• Yserver: en ny X11-server i Rust visar att X11 inte är dött än

    När Wayland allt oftare pekas ut som framtiden för Linux-skrivbordet dyker det ändå upp nya projekt som visar att X11 långt ifrån är färdigt. Yserver är en ny X11-server skriven i Rust, byggd för moderna Linux-system och redan kapabel att köra skrivbordsmiljöer som MATE, Xfce och Cinnamon. Det gör projektets första stabila version till en intressant milstolpe för alla som följer utvecklingen av Linux grafikstack.

    I en tid när allt fler Linux-skrivbord går över till Wayland kan det låta märkligt att någon fortfarande utvecklar nya X11-servrar. Men det är precis vad som händer. Projektet Yserver har nu nått version 1.0 och visar att X11 fortfarande har ett tekniskt liv vid sidan av Wayland.

    Yserver är en helt ny X11-server, skriven från grunden i programmeringsspråket Rust. Målet är inte att kopiera X.Org Server in i minsta detalj, utan att bygga en modernare variant som klarar dagens skrivbordsmiljöer, fönsterhanterare och program – utan att bära med sig all historisk ballast från äldre X11-system.

    X11 har funnits i årtionden och har länge varit grunden för grafiska Linux-skrivbord. Det är den teknik som gör att fönster, muspekare, tangentbord, grafik och program kan samverka på skärmen. Men med tiden har X11 blivit både komplext och svårt att modernisera. Därför har Wayland vuxit fram som ett modernare alternativ.

    Trots detta används X11 fortfarande av många. En del föredrar klassiska fönsterhanterare, andra har program eller arbetsflöden som fungerar bättre under X11. Vissa uppskattar helt enkelt stabiliteten och flexibiliteten i det gamla systemet. Därför finns det fortfarande ett behov av X11-teknik, även om framtiden på Linux-skrivbordet i allt högre grad pekar mot Wayland.

    Det som gör Yserver intressant är att projektet försöker rensa bort sådant som i dag anses föråldrat. Bland det som inte prioriteras finns till exempel stöd för flera gamla skärmkoncept, äldre grafikformat, indirekt GLX, gamla drivrutinsgränssnitt och klienter med annan byte-ordning. Resultatet är tänkt att bli en smalare och mer modern X11-server.

    Samtidigt är Yserver inte bara ett experiment på papperet. Den kan redan köra kompletta skrivbordsmiljöer som MATE, Xfce och Cinnamon. Det är viktigt, eftersom dessa miljöer fortfarande används av många som vill ha ett traditionellt skrivbord med paneler, menyer och klassisk fönsterhantering.

    Projektet har även testats med klassiska fönsterhanterare som FVWM3, e16 och Window Maker. Det gör Yserver särskilt intressant för användare som gillar lätta, snabba och traditionella skrivbordsmiljöer – sådana som ofta fortfarande är starkt knutna till X11.

    Yserver innehåller dessutom stöd för många viktiga X11-tillägg. Bland dessa finns Composite, DAMAGE, DRI3, GLX, RANDR, RENDER, SHAPE, XInput, XKEYBOARD och flera andra. Dessa tillägg behövs för att moderna program, grafikfunktioner, inmatningsenheter och skrivbordseffekter ska fungera på ett rimligt sätt.

    På hårdvarusidan har projektet testats på flera olika plattformar. Det omfattar bland annat AMD- och Intel-grafik, NVIDIA med proprietär drivrutin, Snapdragon X1 med Adreno-grafik, Apple M1 och M2 via Asahi Linux samt virtio-gpu i virtuella miljöer. Det visar att utvecklarna inte bara fokuserar på en smal testmiljö, utan försöker få servern att fungera på flera typer av modern hårdvara.

    Men Yserver är inte färdig som ersättare för X.Org Server. Det finns fortfarande begränsningar. Ett exempel är att funktionen GLX_EXT_texture_from_pixmap fungerar på AMD, Intel, Asahi och Qualcomm, men inte med NVIDIAs proprietära drivrutin. Även byte mellan virtuella terminaler kan vara begränsat beroende på hur servern startas, särskilt när den används tillsammans med LightDM.

    Yserver kan startas direkt från en TTY eller användas med LightDM för grafisk inloggning. För att bygga och köra den krävs en modern Rust-miljö samt flera systembibliotek, bland annat libseat, libxkbcommon, libinput, fontconfig och grafikorienterade beroenden.

    Det är därför viktigt att se Yserver för vad det är: ett experimentellt men tekniskt betydelsefullt projekt. Det är inte en färdig drop-in-ersättare för X.Org Server, och vanliga användare bör inte förvänta sig att kunna byta rakt av utan problem. Men att projektet redan kan köra hela skrivbordsmiljöer som MATE, Xfce och Cinnamon gör version 1.0 till en intressant milstolpe.

    Yserver visar också något större: X11 är inte riktigt redo att försvinna i tysthet. Även om Wayland är framtiden för många Linux-skrivbord finns det fortfarande utvecklare och användare som ser värde i X11-modellen. Med projekt som XLibre och nu Yserver får X11 nytt tekniskt liv – inte nödvändigtvis som framtidens standard, men som ett fortsatt viktigt alternativ för dem som behöver eller föredrar det.

    I praktiken kan Yserver bli mest intressant för entusiaster, utvecklare, retroinriktade Linux-användare och dem som vill fortsätta använda klassiska skrivbordsmiljöer utan att vara helt beroende av X.Org Server. Det är kanske inte början på en stor X11-renässans, men det är ett tydligt tecken på att historien om X11 ännu inte är färdigskriven.

    https://github.com/joske/yserver

    Teknisk faktaruta: Yserver

    Vad är Yserver?
    Yserver är en ny X11-server skriven från grunden i programmeringsspråket Rust.

    Syfte:
    Projektet vill erbjuda en modernare X11-server för dagens Linux-system, utan att försöka kopiera hela X.Org Server och dess äldre funktioner.

    Stöd för skrivbordsmiljöer:
    Yserver kan köra kompletta sessioner med MATE, Xfce och Cinnamon.

    Testade fönsterhanterare:
    FVWM3, e16 och Window Maker har testats med projektet.

    Viktiga X11-tillägg:
    Bland annat Composite, DAMAGE, DRI3, GLX, RANDR, RENDER, SHAPE, SYNC, XFIXES, XInput, XKEYBOARD och XTEST.

    Testad hårdvara:
    AMD, Intel, NVIDIA med proprietär drivrutin, Snapdragon X1 med Adreno-grafik, Apple M1/M2 via Asahi Linux samt virtio-gpu i virtuella miljöer.

    Begränsningar:
    Yserver är fortfarande experimentell och är inte en direkt ersättare för X.Org Server. Vissa funktioner, till exempel GLX_EXT_texture_from_pixmap, fungerar inte fullt ut med NVIDIAs proprietära drivrutin.

    Krav:
    En modern Rust-miljö samt bibliotek som libseat, libxkbcommon, libinput, fontconfig och grafiska systemkomponenter.

    Sammanfattning:
    Yserver visar att X11 fortfarande utvecklas, även i en tid där Wayland blir allt vanligare på Linux-skrivbordet.

  • PeppermintOS släpper systemd-fri version baserad på Devuan Excalibur

    PeppermintOS har släppt en ny systemd-fri version baserad på Devuan 6 ”Excalibur”. Den nya utgåvan riktar sig till användare som vill ha PeppermintOS enkla och lättviktiga skrivbordsmiljö, men samtidigt föredrar klassiska init-system som SysVinit, OpenRC eller runit framför systemd.

    PeppermintOS har släppt en ny systemd-fri version baserad på Devuan 6 ”Excalibur”. Det ger användare ännu ett alternativ vid sidan av projektets vanliga avbilder som bygger på Debian 13.

    För den som vill ha en lätt, flexibel och mer traditionell Linuxmiljö är detta en intressant nyhet. PeppermintOS har länge varit känt som ett resurssnålt system med fokus på enkelhet, webbintegration och snabbhet. Med den nya Devuan-baserade versionen riktar sig projektet särskilt till användare som vill undvika systemd och i stället använda andra init-system.

    Vad är det som är nytt?

    Den nya versionen erbjuder i stort sett samma PeppermintOS-upplevelse som de Debian-baserade utgåvorna. Den stora skillnaden är att systemd inte ingår. Det innebär att systemets uppstart och hantering av tjänster sköts av andra init-system.

    Vid installationen kan användaren välja mellan tre alternativ:

    SysVinit – ett klassiskt Unix-liknande init-system som länge användes i många Linuxdistributioner.

    OpenRC – ett modernt men ändå traditionellt init-system som bland annat är känt från Alpine Linux och Gentoo.

    runit – ett litet och enkelt system för att starta, övervaka och hantera tjänster.

    Detta gör att PeppermintOS nu passar bättre för användare som vill ha större kontroll över systemets uppstart och bakgrundstjänster.

    Varför vill vissa undvika systemd?

    Systemd är i dag standard i många stora Linuxdistributioner, bland annat Debian, Ubuntu, Fedora och Arch Linux. Det fungerar inte bara som init-system, utan innehåller även en rad andra komponenter för loggning, tjänstehantering, nätverk och systemstart.

    Många användare uppskattar systemd eftersom det ger en enhetlig och modern hantering av Linuxsystem. Andra tycker däremot att systemd har blivit för omfattande och bryter mot den klassiska Unix-filosofin, där varje program helst ska göra en sak och göra den väl.

    Det är just här Devuan kommer in i bilden. Devuan är en Debian-baserad distribution som skapades för användare som vill ha Debian utan systemd. Genom att bygga på Devuan kan PeppermintOS erbjuda en systemd-fri variant utan att behöva bygga allt från grunden.

    Bygger på Devuan 6 Excalibur

    Den nya PeppermintOS-versionen bygger på Devuan 6 ”Excalibur”, som i sin tur är baserad på Debian 13 ”Trixie”. Det innebär att användaren får tillgång till ett modernt paketsystem och aktuella program, men utan att systemd används som grundläggande init-system.

    Devuan 6 innehåller flera viktiga tekniska nyheter. Bland annat används Linuxkärnan 6.12 LTS, APT 3 och ett obligatoriskt merged-/usr-filsystem. PipeWire rekommenderas som ljudsystem, vilket gör att distributionen följer den moderna utvecklingen på Linuxskrivbordet.

    På skrivbordssidan är Xfce 4.20 standardmiljö, men även KDE Plasma 6.3.6 och GNOME 48 finns tillgängliga i de stabila förråden.

    PeppermintOS med Devuan-känsla

    För vanliga PeppermintOS-användare bör systemet kännas bekant. Den lätta och avskalade skrivbordsmiljön finns kvar, liksom projektets fokus på enkelhet och praktisk användning.

    Skillnaden märks framför allt under ytan. Eftersom systemd saknas kan vissa program som är hårt beroende av systemd fungera annorlunda eller saknas. För många vanliga användningsområden bör detta dock inte vara något större problem, särskilt om man redan föredrar Devuan eller andra systemd-fria distributioner.

    Den nya versionen kan därför ses som en bro mellan två världar: PeppermintOS enkla användarupplevelse och Devuans systemd-fria grund.

    För vem passar den här versionen?

    Den Devuan-baserade PeppermintOS-versionen passar framför allt användare som vill ha ett lätt Linuxsystem utan systemd. Det kan handla om äldre datorer, minimalistiska installationer eller användare som helt enkelt föredrar klassiska init-system.

    Den kan också vara intressant för den som vill experimentera med olika init-system. Eftersom installationsprogrammet erbjuder SysVinit, OpenRC och runit blir det lättare att välja den lösning som passar bäst.

    För nybörjare som bara vill ha ett Linuxsystem som fungerar direkt kan den vanliga Debian-baserade PeppermintOS-versionen fortfarande vara det enklaste valet. Men för mer tekniskt nyfikna användare är den nya Devuan-utgåvan ett spännande alternativ.

    Installation

    Efter att den livebaserade miljön har startats kan installationen inledas från programmenyn. Användaren söker helt enkelt efter ”install” och startar ikonen ”Install Peppermint”.

    PeppermintOS-projektet rekommenderar också att användare läser byggloggen för att se mer detaljer om de senaste ändringarna i Devuan-versionen.

    Sammanfattning

    Med den nya Devuan-baserade versionen visar PeppermintOS att det fortfarande finns ett tydligt intresse för systemd-fria Linuxdistributioner. Genom att kombinera PeppermintOS lättviktiga skrivbord med Devuan 6 Excalibur får användarna ett modernt men mer traditionellt Linuxsystem.

    Det här är kanske inte en version för alla, men för dem som vill ha kontroll, valfrihet och ett alternativ till systemd är det en välkommen nyhet.

    Faktaruta: PeppermintOS utan systemd

    Distribution: PeppermintOS

    Bas: Devuan 6 ”Excalibur”, som bygger på Debian 13 ”Trixie”.

    Största skillnaden: Denna version använder inte systemd.

    Init-system att välja mellan: SysVinit, OpenRC och runit.

    Standard skrivbordsmiljö: Xfce 4.20 via Devuan 6.

    Kärna: Linux 6.12 LTS.

    Passar för: Användare som vill ha ett lätt Linuxsystem med PeppermintOS-känsla, men föredrar klassiska alternativ till systemd.

    Installation: Starta live-systemet, sök efter ”install” i menyn och välj ”Install Peppermint”.

  • Firefox 153 kan ge NVIDIA-användare bättre videouppspelning i Linux

    Firefox 153 kan bli en efterlängtad förbättring för Linux-användare med NVIDIA-grafik. Med stöd för Vulkan Video får webbläsaren en ny väg till hårdvaruaccelererad videouppspelning, vilket kan ge lägre CPU-belastning, svalare dator och bättre batteritid vid streaming och videovisning.

    Firefox 153 ser ut att bli en viktig version för Linux-användare som tittar mycket på video i webbläsaren. En ny funktion är på väg in som gör det möjligt för Firefox att använda Vulkan Video för hårdvaruaccelererad videouppspelning. Det är särskilt intressant för användare med NVIDIA-grafikkort, som länge haft sämre stöd för detta i Linux jämfört med Intel och AMD.

    När man tittar på video på nätet, till exempel via YouTube eller andra streamingtjänster, måste datorn avkoda videoströmmen. Det innebär att den komprimerade videon görs om till bildrutor som kan visas på skärmen. Om processorn, alltså CPU:n, gör allt detta arbete själv kan datorn bli varmare, dra mer ström och kännas trögare när flera saker händer samtidigt.

    Med hårdvaruaccelererad videouppspelning kan i stället grafikkortets särskilda videodel ta hand om avkodningen. Det är oftast mycket effektivare. Resultatet kan bli lägre CPU-belastning, jämnare uppspelning, mindre värmeutveckling och bättre batteritid på bärbara datorer.

    För Linux-användare har detta länge varit lite rörigt. Intel och AMD har i regel haft en ganska rak väg via VA-API, ett vanligt gränssnitt i Linux för hårdvaruaccelererad video. Firefox har sedan tidigare kunnat använda VA-API för att avlasta processorn vid videouppspelning.

    För NVIDIA-användare har situationen varit mer komplicerad. Den proprietära NVIDIA-drivrutinen har inte erbjudit samma typ av naturligt VA-API-stöd som Intel och AMD. Det har lett till olika kringlösningar, varierande resultat och ibland att videouppspelning i webbläsaren ändå belastat processorn mer än nödvändigt.

    Det är här Vulkan Video kommer in i bilden. Vulkan är ett modernt grafik- och beräkningsgränssnitt som redan används i många sammanhang, bland annat för spel och grafikrendering. Vulkan Video bygger vidare på detta och ger program ett sätt att använda grafikkortets videohårdvara för att avkoda video.

    För Firefox betyder det att webbläsaren kan få en ny väg till GPU-accelererad videoavkodning i Linux. I stället för att försöka gå via VA-API-lösningar som inte alltid passar NVIDIA särskilt bra, kan Firefox använda Vulkan Video när systemet, grafikkortet och drivrutinen har stöd för det.

    Det här är framför allt goda nyheter för användare som kör Linux med NVIDIA-grafik. Vid långvarig videouppspelning kan skillnaden bli tydlig. En dator som tidigare använde mycket CPU-kraft för att spela upp video kan i stället låta grafikkortets särskilda videomotor göra jobbet. Det kan ge en svalare och tystare dator, särskilt på bärbara maskiner där fläktljud och batteritid spelar stor roll.

    Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att detta inte automatiskt betyder att alla Linux-användare får bättre videouppspelning direkt när Firefox 153 släpps. Funktionen verkar fortfarande vara kopplad till en inställning bakom en så kallad preferensflagga. Det betyder att den kan finnas i webbläsaren utan att vara aktiverad som standard för alla.

    Hur stor förbättringen blir beror också på flera tekniska faktorer. Grafikkortets modell, drivrutinens version, vilka videoformat som stöds och hur Firefox är byggt spelar roll. Det är inte heller säkert att Vulkan Video kommer att ersätta VA-API för Intel- och AMD-användare. För dem fungerar den befintliga vägen ofta redan bra.

    Men även med dessa reservationer är detta ett viktigt steg framåt. Firefox på Linux har under lång tid blivit bättre på grafik, video och Wayland-stöd, men NVIDIA har ofta varit den svåra biten i pusslet. Med en Vulkan Video-väg kan Mozilla minska beroendet av äldre eller mindre passande lösningar och i stället använda en teknik som ligger närmare hur moderna NVIDIA-drivrutiner fungerar.

    För vanliga användare handlar det i slutändan inte om tekniska gränssnitt, buggrapporter eller interna webbläsarinställningar. Det handlar om något mycket enklare: att kunna titta på video i webbläsaren utan att datorn blir onödigt varm, trög eller strömslukande.

    Om Firefox 153 levererar detta i praktiken kan det bli en efterlängtad förbättring för många Linux-användare med NVIDIA-grafik.

    https://www.firefox.com/sv-SE/landing/get

    Faktaruta: Firefox 153 och Vulkan Video

    Firefox 153 kan bli en efterlängtad förbättring för Linux-användare med NVIDIA-grafik.

    Med stöd för Vulkan Video får webbläsaren en ny väg till hårdvaruaccelererad videouppspelning.

    • Lägre CPU-belastning vid videouppspelning
    • Svalare dator vid längre streamingpass
    • Bättre batteritid på bärbara datorer
    • Effektivare användning av grafikkortets videohårdvara
    • Särskilt intressant för Linux-användare med NVIDIA-kort
  • XLibre fyller ett år – den klassiska X-servern får nytt liv

    XLibre fyller ett år och markerar jubileet med den stabila Xserver-serien 25.1. Samtidigt får projektet nya funktioner, säkerhetsfixar och växande stöd från Linux- och BSD-distributioner. För användare som fortfarande är beroende av X11 visar XLibre att den klassiska grafiktekniken långt ifrån är död.

    När många talar om Linux-skrivbordets framtid hamnar ofta Wayland i centrum. Men det betyder inte att den äldre grafiktekniken X11 är död. Tvärtom finns det fortfarande många miljöer, program och användare som är beroende av X-servern. Ett av de tydligaste exemplen på detta är XLibre, ett projekt som nu firar sitt första år.

    XLibre är en vidareutveckling av X.Org Server, den programvara som i många år varit grunden för grafiska skrivbordsmiljöer i Unix- och Linuxvärlden. Projektet startades som en fork av X.Org Server i juni 2025 och leds av en kärngrupp där grundaren Enrico Weigelt ingår. Efter ett år beskriver projektet en snabb utveckling med över 50 unika bidragsgivare, mer än 3 600 ändringar i utvecklingsgrenen och 30 utgåvor i 25.0- och 25.1-serierna.

    I samband med ettårsdagen släpptes XLibre Xserver 25.1.6. Samtidigt meddelade projektet att 25.1-serien nu betraktas som stabil. Det innebär att serien inte längre bara ses som en utvecklingsgren för tidiga testare, utan som en version som fler distributioner och användare kan börja använda i praktiken.

    Vad är egentligen en X-server?

    För att förstå varför XLibre är intressant behöver man förstå vad en X-server gör. I ett grafiskt Linuxsystem är det inte själva programmet, exempelvis en texteditor eller webbläsare, som direkt ritar allt på skärmen. Mellan programmet och grafikhårdvaran finns ett system som hanterar fönster, inmatning från tangentbord och mus samt kommunikationen med skärmen.

    Historiskt har X.Org Server varit den vanligaste lösningen för detta. Den bygger på X11, ett mycket gammalt men flexibelt protokoll med rötter i 1980-talet. Trots sin ålder används X11 fortfarande i många sammanhang, bland annat för äldre program, vissa skrivbordsmiljöer, fjärrstyrning och speciallösningar där Wayland ännu inte är ett självklart alternativ.

    XLibre vill bevara och vidareutveckla denna teknik, snarare än att låta den stanna av.

    Ny stabil version med säkerhetsfixar

    Den nya versionen, XLibre Xserver 25.1.6, innehåller inte bara nya funktioner utan också säkerhetsfixar från X.Org Server. Projektet har även släppt XLibre Xserver 25.0.0.24 för att åtgärda nyligen offentliggjorda sårbarheter.

    Det är en viktig del av projektets roll. Om X11 fortfarande används måste det också underhållas. Gamla grafiska komponenter kan annars bli en säkerhetsrisk, särskilt eftersom en X-server hanterar känsliga delar av systemet som tangenttryckningar, fönster och skärminnehåll.

    Användare som redan kör XLibre rekommenderas därför att uppdatera så snart som möjligt.

    TearFree som standard

    En av de mer synliga förbättringarna i XLibre 25.1-serien är att TearFree-läge för modesetting är aktiverat som standard. TearFree handlar om att minska så kallad tearing, ett fenomen där bilden ser ut att “slitas isär” horisontellt när skärmen uppdateras.

    Det kan märkas när man exempelvis flyttar fönster, spelar video eller använder systemet på en skärm där bildrutorna inte synkroniseras ordentligt. Genom att aktivera TearFree som standard vill XLibre ge en mjukare och mer behaglig grafisk upplevelse utan att användaren behöver göra manuella inställningar.

    Stöd för gamla och nya NVIDIA-drivrutiner

    XLibre lyfter också fram stöd för flera generationer av NVIDIAs proprietära drivrutiner. Det gäller bland annat de äldre 340-, 390- och 470-serierna, men även 570 och nyare versioner.

    Detta är särskilt viktigt för användare med äldre grafikkort. Många äldre datorer fungerar fortfarande utmärkt för vardagligt bruk, men kan få problem när stöd tas bort i moderna grafiska system. Genom att fortsätta stödja äldre drivrutiner kan XLibre bidra till att förlänga livslängden på befintlig hårdvara.

    Ur ett återbruksperspektiv är detta intressant. En äldre dator som fortfarande fungerar behöver inte kasseras bara för att den grafiska mjukvaran går vidare.

    Atomic modesetting och modernare grafikhantering

    XLibre 25.1-serien innehåller även stöd för valfri atomic modesetting. Det är en modernare metod för att hantera skärmlägen, uppdateringar och bildvisning på ett mer kontrollerat sätt.

    Förenklat kan man säga att atomic modesetting gör det möjligt att byta grafiska inställningar mer samlat och säkert. I stället för att flera små ändringar sker stegvis kan systemet tillämpa en hel uppsättning ändringar på en gång. Det kan minska risken för visuella fel och ge bättre kontroll över grafikhårdvaran.

    Detta visar att XLibre inte bara handlar om att bevara gammal teknik. Projektet försöker också föra in modernare funktioner där det är möjligt.

    Xnamespace – bättre isolering mellan X-klienter

    En annan viktig nyhet är Xnamespace-tillägget. Syftet är att kunna separera olika X-klienter från varandra. I traditionell X11-miljö har program ofta haft ganska bred insyn i varandra, vilket länge setts som en av X11:s svagheter ur säkerhetsperspektiv.

    Med Xnamespace vill XLibre skapa bättre möjligheter till isolering. Det kan i framtiden göra X11-miljöer mer kontrollerbara, särskilt i system där flera program eller användare körs samtidigt.

    Projektet planerar dessutom att bygga vidare på detta med runtime-konfiguration, alltså möjligheten att ändra vissa inställningar medan systemet körs.

    Stöd för seatd, systemd-logind och framebuffer

    Den nya stabila serien innehåller också stöd för säteshantering via både seatd och systemd-logind. Det handlar om hur systemet hanterar lokala användarsessioner, skärmar, tangentbord och annan inmatning.

    Dessutom ingår Xfbdev, en generell framebuffer-baserad X-server för Linux. Det kan vara användbart på enklare system eller specialhårdvara där en fullständig modern grafikstack inte är tillgänglig eller behövs.

    XLibre erbjuder även CI-byggen för flera plattformar, däribland BSD-system, Linux, macOS och Microsoft Windows. Det visar att projektet inte enbart ser sig som en Linuxkomponent, utan som en bredare vidareutveckling av X-servertekniken.

    Fler distributioner börjar använda XLibre

    Enligt XLibre används projektet nu som standard-X11-server i 11 distributioner. Bland dem nämns Artix Linux, GhostBSD, OpenMandriva och Vendefoul Wolf.

    Utöver detta finns community-underhållna paket för över 35 distributioner och närliggande system. Listan omfattar bland annat Arch Linux, Debian, Fedora, DragonFly BSD, FreeBSD, Gentoo, GNU Guix, Linux Mint, MX Linux, RHEL, Slackware, Ubuntu och Void Linux.

    Det betyder inte att XLibre har ersatt X.Org Server överallt, men det visar att intresset är större än ett enskilt hobbyprojekt. På bara ett år har XLibre blivit ett alternativ som flera delar av Unix- och Linuxvärlden åtminstone testar, paketerar eller använder.

    Varför spelar XLibre någon roll?

    Wayland är fortfarande den tydliga framtidsvägen för många moderna Linuxskrivbord. Det erbjuder en renare säkerhetsmodell och en modernare design än X11. Men övergången är inte fullständig. Det finns fortfarande äldre program, särskilda arbetsflöden och hårdvarumiljöer där X11 fungerar bättre eller är nödvändigt.

    XLibre fyller därför en lucka. Projektet säger i praktiken: om X11 fortfarande används, måste det också underhållas, förbättras och säkras.

    Det är särskilt relevant för användare som kör äldre datorer, specialsystem, lättviktiga skrivbordsmiljöer eller BSD-baserade system. För dem kan en aktivt underhållen X-server vara skillnaden mellan ett fungerande grafiskt system och en återvändsgränd.

    Nästa steg: HDR och fler funktioner

    XLibre-teamet planerar ytterligare en funktionsutgåva senare denna månad. Bland framtida förbättringar nämns fortsatt experimentellt arbete med HDR och ny funktionalitet kring Xnamespace.

    HDR, eller High Dynamic Range, handlar om bättre ljusomfång och färgåtergivning på skärmar som stödjer tekniken. Det är ett område där moderna grafiksystem ofta har ett försprång, men XLibre verkar vilja undersöka hur långt det går att ta även X11-baserade lösningar.

    Ett gammalt system med nytt momentum

    XLibre är ett tydligt exempel på hur fri och öppen källkod fungerar i praktiken. När ett projekt upplevs som för långsamt, för stillastående eller på väg åt fel håll kan utvecklare skapa en ny gren och fortsätta arbetet i en annan riktning.

    Efter sitt första år framstår XLibre som mer än bara en teknisk protest mot stagnation. Med en stabil 25.1-serie, säkerhetsfixar, nya funktioner och växande distributionsstöd har projektet visat att det finns ett fortsatt intresse för X11.

    Den stora frågan är inte om XLibre kommer att stoppa Waylands framfart. Det är knappast projektets huvudpoäng. Den mer intressanta frågan är om XLibre kan bli den aktiva underhållsgren som X11-användare behöver under de kommande åren.

    För många användare, särskilt de som vill hålla äldre system vid liv, kan svaret mycket väl bli ja.

    https://github.com/X11Libre/xserver/wiki/XLibre-XServer-25.1-Changes

    Teknisk faktaruta: XLibre Xserver 25.1

    Projekt: XLibre

    Typ: X11-server, baserad på X.Org Server

    Senaste stabila serie: 25.1

    Jubileumsversion: XLibre Xserver 25.1.6

    Startade: Juni 2025

    Grundare: Enrico Weigelt

    Viktiga nyheter:

    • TearFree-läge aktiverat som standard
    • Valfritt stöd för atomic modesetting
    • Stöd för äldre och nyare NVIDIA-drivrutiner
    • Xnamespace för bättre separering av X-klienter
    • Stöd för seatd och systemd-logind
    • Xfbdev som framebuffer-baserad X-server för Linux

    Säkerhet: Versionerna 25.0.0.24 och 25.1.6 innehåller fixar för nyligen offentliggjorda sårbarheter i X.Org Server.

    Distributioner: Enligt projektet används XLibre som standard-X11-server i 11 distributioner och finns som community-paket för över 35 system.

  • Linux tappar fart på Steam – men spel på Linux är starkare än förr

    Linux har tappat sin historiska femprocentsnivå i Valves Steam-undersökning och föll i maj 2026 tillbaka till 3,99 procent. Nedgången betyder dock inte att Linuxspelandet är på väg att försvagas. Snarare visar siffrorna hur känslig Steam Hardware & Software Survey kan vara från månad till månad – samtidigt som Linux fortfarande ligger betydligt starkare än för bara några år sedan.

    Linux har länge varit ett nischat operativsystem bland PC-spelare. Men de senaste åren har något hänt. Tack vare Steam Deck, SteamOS och Valves satsning på Proton har Linux gått från att vara ett alternativ för entusiaster till att bli ett seriöst spelplattform för många användare.

    Därför väckte det stor uppmärksamhet när Linux i mars 2026 nådde hela 5,33 procent i Valves Steam Hardware & Software Survey. Det var en historisk milstolpe. För första gången låg Linux tydligt över femprocentsgränsen på Steam.

    Men glädjen blev kortvarig. I maj 2026 hade Linux fallit tillbaka till 3,99 procent.

    En tillbakagång – men ingen katastrof

    Vid första anblick kan raset låta dramatiskt. Linux gick från rekordnivån 5,33 procent i mars till 3,99 procent i maj. Det innebär en minskning med 1,34 procentenheter på bara två månader.

    Samtidigt är 3,99 procent fortfarande en stark siffra historiskt sett. Under lång tid låg Linux kring en till två procent på Steam. Att Linux nu fortfarande ligger nära fyra procent visar att spel på Linux har vuxit kraftigt jämfört med tidigare år.

    Det är alltså inte troligt att en stor mängd spelare plötsligt har övergett Linux. En rimligare förklaring är att marsresultatet var ovanligt högt och påverkades av hur urvalet i undersökningen såg ut just den månaden.

    Windows dominerar fortfarande

    Windows fortsätter att vara det helt dominerande operativsystemet bland Steam-användare. I maj 2026 ökade Windows till 93,85 procent, vilket är en uppgång med 0,38 procentenheter.

    macOS ökade också något och nådde 2,16 procent. Linux hamnade alltså på 3,99 procent och ligger därmed fortfarande klart före macOS bland Steam-användare.

    Det är intressant, eftersom macOS länge har varit ett mer välkänt konsumentoperativsystem än Linux. På just spelmarknaden har Linux däremot fått en starkare position, mycket tack vare Valves arbete.

    Steam Deck har förändrat bilden av Linux

    En viktig förklaring till Linux ökade synlighet är Steam Deck. Valves handhållna spelkonsol kör SteamOS, som bygger på Arch Linux. För användaren märks det kanske inte alltid att systemet är Linuxbaserat, men tekniskt sett är det en stor framgång för Linux som spelplattform.

    Steam Deck har visat att Linux kan erbjuda en enkel och smidig spelupplevelse, utan att användaren behöver konfigurera allt manuellt. Det är en stor skillnad jämfört med äldre tider, då Linuxspelande ofta krävde mycket felsökning.

    Med Proton kan många Windows-spel köras direkt på Linux via Steam. Det har gjort att spelbiblioteket på Linux blivit mycket större än tidigare.

    Arch leder bland Linux-distributionerna

    I Valves majundersökning är Arch den största Linux-distributionen på Steam med 0,35 procent. Därefter följer Linux Mint 22.3 med 0,31 procent, Ubuntu Core 24 med 0,14 procent och Ubuntu 24.04 LTS med 0,11 procent.

    Andra distributioner som Nobara, Debian, EndeavourOS, Fedora och Manjaro ligger under 0,1 procent vardera.

    Att Arch ligger högt är inte särskilt överraskande. SteamOS bygger på Arch, och många teknikintresserade Linuxspelare använder också Arch eller Arch-baserade system. Linux Mint och Ubuntu är däremot populära bland användare som vill ha en mer traditionell och lättanvänd skrivbordsmiljö.

    Varför varierar siffrorna så mycket?

    Valves Steam-undersökning är frivillig och anonym. Det betyder att den inte är en exakt folkräkning av alla Steam-användare. Resultaten påverkas av vilka användare som får frågan och vilka som väljer att delta.

    Därför kan siffrorna svänga från månad till månad. Om många Steam Deck-användare deltog i mars kan Linux ha blivit överrepresenterat. Om färre deltog i maj kan andelen ha fallit tillbaka.

    Det kan också finnas tekniska faktorer. Valve kan till exempel ändra hur vissa system identifieras eller klassificeras. Små förändringar i mätmetoden kan få ganska stora effekter när man tittar på mindre operativsystem som Linux och macOS.

    Marsrekordet var troligen en tillfällig topp

    Linux har vuxit långsamt men stadigt på Steam. Det tog flera år att gå från cirka en procent till två procent. Att sedan snabbt hoppa upp till över fem procent var därför ovanligt.

    Det gör marsresultatet extra intressant, men också misstänkt som långsiktig nivå. Majsiffran på 3,99 procent passar bättre in i den mer långsamma tillväxtkurvan.

    Med andra ord: Linux har inte nödvändigtvis backat i praktiken. Det kan snarare vara så att marsmätningen låg ovanligt högt, medan majresultatet ligger närmare den verkliga nivån.

    Linux är fortfarande starkare än tidigare

    Trots nedgången är bilden positiv för Linux. Plattformen ligger fortfarande långt över de nivåer som var vanliga för några år sedan. Den ligger också före macOS på Steam, vilket visar att Linux har fått en verklig roll inom PC-spel.

    Steam Deck, Proton och bättre drivrutiner har förändrat spelmarknaden. Linux är inte längre bara något för entusiaster som vill experimentera. För många fungerar det nu som ett praktiskt och användbart spelsystem.

    Slutsats

    Linux tappade sin historiska femprocentsnivå på Steam i maj 2026, men det betyder inte att utvecklingen har vänt. Snarare visar siffrorna hur känslig Steam-undersökningen kan vara från månad till månad.

    Den stora bilden är fortfarande att Linux har vuxit kraftigt som spelplattform. Att Linux nu ligger nära fyra procent på Steam, och samtidigt över macOS, är ett tydligt tecken på att Valves långsiktiga satsning har gett resultat.

    Femprocentsgränsen kan ha varit en tillfällig topp den här gången. Men Linux är närmare än någonsin att bli ett etablerat alternativ även för vanliga spelare.

    https://store.steampowered.com/hwsurvey/Steam-Hardware-Software-Survey-Welcome-to-Steam

    Fakta: Linux på Steam i maj 2026

    Linux andel på Steam: 3,99 procent

    Rekordnivå i mars 2026: 5,33 procent

    Minskning från mars till maj: 1,34 procentenheter

    Windows andel: 93,85 procent

    macOS andel: 2,16 procent

    Största Linux-distributionen på Steam: Arch Linux, 0,35 procent

    Andra större Linux-distributioner: Linux Mint 22.3, Ubuntu Core 24 och Ubuntu 24.04 LTS

    Viktig orsak till Linux framgång: Steam Deck, SteamOS och Proton.

    Sammanfattning: Linux tappade sin historiska femprocentsnivå på Steam, men ligger fortfarande klart högre än för några år sedan och är fortsatt större än macOS bland Steam-användare.

  • Linux Lite 8.0 “Hematite” – lättviktig Linux med modernare grund

    Linux Lite 8.0 “Hematite” är här med Ubuntu 26.04 LTS som grund, Linuxkärnan 7.0 och en rejäl modernisering av hela systemet. Med ny installerare, GTK4-baserade egna program, Firefox som standardwebbläsare och särskilda kärnor för både skrivbord och spel vill distributionen fortsätta vara ett lättanvänt alternativ för både äldre datorer och nya Linuxanvändare.

    Linux Lite 8.0, med kodnamnet “Hematite”, är nu släppt och markerar ett av de största stegen framåt i distributionens historia. Den nya versionen bygger på Ubuntu 26.04 LTS och levereras med Linuxkärnan 7.0, vilket ger användarna en modern och långsiktigt stabil grund att stå på. Som tidigare riktar sig Linux Lite främst till användare som vill ha ett snabbt, enkelt och resurssnålt Linuxsystem – ofta som ersättning för Windows på lite äldre datorer.

    Linux Lite har länge varit känt för att försöka göra övergången till Linux så smidig som möjligt. Skrivbordsmiljön Xfce ger ett traditionellt upplägg med startmeny, panel och tydliga programfönster. Det gör systemet lätt att känna igen för den som kommer från Windows, samtidigt som det inte kräver lika mycket datorkraft som många tyngre skrivbordsmiljöer.

    Med version 8.0 har utvecklarna gjort en omfattande modernisering av systemet. En av de största förändringarna är att Linux Lites egna program nu har flyttats över till GTK4. GTK är ett grafiskt bibliotek som används för att bygga programfönster, knappar, menyer och andra delar av användargränssnittet. Genom att gå från GTK3 till GTK4 får programmen ett modernare utseende och bättre förutsättningar för framtida utveckling.

    Installationen har också förändrats. Linux Lite 8.0 använder nu Calamares som grafiskt installationsprogram i stället för Ubuntus äldre Ubiquity-installerare. Calamares används redan av många andra Linuxdistributioner och är känt för att vara tydligt, modernt och enkelt att följa. För vanliga användare innebär det framför allt en mer strömlinjeformad installation, medan hårdvaruleverantörer även får tillgång till ett OEM-läge för förinstallation av systemet på datorer.

    En annan teknisk nyhet är stödet för DEB822-formatet för APT-källor. Det ersätter de äldre .list-filerna och är ett modernare sätt att beskriva var systemet ska hämta program och uppdateringar. För slutanvändaren är detta kanske inte något man märker direkt, men det gör pakethanteringen mer framtidssäker och lättare att underhålla.

    Linux Lite 8.0 innehåller även flera nya egenutvecklade program. Lite About är ett nytt systeminformationsprogram som visar uppgifter om processor, grafikkort, minne, lagring, nätverk och ljud. Lite System Monitor ger realtidsinformation om datorns belastning, till exempel CPU-användning, minnesförbrukning och nätverksaktivitet. För den som vill anpassa systemet finns även Lite Menu Sorter, som kan sortera programkategorier i menyn, samt Lite Time Date för inställning av datum, tid och NTP-synkronisering.

    För mer avancerade användare introduceras Lite Distro Builder, ett verktyg för den som vill skapa en egen variant av Linux Lite. Det är ett intressant steg eftersom det gör distributionen mer flexibel, både för entusiaster och för organisationer som vill bygga en anpassad Linuxmiljö.

    Spel och prestanda har också fått större utrymme. Linux Lite 8.0 introducerar särskilda anpassade kärnor: en för vanligt skrivbordsbruk och en för spel. Med Lite Kernel Manager ska användaren enklare kunna välja rätt kärna för sina behov. Dessutom finns Lite Game Center, som samlar verktyg och funktioner för att komma igång med spel på Linux.

    Ett annat praktiskt tillskott är Lite Core. Det är ett verktyg för den som vill rensa ned installationen till ett mer grundläggande system efter installationen och sedan själv välja vilka program som ska installeras. Det passar användare som vill ha bättre kontroll över systemet och slippa onödiga program.

    På programsidan märks också att Firefox återigen är standardwebbläsare och ersätter Google Chrome. Det är ett tydligt val som ligger nära Linuxvärldens tradition av fri och öppen programvara. I terminalen har Starship ersatt Powerline, vilket ska ge snabbare uppstart och en modernare kommandoradsmiljö. Btop ersätter Htop som systemövervakare, och Synaptic Package Manager har ersatts av en utökad version av Lite Software.

    Linux Lite 8.0 har dessutom fått förbättrat stöd för moderna filformat. JPEG-XL och HEIC fungerar direkt från start, vilket är praktiskt eftersom dessa bildformat blir allt vanligare, särskilt på mobiltelefoner och nyare kameror. Filsystemen Btrfs och XFS finns nu också med som installationsalternativ, något som efterfrågats av användare.

    Utvecklarna lyfter även fram att ISO-filen har blivit mindre. Jämfört med Linux Lite 7-serien har installationsavbilden krympt från 2,77 GB till 2,36 GB, en minskning med ungefär 410 MB. Det är en viktig detalj för en distribution som vill vara lättviktig och passa även på äldre eller enklare hårdvara.

    Översättningar har också fått stor uppmärksamhet. Linux Lites egna program finns nu översatta till 22 språk, skrivbordet till 23 språk och OEM-installationsläget till 25 språk. Det gör systemet mer tillgängligt för användare över hela världen och visar att Linux Lite fortfarande är ett tydligt communitydrivet projekt.

    Sammanfattningsvis är Linux Lite 8.0 “Hematite” mer än bara en vanlig versionsuppdatering. Det är en större ombyggnad av distributionens grund, verktyg och användarupplevelse. Med ny installerare, modernare program, GTK4, specialanpassade kärnor, förbättrat spelstöd och en Ubuntu 26.04 LTS-bas försöker Linux Lite kombinera enkelhet med modern teknik.

    För den som vill ge en äldre dator nytt liv, eller bara vill ha ett lättanvänt Linuxsystem utan onödigt krångel, framstår Linux Lite 8.0 som ett intressant alternativ. Det är fortfarande en distribution med fokus på enkelhet, men den har nu fått en betydligt modernare motor under huven.

    https://www.linuxliteos.com/forums/showthread.php?tid=9866

    Teknisk faktaruta: Linux Lite 8.0 “Hematite”

    Distribution: Linux Lite 8.0

    Kodnamn: Hematite

    Bas: Ubuntu 26.04 LTS “Resolute Raccoon”

    Linuxkärna: Linux 7.0

    Skrivbordsmiljö: Xfce

    Installerare: Calamares ersätter Ubiquity

    Pakethantering: APT med DEB822 .sources-format

    Standardwebbläsare: Firefox

    Programbibliotek: Linux Lites egna GUI-program har portats till GTK4

    Terminal: Starship ersätter Powerline

    Systemövervakning: Btop ersätter Htop

    Programhantering: Lite Software ersätter Synaptic Package Manager

    Nya program: Lite About, Lite System Monitor, Lite Distro Builder, Lite Menu Sorter och Lite Time Date

    Spelfunktioner: Lite Game Center och särskild linuxlite-gaming-kärna

    Kärnalternativ: linuxlite för skrivbord och linuxlite-gaming för spel

    Filsystem: Stöd för Btrfs och XFS

    Bildformat: JPEG-XL och HEIC fungerar direkt från start

    ISO-storlek: Cirka 2,36 GB, omkring 410 MB mindre än Linux Lite 7-serien

    Arkitektur: 64-bitars system

    Uppgradering: Linux Lite 7.0-användare kan uppgradera via Lite Upgrade



  • 86Box 6.0 ger retrodatorn nytt liv

    86Box 6.0 är här med en stor uppdatering för alla som vill återuppleva den klassiska PC-eran. Den nya versionen bjuder på stöd för Windows på ARM64, bättre Linuxfunktioner, snabbspolning, fler emulerade datorer och omfattande förbättringar av ljud, grafik, lagring och användargränssnitt.

    Att starta en gammal DOS-dator, installera Windows 98 eller återuppleva tidiga Linuxdistributioner kräver inte längre att man har en dammig Pentiumburk stående i förrådet. Med 86Box går det att återskapa klassiska PC-miljöer direkt på en modern dator – och nu har emulatorn fått en av sina största uppdateringar hittills.

    86Box 6.0 är den senaste stabila versionen av den öppna x86-emulatorn som specialiserar sig på äldre IBM PC-kompatibla system. Till skillnad från moderna virtuella maskiner, som främst är byggda för att köra nya operativsystem effektivt, försöker 86Box efterlikna gammal hårdvara så detaljerat som möjligt. Det gör programmet särskilt intressant för retroentusiaster, spelare, samlare och alla som vill testa äldre programvara i en mer historiskt korrekt miljö.

    Med 86Box kan man bygga upp en virtuell dator som påminner om maskiner från 1980- och 1990-talet. Det kan handla om allt från tidiga IBM PC-system till senare datorer med PCI-buss, äldre grafikkort, ljudkort, nätverkskort, hårddiskkontroller, SCSI-adaptrar, diskettstationer, CD-ROM-enheter och annan tidstypisk hårdvara.

    Det betyder att användaren kan återskapa miljöer för MS-DOS, Windows 3.11, Windows 95, Windows 98, Windows 2000, OS/2, BeOS och tidiga Linuxdistributioner som Red Hat Linux, Mandrake Linux och Caldera OpenLinux. För den som vill köra gamla DOS-spel eller äldre Windowsprogram kan det ge en betydligt mer autentisk upplevelse än en vanlig virtuell maskin.

    Stöd för Windows på ARM

    En av de största nyheterna i 86Box 6.0 är stöd för Windows-datorer med ARM64-processorer. Det innebär att emulatorn nu kan köras på moderna Windows 11-maskiner med exempelvis Snapdragon- eller Nvidia N1-baserade processorer.

    För användare med vanliga Intel- eller AMD-baserade Windows-datorer gäller fortfarande den vanliga 64-bitarsversionen. ARM-versionen har än så länge några mindre begränsningar, eftersom vissa externa komponenter inte fungerar fullt ut där, men stödet är ändå ett viktigt steg. Det visar att retroemulering inte längre bara är något för traditionella PC-datorer, utan även för den nya generationens ARM-baserade Windowsmaskiner.

    Snabbspolning genom långsamma installationer

    Gamla operativsystem kan vara charmiga, men de är inte alltid snabba. Installationer av äldre Windowsversioner, drivrutiner eller program kan ta tid – särskilt när emulatorn försöker efterlikna originalhårdvarans hastighet.

    Därför är den nya snabbspolningsfunktionen en välkommen förbättring. Den tar bort hastighetsbegränsningen i emuleringen och gör att man kan hoppa snabbare genom sega installationssteg, långa uppstarter eller väntetider inne i äldre system.

    Även skärmbildshanteringen har förbättrats. 86Box 6.0 kan nu kopiera skärmbilder direkt till urklipp och ta råa skärmbilder utan skalning eller grafiska filter. Det är särskilt användbart för dokumentation, guider och jämförelser mellan olika gamla grafikkort och bildlägen.

    Viktiga nyheter för Linuxanvändare

    Linuxanvändare får flera förbättringar i den nya versionen. En irriterande krasch som kunde drabba AppImage-versionen på Wayland-system med Nvidia-drivrutiner har åtgärdats.

    Dessutom har 86Box 6.0 fått stöd för CD-ROM-passthrough på Linux, vilket gör det möjligt att använda riktiga optiska enheter från värdsystemet. Även fysiska diskettstationer stöds nu på Linuxvärdar, något som kan vara mycket intressant för den som arbetar med äldre disketter, arkivering eller retroprojekt.

    En annan teknisk förbättring är stöd för named pipe-baserad seriell passthrough på Linux. Det gör det lättare att koppla den emulerade maskinen till andra program eller verktyg via seriella anslutningar.

    Renare gränssnitt och bättre maskinhantering

    86Box 6.0 innehåller också en omfattande städning av användargränssnittet. Inställnings- och preferensfönstren har arbetats om, och tangentbordsgenvägar har flyttats från enskilda maskininställningar till ett mer centralt system i programmets globala inställningar.

    Bildskärmsinställningar har flyttats till displaysidan, och en ny textsökning gör det enklare att hitta rätt enhet i långa listor. Verktygsfältet har fått nya knappar för skärmbilder, och statusraden visar nu mer information om till exempel CD-ROM-enheter, kassettstatus och skrivskydd.

    Den inbyggda maskinhanteraren har också förbättrats. Det går snabbare att välja maskiner, sorteringen av datorer och enheter har blivit bättre och hanteringen av ogiltiga maskinnamn har förbättrats. Flera mindre fel i managerdelen har också rättats.

    Fler klassiska datorer och komponenter

    På emuleringssidan är nyheterna många. 86Box 6.0 lägger till och uppdaterar en lång rad maskiner från flera generationer: 808x, 286, 386, 486, 586 och 686-klassen.

    Bland nyheterna finns bland annat IBM Multistation 5550, Nixdorf 8810 M30, HP Brio 83xx, TriGem Como 440EX, MSI MS-6117, Intel Classic R/R Plus och Tandy 1000 RSX.

    Det här är inte bara namn i en lista. Varje maskintyp representerar en viss epok, en viss hårdvaruplattform och ibland också en ganska specifik uppsättning egenheter. För den som vill återskapa en viss sorts dator från 1990-talet är den typen av detaljrikedom en stor del av poängen med 86Box.

    Mer realistiska hårddiskar, SCSI och CD-ROM

    Den nya versionen lägger även till valfria hårddiskljud, vilket gör upplevelsen mer nostalgisk. För många som använde datorer under 1980- och 1990-talet var ljudet från en arbetande hårddisk en självklar del av datorupplevelsen.

    86Box 6.0 får dessutom emulering av SCSI-bandstationer, MFM- och RLL-hårddiskmodeller med hastighetsemulering, QLogic ISP1xxx PCI SCSI-kontroller samt stöd för CD-ROM-avbilder i Daemon Tools-formaten MDS v2 och MDX.

    Flera nya IDE- och CD-ROM-modeller har också lagts till. Samtidigt har utvecklarna rättat problem med VHD-hårddiskar på vissa värdsystem, Rock Ridge-rättigheter vid montering av CD-mappar på Linux och macOS, CD-ljud i vissa DOS-spel och kompatibilitetsproblem med äldre styrenheter och drivrutiner.

    Bättre ljud och grafik

    Retroemulering handlar inte bara om att operativsystemet ska starta. Ljud och grafik måste också bete sig som på äldre datorer, annars faller mycket av upplevelsen.

    I 86Box 6.0 har ljudstödet utökats med Analog Devices AD1816, och Aztech AZTPR16 har implementerats. Aztech-stödet har förbättrats generellt, och problem med Crystal CS423x-enheter och nyare Windowsdrivrutiner har rättats.

    Även grafiksidan har fått många korrigeringar. Det gäller bland annat ATI Mach64, S3 ViRGE, Voodoo, Vulkan-skärmbilder och 8514/A-kompatibelt beteende. För äldre spel och grafiska program kan sådana detaljer vara avgörande för att bilden ska visas korrekt.

    Äldre macOS-versioner lämnas bakom

    En viktig förändring är att 86Box 6.0 slutar stödja macOS High Sierra 10.13. Den nya lägstanivån är macOS 10.14 Mojave. Projektet meddelar dessutom att en framtida version kommer att höja kravet ytterligare till macOS 10.15 Catalina.

    På Linux anges Ubuntu 16.04, Debian 9.0 eller distributioner från 2016 och senare som minsta nivå. Det betyder att 86Box fortfarande fungerar på relativt gamla Linuxsystem, men att de allra äldsta plattformarna gradvis fasas ut.

    En stor uppdatering för retroentusiaster

    86Box 6.0 är en omfattande uppdatering som både breddar stödet för moderna värdsystem och fördjupar emuleringen av äldre PC-hårdvara. Stödet för Windows ARM64, förbättringarna för Linux, snabbspolningen, de nya maskinerna och de många korrigeringarna gör versionen särskilt intressant.

    För den som bara vill köra ett gammalt DOS-spel kan 86Box verka mer avancerat än nödvändigt. Men för den som vill återskapa en specifik dator, testa gamla drivrutiner, köra Windows 98 med tidstypisk hårdvara eller experimentera med tidiga Linuxsystem är 86Box ett av de mest ambitiösa projekten i sin kategori.

    86Box 6.0 visar att retro-PC:n fortfarande lever – inte som fysisk maskin under skrivbordet, utan som noggrant återskapad digital tidsmaskin.

    https://86box.net

    Faktaruta: 86Box 6.0

    Program: 86Box

    Version: 6.0

    Typ: Öppen x86-emulator för retro-PC-system

    Används för: Att köra äldre operativsystem, DOS-spel, klassiska Windowsprogram och retrodatormiljöer.

    Stödda system: MS-DOS, Windows 3.11, Windows 95, Windows 98, Windows 2000, OS/2, BeOS och tidiga Linuxdistributioner.

    Viktiga nyheter: Windows ARM64-stöd, snabbspolning, bättre Linuxstöd, nya emulerade maskiner, förbättrat ljud, grafik och lagring.

    Linuxnyheter: Fix för AppImage-krasch på Wayland med Nvidia, CD-ROM-passthrough, stöd för fysiska diskettenheter och named pipe-baserad seriell passthrough.

    macOS: Minimikravet höjs till macOS 10.14 Mojave.

  • NixOS 26.05 ”Yarara” – Linuxdistributionen där hela systemet kan återskapas’

    NixOS 26.05 ”Yarara” är här med nya skrivbordsmiljöer, modern Linuxkärna och tusentals uppdaterade paket. Den nya versionen fortsätter att utveckla NixOS särskilda idé: att hela operativsystemet ska kunna beskrivas, återskapas och rullas tillbaka med hjälp av konfigurationsfiler – något som gör distributionen extra intressant för utvecklare, systemadministratörer och tekniskt nyfikna Linuxanvändare.

    NixOS 26.05 ”Yarara” är här med nya skrivbordsmiljöer, modern Linuxkärna och tusentals uppdaterade paket. Den nya versionen fortsätter att utveckla NixOS särskilda idé: att hela operativsystemet ska kunna beskrivas, återskapas och rullas tillbaka med hjälp av konfigurationsfiler – något som gör distributionen extra intressant för utvecklare, systemadministratörer och tekniskt nyfikna Linuxanvändare.

    NixOS 26.05, med kodnamnet ”Yarara”, är nu här. Det är den senaste versionen av den oberoende Linuxdistributionen som bygger på pakethanteraren Nix och det stora paketarkivet Nixpkgs. För den vanliga datoranvändaren märks nyheterna bland annat genom nyare skrivbordsmiljöer, uppdaterad Linuxkärna och ett stort antal nya program. För systemadministratörer och utvecklare är den stora poängen fortfarande densamma: ett system som kan beskrivas, byggas om och återskapas på ett mycket kontrollerat sätt.

    Till skillnad från många andra Linuxdistributioner bygger NixOS på idén att systemets inställningar ska vara deklarativa. Det betyder att man beskriver hur datorn ska vara konfigurerad i filer, i stället för att steg för steg klicka eller skriva kommandon som förändrar systemet. Resultatet blir ett operativsystem som är ovanligt lätt att reproducera. Har man rätt konfigurationsfiler kan man i princip återskapa samma system igen, på samma eller en annan dator.

    Linux 6.18 och modernare skrivbord

    I NixOS 26.05 är Linux 6.18 LTS standardkärna. Det innebär att användarna får en modern kärna med långsiktigt stöd, vilket är viktigt både för stabilitet och hårdvarustöd. Samtidigt finns andra kärnversioner fortfarande tillgängliga för den som behöver en annan gren, exempelvis av kompatibilitetsskäl eller för särskild hårdvara.

    För den som använder NixOS som skrivbordssystem finns också stora uppdateringar. GNOME 50 och KDE Plasma 6.6.5 ingår i utgåvan. Det gör att NixOS följer med i utvecklingen av de två största Linux-skrivbordsmiljöerna, samtidigt som distributionens mer ovanliga systemmodell ligger kvar under ytan.

    GNOME riktar sig ofta till användare som vill ha ett rent och sammanhållet skrivbord, medan KDE Plasma brukar uppskattas av dem som vill kunna anpassa nästan allt. Att båda finns i aktuella versioner gör NixOS 26.05 intressant både för experimentella användare och för dem som vill ha en mer traditionell Linuxdator.

    Systemd tar över tidig uppstart

    En av de viktigaste tekniska förändringarna i NixOS 26.05 är att systemd-baserad stage 1 nu används som standard. Stage 1 är den tidiga delen av uppstarten, innan hela systemet är igång. Det är här datorn förbereder sådant som filsystem, diskar och annan grundläggande startlogik.

    Tidigare använde NixOS en skriptbaserad lösning för denna tidiga uppstart. Den gamla modellen är nu markerad som föråldrad och planeras att tas bort i kommande NixOS 26.11. För användare som inte modifierat uppstarten kraftigt kommer förändringen troligen att märkas ganska lite i vardagen. För mer avancerade installationer, specialsystem och servrar är det däremot en viktig förändring att känna till.

    Tusentals paket har lagts till och uppdaterats

    Nixpkgs, det stora paketarkiv som NixOS bygger på, har fått en omfattande uppdatering. I samband med 26.05 har över 20 000 nya paket lagts till och ungefär lika många har uppdaterats. Samtidigt har ett stort antal gamla eller föråldrade paket tagits bort.

    Det här är en viktig del av hur en Linuxdistribution hålls frisk över tid. Nya program tillkommer, gamla versioner ersätts, och paket som inte längre går att underhålla behöver rensas bort. För användaren betyder det fler aktuella program, men också att vissa äldre lösningar kan behöva justeras vid uppgradering.

    Även NixOS-modulerna har vuxit. Nya moduler och konfigurationsalternativ gör att fler tjänster och systemfunktioner kan beskrivas direkt i NixOS konfigurationsmodell. Det är just modulsystemet som gör NixOS speciellt: i stället för att konfigurera varje tjänst manuellt kan man ofta skriva in önskat tillstånd i systemets konfigurationsfil.

    En distribution för den som vill ha kontroll

    NixOS är inte den enklaste Linuxdistributionen för nybörjaren. Den kräver ofta att man tänker annorlunda än i Ubuntu, Debian eller Fedora. Men belöningen är kontroll. Det går att testa förändringar, rulla tillbaka systemet och bygga upp installationer på ett sätt som är svårt att göra lika konsekvent i många andra distributioner.

    Det gör NixOS särskilt attraktivt för utvecklare, systemadministratörer och tekniskt nyfikna användare. Om en uppdatering går fel finns det ofta möjlighet att starta en tidigare systemgeneration. Om man vill flytta en konfiguration till en annan dator kan mycket av arbetet göras genom att återanvända samma systembeskrivning.

    Slutet närmar sig för äldre versioner

    I samband med att NixOS 26.05 släpps blir den tidigare versionen NixOS 25.11 ”Xantusia” föråldrad. Den kommer att nå slutet av sin livscykel efter den 30 juni 2026. Det innebär att användare av äldre system bör börja planera för uppgradering, särskilt om datorn används i produktion eller på annat sätt behöver säkerhetsuppdateringar.

    NixOS 26.05 kommer i sin tur att få felrättningar och säkerhetsuppdateringar fram till den 31 december 2026. Det ger användarna ungefär ett halvår att använda versionen som stabil bas innan nästa större version tar över.

    Sista rundan för x86_64-darwin

    En annan viktig förändring gäller användare av Nixpkgs på macOS. NixOS 26.05 är den sista Nixpkgs-utgåvan med stöd för x86_64-darwin, alltså Intelbaserade Mac-datorer. Binärbyggen och plattformsstöd fortsätter till slutet av 2026, men från och med Nixpkgs 26.11 kommer paket inte längre att byggas eller stödjas för denna plattform.

    Det speglar en större förändring i datorvärlden. Apple har lämnat Intel bakom sig till förmån för egna Arm-baserade Apple Silicon-processorer. För Nixpkgs innebär det att resurserna framöver koncentreras på modernare plattformar.

    Sammanfattning

    NixOS 26.05 ”Yarara” är inte bara ännu en Linuxrelease med nya paket. Den fortsätter att utveckla ett annorlunda sätt att tänka kring operativsystem. Där andra distributioner ofta fokuserar på traditionell installation och löpande manuell administration, bygger NixOS på idén att hela systemet ska kunna beskrivas, återskapas och rullas tillbaka.

    Med Linux 6.18 LTS, GNOME 50, KDE Plasma 6.6.5, tusentals uppdaterade paket och systemd stage 1 som standard är 26.05 en viktig utgåva för både skrivbordsanvändare och mer avancerade Linuxmiljöer. För den som vill förstå vart framtidens mer reproducerbara Linuxsystem kan vara på väg är NixOS fortfarande en av de mest intressanta distributionerna att följa.

    https://nixos.org/blog/announcements/2026/nixos-2605

    Faktaruta: NixOS 26.05 ”Yarara”

    Version: NixOS 26.05

    Kodnamn: Yarara

    Standardkärna: Linux 6.18 LTS

    Skrivbordsmiljöer: GNOME 50 och KDE Plasma 6.6.5

    Viktig nyhet: systemd-baserad stage 1 används som standard

    Kompilatorer: GCC 15 och LLVM 21

    Support: säkerhets- och felrättningsuppdateringar till 31 december 2026

    Föregående version: NixOS 25.11 ”Xantusia” fasas ut efter 30 juni 2026

    Installation: finns som grafisk installationsavbild och minimal installationsavbild för 64-bitars AMD/Intel och Arm

    ”`
  • Ubuntu 26.10 tar sina första steg – men det här är bara början

    Ubuntu 26.10 ”Stonking Stingray” har nu dykt upp i sin första tidiga testversion. Det är långt ifrån ett färdigt operativsystem, men för utvecklare, testare och Linuxintresserade ger den första snapshot-versionen en tydlig försmak av vad nästa Ubuntu-utgåva kan komma att bjuda på när den släpps hösten 2026.

    En första titt på nästa Ubuntu

    Ubuntu 26.10, med det färgstarka kodnamnet ”Stonking Stingray”, har nu tagit sina första offentliga steg. Canonical har släppt de första så kallade snapshot-avbilderna, alltså tidiga testversioner av operativsystemet som längre fram ska bli nästa stora Ubuntu-version efter Ubuntu 26.04 LTS.

    Inte ett färdigt system ännu

    För den vanliga användaren kan det låta som att Ubuntu 26.10 redan är färdigt, men så är det inte. Det här är snarare en tidig byggarbetsplats än ett färdigt hus. Grunden är lagd, men väggarna ska justeras, elen ska dras och inredningen är långt ifrån klar.

    Vad är en snapshot-version?

    En snapshot-version är till för utvecklare, testare och nyfikna entusiaster som vill se hur nästa version av Ubuntu växer fram. Den används för att hitta fel, testa nya programversioner och upptäcka problem innan den färdiga versionen når vanliga användare.

    Bygger på Ubuntu 26.04 LTS

    Ubuntu 26.10 bygger i detta tidiga skede till stor del på Ubuntu 26.04 LTS, som släpptes den 23 april 2026. Det är vanligt i början av en ny utvecklingscykel. Man tar den senaste stabila versionen som grund och börjar sedan steg för steg byta ut delar mot nyare komponenter.

    Linuxkärnan är systemets motor

    I den första snapshot-versionen används Linuxkärnan 7.0 och skrivbordsmiljön GNOME 50. Linuxkärnan kan beskrivas som operativsystemets motor. Det är den som sköter kontakten med datorns hårdvara, till exempel processor, minne, lagring, nätverk och grafikkort. GNOME är i sin tur den grafiska skrivbordsmiljön, alltså det användaren möter i form av fönster, menyer, inställningar och appar.

    Nyare teknik väntar under utvecklingen

    Under de kommande månaderna väntas Ubuntu 26.10 få ännu nyare teknik. Bland annat planeras GNOME 51, Linuxkärnan 7.2, grafikstacken Mesa 26.2 och kompilatorn GCC 16.1. För den som inte följer Linuxvärlden dagligen kan dessa namn låta tekniska, men de påverkar sådant som prestanda, hårdvarustöd, grafik, spel, energiförbrukning och möjligheten att köra modern programvara.

    Vägen fram till färdig version

    Den färdiga versionen av Ubuntu 26.10 är planerad till 15 oktober 2026. Innan dess kommer en betaversion den 24 september, vilket brukar vara den första versionen som är mer sammanhängande för bredare testning. Canonical planerar också två testveckor, den 2 juli och den 27 augusti, där användare kan hjälpa till att prova systemet och rapportera buggar.

    Bör bara testas på rätt plats

    Det är dock viktigt att förstå att den här första snapshot-versionen inte är avsedd för vardagsbruk. Den kan krascha, sakna funktioner eller innehålla fel som gör datorn svår att använda. Därför bör den bara installeras på en testdator eller i en virtuell maskin. Den som behöver en stabil dator för arbete, studier eller familjens vardagsanvändning bör hålla sig till Ubuntu 26.04 LTS.

    Alla ISO-filer finns inte ännu

    En annan detalj är att alla ISO-avbilder ännu inte finns tillgängliga. Bland annat saknas den vanliga 64-bitars Ubuntu Desktop-versionen för amd64 i den första omgången. Den väntas i stället komma med den andra snapshot-versionen, som är planerad till slutet av juni.

    En korttidsversion för den nyfikne

    Ubuntu 26.10 blir en så kallad interim-version. Det betyder att den bara får stöd i nio månader, fram till juni 2027. Den typen av Ubuntu-version passar främst användare som vill ha nyare programvara och funktioner. För den som prioriterar långsiktig stabilitet är LTS-versionerna, som Ubuntu 26.04 LTS, oftast ett bättre val.

    Öppen utveckling i praktiken

    Samtidigt är snapshot-versionerna viktiga. De visar hur öppen utveckling fungerar i praktiken. I stället för att allt sker bakom stängda dörrar kan användare och utvecklare följa processen, testa systemet och bidra med felrapporter. På så sätt blir den färdiga versionen bättre.

    En försmak av framtidens Linuxskrivbord

    Ubuntu 26.10 är alltså inte redo att ersätta dagens stabila system. Men den första snapshot-versionen markerar startskottet för nästa kapitel i Ubuntus utveckling. För den teknikintresserade är det en möjlighet att kika in i framtidens Linuxskrivbord redan nu.

    https://cdimage.ubuntu.com/ubuntu/releases/26.10/snapshot-1

    Teknisk faktaruta: Ubuntu 26.10 ”Stonking Stingray”

    Version: Ubuntu 26.10

    Kodnamn: Stonking Stingray

    Typ av version: Interim-version, alltså en korttidsversion mellan två LTS-utgåvor.

    Första snapshot: Tidig testversion för utvecklare, testare och nyfikna användare.

    Bygger inledningsvis på: Ubuntu 26.04 LTS ”Resolute Raccoon”.

    Linuxkärna i första snapshot: Linux 7.0

    Skrivbordsmiljö i första snapshot: GNOME 50

    Planerade nyare komponenter: GNOME 51, Linux 7.2, Mesa 26.2 och GCC 16.1.

    Planerad betaversion: 24 september 2026

    Planerat slutligt släpp: 15 oktober 2026

    Stödperiod: Cirka nio månader, fram till juni 2027.

    Rekommenderad användning: Testdator eller virtuell maskin. Bör inte användas på en viktig vardagsdator.

    Passar bäst för: Utvecklare, Linuxentusiaster och användare som vill testa kommande teknik innan den når stabila Ubuntu-versioner.

  • IBM och Red Hat satsar 5 miljarder dollar på säkerhet i öppen källkod

    IBM och Red Hat lanserar Project Lightwell, en satsning på 5 miljarder dollar för att stärka säkerheten i öppen källkod. Genom att kombinera AI-assisterad kodanalys med tusentals ingenjörer vill företagen skapa ett betrott säkerhetslager för företag som är beroende av Linux, Kubernetes, Java, AI-ramverk och andra centrala open source-komponenter.

    IBM och Red Hat lanserar Project Lightwell, ett omfattande initiativ på 5 miljarder dollar som ska stärka säkerheten i den öppna källkod som moderna företag, molnplattformar och AI-system bygger på. Projektet beskrivs som en ny typ av företagsinriktad säkerhetsplattform där AI-assisterad analys kombineras med mänsklig expertis från över 20 000 ingenjörer inom IBM och Red Hat.

    Bakgrunden är att öppen källkod i dag är en grundläggande del av nästan all modern IT-infrastruktur. Operativsystem, molntjänster, utvecklingsverktyg, databaser, AI-ramverk och containerplattformar bygger ofta på komponenter som utvecklas öppet och används av tusentals organisationer världen över. Samtidigt har hotbilden förändrats. Sårbarheter kan upptäckas snabbare än tidigare, inte minst med hjälp av AI, och angripare kan utnyttja brister i mjukvarukedjan innan många organisationer hunnit reagera.

    Project Lightwell ska fungera som ett slags betrott säkerhetslager för företag som är beroende av öppen källkod. IBM beskriver initiativet som en ”trusted enterprise clearinghouse”, alltså en samordnande plattform där sårbarheter kan identifieras, analyseras, valideras, prioriteras och åtgärdas i stor skala. Målet är inte bara att hitta säkerhetsproblem, utan också att testa och kvalitetssäkra patchar innan de används i produktionsmiljöer.

    En central del av satsningen är AI-assisterad ingenjörskonst. AI ska användas för att analysera kod, prioritera risker, hjälpa till med granskning och stödja utvecklingen av korrigeringar. Men IBM och Red Hat betonar samtidigt att arbetet inte enbart bygger på automatisering. Projektet ska backas upp av ett mycket stort team av ingenjörer som kan granska, testa och samordna arbetet med både företagskunder och öppna utvecklarprojekt.

    Project Lightwell riktar sig främst till stora företag och organisationer snarare än till den breda open source-gemenskapen. IBM planerar att erbjuda tjänsten genom kommersiella abonnemang, där kunder får tillgång till validerade säkerhetsfixar, livscykelhantering och produktionsklassad testning. För företag inom exempelvis finans, offentlig sektor, molndrift och AI-utveckling kan detta bli ett sätt att minska risken i sina beroenden av öppen källkod.

    Teknikområdet som omfattas är brett. IBM och Red Hat nämner bland annat Linux, Java, Kubernetes, Kafka, Ansible, Terraform, Flink, Cassandra, AI-ramverk, språkverktyg, oberoende bibliotek och plattformar för dataströmning. Det innebär att Project Lightwell inte bara handlar om Red Hats egna produkter, utan även om komponenter utanför bolagets traditionella produktgränser.

    Clearinghouse-modellen bygger på tre huvudsakliga funktioner. För det första ska företag kunna rapportera känsliga sårbarheter i den mjukvara de använder. För det andra ska Project Lightwell kunna erbjuda validerade patchar för både Red Hat-relaterad kod och fristående open source-komponenter. För det tredje ska IBM och Red Hat samordna ansvarsfull rapportering uppströms, så att korrigeringar också kan komma de öppna projekten till del.

    Det är en viktig balansgång. Öppen källkod bygger på samarbete, transparens och frivilliga eller företagsstödda underhållare. IBM och Red Hat framhåller därför att Project Lightwell inte ska ersätta befintliga säkerhetsprocesser eller de utvecklare som redan underhåller projekten. I stället presenteras satsningen som ett extra lager för samordning, validering och företagsanpassad hantering av säkerhetsproblem.

    För Red Hat ligger initiativet nära bolagets etablerade affärsmodell. Red Hat har länge byggt sin verksamhet på att paketera, underhålla, testa och ge support för öppen källkod i företagsmiljöer. Skillnaden med Project Lightwell är att samma typ av ingenjörsprocesser nu ska kunna tillämpas på ett större ekosystem av open source-komponenter, även sådana som inte ingår direkt i Red Hats egna plattformar.

    Projektet testas redan tillsammans med tidiga användare inom finanssektorn. Bland de organisationer som nämns finns Bank of America, BNY, Citi, Goldman Sachs, JPMorgan Chase, Mastercard, Morgan Stanley, Royal Bank of Canada, State Street, Visa och Wells Fargo. Erfarenheterna från dessa piloter ska enligt IBM användas för att förbättra hur sårbarheter identifieras, valideras och åtgärdas i stor skala.

    Initiativet visar också hur säkerheten kring öppen källkod håller på att bli en strategisk fråga för storföretag. Tidigare har många organisationer förlitat sig på att enskilda projekt, distributioner eller leverantörer hanterar säkerhetsuppdateringar. Med allt mer komplexa beroendekedjor, AI-genererad kod och snabbare sårbarhetsforskning räcker det inte alltid med traditionella processer.

    Project Lightwell kan därför ses som ett försök att bygga en mer industriell modell för säkerhet i öppen källkod. Genom att kombinera AI, storskalig ingenjörskapacitet och samordning med upstream-projekt vill IBM och Red Hat skapa ett system där företag snabbare kan få tillgång till testade och betrodda säkerhetsfixar.

    Samtidigt väcker modellen frågor. Om säkerhetsfixar och validering erbjuds genom kommersiella abonnemang kan det skapa en tydligare uppdelning mellan företagsanpassad open source-säkerhet och den bredare öppna gemenskapens resurser. Hur IBM och Red Hat hanterar balansen mellan kommersiell nytta och bidrag tillbaka till öppna projekt blir därför avgörande för hur Project Lightwell tas emot.

    Klart är att säkerhet i mjukvarans leveranskedja har blivit en av de stora frågorna för hela IT-branschen. När Linux, Kubernetes, Java-bibliotek, AI-ramverk och molnkomponenter utgör grunden för samhällsviktig infrastruktur blir frågan inte längre om öppen källkod används, utan hur den säkras, testas och underhålls över tid.

    Med Project Lightwell vill IBM och Red Hat positionera sig som en central aktör i den utvecklingen. Om satsningen lyckas kan den bli ett viktigt steg mot mer strukturerad, AI-assisterad och företagsanpassad säkerhet för den öppna källkod som stora delar av den digitala världen redan är beroende av.

    https://newsroom.ibm.com/2026-05-28-ibm-and-red-hat-commit-5-billion-to-redefine-the-future-of-open-source-in-the-ai-era

    Fakta: Project Lightwell

    Vad är det?
    Project Lightwell är ett initiativ från IBM och Red Hat för att stärka säkerheten i öppen källkod som används i företag, molnplattformar och AI-system.

    Budget:
    5 miljarder dollar.

    Syfte:
    Att identifiera, analysera, validera och åtgärda sårbarheter i open source-komponenter i stor skala.

    Teknik:
    AI-assisterad kodanalys kombineras med arbete från IBM:s och Red Hats ingenjörer.

    Omfattar bland annat:
    Linux, Java, Kubernetes, Kafka, Ansible, Terraform, Flink, Cassandra, AI-ramverk, språkverktyg och fristående bibliotek.

    Målgrupp:
    Främst stora företag och organisationer som är beroende av öppen källkod i produktion.

    Viktigt att notera:
    Project Lightwell är inte tänkt att ersätta öppna utvecklarprojekt eller befintliga säkerhetsprocesser, utan fungera som ett extra lager för samordning, testning och validering.

  • Exfatprogs 1.4 släppt – bättre stöd för exFAT på Linux

    Exfatprogs 1.4 har släppts och ger Linuxanvändare bättre verktyg för att skapa, kontrollera och reparera exFAT-formaterade lagringsenheter. Den nya versionen förbättrar framför allt kompatibiliteten med Windows, gör formatering säkrare och lägger till nya funktioner för både vanliga användare och mer avancerade systemadministratörer. För alla som använder USB-minnen, SD-kort eller externa hårddiskar mellan olika operativsystem är detta en viktig uppdatering.

    Exfatprogs 1.4 har släppts och innebär flera förbättringar för Linuxanvändare som arbetar med exFAT-formaterade diskar, USB-minnen och minneskort. Den nya versionen gör det enklare att skapa, kontrollera och reparera exFAT-filsystem – särskilt när lagringsenheter även ska fungera smidigt i Windows.

    exFAT är ett filsystem som ofta används på externa lagringsenheter eftersom det fungerar bra över flera plattformar. Det är vanligt på USB-minnen, SD-kort, externa hårddiskar och andra flyttbara medier där man vill kunna flytta filer mellan Linux, Windows, macOS, kameror och annan utrustning. Till skillnad från äldre FAT32 klarar exFAT mycket större filer, vilket gör det lämpligt för exempelvis filmfiler, säkerhetskopior och stora arkiv.

    Med Exfatprogs får Linux ett modernt paket med användarverktyg för exFAT. Verktygen används bland annat för att skapa nya exFAT-filsystem, kontrollera om ett filsystem är skadat och reparera fel. Målet med projektet är att ge Linuxanvändare verktyg med hög prestanda och kvalitet, jämförbara med de exFAT-verktyg som finns i Windows.

    Bättre formatering med mkfs.exfat

    En av de största nyheterna i Exfatprogs 1.4 finns i verktyget mkfs.exfat, som används för att formatera en enhet med exFAT.

    Den nya versionen kan nu skapa partitionstabeller i samband med formatering. Det är viktigt eftersom vissa nyformaterade enheter annars inte alltid känns igen korrekt av Windows. För den som ofta flyttar USB-minnen eller externa diskar mellan Linux och Windows kan detta göra arbetet betydligt smidigare.

    mkfs.exfat har även fått en ny funktion för att använda en egen upcase-tabell. En upcase-tabell används av exFAT för att hantera skillnader mellan stora och små bokstäver i filnamn. Det är kanske ingen funktion vanliga användare behöver tänka på, men den är viktig för utvecklare, testare och systemadministratörer som arbetar med exFAT på djupare nivå.

    En annan praktisk förbättring är att verktyget nu kan skriva ut volymens UUID efter formatering. UUID är ett unikt id för filsystemet och används ofta i Linux för att montera rätt partition automatiskt, till exempel via /etc/fstab.

    Säkrare formatering och bättre varningar

    Exfatprogs 1.4 gör också formateringen säkrare. mkfs.exfat kan nu upptäcka främmande filsystem och partitionstabeller innan formateringen startar. Det minskar risken att man av misstag skriver över något viktigt utan att först bli uppmärksammad på det.

    Verktyget varnar även när alternativet -s används. Dessutom har hanteringen av mycket små enheter förbättrats genom att 512 byte stora kluster används som standard i sådana fall. Första delen av enheten, de första 0x10000 byte, rensas alltid vid formatering, vilket bidrar till att gamla rester från tidigare filsystem inte ligger kvar och stör.

    Formateringsprocessen har också fått bättre loggning, verifiering och visning av förlopp. Det gör det enklare att se vad som händer under arbetets gång, särskilt vid större lagringsenheter där processen kan ta längre tid.

    Flera viktiga buggfixar

    Bakom kulisserna innehåller version 1.4 flera rättningar som kan vara viktiga i praktiken. Bland annat har problem med felaktig utskrift av volymens UUID åtgärdats. Även direkt I/O vid skrivverifiering har förbättrats.

    Det har också gjorts korrigeringar för 32-bitars överflödesproblem som i vissa fall kunde leda till att fel klusterstorlek valdes eller att formatering misslyckades med vissa alternativ. Minnesanvändningen vid formatering av mycket stora enheter har förbättrats, liksom hanteringen av ovanliga gränsfall där mycket stora volymer kunde slå i begränsningar för totalt antal kluster.

    Det här är kanske inte förändringar som märks direkt för alla användare, men de gör verktygen mer robusta – särskilt i mer avancerade eller ovanliga miljöer.

    fsck.exfat får bättre Windows-kompatibilitet

    Även fsck.exfat, verktyget som används för att kontrollera och reparera exFAT-filsystem, har fått nya funktioner.

    Två nya alternativ har lagts till: --put-mbr och --clear-mbr. Dessa kan användas för att lägga till eller ta bort partitionstabellposter på befintliga volymer. Syftet är framför allt att förbättra kompatibiliteten med Windows.

    Det innebär att en exFAT-volym som redan finns kan justeras så att den lättare känns igen av Windows, utan att man nödvändigtvis behöver formatera om hela enheten.

    fsck.exfat har även fått förbättrad hantering av biträkning i bitmappar och bättre skydd mot överflöden i förloppsvisningen när bitmappar är korrupta. Det gör reparationsverktyget mer pålitligt även när filsystemet är skadat på ovanliga sätt.

    Nya verktyg för DOS-attribut

    En annan nyhet i Exfatprogs 1.4 är två nya verktyg: chdosattr och lsdosattr.

    Dessa används för att visa och ändra DOS-filattribut. Sådana attribut kan exempelvis ange om en fil är skrivskyddad, dold eller markerad som systemfil. Även om detta kan låta gammaldags används attributen fortfarande i filsystem som har rötter i Windowsvärlden.

    För Linuxanvändare som hanterar exFAT-enheter tillsammans med Windows kan dessa verktyg vara användbara när filer beter sig oväntat, till exempel om de visas som dolda eller skrivskyddade på en annan dator.

    Mindre gammalt arv och bättre I/O-hantering

    Exfatprogs 1.4 tar också ett steg bort från riktigt gamla Linuxmiljöer genom att stödet för Linuxkärnor äldre än 2.6 tas bort. För moderna Linuxdistributioner är detta normalt inget problem, men det gör koden enklare att underhålla.

    Versionen kan även återhämta sig bättre från korta läs- och skrivoperationer vid I/O. Det betyder att verktygen blir bättre på att hantera situationer där en läsning eller skrivning inte slutförs helt på första försöket. Det är en teknisk förbättring som kan ge högre driftsäkerhet vid arbete med lagringsmedia.

    Varför är detta viktigt?

    För de flesta användare är filsystem något man helst inte ska behöva tänka på. Ett USB-minne ska bara fungera. En extern hårddisk ska kunna kopplas in i både Linux och Windows. Ett SD-kort ska kunna läsas i datorn utan krångel.

    Det är just därför Exfatprogs är viktigt. Paketet ger Linux de verktyg som behövs för att exFAT ska fungera stabilt och förutsägbart. När verktyg som mkfs.exfat och fsck.exfat förbättras får användaren i praktiken färre problem med externa lagringsenheter.

    Exfatprogs 1.4 är därför inte bara en uppdatering för utvecklare. Det är också en förbättring för vanliga Linuxanvändare som vill att deras USB-minnen, minneskort och externa diskar ska fungera utan bekymmer mellan olika operativsystem.

    Så får du Exfatprogs 1.4

    Källkoden till Exfatprogs 1.4 finns på projektets GitHub-sida för den som vill kompilera själv. För de flesta användare är det däremot bättre att installera exfatprogs via den egna Linuxdistributionens vanliga paketförråd.

    På Debian, Ubuntu och närbesläktade system brukar paketet kunna installeras med:

    På Fedora används normalt:

    Och på Arch Linux:

    När version 1.4 dyker upp i de stabila paketen beror på vilken distribution man använder och hur snabbt den uppdaterar sina paket.

    Sammanfattning

    Exfatprogs 1.4 är en tekniskt viktig uppdatering för exFAT-stödet i Linux. Den ger bättre formatering, bättre Windows-kompatibilitet, nya DOS-attributverktyg, säkrare hantering av befintliga filsystem och flera rättningar för stora eller ovanliga lagringsenheter.

    För användaren betyder det framför allt en sak: exFAT på Linux blir tryggare, stabilare och mer kompatibelt med Windows.

    https://github.com/exfatprogs/exfatprogs/releases/tag/1.4.0

    Teknisk faktaruta: Exfatprogs 1.4

    Program: Exfatprogs

    Version: 1.4

    Typ: Användarverktyg för exFAT-filsystem i Linux

    Plattform: Linux

    Filsystem: exFAT

    Viktiga verktyg:

    • mkfs.exfat – skapar och formaterar exFAT-filsystem
    • fsck.exfat – kontrollerar och reparerar exFAT-filsystem
    • chdosattr – ändrar DOS-filattribut
    • lsdosattr – visar DOS-filattribut

    Nya funktioner i version 1.4:

    • Stöd för att skapa partitionstabell vid formatering
    • Bättre kompatibilitet med Windows
    • Ny funktion för egen upcase-tabell
    • Utskrift av volymens UUID efter formatering
    • Nya alternativ i fsck.exfat: --put-mbr och --clear-mbr
    • Nya verktyg för DOS-attribut: chdosattr och lsdosattr

    Förbättringar:

    • Säkrare formatering med upptäckt av befintliga filsystem och partitionstabeller
    • Bättre loggning, verifiering och förloppsvisning
    • Förbättrad hantering av mycket små och mycket stora lagringsenheter
    • Rättningar för UUID-visning, direkt I/O och 32-bitars överflöden

    Rekommenderad installation: Via distributionens vanliga paketförråd

    Exempel: sudo apt install exfatprogs

  • Zen Browser 1.20 låter användaren bygga om webben sida för sida

    Zen Browser 1.20 tar ännu ett steg mot en mer personlig och användarstyrd webbläsare. Med den nya funktionen Boosts kan användaren ändra färger, typsnitt, sidans utseende och till och med ta bort störande element på enskilda webbplatser. Samtidigt bygger versionen vidare på Firefox 151.0.2, stärker skyddet mot digital fingeravtrycksspårning och lägger till praktiska funktioner som att slå ihop PDF-filer direkt i webbläsaren.

    Zen Browser fortsätter att utvecklas som ett av de mer intressanta alternativen för den som vill ha en webbläsare byggd på Firefox, men med ett tydligare fokus på anpassning, integritet och ett modernare arbetsflöde. I version 1.20 introduceras en ny funktion som kallas Boosts – ett verktyg som gör det möjligt att ändra hur enskilda webbplatser ser ut och beter sig, direkt från webbläsaren.

    Det handlar inte bara om kosmetiska förändringar. Med Boosts kan användaren justera färger, byta typsnitt, ändra stilar, ta bort störande sidelement och aktivera automatiskt mörkt läge på webbplatser som annars inte erbjuder det. Funktionen nås via webbplatskontrollen i adressfältet, där en ny Boost-knapp öppnar inställningar för den aktuella sidan.

    Tanken är enkel men kraftfull: webben behöver inte se likadan ut för alla. En nyhetssajt med för små bokstäver kan göras mer lättläst. En sida med skrikiga färger kan tonas ned. Ett störande element kan tas bort. För personer som läser mycket, arbetar länge framför skärmen eller har särskilda behov av kontrast och läsbarhet kan detta bli en mycket användbar funktion.

    En webbläsare med Firefox i grunden

    Zen Browser bygger på Firefox och följer därför mycket av Mozillas tekniska utveckling. I version 1.20 har webbläsaren uppdaterats till Firefox 151.0.2, vilket innebär att den får med sig de senaste förbättringarna, säkerhetsfixarna och förändringarna från Firefox-projektet.

    Det är en viktig detalj. Mindre webbläsare kan ibland vara spännande men riskerar att halka efter när det gäller säkerhet och kompatibilitet. Genom att bygga vidare på Firefox får Zen Browser både en stabil grund och tillgång till ett stort ekosystem av webbtillägg och standarder.

    Starkare skydd mot fingeravtryck

    En annan viktig nyhet i Zen Browser 1.20 är förbättrat skydd mot så kallad fingerprinting. Fingerprinting innebär att webbplatser försöker identifiera användare genom att samla in tekniska detaljer om datorn, webbläsaren, skärmen, operativsystemet och andra egenskaper.

    Till skillnad från vanliga kakor behöver fingerprinting inte spara något tydligt spår på användarens dator. I stället byggs en slags digital profil upp genom många små tekniska detaljer. Det kan till exempel handla om skärmstorlek, installerade typsnitt, tidszon, grafikkort, ljudfunktioner och webbläsarens beteende.

    I den nya versionen begränsar Zen Browser hur mycket information webbplatser får tillgång till när Standard Enhanced Tracking Protection används. Enligt utvecklarna minskar detta antalet användare som kan identifieras unikt med vanliga fingerprinting-metoder med i genomsnitt 14 procent. På macOS uppges förbättringen vara ännu större, upp till 49 procent.

    Det betyder inte att fingerprinting försvinner helt, men det gör det svårare för webbplatser och spårningsnätverk att särskilja enskilda användare.

    Slå ihop PDF-filer direkt i webbläsaren

    En mer praktisk nyhet är att Zen Browser nu kan slå ihop flera PDF-filer direkt i webbläsaren. Det gör att användaren kan kombinera dokument utan att öppna ett separat program eller använda någon extern webbtjänst.

    För många vardagsanvändare kan detta vara en mycket smidig förbättring. Det kan handla om att slå ihop kvitton, blanketter, avtal, skannade dokument eller flera delar av en rapport. Att kunna göra detta lokalt i webbläsaren är också positivt ur integritetssynpunkt, eftersom man slipper ladda upp dokument till okända tredjepartstjänster.

    Små förbättringar i gränssnittet

    Version 1.20 innehåller även flera förändringar i användargränssnittet. I läget med enkel sidopanel visas överflödiga webbtillägg nu under adressfältet i stället för att flyttas tillbaka till webbplatskontrollpanelen. Det gör beteendet mer förutsägbart och kan ge ett renare arbetsflöde för användare som använder många tillägg.

    Cykling mellan arbetsytor har också förbättrats. Arbetsytor är en viktig del av Zen Browsers identitet och gör det möjligt att dela upp surfandet i olika miljöer, exempelvis arbete, privat, research eller sociala medier.

    På Windows har geolokaliseringen ändrats så att Zen Browser respekterar operativsystemets egna platsbehörigheter när en webbplats begär åtkomst till platsinformation. Det innebär att webbläsaren bättre följer användarens centrala integritetsinställningar i Windows.

    Flera buggar har rättats

    Som vanligt innehåller en ny version också rättningar av tidigare problem. Bland annat har ett fel åtgärdats där tangenten u kunde duplicera flikar. Ett annat problem där videokontroller kunde hamna under skärmen i fullskärmsläge har också rättats.

    Boosts-funktionen har förbättrats så att den fungerar bättre på webbplatser där den tidigare kunde fallera. Dessutom har ett macOS-problem rättats där smarta kort och säkerhetsnycklar kunde misslyckas med att automatiskt ladda certifikat.

    Andra korrigeringar gäller bland annat adressfältet, pinned tabs och split view-läget, där beteendet tidigare kunde påverka andra fönster.

    Snabbare väg till egna Boosts

    En liten men praktisk nyhet är att användaren nu kan skriva New Boost direkt i adressfältet för att snabbt skapa en ny Boost för den aktuella webbplatsen. Det gör funktionen mer lättillgänglig och visar att Zen Browser vill göra webbplatsanpassning till en naturlig del av surfandet, inte något som göms undan i avancerade menyer.

    En webbläsare för den som vill styra mer själv

    Zen Browser 1.20 visar tydligt vilken riktning projektet rör sig i. Det handlar inte bara om att vara ännu en Firefox-baserad webbläsare, utan om att ge användaren mer kontroll över både gränssnitt, integritet och arbetsflöde.

    Boosts är den mest synliga nyheten, men tillsammans med bättre fingerprinting-skydd, PDF-sammanslagning, förbättrade arbetsytor och flera buggfixar blir version 1.20 en intressant uppdatering.

    För användare som tycker att moderna webbläsare blivit för låsta, för röriga eller för beroende av externa tjänster erbjuder Zen Browser ett alternativ där webben går att forma mer efter den egna smaken. Version 1.20 gör den idén ännu tydligare: webbläsaren ska inte bara visa webben – den ska också låta användaren anpassa den.

    https://zen-browser.app/download

    Teknisk faktaruta: Zen Browser 1.20

    Webbläsare: Zen Browser

    Version: 1.20

    Grund: Bygger på Firefox

    Firefox-version: Firefox 151.0.2

    Ny huvudfunktion: Boosts

    Vad Boosts gör: Låter användaren ändra färger, typsnitt, stilar, sidlayout, mörkt läge och ta bort störande element på enskilda webbplatser.

    Integritet: Förbättrat skydd mot fingerprinting i Standard Enhanced Tracking Protection.

    PDF-funktion: Kan slå ihop flera PDF-filer direkt i webbläsaren.

    Plattformar: Windows, macOS och Linux.

    Målgrupp: Användare som vill ha mer kontroll över utseende, arbetsflöde och integritet i webbläsaren.

  • AlmaLinux 10.2 är här – mer hårdvarustöd, Btrfs-start och stöd för äldre 32-bitars program

    AlmaLinux 10.2 “Lavender Lion” är här med flera nyheter som gör distributionen mer användbar både på moderna servrar och äldre system. Versionen innehåller Linux-kärnan 6.12, stöd för i686-paket, möjlighet att starta från Btrfs, GNOME 49 och uppdaterade utvecklingsverktyg som Python 3.14, PostgreSQL 18, MariaDB 11.8 och PHP 8.4. Samtidigt fortsätter AlmaLinux att gå sin egen väg genom att behålla stöd för äldre hårdvara och funktioner som många administratörer fortfarande har praktisk nytta av.

    AlmaLinux 10.2, med kodnamnet ”Lavender Lion”, är nu släppt som en ny stabil version i AlmaLinux 10-serien. Det är en viktig uppdatering för alla som använder AlmaLinux som serverplattform, utvecklingsmiljö eller företags-Linux. Den nya versionen bygger vidare på Enterprise Linux 10, men innehåller flera egna förbättringar som gör AlmaLinux mer flexibel än den distribution den är kompatibel med.

    Bland nyheterna finns Linux-kärnan 6.12, stöd för i686-paket, möjlighet att starta systemet från Btrfs, skrivbordsmiljön GNOME 49, nya utvecklingsverktyg och ett utökat stöd för äldre hårdvara.

    Ett Linux för både nya och äldre system

    AlmaLinux är en kostnadsfri och öppen Linuxdistribution som riktar sig till användare som vill ha ett stabilt system med lång livslängd. Den används ofta som ersättare för Red Hat Enterprise Linux i servermiljöer, men kan även användas på arbetsstationer och i utvecklingsmiljöer.

    Med version 10.2 märks det tydligt att projektet inte bara vill följa upstream, utan också lösa praktiska problem för användare. Ett exempel är att AlmaLinux återinför och behåller stöd för viss äldre hårdvara som annars riskerar att falla bort i moderna Enterprise Linux-system.

    Det handlar bland annat om äldre lagrings- och nätverkskort från tillverkare som Adaptec, Dell PERC, HP, Mellanox, QLogic, Emulex, LSI och Broadcom. För företag, verkstäder, labbmiljöer och entusiaster kan detta vara avgörande. All hårdvara byts inte ut bara för att ett nytt operativsystem släpps.

    i686-paket gör livet enklare för äldre program

    En av de mest intressanta nyheterna i AlmaLinux 10.2 är att distributionen nu innehåller i686 userspace-paket i den stabila AlmaLinux 10-serien.

    Det betyder inte att AlmaLinux 10.2 plötsligt blir ett komplett 32-bitars operativsystem. Däremot innebär det att man kan köra vissa äldre 32-bitarsprogram och bibliotek på ett modernt 64-bitars system.

    Detta är särskilt viktigt för:

    äldre företagsprogram som fortfarande används
    test- och byggmiljöer
    CI/CD-pipelines
    containerbaserade arbetsflöden
    program som kräver gamla 32-bitarsbibliotek

    Stödet testades först i AlmaLinux Kitten 10 och har nu flyttats in i den stabila AlmaLinux 10.2-versionen. För utvecklare och systemadministratörer är detta en praktisk förbättring, eftersom gamla beroenden ofta lever kvar långt efter att hårdvaran blivit modernare.

    Btrfs kan nu användas även vid uppstart

    AlmaLinux 10.2 fortsätter också att skilja sig från andra Enterprise Linux-varianter genom sitt stöd för Btrfs. Btrfs är ett modernt filsystem med funktioner som ögonblicksbilder, kontrollsummor och flexibel hantering av lagring.

    En viktig nyhet är att AlmaLinux kan starta från en Btrfs-volym. Det gör filsystemet mer användbart i praktiken, särskilt för dem som vill kunna skapa snapshots av systemet och enklare återställa det vid problem.

    För serveradministratörer kan detta vara intressant vid testmiljöer, utvecklingsservrar eller system där man vill kunna rulla tillbaka ändringar på ett mer kontrollerat sätt.

    GNOME 49 och uppdaterad skrivbordsmiljö

    På skrivbordssidan kommer AlmaLinux 10.2 med GNOME 49. Även om AlmaLinux främst förknippas med servrar, används det också som arbetsstation i företag och tekniska miljöer.

    GNOME 49 ger en modernare skrivbordsmiljö, förbättrad användarupplevelse och bättre integration med dagens Linux-ekosystem. För användare som vill ha ett stabilt Enterprise Linux-system men ändå arbeta grafiskt är detta en välkommen uppdatering.

    Nya utvecklingsverktyg och serverprogram

    AlmaLinux 10.2 innehåller också flera nya och uppdaterade programmerings- och databaspaket. Bland nyheterna finns:

    Python 3.14
    PostgreSQL 18
    MariaDB 11.8
    Ruby 4.0
    PHP 8.4
    SDL3
    libkrun
    trustee
    FIDO Device Onboard-verktyg

    Det gör distributionen mer attraktiv för utvecklare som vill arbeta med modern programvara utan att behöva lämna den stabila Enterprise Linux-grunden.

    Även container- och virtualiseringsverktyg har uppdaterats, bland annat Podman, Buildah, libvirt, QEMU-KVM och skopeo. Det är viktiga komponenter för dagens serverdrift, där containrar och virtuella maskiner ofta är en central del av infrastrukturen.

    Säkerhetskomponenter har fräschats upp

    Säkerhet är en viktig del av AlmaLinux, och version 10.2 innehåller uppdateringar av flera centrala säkerhetskomponenter.

    Bland de uppdaterade delarna finns:

    OpenSSL
    OpenSSH
    SSSD
    SELinux-policyer
    crypto-policies
    Keylime

    Det innebär förbättringar för kryptering, inloggning, identitetshantering, systempolicyer och fjärrattestering. För företag och organisationer är sådana komponenter viktiga eftersom de ligger till grund för säker drift i större miljöer.

    Firefox och Thunderbird som vanliga RPM-paket

    En annan praktisk detalj är att AlmaLinux 10.2 levererar Firefox och Thunderbird som vanliga RPM-paket i systemets programförråd.

    Det kan låta som en liten sak, men för administratörer är det viktigt. RPM-paket är enkla att hantera med traditionella verktyg för uppdatering, pakethantering och automatisering. Det passar bättre i många företagsmiljöer än mer isolerade paketsystem.

    SPICE är tillbaka

    AlmaLinux 10.2 återställer också stöd för SPICE, både för server- och klientprogram. SPICE används för fjärråtkomst till virtuella maskiner och har länge varit en viktig teknik i virtualiseringsmiljöer.

    För dem som arbetar med KVM, QEMU och grafiska virtuella maskiner är detta en välkommen förändring. Det gör AlmaLinux mer användbart i miljöer där man behöver hantera virtuella skrivbord eller grafiska system på distans.

    Bättre felsökning med frame pointers

    En annan teknisk förbättring är att AlmaLinux 10.2 åter aktiverar frame pointers som standard. Det gör det lättare att profilera och felsöka systemet.

    För vanliga användare är detta kanske inte något man märker direkt. Men för utvecklare, drifttekniker och prestandaanalytiker kan det vara mycket värdefullt. Det blir enklare att se var systemet lägger sin tid och att hitta flaskhalsar i program eller systemtjänster.

    Stöd för äldre x86_64_v2-system

    AlmaLinux fortsätter även att erbjuda parallella byggen för x86_64_v2, vilket gör distributionen mer användbar på äldre 64-bitarsdatorer. Det betyder att äldre maskiner som inte uppfyller nyare CPU-krav fortfarande kan få ett modernt Enterprise Linux-system.

    Detta är en tydlig markering från AlmaLinux-projektet: äldre hårdvara ska inte behöva kasseras i onödan. För skolor, föreningar, småföretag och hemmalabb kan detta göra stor skillnad.

    En praktisk uppdatering för verkliga miljöer

    AlmaLinux 10.2 är inte bara en versionsuppdatering med nya paketnummer. Det är en release som fokuserar på praktisk användbarhet.

    Den ger stöd för moderna utvecklingsverktyg, men glömmer inte äldre program. Den förbättrar skrivbordsmiljön, men stärker också server- och virtualiseringsstödet. Den följer Enterprise Linux-spåret, men vågar samtidigt göra egna val där användarna har nytta av det.

    Särskilt viktiga nyheter är stödet för i686-paket, möjligheten att starta från Btrfs, återinfört SPICE-stöd, vanliga RPM-paket för Firefox och Thunderbird, samt det bredare stödet för äldre hårdvara.

    Sammanfattning

    AlmaLinux 10.2 “Lavender Lion” är en stabil och samtidigt ovanligt praktisk uppdatering. Den riktar sig både till moderna servermiljöer och till användare som behöver hålla äldre program och hårdvara vid liv.

    För företag, utvecklare och Linuxentusiaster som vill ha ett öppet Enterprise Linux-system utan onödiga begränsningar är AlmaLinux 10.2 ett starkt alternativ. Den visar också att ett modernt Linuxsystem inte måste innebära att man lämnar fungerande äldre teknik bakom sig.

    https://almalinux.org/blog/2026-05-26-almalinux_98_and_102_stable

    Teknisk fakta: AlmaLinux 10.2

    Distribution: AlmaLinux OS 10.2

    Kodnamn: Lavender Lion

    Linux-kärna: Linux 6.12

    Skrivbordsmiljö: GNOME 49

    Filsystem: Btrfs-stöd med möjlighet att starta från Btrfs-volym

    Arkitekturstöd: i686 userspace-paket och x86_64_v2-byggen

    Programspråk: Python 3.14, Ruby 4.0 och PHP 8.4

    Databaser: PostgreSQL 18 och MariaDB 11.8

    Virtualisering: Uppdaterade versioner av QEMU-KVM, libvirt och SPICE-stöd

    Containrar: Uppdaterade Podman, Buildah och skopeo

    Säkerhet: Uppdaterade OpenSSL, OpenSSH, SELinux-policyer, SSSD och Keylime

    Webbläsare/e-post: Firefox och Thunderbird levereras som vanliga RPM-paket

    Hårdvarustöd: Utökat stöd för äldre lagrings- och nätverkskort

  • IPFire stärker skyddet mot nya Linux-sårbarheter

    IPFire 2.29 Core Update 202 är en viktig säkerhetsuppdatering för den Linux-baserade brandväggsdistributionen IPFire. Den nya versionen åtgärdar flera aktuella sårbarheter i Linux-kärnan, uppdaterar OpenVPN med stöd för snabbare VPN-trafik och innehåller ett stort antal förbättringar i brandvägg, intrångsskydd, DNS och IPsec. För den som använder IPFire som router, brandvägg eller VPN-gateway är detta en uppdatering som bör installeras snarast.

    Brandväggsdistributionen IPFire har släppts i version 2.29 Core Update 202. Uppdateringen innehåller flera viktiga säkerhetsfixar, ny Linux-kärna, snabbare OpenVPN och ett stort antal uppdaterade systempaket. För den som använder IPFire som router, brandvägg eller VPN-gateway är detta en uppdatering som bör installeras snarast.

    En brandvägg bygger på förtroende

    IPFire är en Linux-baserad brandväggsdistribution som används för att skydda nätverk, styra trafik, köra VPN-tunnlar och hantera intrångsskydd. Eftersom systemet ofta står mellan det interna nätverket och internet är säkerhetsuppdateringar extra viktiga.

    I Core Update 202 ligger fokus framför allt på att täppa till flera aktuella sårbarheter i Linux-kärnan. IPFire har därför uppdaterat sin kärna till Linux 6.18.32. Den nya kärnan rättar bland annat sårbarheterna Dirty Frag och Copy Fail, som båda kan leda till lokal behörighetshöjning.

    Det betyder att en användare som redan har lokal åtkomst till systemet i vissa fall skulle kunna få högre rättigheter, i värsta fall root-behörighet. På en vanlig Linux-server är detta allvarligt. För IPFire är risken i praktiken lägre, eftersom systemet normalt inte är tänkt att ha vanliga användarkonton med skalåtkomst. Vanligen är det bara administratören som har åtkomst till konsolen.

    Men även om angreppsvägen inte är typisk för en brandvägg är uppdateringen viktig. Säkerhet handlar ofta om lager på lager. En sårbarhet som verkar svår att utnyttja i dag kan bli farligare i kombination med andra fel längre fram.

    OpenVPN får rejäl fartökning

    En av de största nyheterna i uppdateringen är att OpenVPN uppdateras till version 2.7.3. Den versionen innehåller stöd för Data Channel Offloading, ofta förkortat DCO.

    Normalt går OpenVPN-trafik genom OpenVPN-processen i användarrymden, där kryptering och dekryptering sker. Med DCO kan en större del av arbetet flyttas ner till Linux-kärnan. Det minskar belastningen på OpenVPN-processen och gör att systemet bättre kan utnyttja hårdvarans stöd för kryptering.

    Enligt IPFire-teamet kan detta ge mycket stora prestandavinster. De rapporterar att VPN-genomströmningen kan öka från omkring 1 Gbit/s till 10 Gbit/s per tunnel, samtidigt som jitter och CPU-belastning minskar.

    För användare med snabba internetförbindelser, flera VPN-tunnlar eller tunga plats-till-plats-kopplingar kan detta vara en av de mest märkbara förbättringarna i uppdateringen.

    Flera nätverksproblem rättade

    Core Update 202 innehåller också flera praktiska fixar i brandväggs- och nätverksfunktionerna.

    Brandväggsregler som använder flera portar i kommaseparerade listor ska nu tillämpas korrekt. Det är en viktig detalj, eftersom små fel i regelhantering kan leda till att trafik antingen blockeras felaktigt eller släpps igenom på ett sätt som administratören inte tänkt sig.

    Intrusion Prevention System, alltså IPFire:s intrångsskydd, har också justerats. Tidigare kunde statistikloggar växa kraftigt och ta upp mycket diskutrymme på vissa system. Uppdateraren tar automatiskt bort de berörda loggarna, och återstående IPS-loggar roteras nu dagligen i stället för veckovis.

    Dessutom får IPFire:s DNS Proxy nu utgående åtkomst utan att administratören behöver skapa extra brandväggsregler. Även IPsec har fått en korrigering där automatiskt skapade brandväggsregler inte alltid togs bort efter att en tunnel stängts ner.

    Viktig fix i glibc

    Uppdateringen innehåller även en säkerhetsfix i glibc, ett av de mest centrala biblioteken i ett Linux-system. Felet gäller hantering av omvänd DNS, där ett specialutformat DNS-svar kunde få funktionerna gethostbyaddr och gethostbyaddr_r att tolka fel del av svaret som giltigt.

    Det kan låta tekniskt, men konsekvensen är viktig: program som använder omvänd DNS för loggning, kontroll eller åtkomstbeslut kan få felaktig information. I säkerhetssammanhang är sådana fel alltid värda att rätta.

    Många uppdaterade systemkomponenter

    Som vanligt med IPFire:s Core Updates innehåller versionen också ett stort antal uppdaterade paket. Bland de viktigare finns:

    • Apache 2.4.67
    • BIND 9.20.22
    • cURL 8.20
    • GnuTLS 3.8.13
    • OpenSSH 10.3p1
    • OpenSSL 3.6.2
    • strongSwan 6.0.6
    • Suricata 8.0.5
    • systemd 260.1
    • Unbound 1.25.1
    • wireguard-tools 1.0.20260223
    • XZ 5.8.3

    Även flera tilläggspaket har uppdaterats, bland annat Samba, HAProxy, Git, Tor, Postfix, rsync, nmap, tshark och Zabbix Agent.

    För Samba nämns dessutom säkerhetsfixar för sårbarheter som rapporterats av en säkerhetsforskare. Det handlar bland annat om brister som kunde göra det möjligt för autentiserade angripare att köra kommandon eller i vissa fall höja sina rättigheter.

    Rekommenderas för alla IPFire-installationer

    IPFire 2.29 Core Update 202 finns tillgänglig för både nya installationer och befintliga system. Nya installationer kan göras på x86_64 och aarch64, medan befintliga system kan uppdateras via IPFire:s webbgränssnitt eller med kommandot pakfire update.

    Efter uppdateringen bör systemet startas om, eftersom den nya Linux-kärnan annars inte börjar användas.

    Slutsats

    IPFire 2.29 Core Update 202 är mer än en vanlig paketuppdatering. Den stärker skyddet mot aktuella Linux-sårbarheter, förbättrar VPN-prestandan kraftigt och rättar flera praktiska problem i brandvägg, IPS, DNS och IPsec.

    För den som använder IPFire i produktion är budskapet tydligt: uppdatera systemet och starta om brandväggen efteråt.

    https://www.ipfire.org/blog/ipfire-2-29-core-update-202-released

    Teknisk faktaruta: IPFire 2.29 Core Update 202

    System: IPFire

    Version: 2.29 Core Update 202

    Typ: Linux-baserad brandväggsdistribution

    Ny Linux-kärna: Linux 6.18.32

    Viktiga säkerhetsfixar: Dirty Frag, Copy Fail och flera andra Linux-sårbarheter

    VPN-nyhet: OpenVPN 2.7.3 med stöd för Data Channel Offloading, DCO

    Förbättring: Högre VPN-prestanda, lägre CPU-belastning och minskat jitter

    Övriga fixar: Brandväggsregler, IPS-loggning, DNS Proxy, IPsec och glibc

    Uppdatering: Kan installeras via IPFire:s webbgränssnitt eller med pakfire

    Rekommendation: Uppdatera snarast och starta om systemet efter installation


  • KernelScript 0.1: nytt språk vill göra eBPF enklare för Linuxutvecklare

    KernelScript 0.1 är ett nytt experimentellt programmeringsspråk som vill göra avancerad Linuxutveckling enklare. Genom att samla eBPF-program, användarprogram och kernelintegration i en och samma kodbas kan utvecklare slippa mycket av den manuella C-kod och libbpf-hantering som annars krävs. Resultatet är ett lovande, men ännu omoget, verktyg för den som vill arbeta närmare Linuxkärnan utan att fastna i all teknisk kringkod.

    Att skriva program som kör nära Linuxkärnan är kraftfullt – men också svårt. Med eBPF kan utvecklare skapa små program som körs i kernelmiljö utan att själva Linuxkärnan behöver byggas om. Tekniken används redan i dag för allt från nätverksfiltrering och prestandamätning till säkerhet, felsökning och övervakning av system.

    Nu har den första publika versionen av KernelScript 0.1 släppts. Det är ett nytt öppet programmeringsspråk som vill göra utveckling med eBPF mer lättillgänglig, säkrare och mindre beroende av stora mängder handskriven stödkod.

    Ett språk för flera världar

    Traditionellt kräver eBPF-utveckling ofta att man skriver flera olika delar separat. Själva eBPF-programmet skrivs ofta i C. Sedan behövs kod i användarrymden för att ladda programmet, hantera kartor, läsa data och kommunicera med kärnan. I vissa fall krävs även integration med kernelmoduler och särskilda byggfiler.

    KernelScript försöker samla detta i en enda källkod. Utvecklaren skriver programmet i KernelScripts eget språk, och verktyget genererar därefter den C-kod, de användarprogram, Makefiles och integrationsdelar som behövs.

    Tanken är alltså inte att ersätta Linuxkärnan eller eBPF, utan att lägga ett högre och mer lättanvänt lager ovanpå.

    Varför eBPF är kraftfullt – men svårt

    eBPF har blivit en av de mest intressanta teknikerna i moderna Linuxsystem. Den gör det möjligt att köra små verifierade program i kärnan, till exempel för att analysera nätverkspaket, mäta systemanrop eller samla in prestandadata.

    Men tekniken har en hög tröskel. Den som skriver eBPF-program måste förstå hur Linux verifierar programmen innan de får köras, vilka hjälpfunktioner som är tillåtna, hur minne får användas och hur eBPF-kartor fungerar. Dessutom krävs ofta kunskap om libbpf och hur användarrymd och kernelkod samverkar.

    KernelScript försöker minska den komplexiteten genom att erbjuda ett mer specialiserat språk, anpassat just för eBPF-flöden.

    Stöd för vanliga eBPF-program

    I den första versionen finns stöd för flera viktiga typer av eBPF-program. Det omfattar bland annat XDP, som används för snabb paketbehandling mycket tidigt i nätverksstacken, och TC, som används för trafikstyrning.

    Språket har också stöd för olika typer av probes, alltså program som kan kopplas till funktioner i kärnan för spårning och felsökning. Dessutom finns stöd för perf event-program, som används vid prestandamätning.

    Det gör KernelScript intressant för utvecklare som arbetar med nätverk, observability, felsökning, säkerhet eller låg nivå-prestanda i Linuxmiljöer.

    eBPF-kartor som vanliga variabler

    En central del av eBPF är så kallade maps, eller kartor. De fungerar som datastrukturer där eBPF-program kan spara och dela information. De kan exempelvis användas för räknare, statistik, tillståndstabeller eller kommunikation mellan kernelprogram och användarprogram.

    KernelScript gör dessa kartor till en del av språket. Det finns stöd för bland annat hash maps, per-CPU arrays, LRU maps och pinned maps. Genom att behandla dem som språkvariabler slipper utvecklaren en del av den vanliga libbpf-koden som annars krävs.

    Det kan göra enklare eBPF-projekt både kortare och lättare att förstå.

    Avancerade funktioner redan från början

    Trots att KernelScript 0.1 är en tidig version innehåller den stöd för flera avancerade eBPF-funktioner. Bland annat nämns automatisk hantering av tail calls, enklare dynptr-hantering, kontroll av programlivscykel, struct_ops och inbyggd integration med kfuncs.

    För den som redan arbetar med avancerad eBPF-utveckling kan detta vara särskilt intressant. Det visar att KernelScript inte bara är tänkt som ett pedagogiskt förenklingslager, utan som ett försök att bygga ett mer komplett utvecklingsverktyg för Linuxnära programmering.

    Inte redo för produktion

    Samtidigt är det viktigt att betona att KernelScript fortfarande är experimentellt. Projektet beskrivs som beta, och utvecklarna varnar för att syntax, API:er och funktioner kan ändras utan bakåtkompatibilitet.

    Det betyder att KernelScript i nuläget främst bör ses som något för testning, utvärdering och experiment. För produktionssystem är det fortfarande säkrare att använda etablerade verktyg och arbetsflöden kring eBPF, C och libbpf.

    Ett tecken på vart Linuxutveckling är på väg

    KernelScript 0.1 visar ändå en tydlig trend. eBPF har blivit så viktigt att det nu växer fram nya språk och verktyg som försöker göra tekniken mer tillgänglig. På samma sätt som högnivåspråk en gång gjorde vanlig systemutveckling enklare, försöker KernelScript göra kernel-nära programmering mer strukturerad och mindre felbenägen.

    Om projektet lyckas återstår att se. Men idén är intressant: ett enda språk som kan beskriva logiken för eBPF, användarrymd och kernelintegration på samma gång.

    För Linuxutvecklare som vill följa framtidens systemprogrammering är KernelScript därför ett projekt att hålla ögonen på – även om det än så länge hör hemma i labbmiljö snarare än i skarpa driftsystem.

    https://github.com/multikernel/kernelscript

    Teknisk faktaruta: KernelScript 0.1

    Typ: Experimentellt programmeringsspråk och DSL för Linuxutveckling.

    Fokus: eBPF, användarprogram och kernelintegration från en gemensam kodbas.

    Licens: Apache 2.0.

    Syfte: Att minska behovet av handskriven C-kod, libbpf-boilerplate, Makefiles och separat användarrymdskod vid eBPF-utveckling.

    Stöd: XDP, TC, probes, perf events, eBPF maps, tail calls, dynptr, struct_ops och kfunc-integration.

    Status: Beta/experimentell. Rekommenderas ännu inte för produktion.

  • Sway 1.12 – ett steg framåt för det moderna Linux-skrivbordet

    Sway 1.12 är här och visar hur snabbt Wayland-skrivbordet utvecklas. Den nya versionen ger bättre stöd för moderna skärmar, HDR, färghantering och skärminspelning, samtidigt som den gör det enklare att starta Sway via vanliga inloggningshanterare. För Linux-användare som vill ha ett snabbt, resurssnålt och tangentbordsstyrt skrivbord är detta en viktig uppdatering.

    Sway 1.12 har nu släppts som den senaste stabila versionen av den fria och öppna Wayland-kompositorn som fungerar ungefär som den populära fönsterhanteraren i3. För användare som gillar ett snabbt, tangentbordsstyrt och resurssnålt skrivbord är Sway ett av de mest intressanta alternativen i Linux-världen.

    Den nya versionen innehåller flera tekniska nyheter som gör Sway bättre rustat för framtidens Linux-skrivbord. En av de mest intressanta förbättringarna är stöd för HDR10 när Sway körs med Vulkan-renderaren. HDR, eller High Dynamic Range, innebär att skärmen kan visa större skillnader mellan ljusa och mörka partier samt mer levande färger. Det är särskilt intressant för moderna bildskärmar, filmvisning och spel.

    Sway 1.12 får också stöd för att fånga enskilda fönster. Det kan vara användbart vid skärminspelning, fjärrhjälp, strömning eller när man bara vill dela ett specifikt program i stället för hela skrivbordet. På så sätt blir det enklare att arbeta säkert och praktiskt i miljöer där flera program är öppna samtidigt.

    En annan viktig del av uppdateringen är stödet för flera nya Wayland-protokoll. Det handlar bland annat om bättre färghantering, bättre beskrivning av färger, hantering av arbetsytor och förbättringar i hur programfönster identifieras. För vanliga användare märks detta kanske inte direkt som en ny knapp eller meny, men det är den typen av grundläggande teknik som gör att skrivbordsmiljön kan bli stabilare, modernare och mer flexibel.

    Sway 1.12 innehåller även förbättringar för färgprofiler. Den nya flaggan --device-primaries gör det möjligt att använda de färgprimärer som skärmen själv rapporterar via EDID. EDID är den information som en skärm skickar till datorn för att berätta vad den klarar av, till exempel upplösningar, frekvenser och färgegenskaper. Det kan ge bättre färghantering på moderna skärmar.

    En praktisk nyhet är att Sway nu har officiellt stöd för att startas via display managers. En display manager är inloggningsskärmen där man väljer användare och skrivbordsmiljö. Det gör Sway enklare att använda för fler, särskilt för dem som inte vill starta sin grafiska miljö manuellt från terminalen.

    Sway 1.12 blir också mindre strikt när det gäller grafikkort som tidigare betraktades som osupporterade. Tidigare kunde Sway vägra att starta på vissa system, till exempel datorer med NVIDIAs proprietära drivrutiner. Nu visas i stället ett informationsmeddelande, och användaren kan välja att fortsätta. Det gör Sway mer tillgängligt, även om alla kombinationer av hårdvara och drivrutiner inte nödvändigtvis fungerar perfekt.

    Standardkonfigurationen har också förbättrats. Bland annat finns nu stöd för tangentbindningar till playerctl, ett verktyg som kan styra musik- och mediaspelare. Det betyder att man enklare kan använda tangentbordet för att pausa, spela upp eller byta låt.

    Under ytan har flera problem rättats. Sway 1.12 förbättrar hanteringen av flytande helskärmsfönster, löser problem med titelrader när fönster flyttas mellan arbetsytor och ser till att flikar visas korrekt i flikläge. Även stöd för pekskärmar och inmatningsenheter har putsats.

    Sammantaget är Sway 1.12 ingen ytlig uppdatering med stora kosmetiska förändringar, utan snarare en viktig teknisk förbättring av grunden. För den som använder Sway dagligen innebär versionen bättre stöd för modern grafik, skärmar, färghantering, inspelning och inloggning via display manager.

    För Linux-användare som föredrar ett snabbt, minimalistiskt och tangentbordsstyrt skrivbord är Sway 1.12 därför en intressant uppdatering. Den visar också hur Wayland-ekosystemet fortsätter att mogna och steg för steg ersätter äldre lösningar från X11-eran.

    https://github.com/swaywm/sway/releases/tag/1.12

    Fakta: Sway 1.12

    Vad är Sway?
    Sway är en fri och öppen Wayland-kompositor som är kompatibel med den populära fönsterhanteraren i3.

    Ny version:
    Sway 1.12 är den senaste stabila versionen och innehåller flera förbättringar för moderna Linux-skrivbord.

    Viktiga nyheter:
    HDR10-stöd med Vulkan-renderaren, bättre färghantering, stöd för att fånga enskilda fönster och nya Wayland-protokoll.

    För vem passar Sway?
    Sway passar Linux-användare som vill ha ett snabbt, resurssnålt och tangentbordsstyrt skrivbord.

    Betydelse:
    Version 1.12 visar hur Wayland-ekosystemet fortsätter att mogna och bli ett allt starkare alternativ till äldre X11-baserade skrivbord.

  • Proxmox VE 9.2: smartare lastbalansering och starkare nätverk för moderna datacenter

    Proxmox VE 9.2 är en av de större uppdateringarna av den öppna virtualiseringsplattformen på senare tid. Med dynamisk lastbalansering, utökat SDN-stöd, enklare hantering av anpassade CPU-modeller och en modern grund baserad på Debian 13.5 tar Proxmox ytterligare ett steg mot att bli ett fullvärdigt alternativ för både företagsmiljöer, datacenter och avancerade hemmalabb. Uppdateringen gör det lättare att fördela resurser smartare, bygga mer flexibla nätverk och genomföra underhåll utan onödiga driftstörningar.

    Proxmox Virtual Environment 9.2 är här och innebär ett tydligt steg mot mer automatiserad och flexibel drift av virtuella servrar. Den nya versionen bygger på Debian 13.5 ”Trixie” och innehåller bland annat dynamisk lastbalansering, utökat stöd för mjukvarudefinierade nätverk, enklare hantering av anpassade CPU-modeller och förbättrade verktyg för underhåll av kluster.

    För företag, drifttekniker och entusiaster som kör egna virtualiseringsmiljöer innebär detta att Proxmox VE blir bättre på att själv fördela arbetslast, hantera komplexa nätverk och minska risken för störningar vid planerat underhåll.

    Vad är Proxmox VE?

    Proxmox VE är en öppen plattform för virtualisering. Med den kan man köra virtuella maskiner och containrar på servrar, ungefär som med VMware ESXi, Microsoft Hyper-V eller andra virtualiseringslösningar. Skillnaden är att Proxmox bygger på öppen källkod och kombinerar flera tekniker i ett gemensamt webbgränssnitt.

    I praktiken kan en administratör skapa virtuella servrar, hantera lagring, konfigurera nätverk, sätta upp kluster och använda hög tillgänglighet utan att behöva flera separata system.

    Proxmox VE används både i hemmalabb, småföretag och större driftmiljöer där man vill ha kontroll över sin egen infrastruktur utan att vara låst till en proprietär plattform.

    Dynamisk lastbalansering – Proxmox blir mer självgående

    Den största nyheten i Proxmox VE 9.2 är den nya dynamiska lastbalanseraren. Den bygger vidare på klustrets resursplanerare, Cluster Resource Scheduler, och gör att Proxmox kan fatta smartare beslut om var virtuella maskiner och containrar bör placeras.

    Tidigare kunde placering av arbetslaster i högre grad bygga på mer statiska regler. Med den nya dynamiska modellen kan systemet väga in aktuell belastning på noder och gäster. Det betyder att Proxmox kan se hur mycket resurser som faktiskt används i klustret och använda den informationen när nya gäster placeras eller flyttas.

    Detta är särskilt viktigt i större miljöer där vissa servrar riskerar att bli hårt belastade medan andra har gott om lediga resurser. En bättre fördelning kan ge jämnare prestanda, bättre utnyttjande av hårdvaran och mindre behov av manuella ingrepp.

    Automatisk migrering av HA-gäster

    En annan viktig del av den nya lastbalanseringen är att Proxmox VE 9.2 kan migrera gäster som hanteras av HA-stacken, alltså High Availability. HA används för att hålla viktiga tjänster tillgängliga även om en server i klustret får problem.

    Med den nya funktionen kan Proxmox automatiskt flytta HA-hanterade virtuella maskiner eller containrar förm/view_messages.php att minska obalans mellan klustrets noder. Det sker samtidigt som systemet respekterar de regler administratören själv har satt upp.

    Det innebär att man kan kombinera automation med kontroll. Administratören kan ange hur känslig lastbalanseraren ska vara och vilka parametrar som ska styra beteendet. På så sätt kan man undvika både överbelastade servrar och onödigt aggressiva flyttar.

    Utökat SDN-stöd – nätverket blir mer flexibelt

    Proxmox VE 9.2 innehåller också stora förbättringar inom SDN, Software-Defined Networking. SDN innebär att nätverkets logik hanteras i mjukvara i stället för att allt måste konfigureras manuellt i fysisk nätverksutrustning.

    I den nya versionen får Proxmox inbyggt stöd för WireGuard och BGP i SDN-stacken. WireGuard är en modern VPN-teknik som ofta används för säkra tunnlar mellan system. BGP används främst för routing i större nätverk och datacenter.

    Dessutom tillkommer stöd för BGP/EVPN-filtrering med route maps och prefix lists. Det gör att administratörer kan styra vilka rutter som får spridas och hur trafiken ska hanteras i mer avancerade nätverksmiljöer.

    Proxmox VE 9.2 får även stöd för OSPF route redistribution i fabric-nätverk, fler inställningar för EVPN-kontroller och IPv6-underlay för EVPN. Det här är funktioner som främst riktar sig till mer avancerade miljöer, men de visar tydligt att Proxmox fortsätter att växa som datacenterplattform.

    Anpassade CPU-modeller direkt i webbgränssnittet

    En annan nyhet är hantering av anpassade CPU-modeller direkt från Proxmox webbgränssnitt. Funktionen finns under Datacenter och gör att administratörer kan skapa, ändra och ta bort egna CPU-profiler.

    Detta är användbart när vissa virtuella maskiner behöver specifika CPU-funktioner. Det kan handla om kompatibilitet, prestandaoptimering eller särskilda krav från programvara som körs i den virtuella maskinen.

    Proxmox VE 9.2 innehåller också en CPU flags selector. Den visar vilka CPU-flaggor som stöds på olika noder i klustret. Det gör det lättare att upptäcka om en viss CPU-inställning fungerar överallt i klustret eller om den riskerar att skapa kompatibilitetsproblem.

    Det är särskilt viktigt i kluster där servrarna inte har exakt samma processormodell. Om en virtuell maskin flyttas mellan olika noder behöver CPU-funktionerna vara kompatibla, annars kan migrering eller drift påverkas.

    HA Arm och Disarm förenklar underhåll

    Planerat underhåll i ett kluster kan vara känsligt. Om man startar om noder, byter hårdvara eller gör större ändringar vill man inte att HA-systemet ska tolka allt som ett fel och börja flytta resurser i onödan.

    Därför introducerar Proxmox VE 9.2 funktionen HA Arm/Disarm. Den gör att administratörer kan pausa HA Manager i hela klustret under ett underhållsfönster.

    När HA disarmas bevaras resursernas tillstånd. När underhållet är klart kan HA arm:as igen, och resurserna återgår till sitt tidigare tillstånd och sin normala hantering.

    Detta minskar risken för oönskade åtgärder, som exempelvis fencing eller automatiska flyttar, när administratören redan vet att det pågår planerat arbete.

    Ny teknisk grund: Debian 13.5 och Linux 7.0

    Proxmox VE 9.2 bygger på Debian 13.5 ”Trixie”. Det innebär att plattformen får en modernare bas med uppdaterade paket och nyare systemkomponenter.

    Som standard används Linux-kärnan 7.0. För virtuella maskiner ingår QEMU 11.0, medan containrar hanteras med LXC 7.0. Lagringssidan har uppdaterats med ZFS 2.4.

    Även Ceph-stödet har uppdaterats. Ceph Tentacle 20.2 finns nu som stabilt alternativ vid sidan av Ceph Squid 19.2. Ceph används ofta för distribuerad lagring i kluster, där flera servrar tillsammans bildar ett gemensamt lagringssystem.

    Varför är detta viktigt?

    Proxmox VE 9.2 handlar inte bara om nya versionsnummer. Det viktiga är att plattformen blir bättre på att hantera verkliga driftmiljöer där belastning, nätverk, lagring och underhåll måste fungera tillsammans.

    Den dynamiska lastbalanseraren gör att klustret kan använda sina resurser mer effektivt. SDN-förbättringarna gör Proxmox mer användbart i avancerade nätverk. CPU-hanteringen förenklar specialanpassade virtuella maskiner. HA Arm/Disarm gör underhåll mindre riskabelt.

    Tillsammans gör detta Proxmox VE 9.2 till en mer mogen plattform för både mindre installationer och större infrastrukturer.

    Tillgänglighet och uppgradering

    Proxmox VE 9.2 finns tillgänglig som ISO-avbildning från Proxmox webbplats. Den kan installeras direkt på fysisk serverhårdvara eller ovanpå en befintlig Debian-installation.

    Befintliga installationer kan uppgraderas via det vanliga APT-pakethanteringssystemet. För företag erbjuder Proxmox även supportabonnemang med tillgång till stabila uppdateringar och professionell support.

    Faktaruta: Proxmox VE 9.2

    OmrådeNyhet
    BasDebian 13.5 ”Trixie”
    KernelLinux 7.0
    VirtualiseringQEMU 11.0
    ContainrarLXC 7.0
    LagringZFS 2.4
    CephCeph Tentacle 20.2 och Ceph Squid 19.2
    HuvudnyhetDynamisk lastbalansering
    NätverkUtökat SDN-stöd med WireGuard, BGP och EVPN-förbättringar
    HAKlusteromfattande Arm/Disarm-funktion
    CPUHantering av anpassade CPU-modeller i webbgränssnittet

    Sammanfattning

    Proxmox VE 9.2 är en viktig uppdatering för alla som använder Proxmox i kluster eller mer avancerade virtualiseringsmiljöer. Den nya dynamiska lastbalanseraren gör att resurserna kan användas smartare, medan förbättrat SDN-stöd och enklare CPU-hantering ger bättre kontroll över komplexa miljöer.

    För hemmalabb är uppdateringen intressant. För företag och driftmiljöer är den ännu mer betydelsefull. Proxmox tar ännu ett steg mot att vara ett fullvärdigt öppet alternativ för modern datacenterdrift.

    https://www.proxmox.com/en/about/company-details/press-releases/proxmox-virtual-environment-9-2

    Teknisk faktaruta: Proxmox VE 9.2

    Plattform Proxmox Virtual Environment 9.2
    Basdistribution Debian 13.5 “Trixie”
    Linux-kärna Linux 7.0
    Virtualisering QEMU 11.0 för virtuella maskiner
    Containrar LXC 7.0
    Lagring ZFS 2.4 samt stöd för Ceph Squid 19.2 och Ceph Tentacle 20.2
    Huvudnyhet Dynamisk lastbalansering i kluster
    HA-funktioner Automatisk migrering av HA-gäster samt Arm/Disarm för klusterunderhåll
    Nätverk Utökat SDN-stöd med WireGuard, BGP, EVPN, OSPF-redistribution och IPv6-underlay
    CPU-hantering Anpassade CPU-modeller och CPU flags selector direkt i webbgränssnittet
  • HPLIP 3.26.4 ger Linux bättre stöd för nya HP-skrivare

    HP har släppt HPLIP 3.26.4, en ny version av sitt skrivarpaket för Linux. Uppdateringen ger stöd för flera nya skrivare i HP:s LaserJet Pro-, OfficeJet Pro-, OfficeJet-, Envy- och DeskJet-serier. För Linuxanvändare betyder det bättre möjligheter att få moderna HP-skrivare att fungera med utskrift, skanning och andra viktiga funktioner direkt i systemet.

    HP har släppt en ny version av sitt skrivarpaket för Linux, HP Linux Imaging and Printing, mer känt som HPLIP. Den nya versionen, HPLIP 3.26.4, gör det möjligt att använda fler moderna HP-skrivare i Linuxmiljöer.

    För vanliga användare betyder det här framför allt en sak: har du köpt en ny HP-skrivare och kör Linux, ökar chansen att skrivaren nu fungerar bättre med systemet.

    HP:s officiella skrivardrivrutin för Linux

    HPLIP är HP:s officiella drivrutinspaket för Linux. Det används för att få skrivare, skannrar och multifunktionsenheter från HP att fungera i olika Linuxdistributioner.

    Paketet innehåller stöd för utskrift, skanning, bläcknivåer, felsökning och annan grundläggande skrivarfunktionalitet. För många Linuxanvändare är HPLIP därför en viktig del av systemet, särskilt om skrivaren inte fungerar fullt ut med de drivrutiner som redan följer med distributionen.

    Stöd för flera nya skrivarmodeller

    Den största nyheten i HPLIP 3.26.4 är stöd för fler skrivare i HP:s olika produktserier. Det gäller bland annat modeller i LaserJet Pro-, OfficeJet Pro-, OfficeJet-, Envy- och DeskJet-serierna.

    Bland de nya modellerna finns HP LaserJet Pro MFP 3106sdw, HP LaserJet Pro MFP 3105sdw, HP Envy 6500e-serien, HP Envy 6500-serien, HP OfficeJet Pro 9730, HP OfficeJet Pro 9720 och HP OfficeJet Pro 8130 All-in-One.

    Även flera billigare hemmamodeller får stöd, bland annat HP DeskJet 4300e All-in-One, HP DeskJet 4300 All-in-One, HP DeskJet 2900e All-in-One och HP DeskJet Ink Advantage 2900 All-in-One.

    Varför detta är viktigt

    Skrivare har länge varit ett område där Linuxanvändare ibland har stött på problem. Vissa skrivare fungerar direkt, medan andra kräver särskilda drivrutiner för att alla funktioner ska bli tillgängliga.

    Det gäller särskilt multifunktionsskrivare, där användaren inte bara vill skriva ut utan också skanna dokument, kontrollera bläcknivåer eller använda enhetens servicefunktioner.

    När HP lägger till stöd för nya modeller i HPLIP blir det därför lättare att använda dessa skrivare i Linux utan krångliga speciallösningar.

    Inget nytt distributionsstöd

    En sak som däremot saknas i HPLIP 3.26.4 är stöd för nya Linuxdistributioner. Den här versionen handlar alltså främst om nya skrivarmodeller, inte om att lägga till officiellt stöd för nya versioner av exempelvis Ubuntu, Debian, Fedora eller andra distributioner.

    För den som redan har en fungerande HP-skrivare finns det därför inte alltid någon stark anledning att uppgradera direkt. Men för den som nyligen köpt en ny HP-skrivare som inte fungerar korrekt i Linux kan uppdateringen vara viktig.

    Fri och öppen källkod

    HPLIP-projektet ger stöd för över 3 490 skrivarmodeller från HP. Det omfattar bland annat DeskJet, OfficeJet, Photosmart, PSC, Business Inkjet, LaserJet och flera typer av multifunktionsskrivare.

    Programvaran är fri och öppen källkod och distribueras under licenser som MIT, BSD och GPL. Det gör HPLIP till en viktig byggsten för Linuxanvändare som vill kunna använda HP-skrivare utan att vara beroende av Windows eller macOS.

    En praktisk uppdatering för Linuxanvändare

    HPLIP 3.26.4 är ingen dramatisk uppdatering, men den är praktiskt viktig. Den gör att fler nya HP-skrivare fungerar i Linux och minskar risken för att användare fastnar med en skrivare som bara fungerar delvis.

    För hem, mindre kontor och företag som använder Linux kan det vara skillnaden mellan en skrivare som kräver felsökning och en skrivare som bara fungerar.

    https://developers.hp.com/hp-linux-imaging-and-printing/release_notes

    Teknisk faktaruta: HPLIP 3.26.4

    Program: HP Linux Imaging and Printing

    Förkortning: HPLIP

    Version: 3.26.4

    Typ: Drivrutins- och verktygspaket för HP-skrivare i Linux

    Funktion: Utskrift, skanning, bläcknivåer, felsökning och stöd för multifunktionsskrivare

    Nya modeller: Stöd för flera nya HP LaserJet Pro-, OfficeJet Pro-, OfficeJet-, Envy- och DeskJet-modeller

    Exempel på nya modeller: HP LaserJet Pro MFP 3106sdw, HP LaserJet Pro MFP 3105sdw, HP Envy 6500e, HP OfficeJet Pro 9730 och HP DeskJet 4300e

    Distributionsstöd: Inget nytt stöd för moderna Linuxdistributioner anges i denna version

    Antal skrivarmodeller: Över 3 490 HP-modeller stöds av HPLIP-projektet

    Licens: Fri och öppen källkod under bland annat MIT, BSD och GPL

    Installation: Hämtas från HP:s officiella HPLIP-sida och installeras via automatiskt installationsprogram

  • Ardour 9.5: fri ljudstudio får smartare MIDI och bättre pianorulle

    Ardour 9.5 är här med en tydlig satsning på MIDI och ett modernare arbetsflöde i pianorullen. Den fria ljudstudion får nya verktyg för ackordredigering, kvantisering, referensnoter och MIDI-automation, samtidigt som pluginhantering, kontroll ytor och stabilitet har förbättrats. Resultatet är en uppdatering som gör Ardour mer användbart för både musiker, producenter och ljudtekniker som vill arbeta med öppen källkod utan att kompromissa med avancerade funktioner.

    Ardour 9.5 är här, och den nya versionen bjuder på flera stora förbättringar för den som arbetar med musikproduktion, MIDI och digital ljudredigering. Den fria och öppna ljudstudion har fått en rejält uppdaterad pianorulle, bättre stöd för ackord, smidigare kvantisering och nya verktyg som gör MIDI-arbete mer likt det många känner igen från kommersiella program som Cubase.

    En digital ljudstudio med öppen källkod

    Ardour är en digital audio workstation, ofta förkortat DAW. Det är samma typ av program som används för att spela in, klippa, mixa och producera musik. Skillnaden är att Ardour bygger på öppen källkod och finns till Linux, macOS och Windows.

    Programmet används av musiker, ljudtekniker, poddproducenter och andra som vill ha ett kraftfullt verktyg utan att vara låsta till slutna ekosystem. Med version 9.5 fortsätter Ardour att utvecklas i riktning mot en mer komplett och modern musikstudio.

    Pianorullen har fått ett stort lyft

    Den största nyheten i Ardour 9.5 är förbättringarna i pianorullen. Pianorullen är den vy där MIDI-noter visas som små block på ett rutnät. Där kan användaren rita in melodier, basgångar, trummor och ackord utan att spela in allt via ett MIDI-keyboard.

    I Ardour 9.5 har pianorullen fått en ny sidopanel till vänster. Där finns nu verktyg för ackordredigering och kvantisering. Det betyder att användaren enklare kan skapa och rätta till musikaliska mönster direkt i redigeringsvyn.

    En särskilt intressant nyhet är möjligheten att rita tre-, fyr- eller femtoniga ackord direkt i pianorullen. I stället för att lägga in varje ton manuellt kan man snabbt skapa ett helt ackord. Befintliga ackord kan dessutom ändras, inverteras eller justeras genom att flytta och släppa noter.

    Kvantisering direkt där man arbetar

    Kvantisering är ett viktigt verktyg i MIDI-produktion. Det används för att flytta noter till ett rytmiskt rutnät, så att spelningen blir tajtare. Om en inspelad basgång eller trumfigur ligger lite före eller efter taktslagen kan kvantisering rätta till detta.

    I Ardour 9.5 finns kvantiseringen nu direkt i pianorullens sidopanel. Användaren kan markera noter, välja ett rutnät och tillämpa ändringen utan att behöva lämna redigeringsläget. Det gör arbetsflödet snabbare och mer naturligt, särskilt för den som arbetar mycket med MIDI.

    Referensnoter gör det lättare att komponera

    En annan stor förbättring är stödet för referensnoter. I andra musikprogram kallas detta ofta för ghost notes. Funktionen gör det möjligt att visa noter från flera MIDI-regioner samtidigt i samma pianorulle.

    Det betyder att man exempelvis kan redigera en basgång medan man ser ackorden från ett pianospår i bakgrunden. På så sätt blir det lättare att komponera delar som passar ihop musikaliskt. Funktionen är särskilt användbar vid arrangering, harmonisering och när flera instrument ska samspela.

    Mer välbekant arbetssätt för vana DAW-användare

    Ardour 9.5 inför också en mer Cubase-liknande markörhantering i pianorullen. För användare som kommer från etablerade kommersiella musikprogram kan detta göra övergången till Ardour enklare.

    Det handlar inte bara om utseende, utan om känsla och arbetsflöde. Små detaljer i hur markören beter sig, hur noter väljs och hur redigeringen sker kan göra stor skillnad när man arbetar snabbt med musikproduktion.

    Bättre hantering av mallar och teman

    Även arbetet med spårmallar har förbättrats. På mixersidan kan användaren nu enklare komma åt både lokala och globala spårmallar. Dessa kan användas för att snabbt lägga på färdiga inställningar eller ersätta befintlig bearbetning på spår.

    Det kan vara praktiskt om man ofta använder samma typ av kanalinställningar, exempelvis för sång, gitarr, trummor eller podcastljud.

    Ardour 9.5 innehåller även två nya färgteman: Arc och OneDark. Det gör att användaren kan anpassa programmets utseende efter smak och arbetsmiljö.

    Experimentellt AI-stöd – men inte för att skapa musik

    En uppmärksammad nyhet är att Ardour 9.5 innehåller en experimentell MCP-server, skapad av communityn. Den kan användas för att styra Ardour via en lokalt körande språkmodell.

    Det är viktigt att påpeka att funktionen inte handlar om att låta AI skapa ljud eller musik åt användaren. I stället handlar det om fjärrstyrning och kontroll av programmet. Funktionen är frivillig och måste aktiveras manuellt under inställningarna för kontrollenheter.

    Detta visar ändå att även traditionella ljudprogram börjar experimentera med nya sätt att styra programvara, utan att nödvändigtvis ersätta den mänskliga musikskaparen.

    Flera förbättringar för plugins och stabilitet

    Ardour 9.5 innehåller också en rad förbättringar för plugins. Bland annat har problem med vissa VST3-plugins rättats, och programmet klarar bättre av VST-plugins med namn som ligger utanför användarens aktuella systemspråk.

    Programmet förhindrar även pluginändringar under inspelning, vilket minskar risken för störningar eller instabilitet när ljud spelas in. Dessutom har krascher kopplade till vissa LV2-plugins åtgärdats.

    För användaren betyder detta framför allt en stabilare arbetsmiljö, särskilt i större projekt med många effekter och instrument.

    Många mindre men viktiga rättningar

    Utöver de stora nyheterna innehåller Ardour 9.5 många mindre förbättringar. Metronomens klickljud har förbättrats, exportfunktionen har fått bättre kontroll för överskrivning av filer och standardvärden för MIDI-kanal och velocity sparas nu bättre.

    Även stöd för JPEG-bilder har återställts, sessionsdialogen kan ändra storlek bättre och flera funktioner för OSC, Mackie-kontroller och MIDI chase har förbättrats.

    Buggrättningarna omfattar bland annat problem med sidokedjesändningar, ljudartefakter från mutade aux-sends, MIDI-timestretching, pitch bend-visning och olika kraschfall.

    Ett viktigt steg för fri musikproduktion

    Ardour 9.5 är ingen liten underhållsuppdatering. Den nya versionen förbättrar särskilt MIDI-arbetet och gör programmet mer attraktivt för producenter som skriver musik direkt i pianorullen.

    Med ackordverktyg, referensnoter, förbättrad kvantisering och bättre pluginhantering närmar sig Ardour ännu mer de arbetsflöden som användare känner igen från kommersiella musikprogram. Samtidigt behåller programmet sin identitet som ett kraftfullt verktyg byggt på öppen källkod.

    För den som vill producera musik utan att låsa sig till dyra licenser eller slutna plattformar är Ardour 9.5 därför en viktig uppdatering.

    https://ardour.org/whatsnew.html

    Teknisk faktaruta: Ardour 9.5

    Program: Ardour

    Version: 9.5

    Typ: Digital ljudstudio, DAW

    Licens: Öppen källkod

    Plattformar: Linux, macOS och Windows

    Huvudnyhet: Kraftigt förbättrad pianorulle för MIDI-redigering

    Nya MIDI-funktioner: Ackordredigering, kvantisering i sidopanelen och referensnoter

    Ackordverktyg: Skapa tre-, fyr- och femtoniga ackord direkt i pianorullen

    Referensnoter: Visa flera MIDI-regioner samtidigt vid redigering

    Nya teman: Arc och OneDark

    AI-funktion: Experimentell MCP-server för lokal styrning via LLM

    Plugins: Förbättrat stöd för VST3, VST och LV2

    Övrigt: Förbättrad export, MIDI chase, metronom, OSC och Mackie-kontroller

  • HP stärker Linux-världen: firmwareuppdateringar blir enklare och mer hållbara

    HP går nu in som en av huvudsponsorerna bakom Linux Vendor Firmware Service, LVFS. Det stärker arbetet med att göra firmware- och BIOS-uppdateringar enklare, säkrare och mer tillgängliga för Linux-användare. Tillsammans med Dell, Lenovo, Framework, Red Hat och Linux Foundation bidrar HP till ett ekosystem där datorer kan hållas uppdaterade längre – något som både gynnar säkerheten och minskar behovet av att byta ut fungerande hårdvara i förtid.

    Att uppdatera BIOS och firmware har länge varit en av de där sakerna som Windows-användare ofta fått serverade via tillverkarens egna verktyg, medan Linux-användare ibland har fått leta, ladda ner manuellt och hoppas att allt fungerar. Men de senaste åren har detta förändrats kraftigt – mycket tack vare Linux Vendor Firmware Service, mer känt som LVFS.

    Nu tar utvecklingen ännu ett steg framåt. HP går in som premier sponsor för LVFS, tillsammans med redan tunga namn som Dell och Lenovo. Det betyder att tre av världens största datortillverkare nu aktivt stödjer en tjänst som gör det lättare att hålla Linux-datorer uppdaterade, säkra och användbara under längre tid.

    Vad är LVFS?

    LVFS är en öppen tjänst där hårdvarutillverkare kan lägga upp firmwareuppdateringar för sina produkter. Det kan handla om uppdateringar för exempelvis:

    BIOS/UEFI
    moderkort
    dockningsstationer
    grafikrelaterade komponenter
    nätverkskort
    annan kringutrustning

    På Linux används normalt programmet fwupd för att hämta och installera dessa uppdateringar. För användaren kan det i praktiken innebära att firmwareuppdateringar dyker upp ungefär som vanliga systemuppdateringar.

    Det är en stor skillnad jämfört med den äldre modellen, där Linux-användare ofta behövde starta Windows, använda tillverkarens specialprogram eller skapa startbara USB-minnen för att uppdatera datorns firmware.

    Varför är HP:s stöd viktigt?

    HP är en av världens största tillverkare av persondatorer. När ett sådant företag går in som stor sponsor betyder det inte bara pengar till projektet, utan också en tydlig signal till resten av branschen: Linux är inte längre något som kan behandlas som ett sidospår.

    Premier sponsorship-nivån uppges ligga på 100 000 dollar per år, medan mindre start-up-sponsorer bidrar med 10 000 dollar per år. Pengarna hjälper LVFS att växa, förbättra infrastrukturen och ge bättre stöd för fler tillverkare.

    Det är särskilt viktigt eftersom firmwareuppdateringar inte bara handlar om nya funktioner. De kan också täppa till säkerhetshål, förbättra stabilitet, lösa kompatibilitetsproblem och i vissa fall förlänga livslängden på datorer.

    Firmware – datorns dolda grundprogram

    Firmware kan beskrivas som den mjukvara som ligger nära hårdvaran. Operativsystemet, som Linux, Windows eller macOS, körs ovanpå hårdvaran – men firmware är det som hjälper hårdvaran att starta, identifiera komponenter och fungera korrekt.

    BIOS eller UEFI är det mest kända exemplet. När datorn startar är det firmware som först vaknar till liv innan operativsystemet laddas.

    Därför är firmwareuppdateringar viktiga. De kan påverka saker som:

    uppstart
    strömsparfunktioner
    säker start
    USB-C och dockningsstationer
    batterihantering
    fläktstyrning
    kompatibilitet med ny hårdvara
    säkerhetsfunktioner i processorer och moderkort

    För vanliga användare märks detta kanske inte alltid direkt, men i praktiken kan en firmwareuppdatering vara skillnaden mellan en dator som fungerar halvbra och en dator som fungerar stabilt i flera år till.

    Ett lyft för hållbarhet

    HP:s sponsorskap lyfts fram som en del av LVFS nya hållbarhetsarbete. Det är en viktig detalj.

    När datorer inte får uppdateringar blir de snabbare föråldrade. Om en äldre dator saknar firmwarestöd, får säkerhetsproblem eller fungerar dåligt med nyare operativsystem är risken större att den kasseras – även om hårdvaran egentligen fortfarande duger.

    Med bättre firmwarestöd för Linux kan fler datorer fortsätta användas längre. Det passar särskilt bra ihop med Linux-världens styrka: att kunna ge nytt liv åt äldre datorer.

    En dator som inte längre fungerar bra med ett tungt, kommersiellt operativsystem kan ofta fortfarande fungera utmärkt med en lättare Linuxdistribution. Men då behöver också firmwareuppdateringar och hårdvarustöd fungera på ett säkert och smidigt sätt.

    145 miljoner uppdateringar visar att systemet fungerar

    LVFS har redan passerat över 145 miljoner levererade firmwareuppdateringar. Det visar att tjänsten inte längre är ett experiment för entusiaster, utan en etablerad del av Linux-ekosystemet.

    För användaren märks det genom att uppdateringar kan komma direkt via systemets vanliga uppdateringsverktyg. På många Linuxdistributioner kan firmwareuppdateringar visas i grafiska program som GNOME Software, KDE Discover eller via kommandoraden med fwupd.

    Det gör Linux mer användarvänligt, särskilt för personer som inte vill hantera manuella nedladdningar från tillverkarens webbplats.

    Dell, Lenovo och HP förändrar spelplanen

    Att Dell och Lenovo redan stödjer LVFS har varit viktigt. Dell har länge haft ett starkare Linux-engagemang än många andra tillverkare, särskilt genom vissa utvecklar- och företagsmodeller. Lenovo har också ökat sitt stöd för Linux de senaste åren.

    När HP nu ansluter sig på högsta sponsornivå blir bilden tydligare: de stora PC-tillverkarna ser ett värde i att Linux-användare får en bättre och mer professionell uppdateringsupplevelse.

    Detta kan också påverka inköp i företag, skolor och organisationer. Om Linuxdatorer kan hanteras med moderna firmwareuppdateringar på ett säkert sätt blir de mer attraktiva som alternativ till traditionella Windowsmiljöer.

    Mer än bara teknik för entusiaster

    Det här kan låta som en teknisk nyhet för Linuxnördar, men betydelsen är bredare än så.

    Firmwareuppdateringar handlar om säkerhet, livslängd och användbarhet. När stora tillverkare satsar på LVFS blir det lättare att rekommendera Linux även till vanliga användare. Det minskar risken att datorn blir osäker eller får problem bara för att användaren inte kör Windows.

    För den som installerar Linux på äldre datorer, återbrukar begagnad hårdvara eller hjälper andra att komma igång med fria operativsystem är detta mycket goda nyheter.

    Slutsats

    HP:s inträde som premier sponsor för LVFS är ännu ett tecken på att Linux på skrivbordet och i företagsmiljöer tas på större allvar av hårdvarutillverkarna. Tillsammans med Dell, Lenovo, Framework, Red Hat och Linux Foundation får LVFS nu ännu starkare stöd.

    Resultatet kan bli bättre firmwareuppdateringar, längre livslängd för datorer och ett starkare Linux-ekosystem.

    För användaren betyder det något enkelt men viktigt: en Linuxdator blir lättare att hålla säker, uppdaterad och användbar – utan krångliga omvägar via andra operativsystem.


    https://fwupd.org/

    Teknisk faktaruta: LVFS och fwupd

    Vad är LVFS?
    Linux Vendor Firmware Service är en tjänst där hårdvarutillverkare kan publicera firmwareuppdateringar för Linux-system.

    Viktigt program:
    fwupd – används i Linux för att hitta, hämta och installera firmwareuppdateringar.

    Vad kan uppdateras?
    BIOS/UEFI, moderkort, dockningsstationer, nätverkskort, kringutrustning och andra firmwarestyrda komponenter.

    Nya sponsorn:
    HP går in som premier sponsor för LVFS.

    Andra större stödjare:
    Dell, Lenovo, Framework, OSFF, Red Hat och Linux Foundation.

    Premier sponsor-nivå:
    Cirka 100 000 USD per år.

    Betydelse för Linux-användare:
    Enklare, säkrare och mer automatiserade firmwareuppdateringar direkt i Linux.

    Hållbarhetsaspekt:
    Bättre firmwarestöd kan förlänga livslängden på datorer och minska behovet av att kassera fungerande hårdvara.

Etikett: öppen källkod

  • Yserver: en ny X11-server i Rust visar att X11 inte är dött än

    När Wayland allt oftare pekas ut som framtiden för Linux-skrivbordet dyker det ändå upp nya projekt som visar att X11 långt ifrån är färdigt. Yserver är en ny X11-server skriven i Rust, byggd för moderna Linux-system och redan kapabel att köra skrivbordsmiljöer som MATE, Xfce och Cinnamon. Det gör projektets första stabila version till en…

  • PeppermintOS släpper systemd-fri version baserad på Devuan Excalibur

    PeppermintOS har släppt en ny systemd-fri version baserad på Devuan 6 ”Excalibur”. Den nya utgåvan riktar sig till användare som vill ha PeppermintOS enkla och lättviktiga skrivbordsmiljö, men samtidigt föredrar klassiska init-system som SysVinit, OpenRC eller runit framför systemd. PeppermintOS har släppt en ny systemd-fri version baserad på Devuan 6 ”Excalibur”. Det ger användare ännu…

  • Firefox 153 kan ge NVIDIA-användare bättre videouppspelning i Linux

    Firefox 153 kan bli en efterlängtad förbättring för Linux-användare med NVIDIA-grafik. Med stöd för Vulkan Video får webbläsaren en ny väg till hårdvaruaccelererad videouppspelning, vilket kan ge lägre CPU-belastning, svalare dator och bättre batteritid vid streaming och videovisning. Firefox 153 ser ut att bli en viktig version för Linux-användare som tittar mycket på video i…

  • XLibre fyller ett år – den klassiska X-servern får nytt liv

    XLibre fyller ett år och markerar jubileet med den stabila Xserver-serien 25.1. Samtidigt får projektet nya funktioner, säkerhetsfixar och växande stöd från Linux- och BSD-distributioner. För användare som fortfarande är beroende av X11 visar XLibre att den klassiska grafiktekniken långt ifrån är död. När många talar om Linux-skrivbordets framtid hamnar ofta Wayland i centrum. Men…

  • Linux tappar fart på Steam – men spel på Linux är starkare än förr

    Linux har tappat sin historiska femprocentsnivå i Valves Steam-undersökning och föll i maj 2026 tillbaka till 3,99 procent. Nedgången betyder dock inte att Linuxspelandet är på väg att försvagas. Snarare visar siffrorna hur känslig Steam Hardware & Software Survey kan vara från månad till månad – samtidigt som Linux fortfarande ligger betydligt starkare än för…

  • Linux Lite 8.0 “Hematite” – lättviktig Linux med modernare grund

    Linux Lite 8.0 “Hematite” är här med Ubuntu 26.04 LTS som grund, Linuxkärnan 7.0 och en rejäl modernisering av hela systemet. Med ny installerare, GTK4-baserade egna program, Firefox som standardwebbläsare och särskilda kärnor för både skrivbord och spel vill distributionen fortsätta vara ett lättanvänt alternativ för både äldre datorer och nya Linuxanvändare. Linux Lite 8.0,…

  • 86Box 6.0 ger retrodatorn nytt liv

    86Box 6.0 är här med en stor uppdatering för alla som vill återuppleva den klassiska PC-eran. Den nya versionen bjuder på stöd för Windows på ARM64, bättre Linuxfunktioner, snabbspolning, fler emulerade datorer och omfattande förbättringar av ljud, grafik, lagring och användargränssnitt. Att starta en gammal DOS-dator, installera Windows 98 eller återuppleva tidiga Linuxdistributioner kräver inte…

  • NixOS 26.05 ”Yarara” – Linuxdistributionen där hela systemet kan återskapas’

    NixOS 26.05 ”Yarara” är här med nya skrivbordsmiljöer, modern Linuxkärna och tusentals uppdaterade paket. Den nya versionen fortsätter att utveckla NixOS särskilda idé: att hela operativsystemet ska kunna beskrivas, återskapas och rullas tillbaka med hjälp av konfigurationsfiler – något som gör distributionen extra intressant för utvecklare, systemadministratörer och tekniskt nyfikna Linuxanvändare. NixOS 26.05 ”Yarara” är…

  • Ubuntu 26.10 tar sina första steg – men det här är bara början

    Ubuntu 26.10 ”Stonking Stingray” har nu dykt upp i sin första tidiga testversion. Det är långt ifrån ett färdigt operativsystem, men för utvecklare, testare och Linuxintresserade ger den första snapshot-versionen en tydlig försmak av vad nästa Ubuntu-utgåva kan komma att bjuda på när den släpps hösten 2026. En första titt på nästa Ubuntu Ubuntu 26.10,…

  • IBM och Red Hat satsar 5 miljarder dollar på säkerhet i öppen källkod

    IBM och Red Hat lanserar Project Lightwell, en satsning på 5 miljarder dollar för att stärka säkerheten i öppen källkod. Genom att kombinera AI-assisterad kodanalys med tusentals ingenjörer vill företagen skapa ett betrott säkerhetslager för företag som är beroende av Linux, Kubernetes, Java, AI-ramverk och andra centrala open source-komponenter. IBM och Red Hat lanserar Project…

  • Exfatprogs 1.4 släppt – bättre stöd för exFAT på Linux

    Exfatprogs 1.4 har släppts och ger Linuxanvändare bättre verktyg för att skapa, kontrollera och reparera exFAT-formaterade lagringsenheter. Den nya versionen förbättrar framför allt kompatibiliteten med Windows, gör formatering säkrare och lägger till nya funktioner för både vanliga användare och mer avancerade systemadministratörer. För alla som använder USB-minnen, SD-kort eller externa hårddiskar mellan olika operativsystem är…

  • Zen Browser 1.20 låter användaren bygga om webben sida för sida

    Zen Browser 1.20 tar ännu ett steg mot en mer personlig och användarstyrd webbläsare. Med den nya funktionen Boosts kan användaren ändra färger, typsnitt, sidans utseende och till och med ta bort störande element på enskilda webbplatser. Samtidigt bygger versionen vidare på Firefox 151.0.2, stärker skyddet mot digital fingeravtrycksspårning och lägger till praktiska funktioner som…

  • AlmaLinux 10.2 är här – mer hårdvarustöd, Btrfs-start och stöd för äldre 32-bitars program

    AlmaLinux 10.2 “Lavender Lion” är här med flera nyheter som gör distributionen mer användbar både på moderna servrar och äldre system. Versionen innehåller Linux-kärnan 6.12, stöd för i686-paket, möjlighet att starta från Btrfs, GNOME 49 och uppdaterade utvecklingsverktyg som Python 3.14, PostgreSQL 18, MariaDB 11.8 och PHP 8.4. Samtidigt fortsätter AlmaLinux att gå sin egen…

  • IPFire stärker skyddet mot nya Linux-sårbarheter

    IPFire 2.29 Core Update 202 är en viktig säkerhetsuppdatering för den Linux-baserade brandväggsdistributionen IPFire. Den nya versionen åtgärdar flera aktuella sårbarheter i Linux-kärnan, uppdaterar OpenVPN med stöd för snabbare VPN-trafik och innehåller ett stort antal förbättringar i brandvägg, intrångsskydd, DNS och IPsec. För den som använder IPFire som router, brandvägg eller VPN-gateway är detta en…

  • KernelScript 0.1: nytt språk vill göra eBPF enklare för Linuxutvecklare

    KernelScript 0.1 är ett nytt experimentellt programmeringsspråk som vill göra avancerad Linuxutveckling enklare. Genom att samla eBPF-program, användarprogram och kernelintegration i en och samma kodbas kan utvecklare slippa mycket av den manuella C-kod och libbpf-hantering som annars krävs. Resultatet är ett lovande, men ännu omoget, verktyg för den som vill arbeta närmare Linuxkärnan utan att…

  • Sway 1.12 – ett steg framåt för det moderna Linux-skrivbordet

    Sway 1.12 är här och visar hur snabbt Wayland-skrivbordet utvecklas. Den nya versionen ger bättre stöd för moderna skärmar, HDR, färghantering och skärminspelning, samtidigt som den gör det enklare att starta Sway via vanliga inloggningshanterare. För Linux-användare som vill ha ett snabbt, resurssnålt och tangentbordsstyrt skrivbord är detta en viktig uppdatering. Sway 1.12 har nu…

  • Proxmox VE 9.2: smartare lastbalansering och starkare nätverk för moderna datacenter

    Proxmox VE 9.2 är en av de större uppdateringarna av den öppna virtualiseringsplattformen på senare tid. Med dynamisk lastbalansering, utökat SDN-stöd, enklare hantering av anpassade CPU-modeller och en modern grund baserad på Debian 13.5 tar Proxmox ytterligare ett steg mot att bli ett fullvärdigt alternativ för både företagsmiljöer, datacenter och avancerade hemmalabb. Uppdateringen gör det…

  • HPLIP 3.26.4 ger Linux bättre stöd för nya HP-skrivare

    HP har släppt HPLIP 3.26.4, en ny version av sitt skrivarpaket för Linux. Uppdateringen ger stöd för flera nya skrivare i HP:s LaserJet Pro-, OfficeJet Pro-, OfficeJet-, Envy- och DeskJet-serier. För Linuxanvändare betyder det bättre möjligheter att få moderna HP-skrivare att fungera med utskrift, skanning och andra viktiga funktioner direkt i systemet. HP har släppt…

  • Ardour 9.5: fri ljudstudio får smartare MIDI och bättre pianorulle

    Ardour 9.5 är här med en tydlig satsning på MIDI och ett modernare arbetsflöde i pianorullen. Den fria ljudstudion får nya verktyg för ackordredigering, kvantisering, referensnoter och MIDI-automation, samtidigt som pluginhantering, kontroll ytor och stabilitet har förbättrats. Resultatet är en uppdatering som gör Ardour mer användbart för både musiker, producenter och ljudtekniker som vill arbeta…

  • HP stärker Linux-världen: firmwareuppdateringar blir enklare och mer hållbara

    HP går nu in som en av huvudsponsorerna bakom Linux Vendor Firmware Service, LVFS. Det stärker arbetet med att göra firmware- och BIOS-uppdateringar enklare, säkrare och mer tillgängliga för Linux-användare. Tillsammans med Dell, Lenovo, Framework, Red Hat och Linux Foundation bidrar HP till ett ekosystem där datorer kan hållas uppdaterade längre – något som både…