Linuxsystem som fungerar direkt kan den vanliga Debian-baserade PeppermintOS-versionen fortfarande vara det enklaste valet. Men för mer tekniskt nyfikna användare är den nya Devuan-utgåvan ett spännande alternativ.

    Installation

    Efter att den livebaserade miljön har startats kan installationen inledas från programmenyn. Användaren söker helt enkelt efter ”install” och startar ikonen ”Install Peppermint”.

    PeppermintOS-projektet rekommenderar också att användare läser byggloggen för att se mer detaljer om de senaste ändringarna i Devuan-versionen.

    Sammanfattning

    Med den nya Devuan-baserade versionen visar PeppermintOS att det fortfarande finns ett tydligt intresse för systemd-fria Linuxdistributioner. Genom att kombinera PeppermintOS lättviktiga skrivbord med Devuan 6 Excalibur får användarna ett modernt men mer traditionellt Linuxsystem.

    Det här är kanske inte en version för alla, men för dem som vill ha kontroll, valfrihet och ett alternativ till systemd är det en välkommen nyhet.

    Faktaruta: PeppermintOS utan systemd

    Distribution: PeppermintOS

    Bas: Devuan 6 ”Excalibur”, som bygger på Debian 13 ”Trixie”.

    Största skillnaden: Denna version använder inte systemd.

    Init-system att välja mellan: SysVinit, OpenRC och runit.

    Standard skrivbordsmiljö: Xfce 4.20 via Devuan 6.

    Kärna: Linux 6.12 LTS.

    Passar för: Användare som vill ha ett lätt Linuxsystem med PeppermintOS-känsla, men föredrar klassiska alternativ till systemd.

    Installation: Starta live-systemet, sök efter ”install” i menyn och välj ”Install Peppermint”.

  • Firefox 153 kan ge NVIDIA-användare bättre videouppspelning i Linux

    Firefox 153 kan bli en efterlängtad förbättring för Linux-användare med NVIDIA-grafik. Med stöd för Vulkan Video får webbläsaren en ny väg till hårdvaruaccelererad videouppspelning, vilket kan ge lägre CPU-belastning, svalare dator och bättre batteritid vid streaming och videovisning.

    Firefox 153 ser ut att bli en viktig version för Linux-användare som tittar mycket på video i webbläsaren. En ny funktion är på väg in som gör det möjligt för Firefox att använda Vulkan Video för hårdvaruaccelererad videouppspelning. Det är särskilt intressant för användare med NVIDIA-grafikkort, som länge haft sämre stöd för detta i Linux jämfört med Intel och AMD.

    När man tittar på video på nätet, till exempel via YouTube eller andra streamingtjänster, måste datorn avkoda videoströmmen. Det innebär att den komprimerade videon görs om till bildrutor som kan visas på skärmen. Om processorn, alltså CPU:n, gör allt detta arbete själv kan datorn bli varmare, dra mer ström och kännas trögare när flera saker händer samtidigt.

    Med hårdvaruaccelererad videouppspelning kan i stället grafikkortets särskilda videodel ta hand om avkodningen. Det är oftast mycket effektivare. Resultatet kan bli lägre CPU-belastning, jämnare uppspelning, mindre värmeutveckling och bättre batteritid på bärbara datorer.

    För Linux-användare har detta länge varit lite rörigt. Intel och AMD har i regel haft en ganska rak väg via VA-API, ett vanligt gränssnitt i Linux för hårdvaruaccelererad video. Firefox har sedan tidigare kunnat använda VA-API för att avlasta processorn vid videouppspelning.

    För NVIDIA-användare har situationen varit mer komplicerad. Den proprietära NVIDIA-drivrutinen har inte erbjudit samma typ av naturligt VA-API-stöd som Intel och AMD. Det har lett till olika kringlösningar, varierande resultat och ibland att videouppspelning i webbläsaren ändå belastat processorn mer än nödvändigt.

    Det är här Vulkan Video kommer in i bilden. Vulkan är ett modernt grafik- och beräkningsgränssnitt som redan används i många sammanhang, bland annat för spel och grafikrendering. Vulkan Video bygger vidare på detta och ger program ett sätt att använda grafikkortets videohårdvara för att avkoda video.

    För Firefox betyder det att webbläsaren kan få en ny väg till GPU-accelererad videoavkodning i Linux. I stället för att försöka gå via VA-API-lösningar som inte alltid passar NVIDIA särskilt bra, kan Firefox använda Vulkan Video när systemet, grafikkortet och drivrutinen har stöd för det.

    Det här är framför allt goda nyheter för användare som kör Linux med NVIDIA-grafik. Vid långvarig videouppspelning kan skillnaden bli tydlig. En dator som tidigare använde mycket CPU-kraft för att spela upp video kan i stället låta grafikkortets särskilda videomotor göra jobbet. Det kan ge en svalare och tystare dator, särskilt på bärbara maskiner där fläktljud och batteritid spelar stor roll.

    Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att detta inte automatiskt betyder att alla Linux-användare får bättre videouppspelning direkt när Firefox 153 släpps. Funktionen verkar fortfarande vara kopplad till en inställning bakom en så kallad preferensflagga. Det betyder att den kan finnas i webbläsaren utan att vara aktiverad som standard för alla.

    Hur stor förbättringen blir beror också på flera tekniska faktorer. Grafikkortets modell, drivrutinens version, vilka videoformat som stöds och hur Firefox är byggt spelar roll. Det är inte heller säkert att Vulkan Video kommer att ersätta VA-API för Intel- och AMD-användare. För dem fungerar den befintliga vägen ofta redan bra.

    Men även med dessa reservationer är detta ett viktigt steg framåt. Firefox på Linux har under lång tid blivit bättre på grafik, video och Wayland-stöd, men NVIDIA har ofta varit den svåra biten i pusslet. Med en Vulkan Video-väg kan Mozilla minska beroendet av äldre eller mindre passande lösningar och i stället använda en teknik som ligger närmare hur moderna NVIDIA-drivrutiner fungerar.

    För vanliga användare handlar det i slutändan inte om tekniska gränssnitt, buggrapporter eller interna webbläsarinställningar. Det handlar om något mycket enklare: att kunna titta på video i webbläsaren utan att datorn blir onödigt varm, trög eller strömslukande.

    Om Firefox 153 levererar detta i praktiken kan det bli en efterlängtad förbättring för många Linux-användare med NVIDIA-grafik.

    https://www.firefox.com/sv-SE/landing/get

    Faktaruta: Firefox 153 och Vulkan Video

    Firefox 153 kan bli en efterlängtad förbättring för Linux-användare med NVIDIA-grafik.

    Med stöd för Vulkan Video får webbläsaren en ny väg till hårdvaruaccelererad videouppspelning.

    • Lägre CPU-belastning vid videouppspelning
    • Svalare dator vid längre streamingpass
    • Bättre batteritid på bärbara datorer
    • Effektivare användning av grafikkortets videohårdvara
    • Särskilt intressant för Linux-användare med NVIDIA-kort
  • XLibre fyller ett år – den klassiska X-servern får nytt liv

    XLibre fyller ett år och markerar jubileet med den stabila Xserver-serien 25.1. Samtidigt får projektet nya funktioner, säkerhetsfixar och växande stöd från Linux- och BSD-distributioner. För användare som fortfarande är beroende av X11 visar XLibre att den klassiska grafiktekniken långt ifrån är död.

    När många talar om Linux-skrivbordets framtid hamnar ofta Wayland i centrum. Men det betyder inte att den äldre grafiktekniken X11 är död. Tvärtom finns det fortfarande många miljöer, program och användare som är beroende av X-servern. Ett av de tydligaste exemplen på detta är XLibre, ett projekt som nu firar sitt första år.

    XLibre är en vidareutveckling av X.Org Server, den programvara som i många år varit grunden för grafiska skrivbordsmiljöer i Unix- och Linuxvärlden. Projektet startades som en fork av X.Org Server i juni 2025 och leds av en kärngrupp där grundaren Enrico Weigelt ingår. Efter ett år beskriver projektet en snabb utveckling med över 50 unika bidragsgivare, mer än 3 600 ändringar i utvecklingsgrenen och 30 utgåvor i 25.0- och 25.1-serierna.

    I samband med ettårsdagen släpptes XLibre Xserver 25.1.6. Samtidigt meddelade projektet att 25.1-serien nu betraktas som stabil. Det innebär att serien inte längre bara ses som en utvecklingsgren för tidiga testare, utan som en version som fler distributioner och användare kan börja använda i praktiken.

    Vad är egentligen en X-server?

    För att förstå varför XLibre är intressant behöver man förstå vad en X-server gör. I ett grafiskt Linuxsystem är det inte själva programmet, exempelvis en texteditor eller webbläsare, som direkt ritar allt på skärmen. Mellan programmet och grafikhårdvaran finns ett system som hanterar fönster, inmatning från tangentbord och mus samt kommunikationen med skärmen.

    Historiskt har X.Org Server varit den vanligaste lösningen för detta. Den bygger på X11, ett mycket gammalt men flexibelt protokoll med rötter i 1980-talet. Trots sin ålder används X11 fortfarande i många sammanhang, bland annat för äldre program, vissa skrivbordsmiljöer, fjärrstyrning och speciallösningar där Wayland ännu inte är ett självklart alternativ.

    XLibre vill bevara och vidareutveckla denna teknik, snarare än att låta den stanna av.

    Ny stabil version med säkerhetsfixar

    Den nya versionen, XLibre Xserver 25.1.6, innehåller inte bara nya funktioner utan också säkerhetsfixar från X.Org Server. Projektet har även släppt XLibre Xserver 25.0.0.24 för att åtgärda nyligen offentliggjorda sårbarheter.

    Det är en viktig del av projektets roll. Om X11 fortfarande används måste det också underhållas. Gamla grafiska komponenter kan annars bli en säkerhetsrisk, särskilt eftersom en X-server hanterar känsliga delar av systemet som tangenttryckningar, fönster och skärminnehåll.

    Användare som redan kör XLibre rekommenderas därför att uppdatera så snart som möjligt.

    TearFree som standard

    En av de mer synliga förbättringarna i XLibre 25.1-serien är att TearFree-läge för modesetting är aktiverat som standard. TearFree handlar om att minska så kallad tearing, ett fenomen där bilden ser ut att “slitas isär” horisontellt när skärmen uppdateras.

    Det kan märkas när man exempelvis flyttar fönster, spelar video eller använder systemet på en skärm där bildrutorna inte synkroniseras ordentligt. Genom att aktivera TearFree som standard vill XLibre ge en mjukare och mer behaglig grafisk upplevelse utan att användaren behöver göra manuella inställningar.

    Stöd för gamla och nya NVIDIA-drivrutiner

    XLibre lyfter också fram stöd för flera generationer av NVIDIAs proprietära drivrutiner. Det gäller bland annat de äldre 340-, 390- och 470-serierna, men även 570 och nyare versioner.

    Detta är särskilt viktigt för användare med äldre grafikkort. Många äldre datorer fungerar fortfarande utmärkt för vardagligt bruk, men kan få problem när stöd tas bort i moderna grafiska system. Genom att fortsätta stödja äldre drivrutiner kan XLibre bidra till att förlänga livslängden på befintlig hårdvara.

    Ur ett återbruksperspektiv är detta intressant. En äldre dator som fortfarande fungerar behöver inte kasseras bara för att den grafiska mjukvaran går vidare.

    Atomic modesetting och modernare grafikhantering

    XLibre 25.1-serien innehåller även stöd för valfri atomic modesetting. Det är en modernare metod för att hantera skärmlägen, uppdateringar och bildvisning på ett mer kontrollerat sätt.

    Förenklat kan man säga att atomic modesetting gör det möjligt att byta grafiska inställningar mer samlat och säkert. I stället för att flera små ändringar sker stegvis kan systemet tillämpa en hel uppsättning ändringar på en gång. Det kan minska risken för visuella fel och ge bättre kontroll över grafikhårdvaran.

    Detta visar att XLibre inte bara handlar om att bevara gammal teknik. Projektet försöker också föra in modernare funktioner där det är möjligt.

    Xnamespace – bättre isolering mellan X-klienter

    En annan viktig nyhet är Xnamespace-tillägget. Syftet är att kunna separera olika X-klienter från varandra. I traditionell X11-miljö har program ofta haft ganska bred insyn i varandra, vilket länge setts som en av X11:s svagheter ur säkerhetsperspektiv.

    Med Xnamespace vill XLibre skapa bättre möjligheter till isolering. Det kan i framtiden göra X11-miljöer mer kontrollerbara, särskilt i system där flera program eller användare körs samtidigt.

    Projektet planerar dessutom att bygga vidare på detta med runtime-konfiguration, alltså möjligheten att ändra vissa inställningar medan systemet körs.

    Stöd för seatd, systemd-logind och framebuffer

    Den nya stabila serien innehåller också stöd för säteshantering via både seatd och systemd-logind. Det handlar om hur systemet hanterar lokala användarsessioner, skärmar, tangentbord och annan inmatning.

    Dessutom ingår Xfbdev, en generell framebuffer-baserad X-server för Linux. Det kan vara användbart på enklare system eller specialhårdvara där en fullständig modern grafikstack inte är tillgänglig eller behövs.

    XLibre erbjuder även CI-byggen för flera plattformar, däribland BSD-system, Linux, macOS och Microsoft Windows. Det visar att projektet inte enbart ser sig som en Linuxkomponent, utan som en bredare vidareutveckling av X-servertekniken.

    Fler distributioner börjar använda XLibre

    Enligt XLibre används projektet nu som standard-X11-server i 11 distributioner. Bland dem nämns Artix Linux, GhostBSD, OpenMandriva och Vendefoul Wolf.

    Utöver detta finns community-underhållna paket för över 35 distributioner och närliggande system. Listan omfattar bland annat Arch Linux, Debian, Fedora, DragonFly BSD, FreeBSD, Gentoo, GNU Guix, Linux Mint, MX Linux, RHEL, Slackware, Ubuntu och Void Linux.

    Det betyder inte att XLibre har ersatt X.Org Server överallt, men det visar att intresset är större än ett enskilt hobbyprojekt. På bara ett år har XLibre blivit ett alternativ som flera delar av Unix- och Linuxvärlden åtminstone testar, paketerar eller använder.

    Varför spelar XLibre någon roll?

    Wayland är fortfarande den tydliga framtidsvägen för många moderna Linuxskrivbord. Det erbjuder en renare säkerhetsmodell och en modernare design än X11. Men övergången är inte fullständig. Det finns fortfarande äldre program, särskilda arbetsflöden och hårdvarumiljöer där X11 fungerar bättre eller är nödvändigt.

    XLibre fyller därför en lucka. Projektet säger i praktiken: om X11 fortfarande används, måste det också underhållas, förbättras och säkras.

    Det är särskilt relevant för användare som kör äldre datorer, specialsystem, lättviktiga skrivbordsmiljöer eller BSD-baserade system. För dem kan en aktivt underhållen X-server vara skillnaden mellan ett fungerande grafiskt system och en återvändsgränd.

    Nästa steg: HDR och fler funktioner

    XLibre-teamet planerar ytterligare en funktionsutgåva senare denna månad. Bland framtida förbättringar nämns fortsatt experimentellt arbete med HDR och ny funktionalitet kring Xnamespace.

    HDR, eller High Dynamic Range, handlar om bättre ljusomfång och färgåtergivning på skärmar som stödjer tekniken. Det är ett område där moderna grafiksystem ofta har ett försprång, men XLibre verkar vilja undersöka hur långt det går att ta även X11-baserade lösningar.

    Ett gammalt system med nytt momentum

    XLibre är ett tydligt exempel på hur fri och öppen källkod fungerar i praktiken. När ett projekt upplevs som för långsamt, för stillastående eller på väg åt fel håll kan utvecklare skapa en ny gren och fortsätta arbetet i en annan riktning.

    Efter sitt första år framstår XLibre som mer än bara en teknisk protest mot stagnation. Med en stabil 25.1-serie, säkerhetsfixar, nya funktioner och växande distributionsstöd har projektet visat att det finns ett fortsatt intresse för X11.

    Den stora frågan är inte om XLibre kommer att stoppa Waylands framfart. Det är knappast projektets huvudpoäng. Den mer intressanta frågan är om XLibre kan bli den aktiva underhållsgren som X11-användare behöver under de kommande åren.

    För många användare, särskilt de som vill hålla äldre system vid liv, kan svaret mycket väl bli ja.

    https://github.com/X11Libre/xserver/wiki/XLibre-XServer-25.1-Changes

    Teknisk faktaruta: XLibre Xserver 25.1

    Projekt: XLibre

    Typ: X11-server, baserad på X.Org Server

    Senaste stabila serie: 25.1

    Jubileumsversion: XLibre Xserver 25.1.6

    Startade: Juni 2025

    Grundare: Enrico Weigelt

    Viktiga nyheter:

    • TearFree-läge aktiverat som standard
    • Valfritt stöd för atomic modesetting
    • Stöd för äldre och nyare NVIDIA-drivrutiner
    • Xnamespace för bättre separering av X-klienter
    • Stöd för seatd och systemd-logind
    • Xfbdev som framebuffer-baserad X-server för Linux

    Säkerhet: Versionerna 25.0.0.24 och 25.1.6 innehåller fixar för nyligen offentliggjorda sårbarheter i X.Org Server.

    Distributioner: Enligt projektet används XLibre som standard-X11-server i 11 distributioner och finns som community-paket för över 35 system.

  • Linux tappar fart på Steam – men spel på Linux är starkare än förr

    Linux har tappat sin historiska femprocentsnivå i Valves Steam-undersökning och föll i maj 2026 tillbaka till 3,99 procent. Nedgången betyder dock inte att Linuxspelandet är på väg att försvagas. Snarare visar siffrorna hur känslig Steam Hardware & Software Survey kan vara från månad till månad – samtidigt som Linux fortfarande ligger betydligt starkare än för bara några år sedan.

    Linux har länge varit ett nischat operativsystem bland PC-spelare. Men de senaste åren har något hänt. Tack vare Steam Deck, SteamOS och Valves satsning på Proton har Linux gått från att vara ett alternativ för entusiaster till att bli ett seriöst spelplattform för många användare.

    Därför väckte det stor uppmärksamhet när Linux i mars 2026 nådde hela 5,33 procent i Valves Steam Hardware & Software Survey. Det var en historisk milstolpe. För första gången låg Linux tydligt över femprocentsgränsen på Steam.

    Men glädjen blev kortvarig. I maj 2026 hade Linux fallit tillbaka till 3,99 procent.

    En tillbakagång – men ingen katastrof

    Vid första anblick kan raset låta dramatiskt. Linux gick från rekordnivån 5,33 procent i mars till 3,99 procent i maj. Det innebär en minskning med 1,34 procentenheter på bara två månader.

    Samtidigt är 3,99 procent fortfarande en stark siffra historiskt sett. Under lång tid låg Linux kring en till två procent på Steam. Att Linux nu fortfarande ligger nära fyra procent visar att spel på Linux har vuxit kraftigt jämfört med tidigare år.

    Det är alltså inte troligt att en stor mängd spelare plötsligt har övergett Linux. En rimligare förklaring är att marsresultatet var ovanligt högt och påverkades av hur urvalet i undersökningen såg ut just den månaden.

    Windows dominerar fortfarande

    Windows fortsätter att vara det helt dominerande operativsystemet bland Steam-användare. I maj 2026 ökade Windows till 93,85 procent, vilket är en uppgång med 0,38 procentenheter.

    macOS ökade också något och nådde 2,16 procent. Linux hamnade alltså på 3,99 procent och ligger därmed fortfarande klart före macOS bland Steam-användare.

    Det är intressant, eftersom macOS länge har varit ett mer välkänt konsumentoperativsystem än Linux. På just spelmarknaden har Linux däremot fått en starkare position, mycket tack vare Valves arbete.

    Steam Deck har förändrat bilden av Linux

    En viktig förklaring till Linux ökade synlighet är Steam Deck. Valves handhållna spelkonsol kör SteamOS, som bygger på Arch Linux. För användaren märks det kanske inte alltid att systemet är Linuxbaserat, men tekniskt sett är det en stor framgång för Linux som spelplattform.

    Steam Deck har visat att Linux kan erbjuda en enkel och smidig spelupplevelse, utan att användaren behöver konfigurera allt manuellt. Det är en stor skillnad jämfört med äldre tider, då Linuxspelande ofta krävde mycket felsökning.

    Med Proton kan många Windows-spel köras direkt på Linux via Steam. Det har gjort att spelbiblioteket på Linux blivit mycket större än tidigare.

    Arch leder bland Linux-distributionerna

    I Valves majundersökning är Arch den största Linux-distributionen på Steam med 0,35 procent. Därefter följer Linux Mint 22.3 med 0,31 procent, Ubuntu Core 24 med 0,14 procent och Ubuntu 24.04 LTS med 0,11 procent.

    Andra distributioner som Nobara, Debian, EndeavourOS, Fedora och Manjaro ligger under 0,1 procent vardera.

    Att Arch ligger högt är inte särskilt överraskande. SteamOS bygger på Arch, och många teknikintresserade Linuxspelare använder också Arch eller Arch-baserade system. Linux Mint och Ubuntu är däremot populära bland användare som vill ha en mer traditionell och lättanvänd skrivbordsmiljö.

    Varför varierar siffrorna så mycket?

    Valves Steam-undersökning är frivillig och anonym. Det betyder att den inte är en exakt folkräkning av alla Steam-användare. Resultaten påverkas av vilka användare som får frågan och vilka som väljer att delta.

    Därför kan siffrorna svänga från månad till månad. Om många Steam Deck-användare deltog i mars kan Linux ha blivit överrepresenterat. Om färre deltog i maj kan andelen ha fallit tillbaka.

    Det kan också finnas tekniska faktorer. Valve kan till exempel ändra hur vissa system identifieras eller klassificeras. Små förändringar i mätmetoden kan få ganska stora effekter när man tittar på mindre operativsystem som Linux och macOS.

    Marsrekordet var troligen en tillfällig topp

    Linux har vuxit långsamt men stadigt på Steam. Det tog flera år att gå från cirka en procent till två procent. Att sedan snabbt hoppa upp till över fem procent var därför ovanligt.

    Det gör marsresultatet extra intressant, men också misstänkt som långsiktig nivå. Majsiffran på 3,99 procent passar bättre in i den mer långsamma tillväxtkurvan.

    Med andra ord: Linux har inte nödvändigtvis backat i praktiken. Det kan snarare vara så att marsmätningen låg ovanligt högt, medan majresultatet ligger närmare den verkliga nivån.

    Linux är fortfarande starkare än tidigare

    Trots nedgången är bilden positiv för Linux. Plattformen ligger fortfarande långt över de nivåer som var vanliga för några år sedan. Den ligger också före macOS på Steam, vilket visar att Linux har fått en verklig roll inom PC-spel.

    Steam Deck, Proton och bättre drivrutiner har förändrat spelmarknaden. Linux är inte längre bara något för entusiaster som vill experimentera. För många fungerar det nu som ett praktiskt och användbart spelsystem.

    Slutsats

    Linux tappade sin historiska femprocentsnivå på Steam i maj 2026, men det betyder inte att utvecklingen har vänt. Snarare visar siffrorna hur känslig Steam-undersökningen kan vara från månad till månad.

    Den stora bilden är fortfarande att Linux har vuxit kraftigt som spelplattform. Att Linux nu ligger nära fyra procent på Steam, och samtidigt över macOS, är ett tydligt tecken på att Valves långsiktiga satsning har gett resultat.

    Femprocentsgränsen kan ha varit en tillfällig topp den här gången. Men Linux är närmare än någonsin att bli ett etablerat alternativ även för vanliga spelare.

    https://store.steampowered.com/hwsurvey/Steam-Hardware-Software-Survey-Welcome-to-Steam

    Fakta: Linux på Steam i maj 2026

    Linux andel på Steam: 3,99 procent

    Rekordnivå i mars 2026: 5,33 procent

    Minskning från mars till maj: 1,34 procentenheter

    Windows andel: 93,85 procent

    macOS andel: 2,16 procent

    Största Linux-distributionen på Steam: Arch Linux, 0,35 procent

    Andra större Linux-distributioner: Linux Mint 22.3, Ubuntu Core 24 och Ubuntu 24.04 LTS

    Viktig orsak till Linux framgång: Steam Deck, SteamOS och Proton.

    Sammanfattning: Linux tappade sin historiska femprocentsnivå på Steam, men ligger fortfarande klart högre än för några år sedan och är fortsatt större än macOS bland Steam-användare.

  • Linux Lite 8.0 “Hematite” – lättviktig Linux med modernare grund

    Linux Lite 8.0 “Hematite” är här med Ubuntu 26.04 LTS som grund, Linuxkärnan 7.0 och en rejäl modernisering av hela systemet. Med ny installerare, GTK4-baserade egna program, Firefox som standardwebbläsare och särskilda kärnor för både skrivbord och spel vill distributionen fortsätta vara ett lättanvänt alternativ för både äldre datorer och nya Linuxanvändare.

    Linux Lite 8.0, med kodnamnet “Hematite”, är nu släppt och markerar ett av de största stegen framåt i distributionens historia. Den nya versionen bygger på Ubuntu 26.04 LTS och levereras med Linuxkärnan 7.0, vilket ger användarna en modern och långsiktigt stabil grund att stå på. Som tidigare riktar sig Linux Lite främst till användare som vill ha ett snabbt, enkelt och resurssnålt Linuxsystem – ofta som ersättning för Windows på lite äldre datorer.

    Linux Lite har länge varit känt för att försöka göra övergången till Linux så smidig som möjligt. Skrivbordsmiljön Xfce ger ett traditionellt upplägg med startmeny, panel och tydliga programfönster. Det gör systemet lätt att känna igen för den som kommer från Windows, samtidigt som det inte kräver lika mycket datorkraft som många tyngre skrivbordsmiljöer.

    Med version 8.0 har utvecklarna gjort en omfattande modernisering av systemet. En av de största förändringarna är att Linux Lites egna program nu har flyttats över till GTK4. GTK är ett grafiskt bibliotek som används för att bygga programfönster, knappar, menyer och andra delar av användargränssnittet. Genom att gå från GTK3 till GTK4 får programmen ett modernare utseende och bättre förutsättningar för framtida utveckling.

    Installationen har också förändrats. Linux Lite 8.0 använder nu Calamares som grafiskt installationsprogram i stället för Ubuntus äldre Ubiquity-installerare. Calamares används redan av många andra Linuxdistributioner och är känt för att vara tydligt, modernt och enkelt att följa. För vanliga användare innebär det framför allt en mer strömlinjeformad installation, medan hårdvaruleverantörer även får tillgång till ett OEM-läge för förinstallation av systemet på datorer.

    En annan teknisk nyhet är stödet för DEB822-formatet för APT-källor. Det ersätter de äldre .list-filerna och är ett modernare sätt att beskriva var systemet ska hämta program och uppdateringar. För slutanvändaren är detta kanske inte något man märker direkt, men det gör pakethanteringen mer framtidssäker och lättare att underhålla.

    Linux Lite 8.0 innehåller även flera nya egenutvecklade program. Lite About är ett nytt systeminformationsprogram som visar uppgifter om processor, grafikkort, minne, lagring, nätverk och ljud. Lite System Monitor ger realtidsinformation om datorns belastning, till exempel CPU-användning, minnesförbrukning och nätverksaktivitet. För den som vill anpassa systemet finns även Lite Menu Sorter, som kan sortera programkategorier i menyn, samt Lite Time Date för inställning av datum, tid och NTP-synkronisering.

    För mer avancerade användare introduceras Lite Distro Builder, ett verktyg för den som vill skapa en egen variant av Linux Lite. Det är ett intressant steg eftersom det gör distributionen mer flexibel, både för entusiaster och för organisationer som vill bygga en anpassad Linuxmiljö.

    Spel och prestanda har också fått större utrymme. Linux Lite 8.0 introducerar särskilda anpassade kärnor: en för vanligt skrivbordsbruk och en för spel. Med Lite Kernel Manager ska användaren enklare kunna välja rätt kärna för sina behov. Dessutom finns Lite Game Center, som samlar verktyg och funktioner för att komma igång med spel på Linux.

    Ett annat praktiskt tillskott är Lite Core. Det är ett verktyg för den som vill rensa ned installationen till ett mer grundläggande system efter installationen och sedan själv välja vilka program som ska installeras. Det passar användare som vill ha bättre kontroll över systemet och slippa onödiga program.

    På programsidan märks också att Firefox återigen är standardwebbläsare och ersätter Google Chrome. Det är ett tydligt val som ligger nära Linuxvärldens tradition av fri och öppen programvara. I terminalen har Starship ersatt Powerline, vilket ska ge snabbare uppstart och en modernare kommandoradsmiljö. Btop ersätter Htop som systemövervakare, och Synaptic Package Manager har ersatts av en utökad version av Lite Software.

    Linux Lite 8.0 har dessutom fått förbättrat stöd för moderna filformat. JPEG-XL och HEIC fungerar direkt från start, vilket är praktiskt eftersom dessa bildformat blir allt vanligare, särskilt på mobiltelefoner och nyare kameror. Filsystemen Btrfs och XFS finns nu också med som installationsalternativ, något som efterfrågats av användare.

    Utvecklarna lyfter även fram att ISO-filen har blivit mindre. Jämfört med Linux Lite 7-serien har installationsavbilden krympt från 2,77 GB till 2,36 GB, en minskning med ungefär 410 MB. Det är en viktig detalj för en distribution som vill vara lättviktig och passa även på äldre eller enklare hårdvara.

    Översättningar har också fått stor uppmärksamhet. Linux Lites egna program finns nu översatta till 22 språk, skrivbordet till 23 språk och OEM-installationsläget till 25 språk. Det gör systemet mer tillgängligt för användare över hela världen och visar att Linux Lite fortfarande är ett tydligt communitydrivet projekt.

    Sammanfattningsvis är Linux Lite 8.0 “Hematite” mer än bara en vanlig versionsuppdatering. Det är en större ombyggnad av distributionens grund, verktyg och användarupplevelse. Med ny installerare, modernare program, GTK4, specialanpassade kärnor, förbättrat spelstöd och en Ubuntu 26.04 LTS-bas försöker Linux Lite kombinera enkelhet med modern teknik.

    För den som vill ge en äldre dator nytt liv, eller bara vill ha ett lättanvänt Linuxsystem utan onödigt krångel, framstår Linux Lite 8.0 som ett intressant alternativ. Det är fortfarande en distribution med fokus på enkelhet, men den har nu fått en betydligt modernare motor under huven.

    https://www.linuxliteos.com/forums/showthread.php?tid=9866

    Teknisk faktaruta: Linux Lite 8.0 “Hematite”

    Distribution: Linux Lite 8.0

    Kodnamn: Hematite

    Bas: Ubuntu 26.04 LTS “Resolute Raccoon”

    Linuxkärna: Linux 7.0

    Skrivbordsmiljö: Xfce

    Installerare: Calamares ersätter Ubiquity

    Pakethantering: APT med DEB822 .sources-format

    Standardwebbläsare: Firefox

    Programbibliotek: Linux Lites egna GUI-program har portats till GTK4

    Terminal: Starship ersätter Powerline

    Systemövervakning: Btop ersätter Htop

    Programhantering: Lite Software ersätter Synaptic Package Manager

    Nya program: Lite About, Lite System Monitor, Lite Distro Builder, Lite Menu Sorter och Lite Time Date

    Spelfunktioner: Lite Game Center och särskild linuxlite-gaming-kärna

    Kärnalternativ: linuxlite för skrivbord och linuxlite-gaming för spel

    Filsystem: Stöd för Btrfs och XFS

    Bildformat: JPEG-XL och HEIC fungerar direkt från start

    ISO-storlek: Cirka 2,36 GB, omkring 410 MB mindre än Linux Lite 7-serien

    Arkitektur: 64-bitars system

    Uppgradering: Linux Lite 7.0-användare kan uppgradera via Lite Upgrade



  • 86Box 6.0 ger retrodatorn nytt liv

    86Box 6.0 är här med en stor uppdatering för alla som vill återuppleva den klassiska PC-eran. Den nya versionen bjuder på stöd för Windows på ARM64, bättre Linuxfunktioner, snabbspolning, fler emulerade datorer och omfattande förbättringar av ljud, grafik, lagring och användargränssnitt.

    Att starta en gammal DOS-dator, installera Windows 98 eller återuppleva tidiga Linuxdistributioner kräver inte längre att man har en dammig Pentiumburk stående i förrådet. Med 86Box går det att återskapa klassiska PC-miljöer direkt på en modern dator – och nu har emulatorn fått en av sina största uppdateringar hittills.

    86Box 6.0 är den senaste stabila versionen av den öppna x86-emulatorn som specialiserar sig på äldre IBM PC-kompatibla system. Till skillnad från moderna virtuella maskiner, som främst är byggda för att köra nya operativsystem effektivt, försöker 86Box efterlikna gammal hårdvara så detaljerat som möjligt. Det gör programmet särskilt intressant för retroentusiaster, spelare, samlare och alla som vill testa äldre programvara i en mer historiskt korrekt miljö.

    Med 86Box kan man bygga upp en virtuell dator som påminner om maskiner från 1980- och 1990-talet. Det kan handla om allt från tidiga IBM PC-system till senare datorer med PCI-buss, äldre grafikkort, ljudkort, nätverkskort, hårddiskkontroller, SCSI-adaptrar, diskettstationer, CD-ROM-enheter och annan tidstypisk hårdvara.

    Det betyder att användaren kan återskapa miljöer för MS-DOS, Windows 3.11, Windows 95, Windows 98, Windows 2000, OS/2, BeOS och tidiga Linuxdistributioner som Red Hat Linux, Mandrake Linux och Caldera OpenLinux. För den som vill köra gamla DOS-spel eller äldre Windowsprogram kan det ge en betydligt mer autentisk upplevelse än en vanlig virtuell maskin.

    Stöd för Windows på ARM

    En av de största nyheterna i 86Box 6.0 är stöd för Windows-datorer med ARM64-processorer. Det innebär att emulatorn nu kan köras på moderna Windows 11-maskiner med exempelvis Snapdragon- eller Nvidia N1-baserade processorer.

    För användare med vanliga Intel- eller AMD-baserade Windows-datorer gäller fortfarande den vanliga 64-bitarsversionen. ARM-versionen har än så länge några mindre begränsningar, eftersom vissa externa komponenter inte fungerar fullt ut där, men stödet är ändå ett viktigt steg. Det visar att retroemulering inte längre bara är något för traditionella PC-datorer, utan även för den nya generationens ARM-baserade Windowsmaskiner.

    Snabbspolning genom långsamma installationer

    Gamla operativsystem kan vara charmiga, men de är inte alltid snabba. Installationer av äldre Windowsversioner, drivrutiner eller program kan ta tid – särskilt när emulatorn försöker efterlikna originalhårdvarans hastighet.

    Därför är den nya snabbspolningsfunktionen en välkommen förbättring. Den tar bort hastighetsbegränsningen i emuleringen och gör att man kan hoppa snabbare genom sega installationssteg, långa uppstarter eller väntetider inne i äldre system.

    Även skärmbildshanteringen har förbättrats. 86Box 6.0 kan nu kopiera skärmbilder direkt till urklipp och ta råa skärmbilder utan skalning eller grafiska filter. Det är särskilt användbart för dokumentation, guider och jämförelser mellan olika gamla grafikkort och bildlägen.

    Viktiga nyheter för Linuxanvändare

    Linuxanvändare får flera förbättringar i den nya versionen. En irriterande krasch som kunde drabba AppImage-versionen på Wayland-system med Nvidia-drivrutiner har åtgärdats.

    Dessutom har 86Box 6.0 fått stöd för CD-ROM-passthrough på Linux, vilket gör det möjligt att använda riktiga optiska enheter från värdsystemet. Även fysiska diskettstationer stöds nu på Linuxvärdar, något som kan vara mycket intressant för den som arbetar med äldre disketter, arkivering eller retroprojekt.

    En annan teknisk förbättring är stöd för named pipe-baserad seriell passthrough på Linux. Det gör det lättare att koppla den emulerade maskinen till andra program eller verktyg via seriella anslutningar.

    Renare gränssnitt och bättre maskinhantering

    86Box 6.0 innehåller också en omfattande städning av användargränssnittet. Inställnings- och preferensfönstren har arbetats om, och tangentbordsgenvägar har flyttats från enskilda maskininställningar till ett mer centralt system i programmets globala inställningar.

    Bildskärmsinställningar har flyttats till displaysidan, och en ny textsökning gör det enklare att hitta rätt enhet i långa listor. Verktygsfältet har fått nya knappar för skärmbilder, och statusraden visar nu mer information om till exempel CD-ROM-enheter, kassettstatus och skrivskydd.

    Den inbyggda maskinhanteraren har också förbättrats. Det går snabbare att välja maskiner, sorteringen av datorer och enheter har blivit bättre och hanteringen av ogiltiga maskinnamn har förbättrats. Flera mindre fel i managerdelen har också rättats.

    Fler klassiska datorer och komponenter

    På emuleringssidan är nyheterna många. 86Box 6.0 lägger till och uppdaterar en lång rad maskiner från flera generationer: 808x, 286, 386, 486, 586 och 686-klassen.

    Bland nyheterna finns bland annat IBM Multistation 5550, Nixdorf 8810 M30, HP Brio 83xx, TriGem Como 440EX, MSI MS-6117, Intel Classic R/R Plus och Tandy 1000 RSX.

    Det här är inte bara namn i en lista. Varje maskintyp representerar en viss epok, en viss hårdvaruplattform och ibland också en ganska specifik uppsättning egenheter. För den som vill återskapa en viss sorts dator från 1990-talet är den typen av detaljrikedom en stor del av poängen med 86Box.

    Mer realistiska hårddiskar, SCSI och CD-ROM

    Den nya versionen lägger även till valfria hårddiskljud, vilket gör upplevelsen mer nostalgisk. För många som använde datorer under 1980- och 1990-talet var ljudet från en arbetande hårddisk en självklar del av datorupplevelsen.

    86Box 6.0 får dessutom emulering av SCSI-bandstationer, MFM- och RLL-hårddiskmodeller med hastighetsemulering, QLogic ISP1xxx PCI SCSI-kontroller samt stöd för CD-ROM-avbilder i Daemon Tools-formaten MDS v2 och MDX.

    Flera nya IDE- och CD-ROM-modeller har också lagts till. Samtidigt har utvecklarna rättat problem med VHD-hårddiskar på vissa värdsystem, Rock Ridge-rättigheter vid montering av CD-mappar på Linux och macOS, CD-ljud i vissa DOS-spel och kompatibilitetsproblem med äldre styrenheter och drivrutiner.

    Bättre ljud och grafik

    Retroemulering handlar inte bara om att operativsystemet ska starta. Ljud och grafik måste också bete sig som på äldre datorer, annars faller mycket av upplevelsen.

    I 86Box 6.0 har ljudstödet utökats med Analog Devices AD1816, och Aztech AZTPR16 har implementerats. Aztech-stödet har förbättrats generellt, och problem med Crystal CS423x-enheter och nyare Windowsdrivrutiner har rättats.

    Även grafiksidan har fått många korrigeringar. Det gäller bland annat ATI Mach64, S3 ViRGE, Voodoo, Vulkan-skärmbilder och 8514/A-kompatibelt beteende. För äldre spel och grafiska program kan sådana detaljer vara avgörande för att bilden ska visas korrekt.

    Äldre macOS-versioner lämnas bakom

    En viktig förändring är att 86Box 6.0 slutar stödja macOS High Sierra 10.13. Den nya lägstanivån är macOS 10.14 Mojave. Projektet meddelar dessutom att en framtida version kommer att höja kravet ytterligare till macOS 10.15 Catalina.

    På Linux anges Ubuntu 16.04, Debian 9.0 eller distributioner från 2016 och senare som minsta nivå. Det betyder att 86Box fortfarande fungerar på relativt gamla Linuxsystem, men att de allra äldsta plattformarna gradvis fasas ut.

    En stor uppdatering för retroentusiaster

    86Box 6.0 är en omfattande uppdatering som både breddar stödet för moderna värdsystem och fördjupar emuleringen av äldre PC-hårdvara. Stödet för Windows ARM64, förbättringarna för Linux, snabbspolningen, de nya maskinerna och de många korrigeringarna gör versionen särskilt intressant.

    För den som bara vill köra ett gammalt DOS-spel kan 86Box verka mer avancerat än nödvändigt. Men för den som vill återskapa en specifik dator, testa gamla drivrutiner, köra Windows 98 med tidstypisk hårdvara eller experimentera med tidiga Linuxsystem är 86Box ett av de mest ambitiösa projekten i sin kategori.

    86Box 6.0 visar att retro-PC:n fortfarande lever – inte som fysisk maskin under skrivbordet, utan som noggrant återskapad digital tidsmaskin.

    https://86box.net

    Faktaruta: 86Box 6.0

    Program: 86Box

    Version: 6.0

    Typ: Öppen x86-emulator för retro-PC-system

    Används för: Att köra äldre operativsystem, DOS-spel, klassiska Windowsprogram och retrodatormiljöer.

    Stödda system: MS-DOS, Windows 3.11, Windows 95, Windows 98, Windows 2000, OS/2, BeOS och tidiga Linuxdistributioner.

    Viktiga nyheter: Windows ARM64-stöd, snabbspolning, bättre Linuxstöd, nya emulerade maskiner, förbättrat ljud, grafik och lagring.

    Linuxnyheter: Fix för AppImage-krasch på Wayland med Nvidia, CD-ROM-passthrough, stöd för fysiska diskettenheter och named pipe-baserad seriell passthrough.

    macOS: Minimikravet höjs till macOS 10.14 Mojave.

  • NixOS 26.05 ”Yarara” – Linuxdistributionen där hela systemet kan återskapas’

    NixOS 26.05 ”Yarara” är här med nya skrivbordsmiljöer, modern Linuxkärna och tusentals uppdaterade paket. Den nya versionen fortsätter att utveckla NixOS särskilda idé: att hela operativsystemet ska kunna beskrivas, återskapas och rullas tillbaka med hjälp av konfigurationsfiler – något som gör distributionen extra intressant för utvecklare, systemadministratörer och tekniskt nyfikna Linuxanvändare.

    NixOS 26.05 ”Yarara” är här med nya skrivbordsmiljöer, modern Linuxkärna och tusentals uppdaterade paket. Den nya versionen fortsätter att utveckla NixOS särskilda idé: att hela operativsystemet ska kunna beskrivas, återskapas och rullas tillbaka med hjälp av konfigurationsfiler – något som gör distributionen extra intressant för utvecklare, systemadministratörer och tekniskt nyfikna Linuxanvändare.

    NixOS 26.05, med kodnamnet ”Yarara”, är nu här. Det är den senaste versionen av den oberoende Linuxdistributionen som bygger på pakethanteraren Nix och det stora paketarkivet Nixpkgs. För den vanliga datoranvändaren märks nyheterna bland annat genom nyare skrivbordsmiljöer, uppdaterad Linuxkärna och ett stort antal nya program. För systemadministratörer och utvecklare är den stora poängen fortfarande densamma: ett system som kan beskrivas, byggas om och återskapas på ett mycket kontrollerat sätt.

    Till skillnad från många andra Linuxdistributioner bygger NixOS på idén att systemets inställningar ska vara deklarativa. Det betyder att man beskriver hur datorn ska vara konfigurerad i filer, i stället för att steg för steg klicka eller skriva kommandon som förändrar systemet. Resultatet blir ett operativsystem som är ovanligt lätt att reproducera. Har man rätt konfigurationsfiler kan man i princip återskapa samma system igen, på samma eller en annan dator.

    Linux 6.18 och modernare skrivbord

    I NixOS 26.05 är Linux 6.18 LTS standardkärna. Det innebär att användarna får en modern kärna med långsiktigt stöd, vilket är viktigt både för stabilitet och hårdvarustöd. Samtidigt finns andra kärnversioner fortfarande tillgängliga för den som behöver en annan gren, exempelvis av kompatibilitetsskäl eller för särskild hårdvara.

    För den som använder NixOS som skrivbordssystem finns också stora uppdateringar. GNOME 50 och KDE Plasma 6.6.5 ingår i utgåvan. Det gör att NixOS följer med i utvecklingen av de två största Linux-skrivbordsmiljöerna, samtidigt som distributionens mer ovanliga systemmodell ligger kvar under ytan.

    GNOME riktar sig ofta till användare som vill ha ett rent och sammanhållet skrivbord, medan KDE Plasma brukar uppskattas av dem som vill kunna anpassa nästan allt. Att båda finns i aktuella versioner gör NixOS 26.05 intressant både för experimentella användare och för dem som vill ha en mer traditionell Linuxdator.

    Systemd tar över tidig uppstart

    En av de viktigaste tekniska förändringarna i NixOS 26.05 är att systemd-baserad stage 1 nu används som standard. Stage 1 är den tidiga delen av uppstarten, innan hela systemet är igång. Det är här datorn förbereder sådant som filsystem, diskar och annan grundläggande startlogik.

    Tidigare använde NixOS en skriptbaserad lösning för denna tidiga uppstart. Den gamla modellen är nu markerad som föråldrad och planeras att tas bort i kommande NixOS 26.11. För användare som inte modifierat uppstarten kraftigt kommer förändringen troligen att märkas ganska lite i vardagen. För mer avancerade installationer, specialsystem och servrar är det däremot en viktig förändring att känna till.

    Tusentals paket har lagts till och uppdaterats

    Nixpkgs, det stora paketarkiv som NixOS bygger på, har fått en omfattande uppdatering. I samband med 26.05 har över 20 000 nya paket lagts till och ungefär lika många har uppdaterats. Samtidigt har ett stort antal gamla eller föråldrade paket tagits bort.

    Det här är en viktig del av hur en Linuxdistribution hålls frisk över tid. Nya program tillkommer, gamla versioner ersätts, och paket som inte längre går att underhålla behöver rensas bort. För användaren betyder det fler aktuella program, men också att vissa äldre lösningar kan behöva justeras vid uppgradering.

    Även NixOS-modulerna har vuxit. Nya moduler och konfigurationsalternativ gör att fler tjänster och systemfunktioner kan beskrivas direkt i NixOS konfigurationsmodell. Det är just modulsystemet som gör NixOS speciellt: i stället för att konfigurera varje tjänst manuellt kan man ofta skriva in önskat tillstånd i systemets konfigurationsfil.

    En distribution för den som vill ha kontroll

    NixOS är inte den enklaste Linuxdistributionen för nybörjaren. Den kräver ofta att man tänker annorlunda än i Ubuntu, Debian eller Fedora. Men belöningen är kontroll. Det går att testa förändringar, rulla tillbaka systemet och bygga upp installationer på ett sätt som är svårt att göra lika konsekvent i många andra distributioner.

    Det gör NixOS särskilt attraktivt för utvecklare, systemadministratörer och tekniskt nyfikna användare. Om en uppdatering går fel finns det ofta möjlighet att starta en tidigare systemgeneration. Om man vill flytta en konfiguration till en annan dator kan mycket av arbetet göras genom att återanvända samma systembeskrivning.

    Slutet närmar sig för äldre versioner

    I samband med att NixOS 26.05 släpps blir den tidigare versionen NixOS 25.11 ”Xantusia” föråldrad. Den kommer att nå slutet av sin livscykel efter den 30 juni 2026. Det innebär att användare av äldre system bör börja planera för uppgradering, särskilt om datorn används i produktion eller på annat sätt behöver säkerhetsuppdateringar.

    NixOS 26.05 kommer i sin tur att få felrättningar och säkerhetsuppdateringar fram till den 31 december 2026. Det ger användarna ungefär ett halvår att använda versionen som stabil bas innan nästa större version tar över.

    Sista rundan för x86_64-darwin

    En annan viktig förändring gäller användare av Nixpkgs på macOS. NixOS 26.05 är den sista Nixpkgs-utgåvan med stöd för x86_64-darwin, alltså Intelbaserade Mac-datorer. Binärbyggen och plattformsstöd fortsätter till slutet av 2026, men från och med Nixpkgs 26.11 kommer paket inte längre att byggas eller stödjas för denna plattform.

    Det speglar en större förändring i datorvärlden. Apple har lämnat Intel bakom sig till förmån för egna Arm-baserade Apple Silicon-processorer. För Nixpkgs innebär det att resurserna framöver koncentreras på modernare plattformar.

    Sammanfattning

    NixOS 26.05 ”Yarara” är inte bara ännu en Linuxrelease med nya paket. Den fortsätter att utveckla ett annorlunda sätt att tänka kring operativsystem. Där andra distributioner ofta fokuserar på traditionell installation och löpande manuell administration, bygger NixOS på idén att hela systemet ska kunna beskrivas, återskapas och rullas tillbaka.

    Med Linux 6.18 LTS, GNOME 50, KDE Plasma 6.6.5, tusentals uppdaterade paket och systemd stage 1 som standard är 26.05 en viktig utgåva för både skrivbordsanvändare och mer avancerade Linuxmiljöer. För den som vill förstå vart framtidens mer reproducerbara Linuxsystem kan vara på väg är NixOS fortfarande en av de mest intressanta distributionerna att följa.

    https://nixos.org/blog/announcements/2026/nixos-2605

    Faktaruta: NixOS 26.05 ”Yarara”

    Version: NixOS 26.05

    Kodnamn: Yarara

    Standardkärna: Linux 6.18 LTS

    Skrivbordsmiljöer: GNOME 50 och KDE Plasma 6.6.5

    Viktig nyhet: systemd-baserad stage 1 används som standard

    Kompilatorer: GCC 15 och LLVM 21

    Support: säkerhets- och felrättningsuppdateringar till 31 december 2026

    Föregående version: NixOS 25.11 ”Xantusia” fasas ut efter 30 juni 2026

    Installation: finns som grafisk installationsavbild och minimal installationsavbild för 64-bitars AMD/Intel och Arm

    ”`
  • Ubuntu 26.10 tar sina första steg – men det här är bara början

    Ubuntu 26.10 ”Stonking Stingray” har nu dykt upp i sin första tidiga testversion. Det är långt ifrån ett färdigt operativsystem, men för utvecklare, testare och Linuxintresserade ger den första snapshot-versionen en tydlig försmak av vad nästa Ubuntu-utgåva kan komma att bjuda på när den släpps hösten 2026.

    En första titt på nästa Ubuntu

    Ubuntu 26.10, med det färgstarka kodnamnet ”Stonking Stingray”, har nu tagit sina första offentliga steg. Canonical har släppt de första så kallade snapshot-avbilderna, alltså tidiga testversioner av operativsystemet som längre fram ska bli nästa stora Ubuntu-version efter Ubuntu 26.04 LTS.

    Inte ett färdigt system ännu

    För den vanliga användaren kan det låta som att Ubuntu 26.10 redan är färdigt, men så är det inte. Det här är snarare en tidig byggarbetsplats än ett färdigt hus. Grunden är lagd, men väggarna ska justeras, elen ska dras och inredningen är långt ifrån klar.

    Vad är en snapshot-version?

    En snapshot-version är till för utvecklare, testare och nyfikna entusiaster som vill se hur nästa version av Ubuntu växer fram. Den används för att hitta fel, testa nya programversioner och upptäcka problem innan den färdiga versionen når vanliga användare.

    Bygger på Ubuntu 26.04 LTS

    Ubuntu 26.10 bygger i detta tidiga skede till stor del på Ubuntu 26.04 LTS, som släpptes den 23 april 2026. Det är vanligt i början av en ny utvecklingscykel. Man tar den senaste stabila versionen som grund och börjar sedan steg för steg byta ut delar mot nyare komponenter.

    Linuxkärnan är systemets motor

    I den första snapshot-versionen används Linuxkärnan 7.0 och skrivbordsmiljön GNOME 50. Linuxkärnan kan beskrivas som operativsystemets motor. Det är den som sköter kontakten med datorns hårdvara, till exempel processor, minne, lagring, nätverk och grafikkort. GNOME är i sin tur den grafiska skrivbordsmiljön, alltså det användaren möter i form av fönster, menyer, inställningar och appar.

    Nyare teknik väntar under utvecklingen

    Under de kommande månaderna väntas Ubuntu 26.10 få ännu nyare teknik. Bland annat planeras GNOME 51, Linuxkärnan 7.2, grafikstacken Mesa 26.2 och kompilatorn GCC 16.1. För den som inte följer Linuxvärlden dagligen kan dessa namn låta tekniska, men de påverkar sådant som prestanda, hårdvarustöd, grafik, spel, energiförbrukning och möjligheten att köra modern programvara.

    Vägen fram till färdig version

    Den färdiga versionen av Ubuntu 26.10 är planerad till 15 oktober 2026. Innan dess kommer en betaversion den 24 september, vilket brukar vara den första versionen som är mer sammanhängande för bredare testning. Canonical planerar också två testveckor, den 2 juli och den 27 augusti, där användare kan hjälpa till att prova systemet och rapportera buggar.

    Bör bara testas på rätt plats

    Det är dock viktigt att förstå att den här första snapshot-versionen inte är avsedd för vardagsbruk. Den kan krascha, sakna funktioner eller innehålla fel som gör datorn svår att använda. Därför bör den bara installeras på en testdator eller i en virtuell maskin. Den som behöver en stabil dator för arbete, studier eller familjens vardagsanvändning bör hålla sig till Ubuntu 26.04 LTS.

    Alla ISO-filer finns inte ännu

    En annan detalj är att alla ISO-avbilder ännu inte finns tillgängliga. Bland annat saknas den vanliga 64-bitars Ubuntu Desktop-versionen för amd64 i den första omgången. Den väntas i stället komma med den andra snapshot-versionen, som är planerad till slutet av juni.

    En korttidsversion för den nyfikne

    Ubuntu 26.10 blir en så kallad interim-version. Det betyder att den bara får stöd i nio månader, fram till juni 2027. Den typen av Ubuntu-version passar främst användare som vill ha nyare programvara och funktioner. För den som prioriterar långsiktig stabilitet är LTS-versionerna, som Ubuntu 26.04 LTS, oftast ett bättre val.

    Öppen utveckling i praktiken

    Samtidigt är snapshot-versionerna viktiga. De visar hur öppen utveckling fungerar i praktiken. I stället för att allt sker bakom stängda dörrar kan användare och utvecklare följa processen, testa systemet och bidra med felrapporter. På så sätt blir den färdiga versionen bättre.

    En försmak av framtidens Linuxskrivbord

    Ubuntu 26.10 är alltså inte redo att ersätta dagens stabila system. Men den första snapshot-versionen markerar startskottet för nästa kapitel i Ubuntus utveckling. För den teknikintresserade är det en möjlighet att kika in i framtidens Linuxskrivbord redan nu.

    https://cdimage.ubuntu.com/ubuntu/releases/26.10/snapshot-1

    Teknisk faktaruta: Ubuntu 26.10 ”Stonking Stingray”

    Version: Ubuntu 26.10

    Kodnamn: Stonking Stingray

    Typ av version: Interim-version, alltså en korttidsversion mellan två LTS-utgåvor.

    Första snapshot: Tidig testversion för utvecklare, testare och nyfikna användare.

    Bygger inledningsvis på: Ubuntu 26.04 LTS ”Resolute Raccoon”.

    Linuxkärna i första snapshot: Linux 7.0

    Skrivbordsmiljö i första snapshot: GNOME 50

    Planerade nyare komponenter: GNOME 51, Linux 7.2, Mesa 26.2 och GCC 16.1.

    Planerad betaversion: 24 september 2026

    Planerat slutligt släpp: 15 oktober 2026

    Stödperiod: Cirka nio månader, fram till juni 2027.

    Rekommenderad användning: Testdator eller virtuell maskin. Bör inte användas på en viktig vardagsdator.

    Passar bäst för: Utvecklare, Linuxentusiaster och användare som vill testa kommande teknik innan den når stabila Ubuntu-versioner.

  • IBM och Red Hat satsar 5 miljarder dollar på säkerhet i öppen källkod

    IBM och Red Hat lanserar Project Lightwell, en satsning på 5 miljarder dollar för att stärka säkerheten i öppen källkod. Genom att kombinera AI-assisterad kodanalys med tusentals ingenjörer vill företagen skapa ett betrott säkerhetslager för företag som är beroende av Linux, Kubernetes, Java, AI-ramverk och andra centrala open source-komponenter.

    IBM och Red Hat lanserar Project Lightwell, ett omfattande initiativ på 5 miljarder dollar som ska stärka säkerheten i den öppna källkod som moderna företag, molnplattformar och AI-system bygger på. Projektet beskrivs som en ny typ av företagsinriktad säkerhetsplattform där AI-assisterad analys kombineras med mänsklig expertis från över 20 000 ingenjörer inom IBM och Red Hat.

    Bakgrunden är att öppen källkod i dag är en grundläggande del av nästan all modern IT-infrastruktur. Operativsystem, molntjänster, utvecklingsverktyg, databaser, AI-ramverk och containerplattformar bygger ofta på komponenter som utvecklas öppet och används av tusentals organisationer världen över. Samtidigt har hotbilden förändrats. Sårbarheter kan upptäckas snabbare än tidigare, inte minst med hjälp av AI, och angripare kan utnyttja brister i mjukvarukedjan innan många organisationer hunnit reagera.

    Project Lightwell ska fungera som ett slags betrott säkerhetslager för företag som är beroende av öppen källkod. IBM beskriver initiativet som en ”trusted enterprise clearinghouse”, alltså en samordnande plattform där sårbarheter kan identifieras, analyseras, valideras, prioriteras och åtgärdas i stor skala. Målet är inte bara att hitta säkerhetsproblem, utan också att testa och kvalitetssäkra patchar innan de används i produktionsmiljöer.

    En central del av satsningen är AI-assisterad ingenjörskonst. AI ska användas för att analysera kod, prioritera risker, hjälpa till med granskning och stödja utvecklingen av korrigeringar. Men IBM och Red Hat betonar samtidigt att arbetet inte enbart bygger på automatisering. Projektet ska backas upp av ett mycket stort team av ingenjörer som kan granska, testa och samordna arbetet med både företagskunder och öppna utvecklarprojekt.

    Project Lightwell riktar sig främst till stora företag och organisationer snarare än till den breda open source-gemenskapen. IBM planerar att erbjuda tjänsten genom kommersiella abonnemang, där kunder får tillgång till validerade säkerhetsfixar, livscykelhantering och produktionsklassad testning. För företag inom exempelvis finans, offentlig sektor, molndrift och AI-utveckling kan detta bli ett sätt att minska risken i sina beroenden av öppen källkod.

    Teknikområdet som omfattas är brett. IBM och Red Hat nämner bland annat Linux, Java, Kubernetes, Kafka, Ansible, Terraform, Flink, Cassandra, AI-ramverk, språkverktyg, oberoende bibliotek och plattformar för dataströmning. Det innebär att Project Lightwell inte bara handlar om Red Hats egna produkter, utan även om komponenter utanför bolagets traditionella produktgränser.

    Clearinghouse-modellen bygger på tre huvudsakliga funktioner. För det första ska företag kunna rapportera känsliga sårbarheter i den mjukvara de använder. För det andra ska Project Lightwell kunna erbjuda validerade patchar för både Red Hat-relaterad kod och fristående open source-komponenter. För det tredje ska IBM och Red Hat samordna ansvarsfull rapportering uppströms, så att korrigeringar också kan komma de öppna projekten till del.

    Det är en viktig balansgång. Öppen källkod bygger på samarbete, transparens och frivilliga eller företagsstödda underhållare. IBM och Red Hat framhåller därför att Project Lightwell inte ska ersätta befintliga säkerhetsprocesser eller de utvecklare som redan underhåller projekten. I stället presenteras satsningen som ett extra lager för samordning, validering och företagsanpassad hantering av säkerhetsproblem.

    För Red Hat ligger initiativet nära bolagets etablerade affärsmodell. Red Hat har länge byggt sin verksamhet på att paketera, underhålla, testa och ge support för öppen källkod i företagsmiljöer. Skillnaden med Project Lightwell är att samma typ av ingenjörsprocesser nu ska kunna tillämpas på ett större ekosystem av open source-komponenter, även sådana som inte ingår direkt i Red Hats egna plattformar.

    Projektet testas redan tillsammans med tidiga användare inom finanssektorn. Bland de organisationer som nämns finns Bank of America, BNY, Citi, Goldman Sachs, JPMorgan Chase, Mastercard, Morgan Stanley, Royal Bank of Canada, State Street, Visa och Wells Fargo. Erfarenheterna från dessa piloter ska enligt IBM användas för att förbättra hur sårbarheter identifieras, valideras och åtgärdas i stor skala.

    Initiativet visar också hur säkerheten kring öppen källkod håller på att bli en strategisk fråga för storföretag. Tidigare har många organisationer förlitat sig på att enskilda projekt, distributioner eller leverantörer hanterar säkerhetsuppdateringar. Med allt mer komplexa beroendekedjor, AI-genererad kod och snabbare sårbarhetsforskning räcker det inte alltid med traditionella processer.

    Project Lightwell kan därför ses som ett försök att bygga en mer industriell modell för säkerhet i öppen källkod. Genom att kombinera AI, storskalig ingenjörskapacitet och samordning med upstream-projekt vill IBM och Red Hat skapa ett system där företag snabbare kan få tillgång till testade och betrodda säkerhetsfixar.

    Samtidigt väcker modellen frågor. Om säkerhetsfixar och validering erbjuds genom kommersiella abonnemang kan det skapa en tydligare uppdelning mellan företagsanpassad open source-säkerhet och den bredare öppna gemenskapens resurser. Hur IBM och Red Hat hanterar balansen mellan kommersiell nytta och bidrag tillbaka till öppna projekt blir därför avgörande för hur Project Lightwell tas emot.

    Klart är att säkerhet i mjukvarans leveranskedja har blivit en av de stora frågorna för hela IT-branschen. När Linux, Kubernetes, Java-bibliotek, AI-ramverk och molnkomponenter utgör grunden för samhällsviktig infrastruktur blir frågan inte längre om öppen källkod används, utan hur den säkras, testas och underhålls över tid.

    Med Project Lightwell vill IBM och Red Hat positionera sig som en central aktör i den utvecklingen. Om satsningen lyckas kan den bli ett viktigt steg mot mer strukturerad, AI-assisterad och företagsanpassad säkerhet för den öppna källkod som stora delar av den digitala världen redan är beroende av.

    https://newsroom.ibm.com/2026-05-28-ibm-and-red-hat-commit-5-billion-to-redefine-the-future-of-open-source-in-the-ai-era

    Fakta: Project Lightwell

    Vad är det?
    Project Lightwell är ett initiativ från IBM och Red Hat för att stärka säkerheten i öppen källkod som används i företag, molnplattformar och AI-system.

    Budget:
    5 miljarder dollar.

    Syfte:
    Att identifiera, analysera, validera och åtgärda sårbarheter i open source-komponenter i stor skala.

    Teknik:
    AI-assisterad kodanalys kombineras med arbete från IBM:s och Red Hats ingenjörer.

    Omfattar bland annat:
    Linux, Java, Kubernetes, Kafka, Ansible, Terraform, Flink, Cassandra, AI-ramverk, språkverktyg och fristående bibliotek.

    Målgrupp:
    Främst stora företag och organisationer som är beroende av öppen källkod i produktion.

    Viktigt att notera:
    Project Lightwell är inte tänkt att ersätta öppna utvecklarprojekt eller befintliga säkerhetsprocesser, utan fungera som ett extra lager för samordning, testning och validering.

  • Exfatprogs 1.4 släppt – bättre stöd för exFAT på Linux

    Exfatprogs 1.4 har släppts och ger Linuxanvändare bättre verktyg för att skapa, kontrollera och reparera exFAT-formaterade lagringsenheter. Den nya versionen förbättrar framför allt kompatibiliteten med Windows, gör formatering säkrare och lägger till nya funktioner för både vanliga användare och mer avancerade systemadministratörer. För alla som använder USB-minnen, SD-kort eller externa hårddiskar mellan olika operativsystem är detta en viktig uppdatering.

    Exfatprogs 1.4 har släppts och innebär flera förbättringar för Linuxanvändare som arbetar med exFAT-formaterade diskar, USB-minnen och minneskort. Den nya versionen gör det enklare att skapa, kontrollera och reparera exFAT-filsystem – särskilt när lagringsenheter även ska fungera smidigt i Windows.

    exFAT är ett filsystem som ofta används på externa lagringsenheter eftersom det fungerar bra över flera plattformar. Det är vanligt på USB-minnen, SD-kort, externa hårddiskar och andra flyttbara medier där man vill kunna flytta filer mellan Linux, Windows, macOS, kameror och annan utrustning. Till skillnad från äldre FAT32 klarar exFAT mycket större filer, vilket gör det lämpligt för exempelvis filmfiler, säkerhetskopior och stora arkiv.

    Med Exfatprogs får Linux ett modernt paket med användarverktyg för exFAT. Verktygen används bland annat för att skapa nya exFAT-filsystem, kontrollera om ett filsystem är skadat och reparera fel. Målet med projektet är att ge Linuxanvändare verktyg med hög prestanda och kvalitet, jämförbara med de exFAT-verktyg som finns i Windows.

    Bättre formatering med mkfs.exfat

    En av de största nyheterna i Exfatprogs 1.4 finns i verktyget mkfs.exfat, som används för att formatera en enhet med exFAT.

    Den nya versionen kan nu skapa partitionstabeller i samband med formatering. Det är viktigt eftersom vissa nyformaterade enheter annars inte alltid känns igen korrekt av Windows. För den som ofta flyttar USB-minnen eller externa diskar mellan Linux och Windows kan detta göra arbetet betydligt smidigare.

    mkfs.exfat har även fått en ny funktion för att använda en egen upcase-tabell. En upcase-tabell används av exFAT för att hantera skillnader mellan stora och små bokstäver i filnamn. Det är kanske ingen funktion vanliga användare behöver tänka på, men den är viktig för utvecklare, testare och systemadministratörer som arbetar med exFAT på djupare nivå.

    En annan praktisk förbättring är att verktyget nu kan skriva ut volymens UUID efter formatering. UUID är ett unikt id för filsystemet och används ofta i Linux för att montera rätt partition automatiskt, till exempel via /etc/fstab.

    Säkrare formatering och bättre varningar

    Exfatprogs 1.4 gör också formateringen säkrare. mkfs.exfat kan nu upptäcka främmande filsystem och partitionstabeller innan formateringen startar. Det minskar risken att man av misstag skriver över något viktigt utan att först bli uppmärksammad på det.

    Verktyget varnar även när alternativet -s används. Dessutom har hanteringen av mycket små enheter förbättrats genom att 512 byte stora kluster används som standard i sådana fall. Första delen av enheten, de första 0x10000 byte, rensas alltid vid formatering, vilket bidrar till att gamla rester från tidigare filsystem inte ligger kvar och stör.

    Formateringsprocessen har också fått bättre loggning, verifiering och visning av förlopp. Det gör det enklare att se vad som händer under arbetets gång, särskilt vid större lagringsenheter där processen kan ta längre tid.

    Flera viktiga buggfixar

    Bakom kulisserna innehåller version 1.4 flera rättningar som kan vara viktiga i praktiken. Bland annat har problem med felaktig utskrift av volymens UUID åtgärdats. Även direkt I/O vid skrivverifiering har förbättrats.

    Det har också gjorts korrigeringar för 32-bitars överflödesproblem som i vissa fall kunde leda till att fel klusterstorlek valdes eller att formatering misslyckades med vissa alternativ. Minnesanvändningen vid formatering av mycket stora enheter har förbättrats, liksom hanteringen av ovanliga gränsfall där mycket stora volymer kunde slå i begränsningar för totalt antal kluster.

    Det här är kanske inte förändringar som märks direkt för alla användare, men de gör verktygen mer robusta – särskilt i mer avancerade eller ovanliga miljöer.

    fsck.exfat får bättre Windows-kompatibilitet

    Även fsck.exfat, verktyget som används för att kontrollera och reparera exFAT-filsystem, har fått nya funktioner.

    Två nya alternativ har lagts till: --put-mbr och --clear-mbr. Dessa kan användas för att lägga till eller ta bort partitionstabellposter på befintliga volymer. Syftet är framför allt att förbättra kompatibiliteten med Windows.

    Det innebär att en exFAT-volym som redan finns kan justeras så att den lättare känns igen av Windows, utan att man nödvändigtvis behöver formatera om hela enheten.

    fsck.exfat har även fått förbättrad hantering av biträkning i bitmappar och bättre skydd mot överflöden i förloppsvisningen när bitmappar är korrupta. Det gör reparationsverktyget mer pålitligt även när filsystemet är skadat på ovanliga sätt.

    Nya verktyg för DOS-attribut

    En annan nyhet i Exfatprogs 1.4 är två nya verktyg: chdosattr och lsdosattr.

    Dessa används för att visa och ändra DOS-filattribut. Sådana attribut kan exempelvis ange om en fil är skrivskyddad, dold eller markerad som systemfil. Även om detta kan låta gammaldags används attributen fortfarande i filsystem som har rötter i Windowsvärlden.

    För Linuxanvändare som hanterar exFAT-enheter tillsammans med Windows kan dessa verktyg vara användbara när filer beter sig oväntat, till exempel om de visas som dolda eller skrivskyddade på en annan dator.

    Mindre gammalt arv och bättre I/O-hantering

    Exfatprogs 1.4 tar också ett steg bort från riktigt gamla Linuxmiljöer genom att stödet för Linuxkärnor äldre än 2.6 tas bort. För moderna Linuxdistributioner är detta normalt inget problem, men det gör koden enklare att underhålla.

    Versionen kan även återhämta sig bättre från korta läs- och skrivoperationer vid I/O. Det betyder att verktygen blir bättre på att hantera situationer där en läsning eller skrivning inte slutförs helt på första försöket. Det är en teknisk förbättring som kan ge högre driftsäkerhet vid arbete med lagringsmedia.

    Varför är detta viktigt?

    För de flesta användare är filsystem något man helst inte ska behöva tänka på. Ett USB-minne ska bara fungera. En extern hårddisk ska kunna kopplas in i både Linux och Windows. Ett SD-kort ska kunna läsas i datorn utan krångel.

    Det är just därför Exfatprogs är viktigt. Paketet ger Linux de verktyg som behövs för att exFAT ska fungera stabilt och förutsägbart. När verktyg som mkfs.exfat och fsck.exfat förbättras får användaren i praktiken färre problem med externa lagringsenheter.

    Exfatprogs 1.4 är därför inte bara en uppdatering för utvecklare. Det är också en förbättring för vanliga Linuxanvändare som vill att deras USB-minnen, minneskort och externa diskar ska fungera utan bekymmer mellan olika operativsystem.

    Så får du Exfatprogs 1.4

    Källkoden till Exfatprogs 1.4 finns på projektets GitHub-sida för den som vill kompilera själv. För de flesta användare är det däremot bättre att installera exfatprogs via den egna Linuxdistributionens vanliga paketförråd.

    På Debian, Ubuntu och närbesläktade system brukar paketet kunna installeras med:

    På Fedora används normalt:

    Och på Arch Linux:

    När version 1.4 dyker upp i de stabila paketen beror på vilken distribution man använder och hur snabbt den uppdaterar sina paket.

    Sammanfattning

    Exfatprogs 1.4 är en tekniskt viktig uppdatering för exFAT-stödet i Linux. Den ger bättre formatering, bättre Windows-kompatibilitet, nya DOS-attributverktyg, säkrare hantering av befintliga filsystem och flera rättningar för stora eller ovanliga lagringsenheter.

    För användaren betyder det framför allt en sak: exFAT på Linux blir tryggare, stabilare och mer kompatibelt med Windows.

    https://github.com/exfatprogs/exfatprogs/releases/tag/1.4.0

    Teknisk faktaruta: Exfatprogs 1.4

    Program: Exfatprogs

    Version: 1.4

    Typ: Användarverktyg för exFAT-filsystem i Linux

    Plattform: Linux

    Filsystem: exFAT

    Viktiga verktyg:

    • mkfs.exfat – skapar och formaterar exFAT-filsystem
    • fsck.exfat – kontrollerar och reparerar exFAT-filsystem
    • chdosattr – ändrar DOS-filattribut
    • lsdosattr – visar DOS-filattribut

    Nya funktioner i version 1.4:

    • Stöd för att skapa partitionstabell vid formatering
    • Bättre kompatibilitet med Windows
    • Ny funktion för egen upcase-tabell
    • Utskrift av volymens UUID efter formatering
    • Nya alternativ i fsck.exfat: --put-mbr och --clear-mbr
    • Nya verktyg för DOS-attribut: chdosattr och lsdosattr

    Förbättringar:

    • Säkrare formatering med upptäckt av befintliga filsystem och partitionstabeller
    • Bättre loggning, verifiering och förloppsvisning
    • Förbättrad hantering av mycket små och mycket stora lagringsenheter
    • Rättningar för UUID-visning, direkt I/O och 32-bitars överflöden

    Rekommenderad installation: Via distributionens vanliga paketförråd

    Exempel: sudo apt install exfatprogs

  • Zen Browser 1.20 låter användaren bygga om webben sida för sida

    Zen Browser 1.20 tar ännu ett steg mot en mer personlig och användarstyrd webbläsare. Med den nya funktionen Boosts kan användaren ändra färger, typsnitt, sidans utseende och till och med ta bort störande element på enskilda webbplatser. Samtidigt bygger versionen vidare på Firefox 151.0.2, stärker skyddet mot digital fingeravtrycksspårning och lägger till praktiska funktioner som att slå ihop PDF-filer direkt i webbläsaren.

    Zen Browser fortsätter att utvecklas som ett av de mer intressanta alternativen för den som vill ha en webbläsare byggd på Firefox, men med ett tydligare fokus på anpassning, integritet och ett modernare arbetsflöde. I version 1.20 introduceras en ny funktion som kallas Boosts – ett verktyg som gör det möjligt att ändra hur enskilda webbplatser ser ut och beter sig, direkt från webbläsaren.

    Det handlar inte bara om kosmetiska förändringar. Med Boosts kan användaren justera färger, byta typsnitt, ändra stilar, ta bort störande sidelement och aktivera automatiskt mörkt läge på webbplatser som annars inte erbjuder det. Funktionen nås via webbplatskontrollen i adressfältet, där en ny Boost-knapp öppnar inställningar för den aktuella sidan.

    Tanken är enkel men kraftfull: webben behöver inte se likadan ut för alla. En nyhetssajt med för små bokstäver kan göras mer lättläst. En sida med skrikiga färger kan tonas ned. Ett störande element kan tas bort. För personer som läser mycket, arbetar länge framför skärmen eller har särskilda behov av kontrast och läsbarhet kan detta bli en mycket användbar funktion.

    En webbläsare med Firefox i grunden

    Zen Browser bygger på Firefox och följer därför mycket av Mozillas tekniska utveckling. I version 1.20 har webbläsaren uppdaterats till Firefox 151.0.2, vilket innebär att den får med sig de senaste förbättringarna, säkerhetsfixarna och förändringarna från Firefox-projektet.

    Det är en viktig detalj. Mindre webbläsare kan ibland vara spännande men riskerar att halka efter när det gäller säkerhet och kompatibilitet. Genom att bygga vidare på Firefox får Zen Browser både en stabil grund och tillgång till ett stort ekosystem av webbtillägg och standarder.

    Starkare skydd mot fingeravtryck

    En annan viktig nyhet i Zen Browser 1.20 är förbättrat skydd mot så kallad fingerprinting. Fingerprinting innebär att webbplatser försöker identifiera användare genom att samla in tekniska detaljer om datorn, webbläsaren, skärmen, operativsystemet och andra egenskaper.

    Till skillnad från vanliga kakor behöver fingerprinting inte spara något tydligt spår på användarens dator. I stället byggs en slags digital profil upp genom många små tekniska detaljer. Det kan till exempel handla om skärmstorlek, installerade typsnitt, tidszon, grafikkort, ljudfunktioner och webbläsarens beteende.

    I den nya versionen begränsar Zen Browser hur mycket information webbplatser får tillgång till när Standard Enhanced Tracking Protection används. Enligt utvecklarna minskar detta antalet användare som kan identifieras unikt med vanliga fingerprinting-metoder med i genomsnitt 14 procent. På macOS uppges förbättringen vara ännu större, upp till 49 procent.

    Det betyder inte att fingerprinting försvinner helt, men det gör det svårare för webbplatser och spårningsnätverk att särskilja enskilda användare.

    Slå ihop PDF-filer direkt i webbläsaren

    En mer praktisk nyhet är att Zen Browser nu kan slå ihop flera PDF-filer direkt i webbläsaren. Det gör att användaren kan kombinera dokument utan att öppna ett separat program eller använda någon extern webbtjänst.

    För många vardagsanvändare kan detta vara en mycket smidig förbättring. Det kan handla om att slå ihop kvitton, blanketter, avtal, skannade dokument eller flera delar av en rapport. Att kunna göra detta lokalt i webbläsaren är också positivt ur integritetssynpunkt, eftersom man slipper ladda upp dokument till okända tredjepartstjänster.

    Små förbättringar i gränssnittet

    Version 1.20 innehåller även flera förändringar i användargränssnittet. I läget med enkel sidopanel visas överflödiga webbtillägg nu under adressfältet i stället för att flyttas tillbaka till webbplatskontrollpanelen. Det gör beteendet mer förutsägbart och kan ge ett renare arbetsflöde för användare som använder många tillägg.

    Cykling mellan arbetsytor har också förbättrats. Arbetsytor är en viktig del av Zen Browsers identitet och gör det möjligt att dela upp surfandet i olika miljöer, exempelvis arbete, privat, research eller sociala medier.

    På Windows har geolokaliseringen ändrats så att Zen Browser respekterar operativsystemets egna platsbehörigheter när en webbplats begär åtkomst till platsinformation. Det innebär att webbläsaren bättre följer användarens centrala integritetsinställningar i Windows.

    Flera buggar har rättats

    Som vanligt innehåller en ny version också rättningar av tidigare problem. Bland annat har ett fel åtgärdats där tangenten u kunde duplicera flikar. Ett annat problem där videokontroller kunde hamna under skärmen i fullskärmsläge har också rättats.

    Boosts-funktionen har förbättrats så att den fungerar bättre på webbplatser där den tidigare kunde fallera. Dessutom har ett macOS-problem rättats där smarta kort och säkerhetsnycklar kunde misslyckas med att automatiskt ladda certifikat.

    Andra korrigeringar gäller bland annat adressfältet, pinned tabs och split view-läget, där beteendet tidigare kunde påverka andra fönster.

    Snabbare väg till egna Boosts

    En liten men praktisk nyhet är att användaren nu kan skriva New Boost direkt i adressfältet för att snabbt skapa en ny Boost för den aktuella webbplatsen. Det gör funktionen mer lättillgänglig och visar att Zen Browser vill göra webbplatsanpassning till en naturlig del av surfandet, inte något som göms undan i avancerade menyer.

    En webbläsare för den som vill styra mer själv

    Zen Browser 1.20 visar tydligt vilken riktning projektet rör sig i. Det handlar inte bara om att vara ännu en Firefox-baserad webbläsare, utan om att ge användaren mer kontroll över både gränssnitt, integritet och arbetsflöde.

    Boosts är den mest synliga nyheten, men tillsammans med bättre fingerprinting-skydd, PDF-sammanslagning, förbättrade arbetsytor och flera buggfixar blir version 1.20 en intressant uppdatering.

    För användare som tycker att moderna webbläsare blivit för låsta, för röriga eller för beroende av externa tjänster erbjuder Zen Browser ett alternativ där webben går att forma mer efter den egna smaken. Version 1.20 gör den idén ännu tydligare: webbläsaren ska inte bara visa webben – den ska också låta användaren anpassa den.

    https://zen-browser.app/download

    Teknisk faktaruta: Zen Browser 1.20

    Webbläsare: Zen Browser

    Version: 1.20

    Grund: Bygger på Firefox

    Firefox-version: Firefox 151.0.2

    Ny huvudfunktion: Boosts

    Vad Boosts gör: Låter användaren ändra färger, typsnitt, stilar, sidlayout, mörkt läge och ta bort störande element på enskilda webbplatser.

    Integritet: Förbättrat skydd mot fingerprinting i Standard Enhanced Tracking Protection.

    PDF-funktion: Kan slå ihop flera PDF-filer direkt i webbläsaren.

    Plattformar: Windows, macOS och Linux.

    Målgrupp: Användare som vill ha mer kontroll över utseende, arbetsflöde och integritet i webbläsaren.

  • AlmaLinux 10.2 är här – mer hårdvarustöd, Btrfs-start och stöd för äldre 32-bitars program

    AlmaLinux 10.2 “Lavender Lion” är här med flera nyheter som gör distributionen mer användbar både på moderna servrar och äldre system. Versionen innehåller Linux-kärnan 6.12, stöd för i686-paket, möjlighet att starta från Btrfs, GNOME 49 och uppdaterade utvecklingsverktyg som Python 3.14, PostgreSQL 18, MariaDB 11.8 och PHP 8.4. Samtidigt fortsätter AlmaLinux att gå sin egen väg genom att behålla stöd för äldre hårdvara och funktioner som många administratörer fortfarande har praktisk nytta av.

    AlmaLinux 10.2, med kodnamnet ”Lavender Lion”, är nu släppt som en ny stabil version i AlmaLinux 10-serien. Det är en viktig uppdatering för alla som använder AlmaLinux som serverplattform, utvecklingsmiljö eller företags-Linux. Den nya versionen bygger vidare på Enterprise Linux 10, men innehåller flera egna förbättringar som gör AlmaLinux mer flexibel än den distribution den är kompatibel med.

    Bland nyheterna finns Linux-kärnan 6.12, stöd för i686-paket, möjlighet att starta systemet från Btrfs, skrivbordsmiljön GNOME 49, nya utvecklingsverktyg och ett utökat stöd för äldre hårdvara.

    Ett Linux för både nya och äldre system

    AlmaLinux är en kostnadsfri och öppen Linuxdistribution som riktar sig till användare som vill ha ett stabilt system med lång livslängd. Den används ofta som ersättare för Red Hat Enterprise Linux i servermiljöer, men kan även användas på arbetsstationer och i utvecklingsmiljöer.

    Med version 10.2 märks det tydligt att projektet inte bara vill följa upstream, utan också lösa praktiska problem för användare. Ett exempel är att AlmaLinux återinför och behåller stöd för viss äldre hårdvara som annars riskerar att falla bort i moderna Enterprise Linux-system.

    Det handlar bland annat om äldre lagrings- och nätverkskort från tillverkare som Adaptec, Dell PERC, HP, Mellanox, QLogic, Emulex, LSI och Broadcom. För företag, verkstäder, labbmiljöer och entusiaster kan detta vara avgörande. All hårdvara byts inte ut bara för att ett nytt operativsystem släpps.

    i686-paket gör livet enklare för äldre program

    En av de mest intressanta nyheterna i AlmaLinux 10.2 är att distributionen nu innehåller i686 userspace-paket i den stabila AlmaLinux 10-serien.

    Det betyder inte att AlmaLinux 10.2 plötsligt blir ett komplett 32-bitars operativsystem. Däremot innebär det att man kan köra vissa äldre 32-bitarsprogram och bibliotek på ett modernt 64-bitars system.

    Detta är särskilt viktigt för:

    äldre företagsprogram som fortfarande används
    test- och byggmiljöer
    CI/CD-pipelines
    containerbaserade arbetsflöden
    program som kräver gamla 32-bitarsbibliotek

    Stödet testades först i AlmaLinux Kitten 10 och har nu flyttats in i den stabila AlmaLinux 10.2-versionen. För utvecklare och systemadministratörer är detta en praktisk förbättring, eftersom gamla beroenden ofta lever kvar långt efter att hårdvaran blivit modernare.

    Btrfs kan nu användas även vid uppstart

    AlmaLinux 10.2 fortsätter också att skilja sig från andra Enterprise Linux-varianter genom sitt stöd för Btrfs. Btrfs är ett modernt filsystem med funktioner som ögonblicksbilder, kontrollsummor och flexibel hantering av lagring.

    En viktig nyhet är att AlmaLinux kan starta från en Btrfs-volym. Det gör filsystemet mer användbart i praktiken, särskilt för dem som vill kunna skapa snapshots av systemet och enklare återställa det vid problem.

    För serveradministratörer kan detta vara intressant vid testmiljöer, utvecklingsservrar eller system där man vill kunna rulla tillbaka ändringar på ett mer kontrollerat sätt.

    GNOME 49 och uppdaterad skrivbordsmiljö

    På skrivbordssidan kommer AlmaLinux 10.2 med GNOME 49. Även om AlmaLinux främst förknippas med servrar, används det också som arbetsstation i företag och tekniska miljöer.

    GNOME 49 ger en modernare skrivbordsmiljö, förbättrad användarupplevelse och bättre integration med dagens Linux-ekosystem. För användare som vill ha ett stabilt Enterprise Linux-system men ändå arbeta grafiskt är detta en välkommen uppdatering.

    Nya utvecklingsverktyg och serverprogram

    AlmaLinux 10.2 innehåller också flera nya och uppdaterade programmerings- och databaspaket. Bland nyheterna finns:

    Python 3.14
    PostgreSQL 18
    MariaDB 11.8
    Ruby 4.0
    PHP 8.4
    SDL3
    libkrun
    trustee
    FIDO Device Onboard-verktyg

    Det gör distributionen mer attraktiv för utvecklare som vill arbeta med modern programvara utan att behöva lämna den stabila Enterprise Linux-grunden.

    Även container- och virtualiseringsverktyg har uppdaterats, bland annat Podman, Buildah, libvirt, QEMU-KVM och skopeo. Det är viktiga komponenter för dagens serverdrift, där containrar och virtuella maskiner ofta är en central del av infrastrukturen.

    Säkerhetskomponenter har fräschats upp

    Säkerhet är en viktig del av AlmaLinux, och version 10.2 innehåller uppdateringar av flera centrala säkerhetskomponenter.

    Bland de uppdaterade delarna finns:

    OpenSSL
    OpenSSH
    SSSD
    SELinux-policyer
    crypto-policies
    Keylime

    Det innebär förbättringar för kryptering, inloggning, identitetshantering, systempolicyer och fjärrattestering. För företag och organisationer är sådana komponenter viktiga eftersom de ligger till grund för säker drift i större miljöer.

    Firefox och Thunderbird som vanliga RPM-paket

    En annan praktisk detalj är att AlmaLinux 10.2 levererar Firefox och Thunderbird som vanliga RPM-paket i systemets programförråd.

    Det kan låta som en liten sak, men för administratörer är det viktigt. RPM-paket är enkla att hantera med traditionella verktyg för uppdatering, pakethantering och automatisering. Det passar bättre i många företagsmiljöer än mer isolerade paketsystem.

    SPICE är tillbaka

    AlmaLinux 10.2 återställer också stöd för SPICE, både för server- och klientprogram. SPICE används för fjärråtkomst till virtuella maskiner och har länge varit en viktig teknik i virtualiseringsmiljöer.

    För dem som arbetar med KVM, QEMU och grafiska virtuella maskiner är detta en välkommen förändring. Det gör AlmaLinux mer användbart i miljöer där man behöver hantera virtuella skrivbord eller grafiska system på distans.

    Bättre felsökning med frame pointers

    En annan teknisk förbättring är att AlmaLinux 10.2 åter aktiverar frame pointers som standard. Det gör det lättare att profilera och felsöka systemet.

    För vanliga användare är detta kanske inte något man märker direkt. Men för utvecklare, drifttekniker och prestandaanalytiker kan det vara mycket värdefullt. Det blir enklare att se var systemet lägger sin tid och att hitta flaskhalsar i program eller systemtjänster.

    Stöd för äldre x86_64_v2-system

    AlmaLinux fortsätter även att erbjuda parallella byggen för x86_64_v2, vilket gör distributionen mer användbar på äldre 64-bitarsdatorer. Det betyder att äldre maskiner som inte uppfyller nyare CPU-krav fortfarande kan få ett modernt Enterprise Linux-system.

    Detta är en tydlig markering från AlmaLinux-projektet: äldre hårdvara ska inte behöva kasseras i onödan. För skolor, föreningar, småföretag och hemmalabb kan detta göra stor skillnad.

    En praktisk uppdatering för verkliga miljöer

    AlmaLinux 10.2 är inte bara en versionsuppdatering med nya paketnummer. Det är en release som fokuserar på praktisk användbarhet.

    Den ger stöd för moderna utvecklingsverktyg, men glömmer inte äldre program. Den förbättrar skrivbordsmiljön, men stärker också server- och virtualiseringsstödet. Den följer Enterprise Linux-spåret, men vågar samtidigt göra egna val där användarna har nytta av det.

    Särskilt viktiga nyheter är stödet för i686-paket, möjligheten att starta från Btrfs, återinfört SPICE-stöd, vanliga RPM-paket för Firefox och Thunderbird, samt det bredare stödet för äldre hårdvara.

    Sammanfattning

    AlmaLinux 10.2 “Lavender Lion” är en stabil och samtidigt ovanligt praktisk uppdatering. Den riktar sig både till moderna servermiljöer och till användare som behöver hålla äldre program och hårdvara vid liv.

    För företag, utvecklare och Linuxentusiaster som vill ha ett öppet Enterprise Linux-system utan onödiga begränsningar är AlmaLinux 10.2 ett starkt alternativ. Den visar också att ett modernt Linuxsystem inte måste innebära att man lämnar fungerande äldre teknik bakom sig.

    https://almalinux.org/blog/2026-05-26-almalinux_98_and_102_stable

    Teknisk fakta: AlmaLinux 10.2

    Distribution: AlmaLinux OS 10.2

    Kodnamn: Lavender Lion

    Linux-kärna: Linux 6.12

    Skrivbordsmiljö: GNOME 49

    Filsystem: Btrfs-stöd med möjlighet att starta från Btrfs-volym

    Arkitekturstöd: i686 userspace-paket och x86_64_v2-byggen

    Programspråk: Python 3.14, Ruby 4.0 och PHP 8.4

    Databaser: PostgreSQL 18 och MariaDB 11.8

    Virtualisering: Uppdaterade versioner av QEMU-KVM, libvirt och SPICE-stöd

    Containrar: Uppdaterade Podman, Buildah och skopeo

    Säkerhet: Uppdaterade OpenSSL, OpenSSH, SELinux-policyer, SSSD och Keylime

    Webbläsare/e-post: Firefox och Thunderbird levereras som vanliga RPM-paket

    Hårdvarustöd: Utökat stöd för äldre lagrings- och nätverkskort

  • IPFire stärker skyddet mot nya Linux-sårbarheter

    IPFire 2.29 Core Update 202 är en viktig säkerhetsuppdatering för den Linux-baserade brandväggsdistributionen IPFire. Den nya versionen åtgärdar flera aktuella sårbarheter i Linux-kärnan, uppdaterar OpenVPN med stöd för snabbare VPN-trafik och innehåller ett stort antal förbättringar i brandvägg, intrångsskydd, DNS och IPsec. För den som använder IPFire som router, brandvägg eller VPN-gateway är detta en uppdatering som bör installeras snarast.

    Brandväggsdistributionen IPFire har släppts i version 2.29 Core Update 202. Uppdateringen innehåller flera viktiga säkerhetsfixar, ny Linux-kärna, snabbare OpenVPN och ett stort antal uppdaterade systempaket. För den som använder IPFire som router, brandvägg eller VPN-gateway är detta en uppdatering som bör installeras snarast.

    En brandvägg bygger på förtroende

    IPFire är en Linux-baserad brandväggsdistribution som används för att skydda nätverk, styra trafik, köra VPN-tunnlar och hantera intrångsskydd. Eftersom systemet ofta står mellan det interna nätverket och internet är säkerhetsuppdateringar extra viktiga.

    I Core Update 202 ligger fokus framför allt på att täppa till flera aktuella sårbarheter i Linux-kärnan. IPFire har därför uppdaterat sin kärna till Linux 6.18.32. Den nya kärnan rättar bland annat sårbarheterna Dirty Frag och Copy Fail, som båda kan leda till lokal behörighetshöjning.

    Det betyder att en användare som redan har lokal åtkomst till systemet i vissa fall skulle kunna få högre rättigheter, i värsta fall root-behörighet. På en vanlig Linux-server är detta allvarligt. För IPFire är risken i praktiken lägre, eftersom systemet normalt inte är tänkt att ha vanliga användarkonton med skalåtkomst. Vanligen är det bara administratören som har åtkomst till konsolen.

    Men även om angreppsvägen inte är typisk för en brandvägg är uppdateringen viktig. Säkerhet handlar ofta om lager på lager. En sårbarhet som verkar svår att utnyttja i dag kan bli farligare i kombination med andra fel längre fram.

    OpenVPN får rejäl fartökning

    En av de största nyheterna i uppdateringen är att OpenVPN uppdateras till version 2.7.3. Den versionen innehåller stöd för Data Channel Offloading, ofta förkortat DCO.

    Normalt går OpenVPN-trafik genom OpenVPN-processen i användarrymden, där kryptering och dekryptering sker. Med DCO kan en större del av arbetet flyttas ner till Linux-kärnan. Det minskar belastningen på OpenVPN-processen och gör att systemet bättre kan utnyttja hårdvarans stöd för kryptering.

    Enligt IPFire-teamet kan detta ge mycket stora prestandavinster. De rapporterar att VPN-genomströmningen kan öka från omkring 1 Gbit/s till 10 Gbit/s per tunnel, samtidigt som jitter och CPU-belastning minskar.

    För användare med snabba internetförbindelser, flera VPN-tunnlar eller tunga plats-till-plats-kopplingar kan detta vara en av de mest märkbara förbättringarna i uppdateringen.

    Flera nätverksproblem rättade

    Core Update 202 innehåller också flera praktiska fixar i brandväggs- och nätverksfunktionerna.

    Brandväggsregler som använder flera portar i kommaseparerade listor ska nu tillämpas korrekt. Det är en viktig detalj, eftersom små fel i regelhantering kan leda till att trafik antingen blockeras felaktigt eller släpps igenom på ett sätt som administratören inte tänkt sig.

    Intrusion Prevention System, alltså IPFire:s intrångsskydd, har också justerats. Tidigare kunde statistikloggar växa kraftigt och ta upp mycket diskutrymme på vissa system. Uppdateraren tar automatiskt bort de berörda loggarna, och återstående IPS-loggar roteras nu dagligen i stället för veckovis.

    Dessutom får IPFire:s DNS Proxy nu utgående åtkomst utan att administratören behöver skapa extra brandväggsregler. Även IPsec har fått en korrigering där automatiskt skapade brandväggsregler inte alltid togs bort efter att en tunnel stängts ner.

    Viktig fix i glibc

    Uppdateringen innehåller även en säkerhetsfix i glibc, ett av de mest centrala biblioteken i ett Linux-system. Felet gäller hantering av omvänd DNS, där ett specialutformat DNS-svar kunde få funktionerna gethostbyaddr och gethostbyaddr_r att tolka fel del av svaret som giltigt.

    Det kan låta tekniskt, men konsekvensen är viktig: program som använder omvänd DNS för loggning, kontroll eller åtkomstbeslut kan få felaktig information. I säkerhetssammanhang är sådana fel alltid värda att rätta.

    Många uppdaterade systemkomponenter

    Som vanligt med IPFire:s Core Updates innehåller versionen också ett stort antal uppdaterade paket. Bland de viktigare finns:

    • Apache 2.4.67
    • BIND 9.20.22
    • cURL 8.20
    • GnuTLS 3.8.13
    • OpenSSH 10.3p1
    • OpenSSL 3.6.2
    • strongSwan 6.0.6
    • Suricata 8.0.5
    • systemd 260.1
    • Unbound 1.25.1
    • wireguard-tools 1.0.20260223
    • XZ 5.8.3

    Även flera tilläggspaket har uppdaterats, bland annat Samba, HAProxy, Git, Tor, Postfix, rsync, nmap, tshark och Zabbix Agent.

    För Samba nämns dessutom säkerhetsfixar för sårbarheter som rapporterats av en säkerhetsforskare. Det handlar bland annat om brister som kunde göra det möjligt för autentiserade angripare att köra kommandon eller i vissa fall höja sina rättigheter.

    Rekommenderas för alla IPFire-installationer

    IPFire 2.29 Core Update 202 finns tillgänglig för både nya installationer och befintliga system. Nya installationer kan göras på x86_64 och aarch64, medan befintliga system kan uppdateras via IPFire:s webbgränssnitt eller med kommandot pakfire update.

    Efter uppdateringen bör systemet startas om, eftersom den nya Linux-kärnan annars inte börjar användas.

    Slutsats

    IPFire 2.29 Core Update 202 är mer än en vanlig paketuppdatering. Den stärker skyddet mot aktuella Linux-sårbarheter, förbättrar VPN-prestandan kraftigt och rättar flera praktiska problem i brandvägg, IPS, DNS och IPsec.

    För den som använder IPFire i produktion är budskapet tydligt: uppdatera systemet och starta om brandväggen efteråt.

    https://www.ipfire.org/blog/ipfire-2-29-core-update-202-released

    Teknisk faktaruta: IPFire 2.29 Core Update 202

    System: IPFire

    Version: 2.29 Core Update 202

    Typ: Linux-baserad brandväggsdistribution

    Ny Linux-kärna: Linux 6.18.32

    Viktiga säkerhetsfixar: Dirty Frag, Copy Fail och flera andra Linux-sårbarheter

    VPN-nyhet: OpenVPN 2.7.3 med stöd för Data Channel Offloading, DCO

    Förbättring: Högre VPN-prestanda, lägre CPU-belastning och minskat jitter

    Övriga fixar: Brandväggsregler, IPS-loggning, DNS Proxy, IPsec och glibc

    Uppdatering: Kan installeras via IPFire:s webbgränssnitt eller med pakfire

    Rekommendation: Uppdatera snarast och starta om systemet efter installation


Etikett: öppen källkod

  • Commodore Callback 8020 – Linuxtelefonen som vill rädda dig från webben

    Commodore är tillbaka med en ovanlig mobiltelefon. Callback 8020 är en Linuxbaserad viktelefon med Sailfish OS som medvetet blockerar webbläsare, sociala medier, e-post och arbetsappar. Tanken är att ge användaren det viktigaste från en modern telefon – samtal, meddelanden, kartor, kamera och musik – men utan de digitala distraktioner som ofta följer med dagens smartmobiler.…

  • Firefox 152 är här – smartare flikar, bättre zoom och modernare inställningar

    Mozilla Firefox 152 är här med flera förbättringar som gör webbläsaren smidigare i vardagen. Bland nyheterna finns enklare hantering av flikar, möjlighet att kopiera länkar utan att byta flik, finare zoomsteg, modernare inställningar och experimentellt stöd för bildformatet JPEG XL. Versionen innehåller även förbättringar för privat surfning, video, PDF-hantering, Android, macOS och Linux. Mozilla Firefox…

  • Thunderbird 152 är här – enklare e-post, säkrare inloggning och många förbättringar

    Mozilla Thunderbird 152 är här med fokus på enklare kontoinställning, säkrare inloggning och bättre stabilitet. Den nya versionen gör det lättare att lägga till Thundermail-konton, stärker Gmail-inloggningen med PKCE och innehåller många rättningar för IMAP, POP3, Microsoft 365, Exchange, kalendern och meddelandetrådar. För både vanliga användare och organisationer är detta en viktig uppdatering som gör…

  • Linux 7.1 är här – snabbare filsystem, bättre hårdvarustöd och starkare säkerhet

    Linux 7.1 är här och bjuder på flera viktiga förbättringar under huven. Den nya kärnan ger bland annat bättre stöd för NTFS-diskar, starkare säkerhet med Landlock, effektivare energihantering för moderna processorer och förbättrat stöd för filsystem, nätverk, grafik och ny hårdvara. För vanliga användare betyder det på sikt ett stabilare och mer framtidssäkert Linuxsystem. Linuxkärnan…

  • OpenZFS 2.4.3: säkrare lagring och stöd för nyare Linux-kärnor

    OpenZFS 2.4.3 är här med bättre stöd för moderna Linux-kärnor, flera viktiga lagringsfixar och skärpt kontroll av komprimerad data. Uppdateringen riktar sig främst till servrar, NAS-system och andra miljöer där ZFS används för säker och pålitlig lagring. OpenZFS 2.4.3 har släppts som en ny underhållsversion av det öppna filsystemet och volymhanteraren ZFS. För den vanliga…

  • Audacity 4: klassisk ljudredigering i modern kostym

    Audacity 4 är på väg att ge det klassiska ljudredigeringsprogrammet en rejäl nystart. Med ett modernare gränssnitt, ny projekthantering, bättre plugin-stöd och förbättrade verktyg för inspelning och redigering tar den fria ljudredigeraren ett stort kliv framåt. Samtidigt är betaversionen fortfarande under utveckling, vilket gör den spännande att testa – men ännu inte något man bör…

  • Yserver: en ny X11-server i Rust visar att X11 inte är dött än

    När Wayland allt oftare pekas ut som framtiden för Linux-skrivbordet dyker det ändå upp nya projekt som visar att X11 långt ifrån är färdigt. Yserver är en ny X11-server skriven i Rust, byggd för moderna Linux-system och redan kapabel att köra skrivbordsmiljöer som MATE, Xfce och Cinnamon. Det gör projektets första stabila version till en…

  • PeppermintOS släpper systemd-fri version baserad på Devuan Excalibur

    PeppermintOS har släppt en ny systemd-fri version baserad på Devuan 6 ”Excalibur”. Den nya utgåvan riktar sig till användare som vill ha PeppermintOS enkla och lättviktiga skrivbordsmiljö, men samtidigt föredrar klassiska init-system som SysVinit, OpenRC eller runit framför systemd. PeppermintOS har släppt en ny systemd-fri version baserad på Devuan 6 ”Excalibur”. Det ger användare ännu…

  • Firefox 153 kan ge NVIDIA-användare bättre videouppspelning i Linux

    Firefox 153 kan bli en efterlängtad förbättring för Linux-användare med NVIDIA-grafik. Med stöd för Vulkan Video får webbläsaren en ny väg till hårdvaruaccelererad videouppspelning, vilket kan ge lägre CPU-belastning, svalare dator och bättre batteritid vid streaming och videovisning. Firefox 153 ser ut att bli en viktig version för Linux-användare som tittar mycket på video i…

  • XLibre fyller ett år – den klassiska X-servern får nytt liv

    XLibre fyller ett år och markerar jubileet med den stabila Xserver-serien 25.1. Samtidigt får projektet nya funktioner, säkerhetsfixar och växande stöd från Linux- och BSD-distributioner. För användare som fortfarande är beroende av X11 visar XLibre att den klassiska grafiktekniken långt ifrån är död. När många talar om Linux-skrivbordets framtid hamnar ofta Wayland i centrum. Men…

  • Linux tappar fart på Steam – men spel på Linux är starkare än förr

    Linux har tappat sin historiska femprocentsnivå i Valves Steam-undersökning och föll i maj 2026 tillbaka till 3,99 procent. Nedgången betyder dock inte att Linuxspelandet är på väg att försvagas. Snarare visar siffrorna hur känslig Steam Hardware & Software Survey kan vara från månad till månad – samtidigt som Linux fortfarande ligger betydligt starkare än för…

  • Linux Lite 8.0 “Hematite” – lättviktig Linux med modernare grund

    Linux Lite 8.0 “Hematite” är här med Ubuntu 26.04 LTS som grund, Linuxkärnan 7.0 och en rejäl modernisering av hela systemet. Med ny installerare, GTK4-baserade egna program, Firefox som standardwebbläsare och särskilda kärnor för både skrivbord och spel vill distributionen fortsätta vara ett lättanvänt alternativ för både äldre datorer och nya Linuxanvändare. Linux Lite 8.0,…

  • 86Box 6.0 ger retrodatorn nytt liv

    86Box 6.0 är här med en stor uppdatering för alla som vill återuppleva den klassiska PC-eran. Den nya versionen bjuder på stöd för Windows på ARM64, bättre Linuxfunktioner, snabbspolning, fler emulerade datorer och omfattande förbättringar av ljud, grafik, lagring och användargränssnitt. Att starta en gammal DOS-dator, installera Windows 98 eller återuppleva tidiga Linuxdistributioner kräver inte…

  • NixOS 26.05 ”Yarara” – Linuxdistributionen där hela systemet kan återskapas’

    NixOS 26.05 ”Yarara” är här med nya skrivbordsmiljöer, modern Linuxkärna och tusentals uppdaterade paket. Den nya versionen fortsätter att utveckla NixOS särskilda idé: att hela operativsystemet ska kunna beskrivas, återskapas och rullas tillbaka med hjälp av konfigurationsfiler – något som gör distributionen extra intressant för utvecklare, systemadministratörer och tekniskt nyfikna Linuxanvändare. NixOS 26.05 ”Yarara” är…

  • Ubuntu 26.10 tar sina första steg – men det här är bara början

    Ubuntu 26.10 ”Stonking Stingray” har nu dykt upp i sin första tidiga testversion. Det är långt ifrån ett färdigt operativsystem, men för utvecklare, testare och Linuxintresserade ger den första snapshot-versionen en tydlig försmak av vad nästa Ubuntu-utgåva kan komma att bjuda på när den släpps hösten 2026. En första titt på nästa Ubuntu Ubuntu 26.10,…

  • IBM och Red Hat satsar 5 miljarder dollar på säkerhet i öppen källkod

    IBM och Red Hat lanserar Project Lightwell, en satsning på 5 miljarder dollar för att stärka säkerheten i öppen källkod. Genom att kombinera AI-assisterad kodanalys med tusentals ingenjörer vill företagen skapa ett betrott säkerhetslager för företag som är beroende av Linux, Kubernetes, Java, AI-ramverk och andra centrala open source-komponenter. IBM och Red Hat lanserar Project…

  • Exfatprogs 1.4 släppt – bättre stöd för exFAT på Linux

    Exfatprogs 1.4 har släppts och ger Linuxanvändare bättre verktyg för att skapa, kontrollera och reparera exFAT-formaterade lagringsenheter. Den nya versionen förbättrar framför allt kompatibiliteten med Windows, gör formatering säkrare och lägger till nya funktioner för både vanliga användare och mer avancerade systemadministratörer. För alla som använder USB-minnen, SD-kort eller externa hårddiskar mellan olika operativsystem är…

  • Zen Browser 1.20 låter användaren bygga om webben sida för sida

    Zen Browser 1.20 tar ännu ett steg mot en mer personlig och användarstyrd webbläsare. Med den nya funktionen Boosts kan användaren ändra färger, typsnitt, sidans utseende och till och med ta bort störande element på enskilda webbplatser. Samtidigt bygger versionen vidare på Firefox 151.0.2, stärker skyddet mot digital fingeravtrycksspårning och lägger till praktiska funktioner som…

  • AlmaLinux 10.2 är här – mer hårdvarustöd, Btrfs-start och stöd för äldre 32-bitars program

    AlmaLinux 10.2 “Lavender Lion” är här med flera nyheter som gör distributionen mer användbar både på moderna servrar och äldre system. Versionen innehåller Linux-kärnan 6.12, stöd för i686-paket, möjlighet att starta från Btrfs, GNOME 49 och uppdaterade utvecklingsverktyg som Python 3.14, PostgreSQL 18, MariaDB 11.8 och PHP 8.4. Samtidigt fortsätter AlmaLinux att gå sin egen…

  • IPFire stärker skyddet mot nya Linux-sårbarheter

    IPFire 2.29 Core Update 202 är en viktig säkerhetsuppdatering för den Linux-baserade brandväggsdistributionen IPFire. Den nya versionen åtgärdar flera aktuella sårbarheter i Linux-kärnan, uppdaterar OpenVPN med stöd för snabbare VPN-trafik och innehåller ett stort antal förbättringar i brandvägg, intrångsskydd, DNS och IPsec. För den som använder IPFire som router, brandvägg eller VPN-gateway är detta en…